Remissyttranden över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport Svensk ekonomi 1966-1970 med utblick mot 1980.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

/

Arkivexemplar

V/

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 59 Finansdepartementet

REMISSYTTRANDEN Över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport

SVENSK E K O N O M I 1966 — 1970 MED U T B L I C K MOT 1980

Stockholm 1966

\l(tfcA

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk förteckning

1. S v e n s k ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s. F i . 2. E x p o r t cch i m p o r t 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. 92 s. Fi. 3. Y r k e s u t t i l d n i n g e n . H å k a n O h l s s o n s b o k t r y c k e r i , L u n d . 58» s. E. 4. N y m y n s e r i e . B e c k m a n . 87 s. Fi. 5. I n t e r n a t i o n e l l t f r e d s f o r s k n i n g s i n s t i t u t i S v e r i g e . N o r s t e d t & S ö n e r . 61 s. U. 6. F ö r e n k U d s t a t s b i d r a g s g i v n i n g till h ä l s o - o c h sjukvården. H å k a n Ohlssons boktryckeri, Lund. 157 s. S. 7. U t s ö k n i r g s r ä t t IV. Esselte. 147 s. J u . 8. Tillgången p å a r b e t s k r a f t 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. i7 s. F i . 9. Omsorger o m p s y k i s k t u t v e c k l i n g s h ä m m a d e . Esselte. 187 s. S. 10. Handelns a r b e t s k r a f t s - o c h i n v e s t e r i n g s b e h o v f r a m til: 1970. Esselte. 82 s. F i . 11. T y g f ö r v j l t n i n g e n s c e n t r a l a o r g a n i s a t i o n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 164 s. F ö . 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 273 s. + : k a r t b i l a g a . J o . 13. U t v e c k l i i g s t e n d e n s e r i n o m u n d e r v i s n i n g , h ä l s o och s j u t v å r d s a m t s o c i a l v å r d 1966—1970. Bilaga 6. Esselfe. 51 s. Fi. 14. N y hyrejlagstiftning. N o r s t e d t & S ö n e r . 473 s. J u . 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . A B K ö p a . 205 s. J u . 16. N y f o l k j o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m . m . E s s e l t e . 241 s. F i 17. A r b e t s p j o m e m o r i o r i f ö r f a t t n i n g s f r å g a n . E s s e l t e . 94 s. J u . 18. S t r a t e g i i v ä s t och öst. Esselte. 173 s. F ö . 19. Statliga b e t ä n k a n d e n 1961—1965. K i h l s t r ö m . 170 s. F i 20. D e c e n t r a l i s e r i n g av n a t u r a l i s a t i o n s ä r e n d e n m . m . Norstedl & S ö n e r . 50 s. J u . 21. O l j e b r a n s c h e n . Esselte. 71 s. F i . 22. L a g s t i f t t i n g m o t r a d i o s t ö r n i n g a r . E s s e l t e . 91 s. H. 23. M a r k f r å g a n I. N o r s t e d t & S ö n e r . 330 s. J u . 24. M a r k f r å g a n II. Bilagor. N o r s t e d t & S ö n e r . 231 s. J u 25. Sällskapsresor. Heeggström. 229 s. H . 26. B o s t a d s a r r e n d e m. m. Esselte. 247 s. J o . 27. S k e p p s h o l m e n s f r a m t i d a a n v ä n d n i n g . K i h l s t r ö m . 114 s. + i u t v i k s b l a d . F ö . 28. L ä k e m e d e l s f ö r m å n e n . B e c k m a n . 228 s. S. 29. A t o m a n s v a r i g h e t III. N o r s t e d t & S ö n e r . 391 s. J u .

30. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . H å k a n O h l s sons b o k t r y c k e r i , L u n d . 361 s. J o . 31. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . B . Esselte. 411 s. J o . 32. K o m m u n e r n a och u n g d o m e n . Esselte. 214 s. S. 33. Friluftslivet i Sverige. Del I I I . A n l ä g g n i n g a r för d e t rörliga friluftslivet m . m . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 248 s. K. 34. L u f t f a r t s v e r k e t s e k o n o m i o c h o r g a n i s a t i o n . Esselte. 134 s. K. 35. M i l i t ä r s j u k v å r d e n . Esselte. 196 s. F ö . 36. V ä g f r a k t a v t a l e t I. N o r s t e d t & Söner. 197 s. J u . 37. De statliga u n d e r v i s n i n g s s j u k h u s e n s o r g a n i s a tion. Esselte. 132 s. S. 38. U t s ö k n i n g s r ä t t V. Esselte. 81 s. J u . 39. Lagstiftning o m e l e k t r i s k a a n l ä g g n i n g a r . Esselte. 153 s. H. 40. A r b e t s p s y k o l o g i s k v e r k s a m h e t . Haeggström. 116 s. E. 41. F o r d o n s k o m b i n a t i o n e r . Esselte. 259 s. K. Utkommer senare. 42. K o n s u m t i o n s k r e d i t e r i S v e r i g e . Esselte. 274 s. Fi. 43. V å r d u t o m skola av u n g d o m s v å r d s s k o l e e l e v e r . K i h l s t r ö m . 85 s. S. 44. B o s t a d s p o l i t i s k t k r e d i t s t ö d . Esselte. 474 s. I. 45. A k t i v å l d r i n g s v å r d o c h h a n d i k a p p v å r d . Esselte. 42 s. S. 46. J a k t s t a d g a n m. m. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 248 s. J o . 47. U n g d o m e n s f ö r e n i n g s - o c h fritidsliv. Esselte. 302 s. E. 48. P r i s s a m v e r k a n och k o n k u r r e n s . Esselte. 278 s. H. 49. L a n t b r u k s n ä m n d e r n a s n y a o r g a n i s a t i o n m . m . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 405 s. + 1 u t v i k s blad. J o . 50. S m i t t s k y d d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 210 s. S. 51. F r a m t i d s p e r s p e k t i v för s v e n s k i n d u s t r i 1965— 1980. Bilaga 4. Esselte. 184 s. Fi. 52. Skoglig f o r s k n i n g . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 132 s. J o . 53. V ä r d e s ä k r i n g av t r a f i k l i v r ä n t o r . Esselte. 138 s. Fi. 54. Y r k e s s k a d e f ö r s ä k r i n g . Esselte. 343 s. S. 55. S k o l g å n g b o r t a och h e m m a . K i h l s t r ö m . 390 s. E. 56. S v e n s k s ä k e r h e t s p o l i t i k . Esselte, 158 s. F ö . 57. C e n t r a l t statligt p e r s o n a l u t b i l d n i n g s o r g a n . K i h l s t r ö m . 112 s. C. 58. M i l i t ä r t a n d v å r d e n . Esselte. 115 s. Fö. 59. R e m i s s y t t r a n d e n ö v e r 1965 å r s l å n g t i d s u t r e d n i n g s h u v u d r a p p o r t . Esselte. 253 s. Fi.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n

Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:59 Finansdepartementet

REMISSYTTRANDEN ÖVER 1965 års långtidsutrednings huvudrapport S V E N S K E K O N O M I 1966 — 1970 MED U T B L I C K MOT 1980

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966

Innehåll

Inledning Yttranden: Arbetsmarknadsstyrelsen Bostadsstyrelsen Byggnadsstyrelsen Domänstyrelsen Fullmäktige i riksgäldskontoret Järnvägsstyrelsen Kommerskollegium Stockholms handelskammare Östergötlands och Södermanlands handelskammare Handelskammaren i Göteborg Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare Skånes handelskammare Gotlands handelskammare Konjunkturinstitutet Lantbruksstyrelsen Luftfartsstyrelsen Medicinalstyrelsen Poststyrelsen Sjöfartsstyrelsen Skogsstyrelsen Skolöverstyrelsen Socialstyrelsen Statens jordbruksnämnd Statens pris- och kartellnämnd Statens vattenfallsverk Statistiska centralbyrån Statskontoret Telestyrelsen Universitetskanslersämbetet Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Överbefälhavaren Överståthållarämbetet

5 7 10 14 17 19 20 26 28 32 37 38 40 40 40 41 53 5g 57 KO g2 70 no 77 35 35 03 3a QK oa 100 105 IO7 IO3

4 Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen i Östergötlands län Länsstyrelsen i Malmöhus län Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Göteborgs stadskollegium Göteborgs stadskollegiums finanskontor Kommunalrådet Arne Berggren Göteborgs stads statistiska kontor Länsstyrelsen i Älvsborgs län Länsstyrelsen i Värmlands län Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen i Gävleborgs län Länsstyrelsen i Norrbottens län Länsarbetsnämnden i Norrbottens län Kooperativa förbundet Landsorganisationen i Sverige Riksförbundet Landsbygdens Folk Svensk Industriförening Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund Svenska Bankföreningen Svenska Företagares Riksförbund Svenska Försäkringsbolags Riksförbund Svenska kommunförbundet Svenska landstingsförbundet Svenska sparbanksföreningen Svenska stadsförbundet Svenska Vattenkraftföreningen Svenska vägföreningen Sveriges Akademikers Centralorganisation Sveriges läkarförbund Sveriges Allmänna Exportförening Sveriges Grossistförbund Sveriges hantverks- och industriorganisation Sveriges Jordbrukskasseförbund Sveriges Köpmannaförbund Sveriges Lantbruksförbund Tjänstemännens Centralorganisation

109 110 113 114 116 117 120 122 126 131 133 137 139 141 142 145 155 157 162 173 177 183 190 192 195 199 206 206 212 225 226 233 237 240 242 245 246

Inledning

Inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering färdigställdes under hösten 1965 en ny långtidsutredning med syfte att kartlägga och analysera de framtida utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin. Huvudrapporten »Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980» (SOU 1966:1) avlämnades den 14 januari 1966. Följande till huvudrapporten hörande bilagor har publicerats: »Export och Import 1966—1970» (SOU 1966:2), »Tillgången på arbetskraft 1960—1980» (SOU 1966: 8), »Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970» (SOU 1966: 10) och »Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970» (SOU 1966:13) samt »Framtidsperspektiv för svensk industri 1965—1980» (SOU 1966:51). Dessutom tillkommer »Trafikutveckling och trafikinvesteringar». Huvudrapporten remitterades den 17 januari 1966 till 61 myndigheter, organisationer etc. Remisstiden utgick den 21 mars 1966. Yttranden h a r inkommit från följande remissorgan: Arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret, järnvägsstyrelsen, kommerskollegium — som bifogat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Göteborg, Sundsvall, Luleå, Malmö och Visby •— konjunkturinstitutet, lantbruksstyrelsen, luftfartsstyrelsen, medicinalstyrelsen, poststyrelsen, sjöfartsstj'relsen, skogsstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statens jord-

bruksnämnd, statens pris- och kartellnämnd, statens vattenfallsverk, statistiska centralbyrån, statskontoret, telestyrelsen, universitetskanslersämbetet, vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, överbefälhavaren, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms län, östergötlands län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län — som bifogat yttranden från Göteborgs stadskollegium, Göteborgs stadskollegiums finanskontor, kommunalrådet Arne Berggren och Göteborgs stads statistiska kontor — Älvsborgs län, Värmlands län, Västmanlands län, Gävleborgs län och Norrbottens län — som bifogat yttrande från länsarbetsnämnden i Norrbottens län — Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Företagares Riksförbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Svenska stadsförbundet, Svenska Vattenkraftföreningen, Svenska vägföreningen, Sveriges Akademikers Centralorganisation — som bifogat yttrande från Sveriges läkarförbund — Sveriges allmänna Exportförening, Sveriges Grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordbrukskasseförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Lantbruksförbund samt Tjänstemännens Centralorganisation. Vid remissbehandlingen har en rad

6 synpunkter framförts, ägnade att ytterligare belysa de problem som långtidsutredningen behandlat. Det har därför, som anmälts i Kungl. Maj :ts prop. 1966:125, ansetts vara av värde att delge en större allmänhet dessa synpunk-

ter genom att i föreliggande volym publicera remissyttrandena. Ett sammandrag av långtidsutredningen jämte en sammanfattning av huvuddragen i remissyttrandena finns i n}^ssnämnda proposition, bilaga 9.

YTTRANDEN

Arbetsmarknadsstyrelsen Utredningen framhåller inledningsvis att syftet med de svenska långtidsutredningarna inte är att dessa skall mynna ut i något förslag till ett översiktligt program för den svenska ekonomin men däremot kunna tjäna som ett informer a n d e och vägledande instrument för de instanser som har att praktiskt forma de långsiktiga handlingslinjerna. Utredningarna och detta synes i särskilt hög grad gälla den nu föreliggande h a r därvid mera inriktats på att belysa den medellånga allmänekonomiska balansproblematiken än ge underlag för det mer långsiktiga handlande som krävs på olika områden. Även med beaktande av hithörande spörsmåls stora betydelse kan ifrågasättas om denna uppläggning av långtidsutredningarna är den mest ändamålsenliga om utredningarna skall kunna fylla jämväl sistnämnda syften. Enligt styrelsens mening skulle en mer ingående diskussion av långtidsutredningarnas fortsatta uppläggning därför vara önskvärd. Det kunde bl. a. ifrågasättas om inte en del av den medellånga ekonomisk-politiska problematiken väsentligen borde behandlas i nationalbudgeten och finansplanen och därmed också bli föremål för en »rullande» revidering — på sätt också delvis skett under senare år — medan långtidsutredningarna i högre grad inriktades på de mer långsiktiga strukturpolitiska frågeställningarna.

Ovan berörda begränsningar i långtidsutredningens uppläggning framträder bl. a. vid behandlingen av arbetskraftsfrågorna. Dessa har helt eller väsentligen diskuterats från efterfrågesidan och som i huvudsak ett kvantitativt spörsmål. Tonvikten har lagts vid de arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som erfordras för anpassning av arbetskraftsutbudet till de förändringar i produktionen, som kan förutses. Styrelsen delar här helt utredningens uppfattning om behovet av kraftfulla åtgärder för att effektivt tillvarataga tillgängliga arbetskraftsresurser och underlätta de geografiska och yrkesmässiga omställningar som krävs. Då en utförlig diskussion av hithörande problem redovisats i den nyligen framlagda propositionen om arbetsmarknadspolitiken finner styrelsen inte anledning att n ä r m a r e gå in på dessa spörsmål. Styrelsen vill dock särskilt understryka det nära sambandet mellan bostadsmarknads- och arbetsmarknadsfrågor då det gäller att lösa de geografiska omflyttningsproblem, som strukturförändringarna inom näringslivet skapar. Det kan emellertid ifrågasättas om inte tonvikten i diskussionen av arbetsmarknadsfrågorna i högre grad än som hittills skett måste läggas vid utbuds- än vid efterfrågesidan. Utbudet av arbetskraft till arbetsuppgifter av olika art och med olika geografisk be-

8 lägenhet kan antas i hög grad påverkas av bl. a. den stigande utbildningsstandarden men också de förändringar som med stigande levnadsstandard framträder i efterfrågan på offentliga och privata tjänster av olika slag, val av bosättningsort m. m. Inte minst betydelsefulla är de ökade möjligheterna för mer än en familjemedlem att efterfråga arbete utom hemmet. Förändringarna i arbetskraftsutbudets struktur under framförliggande 10 —20-årsperiod kan väntas bli relativt genomgripande. Det finns enligt styrelsens uppfattning skäl anta att den totalt sett mycket goda tillgången på arbetstillfällen tillsammans med ändringar i arbetskraftstillgångarnas sammansättning — ökat inslag gifta kvinnor, genomsnittligt höjd utbildningsnivå — medför ändringar i arbetskraftens preferenser vad avser val av såväl arbete som bostadsort. En allt större del av arbetskraften torde komma att kräva arbetsuppgifter, som förutom att ge en tillfredsställande utkomst även fyller vissa anspråk på exempelvis omväxling och intressegrad. De höjda anspråken på differentierad privat och offentlig service talar vidare för att arbetskraften i minst oförändrad takt söker sig till större tätbygdsområden, där befolkningsunderlag ges för en utvecklad service. Sistnämnda spörsmål har på ett intresseväckande sätt berörts i ett appendix till utredningen. Samtidigt synes den ekonomiska och tekniska utvecklingen medföra att en allt större del av den samlade arbetskraftsefterfrågan kommer att falla på sektorer som väsentligen är beroende av ett någorlunda stort befolkningsunderlag. Detta gäller först och främst serviceområdena, som redan i början av 1970-talet kan väntas ta i anspråk hälften av arbetskraften. Ser man till

de varuproducerande sektorerna synes de näringar, som för sin verksamhet är beroende av närheten till den bearbetade produkten bli av allt mindre betydelse. Mest uppenbart är här den starkt minskade arbetskraftsåtgången inom jord- och skogsbruk men utvecklingen inom industrin mot höjd förädlingsgrad och med transportkostnadernas minskande relativa betydelse medför också ökad frihet vid val av förläggningsort. Den långsiktiga utvecklingen av betingelserna för näringslivets lokalisering synes sålunda tyda på att valet av förläggningsort i långt högre grad än tidigare måste träffas utifrån en bedömning av möjligheterna att rekrytera erforderlig personal. Den väntade knappheten på arbetskraft torde komma att medföra stigande svårigheter för vissa branscher och företag på grund av belägenhet, lone- och/eller andra förhållanden att rekrytera arbetskraft. Rekrytering av utländsk arbetskraft torde endast övergångsvis minska dessa svårigheter. En mera ingående diskussion av ovan antydda spörsmål i långtidsutredningen hade varit av intresse inte endast från allmänna arbetsmarknadspolitiska synpunkter utan också i hög grad från utbildnings- och lokaliseringspolitiska synpunkter. Utredningen begränsar sig nu även i den mera långsiktiga utblicken till ett konstaterande att »den på arbetsmarknaden nytillträdande arbetskraften är relativt så stor att den genom en ändamålsenlig utbildnings- och rörlighetspolitik bör kunna fördelas så att den sektorvisa omfördelningen av arbetskraften bör kunna genomföras» (s. 249 f). Enligt styrelsens mening borde frågan också kunna ställas om vilka sektorvisa omfördelningar av arbetskraften som från produktivitetssynpunkter är önskvärda och möjliga med hänsyn till de förändringar i bl. a. be-

9 folkningens utbildningsnivå och bosättning som redan nu kan förutses eller är påverkbara. Som styrelsen ovan antytt torde utvecklingen på arbetsmarknaden i framtiden i än högre grad än hittills komma att påverka produktionsstrukturen. De förändringar som nu kan förutses på utbudssidan inte minst genom en högre utbildningsnivå hos den nytillträdande arbetskraften synes ligga i linje med och underlätta ett lösande av de ekonomisk-politiska målsättningarna. Det här sagda får emellertid inte undanskymma de omställnings- och anpassningsproblem som den snabba strukturomvandlingen samtidigt kan medföra för andra befolkningsgrupper. I områden med ett rikt differentierat näringsliv torde dessa omställningsproblem i allmänhet kunna lösas genom relativt begränsade arbetsmarknadspolitiska insatser. I glesbygder och på mindre orter på sådana avstånd från större centralorter att pendling i allmänhet ej är möjlig kominer emellertid sannolikt att krävas väsentligt ökade arbetsmarknadspolitiska insatser för att underlätta inte endast den yrkesmässiga utan också den geografiska omställningen. Det förhållandet att det föreligger efterfrågan på arbetskraft på andra orter är uppenbarligen inte tillräckligt för att åstadkomma en tillfredsställande anpassning. Inte minst kräver bostadsfrågans lösning särskild uppmärksamhet och styrelsen vill härvidlag endast hänvisa till sina tidigare framställningar om behovet av att i direkt anslutning till arbetsförmedlingsåtgärderna kunna tillförsäkra arbetskraften bostad på den nya orten. Mer och mer kommer att, när det gäller berörda marginella grupper, krävas insatser från arbetsmarknadsorganens sida som inte kan begränsas till

enbart de rent arbetsförmedlande uppgifterna utan kräver beaktande av även andra förhållanden av betydelse för den enskilde individens •— och dennes familjs — anpassning till inte bara nya arbetsuppgifter utan också en ny miljö. Dessa anpassningsfrågor kan inte lösas enbart av arbetsmarknadsverket utan kräver ett nära samarbete mellan arbetsmarknadsorgan och i första hand företag, fackliga organisationer och kommunala organ. Styrelsen har därför i nära samråd med arbetsmarknadens parter utarbetat vissa allmänna riktlinjer för arbetsmarknadsorganens u p p gifter på detta område. Bl. a. h a r lokala fackföreningar, företag och kommunala myndigheter uppmärksammats om sitt ansvar för arbetskraftens anpassning. Dessa anpassningsbefrämjande uppgifter torde komma att öka i betydelse och omfattning bl. a. med tanke på den fortsatta geografiska och yrkesmässiga omställningen på arbetsmarknaden samt att stora grupper nytillträdande gifta kvinnor, utlänningar, handikappade, äldre, kan väntas uppträda p å arbetsmarknaden i ökad omfattning. Erfarenhetsmässigt är tidig information om väntade driftsomläggningar av största betydelse inte minst för att de berörda enskilda individerna själva därigenom får god tid att ompröva och vänja sig vid en ny situation men självklart också för att arbetsmarknadsorganen skall kunna planera erforderliga åtgärder. Styrelsen finner därför de tendenser som framträtt inom vissa större företag att i mycket god tid — i vissa fall år i förväg — informera om förändringar i företagsstrukturen av stor betydelse för att underlätta såväl den yrkesmässiga som geografiska rörligheten. Överhuvud bör enligt styrelsens mening en utvidgad konkretiserad information om de sannolika strukturför-

10 ändringarna i näringslivet jämsides med aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser skapa förutsättningar för att påskynda den strukturomvandling av näringslivet, som är önskvärd med hänsyn till den ekonomiska framstegstakten. Rörlighetsproblemen — de yrkesmässiga såväl som de geografiska — aktualiseras emellertid inte enbart med hänsyn till de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som krävs för att undvika uppkomsten av arbetslöshet inom tillbakagående yrken och geografiska områden. Från allmänekonomiska synpunkter kräver tillgodoseendet av arbetskraftsbehoven inom expanderande yrken och geografiska områden minst lika stor uppmärksamhet. Som utredningen framhåller kommer arbetskraftssituationen framöver att i stor utsträckning innebära att ett tillskott av arbetskraft på ett håll kräver en motsvarande minskning av arbetskraften på andra håll. Skall därför rekryteringen av arbetskraft till de expanderande sektorerna kunna tillgodoses utan allvarliga inflatoriska störningar och desorganisationsfenomen på arbetsmarknaden krävs att denna kan tidsplaneras på sådant sätt att erforderliga åtgärder — där så behövs — kan vidtagas för att underlätta den geografiska och yrkesmässiga över-

flyttningen. Vad styrelsen ovan uttalat om behovet av tidig information om minskningar i personalåtgången gäller därför även utökningar av personalen. Styrelsen vill därför avslutningsvis återigen understryka betydelsen av ytterligare förbättrad information om förändringarna på arbetsmarknaden — såväl på utbuds- som på efterfrågesidan — som ett viktigt medel för att åstadkomma den önskvärda anpassningen på arbetsmarknaden. Enligt styrelsens mening har här bl. a. långtidsutredningarna en mycket betydelsefull uppgift att fylla. I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad Olsson, generaldirektör och chef, överdirektör Montell, ledamöterna Gunnar Larsson, Lindström, Tore Karlson, Tage Jönsson, Einar Karlsson, Johansson, Ekendahl och Fälldin samt suppleanterna Bodström och Östergren. Därjämte har närvarit byråcheferna Rooth, Wennerberg, Canarp och Ove Jönsson samt chefen för försvarssektionen överstelöjtnant Torfgård. Ärendet har föredragits av byrådirektören Landin. Stockholm den 25 mars 1966. Bertil

Olsson

C. Canarp P.

Landin

B os tadss tyrelsen Utredningen har vid övervägandet av olika utvecklingsmöjligheter under perioden 1966—1970 valt ett alternativ som innebär att såväl investeringar som offentlig konsumtion skulle kunna växa med 4,7 procent per år eller en procentenhets lägre ökningstakt än under 1960

—1965. I förhållande till de framförda önskemålen inom samhällelig verksamhet och näringsliv betyder utredningens kalkyler en lindrigare nedskärning av investeringarna än av den offentliga konsumtionen. För investeringarnas vidkommande skulle enligt utredningen

11 valet i första hand stå mellan att tillgodose krav från å ena sidan bostadsbyggandet och å den andra näringslivet. Med hänsyn till prisstabiliteten och den internationella konkurrenskraften finner utredningen att näringslivets behov bör ges företräde. Utredningens kalkyl ger emellertid utrymme för en nybyggnad om 100 000 lägenheter genomsnittligt per år under perioden 1966—1970. Därvid har utredningen utgått ifrån att det angivna antalet lägenheter till rumsantal, yta per r u m och kvalitet inte får skilja sig från de nybyggda bostäderna år 1965. I de beräkningar av utgiftsutvecklingen som bostadsstyrelsen överlämnat till 1966 års långtidsbudget h a r styrelsen — i anslutning till statsmakternas målsättning för bostadsbyggandet — angivit en igångsättning för kalenderåren 1966— 1969 som i genomsnitt uppgår till inte fullt 97 000 lägenheter per år. Därvid har styrelsen räknat med en årlig kostnadsökning av en procent för flerfamiljshus och en halv procent för småhus med hänsyn till en sannolik fortsatt ökning av lägenheternas genomsnittsstorlek. Utredningen har sålunda i sina kalkyler lämnat utrymme för ett bostadsbyggande i nära överensstämmelse med nämnda målsättning. Styrelsen kan dock inte godta det resonemang som utredningen för vid avvägningen mellan olika investeringsönskemål. Sålunda synes utredningen ej alls ha beaktat det klara samband som r å d e r mellan industriinvestering och bostadsbyggnadsbehov. Såsom utredningen själv framhåller (s. 67) tar sig omstruktureringen inom och mellan olika näringsgrenar ofta uttryck i att kapaciteten byggs ut inom vissa företag och orter, under det att den bringas att minska p å andra håll. Den omflyttning som blir följden av så-

dana förändringar ställer givetvis krav på bostadsproduktionen. Utvecklingen inte minst under senare år h a r visat vilka svårigheter företagen ställs inför i expansiva industriorter, när de sammanlagda resurserna för bostadsproduktionen i riket inte medger att bostäder i tillräcklig omfattning uppföres i sådana orter. Rekryteringssvårigheter på grund av bostadsbrist påverkar självfallet ogynnsamt den eftersträvade produktivitetshöjningen. Detta har bl. a. understruktits av stabiliseringsutredningen i dess betänkande »Mål och medel i stabiliseringspolitiken» (SOU 1961:42), där investeringar inom yrkesutbildning, bostadsbyggande i expanderande orter och transportväsendet betecknats som »högproduktiva». Styrelsen söker i sin planerande verksamhet ta största möjliga hänsyn till bostadsbehoven inom de e x p a n d e r a n d e orterna. Väntad industriexpansion skall sålunda enligt styrelsens anvisningar till länsbostadsnämnder och kommuner beaktas vid upprättandet av kommunala bostadsbyggnadsprogram. Därigenom kommer den industriella utvecklingen inom orter och regioner att påverka länsbostadsnämndernas och bostadsstyrelsens beräkningar och ställningstaganden vid anslagsäskanden och senare vid fördelning av ramar för statliga bostadslån. Fördelningen av dessa r a m a r sker i samråd med arbetsmarknadsverket. Vid sin granskning av investeringsbehoven har utredningen beträffande åldringsvårdskrisen framhållit att vården i hemmen från samhällsekonomisk synpunkt är att föredra framför vård i annan form. Styrelsen vill med anledning härav framhålla den betydelse som bostadens utrustning och beskaffenhet har för den enskilde åldringens hälsotillstånd. I en undersökning av statistiska cen-

12 tralbyrån om ålderspensionärernas levnadsförhållanden, redovisad i betänkandet »Åldringsvård» (SOU 1956:1), konstaterades att knappt hälften av pensionärerna var helt utan rörelsehinder, drygt en fjärdedel hade endast lindrigare sådana, medan övriga åldringar hade betydande rörelsesvårigheter och nio procent var i det närmaste helt invalidiserade. Ungefär två tredjedelar led av någon mer eller mindre allvarlig åkomma. Med hänsyn till dessa förhållanden får vård i hemmet anses förutsätta tillgång till lättskötta och ombonade bostäder, som gör det möjligt för de gamla att bo kvar i sina hem och vid sjukdom erhålla hjälp med hushållet eller vård av hemsamariter. Den av statsmakterna beslutade inventeringen av åldringsbostäder, som emellertid ännu inte är avslutad i alla kommuner, har visat att drygt 60 000 åldringshushåll bör få sina bostäder upprustade och att 16 000 sådana hushåll bör anvisas annan bostad. Det är därför angeläget såväl från samhällsekonomisk synpunkt som för åldringarna själva att denna upprustning kan genomföras. Sker inte detta kommer ökade fordringar att ställas på den betydligt mera kostnadskrävande anstaltsvården. Utredningen har uttalat att orsakerna till bostadsbristen är att söka i prisbildningen på bostadsområdet och att det bör ankomma på de politiska instanserna att bedöma om förändringar i prissystemet bör tillgripas för att komma tillrätta med bostadsbristen. Styrelsen vill med anledning härav erinra om att förslag till ny hyreslag för närvar a n d e utarbetas av hyreslagstiftningssakkunniga och att förslag till nya bestämmelser för statens kreditstöd till bostadsbyggandet är att vänta från bostadspolitiska kommittén. Under en följd av år har redan vid-

tagits olika åtgärder syftande till en avveckling eller minskning av subventionerna i anslutning till statens stöd till bostadsfinansieringen. Kapitalsubventionerna till ny- och ombyggnad har slopats. Tidigare beviljade sådana h a r återkrävts helt eller delvis. Statliga r ä n tebidrag till hus färdigställda före å r 1957 h a r slopats, och i 1966 års statsverksproposition föreslås att bidrag till hus färdigställda år 1958 inte längre skall utgå. Beträffande senare uppförda hus föreslås minskningar av dessa bidrag genom höjningar av den s. k. basräntan. Med anledning av utredningens uttalande om förhållandet mellan bostadsh y r o r och konsumentpriser i övrigt åskådliggöres i nedanstående tablå den relativa prisutvecklingen för bostäder, exklusive bränsle och lyse, för vissa år sedan hyresregleringen infördes. Totalindex och bostadsindex har framskrivits med ledning av levnadskostnadsindex exkl. skatter 1942—54 och konsumentprisindex 1955—65 (1914 års ser i e ) . Index för 1942 och 1945 avser årsmedeltal inkl. hyreshöjning. Beräkningen fr. o. m. 1949 avser långtidsindex för december inkl. hyreshöjningar under året. Relativa prisindex för bostad har erhållits genom division mellan bostadsindex och totalindex. 1942 1945 1950 1955 1960 1965 Totalindex . 100 100 113 151 176 216 Bostadsindex 100 102 106 144 173 220 Relativ prisindex för bostad. . . 100 102 94 95 98 102

Bostadsindex översteg obetydligt totalindex de första fem åren. Därefter steg övriga levnadskostnader snabbare än bostadskostnaden, så att relativa prisindex för bostad år 1951 hade mins-

13 kat till 81. Emellertid föranledde den kraftiga uppgången av byggnads- och driftkostnaderna u n d e r Koreakrisen att generella hyreshöjningar kom att inledas under hyresåret 1950/51. Ytterligare hyreshöjningar skedde åren 1952, 1953, 1955, 1957 och 1959 som följd av ränteförändringar och den fortsatta kostnadsstegringen. Detta medförde att bostadskostnaden fram till 1961 undergick samma relativa förändring som samtliga levnadskostnader. Som framgår av tablån h a r höjningen därefter varit snabbare för bostadsindex än för totalindex. En jämförelse mellan dessa båda index om 1939 väljes som basår visar en betydligt större differens mellan serierna, än när 1942 tages som utgångspunkt. Medan hyresstegringen under dessa år var mycket obetydlig trots frånvaron av hyresreglering och endast höjde index med två procent steg totalindex med 38 procent på grund av övriga kostnadsstegringar. Förklaringen till den långsamma hyresstegringen torde ligga i de förhållanden som r å d d e på hyresmarknaden vid krigsutbrottet och som varit rådande under hela trettiotalet. Som följd av att bostadsbyggandet under depressionsåren hölls uppe på högkonjunkturnivå trots minskande bostadsefterfrågan fanns sålunda under hela detta årtionde en bostadsreserv som utgjorde en effektiv spärr mot hyresstegringar. En undersökning som verkställdes i flertalet städer och vissa mindre samhällen efter oktoberflyttningarna 1940 gav vid handen att en bostadsreserv på drygt 1 procent då alltjämt förelåg. Utredningen anser att en allvarlig och ingående diskussion av prissystemet på bostadsmarknaden försvåras av bristen på material och undersökningar rörande olika sidor av prisproblematiken. Styrelsen vill med anledning härav erinra om att en undersökning av bo-

stadskostnaderna och inkomsterna för olika hushållstyper, som kan väntas ge en viss belysning av det nuvarande prissystemets verkningar för olika kategorier, har utförts av statistiska centralbyrån i anslutning till 1965 års folkoch bostadsräkning. Utredningen framhåller vidare att den kraftiga expansionen inom byggnads- och anläggningssektorn u n d e r den gångna femårsperioden haft negativa följdverkningar i form av snabbare kostnadsstegring än under 1955—1960. För belysningen av kostnadsutvecklingen inom byggnadsproduktionen i förhållande till utvecklingen inom bostadsbyggandet lämnas i följande tablå u p p gifter om antalet färdigställda lägenheter samt om utvecklingen av byggnadskostnadsindex efter år 1950.

År

Total byggnadskostnad flerfaAntal färdigställ- miljshus av sten da lägenheter Index Index 1950 = 100 Årsmedeltal 1/1 1950 = 100

1950 1951 1952 1953 1954

100 91 102 118 132

102 125 137 135 134

1955 1956 1957 1958 1959

130 130 145 141 157

138 144 149 151 152

1960 1961 1962 1963 1964

155 168 170 184 198

162 167 174 182 191

Den prisstegring som skedde u n d e r åren 1958—1964 då utgångspunkten var ett år med markant konjunkturavmattning var betydligt mindre än den stegring som skedde under de av Koreakrisen präglade åren 1950—1952. Under den sistnämnda perioden pressades bo-

14 stadsbyggandet ned till den lägsta nivån under efterkrigstiden (40 000 lägenheter). F r å n år 1958 till år 1964 ökade däremot antalet färdigställda lägenheter med 25 000 till 87 000 lägenheter. I årets statsverksproposition har framlagts förslag avsedda att främja användningen av industriella metoder i bostadsproduktionen. Dessa förslag avser dels möjligheter att för en period av fem år lämna förhandsbesked om statliga lån till företag, planerade för industrialiserat byggande, dels ökat stöd till fabriker för tillverkning av stomelement. Enbart dessa åtgärder kan inte i högre grad väntas påverka produktiviteten och prisutvecklingen inom byggnadsverksamheten under den närmaste femårsperioden. Deras betydelse torde emellertid öka efter hand. Med tanke

på de begränsade arbetskraftsresurser som framdeles kommer att stå till förfogande för investeringsverksamheten och de växande behoven av utbyggnader inom samhällsekonomins olika sektorer måste det industriella byggandet liksom andra rationaliseringsåtgärder inom byggnadsverksamheten tillmätas stor vikt. I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Sännås, ledamöterna överingenjören Bernhard, herr a r Hansson, Törnquist och Ekström ävensom byråcheferna Lundström och Sigurdson, överingenjören von Grothusen samt t. f. byråchefen Sundberg, föredragande. Stockholm den 10 mars 1966. Bertil

Sännås Harry

Sundberg

Byggnadsstyrelsen Med anledning av remissen får byggnadsstyrelsen avge följande yttrande, vilket i sin första del ger några kommentarer till betänkandet, sett ur samhällsplaneringens synpunkter, och i den senare en kort redovisning av de anspråk som till följd av styrelsens nybyggnadsproduktion för statlig verksamhet kommer att ställas på samhällets resurser. I fråga om de problem, som berörts i yttrandets förstnämnda del, har betänkandet varit föremål för diskussion vid ett sammanträde inom rådet för samhällsplanering. Med tanke på det inbördes beroende som råder mellan ekonomisk utveckling och fysisk planering är det uppenbarligen angeläget, att den fysiska planeringen kan grundas på tillförlitliga upp-

gifter om pågående ekonomisk planering, om dess allmänna inriktning och om de framtidsbedömningar, varpå den grundats. För den planering, som faller inom byggnadsstyrelsens verksamhetsområde, närmast bebyggelseplanering i byggnadslagstiftningens former, är det önskvärt att en kontinuerlig översyn av den ekonomiska långtidsplaneringen sker på sådant sätt att dess resultat mera direkt kan nyttiggöras, exempelvis för de utvecklingsbedömningar som måste läggas till grund för planläggningen på regional och lokal nivå. I förhållande till den livslängd, som samhällsbyggandets anläggningar till stor del besitter, rör sig utredningen med bedömanden på mycket kort sikt. I det avsnitt, som avhandlar regionala ut»

15 vecklingstendenser och problem samt urbaniseringen (appendix B), har perspektiven i viss mån vidgats, samtidigt som avhandlingen mera direkt tar sikte på frågor som berör samhällsplaneringen och dess problematik. Det ger bl. a. en översikt över sysselsättnings- och befolkningsfördelningen inom olika delar av landet samt av de utvecklingstendenser som därvidlag framträder. Många inslag i detta skeende är mycket svårbedömda i fråga om sin innebörd och sina verkningar. Avsnittet visar klart nödvändigheten av, att långsiktiga klarlägganden av detta slag kommer till stånd, att dunkla samband blir föremål för fördjupat studium samt att vunna resultat på lämpligt sätt göres tillgängliga för den praktiska planeringen. Kommunblocksbildningen har aktualiserat ett mycket omfattande planläggningsbehov, i första hand av översiktlig karaktär. För att denna blockplanering skall få erforderlig stadga och realism är det angeläget, att den samstämmes med den ekonomiska planeringen, vilket givetvis i hög grad underlättas om vägledande informationsmaterial redan från början kan ställas till kommunblockens förfogande. En annan grupp av planläggningsuppgifter, som mer och mer träder i förgrunden, är den översiktliga planering för stora regioner, län och hela landsdelar som aktualiseras exempelvis av utvecklingen inom storstadsregionerna och av fritidslivets koncentration till vissa stora kustavsnitt. I vissa fall har planläggningsproblemen sådan räckvidd, att man med fullt skäl kan tala om en riksplanering. Det gäller här planläggningsuppgifter, som till största delen faller vid sidan av byggnadslagstiftningens plansystem men som icke desto mindre kräver sin behandling. På denna nivå med dess starka inslag av

lokalisering och verksamhetsplanering är givetvis rent ekonomiska ställningstaganden alldeles särskilt framträdande. Med hänsyn till vad nu sagts skulle det vara synnerligen värdefullt för dem, som sysslar med översiktlig planering, om långtidsutredningens material kunde brytas ned och fördelas på regioner. Tills vidare torde detta endast kunna ske i begränsad omfattning och när det gäller speciella verksamhetsgrenar. F ö r industrin föreligger emellertid redan möjligheter att bedöma såväl produktionsvärde som sysselsättningsutvecklingen regionalt inom olika branscher genom användande av material från den offentliga industristatistiken. Genom att mer systematiskt utnyttja industristatistikens möjligheter och samordna den med långtidsutredningens prognos för t. ex. sysselsättningen inom industrisektorn borde för planeringen betydelsefulla resultat kunna erhållas med begränsade arbetsinsatser. Liknande möjligheter att analysera regionala förändringar torde föreligga inom jordoch skogsbruk samt inom den offentliga sektorn. Det synes angeläget, att de möjligheter till regionala analyser och prognoser över näringslivets utveckling, som här antytts, blir föremål för vidare utredning. Långtidsutredningen räknar för tiden fram till 1970 med en lägre ökningstakt för investeringar än vad föreliggande planer anger som erforderligt inom området för byggnadsstyrelsens lokalhållande och byggande verksamhet. Detsamma gäller också en så dominerande sektor som bostadsbyggandet. Genom en kombination av denna bromsade investeringsökning och en ökad tillväxttakt i fråga om produktivitet erhålles en begränsad sysselsättningsökning. Även om nu föreliggande siffror betr. nettoinflyttningen skulle kunna ge anledning till en större optimism betr. arbets-

16 kraftstillgången än vad långtidsutredningen räknat med, torde det därför vara realistiskt att förutse en utveckling, som innebär att även fortsättningsvis risk kommer att föreligga för en överhettad byggmarknad vid ökad investeringstakt. Möjligheterna att utnyttja förbättrade ekonomiska konjunkturer eller en ev. gynnsam lokalkostnadsutveckling till en produktionstakt, som bättre anpassas till föreliggande behov, är därför starkt beroende av produktivitetsökningen per sysselsatt inom byggnadssektorn. Betr. de anspråk, som kommer att ställas på samhällets resurser till följd av byggnadsstyrelsens byggnadsproduktion för statlig verksamhet, hänvisas till den av styrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1966/67 redovisade långtidsbedömningen för budgetåren 1966/ 67—1970/71. Uttryckta i 1965 års prisläge beräknas styrelsens investeringar bli 360 milj. kr. budgetåret 1965/66, 400 milj. kr. budgetåret 1966/67, 500 milj. kr. budgetåret 1967/68, 580 milj. kr. budgetåret 1968/69, 620 milj. kr. budgetåret 1969/70 och 650 milj. kr. budgetåret 1970/71. Det är framför allt den pågående och planerade utbyggnaden av universitet och högskolor, som kommer att ställa stora krav på tillgängliga resurser. Vidare kommer polisväsendet genom förstatligandet att successivt medföra avsevärda investeringsbehov. Den pågående utbyggnaden för bl. a. fångvård och övriga vårdområden liksom för radio och TV-verksamhet ävensom för det ökade behovet av förvaltningslokaler såväl i stockholmsregionen som i residensstäderna medför en mycket hastig och synnerligen kraftig ökning av styrelsens byggnadsverksamhet. För närvarande är under olika faser av planering byggnadsföretag, som beräknas leda fram

till framtida investeringar av storleksordningen 3 600 milj. kr. För att det i styrelsens långtidsbedömning redovisade lokalbehovet skall kunna tillgodoses torde det, som redan påpekats, erfordras en högre nybyggnadsproduktion än vad långtidsutredningen räknat ined. Byggnadsstyrelsen har i sina anslagsäskanden anvisat en metod att öka sin produktion inom en given investeringsram. Sålunda anser sig styrelsen kunna nå en produktionshöjande effekt genom en kraftigare insats på normerings- och utvecklingsarbete samt genom en ändrad ansvarsfördelning beträffande samordning och ledning av projektering och byggande mellan byggherre och konsulter resp. entreprenörer. För närvarande studeras inom styrelsen lämpliga former härför. I utvecklingsarbetet ägnas stor uppmärksamhet åt sådana åtgärder, som påverkar arbetskraftsåtgången. Under de senaste åren har byggnadsstyrelsen sålunda anslagit stora resurser åt utvecklandet av rationella metoder för byggande av ämbetshus, laboratorier etc. Genom detta arbete skapas förutsättningar för en fortsatt produktion av ifrågavarande byggnader enligt industriella metoder. Arbetskraftsåtgången inom hårt ansträngda zoner kan därigenom minskas väsentligt. De industriella metoderna ger också förutsättningar för en bredare rekrytering till byggfacket än tidigare och såväl utländsk som kvinnlig arbetskraft kan förväntas få arbetstillfällen inom denna byggproduktion. Produktivitetens beroende av utbildning och inlärning är för närvarande föremål för uppmärksamhet från inånga håll. Hittills redovisade resultat från undersökningar kring dessa problem visar, att inlärningen har stor effekt på produktiviteten vid uppförande av byggnader av likartat slag. För att

17 helt tillvarataga den tillgång inlärningen utgör är det dock nödvändigt att planera så att ett kontinuerligt byggande blir möjligt. För att satsade resurser i form av investeringsmedel och arbetskraft skall ge maximalt utbyte i producerade lokaler är det nödvändigt att en i möjligaste mån realistisk flcrårsplan föreligger såsom bakgrund till de åtgärder, som kan väntas leda till ökad total rationalitet. Om långtidsutredningens kalkyl skall följas innebär det att byggnadsstyrelsens lokalproduktionsplaner måste revideras. Härför erfordras direktiv för styrelsens produktionsplanering innebärande den prioritering av lokalbehov, som måste ske, då alla behov inte kan tillgodoses i önskvärd takt. En sådan

prioritering måste komma att påverka lokalproduktionens fördelning såväl departementen emellan som mellan olika sektorer. Styrelsen vill kraftigt understryka, att en sådan prioritering budgetårsvis, som kan anses ligga i den nuvarande analysbehandlingen, icke är tillräcklig som grund för en rationell produktion. I handläggningen av detta ärende h a r deltagit generaldirektören Larsson, tekniske direktören Eriksson, planeringsdirektören Smith samt byggnadsråden Jonsson, Bertman, Törnquist (föredragande) och Kjessel. Stockholm den 28 mars 1966. Sixten

Larsson Harry

Törnquist

Domänstyrelsen Världsmarknadens priser på skogsprodukter är av avgörande betydelse för skogsbrukets lönsamhet. Den svenska skogsindustrins utveckling och möjligheter är därför av stort intresse vid en Dedömning av skogsbrukets utsikter under den närmaste framtiden. Som utredningen konstaterar h a r de senaste åren skett en snabb utbyggnad av skogsindustrin och denna utveckling pågår ännu. Utbyggnaden förväntas bli större i södra Sverige än i de norra delarna av landet. Exporten av fiberprodukter beräknas stiga med 47 % fram till 1970. Trots detta kommer emellertid enligt beräkningar som FAO gjort Sveriges andel av världsproduktionen att minska från 8 % till 6 % år 1970. Den svenska skogsindustrins möjligheter att påverka världsmarknadspriserna blir därmed 2—614734

alltmer begränsade. Det är därför enligt styrelsens uppfattning nödvändigt att den pågående strukturrationaliseringen inom skogsindustrin fullföljes i snabb takt så att priskonkurrensen utifrån kan mötas. Av utredningens redovisning av den planerade produktionsökningen framgår ej huruvida hänsyn tagits till råvaruförsörjningen i de av industrin redovisade expansionsplanerna. Det är tänkbart att skilda industriföretag kalkylerat med samma råvarukvantitet, varför produktionsutvecklingen av detta skäl kan vara överskattad. Av särskilt intresse är därför skogsbrukets möjligheter att tillgodose industriens ökade råvarubehov. Utredningen redovisar industrins råvarubehov 1970 och därmed avverkningens storlek till 72 milj. m 3 sk. Totala

18 avverkningen i landet för närvarande anges till ca 64 milj. m 3 sk. Denna ökning av avverkningen med 12 % inom 5 år eller med 1,6 milj. m 3 sk per år anser styrelsen möjlig. Resultatet av den pågående virkesbalansutredningen måste dock avvaktas innan en säkrare bedömning kan göras. Något större bidrag från domänfondens skogar torde dock ej kunna påräknas. Antagandet att en tilltagande virkesknapphet ej är utesluten för de nordligaste länen liksom för västra Svealand, överensstämmer med styrelsens uppfattning — i varje fall beträffande norra Sverige. Utredningen stöder sitt bedömande om en ökad avverkning på uppgifter om skogens nuvarande åldersfördelning, vilken ger gynnsamma värden för tillväxt och avverkningsmöjligheter under de närmaste åren. Styrelsen vill dock påpeka de variationer i dessa avseenden som föreligger mellan landets norra och södra delar. Skogens avkastning kan enligt utredningen höjas betydligt, inte minst genom intensifierad gödsling. Styrelsen delar uppfattningen att produktionsökningar kan åstadkommas men anser att för närvarande finns ej underlag för en så optimistisk bedömning av tillväxtökningen som från nuvarande ca 80 milj. m 3 sk till 100 milj. m 3 sk. Beträffande behovet av rationalisering uttalar utredningen att en intensiv rationalisering av skogsavverkning och virkestransporter är nödvändig för att stärka den svenska skogsnäringens konkurrenskraft på världsmarknaden. Skogsindustrins roll är emellertid också väsentlig och styrelsen hänvisar till sitt uttalande på sid. 17 om strukturrationalisering av skogsindustrin. I kalkyler beträffande arbetskraftsbehovet h a r utredningen uttalat, att antalet sysselsatta i skogsbruket kommer att under 1970-talet minska med ca 20 000

man. Likaså beräknas från jordbruket ett tillskott till arbetsmarknaden av 115 000 personer, dvs. ett totalt tillskott av 135 000 man. Det sägs att med tanke på arbetsmarknadsläget får dessa tillmätas en särskild betydelse. Då emellertid en betydande del av denna arbetskraft, som genom rationalisering försvinner från skogs- och jordbruket, kommer att utgöras av äldre arbetare med svårigheter till omplacering beroende bl. a. på bosättningsförhållanden, anser styrelsen att utredningen alltför optimistiskt bedömt betydelsen av detta tillskott på arbetsmarknaden. Detsamma gäller de ca 85 000 personer från skogsoch jordbruket som beräknas ställas till andra näringsgrenars förfogande under tiden fram till 1970. Några större problem med att rekrytera arbetskraft behöver skogsindustrierna — på grund av sin geografiska belägenhet — enligt utredningen knappast vänta. Detta kan möjligen stämma i dag med tanke på skogsindustrins lokalisering med övervikt för norra Sverige. Utbyggnaden av skogsindustrin kommer emellertid att i huvudsak ske med tyngdpunkten i södra Sverige, varför enligt styrelsens uppfattning det största behovet av arbetskraft kommer att uppstå i dessa delar av landet. I sin bedömning av utvecklingen av jordbrukets investeringar i byggnader och anläggningar finner utredningen anledning att räkna med en markerad ökning. Detta skulle sammanhänga med att byggnadsbeståndet på övervägande antalet jordbruksfastigheter inom landet är hårt slitet. Ekonomibyggnaderna är i stor utsträckning ej tillfredsställande ur bl. a. arbetsteknisk synpunkt. Den uppgång av bruttoinvesteringarna i byggnader inom jordbruket som erfordras för upprustning och vidmakthållande av för produktionen erforderliga objekt torde emellertid i ej ringa om-

19 fattning dämpas av den minskning av antalet byggnadsobjekt som följer om den förutsatta minskningen av mjölkproduktionen genomföres, vilket kommer att vara resultatet av en ökad övergång till kreaturslös drift. Eftersom investeringar i djurstallar, särskilt för mjölkproduktionen, är mera kostnadskrävande än andra ekonomibyggnader synes även kostnaderna för de enskilda objekten komma att minska. Styrelsen anser sig böra nämna att under senare år ett betydande antal arrendatorer på kronoegendomar i södra och mellersta delarna av landet övergått till kreaturslös drift. Sådana driftomläggningar är ägnade att på lång sikt minska behovet av byggnadsinvesteringar på dessa egendomar. Vid sammanläggning av två eller flera bruk-

ningsenheter kommer befintliga byggnader att mer eller mindre komplettera varandra, varför nybyggnadsbehovet i gynnsamma fall kan begränsas. Såvitt nu kan bedömas medverkar dessa rationaliseringsåtgärder till ett betydligt minskat nybyggnadsbehov även per arealenhet. Styrelsen bedömer såldes att ökningen av bruttoinvesteringarna inom jordbruket blir mindre än vad utredningen förutsatt. I detta ärendes handläggning har, förutom undertecknad, deltagit byråcheferna Holmstedt, Kronvall, Olsson och Nilsson samt avdelningsdirektören Wadman, föredragande. Stockholm den 18 mars 1966. P. Sköld Solveig Gunnarsson

Fullmäktige i riksgäldskontoret Enligt fullmäktiges mening har långtidsutredningen presenterat ett värdefullt material till belysning både av den närmast förflutna tidens förändringar inom svensk ekonomi och av planer och framtidsförväntningar inom skilda sektorer av ekonomin under perioden 1966 —1970 och i viss mån även under 1970talet. Även om grundmaterialet är av varierande kvalitet och fullständighet för de olika delarna av näringslivet, utgör dock den sammanställning av fakta och analys av förutsättningarna för vår samhällsekonomi, som här skett, ett betydelsefullt underlag för såväl de offentliga organens som de privata företagens handlande under den framförliggande perioden. Den av långtidsutredningen verkställda utredningen visar klart, att de spänningar mellan tillgång på pro-

duktionsresurser av olika slag och anspråken på dem från olika sektorer, som under lång tid rått i den svenska ekonomin, av allt att döma kommer att bestå även under den närmaste framtiden, eventuellt med en ytterligare accentuering. Tillgången på t. ex. arbetskraft av olika slag synes sålunda komma att betydligt understiga det samlade behovet av arbetskraftsresurser för en planerad fortsatt utbyggnad både inom den offentliga sektorn och inom det privata näringslivet. Även då det gäller kapitalmarknaden — ett område som fullmäktige h a r speciell anledning att intressera sig för •— har utredningen i olika avsnitt av betänkandet framfört värdefulla och intresseväckande synpunkter. Detta omdöme gäller särskilt det avsnitt av be-

20 tänkandet, som behandlar den finansiella utvecklingen under den nu ifrågavarande perioden från 1966 och framåt. Utredningens diskussioner och överväganden i detta ämne har emellertid endast varit av preliminär natur, eftersom en speciell och mera detaljerad undersökning av särskild utredningsman sen a r e kommer att framläggas. I avvaktan p å den utförligare bedömning och analys av de finansiella problemen under den av utredningen behandlade perioden, som sålunda är att förvänta, anser sig fullmäktige tills vidare böra avstå från att närmare uttala sig angående de problemställningar berörande kreditoch kapitalmarknaden, som är förknippade med den ekonomiska expansionen

i vårt land under samhällsekonomisk balans. Fullmäktige vill dock allmänt understryka nödvändigheten av att i rådande läge erforderligt utrymme beredes åt den ökning av investeringsverksamheten, som utredningen funnit inom olika sektorer av ekonomin oundgänglig för ett bibehållande av den ekonomiska tillväxttakten och konkurrensförmågan gentemot utlandet. I detta ärendes behandling h a r deltagit fullmäktiges ordförande och vice ordförande samt h e r r a r Svensson, Andersson, Fredriksson, Östman och Eliasson ävensom riksgäldsdirektören. Stockholm den 24 mars 1966. Lars Lindmark Torsten Bjerlöiv

Järnvägsstyrelsen Avd 1. Syfte och uppläggning

I betänkandet framhålls att långtidsutredningen (LU) utan att själv vilja betrakta sitt arbete som ett program endast vill redovisa och diskutera förhållanden, som bedöms vara relevanta för statsmakternas beslut i frågor som bestämmer den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Enligt järnvägsstyrelsens mening är i detta sammanhang transportförsörjningens inriktning på längre sikt en väsentlig fråga, bl. a. mot bakgrunden av LU:s konstaterande att bristen på arbetskraft skapar ett centralt problem under undersökningsperioden, dvs. fram till 1970-talets slut. Tillgången på konsistenta data över de långsiktiga utvecklingstendenserna inom näringslivet är av stor betydelse för järnvägens försäljnings-, investerings-, drift- och personalplanering, ef-

tersom järnvägstrafiken i hög grad påverkas av förändringarna inom industrin och utrikeshandeln. Behovet av långsiktiga prognoser för näringslivets utveckling är särskilt påtaglig för järnvägens investeringsplanering, eftersom såväl de fasta anläggningarna som den rullande materielen har avsevärda livslängder. En ingående granskning av LU:s bedömningar härvidlag försvåras tyvärr av att flera bilagor till huvudrapporten ännu inte offentliggjorts, bl. a. delutredningen om transportsektorn (»Trafikutveckling och trafikinvesteringar»).

Avd 2. Återblick på 1960—1965

Bland faktorerna bakom den ökade framstegstakten anger LU bl. a. förskjutning mot vägtransporter (sid. 19). Detta kan vara riktigt då det gäller lokala

21 transportuppgifter, men då det gäller de stora trafikströmmarna, där övervägande delen av vägtrafikens expansion ägt rum, torde utvecklingen knappast kunna betraktas såsom odelat produktionsfrämjande. Denna expansion torde till stor del få anses som en följd av den tidigare trafikpolitiken, vilken starkt begränsade järnvägens konkurrensmöjligheter och därmed i vissa avseenden ledde till en snedvridning av transportväsendet. LU nämner en del andra sektorers produktionsfrämjande omstruktureringar, vilka genomgående är exempel på utveckling mot stordrift, överflyttning från järnväg till bil i trafikstarka relationer är ofta exempel på en motsatt utveckling, som kräver ökade insatser av produktionsresurser.

Avd 3. Resurser och anspråk

LU har på sid. 25 redovisat en prognos över folkmängdens förändringar fram till 1980. Under perioden 1966—1980 ökar enligt denna prognos befolkningen i åldern 65 år och äldre med drygt 400 000 personer (41 % ) , därav enbart under 1970-talet med 275 000 personer (24%). I prognoserna för arbetskraftens utveckling h a r LU inte räknat med någon ökning av den äldre befolkningens arbetsinsats. Däremot har LU enligt sin egen uppfattning räknat optimistiskt på utvecklingen av de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens och framhåller, att det är nödvändigt att såväl speciella offentliga åtgärder vidtas som att kvinnornas och arbetsgivarnas syn på »manliga» och »kvinnliga» yrken radikalt ändras, för att prognosen skall slå in. Praktiskt taget hela nettoökningen i utbudet av arbetskraft väntas enligt utredningen bestå av kvinnor. Med hänsyn till den väntade svåra bristen på arbetskraft un-

der perioden 1966—1970 och den ännu större under 1970-talet, är det enligt styrelsens mening lika viktigt att den äldre arbetskraften stimuleras att kvarbliva i tjänst. I SJ:s arbetskraftsplanering räknas i varje fall med båda grupperna. Arbetskraftsbehovet vid SJ h a r u n d e r en följd av år fortlöpande kunnat minskas trots ökande trafik. I en nyligen lämnad prognos till 1966 års reviderade långtidsbudget räknar styrelsen för p e rioden 1965/66—1969/70 med en fortsatt, ehuru avtagande personalminskning totalt sett. Samtidigt torde det bli nödvändigt att inom vissa delar av SJ:s verksamhetsområde rekrytera personal. Detta gäller t. ex. inom Storstockholmsområdet, där under innevarande år omfattande byggnads- och anläggningsarbeten måste igångsättas. Till stor del kommer emellertid dessa arbeten att belasta den allmänna arbetsmarknaden genom entreprenader. Till följd av personalens ojämna åldersfördelning kommer under 1970-talet, eventuellt r e d a n vid slutet av 1960-talet, en väsentlig nyrekrytering att behövas. Med h ä n s y n till att många arbetsuppgifter vid SJ kräver en god fysisk spänst, som den äldre arbetskraften inte alltid besitter, kan en större rekrytering bli aktuell än vad vakanserna i och för sig ger anledning till. På andra områden är arbetsuppgifterna mindre fysiskt krävande. Med hänsyn till rådande och väntade förhållanden på arbetsmarknaden ägnas frågan om breddning av rekryteringsunderlaget stor uppmärksamhet. Bland åtgärder som kan ifrågakomma m å n ä m n a s : utökad anställning av kvinnor och pensionärer, utökad deltidsanställning, anställning av utlänningar, sänkning av minimiåldern för anställning, modifiering av syn- och hörselkraven och meranvändning av villkorligt arbetsföra. Ifråga om kvinnlig arbetskraft och pensionärer, särskilt järnvägens eg-

22 na, är det därvid nödvändigt att kunna erbjuda verkligt konkurrenskraftiga anställningsvillkor. SJ räknar med att behöva komplettera rekryteringen med särskilda åtgärder för att så effektivt som möjligt kunna utnyttja den redan anställda personalen. Som exempel på dylika åtgärder kan nämnas: ökad geografisk och yrkesmässig rörlighet, utbildningsverksamhet samt hälso-, sjuk- och personalvård, inrymmande bl. a. rehabiliteringsverksamhet och tillvaratagande av de villkorligt arbetsföras kapacitet. Järnvägarnas relativa andel av det totala landtransportarbetet har sjunkit något under senare år medan lastbilarnas ökat. Av det totala landtransportarbetet svarade järnvägarna för omkring 60 % år 1961 mot 57 % år 1964. I fjärrtrafik (över 100 km) var motsvar a n d e andelar 84 resp. 81 %. Det finns flera skäl som talar för att denna tendens på sikt kommer att ändras. En utveckling mot tyngre vägfordon, utöver axel/boggitryck 10/16 ton, torde för vårt lands vidkommande knappast vara ekonomiskt försvarligt med hänsyn till de härmed sammanhängande kostnaderna för vägbyggande, vägunderhåll och framkomlighet. Lastbilstrafiken torde även komma att få möta stigande kostnader, bl. a. som följd av skärpt arbetstidslagstiftning samt intensivare övervakning av arbetstider och lastvikter. Järnvägarnas rationaliseringsmöjligheter uppvisar ej några motsvarande begränsningar. Många rationaliseringar möjliggörs av järnvägsdriftens speciella teknik, dvs. rälsbundenheten, som ger säker styrning och låg friktion samt möjligheten att sammansätta ett stort antal fordon till ett tåg. Utbyggnad av linje- och fjärrblockering pågår, införande av automatisk övervakning av tåghastigheten, automatkoppel och modern datateknik för transportövervak-

ning, vagnfördelning, automatiserad platsbokning i persontrafik m. m. planeras. Arbeten pågår för att möjliggöra ökad lastvikt per vagn. Dessa åtgärder förbättrar järnvägarnas driftresultat, ökar deras kapacitet och höjer tjänsternas kvalitet samt medför att personalkostnadernas andel minskar, ej endast ifråga om totalkostnaderna utan även vad gäller marginalkostnaderna. Även om för n ä r v a r a n d e personalkostnaderna utgör en stor del av totalkostnaderna gäller, att deras andel av kostnadsförändringar vid ökning eller minskning av framförallt vagnslastgodstrafiken är väsentligt m i n d r e i järn vägtrafik än i lastbilstrafik. LU h a r också framhållit att överflyttning av godstransporter till lastbilar sannolikt innebär en ökad arbetskraftåtgång p e r transporterad enhet (sid. 252). Redan med hänsyn till arbetskraftsproblemen är det enligt styrelsens m e ning motiverat att resurserna inom transportväsendet inriktas på järnvägstransporter i större omfattning än vad LU synes ha räknat med. De ovan nämnda rationaliseringsmöjligheterna stärker motiven för en sådan inriktning. I ett mera långsiktigt perspektiv förefaller det sannolikt att järnvägarna kan komma att få väsentligt ökade uppgifter ifråga om både godstransporter o c h personbefordran. Härför krävs betydande investeringar i kapacitets- och framförallt kvalitetshöj ande syfte. Avd 7. Näringsgrenarnas utveckling (samfärdsel)

De olika transportmedlens villkor h a r delvis förändrats i och med att trafikpolitikens första etapp infördes den 1 juli 1964. Ytterligare ändrade konkurrensförutsättningar kan väntas bli följden av de två senare etapperna. Härtilli kommer att de olika utredningar somi

23 nu pågår om bl. a. vägtrafiken, sjöfarten och flygtrafiken kan komma att framlägga förslag som förändrar konkurrensläget på transportmarknaden. En prognos för olika trafikgrenar, som enbart eller i huvudsak baseras på den tidigare utvecklingen kan därför bli missvisande. Den tidigare trafikpolitiken medförde alt taxesättningen inte kom att avspegla den verkliga relationen mellan skilda transportmedels kostnader. Detta ledde till att en del trafik, som skulle ha dragit lägre kostnader på de trafikstarka järnvägslinjerna än på landsväg, ändå utfördes på landsväg. Kostnadsutjämningen inom järnvägsdriften ledde sålunda till att det totala transportarbetet kom att utföras till högre samhällsekonomisk kostnad än nödvändigt. Ett grunddrag i den nya trafikpolitiken är att varje trafikgren i princip bör svara för sina kostnader. De hittills genomförda reformerna h a r bl. a. inneburit att staten övertagit kostnadsansvaret för samhällsnödvändig trafikservice, som inte ger kostnadstäckning. I övrigt h a r kostnadsansvarsprincipen blivit grundläggande för trafikpolitiska åtgärder och utredningsdirektiv. Härvid synes även miljökostnader och kostnader för olycksfall numera ägnas ökad uppmärksamhet. Persontrafiken bedöms av LU komma att öka starkt, huvudsakligen inom tätorterna och i anslutning till dessa. Vad gäller den kollektiva trafiken anförs att den minskade under 1950-talet och varit oförändrad under hittillsvar a n d e del av 1960-talet. F r a m till 1970 räknas med viss ökning, främst på grund av expansionen för bussar och flyg. Däremot framgår inte klart, hur LU bedömt den spårbundna lokaltrafikens utveckling, närmast i Storstockholm, där omfattande utbyggnadsplaner nu står inför förverkligande.

Prognosen för det reguljära flygets utveckling baserar sig bl. a. på nuvarande biljettpriser, tåghastigheter och kostnadsläge. Under prognosperioden kommer SJ med en ny fjärrpersontågsplan och sannolikt en ny persontaxa. Den nya trafikpolitiken kan därutöver medföra att nuvarande statliga (och kommunala) subventioneringar av det reguljära flyget upphör. Man kan därför ifrågasätta om den förutsedda utbyggnaden av flygets anslutningslinjer kan bli ekonomiskt motiverad. LU har i avd. 6 (sid. 87) angivit antalet personbilar vid utgången av 1970 till 2 350 000 mot 1 666 000 vid årsskiftet 1964—65. Beräkningen har grundats på historiska efterfrågesamband. Av flera skäl synes en så stark ökning som den utredningen kommit fram till kunna ifrågasättas. Förverkligande av kostnadsansvarsprincipen, bl. a. vad gäller trafiken i tätorter, torde få en återhållande verkan på bilanskaffningen. Dessutom torde bilismen nu ha passerat de för nya konsumentkapitalvaror typiska introduktions- och genombrottsperioderna och vara inne i ett lugnare skede, där återanskaffningen är det normala inköpsmotivet. De senaste årens försäljningsutveckling synes ge stöd för denna uppfattning. I sitt räkneexempel har LU kalkylerat med en relativt svag ökning av den privata konsumtionen. Ett förverkligande av prognosen synes förutsätta en h å r d styrning av resurserna, varvid den kapitalkrävande privatbilismen kan väntas tilldra sig stor uppmärksamhet. För övrigt måste samhällets planerade uppbyggnad av den spårbundna lokaltrafiken förutsättas skapa ett attraktivt alternativ till privatbilismen för pendelresor, särskilt som storstäderna tydligen alltmer tvingas skärpa parkeringsrestriktioner etc. Prognosen för godstrafiken är base-

24 rad på extrapolation av observerade trender i transportarbetet. Fördelningen järnväg/bil diskuteras med beaktande av den nya trafikpolitiken. Man kommer till resultatet att vad lastbilarna eventuellt förlorar ifråga om långdistansgods torde helt eller till väsentlig del kompenseras av en fortsatt övergång till lastbil vid de mera kortväga transporterna. Styrelsen vill påpeka att SJ under senare år även kunnat förvärva vissa kortväga massgodstransporter. Ifråga om stora godskvantiteter h a r järnvägarna i många fall bättre kostnadsmässiga förutsättningar än konkurrerande transportmedel även på korta avstånd. Styrelsen bedömer nu att järnvägarnas godstrafik 1970 blir något större än vad den uppskattades till i november 1964, då styrelsen lämnade sina uppgifter till LU. Orsakerna härtill är bl. a. följande. En betydande överföring av virkestransporter från flottleder till järnväg kan förutses äga rum under de närmaste åren. Järnvägstransporternas ökningstakt beräknas främst härigenom stiga från 3 till 4 procent årligen. I trafiken med utlandet väntas en ökning av antalet tonkm om 5—6 procent per år under den aktuella perioden. En förutsättning härför är att erforderlig järnvägs- och överföringskapacitet kan skapas. Införandet av nordiska enhetstariffer i trafik mellan Sverige och Norge har medfört ökade transportmängder. Järnvägstrafiken mellan de båda länderna var 1965 30 procent större än 1964. I trafik Sverige—Danmark och Sverige—Finland pågår försök med sådana tariffer. Den av LU nämnda koncentrationen av sjöfartens godstrafik till ett fåtal effektiva hamnar är såtillvida gynnsam för järnvägstransporter att de kan koncentreras till ett begränsat antal sta-

tionsrelationer. Som följd härav kommer successivt större godskvantiteter att transporteras av järnvägarna. Transportlängderna på järnväg kommer av samma skäl att öka. Rederier och rederikonsortier introducerar för närvarande, bl. a. i samarbete med järnvägarna, transporter av behållare (containers) och semitrailers mellan bl. a. västkusthamnar och England/Nederländerna. Denna nya trafikform kommer att förstärka koncentrationen till de större hamnarna och därmed bidraga till ökade landtransporter, i första h a n d på järnväg, även om man får räkna med ett visst bortfall av direkta järnvägstransporter över färjelederna. SJ planerar införa en etappvis utbyggnad av container- och semitrailertrafik i vissa trafikstarka relationer i Sverige, i första hand i triangeln Stockholm—Göteborg—Malmö. Första etappen beräknas starta mellan Stockholm och Göteborg under hösten 1966. En koncentrerad hamnrörelse bör, förutom rationellare drift med förbättrade terminalanläggningar, kunna medföra en från samhällets synpunkt fördelaktig koncentrering av isbrytarverksamheten. Vidare bör järnvägarna bättre kunna planera sin beredskap för ökade vintertransporter som komplement eller alternativ till sjötransporter, eftersom godsflödenas väg och omfattning lättare kan överblickas. Av samma skäl bör den samhällsekonomiska bedömningen av resursfördelningen mellan isbrytare och järnväg få ett bättre underlag. Enligt LU kommer SJ:s transportarbete av lapplandsmalm att år 1970 uppgå till 4 å 5 miljarder tonkm (sid 189). LKAB har nyligen meddelat att malmtransporterna kan beräknas växa från 3,5 miljarder tonkm 1965 till 4,6 miljarder tonkm 1967. Trafikutvecklingen väntas sålunda åtminstone till en bör-

25 jan bli snabbare än den som utredningen räknat med. För de återstående åren fram till 1970 saknas dock iinnu underlag för en något så när säker bedömning. De strukturella förändringar som för närvarande sker inom godstransportsektorn, bl. a. som följd av den nya statliga trafikpolitiken, är ett skäl för att transportstatistiken för landsvägsoch sjötransporter bör utökas och förbättras, så att den i väsentliga avseenden lämnar lika fyllig information som järnvägsstatistiken. På grund av otillräckliga data om trafiken (tontal, transportarbete o. s. v.) får man i dag en alltför begränsad översikt över trafikutvecklingen. En förutsättning för rationell transportplanering är, att statistiken är av så god kvalitet och utförlighet, att den kan läggas till grund för beslut inom statliga och kommunala myndigheter, transportföretag och organisationer.

Investeringar i transportapparaten

Enligt LU:s prognoser kommer vägfordonsbeståndet och — som följd härav — investeringarna i väg- och gatubyggen att öka kraftigt fram till 1970. Betydligt måttligare ökningar redovisas för järnvägar och kommunal kollektivtrafik. Bedömningarna grundas på prognoser och antaganden om fordonsantal och -storlekar, medellivslängd, trafikarbetets fördelning på olika trafikmedel o. s. v. Styrelsen, som saknar möjlighet att bedöma riktigheten i dessa beräkningar, noterar endast att investeringarna i landsvägstransporter (vägar och fordon) vida överstiger investeringarna inom övriga delar av transportsektorn tillsammantagna. Styrelsen har den 28 februari 1966 lämnat uppgifter till 1966 års reviderade långtidsbudget. I skrivelsen anges

följande beräknade investeringsbehov vid SJ under budgetåren 1966/67— 1970/71, avseende prisnivån den 1 juli 1965. Investeringar, milj kronor 1 Budgetår

1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1

Totalt

därav för Storstockholms lokaltrafik

405 485 455 420 370

54 106 89 67 50

Exkl. medel förkonjunkturreglerande åtgärder.

Investeringarna för Storstockholms lokaltrafik, som tidigare antogs bli relativt jämnt fördelade över perioden, måste till en del tidigareläggas för att avtalade tidpunkter skall kunna hållas. På grundval av erfarenheterna från innevarande stränga vinter kommer åtgärder att vidtagas för att bättre k u n n a möta liknande vinterförhållanden i framtiden och för att även i övrigt åstadkomma så säkra och tillförlitliga transporter som möjligt. En ökad investeringstakt ifråga om lok, vagnar och speciell utrustning framstår mot denna bakgrund som mycket angelägen. F ö r budgetåren 1965/66—1969/70 b e r ä k n a s enbart detta investeringsbehov uppgå till ca 150 milj. kronor. Det ovan redovisade investeringsbehovet är något högre än vad som tidigare uppgivits till LU inberäknat investeringar för Storstockholms närtrafik och nya malmvagnar. Skillnaden, ca 10 % (427 — 386 = 41 milj. kr. i medeltal per å r ) , förklaras av det ökade behovet av lok och vagnar (ca 30 milj. kr.) samt den förändrade prisnivån. Styrelsen vill påpeka att LU på sid. 196—197 under rubriken »Järnvägar» räknat med ett lägre investeringsbelopp

26 för SJ och dess dotterbolag än vad styrelsen uppgivit till LU i november 1964 (== 404 milj. kr. inberäknat investeringar för närtrafik och nya malmvagnar). I texten nämns inte investeringar för Storstockholms lokaltrafik, vilket förmodligen förklarar skillnaden.

Transportsektorns arbetskraftsbehov

LU redovisar i tabell 7.7:3 (sid. 198) antalet förvärvsarbetande i samfärdsel. Styrelsen vill framhålla att uppgifterna för järnvägstrafik och vägfart ej är jämförbara. För järnväg redovisas den totala personalen, dvs. förutom personal i direkt trafiktjänst även anställda för administration, inköp, försäljning, förråd, investeringsarbeten, underhåll av bana och rullande materiel m. m. För vägfartens del synes uppgifterna däremot avse endast antalet buss-,

drosk- och lastbilsförare. Personal för administration, serviceanordningar, investeringsarbeten, underhåll av vägar och fordon etc. ingår däremot ej. Uteslutes motsvarande personalkategorier även för SJ:s del, blir SJ:s personalantal 1964 ca 10 000, vilket i stort sett är jämförbart med vägfartens 85 000. I handläggningen av detta ärende har deltagit järnvägsstyrelsen in pleno, nämligen undertecknad Upmark, ordförande, samt ledamöterna Lindskog, Odhner och Turesson. Dessutom har närvarit ekonomidirektören Sjöberg, föredragande, driftdirektören Nelander, tekn. direktören Karsberg, direktören Carlstedt, administrative direktören Högberg och kommersielle direktören Ekelund. Stockholm den 23 mars 1966. Erik Upmark Arne Sjöberg

Kommerskollegium Kollegium har anhållit om yttranden från samtliga handelskammare. Överlämnande hittills inkomna yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Göteborg, Sundsvall och Luleå får kollegium anföra följande. Långtidsutredningen framhåller, att främsta syftet med de svenska långtidsutredningarna är att kartlägga och analysera utvecklingstendenserna i ekonomin. De finge ses som ett informerande och vägledande instrument för de instanser — politiska organ, ledningar för offentliga och privata verksamheter etc. — som har att praktiskt forma de långsiktiga handlingslinjerna. Långtidsutredningarna borde redovisa och diskutera förhållanden och problem som bedömes vara relevanta för statsmakternas beslut i frågor som bestämde den

långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Kollegium begränsar sig i detta yttrande till ett par av de många problem som behandlas i utredningen. Det framhålles i utredningen att spelrummet för en tillväxtpolitik i den fulla sysselsättningens tecken avgörs av utrikesbalansen (s. 49). Vidare uttalas (s. 54 ff), att flera omständigheter gjorde att de yttre utvecklingsbetingelserna finge bedömas försiktigt. Prisstabiliteten hade vunnit ökad prioritet i Västeuropa och den fortsatta politiken för att främja den kunde väntas bli minst lika intensiv som tidigare och kanske mer effektiv, låt vara att bristen på arbetskraft på många håll kunde bli alltmer besvärande. Svenska företags lönsamhet kunde i många fall vara så pressad att deras möjligheter att hålla sig kvar på

27 marknaden utan full kostnadstäckning redan vore i betydande mån intecknade. Ovissheten på det handelspolitiska området vore stor — hösten 1965 — då utredningen färdigställdes — kunde i alla händelser inga lösningar skönjas som, netto räknat, skulle underlätta avsättningen av svenska produkter. De utredningsresultat, som framläggs rörande bruttonationalproduktens (BNP:s), bruttoinvesteringarnas och utrikeshandelns faktiska utveckling 1955 —1960 och 1960—1965, respektive förväntade utveckling 1965—1970, har kollegium funnit kunna sammanfattas på följande sätt. Årlig volymökning,

procent

1955— 1960— 1965— 1970 1960 1965

BNP Bruttoinvesteringar. Export Export, exkl. fartyg. Import Relationstal Exportökn.: BNP-ökning D:o, exkl. fartyg: BNP-ökning Importökn.: BNP-ök ning Importökn.: Investe ringsökning Importökn.: Export ökning , Importökn.: Exportökn., exkl. fartyg

3,4 4,8 7,7 7,9 7,4

4.9 5,8 8,0 7,4 7,2

4,2 4,7 6,5 6,9 5,2

2,25

1,65

1,55

2,30

1,50

1,65

2,20

1,45

1,25

1,55

1,25

1,10

0,95

0,90

0,80

0,95

0,95

0,75

Ovanstående sammanställning ger enligt kollega mening snarast det intrycket att utrikesbalansen — med beaktande av omständigheterna i övrigt — kommer att utvecklas gynnsamt under återstoden av 1960-talet. Med hänsyn dels till utrikesbalansens avgörande betydelse för de sysselsättningspolitiska strävandena, dels till utredningens uttalande, att de yttre utvecklingsbetingelserna finge bedömas försiktigt, vartill kommer att det ej kan uteslutas att utrikesbalansen kan komma att störas av en

försämring av terms of trade, kan det vara motiverat att hållfastheten i långtidsutredningens beräkningar av utrikeshandelns utveckling fortlöpande prövas. Det är viktigt att utsikterna att vidmakthålla den yttre balansen icke överskattas, då detta kunde fresta till en alltför expansiv ekonomisk politik. Omsorgen om den yttre balansen nödvändiggör av allt att döma — med hänsyn till att prisstabiliteten synes ha vunnit ökad prioritet på andra håll — atl vården av penningvärdet ägnas skärpt uppmärksamhet. En balansrubbning som framkallades av att den svenska prisnivån försköts ogynnsamt i förhållande till den utländska måste — med hänsyn till de inskränkningar i handlingsfriheten på utrikeshandelsoch valutaområdet, som Sverige i likhet med andra industriländer underkastat sig i det internationella samarbetets intresse — motverkas huvudsakligen med kontraktiva åtgärder på det interna planet, som bl. a. skulle kunna äventyra den fulla sysselsättningen. Det framgår av utredningen att de samlade anspråken från de olika delarna av samhällsekonomin tenderar att växa snabbare än möjligheterna att tillgodose dem. Det är viktigt att reformer och utbyggnader genomförs successivt och i en takt som avpassas med hänsyn till ökningen i tillgången på produktiva resurser. Kollegium vill i likhet med Stockholms Handelskammare understryka utredningens uttalande om nödvändigheten av en genomtänkt tidsplanering i sådana sammanhang.

I handläggningen av detta ärende h a r deltagit, förutom generaldirektör Malmfors och byrådirektör Leissner, föredragande, kommerseråden Lindstedt och Lindqvist. Stockholm den 21 mars 1966. Nils

Malmfors Olle

Forseth

28 Stockholms

handelskammare

Genom remiss den 24 januari 1966 har Kommerskollegium anhållit om Stockholms Handelskammares yttrande över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport, Svensk Ekonomi 1966—1970 (SOU 1966: 1). Med anledning härav får Handelskammaren anföra följande. Handelskammaren har icke resurser att närmare bedöma det siffermaterial som rapporten presenterar. Det är därför icke heller möjligt för Handelskammaren att på basis av något dokumenterat underlag pröva utredningens förutsägelser. Vad Handelskammaren kommer att anföra är därför reflexioner i anslutning till några avsnitt av rapporten.

Allmänna synpunkter på utredningens värde

Genom denna ställs till förfogande ett mycket mångsidigt material för en bedömning av den framtida ekonomiska utvecklingen. På vissa områden kan man göra ganska säkra prognoser. Detta gäller t. ex. arbetsmarknadens totala utbud. På andra områden måste det råda betydande ovisshet, och prognoserna antar karaktär av extrapoleringar. På grund härav får materialets värde icke överskattas som underlag för ett studium av de allmänna samhälleliga avvägningsproblem, som kommer att aktualiseras under perioden. För näringslivet har materialet sin betydelse som utgångspunkt för allmänna överväganden vid dess planering. Så är t. ex. studierna i den framtida konsumtionsutvecklingen av stort intresse, icke minst för varuhandeln. Men nyttan av prognoserna som underlag för företagens planeringsbeslut bör ej överskattas. Allmänna prognoser ger endast begränsad ledning för detta ändamål. Vad beträffar den tekniska ut-

vecklingen och den internationella konkurrenssituationen kan på grundval av en rapport av denna typ några bedömningar icke göras, när näringslivets planering projekt efter projekt bedrives. Det får ej förbises, att långtidsutredningens prognoser är till stora delar byggda på material, som insamlats rörande näringslivets planer. Sambandet mellan prognos och plan blir därför i vissa delar det omvända.

»Marknadsmässig» syn på avvägnings problemen

Allmänt sett h a r långtidsutredningen enligt Handelskammarens mening sin största betydelse genom den ökade tonvikt som läggs på prisbildningen som ett instrument för att styra utvecklingen. Detta gäller även individernas val av konsumtion av i offentlig regi producerade varor och tjänster. Konklusionen blir, att avgifter, skatter och subventioner måste avpassas så, att de kontroller som håller priset lägre än aktuell faktisk kostnad bör upphävas. Denna »marknadsmässiga» syn på avvägningsproblemen är i linje med den uppfattning Handelskammaren hävdar då det gäller utformningen av vår ekonomiska politik. Medan de fysiska regleringar i form av priskontroll och räntekontroll, som utgjorde instrument i efterkrigstidens styrning av ekonomin i då rådande bristsituation, efter h a n d avvecklats, kvarstår alltjämt hyreskontrollen liksom också regleringen av kapitalrörelserna gentemot utlandet. Som ett värdefullt inslag i långtidsutredningen hälsar Handelskammaren det klara förord, som där ges för att i p r i n c i p låta prisbildningen även styra bostadsmarknaden. Utan en ökad frihet på detta område lär det icke vara möjligt att möta den rörlighet både inom den offentliga sektorn och i näringslivet, som

29 utredningen finner nödvändig för erforderlig anpassning till framtidens krav.

Betalningssituationen gentemot utlandet

F ö r ett samhälle, där huvudmålet för den ekonomiska politiken är full sysselsättning, krävs det — framhåller utredningen med rätta — en sådan betalningssituation gentemot utlandet, som medger rörelsefrihet i den ekonomiska politiken. Medan den yttre balansen — trots perioder av starkt uppdriven inflationsbetonad expansion — kunnat bevaras under åren efter krondeprecieringen 1949, förefaller det som om under föregående år en vändpunkt inträffat härutinnan. Det stora betalningsunderskottet för 1965 och det mycket betydande underskott som emotses även för 1966 och vilka underskott innebär allvarliga påfrestningar på vår valutareserv, kan knappast motverkas annat än genom en kraftig exportökning. De möjligheter, som finanspolitiken erbjuder att komma till rätta med såväl externa som interna balansproblem, har i vårt land uttömts genom den extrema högskattepolitiken. Ett huvudmål för den ekonomiska politiken måste därför vara att med olika medel stödja vår export, särskilt på de länder som genom ett expansivt näringsliv erbjuder ökade avsättningsmöjligheter. Dagens betalningssituation understryker Sveriges intresse av ett positivt resultat av Kennedyförhandlingarna och av en gynnsam utveckling av integrationssträvandena. Ingenting får försummas från svensk sida, som kan bidraga till en svensk anslutning till ett ytterligare integrerat Europa. Ett inslag i utvecklingen, som utan tvivel också är ägnat att skärpa allvaret i betalningsbalansrubbningen, är den stigande oron i utlandet inför det allt

påtagligare inflationshotet. Där är man mindre benägen än här att acceptera inflationen som ett oundvikligt inslag i den ekonomiska utvecklingsprocessen. En övergång i utlandet till en mer antiinflationistisk politik ställer motsvarande krav på vår egen ekonomiska politik. Den allt starkare internationalisering på snart sagt alla områden, som kommer att utmärka den kommande perioden, och utlandets inknappning på det tidigare svenska produktivitetsförsprånget gör det än omöjligare att isolera vår ekonomiska politik från utlandets.

Arbetskraftsbehovet

En kärnpunkt i långtidsutredningen bildar beräkningarna av den framtida tillgången på arbetskraft. Ökningen av antalet förvärvsarbetande beräknas, trots att gifta kvinnor i stigande utsträckning väntas ta förvärvsarbete, ej bli större än 0,7 procent per år. På grund av arbetstidsförkortningen och då en ökande andel av de anställda beräknas ta deltidsarbete, kommer arbetskraftens volym mätt i arbetstimmar att sjunka. Minskningen har beräknats till 0,3 procent per år 1965—1970, ett omslag i utvecklingen i jämförelse med första hälften av 1960-talet från plus till minus med cirka en procentenhet per år. Genom stegring av produktivitetens ökningstakt väntas likväl nationalprodukten öka med 4,2 procent per år i volym 1965—1970; motsvarande tal för den närmast föregående femårsperioden var 4,9 procent. För Handelskammaren framstår arbetskraftssituationen som ett av de problem som för framtiden påkallar särskilt stor uppmärksamhet. Kapitalbehovet

När arbetskraftens volym upphör att växa kan anspråken på produktionens

30 tillväxt icke ställas lika höga som i den snabbt, om vi skall kunna följa med i motsatta situationen. Detta ofrånkomutvecklingen. liga faktum anser sig Handelskammaren särskilt böra understryka mot bakgrund av de krav som i detta hänseende Avvägningen av investeringar och offentlig allmänt ställs på näringslivet. Å andra konsumtion sidan får — som utredningen framhål- En ytterligare fråga som Handelskamler — kapitalinsatsen, arbetskraftens ut- maren här skall beröra gäller avvägbildning och de tekniska framstegen ningen mellan investeringar och offentökad betydelse. Kapitalinsatsen per ar- lig konsumtion. Handelskammaren kan betstimme väntas under den kommande i stort sett ansluta sig till de resonefemårsperioden tillta med ca 5 procent mang, som utredningen för. Den prefeper år mot ca 3 V-i procent åren 1960— rens som utredningen i princip ger åt 1965. Det måste understrykas, hur industriens investeringar finner Hanutomordentligt viktigt det är att nä- delskammaren riktig. Som utredningen ringslivets kapitalförsörjning ges hög framhåller måste tillväxtsynpunkterna prioritet, och hur beklagligt det är att beaktas mera än köavvecklingsaspeksjälvfinansieringen blir allt svårare. terna. Hur beklagligt det än är, om såSåsom i olika sammanhang framhål- dana områden som undervisning, sjuklits, kan en utveckling av produktionen vård och socialvård icke kan byggas förväntas mot mera kapitalintensiva ut i en takt som i och för sig vore områden. På de enskilda produktions- önskvärd, skulle kraven från dessa sekområdena torde utvecklingen komma torer icke ens på sikt kunna tillgodoatt gå i snabb takt mot ökad mekanise- ses, om icke genom näringslivets tillring och automation. Omstrukturering- växt reellt utrymme skapades för en ar av enskilda näringsgrenar, sannolikt dylik utbyggnad. främst i riktning mot större produktionsenheter, som med fördel kan använda en arbetskraftsbesparande men Handelns investeringar mera kapitalintensiv teknik, blir san- Som underlag för bedömning av varunolikt ett mycket påtagligt inslag i handelns investeringsbehov redovisar framtidsbilden. Långtgående struktur- utredningen ett utförligt siffermaterial. förvandlingar torde vara att emotse Uttalandena om varuhandelns fortsatta inom våra stora exportindustrier, som utveckling är präglade av påtaglig tvekju utgör basen för vårt välstånd. Inom samhet. Enligt Handelskammarens meskogsindustrien, på järn- och stålområ- ning är det också befogat att iakttaga det och inom varvsindustri och sjöfart försiktighet, då man har att göra förutgår den tekniska utvecklingen mycket sägelser om en näringsgren som i så snabbt, och den ställer krav på kortare påfallande hög grad visat sig vara föreavskrivningstider. Det u n d a n d r a r sig gi- mål för genomgripande inre och yttre vetvis Handelskammarens bedömande, strukturella förändringar. om den angivna procentsiffran — 5 Till den omdaning av varuhandeln, procent — för den ökade kapitalinsat- som inleddes på 1950-talet, anses enligt sen per arbetstimme och år utgör ett utredningen främst ha bidragit den riktigt mått på kapitalbehovet; så myc- kraftiga fördyringen av arbetskraft ket är emellertid säkert, att kapitalan- jämfört med kapital, bruttoprisförbudet språken kommer att växa mycket och frånvaron av restriktiv näringslag-

31 stiftning inom området. Denna allmänna beskrivning av strukturomvandlingens orsaker och bakgrund bör enligt Handelskammarens mening kompletteras med en hänvisning även till det genom krigs- och efterkrigstidens regleringar u p p d ä m d a behovet av förnyelseåtgärder och till den h å r d a konkurrens, som satte in i början av 1950-talet, då regleringarna släpptes och varutillgång och köpkraft snabbt ökades. Ett nytt moment i utvecklingen under de närmast kommande åren utgör den uppmjukning och senare avveckling av butikstidsregleringen, som är att emotse. Det är icke omöjligt, att detta kommer att utlösa krav på nya anpassningsåtgärder. Om utredningen — som antagit att investeringsökningen från 1965 till 1970 skulle begränsas till 10 procent — bedömt utvecklingen riktigt är svårt att uttala sig om. Under alla omständigheter har genom gällande byggreglering handelns investeringar kommit i ett ogynnsamt läge, så mycket mer beklagligt som investeringarna på detta oml a d e torde ge förhållandevis stora produktivitetsvinster. Till varuhandelsavsnittet vill Handelskammaren slutligen även foga en kommentar till utredningens uttalanden om detaljhandelns lokalisering. Enligt utredningen talar mycket för att tyngdpunkten i detaljhandelns utbyggnad även fortsättningsvis kommer att ligga i orternas cityområden. Mot bakgrund av sina erfarenheter i fråga om detaljhandelsplanering och företagsetablering är Handelskammaren icke övertygad härom. Cityområdenas detaljhandel h a r visserligen visat sig förvånansvärt konkurrenskraftig trots ständigt tilltagande trafik- och parkeringssvårigheter. Icke desto m i n d r e torde dock kunna konstateras en ökad tendens att förlägga detaljhandeln till ytterområdena med deras större möjligheter att möta bil-

kundernas krav på lättillgänglighet och parkeringskapacitet. Friare butikstider kan komina att förstärka denna tendens.

Planeringen inom den offentliga sektorn

Sin särskilda betydelse ur planeringssynpunkt bör långtidsutredningen få för planeringen inom den offentliga sektorn. De nuvarande köproblemen har accentuerats genom att planeringen på detta område hittills icke skett med tillräcklig framsynthet utan ryckigt och med otillräckligt beaktande av begränsningen av våra resurser. Utredningen understryker nödvändigheten att tidsplanera reformer och utbyggnad av produktionsapparaten och belyser detta med sådana aktuella exempel som den diskuterade tandvårdsförsäkringen och utbildningen av vuxna. Särskilt skrämmande är, att om den offentliga sektorn skulle utvecklas i samma takt som hittills utan en snabbare rationalisering, den år 1980 skulle sysselsätta ca en miljon personer, en fördubbling av det nuvarande antalet och motsvarande närmare 30 procent av landets totala arbetskraft. Även med en så hård rationalisering inom den enskilda sektorn, att produktionsökningen kan genomföras utan ianspråktagande av avsevärt mer arbetskraft, och med en minskning av sysselsättningen inom skogs- och jordbruk med 2/3, från ca 330 000 år 1965 till ca 110 000 år 1980, måste antalet anställda i offentlig tjänst skäras ned med ungefär 1/4 för att sistnämnda år balans skulle föreligga på arbetsmarknaden. Detta förhållande visar med all önskvärd pregnans, att kostnadsriktiga priser måste slå igenom för utnyttjande av offentliga tjänster, där detta är möjligt utan att social- och fördelningspolitiska synpunkter allvarligt lederas. Där prisbildningen icke kan spela en avgörande

32 roll måste kriterier sökas för en fördelning av resurserna mellan olika sektorer. Detta måste bli en av de viktigaste uppgifterna för statsmakternas fortsatta planering av den offentliga sektorn. Angeläget är också att effektiviseringsoch rationaliseringsproblemen på det statliga och kommunala området ställs i förgrunden. F r å n sin egen verksamhet som remissinstans på ett vidsträckt område av samhällslivet vill Handelskammaren till sist framhålla en genomgående erfarenhet från senare år. Det är en påtaglig tendens hos olika kommittéer och utredningar att i sina förslag bortse från ekonomiska hänsyn. Tidigare ägnades kostnadsproblemen stor uppmärksamhet. Man har också kunnat iakttaga en tilltagande benägenhet att överskatta det aktuella områdets relativa betydelse eller en oförmåga att se önskemålen i ett större sammanhang under hänsynstagande till de krav som ställs på resurserna i fråga om arbetskraft och kapital. Dessa förhållanden har i sin mån bidragit till den offentliga sektorns expansion. Stockholm den 18 mars 1966. Olof

Östergötlands delskammare

Leffler

och Södermanlands

han-

Sedan Kungl. Kommerskollegium anhållit om Östergötlands och Södermanlands Handelskammares yttrande över betänkandet »Svensk Ekonomi 1966— 1970» (SOU 1966:1) fär handelskammaren anföra följande. 1965 års långtidsutrednings nu framlagda rapport innehåller väl dokumenterade och underbyggda överväganden och förslag, som otvivelaktigt förtjänar uppmärksamhet och stöd frän näringslivets sida. Vad man med visshet kan säga om en

utredning som den förevarande är att den verkliga utvecklingen i många och måhända viktiga hänseenden kommer att skilja sig frän de gjorda antagandena. Vad beträffar nästföregående långtidsutrednings prognos för perioden 1960—1965 överträffades den beräknade ärliga ökningen av bruttonationalprodukten med 4 c/o väsentligt, ökningen kom att ligga nära en procentenhet högre. I synnerhet inom byggnads- och anläggningsverksamheten blev framstegstakten långt snabbare än utredningen förmodat. Men även inom industrin i övrigt och inom den offentliga sektorn ökade produktionen m e r än väntat. En i hög grad bidragande orsak till den gynnsamma utvecklingen under den sistförflutna femårsperioden h a r varit ett oväntat stort tillskott av kvinnlig arbetskraft. Inför den nu påbörjade femårsperioden finner långtidsutredningen med stöd av en mängd fakta och slutsatser anledning att icke oväsentligt dämpa ambitioner och förväntningar. De olika industribranschernas egna nu icke helt aktuella antaganden om en årlig produktionsökning av genomsnittligt 7 %, dvs. samma ökningstakt som 1960— 1965, finner utredningen skäl reducera till en ärlig ökning om 5 %. Med iakttagande även av jordbrukets, skogsbrukets och varudistributionens förhållanden skulle den årliga produktionsökningen inom näringslivet enligt beräkningarna totalt utgöra 4,2 %. Pä det offentliga området förväntas såväl investeringar som konsumtion för den kommande femårsperioden öka med 4,7 %, dvs. en procents lägre ökningstakt än för aren 1960—1965. Den privata konsumtionen, som under perioden 1960—1965 ökade med 4,6 % årligen, skulle enligt utredningens kalkyl för den kommande femårs-

33 perioden begränsas till en ärlig ökning av 3,4 %, sålunda en väsentlig reducering. Den ärliga totala ökningen av bruttonationalprodukten beräknas kunna uppgå till 4,2 % mot 4,9 % under föregående femårsperiod. Skulle föreliggande planer och bedömningar för såväl den privata som den offentliga sektorn fullt ut tillgodoses innebure detta en årlig ökning av bruttonationalprodukten med 5,2 %. Handelskammaren skall nu övergå till att något granska långtidsutredningens överväganden och bedömningar med utgångspunkt från näringslivets förhållanden inom vårt distrikt. Härvid framstår i första hand arbetskraftstillgången som något av det mest väsentliga. Den årliga ökningen av antalet förvärvsarbetande beräknas utgöra 0,7 % mot 1 % under närmast föregående femårsperiod. Därvid förväntas de gifta kvinnorna svara för hela nettoökningen. Antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor beräknas årligen öka med drygt 30 000 personer under åren 1966 —1970. Arbetskraftstillgången väntas under perioden totalt öka med 110 000 personer. Den framräknade ökningen av efterfrågan utgör 165 000 till 265 000 arbetstagare. Industrin skulle enligt framlagda planer önska taga ytterligare 85 000 personer i anspråk. Avgången i anställda från jordbruk och skogsbruk beräknas motsvara denna siffra. 195 000 arbetstagare skulle sålunda stå till förfogande för expanderande näringsgrenar. Härav skulle industri- och byggenskap kunna förfoga över 75 000, handel, samfärdsel och privata tjänster över 30 000 och den offentliga förvaltningen över icke mindre än 90 000. Med utgångspunkt från att hela nettoökningen i utbytet av arbetskraft väntas bestå av kvinnor framhåller utredningen nödvändigheten av att man sö3— 614734

ker på olika sätt stimulera kvinnornas förvärvsfrekvens. På denna punkt vill handelskammaren först och främst konstatera att den ökade tillströmningen av kvinnlig arbetskraft till arbetsmarknaden, som i så hög grad bidragit till den gynnsamma utvecklingen under åren 1960— 1965, icke skett tack vare utan trots åtgöranden från statsmakternas sida. Den politik, som bedrivits i skattehänseende gentemot den gifta kvinnliga arbetskraften, framstår som i hög grad kortsynt och illa övervägd. Skall de högt ställda förväntningarna pä de gifta kvinnornas beredvillighet att inträda i arbetslivet kunna ens i huvudsak förverkligas måste en snar ändring av skattereglerna komma till stånd och sådana avdrag medgivas att icke endast de omedelbara kostnaderna för hjälp i hemmet etc. täckas utan även härutöver en rimlig ekonomisk stimulans uppnäs. En sådan åtgärd kommer otvivelaktigt att pä längre sikt vara till stor nytta för samhällsekonomin och därigenom även gynnsamt påverka statsinkomsterna. En ökad tillförsel av kvinnlig arbetskraft utgör, som utredningen framhåller, ju icke ett rent nettotillskott eftersom främmande arbetskraft i ökad utsträckning behövs i hemmen, arbetsbesparande maskiner kommer att anskaffas i ökad utsträckning, mer förädlade livsmedel inköpas och anordningar träffas för barnens vård. Handelskammaren vill inte underlåta att understryka att ett ökat ianspråktagande av den kvinnliga arbetskraften inrymmer lokaliseringspolitiska problem av betydande omfattning. På en lång rad orter saknas helt enkelt lämpliga sysselsättningsmöjligheter för i synnerhet de gifta kvinnorna. Man h a r vad som kallats för en »dold kvinnlig arbetslöshet». En hel del har gjorts för att spå-

34 ra upp denna arbetskraftsreserv, icke minst i Östergötlands län. Oerhört mycket återstår säkerligen att göra härvidlag. Den gifta kvinnliga arbetskraften är ju i allmänhet icke rörlig annat än i den mån mannen finner anledning söka anställning på annan ort. Man har inom svensk företagsamhet — och icke minst inom några stora industrikoncerner — visat sig vara mycket lyhörd för att fånga u p p förefintlig kvinnlig arbetskraft. En mera noggrann kartläggning av de regioner, som inrymmer ett överskott av kvinnlig arbetskraft, framstår alltmer som ett oundgängligt lokaliseringspolitiskt instrument. Vad beträffar arbetsmarknaden i övrigt ifrågakommer — liksom under hela efterkrigstiden — synnerligen omfattande överföringar av arbetskraft från jordbruk och skogsbruk till andra, exp a n d e r a n d e näringsgrenar. Utredningen är inte främmande för att svåra rörlighetsproblem uppstår härvidlag (bet. s. 123). Oaktat detta konstaterande överför man så att säga i ett p e n n d r a g hela styrkan om 85 000 personer från vissa näringsgrenar till andra. Man får väl dock räkna med att ett icke obetydligt spill eller i varje fall betydande dröjsmål uppkommer i denna procedur. Här ställes kravet på en snabbt verkande, effektiv och okonventionell lokaliseringspolitik på sin spets. I många fall — och detta torde särskilt gälla Norrland — är säkerligen lättare att flytta arbetsställena till arbetskraften än tvärtom. I utredningens beräkningar rörande tillgänglig arbetskraft ingår ett invandringsöverskott om 10 000 personer årligen, överskotten har de senaste åren väsentligt överstigit denna siffra. Med hänsyn till det prekära läget på arbetsm a r k n a d e n synes högst angeläget att en ökad invandring av arbetskraft uppmuntras. Man borde väl därför kunna

räkna med en högre siffra än den av utredningen antagna, vilket i någon mån förbättrar arbetskraftsläget. I hela denna problematik rörande omstruktureringen av det svenska näringslivet framstår bostadsbyggandet som den centrala faktorn. Handelskammaren finner anledning till antagande att arbetskraftsbristen — liksom för närvarande — även under den kommande femårsperioden kommer att vara mest akut i de stora stadsregionerna, där konkurrensen om tillgänglig arbetskraft och om bostäder är hårdast. Detta förhållande kan mycket väl leda till att industriföretag i dessa regioner överhuvudtaget icke förmår draga till sig ens den ringa andel av nytillkommen arbetskraft, som borde tillkomma dem. Handelskammaren är mot bakgrund av vad ovan i korthet anförts benägen bedöma arbetskraftsituationen såsom mera prekär än utredningen antagit. Är denna slutsats riktig framstår en viss justering nedåt av produktionstillväxten inom industrien såsom en oundgänglig följd. Handelskammaren skall härefter övergå till att i korthet beröra den a n d r a viktiga produktionsfaktorn, kapitalet. Utredningen uttalar härvidlag att en snabb ökning av industriproduktionen är nödvändig om en någorlunda hög tillväxttakt i samhällsekonomin skall kunna upprätthållas. Det är därför ytterst angeläget »att så mycket u t r y m m e bereds åt industrins investeringar att dess expansionskraft i möjligaste m å n består». Knappheten på kapital h a r r e dan berett industriföretagen betydande problem, framhåller utredningen. Betydligt mer kapital än hittills måste ställas till företagens förfogande för att expansionstakten inte skall sjunka alltför mycket (bet. s. 152—153). Man kan säkerligen utan överdrift b e teckna det finansiella läget för vissa

35 branscher och för en lång rad enskilda företag såsom synnerligen ansträngt. Orsakerna härtill är flerfaldiga. Främst kan nämnas de ständigt fortskridande kostnadsstegringarna — i första rummet genom löneökningar — å ena sidan och pressade priser på grund av inhemsk respektive utländsk konkurrens ä den andra. Som resultat härutav framkommer en för många företag starkt försämrad likviditet med ökade svårigheter att med egna medel finansiera även de nödvändigaste investeringar i syfte att höja produktiviteten. När denna situation kombineras med en skärpt kreditpolitik och därigenom ökade svårigheter att låna medel för investeringar ryckas förutsättningarna för en gynnsam produktivitetsutveckling undan. Utredningen synes vara medveten om dessa förhållanden. I syfte att produktionsvolymen trots stagnationen i sysselsättningen skall kunna stiga någorlunda snabbt och den svenska exportindustrin behålla sin internationella konkurrenskraft h a r utredningen i sin kalkyl inrymt en successiv ökning av industrins investeringar från nuvarande 4,8 miljarder årligen till 6,8 miljarder år 1970. Man bedömer en dylik investeringsökning vara tillräcklig för att säkerställa en årlig tillväxt av industriproduktionen med 5 % under åren 1965—1970. Ur näringslivets synpunkt framstår det angivna ökade investeringsutrymmet som ett minimum om det skall vara möjligt att i huvudsak förverkliga prognosen. Av en större betydelse än det ökade kapitalet, som sålunda skulle kunna ställas till industrins förfogande, framstår kostnadsutvecklingen, främst på lönesidan. Härvidlag gör utredningen av naturliga skäl icke några andra antaganden än att utrymmet för den enskildes konsumtion skulle i viss mån begränsas. En fortlöpande penningvärdeförsämring — även i kombination

med ökad beskattniag i syfte att hålla konsumtionen nere — skulle drabba näringslivet och främst exportindustrierna synnerligen hårt. Den planerade exportökningen skulle säkerligen allvarligt komma i fara. Såsom utredningen framhåller h a r man i en rad länder, som traditionsenligt mottager väsentliga delar av den svenska exporten, börjat att mera målmedvetet än tidigare hålla sina kostnadsstegringar tillbaka. Uppbyggnaden av EEC:s yttre tullmur kommer — som utredningen ävenledes framhåller — att ogynnsamt påverka den svenska exporten. Man kan inte vänta att tull- och frihandelsfrågorna i Europa vinner någon slutgiltig lösning under den kommande femårsperioden. Eftersom en så väsentlig faktor som kostnadsutvecklingen inte kunnat med någon större noggrannhet infogas uti långtidsutredningens ekvation har man svårt att bedöma huruvida en 5 9o-ig ökning av industriproduktionen ter sig realistisk eller icke. Kan kostnadsökningarna i vårt land hållas inom ramen för vad som förekommer i jämförbara industriländer kanske vissa utsikter föreligger att nä det uppställda målet. Handelskammaren är emellertid vad kapital- och kostnadssidan beträffar benägen att bedöma det rådande utgångsläget såsom mer ansträngt än utredningen synes förmoda. Handelskammaren har härovan antytt den avgörande roll bostadsförsörjningen spelar i avseende ä möjligheterna att genomföra den synnerligen omfattande omlokalisering av arbetskraft, som måste komma till stånd om utredningens antaganden rörande arbetskraftstillgången skall visa sig realistiska. De uttalanden utredningen härvidlag företagit måste betecknas såsom synnerligen betydelsefulla och tungt vägande. »Vill man avlägsna den hämsko

36 för en effektiv lokaliserings- och arbetsmarknadspolitik och den broms på produktivitetens utveckling som bostadsbrist och hyressplittring utgör, återstår att ompröva hela bostadspolitiken», förklarar utredningen (bet. s. 68). Bostadssubventionerna gynnar dem som länge haft bostad men missgynnar bostadslösa och nybildade bostadshushåll, vilka ofta har jämförelsevis låga inkomster. Genom bidrag i olika former stimuleras den enskilde att efterfråga en högre bostadsstandard än han eljest skulle ha gjort, heter det vidare. Systemet att tillhandahålla bostäder och offentliga tjänster till priser långt under ett tänkt marknadsläge eller gratis får samma verkan på efterfrågan som en vanlig prissänkning (bet. s. 259—260). Handelskammaren åberopar dessa uttalanden såsom helt och fullt i överensstämmelse med den grundläggande uppfattning man inom näringslivet sedan länge hyst i dessa frågor. Avvecklingen av hyresregleringen måste oundgängligen påskyndas och utsträckas även till de större orterna så att en ökad rörlighet på bostadsmarknaden snarast kan komma till stånd. Den snedvridande och efterfrågeökande subventioneringen måste vidare efter den ringa början, som nu företagits, avvecklas i snabbare takt. Utredningen räknar beträffande de offentliga investeringarna och den offentliga konsumtionen med en årlig ökning begränsad till 4,7 %, dvs. en procents lägre ärlig ökningstakt än för åren I960—65. Kalkylen skulle medge en årlig ökning av bostadsbyggandet med 5 % per år. Den av utredningen företagna avvägningen mellan å ena sidan näringslivets och å andra sidan de offentliga investeringarna synes handelskammaren vara välgrundad. Vad de offentliga tjänsterna beträffar innebär utredningens avvägning en icke

oväsentlig reducering i förhällande till framlagda önskemål och planer. Den kraftigaste nedskärningen avser hälsooch sjukvården men även pä undervisningsområdet skulle en mindre snabb framstegstakt fä accepteras. Såsom motivering för de företagna begränsningarna anger utredningen främst personalbristen. Likafullt inrymmer kalkylen — såsom tidigare omnämnts — en ökning med icke mindre än 90 000 befattningshavare på det offentliga området mot 100 000 enligt myndigheternas planer. Med hänsyn icke minst till den för näringslivet synnerligen angelägna utbyggnaden av utbildningsväsendet på olika nivåer är det handelskammarens förhoppning att i varje fall den något lägre framstegstakt utredningen inrymt i sin bedömning skall kunna förverkligas.

Handelskammaren har begränsat sig till att i anslutning till av utredningen framlagda synpunkter och företagna överväganden upptaga några frågor — såsom rörande arbetskraften, kapitalförsörjningen och bostadsbyggandet — till närmare behandling. Kammaren har därvid på ett par väsentliga punkter — såsom i avseende å arbetskraftstillgången och den ekonomiska situationen — funnit anledning till en mer återhållsam inställning än den utredningen intagit. Främst synes den alltmer hårdnande konkurrensen såväl inom landet som pä den internationella marknaden med kapacitetsöverskott inom många varuområden innebära starka ekonomiska påfrestningar för företagen. Ännu råder delade meningar om vad som verkligen varit orsaken till det uppkomna, betydande underskottet i handelsbalansen, som är av en helt annan storleksordning än utredningen antagit. De

37 åtgärder till återställande av balansen utredningen kalkylerat med kommer i anledning härav troligen icke att vara tillräckliga. Situationen synes vara att utgångsläget, trots den mycket gynnsamma utvecklingen för svenskt näringsliv under perioden 1960—1965, på vissa väsentliga punkter är sämre än utredningen förmodat. Framstegstakten under de senaste åren har skett till priset av en för många företag och branscher orimlig kostnadsstegring, som kan förmodas allvarligt påverka exportföretagens konkurrensförmåga. Med den stagnerande tillgången på arbetskraft erfordras en väsentlig ökning av näringslivets investeringar för att en produktionsökning överhuvudtaget skall kunna komma till stånd. I och med den försämring av företagens räntabilitet, som handelskammaren i det föregående påtalat, h a r självfinansieringsmöjligheterna väsentligt försvagats samtidigt som en akut brist på kapital uppkommit. Man kan icke spåra några lättnader i nu förevarande hänseenden. Om icke snar ändring sker finns överhuvudtaget icke möjlighet att företaga de produktivitetshöj ande investeringar inom näringslivet, som utgör en grundval för den framlagda prognosen. Såsom handelskammaren ovan framhållit har man från näringslivets sida anledning ansluta sig till och understödja de huvudsakliga av utredningen framförda synpunkterna och övervägandena. Dock måste man med utgångspunkt från näringslivets förhållanden finna välgrundade anledningar till en mer pessimistisk bedömning av utvecklingen än vad långtidsutredningens prognos hävdar. Norrköping den 14 mars 1966. Lars

Gabrielson Gunnar

Lunden

Handelskammaren

i Göteborg

Genom remiss den 24 januari 1966 h a r Kungl. Kommerskollegium anhållit om Handelskammarens yttrande över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport, Svensk Ekonomi 1966—1976 (SOU 1966:1). I anledning härav får Handelskammaren i ärendet anföra följande. Såsom framgår av betänkandet h a r syftet med den föreliggande utredningen varit att kartlägga och analysera de sannolika framtida utvecklingstendenserna i den svenska ekonomien. För att kunna fullgöra sin uppgift har utredningen måste göra vissa kalkylmässiga antaganden om resursernas fördelning mellan olika användningsområden. Utredningen har uttryckligen framhållit, att dessa antaganden om fördelningen av resurserna ej får fattas såsom någon rekommendation från utredningens sida rörande denna fördelning, utan blott innebär en konstruktion av modellteknisk natur. I övriga delar utgör betänkandet närmast en vetenskaplig bearbetning av insamlade fakta och en sammanfattning av konklusioner med ledning härav. Handelskammaren finner det utomordentligt värdefullt, att analyser och prognoser av den art som här föreligger genomföres och kontinuerligt publiceras på sätt som nu sker. Mot den därvid tillämpade systematiken har Handelskammaren i stort sett ej heller något att erinra. En närmare granskning av de premisser och metoder, som kommit till användning vid betänkandets utformning, skulle erfordra personella och tekniska resurser, som Handelskammaren icke förfogar över. Ej heller har den tillmätta remisstiden givit möjligheter till en sådan ingående granskning. Handelskammaren får därför inskränka sig till att helt allmänt framhålla den stora betydelsen av att man vid

38 beräkningarna utgår från att tillräckliga resurser kommer att stå till den enskilda sektorns förfogande för nödvändiga investeringar i produktionsapparaten. Den ökning av nationalprodukten, med vilken utredningen räknar, är beroende härav, och det är ett primärt intresse för hela samhället, att nödvändiga rationaliseringar och strukturförändringar fortgående kan äga rum. Icke minst med hänsyn till de föreliggande prognoserna beträffande arbetskraftstillgängen under den behandlade femårsperioden är denna synpunkt av vikt. Handelskammaren vill särskilt understryka vad utredningen anfört pä sid. 259—260 om sambandet mellan köernas längd och prisbildningen samt om kalkylen för bostadsbyggandet. I fråga om investeringarna har utredningen här framhållit, att valet naturligen står mellan att tillgodose krav från å ena sidan bostadsbyggandet och å andra näringslivet. »Ur prisstabilitetens och den internationella konkurrenskraftens synpunkt är det åtskilligt, som talar till de senares förmån.» Med hänvisning till vad som ovan anförts vill Handelskammaren livligt instämma i detta uttalande. Göteborg den 2 mars 1966. B.

Thorburn R.

Västernorrlands handelskammare

och

Uddenberg

Jämtlands

läns

Genom remiss den 24 januari 1966 har Kommerskollegium anhållit om Handelskammarens yttrande över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport, Svensk Ekonomi 1966—1970. Handelskammaren får med anledning därav anföra följande. Utredningen synes ha gått mycket

grundligt till väga i den svåra uppgiften att söka bedöma den svenska ekonomins sannolika utveckling under åren 1966—1970, vilket framgår av den framlagda digra huvudrapporten. Givetvis är det inte möjligt för Handelskammaren att i detalj fatta ståndpunkt till utredningen, varför Handelskammaren inskränker sig till att framföra vissa synpunkter. Även med kännedom om att den rätt optimistiska prognos om produktionsutvecklingen som gjordes av den förra långtidsutredningen visat sig hålla måttet och även i någon mån överträffats, måste man till följd av många okända faktorer ta med i beräkningen att utvecklingen måhända icke blir lika gynnsam under tiden 1966—1970. Sålunda kommer bl. a. löneutvecklingen på arbetsmarknaden, som för närvarande icke klart kan överblickas för en så pass lång tidsperiod, att påverka det svenska näringslivets konkurrenskraft på den utländska marknaden och därmed vår handelsbalans. Rapporten pekar på de stora anspråk som ställes på samhällsekonomin från konsumenters, myndigheters och näringslivets sida, och att det inte är möjligt att inom ramen för tillgängliga resurser tillgodose alla dessa anspråk i önskvärd utsträckning. Det gäller därför att göra sådana avvägningar, som bäst främjar den ekonomiska utvecklingen och därmed hela samhället. Handelskammaren delar även utredningens åsikt att hyresregleringslagen snarast bör avvecklas. Denna lag var vid dess tillkomst berättigad men h a r under årens lopp, med fastlåst hyresmarknad, lett till missförhållanden, som förr eller senare följer på varje avsteg från den fria konkurrensens principer. Medan hyrorna i under senare år byggda fastigheter gått mycket starkt i höjden, h a r hyresläget varit så beskuret

39 i äldre fastigheter att de i stor omfatt- bl. a. till följd därav att h u s m ö d r a r n a måhända blir mindre intresserade av ning fått förfalla, enär avkastningen icke varit tillräcklig för nödigt under- förvärvsarbete i samma mån som deras håll eller modernisering. Till följd där- män u p p n å r högre inkomstläge och även med hänsyn till skattetrycket. Man av h a r en mängd relativt solida fastigfår inte heller bortse från de kostnader heter under senaste tiden måst rivas. — och arbetskraftsbehovet — för kolDen mycket omfattande produktionen av nya bostäder h a r sålunda inte med- lektiv barntillsyn eller privat barn- och fört däremot svarande lindring i bo- hushållsskötsel som därigenom skulle stadsbristen. Detta gäller som bekant uppstå, vilket även utredningen framhåller. framför allt i huvudstaden. Anspråken på bostad av lämplig storlek förändras Enligt utredningen har den svenska ju oupphörligt beroende på ändrade fa- industrin uttalat en stark expansionsmiljeförhållanden. En stor familj, som vilja som kräver stor tillgång på kapiför t. ex. 10—15 år sedan behövde en tal för förverkligande. Handelskammastor bostadsvåning, består kanske nu ren konstaterar med tillfredsställelse att endast av en eller ett par personer, som utredningen tillfullo är införstådd med mer än gärna skulle önska sig en mind- behovet härav, såsom en väsentlig förutre bostad, men genom den snedvridning sättning för nationalproduktens höjsom hyresregleringen vållar, stannar de ning. Hela vårt samhälles existens och kvar i sin onödigt stora våning. En an- utveckling är ju till stor del beroende nan följd av regleringslagen är det lag- på näringslivets prestationer, och h ä r stridiga hyresocker som i stor utsträck- behöver väl knappast påpekas att exning förekommer. portindustrin måste givas prioritet på I detta sammanhang vill Handelskam- kapitalmarknaden framför den offentliga sektorn, som i det långa loppet kan maren även peka på nödvändigheten av fungera på ett allt bättre sätt endast om en fri byggnadsmarknad, fri frän extra förmåner i olika avseenden för s. k. nationalproduktens ökning proportiosamhällsnyttiga bostadsproducenter. nellt håller minst jämna steg med den Genom helt fri konkurrens inom bygg- offentliga sektorns kostnadsökning, som nadsbranschen nedbringas hyreskostna- tyvärr visat en kraftigt stigande tenderna på lägsta möjliga nivå till konsu- dens. Det mycket betydande importöverskottet under år 1965 och som bementernas fromma. En given förutsättning för ökning av räknas öka under innevarande år, är enligt Handelskammarens uppfattning nationalproduktens volym och värde av så allvarlig natur, att största sparär att tillgången på arbetskraft icke blott bibehålies utan fastmer blir större. samhet med statliga och kommunala Enligt Handelskammarens uppfattning medel måste iakttagas. är härvidlag utredningens prognos nåFör att konsumenterna skall k u n n a got för optimistisk. Den arbetstidsför- köpa förnödenheter och tjänster till kortning om 2 V-> timme per vecka, som lägsta möjliga pris, fordras en helt fri beräknas bli genomförd under perio- konkurrens inom handel, industri och den, måste, därest den blir stadfäst — hantverk. Det är ett känt faktum att tillmätas stor betydelse. Det tillskott av slopandet av den statliga priskontrollen, arbetskraft som beräknas ske genom som fanns under och efter kriget, regifta kvinnors inträde i förvärvslivet sulterade i betydligt sänkta marginaler torde vara i någon mån överskattat och därigenom lägre priser. Fri konkur-

40 rens är lika nödvändig för både konsumenter och näringslivet. En omfattande priskontroll varom krav framförts från visst politiskt håll, skulle medföra stora kostnader för det allmänna, till skada för konsumenterna. Inom ett område, nämligen åkeribranschen, gäller fortfarande den ordningen att fri konkurrens icke är rådande alldenstund tillståndsgivning och taxesättning sker av myndigheterna. Enligt Handelskammarens uppfattning bör snarast lagändring ske härvidlag, sä att fri konkurrens även här får göra sig gällande. Det är inte rimligt att just denna näringsgren skall vara föremål för effektivitetshämmande restriktioner. Sundsvall den 10 mars 1966. Erland

kraft genomföras. De mål som uppställes såsom generella — full sysselsättning, balans i de utrikes betalningarna, prisstabilitet — skulle härigenom bättre kunna uppnås. En uppföljning av lokaliseringspolitiken borde också kunna bidraga till ökad kunskap om de ekonomiska utvecklingslinjerna i vårt land. Handelskammaren har i övrigt icke ansett sig böra närmare analysera den intressanta utredningen. Luleå den 14 mars 1966. Folke

Burström Åke

Skånes

Tåhlin

handelskammare

Dahlström

Norrbottens och Västerbottens delskammare

läns

han-

Genom remiss har Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare beretts tillfälle avgiva yttrande över »Svensk ekonomi 1966—1970» och fär i anledning härav anföra följande. Handelskammaren uttalar sin tillfredsställelse över, att det numera skapats ett organ, som »följer upp» långtidsprognoserna, vilket handelskammaren tidigare i remissvar framhållit som önskvärt. De mänga avvägningarna mellan offentlig och privat konsumtion resp. investering anses kunna regleras med olika medel från statsmakternas sida utan att någon detaljering behöver genomföras. Handelskammaren anser att sådana åtgärder som syfta till prisstabilitet och ökat långsiktigt sparande, borde med

Genom remiss den 24 januari 1966 h a r Kungl. Kommerskollegium anhållit om Skånes Handelskammares yttrande över 1965 års långtidsutrednings h u v u d r a p port, Svensk Ekonomi 1966—1970 (SOU 1966: 1). Med anledning härav får Handelskammaren meddela att Handelskammaren i ärendet ansluter sig till det yttrande, som avgivits av Sveriges Industriförbund. Malmö den 5 april 1966. Gösta

Gotlands

Jacobsson

handelskammare

Genom remiss den 24 januari 1966 har Gotlands handelskammare beretts tillfälle yttra sig över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport, Svensk Ekonomi 1966—1970 (SOU 1966:1). Handelskammaren får i anledning härav endast meddela, att den delar Stockholms handelskammares uppfattning i frågan. Visby den 22 mars 1966. Victor

Hansen

41 K onj unkturins ti tu te t Utvecklingen mellan åren 1960 och 1965 kom att i väsentliga avseenden överträffa de bedömningar som gjordes av 1959 års långtidsutredning. Bruttonationalprodukten (BNP) räknad till fasta priser ökade under dessa år med 4,9 procent årligen, vilket med nära en procentenhet överträffade utredningens bedömning. Bakom denna snabbare tillväxttakt — både i förhållande till den tidigare utvecklingen och gjorda bedömningar — låg en kraftigare och delvis oförutsedd ökning i arbetsproduktiviteten och även en snabbare tillväxt i insatsen av arbetskraft. Underskattningen i den framtida BNP-utvecklingen h a r i sin tur medfört att den förra långtidsutredningens uppskattningar av efterfrågesektorernas utveckling i vissa fall väsentligen överträffats. Detta gäller t. ex. den offentliga konsumtionen och investeringarna som båda växte med 5,7 procent per år under perioden 1960—1965 mot de av utredningen prognosticerade 4,2 procenten. Det i den nu framlagda utredningen dominerande problemet är att kalkylerna över arbetskraftstillgången i kombination med bedömningar av arbetsproduktivitetens utveckling tyder på att de totala produktionsresurserna kommer att växa relativt långsamt under den kommande femårsperioden samtidigt som anspråken enligt nu föreliggande planer synes avsevärt överstiga de tillgängliga resurserna. Utredningens tillvägagångssätt vid behandlingen av dessa problem har i p r i n c i p varit att först fastlägga ett visst alternativ för den framtida resursutvecklingen och rörelseutrymmet vad beträffar de internatio-

nella transaktionerna, och att sedan konfrontera detta med resursanspråken bl. a. enligt den statistik över planer som utredningen låtit insamla varefter slutligen ett enda konsistent alternativ framräknas. Förfaringssättet kännetecknas alltså av en betydande autonomi vad gäller produktionsresursernas utveckling och ett relativt ringa hänsynstagande till interdependensen mellan resurs- och användningssidorna i ekonomin. I det följande kommer institutet att koncentrera sin diskussion av utredningen till den centrala frågan om konsistensen i dess tillvägagångssätt. Denna konsistensprövning kommer att ske på olika nivåer. Som utgångspunkt skall härvid tagas den av utredningen använda målsättningen för tillväxtpolitiken och implikationerna härav för resursfördelningen. Därefter behandlas osäkerhetens roll vid långtidsplaneringen och det därav beroende behovet av en strategi med alternativa planer. Det av utredningen valda singulära alternativet granskas sedan immanent-kritiskt ur synpunkten av vissa konsistensproblem. Konsistensproblematiken aktualiseras också p å en mera disaggregerad nivå vad beträffar produktionsprognoserna i försörjningsbalansform för vissa industribranscher. Avslutningsvis ges några synpunkter på konsistensen i användningen av planstatistiken och p å behovet av forskning på långtidsplaneringens område.

Tillväxtpolitikens målsättningar

Utredningens diskussion av den svenska tillväxtpolitikens målsättningar är

42 relativt knapphändig. Visserligen framgår helt klart att utredningen vid sina avvägningar utgått ifrån målsättningen om en så snabb tillväxttakt i det totala produktionsresultatet som är möjlig med hänsyn till den ekonomiska politikens »huvudmålsättningar», nämligen full sysselsättning, balans i de utrikes betalningarna och prisstabilitet, men enligt institutets mening kan man utvinna åtminstone pedagogiska fördelar av en diskussion både om alternativa formuleringar av tillväxtmålsättningen och om förhållandet mellan tillväxten och de stabiliseringspolitiska målen. Enligt institutets mening är det inte självklart att man i ett läge som den svenska ekonomin nu befinner sig i skall eftersträva en så snabb och även jämn tillväxt i det samlade produktionsresultatet som utredningen binder sig för. Genom det beräknat minskade utbudet av arbetskraft kommer denna målsättning att kräva att den privata konsumtionens ökningstakt får minska mer än t. ex. investeringarnas, vilket kommer att ställa stora anspråk inte minst på finanspolitiken och därmed få konsekvenser för inkomst- och sparfördelningen — dessa senare diskuteras över huvud taget ej som självständig målsättning. Om så varit fallet skulle man kanske kommit att lägga större vikt vid alternativ med lägre investeringskvot. Ett alternativ vore exempelvis att i stället låta den privata och eventuellt även den offentliga konsumtionen per capita växa med en jämnare takt och låta de ur tillväxtsynpunkt betydelsefulla variationerna i arbetskraftsutbudet komma till uttryck genom en lägre investeringstakt under perioder då detta utbud stagnerar men i gengäld låta dess relativa andel öka när tillgången på arbetskraft blir bättre eller n ä r kapitalets avkastning genom den

tekniska utvecklingen har förbättrats i framtiden. I den förra långtidsutredningen diskuterades en intertemporal planeringsteori, i vilken tillväxttakten i ekonomin blir endogent bestämd av de ekonomiska subjektens preferenser rörande valet mellan nutids- och framtidskonsumtion. Genom att avstå från konsumtion i nuläget och i stället investera detta sparande kan förutsättningar skapas för en högre konsumtion i framtiden; hur mycket högre blir då beroende på den framtida avkastningen av de investeringar som görs i nuläget. För givna tidspreferenser skulle enligt denna modell investeringens tillväxttakt och därmed även totalproduktionens komma att sjunka om investeringsavkastningen skulle sjunka och vice versa vid en höjning i denna avkastning. Om man vill tillämpa denna intertemporala teori som en referensmodell vid avvägningsdiskussionen så kommer alltså frågan om investeringsavkastningen att inta en central plats i diskussionen. Enligt de i appendix A »Kapitalinsats och ekonomisk tillväxt» redovisade beräkningarna, skulle man få emotse en beaktansvärd minskning i denna avkastning under den kommande femårsperioden i jämförelse med 1960—1965. Produktionen per enhet av kapitalinsats ökade mellan 1960—65 med 0,7 procent årligen medan den beräknas minska med 0,6 procent per år för den kommande perioden. Detta förhållande sammanhänger i stor utsträckning med det beräknade omslaget i arbetskraftsutbudet, som ju för den närmast passerade femårsperioden ökade med 0,6 procent per år — räknat i antal arbetstimmar — medan det beräknas komma att minska med 0,3 procent per år för 1965— 70, vilket i sin tur innebär att investeringarna övergår till att i större utsträckning än tidigare vara »kapitalför-

43 djupande», med en lägre avkastning som följd. Om nu konsumenterna verkligen fritt fick välja mellan nutids- och framtidskonsumtion vid givna tidspreferenser — jämför proklamationen överst sidan 10 i betänkandet — skulle detta förhållande enligt den intertemporala modellen leda till en minskning av investeringsandelen och en lägre tillväxttakt än den som gällde vid den högre investeringsavkastningen, alltså precis den motsatta utvecklingen i förhållande till den av utredningen föreslagna. De ekonomiska subjekten upplever ej minskningen i kapitalavkastningen så att man för varje enhet nukonsumtion som uppskjutes till framtiden får ett lägre tillskott i framtidskonsumtion än vad man fick tidigare, vilket ju innebär att incitamenten för detta uppskjutande försvagas. Institutet vill inte hävda att utredningen borde ha föreslagit en sänkning av investeringsandelen men vill med ovanstående resonemang dock peka på avvägningens beroende av den målsättning man h a r för tillväxtpolitiken och på att denna målsättning inte självklart bör avse endast utvecklingen av BNP. Denna frågeställning är ingalunda enbart av akademiskt intresse — tvärtom kommer t. ex. svårighetsgraden av den samhälleliga balansproblematiken att bli beroende av den lösning man väljer. Här kommer frågan upp om man inte gjort det onödigt svårt för sig att komma till rätta med de yttre och inre balansproblemen. Man har i alla fall inte klart redovisat hur angeläget det egentligen är att försätta sig i den situation utredningen valt. Den omvärdering av investeringskvoten som h ä r ifrågasatts sammanfaller för övrigt också med den som ovan antytts i samband med ett explicit beaktande av inkomstfördelningen som särskilt mål. I detta sammanhang vill institutet

även peka på det ömsesidiga beroende som finns mellan å ena sidan tillväxtmålsättningen och å andra sidan de övriga målsättningarna som i huvudsak är av stabiliseringspolitisk natur. Det kan ju inte uteslutas att det starka efterfrågetrycket under första delen av 1960talet — bl. a. från den offentliga sektorn och från exportnäringarna — varit en av betingelserna för den kraftiga tillväxten under denna tid. Detta tryck har uppenbarligen påskyndat överflyttningen av både arbetskraft och kapital från näringar med låg till näringar med hög avkastning och skapat incitament för t. ex. gifta kvinnor att återgå till förvärvsverksamhet. En sådan tolkning av utvecklingen aktualiserar frågan om konkurrensen och komplementariteten mellan de olika ekonomisk-politiska målen. I vilken utsträckning är stabiliseringspolitikens målsättningar en förutsättning för tillväxt och i vilken utsträckning kan de sägas stå i motsatsförhållande till varandra? Det närmast till hands liggande svaret är väl att hänvisa till tillväxttaktens beroende av stabilitet i utvecklingen. Det är ju via de kortsiktiga fluktuationerna som längsiktsperspektivet utvecklar sig och lyckas man inte realisera t. ex. det fulla sysselsättningsmålet så kommer ju även den långsiktiga tillväxttakten att påverkas därav. Å a n d r a sidan förefaller det inte som om undersysselsättning av produktionsfaktorer vore det ur ekonomisk-politisk synpunkt relevanta problemet för de kommande åren. Balansproblemet förefaller närmast bli det motsatta, och då u p p står frågan om vilken grad av kontraktiv politik som är optimal ur tillväxtsynpunkt. Utredningen diskuterar dessa problem i ett speciellt sammanhang nämligen då det gäller att bedöma utsikterna för den svenska exporten. Därvid konstaterar man att flera av de sto-

44 ra avnämarländerna har skärpt sin ekonomiska politik i kontraktiv riktning och/eller kan förväntas göra det även i framtiden, med försämrade utsikter för den svenska exporten som följd. Av detta skulle följa att även Sverige skulle påtvingas en mera kontraktiv politik för att inte vår kostnadsutveckling på ett oförmånligt sätt skulle komma att avvika från andra länders. Men den sänkning av efterfrågetrycket som detta kan komma att leda till skulle — om den genomförs mycket långt — kunna medföra ett förlångsammande av den överföringsprocess mellan expansiva och kontraherande branscher och företag, som förmodligen står för en beaktansvärd del av tillväxten under de närmast föregående åren. I denna mening kan man alltså säga att stabiliseringsmålen konkurrerar med de långsiktiga tillväxtmålen. Nu skall detta resonemang självklart inte h å r d d r a g a s : det är ju väl känt att en inflationistisk utveckling t. ex. kan leda till desorganisation av arbetsmarknaden och en stagnerande utveckling i produktiviteten och i så fall kommer man att fjärma sig från både stabiliserings- och tillväxtmålsättningarna. Men institutet vill ändå ifrågasätta om det icke vore en angelägen utredningsuppgift att till nästa långtidsutredning söka kartlägga det närmare sammanhanget mellan den kortsiktiga stabiliseringspolitiken och de långsiktiga tillväxtproblemen. Det bör finnas ett intervall för efterfrågetrycket där detta är högt nog för att ge tillväxtfördelar som mer än kompenserar nackdelarna med de relaterade kostnadsstegringarna. Det är tydligen av stort värde att skaffa sig en uppfattning om läget av detta intervall. Osäkerheten i framtidsbedömningen

Institutet anförde inledningsvis att den förra långtidsutredningen på en del

avgörande punkter underskattat den faktiska utvecklingen. I och för sig är inte detta ägnat att förvåna: vårt ekonomisk-politiska system med en relativt stor frihet åt näringslivet och vårt stora beroende av den internationella handeln gör ju att prognoser på så lång sikt som fem år måste betraktas som relativt osäkra. Redan vid sin remiss på den närmast föregående långtidsutredningen framhöll emellertid institutet att man vid diskussionerna av olika avvägningar och möjliga utvecklingslinjer borde beakta denna i och för sig naturliga osäkerhet genom att arbeta med olika alternativ i stället för att — som även skett denna gång — endast arbeta igenom ett enda fall för utvecklingen under den kommande femårsperioden. Om utvecklingen skulle bli en annan än den som förutsattes i utredningens kalkyler — och sannolikheten måste nog anses vara ganska stor för att detta skall bli fallet — h u r kommer då utredningens avvägningsförslag att verka på ekonomin? Utan alternativkalkyler kan man inte avgöra graden av »robusthet» i den implicerade modellen och alltså inte heller om någon viss kombination av parametervärden skulle kunna påverka den förväntade utvecklingen i särskilt ogynnsam riktning. Det är särskilt uppskattningarna av den framtida produktionsutvecklingen som spelar en stor roll i utredningen genom att det blir den som — enligt utredningens sätt att resonera — anger ramen för det framtida handlandet. Prognosen för denna utveckling erhålles genom att först utgå från ett visst alternativ för arbetskraftsutbudet, ovanpå vilket man sedan lägger en förutsättning om arbetskraftsproduktivitetens utveckling. Det alternativ utredningen stannat för innebär att BNP i fasta priser kommer att kunna öka med

45 litik för att detta alternativ skall ha en högst 4,2 procent årligen under den möjlighet att realiseras. närmaste femårsperioden. Men båda de Även när det gäller arbetsproduktiviförutsättningar som ligger till grund för detta antagande vill institutet be- tetens utveckling — där utredningen förutsatt en viss smärre uppgång i förteckna som synnerligen osäkra. Vad först arbetskraftsutbudet beträf- hållande till den närmast föregående femårsperioden — står man på mycket far så vilar uppskattningen för denna osäker grund. Denna variabel är ju bevariabel på prognosen för befolkningsroende av en mängd olika omständigutvecklingen, nettoimmigrationen och förvärvsintensiteten inom olika demo- heter som t. ex. investeringarnas omfattning och inriktning, den tekniska utgrafiska grupper plus förutsättningar strukturrationaliseringen om arbetstidens förändringar. Enligt in- vecklingen, och inte minst arbetskraftens utbildsitutets bedömningar så synes av dessa ningsmässiga sammansättning, vilka var Särskilt immigrationen och förvärvsinoch en för sig endast med stor osäkertensiteterna böra omges med vida osäkerhetsmarginaler. Ett uttryck för osä- het kan prognosticeras. Den sammantagna effekten på produktionen av deskerheten i immigrationsalternativet får sa faktorer bör alltså ha en mycket vid man om man jämför det av utredningen osäkerhetsmarginal. framräknade befolkningsantalet för ulInstitutet h a r icke funnit anledning timo 1965, nämligen 7 743 000 (tab. att direkt ifrågasätta något av de vär3.1.2) med den nu tillgängliga uppgifden på dessa arbetskrafts- och produkten enligt statistiska centralbyråns snabbstatistik som tyder på 7 773 000, tivitetsvariabler som utredningen fastlagt — åtminstone inte i den meningen alltså en skillnad på 30 000 som i betyatt man borde tillmätt ett annat värde dande utsträckning torde kunna förklaän det valda en större sannolikhet. Därras genom en ökad invandring under emot vill institutet hävda att utredningdet senaste året. Även för de närmaste en begått en underlåtenhetssynd genom åren torde man under förutsättning att att inte beakta den osäkerhet som u p p konjunkturläget är fortsatt relativt skattningar av detta slag med nödvängynnsamt i Sverige kunna emotse en dighet måste vara förknippade med. kraftig invandring inom ramen för den Om utvecklingen på en del väsentliga nordiska arbetsmarknaden. Den övriga delen av immigrationen kontrolleras di- punkter skulle bli en annan än den som utredningen utgått ifrån så kommer rekt genom statliga beslut, vilket gör att avvikelsen från det av utredningen fö- hela den avvägnings- och planeringsdiskussion som utredningen fört att reslagna alternativet under inflytande av politiska händelseförlopp också kan hänga i luften. Man kan inte på grundval av det material som utredningen bli relativt stort. presenterat avgöra hur en tillväxtpoliI fråga om förvärvsintensiteterna har tik som grundar sig på utredningens utredningen medvetet valt ett mycket optimistiskt alternativ för den kvinnli- premisser och förslag skulle påverka ga arbetskraftens deltagande i produk- samhällsekonomin om t. ex. arbetskraftsutbudet eller produktivitetsuttionen och — som utredningen själv vecklingen blir en annan än den som framhåller — måste man förutsätta Utredningen förutsatt. kraftiga insatser i form av t, ex. inrätSom ovan framhölls kan man ju täntandet av barndaghem och en allmänt rörelsebefrämjande arbetsmarknadspo- ka sig att immigrationen kommer att

46 överstiga de 10 000 per år som utredningen räknat med. Om detta kombineras t. ex. med en mera förmånlig produktivitetsutveckling än den förutsatta, så kan ett avsevärt större produktionsutrymme framkomma under den aktuella perioden. Skall man i ett sådant fall hålla fast vid relationen mellan tillväxttakterna för konsumtion och investering för att få en i viss mening maximal tillväxt? Eller skall man stå kvar vid de 4,2 procenten och inom denna ram kasta om relationerna mellan konsumtion och investering? Utredningen ger inga hållpunkter för den strategi som i så fall skall följas och inte heller kan dess material utan vidare användas för att komina fram till sådana strategier, som dock antyddes i förra långtidsutredningen. Om å andra sidan produktionsresurserna skulle utveckla sig ännu mera ogynnsamt än vad utredningen utgått ifrån — ett väl så sannolikt och i och för sig allvarligare alternativ — sä skulle ett genomförande av utredningens avvägningar kunna verka kraftigt inflationsdrivande varigenom också utrikeshandelsbalansen skulle kunna allvarligt försämras. De samhällsekonomiska balansproblemen skulle komma att te sig ännu svårare än vad som redan nu synes vara fallet i utredningsalternativet. Detta är endast två synnerligen förenklade exempel på skeenden som skulle kunna bli följden av att osäkerheten realiserades åt ena eller andra hållet. Nu kan emellertid de fulla konsekvenserna av detta anges först sedan man fullständigt arbetat igenom fall som alltså kännetecknas av en simultan variation av bäde betingelserna och politiken. Först då erhåller man ett underlag med vars hjälp ett med hänsyn till osäkerheten optimalt val av beslutsalternativ kan ske. Detta osäkerhetsproblem har även en

tidsdimension som utredningen inte närmare berört och som gäller frågan om när under utvecklingens gång man skall vidtaga de ekonomisk-politiska åtgärder som över hela perioden skall ge en genomsnittlig uppfyllelse av den gjorda komponentavvägningen. Från det stabiliseringspolitiska området är det ju väl känt att politikens effektivitet i hög grad beror på om åtgärderna sätts in vid rätt tidpunkt. Möjligheterna att göra detta sammanhänger i sin tur bl. a. med den informationsmängd som står till beslutsfattarens förfogande och denna kan ju i inånga fall vara sådan att den optimala strategien är att vänta med beslutsfattandet till ytterligare och säkrare informationer erhållits. Genom alt utredningen hela tiden arbetat med perioden 1965—70 som en enhet, som icke tidsmässigt differentierats så har detta problem icke aktualiserats men enligt institutets mening står mycket att vinna ifråga om den ekonomiska politikens effektivitet genom att tillämpa ett sekventiellt beslutsschema, där det med tanke på osäkerheten i framtidsuppfattningen i vissa fall kan vara optimalt att sä länge som möjligt uppskjuta sådana beslut som sedan kominer att låsa det framtida handlandet. En strategi för alternativa handlanden förutsätter alltså åtminstone antydningsvis en diskussion av vägen mellan planperiodens båda ändpunkter. Utvecklingsalternativets konsistens

Utifrån förutsättningen att det inhemska faktorutbudet kommer att kunna medge en ärlig uppgång i BNP på 4,2 procent under perioden 1965—1970 genomför utredningen ett räkneexempel med en fullständig allokering av produkten pä alla dess olika användningar. Det problem som utredningen dä först hade att ta ställning till var utvecklingen av handelsutbytet med utlandet.

47 hjälp av storleksordningen 350 miljoEnligt utredningens premisser skulle ner kronor årligen. För att uppnå detta nämligen kalkylerna hela tiden ske med skulle bytesbalansen fram till 1970 beiakttagande av att de stabiliseringspolihöva förbättras med 650 miljoner krotiska målsättningarna var uppfyllda, nor utöver vad som följer av prognodäribland då också extern balans plus serna. Om detta »gap» säger utredningett visst utrymme för internationell bien »Att närmare gå in på efter vilka väståndsverksamhet. Utredningen sökte gar en önskad påverkan av bytesbalansdå först — innan de övriga användförhållandena skulle kunna nås är i detningarna av BNP diskuterades — bilda ta sammanhang icke möjligt» (sid. 58). sig en uppfattning om i vad mån denna Så länge inte detta skett har man dock målsättning stod i överensstämmelse svårt att acceptera att utredningens räkmed olika prognoser över exporten och neexempel är färdigt och konsistent. Visimporten. Exportprognoserna utfördes serligen har 0,2 procentenheter avräkmed två olika metoder, varvid dock utnats från BNP:s totala ökningstakt för redningen stannat för att använda i huatt sluta detta i och för sig kanske i unvudsak endast den ena, som till sin uppderkant uppskattade gap. Valet av ekobyggnad närmast kan karakteriseras nomisk politik för att realisera förbättsom en internationell efterfrågeanalys ringen av bytesbalansen (t. ex. på imav de svenska produkterna, dock utan hänsynstagande till några priseffekter. port- eller exportsidan) kan emellertid få olika slags följdverkningar inom ekoImportutvecklingen har analyserats nomin, som kan förrycka förutsättningmed en liknande modell, dvs. man har arna för de ursprungliga export- och satt den inhemska inkomstutvecklingen importprognoserna. Detta speciella prosom argument i en prognosekvation. blem undanskymmes i viss mån därigeDet prognosalternativ man stannat för nom att i den använda modellen exportär det som följer vid insättning i en på utvecklingen är satt som en funktion av de senaste årens utveckling grundad ekenbart avnämarländernas ekonomiska vation av en inkomstökning om 4,2 proförhållande. I ett sammanhang som detcent årligen — alltså den som motsvata hade det ju varit av ett p r i m ä r t inr a r utredningens uppskattning av den maximala tillväxten i BNP. Exportpro- tresse att studera i vad män exporten från Sverige är avhängig de internt gnoserna återigen erhölls genom att i efsvenska förhållandena och då särskilt terfrågefunktionerna insätta det »i föresädana som är påverkbara av den ekokommande fall högsta alternativet för nomiska politiken. Institutet vill h ä r tillväxten av ett lands bruttonationalprodukt» (sid. 104), vilket av utredning- hänvisa till den uppläggning som kom en själv betecknas som något optimis- till användning vid »The Brookings Institute Quarterly Model for the U.S.», tiskt. där USA:s exportutveckling knöts ihop Sammantagna innebär dessa prognomed relationen mellan priserna på ser en mycket påtaglig förbättring av USA:s export och världsmarknadsprihandelsbalansen. Trots att man använt ett relativt försiktigt antagande om BNP- serna. Exportpriserna bestämdes sedan utvecktingen i Sverige och varit opti- av olika kostnadselement, vilka i sin tur i viss utsträckning kunde påverkas mistiska ifråga om avnämarländerna realiserades dock inte den målsatta ut- av den ekonomiska politiken. Ett ävenledes med utrikeshandeln vecklingen, nämligen balanserat byte sammanhängande konsistensproblem plus ett utrymme för en internationell

48 aktualiserades av den för avvägningsdiskussionen centrala tablån på sid. 60. I denna visas hur den efter reduktionen för bytesbalansens uppbyggande tillgängliga BNP-ökningen kan fördelas på privat och offentlig konsumtion respektive investeringar. Enligt institutets mening är denna kalkyl något missvisande i den bemärkelsen att man där inte tagit hänsyn till att de tre olika alternativen kan ha olika inverkan på såväl export som import och alltså då även på det »utrymme» av BNP:s ökning som står dessa tre användningar till förfogande. Enligt den särskilda utrikeshandelsstudien »Export och Import 1966—1970» (SOU 1966:2) som utgör bilaga 1 till långtidsutredningen framgår t. ex. att investeringarna i maskiner och apparater h a r en beaktansvärd högre marginell importbenägenhet än vad t. ex. den privata konsumtionen har. Detta innebär att man egentligen borde räknat med olika importalternativ beroende på hur stor ökningstakt som den privata konsumtionen kommer att få relativt investeringarna. Detta gäller även i hög grad de olika alternativen för den offentliga konsumtionen på grund av dess synnerligen låga importbenägenhet. I anslutning till tablån på sid. 60 kan man även ifrågasätta det — åtminstone pedagogiskt — lämpliga i att presentera olika alternativa avvägningar mellan konsumtion och investeringar utan att låta investeringarna ha någon effekt på tillväxttakten. Denna är ju i detta exempel densamma både vid höga och låga ökningstal för investeringarna, vilket ur en spar- och konsumtionsplanerande enhets synpunkt sett måste upplevas som om investeringarna icke gav någon som helst avkastning i form av större framtida konsumtionsmöjligheter. Denna inkonsistens sammanhänger med att utredningen redan från början låst sig för en viss tillväxttakt i totala BNP,

nämligen 4,2 procent om året, och sedan gör en beräkning av den insats av kapital som erfordras för att u p p n å detta. (Denna beräkning stämmer egentligen endast för ett av de använda alternativen — de övriga saknar konsistens mellan investeringstillväxt och produktionsutrymme.) Som institutet redan påpekade i det tidigare avsnittet om »Tillväxtpolitikens målsättningar» så skulle vissa pedagogiska fördelar kunnat utvinnas ur en alternativ uppläggning där man mera explicit presenterat valet mellan t. ex. nutids- och framtidskonsumtion och där den totala tillväxttakten blivit endogent bestämd av detta val. Institutet vill slutligen peka på en ytterligare brist i utformningen av räkneexemplet nämligen att man icke haft möjlighet att avstämma produktionsutvecklingen sektorvis mot efterfrågesidan. På en total nivå har visserligen en avstämning skett mellan produktionsoch efterfrågesidorna men förutsättningen för att denna skall vara av relevans är ju antingen att fördelningen pä olika sektorer utvecklar sig likartat på både produktions- och efterfrågesidan eller att anpassningen till förändringarna sker omedelbart och utan friktioner. Den första förutsättningen synes vara alltför speciell för att äga någon relevans medan den senare riktar uppmärksamheten på förhållandet att om efterfrågeutvecklingen under den kommande femårsperioden skulle ställa näringslivet inför krav p å omallokeringar av produktionsresurserna så kan en del av det produktionsutrymme som utredningen beräknat b e höva reserveras för anpassningsprocessen. Kapitalets och även arbetskraftens bristande rörlighet är ju väl kända o c h utredningen föreslår p å ett flertal ställen en ytterligare aktivering av d e n rörlighetsstimulerande politiken. Det av

49 utredningen genomförda räkneexemplet lämnar emellertid icke underlag för en bedömning av relevansen hos detta problem.

Konsistensen i produktionskalkylerna för vissa industribranscher Med hänsyn till den enligt LU sannolika efterfrågeutvecklingen och den av LU beräknade tillgången på arbetskraft och kapital h a r bedömningar gjorts för företagens möjligheter att kunna realisera sina planer beträffande produktionsvolym m. m. Dessa bedömningar synes bygga på delvis alltför lösa antaganden och visar på ett flertal punkter bristande konsistens mellan olika prognoser. Några exempel p å detta redovisas nedan. Enligt företagens planer inom livsmedelsindustrin skulle den årliga produktionsvolymökningen mellan 1965 och 1970 uppgå till 5 procent per år. LU h a r i sin kalkyl nedjusterat denna ökningstakt till 3 procent (med hänsyn till det kommande arbetskraftsläget m. m.). En annan ansats vore att sammanställa de olika efterfrågekomponenter som rimligen p å v e r k a r produktionsutvecklingen. Importen beräknas enligt LU öka med 5,5 procent p e r år mellan 1965 och 1970 (prognos för gruppen icke varaktiga konsumtionsvaror, som till drygt 80 procent utgöres av livsmedel) medan exporten anges komma att minska med 12 procent för hela denna period. Då konsumtionen av livsmedel samtidigt beräknas öka endast med ca 11 procent förefaller det tveksamt om branschens produktion kommer att stiga i den omfattning som LU anger. Om man förutsätter — vilket verkar sannolikt — att konsumtionen, import och export utfaller enligt de av LU skissade alternativen skulle vid en avstämning (se balansen nedan) den årliga produktionsökningen 4— 614734

för perioden uppgå till ungefär en procent per år. Denna motsättning mellan produktions- och konsumtionsprognos för livsmedelsindustrin uppmärksammas visserligen av LU, men någon avstämning har inte gjorts. Försörjningsbalans för livsmedelsindustriprodukter, milj. kr., 1959 års pris. 1965

1970 Produktion (saldo). Import Summa tillgång

10 055 1 078

10 758 1 424

11 133

12 182

Export Lagerförändring. Konsumtion Varuinsats

307 + 20 10 246 560

270 0 11 296 616

11 133

12 182

Summa efterfrågan

LU redovisar i sitt betänkande också en försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål. Den i balansen beräknade inhemska förbrukningsökningen på 3 procent per år mellan 1965 och 1970 torde emellertid inte vara förenlig med den av LU prognostiserade utvecklingen för de näringsgrenar som förbrukar järn- och stålprodukter. En konsistent förbrukningsutveckling på LU:s prognoser för verkstadsindustri, byggnadsverksamhet m. m. skulle enligt institutets beräkningar innebära en förbrukningsökning på drygt 5 procent per år mellan 1965 och 1970. Importen som saideras ur balansen minskar enligt LU:s beräkningar med 50 procent mellan 1964 och 1970 (denna minskning blir ännu större räknat från 1965). LU ställer sig visserligen tveksam inför en sådan utveckling av importen — utan att komma med någon alternativ lösning. Mer realistisk är då den i m p o r t som framkommer om man använder institutets beräkningar för efterfrågeutvecklingen (se balansen n e d a n ) . Sannolikt är även denna importsiffra för

50 Den av företagen planerade årliga produktionsökningen på 8 procent h a r av LU nedjusterats till 7 procent. Möjligen kan denna siffra tänkas komma att bli ytterligare lägre med hänsyn till efterfrågeutvecklingen och den överkapacitet på järn- och stålprodukter som förmodas komma att öka ytterligare under senare hälften av 1960-talet. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, milj. ton.

enl.LU enl. K l 1970 1970

3,1 1,2

4,7 0,6

Summa tillgång

4,3

5,3

4,7 1,1 5,8

Inhemsk förbrukning Lagerförändring

1,0 3,2 0,1

1,5 3,8

1,5 4,3

Summa efterfrågan

4,3

5,3

" 5,8

För den av produktions- och förbrukningsstatistik belysta perioden 1959— 1963 h a r emellertid produktionsvolymen ökat med 33 procent medan förbrukningen av sågade och hyvlade trävaror samtidigt ökat med 40 procent inom möbelfabriker och snickerier — alltså ett omvänt förhållande än det LU antar. Hela träindustrin planerar en årlig produktionsökning på 6 procent per år mellan 1963 och 1970. Genom »avräkningsmetoden» återstår en ökning på 4 procent per år mellan 1965 och 1970, vilket godtages som prognos av LU. Enligt institutets uppfattning torde denna senare siffra kunna höjas till den ursprungligt planerade 6-procentiga ökningstakten.

Planstatistikens utformning

Sågverkens produktionsplaner kan — på grund av enkätens uppläggning —• inte direkt utläsas. LU :s bedömning för sågverkens produktionsutveckling bygger därför på en försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror. Exporten för 1970 beräknas komma att ligga oförändrad på 1965 års nivå, medan den inhemska förbrukningen antages öka med 35 procent mellan 1963 och 1965. En inom institutet utförd alternativ kalkyl pekar emellertid på en inhemsk förbrukningsökning med drygt 50 procent för samma period. Hur den inhemska förbrukningen skall beräknas kan självklart diskuteras. Institutets kalkyl bygger på antagandet att produktionen och förbrukning utvecklas parallellt, medan LU anser (sid. 162): »den planerade ökningen i möbelindustrins och snickeriernas produktion behöver inte åtföljas av en lika stor ökning i deras förbrukning av sågade och hyvlade trävaror».

En viktig roll i utredningen spelar det planstatistiska material som utredningen låtit insamla från företag och myndigheter. Utav detta framgår att både den privata och offentliga sektorns expansionsplaner väsentligen överskrider det av utredningen beräknade utrymmet i fråga om BNP:s totala tillväxt. I sitt räkneexempel har därför utredningen fått företaga nedskärningar av de r e d o visade planerna, vilket gjorts med hjälp av olika marknadsbedömningar o c h uppskattningar av arbetskrafts- o c h personalsituationer. Det som — ur principiella synpunkter — kan invändas mot detta förfaringssätt är att man inte har några garantier för att företagen eller myndigheterna skulle planera eller handla s ä som utredningen förutsatt om dessa h a de konfronterats med de restriktioner ä fråga om kapital och arbetskraft sona utredningen i efterhand lagt på p l a n e r na. Sålunda implicerar t. ex. i n d u s t r i företagens redovisade planer en syssel-

51 sättningsökning om sammanlagt 125 000 personer medan utredningen vid sina nedskärningar utgått ifrån »att arbetskraftsvolymen — mätt i antal arbetstimmar — inom industrin kommer att bli oförändrad fram till 1970» (sid. 172). Hade företagen haft kännedom om denna restriktion på det framtida handlandet när de avgav sina svar på enkäten så hade m å h ä n d a både deras planerade investeringsvaruefterfrågan och produktionsplaner avsevärt skilt sig från de av utredningen nu använda förutsättningarna. Enligt institutets mening måste alltså dessa reviderade planstatistiska uppgifter omges med stora reservationer n ä r man som nu blott partiellt använder dem som prognoser. En principiellt acceptabel lösning på detta problem kan erhållas först genom ett sekventiellt förfarande där man i en första undersökningsomgång kartlägger företagens och myndigheternas planer enligt samma modell som den nu tilllämpade, men där man i en andra omgång konfronterar de tillfrågade enheterna med de restriktioner på handlandet som den första undersökningen givit anledning till. Eventuellt kan de resultat m a n då erhåller medföra behov av ytterligare undersökningar ända tills man nått den punkt då konsistens föreligger mellan de rapporterade planerna och de samhälleliga planeringsbetingelserna. Förutom denna principiella invändning mot den planstatistiska uppläggningen vill institutet även rikta uppmärksamheten på en del brister i utförandet av undersökningen för i första hand industrin. Svarsprocenten för företag med 1—40 anställda blev så låg som 32 procent, vilket föranlett utredningen att utesluta de erhållna svaren från bearbetningen och i stället räkna upp denna grupp med hjälp av svaren

från de större företagen. Riskerna för snedvridningar av resultaten är uppenbara, särskilt som bortfallet även för de större företagen blev beaktansvärt stort. Utredningen framhåller visserligen att »Enkätens resultat bör (sålunda) tolkas försiktigt» (sid. 150) men denna reservation har inte på något synbart sätt påverkat dess senare användning. En ytterligare oklarhet i dessa undersökningar följer av att svaren p r i m ä r t avsåg perioden 1963—1970. Eftersom utredningens bedömningar endast gällde perioden 1966—1970 och eftersom mer eller mindre tillförlitlig statistik så småningom blev tillgänglig för åren 1963—1965 har utredningen valt att »räkna av» vad som hänt under dessa år från hela perioden. Detta h a r fått som följd att branscher som u n d e r åren 1963—1965 utvecklats snabbare än vad som svarar mot genomsnittet för hela perioden 1963—1970 kommer att få sin utvecklingstakt för åren 1966— 1970 sänkt i förhållande till den takt som de angav gälla för hela perioden. På motsvarande sätt kommer branscher med långsammare utveckling under dessa år att få sin tillväxttakt för 1966— 1970 ökad i förhällande till genomsnittet. Enligt institutets mening kan detta avräkningsförfarande ha skapat en felaktig bild av vissa branschers läge: de sektorer som haft en från genomsnittet för perioden 1963—1970 avvikande utveckling skulle förmodligen vid en förfrågning under 1965 inte längre hålla fast vid den ursprungligen uppgivna tillväxten fram till 1970 utan låta det svar man då skulle avgivit vara påverkat av utvecklingen under 1963— 1965. Det är till och med mycket möjligt att man i så fall skulle fått positiv korrelation, och inte som nu negativ mellan revideringarna av utvecklingen för nyssnämnda perioder.

52 Planeringsmetodiken

Enligt konjunkturinstitutets mening bör man under perioden fram till nästa samlade bedömning av den svenska ekonomins långsiktsutveckling ägna stora resurser åt att förbättra långtidsplaneringens metodik. Det verksammaste medlet för att uppnå en sådan synes vara att påbörja arbetet med en långsiktsmodell för den svenska ekonomin. Redan i sitt remissyttrande på den förra långtidsutredningen framhöll institutet det nödvändiga i att ett sådant arbete påbörjades i Sverige och den nu publicerade utredningen h a r yttermera förstärkt intrycket av detta behov. För det första skulle en sådan total modell kunna avsevärt öka användbarheten och det pedagogiska värdet i långtidsutredningarna: man skulle kunna presentera alternativa kalkyler och visa på samband mellan åtgärder och effekter, vilket i den nuvarande presentationsformen endast med stora svårigheter är möjligt. Samtidigt skulle de i det föregående påtalade konsistensprövningarna kunna i stor utsträckning automatiseras. För det andra skulle man — åtminstone på något längre sikt — kunna genomföra bedömningar av optimaliteten i valet av ekonomisk-politiska medel. Det nuvarande presentationssättet systematiserar inte i fråga om mål och medel i tillväxtprocessen, vilket medför en begreppsmässig oklarhet i fråga om vad som är plan och vad som är prognos i det genomräknade alternativet. I detta

avseende ligger den svenska långtidsplaneringen långt efter den svenska stabiliseringspolitiken. För det tredje skulle man genom en lämpligt utformad totalmodell kunna erhålla ett tolkningsschema för statistiken över företagens och myndigheternas planer och förväntningar. Institutet vill här ännu en gång hänvisa till Brookingsmodellen för USA:s ekonomi där man på ett principiellt intressant sätt inkorporerat planstatistik i modellen. Institutet är av egen erfarenhet väl medvetet om svårigheterna vid uppbyggandet av totala modeller för ett lands ekonomi: de institutionella och tekniska omständigheternas mångfald samt brister och svagheter i den ekonomiska statistiken gör att detta arbete är mycket tids- och resurskrävande. Å andra sidan kan man betrakta detta arbete som en i framtiden lönsam produktionsomväg utan vilken den svenska långtidsplaneringen icke synes ha någon större möjlighet att ytterligare utveckla sig. Det är alltså enligt institutets mening synnerligen angeläget att resurser avdelas för att bedriva forskning och utvecklingsarbete på detta område. Jämfört med många andra länder — och även en del s. k. utvecklingsländer — kommer vi ändå under en lång tid att i detta avseende förbli underutvecklade. Denna underutveckling kan inte undgå att återverka även pä långtidsplaneringens effektivitet. Stockholm den 21 mars 1966. Börje

Kragh

53 Lantbruksstyrelsen A. Utvecklingen under senare år

Förändringar inom jordbruket innebärande minskning i antalet brukningsenheter, minskning av arealen brukad åker, minskning av antalet i jordbruket sysselsatta förlöper i allt snabbare tempo. Jämsides h ä r m e d sker en förändring av den ekonomiska företagsstorleken inom såväl jordbruket som skogsbruket genom utökning av arealen, teknisk rationalisering, specialisering, integration etc. Ett bortfall av mindre enheter är h ä r en förutsättning för uppbyggande av större företag. Antalet brukningsenheter enligt 1961 års jordbruksräkning uppgick till 233 000. Enligt 1965 års jordbruksinventering var motsvarande siffra ca 204 000 varav 117 000 i gruppen 2—10 ha. Under tioårsperioden 1951—1961 minskade antalet företag med i genomsnitt 5 000 per år. Mellan 1961—1965 uppgick nedgången till ca 7 000 enheter per år. En jämförelse mellan jordbruksinventeringarna 1964—1965 ger till resultat en nedgång i antalet enheter med icke mindre än 12 000 enheter. Denna snabba nedgång i antalet brukningsenheter understryks av utvecklingen av utbetalda arealbidrag. År 1963 utbetalades 70 996 arealtillägg, 1964 66 132 och 1965 57 525. I detta sammanhang kan också erinras om att antalet mjölkleverantörer 1956 uppgick till drygt 232 000, 1961 till 192 000 och 1965 till 147 000. Bortfallet av mjölkbesättningar har berört såväl det större som det mindre jordbruket, varför antalet kor per besättning förändrats obetydligt. Således hade 1964 85 % av enheterna färre än 10 kor och 28 % 1—3 kor.

Åkerarealen minskade 1956—1961 med i runt tal ca 35 000 ha per år. Under 1960-talet har denna minskningstakt ytterligare ökat. Beträffande förändringen av i jordbruket sysselsatta framgår vid jämförelse mellan de senaste folkräkningarna att den i jordbruket förvärvsarbetande befolkningen minskade med 185 000 personer eller från 545 000 år 1950 till 360 000 år 1960. För perioden som helhet utgör minskningen 34 % eller per år 4 %. Antalet sysselsatta i skogsbruket ökade med 10 000 för perioden ifrågaAntalet redovisade förvärvsarbetande företagare i relation till antalet brukningsenheter över 2 ha var 1950 k n a p p t 1,2 och 1960 ca 0,9. Detta sammanhänger med att en växande andel brukare arbetar utanför lantbruket. Enligt arbetskraftsundersökningen knuten till jordbruksinventeringarna minskade arbetskraftsanvändningen under 1950-talet i jordbruket årligen med i medeltal 5 %. Under perioden 1960 till 1965 var motsvarande siffra ca 6 %. Denna undersökning visar sålunda en årlig minskning som är ca 1 % större än minskningen enligt folkräkningen. Åldersfördelningen av den i jordbruket sysselsatta befolkningen visar att 45 % är äldre än 50 år.

B. Utvecklingstendenser

Allteftersom utvecklingen går vidare förändras de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för den fortsatta utvecklingen. I den utvecklingsplanering

54 som bedrivs inom lantbruksorganisationen har därför förutom enkla framskrivningar gjorts bedömningar utifrån de faktorer som styr förändringarna. Såväl den framtida åkerjordens omfattning och lokalisering som antalet brukningsenheter är föremål för dylika bedömanden. Antalet enheter, dess storlek och produktionsinriktning kan i sin tur tas som utgångspunkt för bedömningar över antalet sysselsatta i framtiden. En undersökning på stickprovsbas över den åkerareal som kan väntas upphöra som växtföljdsåker utfördes 1962 inom lantbruksstyrelsen. Arealen växtföljdsåker skulle enligt denna inventering för riket i dess helhet fram till 1975 komma att minska med 25 % i förhållande till 1956 års nivå, dvs. till ca 2,65 milj. ha omkring år 1975. Totalinventeringar gjorda under senare år visar att nedläggningen sannolikt kommer att fortlöpa snabbare än vad inventeringen 1962 visade. För Jönköpings län h a r den på lång sikt bestående åkerarealen bedömts utgöra 35 % av 1961 års areal, härtill kommer 20 % av 1961 års areal som ansetts utgöra s. k. marginell åker, dvs. bestå under en viss övergångsperiod. Motsvarande tal för Kronobergs län är 48 % resp. 7 %. I Gävleborgs och Västerbottens län har den bestående åkern bedömts uppgå till ca 50 % av 1961 års areal. Vad de fortsatta förändringarna i antalet brukningsenheter beträffar har inom ramen för nämnda länsplaneringar för jord- och skogsbruk även sökt göras en bedömning rörande de enskilda enheternas förutsättningar att bli bestående. Dessa länsutredningar tyder på att antalet verkliga enheter för riket i dess helhet 1975—1980 skulle understiga 80 000. Härtill kommer ett antal extensivt drivna jordbruk med brukare helt eller i huvudsak sysselsatta utanför det egna företaget.

C. Lantbruksstyrelsens bedömning av långtidsutredningens analys av j ord- och skogsbrukets utveckling

Jordbrukets utveckling kommer givetvis att bli beroende av besluten till följd av 1960 års jordbruksutredning. Med hänsyn till att jordbruksutredningen inom kort framlägger sitt förslag h a r lantbruksstyrelsen funnit anledning att begränsa sitt yttrande. I flera avseenden har långtidsutredningen helt naturligt måst grunda sina bedömanden på schablonmässiga och m i n d r e säkra utgångspunkter, vilket i sin tur givetvis har påverkat bedömningen av utvecklingstakten. Utredningen har utgått ifrån den utveckling som förevarit under närmast föregående period och därtill lagt en skattad ökning av utvecklingstakten. Utredningen har däremot inte kunnat ta hänsyn till i vad mån olika tröghetsfaktorer k o m m e r att uppträda med större eller m i n d r e styrka i framtiden. I realiteten synes utredningen utgått från att a n d r a tekniska och ekonomiska förutsättningar kommer att gälla i framtiden. Bl. a. h a r utredningen utgått från att jordbruksproduktionen kominer att minskas med 20 % under 1970-talet. Utan tvekan innebär den utveckling som diskuterats av långtidsutredningen ett brott i den nuvarande utvecklingstrenden. Vad beträffar utvecklingen av jordoch skogsbruket fram till 1970 stämmer lantbruksstj r relsens bedömningar i stort med långtidsutredningens. Beträffande den beräknade förändringen av arbetskraftsanvändningen vill dock styrelsen framhålla följande. Långtidsutredningen redovisar sysselsättningen i jord- och skogsbruk pä följande sätt, varvid siffrorna för 1980 grundar sig på vad utredningen kallar en utblick, antal förvärvsarbetande i jord- och skogsbruk enligt folkräkningens definitioner.

55 Antal i 1 000 tal personer

Jordbruk Skogsbruk Summa

545 75

360 85

265 70

195 55

80 35

115 Årlig förändring i procent 1950—60 1960—65 1965—70 1970—80

Jordbruk.. Skogsbruk. Långtidsutredningen har vid sina beräkningar för perioden 1960—1970 utgått från de årliga arbetskraftsundersökningarna i jordbruket, vilka från 1960-talets början visar en årlig nedgång i arbetskraftsanvändningen med i medeltal 6 %. Av vad som tidigare anförts framgår att ifrågavarande undersökning visar en nedgång som är 1 % större än folkräkningens. Utredningen synes därför med hänsyn till det bakgrundsmaterial den bygger på kommit fram till en alltför optimistisk bedömning. Ifråga om utblicken mot 1980 h a r långtidsutredningen starkt betonat att det är fråga om en grov bedömning. Lantbruksstyrelsen vill för sin del starkt understryka osäkerheten i de gjorda bedömningarna. Utredningen h a r räknat med att arbetsproduktiviteten under 1970-talet skulle öka med 7 % per år. Detta är snabbare än i flertalet andra näringsgrenar. Å ena sidan talar åtskilliga skäl för att en ytterligare produktivitetshöjning i jordbruket kommer att ske. Många jordbrukare h a r ännu långt ifrån tillägnat sig den nu kända tekniken, lågt avkastande marker kommer att föras ur produktionen, större och mera rationella företag kommer att byggas upp. Å andra sidan finns det vissa a n d r a skäl — tillräcklig tillgång till ka-

—4

+ 1

—6 — 3

—6 —4

— 9 — 5

pital, bristande rörlighet på fastighetsmarknaden etc. — som kan tala för att produktivitetsökningen kan gå något långsammare. Den utveckling som långtidsutredningen skisserat torde bland annat förutsätta att jordbrukarna 1980 i stort sett helt tillämpar den då kända tekniken samt att strukturrationaliseringen och uppbyggnaden av jordbruket lett till bl. a. att mjölkproduktion sker i minst en-mans besättningar. Möjligheten att uppnå den sistnämnda förutsättningen kan bl. a. belysas av att en en-mansbesättning för närvarande torde böra omfatta minst 30—40 kor jämte ungdjur. Idag finns knappt 2 000 besättningar med omkring sammanlagt 100 000 kor, som har mer än 24 kor per besättning. I 48 000 besättningar finns 1—3 kor, i 86 000 4—9 kor och i 27 000 10—24 kor. En anpassning av här antytt slag skulle ställa utomordentligt stora krav på tillgång till kapital för investeringar i mark, byggnader och maskiner. Som exempel på kapitalbehovet vill lantbruksstyrelsen framhålla att en omstrukturering inom enbart mjölkproduktionen som ovan nämnts skulle kräva en investering i byggnader och inomgårdsmekanisering av omkring 4 miljarder kronor.

56 Prognosen för 1980 synes således vara än mer optimistisk än för 1970. Även ifråga om skogsbruket synes det antagna dagsverksbehovet per avverkad m 3 vara väl optimistiskt som genomsnitt och således leda till för låg bedömning av arbetskraftsbehovet inom skogsbruket. Även i detta fall vill styrelsen framhålla det betydande kapitalbehov som en sådan utveckling skulle föra med sig. Helt allmänt vill lantbruksstyrelsen framhålla att det bl. a. ur samhällets synpunkt är angeläget att söka underlätta en anpassning som leder till att jordbrukets anspråk på det samlade arbetskraftsbehovet minskar. Detta är en av förutsättningarna för arbetskraftens effektiva utnyttjande i näringslivet. En snabb strukturrationalisering kan emellertid icke ske utan att betydande åt-

gärder sätts in för att underlätta anpassningen, som i sin tur förutsätter att kapitalkrävande företag måste byggas upp. Möjligheterna till detta beror sedan på rörligheten på fastighetsmarknaden, olika markpolitiska åtgärder, tillgång till kapital, åtgärder för att öka arbetskraftens rörlighet. Vidare blir utvecklingen beroende på i vad mån jordbruket som näring kommer att te sig attraktivt för företagare och kapital. I handläggningen av detta ärende h a r deltagit överdirektören och souschefen Ytterborn, tf. överdirektören Åkerman, särskilda ledamöterna Hofvendahl, Isacson och Nordenstam samt byrådirektören Norrbom, föredragande. Stockholm den 5 april 1966. G. R.

Ytterborn C.-E.

Norrbom

Luftfartsstyrelsen Av remisshandlingarna framgår, att i anslutning till långtidsutredningen har utarbetats ett antal delutredningar, vilka finns sammanfattade i huvudrapporten, men som successivt kommer att publiceras som bilagor till huvudrapporten. Sålunda beräknas bilaga nr 5 Trafikutveckling och trafikinvesteringar att publiceras i maj 1966. För de frågor som berör styrelsens verksamhetsområde föreligger sålunda ännu icke några detaljuppgifter. Utredningen har beträffande den inrikes persontrafiken med flyg räknat med en ökning med 8 a 9 % per år fram till 1970. I denna ökning ingår trafikökning såväl på befintliga linjer som genom en utbyggnad av anslutningslinjer, vilka utgår från mindre flygfält. Ut-

redningen åberopar härvid den investeringsplan för åren 1966—1975 som styrelsen lade fram år 1965 och vari angavs ett 30-tal orter som kunde komma ifråga för sådana anslutningslinjer. Styrelsen räknar med en ökning om 6 ä 7 % per år av den inrikes persontrafiken i linjefart på befintliga flygplatser. Därtill kommer emellertid en ökad andel av passagerare i icke regelbunden luftfart. Den utbyggnad av nya flygfält som kan komma att ske, torde inträffa först på 1970-talet. Dessa siffror torde emellertid icke medföra någon ändring i utredningens slutsats att flygets andel av de totala persontransporterna skulle öka till ca 0,6 a 0,7 % år 1970. Däremot torde beroende på bedömningen inom 1963 års luftfartsutredning viss minsk-

57 ning i inhemska investeringar för luftfarten komma att ske under perioden. Utredningen h a r icke medtagit luftfarten i redogörelsen för godstrafiken vilket torde vara naturligt med hänsyn till dess ringa relativa andel. Det förtjänar m å h ä n d a likväl framhållas att inom trafikflyget väntas detta verksamhetsområde komma att bli det mest expansiva. Beträffande arbetskraftsbehovet kan utredningens beräkningar godtagas. De avvägningsproblem utredningen

behandlat med hänsyn till anspråken och tillgången på olika produktionsresurser och till olika politiska värderingar utmynnar i en totalkalkyl för perioden. Denna medför inte direkt någon väsentlig förändring för den civila luftfartens utveckling under denna period. Luftfartsstyrelsen har därför inte några särskilda synpunkter att framföra i dessa avseenden för luftfartens del. Bromma den 21 mars 1966. Sven

Sörenson B.

Jonsson

Medicinalstyrelsen Syftet med denna utredning har varit att kartlägga och analysera de sannolika framtida utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin. För att kunna fullgöra sina utredningsuppgifter har utredningsmännen måst göra olika kalkylmässiga antaganden av modellteknisk natur om resursernas fördelning mellan olika användningsområden. Denna fördelning representerar enligt utredningsmännen icke någon programmatisk rekommendation. Vid sina överväganden har utredningen kommit till att den offentliga konsumtionen av hälso- och sjukvårdstjänster kommer att öka långsammare än enligt huvudmännens planer, ca 7 % per år mot planernas 8,5 %. Likaså har förutsatts en minskning av investeringarna exkl. underhåll. De antages öka med ca 7,5 % årligen mot planernas 9,5 %. Utredningen bygger sina beräkningar på de utbyggnadsplaner, som huvudmännen redovisat till medicinalstyrelsen och som styrelsen sedan sammanställt. I anslutning härtill har medicinalstyrelsen framhållit som allmänt om-

döme att en alltför stor optimism vad angår utbyggnadsplanernas tidsmässiga förverkligande och framför allt i fråga om möjligheterna att få fram sjukvårdspersonal synes framträda i huvudmännens planering. Ett något retarderat program, som kan innebära en bättre personalsituation förordades därför av styrelsen. Mot denna bakgrund finner medicinalstyrelsen den av långtidsutredningen kalkylerade långsammare utvecklingen av konsumtion och investeringar vara realistisk och överensstämmande med styrelsens bedömning. I detta sammanhang bör emellertid beaktas att en annorlunda utformning av planerade investeringar kan ge en sänkning av personalbehovet utan att investeringsvolymen behöver minska. En målmedveten styrning av investeringen till mindre personalkrävande objekt eller rationalisering av redan befintliga objekt skulle kunna ge ett dylikt resultat. Medicinalstyrelsen finner det vidare vara angeläget att den inom ramen för

58 samhällets resurser möjliga utbyggnaden av hälso- och sjukvården i första h a n d kommer de områden tillgodo, som genom befolkningsökning eller ändrad ålderssammansättning av befolkningen h a r hastigt växande krav på dylik service. Utbildningen av vårdpersonal bör tillgodoses i största möjliga utsträckning. Särskilt gäller detta läkarutbildningen.

Beslut i detta ärende har fattats i närvaro av medicinalrådet Lindgren och avdelningsdirektören Sjöström, föredragande. Stockholm den 22 mars 1966. Arthur Åke

Engel

Sjöström Erik

Saliven

Poststyrelsen Allmänna synpunkter

Utvecklingstendenser

Enligt poststyrelsens bedömande h a r utredningsmännen i 1965 års långtidsutredning på ett förtjänstfullt sätt presenterat analyser och prognoser rörande utvecklingstendenserna inom svensk ekonomi. Vid bedömningen av rapporten bör givetvis beaktas att kalkyler och prognoser i vissa fall måste baseras på antaganden med relativt vida felmarginaler. Även om således också andra utvecklingsalternativ är tänkbara, synes enligt styrelsens mening utredningens resultat kunna tjäna som ett viktigt orienterande och vägledande instrument för myndigheter, företag m. fl., vilka under de närmaste åren har att utforma långsiktiga handlingsprogram. Utredningens analyser kommer att bli av värde inte minst för postverket, vars ställningstaganden och avvägningar i hög grad måste ske med hänsynstagande till de tendenser i vårt lands ekonomi och samhällsutveckling som belyses i rapporten. I det följande begränsar styrelsen sitt yttrande till att avse vissa av utredningen behandlade frågor som tilldrar sig speciellt intresse från de synpunkter poststyrelsen närmast har att företräda.

Utredningen räknar för perioden 1966 —1970 med en ärlig produktionsökning på 4,2 %, vilket skulle innebära en något lägre ökningstakt än under föregående 5-årsperiod. Den allmänna ekonomiska utvecklingen är emellertid som utredningen understryker beroende av ett komplicerat samspel mellan många svårbedömbara faktorer av varierande styrka och inriktning. Det oaktat ter sig enligt styrelsens uppfattning utredningens prognos för produktionsutvecklingen realistisk. Mellan utvecklingen av bruttonationalprodukten och utvecklingen av den postala trafikvolymen föreligger på längre sikt en god samvariation. Den kontinuerliga ökning av posttrafiken som hittills ägt rum kan väntas fortsätta även framgent. Det är emellertid sannolikt att ökningstakten — även bortsett från köpmotstånd vid portohöjningar — kan komma att variera något. Under de sistförflutna tjugo åren har enligt en av professor Herman Wold för postverkets räkning utförd undersökning efterfrågans inkomstelasticitet (E) beträffande samtliga postförsändelser pendlat mellan värdena 0,5 i början av perio-

59 den och 1,3 under periodens senare del. Orsakerna härtill är delvis outredda. Försändelsevolymens kraftiga expansion i förhållande till nationalinkomsten under de senaste åren torde dock vara av övergående natur. Mycket talar för att BNP och posttrafikvolym i det långa loppet bör öka i stort sett i samma takt (dvs. att E bör ha ett värde av ca 1,0). Den ekonomiska utvecklingen, som den skisserats i utredningen, kännetecknas, förutom av den fortsatta ökningen i produktionen, framförallt av bristande balans mellan å ena sidan efterfrågan, dvs. de samlade anspråken på varor och tjänster, och å andra sidan produktionsresurserna och då i första hand tillgången på arbetskraft. Denna spänning mellan efterfrågan och resurser torde i mycket hög grad komma att göra sig märkbar inom postverket. Fler a omständigheter i den nuvarande samhällsutvecklingen såsom urbaniseringen, den minskade boendetätheten i tätorterna och den ökade fritidsbebyggelsen kommer inte blott att öka kraven på postverkets produktionsförmåga utan även utgöra faktorer som påverkar postverkets produktivitet i oförmånlig riktning.

Arbetskraftsproblemet

För ett arbetskraftsintensivt företag som postverket tilldrar sig utredningens undersökningar angående den framtida befolkningsutvecklingen ett speciellt intresse. Den väntade, från arbetsmarknadssynpunkt ogynnsamma åldersfördelningen inom befolkningen kan i förening med h å r d konkurrens om arbetskraften från den privata sektorn med dess friare lönesättning medföra betydande svårigheter för postverket att fylla sitt personalbehov. Framför allt kan möjligheterna att rekrytera ny personal

för heltidstjänstgöring befaras bli begränsade. Som exempel kan nämnas att rekryteringen av sådan personal till postbanken under den sistförflutna hösten visade en minskning på omkring 300 personer i jämförelse med hösten 1964. Svårigheterna kommer att ytterligare accentueras, om den beräknade arbetstidsförkortningen på 2,5 timmar kommer till stånd. Denna skulle för postverkets vidkommande föranleda att den ökning av arbetskraftsbehovet på co 3 200 personer fram till år 1970, som sedan hänsyn tagits till möjliga rationaliseringar beräknats i den nyligen reviderade långtidsbudgeten, skulle växa med ytterligare ca 900 personer. Utredningens prognoser visar bl. a. att de åldersgrupper, inom vilka postverket traditionellt rekryterar flertalet av sina anställda, dvs. 16—19-åringarna, kommer att minska kraftigt under den närmaste femårsperioden. Därtill kommer att skolreformen med vidareutbildning genom fackskolor, gymnasium m. m. väntas ytterligare reducera underlaget för verkets ungdomsrekrytering. Postverket har självfallet på olika sätt sökt anpassa sin rekrytering till den förändrade situationen på arbetsmarknaden. Emellertid kan förutses att verket med sin för svenska förhållanden mycket stora personalkader även framdeles måste till väsentlig del lita till ungdomsrekrytering. Rekryteringsverksamheten h a r under de senaste årtiondena måst intensifieras mycket kraftigt. Anledningen härtill har bl. a. varit den stora personalomsättningen framför allt i Storstockholmsområdet. Under de senaste årtiondena h a r mycket stora ansträngningar gjorts för att hejda förtidsavgången inte minst bland de yngsta funktionärerna. En viss förtidsavgång är naturlig och måste därför accepteras. Men en starkt bidragande orsak till personalomsättningen

60 är som styrelsen i skilda sammanhang framhållit att det nuvarande statliga lönesystemet är i behov av revision. En sådan skulle syfta till att göra den erbjudna lönen konkurrenskraftig inte blott vid anställningstillfället utan även sedermera när den anställde utbildat sig för sina arbetsuppgifter och hunnit förvärva yrkesrutin. Befolkningen i åldersgrupperna 20— 24 och 25—29 år beräknas öka fram till 1970. Rekrytering från dessa åldersgrupper förekommer för postverkets vidkommande i mycket begränsad omfattning. Däremot är övergång från postverket till andra arbetsgivare, både statliga och privata, en vanlig företeelse. Detta är särskilt kännbart, då tjänstemännen därigenom lämnar verket just när de blivit yrkeskunniga och särskilt värdefulla i arbetet. Att vandringen i riktning från andra företag, särskilt p r i vata, förekommer så sällan i dessa åldersgrupper — för övrigt inom alla åldersgrupper — torde ha sin orsak bl. a. i att det statliga lönesystemet icke främjar inplacering i ett attraktivt löneläge av rutinpersonal, som i vuxen ålder anställes i statstjänst. Under den närmaste femårsperioden blir det nödvändigt för postverket att söka rekrytera även personer i här berörda åldersgrupper. För att vinna framgång i denna vuxenrekrytering synes det nödvändigt att reformera det nuvarande lönesystemet så att det till sin principiella uppläggning i stort stämmer överens med den privata marknadens. Postverket torde ännu mera än hittills kunna påräkna arbetskraftstillskott från de gifta kvinnorna, särskilt med hänsyn till de goda möjligheter till deltidsarbete som verket kan erbjuda. En förutsättning för att den kvinnliga arbetskraften skall kunna tas i anspråk

i största möjliga utsträckning synes emellertid vara att energiska åtgärder vidtas för att underlätta de gifta kvinnornas inträde och kvarhållande i förvärvslivet. Vidare är det givetvis av stor vikt att postverket även h ä r kan erbjuda konkurrenskraftiga löner och lockande anställningsförhållanden. Den arbetskraftsreserv som finns inom kategorin gifta kvinnor, framförallt i områden med otillräckliga sysselsättningsmöjligheter, bör enligt styrelsens mening i all den utsträckning som är möjligt och lämpligt föranleda omlokaliseringar av produktion etc. från de områden där arbetskraftsbehoven är störst och svårast att tillgodose. Långtidsutredningen förutsätter inte någon ökning av den äldre befolkningens arbetsinsats. Erfarenheter som gjorts inom postverket visar emellertid att det finns icke föraktliga möjligheter att utnyttja pensionärer för arbetsuppgifter som annars skulle ha anförtrotts åt reguljär personal. Av postverkets anställda utgörs f. n. 1 å 2 procent av personer över 65 år och detta antal kommer att ökas i den mån så är möjligt. Med hänsyn till vad som ovan anförts om det ansträngda arbetsmarknadsläget och den äldre arbetskraftens användbarhet ifrågasätter poststyrelsen, om det inte föreligger anledning överväga tillskapandet av ett mera elastiskt pensioneringssystem än det nu gällande innebärande bl. a. en höjning av pensioneringsperiodernas övre gränser. Härutöver bör förutsättningarna för återanställning av pensionärer underlättas genom införande av bättre återanställnings- och lönevillkor. Ersättningen bör bättre än f. n. kunna anpassas efter de arbetsuppgifter för vilka pensionären med hänsyn till sin arbetsförmåga kan tas i anspråk. Som skäl för åtgärder i den riktning

61 som nu antytts kan även anföras det förbättrade allmänna hälsotillståndet, som bl. a. medfört en ökad medellivslängd. För arbetsmarknaden måste det vidare vara av stort värde att längre få behålla den yrkesskickliga och rutinerade arbetskraft, som samhället nu går miste om i och med att befattningshavaren pensioneras trots bibehållen arbetsförmåga och önskan att få kvarstanna i tjänsten. Ett ökat anlitande av den äldre arbetskraften skulle även indirekt vara av betydelse för arbetsmarknaden genom de mindre krav på omhändertagande, service etc. från pensionärernas sida som torde följa av att de bereds tillfälle till en meningsfull sysselsättning i stället för sysslolöshet. Vidare kan man peka på den för bostadssituationen i bristorterna gynnsamma omständighet som ligger i möjligheten att anlita personer som bor på orten i stället för att yngre arbetskraft skall behöva tillföras utifrån. Den sistnämnda arbetskraften föranleder dessutom ofta ökade krav på den offentliga servicen (skolor etc.) vilket bidrar till att ytterligare förvärra arbetskraftssituationen inom orten. De löne- och personalpolitiska problem, som kan vara förbundna med ovan antydda åtgärder för ett bättre utnyttjande av den äldre arbetskraften bör enligt poststyrelsens åsikt inte utgöra hinder för att hela detta problemkomplex nu tas upp till allsidig prövning. Styrelsen är väl medveten om att i viss mån divergerande uppfattningar hävdats, bl. a. från personalorganisationernas sida. Även om detta hittills varit fallet anser styrelsen läget dock f. n. vara sådant, att man nu på nytt bör ta upp frågan i hela dess vidd och sträva efter att förhandlingsvägen nå konstruktiva lösningar på detta område. För egen del

hyser styrelsen den uppfattningen att det bör vara möjligt att åstadkomma sådana konstruktioner att frågan löses i positiv riktning.

Rationalisering

Den befolknings- och arbetskraftsutveckling som redovisas i utredningens betänkande är som nämnts sedan länge i huvudsak förutsedd och har tagits till utgångspunkt för en omfattande rationalisering på det postala området. Sålunda har införandet av EDB i postsparbanksrörelsen lett till att hälften av personalen inom av övergången till EDB berörda enheter vid postbanken kunnat inbesparas. Även inom postgirot h a r EDB tagits i användning och övergång till EDB sker för närvarande successivt, övergången kommer dock inte att vara total förrän in på 1970-talet. Även i andra avseenden har poststyrelsen sedan länge sökt tillvarata föreliggande möjligheter att effektivisera postarbetet och höja arbetsproduktiviteten, bl. a. genom en systematisk vardagsrationalisering. I slutet av förra året fastställde styrelsen ett omfattande rationaliseringsprogram, som då det förverkligats beräknas medföra en personalbesparing för hela postverket på mellan 3 000 och 4 000 personer. Enbart för postbankens del beräknas rationalisering fram till 1970 kunna medföra en personalbesparing på ca 600 personer. En närmare redogörelse för rationaliseringsprogrammet har lämnats i 1966 års reviderade långtidsbudget. En stigande postvolym, distribution över allt större avstånd inom tätorterna, hushållens dubbla bosättning, strukturförändringarna på trafikområdet, ökad knapphet på arbetskraft, m. fl. i rapporten omnämnda faktorer ställer postverket inför nödvändigheten att öka sin in-

62 vesteringsverksamhet, om det skall bli möjligt att höja verkets produktivitet. Under perioden 1961—1965 har nyinvesteringarna inom postverket varit av jämförelsevis ringa omfattning. Ett genomförande av det planerade rationaliseringsprogrammet kommer så långt nu kan bedömas att kräva ökade kostnader med i runt tal 200 milj. kronor, huvudsakligen för anskaffning av brevbärarbilar, sorteringsmaskiner och annan utrustning. Av dessa kostnader torde ca 150 milj. kronor komma att belasta perioden fram till 1970. Ser man de nämnda kostnaderna i relation till postverkets totala personalkader och de begränsningar i verkets framtida arbetskraftsbehov som ligger inom räckhåll måste kostnaderna dock anses vara jämförelsevis blygsamma. Om sålunda dessa investeringar utan tvivel är lönsamma på längre sikt, kommer de dock att i hög grad öka verkets driftkostnader under återstoden av 1960-talet, eftersom de till mycket stor del utgöres av objekt som enligt gällande principer finansieras med driftmedel.

Serviceaspekter

Postverket är ett allmännyttigt serviceföretag som sedan länge haft till målsättning att ge allmänheten en så god

service som möjligheterna medger. Det är styrelsens uppfattning att denna målsättning bör bibehållas och att den därtill bör successivt anpassas till uppkommande förändringar i kundkretsens servicebehov. Givet är emellertid att betjäningsstandarden måste avvägas mot de personella och ekonomiska resurserna. Det ligger i sakens natur att de frågeställningar som är förbundna med en sådan avvägning kan lösas på skilda sätt. Berörda problemkomplex är f. n. föremål för utredning inom den av styrelsen tillsatta servicekommittén. Vidare kan servicefrågorna delvis vara beroende av statsmakternas ställningstaganden till postverkets pris- och taxepolitik, vilken f. n. utredes av affärsverksutredningen. Av här nämnda anledningar h a r styrelsen inte funnit skäl att i detta sammanhang avge något preciserat omdöme om hur en framtida servicepolitik från postverkets sida bör utformas. Detta ärende har avgjorts av generaldirektör Hörjel. Föredragande har varit byråchef Lövgren. Dessutom har driftdirektör Jäder, postbankschefen Lönnqvist samt bankdirektör Hultin närvarit vid ärendets avgörande. Stockholm den 17 mars 1966. Nils

Hörjel

Sj öfartss tyrelsen Långtidsutredningen räknar med att bytesbalansens sjöfartsnetto grovt räknat förblir oförändrat eller i bästa fall stiger i mycket begränsad omfattning från 1965 till 1970. Den stagnation av tonnaget som förelegat sedan 1963 väntar utredningen i stort komma att fortsätta.

Handelsflottan beräknas under prognosperioden komma att hålla sig kring nuvarande tonnagenivå, dvs. 4,1 å 4,3 milj. bruttoregisterton. Som positiva faktorer hänvisar utredningen till handelsflottans gynnsamma åldersstruktur och de svenska redarnas inriktning på förbätt-

63 rade fartygstyper med gynnsamt konkurrensläge. Marknadsstrukturen beräknas emellertid inte medge att övergången till alltmer effektivt tonnage leder till en i proportion därmed förhöjd förmåga att tjäna in valuta. Därjämte talar den i olika länder tilltagande sjöfartsprotektionismen för ökade svårigheter för tredje lands fartyg att göra sig gällande i internationell sjöfart. Sjöfartsstyrelsen kom i interna beräkningar under hösten 1965 fram till bedömningar, som mycket nära anslöt sig till de av långtidsutredningen nu redovisade. Vissa senare kända förhållanden kan emellertid föranleda en viss uppräkning av sjöfartsnettot i bytesbalanskalkylen. Saldot mellan de svenska rederiernas bruttointäkter och kostnader i utlandet under hela 1965 kom sålunda att ligga cirka 50 milj. kr. högre än år 1964. En beräkning grundad på årens båda första kvartal visade en minskning, vilken på helårsbas motsvarade drygt 60 milj. kr. De relativt stora nykontrakteringarna som kring senaste årsskiftet gjorts av svenska redare tyder därtill på en högre investeringsbenägenhet än det fanns anledning att räkna med för ett halvår sedan. Som bakgrund för en reviderad beräkning får styrelsen anföra följande. Den svenska rederinäringens nettointäkter i utrikes fart ökade mellan 1960 och 1965 från 1 220 till 1 456 milj. kr., dvs. med 19 procent, ökningen är densamma som beräknades av 1959 års långtidsutredning. Bruttointäkterna gick u p p från 2 307 till 2 986 milj. kr., dvs. med 29 procent, medan kostnaderna steg från 1 087 till 1 530 milj. kr., motsvarande 41 procent. Handelsflottans bruttotonnage (medeltal för resp. år) steg mellan 1960 och 1965 med 12 procent. Som följd av minskade uppläggningar var ökningen av det i medeltal sysselsatta tonnaget

inte oväsentligt större. Hänsyn får vidare tagas till att svenska redare i ökad utsträckning kommit att utnyttja tidsbefraktat utländskt tonnage, antingen ägt av egna dotterbolag eller förhyrt frän fristående rederier. Fraktnivån låg 1965 betydligt högre än 1960. Trampfrakterna, mätta efter Chamber of Shipping's torrlastindex, visade en uppgång med ungefär 30 procent. Det tyska linjefraktindexet företedde en stegring med 17 procent. Genom fjolårets goda allmänkonjunktur världen över bör linjeredarna haft en tillfredsställande lasttillgång och därigenom trots starkt ökade kostnader kunnat nå ett bättre seglationsresultat än 1960. Även om tankfrakterna för reseavslut 1965 låg lägre än både 1963 och 1964, utgjorde förbättringen jämfört med 1960 cirka 25 procent. År 1960 var emellertid huvuddelen av den svenska tankflottan sysselsatt under mycket lönande tidsbefraktningskontrakt. Den låga fraktnivån vid reseavslut detta år betydde därför förhållandevis litet för tankfartygens nettoinsegling. År 1965 kvarstod endast ett fåtal av ifrågavarande avtal. Tanktonnaget arbetade i huvudsak på den öppna marknadens villkor eller under kontrakt slutna de senaste åren med dessas starkt pressade hyror. Den genomsnittliga inseglingen per ton för denna tonnagekategori torde därför trots uppgången av resefrakterna legat betydligt lägre 1965 än 1960. Under de senaste åren har såsom utredningen redovisat tonnaget under svensk flagg stagnerat. Sveriges andel av världshandelsflottan sjönk mellan mitten av 1962 och mitten av 1965 från 3,2 till 2,8 procent (tabell 1). För hela femårsperioden 1961—1965 höll sig enligt den officiella svenska sjöfartsstatistiken den genomsnittliga ökningen av bruttodräktigheten vid 60 000 register-

64 Tabell 1. Världshandels flottan, totalt åren 1960—1965 (enl. Lloyd's Register of shipping) 1 000 bruttoton Ökning

Medio år

Storbritannien Liberia Norge USA 1 Japan Grekland Italien Västtyskland Frankrike Panama Sverige Danmark Spanien Övriga länder Totalt 1

1960/65

1962/65

21 131 11 282 11 203 11 330 6 931 3 429 4 529 5 122 4 537 4 809 4 884 4 236 3 747 2 270 1 801 15 009

21 658 10 573 12 511 11 300 8 870 4 684 6 537 5 412 4 924 5 162 5 166 3 851 4 167 2 399 1995 18 791

21 530 17 539 15 641 12 000 11 971 8 238 7 137 5 701 5 279 5 198 4 891 4 465 4 290 2 562 2 132 22 326

399 6 257 4 438 670 5 040 4 809 2 608 579 742 389 7 229 543 292 331 7 317

— 128 6 966 3 130 700 3 101 3 554 600 289 355 36 — 275 614 123 163 137 3 535

116 250

128 000

150 900

34 650

22 800

Exkl. den s. k. reservflottan.

ton p e r år att jämföra med 210 000 ton under perioden 1956—1960. ökningen under senaste femårsperiod var därtill koncentererad till åren 1961 och 1962. Den ändrade utvecklingen är helt beroende på större avgång av befintliga fartyg. Tillskotten, främst i form av nybyggnader, ökade t. o. m. något, nämligen från i medeltal 350 000 ton åren 1956—1960 till 380 000 ton åren 1961— 1965. Avgången steg emellertid från i genomsnitt 140 000 ton till icke mindre än 320 000 ton. Medeltalet för åren 1962 —1965 låg så högt som 400 000 bruttoregisterton. Sjöfartsstyrelsen har utfört vissa beräkningar för att söka bedöma utvecklingen av den svenska handelsflottan u n d e r senare delen av 1960-talet. Fördelningen av tonnaget på olika fartygskategorier har därvid drivits något längre än i den officiella sjöfartsstatistiken. För lasttonnagets del har i stället för bruttodräktigheten dödvikten använts såsom mått på fartygens storlek. Till grund för beräkningarna ligger bl. a. tonnageutvecklingen under åren

1961—1965. Ifrågavarande material h a r ställts samman i tabellerna 2 a—c. E n sammanfattning av materialet redovisas i tablån på nästa sida. Det under åren 1961—1965 avförda lastfartygstonnaget uppgick till 2,38 milj. dödviktston. Efter saldering av från utlandet förvärvat andrahandstonnage, vad avser fartyg byggda 1960 och tidigare, blir bortfallet 2,21 milj. ton. Vid i stort samma genomsnittliga avgång i olika åldersklasser som å r e n 1961—1965 — dock med vissa approximeringar främst för bulkfartygens del — skulle avgången bli av ungefär samma storlek åren 1966—1970, nämligen 2,30 milj. ton. Jämfört med medeltalet för åren 1963—1965 blir den genomsnittliga avgången icke obetydligt lägre. Kända utestående beställningar för svenska redares räkning i mitten a v mars 1966 (inkl. under 1966 levererade fartyg) svarar mot ett sammanlagt tonnage av cirka 1,90 milj. ton dödvikt, vilket med hänsyn till varvens beläggning torde i stort täcka leveranserna fram till mitten av år 1968, dvs. halva femårspe-

65 Uppgifter för bedömning av den svenska lastfartygsflottans

utveckling

1961—1970

1 000 ton dödvikt Tillförda Beräkn. Avförda Storleksklass ton Bef. ult. nyBef. ult. avförda fartyg dödvikt 1960 byggen 1961/65 fartyg 1965 1961/65 1966/70 Torrlastfartyg.... (exkl. kyl- och bulkfartyg) . . . .

Kylf artyg Bulkfartyg Tankfartyg

500—

3 999

4 000— 15 999

1 837

Summa

2 382

500— 8 999 500—104 999 500— 3 999 4 000—114 999 Summa

1 436

1 009

1 751

126 871 18 1 969

154 890 37 1 105

68 115 9 1 010

212 1 646 46 2 064

70 520 15 1 035

56 850 9 710

1 987

1 142

1 019

2 110

1 050

—1

5 366

2 587

2 210

5 743

500— 24 999 Totalt

Utest. best. 1

2 295

1 892

1 Innefattar beställningar för leverans 1966—1968. 2 En större enhet beställd. Anm. Tillförda andrahandsfartyg byggda före 1961 har salderats mot avförda fartyg. Tillförda andrahandsfartyg byggda 1961 och senare har hänförts till nybyggen.

rioden. Något underlag för bedömning av leveranserna under återstoden av femårsperioden finns inte. Vid antagande av oförändrad investeringsbenägenhet och inriktning på olika fartygstyper skulle leveranserna under hela femårsperioden komma upp till 3,8 milj. ton dödvikt. Handelsflottan skulle sålunda öka med 1,5 milj. ton dödvikt (en milj. bruttoton) fram t. o. m. 1970, dvs. ungefär samma ökning som under femårsperioden 1956—1960. De nu redovisade skattningarna torde närmast få ses som en maximikalkyl. En av förutsättningarna är en i stort oförä n d r a d medelålder inom olika tonnagekategorier. Den låga medelålder den svenska handelsflottan numera nått ger i och för sig stöd för ett dylikt antagande. Å andra sidan kan den snabba tekniska utvecklingen medföra en än starkare utmönstring av befintliga fartyg. Det kan sålunda inte uteslutas att avgången åren 1966—1970 når upp i 5—614734

storleksordningen 2,5 milj. ton. Beträffande nykontrakteringarna ligger tyngdpunkten av dessa på mycket stora enheter, tankfartyg och bulkfartyg. Ifrågavarande fartyg svarar för 82 procent av den sammanlagda orderstocken. Bulkfartygsflottan h a r under den gångna delen av 1960-talet varit starkt expansiv. Tonnaget har praktiskt laget fördubblats. Samma tendens h a r rått inom världshandelsflottan. Enligt beräkningar, som framlagts av Fearnley & Egers Befragtningsforretning A/S, utgjorde den sammanlagda bulkfartygsflottan ult. 1965 27,5 milj. ton dödvikt. Medelåldern hos fartygen var mycket låg. Den utestående orderstocken vid årsskiftet uppgick till inte m i n d r e än 17 milj. ton dödvikt, varav 7 milj. ton beräknas bli levererade år 1966 (nettoökning 1965 5,5 milj. ton, 1964 2,6 milj. ton, 1963 4,5 milj. t o n ) . Med de stora leveranser, som är att vänta, finns viss risk för att ett i varje fall tillfälligt ton-

§g

«

i> m CD CD

O

CM TH

CM CO oo r05 TH CO CD

TH TH O O CM CM O CO O 00 00 i n TH oo oo l > CM CM CO T-H

CM CO r f T H 00 CM m m CO r f O t TH TH CM

CM CM O r f r f CO TH OS O ) H 0 0 I N O CM TT 00 m CM CO r f CM T H t > CD

00 CO CO 00 r f CM CO O

T-H O

m co 1 > TH

0 0 CO T H CO I > T H CO CD

CM os m co r» CM M" m

m o os co 0 5 CO CM OS CO

TH

o

+J

C

ca o

m

CO

TH

T H

o

1 CO TH CM

|

O r t »

1 CM

CM

I co I co 1 TH 1 TH

05 CM 00 CM CM r-

TH

TH

CO CO

CM O r f 00 m TH CM CO

T H

**

1 ** co m 1 co CM T-H

O

TH [-»

1 0 5 T-H 0 5 1 TH TH O

1 CM CM

1 I °° 1 I> CO r f CO co

I |

00 T-l

[

TH T-H

I

1 °o CD CM O 1 r-

O

T-l

T H

| m CM co

+J

CD

C 03

§

O CO

g

2 CO

i m TH CM 1 CM

oo i co m rf 1 «*

• m

1 OJ O 1 m

OOrtfflO

O

I O

I > TH TH TH

t> Ti

m Ti

1 i> oo

CM O CD co 05 CM T H OJ

rf TH

CO 1 CM r f CM 1 CM

O i T H CM 0 0 TH T-l

TH

I

m co

OJ CM co m

TH

|

CD

CO

CO TH TH CO

rf CM

i i n 05 1 TH

1 T-H CO 1 TH

1 f TH T H 1 CM CM

1-1

^

05 T H TH

m

TH

Ti

g

r f CM 00 00 CM TH

co

I

4->

CM co o

m CM I

CO

CM

I co

00 r f 00 r f i> CM m

O CD r f CD r f CM CO CM m

1 T-H 0 5 1 CM 0 5

C 03

§

g ^ 1 2

o m

4->

CD

rf

TH

o TH

m i> CM

I > T-H r f

**

TH O CO 00 0 0 TH 00 O

T-H

T-l

rf CM

CO TH

1 CM T H | TH

c-- i n r f 00

60 bo

>> w

o

•t

o

CM

I TH I 1 TH 1

TH

0 5 T H CM 0 0 0 5 TH CO r f

** 1 rinf co 05 rf 1

CM

|

m

1 co CM

co co r f CM m o TH CM

CO CO 0 0

TH

I>

I

r f co

t"*

1 *•*

CO

1 CM T H

1 CM r f CO

TH

CO

TH i n CM T H

I [> 1 rf

rf TH

T-H

TH

+->

O

c

CM

**

C CS

•a

TH TH

1 CM CO T H 0 0 CD

1 WiO

CM

TH

rf

1 CM CM

t>

I

TH

TH

T-I I co CM 1 TH

m

rf

CM TH CM TH

CO

co

T H

m

HI

TH

m TH TH m

s ca

§

CO

i m

I

4-J

m m

r i a o o

m

I co TH m 1 CM CM

TH

OJ

T-H T-H

TH

CM I >

rf

t-

co co rf m

r f

CO

TH

TH

1 CO CO 1 TH

CM

CM 1 O

00 1 co m CM 1 O CM TH T-H CM

00 C^ T-H

1 t ^ T-H 1 CD TH TH

t** 1 CO r f

rf

1 CD 0 0

1 t > CM

CD

CO

1 TH

Trt

TH

|

oo

TH

Oi

C~»

rf

TH

CM m CM CM

I m TH 1 rf rf

§

O

rf

T

g

o TH o

CO

*J

co

C 03

§

g

o

o

in

CO

o

TH

I TH I

CO

I j

CO

CM O CO CM T-H

CO CM TH

I 1

O CO 00 r f

m m

i m | 1m 1

TI CO CM r f CD CD CM

1 CD

rt

rt

o

I CO t >

CO

1 co

OJ TH

m m

r f

CO T H

TH

+•>

M O

T-H

CM

CM

1 T-H

TH

I

I

TH

OT

m

I OJ co

T-T

1 1

CO T-H

1 1

1 O 1

1 CO TH

O

1 CM

1 CM

m i OJ CO m 1 rf

1 CM

m

i co CM

CO

co

1 CM

1 CM

1 CO 1 TH 1

1 rH 1 1 O 1

» m

1 •> 1 1 in 1

I>

CO

1 CD

1 CO CO

1 1 CM

1 CM

CO CO

1 o CO | CO

| ^ O

T-H

1-1

1 TH

CM

rf l>

r f 1 co CM

CM

1 O 1 rf m in 1 m

o m m m o m m m o mm m o m m m co CD CO co co co co CD CO CO co CD co co co co

o m in m o m m m co co CO co CO CO co co

T-H

TH

c

CM

1 CO

| o

T H

1 CD

c ca

§g

co

l co co

*->

CO

o

co

1 t> 1

1 0 5 CM I

CO CM

I CM T H 1 CM

1 *"• 1 TH 1 TH I

*->

M

•o c CA

*-> TH T H •*->

•>-> TH T H

+J

—'• T H r^ —>

" g CO CD " g

9 co co 3

"g CO CO "g

VI "ä VI VH

4) - J X ! ~i

OJ 05 05

05 05 OJ

T-H

0)

C/J

3 < ° co'3

> 4) 03 X )

0) 3 > 4) XI S3 03 XJ OS 05 OS CO

*-» T-H T-H * J " g CO CD " g

**-* VH VH 4) - T - > 4> XJ - 5 03 X I

" H I S W T I

05 Oi 05

'II

x i V> ca x i

•si

+•> T H T-H —'

Cft

OS t>

4) —

X)

TH

4->

t» 4)

03 X !

"g CD CD "g «H t ! t"1 *H

O O O

6 o

O

O

o

o

TH

CM

rf

o

o

o

v- £-, * H I M > 4) 3 03 X J

XI '•<-> 03 X) XJ 05 05 05

4->

m

o H

1 o o m

* J T-H ' g ' CO CO ' g

o o

o

CM pH

£-

OJ CO rf

CO CM

I I

in

00 T-H

05 I m rf CM |T-HT-H C M C M

OOI>T-Hrf C O T H C D T H I ^ C O C O OO O O r^ O J C D O O C D C M C O C

r f T H 1 > OO m r f o s o s r f O C O

O

0 0 CD CO T-H 0 0 0 0 CO T-H 0 5 TH O T—I T - l T-H Ti

£ 1 22 ^

°°

C M C M T H O O

| C M T H

co

I

T H | T H

I

w r i

o J C M c o m

co co r f

I

TH

TH

TH

rf

TH I

CM

I

I

CM

I

c o o c o o

T - H T - H C M C O

§3 o o

rf

m

r f e O T H T H

m

I

m

CM

I

CM

i

T-i

00 CO CM C M I C O O J CO TH TH

CMCOOOO l > C M i n r f CM CM

m CM rf

I

f»

T H T H C M O

CM

I

I

l>

O

C O | i n o O O | C D r f O J | l > C M T H | c O O O O J TH I C O | T H T H r f | | > r ^ O J | c M C O C M TH TH rf CO

I

CM

i

TH

| I > 0 0 OJ CM CO

CO

OJ I> rf CM CM CM 00 O © CM l>

OJ

CO

CM T H

i>

m

n I NO) TH

C M | T H T H O J | 0 0 T H C O | C M r f r f | T H C O T H

CM I CM

no

>>

PQ

s

m

I T H rf

m

I T H rf

m

i CM co

o

io

i co i co

CO CO

TH

I TH

I

o o

§ 3 O O

CM

I CM

I

rf T H in

I

TH

I TH

>

CM T H OJ rf

TH

$

4 ) S J > D

oi S

Q+JC3X!

S a

l>

X I HH 03 XI

X I *3 03 XI

4>

OJ

OJ

68 §3 O

+-> ca

0 O O

CD m O J CM CM CO l > T H rtrt CM

rf O rf CO r f O J

r f CO CD rt CD Ti m CM m CM i>

t ^ rt l > rt O rt 0 0 CO CM I > 00

i > m co O J CM CM

co 0

CO CM OJ OJ CO CO l > Trt

co i > co t > m CM CM m

H->

H->

O

H

CD CM co

m

CM CM CM CO

m

rt co

co

i> 0

t>

i > CM co m

03 |

ä c m

B ca

CD

O CO

B O

rf

|

1 1

rt

|

rt

1O 1 O CM

CM

|

OJ

| OJ

1 00 CO

1 00 co

1 11 1 |

co

rf

1 l>

1 rf

1 CM 0 0

CM

CO T H l > O CM T H CM T H

|

|

rf

I rf rf 1 r f CO CM

1 co O

1 CM CM

| CM O 1 Ti

Ti

B

m

|

OJ

|

| OJ

1 CM 1 CM

t>

| m CM

O CM

1 CD r f n

CO

1 rf

fi O

rf

|

rf

rf

1 CO 1 CO CD

CM rt

1 CO | t> Ti

Ti

MM

rt

CM

CM 0 0 r f

1 00

l>

Ti

TH

rt l > 0 0 CM r f T H CM m CM

O m

i> TI

CM r f 0 0 0 0 T H -rH r f t > CM TI

rf CM OJ 0 0 l > CO rt CM CD CO C^Trt

m m

1 TH

H->

1 CM 1 CM 0 0

rt

1 OJ

1 1 II

CO Ti m rt Ti

|

CM CO

1 rt rt

I CM CM I 1 CM CM 1

CO CM 0 0

CM

| ^

|

m OJ r f 0 Trt CO CO TH

CO Ti CD 0 TH

I>

CO 0 0 CM

co

1 co

OJ

I r » CM

MM

co

1 co 1

m CM

| m | 1 CM 1

CM

TH

1 TH 1

CM

1 CM 1

rt

1 rt

I I I I O 1 m rf

00 CO

1 m co 1 TH CM

CM 1 ar 1

I CM 1 as

1 1 1

N

I

rf

1 rf

1 1 I I co

fi 03

<8 OX) ttC

O O O

>> ffl O

C O

TH

1 1

1 1 II

H

co

O

co co

m

1 H->

CD rf

C

rt

rt

^ T l

§3 O

m

O

CM rt || |1 rt MM

OJ O CO

I CM I > 1 r f CO CO CM

O

| CO r f

TH

rf

1 TH

B 03

O O O

C O

1 1 1

1CD CM CD CM

1 O rf

4->

CM

1 CM 1

rtrt

|

l>

00 TH

O

0 co

TH

C

TH

>

4 H- 1

*

e1 t JD

E*> c3 U4

m m m

co co co co

CD CO CO CD

+->

H-> rt" Trt * J " g CO CD g

TH"TH"HJ

" g CD CO S*H mi

X) HH

t

g

a

*H «4H

«H

03 X I

XI 3

t

in

03 X I

m m m

CO CO CO CO H-> rt"rt"rt " g CO CO g

"S3 B; > 4> X)

+J

Jt

g

C : 3 tn

S

5 ÖJ

If

B >> ^2 03 +-> —

TA

aq£

a 03

•rt. 03 Ä IH

03 X I

o m

m m

o m m m

4-> T H " T H " * - >

*i

B j CD CO " g

g

«*-( ! f i 1H «H

IH S

< D ^ H > 4 >

X)

rt

03 X I

rt"TH~rt

CO CO ^

3 *H

4 ) - - P > 4 )

XI

rt

mtliga tfarlyg1

't

riga Ikfartyg

q

CO

1 co co co m m

03 O O O

s

1 rf

CM

CO

O

CD

q

TH

I>

0 O O

»i

ti

1 m

1 CM 1 CM 1 CM 1 CM

TH

1 rf

Trt

T H

CO

co

rf

1 m

•* 3 O x i

c S co 5

03 X I

69 nageöverskott kan uppkomma, vilket i sin tur bör medföra en minskning av nyleveranserna under senare delen av prognosperioden. Situationen skulle bli densamma som den, vilken för närvarande kan skönjas inom tanksektorn. Det under 1965 markerade överskottet på tankfartyg, vilket bl. a. fört med sig att en väsentlig del av de på resemarknaden arbetande fartygen sysselsatts med spannmålsskeppningar, har begränsat nybeställningarna. Det bör emellertid tilläggas att en betydande del av de bulkfartyg som är under byggnad konstrueras så att de också kan transportera råolja. Så gäller i hög grad för de fartyg, vilka beställts av svenska redare. Tankfartygens och de för masslaster avsedda torrlastfartygens sysselsättningsområden går alltmer in i varandra. Vad avser de per ton mera kapitalintensiva lastfartygen har den svenska kylfartygsflottan byggts ut starkt under första delen av 1960-talet. Det förefaller troligt att expansionen kommer att fortsätta om än i avsaktande takt. Torrlastflottan i övrigt, dvs. två- och flerdäckade fartyg exkl. kylfartyg samt endäckade fartyg upp till cirka 5 000 ton dödvikt, minskade avsevärt åren 1961— 1965. Tonnaget gick ned från 2,4 till 1,8 milj. ton. Minskningen får delvis ses mot bakgrund av den stora avgången av överårigt tonnage. Försäljningarna till utlandet omfattade emellertid också åtskilliga internationellt sett förhållandevis moderna fartyg. Bortfallet torde bli inte oväsentligt lägre åren 1966—1970. Det förefaller emellertid sannolikt att det mindre och medelstora tonnaget, dvs. enheter upp till 4 000 ton dödvikt, kommer att fortsätta att minska. Nykontrakteringarna inom denna tonnagekategori är förhållandevis obetydliga. Delvis får detta ses mot bakgrund av den förskjutning uppåt

som sker av fartygens storlek. Nybeställningarna i de högre tontalsgrupperna är delvis ersättningsbyggen för mindre enheter. Inom den egentliga småskeppsfarten har nyinvesteringarna under den hittills gångna delen av 1960-talet huvudsakligen inriktats på tankfartyg, främst s. k. paragraffartyg med en lastförmåga upp till cirka 1 200 ton men även tankfartyg i storleksklassen 2 000—3 000 ton. Torrlastfartygen har till stor del förvärvats i andra hand. Som regel har det därvid rört sig om förhållandevis moderna enheter. För det större torrlasttonnaget bör nyleveranserna kunna hålla jämna steg med avgången. Utestående beställningar a\ser huvudsakligen tekniskt mycket avancerade fartyg, anpassade efter nya principer för godshanteringen. Den svenska passagerarfartygsflottan omfattade ult. 1965 40 enheter om tillsammans cirka 118 000 bruttoregisterton (enheter om minst 500 t o n ) . Halva antalet enheter och 37 procent av tonnaget avsåg fartyg byggda åren 1961— 1965. Storleken av flottan liksom åldersfördelningen påverkas starkt av att Svenska Amerika Liniens nya Kungsholm med ett bruttotonnage av cirka 27 000 ton som följd av försening hos det byggande varvet kommit att levereras först innevarande år, medan det äldre fartyget med samma namn, byggt 1953, i slutet av år 1965 övertogs av utländsk köpare. Utestående beställningar exkl. m/s Kungsholm omfattade vid årsskiftet cirka 80 000 bruttoregisterton, fördelade på 14 enheter. Även om de närmaste två å tre åren får förutsättas en avgång genom nedskrotning och försäljning i storleksordningen 20 000 å 25 000 ton kommer passagerarflottan att öka starkt. De faktiska leveranserna 1961—1965 avsåg i medeltal relativt små enheter,

70 avsedda för Gotlandsförbindelserna och den kortväga utrikesfarten. Nybyggena är väsentligt större. I betydande utsträckning är de utformade för, förutom passagerarbefordran, rationella godstransporter med utnyttjande av olika typer enhetslaster. Detta gäller de sex färjefartyg om sammanlagt cirka 40 000 ton som skall insättas i trafik mellan Skandiahamnen i Göteborg och hamnar i Storbritannien och på kontinenten. Två större färjor avses utnyttjade i helt utrikes fart. Liksom för lastfartygens del saknas underlag för bedömning av det ytterligare passagerartonnage, som kan komma att beställas de närmaste åren för leverans före utgången av år 1970. Det synes emellertid rimligt att antaga en betydande avsaktning i passagerarflottans tillväxt under senare delen av prognosperioden. Såsom framgått av det föregående kan den starka strukturomdaningen av den svenska handelsflottan beräknas fortgå under återstoden av 1960-talet. Under vissa förutsättningar finns skäl att räkna med en ökning av tonnaget med 20 å 25 procent till i runt tal fem milj. bruttoton i slutet av år 1970. De förskjutningar i förtjänstmöjligheterna, sedda från bytesbalanssynpunkt, vilka kan komma att ske, är svåra att få grepp om. Den starkt ökade andelen storbäriga fartyg bör i och för sig minska valutainseglingen per ton. Häremot skall emellertid ställas ett alltmer kapi-

talintensivt tonnage i de lägre storleksklasserna, ofta långtgående integrerat med hamnfunktionerna. Sjöfartsstyrelsen finner det skäligt — bl. a. mot bakgrund av de principer långtidsutredningen följt vid skattning av exportens utveckling — räkna med ett sjöfartsnetto år 1970 i storleksordningen 1 800 å 1 900 milj. kr. En förutsättning härför lär emellertid vara att ökade investeringsmedel ställs till den svenska rederinäringens förfogande. De institutionella förutsättningarna härför h a r redan kommit till stånd genom statsmakternas beslut år 1965 angående Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa. Frågan gäller nu att ge de båda institutionerna tillräckligt utrymme på kapitalmarknaden. Långtidsutredningen har kortfattat berört vissa frågor om den framtida svenska hamnpolitiken. Bakomliggande material torde vara redovisat i den ännu ej utkomna bilagan »Trafikutveckling och trafikinvesteringar». Först efter tillgång till denna finns möjlighet att närmare gå in på utredningens bedömningar.

I handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknade. Stockholm den 21 mars 1966. C. G. Widell Bengt O.

Rickard I.-B.

Ericsson

Skogsstyrelsen Rapporten ger en utomordentligt intressant och värdefull belysning av utvecklingstendenserna inom svenskt näringsliv. Detta gäller inte minst den sektor som närmast ligger inom skogsstyrel-

sens verksamhetsfält. I det stora hela har styrelsen inte några allvarligare erinringar att göra mot långtidsutredningens beskrivning av utvecklingen och prognoser för den närmaste framtiden.

71 Några kompletterande synpunkter kan emellertid vara på sin plats och i ett avseende nämligen beträffande virkesbalansfrågan vill styrelsen redovisa en delvis annan syn på läget. Till en början bör påpekas att skogsbrukets investeringar blivit ofullständigt redovisade (avsnitt 5 : 8 och 6 : 3 ) . Detta beror på att den tillgängliga offentliga statistiken är bristfällig, men skogsstyrelsen skulle om så önskas kunna stå till tjänst med kompletterande beräkningar. Kostnaderna för anläggande av nya skogsbestånd efter avverkning behandlas i skogsekonomiska sammanhang än som investeringar än som reinvesteringar av närmast underhållskaraktär. Med den uppläggning, som tillämpas i långtidsutredningen, synes sistnämnda betraktelsesätt riktigast. Det framgår inte av utredningens tabeller och beskrivningar huruvida denna post, som f. n. är av storleksordningen 80 miljoner kronor, finns med i tabell 5: 8. När det gäller beståndsanläggning på förut inte skogbärande mark måste emellertid kostnaden anses vara en ren investering. För närvarande torde 8 å 10 miljoner kronor årligen investeras för detta ändamål. På investeringssidan torde också saknas maskinanskaffningskostnaden inom det enskilda skogsbruket. Styrelsen är inte beredd att nu ange något belopp, men det bör vara möjligt att till kommande långtidsutredningar belysa denna post som kommer att svara för en allt större del av skogsbrukets investeringar. Som investering måste enligt skogsstyrelsens mening även räknas den betydande post som representeras av virkesförrådsökningen. Genom denna ställes ju en betydande del av skogsproduktionen — under en följd av år omkring en fjärdedel — kvar som produktionskapital möjliggörande framtida större virkesskördar. En försiktig beräkning

av denna kapitalinsats ger ett belopp av minst 300 miljoner kronor per år, alltså flerdubbelt mer än de investeringar i skogsbruket som redovisas i långtidsutredningen. I avsnitt 6 : 5 behandlas produktion och produktivitet inom olika näringsgrenar. Därvid förutsattes att man inom skogsbruket skall kunna öka produktiviteten med ej mindre än 7 % per år, dvs. för var 10-årsperiod en halvering av arbetsinsatserna per producerad enhet och denna ökningstakt räknas bestå till 1980. Den för skogsbruket angivna produktionsökningen är högre än för någon annan näringsgren och nära dubbelt så hög som genomsnittet för samtliga grenar. Om denna beräkning håller streck skulle arbetsåtgången omkring år 1980 vara nere i 15 dagsverken per 100 m 3 sk i genomsnitt för hela landets skogsbruk. Till jämförelse kan nämnas att domänstyrelsen, som har gynnsamma förutsättningar för rationalisering av arbetet, räknar med att 1975 ha nått ner till ca 20 dagsverken per 100 m 3 sk. Långtidsutredningens bedömning framstår mot bakgrund härav som väl optimistisk och dess beräkning av arbetskraftstillskott från skogsbruket särskilt under 1970-talet torde ligga något i överkant. Betänkandets kapitel 7 ägnas analyser av de skilda näringsgrenarnas utveckling. Under avsnittet avverkning och tillväxt presenteras bl. a. en prognos för virkesbehovet 1970 som slutar på 72 miljoner m 3 sk. Utredningen har därvid räknat med att det ökade råvarubehovet för massaindustrin skulle kunna tillgodoses i lika mån genom tillskott av sågverksavfall och av massaved. Eftersom praktiskt taget allt sågverksavfall redan går till massaindustrin, blir ökningen av denna råvarupost helt beroende av sågverksproduktionens tillväxt. Om beräkningarna korrigeras med hänsyn

72 härtill stiger råvarubehovet i form av massaved med ca 1,5 miljoner m 3 sk. Det av utredningen framräknade virkesbehovet jämförs med avverkningsberäkningar under utarbetande vid skogshögskolan, varefter utredningen anser sig kunna konstatera att för landet i dess helhet avverkningsmöjligheterna med klar marginal överskrider avverkningsbehovet, möjligen skulle för de nordligaste länen och västra Svealand vid nuvarande intensitet av skogsskötseln en tilltagande virkesknapphet ej vara utesluten. Vid dessa bedömningar synes utredningen ha förbisett att avverkningsberäkningarna redovisar bruttokvantiteter inneslutande allt virke som faller ur träd över 5 cm i brösthöjd oberoende av dimension eller avsättningsläge. Den teoretiska eller som den stundom kallas biologiska avverkningsberäkningens resultat måste därför justeras för det klenvirke som ej kan ekonomiskt tillvaratas liksom för virke, främst lövvirke, i dåliga avsättningslägen. En beräkning av erforderlig nedjustering har gjorts inom skogsstyrelsen och gett ett resultat av 17 procent som genomsnitt för landet. Därvid har förutsatts en genomsnittlig minsta dimension av 3 " i topp, dock att beträffande barrvirke 1/3 av dimensionsklass 2"—3" beräknats kunna nyttiggöras. Även om man anser sig k u n n a bedöma avsättningsmöjligheterna för klenvirke något mera optimistiskt — trots att utvecklingen hittills snarast antyder en motsatt trend — så lär man knappast våga räkna med mindre nedjustering än ca 15 procent. Detta betyder att avverkningsberäkningarna skulle behöva ge anvisning om biologiska avverkningsmöjligheter på 85 miljoner m 3 sk omkring 1970, om långtidsutredningens beräknade virkesbehov skall kunna täckas, dvs. en volym som med 10 % överstiger den beräknade brutto-

tillväxten i landets skogar. Några nya fullständiga avverkningsberäkningar för hela landet föreligger ännu inte, men det finns grundad anledning antaga att skogshögskolans tidigare beräkningar enligt det högre avverkningsalternativet, vilket slutar på 69 miljoner m 3 sk för 1965—1974, inte kan u p p r ä k n a s så mycket som de 23 %, vilka skulle krävas härför. Vissa preliminära beräkningar för Norrland tyder också på att behovstäckningen redan år 1970 kommer att ligga nere på nivån 85 % vid det kapacitetsutnyttjande som långtidsutredningen räknar med. Mot bakgrunden av det anförda finner skogsstyrelsen utredningens bedömningar av virkesbalansen alltför optimistiska. För Norrland och troligen även västra Svealand kominer med stor säkerhet att uppstå en bristsituation om alla utbyggnadsplaner sätts i verket och det beräknade kapacitetsutnyttjandet uppnås. Och för landet i dess helhet är det tveksamt om avverkningsmöjligheterna förslår. Utredningen förutser en ytterligare produktionsökning under 1970-talet om 30 %. Detta skulle innebära att det biologiska avverkningsbeloppet behövde ligga en bra bit över 100 miljoner m 3 sk, en nivå som man brukat ange som möjlig tidigast vid sekelskiftet. Möjligheterna att snabbt öka tillväxten i landets skogar är främst beroende av gödslingens utveckling och en ökad torrläggning av försumpade skogar. P å längre sikt verkar i produktionshöj ande riktning även skogsodling av sämre inägojord, bättre återväxtåtgärder inklusive växtförädling, intensifierade plantskogsröjningar och möjligen torrläggning jämte gödsling av myrmarker. Det moderna skogsbruket har emellertid också vissa produktionssänkande effekter. Mycket långa gallringsintervaller ökar förlusterna genom självgallring,

73 övergång till större behandlingsenheter medför bl. a. för tidig avverkning av växtlig skog och användningen av s. k. trädmetoder vid avverkning innebär bortfrakt av mineralämnen från de skogliga ståndorterna. Även om man kunde åstadkomma en 100-procentig gödslingsinsats i alla de skogsbestånd, som idag anses ekonomiskt försvarliga att gödsla, skulle tillväxten i landets skogar inte stiga med mer än 4—5 miljoner m 3 sk. Att på kort tid uppnå de avverkningsmöjligheter, som prognosen förutsätter, synes alltså inte realistiskt även om skogsvården skulle kunna intensifieras mycket starkt. Slutligen vill skogsstyrelsen med några ord beröra ett problem, som utredningen i ett p a r sammanhang fört fram,

nämligen frågan om en påstådd trögrörlighet i småskogsbrukets virkesutbud. Farhågor av denna art framföras ständigt i studier av detta slag, men enligt vad skogsstyrelsen har sig bekant har svensk skogsindustri hittills aldrig annat än mycket lokalt och tillfälligt saknat det virke den behövt i sin fabrikation. När industrin finner önskvärt vidga sin råvaruanskaffning tycks erforderligt virke komma fram på marknaden. Läget kan som ovan beskrivits bli ett annat om industrikapaciteten höjs på beräknat sätt, men då är det inte en eventuell trögrörlighet i virkesutbudet som blir den begränsande faktorn utan faktiskt bristande avverkningsmöjligheter. Stockholm den 16 mars 1966. Ragnar

Folke Hjorth

Johansson

Skolöverstyrelsen I en situation med minskande relativ tillgång på personer i yrkesverksam ålder ställs stora krav på en ändamålsenlig och framsynt avvägning av resursfördelningen mellan samhällets olika sektorer. LU h a r i sin kalkyl gjort beskärningar i framförda planer från myndigheter och företag, sålunda även beträffande utbildningsväsendet. Att gå n ä r m a r e in på vad dessa beskärningar i skilda avseenden skulle kunna leda till i förhållande till av statsmakterna redan gjorda åtaganden beträffande utbildningsväsendets fortsatta kvantitativa och kvalitativa utveckling under tiden fram till omkring år 1970 har inte varit möjligt i detta sammanhang. Bl. a. h a r LU inte i någon högre grad differentierat sina beräkningar efter olika utbildningsformer. Dessutom har LU re-

do visat dem i termer som inte möjliggör någon noggrannare jämförelse med de data, som ligger till grund för och kommer till uttryck i myndigheternas redovisning av den s. k. långtidsbudgeten, vilken ju i hög grad är beroende av den relativt ålderdomliga systematiken i riksstaten och statsbudgeten överhuvudtaget. Skolöverstyrelsen anger därför i det följande huvudsakligen vissa allmänna synpunkter utifrån de intressen överstyrelsen har att företräda i förevarande sammanhang. 1. En given möjlighet att uppväga knappheten på arbetskraft är ökad rationalisering. Rationaliseringen kommer att kräva ökade kapitalinsatser och bakom varje anställd kommer att ställas ett ökat och dyrbarare bestånd av maskiner och andra produktionsverk-

74 tyg. En förutsättning för att den behövliga rationaliseringen skall kunna genomföras är — såsom överstyrelsen framhöll i sin petitainledning för 1966/67 (ASÖ specialnr aug. 1965) — att arbetskraften får en bättre utbildning och en kontinuerlig fortbildning samt att rörligheten på arbetsmarknaden stimuleras genom omskolning, uppskolning och andra former av vuxenutbildning. Det är naturligt för skolöverstyrelsen att med betydligt större skärpa än LU (se bl. a. s. 40, 270 och 272) understryka betydelsen av ökade utbildningsinsatser för att möjliggöra den fortsatta tillväxt av samhällsekonomin, som i sin tur är en förutsättning för en stigande materiell och kulturell levnadsstandard. Stort intresse har under senare år utomlands, framförallt i USA, ägnats åt undersökningar för att belysa utbildningens betydelse såväl för den enskildes ekonomi som för samhällets ekonomiska tillväxt. Skolöverstyrelsen kan i detta sammanhang hänvisa till yrkesutbildningsberedningens redovisning (SOU 1966:3 s. 113 ff) av E d w a r d F. Denisons undersökning (The Sources of Economic Growth in the United States and the Alternatives Before Us; New York 1962), enligt vilken 23 procent av den ekonomiska tillväxten i USA under perioden 1929—1957 berodde på förbättrad utbildning av arbetskraften. Denna faktor gav enligt Denison 1,5 gånger större avkastning än kapitalfaktorn under samma tid. Theodore W. Schultz har kommit till liknande resultat (se bl. a. The Economic Value of Education; New York 1963). För att i vårt land få bättre vägledning för de komplicerade och betydelsefulla avvägningar och prioriteringar, som LU aktualiserar, är det enligt överstyrelsens mening utomordentligt angeläget med en bättre dokumentation än hittills i vårt

land över utländska vetenskapliga undersökningar och deras resultat beträffande utbildningens ekonomiska betydelse (som ett exempel på dylik dokumentation i USA kan nämnas The Economic Returns to Education, A Survey of the Findings; Center for the Advanced Study of Educational Administration, University of Oregon 1965). Måhända kan en intensifierad dokumentation på detta område leda till att också den svenska samhällsekonomiska forskningen inriktar sig på detta allt betydelsefullare problem och därmed kan bidra till att ytterligare klargöra sambandet mellan utbildning och produktivitet. 2. Självklart måste skolan också försöka höja sin egen produktivitet. I fjolårets petitainledning framhöll överstyrelsen särskilt, att kravet på rationalisering och ett optimalt tillvaratagande av personella och materiella resurser i hög grad också måste gälla inom utbildningsväsendet, dess arbetsformer, arbetsmetoder och arbetsresultat. För att nå tillfredsställande resultat i detta hänseende — inte blott administrativt utan också och i första hand när det gäller själva »produktionsprocessen», dvs. arbetet i klassrummen — fordras såsom överstyrelsen flerfaldiga gånger framhållit betydligt större resurser för pedagogisk forskning och för ett systematiskt, fortlöpande pedagogiskt och pedagogiskt-organisatoriskt utvecklingsarbete på skolans område. Eljest kan vi inte få den nödvändiga grund att stå på, som behövs för att i samband med de fortsatta kvantitativa och kvalitativa förbättringarna av skolväsendet rationalisera dess arbetsformer och arbetsmetoder på ett tillräckligt insiktsfullt sätt. Skolöverstyrelsen kan således helt instämma i LU:s konstaterande (s. 224), att behovet av rationaliseringar inom utbildningsväsendet ter sig utomordent-

75 ligt stort, och menar att LU uttrycker sig väl försiktigt när den i anslutning därtill säger att en större satsning på ett systematiskt utvecklingsarbete än f. n. synes vara en klok investering. Enligt överstyrelsens mening är det med hänsyn till utbildningsväsendets säregna och komplicerade struktur såsom rationaliseringsobjekt en nödvändig investering för att verkligt betydelsefulla rationaliseringar skall kunna genomföras. Bland tänkbara rationaliseringar framstår i förevarande sammanhang såsom betydelsefullast olika åtgärder i syfte att begränsa den relativa läraråtgången i skolväsendet. I anslutning till vissa uttalanden i årets statsverksproposition har överstyrelsen genom beslut 14.3.1966 utfärdat anvisningar till länsskolnämnderna och skolstyrelserna angående elevernas fördelning på klasser i grundskolan. De kommer att publiceras i ASÖ. Enligt vissa överslagsberäkningar kan tillämpningen av dessa anvisningar beräknas minska den relativa läraråtgången så, att lärarbehovet 1970/71 blir ca 2 600 lägre än eljest skulle ha blivit fallet. Vidare bör i förevarande sammanhang erinras om pågående undersökningar och försök rörande flexibel elevgruppering, systematiserad undervisning av olika slag m. m., vilka alla kan komma att ge resultat av stort intresse också från rationaliseringssynpunkt. Därjämte bör nämnas, att vid den översyn av grundskolans läroplan, som f. n. pågår inom överstyrelsen, bl. a. beaktas möjligheterna att genom vissa förenklingar och förändringar av undervisningens organisation åstadkomma en lägre relativ läraråtgång. Möjligheterna att i större skala bedriva undersökningar och försök av här exemplifierat slag begränsas dock, som sagt, av ännu så länge otillräckliga an-

slag för verksamheten, överstyrelsen utgår emellertid från att statsmakterna i fortsättningen kommer att anvisa en avsevärt större ekonomisk ram för systematiskt pedagogiskt utvecklingsarbete. 3. I det av LU beskrivna läget rörande arbetskraftstillgången under kalkylperioden är det väsentligt att eleverna på det gymnasiala stadiet får en utbildning, som i tillräcklig omfattning leder ut i förvärvsarbete efter avslutade gymnasiala studier. Skulle elever i alltför stor utsträckning på detta stadium välja studievägar, som ytterligare uppskjuter ett mera defintivt yrkesval och utträde på arbetsmarknaden, kommer helt naturligt utbildningsorganisationen att ännu mer vidgas och arbetsmarknaden under ytterligare ett antal år undandras viss arbetskraft. Överstyrelsen vill understryka att eleverna i detta avseende inte oväsentligt påverkas av hur intagningsförhållandena vid universitet och högskolor utformas. Enligt LU:s kalkyl kommer — förutom nettoimmigrationen — det enda arbetskraftstillskottet under åren 1966— 1970 att vara de gifta kvinnor, huvudparten över 35 år, som går ut på arbetsmarknaden. Betydande insatser, inte minst i fråga om introduktionskurser, omskolning och uppskolning samt institutionella anordningar för omhändertagande av barn under dagtid utgör förutsättningar för detta tillskott. En vidgad organisation för barntillsyn är betydelsefull inte minst för skolan, eftersom möjligheterna förbättras för exempelvis gifta kvinnliga lärare med minderåriga barn att fullgöra lärartjänst. I detta sammanhang vill överstyrelsen också betona studie- och yrkesvägledningens betydelse för att påverka elevernas val av utbildning och yrke. Fortfarande har vissa utbildningsvägar en könsmässigt mycket ensidig rekrytering. Skolan måste vidare eftersträva att

76 ge eleverna en positivare inställning till att framdeles gå ut på arbetsmarknaden, även om de under ett antal år varit verksamma i hemmet. En viktig funktion för utbildningen i barn- och ungdomsåldrarna är alltså att ge en tillfredsställande grund för och stimulans till den vidareutbildning, omskolning, uppskolning och annan vuxenutbildning, som kan förmedla ett återinträde på arbetsmarknaden för vuxen kvinnlig arbetskraft. 4. Mot bakgrunden av att lärarbristen inte syns lätta påtagligt under kalkylperioden har LU bedömt att planerna för utbildningssektorns utveckling inte skulle kunna helt realiseras. Av grenarna inom utbildningssektorn har grundskolan förutsetts komma att genomföras planenligt, under det att övriga fått sina planer nedbantade från en ökningstakt av 10 % till 8 % i genomsnitt för de fem åren, såvitt gäller offentlig konsumtion. I nedanstående tablå redovisas planerade och av LU kalkylerade tillväxttal i procent för utbildningssektorns driftutgifter. I dessa uppgifter ingår inte den ytterligare expansion (delvis avseende vuxenutbildning) av yrkesutbildningsväsendet, som förutsätts äga rum enligt yrkesutbildningsberedningens förslag (SOU 1966: 3 s. 110). 1965—1970 Enligt plan Enligt LU Skolväsendet därav grundskolan m. m + 1 gymn skolor + 6,5 Högre utbildn och forskn + 16

+ 1

+ 10

• + 8

Lärarutbildning. . . + 10 Kultursektorn + n. Totalt

+

+

4 Den av LU kalkylerade begränsningen av resurstilldelningen för utbild-

ningssektorn kan om den genomförs, komma att få betydande konsekvenser för de av statsmakterna som mål för utvecklingen fram till omkring år 1970 angivna utbildningsfrekvenserna på det gymnasiala stadiet. Långtidsutredningen anger inte hur eller var en reduktion bör ske. För att i någon mån försöka belysa storleken av eventuella reduceringar av den planerade ökningstakten inom det gymnasiala stadiet redovisar skolöverstyrelsen följande räkneexempel. I detta antas att reduktionen utförs lika i förhållande till storleken av planerad tillväxtprocent för alla grenar av utbildningssektorn utom grundskolan. För de gymnasiala skolorna skulle i detta fall utvecklingstakten minska under femårsperioden från 6,5 till 5,2 %. Det skulle innebära att det totala antalet elever under utbildning i dessa skolformer skulle bli 8 000—10 000 lägre för hela perioden sammanlagt än som beräknats av överstyrelsen. Det bör betonas att någon uppdelning av eleverna på skolformerna inom gymnasium, yrkesskola och fackskola inte har utförts. Omräknade till att avse intagna elever utvisar beräkningarna en minskning med 3 000— 4 000 elever per år, vilket utgör ca 3 % av en åldersklass 16-åringar. En sådan reducering skulle alltså innebära att av statsmakterna redan gjorda åtaganden inte skulle kunna fullföljas. Överstyrelsen utgår emellertid från att redan beslutade reformer genomförs i den omfattning, som besluten avser. 5. Vad slutligen gäller utbildningssektorns byggnadsinvesteringar (exklusive reparationer och underhåll) vill överstyrelsen understryka att de f. n. utgör en tämligen ringa andel av de totala bruttoinvesteringarna, knappt fem procent enligt tabellen på s. 101, och på intet sätt kan sägas vara investeringsledande. Enligt LU skulle de få en väsentligt lägre ökningstakt än vad myndig-

77 heterna planerat. Denna kalkyl grundar sig bl. a. på en bedömning att grundskolan och gymnasiet — som enligt LU hittills under 1960-talet krävt betydande investeringar — i fortsättningen inte skulle ha så omfattande utbyggnadsbehov, överstyrelsen utgår från att LU inte förbisett det självklara i att skolans byggnadsbehov inte helt följer elevantalets utveckling utan i allt större grad blir beroende av den växande migrationen, som till stor del gäller familjer med barn i förskol- eller skolåldern. LU:s bedömning förefaller därför dåligt grundad och detta intryck förstärks av det förhållandet att LU inte tycks ha klargjort skolbyggandets alltmer markerade roll som följdinveste-

ring till bostadsbyggandet. Till frågan om skolväsendets byggnadsbehov och skolbyggandets rationalisering liksom till en rad andra här berörda avvägningsfrågor återkommer överstyrelsen bl. a. i sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1967/68. I detta ärendes slutliga handläggning har deltagit generaldirektören Löwbeer, överdirektören Orring, ledamöterna Rehnberg, Berg, Alf ort, Isling och Johansson samt avdelningsdirektören Wiberg, föredragande. Vidare har närvarit skolråden Junel, Hulteberg och Sönnerlind. Stockholm den 15 mars 1966. Hans P.Y.A.

Löwbeer

Wiberg

Socialstyrelsen Socialstyrelsen anser sig närmast ha anledning att uppmärksamma frågor sådana som det interna avvägningsproblemet och de sociala vårdområdenas allmänna ställning och betydelse i samhället. Dessa frågor liksom andra synpunkter som styrelsen funnit sig böra lägga på rapporten kommer styrelsen att behandla under olika rubriker, som ansluter sig till betänkandets uppställning.

Avdelning 1. Syfte och uppläggning

Långtidsutredningarnas material bildar ett synnerligen värdefullt underlag inte bara för statsmakternas planering och möjligheter att på längre sikt styra den ekonomiska utvecklingen utan även för de centrala ämbetsverkens egen verksamhet. Utredningarnas värde torde öka ytterligare i den mån möjligheterna till

»rullande planering» tillvaratas. Socialstyrelsen vill emellertid i anslutning härtill understryka att styrelsens nuvarande organisation icke gör det möjligt för styrelsen att med nuvarande personal i nämnvärd grad bidra till en sådan rullande planering. Det arbete som inom styrelsen nedlades på att förbereda uppgifterna till nu ifrågavarande långtidsutredning krävde extraordinära insatser som, utöver det arbete som utfördes av styrelsens egen personal, medförde utgifter på ungefär 160 000 kr. De prognoser som upprättats under ifrågavarande arbete borde självfallet följas av en kontinuerlig planering för att erfarenheterna icke skall gå förlorade. Härför fordras emellertid enligt styrelsens mening, att personal med uppgift att enbart syssla med översiktlig långtidsplanering ställes till styrelsens förfogande.

78 2.6 Ljusare och mörkare drag i utvecklingen (1960—1965)

Till de mörkare dragen i utvecklingen under nämnda tidsperiod räknar styrelsen för sin egen del den otillräckliga utbyggnaden av öppenvårdens resurser inom såväl åldringsvård som nykterhetsvård och ungdomsvård. Särskilt bostadsbristen spelar en väsentlig, ibland avgörande roll för misslyckanden inom eftervården för alltför många klienter inom nykterhetsvård och ungdomsvård. Här bör också nämnas eftersläpningen i upprustningen av de olika vårdområdenas anstaltsbestånd. Även om det självfallet är viktigast att det finns personal med lämplig utbildning för vårdarbete så krävs det nämligen också att miljön är stimulerande för såväl klienter som personal.

3.1.2 Arbetskraft

Socialstyrelsen delar den av utredningen på sid. 35 intagna ståndpunkten att olika hinder för kvinnans deltagande i förvärvslivet kan tagas bort eller minska i betydelse och att barntillsynsfrågan här är av central betydelse. Det är ofrånkomligt att man i dagens och framtidens samhälle riktar sin uppmärksamhet mot de arbetskraftsresurser som finns bland kvinnorna. Styrelsen anser emellertid att gifta mödrar med barn under skolåldern bör ha full valfrihet att vara hemma och vårda sina barn. Familjeberedningen har i sin i december 1965 utgivna promemoria angående utbyggnad av samhällets barntillsyn givit uttryck för samma uppfattning när man där (sid. 8) talar om att »valet mellan hemarbete och förvärvsarbete i något annat yrke bör så långt möjligt vara fritt». Socialstyrelsen anser det dessutom värdefullt om även de ensamstående mödrarna med barn under skolåldern hade valfrihet när det

gäller att arbeta inom heller utom hemmet. Detta gäller främst då modern har flera barn, av vilka åtminstone ett är under skolåldern. Familjeberedningen har i samma promemoria även uttalat, att samhället inte bör påverka mödrarnas avgöranden i den ena eller andra riktningen. Detta uttalande vill styrelsen understryka. Liksom en brist på daghemsplatser kan göra valfriheten illusorisk kan detsamma även bli fallet genom en allt för stark press att ta arbete utanför hemmet. En heltidsarbetande kvinna med minderåriga barn får ofta två yrken att sköta och därmed inte någon fritid alls. Detta är en företeelse som knappast bör eftersträvas även om samhället är i behov av större arbetskraftsresurser. Däremot bör samhället i ökad grad stimulera möjligheterna för kvinnorna att få deltidsarbete. Denna form av arbete ger mödrarna tillfälle att sköta såväl sina barn och fostringsplikter som ett arbete utanför hemmet. När det gäller barntillsynsfrågorna har socialstyrelsen försökt att propagera för inrättande av s. k. halvdaghem just för att stötta de deltidsarbetande mödrarnas behov av barntillsyn.

3.1.3 Produktivitet och produktionskapacitet

I detta avsnitt framhåller utredningen att omslaget i arbetskraftens utveckling medför att tillväxttakten för kapitalinsatsen per arbetstimme blir väsentligt större under den kommande femårsperioden än under den närmast föregående. Detta förhållande bör så vitt möjligt avspeglas även inom förvaltningen där den snabbt stigande efterfrågan på tjänster måste mätas genom rationaliseringar och andra arbetskraftsbesparande åtgärder. Som utredningen framhållit på sid. 44

79 väntas emellertid efterfrågan på offentliga tjänster öka relativt kraftigt under framförliggande år bl. a. beträffande vårdområdena, där nuläget kännetecknas av otillräckliga resurser. Socialstyrelsen vill kraftigt understryka rådande bristsituationer och samtidigt betona att människovärd endast i ringa omfattning torde kunna förenas med arbetskraftsbesparande rationaliseringar.

Avdelning 4. Utvecklingspolitikens avvägningsproblem

Denna avdelning innehåller den enligt socialstyrelsens mening väsentligaste frågeställningen i hela rapporten. Här upptas nämligen frågan om resursernas lämpligaste fördelning mellan olika produktions- och användningsområden. Som framhålles på sidan 49 minskar rörelsefriheten i den inhemska ekonomiska politiken vid rubbningar i den utrikes betalningsbalansen. Som utredningen vidare konstaterar på sid. 55 kan den ekonomisk-politiska rörelsefriheten komma att bli väsentligt mer inskränkt under åren framöver än vad vi hittills varit vana vid. Kravet på balans i utrikesbetalningarna försvårar uppenbarligen det interna ekonomiska avvägningsproblemet. Som framgår av framställningen på sid. 56 innebär detta att önskemålen från sådana områden för offentlig konsumtion och investering som inrymmer tungt vägande köområden, exempelvis soicalvården, ställs mot önskemålen om ökad privat konsumtion. Vid bedömningen av detta avvägningsproblem måste man enligt socialstyrelsens mening särskilt beakta de sämre möjligheter att lösa köproblemen i samhället som uppstår om den privata konsumtionen icke hålles tillbaka i större utsträckning än vad utredningen på sid. 61 förutsatt som genomsnittlig ökning

a\ den privata konsumtionen för prognosperioden. De produktiva grupperna bör således i nuvarande läge avstå ytterligare något av sin standardöTcn/n^ till förmån för de mindre väl lottade i samhället. Även när det gäller avvägningen mellan investeringar och offentlig konsumtion träder köproblemet i förgrunden. Utredningen formulerar frågan sålunda på sid. 63: »Skall vi främst satsa på en avveckling av köer eller skall vi satsa på en snabbare tillväxt?» Vid denna avvägning kommer bl. a. vårdsektorernas krav att ställas mot kraven från forskning och högre undervisning. Enligt socialstyrelsens mening har den materiella standarden i landet numera nått en sådan nivå att det synes styrelsen rimligt att den framtida resursfördelningen göres på sådant sätt att vårdsektorerna tillgodoses i relativt stor utsträckning även om detta måste ske till priset av en mindre snabb långsiktig ekonomisk tillväxt. Man bör i detta sammanhang beakta att en kraftigare satsning på vårdområdena på längre sikt medverkar till en ökning av den disponibla arbetskraften i samhället. Ingripande på tidigare stadium framför allt med förebyggande åtgärder inom de öppna vårdsektorerna kommer att minska storleken av de grupper som behöver långtidsvård. Det finns sålunda enligt socialstyrelsens uppfattning ytterligare möjligheter att minska de relativt begränsade grupperna av svårbehandlat klientel. På sistnämnda avvägningsproblem får emellertid icke huvudsakligen läggas arbetsmarknadssynpunkter utan det är självfallet främst humanitära krav som motiverar socialstyrelsens ställningstagande. Som framhållits på sidorna 64—65 spelar prisbildningen en viktig roll i avvägningsproblematiken. Socialstyrelsen vill här särskilt understryka vad

80 som framhållits på sid. 65 om åldringsvårdskrisen och pris- och avgiftsproblemen. Här måste bl. a. beaktas de olika »överskottsproblem» som är förknippade främst med de efter hand förbättrade pensionsvillkoren. En snar lösning av dessa problem är inte bara ett rättvise- eller inkomstfördelningsproblem utan påverkar också i hög grad inriktningen av allmänhetens efterfrågan på tjänster. Inte minst gäller detta i fråga om fördelningen mellan å ena sidan den mera kostnadskrävande anstaltsvården och å andra sidan den relativt sett billigare öppna vården inom olika vårdområden. I den mån frågeställningarna inte redan är föremål för utredning (t. ex. inom socialpolitiska kommittén eller inom sjukförsäkringsutredningen) torde utredningar snarast böra komma till stånd. Därvid bör man ta hänsyn till att överskottsproblemet inte gäller enbart socialvårdsområdena utan även sådana områden som t. ex. mentalsjukvården, långtidssjukvården och vården av psykiskt efterblivna. Det bör dock här påpekas, att den enskildes valmöjligheter för närvarande är rätt små på grund av samhällets begränsade resurser. Styrelsen vill också i detta sammanhang framhålla att tillväxten av antalet åldringar är relativt sett störst bland 80åringar och 90-åringar samt att det bland dessa mycket gamla med nödvändighet finns många som inte kan hjälpas i öppen vård utan måste för kortare eller längre perioder få institutionsvård. Det bör likaså beaktas, att det stigande antalet åldringar medför att redan ett bibehållande på nuvarande nivå av det relativa antalet platser i sluten vård kräver ökade insatser inom öppenvården. Samtidigt måste beaktas att avgiftspolitiken inte får motverka de grundläggande syftena och målsättningarna för ifrågavarande verksamhetsområden.

Under denna rubrik behandlar utredningen också på sidorna 62 och 67 frågan om produktiviteten i den offentliga verksamheten. Utredningen framhåller sålunda på sid. 67 att höjd effektivitet inom den offentliga verksamheten blir ett allt viktigare inslag i utvecklingen. Socialstyrelsen vill här hänvisa till vad styrelsen anfört under avsnittet 3.1.3 och därutöver tillägga följande. Statsmakternas politik har under senare år kännetecknats av en ökad vilja att ställa tekniska och maskinella hjälpmedel till myndigheternas förfogande för att därigenom motverka det stigande behovet av arbetskraft. Trots detta saknas alltjämt inom vårdområdena på punkt efter punkt tekniska hjälpmedel som kan rationalisera verksamheten. Det torde inte råda någon tvekan om att ytterligare vinster står att hämta på detta område inte bara när det gäller kontorsrationalisering. Härvid måste emellertid beaktas att rationaliseringen främst bör inrikta sig på sådana grenar av institutionsvården som frigör personal för de personliga och kurativa kontakterna mellan vårdare och vårdade. Sistnämnda relation är nämligen f. n. alltför litet tillgodosedd. Sålunda h a r endast ungefär 13 % av personalen vid de allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare direkta vårduppgifter. En av statskontoret nyligen slutförd utredning om viss försöksverksamhet vid ungdomsvårdsskolorna visar samma tendens. Enligt socialstyrelsens uppfattning utgör detta en av de främsta anledningarna till den kritik som på sistone alltmera kommit att riktas mot socialvårdens olika verksamhetsområden. Rationaliseringsverksamheten bör därför inrikta sig mot den materiella sidan av verksamheten. De offentliga myndigheternas löneoch personalpolitik har också sin givna betydelse i sammanhanget. Det är så-

81 lunda väsentligt, att lönepolitiken får en sådan utformning att den offentliga verksamheten inte förlorar alltför många av sina bättre medarbetare till den privata sektorn. De sociala vårdområdena representerar ett låglöneområde och en relativ lönehöjning torde krävas om det skall vara möjligt att tillförsäkra dessa områden erforderlig kompetent arbetskraft. Som exempel vill socialstyrelsen nämna de stora svårigheterna att rekrytera utbildad personal till assistenttjänsterna vid ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter. Samma svårigheter återkommer när det gäller kommunernas möjligheter att rekrytera utbildad personal för sin sociala verksamhet. Det föreligger sålunda risk för att den sociala vårdlagstiftningens intentioner beträffande behandling och rehabilitering skall gå förlorade genom bristen på personal. Tyvärr kommer den andra vågskålen i det nu behandlade avvägningsproblemet här in i bilden, nämligen forskning och högre utbildning. Man kan således ej bortse från att samhällets bristande utbildningsresurser medverkar till nyssnämnda rekryteringssvårigheter.

6.2 Offentlig konsumtion

Utredningen konstaterar på sid. 95, att tyngdpunkten i dagens socialvård ligger på åldringsvården och på sid. 96, att ytterligare utbyggnad av socialvårdens resurser behövs. Prisbildningsfrågorna tas åter upp i detta avsnitt. Långtidsutredningen antar på sid. 97 att det särskilt p . g. a. svårigheten att rekrytera personal inte är realistiskt att räkna med att alla socialvårdens utbyggnadsplaner skall kunna förverkligas redan till 1970. Detta antagande har resulterat i att utredningen skurit ned volymökningen under prognosperioden för socialvårdens konsumtion från 6,5 % 6—614734

per år enligt redovisade planer till 5 % per år. Av den på sid. 93 redovisade tabellen framgår emellertid att volymökningen för socialvårdens konsumtion u n d e r senaste femårsperioden var 10,5 % per år i genomsnitt. Trots detta föreligger inom socialvården kraftiga eftersläpningar med åtföljande köproblem. Mot bakgrunden härav bör en sådan reduktion av den offentliga konsumtionsökningen som utredningen föreslagit icke ske. I vart fall vill styrelsen framhålla att om så sker får ansvaret för följderna därav tas av de politiska instanserna och inte läggas på förvaltningen.

6.6 Sysselsättningsutveckling

Socialstyrelsen vill under denna rubrik ta upp frågan om en kommande arbetstidsförkortning och dess konsekvenser för vårdområdena. Arbetskraftsbristen beräknas som framgår av tabellen på sid. 120 öka med 55 000—155 000 personer under prognosperioden. Om och när en reduktion av arbetstiden bör ske är främst en politisk-facklig fråga. Förvaltningens uppgift är inte att väga skälen för och emot. Däremot är det naturligt att socialstyrelsen redovisar förutsebara följdverkningar av en eventuell arbetstidsförkortning. Uppenbart skulle en arbetstidsförkortning öka arbetskraftsbristen och minska möjligheterna att bemästra olika köproblem i samhället. En ytterligare arbetstidsförkortning kan på vårdområdena befaras leda till avsevärt ökade svårigheter om icke en betydande omfördelning av arbetskraftsresurserna säkerställes genom olika åtgärder. Den redan skedda arbetstidsförkortningen har dessutom när det gäller vårdområdena ännu ej kompenserats med erforderligt personaltillskott. De rationaliseringsmöjligheter som

82 finns inom vårdsektorn måste självfallet tillvaratas. Men dessa är relativt begränsade och det är uteslutet att dessa rationaliseringar helt kan kompensera både en arbetstidsförkortning och det ökande personalbehov inom sjukvård och åldringsvård, som är en automatisk följd främst av det snabbt växande antalet åldringar i samhället. En prioritering av arbetskraft till vårdområdena är därför ofrånkomlig vid en arbetstidsförkortning. Ur olika synpunkter framstår en allmän begränsning av anspråken från den privata sektorn som ofrånkomlig. Tillgodoseende av elementära vårdbehov för barn, handikappade, sjuka och gamla måste gå före servicetjänster av umbärligt slag. En ökad brist på vårdpersonal kan endast hindras genom att vårdsidan erhåller en större andel av arbetskraften. Tillräcklig utbildning, konkurrenskraftiga arbetsvillkor och en god personalvård är ofrånkomliga element i en politik för att klara vårdfrågorna vid en arbetstidsförkortning och därmed hindra uppkomsten av en verkligt allvarlig vårdkris. Ett av allt att döma väsentligt tillskott till lindring av den alltmer markerade arbetskraftsbristen borde kunna erhållas genom att man bättre tillvaratog pensionärernas arbetskraft. Enligt en enig medicinsk sakkunskap är det i regel av väsentlig betydelse för pensionärens hälsa att han endast successivt avvecklar sina arbetsinsatser. En förskjutning uppåt av pensionsåldern bör därför övervägas, främst för dem som nu h a r en relativt låg sådan. Detta bör emellertid kombineras med möjligheter till förtidspensionering och deltidstjänstgöring. Det arbetskraftstillskott som på så sätt kan erhållas torde, om erforderliga åtgärder vidtas, öka alltmer i samband med den starka stegringen av antalet pensionärer under komman-

de år (20 000—25 000 per å r ) . Samhället bör därför på olika sätt stimulera till ökad arbetsinsats av äldre. Bl. a. synes en uppmjukning av inkomstprövningen av de kommunala bostadstilläggen böra övervägas. Vidare bör staten som arbetsgivare sträva efter en höjning av pensionsåldern, i vart fall för de tjänstemannagrupper där den nu ligger väsentligt under 67 år. En utveckling i sådan riktning beträffande de statsanställda skulle säkerligen snabbt få följdverkningar på arbetsmarknaden.

7.12.4 Socialvård

Flera av frågeställningarna under denna rubrik har socialstyrelsen behandlat under tidigare avsnitt. Härutöver vill socialstyrelsen nu framhålla följande. Åldringsvården domineras för närvarande av nödvändigheten att snabbt bygga ut den öppna vården, såväl de delar som utgöres av hemhjälp och annan service som de anordningar som syftar till att få åldringarna själva mer aktiva. Genom den öppna vården vinnes följande. 1. De gamla kan reda sig länge i sin egen miljö, något som de flesta föredrar framför institutionsvård. 2. Personalbehovet tillgodoses lättast i öppen vård, där man på ett smidigt sätt kan utnyttja halvtidsarbetande och timanställda samt spara in resekostnader genom att personal hänvisas att hjälpa personer i samma stadsdel eller bygd där de själva bor. 3. ökningen i investeringsbehovet kan hållas tillbaka under förutsättning, att den öppna vården blir väl organiserad och att rehabiliterings- och aktivitetsbefrämjande åtgärder kan sättas in. För många åldringar inträder emellertid förr eller senare en period, då de inte kan reda sig med den öppna vårdens resurser utan måste få den vård

83 och det stöd som endast en institution — sjukhem eller ålderdomshem — kan ge. Tillgodoses icke i rimlig omfattning behovet av institutionsvård, inträffar något av följande fall. På anhöriga lägges en vårdbörda, som blir dem övermäktig eller i alla händelser kan helt snedvrida deras livsföring. Åldringen får icke lämplig vård. Åldringen skaffar sig vård i sitt hem i den utsträckning som behövs, kanske dygnet runt, men får betala denna till ett pris som verkar ruinerande för de flesta enskilda. En lösning enligt det sista alternativet är ur det allmännas synpunkt ett slöseri med arbetskraft. Det är sålunda oundvikligt att vid sidan av tillskapandet av en effektiv öppen vård fortsätta utbyggnaden av beståndet av sjukhem och ålderdomshem. Som förut under avsnitt 4 framhållits är den procentuella ökningen av åldringarna störst bland de äldsta och mest vårdkrävande. Därav följer med nödvändighet att ålderdomshemmens kapacitet måste ytterligare höjas över dagens ca 46 000 platser. Härtill kommer att viss standardhöjning måste genomföras. Främst bör därvidlag komma ersättningsbyggen för de ungefär 600 ålderdomshem som är uppförda helt i trä och de ungefär 80 som utgör en kombination av trä och stenhus. Vidare torde snarast böra åstadkommas en ökning av de drygt 50 % av platserna som är förlagda till enkelrum. Bristen på enkelr u m känns nämligen som en svår olägenhet för många åldringar. Inom nykterhetsvården måste en kraftig ökning av vårdpersonalen inom institutionsvården ske. Detta är en förutsättning för att det skall vara möjligt att meddela en adekvat vård och behandling. I första hand måste denna förstärkning avse social- och sjukvårdspersonalen. I fråga om personalbehovet kan anföras, att vårdanstalterna icke

har fått någon täckning för redan genomförd arbetstidsförkortning. Vid en ytterligare arbetstidsförkortning uppstår ett ovillkorligt behov av personalökning. Vidare är personalresurserna f. n. sådana, att man vid flertalet erkända vårdanstalter icke h a r möjlighet att genomföra nattillsyn av patienterna. Detta är högst otillfredsställande. På sidan 231 anför utredningen, att någon ytterligare utbyggnad av ungdomsvårdsskolorna inte planeras och vidare, att tyngdpunkten i verksamheten vid skolorna håller på att förskjutas från institutionsvård till öppen vård. Denna förskjutning är i hög grad angelägen och önskvärd. Det skall emellertid understrykas, att en ytterligare förskjutning i denna riktning förutsätter en väsentligt aktivare och effektivare vård såväl inom institutionerna som inom öppenvården i ungdomsvårdsskolornas regi än den som kan åstadkommas med organisationens nuvarande resurser. Om ungdomsvårdsskolorna med ett i stort sett oförändrat platsantal framdeles skall kunna fylla sina funktioner måste därför en avsevärd kvalitativ utbyggnad av öppenvårdsresurserna komma till stånd under den period det här är fråga om.

Avdelning 8. Utblick mot 1980

På sid. 241 diskuterar utredningen frågan huruvida den äldre delen av befolkningen kan väntas utgöra en arbetskraftsreserv under 70-talet. Socialstyrelsen vill här hänvisa till vad styrelsen under avsnitt 6.6 anfört om pensionsåldrarna. Bl. a. frågar sig utredningen om inte den stora personal som på 1970talet kommer att krävas för vården av barn och äldre delvis skulle kunna rekryteras bland de äldre. Socialstyrelsen ställer sig dock skeptisk till möjligheterna att i någon större utsträckning

84 använda de äldre inom barna- och ungdomsvården. Större utrymme torde däremot finnas att utnyttja deras arbetskraft inom långtidssjukvård och åldringsvård. I fråga om åldringsvården föreställer sig socialstyrelsen till exempel att de mycket livaktiga pensionärssammanslutningarna skulle kunna göra en insats utöver de rent aktivitetsbefrämjande och trivselskapande åtgärder som nu utgör huvudinnehållet i föreningarnas verksamhet. Man kan tänka sig att föreningarna kunde intressera sina medlemmar för att i organiserad form genomföra vänbesök, lämna viss service till exempel med inköp och dyligt. Det torde till och med vara möjligt att pensionärer i viss omfattning kan meddela hemhjälp till andra åldringar eller i sina hem ta emot daginackorderingar. På sidorna 253 och 254 diskuterar utredningen utvecklingen av de offentliga tjänsterna under 70-talet. Bl. a. anger utredningen att prognoskalkylen för senare hälften av 60-talet framräknad för 70-talet skulle innebära en ökning av sysselsättningen på den offentliga sektorn med inte mindre än 380 000 personer och konstaterat att en sådan ökning ej är förenlig med balans på arbetsmarknaden. Utredningens slutsats av detta blir att en rationalisering av den offentliga verksamheten måste genomföras som dämpar sysselsättningens tillväxt inom denna sektor. Socialstyrelsen finner detta resonemang övertygande och kommer för egen del att söka tillvarata de möjligheter till rationalisering som kan finnas. I detta sammanhang vill socialstyrelsen hänvisa till de rationaliseringsmöjligheter som alltjämt torde kunna vinnas genom en förenklad statsbidragsgivning. Det är sålunda styrelsens erfarenhet, att utformningen av olika statsbidrag i hög grad påverkar den arbetsinsats som erfordras för ad-

ministration av bidragsgivningen. Det är därför angeläget att statsbidrag för framtiden utformas på sådant sätt att en med hänsyn till rådande arbetskraftsbrist oproportionerligt stor arbetsinsats icke skall behöva tas i anspråk för kontroll av statsbidragsansökningar och utbetalning av bidragen. En kraftig rationalisering av statsbidragsverksamheten har skett under senare tid och den statliga revisionsverksamheten h a r på det senaste årtiondet avsevärt rationaliserat sin verksamhet genom att i allt större utsträckning övergå till stickprovsgranskning och sakrevision. Styrelsen anser dock att det fortfarande skulle kunna göras relativt stora vinster genom mer schablonmässiga regler bl. a. för beräkningen av statsbidragsunderlag. Som exempel på ett statsbidrag där vinster i administrationshänseende kunnat göras genom schablonmässiga regler kan socialstyrelsen från sitt eget verksamhetsområde nämna bidraget till social hemhjälp (SFS 1964: 427). Rationaliseringsvinster torde däremot kunna göras genom omarbetning av reglerna för bidrag till kommunala nykterhetsnämnder, bidragen till driftkostnaderna vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. samt beträffande bidragen till ferieresor, driften av semesterhem, stipendier för underlättande av husmoderssemester och driften av barnkolonier. I detta ärendes handläggning har deltagit generaldirektör Bexelius, generaldirektörens ställföreträdare byråchef Rosén, tf. byråchef Sturkell, föredragande, byråchef Andersson, tf. byråcheferna Hasselrot och Netz. Stockholm den 21 mars 1966. Ernst

Bexelius Carl E.

Sturkell

85 Statens jordbruksnämnd I fråga om prognoserna för jordbruks?produktionen m. m. under avdelning 7.1I återges i rapporten bl. a. de bedömning\ar, som jordbruksutredningens experter r u n d e r antagande av oförändrad jordIbrukspolitik och oförändrade prisrela\tioner kommit fram till. Dessa experttbedömningar föranleder inga erinringarr från nämndens sida, men nämnden ärr givetvis medeveten om att de kan disku[teras. De i rapporten åberopade prognoserna färdigställdes i stort sett redan unider loppet av 1962 och visade förekoms;ten av en nedåtgående trend fram tillII 1975. Den snabbare ökningstakten un-tder senare år vad avser hektarskördarna och mjölkavkastningen per ko harr föranlett jordbruksutredningen att låtaa företa vissa nya undersökningar. Dessaa h a r nyligen utförts av de till jordbruks-inämnden knutna kalkylsakkunniga ochti h a r främst syftat till att kartlägga hurr självförsörjningsgraden (uttryckt somn relationen mellan den totala produktionen och den totala konsumtionen avv viktigare jordbruksprodukter, angivna i kalorier) har utvecklats under de senaste åren. Resultaten visar att produktionsvolymen och självförsörjningsgraden under de tre senaste åren har mins-kat. Vid den omprövning av prognosernass

giltighet för 1975, som även utförts av kalkylsakkunniga, begränsades arbetet till att avse endast nya trendframskrivningar av hektarskördar och mjölkproduktion. Resultaten innebar för hektarskördarnas del att man nu i allmänhet erhöll högre skördar för 1975 än jordbruksutredningens experter för några år sedan kom fram till. Samtidigt konstaterades emellertid att arealnedläggningen gått snabbare än jordbruksutredningen förutsatt. I fråga om mjölkproduktionens storlek år 1975 fann kalkylsakkunniga att de nyligen utförda beräkningarna om den totala mjölkproduktionen visar god överensstämmelse med det lägre alternativ, som jordbruksutredningen räknat med, och som också kommer till användning i rapporten, Beträffande utvecklingstendenserna inom fiskenäringen har jordbruksnämnden medverkat vid sammanställning av grundmaterialet och utformning av bedömningar och har intet att tillägga. Detta ärende har, på föredragning av byrådirektören Lebert, avgjorts av generaldirektören samt nämndens ledamöter h e r r a r Håkansson, Lindskog, Odhner, Grabö och Brangmo. Stockholm den 22 mars 1966. Robert Magnusson Hans Lebert

Statens pris- och kartellnämnd Betänkandet innehåller en allmän genomgång och diskussion av den ekonomiska politiken med huvudmålsättningen en hög tillväxttakt och med förutsättningarna full sysselsättning, stabila pri-

ser och balans i de utrikes betalningarna. Nämnden kommer i det följande i huvudsak att begränsa sitt yttrande till sådana av utredningen berörda frågor som är av mera direkt betydelse för

86 prisbildning, kostnadsutveckling och konkurrensförhållanden. En summering av de anspråk på varor och tjänster som vid en hög expansionstakt framkommer från olika sektorer ger vid handen att de överstiger till buds stående resurser. För att inte den samhällsekonomiska balansen skall äventyras måste efterfrågan begränsas på något eller några användningsområden. Vid den avvägning som härvid skett har utredningen velat ge prioritet för kapitalbildningen och minska utrymmet för privat konsumtionsstegring samt i viss mån hålla tillbaka även ökningen av den offentliga konsumtionen. I konkurrensen om investeringsutrymmet skulle kraven på bibehållen internationell konkurrenskraft för det svenska näringslivet inkräkta på utrymmet för ökade bostadsinvesteringar. Emot en resursomvändning som här skisserats kan utifrån den valda målsättningen knappast några invändningar göras. Emellertid synes avvägningen skapa en klyfta mellan tillgång och efterfrågan inom privatkonsumtionen som kan hota den prisstabilitet som utgör en av förutsättningarna för planernas förverkligande. Den samhällsekonomiska balansen måste härvid säkras genom generellt verkande ekonomisk-politiska åtgärder, vilka skulle få till resultat en lämplig avpassning av den totala efterfrågans storlek. En fråga uppkommer här om de penning- och finanspolitiska medlen i praktiken kan utnyttjas i sådan utsträckning och på sådant sätt att köpkraftsöverskottet elimineras. Såvitt nämnden med utgångspunkt från erfarenheter av prisbildningen inom näringslivet kan bedöma finns det faktorer som kan avsevärt begränsa möjligheterna att med allmänna ekonomiskpolitiska åtgärder styra efterfrågeutvecklingen. Bland dessa är arbetskraftens trögrörlighet av betydelse liksom

förekomsten av en viss autonomi i prisbildningen inom betydande sektorer av näringslivet. Även konsumenternas svårigheter att överblicka en marknad med långtgående produktutveckling och -differentiering kan bidra till att fördröja genomslaget av en förbättrad produktivitet. I den mån trögheten i prisanpassningen till efterfrågan och ändrade produktionsförhållanden är betingad av konkurrensbegränsningar kan konkurrenslagstiftningen ge möjligheter till korrektiv. Då det gäller att påverka prisbildningen från efterfrågesidan har prisövervakning och konsumentupplysning en stor uppgift. Anspråken på dessa verksamheter blir allt större i takt med den fortgående koncentrationen inom näringslivet, samtidigt som svårigheterna att klargöra bakom prisändringarna liggande kostnadssamband ökas genom längre gående integration. Om den samhällsekonomiska balansen är hotad genom ett avsevärt efterfrågeöverskott begränsas emellertid möjligheterna att genom den samhälleliga prisövervakningen uppnå avsett resultat. Nämnden vill i detta sammanhang erinra om 1960 års prisövervakningskommittés uttalande att det numera är en allmänt accepterad uppfattning att en väsentlig förutsättning för en lugn prisutveckling utgöres av en målmedveten och framgångsrik stabiliseringspolitik som siktar till samhällsekonomisk balans. Utredningen fortsätter: »Saknas denna balans och har balansbristen formen av ett mera avsevärt efterfrågeöverskott, kan ej en aldrig så välrustad och aktiv prisövervakning hejda tendenserna till prisstegring.» (SOU 1961: 3). Detta uttalande äger enligt nämndens mening alltjämt giltighet. De stora anspråk på tillgängliga resurser som kommer att ställas i fortsättningen gör det synnerligen angeläget att

87 tillvarata alla möjligheter till produktivitetsförbättring inom samhällets olika verksamhetsgrenar. Det finns enligt nämndens mening sådana möjligheter inom framför allt distributions- och servicenäringarna genom organisatoriska åtgärder inom ramen för gjorda investeringar. Utredningen har vid sin beräkning av handelns arbetskraftsbehov under tiden 1965—1970 utgått från det antagandet att produktiviteten i bemärkelsen av real omsättningsvolym per anställd inom varuhandeln skall kunna stiga med 3 procent per år under denna period. Detta skulle innebära ungefär samma produktivitetstillväxt som sannolikt ägde rum under första hälften av sextiotalet. Samtidigt kan enligt utredningen en intensifiering av strukturomvandlingen inom handeln förväntas vilken bl. a. kommer att innebära att butiksbe-

ståndet minskar med en fjärdedel samtidigt som marknadsandelarna kraftigt förskjuts till storföretagens favör. Mot bakgrunden härav kan det enligt nämndens uppfattning ifrågasättas om inte den tillväxt i produktiviteten som utredningen förutsätter är alltför liten i förhållande till de rationaliseringsmöjligheter som butikskoncentrationen inrymmer. Produktivitetshöjningar torde sålunda kunna förväntas inte endast på grund av att en allt större del av detaljhandelsomsättningen kommer att falla på de nya högproduktiva storbutikerna utan även på grund av att de överlevande butikerna av den äldre typen av utvecklingen tvingas att bättre tillvarata de rationaliseringsmöjligheter som för deras del finns framförallt när det gäller arbetsorganisationen. Den förhållandevis låga arbetspro-

Arbetskraftsbesparing i samband med överflyttning av omsättning (från de minst effektiva företagskategorierna D1 och D2 till de mest effektiva D 3 och D*) Procentuell

20 - arbetskraftsbesparing

10 Procentuell omsättningsöverflyttning

30 Baser: 1. Det totala antalet arbetstimmar (heltid -t- deltid) före den tänkta överflyttningen. 2. Den totala omsättningen (som hålls konstant).

88 duktivitet som är utmärkande för stora delar av detaljhandeln sammanhänger bl. a. med att man inte i tillräcklig grad anpassat arbetsstyrkan i butiken efter de — ofta mycket betydande — variationerna i arbetsbelastningen. En i detta hänseende förbättrad arbetsorganisation skulle alltså kunna ge betydande produktivitetsvinster som resultat. Bland de medel som står företagen till buds när det gäller att anpassa personalresurserna efter arbetsbelastningen är användandet av deltidsanställda det viktigaste. Eftersom det alltså i detaljhandeln råder ett starkt samband mellan arbetsproduktivitet och andelen deltidsanställd personal hade det ur prognossynpunkt varit av värde om dessa frågor utförligare belysts i den sektoranalys som ligger till grund för detaljhandelsprognosen. Nämnden som i sin utredningsverksamhet ägnat stor uppmärksamhet åt produktivitetsförhållandena inom olika delar av detaljhandeln, vill här med hjälp av uppgifter hämtade från en av dessa undersökningar i ovanstående diagram ge ett exempel på de rationaliseringsmöjligheter som ligger inom ramen för de förväntade strukturförändringarna inom handeln. Diagrammet h a r uppgjorts på basis av en undersökning i livsmedelshandeln i Uppsala år

1964 och företagen har indelats enligt de grunder som använts i långtidsutredningens sektoranalys avseende handeln. Diagrammet visar den arbetskraftsbesparing i timmar räknat som blir resultatet av en tänkt överflyttning av omsättning från de minst effektiva butikskategorierna D 1 och D 2 till de mest effektiva dvs. D 3 + D 4. Av diagrammet kan utläsas att en dylik omsättningsöverflyttning av exempelvis 10 procent skulle innebära en arbetskraftsbesparing med drygt 7 procent i timmar räknat. Den genomsnittliga arbetsproduktiviteten räknad som omsättning per persontimme skulle härigenom stiga med 8 procent. Det bör framhållas att livsmedelshandeln i Uppsala enligt nämndens erfarenheter utvisade en relativt hög genomsnittlig effektivitet. Möjligheter till produktivitetsförbättringar inom vissa andra orter och vissa andra delar av handeln borde vara ännu större. I handläggningen av detta ärende har — förutom generaldirektören Olsson och byråchefen Elm, föredragande — deltagit kommerserådet Bouvin samt tjf. byråcheferna Jensen och Wrååk. Stockholm den 24 mars 1966. Torsten Elise

Elm Ringborg-Walldeck

Statens vattenfalls verk De i långtidsutredningen redovisade utbyggnads- och investeringsbehoven för elproduktionsapparaten förutsätter en årlig belastningsökning av ca 6 % 1965 —75. Belastningsökningen har beräknats av CDL efter en enkät hos de största kraftförbrukarna. De i långtidsutred-

ningens industriavsnitt angivna tillväxttrenderna för de energikrävande branscherna järn- och metallverk samt massa- och pappersindustri har givetvis högre ökningstal än som förutsatts vid beräkning av elbehovets tillväxt. Långtidsutredningens bedömningar grundas

89 på en industrienkät, som IUI utfört 1965. Förväntningarna var då mer optimistiska än vid tidpunkten för CDL-enkäten ett år tidigare, vilket synes rimligt med hänsyn till konjunkturutvecklingen. Om långtidsutredningens bedömning lägges till grund kan industrins elförbrukning 1970 bli 1 å 2 TWh högre än enligt CDL-prognosen. Härutöver kommer elvärmen, som visserligen fortfarande är ytterst svårbedömbar, men för vilken intresset ökat starkt senaste

året. Huruvida de i elprognosen inbyggda elvärmeförväntningarna överträffas kan dock ej f. n. bestämmas. Dessa två faktorer medför att viss reservation bör uttalas beträffande elbehovets storlek. Såväl belastningsökningen som investeringsbehovet kan bli något större än som anges i långtidsutredningen. Stockholm den 3 mars 1966. Erik

Grafström

J. V. Norrby

Statistiska centralbyrån Statistiska centralbyrån (SCB) har lämnat en del av bakgrundsmaterialet till utredningen och även svarat för vissa grundläggande prognoser (över befolkning och arbetskraft). Därvid har SCB under utredningens gång genom representation i utredningsrådet och genom underhandskontakter beretts tillfälle att framföra synpunkter på utredningens uppläggning och användningen av det statistiska materialet. SCB har därför inte funnit anledning att här gå in på dessa frågor med undantag för ett fall. Detta avser utredningens sammanställningar av arbetskraftsbalanser, vilket berörs nedan under punkt 4. I övrigt har SCB endast tagit upp till behandling frågan om utbyggnad av den ekonomiska statistiken (punkt 1), produktivitetsmätningar för offentliga sektorn (punkt 2) samt uppläggningen och samordningen i framtiden av det planstatistiska material som utredningen inhämtat, sett utifrån SCB:s verksamhet (punkt 3 ) .

1. Utbyggnadsbehoven för den ekonomiska statistiken

De svårigheter långtidsutredningen i flera avseenden haft att genomföra önskade analyser visar klart på behovet av en betydande utbyggnad av den ekonomiska statistiken på ett flertal väsentliga punkter. Bland för långtidsanalysen angelägna utbyggnader bör främst nämnas följande: a. Beräkningar av bruttonationalprodukten från produktionssidan b. Beräkningar över sysselsättningsutvecklingen för olika näringsgrenar c. Input- output-statistik samordnad med nationalräkenskaperna d. Beräkningar över kapitalbestånd och kapitalförslitning för olika näringsgrenar, samordnad med sektorsredovisningen i nationalräkenskaperna e. översyn av metoderna och indexmaterialet för beräkningar i fasta priser f. Förbättrad redovisning av bruttooch nettosparandets fördelning på olika

90 institutionella sektorer i nationalräkenskaperna g. Kreditmarknadsmatriser anpassade till sektorsindelningen i nationalräkenskaperna och konsistenta med denna h. Regionala redovisningar av vissa variabler, t. ex. investeringar och sysselsättning. SCB har i sitt tidigare utlåtande över betänkande av 1959 års långtidsutredning närmare berört flertalet av de ovan angivna bristerna och då dessa även i många fall är föremål för kommentarer eller specialutredningar i nu föreliggande betänkande finns knappast skäl att ytterligare beröra dessa. SCB vill därför endast i korthet ange förutsättningarna för att vissa bristområden skall kunna elimineras. ad. a. Beräkningar över produktionen inom varuproducerande sektorer är f. n. någorlunda tillförlitliga utom när det gäller trädgårdsnäringen, skogsbruket och hantverket. Förbrukningssidan är ofullständigt belyst främst för byggnads- och anläggningssektorn. För tjänsteproducerande sektorer föreligger otillräcklig statistisk dokumentation för betydande områden t. ex. samtliga samfärdselföretag (utom rederier och kommunala och statliga affärsverk), varuhandel, fastighetsförvaltning samt producent- och konsumenttjänster, av vilka främst bör nämnas konsultverksamhet, reklam, hotell- och restauranger samt nöjen. Med hjälp av utbyggnaden av vinststatistiken fr. o. m. 1965 synes en förbättring snart kunna ske för varuhandel. I övrigt h a r de utvecklingsarbeten som planeras men som endast berör vissa av ovannämnda områden ännu ej nått så långt att en realistisk bedömning av när förbättrade data kan erhållas är möjlig. ad. b. De svårigheter man haft att brottas

med inom långtidsutredningen när det gällt analysen av sysselsättningsutvecklingen visar klart på behovet av förbättringar av sysselsättningsstatistiken. För åtskilliga väsentliga områden — främst inom de tjänsteproducerande näringsgrenarna — saknas sålunda möjlighet att följa sysselsättningsutvecklingen annat än mycket schablonmässigt (t. ex. genom folkräkningarna och inkomststatistiken). I enlighet med riksdagens beslut föreligger dock aktuella planer inom SCB på en utbyggnad av AK-undersökningarna i syfte att möjliggöra framskrivning av sysselsättningen enligt senaste folkräkning. SCB vill även fästa uppmärksamhet på den utbyggnad, som i den takt resursläget medger, avses skola ske för att belysa sysselsättningsutvecklingen t. ex. inom byggnadssektorn och inom varuhandel och samfärdsel, något som dock främst siktar till att utgöra underlag för det kortsiktiga prognosarbetet. ad. c. Beträffande input-output-statistiken — som förutom dess betydande analytiska värde för såväl korttidsprognoser som långtidsprognoser även är en väsentlig förutsättning för att graden av konsistens i nationalräkenskaperna skall kunna förbättras — kommer resurser u n d e r det kommande budgetåret för att påbörja arbete med en input-output-undersökning avseende 1968 ej att föreligga. Med stöd av internationella erfarenheter kan man räkna med en produktionsperiod på minst fyra år för att framställa en input-output-tabell med den önskvärda detaljrikedomen. Man kan sålunda inte räkna med att en sådan kommer att kunna föreligga förrän tidigast 1973. ad. d. För att möjliggöra någorlunda tillförlitliga beräkningar över kapitalbestånd och kapitalförslitning inom olika näringsgrenar erfordras en realkapitalin-

91 ventering som ger data över kapitalbeståndets sammansättning, åldersfördelningen för varje kapitaltyp, anskaffningseller återanskaffningsvärden m. m. Planeringen av en sådan statistik befinner sig dock endast på ett förberedande stadium. ad. e. En förbättring av fastprisberäkningarna i nationalräkenskapsstatistiken synes i hög grad angelägen inte minst för långtidsanalysens krav på tillförlitliga tidsserier med volymdata. Inom SCB har sedan några år tillbaka pågått betydelsefulla omläggningar av indexberäkningarna t. ex. över industriproduktionen och över prisutveckling för industriprodukter varför vissa förbättringar i nationalräkenskaperna åtminstone för 1960-talet torde kunna ske. Fortfarande saknas dock tillförlitligt material för betydande områden, t. ex. byggnadsverksamheten. ad. f och g. I samband med behovet av en förbättrad redovisning av sparandet och en komplettering avseende kreditmarknadsströmmarna kan nämnas den pågående utbyggnaden av vinst- och kreditmarknadsstatistiken för företag vilken syftar till att i början av 1970-talet innefatta i princip samtliga företagssektorer. Därigenom kommer också en fullständig finansräkenskap att kunna byggas upp och integreras med den reala delen av nationalräkenskapen. ad. h. Avsaknaden av ett konsistent system med regionala redovisningar är en svår brist i många analytiska sammanhang — inte minst för långtidsplaneringen. Åtminstone på det principiella planet h a r i andra länder diskussioner skett kring utformning och uppbyggnad av regionala nationalräkenskapssystem. Något sådant mera generellt system har ej alls övervägts inom SCB och är knap-

past möjligt att aktualisera förrän på ganska lång sikt. En blygsammare och mindre resurskrävande målsättning vore regionala redovisningar av vissa variabler, t. ex. investeringar och sysselsättning. Med hänsyn till de begränsade tillgängliga resurserna är det tveksamt om sådana redovisningar kan inrymmas i arbetsprogrammet för de närmaste åren. Det har framgått att för att de analytiska behoven skall tillgodoses på ett tillfredsställande sätt ganska betydande utvidgningar av statistikproduktionen blir nödvändiga. Detta måste dock föregås av omfattande utredningar och förarbeten och kan därför, även vid resursmässigt gynnsamma betingelser, knappast ge utdelning förrän på längre sikt — med tanke på behovet av längre tidsserier knappast förrän under nästa decenniums senare hälft. Det är därvid givetvis också nödvändigt att — liksom vid all planering vid SCB — penetrera kostnadssidan (framför allt uppgiftslämnarnas kostnader) och göra avvägningar mot behoven. En sådan målsättning löser sålunda i allmänhet ej behovet av att på kortare sikt — t. ex. för rullande uppföljning under den närmaste femårsperioden av nuvarande långtidsplan — få till stånd de erforderliga utbyggnaderna inom nationalräkenskaperna. Ej heller tillgodoses därigenom behovet av längre tidsserier. SCB arbetar därför också med målsättningen att med hjälp av nu förefintlig eller under de närmast kommande åren föreliggande statistik söka så långt möjligt utöka nationalräkenskaperna även för tidigare år — såväl kvalitativt som kvantitativt och såväl avseende kvartalsvisa redovisningar som årsdata. De resurser som kunnat avdelas för att tillgodose en sådan målsättning är emellertid så dimensionerade att ovan angivna bristområden (jämte de som

92 berör kvartalsräkenskaperna) måste angripas successivt. Den väsentliga nedskärningen av SCBs äskade medel för planering (under anslaget för särskilda undersökningar) som företagits av statsmakterna, kommer givetvis också att menligt inverka på verkets möjligheter att ge kommande långtidsutredningar bättre statistisk service. Under sådana förhållanden är behovet av prioritering ofrånkomligt och en sådan bör därför komma till stånd i samråd med viktigare statistikkonsumenter, sålunda bl. a. även med sekretariatet för ekonomisk planering.

2. Produktivitetsmätningar för offentliga sektorn

En väsentlig brist i detta sammanhang som bör nämnas är metoderna för fastprisberäkning av den offentliga sektorns prestationer som — vilket påpekas i betänkandet — ger för långtidsanalysen helt olämpliga data. I dessa beräkningar, som görs från kostnadssidan, mäts den offentliga konsumtionen med hjälp av de anställdas tjänster vid fasta löner samt omkostnader i form av råvaror och halvfabrikat till fasta priser. En ökad effektivitet, som innebär att man med de givna resurserna får kvalitativt bättre eller kvantitativt fler prestationer, avspeglas inte i beräkningarna. Det innebär, att man vid mätningen inte tar hänsyn till produktivitetens utveckling inom den offentliga sektorn. Mycket tyder emellertid på att en påtaglig produktivitetsförbättring pågår på olika områden även inom denna sektor. Volymökningen i den offentliga konsumtionen är därför troligen väsentligt högre än som framgår av nationalräkenskaperna. Analyserna av ekonomisk tillväxt och resursallokering kan bli helt missvisande i avsaknad av rättvisande data över produktionsökning och

resursfördelning mellan privata och offentliga sektorn. För att få sådana på lång sikt mer rättvisande data, skulle man istället behöva mäta den offentliga sektorns slutprodukter (eller åtminstone deras förändringar) på direkt väg, trots de svårigheter detta erbjuder både i fråga om värdering och identifiering. Sådana kalkyler har alltmer aktualiserats i olika länder på senare tid. På detta område har visst förberedelsearbete nyligen igångsatts inom SCB. Verket anser detta arbete mycket angeläget och skulle om resurssituationen det medger vilja öka sina insatser på detta område. Sammanfattningsvis vill SCB sålunda understryka, att den ökade betydelse som den offentliga sektorn fått och alltjämt får i samhällsekonomin, den ökade betydelse som produktivitetsutvecklingen inom tjänstesektorn måste få för tillväxttakten och den ökade betydelse som långtidsplanering fått, gör det önskvärt att bygga ut analysmodeller för den offentliga sektorn. Som basinformation för långtidsplanering gäller det att utforma ett nationalräkenskapssystem som inkluderar avskrivningar, mätning av den offentliga sektorns produktion, identifiering av produktionsbefrämjande verksamhet, beräkningar över realkapital i olika sektorer samt en genomgående produktionskostnadsvärdering, parallellt med marknadsprisvärderingen.

3. Uppläggning och samordning av planstatistiken

SCB vill också något beröra frågan om samordningen mellan den planstatistik som inhämtats till långtidsutredningarna å ena sidan och SCBs verksamhet — i första hand verksamheten inom SCBs prognosinstitut — å den andra. Eftersom prognosinstitutet enligt instruktionen för SCB skall svara för yrkes- och

93 arbetskraftsprognoser blir prognosinstitutet konsument av det planstatistiska material som inhämtats till långtidsutredningarna. Det är därför av vikt att detta materialinhämtande sker på ett sådant sätt att det möjliggör bästa möjliga utnyttjande även ur den synpunkt som prognosinstitutet h a r att bevaka. Detta torde nu inte vara fallet. Det material som inhämtats rörande planerad sysselsättningsutveckling är således alltför aggregerat för att möjliggöra även en grov avstämning gentemot tillgångssidan, fördelad på utbildningsnivåer och -linjer. Detta är speciellt fallet med sådana sektorer som industri och handel men även inom de offentliga sektorerna är materialet svåranalyserat. SCB vill därför framhålla vikten av att verket får ha en närmare kontakt vid planläggningen av fortsatt informationsinhämtning av detta slag. Som exempel på vad som åsyftas kan nämnas att prognosinstitutet f. n. gör en undersökning av teknikernas arbetsmarknad. Vid en genomgång av vad som görs på detta område i andra länder har framkommit att man i vissa länder bygger på planstatistiskt material. Nu kan man visserligen ifrågasätta om planstatistiskt material över huvud taget är lämpligt för bedömning av den långsiktiga utvecklingen. Detta är emellertid en fråga för sig som SCB här inte tänker gå närmare in på. Om man av olika anledningar finner denna metod lämplig för framtidsbedömningar så bör man samtidigt försöka belysa arbetskraftsutvecklingen så noggrant som möjligt för att undvika att besvära uppgiftslämnarna mer än en gång. På vilket sätt man skall utforma sådana undersökningar får bli föremål för ytterligare Dverväganden. Till att börja med skulle man kunna ta reda på hur företag (och även andra arbetsgivare) gör sina be-r dömningar och planer beträffande t. ex.

arbetskraftens storlek och sammansättning. Man skulle härigenom få en uppfattning om planstatistikens validitet dvs. om företagens möjligheter över huvud taget att besvara olika frågor om den framtida utvecklingen. En fråga som också anmäler sig i detta sammanhang är sambandet mellan det kortsiktiga planstatistiska material (för industrins investeringar och export samt kommunernas investeringar) som SCB inhämtar och det 5-års-siktiga som insamlas bl. a. via Industriens utredningsinstitut. En samordning av dessa undersökningar skulle möjliggöra en bättre uppföljning av plan och utfall av de 5-åriga planerna än som nu är möjligt. Idealet vore ett helt integrerat system för planer och planuppföljning. SCB anser det också angeläget att understryka de betydande mätproblem som föreligger beträffande planstatistik, och som när det gäller den kortfristiga planstatistiken är långt ifrån lösta. Problemen kan antas vara i stort sett likartade vid en långsiktig planstatistik, ehuru sannolikt av en helt annan svårighetsgrad. Vid ett fortsatt utnyttjande av planstatistik för långtidsutredningarna och i all synnerhet om en rullande långtidsplanering skall ske, vilken torde erfordra fortlöpande information beträffande långsiktiga framtidsbedömningar från olika relevanta sektorer, kan man knappast bortse från dessa mätproblem. Ytterligare en fråga som bör beaktas är möjligheterna att — tillsammans med annan statistisk information — använda planstatistiken för regionala analyser och prognoser. Den regionala omstruktureringen av näringslivet har kommit att alltmer uppmärksammas och det är av vikt att den regionala prognosoch planeringsverksamheten samordnas med motsvarande verksamhet på riksnivå. Infogandet av fördjupade regionala analyser i framtida långtidsutred-

94 ningar är enligt SCB ett viktigt utvecklingsobjekt.

4. Arbetskraftsbalansering

SCBs prognosinstitut har för långtidsutredningens räkning gjort beräkningar över den framtida tillgången på arbetskraft (bilaga 2 till 1965 års långtidsutredning, SOU 1966:8). Dessa beräkningar över arbetskraftstillgången under perioden 1965—1970 har resulterat i en ökning med cirka 110 000 räknat i antal förvärvsarbetande personer. Detta antal har omräknats till heltidsarbetande, eller årsarbetare, enligt två alternativ. Enligt alt. A antas de gifta kvinnorna som beräknats tillhöra arbetskraften arbeta minst halv normal arbetstid, dvs. de är förvärvsarbetande enligt 1960 års folkräkningsdefinition av förvärvsarbetande. De gifta kvinnorna skulle då enligt vad som redovisas i SOU 1966:8 ha en arbetstid som motsvarar 85 % av männens arbetstid. Det har för alt. B argumenterats att trots att utgångspunkten för beräkningarna varit folkräkningsdefinitionen, kan det med den teknik som använts, vara plausibelt att anta att de förvärvsintensiteter som för framtiden antagits gälla för de gifta kvinnorna uttrycker en förvärvsbenägenhet som till viss del även innesluter de som vill ha en arbetstid som är mindre än halv normal arbetstid. Enligt alt. B har för 1970 antagits att det antal förvärvsarbetande gifta kvinnor som beräkningarna resulterat i skulle ha vikten 80 %; därigenom blir ökningen i antalet årsarbetare endast 49 000 personer under perioden 1965—1970. I SOU 1966:8 har inte gjorts en explicit beräkning över tillskottet i antalet förvärvsarbetande personer som är konsistent med det lägre alternativet för antalet årsarbetare. En

sådan kalkyl ger emellertid till resultat att ökningen uppgår till 67 000 personer. Långtidsutredningen h a r i sin totalbedömning av bruttonationalproduktens utveckling använt sig av siffran 49 000 för arbetskraftsökningen, således det lägre alternativet för antalet årsarbetare. Enligt de planer och prognoser som långtidsutredningen insamlat skulle det föreligga en arbetskraftsefterfrågan fram till 1970 som uppgår till minst 165 000 utöver sysselsättningen 1965. Det är i långtidsutredningen inte klart redovisat hur denna efterfrågeökning som uttryckes i antal personer skall tolkas. Långtidsutredningen synes ha tolkat det så att uppgiftslämnarna i sina planer för sysselsättningsökningen har förutom heltidsarbetande även inkluderat de personer som arbetar deltid av omfattningen minst halv normal arbetstid utan omräkning till heltidsarbetande. Det måste dock anses vara en ren tillfällighet om den framtida planerade sysselsättningen beräknad från efterfrågesidan även ger uttryck för en sådan omfördelning av arbetskraften mellan deltids- och heltidsarbetande att antalet 110 000 personer kan bli konsistent med 49 000 årsarbetare. Motsvarande resonemang gäller för utredningens behandling av arbetskraftsdata för 1970-talet. I den slutliga handläggningen av detta ärende har förutom generaldirektören deltagit styrelseledamöterna Järdler, Geijer, Gernander, Meidner och Rydé samt i övrigt närvarit planeringschefen Fastbom, produktionschefen Berglund, byråchefen Westerlund, byråchefen Nilsson, föredragande, samt avdelningsdirektören Tengblad. Stockholm den 21 mars 1966. Ingvar

Ohlsson Åke

Tengblad

95 Statskontoret Utgångspunkter för statskontorets bedömning

Statskontoret koncentrerar sig i föreliggande utlåtande på att i belysning av det kvantitativa materialet i långtidsutredningens betänkande diskutera frågor om planering, organisation och rationalisering inom den offentliga sektorn. Ämbetsverket går således inte in på en metodologisk prövning av det sätt att utföra prognoser som långtidsutredningen tillämpat. Utredningen berör själv den bristande tillförlitlighet, som vidlåder många av de presenterade data och som i vissa fall har sin grund i den tilllämpade prognosmetodiken. Statskontorets huvudsakliga användning av långtidsutredningens material hänför sig till prognoserna för den offentliga sektorn, varvid sektorns framtida personalbehov —• härlett ur efterfrågeutvecklingen vad gäller offentliga tjänster — framstår som det centrala problemet.

Behov av rationaliseringsåtgärder

Den offentliga sektorn beräknas under den närmaste femtonårsperioden expandera snabbare än övriga sektorer och ta en allt större andel av de samlade resurserna i anspråk. Utredningen hävdar att den offentliga tjänstesektorn fram till år 1970 kommer att kräva 45 % av det sammanlagda tillskottet på arbetsmarknaden och under det följande decenniet 85 %. Dessa siffror kan jämföras med drygt 35 % mellan 1950 och 1960 samt cirka 38 % under första hälften av 60-talet. Den expansion som långtidsutredningen r ä k n a r med att den offentliga sektorn kommer att genomgå under ti-

den fram till 1980 innebär en utökning av antalet sysselsatta från cirka 500 000 till knappt 900 000. Utredningens framskrivning slutar egentligen på omkring en miljon sysselsatta 1980, men med hänsyn till den begränsade tillgången på arbetskraft reduceras utrymmet till knappt 900 000. Utredningen påpekar vidare att efterfrågeöverskottet från myndigheternas sida blir än större, om det mäts i antal arbetstimmar i stället för antal individer. Detta beror främst på en förväntad arbetstidsförkortning och på att ökningen i arbetskraftsutbudet till stor del kommer att bestå av deltidsarbetande. Sammantaget antyder utredningens beräkningar att den förväntade och önskvärda expansionen inom den offentliga tjänstesektorn förutsätter en rationaliseringsinsats, som under tiden fram till 1980 ger en relativ arbetskraftsbesparing på betydligt mer än 100 000 årsarbetare. De nämnda kvantitativa uppskattningarna omges, som utredningen påpekar, av stora osäkerhetsmarginaler. Statskontoret finner det beklagligt att den underliggande statistiska redovisningen av antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn är så bristfällig och oenhetlig. Med hänsyn till att denna statistik får en allt större betydelse för planeringen av den offentliga verksamheten, torde omläggningar av redovisningen i fråga vara nödvändiga. Enligt statskontoret uppfattning kommer betydelsen av effektivt fungerande rationaliseringsorgan att stiga i mycket snabb takt under den kommande femtonårsperioden. Ett behov av ökad s. k. vardagsrationalisering kommer att göra

96 sig starkt gällande. Enskilda myndigheter kommer att tvingas till organisationsförändringar, arbetsförenklingar m. m. för att med ofta knappa personalresurser kunna klara en ökad arbetsbelastning. Det förefaller statskontoret riktigast att erforderlig upprustning av rationaliseringsresurserna inom den offentliga sektorn i första hand inriktas på att förstärka den decentraliserade rationaliseringen. Myndigheterna bör få ökade resurser för att upprätta eller bygga ut egna organ för intern rationalisering. Behovet av rationalisering kan emellertid inte tillgodoses enbart genom speciella rationaliseringsorgans försorg. Vid sidan av deras arbete måste snart sagt varje enskild befattningshavare stimuleras till att sträva mot förenkling och god ekonomi i sitt eget arbete. Den största rationaliseringseffekten därvidlag torde utvinnas av att en positiv attityd till hithörande problem vinner spridning i förvaltningen. Systemet med belöning av rationaliseringsförslag kan få en gynnsam attitydpåverkande effekt på sikt men torde inte vara tillräckligt som enda stimulans till ökat rationaliseringsintresse från enskilda befattningshavares sida. Belöningarna måste kompletteras med andra former av attitydpåverkan. Även om ökade rationaliseringsinsatser och ökat intresse för rationalisering hos enskilda myndigheter torde ge den största avkastningen på kort sikt, kvarstår ett stort behov av sådana rationaliseringsåtgärder, som innefattar flera eventuellt samverkande myndigheter. Funktioner som är gemensamma eller likartade hos flera myndigheter — t. ex. budgetering — kan vinna på att likriktas, system för lagring och bearbetning av information kan vinna på att samordnas för flera myndigheter o. s. v. För dylik »bred» rationalisering bör stats-

kontorets resurser i första h a n d tas i anspråk. En annan uppgift som statskontoret finner betydelsefull är samordning av enskilda myndigheters rationaliseringsarbete. Statskontoret vill utveckla metoder och hjälpmedel för arbetet och förmedla sina erfarenheter till myndigheternas rationaliseringsorgan. Statskontoret önskar dessutom få till stånd ett erfarenhetsutbyte i andra riktningen för att i största möjliga mån hålla sig å jour med aktuell rationalisering inom hela förvaltningen. Därigenom kan statskontoret också vidareförmedia erfarenheter och utredningsresultat från en myndighet till andra, vilket torde vara nödvändigt för att undvika dubbelarbete vad gäller rationaliseringsinsatser. Möjligheterna till rationalisering

Mot bakgrund av den beräknade utvecklingen inom den offentliga sektorn diskuterar statskontoret i det följande vissa krav på en förbättrad planering och samordning inom sektorn. Utan att försöka ge en fullständig exposé över vilka områden som idag medger den största rationaliseringspotentialen inom den offentliga sektorn vill statskontoret vidare peka på två typer av rationaliseringsinsatser, som förefaller ämbetsverket angelägna, nämligen ett förbättrat utnyttjande av den automatiska databehandlingen samt en vidareutveckling av personaladministrativa rutiner. Utredningens resonemang r ö r a n d e den sektorvisa ekonomiska utvecklingen på lång sikt understryker enligt statskontorets uppfattning behovet av samverkan inom den offentliga tjänsteproduktionen. Av långtidsutredningens prognos framgår att den närmaste femtonårsperioden kommer att uppvisa stora strukturförändringar inom ekonomin. Bl. a. till följd h ä r a v kommer sannolikt efterfrågan på offentliga tjänster

97 att öka totalt sett. Den kommer dessutom att differentieras, kanske framför allt vad gäller enskilda individers anspråk på insatser inom utbildnings-, bostads-, sjukvårds- och hälsovårdsområdena. Det är troligt att en ökning i efterfrågan på offentliga tjänster medför en större arbetsbelastning på statliga och kommunala myndigheter, som med periodens knappa arbetskraftsresurser inte kan tillgodoses enbart genom personalförstärkningar. Som komplement till dessa blir det nödvändigt att söka effektivisera arbetet inom stora delar av den offentliga förvaltningen. Ett verksamt medel härvidlag är en intensifierad samordnande planering, som gör det möjligt för de offentliga myndigheterna att bedriva ett konsekvent målinriktat samarbete i gränserna mellan ansvarsområdena. Det har redan många gånger konstaterats hur angeläget det är med konsistent samplanering, t. ex. för arbetsmarknads-, bostads- och utbildningspolitiska åtgärder. Det mest besvärande problemet i samband med den övergripande planeringen är utan tvekan bristen på tillförlitligt underlag. Såvitt idag kan bedömas måste i första hand de offentliga myndigheternas egen långsiktsplanering vidareutvecklas och förbättras för att statsmakterna skall få bättre kännedom om det marginella värdet av att ytterligare resurser satsas på givna projekt och/eller myndigheter. Denna information krävs för att den långsiktiga resursfördelningen skall kunna optimeras. Även om ett marginellt resonemang i praktiken inte kan tillämpas för all planering, torde det vara nödvändigt att statsmakterna ger enskilda myndigheter konkreta anvisningar om vilket expansionsutrymme respektive myndighet har att räkna med i sin egen långsiktiga planering. Först genom ett ökat 7— 614734

ömsesidigt informationsutbyte i planeringen torde det vara möjligt att åstadkomma en väsentligt effektivare styrning och planering av den offentliga verksamheten. Tillgången på personal torde få betraktas som en generellt trång sektor inom hela den offentliga verksamheten under den tidsrymd utredningen behandlar. Därför utgör noggranna uppskattningar av personaltillgång den viktigaste premissen såväl i statsmakternas ramplanering som i myndigheternas långsiktsplanering. Statskontoret vill vidare erinra om de möjligheter som användningen av programbudget kan erbjuda såsom hjälpmedel för planeringen på olika nivåer. Inom statskontoret pågår en utredning om bokföring, kostnadsredovisning och programbudgetering inom statsverksamheten. Utredningens resultat torde komma att redovisas u n d e r början av budgetåret 1966/67. Den pågående utredningen h a r p r i märt inriktats på att undersöka i vad mån det är möjligt att utnyttja en förbättrad kostnadsredovisning till att i svensk statsförvaltning introducera den typ av budgetering som sker med hjälp av s. k. programbudget. En programbudget för en verksamhet (myndighet, affärsverk) innebär att det för varje inom organisationen bedriven aktivitet görs upp ett program, som preciserar vad man under den kommande budgetperioden avser att uppnå med sin verksamhet, vilka resurser som krävs och hur man vill använda dem. Vid utredningsarbetet har man utgått från att kostnaderna bör ställas i relation till de resultat eller prestationer som erhålls. I den mån som ekonomiska måttstockar på verksamhetens effektivitet inte kan tillämpas, har man avsett att försöka klarlägga i vad mån andra prestationsmått kan införas.

98 Vid utredningsarbetet har förutsatts alt programbudgetering inom statsförvaltningen byggs upp »nedifrån» på basis av det material som kostnadsredovisningen i de olika förvaltningsenheterna ger. I förvaltningsplanet, som utgör budgetpyramidens bas, får också bestämmas hur detaljerad uppdelningen på olika program och aktiviteter kan göras. Avsikten är att låta statskontorets rapp o r t utmynna i allmänna rekommendationer om användningen av programbudget i statsmyndigheternas interna planering. Det kan vara angeläget att i samband med behandlingen av dessa rekommendationer om en omläggning av budgetarbetet inom de olika förvaltningsgren a r n a också försöka preliminärt bedöma dels h u r programbudgettekniken längre fram kan användas som hjälpmedel för samplaneringen mellan olika förvaltningsgrenar i de statliga organens långsiktsplanering, dels vilka konsekvenser ett sådant utnyttjande av programbudgettekniken kan få för statsbudgetens uppbyggnad i stort och vilka utredningar som erfordras för att ge grundval för ställningstagandena om en sådan mer vidsträckt användning av programbudgettekniken. Förutsättningarna för rationaliseringsarbete inom tjänstesektorn har unde de senaste åren snabbt förändrats genom tillkomsten och utvecklingen av datamaskinerna och därtill hörande kommunikationsutrustning. Dessa nya tekniska hjälpmedel har hitintills huvudsakligen använts för att effektivisera tidigare manuella rutiner. Erfarenheterna av sådana omläggningar avseende t ex. lönerutiner, bokföring och statistikbearbetning har i många fall varit mycket goda men också klart visat att den starka anknytningen till existerande manuella rutiner inneburit ett ofull-

ständigt utnyttjande av de tekniska möjligheterna. I det långsiktiga rationaliseringsarbetet torde det bli nödvändigt att genom ingående systemanalyser fastställa informationsbehov samt därefter successivt bygga upp integrerade informationssystem, som tillvaratar den moderna datateknikens alla möjligheter till bearbetningar och sammanställningar av data. Medan de tekniska förutsättningarna för ett sådant informationsoch beslutssystem i stort sett torde komma att föreligga under de närmaste åren, återstår ett omfattande organisatoriskt utvecklingsarbete innan utrustningen kan utnyttjas på det mest rationella sättet. I den personalsituation som långtidsutredningen räknar med under den närmaste femtonårsperioden måste allt större krav ställas på administrativa åtgärder som syftar till att tillvarata och utveckla den enskilde tjänstemannens kapacitet. Det innebär att system och rutiner för myndigheternas personaladministration kommer att få central betydelse som rationaliseringsobjekt. Rationaliseringsarbetet härvidlag torde få bedrivas i huvudsak längs två linjer. Genom målinriktade undersökningar bör klarläggas, huruvida och i vilken mån de psykologiska, sociologiska och administrativa forskningsrön, som erhållits och tillämpats inom den privata företagsamheten under senare år, är applicerbara på förhållandena inom den offentliga förvaltningen. Kanske finns det anledning att upprepa några av de studier som tidigare utförts inom den privata sektorn eller att bedriva ett för offentlig förvaltning specifikt utvecklingsarbete. Vidare bör göras en översyn av de arbetsrutiner som tillämpas inom myndigheternas personaltjänst. De administrativa åtgärder som därvid bör aktualiseras är systematiska överarbetningar

99 av rutinerna för rekrytering och urval av personal samt av programmen för personalutbildning. Rekryteringen bör — med utgångspunkt från tillgängligt rekryteringsunderlag inom och utom myndigheten — i största möjliga utsträckning planeras på lång sikt så att nödvändig personalförstärkning eller ersättningsrekrytering kan genomföras utan att förorsaka svårbemästrade omställningar i det löpande arbetet. Urvalsmetoderna bör utformas på så sätt att de om möjligt objektivt mäter utpräglingsgraden av de egenskaper, kunskaper och färdigheter, som är de mest väsentliga för att berörda personalkategorier skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Till grund för utformningen av rekryterings- och urvalssystem bör ligga nog-

granna analyser av arbetskrav och befattningsinnehåll. Dessa analyser är jämväl det bästa underlaget för myndigheternas interna utbildningsplanering. En väl avpassad och systematiskt bedriven personalutbildning är enligt statskontorets uppfattning det kanske viktigaste medlet för att åstadkomma den personella utveckling och upprustning, utan vilken det tidigare nämnda rationaliseringsbehovet inom den offentliga sektorn inte kan tillgodoses. Vid handläggningen av detta ärende har närvarit avdelningschef Rydén, byrådirektörerna S. Andersson, Hilding och Skalin, den sistnänmnde föredragande. Stockholm den 23 mars 1966. Gösta Bruno Jan

Rydén

Telestyrelsen Beträffande det material, som framlagts av utredningen och de bedömningar, som gjorts på grundval härav, har styrelsen intet att erinra. Den av långtidsutredningen angivna, möjliga utvecklingen av den privata och offentliga konsumtionen samt de expansiva tendenserna i fråga om investeringar ger anledning till den reflexionen att televerkets relativa andel av de totala investeringarna kan vara tilltagen i underkant, ehuru den överensstämmer med den prognos, som styrelsen överlämnade till långtidsutredningen i oktober 1964. Den undersökning, som utredningen gjort bland industriföretag, visar bl. a. en mer markerad expansions- och investeringsvilja än vad som angavs till den närmast föregående långtidsutred-

ningen. För televerkets vidkommande har den sålunda iakttagna tendensen i fråga om företagens utvecklingsplaner bl. a. tagit sig det uttrycket, att efterfrågan på automatiska abonnentväxlar och andra för verksamhetens bedrivande och rationalisering lämpliga teleanordningar under den senast förflutna årsperioden visat en markant ökning. Efterfrågetrycket har även i övrigt varit starkare än beräknat och det förefaller nu som om den tidpunkt, då några mättnadstendenser i fråga om telefonapparatbehovet kan väntas, h a r skjutits något längre fram i tiden. Vid de bedömningar, som gjorts i samband med att uppgifter den 3 m a r s 1966 lämnats till 1966 års långtidsbudget, har styrelsen därför funnit anledning att höja behovet av investerings-

100 medel under budgetåren 1969/70 och 1970/71 med ca 6 % resp. ca 8 % jämfört med närmast föregående prognos. Härigenom har — uttryckt i fast penningsvärde — investeringsnivån blivit praktiskt taget oförändrad under de fyra prognosåren 1967/68—1970/71. Det synes nu även sannolikt att den tidigare personalprognosen var väl optimistisk, varför styrelsen i samband med 1966 års långtidsbudget ansett en uppräkning erforderlig. För budgetåret 1966/67 har nu uppgivits ett personalantal av ca 37 700, vilket antal beräknas behöva ökas till ca 39 000 budgetåret 1970/71.

Vid detta ärendes avgörande har deltagit generaldirektören Bjurel samt styrelseledamöterna Sune Carlsson, Göran Karlsson, Lyberg och Wedén. Föredragande har varit ekonomidirektören "Westerberg, varjämte tf. överdirektören Larsson, verkstadsdirektören Angerby, förrådsdirektören Lundqvist samt tf. tekniske direktören Pettersson har deltagit vid ärendets handläggning i styrelsen. Stockholm den 18 mars 1966. B. Bjurel Harry

Westerberg Bertil

Skatt

Universitetskanslersämbetet Ämbetet vill i sitt yttrande ägna särskild uppmärksamhet åt huvudbetänkandets avdelningar 1, 4.2, 6.2 och 7.6—7.12, samt kapitlen 4 och 5 jämte appendix i bilaga 2. Yttrandet berör väsentligen följande punkter, nämligen programprognosproblematiken i långsiktsbedömningar, med särskild uppmärksamhet ägnad åt långsiktiga och kortsiktiga mål i samhällsekonomin, utvecklingen på arbetsmarknaden, med särskild uppmärksamhet ägnad åt de störningar på arbetsmarknaden som direkt eller indirekt har sitt ursprung i utbildningens expansion, samt högre utbildning inom den offentliga sektorn, med särskild uppmärksamhet ägnad åt skillnaderna mellan myndigheternas och långtidsutredningens (LU) bedömning av utvecklingen för olika sektorer. Därutöver berör ämbetet vissa marknadsproblem samt flexibilitetens betydelse i en expanderande ekonomi. Då den beskrivning LU gör av den

ekonomiska utvecklingen fram till 1970 med utblick mot 1980 framför allt torde fylla uppgiften att utgöra underlag för mera generella ekonomiskt-politiska bedömningar och beslut, har ämbetet i sitt yttrande begränsat sig till att anlägga synpunkter av mer principiell karaktär.

A. Program-prognosproblematiken i långtidsutredningar

Inledningsvis vill ämbetet erinra om den debatt, som ofrånkomligen uppstår vid framläggandet av långsiktsbedömningar — och som också uppstått i anslutning till offentliggörandet av LU:s betänkande — nämligen huruvida den framlagda bedömningen är att tolka som ett handlingsprogram eller som en prognos. Det framgår av inledningen till betänkandet, att LU själv icke betraktar sin bedömning som ett program utan som en prognos. Enligt LU är det otvetydigt

101 att »vissa generella mål — full sysselsättning, balans i de utrikes betalningarna, prisstabilitet — allmänt anses och i den ekonomiska politiken givits en ställning som huvudmålsättningar». Andra mål anger LU som sekundära, bl. a. mål för bostadsbyggandet, undervisningen och sjukvårdens områden. Ämbetet finner denna rangordning av målen i viss mån vara tveksam. Enligt ämbetets uppfattning är det snarare än primära och sekundära mål i samhällsekonomin fråga om kortsiktiga respektive långsiktiga sådana. Den utgångspunkt, som enligt ämbetets åsikt måste ligga till grund för analysen, är, att långsiktiga och kortsiktiga mål uppfattas som sammanhängande. De långsiktiga målen kommer i huvudsak att få ange i vilken utsträckning olika, på kort sikt verkande, jämviktsskapande medel bör utnyttjas. Dessa mål kräver i övrigt sin särskilda analys. Enligt ämbetets uppfattning borde LU sålunda tagit upp till diskussion, huruvida indelningen i mål och medel (anspråk respektive resurser) utan vidare kan överföras på långsiktsanalysen. Likaså efterlyser ämbetet i LU:s betänkande en analys av hur förverkligandet av en långsiktig målsättning påverkar andra målsättningar; t. ex. ökad gymnasial utbildning medför anspråk på ökad universitetsutbildning, vilka båda i sin tur ställer krav på ökad vuxenutbildning. Samspel av ovan nämnda slag framträder inte i tillräcklig grad i LU:s betänkande och genom att fästa större avseende vid dessa kommer ämbetet på vissa punkter fram till slutsatser som avviker från dem LU dragit. Det bör emellertid påpekas, att ämbetet funnit att LU i sin analys av utvecklingen av sektorer, där den kortsiktiga problematiken spelar en mer framträdande roll än den gör i de sektorer, som ämbetet

berör i sitt yttrande, presenterat mycket värdefullt material för bedömningen av utvecklingen de närmaste åren. Detta gäller bl. a. analysen av olika industrigrenars framtidsbedömningar samt frågor rörande kvinnornas förvärvsarbete.

B. Utvecklingen på arbetsmarknaden

LU:s analys av arbetsmarknaden innehåller huvudsakligen två element, nämligen dels en framräkning av den totala arbetskraftstillgången fram till 1980, dels en mer ingående analys av kvinnornas förvärvsarbete. Ämbetet anser sig inte ha anledning att gå in på sistnämnda analys. Vad beträffar skattningen av den totala arbetskraftstillgången kommer varje sådan att få grundas på osäkra arbetskraftsmått. Detta gäller även de två LU använder, 1960 års folkräknings samt arbetskraftsundersökningarnas definitioner. Med tanke på osäkerheten i skattningen, men framför allt med tanke på den typ av arbetsmarknadsproblem som kännetecknar dagens svenska ekonomi, finner ämbetet att en oproportionerligt stor uppmärksamhet ägnas åt den beräknade utvecklingen av den totala arbetskraftstillgången. De störningar som förekommer på arbetsmarknaden gäller inte hela arbetskraften utan arbetskraft inom vissa områden och/eller vissa branscher. I båda fallen spelar arbetskraftens utbildning en framträdande roll. Ämbetet vill h ä r påpeka, att LU i arbetskraftsbedömningen — bortsett från en kortare diskussion i Appendix A i SOU 1966: 1 — icke utnyttjat tillgängliga beskrivningar av arbetskraftens utbildningsstruktur. Ämbetet kan som ett exempel nämna den av statistiska centralbyrån p u b licerade analysen av sambandet mellan arbetslöshet och utbildningsnivå (Information i prognosfrågor 1965:2).

102 Bland arbetsmarknadsproblem som idag är starkt framträdande och som knappast kan antas minska i betydelse under det kommande årtiondet bör nämnas brist på arbetskraft med viss utbildning samt dold arbetslöshet o c h / eller låga löner för kortare utbildad arbetskraft som på grund av den totalt ökade utbildningen fått se sina konkurrensmöjligheter försämrade på arbetsmarknaden. För analysen och lösningen av dessa slags problem är kännedom om arbetsmarknadens utbildningsstruktur och dennas utveckling nödvändig. Ämbetets syn på bristproblematiken återfinnes i yttrandet över 1963 års universitets- och högskolekommittés (U 63) betänkande. I detta yttrande framhöll ämbetet bl. a. följande: »Det mest karakteristiska i fördelningsproblemet synes ligga däri, att hela utbildningssektorn f. n. utvecklas på grund av relativt samtidigt fattade reformbeslut. Ett betydande samlat krav på resurser för utbildningssektorn h a r att konkurrera med viktiga bristsektorer inom andra delar av samhällsekonomin, t. ex. sjukvårdsområdet och bostadsområdet. Ämbetet är samtidigt medvetet om att den högre utbildningen framöver har att konkurrera icke blott med näringslivet om investeringsresurser och personer för forsknings- och utvecklingsarbete m. m. utan även med a n d r a sektorer inom utbildningsväsendet om i första hand lärare.» Medel att snabbare nå en sådan produktionskapacitet inom bristsektorerna, som där möjliggör en verksamhet i en omfattning som svarar mot värderingarna i samhället, är höjning av de knappa produktionsfaktorernas produktivitet, utnyttjande av substitutionsmöjligheter mellan olika produktionsfaktorer samt främjande av flexibiliteten i produktionssystemet. Sådana produktionsstimulerande åtgärder ägnas stor upp-

märksamhet i ämbetets verksamhet. Bl. a. vill ämbetet hänvisa till uttalanden i avsnittet om kompletterande information om ämbetets långsiktiga verksamhet i den nyligen till ecklesiastikdepartementet avlämnade anslagsbedömningen för budgetåren 1967/68— 1970/71. Detta problemkomplex, av vilket en allsidig belysning är önskvärd, framträder inte i LU:s arbetskraftsbedömning. Anledningen härtill torde vara att LU i huvudsak ser till det totala antalet sysselsatta och ägnar otillräcklig uppmärksamhet åt arbetskraftens utbildningsmässiga och lokala sammansättning.

C. Den högre utbildningen inom den offentliga sektorn

LU redovisar i sin översikt av den offentliga sektorns utveckling följande tablå för de olika sektorernas tillväxttakt enligt myndigheternas egna bedömningar och enligt LU:s kalkyl. Myndigheternas planer och LU:s kalkyl avseende driftutgifter och investeringar inom offentlig tjänsteproduktion 1965—1970 (SOU 1966:1 s. 237). Som framgår av tablån på nästa sida kalkylerar LU för samtliga offentliga delsektorer utom för försvaret med långsammare utbyggnadstakt än myndigheterna. Endast för den lägre undervisningens och försvarets del anges av myndigheterna framlagda och av riksdagen godkända förslag (beslut i anledning av prop. 1965:141 angående universitetens utbyggnad resp. 1963 års försvarsbeslut) som underlag för myndigheternas bedömningar. Det kan genom att LU låter bedömningen avse hela utbildningssektorns expansion icke explicit utläsas, huruvida utredningens utbyggnadstakt understiger den i prop. 1965:141 angivna utbyggnadstakten. LU:s motivering för den lägre

103 Investeringar (exkl reparationer och underhåll)

Driftutgifter

1965 milj kr

Undervisning Socialvård Försvar övriga områden Totalt

Förändring 1965—1970 i % enl planer enl LU:s kalkyl

1965 milj kr

Förändring 1965—1970 i % enl planer enl LU:s kalkyl

1 200 800 200 2 050 600

+ 3V, + 57,

+4 +7 +5 + 3V. + 4V.

+ 5,8

+ 4,7

4 850

6,2

3 900 3 050 1 150 2 050 4 350

+ 5 + 8»/i + 6V2

14 500

utbyggnadstakten är huvudsakligen, att tillräckligt antal personer som levererar ifrågavarande tjänster inte kan uppbringas. I anslutning till LU:s diskussion kring den stela produktionsstrukturen inom bl. a. utbildningens olika delsektorer vill ämbetet hänvisa till sitt yttrande över U 63 :s betänkande och till bilaga 1 i yttrandet över 1960 års lärarutbildningssakkunnigas betänkande (SOU 1964:44 samt 1965:29), i vilka yttranden ämbetet framhäver nödvändigheten av att förstärka flexibiliteten och substitutionsmöjligheterna i utbildningssystemet. LU nämner i en avslutande kommentar i avsnittet om undervisningen (7.12.2) önskvärdheten av ökad rationaliseringsverksamhet och ökat pedagogiskt utvecklingsarbete. För ämbetet framstår som ett av de mest centrala problemen hur man genom utveckling av sådan verksamhet och andra skall kunna bedriva utbildningen i former, som är rationella och personalbesparande med tanke på utbildningens omfattning och differentiering i morgondagens samhälle. Allt eftersom konkreta förslag utarbetas inom ämbetet och därtill knutna utredningar avser ämbetet att återkomma i dessa frågor. Det finns emellertid skäl att i detta sammanhang understryka några fakto-

9V2 7 1 /, 4Vi 3V2

4 7

#u 3 5,0

rer som generellt kan verka hämmande på initiativ i fråga om rationalisering och i hög grad gäller utbildningsområdet inom den offentliga sektorn. Det svenska budgetsystemet, med dess starka inslag av krav på särredovisning i förväg av medelsdispositionerna är sålunda på grund därav ett midre ändamålsenligt instrument för en rationell hushållning. Ämbetet avser därmed bl. a. de hinder för satsning på kapital i stället för arbetskraft som gällande anslagsregler, med ofta skarpa gränser mellan avlönings- och sakanslag, innebär. Vidare betyder svårigheterna att på förhand styrka effekten av en önskad rationalisering på utbildningsområdet, med dess speciella svårigheter i fråga om resultatvärdering, ofta en återhållande faktor då fråga är om prövning av anslagsframställningar för rationaliseringsåtgärder. I den första frågan, rörande budgetsystemet, fäster ämbetet stort avseende vid det arbete beträffande hithörande spörsmål som nu pågår inom statskontoret.

D. Vissa marknadsproblem

I LU:s betänkande behandlas efterfrågan på tjänster inom samhällsekonomins olika delsektorer tämligen separat var för sig. Ämbetet finner att LU:s

104 analys härigenom i åtskilliga avsnitt inte återspeglar förloppen i verkligheten och därför knappast ger ett tillfredsställande underlag för långsiktigt verkande beslut. Förutom de exempel som anförts ovan vill ämbetet i detta sammanhang särskilt nämna LU:s analys av byggnadsmarknaden. LU behandlar byggnadsmarknaden dels (7.6) i en prognos för utvecklingen av åtta olika slag av nyproduktion samt för reparationer och underhåll, dels i ett särskilt avsnitt (7.10) om bostadsmarknaden. I båda fallen nöjer sig LU med att göra efterfrågebedömningar totalt för hela riket. Ämbetet efterlyser för byggnadsmarknadens del en analys där de lokala och regionala skillnaderna i problematiken framträder, samtidigt som det kartläggs hur en viss förändring — t. ex. inflyttning till ett område — medför efterfrågan på flera olika slag av investeringar i byggnader och anläggningar. Sådana investeringar kan avse både offentliga, t. ex. skolor och vägar, och privata, t. ex. bostäder och affärslokaler. Det är angeläget att få en uppfattning om både tidsstrukturen i efterfrågan och reella prioriteringsförfaranden. Vissa slag av byggnadsinvesteringar kommer sålunda till stånd i sådan omfattning att efterfrågan tillfredsställs medan andra i expander a n d e områden icke kommer till stånd i önskad omfattning. Ämbetet finner det vara av synnerlig vikt att denna problematik blir fullständigare utredd, inte minst för planering av utbildningens lokala fördelning. Ämbetet vill i detta sammanhang erinra om den betydelse U 63 tillmätte de lokala förutsättningarna för byggnadsproduktionen, liksom också om de önskemål som i samband med framläggandet av bostadsbyggnadsutredningens a n d r a betänkande (SOU 1964:3) framfördes om en särskild verksamhet för kartläggning

av de olika faktorer som bestämmer efterfrågan på bostäder.

E. Flexibilitetens betydelse i en expanderande ekonomi

En problematik som inte framträder i LU:s betänkande men som ligger i linje med de synpunkter ämbetet framfört ovan gäller hur man i utformningen av olika, särskilt offentliga, verksamheter både snabbare kan eliminera kortsiktiga störningar av den pågående utbyggnaden och smidigare kan anpassa sig till nya målsättningar. Hela denna fråga h a r samband med bl. a. frågan om utbildningsväsendets flexibilitet. Det förefaller som om Sverige i jämförelse med vissa andra västeuropeiska länder befinner sig i en tämligen gynnsam situation vad gäller utbildningsväsendets flexibilitet. Vid förverkligandet av långtgående utbildningsbeslut utgöres grundvalen av en enhetlig organisation för såväl obligatorisk utbildning som därpå följande frivillig utbildning. Det föreligger inte heller påtagliga kvalitativa skillnader mellan olika lärosäten i utbildningen på samma nivå. Dock är det uppenbart, att förverkligandet av beslutade utbyggnadsprogram på olika områden medför stora påfrestningar inom utbildningssystemet. Vid fortsatta undersökningar rörande den ekonomiska långsiktiga utvecklingen bör förhållanden av denna art ägnas ökad uppmärksamhet vid jämförelse mellan olika länder. Avslutningsvis vill ämbetet understryka följande. Det synes nödvändigt, att i framtida långsiktsbedömningar större betydelse tillmäts den långsiktiga problematiken än som synes ha skett i LU:s betänkande. Det är sålunda av stor betydelse att det klargöres, h u r och i vilken omfattning den ekonomiska politikens kortsiktsmedel påverkas av utbyggnads-

105 program som syftar till att tillfredsställa efterfrågan på olika tjänster vars storlek bestäms av accepterade rättvisekrav. Det är också nödvändigt att klarlägga h u r olika företeelser i samhällsekonomin, vilkas förekomst icke anses förenliga med rättvisekraven — låginkomstproblematiken och de norrländska arbetsmarknadsproblemen kan nämnas som exempel — påverkas av olika drag i den långsiktiga utvecklingen. — Stor uppmärksamhet bör då ägnas åt olika konsekvenser av förändringar i arbetsm a r k n a d e n s utbildningsstruktur liksom också åt utbildningsstrukturen, såväl inom utbildningsväsendet som på arbetsmarknaden, i andra länder än Sverige. Långsiktsbedömningar med en så-

dan uppläggning skulle vara av stort värde inte minst för myndigheterna i deras mera långsiktiga planering. Beslut i detta ärende har, efter föredragning av fil. lic. Waldén, fattats av universitetskanslern Bosén samt ledamöterna av ämbetets styrelse Brising, Garpe, B. Olsson, Hj. Olson, Wallander, Willers och Woxén. I ärendets slutliga justering har, förutom undertecknade, deltagit byråcheferna Poppius och Berg, avdelningsdirektörerna Almefelt, Hagbergh, Häggquist, Skoglund och "Wennström samt byrådirektörerna Ebenius och Holmgren. Stockholm den 21 mars 1966. Nils Gustav Rosén Lars Johan

Waldén

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Inledningsvis kan konstateras att utredningen icke haft till uppgift att rekommendera några särskilda lösningar, utan att på grundval av givna data söka belysa verkningarna av tänkbara fördelningar av de produktiva resurserna. De i rapporten redovisade avsnitten berörs här därför endast i den mån de mera direkt har anknytning till väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsområde. Det har därvid för styrelsen varit av särskilt intresse att se bl. a. hur utredningen bedömt samhällsutvecklingens inverkan på transportefterfrågan samt, omvänt, hur utbyggnaderna inom transportsektorn påverkar samhällsekonomin i övrigt. Den av utredningen påtalade interdepedensen mellan olika sektorer av samhällsekonomin kan sålunda i hög grad anses relevant för förhållandet mellan befolknings- och näringslivsutvecklingen å ena sidan och utveckling-

en av person- och godstrafik å den andra. På investeringssidan är de tyngst vägande ökningsposterna bostäder, industri samt vägar och gator. En nödvändig avvägning mellan dessa investeringsområden måste ske mellan å ena sidan bostäder — och i viss mån vägar och gator — samt å andra sidan industriinvesteringarna. Som utredningen framhåller är vägar och gator, liksom vatten- och avloppsanläggningar, delvis följdinvesteringar till bostadsbyggandet, men styrelsen vill betona att även industriinvesteringarna delvis är beroende av samtidiga utvidgningar inom transportsektorn. Vad beträffar bostadsbyggandet sammanhänger utvecklingen inom denna investeringssektor intensivt med befolkningsutvecklingen och den fortgående urbaniseringen, vilken väntas fortsätta under avsevärd tid fram-

106 över, varvid skapas speciella problem med avseende på transporterna inom tätortsområdena. I utredningen framhålles bl. a. att då vårt samhälles utveckling i mycket hög grad styrs av offentliga investeringar och gränsdragningar — ofta med verkningar mycket långt fram i tiden — ter det sig angeläget att dessa så långt det är möjligt arrangeras enligt genomarbetade samordnings- och optimeringsprinciper. Enligt styrelsens uppfattning är detta en mycket väsentlig fråga när det gäller bl. a. väg- och gatuinvesteringarnas omfattning och inriktning. Styrelsen har i flera sammanhang framhållit angelägenheten av en stark samordning mellan trafikledsplaneringen och övrig samhällsplanering för att på läng sikt möjliggöra en minimering av samhällets totala kostnader. Den grad av samordning som i detta hänseende förekommer i dagens samhälle är icke helt tillfredsställande. En förbättring härvidlag måste komma till stånd, men denna förutsätter ett betydande engagemang från statsmakternas sida. Styrisen vill även betona utredningens konstaterande, att fastän Sverige ligger bland de främsta bland världens länder i fråga om sådana anläggningar som järnvägar och vägar per capita räknat, vilket naturligtvis i och för sig är tillfredsställande, måste man samtidigt beakta den betydande ekonomiska belastning som avstånden utgör i vårt geografiskt sett vidsträckta landområde. Ansamlingen av befolkningen till större stadsregioner kan härvid ses som en positiv utveckling, då den underlät-

tar inte bara det interna samarbetet ulan också kontakterna över långa avstånd. Det är sålunda i anslutning till större agglomerationer som tillräckligt trafikunderlag skapas för kapacitetsstarka kommunikationsleder. Emellertid kräver en sådan utveckling samtidigt att långsiktiga bedömningar verkställes i fråga om trafikledsbyggandet. Det är därvid givetvis av vikt att nödvändiga ökningar av transportinvesteringarna sker i sådan takt att erforderlig balans ernås såväl med hänsyn till rådande arbetskraftssituation som landets ekonomi totalt sett. De i utredningen redovisade avvägningarna av landets beräknade framtida resurser baseras i vad avser väg- och gatuinvesteringarna på de sammanlagda ordinarie arbetena och beredskapsarbetena. Under förutsättning att även beredskapsmedlen kan utnyttjas på det från väg- och transportpolitisk synpunkt lämpligaste sättet, synes den nämnda avvägningen vara förenlig med en optimal transportplanering. Styrelsen vill dock, mot bakgrunden av det ovan sagda, kraftigt understryka nödvändigheten av att transportapparaten — varvid främst avses vägar, gator och kollektiva transportmedel — under de närmaste åren gives en hög prioritet. Med hänsyn till att delutredningen om trafikutveckling och trafikinvesteringar (bilaga 5) ännu ej framlagts, h a r styrelsen i detta sammanhang icke kunnat ingå på några detaljspörsmål i utredningen. Stockholm den 21 mars 1966. Gust.

Vahlberg Per Olov

Tjällgren

107 Överbefälhavaren Allmänt

I anslutning till förra långtidsutredningens betänkande (SOU 1962:10) framhöll överbefälhavaren (ÖB skr Fst/Sekt IV 30/5 1962 nr 050), att det är av avgörande betydelse för försvaret att industrin, som bildar de yttersta materiella förutsättningarna för vidmakthållandet av vår försvarseffekt, har tillfredsställande kapacitet. I annat sammanhang har överbefälhavaren rent generellt uttalat att det är önskvärt och nödvändigt med tillverkning av krigsmateriel inom landet trots att detta kanske inte alltid ger den optimala lösningen för funktion, tid och kostnad. I den kommande avvägningen av resurserna till olika ändamål bör som ett led i vår säkerhetspolitik eftersträvas en hög framstegstakt för industrins investeringar. För att minska kraven på personal i administrativ tjänst bör — såsom utredningen påpekat — all kraft läggas på arbetsbesparande rationalisering inom offentlig verksamhet. Svårigheten ligger till stor del i att mäta produktivitetsökningen av föreslagna rationaliseringsåtgärder så att åtgärderna inte blir fiktiva. Dylika produktivitetsmätningar kommer att utföras inom krigsmakten. 1964 års försvarskostnadsutredning arbetar i samråd med krigsmaktens myndigheter på att finna lösningar bl. a. på detta problem.

lämpas fram till 1970. I utredningen av det militära försvarets fortsatta utveckling (ÖB 65) har överbefälhavaren hävdat att de ekonomiska resurserna för försvarsändamål måste ökas om krigsmaktens uppgifter fortsättningsvis skall lösas på ett tillfredsställande sätt. De erforderliga resurserna skulle erhållas, om ett nytt försvarsbeslut grundades på överbefälhavarens eget förslag i utredningen. Under treårsperioden 1967/68 —1969/70 skulle detta innebära att i den redovisade realkalkylen föreligger en brist av ca 700 mkr. Försvarskostnadernas andel i bruttonationalprodukten såscm den anges i långtidsutredningen skulle ändå komma att bli mindre än under den gångna femårsperioden, vilket åskådliggörs i tabellen nedan.

Budgetår

BNP (mkr)

1967/68 1968/69 1969/70

112 400 117 100 122 000

Försvars- Försvarsutgifter en- utgifternas ligt ÖB för- andel av slag (mkr) B N P ( % ) 4 665 4 828 4 997

4,15 4,12 4,10

Anm. 1964 års priser.

Under gällande försvarsbeslutsperiod var försvarsutgifternas andel 1965/66 4,6 %. Andelen 1966/67 beräknas i bilaga 6 till årets statsverksproposition till 4,2 %.

Försvarets investeringar (6.3) Utvecklingen av försvarsutgifterna (7.12.6)

Utredningens kalkyl bygger på antagandet att gällande försvarsbeslut dvs. den reducerade kostnadsramen »3.600» till-

Försvarets investeringar har under perioden 1960/65 släpat efter framförallt på grund av otillräckliga organisatoriska resurser. Anspråken på byggnadsverksamheten har ökat men organisa-

108 tionen har först nu kunnat anpassas till ställda krav. Materielbeställningarna har påverkats av detta förhållande. En kraftig uppgång av utgifterna för investeringar för att täcka eftersläpningarna måste därför bli en tydlig tendens i försvarsutgifterna fram till 1970.

Försvarets resursförbrukning i förhållande till produktiviteten (7.12.6)

Denna långtidsutredning liksom den närmast föregående (SOU 1962:10) tar särskilt upp det inkomstbortfall, som uppstår genom att värnpliktiga under tjänstgöring avlönas lägre än eljest. Att enbart anföra detta exempel är misslelande. Utjämnande faktorer, som är rent samhällsnyttiga, borde även nämnas. Dylika är exempelvis utbildningen vid försvaret som den värnpliktige till vissa delar kan direkt tillgodogöra sig i sina kommande arbetsuppgifter och som därigenom kan avkorta den totala icke

militära utbildningstiden samt militär personals utnyttjande vid katastroftillfällen och andra toppbelastningar på samhällsapparaturen. Försvaret producerar således åt samhället tjänster för vilka — om försvaret inte funnes — resurser hade måst skapas på annat sätt. Detta har inte berörts i utredningen. Genom att avvägningsproblemen kontinuerligt beaktas i det militära planeringsarbetet säkerställs en rationell avvägning även mellan materiel och personal. Särskilda svårigheter att göra denna avvägning optimal föreligger emellertid vid sådana opåräknade ryck i planeringen, som föranleds av yttre betingelser, som ligger utanför de militära myndigheternas ansvarsområde. Stockholm den 21 mars 1966. På uppdrag av överbefälhavaren Carl Eric Chef för

Almgren

försvarsstaben Nils

Sköld

Överståthållarämbetet Från Stockholms stad har under hand inhämtats, att staden icke önskar avge yttrande över rapporten. Med anledning av remissen får överståthållarämbetet anföra följande. Ämbetet har icke ansett sig böra närmare ingå vare sig på de i rapporten framlagda beräkningarna eller på de olika avvägningsproblem för nationalhushållet i dess helhet, vartill prognoserna ger anledning. Som långtidsutredningen framhållit är dessa avvägningsproblem av praktisk natur. Som företrädare för landets mest utpräglade bristområde i vad gäller bostäder, vilket område jämte angränsande kommuner inom stor-stockholmsrä-

jongen tillika präglas av ett synnnerligen starkt inflyttningsöverskott, vill överståthållarämbetet emellertid erinra om de krav på investeringsutrymme som föranleds av dessa förhållanden i fråga om såväl bostadsbyggande som de kommunala s. k. fondinvesteringarna för kommunikationer, trafikleder, avloppsväsen, skolor m. m. Även om skälen för att i särskild grad tillgodose de tillväxtfrämjande industriinvesteringarna är starka, speciellt med hänsyn till de oförmånliga tendenserna beträffande handelsbalansen med utlandet, synes kraven på bostäder och utrymme för kommunala investeringar vara av sådan omfattning och styrka att handlingsfri-

109 heten i viss mån inskränkes. Det torde, vilken ståndpunkt man i övrigt än intar i de stora avvägningsfrågorna, vara ofrånkomligt att tillgodose de nyss angivna kraven på resurser. Dessa äro till väsentlig del ett uttryck för en omlokalisering av näringsliv och arbetskraft, som syftar till största möjliga effektivitet. Som allmän förvaltningsmyndighet har överståthållarämbetet att konstatera de svårigheter i fråga om tillgången på arbetskraft, som redan är fullt tydliga och kan förväntas bestå. Dessa svårigheter kräver icke blott en intensiv rationaliseringsverksamhet utan bl. a. även att man beaktar att nya arbetsuppgifter icke utan tvingande skäl läggs på

statsmyndigheterna. Tvärtom kan det finnas anledning undersöka om icke vissa arbetsuppgifter kan slopas. Såsom framgår av rapporten kommer den fortsatta ökningen av arbetskraftstillgångarna att i huvudsak avse kvinnliga arbetstagare, varvid deltidsanställning i ökad omfattning aktualiseras, överståthållarämbetet vill i detta hänseende erinra om att vissa anställningsformer i statstjänst f. n. icke synes förenliga med deltidstjänstgöring, något som det kan finnas anledning att inför den väntade utvecklingen närmare utreda. Stockholm den 28 mars 1966. Allan Sam

Nordenstam

Widmark

Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsens arbetsbelastning och det förhållandet att större delen av långtidsutredningens huvudrapport hänför sig till frågor som synes m e r a ägnade för överväganden av centrala än av regionala organ har gjort, att länsstyrelsen begränsat sitt yttrande till att avse allenast vissa delar av rapporten. I sin sammanfattning av förhållandena under första hälften av 1960-talet konstaterar långtidsutredningen att produktionen ökat snabbare än tidigare och bland annat skapat utrymme för en stark stegring av konsumtionsstandarden och en förlängd fritid. I ett utvecklingsområde, som huvuddelen av Stockholms län tillhör, har verkningarna av dessa förhållanden varit särskilt markerade. Kommunerna i länet inom Storstockholm har som bekant fått bära större delen av ansvaret för standardhöjningen i bostadsavseende såväl be-

träffande permanentboende som fritidsboende inom huvudstadsområdet, liksom också för tillgodoseendet av den ökade standard på andra områden som inflyttningen till större tätortsområden är ett uttryck för. Därav följer också att länskommunerna fått en stark känning av den negativa sidan av utvecklingen — bostadsbrist och andra köproblem särskilt inom den offentliga sektorn. Även den statliga länsadministrationens bristande resurser blir i en sådan situation mycket påtagliga, vilket länsstyrelsen i olika sammanhang haft anledning framhålla. Länets speciella struktur kommer också till uttryck vid en jämförelse mellan de riksbedömningar långtidsutredningen redovisat för befolkningens ålderssammansättning och de beräkningar som gjorts för Stockholms län. Länet har alltså en åldersmässigt myc-

110 Beräknad förändring i åldersgruppernas andel av befolkningen 1965—1980 Åldersgrupp 0—15 16_64 65_W

Långtidsutredningen 1965—1980 22,3%—24,5% 64,8%—59,4% 12,9%—16,1%

Stockholms län 1965—1980 25,2%—29,2% 67,3%—64,3% 7 , 3 % — 6,6%

ket gynnsam befolkningsstruktur, som emellertid kommer att fortsättningsvis ställa stora krav på offentliga investeringar, såsom för samhällsservice av olika slag, för undervisning och för bostadsbyggande, med därtill hörande investeringar i kommunikationsleder, anordningar för vatten- och avloppsförsörjning och liknande, samt inte minst i anläggningar för hälso- och sjukvård. Endast ifråga om åldringsvården synes länet bära en mindre ansvarsbelastning än som gäller allmänt för landet. När det gäller fördelningen av resurserna inom olika områden av offentlig konsumtion, är det enligt länsstyrelsens mening mycket angeläget tillse att länet med sin samhällsbyggnadsaktivitet och relativt unga befolkning kan få möjlighet till en harmonisk utveckling. I den knapphetssituation på arbetskraft som under lång tid synes komma att råda är det också nödvändigt att så väl som möjligt tillvarata den ungdomliga arbetskraft länet erbjuder, liksom också

att skapa möjligheter till heltids- och deltidsarbete för de gifta kvinnorna inom utbyggnadskommunerna. Länsstyrelsen delar för övrigt långtidsutredningens uppfattning om nödvändigheten av att undersöka vad som kan göras för att rationalisera även de tjänsteproducerande sektorerna i samhället. När det gäller frågorna om prioritering för vissa av de offentliga investeringarna — undervisning, vård och bostadsbyggande med följ din vesteringar — har länsstyrelsen ovan framhållit synpunkter som talar emot ett avbrytande av en sådan omvandling som huvuddelen av länet för närvarande genomgår. Svårigheterna att få arbetskraft till undervisnings- och vårdområden, liksom kostnadsstegringen för bostadsbyggandet bör man enligt länsstyrelsens mening snarare söka möta med positiva åtgärder än med uppbromsning, med de problem som därigenom på längre sikt måste uppstå. I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit chefen för planeringssektionen förste länsassessorn Olof Ljungström. Stockholm å landskansliet den 17 mars 1966. Gösta Falk Bengt

Sparrman

Länsstyrelsen i Östergötlands län Liksom tidigare långtidsutredningar lämnar den i år publicerade ett mycket värdefullt material soih grund för de ställningstaganden som under den närmaste tiden måste göras av planerande och beslutande organ inom såväl den offentliga som privata sektorn. Värde-

fullt är också att utredningens material — i motsats till tidigare långtidsutredningars — kunnat framläggas redan vid ingången av den aktuella prognosperioden. Detta har förmodligen möjliggjorts inte minst därigenom att långtidsutredningen »permanentats» inom ett

Ill särskilt sekretariat för ekonomisk planering i finansdepartementet. Arbetet har härigenom också kunnat präglas av en värdefull kontinuitet gentemot föregående långtidsutredning. Det är angeläget att arbetet med kommande långtidsutredningar också kan få fortgå i sådana former att denna kontinuitet bevaras samt att publiceringen kan ske i rätt tid. En nyhet i den senaste långtidsutredningen är det försök till inblick i den 1 O-årsperiod som följer på den 5-årsperiod, som prognosen i första hand gäller. Samtidigt som detta tillskott i och för sig är värdefullt accentuerar det den betydande svaghet som — särskilt på längre sikt — vidlåder alla prognoser uppbyggda på extrapolering av trender. Väl underbyggda resonemang har i flera fall givit anledning att förutsäga brott i den kommande trendmässiga utvecklingen, men det är sällan möjligt att på grundval av trender förutsäga vad som borde komma i stället. Härför kräves analyser av annat slag, men dessa saknas i den nu föreliggande långtidsutredningen. En antydan om vilka överväganden, som måste ske för att på lång sikt mera realistiskt kunna bedöma utvecklingen, ges i appendix B. För länsstyrelsen som regionalt lokaliseringsorgan utgör denna del av utredningen en utomordentligt värdefull nyhet, eftersom här för första gången inom ramen för arbetet med långtidsutredningar också framhålles, att den ekonomiska utvecklingen inte bara skall ses ur hela landets synvinkel utan också h a r en rumslig — regional — problematik. De naturliga resurserna, den redan utbyggda samhällsapparaten och den bofasta befolkningen, som utgör viktiga grundstenar för den ekonomiska aktiviteten, är redan rumsligt fördelade enligt olika konstellationer, representerade av

hela skalan från utpräglade storstadsregioner till rena glesbygder. Näringslivet och befolkningen har redan ganska utpräglade preferenser för vissa punkter eller intervall på denna skala, vilket bland annat tagit sig sådana diametralt motsatta uttryck som »flykten från landsbygden» och utflyttning av företag från storstäderna. Besultatet — såväl det uppnådda som förväntade — av en verksamhet varierar tydligen med strukturen hos den ort eller den region, inom vilken verksamheten bedrivs. Tyvärr saknas ännu undersökningar, som visar hur en ort eller en region bör vara uppbyggd för att bäst svara mot de önskemål befolkning och näringsliv ställer upp. Dessa önskemål varierar självfallet i tid och rum och utöver krav på en viss uppbyggnad måste därför kraven på anpassbarhet ställas mycket högt. Enligt länsstyrelsens mening bör undersökningar av ovan antytt slag snarast genomföras. Teoretiska modellstudier med simulering med hjälp av datamaskiner bör härvidlag kombineras med praktiska försök att »i fältet» bygga upp lämpliga regioner, vilka äger de nuvarande storstadsregionernas fördelar utan att lida av dessas nackdelar. Det är mycket möjligt att de här antydda undersökningarna skulle kunna ge anledning till att på lång sikt söka länka utvecklingen i banor, som markant avviker från den utveckling, som trenderna för närvarande pekar mot. Av utredningen framgår att vårt land under överskådlig tid kommer att lida brist på arbetskraft. Denna brist måste enligt utredningen bland annat uppvägas av en ständigt ökad kapitalinsats för att önskad ekonomisk tillväxt skall kunna uppnås. Alla möjligheter att rationalisera måste utnyttjas. Frågan är om inte hela samhällsstrukturen skulle kunna rationaliseras högst väsentligt just på basis av de nyssnämnda teoretis-

112 ka och praktiska försöken. Hela denna rationalisering måste anses vara en uppgift i första hand för samhället. Det långsiktiga vinstmotivet inom den privata företagsamheten torde borga för att rationaliseringen där sker med all möjlig intensitet. Ett vinstmotiv kombinerat med ett välfärdsmotiv borde motivera att statsmakterna åtar sig att planera och genomföra en rationalisering av hela vårt lands infrastruktur — någon annan myndighet eller organisation torde icke kunna göra det. Vid den strukturrationalisering som måste ske inom företag och samhälle är det av särskild vikt att man i vårt land kan räkna med mycket god tillgång till en produktionsfaktor — nämligen yta. För närvarande täcks endast 0,7 % av Sveriges yta av tätorter och i dessa tätorter ingår förutom bebyggelse, parker och dylikt också större delen av våra arealkrävande industrier. Vid jämförelse med flertalet andra välutvecklade industriländer — i varje fall i Europa — torde framgå att Sverige har ovanligt god tillgång till yta. Ytan som konkurrensmedel bör därför särskilt uppmärksammas vid näringslivets fortsatta utbyggnad utanför storstadsområdena — inom dessa är självfallet priset på ytan en av orsakerna till näringslivets decentralisering. överhuvudtaget måste markanvändningsfrågorna bli en huvudpunkt vid överväganden om den fortsatta utbyggnaden av vårt lands näringsliv. En intensifierad översiktlig långsiktig planering på riks- och lokalplan behövs därför. Uppgiften kan dock inte lösas utan ökade personella och ekonomiska resurser på olika nivåer — inte minst länsplanet. Liksom den ekonomiska långtidsplaneringen nu särskilt uppmärk-

sammas av ett sekretariat inom finansdepartementet borde den fysiska långtidsplaneringen på motsvarande sätt följas upp av en speciell arbetsenhet inom inrikesdepartementet. En sådan enhets anknytning till lokaliseringsenheten inom nämnda departement synes naturligLänsstyrelsen anser sig inte ha anledning att i detalj kommentera vare sig utredningens prognoser för olika sektorer av näringslivet eller de försiktiga uttalanden utredningen gjort för att antyda lämpliga vägar att söka länka utvecklingen. Bent generellt vill dock länsstyrelsen framhålla att i ett samhälle, som i stort kännetecknas av bland annat »fritt konsumtionsval, fri konkurrens, fritt yrkesval och fri etableringsrätt» måste detaljregleringar i möjligaste mån undvikas — i all synnerhet långvariga sådana. Genom dessa detaljregleringar sätter man nämligen mer eller mindre ur spel en del av de vid detta lag tämligen välkända och därför också med generella medel påverkbara krafter, som i en marknadsekonomi bestämmer utvecklingen. Man råkar härigenom lätt in i en okontrollerbar situation. Som kanske mest flagranta exempel härpå kan nämnas hyresregleringen, vars successiva avskaffande torde vara en av förutsättningarna för uppnående av balans på bostadsmarknaden. I handläggningen av detta ärende h a r deltagit undertecknade, landshövding och länsplanerare, samt landssekreteraren Lindeberg och förste länsassessorn Beskow. Linköpings slott i landskansliet den 11 mars 1966. Per Erik

Berggren

Eckerberg

113 Länsstyrelsen i Malmöhus län Den avgivna rapporten anger för den kommande femårsperioden en betydande knapphet på resurser och inte minst på arbetskraft. För att förverkliga den av utredningen uppgjorda prognosen för den totala inhemska arbetskraften måste även i fortsättningen bedrivas en aktiv arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik. Länsstyrelsen vill därvid särskilt understryka vikten av att de gifta kvinnornas inträde i förvärvslivet underlättas genom bl. a. förbättrad vuxenutbildning och genom utbyggnad av den kollektiva barntillsynen. Även företagarnas inställning till den kvinnliga arbetskraftens problem är av stor betydelse. Bl. a. måste hänsyn i ökad omfattning tagas till de gifta kvinnornas önskemål i fråga om deltidsarbete. Ökad inflyttning av utländsk arbetskraft är en annan möjlighet att öka arbetskraftstillgångarna. Långtidsutredningen har kalkylerat med en nettoinflyttning av 10 000 utlänningar per år. Under senaste åren har nettoinflyttningen varit mer än dubbelt så stor. Det faktiska utfallet i framtiden blir givetvis beroende av den invandringspolitik som förs men det förefaller inte uteslutet att arbetskraftstillskottet utifrån kan bli större än långtidsutredningen räknat med. Detta förutsätter dock ett ökat bostadsbyggande i de orter som tar emot arbetskraften. Enligt länsstyrelsens mening borde långtidsutredningen närmare ha klargjort de ekonomiska konsekvenserna av en ökad inflyttning av utländsk arbetskraft. Då arbetskraftstillgångarna torde bli starkt begränsade är en breddning av resursutrymmet således främst beroende av möjligheterna att höja arbetsproduktiviteten. En aktiv näringspolitik som ger ett relativt stort utrymme för 8—614734

näringslivets investeringar och som underlättar arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska omflyttning från mindre till mera produktiva sysselsättningar i förening med bl. a. höjd utbildningsnivå, minskad arbetstid och introduktion av tekniska nyheter, bör enligt länsstyrelsens mening kunna ge en större ökning av produktiviteten i framtiden än utredningen kalkylerat med. Även om utredningen enligt länsstyrelsens uppfattning underskattat de framtida resurserna torde liksom under den gångna femårsperioden uppstå svårlösta avvägningsproblem vid resursernas fördelning mellan samhällsekonomins olika sektorer. Länsstyrelsen anser sig i detta sammanhang inte ha anledning att närmare gå in på hur resurserna lämpligast bör fördelas mellan olika produktions- och användningsområden. Länsstyrelsen vill emellertid framhålla att det i ett läge med knappa resurser är särskilt viktigt att resurserna utnyttjas effektivt. Enligt länsstyrelsens mening bör den regionia fördelningen och samordningen av resurserna ägnas störro uppmärksamhet i den ekonomiska långtidsutredningen än som skett. Vi går nämligen mot en period med betydande strukturförändringar inom näringslivet, vilka i sin tur i hög grad torde påverka befolkningens framtida fördelning. Starka skäl talar för att det blir en fortsatt koncentration av befolkningen till tätorterna och att därvid storstadsregionerna i absoluta mått kommer att svara för större delen av tätortstillväxten. Genom en riktig regional fördelning och samordning av samhällsresurserna torde det vara möjligt att uppnå ökad utnyttjandeeffekt av insatserna cch därmed större totalt resursutrymme i ekonomien. Tyvärr är de metoder som

114 do centrala organen använder vid den regionala resursfördelningen ofta bristfälliga. Det saknas bl. a. tillräckligt underlag för de fördelande myndigheterna att på ett rättvisande sätt klargöra bristsituationerna och deras negativa följdverkningar i olika delar av landet. Avsaknaden av jämförbart material gör det också svårt för de regionala myndigheterna att bevaka sina intressen vid den centrala resursfördelningen. Det behövs alltså ytterligare utredning som

underlag för bedömningar av hur byggandet och resurserna i övrigt bör regionalt inriktas för att ur samhällsekonomisk synpunkt ge den största utdelningen. I detta ärendes handläggning h a r deltagit, förutom undertecknade landshövding och planeringsdirektör, landssekreteraren Hjelmqwist. Malmö i landskansliet den 21 mars 1966. Torsten

Gösta Netzén Buregren

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Länsstyrelsen har genom remiss berett Göteborgs stadskollegium tillfälle att yttra sig över utredningen. Dess yttrande bifogas. Länsstyrelsen vill inledningsvis understryka den betydelse långtidsutredningarna har för samhällsplaneringen i stort, dels genom de analyser som görs beträffande tillgängliga totala resurser, dels genom de belysande principiella diskussioner som förs. Länsstyrelsen noterar också med tillfredsställelse att utredningen denna gång tagit upp de regionala problemen till diskussion både ur principiell synpunkt genom det av professor Hägerstrand författade appendix B och genom specialstudier av aktuella investeringsplaner för var och en av de tre storstadsregionerna. Genom att sistnämnda studier ännu ej publicerats kan länsstyrelsen här ej ta upp dem till behandling. Syftet med långtidsutredningarna är »att kartlägga och analysera utvecklingstendenserna inom ekonomin». Denna studie genomför utredningen dels som en principdiskussion och dels genom att presentera ett konkret exempel, en »realkalkyl», där bruttonationalprodukten antages komma att öka med 4,2 % per år. Utredningen påpekar att

dess exempel inte får ses som någon rekommendation beträffande avvägningsfrågorna och resursernas fördelning. Detta borde enligt länsstyrelsens mening ha understrukits kraftigare än vad som nu sker. Bisken för feltolkningar av gjorda beräkningar i utredningar av denna typ ligger alltid nära till hands. Utredningen utgår i sin diskussion från tre förutsättningar, som den anser vara allmänt omfattande nämligen att den ekonomiska politiken skall säkra full sysselsättning, en betalningsbalans med utlandet utan underskott och slutligen stabila priser. Länsstyrelsen finner denna målsättning värdefull och riktig inför de avvägnings- och resursfördelningsproblem som kommer att uppstå. Utredningens beräkningar av arbetskraftsresursernas utveckling i landet visar, att totala antalet förvärvsarbetande kommer att öka med endast 0,7 % per år medan folkmängden kommer att öka med 0,8 % per år. I sina beräkningar förutsätter utredningen att en markant höjning av förvärvsfrekvensen hos de gifta kvinnorna kommer att äga rum, vilket i sin tur implicerar en högre frekvens deltidsarbetande. Vidare räknar

115 utredningen med en förkortning av arbetstiden samt en nettoinvandring av 10 000 personer/år. Enligt dessa antaganden kommer antalet årsarbetande endast att öka med 0, 3 % per år och en nedgång i arbetskraftsvolymen kommer att ske, mätt efter antalet arbetade timmar, med 0,3 % per år. Länsstyrelsen ansluter sig till utredningens antaganden om nedgången i arbetskraftsvolymen, men ställer sig tveksam till antagandet om en nettoinvandring av 10 000 personer/år. De senaste åren h a r visat en betydligt högre nettoinvandring och här borde utredningen kunnat räkna med ett högre värde. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att den intensiva expansion inom näringslivets samtliga områden som äger rum i Väst-Sverige och då främst i Göteborgsregionen är ytterst arbetskraftskrävande. Rationaliseringarna inom de primära näringarna — jordbruk, skogsbruk och fiske — har numera nått så långt i Göteborgsregionen att ytterligare arbetskraftsresurser ej står att få här. Näringslivets behov av arbetskraft måste därför tillgodoses genom inflyttning av inhemsk och utländsk arbetskraft. Denna ström av utifrån kommande arbetskraft innebär en ytterst kraftig belastning på regionens resurser beträffande bostäder, allmän och kommersiell service, kommunikationer etc. Som exempel på vilken omfattning den utländska arbetskraftsinvandringen har kan nämnas, att vid årsskiftet 1965/66 fanns drygt 22 300 utlänningar arbetsanmälda i länet — varav huvudparten i Göteborg — vilket utgjorde närmare 14 % av samtliga arbetsanmälda utlänningar i landet. Enbart under sista kvartalet 1965 ökade antalet arbetsanmälda utlänningar i länet med cirka 2 000 personer. Länsstyrelsen har velat redovisa dessa förhållanden då de, enligt länsstyrel-

sens mening, på ett högst påtagligt sätt belastar regionens resurser. Detta förhållande bör beaktas vid den allmänna fördelningen av landets totala resurser. Utredningen skisserar i sin realkalkyl en viss dämpning av såväl den privata som den offentliga konsumtionens tillväxt i jämförelse med utvecklingen åren 1960—-1965. Nedskärningarna inom sistnämnda område drabbar framför allt vårdområdena samt den högre undervisningen. Enligt länsstyrelsens mening vore det önskvärt att den privata konsumtionen hålles tillbaka ytterligare så att de mycket angelägna investeringarna på dessa områden kan följas upp. Allmän återhållsamhet i investeringarna inom vårdområdena men även beträffande den högre undervisningen får självfallet betj'dligt mer vittgående konsekvenser inom ett expansivt område som Göteborgsregionen än inom övriga delar av landet. För att något belysa förhållandena vill länsstyrelsen framhålla den påtagliga brist som råder i fråga om utbildad arbetskraft. Inte minst olika myndigheter har känning av detta förhållande. Det synbara resultatet av denna brist är framför allt de eftersläpningar som uppstår inom vitala avsnitt av samhällslivet. Genom att antalet ungdomar med god grundutbildning år från år ökar, ter det sig föga rationellt att dessa, på grund av begränsade undervisningsresurser, ej skall kunna delges högre utbildning, och därigenom bidraga till att avhjälpa ovan nämnda brist. När det gäller investeringarna i övrigt är det helt naturligt att länsstyrelsen understryker behovet av ökade resurser till transportväsendet. En nyligen gjord inventering av önskemålen om utbyggnad av gator och vägar, broar etc. inom Göteborgsregionen visar att det skulle behöva göras investeringar omfattande totalt närmare två miljarder

116 kronor fram till år 1975. De rådande trafikförhållandena i regionen har också skarpt kritiserats av stadens myndigheter, som inom några år förutser helt olidliga förhållanden för motorfordonstransporterna genom staden. Redan nu kan man konstatera, att transporterna till Göteborgs hamn, som alltmer antar karaktären av regionhamn för stora delar av Skandinavien, brottas med mycket stora svårigheter. Till detta kan läggas att kommunikationsförhållandena inom övriga delar av länet behöver förbättras. Länets vägnät är hårt belastat inte minst genom att huvuddelen av trafiken mellan Norge och kontinenten passerar länet. En fråga, som ytterligare accentuerar behovet av investeringar inom framförallt norra och mellersta delarna av länet, är den satsning på en förstärkning av näringslivet inom berörda område, som görs från länsstyrelsens och övriga länsmyndigheters sida. Dessa planers förverkligande är dock i betydande omfattning avhängiga av att kommunikationsförhållandena, vatten- och avloppsfrågorna samt de allmänna serviceanordningarna i övrigt ordnas på ett ur människornas synpunkt tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen vill till slut understryka professor Hägerstrands synpunkter i appendix B om »Begionala utvecklingstendenser och problem». De regionala frågornas lösande stöter sannolikt på större problem i Göteborgs och Bohus län än i någon annan del av landet. Detta sammanhänger framförallt med länsgränsens olyckliga utformning samt befolkningens starka koncentration till den södra länsdelen. Trots aktningsvärda försök från länsstyrelsens sida att få en regional utredning till stånd har detta hittills tyvärr ej lett till något resultat. De frågor länsstyrelsen främst vill ha belysta i en dylik utredning sam-

manhänger främst med den fysiska planeringen samt markanvändningen i stort. Genom att någon utredning beträffande dessa frågor ej kommit till stånd ställs myndigheterna ofta i den situationen att de saknar möjligheter att påverka viktiga frågors lösning. Länsstyrelsen instämmer därför helt i författarens synpunkter »att man bör bygga upp och vidmakthålla ett datasystem, som delvis har annan karaktär än den nu tillgängliga statistiken» samt att »Metoder måste skapas som tillåter smidig snabb överblick över avsikter och möjligheter». I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade även landssekreterare Axelson deltagit. Göteborg i landskansliet den 18 mars 1966. Per Lennart

Göteborgs

Nyström

Grönberg

stadskollegium

Med resolution den 26 januari 1966 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berett Göteborgs stadskollegium tillfälle inkomma med yttrande över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport »Svensk ekonomi 1966/1970» SOU 1966: 1. I ärendet har begärda yttranden avgivits av Göteborgs stads statistiska kontor och Göteborgs stadskollegiums finanskontor dagtecknade den 15 februari 1966. Därefter har kommunalrådet Arne Berggren i ärendet avgivit bilagda, den 21 februari 1966 dagtecknade promemoria. Med överlämnande av de till ärendet hörande handlingarna får stadskollegiet härmed såsom eget yttrande i anledning av länsstyrelsens nu ifrågavarande re-

117 miss åberopa innehållet i kommunalrådet Berggrens ovannämnda promemoria. Göteborg den 23 februari 1966. Erik Arne

Johannesson

Berggren Rohl

Göteborgs stadskollegiums

Båth

jinanskontor

Stadskollegiet har av länsstyrelsen beretts tillfälle att avge yttrande före den 28 februari 1966 över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport »Svensk ekonomi 1966—1970» (SOU 1966:1). Rapporten h a r av kommunalrådet A. Berggren den 31 januari 1966 remitterats till finanskontoret för yttrande. Kontoret får med anledning härav anföra följande. Utredningen innehåller förutom en redogörelse för dess syfte och uppläggning även en återblick på åren 1960— 1965. För perioden fram till 1970 redogöres för resurser och anspråk på dessa samt diskuteras avvägningsproblem. En kalkyl, avseende ett tänkbart alternativ för perioden presenteras, varefter försök görs att även överblicka skeendet under 1970-talet. Finanskontoret har i det följande fått inskränka sig till att i några ur kommunal synpunkt intressanta frågor kortfattat referera utredningens redogörelser och resonemang samt att i några frågor göra vissa egna kommentarer. Kontoret h a r sålunda icke heller företagit några granskningar av utredningens beräkningar. Utredningen betonar inledningsvis att »syftet med de svenska långtidsutredningarna är att kartlägga och analysera utvecklingstendenserna i ekonomin. Avsikten är därvid inte att redovisningen av en sannolik utvecklingsbild och av problem som hänger samman med för-

ändringar i ekonomin skall mynna ut i något förslag till ett översiktligt program för den svenska ekonomin. Utredningarna får istället ses som ett informerande och vägledande instrument för de insatser — politiska organ, ledningar för offentliga och privata verksamheter etc. — som har att praktiskt forma de långsiktiga handlingslinjerna.» Uppgiften har ansetts vara att översiktligt presentera betydelsefulla förhållanden och utvecklingstendenser och därmed ange de utgångspunkter och de yttre oberoende faktorer som de offentliga insatserna har att utgå ifrån. Av statsmakterna uppsatta mål för skilda verksamheter har fått utgöra givna data i utredningsarbetet. Problemet har emellertid varit att de olika målen är av väsentligt olika karaktär och räckvidd. Det har befunnits nödvändigt att ställa frågan dels om dessa mål i föreliggande situation är inbördes förenliga och dels, om så inte är fallet, i vilken ordning de bör tillgodoses. Den betydelse som varje mål skall tillmätas är ju emellertid en politisk fråga, vilket för utredningens del otvivelaktigt varit en komplikation. Otvetydigt har dock ansetts vara att vissa generella mål — full sysselsättning, balans i de utrikes betalningarna, prisstabilitet — i den ekonomiska politiken givits och allmänt ansetts ha en ställning som huvudmålsättningar. Detta medför att betingelserna för att nå snabbast möjliga tillväxttakt i ekonomin har måst betraktas som ett avvägningsproblem utifrån de begränsningar som följer av att nämnda mål i första hand skall uppfyllas. Härav följer i sin tur att vissa andra speciella mål — exempelvis på bostadspolitikens, jordbrukspolitikens, undervisningens och sjukvårdens områden — har fått anses ha en sidoordnad eller sekundär ställning. Finanskontoret vill fästa uppmärksamheten härpå, då bedömningen h ä r -

118 vidlag givetvis blir av avgörande betydelse för utredningens fortsatta resonemang. Återblick på 1960—1965. Utredningen konstaterar att utvecklingen i Sverige u n d e r 1960-talets första hälft i många avseenden varit gynnsam. Produktionen h a r växt betydligt snabbare än tidigare. Nationalproduktens volym synes ha ökat med 4,9 % p e r år 1960—1965 jämfört med ca 3,5 % under 1950-talet. Till de mörka dragen i utvecklingen konstateras höra en kvardröjande bostadsbrist och andra köproblem liksom en fortsatt prisstegring. Resurser och anspråk. Vad utredningen framför under rubriken resurser och anspråk, kommer efter samråd mellan finanskontoret och statistiska kontoret att mera ingående behandlas av detta senare kontor, som också fått utredningen för yttrande. Finanskontoret begränsar sid därför h ä r till att återge huvudmeningen i utredningens slutsatser på denna p u n k t som är grundläggande för hela den fortsatta kalkylen. Utredningen finner att gränsen för den framtida produktionsökningen sätts av tillgången på arbetskraft. Denna ber ä k n a s nämligen komma att utgöra en flaskhals i ekonomin. Med hänsyn härtill bedömer utredningen att nationalprodukten kommer att växa med en ökningstakt av 4,2 % per år. De samlade anspråken skulle däremot för att bli tillgodosedda kräva att nationalprodukten ökade med 5,2 i stället för de antagna 4,2 % per år. Avvägningsproblem. Med den i det föregående angivna bakgrunden anmäler sig en rad avvägningsproblem. Ehuru dessa kräver politiska lösningar har dock utredningen i sin fortsatta principdiskussion utgått, som tidigare nämnts, ifrån några politiska värderingar, som ansetts allmänt omfattade, nämligen att den ekonomiska politiken skall säkra

full sysselsättning, en betalningsbalans med utlandet utan underskott och stabila priser. Vissa tecken utomlands anses tyda på att svårigheter kan komma att uppstå för vår ekonomi. En sådan svårighet hänför sig till produktionens kostnader. Åtskilliga industriländer i Västeuropa har börjat att mera målmedvetet än tidigare angripa kostnadssidan i sin produktion, vilket skulle ge en inkomstutveckling i dessa länder som gjorde efterfrågan mindre expansiv än tidigare. Detta måste samtidigt skärpa kravet på att också de svenska kostnaderna hålls nere. Vår egen under 1965 försämrade bytesbalans manar också enligt utredningens mening till en försiktig bedömning av de närmaste årens ekonomiska utsikter. Med beaktande av dessa yttre villkor använder sig utredningen för den interna avvägningen av en indelning av ekonomin i tre sektorer, nämligen privat konsumtion, offentlig konsumtion och investeringar. Avvägningen görs då till en fråga om vilket utrymme de tre sektorerna bör tillmätas. Som en första utgångspunkt vid prövning av olika avvägningsalternativ frågar sig utredningen vilka följderna skulle bli om anspråken på investeringar och offentlig konsumtion tillgodosågs helt och hållet. Nationalproduktens antagna tillväxt skulle då medge att den privata konsumtionen ökade med 2,9 % per år mot 3,9 % per år för åren 1960— 1965. Detta alternativ skulle kanske göra det möjligt att lätta trycket i en del köer — till sjukvård, socialvård, undervisning, bostäder — och samtidigt släppa fram en önskvärd industriell expansion. En sådan fördelning skulle emellertid kräva att den ekonomiska politiken skärptes mycket kraftigt. Den skulle också föra med sig svåra inkomstmäs-

119 siga spänningar, vilket skulle stämma illa med strävandena att förbättra de lågavlönades situation. Det erinras också om de utfästelser som gjorts bl. a. till pensionärerna. Med den ökning i antalet pensionärer som kan förutses kommer denna grupp att få en sammanlagd inkomststegring om ca 7 % per år. Som ett andra alternativ h a r utredningen räknat med det fall att den p r i vata konsumtionen tilläts växa med uppemot samma hastighet som åren 1960—1965 eller med 3,9 % per år. Det skulle förutsätta att man begränsade utrymmet för ökning av den offentliga konsumtionen, likaså av investeringarna; dock inte i industrier som arbetar i utländsk konkurrens. Med en sådan fördelning skulle dock svårigheter uppstå för vår ekonomiska tillväxt på lång sikt och för en lösning av köproblemen. Ehuru en avvägning i ovanstående frågor är en politisk uppgift har utredningen för sitt fortsatta resonemang måst välja ett utvecklingsalternativ. Härvid h a r valts ett medelalternativ, nämligen att den privata konsumtionen genomsnittligt ökar 1966—1970 med 3,4 % per år. Det valda alternativet »ställer å ena sidan inte finanspolitiken inför krav på formidabla tyngdlyftningsrekord» men förutsätter å andra sidan inte heller att politiken på bostads-, skol- och vårdområdena läggs om mycket snabbt och radikalt. Det av utredningen i dessa frågor förda resonemanget synes finanskontoret välmotiverat och torde därför bilda ett lämpligt utgångsläge för fortsatta bedömningar och avvägningar. Med den ökningstakt för den privata konsumtionen som utredningen valt att räkna med skulle nationalproduktens ökning medge att investeringar och offentlig konsumtion ökade med tillsammans 4,7 % per år. Med offentlig konsumtion avses sta-

tens och kommunernas löpande utgifter för de tjänster som p r o d u c e r a s inom undervisningsväsendet, sjukhusen, rättsväsendet, försvaret, förvaltningen o. s. v. Huvudparten av dessa utgifter, ca 70 %, är löner och arvoden. Nämnda ökningstakt för de båda områdena, investeringar och offentlig konsumtion, innebär en procentenhets lägre ökningstakt än för åren 1960—1965. Jämför man med föreliggande planer och expertbedömningar betyder kalkylens ökningstakt en lindrigare prutning av investeringarna än av den offentliga konsumtionen. Nedskärningen av den offentliga konsumtionen i förhållande till planerna skulle sålunda bi. a. drabba sådana verksamheter med köproblem som exempelvis vårdområdena och den högre undervisningen. För investeringarnas vidkommande anges valet naturligen komma att stå »mellan önskemål att å ena sidan tillgodose behovet av bostäder och i viss mån även vägar och å a n d r a sidan att ge industrier, jordbruk, h a n d e l etc. möjlighet till den rationalisering och omstrukturering som en snabb utveckling av produktiviteten kräver.» Finanskontoret skall h ä r inte närmare gå in på utredningens bedömningar om investeringarnas fördelning mellan »å ena sidan industrin och å a n d r a sidan bostäderna» utan vill istället något uppehålla sig vid ett resonemang av principiell betydelse. Anläggningar som gator och vägar, vatten- och avloppsledningar, reningsverk m. m. h a r genomgående av utredningen karaktäriserats som följdinvesteringar till bostadsbyggandet. Sådana investeringar är emellertid i mycket hög grad nödvändiga även för näringslivets fortsatta utveckling. I n d u s t r i n s alltmer växande ytbehov t. ex. kräver från kommunernas sida ständigt nya investeringar i mark och anläggningar. Samma sak

120 gäller också för att möjliggöra struktur- önskad utveckling på detta område långtidsplanering, större projektenheter och rationaliseringen inom handeln. För samtliga verksamheter erfordras en ef- bättre kontinuitet. Finanskontoret vill här erinra om att för detta krävs insatfektivt fungerande trafikapparat. Men även bostadsbyggandet kan i viss ser inte enbart från byggherrars, prograd ses som en följdinvestering till — jektorers m. fl. sida utan även från sameller om man så vill som en primärin- hällets, ej minst från kommunernas. vestering för — näringslivets expansion. Markköp, planläggning och anläggningsarbeten måste göra det möjligt för komVid den avvägning mellan olika slags munerna att vid ett och samma tillfälle investeringar som inom ramen för det totala investeringsutrymmet måste kom- ställa flera större projekt än vad som tidigare varit fallet till förfogande för ma till stånd, bör enligt finanskontorets mening detta förhållande på ett tydliga- byggnadsföretagen. re sätt än hittills uppmärksammas. Det Utredningen konstaterar vidare att förefaller oss som om långtidsutredning- behovet av vatten för hushållen och inen i alltför hög grad sett det hela som dustrin har ökat kraftigt både totalt och ett traditionellt avvägningsproblem sek- per capita. För sistnämnda har den ökatorsvis. Samtidigt har dock i ett appen- de förbrukningen samband med stigandix till utredningen, utarbetat av prode kvalitetskrav och längre driven vifessor Hägerstrand, de regionala aspekdareförädling. Denna utveckling förutterna på ett utmärkt sätt uppmärksam- ses fortsätta. Det ökade behovet gäller mats. Professor Hägerstrand påpekar givetvis även för avlopp och rening. En redan inledningsvis hurusom »den kor- bidragande orsak till de ökade investerespondens som finns mellan å ena si- ingsbehoven på dessa områden anges dan det ekonomiska systemet och å and- vara tätorternas utbredning i yta som ra sidan bebyggelsens och befolkning- växer snabbare än invånarantalet, vilens geografiska fördelning innebär att ket drar med sig allt längre vatten- och näringslivets fortgående strukturföränd- avloppsledningar. ringar måste medföra samtidiga justeFinanskontoret har här velat peka på ringar av anläggningarna för produk- ovanstående för att ytterligare erinra tion, transporter och bosättning». Fi- om de komplexa sammanhang det h ä r nanskontoret får i stort ansluta sig till är fråga om. de av professor Hägerstrand framförda Finanskontoret får med hänvisning tankegångarna och vill kraftigt under- till ovanstående hemställa att stadskolstryka vikten av att de kommande av- legiet måtte i sitt eget yttrande över vägningarna mellan de olika investe- 1965 års långtidsutrednings huvudrapringar, som förmodligen i sitt slutliga port åberopa de av kontoret i denna skede av praktiska skäl ändå kommer promemoria framförda synpunkterna. att stå mellan bostäder, industrin och Göteborg .i finanskontoret den 15 febföljdinvesteringar av olika slag, p r i m ä r t ruari 1966. kommer att föregås av prövningar, där Curt Öberg de regionala aspekterna kommer att Jenö Kohn uppmärksammas. Näringsgrenarnas utveckling. Under Kommunalrådet Arne Berggren denna rubrik har bl. a. berörts utvecklingen mot industrialiserat byggande. Länsstyrelsen har berett stadskollegiet Utredningen nämner som villkor för en tillfälle att före den 28 februari 1966 av-

121 giva yttrande över betänkandet »Svensk Ekonomi 1966—1970». En sammanfattning av innehållet bilägges. Beträffande vissa ur kommunalregional synpunkt betydelsefulla avsnitt hänvisas till bilagda yttranden av finanskontoret och statistiska kontoret. Kommunalrådets synpunkter

Till en början bör framhållas, att betänkandet inte innehåller något programförslag för den svenska ekonomin eller några rekommendationer beträffande olika avvägningsfrågors lösning. Utredningen kan emellertid få stor betydelse som ett informerande och vägledande instrument för olika verksamhetsgrenar i samhället. Det är därför av vikt för Göteborg att särskilt överväga de regionala problem som kan urskiljas i utredningens kalkyler. Arbetskraftsutvecklingen företer enligt utredningens beräkningar en ganska dyster bild. Antalet förvärvsarbetande skulle sålunda under femårsperioden 1966—1970 endast öka med 110 000 personer eller 0,7 % jämfört med 1,0 % under senaste femårsperioden. Eftersom arbetskraftsbehovet beräknas till 165 000 eller alternativt 265 000 personer, beroende på om och hur en arbetstidsförkortning genomföres, uppstår ett betydande gap mellan utbud och efterfrågan. Problemet för olika verksamhetsgrenar blir alltså att med relativt mindre arbetskraft producera mera. Inte minst för vårdgrenarna kommer detta att skapa mycket svåra problem. Såsom statistiska kontoret påpekar kan dock nettotillskottet genom invandring bli något större än vad utredningen förutsatt och därmed öka siffran för antalet förvärvsarbetande. I så fall kan också nationalproduktens tillväxt med 4,2 % per år visa sig väl försiktigt beräknad. I detta sammanhang bör observeras,

att en förutsättning för den antagna ökade förvärvsfrekvensen är aktiva samhällsåtgärder för att underlätta gifta kvinnors förvärvsarbete. Behovet av ökade kommunala insatser framträder här samtidigt som utredningens beräkningar tyder på dämpad tillväxttakt för kommunerna. Den årliga ökningen av nationalprodukten antages såsom nämnts bli 4,2 %. De samlade anspråken i samhället visar emellertid att en ökning på 5,2 % skulle behövas. Det är naturligt, att de begränsningar som härvid blir nödvändiga bl. a. måste träffa den offentliga konsumtionen och de offentliga investeringarna och att en viss förtursrätt kan få ges näringslivets investeringar för att befrämja en snabb produktionsutveckling. Sådana tendenser har redan gjort sig gällande i årets statsverksproposition. Man måste emellertid bestämt varna för den förenkling av avvägningsproblemen med skarpa gränsdragningar mellan olika sektorer som ofta framträder i utredningar av detta slag. Industriinvesteringar, bostadsinvesteringar och kommuninvesteringar hänger så nära samman och är så beroende av varandra att det är missvisande att beteckna vissa av dem som primär- eller följdinvesteringar till andra. Det går inte att låta någon del i detta investeringskomplex kraftigt öka och samtidigt förutsätta, att en annan del skall minska. Man blir därför betänksam, när man ser utredningens räkneexempel beträffande balansen på kreditmarknaden år 1970. I detta exempel antages bostäder och företag svara för drygt 92 % av totala upplåningen mot drygt 74 % år 1964. Den offentliga sektorn däremot förutsattes minska sin andel av kreditmarknaden från 15,5 % år 1964 till 1,8 % år 1970. Härvid har bl. a. räknats med en höjning av den kommunala utdebiteringen till i genomsnitt 21 kr. år 1970.

122 Eftersom utdebiteringen redan nu ligger på kr. 18: 20 och den årliga ökningen av utdebiteringen de senaste 10 åren uppgått till drygt 60 öre, torde kommunerna emellertid även utan ökad självfinansiering tvingas höja till 21 kr eller däröver. Den starka kommunala investeringsexpansion, som nu pågått några år och som hänger intimt samman med eller orsakats av ett kraftigt ökat bostadsbyggande, industrins utbyggnad och statliga direktiv, kommer att leda till successivt höjd utdebitering. Kalkyler av det slag som här nämnts bör därför inte få bli vägledande för den ekonomiska politiken. Kommunernas lånemöjligheter måste stå i en viss relation till industri- och bostadssektorernas utveckling. Särskilt markerat blir detta krav i de större expansionsområdena. Utredningen synes knappast ha ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt storstadsregionernas dominerande betydelse för den fortsatta produktionsutvecklingen. Ett bihang till betänkandet, författat av professor T. Hägerstrand, innehåller dock mycket intressanta och värdefulla synpunkter i denna fråga. Där klargöres, att fördelningen av ekonomins framtida resurser måste ses som ett regionalt avvägningsproblem. Från kommunernas sida måste man med kraft hävda, att den dirigering av arbetskraft och kapital till expansionsområdena, som torde bli nödvändig för att verksamt öka produktionen, också tillgodoser kommunernas jämsides ökande behov. Under åberopande i övrigt av innehållet i finanskontorets och statistiska kontorets yttranden hemställes att stadskollegiet måtte besluta att såsom eget yttrande i anledning av länsstyrelsens nu ifrågavarande remiss åberopa innehållet i förevarande promemoria. Göteborg den 21 februari 1966. Arne Berggren

Göteborgs stads statistiska

kontor

Stadskollegiet h a r av länsstyrelsen beretts tillfälle att avge yttrande före den 28 februari 1966 över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport »Svensk ekonomi 1966—1970» (SOU 1966:1). Rapporten, som den 26 januari 1966 överlämnades till stadskollegiet, h a r av kommunalrådet A. Berggren den 31 januari 1966 remitterats till statistiska kontoret för yttrande. Kontoret får med anledning härav anföra följande. Hudvudsyftet med den av finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering presenterade utredningen har varit, att översiktligt kartlägga och analysera d e framtida utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin. Härvid h a r gjorts beräkningar avseende de totala resursernas förändringar samt olika kalkylmässiga antaganden om resursernas fördelning på användningsområden. Då resurssidan ställts mot användningssidan, har man också prövat om den skisserade utvecklingen står i överensstämmelse med de allmänt accepterade ekonomisk-politiska målsättningarn a : full sysselsättning, stabila priser och balans i de utrikes betalningarna. I utredningen har härvid den fulla sysselsättningen, prisstabiliteten och betalningsbalansen betraktas som restriktioner inom vilkas ram den ekonomiska tillväxten skall maximeras. Statistiska kontoret h a r inte sett som sin uppgift, att i detalj granska de antaganden och beräkningar, som legat till grund för de dragna slutsatserna — härtill h a r såväl tiden som huvudrapportens beräkningstekniska redovisning varit alltför knapp. Istället förs en mera allmän diskussion kring de framlagda kalkylerna; förutom smärre radanmärkningar koncentreras intresset främst till de regionala avvägningsproblemen, vilka, det skall redan nu sägas, enligt kon-

123 torets förmenande fått en relativt styvmoderlig behandling. Utredningens kalkyler representerar inte någon rekommendation beträffande avvägningsfrågornas lösning. Detta förhållande borde kanske understrukits än kraftigare. Man vet ju från tidigare erfarenheter att risk för feltolkningar i detta avseende alltid synes föreligga.

Ekonomiska resurser

Utredningens beräkningar över arbetskraftsutvecklingen i riket 1966—1970 visar, att antalet förvärvsarbetande kommer att öka väsentligt långsammare under prognosperioden än vad som var fallet 1961—65, 0,7 % per år mot 1,0 %. Utredningen anteciperar i sina beräkningar en förväntad ökning av frekvensen deltidsarbetande samt en förkortning av arbetstiden, något som när det gäller antalet årsarbetare ger en ännu lägre ökningstakt, 0,3 % per år mot 0,9 % 1961—65, och en nedgång i arbetskraftsvolymen mätt som antalet arbetade timmar, — 0,3 % per år jämfört med + 0,6 % under perioden 1960— 1965. För antagandena om nedgången i antalet arbetstimmar per enhet av arbetskraften synes finnas fullt fog. Mera tveksamt ställer sig statistiska kontoret till migrationsantagandet i den befolkningsprognos, med vilken antalet personer i de s. k. produktiva åldrarna räknats fram. Under första hälften av 1960-talet har nettoinvandringen per år uppgått till i genomsnitt 17 800 personer, och trenden har varit klart stigande. Att mot denna bakgrund binda sig för statistiska centralbyråns senaste prognos, som antar en nettoimmigration om 10 000 personer per år, förefaller väl pessimistiskt. Om man för perioden 1966—70 antar en nettoinvandring på 20 000 personer årligen, vilket enligt

statistiska kontorets förmenande är mera realistiskt, skulle man grovt räknat få ett ytterligare arbetskraftstillskott fram till år 1970 på ca 30 000 personer, dvs. en ökning av arbetskraften 1965— 70 uppgående till 139 000 personer mot enligt utredningens beräkningar 109 000. Detta ger då en ökning av antalet förvärvsarbetande med ca 0,9 % per år mot betänkandets 0,7 %. Tillskottet av årsarbetare skulle vidare komma att uppgå till 0,4 % årligen och reduktionen av arbetskraftsvolymen i timmar skulle stanna vid uppskattningsvis — 0,2 % per år. Detta förutsätter då, att man i beräkningarna inte överskattat förvärvsfrekvensens utveckling. Realismen i antagandena härvidlag, särskilt beträffande de gifta kvinnorna, kan knappast bedömas explicit. I utredningens betänkande talas om ett »tak» för de gifta kvinnornas benägenhet att ingå i arbetskraften, betingat dels av negativa attityder mot gifta kvinnors förvärvsverksamhet, dels av bristande möjligheter (materiella hinder) för kvinnor som vill inträda i förvärvslivet att realisera detta önskemål. Här framträder mycket klart interdependensen mellan ekonomins resursoch användingssida. Genom målmedveten samhällelig satsning på att undanröja existerande hinder för de gifta kvinnornas deltagande i förvärvslivet bör detta »tak» kunna höjas även på relativt kort sikt. I de fall en marginell insats av reala resurser får som effekt ett resurstillskott större än insatsen, bör den naturligtvis komma till stånd. Om man alltså i ett förenklat exempel under en period tar i anspråk 1 milj. arbetstimmar för att starta och driva ett barndaghem och därmed tillför ekonomin 2 milj. arbetstimmar under perioden genom ökade produktionsinsatser av gifta kvinnor ger givetvis barndaghemmet en samhällsekonomisk vinst. Man kan rentav

124 säga att det är samhällsekonomiskt »slöseri» att inte starta och driva ett sådant barndaghem. Sannolikt är sådant »slöseri» relativt utbrett, men det kan minskas genom insatser inte minst av stat och kommun, insatser som uppenbarligen tar resurser i anspråk, men vilkas nettoeffekt på resurssidan ändå blir positiv. I utredningen har man uppenbarligen räknat med att ökade insatser av detta slag måste komma till stånd. Blir så fallet, bör, enligt statistiska kontorets mening, den angivna utvecklingen i förvärvsverksamheten kunna realiseras. Det ligger i sakens natur, att sådana satsningar bör ha kraftigast effekt, där arbetskraftsbristen är störst och där näringslivet är mest differentierat, dvs. främst i storstadsregionerna. Utredningsmännen framhåller mycket riktigt (s. 35) att man för att höja förvärvsfrekvenserna till den angivna nivån »måste tänka sig en ökad rörlighet av den gifta kvinnliga arbetskraften, dvs. en accelererad inflyttning till tätorterna». På basis av olika kalkyler har utredningsmännen stannat för, att den genomsnittliga produktiviteten mätt som bruttonationalprodukten per arbetstimme kommer att öka med 4,5 % per år 1960—65. Huvudbetänkandet ger ingen möjlighet att i detalj följa de gjorda kalkylerna. Påpekas bör emellertid, att prof. I. Svennilsson i betänkandets Appendix A på basis av en makroekonomisk beräkning av sambandet mellan arbetsinsats, kapitalinsats och bruttonationalprodukt tycker sig kunna påstå (s. 272) att »utredningens p r o g n o s k a l k y l . . . är alltför försiktigt anslagen» vad gäller produktivitetsutvecklingen. Statistiska kontoret uppfattar därmed den i huvudbetänkandet antagna produktivitetsökningen närmast som ett minimialternativ. Därmed skulle, mot bakgrund också av vad som här sagts om arbetskraftsvolymens utveckling, utrednings-

rapportens siffra för bruttonationalproduktens tillväxt, 4,2 % per år, snarare utgöra en pessimistisk än en optimistisk uppskattning.

Ekonomins användningssida

Mot bruttonationalproduktens beräknade resursutveckling har utredarna ställt de samlade anspråken på resurserna, såsom de framkommit enligt redovisade planer och expertbedömningar, varvid förutsatts, att bytesbalansen fram till år 1970 skall förbättras med 1,2 miljarder kronor. Planerna tyder på en markerad expansionsvilja från de olika sektorerna, så stark att de sammanräknade anspråken skulle kräva en ökning av bruttonationalprodukten på 5,2 % p e r år. Den enligt utredarna möjliga ökningen uppgår till 4,2 %, vilken siffra av statistiska kontoret bedömts som något pessimistisk. Även med denna bedömning framträder dock ett avsevärt gap mellan utbuds- och efterfrågesidan, vilket med de givna målsättningarna för den ekonomiska politiken innebär, att efterfrågan måste begränsas på något eller några användningsområden. I betänkandet lämnas flera exempel på hur avvägningen mellan de olika samhällssektorernas anspråk kan tänkas ske. Först analyseras utrymmet för den privata konsumtionens ökning, varvid man för den fortsatta avvägningen bestämmer sig för ett medelalternativ. Härefter diskuteras resursfördelningen mellan investeringar och offentlig konsumtion, varvid klart kommer till uttryck den senares karaktär av att på en gång representera konsumtion och investering. Det påvisas också att de offentliga investeringarna i stor utsträckning är en förutsättning för ett effektivt arbetande näringsliv. Icke desto mindre har i utredningens räkneexempel den offentliga konsum-

125 tionens utvecklingsplaner skurits ned ganska kraftigt. Detta gäller i något högre grad den kommunala konsumtionen än den statliga. Att fördelningsexemplet utformats på detta sätt motiveras med nödvändigheten av att näringslivets investeringar måste tillåtas öka så mycket, att dess expansionskraft och exportmöjligheter består. Man understryker vikten av en snabb produktivitetsutveckling för exportbranscherna och hävdar att (s. 154) »de största vinsterna i produktivitet står att vinna genom stordrift». Vidare påpekas att det är nödvändigt (s. 154) »att exportindustrierna inte hämmas i sin tillväxt av kapitalbrist» och att det är »angeläget att kostnadsnivån i exportindustrierna inte drivs upp av inflationsartade lönehöjningar». Statistiska kontoret accepterar — totalt sett — den prutning av den offentliga konsumtionen som i det framlagda exemplet gjorts till förmån för näringslivets investeringar, och vill dessutom understryka riktigheten i följande från utredningsbetänkandet hämtade stycke (s. 172): »Den knapphet på arbetskraft, som vi kan förvänta för framtiden, kommer sannolikt att göra sig speciellt kännbar på orter med ett starkt differentierat näringsliv och särskilt då i storstäderna. Eftersom verkstadsindustrin är jämförelsevis starkt koncentrerad till de större städerna h a r man anledning räkna med att denna bransch får speciella svårigheter med rekryteringen av arbetskraft». Av utredningsmännens analyserande diskussioner kring de framlagda avvägningsexemplen antyds, även om det uttrycks klart först i Appendix 2, att fördelningen av ekonomins framtida resurser i väsenlig utsträckning måste ses som ett regionalt avvägningsproblem. En snabb produktions- och produktivitetsutveckling kräver, att de knappa re-

surserna sätts in där de är mest »effektiva». Sålunda bör eftersträvas, att såväl reala som finansiella resurser kanaliseras i banor från lågproduktiva företag, branscher, sektorer och regioner till högproduktiva. I några citat ovan har utredningsmännen av produktiviletsskäl anvisat en resursallokering till stordrift. Man har också hävdat att arbetskraft liksom kapital måste tillföras exportindustrin och därmed ledas till sådana orter där exportindustri och stordrift finns etablerad och borde ha de största expansionsmöjligheterna — //// storstadsregionerna. I utredningsbetänkandets Appendix B påvisas också atl storstaden och storstadsregionen i sig erbjuder produktionsmässiga fördelar. Här nämns t. ex. de goda möjligheterna till internt och externt samarbete, den relativa konjunkturokänsligheten samt den s. k. »organisationstrafiken». Man måste också enligt författaren, professor T. Hägerstrand, räkna med, att (s. 283) »de fåtaliga storstadsregionerna (här räknat som tätorter med mer än 50 000 invånare och deras omgivningar) kommer att i absoluta mått få ta ansvaret för större delen av tillväxten. Bland dessa regioner väger givetvis Stockholms-, Göteborgs- och Malmö/ Hälsingborgsregionerna tyngst. I den nuvarande bilden av omflyttningen i landet dominerar dessa tre poler i hög grad som vinstområden». Mot bakgrund av vad som tidigare sagts, måste ur ett samhällsekonomiskt perspektiv den skisserade fortsatta expansionen av storstadsregionerna framstå som mycket gynnsam. Ur produktivitetssynpunkt synes det önskvärt, att omfördelningen av befolkningen mellan å ena sidan glesbygd och mindre tätorter å andra sidan de större stadsregionerna underlättas. Om detta skall kunna ske fordras emellertid betydande resursinsatser inte minst från storstadsre-

126 gionernas sida, insatser som emellertid i stor utsträckning är av det slaget att de bidrar till samhällets produktivitetshöjning totalt sett och/eller (som i det ovan nämnda barndaghemsexemplet) ger ett nettotillskott till de samlade resurserna. Statistiska kontoret finner som ovan påpekats inte anledning att — totalt sett — resa några invändningar mot den fördelning av ekonomins resurser på privat konsumtion, statlig konsumtion, kommunal konsumtion och olika typer av investeringar som skisserats i betänkandets huvudexempel. Men, och detta vill kontoret starkt understryka, vid resursernas regionala fördelning måste av de skäl som framhålles i betänkandet och här påtalats, storstadsregionerna tillförsäkras en andel som svarar mot deras samhällsekonomiska betydelse. Kontorets uppfattning är, att detta hittills inte varit fallet, åtminstone inte vad beträffar Göteborgsregionen. Jämfört med riket som helhet har t. ex. bostadsbyggandet i denna region tillåtits öka endast med 35 % från 1952 till 1964. Motsvarande ökning uppgick för hela riket till 95 %, och för städer med mindre än 20 000 invånare till 122 %. Studerar man härjämte utvecklingen av antalet nybyggda lägenheter per 1 000 invånare, befinnes Göteborgsregionens siffror under den nämnda perioden va-

ra i det närmaste konstanta, medan nästan en fördubbling (från 6,3 producerade lägenheter per 1 000 invånare år 1952 till 11,3 år 1964) kan konstateras för riket i dess helhet. För småstädernas del kan noteras en ökning av detta relationstal, som innebär mer än en fördubbling. Avslutningsvis vill statistiska kontoret framhålla, att trots storstadsregionernas höga produktivitetsnivå, ytterligare förbättringar i produktionsbetingelserna bör kunna uppnås. Här vill kontoret betona nödvändigheten av en »geografisk rationalisering» av den innebörd som anges i betänkandets Appendix B (s. 273 f). Kontoret vill också understryka vikten av att de regionalekonomiska problemen framdeles (s. 285) »ägnas ett intensifierat studium, inkluderande de kommunalekonomiska aspekterna på tillväxten». Ett besvärande hinder för forskningen på detta område är emellertid bristen på regionalt informationsmaterial, och speciellt då på regional produktionsstatistik. Så länge denna brist kvarstår måste (s. 289) »diskussionen av regionala f r å g o r . . . i många avseenden bli vag och stödjas på analyser som arbetar med gissningar och närmevärden». Göteborg den 15 februari 1966. Kurt

Hugosson Gösta

Sedelius

Länsstyrelsen i Älvsborgs län Det främsta syftet med långtidsutredningarna anges vara att kartlägga och analysera utvecklingstendenserna i ekonomin. Utredningen skall vara ett informerande och vägledande instrument för de instanser, som har att praktiskt

forma de långsiktiga handlingslinjerna. Avsikten är däremot icke att åstadkomma något förslag till ett översiktligt program för den svenska ekonomin. Helt invändningsfritt torde emellertid det sålunda angivna syftet icke vara.

127 Långtidsutredningarna verkar nämligen erfarenhetsmässigt »styrande» på den ekonomiska utvecklingen. Man torde sålunda icke kunna bortse från att långtidsutredningarna icke sällan utgör grunden för åtskilliga detaljplanerande organ. Härigenom kommer de överväganden inom skilda detaljområden, som äger r u m inom långtidsutredningarna, att påverka utvecklingen. Av dessa skäl kan måhända ifrågasättas, huruvida icke den grundläggande målsättningen för utredningsarbetet bör omprövas. En snabb ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, balans i de utrikes betalningarna och prisstabilitet o. s. v. anges som allmänt accepterade grundmål för den ekonomiska politiken. Samtidigt tages emellertid avstånd från en differentierad produktionspolitik. Frågan är dock, om icke de ovan angivna grundmålen — därest värdena på målvariablerna sättes på hög ambitionsnivå — kommer att ställa så höga krav på den ekonomiska politiken, att en femårsplan av fransk förebild blir ofrånkomlig. De generella ekonomiskt-politiska handlingsinstrumenten kan bli otillräckliga vid försöken att nå de uppsatta målen. Härvid aktualiseras jämväl frågan om att införa mera differentierade kontrollåtgärder. Vad beträffar analysmetoden vill länsstyrelsen helt allmänt framhålla, att bedömningen av långtidsutredningens resultat i hög grad försvåras av att metoden för konsistensprövningen av prognoserna icke redovisas. Konsistensprövningen och effekten av alternativa antaganden för skilda områden kan sålunda ej bedömas. Prognoserna har i allmänhet upprättats genom att planer infordrats från olika ekonomiska sektorer. I dessa planer har uppmärksamheten koncentrerats till produktionsvärden, investeringar och arbetskraftsåtgång. En intuitiv korrek-

tion av investerings- och arbetskraftsberäkningarna har därefter skett, samtidigt som den planerade produktionsnivån bibehållits. De olika produktionsantagandena har sedan erfarenhetsmässigt vägts mot varandra, till dess att den totala tillväxten kommit att svara mot 4,2 % årlig ökning av bruttonationalprodukten. Det torde icke vara helt uteslutet, att en konsistensprövning av antydd art kan medföra vissa godtyckligheter i prognosarbetet. Det kan vidare ifrågasättas, huruvida konsistens i slutresultaten verkligen kan uppnås genom att en sådan metod användes. Den intuitiva konsistensprövningen borde måhända ha kombinerats med en modellanalys av ekonomin — förslagsvis med användande av input-output-modell av Höglund—Werins typ. En prognos, som är uppbyggd på planer från enskilda subjekt, blir ofrånkomligen beroende av de insamlade uppgifternas kvalitet. Den privata sektorns planering på lång sikt torde sålunda helt vara av konditional typ. Informationsvärdet av dessa planer kan därför ifrågasättas, därest icke de villkor, som är förknippade med planerna, ingående redovisas. Det torde dock vara förenat med betydande svårigheter att redovisa dessa villkor. Planmetodiken för denna typ av långtidsutredningar förefaller därför vara mindre tillfredsställande. Utredningens beräkningar av arbetskraftsutvecklingen under perioden 1966 —1970 bygger på en befolkningsframskrivning. Det torde icke finnas skäl till kritik mot uppskattningen av den inhemska befolkningsutvecklingen. Vad däremot angår migrationsantagandet, synes detsamma vara alltför restriktivt vid en jämförelse med det genomsnittliga nettomigrationsresultatet under åren 1960—1965, vilket var ca 17 800 personer per år. Utredningen förutsätter en

128 nettoimmigration om ca 10 000 personer per år, som endast torde komma att förverkligas, därest immigrationsbestämmelserna skarpes. Dessa bestämmelser påverkar icke den nordiska immigratioen, som svarar för 60 % av den totala invandringen. Utredningens förutsättning om 10 000 personers invandring per år innebär sålunda en antecipering av ett totalt invandringsstopp för utomnordiska immigranter under perioden 1966 —1970. En sådan utveckling torde icke från någon synpunkt vara realistisk. En översyn av immigrationens inverkan på arbetskraftsresursernas tillväxt bör alltså ske. Arbetstidsförkortningen medför, enligt utredningen, att arbetskraftstillgångarna minskas med 0,6 % per år. Därvid har antagits, att 42,5 timmars arbetsvecka är genomförd år 1970 och att den sålunda förkortade arbetstiden h a r en måttlig inverkan på de delar av arbetsmarknaden, där arbetsveckan redan tidigare förkortats till 42,5 timmar. F ö r en säkrare bedömning av arbetskraftstillgångarna hade det varit värdefullt, om utredningen redovisat vilka verkningar, som en förkortning av arbetstiden till 40 timmar per arbetsvecka skulle ha. Med en nettoinvandring av 10 000 personer per år och en arbetsvecka om 42,5 timmar år 1970 finner utredningen, att åtstramningen i det totala arbetskraftsutbudet blir 0,3 % per år. Trots försiktigheten i immigrationsantagandet förefaller prognosen optimistisk, och detta gäller särskilt beträffande de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens. En snabb stegring av de gifta kvinnornas förvärvsarbete är i hög grad beroende av olika ekonomisk-politiska åtgärder, vilkas omfattning och inriktning ej närmare diskuterats. Det är väl känt, att förvärvsfrekvensen för gifta kvinnor endast kan stegras

snabbt genom en oförminskad omflyttning från glesbygden respektive de mindre städerna till storstäderna med deras mera differentierade näringsliv. En sådan fortsatt inflyttning till storstäderna ter sig emellertid icke helt given med hänsyn till lokaliseringspolitiken, som till sitt syfte är inriktad på att begränsa inflyttning till storstadsregionerna. Om den snabba stegringen av gifta kvinnors förvärvsfrekvens skall realiseras, krävs därför målmedveten planering av de offentliga investeringarna med koncentration till sådana verksamheter, som underlättar förvärvsarbete för de gifta kvinnorna. Dessutom måste de företagsinvesteringar, som kontrolleras genom lokaliseringspolitiken, styras in på sådana sektorer, som i betydande utsträckning kan ge sysselsättning åt kvinnlig arbetskraft. Beträffande de avvägningsproblem, som sammanhänger med utvecklingspolitiken, synes utredningen ha arbetat under den förutsättningen, att de uppställda målen skall nås inom de väsentligaste ekonomiskt-politiska områdena, nämligen ifråga om sysselsättningen, den ekonomiska tillväxten, balansen i de utrikes betalningarna och prisstabiliteten. Även om vissa mål inom de angivna områdena i och för sig begränsar möjligheten till avvägningar, synes likväl ingen erinran kunna riktas mot den av utredningen valda utgångspunkten. När det gäller att analysera följderna av den antagna utvecklingen av arbetskraftsresurserna kominer kraven på den totala investeringsomfattningen att vara bunden vid den antagna eller önskade tillväxttakten av bruttonationalprodukten. Framförallt måste därvid förutsättas, att industrins investeringsbehov prioriteras. Detta gäller särskilt vid ett genomförande av utredningens intentioner rörande balansen i utrikesbetalningarna.

129 Av dessa skäl har avvägningsproblemet koncentrerats till förhållandet mellan den offentliga sektorns och den privata konsumtionens utveckling. Härvid h a r utredningen understrukit, att utvecklingen av den offentliga sektorn — särskilt om den ekonomiska tillväxten utgör en bindande målsättning — icke bör ses enhetligt. I stället bör de offentliga utgifterna uppdelas i »tillväxtskapande» och »köavvecklande» delposter. En sådan uppdelning av den offentliga sektorns utgifter synes utan tvekan vara önskvärd. I analysen synes emellertid den föreslagna uppdelningen icke ha genomförts, varför diskussionen av avvägningsproblemen icke fullföljts på ett tillfredsställande sätt. Sålunda må nämnas, att planerna för grundskolans utveckling förutsatts bli förverkligade under kommande femårsperiod. Därvid kommer — enligt antagandena — den högre utbildningen att få vidkännas en betydande reduktion av planvärdena. Detta gäller såväl fackskolorna som gymnasierna, för vilka planerna i realiteten bör uppfattas som minimialternativ. Expansionen inom fackskole- och gymnasieområdena är ju i hög grad beroende av utvecklingen inom grundskolan. Det torde icke behöva råda någon tvekan därom, att de största tillväxtvinsterna på längre sikt erhålles genom en snabb expansion av den högre utbildningen. Reduceringen av planerna för den högre undervisningen torde ha skett mot bakgrunden av utredningens antaganden om subventionspolitikens betydelse för efterfrågan på utbildning. Den i prisbildningssammanhanget förda diskussionen av hithörande frågor i n r y m m e r både fördelningspolitiska och tillväxtpolitiska problem. De fördelningspolitiska följderna av en hög utbildningsfrekvens bör dock icke mildras genom att undervisningsresurserna begränsas. I stället 9— 614734

synes de därmed sammanhängande problemen böra lösas genom generella finanspolitiska åtgärder. Utredningen anger bristen på arbetskraft inom den högre undervisningen som det största hindret för en väsentlig utbildningsexpansion. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör frågan om att vidtaga rationaliserande åtgärder inom undervisningsområdet ägnas stor uppmärksamhet. Det torde nämligen inom detta område förefinnas särskilt goda förutsättningar för rationaliseringsvinster. Som exempel härpå må nämnas teleteknikens snabba utveckling. Det är emellertid uppenbart, att en driftsrationalisering förutsätter ökade investeringar inom undervisningsområdet. I fråga om analysen av avvägningsproblemen diskuterar utredningen generellt prisbildningen på offentliga tjänster och det subventionssystem, som utvecklats genom den allmänna socialpolitiken. Utredningen vill i detta sammanhang aktualisera en omläggning av det nu gällande avgifts- och subventioneringssystemet, vilket otvivelaktigt skulle medföra betydände omallokeringar i den offentliga konsumtionen. Utredningen anför sålunda — bland annat — studiebidragen såsom exempel på allokeringsstörande åtgärder. Subventionen stimulerar nämligen till fortsatt expansion av efterfrågan inom en sektor vars kapacitet är begränsad. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida subventionssystemet skall bedömas på sätt utredningen gjort. Ändamålet med studiebidragen är ju i huvudsak att söka åstadkomma en ökning av möjligheterna till utbildning för sådana grupper, som eljest av ekonomiska skäl icke skulle ha haft sådana möjligheter. Utredningen synes icke närmare ha berört frågan om inkomst- och förmögenhetsfördelningens utveckling i samband med den sammanfattande avväg-

130 till närmare 25 kronor. Från fördelningsdiskussionen. Inkomstfördelningen berörs emellertid i hög grad dels av hela ningspolitiska utgångspunkter måste en den ekonomiska expansionen och dels sådan kommunalskatteutveckling te sig diskutabel. Utredningens antagande av utvecklingen inom olika näringsgresammanhänger emellertid med att den nar. Hithörande problem synes därför kommunala sektorn helt skall upphöra böra diskuteras jämväl i ett långsiktigt perspektiv. De långsiktiga målen för med upplåning på kreditmarknaden. Den offentliga sektorns andel av det tofördelningspolitiken torde härvid vara tala utrymmet på kreditmarknaden förlika uttalade och allmänt accepterade som t. ex. en stabil prisnivå såsom eko- utsattes nämligen nedgå från 15,5 % till 1,8 % under perioden 1965—1970. nomiskt-politiskt mål. Av vad sålunda anförts torde framgå, Utredningens avvägning mellan p r i att den kalkylerade omläggningen av fivat konsumtion, privata och offentliga nansieringen icke torde kunna ske utan investeringar samt offentlig konsumtion mera ingående överväganden om relainnebär en ökning om 3,4 % per år för tionen mellan den kommunala sektorns den privata konsumtionen, 4,7 % per år för den offentliga konsumtionen och samtliga finansieringsformer. Återverkningar på den reala investerings- och 4,8 % per år för de offentliga investeringarna. Den offentliga sektorn begrän- konsumtionsutvecklingen inom den offentliga sektorn kan dessutom förvänsas härigenom mest i förhållande till den tidigare utvecklingen. På grund av tas inträda, därest skattefinansieringen den stora arbetskraftsåtgången inom i enlighet med den finansiella kalkylen den offentliga sektorn torde det i och blir den dominerande finansieringsforför sig vara erforderligt med den före- men. Effekten av finansieringskalkylen kan nämligen bli så kraftig, att den reslagna reduceringen. Emellertid bör i detta sammanhang framhållas angelä- ala kalkylens konsistens äventyras. Vad angår utredningens analys av regenheten av att produktivitetssituatiokonsumnen inom den offentliga sektorn över- lationen mellan de sektorvisa tions- och produktionsprognoserna vill ses. Det kan icke bortses från att de vid en sådan översyn vunna erfarenhe- länsstyrelsen framhålla följande. I konsumtionsprognosen antages såterna kan leda till rationaliseringsåtgärder, som i sin tur kan medföra en om- lunda förbrukningen av vegetabilier fördelning mellan offentliga investe- minska med 15 %, medan konsumtionen av animaliska produkter förväntas ringar och offentlig konsumtion. Vad angår den reala kalkylens följ- stiga med nära 12 %. I produktionsder för den finansiella utvecklingen må prognosen angives däremot en omvänd utveckling. Produktionen av vegetabiliföljande framhållas. Utredningen utgår från att den kom- er förutsattes sålunda stiga, samtidigt som animalieproduktionen antages sjunmunala sektorn till övervägande del ka avsevärt. Den bristande balansen skall finanseras genom en stegring av skulle möjligen kunna taga sig uttryck de kommunala skattekvoterna. Sålunda i en ändring av export-import relatioförutsattes en genomsnittlig höjning av den kommunala utdebiteringen med 3 nerna. Några större förändringar härutinnan synes emellertid icke ha redovikronor 75 öre. Den kommunala skatten sats i exportprognoserna för jordbruksskulle därigenom —• därest statsbidraprodukter. gen utgår med oförändrade belopp — Motsvarande inkonsistenser föreligger för vissa kommuner komma att uppgå

131 mellan uppgifterna i konsumtionsprognosen för personbilar och investeringsprognosen för transportsystemet. Sålunda redovisas i konsumtionsprognosen ett uppskattat antal personbilar år 1970 om 2,35 miljoner, under det att investeringsprognosen utgår från ett antagande om 2,5 miljoner personbilar samma år. Utredningen har i investeringskalkylen för vägar och gator samt vatten- och avloppsledningar angivit, att denna investeringsverksamhet är beroende av omfattningen av bostadsbyggandet. Vid investeringskalkyleringen borde emellertid ett motsvarande beroende ha angivits jämväl för t. ex. detaljhandelns investeringar och investeringar, som är erforderliga för skolväsendet och sjukvården. Det är särskilt viktigt, att detta beroendeförhållande uppmärksammas vid en regional omfördelning av bostadsbyggandet till förmån för expanderande områden. Vidare borde utredningen mera ingående ha behandlat effekten på produk-

tionen av de lokaliseringspolitiska åtgärder, som under åren fram till 1970 kommer att svara för ca 10 % av den totala industriella investeringsverksamheten. Länsstyrelsen kan nämligen icke helt dela utredningens uppfattning om lokaliseringspolitikens betydelse för produktionsresultatet. I övrigt föranleder icke rapporten något uttalande från länsstyrelsens sida. I avgivandet av detta yttrande har deltagit undertecknade landshövding och förste länsassessor, föredragande, samt landssekreteraren Åke A. Lindberg, byrådirektören Åke E. Andersson och länsarbetsdirektören Helge Peterson. Ärendet har jämväl föredragits inför länets planeringsråd, som i p r i n c i p anslutit sig till yttrandets innehåll. Vä^ nersborg i landskansliet den 21 mars 1966. Mats Lars

Lemne

Calleberg

Länsstyrelsen i Värmlands län 1965 års långtidsutredning innehåller ett material, som enligt länsstyrelsens mening har stora möjligheter att komma till användning för den växande samhälleliga utrednings- och planeringsverksamheten, inte minst på det regionala planet. De avvägningsproblem som behandlas har naturligtvis sin tyngdpunkt på det centrala planet men intar numera en framskjuten ställning även hos de regionala organen, genom den ökade samordning av de regionala bedömningarna som blivit en följd av länsstyrelsernas nya arbetsuppgifter i samband med lokaliseringsverksamhe-

ten samt genom inrättandet av planeringsråden, ökade krav måste efter hand komma att ställas på statliga länsmyndigheter och andra inom länen fungerande organ om man vill få till stånd en ändamålsenlig prioritering, t. ex. vid fördelningen av de tillgängliga investeringsresurserna. Det är givet att det arbete som utförts och som presenterats i den föreliggande rapporten och dess bilagor breddar underlaget för de nödvändiga översiktliga bedömningarna. Detta gäller de analyserade tendenserna i fråga om arbetskraftstillgång och sysselsättningsutveckling men na-

132 turligtvis också diskussionen om ekonomiska anspråk och förutsättningar samt den utrikes och den inrikes avvägningen. Länsstyrelsen anser det vara nödvändigt att samordningen mellan riksplaneringen och den regionala planeringen uppmärksammas i större utsträckning än tidigare. Det innebär t. ex. att långtidsutredningens primärmaterial och de allmänna erfarenheter arbetet gett så långt möjligt utnyttjas för regionala bedömningar och slutsatser. Det ekonomiska resultatet av samhällspolitiken på lång sikt kommer uppenbarligen att påverkas av det sätt på vilket resurserna geografiskt fördelas, t. ex. bostadsbyggandet, undervisningens expansion eller transportväsendets och industrins utbyggnad. En lämplig interregional fördelning skapar förutsättningar för en ökad expansion i hela den svenska ekonomin men kräver ett omfattande underlag för olika slag av ställningstaganden, dels en ökad kännedom om sambanden mellan tätortsstruktur, tätortsstorlek och tätortsutveckling, dels en allsidig och flexibel samordning av översiktsplaneringen på riks- och länsplanet samt på det lokala planet. Förutsättningarna för en planering av detta slag har ökat i väsentlig grad under senare år genom tillkomsten av kommunblocken och de utredningsorgan man byggt upp på det kommunala planet samt genom länsstyrelsernas ökade engagemang när det gäller samordnad ekonomisk och fysisk planering. Bostadsbyggandet är naturligtvis en av de mera centrala frågorna i detta sammanhang. Länsstyrelsen har nyligen genomfört en utredning som syftar till att utgöra underlag för en ändamålsenlig interregional fördelning inom länet. Beräkningarna utgår från en befolkningsprognos för olika områden grundad på en analys av förändringar i

arbetskraftstillgång och arbetskraftsefterfrågan men ansluter också till vad som kan betraktas som en rimlig standardutveckling, dvs. att antalet omoderna lägenheter skall kunna nedbringas i samma takt inom länet som för riket i dess helhet. Resultaten synes innebära att även inom områden med en begränsad stark nedgång i folkmängden de närmaste 10 åren — 25 å 30 procent — kominer att krävas en kraftig ökning av nuvarande bostadsbyggande, om inte dessa områden på grund av bostadsbeståndets låga standard skall få vidkännas en ännu starkare reducering av befolkningsunderlaget. Denna reducering kan då komma att medföra brist p å arbetskraft samt svårigheter för den enskilda och samhälleliga serviceverksamheten enligt nuvarande organisation. Situationen sett ur allmän samhällsplaneringssynpunkt kan bedömas som problematisk och kräver ingående överväganden om förutsättningarna för den pågående utvidgningen av industri- och serviceverksamhet som gör det möjligt att välja lösningar som innebär en ur samhällsekonomiska synpunkter och på lång sikt tillfredsställande bebyggelseoch näringsstruktur. Ännu torde det endast finnas begränsade möjligheter att mera i detalj skissera den framtida tätortsutvecklingen eller hur den med hänsyn till de eftersträvade samhällsekonomiska reultaten bör formas — här behövs en utvidgad forskning om olika lokaliseringsfaktorer, om betydelsen av external econonomies, om innovationsförloppen etc. En ytterligare utflyttning av industriell och annan verksamhet från de mest expansiva delarna av landet kan förutses inom »mognade» branscher av företag som med hänsyn till olika faktorer saknar utvecklingsmöjligheter där de nu är etablerade. Förutsättningarna för en

133 ytterligare tillväxt inom sådana branscher och företag måste vara beroende av om denna tillväxt kan ske på väl planerade industriorter med ett mångsidigt och relativt omfattande näringsliv och med goda serviceanordningar. Det bör med tanke på de i utredningen skisserade ekonomiska perspektiven vara angeläget att resurserna så långt möjligt koncentreras till sådana orter. Länsstyrelsen anser långtidsutredningens material, om man ser till de redovisade utvecklingstendenserna i stort, vara ägnat att läggas till grund för samhällspolitiska åtgärder i vid mening. Den regionala problematiken och olika lösningars betydelse ur samhällsekono-

misk synpunkt på lång sikt är emellertid en dimension som ägnats ett begränsat utrymme i det hittillsvarande utredningsarbetet. Enligt länsstyrelsens mening bör dessa frågor uppmärksammas i fortsättningen, inte minst för att ett ändamålsenligt samspel mellan centrala samt regionala och lokala planerande organ skall kunna komma till stånd. I detta ärendes slutliga handläggning har deltagit landshövdingen Nilsson, landssekreteraren Thyreen och byrådirektören Frid, föredragande. Karlstad i landskansliet den 25 mars 1966. Gustaf Sven Rune

Nilsson

Frid

Länsstyrelsen ijVästmanlands län Utredningen

Utredningen har på följande sätt karakteriserat målsättningen för det framlagda betänkandet. »Främsta syftet med de svenska långtidsutredningarna är liksom tidigare att kartlägga och analysera utvecklingstendenser i ekonomin. Avsikten är därvid inte att redovisningen av en sannolik utvecklingsbild och av problem som hänger samman med förändringar i ekonomin skall mynna ut i något förslag till ett översiktligt program för den svenska ekonomin. Utredningarna får istället ses som ett informerande och vägledande instrument för de instanser — politiska organ, ledningar för offentliga och privata verksamheter etc. — som h a r att praktiskt forma de långsiktiga handlingslinjerna.» Det underlag som utredningen bygger sina kalkyler och omdömen på är i många fall bräckligt, i en del fall klart

otillfredsställande. Detta måste givetvis hållas i minnet vid bedömningen av de resultat utredningen kommit fram till. Länsstyrelsen vill dock framhålla att det utredningsmaterial som föreliggande LU utnyttjat synes vara klart bättre än det material tidigare utredningar haft tillgång till. Av utredningstekniska skäl h a r utredningen stannat inför ett visst utvecklingsalternativ för att därmed belysa och underlätta den politiska avvägningsfrågan. För analysens fullföljande synes detta vara en riktig ansats. Vid bedömningen får dock inte det av utredningen valda alternativet undanskymma andra möjliga utvecklingsalternativ. Att utredningen kunnat framlägga sitt betänkande i början av den behandlade prognostiden utgör en avgjord förbättring i förhållande till tidigare långtidsutredningar.

134 Länsstyrelsen är väl medveten om svårigheterna och även riskerna att inom långtidsutredningens ram belysa och analysera utvecklingstendenserna också på regional nivå. En sådan regional analys har dock i många sammanhang sitt givna värde. Ytterligare fördjupade regionala studier utöver den ansats som gjorts i föreliggande LU, hade varit synnerligen värdefullt.

Allmänt Ett antal faktorer, bland vilka märks förhållandena på den svenska exportmarknaden och produktionens snabba tillväxt, har på ett mycket gynnsamt sätt påverkat den ekonomiska utvecklingen i Sverige under första hälften av 1960talet. Enligt långtidsutredningen skulle nationalproduktens volym ha ökat inte mindre än 4,9 % per år under perioden 1960—65. Detta höga tillväxttal kan jämföras med det om ca 3,5 % som gällde Under 1950-talet. Samtidigt har dock de första fem åren av 1960-talet inneburit att vissa icke önskvärda köproblem kvarstår. Av dessa märks främst bostadsbristen. En negativ faktor har också varit den snabbt fortgående inflationen. Inför tiden fram till 1970 synes den svenska ekonomin enl. LU inte på samma sätt som under den nu gångna femårsperioden kunna underbygga den ekonomiska expansionen med så gynnsamma betingelser ifråga om exporten och tillgängliga produktionsfaktorer.

Resurser

Ett av de viktigaste hindren för en fortsatt snabb ekonomisk expansion är bristen på arbetskraft. Den väntade avsevärda skillnaden mellan tillgäng och efterfrågan på produktionsfaktorn arbete, som utredningen redovisat, inger be-

tänkligheter. Mot en ökad arbetskraftsefterfrågan på 165 000 personer svarar en tillgångsökning på 110 000. Tar man hänsyn till en väntad arbetstidsförkortning stiger ökningen i efterfrågan upp mot 265 000 personer. Denna max.siffra är osäker. Vid beräkningen av arbetstidsförkortningens inverkan har förutsatts att inskränkningen i arbetstid endast kommer att omfatta anställda med den längsta arbetstiden. Inte heller har hänsyn tagits till effekten av olika socialpolitiska åtaganden. Ett sådant, nämligen slopandet av karensdagarna, skulle möjligen få till följd en ytterligare vidgning av gapet mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. I sina kalkyler rörande arbetskraftstillgångarna har utredningen antagit ett överskott på 10 000 personer per år i flyttningsutbytet med utlandet under den kommande femårsperioden. Detta antagande synes länsstyrelsen väl lågt bl. a. mot bakgrund av de senaste årens väsentligt mycket större invandringsöverskott. Det synes inte osannolikt att vi under den kommande femårsperioden får ett avsevärt större tillskott frän utlandet än vad utredningen räknat med. En faktor som verkar i den riktningen är den avsevärda ökningen av de arbetsföra åldrarna i Finland. Viktiga frågor i sammanhanget som pockkar på en lösning är bl. a. utlänningarnas snabbare anpassning till det svenska samhällslivet samt inte minst möjligheten att ställa bostäder till förfogande. Utredningen kalkylerar med att antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor nära nog skall fördubblas fram till 1970. Man räknar med att hela nettoökningen i arbetskraftsutbudet består av kvinnor. Samtidigt räknar man med en fortsatt hög nativitet. Den problematik som är förknippad med en så omfattande ökning av antalet kvinnor i arbetslivet är betydande. Barntillsynen måste ordnas.

135 En avsevärd brist på daghemsplatser finns redan nu. Trots en planerad kraftig ökning av platsantalet kan man förvänta sig betydande svårigheter när det gäller barntillsynen. En annan punkt är det privatekonomiska lönsamhetstänkandet. Att träda in i arbetslivet är för en gift kvinna förenat med kostnader som måste vägas mot intäkterna, kostnader som snarast kan rubriceras som kostnader för intäkternas förvärvande. Med nuvarande skattesystem blir vinsten av ett förvärvsarbete för kvinnan ofta liten. Såsom en kompensation för uteblivna arbetskraftstillgångar r ä k n a r utredningen med att det skall bli möjligt att ytterligare öka produktiviteten. Mot en årlig tillväxt av produktionen per arbetstimme av 3,5 % på 1950-talet och 4,0 % åren 1960—65 r ä k n a r utredningen med en tillväxt av 4,5 % om året fram till 1970. Denna acceleration torde främst vara resultatet av de senaste arens stora investeringar i maskiner, utbildning och forskning. Enligt länsstyrelsens mening är överväganden om möjligheterna att pä kortare och längre sikt upprätthälla eller ytterligare påskynda takten i produktivitetsstegringen av utomordentlig betydelse. Detta måste i sin tur beaktas vid bedömningen av de avvägningsproblem som utgör en viktig del av de beslut som måste fattas på grundval av föreliggande utredning. Möjligheterna att genom modifikationer av den allmänna ekonomiska politiken åstadkomma en snabbare ökning än vad utredningen förutsatt bör inte uteslutas.

Anspråk Fördelningen av de tillgängliga resurserna på olika samhällssektorer innebär besvärliga avvägningsproblem. En summering av anspråken visar att ef-

terfrågan är betydligt större än tillgängen. Dessutom är planeringen för den kommande femårsperioden i stor utsträckning läst. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang understryka att en diskussion om avvägningsproblemen måste innefatta inte endast frågan om vad som är önskvärt utan också vad som kan åstadkommas. Utredningen h a r konstruerat ett räkneexempel, som skall vara tekniskt konsistent, men i största möjliga utsträckning avstått från att göra egna värderingar. Detta räkneexempel kan vara en värdefull utgångspunkt för den vidare diskussionen. I den mån räkneexemplet accepteras som en målsättning ligger däri självfallet ett politiskt ståndpunktstagande. Ett sådant ståndpunktstagande lär statsmakterna för sin del inte kunna komma ifrån, men lika angeläget är att ställning tas till de medel, varmed man vill söka förverkliga den önskade utvecklingen, vare sig denna överensstämmer med utredningens räkneexempel eller pä ett preciserat sätt avviker därifrån. Beträffande den ekonomiska politikens medel lämnar utredningen föga vägledning. Det är givetvis inte möjligt för länsstyrelsen att här beröra mer än någon enstaka p u n k t i denna avvägningsproblematik. En fråga som länsstyrelsen anser förtjäna uppmärksamhet är bostadsbyggandet. För att skapa balans på bostadsmarknaden h a r bostadsbyggnadsutredningen föreslagit en ökning av byggnadsvolymen med närmare 7 % i genomsnitt per år fram till 1975. LU h a r funnit denna stegringstakt vara för snabb och föreslagit en ökning på ca R % per år mellan 1965 och 1970. Detta skulle innebära en bostadsproduktion pä ca 100 000 lägenheter per år brutto och 80 000 netto. I vilken utsträckning denna produktion svarar mot efterfrå-

136 gan lämnar utredningen försiktigtvis öppen. Man r ä k n a r dock med att dessa tillskott inte kan häva bostadsbristen. För detta fordras en omprövning av bostadspolitiken så att också efterfrågesidan angrips, dvs. bostäderna skulle bli relativt sett dyrare. Vilken inverkan en höjning av de relativa kostnaderna för boendet skulle ha på efterfrågan är svår att bedöma. Bostadsbyggnadsutredningen ansåg emellertid att bostadsefterfrågan har en låg priskänslighet. Även om så är fallet, synes en modifiering av den gällande hyresregleringslagstiftningen väl motiverad, om en skärpning av bostadsbristen skall kunna undvikas med den av utredningen förutsatta omfattningen av bostadsbyggandet. Lösningen av bostadsfrågan ligger dock främst på produktionssidan. Tillgången på bostäder är också nära förknippad med industrins expansionsmöjligheter. Om utrymmet för industrins expansion blir större än utrymmet för ökningen av bostadsbyggandet, vilket utredningen tänker sig, torde stora besvärligheter uppstå för industrin inom vissa regioner. En annan fråga av största betydelse är ökningen av produktiviteten inom byggnadssektorn. Utredningen tycker sig kunna utläsa att takten i produktivitetsstegringen inom byggnadsindustrin dämpats under 1960-talet. Underlaget för denna slutsats är emellertid synnerligen bräckligt. Egendomligare är att utredningen synes bedöma möjligheterna till fortsatta framsteg på detta område ganska försiktigt. En snabb industrialisering av byggandet är i det aktuella läget en nödvändighet. Vi måste kunna bygga mer med mindre arbetskraft. Möjligheterna härför bedömer länsstyrelsen för sin del som mycket stora. Det gäller väsentligen att i ökad utsträckning i byggandet tillämpa re-

dan känd teknik. Det är sålunda närmast ett organiseringsproblem, att göra upp bättre genomarbetade planer för ett industriellt byggande, vars genomförande inte hindras av ryckigheten i tillståndsgivning och svårigheter på kreditmarknaden. En samordning av den fysiska och den finansiella planeringen är påkallad och länsstyrelsen beklagar att utredningen inte lyckats föra sin analys av detta samspel längre än som skett.

Exporten

Inledningsvis nämndes att perspektiven på den svenska exporten inte ter sig lika gynnsamma för perioden fram till 1970 som under förra hälften av 1960talet. Utredningen har också räknat med en något dämpad expansion. Med hänsyn till den svenska ekonomins stora beroende av exportutfallet synes det nödvändigt att på alla sätt stödja exportindustrin i dess ansträngningar. Om exportindustrin trots vikande arbetskraftsunderlag och h å r d n a n d e konkurrens på utlandsmarknaderna skall kunna hålla sin position måste stor u p p märksamhet ägnas exportindustrins arbetsklimat. Bland faktorer som kan påverka dessa industriers betingelser kan nämnas tillgången på bostäder. Från sin egen erfarenhet kan länsstyrelsen nämna de svårigheter den på export i hög grad inriktade industrin i Västmanlands län h a r med anskaffandet av arbetskraft. Grunden till dessa svårigheter är i stor utsträckning just bristen p å bostäder, vilken i sin tur är föranledd av den knappa kvottilldelningen för länet. En annan fråga är anordnandet av billiga och ändamålsenliga transportvägar för exportgodset. Med de pressade marginaler exportindustrin har att arbeta med h a r vinsten på transportsidan

137 stor betydelse. Även h ä r vill länsstyrelsen draga fram ett lokalt exempel, nämligen frågan om Mälarledens fördjupning. En ökad kapacitet på denna farled har av berörd industri betecknats som mycket angelägen just med hänsyn till de transportkostnadsvinster en fördjupning skulle medföra. En ytterligare fråga av stor vikt är utformningen av skattesystemet. Nuvar a n d e system med en hög indirekt skatt, som även drabbar industrins investeringar hårt, torde ha en inte ringa kostnadshöjande effekt på exportföretagens produkter. En snabb övergång till någon form av mervärdeskatt är därför i hög grad motiverad. F ö r att inte den svenska industrin skall komma i underläge i förhållande till utländsk industri är vidare en ökad omsorg om prisstabiliteten nödvändig. Att i ett läge med synnerligen hög efterfrågan på arbetskraft skära ner utrymmet för konsumtionsökningar och samtidigt hålla ett fast penningvärde torde innebära en mycket svår och besvärlig balansgång. Det nuvarande skattesyste-

mets inverkan på arbetstagarnas lönekrav är inte klarlagd. Att stor hänsyn tages till skattefaktorn vid framläggandet av lönekrav torde dock inte vara orealistiskt att tänka sig. Även med hänsyn till detta synes en omläggning av skattesystemet vara motiverad. Utredningen påvisar att ett genomförande av föreliggande planer på det offentliga området i den utsträckning räkneexemplet innebär, kommer att kräva en synnerligen stram finanspolitik med ökade skatter till stat och kommuner. Ett modernt skattesystem som tål dessa påfrestningar blir därför dubbelt angeläget. I handläggningen av detta ärende, ha förutom undertecknade, landshövdingen Gustav Cederwall och länsplaneraren Claes-Otto Ekdahl — föredragande — jämväl deltagit landskamreraren Nils Ahlberg och förste länsassessorn ClaesErik Wickström. Västerås den 21 mars 1966. Gustav

Cederwall Claes-Otto

Ekdahl

Länsstyrelsen i Gävleborgs län I motsats till tidigare långtidsutredningar h a r 1965 års långtidsutredning framlagt sitt betänkande redan vid kalkylperiodens ingång. Även om därigenom vissa svagheter i det statistiska materialet rörande basåret, 1965, varit ofrånkomliga, finner länsstyrelsen övervägande fördelar med en tidig publicering. Långtidsutredningens syfte är att kartlägga och analysera utvecklingstendenserna i ekonomin och därigenom fungera som ett informerande och väg-

ledande instrument för de beslutande instanserna. Mot den bakgrunden måste höga krav på korrektheten i det presenterade materialet kunna ställas. Revider ringar och kompletteringar av utredningsmaterialet och därpå grundade kalkyler torde därför framdeles komma att erfordras i vissa stycken. E h u r u länsstyrelsen i p r i n c i p godtar utredningens uppläggning av materialredovisning och analyser, finner länsstyrelsen dock anledning till följande erinringar och kommentarer.

138 Till de grundläggande produktiva resurserna hör först och främst arbetskraften. Utredningen räknar med att antalet förvärvsarbetande skall öka med 9,7 procent per år under femårsperioden 1966—1970 jämfört med 1,0 p r o cent under närmast föregående femårsperiod. Beräkningen baseras på en befolkningsprognos, i vilken ett årligt invandringsöverskott på 10 000 personer förutsatts. Hela nettoökningen av arbetskraften motsvarande 110 000 person e r väntas bestå av gifta kvinnor. Det årliga arbetskraftstillskottet på 0,7 procent beräknas, framför allt på grund av kvinnornas deltidsarbete, motsvaras av en årlig ökning av den helårsarbetande arbetskraften på 0,3 procent. Arbetstidsförkortningen beräknas kräva 0,6 proc e n t per år av arbetskraftsvolymen mätt i timmar. Arbetskraftsresurserna skulle således årligen minska med 0,3 procent u n d e r perioden 1966—1970. Beräkningarna av den framtida arbetskraftsvolymen är på vissa väsentliga punkter oundvikligen osäker, vilket, enligt länsstyrelsens mening, med störr e skärpa borde ha betonats i rapporten. Länsstyrelsen vill exempelvis framhålla, att nettoinvandringen, mot bakgrund av de senaste årens utveckling och med hänsyn till den utbyggda förmedlingsverksamheten i utlandet, synes komma att ge ett väsentligt större tillskott till arbetskraften än utredningen förutsatt. Ett annat av utredningen icke uppmärksammat område, som kan väntas ge tillskott till arbetskraftsvolymen, ä r ungdomen i utbildning. Mellan åren 1965 och 1970 väntas denna grupp i åldr a r n a över 15 år öka med ca 90 000 elever. I kalkylerna ingå dessa som icke yrkesverksamma. Det allt oftare förekomm a n d e feriearbetet torde emellertid bet y d a en ökning av arbetskraftsvolymen motsvarande uppskattningsvis 10 000 årsarbetare. Arbetstidsförkortningen

motverkas i ökad utsträckning av övertidsarbete och extraarbete. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang uppmärksamma, att för industriarbetarnas del ökade övertidsarbetet från 3,0 procent av den ordinarie arbetstiden i oktober 1964 till 3,2 procent i oktober 1965. Enligt länsstyrelsens mening kan det starkt ifrågasättas om arbetstidsförkortningen får den genomslagskraft, som utredningen förutsatt i sin kalkyl. Den största osäkerheten i utredningens arbetskraftskalkyl ligger i antagandena om ökningen av de gifta kvinnornas yrkesverksamhetsgrad. Kungl Maj :ts i dagarna framlagda proposition om särskilda åtgärder till underlättande för kvinnor att ta förvärvsarbete synes emellertid kunna komma att innebära ökade möjligheter att få prognosen infriad. Arbetsproduktivitetens årliga tillväxt skulle enligt utredningens kalkyl öka med 0,2 procentenheter mellan första och andra femårsperioden på 1960-talet. Under förutsättning att utredningen beräknat kapitalinsatsens ökning realistiskt finner länsstyrelsen skäl tala för att produktivitetsökningen skulle kunna förväntas bli större än vad utredningen förutsatt. I denna riktning pekar bland annat den synnerligen kraftiga ökningen i kapitalintensitetens tillväxt, även om denna, till följd av ett enligt vad ovan anförts ökat antal arbetstimmar, icke skulle bliva fullt ut så stor som utredningen antagit. En fortsatt snabb höjning av arbetskraftens utbildningsnivå och en stegrad omallokeringstakt av arbetskraft och kapital bör jämväl bidraga till en ökning av produktivitetstillväxten. Kapitalinsatsens ökade tillväxt bör dessutom bereda väg för snabbare tekniska framsteg i produktionen. Realismen i utredningens antaganden om kapitalinsatsens ökning kan studeras i en genomförd sektoranalys. Genom en uppenbar underskattning från före-

139 tagens sida erhöll utredningen tyvärr icke vid den genomförda företagsenkäten något stöd för beräkningar av de framtida investeringarna. Å andra sidan präglas företagens syn på produktions-, export- och sysselsättningsökning av optimism. Utredningen har justerat samtliga dessa faktorer. Ehuru länsstyrelsen i princip godtar utredningens kalkyl, anser dock länsstyrelsen att den beräknade årliga exportökningen på ca 7 volymprocent synes väl optimistisk. Sektormaterialet har grupperats näringsgrensvis enligt folkräkningens definitioner. Trots detta föreligger diskrepanser mellan folkräkningens och utredningens uppgifter beträffande sysselsättningen är 1960, vilket försvårar användandet av utredningens material vid en regional jämförelse. Handeln har varit föremål för en särskild sektorstudie. Utredningen har icke accepterat den därvid gjorda beräkningen över omsättningsutvecklingen. Däremot har arbetskraftsbedömningen godtagits, ehuru denna i viss mån är beräknad med utgångspunkt från omsättningsutvecklingen. Länsstyrelsen finner, att en viss reduktion av syssel-

sättningsökningen inom handeln hade varit befogad. På basis av antagandet om bruttonationalproduktens årliga tillväxt på 4,2 procent har utredningen upprättat en kalkyl över resursanvändningen. Även om fördelningen, såsom utredningen framhåller, är av modellteknisk natur, fär den anses vara synnerligen instruktiv genom åskådliggörandet av de spänningar, som kunde emotses mellan de olika användningsområdena. En stram ekonomisk politik synes komma att erfordras under återstoden av 1960-talet. Den kalkylerade årliga investeringsökningen på 4,7 procent får enligt länsstyrelsens mening anses vara minimum mot bakgrund av arbetskraftsläget och den hårdnande internationella marknaden. I handläggningen av detta ärende ha utom undertecknade, landssekreteraren Mattsson och förste länsassessorn Rydin, föredragande, deltagit t. f. landskamreraren Berne, förste länsassessorn Sundberg och byrådirektören Berggren. Gävle i landskansliet den 21 mars 1966. Carl-Axel

Yngve Mattsson Rydin

Länsstyrelsen i Norrbottens län Länsstyrelsen vill först understryka vikten av att ett arbete med långtidsutredningens målsättning har fått fasta former. Den dynamiska omstruktureringen av samhället, inte minst i Norrbottens län, kräver att problemlösningen måste förberedas långt innan svårigheterna uppstår. Långtidsutredningens utblickar mot den framtida samhällsekonomiska strukturen och dess analyser av därmed sammanhängande problema-

tik är av stort värde. Länsstyrelsen finner i huvudsak ingen anledning till anmärkningar mot långtidsutredningens metodiska uppläggning, men vill dock rikta uppmärksamheten på det ökade värde som skulle ligga i en viss regional bearbetning av material och resultat. Långtidsutredningen synes enligt länsstyrelsens uppfattning, med sin kontinuitet i tiden, vara rätt forum för en översiktlig deskreptiv redogörelse av

140 den regionala utvecklingen. Detta skulle även erbjuda möjligheter till att studera vissa samhällsekonomiska frågeställningar på differentierad regional nivå. Därmed skulle långtidsutredningens värde, som en utgångspunkt för en samlad samhällsekonomisk planering väsentligt ökas, enligt länsstyrelsens uppfattning. I utredningen tas bl. a. frågan upp om de produktiva resursernas storlek och som en grundläggande enhet diskuteras därvid arbetskraften och arbetskraftutvecklingen. Länsstyrelsen vill i samband härmed belysa en problematik som passerar utan närmare analys i utredningen, men som måste anses få stor betydelse vid den praktiska planeringen av ett maximalt utnyttjande av de produktiva resurserna. Långtidsutredningen kommer fram till att arbetskraftbristen för prognosperioden kommer att ligga i storleksordningen ca 50 000 eller ca 150 000 personer beroende på om man räknar utan eller med det antal arbetstagare, som krävs för att ersätta arbetstidsförkortningen. Arbetskraftbalansen förutsätter därvid en fullständigt friktionsfri såväl sektoral som regional omflyttning av arbetskraft inom riket. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte en närmare diskussion angående möjligheterna till denna form av maximalt nyttjande av arbetskraften hade varit befogad. Såväl erfarenheten som undersökningar pekar på ett hos vissa människor betydande flyttningsmotstånd. Då friställningen av arbetskraft från de vikande näringsgrenarna i länet och i förmodligen stora delar av Norrland inte på långt när kan kompenseras av expansion i mottagande sektorer kommer detta beteendemönster avsevärt att påverka de produktiva resursernas storlek, om inte speciella åtgärder vidtages. Stora förluster i den potentiella produktiviteten/capita kan förutses. Det prognostiserade behovet av arbetskraft hän-

för sig med tanke på det regionala näringsgrensmönstret i huvudsak till områden i Syd- och Mellan-Sverige. Tillskottet kan på samma sätt till betydande del hänföras till Norrland. Det synes länsstyrelsen ofrånkomligt, att detta motsatsförhållande på så kort sikt som under prognostiserade perioden, kommer att allvarligt påverka önskvärdheten av en optimal resursallokering. Med tanke på arbetskraftens betydelse för produktionen kominer frågan om dess tillgänglighet att vara av avgörande betydelse för utvecklingen. Visserligen har långtidsutredningen formen av en prognos och ej av en plan, men en närmare analys av dessa aspekter hade gett ett säkrare underlag för en effektiv planläggning. Norrbottens län är ett av de län, som under den prognostiserade perioden kominer att kunna peka på ett betydande arbetskraftstillskott såväl genom rationaliseringseffekter som genom ett ökat antal människor i de yrkesverksamma åldrarna. Ett effektivt nyttjande av dessa produktionsfaktorer kräver utökade resurser såväl när det gäller lokaliseringsfrämjande som rörlighetsstimulerande åtgärder. Länsstyrelsen ansluter sig härvid till länsarbetsnämndens yttrande angående behovet av ökade resurser när det gäller vuxenutbildning samt rörlighetsstimulerande åtgärder, som är anpassbara för såväl flyttning inom länet, som över länsgränsen. Länsstyrelsen vill även understryka betydelsen av att möjligheterna till en rörlig näringslivslokalisering nyttjas i högre grad, än vad som varit fallet. Samhällets och näringslivets krav på en maximal produktivitet/capita för att kunna fullfölja produktionsplanerna kräver ett vidgat nyttjande av för närvarande lågproduktiv arbetskraft. I handläggningen av detta ärende h a r

141 deltagit, förutom undertecknade landshövding och planeringsdirektör, t. f. landssekreterare C. G. Wennberg. Luleå i landskansliet den 23 mars 1966. Manfred Lars

Näslund

Backlund

Länsarbetsnämnden

i Norrbottens

län

Länsstyrelsen har den 24 januari 1966 till länsarbetsnämnden för yttrande överlämnat 1965 års långtidsutrednings hetänkande Svensk ekonomi 1966—1970 (SOU 1 9 6 6 : 1 ) . Nämnden får med anledning härav anföra följande. Eftersom främst arbetskraften tillhör de grundläggande produktiva resurserna h a r frågan om dess utnyttjande stor betydelse för den framtida ekonomiska utvecklingen i vårt land, vilket utredningen påpekat. Behov av att alla arbetskraftstillgångar nyttjas framstår med stor skärpa mot bakgrunden av att den svenska ekonomins samlade anspråk p å ny arbetskraft, med avdrag för den som friställs inom jord- och skogsbruk, u n d e r perioden belöper sig till 165 000 personer — utan något tillägg för det antal som en eventuell arbetstidsförkortning kräver. Norrbottens län kommer under den aktuella perioden att förfoga över betydande tillgångar på icke nyttjad arbetskraft. Kommittén för näringslivets lokalisering h a r i sitt betänkande Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963:58) utfört beräkningar om tillgången på arbetskraft i riket under 15-årsperioden 1960 —1975. Ett underskott på manlig arbetskraft av något mer än 60 000 personer uppväges enligt dessa beräkningar av ett beräknat motsvarande överskott pä kvinnlig arbetskraft. Vad som emellertid är av särskild betydelse i detta sammanhang är att tillväxten i de arbetsföra åldrarna, som mellan åren 1965

—1970 endast uppgår till 30 000 personer i hela riket, i Norrbotten beräknas utgöra 9 000. Nämnden vill därför i föreliggande yttrande huvudsakligen ägna sig åt förutsättningarna för ett rationellt tillvaratagande av dessa tillgångar. Det är enligt nämndens mening särskilt vissa åtgärder som kan leda till effektivt nyttjande av arbetskraften. Samtliga har stor betydelse i detta län. En av förutsättningarna härför är att arbetskraftens utbildningsnivå höjes. En yrkesinriktad vuxenutbildning av betydande storleksordning utgör medlet som kan tillfredsställa samhällsekonomiska och sociala krav. Som anpassningsutbildning bör verksamheten ständigt pågå och i första hand nyttjas vid arbetslöshetsperioder eller då brist på utbildad arbetskraft inom skilda områden inträder. Det är dock nödvändigt, att som medel i en effektiv arbetsmarknadspolitik kunna göra snabba ingripanden för att tillgodose behov av utbildning inom ett visst område. Det av 1960 års arbetsmarknadsutredning föreslagna ökade stödet till i kursform bedriven vuxenutbildning inom företag synes kunna bli ett lämpligt medel härför. Tillgängen på arbetskraft ökar som nämnts under perioden 1966—1970 kraftigt i Norrbotten. I länet finns emellertid ett stort antal arbetstagare — inte minst i de större tätorterna — som på grund av lokal bundenhet endast kan nyttjas om arbetstillfällen skapas for dem, nämligen de gifta kvinnorna. Genom ökad industrilokalisering kan sålunda betydande nu inaktiva arbetskraftsresurser tillföras näringslivet. En annan faktor av stor betydelse för ett effektivt utnyttjande av arbetskraften är åtgärder som avser att underlätta arbetskraftens rörlighet — geografisk omflyttning. Ett led i dessa strävanden utgör stundom den yrkesinriktade vux-

142 enutbildningen, som underlättar flyttning. Strukturrationaliseringen inom flera av landets viktigaste näringsområden och branschrationaliseringen inom skilda företagsenheter utgör främsta anledningen till det ökade behovet av sådana åtgärder. Också i detta sammanhang framstår som mycket angelägna de av 1960 års arbetsmarknadsutredning framlagda förslagen, som syftar till att ekonomiskt underlätta nödvändig flyttning. Särskilt inlösen av egnahem och etableringskostnaderna på ny bostadsort måste tillmätas betydelse. Även bekämpandet av säsongarbetslösheten är ur såväl samhällsekonomisk som social synpunkt ytterst angeläget. Fortfarande är en alltför stor del av den svenska arbetskraften partiellt utnyttjad. Inte minst gäller det norrlandslänen som hos sig inrymmer yrkesområden, vilka nu ger sysselsättning huvudsakligen endast sommartid. Länsarbetsnämnden finner det angeläget att åtgärder vidtas vilka avser att klarlägga glesbygdens fortsatta förutsättningar att bestå. Genom dylika klarlägganden kunde måhända näringslivets strukturförändringar påskyndas och svagt nyttjade arbetskraftstillgångar bättre nyttiggöras. I appendix B har professor Hägerstrand anfört angelägenheten av att

räckvidden av det definitiva avfolkningsproblemet snarast undersökes. Han har dock ansett att sådana bygder inte idag behöver individuellt avgränsas och utpekas. Länsarbetsnämnden anser att för undvikande av framtida felinvesteringar bör utredningar genomföras som regionalt belyser de framtida utvecklingsmöjligheterna för glesbygden. De redovisade planerna hos industriföretagen utvisar, att byggenskapen i landet skulle öka med närmare 6 % p e r år och kräva ett tillskott av 30 000 i arbetskraft. Nämnden anser sig ej äga tillräckligt material för en mera ingående analys av dessa beräkningar. Det är dock påkallat att erinra om de rationaliseringar som pågår i denna bransch. Det är troligt att det beräknade arbetskraftstillskottet ej behöver bli så högt som det i utredningen angivna. Beslut i detta ärende har fattats vid länsarbetsnämndens sammanträde den 14 februari 1966 av ledamöterna Jähkel, Holmgren, Sundkvist och Svanberg. I ärendets behandling har därjämte deltagit länsarbetsdirektören Gunnar Andersson och förste inspektören E d m u n d Andersson, den senare jämväl som föredragande. Nämndens ordförande som ledde sammanträdet deltog ej i beslutet. Luleå den 16 februari 1966. Gunnar

Andersson Edmund Andersson

Kooperativa förbundet Utredningens uppgift

Utredningens uppgift är enligt betänkandets inledning att kartlägga och analysera utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin. Avsikten är inte att den skall utmynna i ett program för den

ekonomiska utvecklingen, men den skall dock redovisa och diskutera förhållanden, som bedöms vara relevanta för statsmakternas beslut i frågor som bestämmer den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.

143 Målen Även om utredningen icke avser att vara ett program, föreligger dock ett behov av en målsättning som utgångspunkt för en bedömning av den ekonomiska utvecklingen. Betänkandet utgår från att full sysselsättning, balans i de utrikes betalningarna och prisstabilitet är huvudmålsättningar. Andra mål på t. ex. bostadspolitikens, jordbrukspolitikens, undervisningens och sjukvårdens områden får en sidoordnad eller underordnad ställning. Kooperativa förbundets styrelse finner vid sin genomgång av betänkandet det tveksamt om denna utgångspunkt är rimlig. Utredningen säger i samband med återblicken på utvecklingen 1960— 1965 att målet för den ekonomiska verksamheten är att höja levnadsstandarden. Om detta tas till utgångspunkt krävs emellertid en precisering, vilken borde kunna ske i form av angivande av till varandra relaterade delmål och värderingar på olika områden. Till en målsättning av denna typ bör de tre av utredningen angivna huvudmålsättningarna knytas som grundläggande villkor. Enligt styrelsens uppfattning vore en strävan efter en målsättning av angivet slag av stort värde för ernående av en balanserad utveckling på lång sikt. Frånvaron härav medför nämligen att politiska krav ställs pä olika områden, utan att de är relaterade till varandra. Härigenom kan beslut fattas, vars konsekvenser leder till större eller mindre balansrubbningar. De av utredningen redovisade köproblemen torde i icke ringa utsträckning vara av denna karaktär.

Resurserna

Utredningen konstaterar att antalet förvärvsarbetande under tiden 1966—1970

kan väntas öka med 0,7 % per är jämfört med 1,0 % under föregående femårsperiod. Hela nettoökningen väntas bestå av kvinnor. Trots att antalet förvärvsarbetande således beräknas stiga något, måste man räkna med att arbetskraftens volym mätt i timmar sjunker. Anledningen är dels en nedgång i normal veckoarbetstid dels den ökade förekomsten av deltidstjänster. Minskningen beräknas till 0,3 % per år. Utredningen har för olika näringsgrenar sökt bedöma hur mycket produktionen per arbetstimme skulle kunna öka och funnit att. den borde kunna öka i sådan takt att nationalprodukten ökar med 4,2 % p e r år i volym under perioden 1966—1970 trots minskningen i arbetsvolymen.

Samlade anspråk

Genom att summera planmaterial från olika sektorer har utredningen beräknat de samlade anspråken på dels arbetskraft dels investeringar och offentlig konsumtion under tiden 1966—1970. Behovet av arbetskraft ökar enligt planerna med 165 000 personer. Tar man hänsyn till en eventuell arbetstidsförkortning stiger behovet till 265 000. Den verkliga tillgängen beräknas till 110 000. En summering av planerna för bruttoinvesteringarna ger en genomsnittlig ökning av dessa med 5,3 % per år och planerna för den offentliga konsumtionen en ökning av denna med 6,0 % per år. Om man räknar med att den privata konsumtionen skall öka i samma takt som 1960—1965 ger den 4,5 % i årlig ökning. Lägger man därtill ett visst behov av lagerökning och förutsätter ett mindre överskott i bytesbalansen, kommer man till resultatet att totalproduktionen skulle behöva öka med 5,2 % per år jämfört med en möjlig ökning av

144 4,2 % per år. Efterfrågan måste således begränsas på något eller några områden.

Utredningens kalkyl

Utredningen har närmare utvecklat ett alternativ, där den privata konsumtionens ökning anslagits till 3,4 % per år. Den har därefter att bestämma en viss fördelning mellan investeringar och offentlig konsumtion. När det gäller den offentliga konsumtionen, utgår utredningen från att försvar och grundskola skall få växa enligt planerna. Därigenom måste vårdområdena och den högre undervisningen bli föremål för begränsningar. Enligt utredningens uppfattning är en sä snabb utbyggnad, som planerna för dessa områden räknar med, icke möjliga på grund av bristande tillgång på arbetskraft. Med hänsyn härtill förutsätter utredningen en begränsning av utvecklingstakten pä dessa områden i förhållande till planerna, så att den totala ökningen för offentlig konsumtion stannar vid 4,7 % per år. Denna ökning beräknas kräva ett arbetskraftstillskott pä 90 000 personer fram till 1970. I fråga om investeringarna hävdar utredningen, att de internationella aspekterna och de skärpta kraven pä prisstabilitet motiverar en begränsning av investeringsplanerna i första hand för bostadsbyggandet. Bruttoinvesteringarna i bostäder beräknas således i kalkylen öka med ca 5 % per år jämfört med bostadsbyggnadsutredningens krav på 6,9 %. Totalt räknar utredningen i sin kalkyl med en ökning av investeringarna med 4,7 % per år. Kooperativa förbundets styrelse bedömer utredningens kalkyl vara en rimlig grund för utformningen av den ekonomiska politiken fram till 1970 och vill särskilt framhålla, att den vikt utredningen fäster vid produktivitetshöjande

investeringar synes vara utomordentligt väl motiverad inte minst med hänsyn till den utveckling, som enligt utredningen kan förutses under 70-talet. Trots att de begränsningar i ökningen av bostadsinvesteringar och offentlig konsumtion, som gjorts i kalkylen, synes styrelsen motiverade och rimliga, finner den dock det otillfredsställande att dessa begränsningar ej kunnat bedömas mot andra mål än de sektorvisa planerna. Det är därmed svårt att bedöma i vad mån dessa begränsningar h a r mer eller mindre allvarliga sociala konsekvenser exempelvis genom uppkomsten av missgynnade minoritetsgrupper (bostadslösa, vårdbehövande) eller verkar hämmande på produktivitetsutvecklingen genom att försvåra omflyttning av arbetskraft eller medföra bindning av arbetskraft i hemmen. Styrelsen finner det också anmärkningsvärt att väsentliga statistiska uppgifter saknas i så stor omfattning bl. a. på bostadsområdet.

Den finansiella sidan

I utredningens kalkyl har nationalproduktens årliga ökning beräknats till 4,2 %. Detta innebär att de samlade inkomsterna stiger lika mycket. Då inkomsttagarna förutsatts erhålla ett tillväxtutrymme på endast 3,4 % uppstår här en spänning. Denna måste på något sätt lösas och detta kan enligt utredningen ske väsentligen endast genom en skärpt beskattning antingen via progressiviteten (vid prisstegring) eller annars genom skattehöjning. Kooperativa förbundets styrelse anser det angeläget att, även om en skärpt beskattning icke kan undvikas i den förutsedda utvecklingen, möjligheten till ett ökat hushållssparande dock beaktas. Härvid vill styrelsen erinra om sina vid andra tillfällen framförda synpunkter på värdesäkring av sparmedel

145 och de därmed förbundna beskattningsproblemen.

Sammanfattning

Kooperativa förbundets styrelse finner utredningens beräkningar och bedömningar av den ekonomiska utvecklingen vara så väl motiverade som det bristfälliga statistiska materialet medger. Den av utredningen gjorda realkalkylen torde •— med nyss nämnda reservation — vara en rimlig utgångspunkt för den ekonomiska politiken under den kommande femårsperioden. Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang erinra om att den i sina yttranden över såväl 1955 års långtidsutredning som »Svensk ekonomi 1960—1965» framhöll önskvärdheten av en »rullande» planering. Detta grundläggande önskemål h a r dessvärre ännu ic-

ke tillgodosetts. Det synes i nuvarande läge vara starkare motiverat än någonsin tidigare. Till detta bör nu även läggas önskemålet om ett längre perspektiv. Betydelsen härav framgår även av utredningens utblick mot 1980, där behovet av planering på lång sikt understrykes. Styrelsen vill också starkt framhålla nödvändigheten av att det statistiska materialet förbättras i första hand på de områden där den föreliggande utredningen visar att allvarliga brister föreligger. Det synes också ofrånkomligt att målsättningen för den ekonomiska politiken systematiseras och införes som förutsättning i utredningar av denna karaktär. Stockholm den 16 mars 1966. Harry Hjalmarson

Mauritz

Bonow

Olof Moback

Landsorganisationen i Sverige Den nya långtidsutredningen överensstämmer i sina huvudlinjer med de föregående utredningarna, som publicerats ungefär vart femte år. Utvidgningar, som nu har genomförts, gäller framför allt en mer ingående analys av utrikeshandeln, vidare en mer detaljerad faktainsamling för den offentliga sektorn, ökad uppmärksamhet åt de finansiella sidorna av långsiktsutvecklingen samt en diskussion om utvecklingstendenser i ett femtonårigt perspektiv. Dessa fördjupningar är värdefulla. Fortfarande har dock långtidsutredningen samma begränsade syftning beträffande ekonomisk planering som tidigare. Man syftar kort sagt till att kartlägga och analysera diverse utvecklingsten10— 614734

denser i ekonomin utan att därvid vare sig göra en egentlig prognos eller framlägga ett översiktligt ekonomiskt handlingsprogram. Ambitionen är endast att informera de beslutsinstanser — offentliga eller privata — som saken kan gälla. I yttrande 1962 över den förra långtidsutredningen efterlyste LO mer av program och planering i utredningsarbetet samtidigt som det konstaterades att olika företags och myndigheters planer i stor utsträckning accepterades som de framkom. Härvidlag har någon ändring inte skett. I viktiga avseenden förekommer en reell samordnings- och planeringsverksamhet, t. ex. när det gäller att styra bostadsbyggandet och an-

146 nan anläggningsverksamhet i överensstämmelse med arbetsmarknadsläget, vidare i fråga om att avväga utbildningsverksamhet gentemot sjukhus- och skolinvesteringar och förändringar i elevantal m. m. Exemplen på centraliserad eller decentraliserad samordning och planering skulle kunna mångfaldigas. Långtidsutredningarna har emellertid relativt liten anknytning till denna samordning och planering. Att detta är försvarligt av rena tids- och utrymmesskäl när det gäller viss detaljplanering är givet. Däremot är det beklagligt att långtidsutredningens inriktning inte mer anknyter till faktiska samordnings- och planeringsbeslut. Vissa anmärkningar är därför enligt LO:s mening befogade angående dels planeringssekretariatets organisatoriska ställning och dels metodiken i dess arbete. Planeringssekretariatet ansvarar för arbetets inriktning. Man eftersträvar att inte inbördes värdera eller rangordna olika mål såsom full sysselsättning, balans i valutatransaktionerna, prisstabilitet. Vissa resultat har diskuterats i planeringsrådet och materialet har vidare på expertnivå diskuterats i utredningsrådet, som är knutet till finansdepartementet. Betänkandet är inte avsett att leda till principbeslut i riksdagen eller annorstädes om långsiktiga åtgärder. — Enligt LO:s mening bör den nu startade »rullande» långtidsbedömningen leda till mera direkt anknytning till faktiska samordnings- och planeringsbeslut. Med den situation, som råder i fråga om bl. a. statistikens täckning och kvalitet och planeringssekretariatets storlek, är det orealistiskt att i nuläget räkna med att regelrätta program framläggs av riksdag eller regering. Målet bör dock vara att småningom skapa ett så pass gott utredningsunderlag att något sådant vore möjligt. Självfallet växer ambitionsgraden i fråga om refor-

mer, planering och samordning ju bättre utredningsunderlaget kommer att bli. Det väsentliga är att en integration sker mellan å ena sidan beslutsinstanserna — som här är konsumenter av information — och å andra sidan planeringssekretariatets utredningar. Eventuellt bör planeringsrådet ges ökat ansvar för ett utvecklingsarbete med det målet. Utgående från detta mål för planeringssekretariatets arbete kan också synpunkter angående långtidsutredandets metodik anföras. »Konsumenternas» — i dessa fall olika företags, organisationers och myndigheters behov av relevant information — borde analyseras och kartläggas. Ansvaret för detta arbete liksom för kontakter över huvud taget mellan beslutsinstanser och planeringssekretariatet ligger givetvis inte enbart hos det senare. Den ovan skisserade utvecklingen av längtidsutredandet innebär enligt LO:s mening 1) en noggrann kvantitativ analys rör a n d e verkningarna av viktigare socialpolitiska, närings- och skattepolitiska, arbetsmarknadspolitiska och andra slags reformer. En »effektanalys» av detta slag kan givetvis inte framskapas över hela fältet med en gäng. En viss prioritering enligt ett långsiktigt arbetsprogram måste ske. I det inledande skede till s. k. rullande framtidsbedömning som vi nu står är det lämpligt att förslag till ett sådant arbetsprogram framläggs. 2) en utveckling av det statistiska grundmaterialet. Bl. a. aktualiseras det av LO sedan länge framförda önskemålet om en reguljär sysselsättningsstatistik och statistik över arbetsmarknadsrörligheten. När det gäller investeringsoch produktionsplaner för längre prognosperiod har uppgiftsinsamlingen successivt utvecklats. En komplettering bör här ske med regelbundna studier av förändringar i produktionsteknik, pro-

147 duktionsinriktning, räntabilitet m. m., som kan jämföras med redovisade planer. Ett annat exempel på statistikutbyggnad gäller de regionala uppdelningarna. Man bör vidare framlägga ett arbetsprogram för de specialundersökningar utan krav på regelbundenhet som en utbyggd långtidsanalys fordrar.

De ekonomisk-politiska målsättningarna

När den ekonomiska politiken och utvecklingen ses i ett långsiktigt perspektiv förskjuts intressetyngdpunkten från vissa ekonomiska mål till andra. Ökad tonvikt ges åt takten i den ekonomiska tillväxten, åt investeringar i teknisk produktionskapacitet, forskning och undervisning m. m., som kan antas ge hög framtida produktionsmässig avkastning. Mindre vikt ges å andra sidan åt arbetslöshetsvariationer, betalningsbalansproblem, prisstabilitet o. d. Våra målsättningar är emellertid desamma oberoende av om ett ekonomiskt-politlskt ställningstagande gäller ett långsiktigt eller kortsiktigt perspektiv. I praktiken blandas som regel olika tidsperspektiv. Det är endast undantagsvis som åtgärder får renodlat kortsiktiga eller långsiktiga verkningar. Långtidsutredningen säger sig utgå från förutsättningen att villkoren för att nå högsta möjliga tillväxttakt är ett avvägningsproblem inom ramen för vissa begränsningar. De senare består i uppfyllandet av full sysselsättning, balans i -\alutatransaktionerna, kraven på prisstabilitet — mål som flertalet anser mest väsentliga — men även andra målsättningar. Vidare framhålls att man inte tar ställning i betänkandet till vilken vikt som varje mål skall tillmätas, vilket i stället är en politisk fråga. LO anser denna neutralitet riktig under nuvarande omständigheter. Att en

konkret kalkyl läggs fram, baserad på vissa av planeringssekretariatet valda antaganden, bryter knappast däremot, eftersom det understryks, att beräkningarna har karaktär av räkneexempel och vidare långtidsutredningen endast syftar till att informera olika vägledande instanser men inte bli antagen som program av riksdagen eller regeringen. Enligt LO:s mening ligger emellertid bakom valet av frågeställningar, av antaganden för redovisade kalkyler praktisk-politiska föreställningar inom planeringssekretariatet, som får en inverkan på allmänheten. Om vissa målsättningar ägnas litet utrymme, om verkningarna av vissa handlingsalternativ överbetonas, kan i dagens läge berättigad kritik mot långtidsutredningarna uppstå. Missförstånd kan särskilt uppstå i frågor där inte redan ett långsiktigt regeringsprogram föreligger. En viss omedveten snedvridning ligger redan däri, att tillgänglig statistik och forskning inte täcker väsentliga frågeställningar och därigenom förhindrar en fördjupad analys. Detta exemplifieras av följande. LO anser att ökad tonvikt i de »rullande» långtidsbedömningarna bör ges ål vissa värdeaspekter. Först och främst gäller detta inkomst- och förmögenhetsfördelningsaspekterna på längre sikt. I den nu föreliggande studien har till skillnad mot tidigare ett avsnitt (kapitel 6.7) ägnats finansierings- och inkomstfrågor. Dessa ges dock endast en underordnad betydelse. Genom de i 6.7 angivna räkneexemplen antyds bl. a. att en viss inkomstutjämning — som ökar konsumtionsbenägenheten — skulle behöva motverkas med skattehöjningar. Som senare (s. 153) framhålls uppstår detta intryck på grund av vissa antaganden i kalkylen. LO anser det minst lika naturligt att inkomstutjämningen behandlas som ett angeläget mål i sig

148 själv och inte underordnas exempelvis bestämningen av investeringsvolymen. I fråga om betalningsbalansen uppställes som ett självständigt mål att bytesbalansen förbättras mellan 1965 och 1970 med 1 250 miljoner kronor varvid önskemålet om ökad u-hjälp kunde tillgodoses. LO har tidigare efterlyst en specifik målsättning för biståndet till uländerna. När det gäller planeringssekretariatets fortsatta arbete anser LO det önskvärt att förutsättningarna för och verkningarna av ett snabbt förverkligande av enprocentsnivån utreds. Som betänkandet nu presenterats har inte utretts ens hur hela den nyss angivna bylesbalansförändringen skall kunna uppstå. Liksom i tidigare långtidsutredningar framgår inte konkret den centrala roll en aktiv arbetsmarknadspolitik spelar då det gäller att åstadkomma en hög ekonomisk tillväxttakt. Principuttalanden angående rörlighetens, yrkesanpassningens och bl. a. yrkesutbildningens roll förekommer visserligen. En närmare analys i form av kostnads-/avkastningskalkyler för skilda åtgärder inom arbetsmarknadssektorn skulle emellertid vara till nytta för att undanröja hinder och tveksamhet mot mer progressiva insatser, t. ex. i fråga om vuxenutbildningen. Detta är ett exempel på de ovannämnda effektanalyser för ekonomiskt-politiska handlingsalternativ som LO efterlyser. Därmed har exempel getts på mål, som LO anser bör ges ökat utrymme i den rullande långsiktsbedömningen. Givetvis kan det råda oenighet om värdering och rangordning av olika mål. Den allmänna debatten om de faktiska besluten kan emellertid bara vinnas på att ytterligare information frambringas, vilket det här är fråga om. Vad som ovan sagts markerar LO:s grundinställning till långsiktsbedöm-

ningarnas uppläggning och innehåll. Värdet av arbetet, som nu redovisats i betänkandet, bör inte förringas. Genom att utgöra en gemensam informationskälla för företag, organisationer och myndigheter har långtidsutredningen i viss mening en samordnande funktion. — I det följande redovisas en granskning av delar i betänkandet. Detaljer som enligt LO:s mening är ägnade att väcka kritik h a r behandlats. En systematisk genomgång har inte varit möjlig med hänsyn till den knappa tid som stått till förfogande. Utrikeshandeln

Under efterkrigstiden h a r utrikeshandeln utgjort en stark positiv faktor för den svenska ekonomins tillväxt. Utrikeshandelns ökningstakt har då varit speciellt markerad under den senaste femårsperioden. Den svenska andelen av den totala produktionen, som exporteras är dock låg i förhållande till motsvarande andel i de mindre, högt industrialiserade länderna, varför en fortsatt relativ tillväxt av utrikeshandeln kan väntas ske med god effekt för den ekonomiska tillväxten. Avsättningsmöjligheterna för de svenska varorna på den internationella marknaden har under den senaste femårsperioden varit goda. Balansen mellan import och export h a r heller inte förorsakat bekymmer med undantag för 1965, då ett betydande underskott uppstod i handelsbalansen. En liknande utveckling väntas för 1966. Ett väsentligt mål för den allmänna ekonomiska politiken under 1966—1970 är således att skapa sådana allmänna förhållanden att en god svensk konkurrenskraft kan upprätthållas på den internationella marknaden. Vid en bedömning av den fortsatta utvecklingen av utrikeshandeln finns inånga faktorer av osäker natur. Även faktorernas inbördes förhållande och

149 betydelse är svårfångat. Här skall endast erinras om osäkerheten av utfallet av förhandlingarna i den s. k. Kennedy-rundan och resultatet av det handelspolitiska samarbetet i Europa. Den inom landet förda stabiliseringspolitiken och den ekonomiska tillväxttakten i avnämarländerna förefaller dock att vara den faktor som i första hand avgör den svenska exportens och importens tillväxt. Den obalans i utrikeshandeln som uppstod under 1965 kan i första hand härledas till ett övertryck i den svenska ekonomin under första halvåret. Detta medförde en för stor efterfrågan på hemmamarknaden, som bl. a. ledde till att svenska varor i för stor utsträckning fann avsättning inom landet och en stark efterfrågan av utländska varor uppstod. Den ekonomiska politiken inom Västeuropa, som i högre grad har tagit sikte på stabiliserande åtgärder för att minska prisstegringen, medförde också på några håll en dämp a d efterfrågetillväxt. Även de brittiska åtgärderna för att nå balans i sina utländska betalningar hade en dämpande effekt på en del av den svenska exporten. Det var dock främst inom råvaruområdet dämpningseffekten för exporten stod att finna. Det finns därför inte anledning att med hänsyn till det senaste årets utfall pessimistiskt bedöma den svenska industrins framtida konkurrenskraft. LU har grundat sin prognos över utrikeshandeln dels på den beräknade ekonomiska tillväxten i andra länder och dels på en industrienkät. Man har då funnit, att exportens (exkl. fartyg) tillväxt kan väntas stiga i ungefär samma takt som föregående femårsperiod. Men genom att fartygsexporten enligt utredningen förväntas helt stagnera under perioden innebär det totala utfallet en tillbakagång från 47 % för åren 1960 —1965 till 37 % för 1965—1970.

Förbättrade insikter om finanspolitikens och arbetsmarknadspolitikens möjligheter att förena en hög expansionstakt med samhällsekonomisk balans och en praktisk tillämpning av dessa kunskaper observeras i vissa länder. Bl. a. i USA har budgetpolitiken utvecklats. LO anser bl. a. detta ge anledning att bedöma den ekonomiska utvecklingen i industriländerna optimistiskt. Utredningen synes i sin exportprognos ha bedömt dessa länders tillväxt alltför försiktigt. Om utredningen enligt vår mening är något för pessimistisk vad gäller den svenska exportprognosen för de industrialiserade värdena, sä gäller motsatsen för handeln med u-länderna. Dessa länders utveckling är speciellt svårbedömd med hänsyn till den bristfälliga statistiken och den begränsade del av dessa länders ekonomi, som höjer sig över naturahushållningen. Trots alla dessa svårigheter h a r LU:s källa ansett sig kunna precisera tillväxten med en precision på tiondels procent. Dessa beräkningar förefaller bygga på intuitiva bedömningar, som vi tror lett till överskattningar av tillväxten. Den i prognosen förutsatta tillväxten av ökad tillförsel av kapital från de industrialiserade länderna till u-länderna förefaller i hög grad vara överskattade om inte en väsentlig uppryckning av biståndet inträffar. Långtidsutredningen har i sitt arbete brottats med osäkerheten om den svenska u-landshj alpens storlek och dess utformning. 1 procent av BNP är erkänt som ett mål för denna hjälp. Utredningen har funnit, att om stegringstakten bibehålles skulle målet om 1 % av BNP vara uppnått 1980 och hjälpen skulle 1970 uppgå till ungefär 0,5 %, vilket motsvarar ett belopp om 600 miljoner kronor. Detta gäller dock bara om penningvärdeförsämringen skulle upphöra,

150 vilket LO anser orealistiskt att räkna med. I den sammanfattande kalkylen räknar man med ett överskott av 350 miljoner kronor som en målsättning. På grundval av prognosen bedöms ett underskott om 300 miljoner framkomma. Förutsättningarna för en väsentlig ökning fram till 1970 av u-landshjalpen kräver enligt LO:s mening en särskild undersökning med tanke på denna avvikelse mellan målsättning och prognos. För att ge en bättre stadga åt kalkylerna över betalningsbalansen bör målet för u-landshj alpen preciseras av statsmakterna. Det är inte givet att hela hjälpen får effekt på valutareserven. Någon kalkyl över hur stor del av hjälpen som slår på det sättet vid olika sammansättning av biståndet finns inte. På det fortsatta arbetsprogrammet för den rullande långsiktsbedömningen bör sådana undersökningar stå. Arbetskraftsut vecklingen

Ett relativt stort utrymme ägnas i långtidsutredningen åt beräkningar av den totala arbetskraftens storlek och arbetstidsvolymens utveckling. I ett läge där outnyttjad arbetskraft saknas och andelen studerande och pensionärer tender a r att stiga kan arbetskraftsutbudets tctalnumerär framstå som en faktor, vilken begränsar utrymmet för konsumtion och kapitalbildning. Huvudbetoningen synes lagd på denna synpunkt. Mera kortfattat diskuteras rörligheten och möjligheterna till mer produktiv användning av den tillgängliga arbetskraften. LO beklagar att inte mer utrymme kunnat ägnas just åt de strukturella förskjutningarna inom arbetskraften —• mellan näringsgrenar, företag, yrken och regioner — vilka har en särskild produktivitetshöjande effekt, som dock inte blivit väl belyst i Sverige. En central fråga är ju bl. a. ifall det finns så-

dana starka strukturella spänningar mellan arbetskrav och arbetskraftsutbud att bl. a. en strukturbetingad undersj r sselsättning föreligger. LO anser det inte berättigat förutsätta att den tillgängliga arbetskraftskapaciteten i dagsläget genomgående blir fullt utnyttjad. Det bör erinras om att den totala sysselsättningsökningen under början av 1960talet överstigit den förra långtidsutredningens beräkningar — hur pass mycket är till följd av arbetsmarknadsstatistikens karaktär oklart. Detta avspeglar bl. a. att latenta arbetskraftsreserver existerar, som bör och sannolikt kommer att tillföras arbetskraften. Under förutsättning av en fortsatt utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken räknar LO med att långtidsutredningens sysselsättningsberäkning för 1965—4970 kommer att överträffas. Här hänvisas dels till att utredningen själv valt ett mellanalternativ bland de kalkyler som gjorts inom prognosinstitutet, dels till möjligheterna att skapa sysselsättning bland de marginalgrupper till arbetskraften som nämndes ovan. Man bör bland annat observera den höga andel av de anställda som vid nedläggningar och driftsinskränkningar inte får ny sysselsättning inom ett eller flera år efter avskedandet. En större frekvens nedläggningar är en konsekvens av en tillväxtfrämjande näringspolitik — å andra sidan borde det vara möjligt att genom aktiva åtgärder minska avgången från arbetsmarknaden och de uppkommande arbetslöshetstillskotten. Beträffande de gifta kvinnorna har utredningen med rätta fastställt att utbudet i hög grad är bestämt av den lokala efterfrågan på arbetskraft. LO anser detta gäller flera andra kategorier, främst äldre, outbildade och personer med vissa arbetshinder. Vad kvinnorna angår talar utredningen om ett »tak» för förvärvsintensiteten, som främst be-

151 ror på två förhållanden på utbudssidan, nämligen negativa attityder hos gifta kvinnor och deras män samt brister beträffande barntillsynen. Mot detta står beläggen för att sysselsättningen i hög grad är efterfrågebestämd. En motsägelse föreligger här. Föreställningen om ett »tak» är tämligen orealistisk så länge en direkt begränsning inte är aktuell. Det som i första hand kan inträffa är att efterfrågan inom något område kan stiga så starkt att det relativa förtjänstläget för kvinnor märkbart stiger.

Investerings- och produktionsberäkningarna

LO framhöll 1962 i sitt yttrande över föregående långtidsutredning att man underskattat produktionsutvecklingen i kalkylen för första delen av 1960-talet. Under denna tid överträffade också den faktiska årliga produktionsberäkningen med 0,9 procentenheter vad som angetts i beräkningarna. Både totalsysselsättningen och de samlade bruttoinvesteringarna ökade mer än som förutsagts. Underskattningen av totalproduktion sammanhängde med att man underskattat dels tillväxten av produktionsfaktor e r n a dels dessa faktorers produktivitet i den framlagda kalkylen, som för övrigt inte framlades under beteckningen prognos. Kalkyler som innehåller underskattningar och en viss systematisk försiktighet i bedömningen av produktionsökningen är inte eftersträvandsvärda även om det i andra sammanhang anses vara en dygd att med ödmjukhet och försiktighet sia om framtiden. Alltför ofta dras slutsatsen att konsumtionen måste dämpas för att utrymme skall beredas de utgiftsökningar som betingas av undervisnings-, sjukvårds-, social och andra reformer samt de privata investeringar som av beräkningarna att döma förefaller erforderliga för en fortsatt rimlig

produktionstillväxt. Kunskapsunderlaget för de framlagda siffermässiga preciseringarna är ytterst bräckligt, men de reservationer som därför måste omge dem kan läsaren lätt glömma bort. Planeringssekretariatets kalkyl innebär en produktionsökning inom industrin med 5 % årligen mellan 1965 och 1970 mot 6 Vi % föregående femårsperiod. Samtidigt räknar man med att investeringsökningen inom industrin sker snabbare, nämligen med 7 % per år mot 5,7 % årligen under förra hälften av 60talet. Antalet sysselsatta väntas öka med 1 % per år under perioden 1965—1970 mot 1 V2 % årligen föregående femårsperiod. Även med hänsyn härtill och en fortsatt arbetstidsförkortning syns kalkylen innebära en underskattning av produktionsökningarna framdeles. Kvoten mellan bruttoinvesteringsvolym å ena sidan och produktionsökning å andra sidan skulle enligt planeringssekretariatets sifferexempel stiga avsevärt och avvika från vad som observerats tidigare under efterkrigstiden. Denna avvikelse är svårförklarlig. En principiell felkälla vid framtidsbedömningar av investeringar och produktion på grundval av företagens egna uppskattningar är att verkningarna av strukturförskjutningarna delvis tycks bli försummade. De tillfrågade textilföretagen har i industrienkäten angett ungefär oförändrat antal sysselsatta mellan 1963 och 1970. Planeringssekretariatet har räknat med en produktionsökning på 3 % och viss sysselsättningsminskning. LO anser att en avsevärd sysselsättningsminskning är sannolik och att för stort avseende fästs vid enkätens sysselsättningsuppgifter. Därigenom har graden av strukturomvandling inom industrin troligen kommit att bli underskattad. Vad massa-, pappers- och wallboardindustrin beträffar skedde en årlig pro-

152 duktionsuppgång med 5,2 % under förra hälften av 60-talet. En stagnation förutses för 1966, varför långtidsutredningens antagande om produktionsökning med 8 % per år 1965—1970 knappast torde förverkligas, såvida inte exporten utvecklas osedvanligt gynnsamt under den återstående delen av 60-talet. I annat fall får man räkna med att sysselsättningsminskningen blir kraftigare än som antagits i långtidsutredningen. Beträffande verkstadsindustrin pekar långtidsutredningen på att ökad skiftgång, ytterligare handelsliberalisering och specialisering inom industrin skulle stärka den konkurrenskraften och därmed påverka vår framtida export. LO delar denna uppfattning men vill däremot inte skriva under uttalandet: »Om den väntade knappheten på arbetskraft leder till större lönehöjningar än i andra länder, kan följderna bli mycket allvarliga.» Bortsett från att denna uppfattning knappast kan anknytas till en speciell exportbransch är uppfattningen att ett land inte kan uppnå en snabbare standardstegring, innebärande bl. a. högre lönestegringar, än andra ogrundad. Rationaliseringssträvanden bör tvärtom inriktas mot detta mål. Produktions- och produktivitetsutvecklingen inom industrin är bl. a. beroende av i vilken utsträckning en avsevärd strukturrationalisering kommer till stånd inom och mellan olika branscher. Vad först förskjutningarna mellan branscherna angår tycks den av IUI insamlade planstatistiken underskatta dessa, i varje fall vad sysselsättningsförändringarna angår. Vad sedan förändringar inom branscherna beträffar, innefattande nedläggningar av företag helt eller delvis, fusioner och nyetableringar tycks detta inte alls belysas av de data som långtidsutredningen bygger på. För en bedömning av produktivitetsutvecklingen är det dock angelä-

get att bedöma sambandet mellan denna strukturförändring och olika investeringskostnader. LO efterlyser undersökningar som belyser dessa förhållanden och föreslår att sådana kommer till stånd inom ramen för planeringssekretariatets fortsatta verksamhet.

Inkomst- och finansieringssidan

En brist i långtidsutredningarna har tidigare varit att man i hög grad har lämnat inkomst- och finansieringssidan åt sitt öde och i stället ägnat sig mest åt realkalkylen och problemet att få volymmässig tillverkning och förbrukning att stämma. Den förra långtidsutredningen (1962) hade ett kort avsnitt om finansieringen. I det nu föreliggande betänkandet finns en förbättring på denna punkt. Avsnittet »Finansiell utveckling» (6.7) berör inkomstfördelning, sparandets utveckling och kanalisering, kreditförmedling, övervältring av skatter, ATP-avgifter m. m. Detta avsnitt har dock trots allt närmast karaktär av bihang, syftande till att pröva hur pass realistiskt det räkneexemplet för realkalkylen är, som man stannat för. Hänvisning görs till en bilaga angående de finansiella aspekterna som ännu inte publicerats. Som framhållits i inledningen ges inkomstutjämningen enligt LO:s mening som målsättning en alltför underordnad roll i betänkandet. Då de fackliga lönepolitiska strävandena i praktiken möts med argument rörande återhållsamhet och samhällsekonomisk balans, framhålls också ofta att en reell inkomstutjämning är en långsiktig angelägenhet, som bör planeras på lång sikt. Från alla håll — således även utanför arbetstagargruppen — bör därför det anses naturligt att en analys av förutsättningarna för och verkningarna av olika inkomstutjämningsåtgärder ingår

153 i långtidsutredningen. LO avser här utjämning såväl mellan hög- och låglöneområden som mellan löntagare respektive företagare. I långtidsutredningen avses med inkomstfördelning i beräkningarna endast relationen hushållsinkomster—företagsinkomster. Två olika alternativ för inkomstfördelningen anges. I det ena fallet antas att hushållens inkomster inklusive ATPavgifter 1970 kommer att ligga på samma andel av de totala inkomsterna som 1964. Det betyder, att hushållens disponibla inkomster skulle sjunka något. Det andra alternativet innebär att hushållens inkomster exklusive ATP-avgifter får oförändrad proportion. Ingetdera alternativ anges som mest sannolikt. I ett följande avsnitt konstateras dock att det senare alternativet inte är förenligt med realkalkylen och antagandet om rimlig prisstabilitet. Genom räkneexempel antyds att »utjämningen» måste motverkas genom höjd konsumtionsbeskattning e. d. Vill man uppnå inkomstutjämning enligt det senare alternativet och utgår från stabil prisnivå erfordras exempelvis en årlig höjning av allmänna varuskatten med 1 procentenhet. I dessa tankekonstruktioner uttrycks indirekt att utrymme i praktiken inte skulle finnas för ens en måttlig inkomstutjämning. Stark tonvikt ges åt den konsumtionshöjande effekten av förskjutningar mellan företags- och hushållsinkomster. Till belysning kan nämnas att sparandet inom företag (ej försäkringsoch bostadssektorn) 1964 var ca 8 miljarder jämfört med ca 6 miljarder i hushållssparande. LO anser att en utjämning av lönestrukturen i vissa avseenden liksom den ovannämnda företags-/hushållsutj amningen är ett väsentligt mål i sig själv. Verkningarna av utjämnande åtgärder borde utredas inom planeringssekretariatet eller under dess överinseende. LO

anser att en produktivitetsfrämjande roll av dessa ligger i den snabbare tekniska strukturomvandling som blir en följd. Analys och datainsamling som berör denna problematik bör ingå i det arbetsprogram för den rullande framtidsbedömningen, som är erforderligt.

Konsumtionen

Den offentliga konsumtionen får på sätt och vis en särställning i långtidsöversikterna. Utvecklingen beror här i hög grad på reformverksamhet, som beslutas på riks- och kommunalplanet och av institutionella förändringar rörande olika slags tjänster, t. ex. ingrepp i prisbildningen, avgiftssättning och omläggningar av finansieringsvägarna. Speciella svårigheter att verkställa rena prognoser uppstår också genom att »marknaderna» har stockningar och köer. I själva verket ger dessa särförhållanden anledning till särskilda överväganden i samband med att de ekonomiska långtidsprognoserna framläggs. Man måste beakta olika slags ingrepp på det offentliga konsumtionsområdet. Planeringssekretariatet har på olika ställen i betänkandet fäst uppmärksamheten pä rationaliseringsbehovet inom den offentliga verksamheten. Genom att prismekanismen i de flesta fall är bortkopplad som reglerande instrument och lönsamhetsberäkningar förekommer i liten utsträckning, baserade på de reella kostnaderna och priserna inom den offentliga sektorn, motverkas denna r a tionalisering. I frånvaro av behövliga kostnads-avkastningsberäkningar inom försvaret, utbildningsområdet och exempelvis hälsovårdssektorn erhålls en ogynnsam utveckling av produktionen i förhållande till de nedlagda kostnaderna. Åtskilliga institutionella reformer torde öka deras avkastning. När det gäller undervisningssektorn berör

154 utredningen möjligheterna att minska lärartätheten per undervisningstimme och elev genom större insatser i fråga om pedagogiska hjälpmedel, läroböcker m. m. Det bör observeras att begynnande desorganisationsföreteelser såsom vakanser, personalbrist och överansträngning i form av övertid och extraarbete kan komma att utgöra ett speciellt hinder mot rationaliseringar och metodförbättringar. Det är inom undervisningsområdet liksom sjukvård och a n d r a offentliga områden risk för sådana påtagliga onda cirklar. Samma h a r i annat sammanhang framhållits beträffande rationaliseringen av byggnadsverksamheten och marknadsförhållandena på det området. Beträffande det femtonåriga perspektivet fram till 1980 framhåller planeringssekretariatet att man räknat med att en rationalisering av den offentliga verksamheten måste genomföras som d ä m p a r sysselsättningstillväxten vid givna antaganden om den offentliga sekt o r n s produktion. LO vill också starkt betona synpunkten att man i ökad utsträckning inom den offentliga sektorn tillämpar lönsamhetsberäkningar och med ledning därav rationaliserar verksamheten och avväger den fortsatta expansionen. I beräkningarna för den offentliga konsumtionens tillväxt u n d e r resten av 1960-talet utgår planeringssekretariatet från de planer från olika myndigheter som utarbetats. I vissa fall reduceras beloppen på grundval av bedömningar inom planeringssekretariatet. För den offentliga sektorns totala utveckling tas utgångspunkt i avvägningarna mellan å ena sidan den totala investeringsvolymen under slutet av 1960-talet och å andra sidan den offentliga konsumtionens omfattning. Planeringssekretariatet antar att då den privata konsumtionen tänks öka med 3,4 % per år åter-

står för investeringar och offentlig konsumtion tillsammans ett ökningsutrymme med 4,7 % per år. Man stannar för att i sin kalkyl låta de båda sistnämnda områdena öka i samma takt och följaktligen med det sistnämnda procenttalet. En bättre tillgång till empiriskt material som belyser lönsamhetsförhållanden och utbytet av investeringskostnaderna på olika områden skulle möjliggöra en mera konkret och reell diskussion av utvecklingsmöjligheterna. De nedskärningar som planeringssekretariatet genomfört i förhållande till verkens plansiffror blir givetvis beroende av den totalökning för privat konsumtion, som man stannat för. I några fall har plansiffrorna godtagits eftersom statsmakternas tidigare fattade beslut blir utslagsgivande. Det gäller försvaret och grundskolan. Beträffande den högre undervisningen och sjukvården h a r nedskärningar företagits framför allt med hänvisning till den rådande personalbristen och den observerade tendensen hos denna att snarast tillta. Möjligheterna till rationalisering utöver de förbättringar som redan är förutsatt i plansiffrorna diskuteras inte. Utredningen torde helt sakna underlag för sådana bedömningar. På socialvårdsområdet förutses en stark expansion när det gäller åldringsvård och barnstugor. Även här har dock plansiffrorna reducerats med hänvisning till att en så snabb ökning som den förutsatta är orealistisk med hänsyn till fördröjningar i planering, byggande, finansiering m. m. LO vill här påpeka att eftersom man fäster stor vikt vid beroendet av personalsituationen samt administrativa problem i detaljplaneringen så är det samtidigt naturligt att man överväger vilket planerings- och informationsunderlag som olika huvudmän, t. ex. kommunerna, är betjänta av för att undanröja fördröjningsfaktorer och flaskhalsar av olika

155 slag. Det räkneexempel som framlagts kan knappast tjäna som en vägvisare för de instanser, som svarar för den offentliga tjänsteproduktionen. Det är angeläget att under prognosperioden följa utvecklingen och anpassa beslut om utbildning, investeringar och administrativa reformer till de förhållanden som kommer att råda. Beträffande den privata konsumtionen vill LO anmärka att utredningens antagande om totalvolymen förefaller att ligga på en orealistiskt låg nivå, vilket tycks sammanhänga med försiktigheten då det gällt att uppskatta den kommande produktionsökningen.

Regionuppdelningar

Utöver påpekandet att bostadssituationen starkt begränsar den i och för sig önskvärda geografiska rörligheten på arbetsmarknaden, avstår planeringssekretariatet från att behandla regionala utvecklingsfrågor. Hänvisning sker till professor Hägerstrands bilaga angående regionala problem. I praktiken h a r inånga samordningsoch planeringsproblem i samhällspoli-

tiken en speciell geografisk anknytning, som egentligen förutsätter statistiska och andra data med regional uppdelning och en speciell regionalt inriktad analys av följdverkningar. Här finns stora brister att överbrygga. Givetvis måste en gräns dras någonstans för hur detaljrik den centrala ekonomiska planeringen skall vara. LO konstaterar att nyssnämnda bilaga innehåller förslag om planeringsutredningen, som borde genomföras eller övervägas, och vill bl. a. instämma i att avfolkningsproblemet bör bli ingående belyst samtidigt som behovet av beredskapsprogram för starkt avfolkade orter och regioner analyseras. Beträffande stadsregionerna blir vissa väsentliga frågor utredda inom ramen för lokaliseringsberedningen och expertgruppen för regional utredningsverksamhet. Då ett arbetsprogram för planeringssekretariatets arbete utarbetas bör olika regionala utrednings- och statistikproblem medtas. Stockholm den 21 mars 1966. Arne

Geijer Gösta

Dahlström

Riksförbundet Landsbygdens Folk Biksförbundet har ansett det motiverat att i sitt yttrande begränsa sig till de avsnitt i betänkandet som mera direkt berör jordbruksnäringen. I sin behandling av olika näringsgrenars utveckling h a r långtidsutredningen vad beträffar jordbrukets utveckling under perioden fram till 1970 väsentligen grundat sina bedömningar pä material som framkommit inom 1960 års jordbruksutredning. Det bör tilläggas att nämnda material

framkommit u n d e r ett relativt tidigt skede av utredningens arbete och att bedömningarna bl. a. förutsatt »att några tvära brott i utvecklingen av exempelvis jordbrukets reala produktpriser eller i fråga om övriga näringars dragningskraft på sådan arbetskraft som kan lämna jordbruket» inte kommer till stånd. I fråga om arealutvecklingen anknyter långtidsutredningen sina bedöm-

156 ningar till det lägre arealalternativ för år 1975 som uppställts av den s. k. strukturgruppen inom jordbruksutredningen. Långtidsutredningens bedömningar går härvid ut på att jordbrukets totala produktionsvolym under ovan angivna förutsättningar kan beräknas avta med omkring Vi proc. per år under perioden 1964—1975 eller med sammanlagt omkring 8 proc. Om en sådan produktionsutveckling kombineras med befolkningstillväxten och vissa förändringar i efterfrågan, är det uppenbart att självförsörjningsgraden automatiskt kommer att sjunka. Långtidsutredningen anger att det totala avsättningsutrymmet fram till 1970 kan väntas komma att öka med 2 ä 3 p r o c , men att nedgången av självförsörjningsgraden räknad i kalorier under nämnda tid kan väntas stanna vid ett par procentenheter. Enligt riksförbundets mening torde långtidsutredningens bedömning att självförsörjningsgraden kommer att sjunka även vid oförändrade jordbrukspolitiska förhållanden vara realistisk. I detta sammanhang är det emellertid angeläget understryka att grundmaterialet för långtidsutredningens bedömningar i stort sett daterar från tiden omkring år 1962. Nyligen har de till jordbruksnämnden knutna kalkylsakkunniga gjort vissa beräkningar över självförsörjningsgraden uttryckt som relationen mellan den totala produktionen och den totala konsumtionen av jordbruksprodukter angivna i kalorier. Härvid h a r bl. a. de senaste årens tendenser beträffande hektarskördar och avkastning inom animalieproduktionen kunnat beaktas. Besultatet av dessa reviderade beräkningar visar att produktionsvolymen och självförsörjningsgraden sjunkit under de senaste åren. För produktionsåret 1965/66 anges självförsörjningsgraden till omkring 93 proc. En-

ligt riksförbundets mening är det från detta läge som övervägandena om den fortsatta utvecklingen bör utgå. Beträffande utvecklingen av antalet förvärvsarbetande inom jordbruket under tiden 1965—1970 förutsätter lången att nybyggnadsverksamheten inom jordbruket skall minska med 6 procent per år. Härvid skulle antalet förvärvsarbetande inom jordbruket sjunka från ca 265 000 år 1965 till omkring 195 000 år 1970 dvs. med 70 000 personer eller med över 25 proc. Enligt riksförbundets mening tyder den faktiska utvecklingen under de senaste åren på att en dylik minskning är sannolik under i stort sett oförändrade jordbrukspolitiska förhållanden. Vad beträffar den arbetsmarknadsmässiga vinsten av en dylik omflyttning vill riksförbundet för sin del emellertid starkt understryka att vinsten lätt kan överskattas bl. a. beroende på att de från jordbruket avgående förvärvsarbetande i stor utsträckning redan har deltidsarbete i andra näringar och att de avgående i övrigt till väsentlig del befinner sig i högre åldersgrupper. Vid behandlingen av jordbrukets investeringar beräknar långtidsutredningen att nybyggnadsverksamheten inom jordbruket från 1965 till 1970 skall öka från ca 100 till 150 milj. kr. i 1964 års prisläge, men likväl inte uppgå till ens 1 proc. av det s. k. begränsade återanskaffningsvärdet. Beräkningarna under stryker sålunda det utomordentligt angelägna behovet av ökade investeringar inom jordbruket för åstadkommande av rationella enheter. Huruvida investeringsökningen kommer till stånd sammanhänger emellertid nära med hur de jordbrukspolitiska riktlinjerna utformas. Självfallet har långtidsutredningen icke kunnat ta hänsyn härtill. För tiden 1970—1980 gör långtidsutredningen en s. k. »utblick», vilket torde

157 antyda att ambitionsgraden här varit lägre än vad som brukar förknippas med en prognos. För jordbrukets del innebär denna utblick att produktionen (sålunda icke självförsörjningsgraden) beräknas minska med 20 proc. under 1970-talet. Detta skulle självfallet i kombination med en angiven befolkningsökning av omkring 0,8 proc. per år leda till en självförsörjningsgrad långt under den nivå som inom 1960 års jordbruksutredning betraktats som acceptabel ur beredskapssynpunkt. Vidare förutsattes skönsmässigt att produktionen per sysselsatt fördubblas under samma tid. Detta innebär en årlig ökning av produktionen per sysselsatt med ca 7 proc. per år eller väsentligt mer än som anses kunna påräknas inom de flesta andra grenar av näringslivet. Det är från dessa — enligt riksförbundets mening föga realistiska — utgångspunkter långtidsutredningen kan komma fram till att sysselsättningen inom jordbruket under 1970-talet skulle kunna minskas med 60

proc. eller från 195 000 till ca 80 000 personer. »115 000 personer kan därmed överföras till andra sektorer». Även om ovannämnda räkneexempel i betänkandet faller under rubriken »Utblick mot 1980» vill riksförbundet för sin del starkt ifrågasätta det reella värdet av räkneövningen. Det framgår i och för sig klart i texten att siffran 80 000 sysselsatta inom jordbruket år 1980 inte är vare sig en prognos eller ett program. Erfarenhetsmässigt kan emellertid dylika exempel när de uttrycks i sifferuppgifter som tagna Var för sig verkar exakta, direkt eller indirekt uppfattas som bådadera. Uppgifternas karaktär och värde ökar emellertid självfallet inte härigenom. Riksförbundet finner det beklagligt att ett dylikt löst hopkommet räkneexempel givits den auktorisation som publiceringen i ett statligt betänkande normalt brukar anses ge. Stockholm den 31 mars 1966. Sigge

Oscarsson Paul Grabö

Svensk Industriförening I utredningen framhålles att främsta syftet med de svenska långtidsutredningarna liksom tidigare är att kartlägga och analysera utvecklingstendenserna i ekonomin och att dessa utredningar får ses som ett informerande och vägledande instrument för de instanser — politiska organ, ledningar för offentliga och privata verksamheter etc. — som har att praktiskt forma de långsiktiga handlingslinjerna. Föreningen anser att den nu framlagda långtidsutredningen utomordentligt väl fyller de krav, som med det angivna syftet, kan uppställas på en utredning av detta slag.

Även om vissa av de prognoser, som utredningen innehåller, måste antas vara behäftade med tämligen vida felmarginaler utgör de dock en god vägvisare för de organ, som har att fatta de avgörande ekonomiska besluten. Med hänsyn till att framstående expertis deltagit i utredningsarbetet anser sig föreningen icke ha anledning att ifrågasätta riktigheten av de statistiska uppgifter, som framlagts i långtidsutredningen, och kommer därför ej heller i sitt yttrande att ingå på någon prövning härav. De frågor, som föreningen anser sig

158 i första hand böra behandla, gäller dels åtgärder för att möjliggöra en ökning av produktionsresurserna, varvid tillgången på arbetskraft, kreditmarknaden och skattelagstiftningen uppmärksammas, dels bytesbalansen, dels ock nationalproduktens fördelning på privat och offentlig konsumtion samt investeringar, varvid den pågående penningvärdeförsämringen även behandlas. Det bör i detta sammanhang framhållas att de åsikter, som föreningen företräder, bygger på den förutsättningen att den ekonomiska politiken skall säkra full sysselsättning, en betalningsbalans med utlandet utan underskott och stabila priser.

Åtgärder för att möjliggöra en ökning av produktionsresurserna

Grundförutsättningarna för produktionen utgöres av tillgång på arbetskraft och kapital. Det faller sig därför naturligt att under denna rubrik behandla den framtida arbetskraftstillgången och kreditmarknaden. I fråga om arbetskraftstillgången visar långtidsutredningens beräkningar att arbetskraftsvolymen mätt i antal arbetstimmar kommer att minska med 0,3 % per år 1965— 1970. För 1970-talet väntas enligt utredningen en något snabbare nedgång än på kortare sikt. Enligt den enkät, som verkställts av utredningen, belöper sig de samlade anspråken på ny arbetskraft under 1965—1970 till 250 000 personer om man tar hänsyn till den förkortning av arbetstiden, som förutses. Motsvarande tillgång beräknas av utredningen till 110 000 personer. Föreningen anser, att dessa tendenser är utomordentligt alarmerande och att kraftfulla åtgärder därför erfordras på det arbetsmarknadspolitiska området. Den arbetskraftsreserv, som finns inom landet, utgöres av de hemarbetan-

de kvinnorna, de partiellt arbetsföra, den äldre arbetskraften och ferieledig skolungdom. För att inlemma dessa kategorier i förvärvsarbete i större utsträckning än för närvarande erfordras emellertid en rad åtgärder. Beträffande de hemarbetande kvinnorna är det väsentligt att snarast möjligt öka antalet barndaghem och förbättra tillgången på deltidstjänster. Sedan 1940-talet och fram t. o. m. 1963 har det årliga invandringsöverskottet i genomsnitt varit omkring 10 000 p e r s o ner. Enligt befolkningsprognosen förutsattes ett fortsatt årligt invandringsöverskott av ungefär samma storleksordning. Med hänsyn dels till att detta nettoöverskott enligt föreningens mening bör ökas, dels ock till att den internationella konkurrensen om arbetskraften säkerligen kommer att h å r d n a anser föreningen att den svenska invandringspolitiken måste ges en betydligt mera aktiv och planmässig utformning med sikte på att uppnå en i förhållande till långtidsutredningens antaganden ökad invandringsvolym. Detta skulle lämpligen kunna ske på så sätt att företag, som önskar anställa utländsk arbetskraft, finge anmäla sina önskemål till Arbetsmarknadsstyrelsen, som därigenom kunde få en samlad överblick över behovet av sådan arbetskraft. Med hänsyn till det föreliggande behovet kunde sedan Arbetsmarknadsstyrelsen förbereda och vidtaga erforderliga åtgärder för rekrytering av utländsk arbetskraft. Även kollektiv rekrytering bör givetvis ske eftersom man därigenom troligen kan uppnå snabbare resultat till lägre kostnad. Vissa andra åtgärder, såsom utökning av kursverksamheten för utlänningar m. m., är också nödvändiga för att snabbt kunna assimilera den utländska arbetskraften i det svenska samhället. Såsom ovan framhållits utgör även

159 tillgången på kapital en av grundförutsättningarna för produktionen. Genom att lönsamheten inom företagen bl. a. till följd av kraftigt stigande omkostnader under senare år minskat har också företagens självfinansieringsgrad fortlöpande nedgått. Detta har tillsammans med stora investeringsbehov medfört att företagen blivit alltmera beroende av krediter, och i första hand då långfristiga sådana. För att nationalprodukten, trots den beräknade minskningen i arbetskraftsvolymen, även i fortsättningen skall kunna stiga erfordras ökad produktivitet, vilket i sin tur ställer krav på bl. a. en höjning av kapitalinsatsen. Enligt långtidsutredningen, som utgår från en ökning av nationalprodukten med 4,2 procent per år i volym under perioden 1966—1970, väntas kapitalinsatsen per arbetstimme under den kommande femårsperioden tillta med cirka fem procent per år mot cirka 3,5 procent under åren 1960—1965. Under 1970-talet kan denna utveckling antas fortsätta. Det nu skisserade framtidsperspektivet kommer uppenbarligen att ställa mycket stora krav på kreditmarknadens effektivitet. Det torde därför icke ligga någon överdrift i påståendet att snabba och kraftfulla åtgärder ägnade att återställa den svenska kreditmarknaden i ett funktionsdugligt skick är ytterst angeläget. Bristen på möjligheter att erhålla långfristiga krediter och ryckigheten i kreditgivningen är de allvarligaste anmärkningarna, som kan riktas mot den nuvarande kreditmarknaden. Med hänsyn till de stora kapitalresurser, som nu finns samlade i APfonderna och som ytterligare kraftigt kommer att öka, måste möjligheter skapas för att på ett smidigt sätt kunna slussa ut långfristiga krediter till näringslivet. Speciellt för den mindre och medelstora industrin är detta ytterst angeläget eftersom denna kategori icke

kan utnyttja obligationsmarknaden. Dessutom måste en effektivare planering och samordning ske inom och mellan de kreditgivande organen. Med hänsyn till ovan angivna krav på kapitalmarknadens funktionsduglighet och effektivitet är det enligt föreningens uppfattning även nödvändigt att den nuvarande fastlåsningen av de internationella kapitaltransaktionerna upphör och att sålunda fria kapitalrörelser gentemot utlandet införes. Eftersom skattelagstiftningen har betydelse för produktionsresursernas tillväxt och utveckling skall även dennas utformning i korthet beröras i detta sammanhang. Vår nuvarande skattelagstiftning kännetecknas av svåröverskådlighet och brist på systematik. Allmänna Skatteberedningens förslag syftade till en förbättring i dessa avseenden och skulle säkerligen, om de genomförts som en odelbar enhet, ha inneburit ett avsevärt framsteg. Beträffande möjligheterna att öka antalet förvärvsarbetande kvinnor utgör givetvis den direkta beskattningens nuvarande utformning en hämmande faktor. Mildrad progressivitet, förbättrade förvärvsavdrag för gifta kvinnor och generella särbeskattningsregler för äkta makar är enligt föreningens mening av avgörande betydelse för det framtida tillskottet av gifta kvinnor i förvärvslivet. Vid avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning anser föreningen att mycket talar för en övergäng till ett system där huvudvikten läggs vid den indirekta beskattningen, som därvid bör ha formen av en s. k. mervärdesskatt, vilken är neutral till sina verkningar. Vidkommande den ökning av produktionsresurserna som uppkommer genom ökade investeringar inom företagen kan fastslås att reglerna för beskattning av

160 aktievinster i stor utsträckning styr placeringen av privat kapital. De förslag, som nyligen framlagts i Aktievinstutredningens betänkande, skulle enligt föreningens mening om de genomföres komma att väsentligt försvåra näringslivets kapitalanskaffning och därigenom också motverka den önskade ökningen av näringslivets investeringar. Föreningen har bl. a. därför i sitt remissyttrande över Aktievinstutredningens betänkande i princip helt avstyrkt det ifrågavarande förslaget.

Bytesbalansen

Den kraftiga försämringen av Sveriges bytesbalans under 1965 inger allvarliga farhågor för landets ekonomiska utveckling eftersom de yttre betingelserna för vår export knappast kommer att förbättras under den närmaste framtiden. Såsom långtidsutredningen påvisat kommer nämligen den svenska exporten i fortsättningen att alltmera hindras av EEC:s yttre tullmur och möjligheterna till svensk exportexpansion inom EFTAområdet är snart optimalt utnyttjade. Dessa omständigheter i förening med stora kostnadsstegringar för den svenska industrin gör att läget för vår exportindustri enligt föreningens mening måste betecknas som mindre gynnsamt. Långtidsutredningens exportprognos för perioden 1965—1970 innebär emellertid bl. a. att exporten kommer att stiga snabbt, dock ej fullt så mycket som under de två föregående femårsperioderna och att den del av totalproduktionen som avsätts utomlands stiger ytterligare. Vidare framhålles att expansionsutrymmet för den svenska exporten i avgörande grad bestäms av utvecklingen i de övriga industriländerna. Föreningen anser sig i detta sammanhang icke kunna underlåta att även framhålla utvecklingen i u-länderna så-

som en mycket betydelsefull faktor för den svenska exportutvecklingen. Den önskvärda expansionen av u-landsexporten, vilken har en såväl ekonomisk som social betydelse för u-länderna, skulle i hög grad underlättas om svenska staten i likhet med a n d r a i-länder införde s. k. investeringsgarantier för vår exportindustri. Beträffande importutvecklingen räknar långtidsutredningen med en årlig ökning om drygt fem procent under den kommande femårsperioden. Som jämförelse kan nämnas att den årliga ökningen under perioden 1960—1965 uppgick till drygt sju procent. Enligt långtidsutredningens kalkyler skulle bytesbalansen enligt statistisk redovisning visa ett underskott 1970 på cirka 700 miljoner kronor mot cirka 1 300 miljoner kronor 1965. Därest hänsyn tas till den s. k. förskjutningsposten skulle den sålunda korrigerade bytesbalansen 1970 visa ett underskott på 300 miljoner kronor mot 900 miljoner kronor i utgångsläget, dvs. en förbättring med 600 miljoner kronor. Långtidsutredningen betecknar denna förbättring som »spontan» men h a r även i sin kalkyl infört en målsätt förbättring, som år 1970 skulle ge ett överskott i bytesbalansen på 350 miljoner kronor i 1965 års priser. Enligt föreningens mening bör den ekonomiska politiken se som sin förstahandsuppgift att realisera den av långtidsutredningen målsatta förbättringen i utrikesbalansen. Vissa av de åtgärder som erfordras härför är kanske inte särskilt attraktiva ur politisk synpunkt men detta förhållande får inte tillmätas någon avgörande betydelse eftersom ett fortsatt underskott i bytesbalansen skulle få ödesdigra följder för landets valutareserv och därmed även för sysselsättningen på lång sikt. Föreningen anser det vara angeläget

161 att åtgärder snarast vidtas som är ägnade att stärka konkurrenskraften hos landets exportindustri. Härvidlag bör man i första hand inrikta sig på sådana åtgärder som kan verka återhållande på exportföretagens kostnader. Det förslag angående förbättrad sjukpenningförsäkring, som nyligen framlagts av Socialdepartementet verkar emellertid i rakt motsatt riktning, och bör därför såsom föreningen framhållit i sitt särskilda remissyttrande däröver icke genomföras. De sociala kostnaderna för företagen har nu nått sådan höjd att föreningen anser det vara ytterst välbetänkt med en reformpaus. Såsom ovan framhållits bör vidare den nuvarande indirekta beskattningen omläggas till en s. k. mervärdesskatt, vilken i motsats till den nuvarande omsättningsskatten är neutral till sina verkningar. Med hänsyn till att kapitalinsatsen per arbetstimme väntas öka kraftigt under den kommande femårsperioden accentueras angelägenhetsgraden härav. Eftersom importens omfattning till stor del bestäms av privat inhemsk konsumtion bör åtgärder övervägas som begränsar denna konsumtion. Föreningen tänker i detta sammanhang bl. a. på den kraftiga importen av personbilar.

Nationalproduktens fördelning på privat och offentlig konsumtion samt investeringar

Långtidsutredningen räknar med en årlig ökning av nationalprodukten om 4,2 procent i volym under tiden 1966— 1970. I en modellteknisk realkalkyl angående nationalproduktens fördelning presenterar långtidsutredningen ett alternativ där den privata konsumtionens ökning angivits till 3,4 procent per år. Såväl investeringar som offentlig konsumtion förutsätts i samma kalkyl växa med 4,7 procent per år under den angivna perioden. Beträffande investeringI l — 614734

arnas fördelning på bostadsbyggande och näringsliv framhåller långtidsutredningen att det ur prisstabilitetens och den internationella konkurrenskraftens synpunkt är åtskilligt som talar till näringslivets förmån. Föreningen anser att de synpunkter, som utredningsmännen framlägger i samband med analysen av sin realkalkyl, är mycket värdefulla. Speciellt anser föreningen att de framlagda åsikterna om sambandet mellan köernas längd och prisbildningen är högst beaktansvärda. Föreningen vill såsom vid flera tidigare tillfällen framhålla att en ökad personlig avgiftsfinansiering av de samhälleliga tjänsterna är befogad och absolut nödvändig om de alltmer besvärande köproblemen skall kunna lösas inom överskådlig framtid. De behov köerna avser torde nämligen aldrig kunna helt tillgodoses eftersom vissa gränser måste sättas även för utbyggnaden av de samhälleliga tjänsterna. Liknande synpunkter gäller i fråga om bostadsköerna. Så länge den nuvarande hyresregleringen gäller kommer även hyressättningen för bostäder att ligga under det naturliga marknadsläget med påföljd att köerna underhålls. Beträffande bostäder tillkommer emellertid även en hel del andra negativa effekter såsom onaturliga differentieringar mellan hyressättningen i äldre och nyare fastigheter, minskad rörlighet på hyresmarknaden samt sist men icke minst minskat intresse för rationaliseringar och nya metoder inom bostadsbyggandet. Med hänsyn till den nu angivna effekten av hyresregleringen anser föreningen att denna snarast möjligt bör helt upphävas. Enligt långtidsutredningens ovannämnda realkalkyl antas investeringarna växa med 4,7 procent per år under 1966—1970. Fördelningen av investeringarna skulle enligt samma kalkyl innebära en tillväxt med 7,0 procent per

162 år för industri och hantverk och 5,1 procent per år för bostäder. Detta innebär att investeringarna för bl. a. industrin får växa så som angivits i dess planer medan bl. a. bostäder samt väg- och gatubyggnader blir föremål för en reducering. Föreningen anser att detta är en riktig fördelningsgrund. Eftersom industrins investeringar har avgörande betydelse för dess expansionstakt och därigenom även för nationalproduktens tillväxt måste näringslivet ges prioritet i förhållande till de s. k. köområdena. Föreningen anser vidare att en dämpning av ökningstakten i bostadsbyggandet är påkallad även av det skälet att en överhettning av konjunkturläget inom byggnadsbranschen tycks medföra en löneglidning som också får återverkningar inom andra branscher. Beträffande ökningen av den offentliga konsumtionen anser föreningen att återhållsamhet är påkallad. Plansiffrorna för stegringstakten i den offentliga konsumtionen uppgår enligt utredningen till 6,0 procent per år under den aktuella perioden och skulle kräva att drygt 100 000 personer tillföres den of-

fentliga sektorn. Föreningen anser att den offentliga verksamhetens expansion måste dämpas och att i stället effektivitetsbefrämjande rationaliseringar i ökad utsträckning bör insättas. Speciell uppmärksamhet bör i detta avseende ägnas åt den sedan lång tid pågående kommunala expansionen. Genom de begränsningar i tillväxttakten för den offentliga sektorn samt bostadsbyggandet som ovan förordats skulle även med tillgodoseende av industrins investeringar den privata konsumtionen kunna hållas på en någorlunda tillfredsställande nivå under den kommande femårsperioden. Dessutom torde de angivna begränsningarna vara nödvändiga för att bromsa den pågående penningvärdeförsämringen. Föreningen anser nämligen att den rådande inflationsutvecklingen, som medför höjningar av löner och priser i snabb takt, till stor del beror på alltför kraftig expansion inom bostadsbyggandet och den offentliga sektorn. Stockholm den 21 mars 1966. Bengt

Sjönell Sven

Langenius

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund Till skillnad mot de i Sverige tidigare utförda långtidsutredningarna har den föreliggande utredningen utarbetats inom finansdepartementet. Organisationerna konstaterar med tillfredsställelse att långtidsutredningen fortfarande är att betrakta som ett expertarbete med syfte att kartlägga de aktuella utvecklingstendenserna inom den svenska ekonomin och påvisa de problem som uppkommer då olika sinsemellan ofören-

liga planer skall ställas mot varandra. Vid genomförandet av denna analys har utredningen för att fullgöra sin uppgift också tvingats genomföra en avvägningsdiskussion av behoven inom olika sektorer. Den av utredningen gjorda resursfördelningen är emellertid, som också uttryckligen framhålles, inte att uppfatta som ett handlingsprogram från regeringens sida. De politiska ställningstagandena kommer i stället att ske i an-

163 nan ordning. Organisationerna finner det angeläget att denna skillnad mellan kartläggningen av utvecklingsproblemen och de politiska ställningstagandena till avvägningsfrågorna bibehålls också i det fortsatta arbetet med långtidsutredningarna. Långtidsutredningarnas främsta värde ligger enligt organisationernas mening i att de antyder de huvudproblem som kan bli aktuella inom samhällsekonomin under de kommande åren. Dessa problem blir ofta uppenbara först om man anlägger ett längre perspektiv än det i tidigare långtidsutredningar vanliga femårsperspektivet. Många områden inom den offentliga sektorn som vägar, samhällsbyggande, utbildning och sjukvård fordrar ett långt perspektiv för en meningsfull planering. Då därtill möjligheterna att genom politiska beslut på kort sikt genomföra betydande omdisponeringar av produktionsresurserna är begränsade, är det av stort värde att långtidsutredningen denna gång försökt förlänga perspektivet fram till 1980 och peka på de redan nu skönjbara ekonomiska huvudproblemen under 1970-talet. Dagens ekonomisk-politiska tänkande och handlande bör därigenom kunna anpassas till de problem som det mera långsiktiga perspektivet aktualiserar. Även om den skiss utredningen gjort för 1970-talet är ofullständig, bör den vara till god hjälp för att utforma de närmaste årens ekonomiska politik. Vi vill därför uttala vår tillfredsställelse över att vårt i samband med tidigare långtidsutredningar framförda krav på en mera långsiktig bedömning av den ekonomiska utvecklingen har hörsammats. Det är organisationernas förhoppning att metodiken för dessa bedömanden till nästa långtidsutredning skall kunna utvecklas ytterligare. För de enskilda företagens planering

har långtidsutredningarna ett betydligt mer begränsat värde än för planeringen inom den offentliga sektorn. För företagen är det den förväntade marknadsutvecklingen som avgör produktionsoch investeringsbesluten. För många företag kan emellertid långtidsutredningarna ge ledtrådar som underlättar bedömningen av marknadsförhållandena. Utredningen har härvidlag, så långt detta varit möjligt, redovisat ett i många avseenden mycket värdefullt material som kan bli av stort intresse vid bedömningen av den framtida ekonomiska utvecklingen inom olika branscher. För organisationerna har redovisningen av föreliggande planer inom olika sektorer och utredningens analys av avvägningsproblemen inom den svenska ekonomin också stort värde som underlag för att bedöma vilken ekonomisk politik som bör föras om näringslivet skall kunna fortsätta att expandera i tillfredsställande takt.

Arbetsmarknadsperspektiven

Långtidsutredningen har klart dokumenterat att den samlade efterfrågan tenderar att öka i snabbare takt än den samlade produktionsförmågan. Utredningen beräknar att den möjliga produktionsökningen under perioden 1965 —70 uppgår till 4,2 procent per år medan de totala anspråken skulle kräva en produktionsökning om 5,2 procent. Utredningen påvisar därmed att riskerna för efterfrågeöverskott och inflation kommer att höra till den ekonomiska politikens huvudproblem även i framtiden. Denna bedömning är sannolikt riktig. Om man eftersträvar en hög ekonomisk framstegstakt måste man framför allt söka öka produktionskapaciteten och utnyttja den existerande kapaciteten på effektivast möjliga sätt. I dessa

164 avseenden framstår utvecklingen på arbetsmarknaden som ett huvudproblem. Detta understryks också av långtidsutredningen. Spänningen mellan efterfrågan och utbud är särskilt väl dokumenterad på arbetsmarknaden. Långtidsutredningen visar att utvecklingen av arbetskraftsvolymen i arbetstimmar räknat kan väntas undergå en radikal förändring under de närmaste fem åren. Från att ha ökat klart under perioden 1960—65 väntas den komma att minska under åren 1965—70. Mot en planerad efterfrågeökning på mellan 165 000 och 265 000 förvärvsarbetande står ett nettotillskott på bara 110 000. Industrin, som önskar öka sin arbetsstyrka med 85 000 personer, väntas bara få ett arbetskraftstillskott, som kompenserar den antagna arbetstidsförkortningen. Utredningen räknar därför med att industrins produktionsplaner måste skäras ned. Liknande är förhållandena för flera andra sektorer av ekonomin. För 70-talet är perspektiven ungefär desamma. Utredningen räknar med att nedgången i den totala arbetskraftsvolymen då skall fortsätta och att industrisektorn för första gången skall få vidkännas en minskning av sin arbetskraftsvolym. En långsiktigt syftande arbetsmarknadspolitik är mot denna bakgrund en av den ekonomiska politikens viktigaste uppgifter. Organisationerna anser att statsmakterna genom olika arbetsmarknadspolitiska medel måste söka motverka tendenserna till minskning av arbetskraftsvolymen. Den enda nettoökningen av arbetskraft beräknas komma från de gifta kvinnorna och detta gäller såväl under senare delen av 60-talet som under 70-talet. Det är icke troligt att en så betydande ökning av de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens som långtidsutredningen räknar med, från 25 a 30 procent till 40 å 50 procent mellan 1960

och 1970, kan komma till stånd utan ökade insatser från myndigheternas och arbetsmarknadsparternas sida. Långtidsutredningen har ej gjort någon samhällsekonomisk kostnads-intäktsanalys av värdet av ökad förvärvsfrekvens bland de gifta kvinnorna. Värdet av att gifta kvinnor utan barn inträder på arbetsmarknaden torde vara uppenbart, men en sådan analys vad gäller de gifta kvinnorna med barn under 16 år hade varit av stort intresse. Redan det förhållandet att de flesta gifta kvinnor har bostadsfrågan löst gör emellertid att deras inplacering på arbetsmarknaden är mindre problemfylld än exempelvis den utländska arbetskraftens. Åtgärder ägnade att undanröja hinder för de gifta kvinnornas förvärvsarbete måste mot denna bakgrund ges hög prioritet. Skattereglerna bör utformas så att de ej stöter bort kvinnlig arbetskraft från arbetsmarknaden. Vidare bör den utbildnings- och omskolningsverksamhet samt informationsverksamhet som bedrivs i arbetsmarknadsstyrelsens regi alltmer inriktas på de gifta kvinnorna. Ökade resurser för olika former av barntillsyn är också av stor vikt. Ej ens en snabb ökning av de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens kan eliminera efterfrågeöverskottet på arbetsmarknaden. Det är därför nödvändigt att inventera även andra outnyttjade arbetskraftsresurser, ökningen av antalet pensionärer aktualiserar frågan om dessas inlemmande i arbetskraften. Genom bl. a. de reformer som arbetsmarknadsutredningen förordat bör bättre förutsättningar kunna skapas för insatser från den äldre arbetskraften, inte minst inom vårdområdena. Bestämmelser som motverkar pensionärernas intresse att fortsätta att vara förvärvsarbetande bör mildras eller helt undanröjas. Även de handikappades insatser i produktionen torde k u n n a ökas. Vi vill hänvisa till att

165 vi anslutit oss till arbetsmarknadsutredningens förslag beträffande bl. a. ökad arbetsprövning och arbetsträning. Vid sidan av de gifta kvinnorna står sannolikt den viktigaste potentiella arbetskraftsreserven att finna utanför vårt lands gränser. Långtidsutredningen räknar med att invandringsöverskottets andel av den totala folkökningen skall minska kraftigt under senare delen av 60-talet. Man räknar med en nettoimmigration på 10 000 personer per år under perioden 1965—70 mot ett genomsnitt av 18 000 per år under de senaste fem åren. I ett läge med fortsatt stark arbetskraftsbrist vore det olyckligt om arbetsmarknaden under den närmaste femårsperioden skulle komma att tillföras ett mindre antal utländska förvärvsarbetande per år än hittills under 60-talet. Under vissa omständigheter kan en begränsning av den spontana invandringen vara nödvändig men vi ser med oro på de långtgående hinder för invandring som nyligen rests gentemot icke-nordiska medborgare. Dessa hinder strider inte minst mot tendenserna till ökad internationell rörlighet för arbetskraften. En sådan rörlighet är ägnad att utjämna över- och underskott i skilda länder och kompletterar därigenom övriga medel för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Den beräknade bristen på arbetskraft kan ej avhjälpas fullt ut genom att nu icke förvärvsarbetande personer inträder på arbetsmarknaden. För att en snabb ekonomisk tillväxt skall bli möjlig krävs även restriktivitet vad gäller den fortsatta arbetstidsförkortningen. Långtidsutredningen har räknat med en successiv nedgång till 42 Va timmars veckoarbetstid 1970 för dem som nu arbetar 45 timmar. Om denna arbetstidsförkortning skulle realiseras skulle möjligheterna till ekonomisk expansion avsevärt begränsas. Det bör i detta sam-

manhang noteras att den faktiska arbetstiden per vecka inom den svenska industrin för närvarande är ungefär lika kort som i USA och Västtyskland. Den är redan avsevärt kortare än i exempelvis Storbritannien, Frankrike och Nederländerna. En smidig anpassning av arbetstidens längd och förläggning är en fråga som effektivast löses vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Något behov av en särskild arbetstidslagstiftning föreligger enligt vår mening icke längre. Om en övergång till kortare ordinarie veckoarbetstid kommer till stånd är det ett oeftergivligt krav att lagstiftningen ej lägger hinder i vägen för överenskommelser om flexiblare övertidsuttag än för närvarande. Det är nödvändigt att den pågående utredningen om arbetstidsförkortning beaktar behovet av smidigare arbetstider. Åtgärder i syfte att öka den yrkesverksamma tiden ter sig också mycket angelägna. Frågan om höjning av pensionsåldern för tjänstemän h a r tagits upp i den pågående avtalsrörelsen. Vidare är ansträngningar i syfte att minska frånvarofrekvensen på arbetsplatserna aktuella. Regeringens nyligen framlagda förslag till förbättrad sjukpenning, innebärande bl. a. slopande av två karensdagar, skulle resultera i ökad frånvaro och förslaget har därför avstyrkts av Arbetsgivareföreningen i skrivelse till socialdepartementet den 1 mars 1966. F ö r betydande grupper i samhället verkar marginalbeskattningen hämmande på arbetsviljan. Organisationerna h a r tidigare i ett flertal sammanhang, bl. a. i yttrandet över skatteberedningens betänkande, uttalat att en sänkning av marginalskatterna är en väsentlig reform inför de aktuella arbetsmarknadsperspektiven. Ett av villkoren för att den stegring

166 av arbetsproduktiviteten som långtidsutredningen förutspår skall kunna realiseras, är att arbetskraftens geografiska rörlighet ökas. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste i större utsträckning än för närvarande stimulera till rörlighet på bekostnad av beredskapsarbeten och lokaliseringspolitiska åtgärder som binder arbetskraften i oräntabla sysselsättningar. En sådan rörlighetsbefrämjande politik, som mer i detalj diskuterats i arbetsmarknadsutredningens betänkande och i organisationernas yttrande över detta blir fullt effektiv först sedan en radikal omläggning av bostadspolitiken skett. Arbetskraftens produktivitet är också starkt beroende av utbildningsnivån. Det finns varken anledning eller möjlighet att i detta sammanhang närmare beröra de stora reformer som nu genomförts eller förbereds inom utbildningsväsendet. Synpunkter på universitetsutbildningen, gymnasiet och grundskolan har redan tidigare framförts av organisationerna och yrkesutbildningsberedningens betänkande är föremål för remissbehandling. Här skall endast konstateras att långtidsutredningens beräkningar understryker att en höjd utbildningsnivå är ett viktigt villkor för en snabb långsiktig tillväxt av nationalprodukten. Samtidigt antyder beräkningarna att möjligheterna att snabbt öka antalet sysselsatta inom utbildningssektorn är begränsade. I den mån en nedskärning av den planerade utbyggnaden av undervisningsväsendet anses nödvändig bör den enligt vår uppfattning ej drabba de yrkesförberedande och yrkesutbildande studievägarna.

Industrins utveckling

För att bruttonationalprodukten skall kunna öka i den takt långtidsutredningen förutsätter, d. v. s. med ca 4,2 pro-

cent per år, måste industriproduktionen stiga än snabbare. En förutsättning härför är att gynnsamma betingelser skapas för industrins expansion. Industrin svarar för närvarande för närmare 40 procent av landets totala produktion. En betydande del av produktivitetstillväxten i samhällsekonomin sker inom industrin. Långtidsutredningens grundläggande antagande om en genomsnittlig årlig, total produktivitetsförbättring på 4,5 procent per arbetstimme vilar således på den förutsättningen att produktiviteten ökar snabbare inom industrisektorn. Industrin är också av strategisk betydelse för utrikeshandelns utveckling, vilket är särskilt viktigt mot bakgrund av den rådande bristen på balans mellan export och import. Som långtidsutredningen framhåller visar erfarenheter från flera länder, h u r svårigheter med betalningsbalansen undergräver möjligheterna att upprätthålla den fulla sysselsättningen och samtidigt minskar rörelsefriheten i den inhemska ekonomiska politiken. Kravet på balans i de utrikes betalningarna måste därför ges prioritet vid fördelningen av resurserna. Det är mot denna bakgrund organisationernas bestämda uppfattning att industrins utveckling måste särskilt beaktas vid utformningen av den ekonomiska politiken. Första hälften av 1960-talet var från produktionssynpunkt gynnsam för svensk industri. Produktionen steg med i genomsnitt närmare 7 procent per år mot 4,6 under 50-talet. Produktionsökningen per sysselsatt var också snabbare under perioden 1960—65 än u n d e r föregående perioder. Enligt den enkät som Industriens Utredningsinstitut gjort för långtidsutredningen föreligger en betydande expansionsvilja inom den svenska industrin även under resten av 60-talet. Att döma av enkätuppgifterna planerar industrin

167 en årlig produktionsökning på 7 procent och en exportökning på 8 procent under perioden 1965—70. En sådan utveckling vore naturligtvis att hälsa med tillfredsställelse om möjligheter fanns att realisera den. Av flera skäl bedömer långtidsutredningen detta inte vara möjligt. Enligt organisationernas mening finns anledning att tolka industrienkätens siffror med viss försiktighet. Hänsyn har sålunda endast kunnat tagas till de större företagens planer. Därtill kommer att enkäten av naturliga skäl endast i ringa grad har kunnat beakta de strukturförändringar i form av sammanslagningar och nedläggningar som med stor sannolikhet kommer att ske i ökat tempo under de närmaste åren. Vidare måste beaktas att enkäten bygger på de planer och bedömningar som gjordes inom industrin under hösten 1964. Inom flertalet branscher rådde då relativt goda konjunkturer, vilket kan ha påverkat företagens bedömning av utvecklingen fram till 1970. En enkät som utfördes i dag, då konjunkturläget är klart sämre för många branscher, t. ex. för skogsindustrierna samt järn- och stålindustrin, skulle sannolikt ge mindre gynnsamt resultat. I långtidsutredningen förutsätts att en årlig ökning av industriproduktionen med endast 5 procent skulle bli möjlig fram till 1970. Denna ökningstakt är lägre än såväl företagens egna planer som utvecklingen hittills under 60-talet. Vi vill ifrågasätta om en sådan ökning är tillräckligt stor för att skapa balans i utrikeshandeln. Den av utredningen antagna importstegringen per år under perioden 1965—70 ligger sålunda klart lägre än under perioden 1955—65. Betydande risk föreligger för att det blir svårt att begränsa importstegringen till den av utredningen antagna nivån. Inte minst kommer en förutsedd snabb steg-

ring av industrins investeringar att kräva betydande importutrymme. Om tillväxten i importen går hastigare än beräknat kominer detta också att fordra en snabbare ökning av såväl exporten som industriproduktionen. Härtill kommer att den av utredningen som mest sannolik skisserade utvecklingen ifråga om utrikeshandeln inte utan korrigerande ekonomisk-politiska åtgärder leder till balans i utrikeshandeln 1970 och än mindre ger utrymme för en fortsatt stegring av u-landshj alpen. Enligt organisationernas mening måste därför den ekonomiska politiken i fortsättningen inriktas på att åstadkomma en snabbare ökning av exporten än den som utredningen kalkylerat med. Långtidsutredningen har i sin prognos rörande industriproduktionens ökning utgått från dels en bedömning av avsättningsmöjligheterna såväl inom som utom landet, dels vilka produktionsresurser industrin kan antagas komma att förfoga över. Avsättningsmöjligheterna är i sin tur i hög grad beroende av industrins kostnadsutveckling. Rent allmänt kan efterfrågan på industrivaror i världen bedömas öka även under kommande år men vissa risker finns enligt utredningen för att tillväxttakten kommer att bli något långsammare än under de senaste åren. Det finns därför anledning antaga att konkurrensen på exportmarknaderna kommer att öka ytterligare fram till 1970. Om den svenska industrin skall kunna hävda sig i denna konkurrens krävs att kostnadsutvecklingen inom landet dämpas. En lugn kostnadsutveckling är också av avgörande vikt för de importkonkurrerande branschernas konkurrensförmåga. Som långtidsutredningen framhåller h a r under senare år stabiliseringsproblemen fått ökad vikt i den ekonomiska politiken i flera västeuropeiska länder. Denna tendens kan väntas

168 fortsätta och ytterligare förstärkas. Mot den bakgrunden måste kraven på en effektiv stabiliseringspolitik även i vårt land ställas höga. Att kostnadsnivån inom industrin inte fortsätter att stiga i samma takt som under senare år anser organisationerna vara en nödvändig förutsättning för att långtidsutredningens kalkyler rörande industriproduktionen och exporten skall kunna förverkligas. Utvecklingen av de svenska företagens internationella konkurrenskraft spelar en central roll i långtidsutredningens kalkyler. Detta kan illustreras med exempel från järn- och stålindustrin, för vilken planerna pekar på en årlig produktionsökning om i genomsnitt 8 procent. Då den inhemska förbrukningen av handelsfärdigt stål beräknas stiga relativt långsamt under kommande år, krävs dels att exporten fortsätter att öka i snabb takt, dels också att inhemsk produktion konkurrerar ut en inte ringa del av dagens import av järn- och stålprodukter. I de större industriländerna har emellertid stålförbrukningen under senare år visat tendenser att växa relativt långsamt. Därtill kommer att det redan råder kapacitetsöverskott inom järn- och stålindustrin. Pågående utbyggnader kan väntas skärpa detta ytterligare. Det finns därför anledning räkna med en fortsatt hård konkurrens inom handelsstålsektorn med låga priser och dålig lönsamhet för företagen. Mot den bakgrunden förefaller planerna för exportutvecklingen under de närmaste åren optimistiska liksom kanske också prognoserna för utvecklingen på hemmamarknaden. I varje fall förutsätter kalkylerna en betydande förbättring av de svenska järnverkens konkurrenskraft. Som framhålls i utredningen gäller motsvarande synpunkter flera andra industribranscher, exempelvis verkstadsindustrin och textilindustrin.

Vad gäller den svenska industrins avsättningsmöjligheter på utlandsmarknaderna vill organisationerna instämma i de synpunkter som framföres i Exportföreningens remissyttrande. Särskilt vill vi understryka de svårigheter för svensk export som kan väntas uppkomma om någon förbättring i relationerna mellan EFTA och EEC inte kominer till stånd under de närmaste åren, vilket skulle medföra att de diskriminatoriska effekterna av EEC-samarbetet kom att verka fullt ut. Den svenska handelspolitiken måste inriktas på att med alla tillgängliga medel söka undvika en dylik ogynnsam utveckling. Inte heller får de fördelar som beräknats uppkomma genom EFTA-samarbetet helt eller delvis försvinna som följd av protektionistiska åtgärder av andra slag än tullar i medlemsländerna. Såväl långtidsutredningen som Industriens Utredningsinstitut h a r bedömt industriföretagens planer att mellan 1965 och 1970 öka antalet anställda med 85 000 personer (exklusive hänsynstagande till eventuell arbetstidsförkortning) såsom orealistiska. Med hänsyn till den förväntade befolkningsutvecklingen och arbetskraftsbehoven inom övriga sektorer delar organisationerna denna bedömning. Vi vill emellertid starkt understryka betydelsen för den samhällsekonomiska balansen av att industrin får realisera sina planer att öka sysselsättningen i så stor utsträckning som möjligt. En produktionsstegring kan i inånga fall inte åstadkommas enbart med ökade kapitalinvesteringar. Det krävs ofta både kapitalutrustning och arbetskraft för att detta skall bli möjligt. Det är därför, som senare närmare skall beröras, nödvändigt, att övriga sektorer, främst den offentliga, genom bl. a. snabba effektivitetsförbättringar väsentligt minskar sitt behov av att nyanställa personal.

169 Det förhållandet att industrin med stor sannolikhet kommer att lida brist på arbetskraft ökar kraven på en hög investeringsaktivitet inom industrisektorn. Men detta förutsätter att såväl realt som finansiellt utrymme finns för en investeringsökning. Vidare måste räntabilitetsmässiga förutsättningar finnas för att företagen skall vara villiga att öka sina investeringar. Som organisationerna vid ett flertal tidigare tillfällen framhållit verkar den nu utgående skatten på näringslivets investeringsvaror fördyrande och hämmande på investeringsverksamheten, vilket står i uppenbar strid med den utveckling långtidsutredningen anser nödvändig. Denna skatt liksom energiskatten till den del den drabbar näringslivet, bör därför slopas, vilket bäst skulle ske genom en övergång till mervärdeskatt enligt skatteberedningens förslag. Kravet på ett slopande av dessa kostnadsskatter är ännu starkare med hänsyn till de omfattande investeringsstimulerande åtgärder som under de senaste månaderna vidtagits i flera länder, bl. a. i England och Frankrike. Långtidsutredningen har i sina kalkyler räknat med att industriinvesteringarna under perioden 1965—70 skall öka med i genomsnitt 7 procent per år. Denna siffra innebär en väsentlig uppjustering av företagens egna planer som de redovisats i Industriens Utredningsinstituts enkät. Vid tidigare långtidsutredningar har emellertid företagen systematiskt underskattat sina investeringsbehov, varför en betydande uppjustering varit nödvändig. Industriinvesteringarnas svaga utveckling under första hälften av 60-talet måste förbytas i en snabb expansion under andra hälften om industrins produktionsvolym trots bristen på arbetskraft skall kunna stiga hastigt och den svenska industrin skall kunna bibehålla sin internationella

konkurrenskraft. Om en sådan utveckling skall bli möjlig med bibehållen samhällsekonomisk balans krävs emellertid återhållsamhet inom andra sektorer. Framför allt de kommunala investeringarna och bostadsbyggandet måste i fortsättningen nöja sig med en långsammare tillväxttakt. Den ekonomiska politiken måste utformas med sikte härpå.

Den offentliga sektorn

Myndigheternas planer att öka personal och investeringar fram till 1970 är av betydande storleksordning. Enligt planerna skulle den offentliga sektorns sammanlagda personalbehov öka med ca 100 000 personer. Om den offentliga sektorns beräknade arbetskraftsbehov fram till 1980 skulle tillfredsställas, skulle hela arbetskraftstillskottet under de närmaste 15 åren tagas i anspråk. Bruttoinvesteringarna skulle enligt samma planer öka med drygt 6 procent p e r år under perioden 1965—70. Mot bakgrund av tillgängliga resurser, behoven inom andra sektorer samt den offentliga — framför allt den kommunala — sektorns mycket snabba expansion under senare år måste en utveckling i linje med myndigheternas planer betraktas såsom helt orealistisk. Långtidsutredningen har också gjort vissa nedskärningar i den offentliga sektorns planer. Organisationerna vill allvarligt ifrågasätta om långtidsutredningens nedskärningar av den offentliga sektorns resursanspråk är tillräckliga. Enligt vår mening måste såväl den statliga som kommunala förvaltningen visa stor återhållsamhet i sina krav på reala resurser om den nödvändiga expansionen inom industrin skall bli möjlig och balans i utrikeshandeln skall kunna uppnås och bevaras. En mer genomförd långtidsplanering vad gäller den offentliga utgifts-

170 politiken bör introduceras. Det inom statskontoret pågående arbetet för införande av programbudgetering måste intensifieras; när dess resultat blir färdigt måste det så snabbt som möjligt komma till praktiskt genomförande. Framför allt måste alla åtgärder i effektivitetshöjande och personalbesparande syfte tillvaratas inom den offentliga förvaltningen. Detta är, som långtidsutredningen framhåller, nödvändigt cm inte begränsningen i de resurser som står till den offentliga sektorns förfogande i alltför hög grad skall leda till en begränsning i de tjänster som erbjudes medborgarna. Som exempel vill vi framhålla att omfattande rationaliseringar inom utbildningssektorn synes möjliga. För den högre undervisningen h a r vi tidigare påpekat behovet av fortlöpande kursplanerevision för att rensa ut gammalt stoff så att gällande normalstudietider kan hållas även om nytt stoff tillkommer. Organisationerna har vidare föreslagit en omprövning av principen att även akademisk lågstadieundervisning skall bedrivas jämsides med forskning samt efterlyst ytterligare utredning av möjligheterna till treterminssystem och skiftläsning vid högre läroanstalter. Vi vill här också ifrågasätta det rationella i att såsom skett under senare år inrätta mindre specialhögskolor utanför universitetsramen, trots att stora avsnitt av utbildningen motsvarar förekommande universitetskurser. En upprustning av studie- och yrkesvägledningen utgör ett väsentligt medel för effektivare studier och ökad -genomströmningstakt vid universiteten. Möjligheterna till effektivisering och personalbesparingar genom bättre utnyttjande av tekniska hjälpmedel bör tillvaratas för alla utbildningsnivåer. Ökad mekanisering — i form av internTV, självinstruerande studiematerial, språklaboratorier etc. — och systema-

tisk träning till självstudier och grupparbete torde göra det möjligt att öka storleken av lärarnas undervisningsgrupper utan försämrad kvalitet och studietakt såväl på gymnasienivå som inom den obligatoriska skolan. För grundskolans del måste åtgärder omedelbart vidtagas för att bryta tendensen till klassminskning långt under angivna s. k. delningstal. Med anledning av den påvisade snedrekryteringen mellan grundskolans utbildningslinjer kan det ifrågasättas om inte valmöjligheterna på högstadiet bör begränsas. Exempel på ett annat område där avsevärda rationaliseringsvinster kan göras är sjukvården. Standardisering och automatisering av den kliniskt-kemiska laboratorieverksamheten samt rationalisering av datatransmissionen inom sjukvården kan sålunda ge avsevärda besparingar. Över huvud taget torde åtskilliga rationaliseringsvinster finnas att hämta inom såväl sjukvård som undervisning och andra av det offentliga ombesörjda verksamheter genom en högre grad av standardisering samt genom utnyttjande av olika former av modern teknik. Ett bättre utnyttjande av såväl personella som materiella resurser synes dessutom kunna åstadkommas genom lämpliga organisatoriska förändringar, t. ex. vad gäller frågan om arbetstidens längd och förläggning. Expansionen inom den offentliga sektorn, som även efter kraftiga beskärningar tycks komma att bli betydande, inger allvarliga betänkligheter också i fråga om finansieringsperspektiven. Långtidsutredningens kalkyler synes sålunda innebära en fortgående ökning av det redan nu alltför höga skattetrycket. För att en dylik utveckling skall undvikas krävs förutom begränsningar och rationaliseringar inom den offentliga sektorn också i ökad utsträckning en övergäng till avgiftsfinansiering av

171 tjänster som erhålles genom offentliga myndigheter exempelvis i form av broavgifter, vägavgifter etc. En ökad avgiftsfinansiering bör också verka förstärkande på kostnadsmedvetandet inom den offentliga sektorn. Vid avgiftsfinansiering av offentliga tjänster uppstår dessutom en mera rättvisande konkurrenssituation gentemot de varor och tjänster som erbjuds konsumenterna från andra sektorer. Över huvud taget anser organisationerna att resursfördelningen inom samhällsekonomin i största möjliga utsträckning bör ske med hjälp av en marknadsmässig prisbildning. Frånvaron av en sådan inom väsentliga delar av samhällsekonomin, och framför allt då inom den offentliga sektorn, medför att en stor del av samhällets produktionsresurser styrs till verksamheter som på grund av en kostnadsorealistisk prissättning efterfrågas mer än vad som skulle ske vid en mera kostnadsanpassad prissättning. Den diskussion av dessa frågor som förs i långtidsutredningen finner organisationerna förtjänstfull och värd stor uppmärksamhet.

Bostadsbyggandet

Bostadsbyggandet har under den gångna delen av 1960-talet expanderat hastigt. Den högt uppdrivna takten i bostadsbyggandet h a r fått allvarliga samhällsekonomiska återverkningar, bl. a. i form av snabbt stigande byggnadskostnader, starkt tryck uppåt på den allmänna lönenivån och anspråk på kapitalmarknaden av sådan storlek att möjligheterna till finansiering av industrins investeringar avsevärt begränsats. Trots detta r ä k n a r långtidsutredningen med att bostadsinvesteringarna åren 1965— 70 skall stiga snabbare än de totala investeringarna i samhället och att bo-

stadskonsumtionen skall öka mera än den totala privata konsumtionen. Långtidsutredningen har bedömt det möjliga bostadsbyggandet under den närmaste femårsperioden mer restriktivt än bostadsbyggnadsutredningen. Organisationerna finner detta tillfredsställande. Mot bakgrunden av det också av utredningen påtalade behovet av snabbt stigande industriinvesteringar vill vi dock ifrågasätta om inte också långtidsutredningen är alltför optimistisk beträffande utrymmet för ökat bostadsbyggande. Den av utredningen redovisade sammanställningen av tidigare långtidsutredningars prognoser över bostadsbehovet i relation till den faktiska produktionsutvecklingen ger en utmärkt illustration till dess påpekande att bostadsbristen inte kan byggas bort. Oavsett om bostadsinvesteringarna kommer att öka i takt med den allmänna investeringsutvecklingen eller något snabbare är det nödvändigt att bostadspolitiken grundligt omprövas, så att bostadsmarknaden skall kunna bringas i balans. Organisationerna kan oreserverat instämma i utredningens uttalande om bostadssubventionernas och hyreskontrollens olyckliga verkningar för bostadsmarknadens och bostadsbyggandets utveckling. Vi har i skilda sammanhang framhållit att de generella bostadssubventionerna och hyreskontrollen bör avvecklas snarast möjligt. Den nu föreliggande utredningen ger ytterligare stöd för denna uppfattning. I detta sammanhang vill vi också rikta uppmärksamheten på behovet av effektivare hushållning med bostadssektorns resurser och högre grad av »självfinansiering» inom detta område. Sålunda bör bostadsfinansieringen ges en mera affärsmässig utformning, konkurrens på lika villkor mellan skilda byggherre- och fas-

172 tighetsägarekategorier möjliggöras och ökade kapitalinsatser av de boende stimuleras. I samband med övergången till en fri hyresmarknad bör vidare amortering av bottenlån införas.

De finansiella perspektiven

Beklagligtvis har i långtidsutredningen endast givits en kortfattad redogörelse för vad utredningens reala kalkyler kan få för konsekvenser på den finansiella sidan. Dessa problem kommer mera inträngande att behandlas i en utredning som senare skall redovisas. Det h a r härigenom inte heller för organisationerna blivit möjligt att i detta sammanhang mera ingående behandla dessa frågor. Det är emellertid uppenbart att utredningens kalkyler med en snabb stegring av industriinvesteringarna och en långsammare stegring av bostadsbyggandet och de offentliga investeringarna måste få betydande återverkningar på kreditmarknaden. Detta blir så mycket mera fallet som självfinansieringen inom näringslivet, som utredningen själv påpekar, kan väntas visa en fortsatt minskning under de närmaste åren. Kraftigt ökade investeringar inom industrin kominer att kräva avsevärt större upplåningsmöjligheter jämfört med vad som varit fallet de senaste åren. Som påvisas i utredningen måste företagssektorns andel av upplåningen stiga från ca 35 procent 1964 till mer än 55 procent 1970. I stället måste bostadssektorn och i ändå högre grad den offentliga sektorn se sina andelar av den totala upplåningen p å kreditmarknaden minska. Samtidigt kan också betydande förändringar väntas på utlåningssidan. Detta sammanhänger med AP-fondens allt större betydelse. Fondens medel måste i fortsättningen i avsevärt högre grad komma näringslivet och framför

allt industrin till godo. Bl. a. måste medlen i fortsättningen i högre grad komma att placeras i industriobligationer. För att investeringsexpansionen inom industrin skall kunna förverkligas måste dessutom penningpolitiken i fortsättningen bedrivas så att affärsbankernas möjligheter att öka sin utlåning till näringslivet förbättras. Särskilt viktigt blir detta för den mindre och medelstora industrin som inte h a r samma möjligheter som den större att ta obligationsmarknaden i anspråk. Det räcker emellertid inte med att industrin får större utrymme på kreditmarknaden. En nödvändig förutsättning för investeringstillväxten är också att försörjningen med eget kapital blir tillfredsställande. De många gånger mycket riskfyllda investeringsprojekten kräver för sitt förverkligande rikligt tillflöde av riskvilligt kapital. Den fortgående försämringen av industrins självfinansieringsmöjligheter utgör ett allvarligt hot mot önskemålen om en snabb tillväxt av industrins investeringar. Den ekonomiska politiken måste inriktas på att genom skattepolitiska åtgärder förbättra självfinansieringen inom näringslivet. För att industrins försörjning med eget kapital skall bli tillfredsställande kommer företagen också i betydligt större utsträckning än hittills under efterkrigstiden att bli tvungna att ta aktiemarknaden i anspråk. Den stora nyemissionsverksamheten under fjolåret kan inte ses som en isolerad företeelse. Om företagen skall kunna göra nyemissioner till rimliga kostnader krävs att statsmakterna stödjer och underlättar intresset för aktieplaceringar. Det nyligen framlagda förslaget om skärpt aktievinstbeskattning kommer, som framhålles i organisationernas remissyttrande i frågan, att öka företagens kostnader för nyemissioner och minska intresset för aktieplaceringar.

173 Detta kan väntas leda till minskat sparande och ökad konsumtionsbenägenhet från hushållens sida. Organisationerna vill också framhålla att det i tidigare sammanhang framförda kravet på en liberalisering av kapitalrörelserna med utlandet får än större tyngd om det sammankopplas med långtidsutredningens synpunkter om behovet av en, trots arbetskraftsbrist, fortsatt snabb stegring av industriproduktionen i vårt land. Den fortgående internationaliseringen av företagarverksamheten kräver, om fördelarna härav fullt ut skall kunna utnyttjas, också full rörlighet över gränserna för kapitalet. De svenska företagen får inte i detta avseende befinna sig i ett sämre läge än sina utländska konkurrenter om vår industris konkurrenskraft på sikt skall kunna bevaras. Avslutningsvis vill organisationerna framhålla att de finansiella perspektiv

som ett genomförande av långtidsutredningens kalkyler skulle innebära i vissa avseenden är mycket oroande. En fortsatt höjning av skattetrycket i vårt land kan inte undgå att också verka kostnadsuppdrivande för industrin. Det är därför nödvändigt att det sparande som fordras för att möjliggöra en fortsatt investeringsexpansion i samhället i högre grad åstadkommes genom en stimulans från statsmakternas sida såväl av företagens som av hushållens sparande. Stockholm den 21 mars 1966. SVENSKA ABBETSGIVAREFÖRENINGEN Curt-Steffan Giesecke Lennart Graf ström SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND Axel

Iveroth Bengt

Rydén

Svenska Bankföreningen Betänkandet innehåller en mycket värdefull kartläggning och analys av förutsättningarna för den samhällsekonomiska utvecklingen under den närmaste framtiden. Undersökningarna omfattar en stor mängd viktiga problem, avseende såväl landets ekonomi i dess helhet som olika avsnitt av densamma. Det som från bankföreningens synpunkt tilldrar sig det största intresset är bedömningen av resursfördelningsfrågorna och de frågor som berör kreditmarknaden och bankerna. Ett utmärkande drag för utvecklingen fram till 1970, sådan den tecknas av långtidsutredningen, är de spänningsförhållanden som kommer att uppstå i en rad olika sammanhang mellan å ena sidan tillgängliga resurser och å andra

sidan omfattande och ambitiösa utvecklingsplaner inom offentlig och privat sektor samt förväntade önskemål i fråga om privat konsumtion. Enligt utredningens kalkyler skulle ett förverkligande av föreliggande utbyggnadsplaner m. m. leda till en ökning av den totala efterfrågan på varor och tjänster med 5,2 % per år. De knappa produktiva resurserna anses emellertid tillåta en årlig ökning av bruttonationalprodukten med endast 4,2 %. Hos tidigare långtidsutredningar har funnits en tendens att underskatta utsikterna för den totala produktionens tillväxt. Denna gång synes det mindre sannolikt att en sådan felbedömning skett. I vart fall förefaller de bedömningar som gjorts angående tillgången

174 på arbetskraft att vara realistiska och väl underbyggda. Det innebär att man får räkna med en stagnation eller t. o. m. en viss årlig minskning i utbudet av arbetstimmar under perioden 1966— 1970. En av de viktigaste uppgifterna för den ekonomiska politiken måste därför under flera år framåt bli att skapa förutsättningar för ekonomisk expansion trots den sålunda sinande tillgången på arbetskraft. Utredningen kalkylerar i det avseendet med en höjning av vår redan förhållandevis höga investeringskvot. Samtidigt förutsattes den privata konsumtionen växa i mera dämpad takt än under de senaste åren. Såsom årligt ökningstal för den privata konsumtionen har sålunda angivits 3,4 % medan motsvarande siffra för både investeringar och offentlig konsumtion satts till 4,7 %. Enligt bankföreningens uppfattning måste en årlig investeringsökning av den storleksordning som utredningen sålunda kalkylerar med betraktas som ett minimikrav. Det torde emellertid ej bli någon lätt sak att bereda rum för en sådan. En begränsning av utrymmet för p r i vat konsumtion i enlighet med vad som förutsatts i utredningens prognoser kommer knappast att accepteras utan motstånd. Den kommer nämligen att innebära ett ganska kraftigt avbrott i utvecklingen under de senaste åren, då konsumtionsökningen varit omkring 4,6 % per år. Vidare är det att märka dels att enligt redan fattade beslut pensionärerna kommer att erhålla inkomststegringar som väsentligt överstiger 3,4 % om året, dels att såväl pensionärernas antal som antalet barn och studerande ungdomar kommer att öka, medan antalet yrkesverksamma blir konstant eller minskar. På grund därav kominer vid en total årlig konsumtionsökning av 3,4 % ökningen för befolk-

ningen under 67 års ålder att stanna vid mindre än 2,5 %. Uppgiften att hålla konsumtionen inom en så snäv ram i ett läge där den tidigare utvecklingen väckt allmänna förväntningar om fortsatt standardhöjning och som dessutom kännetecknas av brist på arbetskraft: kommer uppenbarligen att ställa stora krav på den ekonomiska politiken. Det är därför beklagligt att utredningen icke ägnat större uppmärksamhet åt frågan, vilka ekonomiskt politiska m e toder som står till buds för att åstadkomma de önskvärda investeringsökningarna. Behovet av en fullständig genomgång av den ekonomiska politikens verkningsmedel är så mycket större, som vi nu har råkat in i en konflikt mellan vad å ena sidan långsiktiga ambitioner och planer och å andra sidan kortsiktiga stabiliseringsbehov kräver. Situationen kan med fördel tecknas med utgångspunkt från läget pä kreditmarknaden. Sedan några år har de stabiliseringspolitiska ingripandena så gott som helt bestått av en restriktiv penningspolitik. Någon komplettering med effektiva finanspolitiska åtgärder h a r icke skett. I ett samhälle där det sedan länge råder full sysselsättning och där den offentliga sektorn är stor och växande, är det icke tillräckligt med en finanspolitik som håller budgeten balanserad. Statsutgifterna kan ändock genom sin blotta storlek lätt få destabiliserande verkningar. Kreditpolitiken för 1966 — det första av de år långtidsutredningen omfattar och en femtedel av den tid utredningen avser — är inställd på ytterligare skärpning. Om de intentioner som d e penningpolitiska myndigheterna tillkännagivit fullföljes, kommer bankerna under 1966 knappast ens att kunna tillgodose företagens normala behov av att öka rörelsekrediterna ungefär i takt med omsättningsökningen. Än m i n d r e

175 kan de medverka till att ambitiösa investeringsprogram påbörjas. Långtidsutredningen har på ett övertygande sätt visat såväl att en snabb ökning av investeringsvolymen i det privata näringslivet är behövlig, som att investeringarna i väsentligt högre grad än hittills sannolikt måste finansieras med krediter. En stabiliseringspolitik som ensidigt går ut på att hålla penningpolitiken stram, hotar därför att äventyra de långsiktiga programmen. Dessutom finns det påtagliga risker för att penningpolitiken som instrument att bromsa pris- och kostnadsinflationen avtrubbas vid långvarig användning. Givetvis kan man i dagens läge icke utan vidare släppa fram en omfattande och i och för sig önskvärd kreditexpansion. Det krävs att man genom andra ekonomiskt politiska ingripanden sörjer för att en sådan kreditexpansion ej leder till balansrubbningar. För att detta skall bli möjligt måste en samordning ske av de åtgärder som kan finnas påkallade på de strategiskt viktigaste områdena av samhällsekonomin; inkomstbildningen, inkomstfördelningen (transfereringarna), balansen i utrikesbetalningarna, statsbudgeten, den kommunala sektorn och kreditmarknaden. Finanspolitiken, som kan spela på de flesta av dessa områden, måste tillämpas i flera och andra sammanhang än hittills. Dess bidrag till stabilisering bör icke enbart ta formen av skatteskärpningar. Det är verksammare att angripa den offentliga budgetens utgiftssida. I vart fall på sikt måste en dämpning av stegringstakten för statliga och kommunala investerings- och konsumtionsutgifter komma till stånd. Ett förtjänstfullt och utan tvivel fruktbart sätt att angripa detta problem utgör utredningens diskussion om möjligheterna att i ökad omfattning använda prismekanismer för styrningen och di-

mensioneringen av den offentliga verksamheten. Även på bostadsområdet bör prismekanismen få verka. För att bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder skall åstadkommas bör sålunda hyresregleringen och de statliga räntesubventionerna avskaffas. Samtidigt bör åtgärder vidtagas för att minska klyftan mellan tillgång och behov av kapital för bostadsfinansiering. Som exempel på sådana åtgärder må nämnas skärpning av kraven på amortering av bostadslån samt stimulans till konsumenterna att i högre grad engagera sig i bostadssparande. Över huvud taget bör större u p p m u n t r a n av det privata sparandet ingå i programmet för den ekonomiska politiken. Hushållens inkomster är en sä tung post i den totala inkomstkalkylen, att enbart en liten förändring i sparvanorna får stor totalekonomisk effekt. Alternativet att genom skatteskärpning eller högre uttag av socialavgifter åstadkomma ett tvångssparande i det allmännas regi har den nackdelen, att indragningen av inkomstmedel lätt utlöser kompensationssträvanden, som verkar destabiliserande. Det är likaså angeläget att företagssparandet främjas. I sådant syfte bör enligt bankföreningens mening bolagsskatten sänkas och bestämmelserna i den tillfälliga s. k. Annellagen införlivas med den permanenta skattelagstiftningen. Ett viktigt led i en samstämd utvecklings- och stabiliseringspolitik är vidare att balans i de utrikes betalningarna upprätthålles. Erfarenheterna från de länder, som under de senaste decennierna varit utsatta för betalningsbalanskriser, visar, att sådana i regel får väsentliga negativa återverkningar på den ekonomiska framstegstakten. En grundläggande förutsättning för att vi skall

176 undgå rubbningar i betalningsbalansen är att vår pris- och kostnadsnivå icke stiger i en grad som försämrar konkurrensmöjligheterna för vår export respektive stimulerar till alltför stora importökningar. I detta avseende inger utvecklingen under senare år en viss oro. En bidragande orsak till kostnadsökningarna har varit de indirekta skatter som drabbar produktionen. Bankföreningen finner därför önskvärt att den indirekta beskattningen omlägges och utformas som mervärdeskatt. Den under fjolåret inträdda försämringen i betalningsbalansen, tyder också på att vi fortsättningsvis kommer att behöva mer av exportstimulerande politik. Den bör avse såväl att möjliggöra för exportindustrin att företa strukturomvandlande och på andra sätt utvecklingsfrämjande investeringar som att ge stöd åt exporten i form av exportkrediter och garantier. I anslutning till sina realekonomiska kalkyler har utredningen gjort vissa undersökningar i syfte att belysa även de finansiella planeringsproblemen. Materialet är på denna punkt endast preliminärt, och det upplyses att en mera ingående utredning om kreditmarknadens långsiktiga utvecklingsfrågor är att vänta. I grova drag torde det dock redan nu vara möjligt att teckna en bild av den framtida kreditmarknaden på några väsentliga punkter. Därest ej konjunkturbilden radikalt och varaktigt förändras, kominer utan tvekan en stark efterfrågan att riktas mot kreditmarknaden. Om enbart efterfrågeförhållandena finge avgöra, skulle den totala volymen av krediter växa i hastigare takt än vad som i genomsnitt varit fallet under åren 1960—65. Kalkylerna visar också att en kraftig ökning av kreditgivningen till näringslivet är en förutsättning för att den önskade investeringsutvecklingen skall kunna

komina till stånd. Anledningen härtill är ej blott växande investeringsbelopp utan även en minskning av självfinansieringsmöjligheterna vilken väntas bli bestående. Utredningen räknar med att företagssektorns andel av totala kreditmarknaden behöver öka från 35 % år 1964 till 56 % år 1970. Om sistnämnda relationstal appliceras på en totalvolym som år 1970 kan väntas ligga 50—70 % över 1964 års nivå, framgår det att det rör sig om högst väsentliga ökningar och en markant strukturförändring på kreditmarknadens efterfrågesida. En annan sådan består däri, att den offentliga sektorn, som år 1964 svarade för mer än 15 % av den totala upplåningen, nu antages komma att ställa endast obetydliga krav på kreditmarknaden. Även på kreditmarknadens utbudssida är betydelsefulla struktur förskjutningar att vänta. Den mest framträdande är en tillväxt av allmänna pensionsfonden av sådan omfattning att dess placeringskapacitet år 1970 kommer att svara för över 30 % av det totala kreditutbudet. Till mycket stor del kommer emellertid företagssektorns kreditanspråk att riktas mot affärsbankerna och vara av sådan natur att det endast är dessa som är rustade att ta hand om dem. Ett väsentligt led i den framtida kreditpolitiken måste därför vara att säkerställa att affärsbankerna får ett tillräckligt utrymme för sin kreditgivning. Detta kan t. ex. betyda, att nya former bör skapas för en kanalisering av medel från allmänna pensionsfonden till bankerna. Till den organisatoriska sidan av detta spörsmål hoppas bankföreningen få tillfälle att återkomma mera utförligt, när den nyss nämnda utredningen om kreditmarknadens långsiktiga utveckling framlagts. Stockholm den 21 mars 1966. Marc Wallenberg Sven

Jr Strömberg

177 Svenska Företagares Riksförbund Den nu utgivna långtidsutredningen skiljer sig i flera avseenden fördelaktigt från föregångarna. Företagareförbundet påpekade i remissvar till 1959 års långtidsutredning att långtidsutredningarna tenderat att komma för sent och att det i utpräglad grad gällde 1959 års långtidsutredning, som inte kom förrän halva den period som skulle täckas redan förflutit. Det är glädjande att denna gång kunna konstatera att utredningen kommit i tid, vilket måste noteras som ett påtagligt framsteg. Tillfredsställelsen med detta förtas dock i hög grad av att bilagor och andra publikationer samhörande med långtidsutredningen inte publiceras samtidigt. Detta försvår a r mera definitivt ställningstagande till flera av de väsentligaste problem som långtidsutredningen berör. Företagareförbundet kommer senare i yttrandet att ytterligare återkomma till dessa synpunkter. I remissyttrandet till 1959 års långtidsutredning framhöll också Företagareförbundet att utredningen på ett olyckligt sätt sammanblandade prognos och program så att det i vissa fall var omöjligt att särskilja vad som kunde betraktas som program och vad som skulle gälla som prognos. I den nu föreliggande långtidsutredningen har denna kritik i hög grad beaktats och Företagareförbundet konstaterar med tillfredsställelse att utredningen genomgående och mycket distinkt skiljer mellan prognos och program och dessutom klart understryker att när utredningen finner det nödvändigt att välja ett alternativ för analysens vidare utveckling innebär detta inget ställnings12—614734

tagande, utan blott ett val dikterat av rimlighetsskäl med hänsyn till de totala resurstillgångar som kommer att stå till förfogande och de anspråk på resurser som framkommit från alla övriga sektorer. Företagareförbundet ifrågasatte i yttrandet till 1959 års utredning om det bör ligga inom en expertsammansatt långtidsutrednings kompetensområde att göra preciserade rekommendationer angående den ekonomiska politiken och noterar nu med tillfredsställelse att utredningen upprepade gånger klart fastställer att det ligger utanför utredningens kompetensområde att göra politiska ställningstaganden och politiska rekommendationer. Företagareförbundet ansåg att 1959 års långtidsutredning hade en tilltalande optimism i anslaget, men Förbundet uttalade också tveksamhet i vissa hänseenden beträffande möjligheterna att honorera denna optimism. Förbundet kan nu i likhet med 1965 års långtidsutredning konstatera att utvecklingen varit bra mycket gynnsammare än vad 1959 års långtidsutredning med sina optimistiska antaganden förutsåg. Det har berott på en serie gynnsamma omständigheter, som väl tillvaratagits genom en skicklig ekonomisk politik och en handlingskraftig företagsamhet. Det är inte troligt att denna serie gynnsamma omständigheter upprepas och särskilt betänkligt ser det ut beträffande den väsentligaste resurstillgängen, nämligen arbetskraften. Det är ett ganska nedslående perspektiv som långtidsutredningen här utmålar, inte blott för de närmaste fem

178 åren, utan ända fram till 1980. Trots ganska optimistiska antaganden beträffande gifta kvinnors förvärvsfrekvens, som dock troligen uppväges av en underskattning av arbetskraftstillförseln genom immigration, kommer utredningen fram till den bekymmersamma slutsatsen att arbetskraften mätt i arbetstimmar kommer att reduceras med 0,3 % per år fram till 1970. Detta dystra perspektiv är grundläggande för huvudproblematiken i den nya långtidsutredningen. Det visar sig helt naturligt att olika sektorers anspråk på arbetskraftsresurser under den kommande 5-årsperioden avsevärt överskrider de beräknade tillgångarna. Mot en beräknad tillförsel av 110 000 personer i arbetsmarknaden under perioden står krav från olika sektorer enligt planer och bedömningar på 265 000 personer, om hänsyn till beräknad arbetstidsförkortning tas med i kalkylen. Man kan dessutom utgå ifrån att spänningen mellan tillgång och efterfrågan ytterligare ökas genom att mer än hela den beräknade nettotillförseln av arbetskraft utgöres av kvinnlig arbetskraft. Företagareförbundet inser de svårigheter långtidsutredningen haft med att söka åstadkomma samstämmighet mellan tillgång och efterfrågan på detta centrala område när jämviktsbristen i utgångsläget är så flagrant. Förbundet vill heller inte göra någon bestämd erinran mot den avvägning som utredningen kommit fram till. I det knapphetsläge som kommer att föreligga måste troligen varje sektor utom jordbruk och skogsbruk, som alltjämt stöter ifrån sig arbetskraft, bli lidande. Det förefaller likväl betänkligt när man som långtidsutredningen räknar med att den varuproducerande sektorn snarast skall avtappas på arbetskraft under perioden. Det synes inte heller helt överensstämma med den prioritering av den varu-

producerande sektorn som långtidsutredningen, särskilt med hänsyn till utrikeshandelsbalansen, gör på andra ställen i utredningen. Det kan också ifrågasättas om nästan hela nettotillskottet av arbetskraft skall gå till den offentliga tjänstesektorn. Denna sektor har expanderat mycket snabbt under hela efterkrigstiden och Företagareförbundet är väl medvetet om att det finns stora trängande behov att alltjämt tillgodose inom denna sektor. Om man å andra sidan något hårdare tillämpar de prisbildningsresonemang som långtidsutredningen själv för i avvägningskapitlet, kommer man väl till den slutsatsen att de behov som framkommer inom ramen för nuvarande prissystem under inga omständigheter kan tillgodoses, även om man i hög grad prioriterar offentliga tjänster när det gäller arbetskraftstillförseln. Man minskar sålunda inte efterfrågetrycket på detta område genom en höggradig prioritering, men man får sannolikt avsevärt försvårade jämviktsproblem på andra väsentliga områden. Man skulle därför önska att långtidsutredningen mera strikt hade tillämpat sin egen analys, dels beträffande betalningsbalansprioriteten och dels beträffande prissystemet inom den offentliga sektorn när fördelningen av arbetskraftsresurserna avvägdes. Visserligen har också utredningen prutat ned den produktionsutveckling som låg till grund för kraven på arbetskraft från den varuproducerande sektorn, så troligen föreligger det ingen direkt inkonsistens i detta hänseende, men däremot kan man sannolikt med vissa skäl ifrågasätta om den förutsedda resursfördelningen är i överensstämmelse med den ambitiösa målsättningen för exportens och betalningsbalansens utveckling fram till 1970. Den bristande överensstämmelsen

179 mellan tillväxt i resurser och anspråk från olika sektorer har föranlett att långtidsutredningen fått ägna särskild omsorg åt avvägningsproblemen. De olika områdenas planer är genomgående mycket optimistiska, vilket vittnar gott om insatsvilja och tron på utvecklingsmöjligheterna för framtiden, men eftersom de sammanlagda planerna och förhoppningarna att få ta i anspråk resurser långt överskrider den beräknade tillgången under perioden, har utredningen ställts inför svåra avvägningsproblem och det är även ovisst i vilken utsträckning tillförsikten beträffande utvecklingsmöjligheterna kan honoreras. Företagareförbundet önskar ännu en gång understryka, att utredningens ställningstagande till det externa balansproblemet är ytterligt centralt, och vill också instämma i målsättningen om en successiv förbättring av betalningsbalansen fram till 1970, som utredningen intagit. Förbundet önskar också inskärpa att förutsättningen för att denna målsättning skall kunna uppfyllas alldeles säkert är den ökade prioritet för prisstabilitet som utredningen förordar. Skall målsättningen dessutom kunna uppfyllas, är det säkerligen riktigt som utredningen framhåller, att en expansion av hemmamarknadsnäringarna, särskilt då offentlig sektor och byggnadsverksamhet, kan komma i konflikt med det, med hänsyn till exportutveckling och betalningsbalans, skärpta kravet på prisstabilitet. Förbundet finner det därför särskilt angeläget att regering och riksdag beaktar denna av långtidsutredningen uttryckta förutsättningen för att betalningsbalansfrågan skall kunna utvecklas tillfredsställande under den närmaste 5-årsperioden. När Företagareförbundet väl instämt med detta centrala krav kan knappast några erinringar göras mot den avväg-

ning som utredningen gör beträffande den privata konsumtionen. Däremot skulle man möjligen kunna ifrågasätta om den förutsedda utvecklingen av offentlig investering och offentlig konsumtion står helt i överensstämmelse med prioritering av kravet på ett återställande av jämvikten i bytesbalansen. I anknytning till föregående långtidsutredning framhöll Förbundet att utredningens behandling av bostadsbyggandet och bostadsförsörjningen var föga tillfredsställande. Utredningen rekommenderade en viss byggnadsvolym och markerade sin allmänna olust inför föreliggande marknadssituation, men framhöll att man inte ville ta närmare ställning till bostads- och hyresregleringspolitiken. Företagareförbundet framhöll att frågan om hyrespolitiken var en helt central och avgörande fråga för varje rekommendation på det bostadspolitiska området och att det var ytterst otillfredsställande att utfärda bestämda rekommendationer om bostadsbyggnadsvolymen utan att ta ställning till denna avgörande fråga. Och Företagareförbundet fortsatte: »Det centrala måste dessutom vara, inte att diskutera hyreshöjning och priselasticitet för efterfrågan av antal lägenheter inom en fastlåst reglering, utan ett upphävande av regleringen så att efterfrågan både kvantitativt, kvalitativt och lokaliseringsmässigt kan komma till uttryck och påverka utbudet för uppnående av jämvikt på marknaden. Detta är en helt annan sak än att diskutera den jämviktsskapande inverkan en eventuell hyreshöjning kan ha inom ramen för fortsatt reglering. Det torde stå klart för utredningen att man med nuvarande regleringspolitik saknar indicier för bostadsefterfrågans kvalitativa inriktning. Det antyds i varje fall i texten. Härigenom föreligger en obestämbar risk för felinvesteringar när

180 det gäller lägenhetstyper, hustyper o. s. v. Denna felinvestering kan vara nog så ansenlig, men än större är sannolikt de felinvesteringar som genom ett expansivt bostadsbyggnadsprogram har gjorts och i än högre grad kommer att göras genom fellokalisering av bostadsbeståndet. I många av de orter som under senare år byggt några h u n d r a lägenheter per år är bostadsbristen sedan länge upphävd. Likväl känner sig kommunalmyndigheterna av sysselsättningsskäl, prestigeskäl o. s. v. mer eller mindre tvingade att fortsätta bostadsbyggandet i samma eller t. o. m. stegrad omfattning trots att efterfrågan redan är tillgodosedd. På kort sikt framstår inte alltid detta bostadsbyggande som en felinvestering, ty 'bostäderna blir i regel efter hand uthyrda, emedan de utnyttjas som lockbete för att till orterna ifråga dra nya verksamheter. Härigenom uppstår även risk för fellokalisering av dessa verksamheter. Hyresregleringens upphävande i ett antal smärre orter har möjligen eliminerat en del av dessa risker, men fortfarande kvarstår hyresregleringen i så många mindre och medelstora orter att fellokaliseringsriskerna är avsevärda. Vid sin rekommendation av ett expansivt bostadsbyggnadsprogram beaktar inte långtidsutredningen alls denna sorts risk för felinvesteringar.» Företagareförbundet konstaterar nu med tillfredsställelse att den föreliggande utredningen kommit till avsevärt mera realistiska ståndpunkter när det gäller hela bostadsförsörjningsproblemet. Utredningen framhåller »Subventionering av flerfamiljshus och egnahem samt den förmånliga skattebehandlingen av villor, tomter och fritidshus gör att varje bedömning av reella behov blir ytterst vansklig och bedräglig». Klart är att bostadsbristen sammanhänger med den prisbildning som till-

lämpas på bostadsområdet. Utredningen konstaterar också: »Utan att angripa problemen från såväl efterfråge- som produktionssidan torde det knappast vara möjligt att inom överskådlig tid återställa balans på bostadsmarknaden». Företagareförbundet konstaterar med tillfredsställelse dessa insikter som långtidsutredningen kommit till och ger klart uttryck för och vill även understryka de slutsatser som långtidsutredningen kommit till beträffande avvägning och resurser på bostadsbyggandets område. Man inser nu klart att det inte går att bygga ifatt bostadsbristen med det prissystem och den hyresreglering vi har och drar den riktiga slutsatsen att man därför i fortsättningen inte kan hänge sig åt en ohämmad prioritetspolitik för ökat bostadbyggande. Utredningen har också kommit till motsvarande ståndpunkt när det gäller andra områden där prisbildningen är sönderbruten eller avskärmad såsom efterfrågereglerande faktor. Utredningen konstaterar sålunda att köproblemen inom vårdområdena och utbildningen sammanhänger med att priset inte fullgör någon efterfrågereglerande funktion på områdena och man fastslår att det är alldeles uppenbart »att köproblemen accentuerats genom statsmakternas egna beslut och åtgärder». Företagareförbundet vill livligt instämma med utredningen i den analys som gores av köproblemen och uttalar förhoppningen att statsmakterna d r a r de relevanta slutsatserna av denna analys och successivt omlägger politiken på hithörande områden, så att det finns möjlighet att åstadkomma jämvikt på dessa för folkhushållet och samhällsutvecklingen så viktiga områdena. Företagareförbundet finner det knappast angeläget att i detalj kritiskt granska alla de olika sektorer av ekonomin som beröres i långtidsutred-

181 ningen. Förbundet kunde eljest sätta ett tveksamhetens frågetecken i kanten beträffande möjligheterna att realisera en eller annan sektorsprognos. Troligen skulle dock denna tveksamhet inte vara bättre grundad än långtidsutredningens efter allsidiga överväganden gjorda prognos. Företagareförbundet skall ej heller närmare granska den utveckling som förutses för olika industribranscher. Bakgrunden till de i utredningen stundom något överraskande antaganden som göres beträffande vissa branschers utveckling är otillfredsställande belyst genom ait den bilaga som Industriens Utredningsinstitut utarbetat publicerats så sent. Detta handicap medför att det knappast är riktigt meningsfyllt att i detalj nagelfara den föreliggande prognosen. Det kan, när den mera utförliga utredningen hunnit penetreras, tänkas att det förebringas hållbara motiv för de prognoser som i utredningens sammandrag ter sig överraskande. Det är ett viktigt önskemål för framtiden att bilagor och andra med långtidsutredningen sammanhörande publikationer publiceras samtidigt med utredningen. En ännu större nackdel är att den utredning om realprognosens finansiella förutsättningar som en särskild utredningsman har i uppdrag att göra inte publicerats samtidigt med huvudbetänkandet. Utredningens framställning om dessa finansiella förutsättningar blir därför vag och egentligen föga upplysande. Emellertid är ju detta en ytterst central fråga för hela prognosen och Företagareförbundet önskar fästa uppmärksamheten vid den problematik som här föreligger. Den trängsel, som under senare år starkt gjort sig gällande på kreditmarknaden och där det privata näringslivet ofta kommit i klämma, synes ytterligare

komma att skärpas under de närmaste åren. Därutöver kommer företagens självfinansiering enligt utredningens antagande att ytterligare reduceras till alternativt 42 eller 50 %. Likväl förutsätter utredningen att näringslivet och i synnerhet industrin skall ha en mycket hög investeringsbenägenhet under perioden och öka investeringarna med så mycket som 7 % årligen. Utredningen diskuterar inte närmare om det är realistiskt att räkna med att en så kraftig investeringsökning skall kunna realiseras under en period av vikande självfinansieringsmöjligheter och en hårt åtstramad kreditmarknad. Det torde emellertid vilja till en särskilt stimulerande konjunkturutveckling och/ eller en stimulerande ekonomisk politik om industrin skall kunna tänkas ha denna starka investeringsbenägenhet under de angivna förutsättningarna med sjunkande självfinansieringsgrad och trång kreditmarknad. Men om möjligtvis denna höga investeringsbenägenhet skulle vara tillstädes så finns det anledning att ifrågasätta om den över huvud taget skall kunna finansieras såsom utvecklingen synes komma att gestalta sig. För att ekvationen skall gå ihop nödgas utredningen göra antagandet att näringslivets andel av den totala utlåningen skall öka från 34,5 % 1964 till hela 56 % 1970. Samtidigt karaktäriseras emellertid utvecklingen på kreditmarknaden av en fortsatt institutionalisering där ATP-fonderna svarar för mer än hela nettouppgången av sparkvoten. ATP-fondernas utlåning är ju emellertid institutionellt bunden och man kan inte se och långtidsutredningen ger heller ingen anvisning på hur man skall kunna bringa tillgångssidan och efterfrågesidan i samklang på kreditmarknaden. Utredningen är emellertid medveten om att här föreligger ett yt-

182 terst avgörande problem för hela realprognosen och utredningen konstater a r »Om incitamenten till investering likväl skall bli tillräckligt starka och möjligheterna till finansiering över huvud taget skall tillgodoses ökas då kraven på en fungibel kreditmarknad ytterligare utöver vad som redan kan utläsas av de här diskuterade grova exemplen». Utredningen är också medveten om den bristande samklangen mellan tillgångs- och utbudssidan och framhåller »för att balans skall uppnås på delmarknaderna skulle det alltså behövas att ATP-fonden omriktar sin utlåning från den långa marknaden. En annan utvecklingsmöjlighet är att marknaderna för aktier och industriobligationer expanderar på bekostnad av inlåningen till de på lång kreditgivning huvudsakligen inriktade andra bankerna». Företagareförbundet önskar understryka betydelsen av den bristande jämvikten på detta grundläggande område som långtidsutredningen hittills tyvärr endast preliminärt analyserat. Om den investeringsverksamhet inom näringslivet, som långtidsutredningen förutser, skall kunna äga rum — och den är åtminstone för industrins del livligt prioriterad av långtidsutredningen inte minst ur betalningsbalanssynpunkt — så krävs det uppenbarligen att statsmakterna ägnar allvarlig uppmärksamhet ät investeringarnas finansiella förutsättningar. Det torde därvid bli nödvändigt att icke blott avstå från beskattningsprojekt, som ytterligare försvårar företagens finansieringsmöjligheter genom aktieemissioner, utan det torde även bli nödvändigt att söka åstadkomma en sådan förändring av den ekonomiska politiken att företagens självfinansieringsgrad inte försämras i den takt utredningen förutser samt därutöver att aktivt åstadkomma en sådan förändring i

ATP-fondernas placeringar att en avsevärt större del av ATP-fondernas medel via affärsbankerna kan utlånas till företagen. Den nu föreliggande utredningen är minst lika optimistisk som den närmaste föregångaren. Företagareförbundet finner denna optimism tilltalande och hoppas att det skall bedrivas en så skicklig ekonomisk politik att de optimistiska förhoppningarna kan infrias. Trots nedgången i antalet arbetade timmar med 0,3 % per år under perioden förutser långtidsutredningen en bruttonationalproduktsökning med 4,2 %, vilket betyder att vi skall få en så hög ökning av produktionen per arbetstimma som 4 1/-2 c/o per år. Detta antagande vittnar om en mycket stor tillförsikt. Det är dock inte omöjligt att vi när perioden är tilländalupen skall kunna konstatera att en så stor produktionsökning per mantimma realiserats. Det vore kanske ändå skäl att understryka att detta mera beror på metoden för bruttonationalproduktsberäkningar än på sådana i egentlig mening gjorda produktivitetsvinster som kan tas till intäkt för krav på ökad konsumtion. Hela utvecklingen med en snabb ökning av den offentliga sektorn och samtidigt reduktion av de lågavkastande sektorerna, skogsbruk och jordbruk, samt en snabb ökning av antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor leder till en i viss mån konstlad stegring av nationalprodukten såsom den nu beräknas. Resultatet av denna utveckling är emellertid inte alltid av den beskaffenheten att man kan öka sin konsumtion på basis av dylika produktivitetsvinster. Att beräkna bruttonationalprodukten är en konvention varvid det ena beräkningssättet kan vara lika acceptabelt som ett tänkbart annat beräkningssätt, men om beräkningsmetoden har den

183 egenskapen att inge överdrivna föreställningar om vilken standardhöjning i ett givet utvecklingsskede som kan tänkas vara möjlig så torde det i högre grad än vad som hittills skett vara angeläget att informera om dessa konsekvenser så inte kraven på inkomstökning och konsumtionsökning driver långt bortom vad som realt är möjligt att tillfredsställa. Långtidsutredningarna förmedlar ett informationsmaterial som vi svårligen skulle vilja vara förutan numera. Med de bilagor och fristående böcker som aviserats tenderar långtidsutredningarna att växa ut till en hel liten litteratur. Detta är i och för sig vällovligt, ty Företagareförbundet är övertygat om att bilagor och böcker kommer att innehålla ytterligare mycket värdefullt material. Likväl vill Företagareförbundet varna mot denna tendens till alltför oformlig ansvällning, ty dels kan det leda till en fördröjning av viktigt informationsmaterial och dels kan det medföra att informationsflödet blir så omfångsrikt och komplicerat att de som rätteligen

borde ta del av det inte orkar med detta. Företagareförbundet har ovan riktat några smärre anmärkningar beträffande detaljer i utredningen och i övrigt understrukit synpunkter och problem som utredningen berör och antyder. I allt väsentligt ansluter sig Företagareförbundet till den framställning av våra ekonomiska utvecklingsmöjligheter som utredningen presenterat och Företagareförbundet hoppas att den ekonomiska politiken skall föras så skickligt att utredningens optimistiska prognos skall kunna förverkligas. Härtill krävs emellertid — det vill Företagareförbundet ännu en gång understryka —• en politik som stimulerar företagens investeringsbenägenhet och som tar klart sikte på att skapa gynnsammare förutsättningar både för intern och extern finansiering av företagens investeringar. Stockholm den 22 mars 1966. Erik Hovhammer Förbundsordförande L. Jensen-Urstad Riksombudsman

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund De problemkomplex, som behandlas i huvudrapportens olika avdelningar, är intimt förknippade med varandra. Riksförbundet kommer inledningsvis i sitt yttrande att behandla huvudfaktorerna för produktionsutvecklingen (arbetskraft, kapital och övriga produktivitetsfrämjande insatser), varefter förbundet mot bakgrunden av utredningens genomförda avvägningsexempel behandlar vissa huvudproblem (resursernas utnyttjande, bostadspolitiken och skat-

tepolitiken), vilka i skilda sammanhang berör utredningens frågeställningar.

Arbetskraften

Utöver den beräknade inhemska befolkningsökningen h a r utredningen kalkylerat (sid. 26) med ett årligt invandringsöverskott av 10 000 personer, utgörande differensen mellan ca 25 000 invandrare och 15 000 utvandrare. Då en nettoimmigration av denna storleksordning

184 är såväl en förutsättning för som en följd av en snabb produktionsstegring, utgör immigrationsantagandet en labil faktor i prognosen. En eftersläpning i vår produktionsökning jämfört med förhållandet i de länder, som svarar för vårt invandringsöverskott, kan lätt minska detta, vilket skulle medföra ökade svårigheter att nå de uppställda produktionsmålen. Oberoende av denna utveckling kräver den antagna invandringen positiva åtgärder av statsmakterna för att acklimatisera, utbilda och placera immigranterna på den svenska arbetsmarknaden. Dessutom måste bostadsproblemet lösas, ett problem vartill riksförbundet återkommer i särskilt avsnitt. Vid sidan av immigranterna bör även uppmärksammas de utlänningar, företrädesvis från grannländerna, som tillfälligt tar anställning i Sverige. Även om det torde vara svårt att få en kvantitativ överblick över denna arbetskraft, är den enligt riksförbundets mening av betydelse för vår produktion. Riksförbundet vill understryka, att prognoserna för nettoimmigrationen under förutsättning av en god produktionsutveckling och en positiv invandringspolitik bör kunna överträffas. Utredningen har (sid. 33) beräknat att förvärvsfrekvensen kommer att minska starkt i utbildningsåldrarna 15—24 år och för män minska i åldrar över 64 år. För gifta kvinnor räknas med en ökad förvärvsfrekvens särskilt i åldrarna 40—64 år. Detta sista förhållande utgör den huvudsakliga grunden för antagandet om en ökning av den totalt tillgängliga arbetskraften. Utredningen ifrågasätter emellertid (sid. 34) »om det i prognosen förutsatta riksgenomsnittet 1970 för de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens är realistiskt» och konstaterar att den önskvärda ökningen av kvinnlig arbetskraft kräver

avlägsnandet av hinder beroende på bostadsbristen och svårigheter för ordnandet av barntillsyn. Riksförbundet delar utredningens uppfattning att en medveten inriktning av efterfrågan på kvinnlig arbetskraft bör ta sig uttryck bl. a. i en ökad strävan att bereda arbetstillfällen med begränsad eller variabel arbetstid. I detta sammanhang vill förbundet beröra även möjligheten att öka förvärvsfrekvensen bland högre åldrar. I sitt yttrande över 1959 års långtidsutrednings betänkande »Svensk Ekonomi 1960— 1965» (SOU 1962:10) framhöll riksförbundet att det i ett läge med knappa arbetskraftsresurser icke vore orimligt att åtminstone temporärt ompröva valet av pensionsålder. En dylik tanke vann stöd av den allmänna ökningen av vitaliteten i högre åldrar. Riksförbundet pekade på möjligheten av glidande pensionsålder med successivt minskande arbetstid. Vad då sades gäller enligt förbundets mening i än högre grad för perioden 1965—1970. Sedan numera inom hela den allmänna pensioneringen möjlighet öppnats att uppskjuta uttagandet av pensionen till 70 års ålder, synes tiden vara inne att mera aktivt följa upp tanken på en rörlig pensionsålder. Med den arbetskraftsbrist som förutsätts lär folkhushållet icke ha råd att lämna dylika arbetskraftsreserver outnyttjade. För att bättre utnyttja pensionärernas arbetskraft bör man, liksom i fråga om de gifta kvinnornas arbetsinsats, eftersträva en medveten inriktning av efterfrågan. Beträffande båda dessa kategorier är det angeläget att ogynnsamma marginaleffekter av inkomstbeskattningen undanröjes. Trots den väntade ökningen av antalet förvärvsarbetande beräknas den totala arbetskraftsvolymen i timmar komma att minska med 0,3 % per år beroende huvudsakligen på dels den relä-

185 tiva ökningen av antalet deltidsarbetande kvinnor, dels den planerade arbetstidsförkortningen för heltidsarbetande. Sedan utredningen slutförts har man inom socialdepartementet utarbetat en promemoria om »Förbättrad sjukpenningförsäkring». I promemorian göres vissa antaganden rörande ett ökat sjuktal på grund av dels karensdagarnas borttagande, dels höjningen av sjukpenningbeloppet och vidgningen av sjukpenningskalan. Någon närmare grund för antagandet om ökning av sjuktalet har ej redovisats. Skulle emellertid detta antagande vara riktigt, blir resultatet en ytterligare minskning av arbetstid per arbetstagare och år. Riksförbundet finner att detta förhållande bör beaktas vid uppställandet av en arbetskraftsprognos. På sid. 44 har utredningen sammanställt arbetskraftstillgången med det kalkylerade arbetskraftsbehovet under perioden. Mot en väntad efterfrågan av 250 000 förvärvsarbetande står en beräknad nettoökning av 110 000 samt en till 85 000 årsarbetare uppskattad arbetskraft, friställd från jordbruk och skogsbruk. Av rapportens avd. 7 framgår, att huvuddelen av dessa 85 000 utgöres av personer som arbetat delvis i jordbruk och delvis inom skogsbruket. Riksförbundet är av den uppfattningen att stora svårigheter kan komma att uppstå för att på bästa sätt utnyttja denna arbetskraft inom andra näringsgrenar och vill redan här påpeka de ökade krav, som kommer att ställas på arbetsmarknadsorganen, krav till vilka riksförbundet återkommer nedan. Mot bakgrunden av de anförda synpunkterna vill riksförbundet sammanfattningsvis framhålla att osäkerhet vidlåder vissa av de faktorer som ligger till grund för utredningens prognos. Den kvinnliga arbetskraftens ökning synes väl högt uppskattad. Härtill kom-

mer en eventuell minskning av arbetstiden på grund av den föreslagna sjukförsäkringsreformen. Beträffande friställd arbetskraft, t. ex den från jordoch skogsbruk, synes det tveksamt huruvida omplacering till andra sektorer av näringslivet kan ske i full utsträckning och utan stor tidsutdräkt. Å andra sidan kan ett större tillskott av arbetskraft erhållas genom ytterligare invandring och genom bättre utnyttjande av den äldre arbetskraften. I fråga om samtliga dessa osäkerhetsfaktorer gäller att aktiva insatser av samhället är nödvändiga för att möjliggöra uppfyllandet av utredningens prognos. Riksförbundet vill emellertid framhålla att det vore av värde att vid överväganden rörande en ökad invandring söka utreda lönsamhetseffekten av en dylik arbetskraftsökning.

Kapitalbildning

Den prognos för kapitalinsatsens tillväxt med 4,2 % årligen, som framlägges i Appendix A, grundar sig på utredningens kakylexempel i avdelning 6. Den i tabell 6. 7: 5 gjorda prognosen för balansen på kreditmarknaden 1970 h a r framkommit på så sätt, att mot de beräknade upplåningsbehoven har ställts dels de relativt förutsägbara ökningarna av utlåningsmedel i offentliga och enskilda försäkringsanstalter, dels lånemedel tillgängliga hos övriga utlåningsorgan, vilkas andelar proportionerats så att balans uppkommer. Mot bakgrunden av den väntade knappheten på arbetskraft är det så mycket mer angeläget att den erforderliga kapitaltillgången säkras. Därför vill riksförbundet betona, att en förutsättning för den beräknade totalbalansen på kreditmarknaden är att det erforderliga sparandet verkligen kommer

186 till stånd. Härvid gäller det såväl att säkra tillgången på riskvilligt kapital som att åstadkomma ett tillräckligt stort långsiktigt sparande. Utredningen bygger sin behandling av den finansiella utvecklingen på en studie av de långsiktiga problemen vilken ännu icke publicerats. Utredningens referat av denna studie är tyvärr så kortfattat att en bedömning av de framlagda antagandena endast delvis är möjlig. Den betydelsefulla frågan om sparandets utveckling belyses egentligen endast genom tabell 6. 7 : 3 . Rimligheten hos de där gjorda antagandena kommenteras mycket ofullständigt. Med hänsyn till uppgifter som lämnas i annat sammanhang kan man ställa sig tvivlande till prognosen angående hushållens sparande. Hushållens konsumtionsutrymme tänker man sig hålla tillbaka genom att låta erforderlig del av de disponibla inkomsterna försvinna i ett »skattegap». Den privata konsumtionens ökningstakt skall härigenom mätt i volym endast komma att uppgå till 3,4 % per år mot 4,6 % under föregående femårsperiod. En dylik ändrad t r e n d kan få en återhållande effekt på den önskvärda ökningen av det frivilliga sparandet. För den offentliga sektorn räknar man med att under perioden uppnå praktiskt taget självfinansiering. Upplåningen beräknas nedgå från 15,5 % till 1,8 % av kreditmarknadsvolymen. E n väsentlig förutsättning för detta resultat är att skattegapet får den effekt som anges i utredningen (sid. 133). Det torde dock vara tveksamt om dylikt tvångssparande i praktiken kan eller b ö r genomföras (se vidare nedan under rubriken Skattepolitiken). Om d e n n a skatteskärpning ej får avsedd verkan, uppkommer frågan i vad mån hushållens ökade disponibla inkomster kan omvandlas i frivilligt sparande.

Denna enligt riksförbundet väsentliga fråga har icke berörts. Försäkringsbolagen och särskilt livförsäkringsbolagen förvaltar en avsevärd del av det frivilliga långsiktiga sparandet. För att bolagen skall kunna fylla sin uppgift härvidlag är det nödvändigt att de sparade medlen får en rimlig förräntning och att de innestående medlen ej urholkas genom penningvärdeförsämring. Beträffande nysparandets förräntning har utvecklingen under den gångna femårsperioden även realt sett varit tämligen tillfredsställande. Det oaktat har den fortgående penningvärdeförsämringen medfört svårigheter för försäkringsbolagen att bevara försäkringstagarnas förtroende för det samhällsgagnande försäkringssparandet. Det finns ingen anledning för riksförbundet att h ä r uppehålla sig vid den välbekanta och av snart sagt alla instanser påtalade penningvärdeförsämringen som fått fortgå i Sverige. Riksförbundet inskränker sig därför till att understryka den betydelse, som utredningen tillmäter bekämpandet av inflationen och som klart framgår av betänkandet (sid. 5 5 ) : »Inför de allmänna perspektiv, som avtecknar sig fram till 1970 särskilt i fråga om den ekonomiska politiken i andra länder, får sannolikt vår förmåga att hålla tillbaka kostnadsstegringarna en avgörande betydelse.» Som ovan nämnts kominer enligt utredningens prognos (tabell 6. 7:5) den statliga upplåningen 1970 att inskränka sig till 1,8 % av det totala finansiella sparandet mot 15,5 % år 1964. Då samtidigt de offentliga försäkringsanstalterna väntas öka sin andel av utlåningen, uppstår enligt utredningen relativt sett en ökad tillgång på den långa kreditmarknaden. En naturlig och ändamålsenlig väg synes då vara att AP-fondernas utlåning i större utsträck-

187 ning än för närvarande inriktas på industriobligationer, varvid för övrigt en önskvärd avveckling av emissionskontrollen bör kunna ske. Produktionsutveckling

Utredningen har beträffande den sannolika ökningen av produktionen anfört följande (sid. 40) : »Vi vill på denna punkt påminna om att det antagande om tillgången på arbetskraft 1965— 1970 som lagts till grund för långtidsutredningens kalkyl, i avsnitt 3.1.2 betecknats som rätt optimistiskt. Mot en försiktig bedömning av produktiviteten står alltså en djärvare förutsättning om arbetskraften. Vi har därför funnit det realistiskt att ta en årlig ökning av BNP med 4,2 % 1965—1970 till utgångspunkt för vår kalkyl. I första h a n d representerar dessa 4,2 % en kapacitetsmässig tillväxt av produktionen eller den potentiellt möjliga produktionen vid full sysselsättning.» På grundval av den förutsatta produktionsökningen har utredningen upprättat en kalkyl för perioden 1965— 1970. I samband med de för kalkylen nödvändiga avvägningarna anför utredningen (sid. 4 9 ) : »Dessa avvägningsproblem är av politisk art; några lösningar till dem skall därför inte föreslås här. Vi vill dock försöka ange vart allmänt accepterade ekonomisk-politiska målsättningar leder och hur avvägningsproblemen därmed avgränsas. Full sysselsättning, stabila priser och balans i de utrikes betalningarna är de mål, utöver tillväxtmålen, som därvid skall beaktas.» Biksförbundet delar denna uppfattning, men med det måste konstateras att de angivna huvudmålen hittills varit svåra att förena. Förbundet vill samtidigt understryka att kalkylen i fråga är en expertprognos. Även om räkneexemplet är riktigt och bygger på väl-

grundade utredningar, måste varje ändring av förutsättningarna påverka resultatet. Praktiskt politiska beslut, som fattas på grundval av utredningen, kan tänkas komma att avvika från det framlagda kalkylexemplet. Det vore då enligt riksförbundet värdefullt om även dessa beslut bleve föremål för en dylik sakkunnig genomarbetning. Jämfört med de planer, som beslutats eller framlagts av myndigheter och näringsliv, innebär utredningens kalkylexempel en nedskärning av såväl bruttoinvesteringar som privat och offentlig konsumtion, den senare från en planerad tillväxttakt om 5,8 % per år till 4,7 % per år. Nedskärningen av den offentliga konsumtionen avser främst vårdområdet och undervisningen över grundskolans nivå. Nedskärningen av investeringarna innebär huvudsakligen en minskning av tillväxttakten inom bostadssektorn. De föreslagna nedskärningarna drabbar således flera av de områden, vilkas funktion är av väsentlig betydelse för genomförandet av den planerade ökningen av produktionen per arbetstimma. Med ledning av utredningens kalkylexempel sammanfattas i Appendix A utvecklingen 1965—1970 med följande årliga procentuella ändringar: Arbetskraftvolym Kapitalinsats Bruttonationalprodukt

— 0,3 % + 4,8 % + 4,2 %

Förutsättningen för den sistnämnda ökningen är att produktionen per arbetstimma ökar med 4,5 % per år. Bland de orsaker som anses motivera utredningens antagande om en dylik produktivitetsökning nämner utredningen i Appendix A: tekniska framsteg i produktionen, modernisering av kapitalutrustningen, höjning av arbetskraftens utbildningsnivå och även den sannolikt ökade takt med vilken vetenskap-

188 liga och tekniska rön inlemmas i produktionen såväl som snabbare omställning av produktionens inriktning liksom åtgärder för arbetskraftens och kapitalets omallokering. Dessa faktorer, som således erfordras för att realisera den beräknade produktivitetsökningen, beror i sin tur på fördelningen av de resurser, som ställes till förfogande genom den växande totalproduktionen. Hur de politiska besluten än kan komina att avvika från det framlagda kalkylexemplet, är det med den antagna framstegstakten ofrånkomligt att resurserna för flera av de områden som ovan åsyftas måste begränsas. I detta fall gäller det att inom ramen för begränsade resurser eftersträva ett optimalt utnyttjande av desamma. I det väl underbyggda avsnittet om prisbildningens betydelse för avvägningen (sid. 64—68) behandlar utredningen möjligheten att bättre utnyttja befintliga resurser inom utbildning, tandvård, sjukvård, åldringsvård och bostäder. Speciellt beträffande undervisningen framhåller utredningen (sid. 223—224) de stora rationaliseringsvinster, som borde kunna göras. I den väntade situationen med arbetskraftsbrist kombinerad med friställning av arbetskraft på vissa områden, omdirigeringar mellan näringsgrenar och industriorter samt en varierande immigrationsström är det en grundförutsättning att arbetsförmedlingen kan fungera med hög effektivitet. Biksförbundet h a r med tillfredsställelse konstaterat att utvecklingen under den gångna tiden varit gynnsam men önskar likväl framhålla, att kraven under femårsperioden 1965—1970 kommer att växa. En utbyggnad av samarbetet mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, näringslivet och bostadsförmedlingarna med syfte att på arbetsmarknaden placera äkta makar och äldre arbetskraft samt immigranter och tillfälliga anställda från

grannländerna synes nödvändig. Särskilda åtgärder bör som utredningen framhåller (sid. 35—36) kunna vidtagas för att i högre grad inrikta efterfrågan mot bl. a. de gifta kvinnorna. Härtill kommer med säkerhet ökade behov av utbildning för in- och omplacering på arbetsmarknaden. Bostadspolitiken

I nästan alla de resonemang, i vilka utredningen behandlar den framtida produktionsökningen, återkommer kravet på en fungerande bostadsmarknad, som skall vara tillräckligt smidig för att kunna ta hand om immigranter och tillfällig arbetskraft samt medge en omfördelning inom riket. Bostadsproblemet behandlas av utredningen på sid. 210— 214 och den konstaterar, att med nuvarande bostadspolitik bostadsbristen ej ens med en avsevärt större resurstilldelning än vad som är möjligt kan hävas under den överblickade tidsperioden. Enligt riksförbundets mening är det nödvändigt att även inom de begränsade resurser, som kan avdelas för bostadssektorn, skapa balans och rörlighet på bostadsmarknaden. Bland de åtgärder som kan komma ifråga önskar förbundet utan inbördes gradering framhålla följande: a)

b)

c) d) e) f) g)

Avveckling av hyresregleringen, kombinerad med ändamålsenliga regler för besittningsskydd. Minskat besittningsskydd för lägenheter som för lång tid ä r uthyrda i andra hand. Avveckling av räntesubventionerna. U p p m u n t r a n d e av frivilligt bostadssparande. Åtgärder som möjliggör ökade amorteringar av lån i fastigheter. Åtgärder som m i n s k a r intresset av rivning av goda fastigheter. Förbättrade regler beträffande familjesocialt bostadsstöd.

Genomförandet av ett dylikt program möter givetvis vissa både tekniska och politiska svårigheter, men samtidigt

189 uppfyller de angivna åtgärderna utredningens önskemål om minskning av vissa delar av den privata konsumtionen och en ökning av det frivilliga sparandet. Genom att de statliga stödåtgärderna begränsas till de behövande, främst sjuka, åldringar och flerbarnsfamiljer, bör även inom nuvarande eller minskad ram stödåtgärderna för dessa kategorier kunna i icke oväsentlig grad förbättras. Skattepolitiken

Skattepolitiken har helt naturligt endast perifert berörts av utredningen men det står fullt klart att utredningens strävan efter att utnyttja de dolda arbetskraftsreserverna, stimulera riskvilligt och långsiktigt sparande samt prioritera den högproduktiva exportindustrin kan underlättas genom skattepolitiska åtgärder. De härmed förknippade problemen h a r analyserats i samband med skatteberedningens förslag. Biksförbundet utgår från att hänsyn härtill tages vid en önskvärd långsiktig planläggning av skattepolitiken. Den skatteskärpning som det s. k. skattegapet synes förutsätta måste från många synpunkter betecknas såsom olämplig. En skärpt beskattning som i andra h a n d jämväl kan innebära en alltför långtgående minskning av självfinansieringen bör undvikas. I den mån beskattningen skulle medföra en under perioden ytterligare minskande självfinansiering inom näringslivet (sektorn »övriga företag» i tabell 6. 7 : 3 ) , torde dessa frågor böra bli föremål för omprövning. Skattepolitiken bör utformas så att det frivilliga sparandet stimuleras. Dirigeringsåtgärder bör i möjligaste mån undvikas. Sammanfattning

Riksförbundet anser att den framlagda huvudrapporten utgör ett utmärkt underlag för en produktionsfrämjande

ekonomisk politik. Beträffande de praktiskt-politiska avvägningar som kan komma att göras på grundval av den föreliggande rapporten vill förbundet understryka vad utredningen anfört i anslutning till diskussionen rörande de väntade ekonomiska påfrestningarna under senare delen av 1960-talet (sid. 6 7 ) : »Dessa förhållanden gör det nödvändigt att avvägningarna inte blir så kortsiktiga att de försvårar de problem som kan skönjas på a n d r a sidan 1970.» Med hänsyn till de frågeställningar som riksförbundet har att särskilt beakta, vill förbundet framför allt understryka utredningens krav på att bevara penningvärdet, stimulera kapitalbildningen, möjliggöra en fritt arbetande kreditmarknad samt skapa en funger a n d e bostadsmarknad. Kapitalbildningen är den faktor bakom produktionstillväxten som det ligger närmast till hands att med utsikt till framgång söka påverka i positiv riktning. Detta kan ske bl. a. genom att det frivilliga sparandet göres lönsamt för spararna. Onyanserade dirigeringsåtgärder bör undvikas, eftersom de kan medföra snedvridning med därav följande konsekvenser såsom »flaskhalsar» och dröjsmål, varigenom bl. a. näringslivets rationella planläggning försvåras. Eftersom en ökad framstegstakt skulle underlätta de avvägningsproblem, som utredningen haft att brottas med, bör — med tillgodoseende av önskemålen om fri konkurrens och största möjliga valfrihet i övrigt — den ekonomiska politiken ges en sådan utformning att produktionsökningen under perioden 1965— 1970 blir om möjligt högre än de 4,2 % per år som utredningen kalkylerat med. Stockholm den 17 mars 1966. Tage Warn Styrelsens ordförande Richard Schönmeyr Verkställande direktör

190 Svenska kommunförbundet Den kartläggning och analys av de sannolika framtida utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin, som erhålles genom den statliga långtidsutredningen är givetvis av stort värde för den kommunala ekonomiska flerårsplaneringen. Ur kommunal synpunkt är helt naturligt utredningens diskussioner om och bedömningar av hur samhällets resurser lämpligast skall fördelas mellan olika produktions- och användningsområden av särskilt stort intresse. Att såväl konsumtion som investeringar under den gångna femårsperioden ökat mera inom det kommunala än inom det statliga området sammanhänger givetvis i första hand med den av statsmakterna fastlagda arbetsfördelningen inom den offentliga sektorn mellan stat och kommun. Utvecklingen h a r även enligt styrelsens uppfattning i hög grad påverkats av befolkningsutvecklingen. De köproblem som urbaniseringen för med sig ankommer det sålunda i första hand på kommunerna att avhjälpa. Trots att investeringarna inom det kommunala området under perioden 1960—1965 varit av större omfattning än någonsin tidigare kvarstår emellertid åtskilliga av dessa problem. I de starkast expanderande områdena av landet framstår de t. o. m. som lika »olösta» som de gjorde vid förra femårsperiodens början. I sina synpunkter på långtidsutredningen för perioden 1960—1965 och den faktiska utvecklingen under denna tid konstaterar utredningen i olika sammanhang att urbaniseringens verkningar väsentligt underskattades av förra långtidsutredningen. Antagandena att bostads- och andra köer skulle mins-

ka under denna tid har sålunda visat sig vara felaktiga. Då 1965 års långtidsutredning synes räkna med att befolkningsomflyttningen kommer att fortsätta i minst samma takt som tidigare anser styrelsen — liksom f. ö. även utredningen — att nuvarande köproblem j stort sett kominer att kvarstå under den nu aktuella perioden. Enligt styrelsens uppfattning torde det vara omöjligt att inom överskådlig tid bygga bort bostadsbristen och i någon större utsträckning minska köerna på a n d r a områden om inte åtgärder vidtas i syfte att reglera urbaniseringen. Styrelsen noterar med tillfredsställelse att problemen i storstadsområdena ägnats speciella undersökningar, som skall bearbetas vidare i anslutning till pågående utredningsarbete inom lokaliseringsberedningen och expertgruppen för regional utredningsverksamhet. Styrelsen motser resultatet av detta arbete med stort intresse. Utredningens kalkyl angående undervisningssektorn innebär att utbyggnaden av skolväsendet inte bör få genomföras i så snabb takt som förutsatts i myndigheternas planer. Utredningen utgår dock ifrån att grundskolan skall byggas ut enligt fastställda riktlinjer. Nedskärningen avses sålunda drabba den högre undervisningen. Myndigheternas planer för denna undervisnings utbyggnad anser utredningen inte är genomförbara med hänsyn till främst personalsituationen. Det synes styrelsen att utredningens antagande är realistiskt. Av skäl som nedan närmare utvecklas torde för övrigt kommunernas ekonomiska resurser inte bli tillräckliga för att de gymnasiala skolorna skall

191 kunna byggas ut i den av statsmakterna förutsatta takten. De köproblem inom socialområdet, som det ankommer på de borgerliga primärkommunerna att lösa, avser i första hand åldringsvården och barnstugeverksamheten. Enligt av kommunerna själva redovisade byggnadsprojekt avseende ålderdomshem skulle platsantalet stiga från 45 600 år 1964 till 63 000 år 1970. På grundval av socialstyrelsens bedömningar håller utredningen dock för troligt att kommunerna inte har möjligheter att genomföra ålderdomshemsbyggen i fullt denna utsträckning. Styrelsen delar denna uppfattning. Även det av socialstyrelsen nämnda platsantalet år 1970, 61 000, synes styrelsen vara i överkant. Hänsyn måste nämligen h ä r tas till att det förutsattes att kommunerna samtidigt skall genomföra en kraftig utbyggnad av barnstugorna, framför allt daghemmen, vars platsantal enligt planerna förutses öka med 12 000, vilket innebär något mer än en fördubbling. Utredningen förutsätter att bruttoinvesteringarna i bostäder 1966—1970 skall öka med ca 5 % per år. Denna ökning antas motsvara en nybyggnad om 100 000 lägenheter genomsnittligt per år. Det faktiska bostadsbyggandet under 1961—1965 uppgick till ca 80 000 lägenheter per år. Enligt utredningen kommer det förutsatta bostadsbyggandet långt ifrån att häva bostadsbristen fram till år 1970. Styrelsen delar utredningens uppfattning att det inte är möjligt bygga bort bostadsbristen ens vid en drastisk forcering av bostadsbyggandet. Om bostadsbyggandet får den omfattning som utredningen räknar med kommer väsentligt större insatser än tidigare att krävas av kommunerna i fråga om exploatering av nya bostadsområden (gator och vägar, vatten- och av-

loppsanläggningar, anordningar för kommunal kollektivtrafik och renhållning, lek- och idrottsplatser m. m. Dessutom krävs väsentligt utökade resurser för kommunerna att föra en aktiv markpolitik. Under åren 1960—1965 ökade investeringarna i vägar och gator samt vatten- och avloppsanläggningar med 8,5 resp. 10,5 % per år. Ökningstakten var väsentligt högre än vad 1959 års långtidsutredning räknade med. För åren 1965—1970 förutsätter utredningen att investeringarna för vägar och gator kommer att öka med 5,5 % och för vatten- och avloppsanläggningar med 4,1 % per år. Jämfört med den faktiska ökningen under den förra perioden synes utredningens antaganden för innevarande period innebära en underskattning. I varje fall torde ökningstakten vara otillräcklig om utredningens kalkyl rörande bostadsbyggandet skall kunna förverkligas. Enligt styrelsens bedömning kommer emellertid kommunernas ekonomiska resurser knappast att räcka till ens för den utbyggnadstakt, som utredningen räknat med. Som framgår av det ovan anförda ser styrelsen ganska mörkt på kommunernas möjligheter att klara den expansionstakt, som statsmakternas målsättningar i fråga om skolväsendets och socialvårdens utbyggnad samt bostadsproduktionen förutsätter, ökningen av konsumtionen och investeringsverksamheten under de senaste sex åren har nämligen medfört så kraftiga utdebiteringshöjningar — från i genomsnitt 14:33 1960 till 18:28 1966 — att en motsvarande stegring fram till 1970 knappast är tänkbar. Den planerade nedskärningen av kreditgivningen till kommunerna fr. o. m. 1966 försämrar ytterligare deras möjligheter att genomföra dels de investeringar, som har

192 direkt samband med bostadsproduktionen, dels den förutsatta utbyggnaden inom skol- och socialområdena. Skillnaden mellan av kommunerna själva redovisat upplåningsbehov för 1966 samt i årets statsverksproposition beräknat utrymme för kommunal upplåning är nämligen så stor att den motsvarar en utdebitering på i genomsnitt 1:50 per skattekrona. Kommer de skärpta kreditrestriktionerna att bestå

de närmaste åren synes redan av den anledningen ytterligare höjningar av den kommunala utdebiteringen ofrånkomliga. Om emellertid kommunerna i stället skulle välja att avsevärt dämpa utvecklingstakten får man räkna med att statsmakternas målsättningar i olika avseenden kommer att äventyras. Stockholm den 23 mars 1966. Olof

Wiklund Harry

Lindström

Svenska landstingsförbundet Utredningen har funnit att föreliggande planer rörande expansionen av skilda sektorer av vårt lands ekonomi icke kan rymmas inom ramen för den beräknade ökningen av bruttonationalprodukten. De avvägningsproblem som då måste lösas för att hålla balans i ekonomin söker utredningen belysa genom resonemang och exempel rörande verkningarna av vissa olika tänkbara åtgärder. Det har särskilt betonats att utredningens beräkningar icke har karaktären av program eller förslag till målsättning för den ekonomiska politiken. Styrelsen anser sig icke böra gå in på någon värdering av de grundläggande premisser, som har måst uppställas för att få utgångspunkter för beräkningarna. Yttrandet begränsas därför till de frågor som har nära samband med landstingens intressen och verksamhet. Enligt de utgångspunkter utredningen valt i sitt beräkningsmässigt genomförda alternativ skulle den offentliga sektorn få mindre ökningar av såväl driftutgifter som investeringar än vad som redovisats i myndigheternas planer. Genom att planerna ligger på en mycket hög nivå skulle ökningstakten

ändock bli avsevärd och den offentliga sektorn tillhöra de mest expansiva områdena i vår ekonomi. Hälso- och sjukvården skulle drabbas av de största begränsningarna i förhållande till sjukvårdshuvudmännens redovisade planer men intager trots detta tätpositionen i fråga om ökningstakt bland olika delområden av den offentliga sektorn. Att sjukvårdshuvudmännens utbyggnadsplaner sålunda är mycket stora har sin huvudsakliga förklaring i att man, trots tidigare utbyggnader, har en otillräcklig platstillgång inom framför allt långtidsvården och att befolkningsutvecklingen och ökade standardkrav nödvändiggör kraftiga utbyggnader för att bibehålla den relativa vårdkapacitet som hittills uppnåtts och förbättra läget inom områden, där påtagliga brister föreligger. Sjukvårdshuvudmännens planer får enligt förbundsstyrelsens mening uppfattas såsom uttryck för mycket angelägna behov. Den omständigheten att hälso- och sjukvården redovisar de största ökningarna i utbyggnadsplanerna får i och för sig icke tagas till intäkt för att detta område bör vidkännas de största beskärningarna vid den

193 avvägning mellan olika behov, som framstår såsom ofrånkomlig med hänsyn till de förväntade resurserna. Utredningen understryker särskilt vikten av att man vid planeringsarbetet på sjukvårdsområdet tar hänsyn till personaltillgången, som framstår som den trängsta sektorn vid utbyggnaden. Styrelsen delar helt denna uppfattning och anser, att ett personalrekryteringsoch utbildningsprogram i nuvarande läge bör bilda utgångspunkten för de bedömningar och prioriteringar som måste göras vid planeringen av utbyggnader och moderniseringar av olika vårdenheter. Man får därvid icke glömma, att moderniseringar av arbetsplatserna stundom kan vara nödvändiga för att skapa de arbetsförhållanden i fråga om miljö och effektivitet, som utgör en grundläggande förutsättning för en attraktiv rekrytering. Inom exempelvis provinsialläkarväsendet och mentalsjukvården föreligger stora förväntningar på upprustning. Om upprustningen blir allt för starkt begränsad kan intresset för dessa arbetsområden komma att dämpas så att personalrekryteringen påtagligt försvåras. I detta sammanhang må särskilt framhållas, att förhållandena skiftar starkt mellan olika sjukvårdsområden, och att de synpunkter och beräkningar som utredningen anför h a r olika relevans i skilda delar av landet. Det är därför önskvärt, att de begränsningar av sjukvärdens utbyggnad som kan bli nödvändiga att vidtaga i genomsnitt för hela landet får prövas i de enskilda landstingen, så att befintliga personella och andra resurser kan bli maximalt tillvaratagna i varje område. Härvid kan även lokaliseringspolitiska frågor komma under övervägande. Sådana lokala utredningar och prövningar kräver tid att genomföra. Styrelsen utgår emellertid ifrån, att den mera differentierade 13—614734

syn på problemen som lokala utredningar kan ge, framför allt i fråga om tillgången på arbetskraft, undan för undan skall kunna beaktas vid avvägningarna på riksnivå, eftersom utredningsarbetet kring de långsiktiga utvecklingsproblemen i svensk ekonomi förutsatts bli »rullande» efter överföringen till finansdepartementet. På sid. 69 anför utredningen, att det ur arbetskraftssynpunkt förefaller motiverat att skära ned det planerade tillskottet av vårdplatser vid sjukhusen med så mycket som 30 %. Den beräknade konsumtionsökningen på sjukvårdsområdet minskas därigenom med 20 %. Enligt tabell 7.12:2 pä sid. 224 skulle den av sjukvårdshuvudmännen planerade ökningen av antalet vårdplatser för perioden 1964—1970 uppgå till 24 000. Efter nedskärning med 30 % återstår en ökning med 16 800 vårdplatser. Om man tänker sig att långtidsvården prioriteras och utbyggnadsplanerna för denna vårdgren i allt väsentligt förverkligas återstår ca 3 500 vårdsplatser som tillskott för övrig kroppssjukvård, mentalsjukvård och vården av psykiskt efterblivna, epileptiker samt konvalescenter. Vad detta i praktiken kan komma att innebära i fråga om eftersättande av angelägna vårdbehov saknar styrelsen närmare underlag för att bedöma, men situationen framstår utan tvekan som bekymmersam. Särskilt angeläget är det att undervisningssjukhusens behov kan tillgodoses, så att läkarutbildningen inte hämmas. De begränsningar i fråga om den högre undervisningens expansion, som utredningen räknat med, måste planeras särskilt omsorgsfullt med tanke på att den långa utbildningstiden gör att det tar lång tid att ändra eller anpassa resultaten till de mål som uppställs. Som helhet skulle utbyggnadsplaner-

194 na för andra områden än långtidsvården endast kunna förverkligas till ca 30 % om långtidsvården tillgodoses på sätt ovan sagts. Här bör inskjutas att utredningen på sid. 228 angivit, att platsnedskärningen för annan kroppssjukvård än långtidsvård förutsatts bli 30 %, d. v. s. att huvudmännens planer i denna del skulle kunna förverkligas till 70 %. Sistnämnda beskrivning av sammanhangen, som enligt vad som under h a n d erfarits tillkommit genom något redigeringstekniskt missöde, ger tyvärr en felaktigt positiv föreställning om innebörden av utredningens resonemang. Planerna för långtidsvården torde generellt sett innebära, att hygglig balans mellan tillgång och efterfrågan skulle föreligga på detta område vid prognosperiodens slut år 1970 om planerna förverkligas. En begränsning av utbyggnadsprogrammet för detta område framstår som särskilt betänklig, eftersom ökningen av antalet åldringar accentueras på 1970-talet. Om ett underskott på vårdresurser inte kan inhämtas medan behoven ännu växer förhållandevis måttligt, ter sig utsikterna att i tillräcklig omfattning kunna tillgodose de senare alltmer ökade behoven ganska mörka. Detta särskilt med hänsyn till att tillgången på arbetskraft väntas bli ännu knappare nästkommande decennium. Utredningen framhåller att problemen med inkomstfördelningen i samhället förändrats i väsentliga avseenden

genom socialförsäkringarnas utbyggnad. Kombinationen av generella kontanta bidrag via socialförsäkringen och tillhandahållandet av social omvårdnad, hälso- och sjukvård m. m. gratis eller mot relativt obetydliga avgifter verkar otvivelaktigt stimulerande på efterfrågan och kan även föranleda rättviseproblem mellan olika individer och grupper. För vissa långvarigt sjuka h a r dessa problem redan framträtt i sådan grad, att några landsting funnit anledning att höja vårdavgifterna vid inrättningar för långtidsvård. Sådana partiella åtgärder leder dock till gränsdragningssvårigheter och situationer, som för de enskilda individerna ter sig motsägelsefulla och svårförklarliga. Styrelsen delar därför utredningens uppfattning att hithörande problem har en generell karaktär. Genom utbyggnaden av den allmänna pensioneringen kommer de också att ganska snabbt få en allt större räckvidd. Vissa av dessa problem torde vara föremål för överväganden inom sjukförsäkringsutredningen, och dess förslag bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtages. Långtidsutredningens exempel visar dock, att frågan har en räckvidd även utanför socialförsäkringens områden som gör att det kan vara motiverat, att man i ett sammanhang söker kartlägga dessa frågor inom hela det socialpolitiska fältet. Stockholm den 17 mars 1966. Fridolf

Thapper Bengt

Olsson

195 Svenska sparbanksföreningen Syftet med de svenska långtidsutredningarna är, framhåller utredningen, att kartlägga och analysera utvecklingstendenserna i ekomin med sikte, icke på att framlägga något programförslag utan på att skapa ett informerande och vägledande instrument för de privata och offentliga instanser, som h a r att forma de långsiktiga handlingslinjerna. Ett yttrande om utredningens betänkande får därför karaktären av diskussion kring de långsiktiga samhällsekonomiska frågorna utifrån de synpunkter som remissinstansen h a r att företräda. Remissförfarandet blir härmed ett bidrag till den ekonomiska debatt som torde kunna sägas vara en förutsättning för att långtidsutredningarna, med den uppläggning som de fått i vårt land, helt skall fylla sina funktioner. De aspekter på de ifrågavarande spörsmålen som Sparbanksföreningen finner anledning att taga upp är själva utredningsmetodiken, vilken undergått en viss förändring sedan föregående långtidsutredning, avvägningen mellan olika målsättningar för den ekonomiska politiken med särskild hänsyn till målsättningen »stabilt penningvärde», de frågor som berör sparande och kapitalbildning, den framtida kreditmarknadens funktionssätt samt den alltmera besvärande köproblematiken inom olika områden. Dessa frågekomplex diskuteras i det följande var för sig.

Utredningsmetodiken

Medan förgående långtidsutredningar i vårt land genomförts av särskilda expertkommittéer har den nu föreliggande utredningen verkställts inom finansde-

partementets ekonomiska avdelning. Denna förändring har, enligt vad som anges, vidtagits för att tillgodose de önskemal om en »rullande planering» som kom fram vid den närmast föregående utredningens framläggande 1962. Särskilt h a r tillväxtproblemens ökade betydelse för vår ekonomi ansetts motivera en sådan fortlöpande analys. Sparbanksföreningen som i sitt yttrande över den 1962 framlagda utredningen underströk behovet av en »rullande planering» är tillfredsställd med att detta önskemål blivit tillgodosett. Enligt föreningens mening är det dock icke enbart tillväxtproblemen som bör underkastas en sådan fortlöpande analys. Snarare skulle föreningen önska att samtliga de områden som behandlas inom långtidsutredningarnas ram blir föremål för en löpande uppföljning som bl. a. kunde innefatta en årlig »avstämning» av utredningens kalkyler mot den faktiska utvecklingen. Ett sådant förfarande skulle, om dess resultat regelbundet publicerades, kunna ge underlag för en mera regelbunden diskussion rörande de långsiktiga ekonomiska frågeställningarna. Det förefaller knappast tillräckligt, om man vill tillmäta just diskussionen kring dessa frågor ett betydande egenvärde, att framlägga material för denna diskussion endast en gång vart femte år. Sparbanksföreningen ifrågasätter vidare om det ej vore en lycklig kombination av den tidigare och den numera tillämpade utredningsmetodiken att man parallellt med arbetet inom finansdepartementet lät en fristående forkningsgrupp arbeta med samma frågor. Om utredningsarbetet omhänderhas enbart

196 av personer vilka samtidigt h a r att inom den centrala, planerande ekonomiska instansen arbeta med de kortsiktiga ekonomiska frågorna, torde det vara svårt att undvika en återverkan härav på bedömningen av de långsiktiga problemen. I särskilt hög grad torde detta gälla de bedömningar på längre sikt än fem år, som i den nu föreliggande utredningen för första gången tagit med och som enligt Sparbanksföreningens uppfattning i fortsättningen kan behöva erhålla ytterligare utrymme. Målen för den ekonomiska politiken

Utredningen gör i sin diskussion av målen för den ekonomiska politiken en distinktion mellan generella huvudmålsättningar — varibland nämns snabb ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, balans i de utrikes betalningarna och prisstabilitet — samt vissa andra »mestadels speciella» sekundära målsättningar »exempelvis på bostadspolitikens, jordbrukspolitikens, undervisningens och sjukvårdens områden». Utredningen har ansett huvudmålsättningarna som allmänt accepterade och därmed i utredningsarbetet förutsatt att dessa skall uppfyllas. De sekundära målen har man icke tagit ställning till utan menar att härvidlag politiska bedömningar måste vara avgörande. I diskussionen av huvudmålsättningarna anser utredningen vidare det kunna sägas »att i en långtidsutredning snabb ekonomisk tillväxt bör vara det mål som främst beaktas». Samtidigt understryker man att tillväxttakten måste diskuteras utifrån den begränsningen, att övriga huvudmålsättningar icke äventyras. Sparbanksföreningen kan möjligen instämma i att tillväxtproblematiken i själva utredningsarbetet blir en naturlig central frågeställning. Detta får emellertid icke vara liktydigt med att

den ekonomiska tillväxten i den faktiska planeringen skall prioriteras på bekostnad av de övriga huvudmålsättningarna. Utredningen säger sig förutsätta att även dessa övriga mål skall uppnås. I sin exemplifiering följer man konsekvent denna uppfattning när det gäller »full sysselsättning» och »balans i de utrikes betalningarna»; man arbetar icke med några olika alternativ när det gäller sysselsättningsgraden och man har endast ett antagande beträffande bytesbalansens utseende år 1970, nämligen att dess jämvikt då skall vara återställd. När det gäller prisstabiliteten är man emellertid inte lika konsekvent utan tillämpar olika antaganden, varierande mellan stabila priser och en fyraprocentig årlig prisstegring. Detta kan inte gärna uppfattas som annat än ett tecken på misströstan beträffande utsikterna att prisstabiliteten — vilken man dock upptagit bland de huvudmålsättningar som icke får äventyras (sid. 11) — i praktiken kommer att upprätthållas. Härpå tyder också vissa uttalanden, vilka synes influerade av tron att en viss inflation, i vart fall i betraktande av utvecklingstendenserna i övrigt inom den svenska ekonomin, är oundviklig. Svenska sparbanksföreningen vill bestämt vända sig mot en sådan uppfattning. Möjligheterna att upprätthålla ett stabilt penningvärde är enligt föreningens mening huvudsakligen en fråga om vilken vikt detta mål i den ekonomiska planeringen tillmäts i förhållande till den ekonomiska politikens övriga huvudmål. Motiven för att tilldela prisstabiliteten en ökad betydelse i avvägningen mellan de olika huvudmålen och att icke, såsom skett under i varje fall de senaste åren, placera den efter de övriga huvudmålen i angelägenhetsgrad vill Sparbanksföreningen utveckla i ett särskilt avsnitt.

197 Synpunkter på vikten av stabilt penningvärde

Stabiliteten i ett lands penningvärde — eller frånvaron därav — får betydelse för landets invånare på många olika sätt. Mest påtaglig för den enskilde är givetvis den förmögenhets- och inkomstomfördelande effekten av en förändring i penningvärdet. Vid en fortgående inflation sjunker det reala värdet av en i kronor fixerad inkomst eller förmögenhetstillgång; i motsvarande mån sjunker värdet av nominellt fixerade skulder och förpliktelser. Inkomsttagarna strävar vid löneförhandlingar att kompensera sig för den standardförsämring inflationen inneburit och kan därigenom lätt åstadkomma en press på företagens kostnadsnivå som leder till ytterligare prishöjningar. De sparare som har sina tillgångar placerade i nominella fordringar — och sådana placeringsformer är alltjämt de dominerande såväl totalt sett som, och i synnerhet, för innehavare av mindre sparkapital — kan sägas bli kompenserade för penningvärdeförsämringen om den allmänna räntenivån är tillräckligt hög för att innebära en sådan kompensation. Räntenivåns höjd under senare år har också i regel inneburit att bankspararna trots inflationen erhållit en positiv realförräntning på sina medel. Detta gäller dock endast i den mån deras sparande inte varit större, än att avkastningen rymts inom de skattefria schablonavdragen för kapitalinkomster. En prisstegring av den storlek som ägt rum under 1965, 6 % enligt konsumentprisindex, kompenseras emellertid inte av en räntenivå som håller sig kring de senaste årens genomsnitt. Följden blir att placeringar i nominella tillgångar blir förlustbringande även sedan hänsyn tagits till räntan. Det kan också starkt ifrågasättas om

det är rimligt med en real ränta på kreditmarknaden som visserligen genomsnittligt för en följd av år kanske är positiv men som ligger mycket nära noll. Det orimliga häri framstår kanske som särskilt uppenbart om man besinnar vad det innebär för en låntagare att istället för att betala en real räntekostnad för det kapital han lånar, i praktiken erhålla en intäkt. Detta blir fallet om den nominella räntekostnaden efter skatt är m i n d r e än den minskning av skuldens reala värde som sker genom inflationen. Sparbanksföreningen kan inte underlåta att anmäla farhågor för att en ständigt fortgående inflation, genom att dess effekter så uppenbart står i strid med vedertagna rättviseprinciper, successivt måste bidraga till att undergräva allmänhetens förtroende för statens vilja och förmåga att slå vakt om dessa principer. Det gäller givetvis i särskilt hög grad om man redan på förhand förklarar sig inställd på att acceptera en viss penningvärdeförsämring. Vid sidan av de allmänna rättviseskälen för penningvärdets upprätthållande föreligger också andra, samhällsekonomiska skäl. Till dessa hör naturligtvis hänsynen till utrikeshandeln, vars problem ju f. n. starkt beaktas. Men Sparbanksföreningen vill även framhålla den fortgående inflationens betydelse för resursfördelningen i samhället. Det torde i vart fall med fog kunna antagas — även om frågan tyvärr är otillräckligt vetenskapligt belyst — att inflationen medför en icke optimal resursfördelning. Risk föreligger för en samhällsekonomiskt sett alltför kortsiktig verksamhetsinriktning inom företagen; man spekulerar i fortsatt penningvärdeförsämring och får därmed ej den önskvärda överensstämmelsen mellan vad som är samhällsekonomiskt opti-

198 malt och vad som är företagsekonomiskt optimalt. Mot denna bakgrund vill Sparbanksföreningen betona angelägenheten av att stabiliteten i penningvärdet även i praktiken betraktas som något lika angeläget som den ekonomiska politikens övriga huvudmålsättningar. Köproblematiken

Sparbanksföreningen h a r med tillfredsställelse tagit del av långtidsutredningens analys av den köproblematik inom vissa områden, som jämte penningvärdeförsämringen utgör det mörkaste inslaget i efterkrigstidens ekonomiska utveckling. Även h ä r kan man konstatera vad denna problematik innebär av olägenheter dels från allmän rättvisesynpunkt och dels från resursanvändningssynpunkt, och även h ä r gäller att den förra aspekten är den mest uppenbara. Den senare är emellertid på sitt sätt väl så betydelsefull. Den kan kanske enklast klargöras genom frågan: i hur stor del av vårt bostadsbestånd skulle h y r o r n a och därmed fastigheternas värden falla vid en övergång till fri hyressättning? Eller annorlunda uttryckt: h u r stor del av dagens bostadsproduktion representerar en samhällsekonomiskt sett riktig investering? Möjligheterna till en övergång till den friare prisbildning inom de nuvarande köområdena som utredningen diskuter a r begränsas naturligtvis av kravet att den efterfrågan som därvid framkommer blir acceptabel bl. a. från social synpunkt. En fortgående standardhöjning måste emellertid, även om man håller denna begränsning i minnet, innebära ökade möjligheter att tillämpa en friare prisbildning inom vissa av de ifrågavarande områdena. Bostadssektorn synes här böra komina i första rummet.

Kapitalbildning och investeringsutrymme

Inför önskemålet att upprätthålla en fortsatt hög tillväxttakt i ekonomin vid en oförändrad eller obetydligt förbättrad tillgång på arbetskraft betonas i utredningen behovet av en fortsatt hög prioritet för investeringarnas andel av bruttonationalprodukten. Enligt utredningens exempel skulle de tillsammantagna bruttoinvesteringarna växa med genomsnittligt 4,7 % per år under tiden fram till 1970 mot en samtidig tillväxt av bruttonationalprodukten med 4,2 %. Då även den offentliga konsumtionen förutsätts öka snabbare än nationalprodukten, återstår ett begränsat utrymme för privat konsumtion på 3,4 % ökning per år, vilket räknat per capita motsvarar en ökning med ca 2,5 % per år. Utredningen har själv antytt att ett realiserande av dessa kalkyler kan tänkas medföra vissa »spänningar» i ekonomin. Om nämligen de disponibla inkomsterna på det sätt som förutsätts i utredningens exempel ökar snabbare än konsumtionsutrymmet, innebär detta en sannolikhet för att inflationstendenser uppkommer. Detta kan motverkas av en beskattning, siktande till att skära ned de disponibla inkomsterna och därmed minska konsumtionsefterfrågan. Sparbanksföreningen vill härtill framhålla att hushållens under senare år ökade likviditet synes ha medfört minskade möjligheter att med finanspolitiska medel »sluta ett inflationsgap». Risken är att man istället för den avsedda minskningen av den privata konsumtionen får en negativ effekt på det privata sparandet. Utvecklingen under 1965 synes ha varit av just detta slag. Det är möjligt att detta kan motverkas med andra ekonomisk-politiska medel bland vilka i så fall sannolikt be-

199 höver ingå åtgärder som direkt tar sikte på att stimulera det enskilda sparandet. Föreningen vill erinra om de förslag härom som föreningen framförd e i skrivelse den 12 maj 1965 till Herr Statsrådet. Men det kan också tänkas tala för att man, om penningvärdet skall kunna upprätthållas, något behöver d ä m p a ambitionsgraden för investeringsverksamheten.

Kreditmarknadens utveckling

I utredningen beröres endast kortfattat d e utvecklingstendenser och problem som kan tänkas uppstå på kreditmarknaden vid en realekonomisk utveckling enligt utredningens kalkyler. Man hänvisar till kommande mera utförliga beräkningar i den särskilda studie av de långtidsfinansiella perspektiven som senare skall publiceras. Sparbanksföreningen, som förutsätter att tillfälle kommer att ges till en granskning av denna kommande utredning, vill rörande detta avsnitt i långtidsutredningen endast framhålla följande. Den omstrukturering av kreditmarknadens utlåningssida som är en förutsättning för att långtidsutredningens »realkalkyl» skall kunna realiseras, och som innebär behov av en omfördelning av kreditgivningen från den långa marknaden till framför allt företagssektorn,

kan uppnås på fera olika sätt. Utredningen anger som möjliga vägar en omläggning av AP-fondens kreditgivning, alternativt en expansion av marknaderna för aktie- och industriobligationer på bekostnad av inlåningen till gruppen »andra banker». Enligt Sparbanksföreningens uppfattning är risken för att något överskott av medel på den långa kreditmarknaden skulle uppstå knappast överhängande. Storleken av kreditgivningen till denna del av marknaden, dvs. huvudsakligen bostadskreditmarknaden, bestäms ju i stor utsträckning av riksbanken genom dess emissionskontroll. En naturlig och sannolik utvecklingslinje synes här vara, att obligationsmarknadens ökande andel av den totala kreditmarknaden utnyttjas dels för att låta de långfristiga bostadskrediterna i ökad utsträckning få formen av krediter från hypoteksinstitut, dels för att bereda näringslivet ökat utrymme för långfristig upplåning. Som en konsekvens härav kommer en viss omstrukturering av sparbankernas kreditgivning att behöva ske, på så sätt att den nuvarande höga andelen av långfristiga bostadskrediter minskar till förmån för framför allt krediter till näringslivet. Stockholm den 17 mars 1966. Sven

G.

Svenson Jan O. Berg

Svenska stadsförbundet Under första hälften av 1960-talet nådde den ekonomiska tillväxttakten i Sverige en hög nivä. Bruttonationalproduktens ökning uppgick till i genomsnitt 4,9 % per år och överträffade väsentligt den förra långtidsutredningens

antagande om en genomsnittlig årlig stegring å 4 %. Investeringarnas andel av bruttonationalprodukten — investeringskvoten — ökade med 1,5 procentenheter. F ö r senare hälften av 1960talet r ä k n a r 1965 års långtidsutredning

200 med en ökning av bruttonationalprodukten med 4,2 % p e r år. Antagandet om denna nedgång i ökningstakten jämfört med föregående femårsperiod baserar utredningen framför allt på befolkningsutvecklingen och på tillgången på arbetskraft. De anspråk som de olika sektorerna inom samhällsekonomin enligt sina egna planer och bedömningar kommer att ställa på de produktiva resurserna skulle förutsätta en årlig stegring av bruttonationalprodukten med 5,2 % under senare hälften av 1960-talet, således väsentligt mer än den ökning med 4,2 % som antagits möjlig ur produktionssynpunkt. Följaktligen måste om den samhällsekonomiska balansen skall upprätthållas en reducering av sektorernas anspråk och ambitioner komma till stånd, vilket såsom utredningen framhåller innebär en rad avvägningsoch balansproblem. Utredningen understryker att de tillgängliga produktionsresursernas fördelning mellan olika användningsområden är en politisk fråga och att utredningens kalkylmässiga antaganden om en sådan fördelning icke innebär några rekommendationer beträffande avvägningsproblemens lösning. Enligt utredningens kalkyl för perioden 1966—1970 såsom resultat av olika avvägningar mellan skilda användningsområden skulle den privata konsumtionen tillåtas öka genomsnittligt 3,4 % per år, offentlig konsumtion 4,7 % och investeringar likaledes 4,7 %. Motsvarande procenttal enligt den faktiska utvecklingen under perioden 1960 —1965 utgjorde respektive 4,6, 5,7 och 5,7 %. Kalkylen innebär således kraftiga reduceringar av ökningstakten icke endast i förhållande till önskemål och planer utan även i jämförelse med utvecklingen under första hälften av 1960-talet. Om man ser till andelen av

bruttonationalprodukten enligt kalkylen för perioden 1966—1970 stiger andelen för offentlig konsumtion och investeringar i förhållande till perioden 1960—1965 men sjunker för privat konsumtion. Styrelsen inser, att fördelningen av samhällets resurser erbjuder svåra balansproblem, där inte minst hänsyn till prisstabilitet och balans i utrikeshandeln spelar roll. Kommunerna, som starkt känner kraven på bostäder, kommunikationer, skolor, sjukhus, daghem etc, måste likafullt betona, att efterfrågetrycket på den kommunala sektorn ingalunda lättat. Flera tungt vägande faktorer ökar trycket. Urbaniseringen: folkmängden i tätorter med minst 2 000 invånare beräknas öka från 4,6 miljoner år 1960 till 6,4 miljoner år 1980, dvs. med 1,8 miljoner på 20 år. Bostadsproduktionen: inflyttningen till tätorterna och framför allt den fortgående standardhöjningen liksom förändringar av befolkningens sammansättning ökar efterfrågan. Även om bostadsproduktionen skulle begränsas till 100 000 lägenheter per år enligt långtidsutredningen krävs härför betydande kommunala investeringar. Markberedskapen: för bostadsproduktionen krävs avsevärda markförvärv, vilket också understrukits från statligt håll. Bilutvecklingen: bilantalet i tätorterna beräknas 1960—1980 bli drygt tredubblat. Trots en våldsam bilökning hittills återstår den största ökningen i absoluta tal. Runt 1 3/4 miljon bilar, dvs. nästan lika många bilar som i dag finns i hela landet, beräknas tillkomma i tätorterna till år 1980. Sanitära anläggningar: föroreningarna i det moderna samhället kräver allt större resurser för att motverka nedsmutsningen. Det gäller vattenvården, där slutstadiet inte är nått genom höggradig rening utan där

201 exempelvis nu närsalterna uppmärksammas som ett problem för växtligheten i vattendragen, det gäller luftvården och bullerbekämpningen. I alla dessa fall ställs krav på kommunala insatser. Sjuk- och socialvård: upprustningen av långtids- samt mentalvården står främst. Förskjutningen mot högre åldrar accentuerar sjukvårdsbehovet. Undervisningen: bl. a. konsekvenserna av de statliga gymnasie- och folkskolereformerna torde kräva större investeringar än vad man tidigare räknat med. För vissa områden tillkommer utbyggnader av universiteten. Det anförda är exempel på områden, där efterfrågan på kommunala insatser är hög och där köerna i många fall finns. Det finns skäl understryka vad långtidsutredningen också berört, nämligen att en minskning av den offentliga verksamheten till förmån för privat konsumtion får dubbel effekt på köerna. Den minskar tillgången på den offentliga servicen samtidigt som efterfrågan på denna service stiger. Det gäller kanske i särskild grad bilar och bostäder. Även i detta hänseende finns det ett balansproblem att beakta. Styrelsen vill alltså framhålla vikten av att man vid resursfördelningen beaktar de behov som den offentliga sektorn har att tillgodose och som i vårt land i särskilt hög grad kommunerna har att svara för. Inte minst genom statliga beslut h a r de kommunala uppgifterna kraftigt ökat. I fråga om den inbördes avvägningen mellan offentlig konsumtion och investeringar skär, såsom utredningen framhåller, avvägningsproblemen ofta igenom en sådan uppdelning och frågan kan enligt utredningen med en viss förenkling och tillspetsning formuleras så: skall man främst satsa på en avveckling av köer eller på en snabbare ekonomisk tillväxt. Det bör understry-

kas, att offentliga investeringar ofta är oundgängliga förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Utredningen diskuterar sambandet mellan prisbildningen och köernas storlek samt betonar, att köproblemen accentuerats genom bostadssubventionerna och genom att det allmännas tjänster i hög grad tillhandahålles gratis eller subventioneras. Avvägningen mellan offentlig konsumtion å ena och investeringar å andra sidan liksom prisbildningens inverkan är givetvis av stor betydelse för den kommunala sektorn. Med hänsyn till att den kommunala verksamheten ju ingår i både offentlig konsumtion och investeringar finner styrelsen icke anledning att gå närmare in på den av utredningen gjorda avvägningen. Ur kommunal synpunkt är av mer konkret intresse den andel av offentlig konsumtion respektive investeringar som enligt utredningens kalkyl skulle tilldelas kommunerna. Den offentliga konsumtionen tillätes enligt utredningens kalkyl såsom tidigare angivits öka med 4,7 % årligen under perioden 1966—1970, varav 4,3 % för statlig och 5 % för kommunal konsumtion. Procenttalet för kommunal konsumtion innebär en väsentlig nedskärning i jämförelse med det p r o centtal — 6,2 — som en utbyggnad i enlighet med myndigheternas planer och bedömningar ger men överstiger dock med 0,2 % procenttalet för perioden 1960—1965. Vad de olika delområdena beträffar — för dessa presenteras icke någon uppdelning på statlig respektive kommunal konsumtion — torde enligt styrelsens uppfattning den volymmässiga ökningen för socialvård vara för lågt beräknad i kalkylen. Tyngdpunkten i dagens socialvård ligger såsom utredningen framhåller på åldringsvården. Antalet åldringar ökar starkt. Enligt myndigheternas p l a n e r

202 skulle för socialvård en årlig ökning å 6,5 % krävas, men denna ökning har i kalkylen nedskurits till 5 %. För åren 1960—1965 uppgick enligt utredningens beräkningar den årliga ökningen till ej mindre än 10,5 %. Mot bakgrund av dessa siffror och åldringsvårdens ofrånkomliga utbyggnad torde utgiftsökningen för socialvård ha beräknats för lågt, även om arbetskraftstillgången är en viktig expansionsbegränsande faktor. Investeringarna skulle såsom förut nämnts enligt utredningens kalkyl få öka med i genomsnitt 4,7 % per år under perioden 1966—1970, medan ökningstakten för att tillgodose investeringsanspråken enligt sektorernas planer och bedömningar skulle behöva uppgå till 5,3 %. För perioden 1960— 1965 uppgick den årliga ökningen till 5,7 %. Såsom utredningen framhåller framstår investeringarna enligt kalkylen som små i förhållande till föreliggande behov och planer. Den i kalkylen gjorda reduceringen av investeringarna drabbar i huvudsak de s. k. köområdena — bostäder, väg- och gatubyggande, vatten- och avloppsanläggningar samt offentliga tjänster — medan övriga investeringar — inom jord- och skogsbruk, industri och kraftverk, samfärdsel och handel — tillätes växa i enlighet med planerna. Enligt utredningens mening skulle reduceringen för köområdena huvudsakligen bero på redovisningstekniska olikheter i planmaterialet på så sätt att de insamlade investeringsplanerna — bl. a. kommunernas — för bostäder, undervisningsväsen, sjuk- och hälsovård samt socialvård skulle ha »karaktär av ett ambitiöst program att snabbt söka såväl avveckla köerna som tillgodose en normalt växande efterfrågan», medan industrins investeringsplaner erfarenhetsmässigt skulle innebära en un-

dervärdering av framtida investeringsbehov på grund av att företagen har investeringsplaner utarbetade endast för de närmaste två a tre åren. Styrelsen är icke övertygad om att denna karakteristik av den offentliga respektive den privata sektorns investeringsplaner innebärande att de förra skulle utmärkas av en överskattning och de senare av en underskattning av investeringsbehoven är riktig. Styrelsen hävdar att kommunernas investeringsplaner för att vara realistiska också måste innefatta investeringar på köområdena i sådan omfattning att köerna i möjligaste mån nedbringas eller avvecklas, även om kommunerna är medvetna om att bl. a. arbetskraftstillgången och de finansiella resurserna kan komina att visa sig otillräckliga för ett genomförande av planerna. Såsom framhölls i den reviderade finansplanen till 1965 års riksdag kännetecknades investeringsutvecklingen under första hälften av 1960-talet av en stark expansion av kommun- och bostadsinvesteringarna. Vidare uttalades att under den närmaste framtiden syntes situationen komma att förändras. En omsvängning mot ett ökande efterfrågetryck från staten och industrin kunde förväntas, medan en hög investeringsefterfrågan alltjämt kvarstod från bostads- och kommunsidan. Problemen rörande den inbördes avvägningen mellan olika investeringsområden skulle härigenom skärpas. Styrelsen är införstådd med att vid denna avvägning för senare hälften av 1960talet en viss prioritet nu måste ges åt i första hand industrins investeringar såsom den sektor, som främst h a r att svara för den totala produktivitetens stegring. Även den bristande balansen i de utrikes betalningarna motiverar en sådan prioritet åt särskilt exportindustrin. Man måste dock hålla i minnet,

203 att den största delen av kommunernas investeringar är bas- och fondinvesteringar, dvs. är en förutsättning för respektive en följd av näringslivets expansion. Frågan är i vad mån den reducering av ökningstakten för köområdenas investeringar — bostadsinvesteringar och rent kommunala investeringar — som blivit resultatet av avvägningen kan bedömas vara skälig och acceptabel ur kommunal synpunkt. Denna bedömning försvåras av att det av utredningens redovisning av de för perioden kalkylerade investeringarna p å skilda områden icke alltid kan utläsas, hur stor andel som faller på kommunerna. Ej heller lämnas någon uppgift om den andel av bruttonationalprodukten som de sammanlagda kommunala investeringarna skulle erhålla enligt kalkylen och i jämförelse med tidigare perioder. Styrelsen vill dock starkt understryka, vad som tidigare anförts, att det efterfrågetryck som framkallar behovet av kommunala investeringar ingalunda h a r lättat och att kommunernas investeringsbehov därför ej heller h a r minskat. Bostadsinvesteringarna, för vilka en årlig ökning enligt planerna beräknats till 6,9 %, förutsattes i utredningens kalkyl för 1966—1970 få öka med 5,1 % per år mot 8 % under perioden 1960— 1965. Bostadsbyggandets andel av de totala bruttoinvesteringarna skulle dock förbli i stort sett oförändrad. Den antagna ökningen med 5,1 % beräknas av utredningen motsvara i stort sett en nybyggnad av 100 000 lägenheter per år och innebära nettotillskott å 80 000 lägenheter efter bortfall genom rivning m. m. Till skillnad från tidigare långtidsutredningar avstår denna utredning från att söka ange omfattningen av ett bostadsbyggande som skulle vara behövligt för att vid rådande hyresrela-

tioner ernå balans på bostadsmarknaden. Utredningen säger klart ifrån, att det i kalkylen förutsatta bostadsbyggandet långt ifrån kan häva bostadsbristen fram till 1970. Utredningens uttalande om sammanhanget mellan bostadsbristen och prisbildningen på bostadsområdet och att problemet om återställande inom rimlig tid av balans på bostadsmarknaden kräver ökad uppmärksamhet förtjänar enligt styrelsen beaktande. Styrelsen vill understryka vikten av att bostadsbyggandet ännu starkare koncentreras till de städer och övriga tätorter, där bostadsbristen och bostadsköerna är störst. F ö r väg- och gatubyggandet upptages i kalkylen en ökning med 5,5 % per år mot 8,5 % under perioden 1960—1965, en reducering som av utredningen bedömts svara mot reduceringen för bostadsbyggandet, till vilket vägar och gator delvis är en följdinvestering. De frän kommunerna insamlade planerna för väg- och gatubyggandet har inneburit en underskattning av investeringsbehovet, varför utredningen i stället beräknat detta med utgångspunkt från bostadsbyggandets omfattning, en metod som enligt styrelsens åsikt icke är invändningsfri. Bl. a. omfattande gatuarbeten i städernas centrala delar blir icke beaktade vid metoden i fråga, och investeringsbehovet följaktligen för lågt beräknat. I fråga om kommunal kollektivtrafik förutsattes i kalkylen en kraftig ökning av investeringarna i den kollektiva trafikapparaten, betingad av i första hand omfattande tunnelbanearbeten i Stockholmsområdet, arbeten med snabbspårvägar i Göteborg samt betydande inköp av bussar och ombyggnad av spårvägar i samband med övergången till högertrafik. Såvitt framgår av rapporten synes investeringsbehovet enligt planerna ha tillgodosetts i kalkylen.

204 Vatten- och avloppsanläggningar förutses i kalkylen öka med 4,1 % p e r år mot 10,5 % under perioden 1960—1965 och mot 6,9 % enligt kommunernas planer. Utredningen anger att såväl 1955 som 1960 års långtidsutredningar kraftigt underskattade investeringsbehovet. Den anser också att kommunernas planer innebär en klar underskattning, vilket styrelsen för övrigt framhöll i fråga om planerna för 1960—1965 i sitt yttrande över 1960 års långtidsutredning. Utredningen har därför gjort en uppräkning med utgångspunkt från bostadsbyggandets utveckling. Med hänsyn till att anläggningar för rening av avloppsvatten är ett bristområde och att behovet av reningsverk torde öka snabbare än vad relationen till bostadsbyggandet ger uttryck för, befarar styrelsen att även denna långtidsutredning underskattat investeringsbehovet. Genom utslag av vattendomstolarna h a r för övrigt ganska bestämda tidsschema fastlagts. Det accelererande behovet av vatten- och avloppsanläggningar för fritidsbebyggelsen torde ej heller bli tillräckligt beaktat vid den av utredningen använda beräkningsmetoden, eftersom detta behov icke står i någon relation till bostadsbyggandet. För undervisning räknar utredningen i kalkylen med en väsentligt lägre ökningstakt — 3,8 % per år — än under den förra hälften av 1960-talet, då ökningen var 12,5 % per år. Motiveringen är att grundskolan och gymnasiet, vilka skolformer svarar för den större delen av investeringarna på detta område, anses icke ha så omfattande utbyggnadsbehov som under den föregående perioden, då investeringarna var betydande. En relativt kraftig nedskärning av investeringarna för undervisningssektorn som helhet har i kalkylen skett i jämförelse med planerna, vilka utvisar en ökning med 5 % per år. Enligt styrelsens

uppfattning är hållbarheten i kalkylen till stor del beroende av om den beräknade gymnasie-fackskolefrekvensen är realistisk, hur klasstorleken utvecklas och hur yrkesskolan utformas i framtiden. Klart är emellertid att mycket stora kommunala investeringar i byggnadsföretag för skolväsendet blir erforderliga under de närmaste åren. Utredningens uttalande att man borde överväga om det icke vore bättre för undervisningsresultatet att låta mera erfarna lärare taga hand om ett något större elevantal än att vid fortsatt minskning av klasstorleken nödgas anlita lärare utan stipulerad kompetens är av intresse. Utredningens mening att större statliga anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete synes vara en god investering, som kunde ge stora vinster genom rationalisering och effektivisering av undervisningsväsendet, delas av styrelsen. Beträffande hälso- och sjukvård redovisas i huvudmännens planer en mycket kraftig ökning av vårdresurserna fram till 1970, särskilt för långtidssjukvården. Investeringarna skulle kräva en årlig ökning med 9,5 %, medan i utredningens kalkyl en ökning med 7,5 % förutses. Nedskärningen motiveras av den bristande tillgången på sjukvårdspersonal. Utredningens konstaterande att utsikterna för att snabbt avveckla den nuvarande personalbristen och därutöver få fram personal i sådan omfattning som huvudmännens planer förutsätter torde icke kunna jävas. För investeringar inom socialvården anges i kalkylen den årliga ökningen till 7 % mot 7,5 % enligt planerna, då det bedömes att planerna för socialvårdens utbyggnad icke kommer att kunna helt realiseras redan till 1970 främst med hänsyn till svårigheten att rekrytera personal. Utbyggnaden avser främst ålderdomshem, men även i fråga om

205 daghem och fritidshem räknas med der samma tid endast stigit från 300 kraftig expansion. Enligt styrelsen sy- miljoner till 1,5 miljarder. Skillnaden nes i kalkylen socialvårdens investe- mellan investeringar och nettoupplåringsbehov ha beaktats i skälig omfatt- ning har alltså stigit från 700 miljoner ning. För den ökning av de gifta kvin- år 1950 till 4 700 miljoner år 1965. Detnornas förvärvsfrekvens, som utgör en ta innebär en kraftig ökning av självav förutsättningarna för den av utred- finansieringen, vilket också återspeglas ningen kalkylerade produktionssteg- i stegringen av den genomsnittliga ringen, är givetvis en kraftig investe- kommunala utdebiteringen från icke ringsökning på den kollektiva barntill- fullt 10 kronor år 1950 till 17,25 år 1965 och till 18,28 år 1966. Utdebitesynens område nödvändig. Enligt den av utredningen upprätta- ringen närmar sig sålunda snabbt den de kreditmarknadskalkylen skulle den gräns som betraktas såsom maximal, offentliga sektorns upplåningsbehov år varför utrymmet för ytterligare skatte1970 vara mycket blygsamt, nämligen höjningar nu är mycket begränsat. Det 1,8 % av utbudet p å kreditmarknaden lilla utrymme som återstår torde behömot 15,5 % år 1964. I räkneexempel har va tagas i anspråk för finansiering av därvid för kommunernas del kalkyle- stigande kommunal konsumtion. Möjrats en ökning av skatteintäkterna, som ligheten för kommunerna att i fortsättskulle innebära en höjning av den sam- ningen öka sin självfinansiering yttermanlagda kommunala utdebiteringen ligare måste följaktligen bedömas vara till omkring 21 kronor fram till 1970. ringa. Utredningen anger dock att detta anI utgångsläget finns också ett starkt tagande måhända är orealistiskt och behov av att förstärka likviditeten, som att kalkylen därför kan representera senare år försvagats. En del av de inett ytterlighetsfall för fördelningen av komstökningar kommunerna skaffar sig det finansiella sparandet mellan före- genom skattehöjningar och andra intagssektorn och den offentliga sektorn. komstökningar erfordras just för detta Även om utdebiteringen skulle stiga till ändamål och bör alltså inte tas till inden angivna höjden, är det enligt sty- täkt för en minskning av upplåningen. relsens mening helt orealistiskt att för Kommunerna har en omslutning på kommunernas del räkna med ett så närmare 20 miljarder kronor. Varje likringa upplåningsbehov 1970. Kommu- viditetstillskott med endast en procent nerna kommer givetvis att även i fortav omslutningen motsvarar sålunda omsättningen skattefinansiera sina inves- kring 200 miljoner kronor. teringar i möjligaste mån och tvingas Viktigt för en verksamhet av den omdärtill av upplåningssvårigheterna, men fattning kommunerna har är tvivelsdet blir med säkerhet icke möjligt göra utan, att kommunerna får erforderligt detta i sådan omfattning som utred- utrymme på kreditmarknaden och att ningen synes räkna med. det finns någorlunda säkra besked härTill belysning av kommunernas fi- om, när kommunerna träffar sina skattebeslut, liksom på längre sikt. Utan sånansieringsförhållanden vill styrelsen anföra följande. Medan kommunernas dana uppgifter blir det allt vanskligare bruttoinvesteringar (exkl. bostäder) i att starta stora investeringar, som binder dispositionerna för flera år framåt, löpande priser ökat från 1 miljard år även fastän det står klart, att investe1950 till 6,2 miljarder år 1965, så har den kommunala nettoupplåningen un- ringarna är nödvändiga för samhälls-

206 byggandet och på olika sätt fastlagtss av staten i bostadsprogram, skolplaner,, sjukhusprogram etc. Det är angelägett understryka vikten av att den fysiskai och den finansiella planeringen följss åt. Såsom anförts får kommunerna alltt svårare att såsom hittills själva bidrai till finansieringen av en väsentlig del1 av investeringsökningen. Utredningen anför i en slutkommentar, att en förberedande planering päi lång sikt av samhällsekonomin är nödvändig om de svåra avvägningsproble-

men skall kunna lösas. I detta sammanhang vill styrelsen framhålla, att i det ekonomiska planeringsrådet, vilket till— sattes år 1962 som ett organ för samråd mellan regeringen, näringslivet, arbetsmarknadsorganisationerna och den samhällsekonomiska forskningen i frågor om den svenska ekonomins utveckling på längre sikt, även den kommunala sektorn bör vara representerad, Stockholm den 11 mars 1966. Hj Mehr Erik

Sterfeldt

Svenska Vattenkraftföreningen Såsom framhållits i utredningen (sid. 179) har kraftindustrins utbyggnadsplaner sammanställts av Kungl. Vattenfallsstyrelsen under medverkan av Vattenkraftföreningen. Enligt detta material kommer kraftproduktionen i stigande omfattning att baseras på värmekraft som har lägre investeringskostnad än vattenkraft. Utredningen beräknar därför att kraftindustrin under närmaste 5-årsperiod kommer att ta en mindre andel av den samlade investeringsvolymen i anspråk än tidigare. Utredningen redovisar en något snabbare expansion för vissa energikrävan-

de industribranscher än som förutsattes då grundmaterialet lämnades. En dylik expansion skulle innebära ett ökat utbyggnadsbehov inom kraftindustrin, varmed följer större anspråk på kapital och arbetskraft än utredningen angivit. Denna reservation torde dock icke ändra utredningens slutsats att kraftindustrin under 5-årsperioden ifråga kominer att kräva m i n d r e andel av det totala investeringsutrymmet än tidigare. Stockholm den 16 mars 1966. Tore

Hedin Bengt

Sterne

Svenska vägföreningen Yttrandet avges i samråd med Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD), Motorbranschens Riksförbund, Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation (STR), Svenska Byggnadsentre-

prenörföreningen, Svenska Petroleum Institutet och Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening. Vägföreningen har ansett sig i huvudsak böra behandla utredningens frå-

207 gor om näringslivets utveckling med hänsyn till transporternas betydelse och därav uppkommande behov av investeringar inom samfärdselsektorn. De basutredningar, som legat till grund för utredningens överväganden om transportsektorn, är inte tillgängliga för närvarande, utan kommer att föreligga i tryck först efter remisstidens utgång. Det förtjänar anmärkas, att den i huvudbetänkandet intagna relativt koncentrerade sammanfattningen om samfärdseln med därav föranledda investeringsbehov i stort sett saknar utblickar mot 1980-talet. Det måste anses vara en brist att remissinstanserna ej haft tillgång till det fullständiga utredningsmaterialet inom denna sektor, vilket kan inverka på bedömningarna. Vägföreningen önskar därför senare inkomma med kompletterande synpunkter, om föreningen så bedömer erforderligt, när utredningsmaterialet i sin helhet föreligger.

Allmänt Samhället i dag är ett samhälle i omvandling. Urbaniseringen fortsätter och näringslivet är föremål för betydande strukturomvandlingar. LU har ingående analyserat hithörande frågor, och vägföreningen anser sig sakna anledning att närmare ingå härpå. Däremot vill föreningen beträffande båda dessa faktorer understryka utvecklingens beroende av transporterna. Den standardhöjning, som åstadkommits på senare år, och den gynnsamma utvecklingen av den svenska ekonomin u n d e r 1960talet har till stor del berott på den snabba kapacitetsökningen inom samfärdselsektorn. Omfattningen av denna sektor står i relation till produktionens tillväxt, och transportarbetet har visat sig öka snabbare än BNP. För närvarande synes

denna inte ha uppnått samma relativa andel av BNP, som den gjort i USA. Den fortsatta välståndsökningen måste bl. a. baseras på att samfärdselsektorn får ta större andel av BNP i anspråk i fortsättningen. För en gynnsam samhällsutveckling måste det därför anses nödvändigt, att transportsektorn får expandera utan alltför stora störningar. Av särskild betydelse i detta sammanhang är trafikpolitiken. Riksdagen beslöt 1963 om en ny inriktning av trafikpolitiken, som syftade till en konkurrens på lika villkor trafikmedlen emellan. Den andra etappen i detta reformprogram kommer att genomföras från 1 juli i år. Vägföreningen vill emellertid ej underlåta nämna, att föreningen anser, att ett avsteg redan skett från principerna för trafikpolitiken, genom att statsmakterna i år beslutat om höjning av drivmedelsskatterna och bilaccisen. Den allmänna budgeten har härigenom förstärkts med ca 350 milj. kronor genom uttag från bilismen. En sådan ökning av dess skattebörda måste minska bilismens effektivitet och den önskvärda uppdelningen av transporterna på de olika trafikmedlen kommer därigenom att äventyras. Andra åtgärder, som kan påverka konkurrensen, kan bestå i regleringar av lastbilstrafiken genom bestämmelser för fordonen exempelvis i fråga om längd, totalvikt, axeltryck och hastighet. Såväl person- som lastbilstrafik kan vidare hindras eller försvåras genom olika trafikföreskrifter. Även investeringssidan inom transportsektorn, till vilken föreningen återkommer nedan, är av avgörande betydelse för samfärdselns utveckling. Här måste understrykas vikten av en planmässig upprustning av vägnätet och ökade investeringar i trafikapparaten i övrigt. Flera omständigheter kan med-

208 föra, att en ändrad investeringsinriktning kan visa sig erforderlig under perioden. Stiger BNP snabbare än beräknat, föranleder detta ännu kraftigare ökningar inom transportsektorn. I den mån den privata konsumtionen stiger mer än beräknat, ger det genast ett utslag i ökade resor. Betydande svårigheter beräknas inträda för att kunna tillgodose arbetskraftsbehovet. För järnvägs- och sjötrafik förutses ett minskande personalbehov, medan det bedömts bli oförändrat inom luftfarten och för spårvägsoch tunnelbanetrafik. För vägfartens del har räknats med ett årligt tillskott på ca 1 000 personer. Här vill vägföreningen understryka sambandet mellan vägtrafiken och väginvesteringarna. Åtgärder, sådana som vägnätets upprustning ur bärighetssynpunkt och utbyggnad av hårt belastade trafikleder bl. a. inom städerna och stadsregionerna, bidrager till att hålla nere arbetskraftbehovet. Inom lastbiltrafiken sysselsätts ca 150 000 man, varför det är angeläget, att effektiviteten förstärks genom att använda större fordon och fordon med släp. Bl. a. på så sätt blir det lättare att få arbetskraft för vägbyggandet. I ordinarie vägarbeten sysselsätts endast ca 4 000 man och ett betydligt ökat vägbyggande kan åstadkommas med en ringa ökning av arbetsstyrkan. Transportrationaliseringen måste därför ses som ett betydelsefullt led i hela rationaliseringsprocessen inom näringslivet syftande till en god hushållning med arbetskraftresurserna.

Personbilismens utveckling

LU har lämnat en god analys av trafikökningen genom personbilismens tillväxt och har tecknat en positiv bild av bilismens roll och betydelse för persontransporterna. I stor utsträckning

kommer trafik att genereras genom tätorternas areella utspridning och inom de s. k. stadslandskapen, där tätorterna har stark samhörighet exempelvis i form av en gemensam arbetsmarknad. Bilismen blir ständigt alltmer nyttobetonad. Den önskade produktionstillväxten förutsätter inte endast effektivare transporter utan även möjlighet att engagera nu outnyttjad arbetskraft att få ökad rörlighet för arbetskraften och att bättre tillvarataga dess tid både i arbetet och vid resor till och från verksamhetsplatsen. Det är nödvändigt, att service-yrkenas folk ges bättre möjligheter till snabba förflyttningar inom en alltmer utspridd bebyggelse och hushållen bör kunna ha anspråk på att ha centraliserade inköpsplatser inom rimligt tidsavstånd. Tillgång på arbetskraft är en av de viktigaste betingelserna för framtida produktionsökning. En rörlighetsbefrämjande arbetsmarknadspolitik, bl. a. inriktad på de gifta kvinnorna, kommer att vara av stor betydelse. Detta synes bidraga till att ett större antal hushåll efterhand skaffar två bilar. För att även övriga arbetskraftsreserver skall kunna utnyttjas, erfordras en bättre lösning av rörlighetsproblemet, såväl geografiskt som yrkesmässigt. En sådan ökad rörlighet bedöms för övrigt ha en viss förmånlig inverkan på bostadssituationen, då ett p a r mils bilresa eller något mer inte innebär någon oskäligt lång restid under förutsättning att framkomligheten är tillfredsställande. Den av utredningen beräknade ökningen av de inrikes persontransporterna kommer till absolut övervägande del på personbilarna. Med hänsyn till att individuell och kollektiv trafik kompletterar varandra bör emellertid ett par påpekanden göras om de spårbundna trafikmedlen. Inom Storstockholms-

209 området skall pendeltågstrafik införas med nedläggning av vissa stationer. Inom landet i övrigt nedlägges olönsamma järnvägar. Detta kan icke försiggå utan en samtidig förbättring av vägkommunikationerna. Pendelresor på järnväg kommer i större utsträckning att bli kombinerade med bilresor. Där järnvägar nedläggs blir vägförbindelsen den enda möjliga. Detta leder till att personbilen och taxibilarna blir oumbärliga för allt större del av befolkningen. Dessutom kan tillfogas att dubbla bosättningen och fritidsresor för vitt skilda ändamål måste leda till ökande trafik. Busstrafik

Ovan h a r i korthet berörts, att utredningen räknat med viss ökning av busstrafiken från nu 3,5 till ca 4 miljarder personkilometer. LU:s motiv för ökningen synes välmotiverade. Det bör emellertid framhållas, att långlinjetrafik med buss inte har någon större omfattning för tillfället beroende på restriktiv tillståndsgivning. En liberalisering enligt det nya trafikpolitiska programmet skulle emellertid kunna ge ett incitament till en utvidgad långlinjetrafik. Insättning av ett relativt litet antal bussar kan ge ett ganska kraftigt utslag i busstrafikens ärliga personkilometertal. Vägtrafiken kommer knappast att beröras härav i sä stor omfattning att vägbehovet kan sägas stiga. Däremot måste uppmärksammas att det kan bli fråga om överföring av trafik från järnvägarna samtidigt som en sådan linjetrafik i lämpliga relationer kan skapa ny trafik. Lastbilstrafikens utveckling

Inom godstransportsektorn har lastbilstrafiken ökat kraftigast under en lång följd av år. Under perioden 1950—64 h a r sålunda lastbilarna ökat sitt trans14—614734

portarbete från ca 3 till 10 miljarder tonkilometer, dvs. drygt 3-dubblats. Järnvägarna har under dessa år ökat från 8,5 till 13 miljarder tonkilometer. Ökningen har därmed uppgått till ca 60 %. Det måste konstateras, att lastbilstrafiken får fortsatta ökande transportuppdrag från de båda områden, som tillsammans ger lastbilssektorn störst sysselsättning, nämligen skogsnäringen samt byggnads- och anläggningsindustrin. Lastbilarna kan dessutom få nya transportuppdrag som ersättning för flottning, sjöfart och linbanor. Föreningen finner LU:s bedömning rimlig, att lastbilstrafiken ökar sina prestanda från 10 till 16 miljarder tonkilometer fram till 1970. LU har antytt, att lastbilarna kan förlora något av långdistansgodset, något som skulle kompenseras genom ökade transporter över korta avstånd. Man torde dock kunna räkna med att någon betydande återgång från lastbils- till järnvägstransport icke sker utan kraftiga prissänkningar från järnvägens sida. Många utvecklingsdrag i näringslivets strukturomvandling, å ena sidan koncentrationer, å andra sidan underleverantörsåtaganden och produktionsspecialisering främjas av en väl utvecklad lastbilstrafik. Lokaliseringspolitiken måste i ej obetydlig omfattning baseras på att transporterna förmedlas på väg. Beslut om sådana åtgärder, som kan få effekt på transportsektorn fram till 1970, torde i hög grad redan vara fattade och kända för LU och sålunda vara beaktade i prognosen. Sådana beslut om strukturförändringar inom näringslivet måste givetvis ha tillkommit under hänsynstagande till att transportväsendets tjänster substituerar andra inte lika effektiva tjänster. LU:s utblick mot 1980 är för gods-

210 transportsektorn mycket kortfattad. Svårigheterna att prognostisera lastbilstransportsektorn är också uppenbara på grund av sektorns beroende av antagandena om produktionens utveckling. Bedan ganska små avvikelser från den beräknade utvecklingen fram till 1970 ger ju ett kraftigt utslag pä transportsektorns omfattning. Ännu större osäkerhet råder om storleken 1980. Sådana åtgärder som en vidgad nordisk arbetsfördelning, en lösning av marknadsfrågorna för hela Västeuropa och en något högre ekonomisk tillväxt än vad LU beräknat kan medföra betydligt större lastbilstransporter i framtiden än vad man just nu kalkylerar med. Vägföreningen instämmer i LU:s uttalande att för att tillväxten inte skall sjunka krävs, att en omläggning av produktionen i arbetskraftssparande riktning fortsätter. För lastbilstrafikens del innebär detta krav på en påskyndad bärighetsupprustning av broar och vägar och förbättrad framkomlighet i stadstrafiken jämsides med en påskyndad branschrationalisering inom de egna leden. Härvidlag är det alldeles avgjort, att vi redan nu på 1960-talet — med hänsyn till de stora investeringar det är fråga om — måste börja utbyggnaden av vårt vägnät för den trafik vi kommer att få under 1980-talet. Börande lastbilstrafiken kan slutligen framhållas, att det i hög grad är motiverat, att få fram en bättre transportstatistik. Den är nu alltför bristfällig och en kontinuerlig, kvalitativt god transportstatistik måste anses oundgängligen nödvändig för mera ingående analyser av lastbilstrafikens omfattning och möjligheter. Vägnätets upprustning

Biltrafikens väntade snabba ökning erfordrar en kraftig upprustning av vägnätet. Vägplanen är för närvarande fö-

remål för översyn, varvid långtidsbedömningarna kommer att utsträckas från 1975 till 1985. Uppgifter kan dock ej nu erhållas från vägplaneutredningen om vilka vägbehov, som beräknas uppstå under perioden. En bedömning av erforderliga väginvesteringar får i avvaktan h ä r p å ske med ledning av investeringsprogrammet i 1958 års vägplan och med hänsyn till LU:s analyser. Därjämte måste vägnätets nuvarande standard beaktas liksom vägbyggandets lönsamhet. I statsverkspropositionen har under senare år redovisats en jämförelse mellan vägplanens investeringsserie och de faktiska investeringarna, varvid ett försprång framför vägplanen anges föreligga. Vägföreningen och med den samarbetande organisationer har i år med skärpa framhållit, att denna redovisning inte kan godtagas, då de faktiska årliga investeringarna jämförs med investeringsbelopp i 1958 års prisläge. Justeras dessa enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägindex, framgår det, att vägplanen vid 1966 års utgång kommer att släpa efter med ca 900 milj. kr. Utbyggnaden av allmänna vägnätet och de statsbidragsberättigade gatorna beräknades enligt vägplanen kosta ca 21 miljarder kr. Investeringarna skulle fördelas med 8,5 miljarder kr. på perioden 1958—67 och med 12,5 miljarder kr. på perioden 1968—75. Den avgjort största delen, ca 60 %, skulle således komma på den senare, något kortare perioden dvs. 8 år. I dagens prisläge räknat erfordras 16,5 miljarder kr. i stället för 12,5 miljarder kr. för arbetenas utförande. Detta motsvaras av i medeltal ca 2 miljarder kr. per är under åren fram till 1975 enbart för dessa arbeten, i vilka de kommunala egna gatuinvesteringarna icke inräknats.

211 För det statliga väg- och gatubyggandet upptager vägplanens investeringsprogram 1 120 milj. kr. för 1965, 1 250 milj. kr. för 1966 och 1 380 milj. kr. för 1967. Med korrigering till aktuellt prisläge borde beloppen i stället vara ca 1 320, 1 680 och 1 900 milj. kr. Därtill skall komma kostnaderna för städernas insatser för upprustning av det egna icke statsbidragsberättigade gatunätet samt städernas och övriga kommuners gatubyggande i anslutning till bostadsbyggandet. För närvarande drager dessa arbeten en kostnad av ca 400 milj. kr. per år. Vägföreningen vill understryka vikten av LU:s konstaterande att väg- och gatubyggandet står i relation till bostads- och industribyggandet. Särskilt måste framhållas, att många stora bostadsområden inom stadsområdenas yttre delar och i storstadsregionerna tillkommit utan samtidig utbyggnad av väg- och gatuleder mellan dem och städernas centrala delar. Även om avsevärda insatser gjorts inom vägbyggandet under de senaste åren, företer vägnätet stora brister. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens rapport i januari 1966 om standarden på riksvägar och genomgående länsvägar h a r påvisats, att 36 % av riksvägarna är i omedelbart behov av ombyggnad. Ombyggnadsbehovet är något större på E-vägarna, som utgör vägnätets viktigaste och delvis starkast trafikerade leder. De genomgående länsvägarna har till 54 % av sin längd icke godtagbar standard. Till andra brister hör, att ca 20 000 km vägar borde förses med beläggning eller oljegrus, vilket är ekonomiskt försvarbart för att sänka de onormalt höga underhållskostnaderna. Bärighetsstandarden är även den långt ifrån tillfredsställande, genom att två tredjedelar av brobeståndet är för svagt och att vissa vägavsnitt har mycket då-

lig bärighet. Endast ca 10 % av vägnätet får trafikeras med 10 tons axeltryck. Vägföreningen vill även framhålla väginvesteringarnas höga lönsamhet. Föreningen utförde 1957 genom civilingenjör P. E. Bergenfelt en utredning (redovisad i föreningens tidskrift nr 3/1957 och åberopad i vägplanen) för att belysa vinsterna av hela vägnätets upprustning. Kalkylerna visade, att man kunde räkna med en räntabilitet på 23 % för investeringarna i riksvägnätet och 10 % för hela vägnätet. Det var en överslagsmässig beräkningsmetod, som i olika avseenden var försiktigt hållen. I kalkylen redovisades sålunda enbart p r i m ä r a vinster av väganläggningar dvs. av vägförkortningar, ökad hastighet, beläggningar, ökad bärighet och trafiksäkerhet. Sekundära vinster som resulterar i ökad rörlighet för arbetskraft, förmånligare lokalisering av olika verksamheter, fördel ur civilförsvarets och försvarets synpunkt m. m. ingick icke i kalkylen. En av de medtagna faktorerna av direkta vinster kanske ter sig alldeles särskilt låg, nämligen den att trafiken skulle öka endast fram till 1975 och sedan förbli konstant. Detta förhållande i kombination med att den dåvarande fordonsprognosen några år efteråt med hänsyn till utvecklingen och till IUI:s modernaste prognosteknik fick justeras till ett högre värde, måste nu leda till slutsatsen att lönsamheten blir ännu högre. LU har i sin sammanfattande investeringskalkyl (sid. 196) räknat med att de totala investeringarna på väg- och gatuområdet skulle öka med 5Vi % p e r år 1965—70 och genomsnittligt uppgå till 1 900 milj kr. per år för tiden 1966— 70. Enligt tabell (sid. 182) anges beloppet 1 500 milj. kr. för 1965 och 2 000 milj. kr. för 1970. Detta betyder i så fall, att 1966 års investeringsnivå mås-

212 te ligga på omkring 1 600 milj. kr. och att investeringsökningarna sker snabbare under de första åren, för att en medelinvestering på 1 900 milj. kr. skall åstadkommas. Som tidigare åberopats skulle ett följande av vägplanen betyda, att de statliga väg- och gatuinvesteringarna borde vara ca 1 680 milj. kr. 1966 samt att därtill kommunerna själva investerar drygt 400 milj. kr. eller tillsammans 2 100 milj. kr.

Avslutningsvis vill vägföreningen framhålla, att väg- och gatuinvesteringarna bör så avvägas, att väg- och gatunätets betydande eftersläpningar kan inhämtas och att trafikutvecklingen kan mötas. Investeringsnivån medger för närvarande icke detta. En höjning av väg- och gatuinvesteringarna utöver den LU beräknat är därför väl motiverad. Stockholm den 22 mars 1966. Bo

Hammarskjöld Arnold

Torell

Sveriges Akademikers Centralorganisation 1. Uppläggningen av utredningsarbetet

I sitt remissyttrande över förra långtidsutredningens betänkande anförde SACO vissa synpunkter på uppläggningen av en framtida långtidsutrednings arbete. Organisationen framhöll som önskvärt, att de prognostiska och programmatiska inslagen hölls isär mer a konsekvent. För att utredningens bedömningar verkligen skulle kunna utgöra en grund för planeringen inom olika samhällssektorer, borde man eftersträva att betänkandet publicerades tidigare under prognosperioden än som dittills varit fallet. Vidare borde utredningsarbetet omfatta en längre tidsperiod för att möjliggöra en mera långsiktig planering. Slutligen bedömde SACO det som angeläget, att prognoserna kontinuerligt reviderades, och för det ändamålet fordrades, att arbetet med långtidsutredningarna anförtroddes åt ett permanent sekretariat. Det är med tillfredsställelse SACO konstaterar, att organisationens önskemål blivit tillgodosedda på snart sagt alla punkter vid uppläggningen av den

nu avslutade långtidsutredningens arbete. Särskilt värdefullt måste det anses vara, att betänkandet framlagts så tidigt under prognosperioden och att perspektivet utsträckts till att omfatta även en översiktlig utblick mot det därefter följande decenniet. Den tidiga publiceringen h a r blivit möjlig genom att man den h ä r gången inte avvaktat en fullständig nationalräkenskapsstatistik för basåret, i detta fall 1965. På grund av den valda metodiken blir prognosen kanske inte lika tillförlitlig som tidigare. Utgångsmaterialet måste rimligtvis vara mera osäkert. Denna nackdel uppvägs dock mer än väl av fördelen att på ett tidigt stadium kunna överblicka huvudlinjerna i utvecklingen och rätta planeringen därefter. SACO anser det riktigt av långtidsutredningen att söka konkretisera sina bedömningar i ett räkneexempel, även om det naturligtvis alltid är farligt att presentera siffror av detta slag, eftersom de ofta efter en tid får karaktären av heliga tal och betraktas som långt mera definitiva än de verkligen är.

213 Möjligen kunde det ha varit befogat att i större utsträckning än som skett utföra alternativa beräkningar, men med hänsyn till att prognosen är stegvis uppbyggd skulle detta å andra sidan medföra att modellen blev tämligen komplicerad. Det får anses tillfredsställande, om framtidsbedömningarna kontinuerligt revideras efter hand som nya data blir tillgängliga. Förutsättningar för detta föreligger ju numera efter inrättandet av finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering. SACO förordar att arbetet med långtidsutredningarna även i fortsättningen handhas av detta organ. En långtidsutrednings betänkande avser inte att utgöra någon plan för den svenska ekonomin. Dess värde kanske främst ligger däri, att det bildar utgångspunkten för en debatt kring aktuella ekonomiska problem. SACO bedömer denna debatt som synnerligen väsentlig och skulle gärna se, att den kunde föras mera kontinuerligt än vad som för närvarande är fallet. Detta kan åstadkommas genom att resultat av den fortlöpande revisionen med jämna mellanrum — exempelvis en gång om året — framläggs för offentligheten. SACO vill för framtiden rekommendera en sådan nyordning.

2. Utredningens utgångspunkter

SACO delar utredningens uppfattning att långtidsutredningarnas betänkanden bör ses som informerande och vägledande instrument för de instanser — politiska organ, ledningar för offentliga och privata verksamheter etc. — som h a r att praktiskt forma de långsiktiga handlingslinjerna. Det är ofrånkomligt, att utredningarna då måste redovisa och diskutera förhållanden och problem, som bedöms vara relevanta för statsmakternas beslut i frågor av bety-

delse för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Betänkandena bör inte ges formen av program, men naturligtvis måste de innehålla antaganden av programmatisk karaktär. Långtidsutredningen anger vissa generella mål — full sysselsättning, balans i de utrikes betalningarna, prisstabilitet — vilka måste anses ha karaktären av huvudmålsättningar för den ekonomiska politiken. Tillväxtpolitiken får inte drivas så långt att dessa mål eftersattes. Vissa andra mål — exempelvis på bostadspolitikens, jordbrukspolitikens, undervisningens och sjukvårdens områden —• anses av utredningen ha en sidoordnad eller sekundär ställning. SACO ansluter sig till denna rangordning av målen för den ekonomiska politiken. Mot bakgrund av de senaste årens dystra erfarenheter finns det skäl att särskilt understryka prisstabilitetens karaktär av förstahandsmål för den ekonomiska politiken.

3 . År be t sk r aftsu t vecklin gen

3.1. Folkmängd och yrkesverksamma Befolkningsprognosen för den närmaste femårsperioden är — som redan 1960 års arbetsmarknadsutredning betonade — mindre gynnsam från arbetskraftssynpunkt. Totalbefolkningen beräknas visserligen växa i ungefär samma takt som tidigare, men ungdomar och åldringar svarar för huvuddelen av ökningen. Befolkningen i yrkesverksam ålder väntas öka betydligt långsammare än under förra hälften av 1960-talet, och dess andel av den totala folkmängden kommer därmed successivt att minska. De »tärande» åldersgrupperna växer alltså snabbare än de »närande», och SACO bedömer det som sannolikt, att just detta förhållande kommer att orsaka starka spänningar i vår framtida ekonomi.

214 Under perioden 1960—1965 steg antalet yrkesverksamma med i genomsnitt 1 % om året. För den kommande femårsperioden anger långtidsutredningen motsvarande siffra till 0,7 %. Under båda perioderna är det de gifta kvinnorna som står för hela ökningen. Prognosen för 1965—1970 förutsätter en ansenlig höjning av de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens. 3.2. Gifta

kvinnor

Det finns mycket som talar för att långtidsutredningens bedömning av möjligheten att höja förvärvsfrekvensen för de gifta kvinnorna kan vara alltför optimistisk. De gifta kvinnorna är emellertid vår mest betydande outnyttjade arbetskraftsresurs, och SACO bedömer det som synnerligen angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas för att stimulera denna kategori till ökat förvärvsarbete. Det är främst på två områden dessa åtgärder bör sättas in. För det första måste man på ett tillfredsställande sätt ordna barntillsynen för förvärvsarbetande föräldrar. Och för det andra måste man utforma familjebeskattningen dels så att förvärvsarbete verkligen ger en realekonomisk utdelning för gifta kvinnor, dels så att arbete i hemmet inte premieras i ekonomiskt avseende som sker för närvarande. Införandet av en frivillig särbeskattning kan endast betraktas som ett första steg i denna riktning. SACO:s synpunkter på utformningen av familjebeskattningen framgår av organisationens yttrande den 12 november 1964 över allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skattesystem» (SOU 1964:25). 3.3. Äldre

personer

Pensionärerna är en annan föga utnyttjad resurs, som det kan finnas skäl att aktivera i en bristsituation. För pensionerade akademiker och högre tjäns-

temän verkar emellertid ofta skattesystemet hämmande på arbetsviljan, eftersom pensionerna kan medföra, att eventuella arbetsinkomster drabbas av en förhållandevis hög marginalskatt. Denna effekt kommer att förstärkas efter hand som ATP-systemet genomförs fullständigt. Återhållande på arbetsviljan verkar också reglerna för samordning av pension och arbetsinkomst. En person, som fortsätter i sin gamla tjänst efter pensionsålderns inträde, får normalt en sammanlagd ersättning motsvarande blott den gamla inkomsten. Om pensionen utgör 65 % av lönen, blir betalningen för arbetsinsatsen relativt obetydlig. SACO kan inte finna denna ordning rättvis. Pensionen är redan intjänad och bör utgå oavsett om pensionären fortsätter att arbeta eller inte. Vid sidan därav bör eventuella arbetsinsatser betalas efter sitt värde. Det kan nämnas, att akademiker i vissa bristyrken, såsom lärare i vissa naturvetenskapliga ämnen, redan nu får både lön och pension utan reduktioner. Begränsade reduktioner förekommer för exempelvis farmacevter och sjuksköterskor. Det nuvarande systemet missgynnar dessutom de pensionärer som stannar kvar på sin arbetsplats i jämförelse med dem som byter arbetsplats eller arbetsmarknadssektor, eftersom en ny arbetsgivare inte behöver fästa avseende vid eventuellt utgående pension. 3.4.

Invandring

Genom att de icke yrkesverksamma grupperna växer snabbare än de yrkesverksamma kommer försörjningsbördan per förvärvsarbetande att växa. Som ett medel att motverka detta har från olika håll rekommenderats en ökad import av arbetskraft. Invandringsöverskottet, som länge legat tämligen konstant kring 10 000 personer per

215 år, h a r på sistone visat en tendens att stiga. Invandrarna har en från arbetsmarknadssynpunkt gynnsam åldersfördelning, och detta faktum har på sina håll lett till slutsatsen, att man borde stimulera invandringen för att därigenom kunna fördela försörjningsbördan pä flera personer. Slutsatsen torde vara korrekt under förutsättning att man bedriver en selektiv invandringspolitik och endast accepterar personer med en god yrkesutbildning och efterfrågade yrkeskunskaper. Men en betydande del av dagens invandrare saknar en yrkesutbildning, som kan nyttiggöras i Sverige. F ö r deras del krävs en omfattande omskolning, och därtill kommer erforderlig elementär utbildning i svenska språket, svenska samhällsförhållanden etc. Många skäl talar för att en ökad invandring av ej yrkesutbildad arbetskraft — åtminstone på kort sikt — måste leda till en sänkt genomsnittlig konsumtionsstandard i landet. Invandrarna är inte bara produktiva krafter — de är också konsumenter, som efterfrågar bl. a. bostäder, sjukvård och annan samhällsservice. Det dröjer åtskilliga år, innan en invandrare givit ett nettotillskott till produktionen, som motsvar a r värdet av den kapitalutrustning som måste ställas till hans förfogande redan vid ankomsten. Finns det då i utgångsläget ingen ledig kapacitet, måste »urinvånarna» minska sin konsumtion för att bereda utrymme för den uppbyggnad av kapitalresurserna som den ökade invandringen kräver. Om man stimulerar invandringen, riskerar man också att hålla tillbaka rationaliseringstakten inom näringslivet. Utländsk arbetskraft med låga löneanspråk ger de m i n d r e produktiva företagen bättre chanser att överleva och motverkar därmed strukturrationaliseringen. Nu kan det naturligtvis tän-

kas, att en dämpning av omställningstakten i näringslivet är nödvändig, om man vill undvika inflation, och då kan kanske en import av låglönearbetare vara försvarbar. Ur samhällsekonomisk synvinkel är det dock tveksamt, om man bör avsätta en del av sparandet till att bygga bostäder, sjukhusplatser etc. för invandrare i stället för att använda dessa resurser för investeringar i näringslivet. Frågan om en ökad invandring har här betraktats från renodlat samhällsekonomiska utgångspunkter. Det förda resonemanget får inte leda till slutsatsen att SACO förordar en restriktivare invandringspolitik. Utifrån andra aspekter kan motsatt ståndpunkt hävdas. Från humanitär synpunkt finns det inånga skäl som talar för att Sverige borde öka sina insatser, när det gäller att ta emot exempelvis flyktingar. En ökad invandring av personer från mindre utvecklade länder kan också ses som ett led i en internationell omfördelning av konsumtionsstandarden, fastän man naturligtvis kan diskutera, om det är en lämplig form av internationellt bistånd att hämta utlänningar hit till Sverige för att här låta dem bli delaktiga av en högre konsumtionsstandard i stället för att ställa resurser till deras förfogande i hemländerna. Vad SACO i detta sammanhang velat framhålla är, att det ur samhällsekonomisk synvinkel inte behöver vara fördelaktigt att öka invandringens omfattning. Organisationen anser därför, att man inte kan tillåta en fullkomligt fri invandring utan måste vara beredd att utöva en viss styrning med beaktande av såväl humanitära som samhällsekonomiska aspekter. 3.5.

Arbetstidsförkortning

Den samlade arbetsinsatsen i samhället påverkas också av förändringar i me-

216 delarbetstiden. Långtidsutredningens kalkyler bygger på antagandet om en successiv nedgång till 42Vi timmars veckoarbetstid 1970 för de grupper som nu har 45 timmars arbetsvecka. Enligt SACO:s mening finns det starka skäl som talar för att utvecklingen i detta avseende kommer att gå än snabbare. Man kan blott erinra om regeringens och LO:s nyligen avgivna deklaration att man avser att genomföra en förkortning till 4272 timmar redan 1968 och att en ytterligare nedskärning till 40 timmar skall följa några år senare. Den nu diskuterade sjukförsäkringsreformen väntas leda till en ökad sjukfrånvaro, vilket inte är beaktat i utredningens kalkyler. Det förefaller också vara ett i hög grad orealistiskt antagande att grupper, som idag har formellt •— men ingalunda alltid reellt — kortare arbetstid än den lagstadgade, helt skall avstå från arbetstidsförkortningar under de närmaste fem åren. Mot bakgrund av den ogynnsamma arbetskraftsutvecklingen i övrigt borde det naturligtvis vara angeläget att åtminstone inte låta arbetstidsförkortningen accelerera under de kommande åren. Med skattesystemets nuvarande utformning och med hänsyn till att akademikerna i praktiken ofta har arbetstider som avsevärt överstiger de lagstadgade ser emellertid SACO ingen möjlighet att för sina medlemsgruppers räkning iaktta återhållsamhet på denna punkt. Marginalskatternas höjd medför att organisationen tvärtom måste överväga att i högre grad än tidigare satsa på arbetstidsförkortningar för akademiker och högre tjänstemän. Detta sätt att ta ut standardförbättringar ter sig allt mera lockande. Utifrån ett realekonomiskt betraktelsesätt ger löneökningar av »normal» storlek ett mycket begränsat resultat med nuvarande marginalskatter. Enligt

SACO:s kalkyler uppgår för närvarande den faktiska marginalskatten för en genomsnittsakademiker i statstjänst till 60 %. Det innebär att ersättningen för den sista arbetstimmen i veckan är relativt sett mycket låg. Andra sidan av detta förhållande är att arbetsprestationen blir mycket billig för staten-arbetsgivaren, eftersom en stor del av lönen återtas i form av skatt. För löntagaren ligger det i denna situation nära till hands att eftersträva en arbetstidsförkortning. Den höga marginalskatten medför att priset för en ökad fritid ä r lågt. Och varje marginalskatteskärpning verkar som en prissänkning på fritiden. Med nuvarande skatteprogression måste det vara naturligt för SACO att fästa ökad vikt vid arbetstidsförkortningar för sina medlemsgrupper. Eftersom det erfarenhetsmässigt är svårt att åstadkomma en effektiv begränsning av veckoarbetstiden för akademiker och högre tjänstemän, vilka genomgående har oreglerad arbetstid och ej erhåller ersättning för övertidsarbete, bör förkortningarna ges formen av semesterförlängningar eller — ännu hellre — av sabbatsperioder. 3.6. Konklusion utvecklingen

om

arbetskrafts-

Sammanfattningsvis beräknar långtidsutredningen att arbetskraftens volym mätt i arbetstimmar kommer att minska med 0,3 % per år under perioden 1965 —1970, varemot bör ställas en ökning med 0,6 % per år under den närmast föregående femårsperioden. Enligt SACO:s bedömning kominer det att bli mycket svårt att hålla tillbaka minskningen till endast 0,3 % om året. En rörlighetsfrämjande arbetsmarknadspolitik är naturligtvis av stor betydelse och kan säkert ge vissa resultat. Men även med en intensifierad arbetsmark-

217 nadspolitik kominer det att bli svårt att locka ut gifta kvinnor och äldre människor på arbetsmarknaden i den utsträckning som utredningen tänker sig. För personer med kvalificerad utbildning utgör främst skattesystemets utformning en återhållande faktor. Skattehänsyn motiverar också strävanden efter ytterligare arbetstidsförkortningar. Vill man uppnå en avsevärd förstärkning av arbetskraftsutbudet, krävs enligt SACO:s mening en omläggning av skattepolitiken i riktning mot dämpad progressivitet och ökat inslag av indirekt beskattning. För ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft måste i alla händelser en sådan åtgärd bedömas vara av stor betydelse. 4. Den interna avvägningen

4.1. Resurser

och

anspråk

Absolut sett kan antalet förvärvsarbetande väntas stiga med ca 110 000 personer fram till 1970. Mot denna siffra står enligt utredningens kalkyler en ökning av efterfrågan på arbetskraft med uppemot 265 000 personer, när hänsyn även tas till väntade arbetstidsförkortningar. Ett betydande gap kommer således att föreligga mellan utbud och efterfrågan vad beträffar arbetskraft. Effekten på produktionstillväxten av arbetskraftsvolymens väntade nedgång kan motverkas genom en ökad kapitalbildning. Enligt till långtidsutredningen redovisade planer kan de totala bruttoinvesteringarna väntas stiga med 5,3 % per år. F ö r den offentliga konsumtionen förutses samtidigt en ökning med 6 % om året. Dessa planer kan förverkligas endast under förutsättning att den privata konsumtionen växer avsevärt långsammare än under förra hälften av 1960-talet. Långtidsutredningen anser det inte möjligt att åstadkomma den erforderliga uppbromsning-

en av den privata konsumtionen, och därmed föreligger ett gap också mellan planerade utgifter för investeringar och offentlig konsumtion å ena sidan samt utrymmet för sådana utgifter å andra sidan. De samlade anspråken överstiger således vad man med de redovisade tillgångarnas hjälp kan väntas åstadkomma. Om man utgår ifrån en bibehållen ökningstakt för den privata konsumtionen per capita jämfört med 1965, står mot en kapacitetsmässigt möjlig produktionstillväxt med 4,2 % om året 1965—1970 anspråk från olika sektorer inom den svenska ekonomin, som förutsätter en årlig produktionsökning med 5,2 %. Biskerna för inflation och underskott i bytesbalansen måste mot denna bakgrund anses vara påtagliga. På något sätt måste klyftan mellan anspråk och resurser överbryggas, om man vill undvika en samhällsekonomisk obalans. 4.2. Utrymmet för privat konsumtion Det interna avvägningsproblemet handlar i stor utsträckning om vilket utrymme som bör tillmätas den p r i vata konsumtionen. Skall efterfrågeökningen från investeringsområdet och från offentlig konsumtion tillgodoses fullt ut, kan den privata konsumtionen endast öka med 2,9 % om året 1966— 1970 mot 4,6 % 1961—1965. Vill man å andra sidan medge ungefär samma ökning av den privata konsumtionen p e r capita som under föregående femårsperiod, skulle den privata konsumtionen kunna tillåtas öka med exempelvis 3,9 % per år, och detta skulle da innebära begränsade tillväxtmöjligheter för investeringar och offentlig konsumtion. Långtidsutredningen utgår ifrån, att den privata konsumtionens ökningstakt kommer att bli ungefär 3,4 % p e r är, vilket alltså ligger mitt emellan de

218 båda ovan angivna alternativen. Räknat p e r capita innebär det en årlig ökning med 2,6 %. SACO ansluter sig till utredningens bedömning att det inte är möjligt att hålla tillbaka den privata konsumtionsökningen så mycket som krävs för att planerna för investering och offentlig konsumtion skall kunna förverkligas helt. Med stor sannolikhet kommer det även att bli svårt att få ökningen per capita att stanna vid 2,6 %. Om den för den samhällsekonomiska balansen nödvändiga begränsningen uteslutande eller till stor del läggs på den privata konsumtionen, måste starka inkomstmässiga spänningar uppträda. Man får hålla i minnet att ökningen för den förvärvsarbetande befolkningen per capita blir minst 1 procentenhet mindr e än ökningen av den privata konsumtionen, eftersom utfästelser redan gjorts om avsevärt förbättrad standard för olika ej yrkesverksamma grupper, främst pensionärerna. Det finns starka skäl att anta, att den förvärvsarbetande delen av befolkningen inte kommer att acceptera en så låg ökning av den privata konsumtionen som ca 2 % om året, n ä r produktionstillväxten per capita och därmed också bruttoinkomsternas genomsnittliga ökning ligger 2 procentenheter högre. Erfarenheterna från år 1965 är belysande. Detta år begränsade man ökningen av de realt disponibla inkomsterna till ca 2 %, men trots detta steg den privata konsumtionen med inemot 4 %, vilket möjliggjordes genom ett minskat privat sparande. En markerad skillnad i ökningstakt mellan de yrkesverksammas reallöner och den samlade produktionen leder dessutom till spänningar i lönerörelserna. Löntagarna godtar då inte den resursanvändning de förordat i de politiska valen. Skulden för detta inkonsekventa handlande ligger naturligtvis

till en del hos löntagarna själva. Men kritik måste också riktas mot den politiska försäljningsteknik, som försöker förmedla intrycket att stora offentliga utgiftsstegringar inte behöver påverka löntagarnas realinkomstutveckling. Det finns skäl att beakta denna aspekt, när man överväger reformer, som innebär ökade kostnader för offentlig konsumtion och transfereringar. I alla händelser kan det inte råda någon tvekan om att ett minskat gap mellan reallöneutvecklingen för yrkesverksamma och produktionsutvecklingen medför ett minskat inflationstryck i samhället. Långtidsutredningens antagande att den privata konsumtionen skall öka med 3,4 % per år innebär sålunda för de yrkesverksamma medborgarna en genomsnittlig årlig ökning per capita med ca 2 %. Tidigare erfarenheter ger SACO anledning att befara fortsatta försök att med olika medel driva fram en realinkomstmässig utjämning mellan olika grupper av inkomsttagare. SACO vill i detta sammanhang erinra om de realinkomstundersökningar som organisationen presenterade hösten 1965. Av dessa framgick att genomsnittsakademikern i statstjänst mellan 1963 och 1965 fått vidkännas en realinkomstminskning med ca 3 %, samtidigt som realinkomsterna för samtliga yrkesverksamma stigit med i genomsnitt ca 3 %. SACO betraktar som sin främsta uppgift för närvarande att trygga akademikerna mot fortsatta realinkomstminskningar och tillförsäkra dem en rimlig andel i den privata standardstegringen i samhället. Organisationen bedömer redan en årlig ökning av det privata konsumtionsutrymmet per capita med ca 2 % som anmärkningsvärt låg med hänsyn till den avsevärt snabbare totala produktionstillväxten. I alla händelser kommer den fackliga akademikerrörelsen att med kraft värja sig

219 mot varje försök att pressa ned den årliga förbättringen av akademikernas privata standard under denna nivå.

4.3. Tillväxt eller avveckling av köer Om man — som utredningen gör — utgår ifrån, att den privata konsumtionen skall få öka med 3,4 % om året, måste expansionen för investeringar och offentlig konsumtion begränsas i förhållande till planerna. Man kan låta nedskärningen drabba båda områdena lika kraftigt eller det ena mer än det andra. Avvägningsproblemet gäller kanske dock inte egentligen investering gentemot offentlig konsumtion utan snarare snabbare ekonomisk tillväxt contra avveckling av existerande köer. De båda indelningarna överlappar till stor del men inte helt. Utbildning räknas som en form av offentlig konsumtion men är en i hög grad tillväxtfrämjande faktor. Investeringar inom bostadssektorn är avsedda att avhjälpa en kösituation, och de påskyndar inte i och för sig den ekonomiska tillväxten. Långtidsutredningen diskuterar med förtjänstfull fördomsfrihet den här skisserade prioriteringsfrågan. Utredningen väljer att i sitt räkneexempel utgå ifrån, att såväl investeringar som offentlig konsumtion skall öka med 4,7 % per år, vilket för båda områdena innebär 1 procentenhets lägre ökningstakt än 1960—1965. Jämfört med inhämtade planer och expertbedömningar innebär de kalkylerade ökningstalen en lindrigare prutning av investeringarnas än av den offentliga konsumtionens ökningstakt. Detta måste tolkas så att långtidsutredningen vill ge tillväxtsynpunkterna företräde framför köavvecklingsaspekterna. SACO ansluter sig i princip till utredningens bedömning i denna centrala fråga. Flera tungt vägande skäl kan an-

ges för en kraftfull satsning på en tillväxtfrämjande ekonomisk politik. Näringslivets internationella konkurrenskraft måste förstärkas, om jämvikten i bytesbalansen skall kunna återställas och bevaras. Den väntade arbetskraftsutvecklingen ställer krav på omfattande rationaliseringsarbete och ökad utbildning, om man vill på bästa sätt tillvarata de knappa resurserna. Men det viktigaste skälet att satsa hårdare på tillväxt än på köavveckling är ändå, att det på litet längre sikt är nödvändigt med en snabb ekonomisk tillväxt, om man överhuvudtaget vill få bukt med köproblemen. SACO ställer sig sålunda positiv till att en betydande del av resurstillväxten avdelas för investeringsändamål. Organisationen vill emellertid erinra om, att alla investeringar inte är likvärdiga från framstegssynpunkt. Frågan om investeringsverksamhetens inriktning är ekonomiskt sett egentligen intressantare än investeringskvotens storlek. Den första avvägningen gäller hur mycket man bör satsa på investeringar i realkapital och hur mycket man bör satsa på investeringar i mänskligt kapital genom utbildning, hälsovård m. m. Mycket talar för att den marginella avkastningen är högre inom den senare sektorn än inom den förra. När det gäller investeringar i realkapilal är det angeläget, att den ekonomiska politiken inte motverkar en rationell investeringsinriktning. Från effektivitetssynpunkt har otvivelaktigt kommun- och bostadsinvesteringar beretts ett alltför stort utrymme under den gångna femårsperioden. Den geografiska fördelningsaspekten måste också uppmärksammas. Byggnadsverksamhet och upprustning av kommunikationer bör naturligtvis koncentreras till de expanderande tätortsregionerna, där räntabilitet och efterfrågan rimligen är störst.

220 4.4. Köer som fördelningsinstrument I sin återblick över den gångna femårsperioden konstaterar utredningen, att den kvardröjande bostadsbristen och olika köproblem inom den offentliga sektorn utgjort mörka drag i en i övrigt ljus utvecklingsbild. Utredningen har självfallet rätt när den framhåller, att prisbildningsfrågorna har en avgörande betydelse för uppkomsten av köer. Allt tal om att köer är typiska och ofrånkomliga välståndsfenomen är naturligtvis från ekonomisk synpunkt meningslöst. Tillät man en fri prisbildning på bostäder och en kostnadsrealistisk prissättning på offentliga tjänster, skulle köerna snart försvinna. Omvänt skulle man kunna skapa enorma köer genom att sätta ner alla priser till noll. Någon välståndsökning skulle en sådan åtgärd självfallet inte leda till. Köer är naturligtvis inget annat än ett slags fördelningsinstrument, vilka måste tillgripas på områden, där man av någon anledning inte vill använda sig av prismekanismen vid resursfördelningen. Köerna betyder ingalunda att dessa områden är underförsörjda med resurser. Tvärtom h a r man ofta i syfte att avveckla köerna tillfört sådana områden större resurser än vad som varit samhällsekonomiskt försvarbart. SACO ifrågasätter, om det verkligen är motiverat att i så stor utsträckning som för närvarande är fallet använda köer som fördelningsinstrument. Inte sällan blir resultaten mindre tillfredsställande från rättvisesynpunkt än om kostnadsrealistiska priser används. Ett utmärkt exempel härpå är konsekvenserna av den nuvarande bostadspolitiken. Genom prisreglering gynnar man dem som redan har en bostad och missgynnar de bostadslösa, vilket i stor utsträckning innebär, att man ger äldre personer förmåner på de yngres be-

kostnad utan avseende på inkomstförhållanden och utrymmesbehov. Exempel på rättviseproblem orsakade av strävan att hålla nere priserna på offentliga tjänster kan hämtas från åldringsvårdens och barntillsynens områden. Utredningen berör det kända förhållandet, att det för närvarande är billigast för den enskilde pensionären att vårdas inom de från samhällsekonomisk synpunkt dyraste vårdgrenarna och dyrast att vårdas i hemmet, vilket egentligen är den minst kostnadskrävande vårdformen, och subventioneringen av den offentliga barntillsynen ger ett slumpmässigt utslag, så att vissa förvärvsarbetande mödrar får barnpassningen löst på ett billigt sätt, medan andra antingen måste avstå från förvärvsarbete eller tvingas använda betydligt dyrare metoder att klara b a r n tillsynen. De låga avgifterna för offentlig b a r n tillsyn leder dessutom till ett m i n d r e effektivt resursutnyttjande. Kostnaden för en plats vid daghem kan beräknas uppgå till i genomsnitt 6 000 kr. om året. Ur samhällsekonomisk synvinkel måste det vara felaktigt att upplåta en sådan plats åt ett barn, vars moder inte kan eller inte vill genom förvärvsarbete tillföra samhället ett produktionstillskott, som åtminstone motsvarar kostnaden för barntillsynen. Enligt SACO:s uppfattning finns det skäl att höja föräldraavgifterna avsevärt över nuvarande nivå. Därmed skulle garantier skapas för att den arbetskraft som frigörs är sådan som samhället verkligen h a r behov av. Vill man avlasta barnfamiljerna en del av deras merkostnader, bör detta ske genom generella åtgärder såsom avdrag vid beskattningen eller bidrag och inte genom förmåner som endast en del kan komma i åtnjutande av. Anledningen till att man tillhanda-

221 hållit offentliga tjänster till låga priser eller helt gratis h a r ofta varit att man velat göra dem lättare tillgängliga för inkomstlösa eller inkomstsvaga grupper. Situationen h a r emellertid ändrats avsevärt under senare år genom socialförsäkringarnas kontinuerliga utbyggnad. Försäkringsutbetalningarna ger mottagarna en köpkraft, som enligt SACO:s mening gör det möjligt för dem att i större utsträckning än hittills betala avgifter för olika offentliga tjänster. Självfallet är det inte tillrådligt att söka avhjälpa alla köproblem inom den offentliga sektorn genom uttagande av kostnadsanpassade priser. Det är inte lämpligt inom exempelvis utbildningsområdet. Ur samhällets synvinkel måste det vara angeläget att utnyttja begåvningskapaciteten på ett optimalt sätt, och utbildningsmöjligheterna måste då fördelas efter studielämplighet och intresse och inte efter köpkraft. I detta och liknande fall måste köerna bestå och ransoneringssystem tillämpas. Det är emellertid angeläget att de ansvariga myndigheterna gör klart för sig, att prisreglering och subventionering måste åtföljas av köer och ransonering, så att de inte ger sig in på fåfänga försök att »bygga ikapp efterfrågan». SACO anser sålunda att starka skäl talar för en friare prisbildning pä bostäder och en ökad avgiftsfinansiering av vissa offentliga tjänster. Den omfattande subventioneringsverksamheten i dagsläget verkar snedvridande på efterfrågeinriktningen i samhället och medför i många fall en föga rättvis och föga effektiv fördelning på resurserna. Särskilda rättviseproblem uppstår när man kan ersätta marknadsprissatta tjänster med skattefinansierade tjänster. De sociala svårigheter, som trots det utbyggda försäkringsskyddet eventuellt kan uppstå i samband med en minskad ge-

nerell subventionering, får avhjälpas genom för varje individ avpassade nedsättningar av priserna. 4.5. Offentliga sektorns effektivitet En ökad avgiftsfinansiering skulle utan tvekan leda till en effektivare produktionsinriktning inom den offentliga sektorn. Den avsaktande tillväxten av arbetskraftstillgångarna medför att rationaliseringskraven måste utsträckas till att gälla även den offentliga verksamheten. De offentliga investeringarna bör i framtiden målmedvetet inriktas på att åstadkomma rationaliseringar och effektiviseringar inom förvaltningen. I det till detta remissvar fogade yttrandet från Sveriges Läkarförbund diskuteras vissa rationaliseringsmöjligheter på sjukvårdens område. Inom den offentliga sektorn måste skapas incitament att hushålla med resurserna, vilket för närvarande nästan helt saknas. Kostnadsbesparingar framstår som meningslösa, när de endast leder till, att man tilldelas m i n d r e resurser i framtiden. Enligt SACO:s mening är det angeläget att ett mera marknadsmässigt tänkande introduceras i förvaltningen. 4.6. Konklusion om den interna avvägningen I konkurrensen mellan åtgärder som möjliggör en snabbare ekonomisk tillväxt och åtgärder som åsyftar en avveckling av existerande köer vill SACO rent allmänt ge företräde åt de förra. Med den väntade arbetskraftsutvecklingen och de förutsedda svårigheterna på utrikeshandelns område bör p r i o r i tet ges åt investeringar i högproduktiva näringar. Utbildningens och forskningens stora betydelse för den ekonomiska tillväxten motiverar att denna sektors expansionsplaner tillgodoses så långt de personella resurserna medger. An-

222 lägger man ett längre perspektiv än fram till 1970, framstår en kraftfull satsning på investeringar i realkapital och i mänskligt kapital som än mera befogad. Den här förordade inriktningen av den ekonomiska politiken måste påverka expansionstakten för bostadsbyggandet och vissa delar av den offentliga konsumtionen. SACO vill i sammanhanget erinra om möjligheten att uppskjuta eller tidsmässigt utsprida genomförandet av vissa planerade sociala reformer såsom tandvårdsförsäkringen och vuxenutbildningens utbyggnad. Sådana åtgärder förefaller motiverade även med hänsyn till de bristande personella resurserna inom berörda områden. En restriktiv politik av detta slag behöver emellertid inte utesluta att man samtidigt kan avveckla vissa köer. En kö är som regel orsakad av att man stimulerar efterfrågan på en nyttighet genom en icke kostnadsrealistisk prissättning. En minskad subventionering skulle enligt SACO:s mening kunna genomföras på inånga områden utan sociala vådor. Resultatet skulle bli kortare köer samt en mera effektiv och rättvis fördelning av resurserna.

5. Finansiella aspekter

5.1.

Inflationsgapet

SACO finner det beklagligt att den särskilda studien rörande de långsiktiga finansiella problemen inte kunnat färdigställas i anslutning till framläggandet av långtidsutredningens huvudrapport. Det är nu en smula svårt att uttala sig om vilka ekonomisk-politiska medel man kan och bör använda för att få den realekonomiska ekvationen att gå ihop. Med utgångspunkt i utredningens kortfattade diskussion kring den

finansiella utvecklingen vill SACO dock anföra vissa synpunkter. När den privata konsumtionen inte tillåts stiga i samma takt som nationalinkomsten, ligger det nära till hands att spänningar uppstår. Alternativet ä r att konsumenterna frivilligt ökar sitt sparande. Uppstår emellertid i den reala kalkylen ett gap mellan efterfrågan på konsumtionsvaror och konsumtionsutrymmet, måste detta utjämnas genom ökad beskattning. Inkomstindragningen kan åstadkommas genom en penningvärdeförsämring, varvid man utnyttjar inflationseffekten i skattesystemet, eller genom direkt beslutade skattehöjningar. Om det förra alternativet väljs, krävs enligt utredningens kalkyler en årlig prisstegring med minst 4 %. Väljs det senare alternativet, kan skatteökningen genomföras exempelvis genom en höjning av den allmänna varuskatten med inemot 1 % årligen 1966—1970. Självfallet ter sig intetdera av dessa alternativ tilltalande från löntagarsynpunkt. SACO föredrar emellertid, att en erforderlig köpkraftsindragning får formen av en faktiskt beslutad skatteökning — i första hand av de indirekta skatterna — och inte genomförs bakvägen via inflationseffekten i skattesystemet. En så snabb penningvärdeförsämring som den vi för närvarande upplever är förenad med stora nackdelar och bör i det längsta undvikas. SACO vill i detta sammanhang framhålla, att en marknadsmässig prissättning på bostäder och en ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster b ö r minska det av utredningen konstaterade inflationsgapet eller — om man så vill — skattegapet. Organisationen anser det dessutom vara önskvärt, att statsmakterna söker stimulera det p r i vata sparandet, vilket också skulle minska spänningen till följd av skillna-

223 den i ökningstakt mellan de disponibla inkomsterna och konsumtionsutrymmet. Sin allmänna syn på penningvärdeförsämringen och skatteutvecklingen utvecklade SACO i en skrivelse till regeringen den 4 december 1965. Kopior av denna skrivelse finns bilagda föreliggande remissyttrande 1 , men det finns ändå skäl att här sammanfatta SACO:s inställning till den ekonomiska politiken och skattepolitiken. 5.2. Inflation och ekonomisk politik SACO ser med oro på den accelererande inflationstakten i svensk ekonomi. Denna utveckling är så mycket mera äventyrlig som en konsekvent och delvis framgångsrik stabiliseringspolitik börjat bedrivas på många håll utomlands. Det svenska näringslivet får allt svårare att göra sig gällande, och stora påfrestningar kan väntas de närmaste åren på vår bytesbalans och valutareserv. Med hänsyn till den samhällsekonomiska balansen måste inflationens bekämpande tillmätas en hög angelägenhetsgrad. En sådan inriktning av den ekonomiska politiken motiveras Gckså av fördelningsmässiga aspekter. Inflationen påverkar i hög grad de enskilda medborgarnas ekonomiska ställning. Ju starkare inflationen är, desto ojämnare fördelas standardförbättringen mellan samhällsmedlemmarna. Därtill kommer riskerna för en felaktig fördelning och därmed ett mindre effektivt utnyttjande av de samlade resurserna. En dämpad inflationstakt måste kunna åstadkommas, om den strama penningpolitiken kombineras med en mer a återhållsam finanspolitik. Sannolikt är de offentliga utgifternas stegringstakt viktigare än det budgetmässiga utfallet. Tillåter man de offentliga utgifterna att stiga avsevärt snabbare än vad

produktionen ökar, uppstår ett inflationstryck alldeles oavsett om statsbudgeten är i balans, eftersom de yrkesverksamma medborgarna har svårt att acceptera en markant skillnad i ökningstakt mellan bruttoinkomst och realinkomst. Med detta betraktelsesätt blir utgiftssidan inom den offentliga sektorn mera intressant än inkomstsidan. Konjunkturvariation av de offentliga utgifterna är ett finanspolitiskt medel, som rimligen bör ges vidgad användning i framtiden. Från penningvärdessynpunkt måste löneglidningen på betydande delar av arbetsmarknaden uppmärksammas. Exempelvis industriarbetarna h a r fått huvuddelen av sin löneökning u n d e r senare år vid sidan av avtalen. I många fall kan en stor del av löneglidningen förklaras av olämpliga avtalskonstruktioner. Nu är kanske löneglidningen närmast ett symptom pä den ekonomiska balansrubbning, som är drivkraften i inflationsprocessen, men den kan även fungera som en självständig inflationsfaktor genom att via kostnadssidan driva inflationen vidare. Den offentliga lönepolitikens uppläggning torde också bidra till inflationsprocessen. Tvåårsavtalen och frånvaron av nämnvärd löneglidning under avtalsperioderna medför att man vartannat år får något av en löneexplosion på den offentliga sektorn för att den bl. a. av marknadsskäl betingade anpassningen till löne- och inkomstutvecklingen i övrigt skall komma till stånd. Denna ryckighet i den offentliga lönepolitiken skapar en från finanspolitisk synpunkt slumpmässig och olämplig ojämnhet i lönekostnadernas utveckling och kan dessutom verka uppdrivande på lönekraven inom andra arbetsmarknadssektorer, eftersom man 1

Ej medtaget här

224 där ofta förbiser att de offentligt anställdas löneökningar i n r y m m e r kompensation för vad andra redan fått genom löneglidningen. Den snabba penningvärdeförsämringen utgör enligt SACO:s mening ett så allvarligt problem att man bör samla företrädare för regeringen, näringslivet och arbetsmarknadsorganisationerna till en serie konferenser, där man kan diskutera tänkbara handlingslinjer. Sådana konferenser borde kunna lägga grunden för en mera målmedveten inriktning av den ekonomiska politiken på en stabilisering av penningvärdet. 5.3.

Skattepolitiken

Den branta skatteprogressionen och de höga marginalskatterna har enligt SACO:s mening en inflationsdrivande effekt. Personer med låga inkomster uppmärksammar de stora nominella inkomstskillnaderna i samhället och ställer krav på att de skall reduceras. Samtidigt medför penningvärdeförsämringen och skattepolitiken att inkomsttagare i mellanlägena och däröver behöver mycket stora bruttolönehöjningar för att undgå en försämrad privat konsumtionsstandard. Ett förverkligande av intentionerna i allmänna skatteberedningens förslag till ett nytt skattesystem skulle otvivelaktigt bidra till en lugnare löneutveckling och en dämpad inflationstakt. Skatteprogressionens betydelse som en inkomstutjämnande faktor måste anses ha minskat, när nu hälften av inkomsttagarna ligger över progressivitetsgränsen och det dessutom förefaller att bli allt vanligare att hänsyn tas till skatteeffekten vid lönesättningen. I denna situation måste progressionens negativa verkningar på arbetsviljan och skattemoralen tillmätas ökad vikt. En sänkning av de verkligt höga marginalskat-

tesatserna skulle dessutom medföra endast ett obetydligt inkomstbortfall för statskassan. En nedsättning av de höga marginalskattesatserna kan naturligtvis likväl stöta på svårigheter av opinionsmässig natur. Man bör emellertid komma ihåg, att ju längre man dröjer med åtgärden, desto större blir den opinionsmässiga problematiken. Från ena hållet kommer att resas allt starkare krav på marginalskattesänkningar, från det andra kommer att påpekas att sådana sänkningar — just för att marginalskatterna tillåtits bli så högt uppdrivna — leder till betydande förändringar i realinkomstrelationerna. SACO har emellertid klart uttalat, att organisationen för sin del kommer att beakta en nedsättning av de höga marginalskattesatserna i sina löneanspråk. Med hänsyn till den snabba penningvärdeförsämringen anser SACO det vara ytterst angeläget att genom en indexreglering av skatteskalorna eliminera den automatiska marginalskatteskärpning, som inflationen för med sig. SACO anser också att man redan nu bör börja planera för ett skattesystem utan progression, där inkomst av tjänst alltid skall utgå som en nettolön medan arbetsgivarna betalar en fast procentsats av den samlade lönesumman i skatt. Organisationen skisserade ett sådant system i en bilaga till den här refererade regeringsskrivelsen och klargjorde därvid sin villighet att vid en sådan omläggning av skattesystemet acceptera en nedsättning av de nominella lönerna, så att rådande inkomstrelationer efter skatt inte rubbas. Enligt SACO:s mening framstår en skattereform i denna riktning som synnerligen önskvärd, eftersom man då skulle få ett inkomstskattesystem, som inte i sig själv är inflationsdrivande och som dessutom är betydligt mera användbart

225 Söm medel i den ekonomiska politiken. Stockholm d e n 22 mars 1966. ' Roland

Morell Lars F.

Sveriges

Tobisson

läkarförbund

Genom remiss h a r Sveriges läkarförförbund beretts tillfälle att till SACO yttra sig över betänkandet avgivet av 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: l ) i Med anledning därav får läkarförbundet anföra följande. E h u r u hälso- och sjukvårdskonsumtionen redan under en lång period kunnat öka betydligt synes stor samstämmighet råda om att vi ännu befinner oss långt ifrån någon mättnadsgräns. Köerna talar här sitt tydliga språk. Det är därför angeläget, att hälso- och sjukvården effektivt utnyttjar tillgängliga resurser samt planerar sina investeringar så, att de relativt knappa personella resurserna kan användas rationellt och produktionsbefrämjande. I långtidsutredningens kalkyl för utvecklingen 1966—70 förutses bruttoinvesteringarna exkl. underhåll för hälsooch sjukvården öka med ca 7,5 % årligen. Det är 2 % mindre per år än vad aktuella byggnadsplaner utvisar enligt huvudmännens kalkyler. Reduceringen skulle huvudsakligen innebära, att antalet vårdplatser vid kroppssjukhusen under perioden endast ökade med omkring 1 000 platser till 53 000 år 1970 mot planerat 58 000 detta år och motiveras främst med hänsyn till begränsade personella resurser. Den av långtidsutredningen föreslagna minskningen i den planerade investeringstakten torde utan tvekan medföra minskade möjligheter till nödvändig rationalisering och omstrukturering av den slutna vården. Enligt förbundets mening föreligger stora rationalise15—614734

ringsbehov, söm bör tillgodoses även u n d e r den kommande 5-årsperioden. Det förefaller^ därför förbundet naturligt att under denna period även utbyggnaden av kroppssjukhusen i stort sett sker i den utsträckning huvudmännens planer visar, varvid rationaliseringsaspekterna bör ges stor hänsyn vid urvalet av investeringsprojekt. För den åiändelse detta skulle leda till ett större värdplatsantal än vad som även med största ansträngningar kan förses med personal, bör i stället äldre, mindre ändamålsenliga vårdenheter nedläggas. Förbundet vill i detta sammanhang också erinra om det angelägna i att läkarutbildningens behov av undervisningssjukhus blir tillgodosedda utan förseningar. • • . Nuvarande stora problem inom mentalsjukvården kräver enligt förbundets uppfattning snara åtgärder innebärande främst en konsekvent planering syftande till fullständig integrering mellan psykiatrin och kroppssjukvården och därmed ett brytande av den isolering, som psykiatrin fortfarande i stor utsträckning arbetar under. De vägar som därvid bör väljas förutsätter i princip, att en samordnad mentalsjukvård uppdelas i akut sjukvård och långtidsvård med rehabilitering och invalidvård på samma sätt som befunnits rationellt inom kroppssjukvården. En planering efter dessa linjer kommer sålunda att ställa ökade krav på utbyggnad i anslutning till kroppssjukhusen, särskilt med tanke på att vissa mentalsjukhus är så föråldrade att de ej bör bibehållas i framtiden. Av i princip samma skäl som förbundet ovan anfört beträffande mentalsjukvården förordar långtidsutredningen en kraftig utbyggnad av den somatiska långtidsvården. Genom att avlasta akutsjukvården de långvarigt sjuka tillvaratar man rationaliseringsvinster som

226 möjliggör personalbesparingar. Den omstrukturering det här är fråga om med differentiering mellan akut- och långtidsvård omfattar enligt långtidsutredningens förslag endast kroppssjukvård. Utvidgas emellertid specialiseringen att omfatta även mentalsjukvården bör man kunna förvänta betydande effektivitetsökningar med en rationellare användning av tillgänglig lakar- och övrig vårdpersonal. I konsekvens med vad som här sagts om behovet att skapa norrher för »lägsta möjliga omhändertagandenivå» delar förbundet utredningens uppfattning att den öppna vårdens allt större möjligheter till omhändertagande av kvalificerade fall i största möjliga utsträckning bör tillvaratas. En reform i detta syfte är utan tvekan den revision av den allmänna försäkringens läkarvårdstaxa som f. n. utreds. När läkarförbundet ovan uttalar sig till förmån för att investeringar inom sjukvården även under kommande 5-årsperiod bör ligga på hög nivå sker detta i enlighet med upp-

fattningen att en hög bruttoinvestering i kombination med nedläggning av äldre vårdenheter underlättar erforderlig rationalisering och kvalitetsförbättring. Läkarförbundet är väl medvetet om behovet av att lätta det nu ansträngda personalläget, som bl. a. lett till besvärande arbetsförhållanden för stora delar av sjukvårdspersonalen, inte minst läkarna. Detta bör främst ske genom rationalisering och utnyttjande av alla rekryteringsfrämjande åtgärder, t. ex. konkurrenskraftigare lönesättning för viss personal. Det kan emellertid även bli nödvändigt att kortsiktigt anpassa efterfrågeexpansionen till personaltillgången inom olika sektorer. Det är läkarförbundets uppfattning att man redan under kommande 5-årsperiod måste utnyttja en viss del av den ökade läkartillgången och rationaliseringsvinsterna för en förbättring av läkarnas arbetstidsförhållanden. Stockholm den 18 februari 1966. Robert

Nilsson Torbjörn

Lindvall

Sveriges Allmänna Exportförening Exportföreningen vill inledningsvis framhålla att den finner utredningens kartläggning och analys av den svenska ekonomins utvecklingstendenser av utomordentligt värde och intresse ej blott för de politiska och andra organ, som har att ta ställning till de samhällsekonomiska problemen, utan också för näringslivet som en allmän ram för företagspolitiska överväganden. För exportindustrin utgör den till huvudbetänkandet knutna bilagan »Export och import 1966—1970» (SOU 1966:2) ett speciellt värdefullt och kvalificerat un-

derlag för marknadsanalyser och bedömningar, ehuru det tyvärr snabbt blir föråldrat. Exportföreningen noterar också med tillfredsställelse att man, ehuru utredningsarbetet numera utföres inom Finansdepartementet, fasthållit vid principen att inrikta sig på framskrivningar av trender och på andra sätt gjorda prognoser men icke syftat till att utforma något ekonomisk-politiskt handlingsprogram. Exportföreningen finner en klar fördel i att särskilja kartläggning och diskussion av tendenser och

227 utvecklingsproblematik å ena sidan och det politiska ställningstagandet ä den andra. Utredningen åskådliggör på ett klart och entydigt sätt den svenska ekonomins stora och växande utrikeshandelsberoende, och Exportföreningen vill understryka att endast full insikt om detta hos alla grupper av vårt folk ger möjlighet att på ett tillfredsställande sätt lösa de ekonomiska och politiska avvägningsproblemen. Ett intensifierat deltagande i den internationella arbetsfördelningen är en förutsättning för snabb tillväxt i vårt land; strävanden att minska utrikeshandelsberoendet, vartill tendenser skymtat i några länder, är inte för oss ett realistiskt alternativ. Exportföreningen finner dock att det kunde ha varit av intresse om utredningen mera utförligt utvecklat hur möjligheterna till en stegrad produktivitet i vårt land sammanhänger med en snabb utrikeshandelsexpansion, framför allt genom den produktionsspecialisering, som därvid möjliggöres. Exportföreningen vill också betona långtidsutredningens varning att den fram till 1965 gynnsamma utvecklingen av utrikeshandeln kan förleda till en underskattning av de ansträngningar, som i framtiden erfordras för att åstadkomma en balanserad utrikeshandelsexpansion. Utvecklingen av de europeiska integrationssträvandena torde fram till 1965 netto ha gynnat den svenska utrikeshandeln. Vi torde sålunda ha haft större fördelar av tullavvecklingen inom EFTA och expansionen inom för oss viktiga delar av EEC än nackdelar av tulldiskrimineringen inom det senare blocket. Till svensk fördel har också verkat att kostnaderna stigit snabbt även inom våra viktigaste konkurrentländer. 1965 års utveckling synes emellertid bekräfta utredningens uttalande att vi nu är inne i en period,

då våra inhemska resursanspråk även på längre sikt tenderar att stiga betydligt snabbare än de totala tillgångarna, samtidigt som förutsättningarna för vår utrikeshandel undergår förändringar, som på det hela taget synes gå i ogynnsam riktning. Exportföreningens synpunkter på prognoserna för utrikeshandelsutvecklingen bör ses mot bakgrund av utredningens slutsats, att vår ekonomi inte automatiskt kommer att uppnå jämvikt i bytesbalansen 1970 och än mindre erhålla ett överskott som medger finansiering av en ökad u-hjälp, vilket Exportföreningen finner vara ett angeläget mål. Föreningen utgår därför från att den ekonomiska politiken kommer att ställas inför uppgiften att åstadkomma ej blott en betryggande jämvikt i bytesbalansen utan också ett överskott, som ger utrymme för ökad uhjälp. Eftersom Exportföreningen finner att utredningens prognoser för exporten och importen ter sig relativt optimistiska, kommer ett sådant mål att ställa utomordentligt härda krav på den ekonomiska politiken. Till grund för utredningens bedömningar av de utländska marknaderna ligger antaganden om tillväxttakt och importefterfrågan på våra viktigaste marknader. Exportföreningen finner att realistiska bedömningar pekar på att vi måste vänta en dämpning i den ekonomiska tillväxttakten i dessa länder under återstoden av 60-talet. För det första synes man i Västeuropa ha att vänta en ökad knapphet på främst utbildad arbetskraft, och överflyttningen från lågproduktiva till högproduktiva sysselsättningar synes komma att möta allt fler tröghetsmoment och därför ske i långsammare takt. Man torde vidare komma att föra en ekonomisk stabiliseringspolitik, som sannolikt ej tillåter en snabb ökning av investe-

228 ringsverksamheten och därmed av produktionskapaciteten. I USA å andra sidan, vår viktigaste utomeuropeiska m a r k n a d , är tillväxtbetingelserna gynnsamma för en fortsatt expansiv utveckling. Visserligen finnes tecken, som tyder på att Västeuropas importefterfrågan kan bli mer expansiv än den totala produktionen, eftersom i flertalet länder ökad efterfrågan för privat konsumtion och industriinvesteringar i växande grad riktas mot importvaror. Problemet är dock att dessa tendenser inte uppträder samtidigt och med samma styrka i alla länder, varför tillfälliga balansrubbningar i transaktionerna med utlandet kan uppstå. Detta kan i sin tur leda till både en mer återhållsam ekonomisk politik och en viss benägenhet till protektionism. På allt fler håll uppträdande tendenser till en prioritering av stabiliseringspolitiska hänsyn framför ekonomisk tillväxt kan få liknande verkningar. Skulle dessa tendenser i framtiden komma att få ökad aktualitet, innebär det sannolikt att förutsättningarna att uppnå den av utredningen skisserade exportexpansionen rubbas. Exportföreningen finner det angeläget att dessa delvis nya inslag i den västeuropeiska utvecklingen på ett realistiskt sätt beaktas vid utformningen av vår ekonomiska politik. Detta framstår som så mycket väsentligare som den svenska exportindustrins konkurrenskraft redan i utgångsläget är ägnad att inge oro. Den fram till 1965 framgångsrika svenska exportexpansionen har, främst på EEC, ofta skett till priset av pressade marginaler, och föreningen vill därför instämma i utredningens utsaga att svenska företags lönsamhet i många fall kan »vara så pressad att möjligheten att hålla sig kvar på marknaden utan full kostnadstäckning redan är i betydande mån in-

tecknad». Den inhemska kostnadsutvecklingens betydelse för exportexpansionen kan därför inte starkt nog understrykas, och Exportföreningen vill instämma med utredningen i att »det svenska näringslivets förmåga att hålla konkurrenskraften vid makt kan sålunda komma att utsättas för hårdare prov än hittills». Exportföreningen vill i detta sammanhang särskilt peka på den ökade vikt som priset enligt mångstämmiga vittnesbörd från svenska exportföretag på senare tid kommit att tillmätas i den internationella konkurrensen, delvis som en följd av en mer energisk stabiliseringspolitik i flera länder, delvis som en följd av en något dämpad tillväxt i produktion och handel. De industriella köparnas minskade marginaler har tenderat att förstärka prismedvetenheten. Till detta kommer att den snabbare spridningen av tekniska och kommersiella nyheter skapar ett allt kortare försprång vid introduktionen av nya produkter och produktkvaliteter, vilket ger svenska företag, även om de är ledande inom sitt område, en allt kortare frist under vilken de kan tillgodogöra sig ett högre pris. Speciellt den svenska verkstadsindustrin här fått göra denna erfarenhet. Det synes likväl finnas en föreställning hos en kvalificerad opinion att huvuddelen av vår export p . g. a. specifika kvalitetsegenskaper h a r särskilt goda marknadsförutsättningar och därmed är undandragen hård konkurrens, speciellt i .prishänseende; det synes angeläget att sprida upplysning om att vi inte generellt kan förlita oss på något dylikt allmänt försprång. Exportföreningen vill också framhålla att den svenska exportindustrin — och även den för internationell konkurrens utsatta hemmamarknadsindustrin — redan har mött och i framtiden

229 i ökad utsträckning kan väntas möta en besvärligare internationell konkurrens till följd av de strukturella förändringarna inom de västeuropeiska ländernas näringsliv. Den kontinuerliga avtrappningen av de interna tullmurarna inom EFTA och EEC skapar nya betingelser och utvecklingsmöjligheter för progressiva företag, som ger dessa förmåga att utveckla export ej blott till länderna inom respektive block utan även till tredje land. Eftersom det svenska näringslivet redan i utgångsläget i betydande omfattning varit engagerad på utlandsmarknaderna, kan effektivitetshöjningar genom ökad utrikeshandelsinriktning inte vinnas lika omedelbart som i a n d r a länder. De skisserade tendenserna har inte bara betydelse för exportutvecklingen utan också för importkonkurrensen på vår hemmamarknad. Den liberala svenska importpolitiken har stimulerat till produktionsspecialisering och överföring av produktionsresurser till expansiva områden. Skall importkonkurrensen behålla sina ur nationalekonomisk synvinkel på lång sikt gynnsamma effekter är det emellertid viktigt att vår kostnadsutveckling står i en riktig relation till utlandets. Importkonkurrensen kominer annars inte att tjäna syftet att bygga upp näringslivets expansionskraft utan kan verka hämmande på utvecklingen och inskränka basen för exporten. En betydande bredd inom näringslivet är en förutsättning för att man skall kunna tillvarata de möjligheter som skapas genom strukturförskjutningarna i produktions- och marknadsbetingelser; att endast använda den aktuella exportförmågan som kriterium på företags och branschers effektivitet kan leda till en ekonomisk struktur, som på lång sikt ter sig nationalekonomiskt irrationell. Företags och branschers utvecklingskraft på exportsidan

är vidare i vissa faser beroende av att avsättningsförhållandena på hemmamarknaden inte drastiskt försämras; därav följer att man i lika hög grad måste beakta den internationella konkurrenskraften för produktion som är avsedd att täcka hemmamarknadens behov som för exportproduktion. Mot den här tecknade bakgrunden finner Exportföreningen det angeläget understryka långtidsutredningens slutsats att en expansion av industriinvesteringarna är nödvändig under återstoden av 60-talet för att kunna fylla de krav, som kommer att ställas på produktionskapacitet och konkurrensförmåga. Exportföreningen konstaterar att den förväntade knappheten pä arbetskraft accentuerar detta behov och hänvisar i övrigt till den utförliga behandlingen som dessa frågor ägnas i Sveriges Industriförbunds och Svenska Arbetsgivareföreningens gemensamma yttrande över utredningens betänkande. För att kunna utnyttja de möjligheter utlandsmarknaderna i framtiden kommer att erbjuda krävs att företagen får tillgång till finansiering även för andra syften än investeringar, nämligen dels för att bygga ut effektiva marknadsorganisationer, dels för att genomföra långsiktiga och kostnadskrävande marknadsföringsinsatser. Exportföretagens behov av krediter för exportfinansiering kommer också att växa, om den av långtidsutredningen skisserade tendensen mot ökad andel kapitalvaror i exporten skall kunna realiseras. Exporten av sådana varor måste i framtiden komma att växa betydligt snabbare än den totala exporten, speciellt i handeln med de mindre utvecklade länderna. Exportföreningen är övertygad om att endast om svenska och internationella biståndskrediter i ökad utsträckning kommer att bilda underlag för en finansiering av svensk export,

230 kommer över huvud taget den av långtidsutredningen skisserade snabba expansionstakten för exporten till dessa marknader att kunna uppfyllas. Exportföreningen vill i anslutning härtill betona vikten av att svenska företag gives möjlighet att fritt utnyttja den internationella kapitalmarknaden för upplåning liksom också att själva utan hinder överföra kapital till utlandet. Denna ståndpunkt synes inte stå i strid med ett önskemål att Sverige under en längre period inte skall vara nettoimportör av kapital. Föreningen vill inte heller se de internationella kapitalrörelserna bara som en fråga om företagsekonomiskt gynnsamma finansieringsmöjligheter utan också som ett villkor för att företagen skall kunna delta i det växande internationella utbytet av know-how och företagssamarbete (och därmed förknippade etableringar över gränserna). De svenska företagens konkurrenskraft och förmåga att bibehålla och utveckla sina marknader är starkt beroende av dylika möjligheter. Långtidsutredningen synes vidare något ensidigt uppehålla sig vid varuströmmarna över gränserna men i alltför liten grad beakta exporten och importen av tjänster. Handelsflottan ger sålunda ett betydande bidrag till bytesbalansen. Realismen i utredningens antagande om ett oförändrat sådant bidrag är beroende av en någorlunda gynnsam inhemsk kostnadsutveckling, möjligheter att till internationella villkor uppbringa kapital samt en dämpning av de nationalistiska tendenserna i mänga länders sjöfartspolitik. De direkta och indirekta effekterna pä bytesbalansen av den internationella konsult- och entreprenadverksamheten bör inte heller underskattas. Exportföreningen vill under hänvisning till Sveriges Industriförbunds och

Svenska Arbetsgivareföreningens gemensamma remissyttrande starkt understryka behovet av att vår inhemska resursanvändning på många områden, inte minst vad gäller investeringarna, tar sikte på att skapa förutsättningar för en total produktivitetstillväxt och minskad arbetskraftåtgång. En ekonomisk politik som syftar till hög rörlighet för arbetskraft och kapital är av utomordentlig betydelse för att näringslivet skall kunna anpassas till ändrade yttre förutsättningar. En betydligt större flexibilitet och mer dämpad efterfrågenivå än under 1965 synes vara en central förutsättning härför. Speciellt bör uppmärksammas att våra ambitioner på olika områden, speciellt inom den offentliga sektorn, inte får leda till att betydande produktionsresurser tas i anspråk och bindes på dessa områden för lång tid varigenom exportindustrin kan förhindras att på ett effektivt sätt tillvarata de möjligheter de utländska marknaderna erbjuder. Efter denna genomgång av de allmänna förutsättningarna för utrikeshandeln vill Exportföreningen något mera i detalj granska de antaganden på vilka utredningens bytesbalanskalkyl bygger. Föreningen känner till en början betydande tveksamhet inför den av utredningen som sannolik beräknade importökningstakten, vilken innebär att importen skulle tillväxa betydligt långsammare i relation till den totala produktionstillväxten än under tidigare femårsperiod. Eftersom importinnehållet i den privata konsumtionen tenderar att växa, synes en första viktig förutsättning vara att dennas expansion kan begränsas i nödvändig grad. Till detta kommer att det är svårt att se hur den expansion av industriinvesteringarna, vilken från långsiktssynpunkt synes nödvändig, skall kunna genomföras utan en större total importökning

231 än den kalkylerade. Även om utredningen funnit visst underlag för att ökade maskininvesteringar tidigare i minskad grad medfört ökad import, ställer sig föreningen bl. a. med tanke på utvecklingen under 1965, tveksam till om detta ger grund för ett antagande om en i framtiden minskande eller ens oförändrad importbenägenhet för dylika varor. Utredningen konstaterar vidare att exportkalkylerna får betraktas som relativt optimistiska. Exportföreningen vill instämma i detta och hänvisar till den utveckling som skett sedan utredningen verkställde sina beräkningar. Föreningen finner på samma grund utredningens skäl för det berättigade i en dylik optimism — att tidigare prognoser för utrikeshandeln på lång sikt i regel underskattat ökningarna — motsägelsefullt; utredningen framhåller ju själv att såväl de inre som de yttre förutsättningarna för utrikeshandeln denna gång är väsentligt sämre än vid tidigare långtidsutredningar. Eftersom även mycket små avvikelser från de av utredningen förutsedda export- och importökningstakterna har stort inflytande på bytesbalansens saldo, drar Exportföreningen slutsatsen, att den ekonomiska politikens uppgift att åstadkomma jämvikt, blir ännu större och därmed svårare än utredningen antyder. Långtidsutredningen understryker bl. a. den betydande osäkerhet, som vidlåder prognoserna för den handelspolitiska utvecklingen. Det synes därför vara av vikt att något diskutera denna utvecklings betydelse. Exportprognoserna förutsätter, att de långt förädlade varorna, vilka måste bära upp en stor del av vår exportökning kan exporteras under gynnsamma betingelser. Detta implicerar, att utvecklingen inom EFTA ger upphov till en starkt ökad handel;

Sverige förutsattes kraftigt öka sina andelar i EFTA-ländernas, speciellt de nordiska ländernas och Storbritanniens, import. Exportföreningen är benägen understryka långtidsutredningens tveksamhet att helt extrapolera senare års gynnsamma handelsutveckling inom EFTA för kommande år. En förutsättning för exportexpansionen på de nordiska länderna synes vara en snabb ekonomisk tillväxt i dessa länder, vilken i sin tur synes förutsätta att de får möjlighet att öka sin export till Sverige, som blivit en mycket betydande marknad för dessa länder. Frågan är i vilken utsträckning en sådan utveckling är förenlig med utredningens prognoser för den svenska importökningen. Många tecken tyder därtill på, att vi kan vänta en hårdnande konkurrens på de nordiska marknaderna, eftersom avsättningsmöjligheterna där för industriprodukter vinner en ökad uppmärksamhet även inom övriga västeuropeiska länder. Beträffande Storbritannien knyter sig åtskillig osäkerhet till våra möjligheter att i betydande grad öka de svenska andelarna i Storbritanniens import av bearbetade produkter. Även på denna marknad kan en ökad konkurrens förväntas, speciellt om det inom EEC börjar bedömas som sannolikt, att Storbritannien inom ett begränsat antal år kommer att i en eller annan form anslutes till den gemensamma marknaden. Sammanfattningsvis synes de antaganden, som gjorts om vår exportexpansion på Norden och Storbritannien, vara gynnsammast tänkbara; avvikelser från de gjorda prognoserna torde snarare gå i negativ än positiv riktning. Bedömningen av de svenska exportprodukternas marknadsutsikter inom EEC förefaller ganska realistisk, ehuru den uppenbarligen baseras på relativt optimistiska antaganden om den all-

232 manna tillväxttakten. Den största risi ken synes snarast ligga i att den svenska exporten till dessa marknader i regel torde ske till mycket små marginaler och inte alltid till full kostnadstäckning, vilket innebär, att en icke ringa del av exporten kan komma att falla bort, om de handelspolitiska perspektiven ytterligare förmörkas eller de allmänna konjunkturerna inom området försämras. Det torde i ett sådant mycket ogynnsamt fall vara svårt för många exportörer att även på medellång sikt finna kompensation på andra marknader. Det synes sålunda sammanfattningsvis angeläget understryka, att den svenska exportexpansionen, speciellt på Västeuropa och USA, i mycket väsentlig grad blir beroende av vårt näringslivs konkurrensvilja och konkurrenskraft, inte minst vad gäller priser och leveransförmåga. Kostnadsutvecklingen och hemmaefterfrågans höjd blir följaktligen centrala faktorer. Den i förhållande till tidigare utveckling relativt snabba expansionen av vår export till länderna utanför OECD, som kalkyleras av utredningen, ter sig relativt optimistisk. Ett skäl till detta är den aktuella och förväntade valutaknappheten i u-länderna, ett annat att en betydande del av de biståndskrediter, som kan komma att tilldelas u-länderna, torde komma att vara bundna och därför inte kan bli disponibla för finansiering av import från Sverige. Den handelspolitiska utvecklingens betydelse framträder sålunda med betydande skärpa. EFTA-samarbetet blir även i framtiden av stor vikt på grund av de nordiska ländernas och Storbritanniens roll som viktiga avnämare av svenska produkter. Ett uppbrytande av detta samarbete, varigenom ett eller flera av dessa senare länder kom att ingå i en annan ekonomisk enhet med

yttre tullar gentemot Sverige, skulle få mycket svåra konsekvenser. Om vidare någon förbättring i relationerna mellan EFTA och EEC inte skulle komma till stånd, vare sig genom överenskommelser om en viss »överbryggning» eller genom att Kennedyronden resulterar i väsentliga tullsänkningar, skulle de diskriminatoriska effekterna av EECsamarbetet slå igenom med full kraft. Samtidigt skulle betydande risker uppstå att protektionistiska krafter kom i rörelse på andra håll, exempelvis i USA. Att finna kompensation för de avbräck för svensk export, som en sådan utveckling sannolikt skulle medföra, inom östblocket och i de transoceana länderna ter sig orealistiskt; långtidsutredningen torde redan ha diskonterat kompensationsmöjligheterna i dessa områden. Det ter sig i dagens komplicerade och ovissa läge inte fruktbart att söka konstruera ett handelspolitiskt p r o gram, vilket skulle kunna förhindra en sådan för svensk export ogynnsam utveckling. Exportföreningen får därför inskränka sig till att konstatera att den svenska handelspolitikens uppgift måste bli att med alla medel som i olika lägen står till buds söka motverka en sådan ogynnsam utveckling i EFTA— EEC-relationerna och inom Kennedyronden samt att med all tyngd den förmår uppbringa i samarbete med övriga nordiska länder verka för att liberalisera handeln inom och utom Europa. Därvid bör uppmärksamheten i ökad utsträckning riktas mot de icke-tariffära handelshindren, vilkas handelshämmande effekter blir allt betydelsefullare v i d . en fortgående sänkning av tullnivåerna. Avslutningsvis vill Exportföreningen framhålla att inför de osäkra internationella perspektiven för återstoden av 60-talet utgör målmedvetna ansträng-

233 ningar att stärka den svenska konkurrenskraften den enda garderingen. Det gångna årets utveckling pekar klart på att vi i högre grad än tidigare måste slå vakt om denna; insikterna därom måste fördjupas och konkretiseras. En sådan skärpning av konkurrensförmågan kan endast åstadkommas genom att hålla tillbaka konsumtionsstegringarna och därigenom skapa ökat utrymme för investeringar, främst inom industrin. Investeringsverksamheten utanför industrin måste i högre gad än tidigare syfta till rationalisering och mekanisering. Den ekonomiska politiken måste därutöver i minst samma grad som i övriga västeuropeiska länder inriktas på att hålla löne- och pris-

utvecklingen under kontroll. Den första förutsättningen härför är att den inhemska efterfrågan begränsas till en rimligt hög nivå. Slutligen måste den ekonomiska politiken inriktas på att hålla de ekonomiska resurserna rörliga och anpassningsbara och därigenom underlätta näringslivets omställning efter den internationella utvecklingen. En sådan politik är en förutsättning för att vi i största möjliga utsträckning skall kunna få del av de tillväxtfrämjande effekterna av vårt höga och stigande utrikeshandelsberoende. Stockholm den 21 mars 1966. Jonas

Nordenson C.-J. Bouveng

Sveriges Grossistförbund Många av våra betydelsefulla samhällsekonomiska problem är till sin natur sä omfattande och komplicerade och dessutom förenade med så betydande investeringar i kapital och arbetskraft, att de kräver en långsiktig planering. Det är därför värdefullt, att långtidsutredningen sökt analysera de frågeställningar, som kan bli aktuella inom samhällsekonomin icke endast under de närmaste åren utan även fram över 1970-talet. De åtgärder, som vidtages i dag på det ekonomiskt-politiska området, bör härigenom kunna anpassas till de problem, som aktualiseras i framtiden. Utredningens analyser framstår i dag också som särskilt aktuella mot bakgrunden av behovet av en omprövning av vissa huvuddrag i vår ekonomiska politik med hänsyn till dels de framträdande tendenserna till bristande balans i vår Utrikeshandel och

dels den allt starkare press på vår samhällsekonomi, som tagit sig uttryck i inflationistiska kostnads- och prisstegringar. I utredningen understryks med rätt utrikeshandelns betydelse för vår totala ekonomi. Det ökade utrikeshandelsberoendet sätter och kommer i ökad grad att sätta gränser för vår ekonomisk-politiska rörelsefrihet. En grundläggande målsättning för svensk ekonomisk politik måste med hänsyn till utrikeshandelns ökande betydelse i vår totala ekonomi vara att upprätthålla en tillfredsställande grad av balans i utrikesbetalningarna. Därför måste även i Sverige uppgiften att hålla tillbaka kostnadsstegringarna tillerkännas en allt större vikt i anslutning till den ökade prioritet som prisstabiliseringsfrägorna fått och får i industriländerna i allmänhet. Det är angeläget att un-

234 derstryka, att en sådan balans måste åstadkommas genom generella ekonomisk-politiska medel, medan sådana ingrepp som importrestriktioner, importavgifter, exportsubventioner eller valutadepreciering måste undvikas. I vår egenskap av central organisation för svensk import h a r vi med intresse tagit del av det redovisade materialet vad gäller prognoser för utrikeshandeln och i synnerhet vad avser införseln. Genom vår utrikeshandelsavdelning h a r vi under en följd av år medverkat i de korttidsprognoser, som utföres av Kommerskollegium, och har i sådana sammanhang haft rika möjligheter att inse alla svårigheter, som är förknippade med utrikeshandelsprognoser. Någon närmare bedömning av utredningens prognoser anser vi oss emellertid icke ha anledning att göra. Vi vill dock framhålla, att de förefaller vara baserade på en viss optimism och att det naturligtvis är ovisst, om man skall kunna åstadkomma jämvikt i bytesbalansen 1970 eller t. o. m. ett överskott om 350 milj. kronor. En sådan utveckling blir givetvis i alldeles avgörande grad beroende av vilken målinriktad ekonomisk politik, som kommer att bedrivas. Det må dock erinras om att utredningen i sina prognoser knappast fäst större avseende vid hur export- och importprisernas inbördes relationer framdeles kan komma att gestalta sig. Vidare bör det observeras, att underskottet i bytesbalansen förra året blev 200 milj. kronor större än vad som utredningen utgått från. Detta förhållande innebär, att kraven på förstärkning av bytesbalansen ökats i förhållande till det material, som redovisas i utredningen. Mot bakgrunden av utredningens överväganden finns särskild anledning att uppehålla sig vid frågan om hur man skall undvika de risker, som sam-

manhänger med efterfrågeöverskottet i vårt samhälle och de därmed sammanhängande starka inflationstendenserna i vår ekonomi. Hithörande problem är så mycket allvarligare eftersom man — vilket framhålles i långtidsutredningen •—- även framgent kan räkna med ett starkt inflationstryck. Det finns anledning understryka, att den nuvarande pressen på vår samhällsekonomi icke är att tillskriva en alltför stark expansionstakt inom näringslivet. De inflationstendenser, som speglar bilden i dag, har närmast sin grund i att kostnaderna ökar i snabbare takt än vår produktivitet. Utvecklingen på arbetsmarknaden framstår därför — vilket också understryks av långtidsutredningen — som ett viktigt problem. Vi vill härvidlag i första hand framhålla, att en stabilisering i fråga om löneutvecklingen visserligen är önskvärd men att denna icke bör genomföras genom statliga direkta ingrepp i inkomstbildningen. Liksom hittills bör det ankomma på arbetsmarknadens parter att söka åstadkomma en sådan stabilisering samt en smidig anpassning av arbetstidens längd och förläggning. Självfallet är det också angeläget, att man i den pågående utredningen om arbetstidsförkortning beaktar behovet av en rörlig förläggning av arbetstiden. Av betydelse är även, att en rörligare arbetsmarknadspolitik främjas genom bättre planering på lång sikt, därvid verkningarna av de nuvarande åtgärderna på området bör utredas och analyseras. I likhet med vad som gjorts i ett par i riksdagen för någon tid sedan väckta motioner vill vi även understryka betydelsen av goda informationer om den aktuella balansen mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknadens olika delsektorer. Såsom nyss anförts anser vi att för-

235 utsättningar icke finns att genom statliga åtgärder direkt påverka den kostnadsfaktor, som är betingad av löneutvecklingen i vårt land. Desto angelägnare är det därför, att staten genom finanspolitiska åtgärder och på annat sätt söker påverka konjunkturerna i önskad riktning. Det bör emellertid framhållas, att det skattepolitiska instrumentet härvidlag endast har en begränsad räckvidd. En höjning av statens skatteinkomster kan nämligen i stor utsträckning gå ut över sparandet i stället för konsumtionen. I dagens samhälle med överfull sysselsättning kan man också — särskilt med hänsyn till progressionen i den statliga inkomstbeskattningen — räkna med att ökade skattekostnader kommer att leda till krav på kompenserande lönehöjningar och därmed ytterligare kostnad e r för näringslivet med höjda konsumentpriser som följd. I den pågående inflationsutvecklingen spelar det allmännas utgifter en utomordentligt stor roll. De senaste årtiondena har kännetecknats av att den offentliga sektorn utvidgats på sätt som gör att en effektiv kontroll över de statliga och kommunala utgifterna är av avgörande betydelse för möjligheterna att behärska situationen. Dagens läge motiverar en sträng återhållsamhet med de offentliga utgifterna och energiska åtgärder för ökad rationalisering och ökad effektivitet inom statlig och kommunal verksamhet. Icke minst bör utvecklingen i fråga om de kommunala investeringarna uppmärksammas i detta sammanhang. Under den gångna delen av 1960-talet har kommunernas investeringar i fasta priser ökat mer än dubbelt så mycket som nationalprodukten under samma tid. Detta h a r kunnat åstadkommas endast genom att näringslivet fått sin reella andel i investeringsresurserna reduce-

rad. Vi avser att h ä r nedan återkomma till frågor, som gäller handelns investeringar, men h a r ansett det angeläget att i detta sammanhang principiellt understryka betydelsen av en samordning och anpassning av investeringsplaneringen inom samhällslivets olika områden. Det bör även erinras om att det är inom den offentliga sektorn som vi finner det mest påtagliga underskottet i förhållande till efterfrågan. Främst bör här nämnas sjukvården och utbildningsväsendet. Köbildningen på dessa områden sammanhänger givetvis i första hand med att de nyttigheter som här ställts till förfogande helt eller delvis betalas av det allmänna och att därför någon normal prisbildning icke är möjlig. En övergång till ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster synes därför vara ett medel, som påtagligen är ägnat att lätta trycket på vår samhällsekonomi. Liknande synpunkter som de nu nämnda har vid olika tillfällen, bland annat av vårt förbund, framförts i samband med krav om slopandet av regleringarna på byggnads- och hyresmarknaden. Det framstår såsom uppenbart, att dessa regleringar medfört en höjning av kostnader och priser, som icke skulle inträffat om marknaden varit fri, samtidigt som de på ett konstlat sätt konserverat bostadsbristen. I långtidsutredningen framhålles uttryckligen att bostadsbristen sammanhänger med den prisbildning, som tillämpas på bostadsområdet och som medfört, att priser respektive hyror fallit med ungefär 30 % i förhållande till konsumentpriserna i övrigt under den tid regleringarna varit i kraft. Vi delar helt långtidsutredningens uppfattning, att det icke är möjligt att inom överskådlig tid återställa balans på bostadsmarknaden med mindre man

236 angriper problemen från såväl efterfråge- som produktionssidan. En fri marknad på bostadsområdet skulle på sikt betyda en dämpning av kostnadsstegringen på hyresmarknaden, en lättnad på kapitalmarknaden och en ökad rörlighet i fråga om arbetskraften. I det avsnitt av utredningen, som behandlar utvecklingstendenserna inom partihandeln, framhålles att denna sektor — liksom för övrigt också detaljhandeln — utmärks av en strukturomvandling mot färre och större enheter och av en långtgående rationalisering av varuhanteringen. Det framgår emellertid också, att denna utveckling ingalunda är avslutad. Alltjämt krävs stora insatser i rationaliseringshänseende för att det skall vara möjligt att motverka kostnadsstegringarna och hålla distributionskostnaderna låga. Rationaliseringsarbetet tar sig framför allt uttryck i mekanisering av varuhanteringen och i uppförande av nya effektiva distributionscentraler. Detta arbete återspeglas i den utredning av partihandelns investerings- och arbetskraftsbehov till 1970, som ingår som ett avsnitt i bilaga 3 till långtidsutredningen och som utförts av Grosshandelns Utredningsinstitut. Av denna utredning framgår att omsättningen i partihandeln under 60-talets senare hälft beräknas öka med i genomsnitt 6 % per år i fasta priser. Denna omsättningsökning är högre än vad som beräknats för detaljhandeln, vilket sammanhänger dels med att partihandeln inom vissa branscher medvetet breddar sitt sortiment i förhållande till detaljhandeln och dels med att ca hälften av partihandelns omsättning faller på branscher, som har andra avnämare än detaljhandeln. Så t. ex. betyder de ökade investeringarna inom industrin en ökad omsättning i partihandelsbranscher, som levererar maskiner, bygg-

nadsmaterial och liknande produkter. Av arbetskraftsprognosen för partihandeln framgår, att partihandelsföretagen räknar med att kunna hantera denna ökande varumängd med ett tillskott, av arbetskraft på endast 1 % per år. Omsättningen p e r sysselsatt kommer med andra ord att bli avsevärt högre än för närvarande. När det gäller investeringarna räknar prognosen med ett årligt investeringsbehov inom partihandeln på närmare 300 milj. kronor, vartill kommer ett årligt behov av kapital för lagerinvesteringar m. m. av ungefär samma storleksordning. Man torde kunna utgå från att detta kapitalbehov ligger i underkant med hänsyn till svårigheten för företagen att i nuvarande kapitalmarknadsläge planera för en längre period. Det måste här fastslås, att det r å d e r ett klart samband mellan investeringsoch arbetskraftsbehovet. Den gynnsamma utvecklingen i fråga om arbetskraften kan endast komma till stånd i den mån kapital kominer att finnas tillgängligt för de nödvändiga investeringarna. Det är därför angeläget att utrymme kommer att beredas för dessa investeringar liksom också att de institutionella hinder undanröjes, som i dag försvårar partihandelns kapitalförsörjning. Vi vill understryka, att samtidigt som kapitalbehovet sålunda ökar, självfinansieringsmöjligheterna för partihandeln kraftigt minskat under den gångna delen av 60-talet jämfört med 50-talet. Partihandelns självfinansieringsgrad, uttryckt som kvoten mellan partihandelns bruttosparande och bruttoinvesteringsutgifter inkl. förändringar i lagervolymen, utgjorde i genomsnitt ca 70 % för perioden 1951—1959 mot 48 % för åren 1960—62. Självfinansieringsgraden torde i praktiken vara än

237 lägre beroende på att ökningen i utestående kundfordringar, som inte redovisas i statistiken, torde vara större än ökningen av partihandelns leverantörskulder. Skärpta konkurrensförhållanden och stegrade lönekostnader i kombination med ökad investeringstakt är bidragande orsak till den minskade självfinansieringen. I samma riktning har verkat de minskade möjligheterna till nedskrivning av varulager och avsättning till pensionsstiftelser. Konsekvensen h a r blivit ett ökat beroende av upplåning. Mot denna bakgrund framstår det som särskilt angeläget att möjligheterna till sådan upplåning förbättras. Under senare år har visserligen vissa åtgärder vidtagits, som inneburit förbättringar för företagen, såsom tillskapandet av AB Företagskredit och bestämmelserna om rätt för bankerna att lämna bundn a lån. Stor betydelse synes också förslaget om företagsinteckning komma att få. Alltjämt kvarstår dock vissa problem, som utgör avsevärda hinder för många

partihandelsföretag. Dessa hinder sammanhänger dels med banklagens bestämmelser rörande säkerbeter och dels med den omstrukturering av kapitalmarknaden, som blir en följd av APfondernas snabba tillväxt. Det är därför angeläget att åtgärder vidtages dels för att uppmjuka säkerhetsbestämmelserna, som nu gynnar företag med traditionella saksäkerheter, och dels för att till partihandelsföretagen kanaliser a en rimlig andel av de växande APfonderna. Denna kanalisering av APmedel bör enligt vår mening gå via affärsbankerna, som sålunda bör ges bättr e möjligheter att öka sin utlåning till näringslivet, vilket i sin tur nödvändiggör ändrade säkerhetsbestämmelser. Dessa åtgärder måste genomföras med stor skyndsamhet. Det är vidare angeläget, att man genom skattepolitiska åtgärder förbättrar självfinansieringen inom näringslivet. Vi hemställer, att vad vi ovan anfört måtte beaktas vid den fortsatta behandlingen av ärendet. Stockholm den 28 mars 1966. Einar

Kördel

Sveriges hantverks- och industriorganisation Den långtidsutredning som nu presenteras är den femte i ordningen och är liksom sina föregångare avsedd att vara orienterande och vägledande samt att tjäna till ledning vid uppdragande av långsiktiga handlingslinjer, i första h a n d vid utformningen av landets ekonomiska politik. Ett studium av den nu framlagda utredningen visar, att tekniken i fråga om inhämtande av primärmaterial samt dettas bearbetning successivt förbättrats. Därmed ökar också möjlighe-

terna att på basis härav få fram säkrare beräkningar och prognoser. Som underlag för den presenterade utredningen ligger ett omfattande arbete, och även om åtskilligt av det nu framlagda materialet redan tidigare presenterats i olika sammanhang utgör en samlad utredning ett lättillgängligt och för både myndigheter och näringsliv värdefullt och intressant material som underlag för framtidsbedömning och planering inom olika sektorer. Organisationen har — utöver ovan-

238 stående positiva helhetsomdöme — icke anledning att i detalj granska de olika avsnitten av utredningen. Nedan följer emellertid kommentarer till några av de områden utredningen behandlat.

1. Penningvärdesutvecklingen

Det hade varit önskvärt om utredningen i sitt arbete ägnat mera uppmärksamhet åt innebörden och konsekvenserna av den fortgående försämringen av penningvärdet. Denna berörs visserligen i några avsnitt men ganska periferiskt. Enligt organisationens mening borde, med hänsyn till den faktiska utvecklingen under efterkrigstiden, just försämringen av penningvärdet och diskussionen av olika stabiliseringsåtgärder ha ägnats betydligt större utrymme både i denna och i tidigare långtidsutredningar. Inflationen inverkar på praktiskt taget alla de avsnitt som utredningen behandlar och gör sig bl. a. märkbar i fråga om utvecklingen av utrikeshandeln, kösituationen inom olika bristområden, snedbelastningen av arbetsmarknaden och kapitalmarknaden etc. Det bör emellertid noteras att utredningen har vissa beska kommentarer att göra, exempelvis beträffande kösituationen i fråga om utbildning, bostäder etc. (sid. 64—67), och att de stabiliseringsåtgärder i fråga om penningvärdet, som pågår utomlands, ägnats uppmärksamhet (sid. 51). Mera uppmärksamhet borde emellertid ha ägnats åt inflationsfrågorna, vilka enligt organisationens mening bort behandlas i en särskild avdelning.

2. Utrikeshandeln

Utredningens prognos beträffande utrikeshandelns förväntade utveckling är enligt organisationens mening väl op-

timistisk. Under fjolåret medverkade det ökande efterfrågetrycket i Sverige samt växande hinder för exporten till en försvagning av vår bytesbalans, och en fortsatt utveckling i samma riktning torde vara ofrånkomlig, om ej särskilda åtgärder vidtas inom den ekonomiska politiken. Det kan i och för sig vara riktigt att göra en positiv bedömning av utvecklingsmöjligheterna på området, men det låsta läget i fråga om en gemensam europamarknad, vår egen kostnadsutveckling och den h å r d n a n d e utlandskonkurrensen motiverar enligt vår mening en mera försiktig bedömning än den utredningen presenterar.

3. Sysselsättningsutvecklingen i olika sektorer

Utredningen klarlägger den förändring av arbetskraftssituationen som kominer att inträffa 1965—1970 och som innebär ett nettotillskott av endast 110 000 personer, samtidigt som enkäterna med näringsliv och samhällsinstitutioner antyder en efterfrågeökning på 165 000— 265 000 förvärvsarbetande. Härtill kommer att den beräknade arbetstidsförkortningen i realiteten kommer att minska antalet arbetstimmar jämfört med för närvarande. Med reservation för prognosernas osäkerhet är det uppenbart, att vi här står inför fakta beträffande tillgången på arbetskraft som kommer att framtvinga en begränsning av föreliggande planer på expansion inom praktiskt taget samtliga samhällssektorer. Det är värdefullt, att utredningen klarlagt dessa förhållanden, vilka hittills på många håll icke beaktats. Utredningen räknar med att arbetskraftens procentuella fördelning på olika näringsgrenar bl. a. skulle innebära att jordbrukets andel kommer att ytterligare sjunka från (för 1965) 7,8 till 5,5 % år 1970, industri och hantverk öka från 32,9 till 33,1 %, byggnads- och

239 anläggningsverksamhet öka från 9,8 till 10,3 % och varuhandeln sjunka från 13,5 till 13,2 %. Offentliga tjänster, som ännu 1950 endast sysselsatte 9,5 % av arbetskraften, beräknas komma att öka från 15,1 % 1965 till 17,1 % år 1970. Dessa siffror visar klart den starka ansvällning av den offentliga sektorn ur arbetskraftssynpunkt som ägt rum under senare år. Mot denna bakgrund konstaterar utredningen (sid. 218), att det beträffande den offentliga sektorn är »förvånande att inte bättre statistisk information över sysselsättningsförhållandena föreligger». För kommunernas del saknas löpande statistik över i offentlig tjänsteproduktion sysselsatt personal. Beträffande i offentlig tjänst anställda har utredningen på grund av otillräckligt underlag nödgats uppskatta antalet sysselsatta där, som beräknas ha ökat från 340 000 år 1955 till cirka 470 000 år 1965. Det privata näringslivet har att regelbundet till myndigheterna lämna detaljerade uppgifter om antalet sysselsatta etc. Det är knappast för mycket begärt att de offentliga organen i minst samma omfattning åläggs att tillhandahålla säkra och tillförlitliga sifferuppgifter rörande utvecklingen inom sin sektor.

4. Undervisning

Redovisningen av läge och utvecklingstendenser inom undervisningen visar bl. a. att 1965 cirka 145 000 personer var verksamma inom undervisningssektorn, varav cirka 80 000 i olika lärarbefattningar. Med utgångspunkt från totalutgifter 1965 av 5,3 miljarder uppskattar ecklesiastikdepartementet ökningen fram till 1970 av de offentliga kostnaderna på området till 70 %. Utredningens skildring av situationen på

området utgör ett gott exempel på hur i och för sig lovvärda ambitioner att snabbt öka undervisningens bredd och kvalitet kan medföra en utveckling i stark kontrast mot tillgängliga faktiska resurser. Undervisningsväsendets utveckling h a r under en följd av år präglats av bristande balans och andra störningsfenomen i fråga om en rad olika funktioner. Området i fråga tar i anspråk en så stor del av landets personella och ekonomiska resurser att en mera realistisk planering i fortsättningen ter sig ofrånkomlig.

5. Finansieringsfrågor

Utredningen har tagit upp vissa finansiella utvecklingsfrågor och den diskuterar bl. a. företagssparandet och investeringsfinansieringen. Organisationen anser att det varit önskvärt om utredningen mera utförligt behandlat finansieringsfrågorna, bl. a. ur företagens synpunkt, särskilt med hänsyn till att utredningen förutser, att näringslivets investeringar kräver avsevärt större upplåningsmöjligheter än hittills. Flera frågor aktualiseras här, bl. a. bankernas roll i en vidgad företagsfinansiering, AP-fondernas uppgifter etc. Det konstateras att näringslivets förmåga till självfinansiering successivt minskat. Detta för frågan om skattepolitiska åtgärder i förgrunden liksom även aktiemarknadens fortsatta ställning. Organisationen förutsätter, att dessa frågor kommer att behandlas i särskild ordning, men vill understryka vikten av att detta sker med all skyndsamhet och med beaktande av att näringslivets utvecklingsmöjligheter ej i onödan försvåras. Avslutningsvis vill Sveriges hantverks- och industriorganisation ställa frågan, varför ej hittillsvarande långtidsutredningar åtföljts av en långsik-

240 tig budgetering beträffande utgifterna inom den offentliga sektorn, i första h a n d statsutgifterna. Organisationen har tidigare, bl. a. i en rad remissyttranden, hävdat behovet av sådana åtgärder. En långsiktig budgetering av statsutgifterna och medelsbehovet för dessas täckande har varit och är särskilt behövlig med hänsyn till att bl. a. de ekonomiska konsekvenserna på sikt av olika kostnadskrävande åtaganden från statens sida måste kunna överblickas och en koordinering och an-

passning till faktiska resurser ske innan bindande beslut fattas. En i tid genomförd flerårsbudgetering från statens sida torde ha kunnat avsevärt minska de störningar i samhällsekonomin — bl. a. penningvärdets försäm^ ring — som präglat efterkrigstiden. Först när så sker kommer resultatet av arbetet med långtidsutredningarna att till fullo kunna utnyttjas. Stockholm den 25 mars 1966. Hans

Grundström

Sveriges Jordbrukskasseförbund Förbundet konstaterar att syftet med de svenska långtidsutredningarna liksom tidigare är att kartlägga och analysera utvecklingstendenser i ekonomien. Utredningarna är informerande och vägledande instrument för dem som på riksplanet har att utforma långsiktiga handlingslinjer för den ekonomiska politiken. Det ligger i sakens natur, att utredningarna inte kan göras mycket detaljrika, och således inte heller kan tillgodose de många och skiftande behoven av prognoser inom speciella branscher eller regioner. F ö r ett kreditinstitut som jordbrukskassorna med huvudsaklig inriktning på lantbrukets och därmed sammanhängande näringars kreditförsörjning blir intressesfären rimligtvis begränsad till i första rummet dessa näringars framtidsperspektiv samt till utvecklingen på kreditmarknaden. Förbundet gör denna gång avsiktligt en motsvarande begränsning i sitt remissvar och avstår helt från försök till bedömning av den ekonomiska utvecklingen i stort. Långtidsutredningens synpunkter på

jordbrukets och skogsbrukets utveckling återfinnes i huvudsak i avdelning 7. Framställningen grundar sig främst på bedömningar som gjorts inom 1960 års jordbruksutredning. Det heter att jordbruket står inför en omfattande strukturomvandling, men att den tilllämpade beräkningsmetoden med framskrivna trender närmast innebär att man bortser från möjligheten av en så genomgripande strukturomvandling att den före 1970 medför ett brott i utvecklingstrenden. Under 1970-talet skulle en mera radikal strukturförändring kunna komma till stånd. Till grund för prognoser över jordbruksproduktionens storlek läggs det lägre (2,65 milj. ha) av de alternativ för åkerarealen år 1975, som diskuterats inom utredningen. Det framhålls emellertid att en målsättning för jordbruksproduktionen, som ligger väsentligt under självförsörjning, förutsätter en ännu starkare nedgång i arealen än enligt detta lägre alternativ. Arbetsvolymen i jordbruket förutsattes minska med 6 procent per år, vilket innebär att antalet förvärvs-

241 arbetande skulle sjunka från nuvarande 265 000 till omkring 195 000 år 1970. Antalet företagare reduceras då med cirka 50 000, men arealen per företagare beräknas ändå inte stiga mer än till 18 å 20 ha mot nu 15. Totala bruttoinvesteringen i jordbruk, exklusive reparationer och underhåll, väntas stiga cirka 10 procent under samma tidsperiod. Det heter vidare, att man inte kunnat ta hänsyn till verkningarna av en ny jordbrukspolitik, som enligt utredningens bedömande dock skulle i hög grad kunna påverka prognosen, särskilt under 1970-talet. Friställandet av arbetskraft anses i hög grad bli beroende av takten i den strukturomvandling, som den förda politiken framtvingar. Förbundet vill till ovan refererade framställning anföra, att denna på en gång underskattar styrkan i de långsiktiga förändringar, som sedan lång tid tillbaka pågår inom jordbruket, och överskattar möjligheterna att genom politiska beslut kraftigt påverka dessa förändringar. Om utredningen haft tillgång till det ytterligare material, som sedermera framkommit i fråga om den yrkesverksamma lantbruksbefolkningens minskning och produktionens storlek enligt normalkalkyl, skulle intrycket av en accelererad förändring under senare år blivit starkare. Denna förändring är bl. a. resultat av jordbruksbefolkningens alltmer extrema åldersfördelning och den ytterligt svaga nyrekryteringen i näringen. Åldersfördelningen har också en betydande negativ effekt på investeringsbenägenheten vid ett mycket stort antal jordbruksföretag. Ägarna av dessa företag har som regel välordnad ekonomi, är föga skuldsatta och h a r blygsamma konsumtionsbehov. De är förhållandevis litet flyttningsbenägna och uthärdar bättre en produktprispress än större företag med 16—614734

hög skuldsättning och anställd arbetskraft. Det är skada, att långtidsutredningen inte ägnat ålderssammansättningen hos den ännu aktiva jordbruksbefolkningen större uppmärksamhet. Då skulle det sannolikt visa sig att de reella arbetskraftsresurser, som alltjämt kan överflyttas till andra uppgifter, är avsevärt mindre än vad utredningen antagit. Det framstår mot bakgrund av dessa synpunkter som särskilt angeläget, att en kommande långtidsutredning får närmare analysera de faktiska samhällsekonomiska kostnaderna av den arbetskraftsomställning, som sker i vårt samhälle. Man betraktar så lätt varje överföring från ett sämre betalt arbete till ett bättre som en nettovinst ur samhällelig synpunkt, och i stort sett har säkerligen exempelvis överföring av arbetskraft från jordbruk till andra näringar i vårt land varit samhällsekonomiskt lönsam. Det finns dock uppenbarligen fall, där omställningen kostar för mycket, både för samhället och, mänskligt sett, för individen. Så måste lätt bli fallet, då vederbörande bara kan räkna med en relativt kort aktiv tid i det nya yrket. När man talar om en väsentligt påskyndad strukturrationalisering glömmer man lätt bort de avsevärda rent fysiska hindren för denna i form av brist på personal i lantmäteriorganisation och domsagor, i den lokala lantbruksorganisationen och i arbetsmarknadsorganen. Andra hinder är bostadsbristen — här är det ju nu som regel fråga om familjer och inte om ogifta, som skall överflyttas och anpassas — bristande lärarkrafter för omskolningsarbete etc. Dessa brister kan inte övervinnas bara med ökade anslag. Att genomsnittsstorleken på jordbruksföretagen i hektar räknat måste öka långsamt är väl tämligen klart, när det samtidigt

242 med nedläggning av företag också sker en kraftig minskning av de odlade arealerna. Svaga och illa belägna jordar finns överallt i landet, om också i växlande proportioner. Det är ju ingalunda så att all den bästa jorden är samlad i några få, utpräglade slättbygdsområden. Medelstorleken på företagen är i själva verket ett föga känsligt mått på strukturutvecklingen. Vi kommer också att om 10 år ha kvar ett stort antal små gårdar, mest i form av deltidsjordbruk, även om huvuddelen av produktionen alltmer överflyttas till stora, intensivt bedrivna jordbruksföretag. Långtidsutredningen ägnar ett intressant avsnitt av sitt betänkande åt finansieringsfrågorna, och gör det troligt att en allt större del av investeringarna kommer att ske med lånat kapital. Förbundet delar denna uppfattning och vill särskilt framhålla att så också måste bli fallet för jordbruket. Visserligen räknar man med en kraftig krympning av den totala jordbruksproduktionen, som i och för sig innebär minskade kapitalanspråk. Å andra sidan måste de kvarvarande företagen drivas intensivt och med alla nutida tekniska hjälpmedel, om de t. o. m. vid en låg prisnivå skall kunna ge sina brukare en rimlig bärgning. Någon högre grad av självfinansiering kan man inte

räkna med vid sådana företag. Själva strukturomvandlingen i jordbruket ställer måhända ej så stora krav på nytt kapital utifrån. Visst kapital torde också komma att tillföras näringen genom integration från andra led i produktionskedjorna för livsmedel och skogsprodukter. Utvecklingen under senare år tyder på en ökning av jordbrukets lån i kreditinstituten med 1 å 2 procent per år, i fasta priser räknat. Det förefaller förbundet sannolikt att lånebehoven under en ny jordbrukspolitik kommer att stiga något snabbare. De preliminära resultat, som den särskilda finansiella långtidsstudien givit angående balansen på kreditmarknaden, synes oss intressanta, men bygger på en rad synnerligen ovissa antaganden Pensionsfondernas snabba tillväxt aktualiserar, som utredningen framhåller, frågan om fondmedlens placeringsvägar. Kanske måste successivt en ökad del tillföras den korta marknaden. Detta sker då enklast, och med bevarande av nuvarande låga administrationskostnader för fonderna, genom att kreditinstituten får ökade möjligheter att upplåna fondmedel. Förbundet föreslår, att denna fråga blir föremål för särskild utredning. Stockholm den 21 mars 1966. Halvdan

Åstrand Thorleif Lindgren

Sveriges Köpmannaförbund Vi tar fasta på att utredningsmännens antaganden om resursernas framtida fördelning mellan olika användningsområden är av modellteknisk natur och sålunda inte representerar någon programmatisk rekommendation. Syftet

med utredningen är i stället — liksom i fråga om tidigare utredningar av samma slag _ att kartlägga och analysera utvecklingstendenserna i ekonomin. Vi vill understryka att detta uppenbarligen innebär att det är nödvändigt att

243 reservera sig för den effekt som nya de förhållanden som konkurrensen melfaktorer kan komma att få på utveck- lan nu bestående och måhända senare lingen. uppkommande faktorer på m a r k n a d e n Utredningen utgår från att fritt kon- åstadkommer. sumtionsval, fri konkurrens, fritt yrkesSåsom framhålles av utredningen val och fri etableringsrätt — med vissa präglas omdaningen av detaljhandeln i i utredningen berörda modifieringar — hög grad av utveckling mot allt större kommer att vara allmänt accepterade butiker och en samtidig koncentration basprinciper för den svenska ekono- av handeln till tätorterna. Dessa strukmiska politiken. Enligt utredningen in- turförändringar sammanhänger med går också i förutsättningarna nu gäl- bl. a. befolkningsomflyttningen och bilande struktur- och ägareförhållanden lismen. inom näringslivet, en liberal handelsFörbundet anser det dock angeläget och tuilpolitik och generella finans- att påpeka att trots koncentrationen och kreditpolitiska, närings- och han- till större enheter och till centra så delspolitiska medel för att skapa eller finns alltjämt behov av och utrymme ändra de nödvändiga yttre betingelser- för mindre enheter, närhetsbutiker för na för den utveckling som bedömcs dagligvaror, både i tätorterna och inte som önskvärd. Därvid förutsattes att de minst på landsbygden, samt fackhangenerella mål som eftersträvas skall delsbutiker för tillgodoseende av difvara full sysselsättning, balans i utri- ferentierade konsumtionsbehov. Enligt kesbetalningarna samt prisstabilitet. den kalkyl som presenteras i utredFrån Köpmannaförbundets synpunkt ningen skulle också 1970 finnas 52 000 finns ingen anledning att göra någon butiker, en trots den beräknade minskerinran mot denna skissering av förut- ningen av butiksantalet avsevärd siffra. sättningarna för utredningen och den Förbundet vill också understryka utallmänna målsättningen. redningens konstaterande att storleksNär det gäller detaljhandeln har rationaliseringen gått hand i h a n d med långtidsutredningen anlitat Detaljhan- en övergång till självbetjäning. Detta delns Utredningsinstitut, som utfört en är mest påtagligt inom livsmedelshansärskild studie av utvecklingstenden- deln men även inom andra branscher serna inom denna del av varudistribu- sker en utveckling både till självbetjätionen. Då Köpmannaförbundet anser ning och i ännu högre grad till mellansig kunna räkna med att denna studie, former mellan full betjäning och självsom baserar sig på det omfattande ma- betjäning, exempelvis den inom många terial och de stora erfarenheter som branscher ofta tillämpade självvalsmeunder årens lopp samlats inom DUI, toden. ger underlag för en såvitt möjligt hållDet finns i detta sammanhang anledbar bedömning, finns det ur våra syn- ning att också framhålla utredningens punkter inte anledning att i detalj gå uppfattning att en stor del av volymökin på de uppgifter och synpunkter som ningen i fråga om den privata konsumanförts av DUI. Vi vill dock betona att tionen är kvalitetsbetingad. Volymen av de av institutet gjorda beräkningarna konsumerade varor och tjänster ökar endast är att betrakta som framskriv- genom att konsumenterna köper större ningar av just nu aktuella tendenser. kvantiteter men även högre kvaliteter. Sådana framskrivningar bör givetvis Såvitt vi kan bedöma leder det succesständigt bearbetas och anpassas efter sivt ökade välståndet till ökade a n s p r å k

244 på sortiment och service, vilket bör hållas i åtanke när det gäller att bedöma utvecklingen inom varudistributionen, bl. a. dess behov av arbetskraft. Det synes ofta betraktas som självklart att de mycket stora koncernerna inom detaljhandeln redan genom sin storleksordning uppnår en sådan rationalisering, att kostnaderna blir lägre än inom andra konkurrerande företagstyper. Det är analogier från stordriften inom industrin som därvid spelar in, utan att det dock lämnas tillräckliga belägg för att sådana analogier är helt tillämpliga. Av många uppgifter att döma synes det nämligen inte vara självklart att storföretagen kan bedriva sin verksamhet med lägre kostnader än många välskötta mindre och medelstora företag, under förutsättning givetvis att prestationerna i förhållande till konsumenterna är någotsånär likvärdiga. Även om det inte varit långtidsutredningens uppgift att analysera och belysa dessa förhållanden, finns anledning att understryka betydelsen av att den här nämnda frågeställningen för att denna i lämpligt sammanhang skall kunna uppmärksammas och härav betingade utredningar verkställas. Det synes vara synnerligen angeläget att kostnadsaspekterna på strukturförändringarna i ökad utsträckning analyseras och blir föremål för bedömanden. Utredningen räknar med att hela nettoökningen av arbetskraftsutbudet under perioden 1965—1970 kominer att bestå av kvinnor, medan däremot efterfrågeökningen inte kommer att vara lika ensartad. Då den kvinnliga arbetskraften som bekant spelar en mycket väsentlig roll inom detaljhandeln, skulle väl finnas anledning räkna med att dess behov av arbetskraft skulle komma att bli relativt väl tillgodosett. Redan nu är emellertid tillfredsställande re-

krytering till detaljhandeln svår att uppnå. Detta föranleder en stark press på kostnadssidan, samtidigt som de effektiviseringsåtgärder inom varudistributionen som utredningen hänvisar till givetvis påskyndas. Genom dessa åtgärder beräknar utredningen att behovet av arbetskraft i detaljhandeln endast i mindre utsträckning kommer att öka, trots att omsättningen från 1965 till 1970 anses komma att stiga mycket väsentligt. Av allt att döma är denna bedömning av detaljhandelns behov av arbetskraft under den närmaste femårsperioden alltför optimistisk. Detta behov kommer sannolikt att bli större än vad utredningen räknar med. Det är inte endast arbetskraftsproblemet som är av väsentlig betydelse för detaljhandelns utveckling utan även finansieringsfrågorna. Utredningen pekar på det stora kapitalbehov som föreligger för detaljhandeln. Det är angeläget att finansieringsfrågorna får en sådan lösning att det blir möjligt att bevara ett differentierat butiksnät av självständiga, i konkurrens med varandra verksamma butiksenheter. Därvid måste hänsyn bl. a. tas till de speciella förhållanden ifråga om möjligheterna att ställa säkerheter m. m. som råder inom detaljhandeln. Till sist är det angeläget för förbundet att framhålla att utvecklingen inom en så rörlig och särskilt just nu dynamisk näringsgren som detaljhandeln inte kan styras genom åtgärder som grundas på bedömningar för en relativt avlägsen framtid. Även om sädana bedömningar i viss utsträckning alltid måste ske, skall man ha klart för sig att de blir osäkra och att hänsyn ständigt måste tas till de förändringar som oavlåtligen sker. Stockholm den 24 mars 1966. K. E.

Gillberg

245 Sveriges Lantbruksförbund Föreliggande långtidsutredning har liksom tidigare utredningar av samma slag karaktären av en framtidsbedömning, nu närmast avseende tiden 1966— 1970 men med utblick mot 1980. Lantbruksförbundet begränsar sig i det följande till några i betänkandet gjorda prognoser och bedömningar av mera omedelbart intresse för jordbruket. Utvecklingen framöver inom denna näring beskrivs med utnyttjande bl. a. av material och sammanställningar från 1960 års jordbruksutredning. I allmänhet rör det sig här om trendframskrivningar till 1975 med ledning av den faktiska utvecklingen under olika tidsperioder. Sådana trendberäkningar är naturligtvis osäkra bl. a. på grund av de omläggningar av jordbrukspolitiken, som kan föranledas av 1960 års jordbruksutrednings förslag. I vad gäller utvecklingen fram till 1980 har på flera punkter gjorts en mera fri »bedömning» av som det vill sjmas delvis rätt äventyrligt slag. Lantbruksförbundet har sig bekant, att Statens jordbruksnämnd i sitt yttrande över betänkandet redovisat nya försörjningskalkyler, som utförts av kalkylsakkunniga. Förbundet nöjer sig med att understryka, att den försvagning av produktionskapaciteten (nedgång av självförsörjningsgraden), som jordbruksutredningen räknat med och som ligger till grund för långtidsutredningens bedömning, synes med hänsyn till dessa kalkyler snarast ligga i underkant. Resursminskningen i jordbruket — arbetskraft och åker >— h a r under senare år försiggått i mycket snabb takt, vilket utgör förklaring till nedgången i självförsörjningsgraden, efter-

som effektiviteten vid utnyttjandet av de kvarvarande resurserna starkt ökat. Trots detta kan man enligt förbundets mening, även om man förutsätter en omläggning av jordbrukspolitiken, knappast förvänta sig en så stark nedgång av antalet förvärvsarbetande i jordbruket som framgår av betänkandet eller från 265 000 år 1965 över 195 000 år 1970 till endast 80 000 år 1980, eller i procent av samtliga från 7,8 över 5,6 till 2,2 %. En så stark minskning av arbetskraften förutsätter — vid gjorda produktionsantaganden — en ökning av produktionsvärdet i jordbruket (i fast penningvärde) från 14 000 kr. per person 1965 till 34 000 kr. per person 1980. En dylik utveckling av effektiviteten är i och för sig önskvärd. Med hänsyn till svårigheterna att mobilisera kapital för de utomordentligt stora investeringar som en dylik utveckling förutsätter ställer sig dock förbundet ytterst tveksamt till realismen i prognosen. Långtidsutredningens på schematiska grunder gjorda framskrivning till 1980 bär inte sannolikhetens prägel och ger uppenbarligen en överdriven föreställning om jordbrukets betydelse som arbetskraftsreserv under 1970-talet. Flertalet av dem som kommer att lämna jordbruket under den närmaste tioårsperioden är för övrigt pensionärer. Förbundet vill i detta sammanhang erinra om att den arbetskraft, som redovisas under rubriken »Jordbruk», till inte oväsentlig del utför arbete även inom skogsbruket. Enligt inom Jordbrukets Utredningsinstitut utförda kalkyler skulle år 1960 av yrkesverksamma tillhörande jordbruket i skogsbru-

246 ket ha utförts ett arbete motsvarande insatsen av 35 000 helårssysselsatta. Även om skogsarbete framdeles i ökad utsträckning kommer att utföras av skogsarbetare utan anknytning till jordbruket, kommer jordbrukarbefolkningens arbetsinsats i skogsbruket även framdeles att vara en viktig faktor att räkna med. Gissningsvis motsvarar förut angivna 80 000 inom jordbruket 1980 endast omkring 65 000 å 70 000 helårsarbetande i den egentliga jordbruksdriften. Vad nu anförts visar ytterligare hur osannolik befolkningsprognosen för 1980 får betraktas vara. En väsentlig förutsättning för en så stark nedgång av jordbruksbefolkningen fram till 1980 som utredningen antagit utgör bl. a. att sammanslagningen av gårdar drivits mycket långt, så att av dagens knappt 200 000 endast omkring 50 000 komme att kvarstå (långtidsutredningen anger ej den sannolika förändringen av antalet brukningsenheter). Förbundet vill understryka, att för närvarande visserligen försiggår en mycket snabb nedläggning av småbruk. Uppbyggnaden av större familjeföretag genom sammanläggning går däremot rätt långsamt, beroende på bl. a. markanskaffnings- och finansieringssvärig-

heter som det här skulle ta för lång tid att närmare gå in på. Utredningen framhåller, fullt riktigt, att nybyggnadsverksamheten (exkl. bostäder) för närvarande är väsentligt lägre än vad som på lång sikt krävs, men räknar, närmast för senare hälften av 1960-talet, med en uppgång i nybyggandet »mot bakgrunden av att sammanslagning av brukningsenheter kan komma att ske i snabbare tempo». Lantbruksförbundet delar väl utredningens uppfattning, att en omfattande förnyelse av beståndet av ekonomibyggnader behöver komma till stånd, men delar inte optimismen att så verkligen kommer att ske. Förbundet är angeläget betona, att både ur samhällsekonomisk och företagsekonomisk synpunkt en dylik förnyelse av byggnadsbeståndet måste åstadkommas. För att underlätta en sådan bör dock avskrivningsreglerna för ekonomibyggnader ändras. Ur företagsekonomisk synpunkt räknar man numera med en avskrivning på 20—25 år. I skattehänseende utgör avskrivningstiden ej mindre än 67 år, vilket är helt orimligt. Stockholm den 21 mars 1966. Harald

Ture Bengtsson Håkansson Erik Swedborg

Tj änstemännens Centralorganisation Inledningsvis vill TCO framhålla att själva sättet för utredningsarbetets bedrivande varit lämpligare än tidigare använda metoder. De föregående långtidsutredningarna har med hänsyn till att utredningsmännen till en del framstått som företrädare för olika sektorer inom samhällsekonomin skapat utredningsprodukter av en viss kompromiss-

artad karaktär. Samhällsekonomiskt betingade avvägningar ha således utförts redan på utredningsstadiet. 1965 års långtidsutredning har utförts med annan teknik. Avvägningsproblematiken överlämnas helt till remissinstanserna och till statsmakterna. Utredningen inskränker sig till att fixera de problem som kräver sin lösning samt till att ut-

247 föra vissa överslagsmässiga kalkyler, som måste ligga till grund för ståndpunktstaganden i avvägningsfrågorna. Utredningen h a r härigenom kunnat framlägga ekonomiska resonemang som är strikta och klarläggande. Genom insamling av material från myndigheter, utredningsinstitut och experter har kraven på specialkunskaper blivit väl tillgodosedda. Genom kontakter med planeringsrådet och utredningsrådet har utredningsmännen beretts tillfälle att under arbetets gång få sina resonemang kritiskt granskade samt kunnat tillgodogöra sig synpunkter från rådens ledamöter. Av dessa skäl anser TCO att den begagnade utredningstekniken varit ändamålsenlig och väl ägnad att tilllämpas vid följande långtidsutredningar. TCO finner det särskilt tillfredsställande att utredningsarbetet kunnat genomföras så snabbt, att utredningsresultaten föreligger redan vid början av den period för vilken de ekonomiska utvecklingstendenserna skall analyseras. Sammanställningen av planer och expertbedömningar ger vid handen att utrymme saknas för att realisera samtliga planer fullständigt under den närmast kommande femårsperioden. För att åstadkomma realistiska exempel på sannolika utvecklingsalternativ har utredningen varit tvungen att vid sina totalsammanställningar företa modifikationer i vissa av de insända planerna. I och för sig skulle det ha varit önskvärt om man redan på utredningsstadiet konsekvent hade kunnat driva arbetet ett steg längre, nämligen på så sätt att myndigheter och utredningsinstitut delgivits planerna från övriga sektorer samt utredningens allmänna bedömning av vilken nedskärning i de ursprungliga planerna som måste äga r u m för att de sammanlagda anspråken på resurser bättre skall motsvara de

faktiska möjligheterna. Ställda inför sån dana uppgifter skulle planförfattare och experter ha kunnat revidera de planer som i första omgången framfördes, varefter långtidsutredningen skulle ha kunnat göra en förnyad sammanställning grundad på de utförda revisionerna. Det ligger i sakens natur att de modifikationer som utredningen nu utfört måste bli tämligen schablonmässiga, varför de kan avvika mer eller mindre från de anpassningar efter föreliggande omständigheter som man inom olika sektorer skulle bedöma som de mest lämpliga. Enligt TCO:s uppfattning bör långtidsutredningens resultat betraktas som grundmaterial för regelbundet återkommande revisioner. Man bör således arbeta med rullande planering; TCO vill härvid framhålla, att organisationen i begreppet planering i detta sammanhang inte inlägger någon annan innebörd än uppgörande av kalkyler över sannolika ekonomiska utvecklingstendenser. Att man vid utförande av en sådan rullande planering bör eftersträva största möjliga samarbete med myndigheter, utredningsinstitut och organisationer på samma sätt som samarbetet bedrivits inom ramen för den föreliggande långtidsutredningen finner TCO självklart. Långtidsutredningens betänkande klarlägger på ett mycket åskådligt sätt h u r statsmakter och kommunala organ genom redan fattade beslut intecknat en avsevärd del av den närmaste tidens förväntade ökning av bruttonationalprodukten. Besluten rörande varje enskild reform har inte sällan fattats utan tillräckligt beaktande av det totala utrymmet för expansion. Härtill kommer att viljan till privata investeringar är mycket stark, såväl inom näringslivet som inom bostadssektorn. Ett konsekvent genomförande av samtliga statliga och kommunala reformprogram

248 inom de ursprungligen avsedda tidrymderna skulle i förening med ett förverkligande av föreliggande planer för privata investeringar leda till en ytterligt stark begränsning av utrymmet för ökning av den privata konsumtionen. Härigenom skulle uppstå en situation som innebar påtagliga risker för inflatorisk utveckling. Den av utredningen gjorda bedömningen av den sannolika möjliga produktionstillväxten innebär bl. a. att produktionen per arbetstimme kommer att stiga snabbare under andra hälften av 1960-talet än under den första. Professor Ingvar Svennilson har i ett till utredningens huvudrapport fogat appendix behandlat frågan om kapitalinsats och ekonomisk tillväxt. Enligt professor Svennilsons analys skulle långtidsutredningens beräkning av arbetsproduktivitetens stegring vara alltför försiktig. Är denna bedömning riktig, skulle produktionstillväxten komina att överträffa långtidsutredningens kalkyler under de senare åren av den föreliggande femårsperioden samt under den därpå följande tiden. Vid en rullande planering av det slag, som TCO ovan föreslagit, skulle alltså bilden av den ekonomiska utvecklingen förändras tämligen snabbt. TCO vill i detta sammanhang understryka vikten av att allt stöd ges åt forskning som kan bidra till att ytterligare klarlägga förhållanden som rör arbets- och kapitalinsatsens produktivitet i förening med ändrade förutsättningar för arbetskraftens användning och tekniska förändringar. En säkrare kunskap om dessa förhållanden gör det möjligt att mer rationellt företa avvägningar mellan insatser för investeringsverksamhet och insatser i form av andra ekonomiskt-politiska och arbetsmarknadspolitiska medel. Utredningens

bedömning

av

den

framtida ekonomiska utvecklingen vilar självfallet huvudsakligen på nuvarande institutionella förhållanden. En ändring, exempelvis i fråga om det europeiska ekonomiska samarbetets utformning, skulle sannolikt få stora konsekvenser för den svenska ekonomins utveckling. Likaledes skulle en arbetstidsförkortning som gick längre än vad utredningen räknat med ändra förutsättningarna för produktionstillväxten. Nästan hela den nettoökning av arbetskraft som utredningen r ä k n a r med för den närmaste femårsperioden utgörs av gifta kvinnor. Av arbetskraftsfrågor tar TCO i det följande därför främst upp sådana som gäller gifta kvinnor. Om det möjligen kan ifrågasättas om inte långtidsutredningen något underskattat den sannolika produktivitetsökningen, gäller närmast det motsatta om utredningens antaganden i fråga om den totala arbetskraftstillgången. Utredningens kalkyler förutsätter exempelvis, att riksmedeltalet för gifta kvinnors förvärvsarbetsfrekvens 1970 skall ligga lika högt som de gifta kvinnornas förvärvsarbetsfrekvens 10 år tidigare i Borås, dvs. den stad som då hade den högsta andelen förvärvsarbetande gifta kvinnor. Härtill kommer att branscher som för närvarande uppvisar en vikande sysselsättning är dominerande inom de delar av landet, där enligt långtidsutredningen ett arbetskraftstillskott väntas föreligga. Förvärvsarbetsfrekvensen för gifta kvinnor kan höjas väsentligt, endast om statsmakterna utnyttjar de handlingsmöjligheter som står till deras förfogande. Det kan visserligen sägas, att de gifta kvinnornas sysselsättningsgrad i stor utsträckning är beroende av efterfrågan på kvinnlig arbetskraft. Detta skulle förklara den höga förvärvsarbetsfrekvensen i Borås, där näringslivet har ett starkt inslag av sådana bran-

249 scher, som traditionellt sysselsätter kvinnlig arbetskraft. En huvuduppgift för arbetsmarknadspolitiken skulle alltså komma att bestå i att stimulera efterfrågan på kvinnlig arbetskraft genom jämnare spridning av arbetstillfällen och genom fortsatt upplösning av gränserna mellan arbetsområden, som vanemässigt kommit att rekryteras av huvudsakligen manlig eller huvudsakligen kvinnlig arbetskraft. Det allmännas åtgärder för att öka de gifta kvinnornas förvärvsarbete kan emellertid inte begränsas till det arbetsmarknadspolitiska området. Utbildningspolitik, skatteoch socialpolitik måste, som TCO i andra sammanhang ofta understrukit, samordnas med arbetsmarknadspolitiken. En intensifierad och effektiviserad vuxenutbildning kan öka tillflödet av kvinnlig arbetskraft. En breddning av samhällets åtgärder i fråga om barntillsynen ökar förutsättningarna för bägge makarna att förvärvsarbeta. En successiv övergång till konsekvent genomförd särbeskattning skulle medföra att skattemässiga hänsyn blev utan betydelse för gifta kvinnors val mellan att förvärvsarbeta eller ej. Sammanfattningsvis vill TCO på denna punkt anföra, att det förhållandet att gifta kvinnors förvärvsarbete i stor utsträckning är efterfrågebetingat, ingalunda minskar värdet av de arbetskraftstillskott som kan erhållas genom social- och skattepolitiska åtgärder. TCO vill erinra om att en av organisationen utförd undersökning om TCO-medlemmarnas familjeinkomster visar att gifta kvinnors förvärvsarbetsfrekvens varier a r med andra makens inkomst på så sätt, att förvärvsarbetsfrekvensen under i övrigt lika omständigheter minskar vid stigande inkomst för mannen. Bedömningen av vilket arbetskraftstillskott, som kan erhållas genom ökat förvärvsarbete bland gifta kvinnor, måste

bli ytterst osäker, så länge man inte ens försökt göra någon mera ingående utredning av de faktorer som påverkar gifta kvinnors val mellan att stanna i hemmet eller att förvärvsarbeta. Enligt utredningen är det ytterst angeläget att gifta kvinnors förvärvsarbetsfrekvens fortsätter att öka. Om denna inställning skall omsättas i konkreta åtgärder från samhällets sida för att stimulera till ett ökat förvärvsarbete, borde dessa åtgärder inte, som nu är fallet, vila på rena gissningar om de gifta kvinnornas motiv för förvärvsarbete. Det föreligger en påtaglig disproportion mellan den detaljrikedom med vilken demografiska data såsom äktenskapsfrekvens och fruktsamhet prognostiseras som underlag för bedömanden om kvinnornas förvärvsarbete och den allmänna okunnighet som får bestå när det gäller familjernas inställning till frågan om bägge makarna skall förvärvsarbeta eller ej. Enligt TCO:s mening är det angeläget att denna senare fråga utredes. Möjligheten att tillvarataga existerande arbetskraftsresurser är starkt beroende av regionala avvägningar vid samhällsplaneringen. I varje fall i stockholmsområdet har ytterområdena alltför mycket av sovstadskaraktär. Antalet arbetsplatser är för få i förhållande till antalet boende i arbetsför ålder. Samtidigt fortsätter kontoriseringen av innerstaden. Av allt att döma föreligger en betydande undersysselsättning bland gifta kvinnor i Stockholms förortskommuner, ett missförhållande som beror på bristen på arbetstillfällen i närheten av bostadsområdena och på svårigheten för bägge makarna att vara borta så länge från hemmet som det skulle krävas, om bägge hade sitt arbete beläget på långt avstånd från hemmet. Förvärvsarbetsfrekvensen kan inte undgå att påverkas av att allt längre resor till och från arbetet i storstadsregioner-

250 na tar i anspråk en allt större del av människornas fritid. Utjämning av skillnader mellan traditionellt manliga och kvinnliga arbetsuppgifter, som TCO ovan understrukit vikten av, har stor betydelse för den regionala utvecklingen. Det kan således för närvarande inträffa att man på en viss ort inom en del branscher har en stark brist på arbetskraft, samtidigt som undersysselsättning råder bland kvinnor, därför att de inte är vana att ta arbete av det slag som kan erbjudas, eller därför att arbetsgivarna inom branschen inte är vana att sysselsätta kvinnor med ifrågavarande arbetsuppgifter. Åtgärder som samtidigt satts in från företagens och arbetsmarknadsmyndigheternas sida har på orter, där den h ä r beskrivna situationen varit rådande, visat sig kunna ge mycket goda resultat. Utredningen beräknar att behovet av arbetskraft inom jordbruk och skogsbruk under tiden 1965—1970 skall komma att minska i ungefär samma omfattning som antalet sysselsatta behöver öka inom industrin, inklusive byggnadsindustrin. Det är dock troligt att direkt övergång från jordbruk till industri kommer att ske i tämligen begränsad skala, eftersom de människor som lämnar jordbruksarbetet ofta är så gamla, att de inte i praktiken kan ställas till förfogande för någon annan arbetsmarknadssektor. Även om den svenska jordbrukspolitiken inom en nära framtid skulle komma att ges en ändrad inriktning i syfte att åstadkomma en nedskärning av jordbrukets produktionsvolym, står det klart att jordbruket till större delen spelat ut sin roll som arbetskraftsreservoar för stadsnäringarnas tillväxt. Utredningens sammanfattande kalkyler visar att en viss begränsning av den offentliga konsumtionens och de of-

fentliga investeringarnas tillväxttakt i förhållande till föreliggande planer kan bli nödvändig, om icke utrymmet för tillväxten av privata investeringar och framför allt ökningen av den förvärvsarbetande befolkningens privata konsumtion skall bli alltför kraftigt reducerad i förhållande till utvecklingen under 1960-talets första hälft. Även om en måttlig beskärning av den offentliga konsumtionens tillväxttakt i jämförelse med myndigheternas planer och prognoser är nödvändig, kan den med hänsyn till redan fattade beslut sannolikt inte göras så stark, att den privata konsumtionen 1970 får utgöra samma andel av bruttonationalprodukten som 1965. Inom flera grenar av den offentliga verksamheten måste de nu existerande utbyggnadsplanerna modifieras till att bättre motsvara de totala resursernas tillväxttakt. Enligt TCO:s mening är det på grund av utbildningens och forskningens produktivitetsfrämjande effekt önskvärt att utbyggnaden på dessa områden får fortsätta enligt planerna. Pågående eller planerade försök för att rationalisera undervisningen bör understödjas. Vuxenutbildningen är för närvarande ofullständigt utbyggd och bedrivs i allra största utsträckning som en fritidssysselsättning. Det ligger en fara i att alltför ensidigt bedöma arbetskraftstillgången antalsmässigt. Även arbetskraftens fördelning på olika utbildningsnivåer är av stor betydelse. Målmedvetna och koncentrerade insatser på vuxenutbildningens område kan leda till en relativt snabb förbättring av arbetskraftssituationen. Investeringsplanerna inom industri, handel och transportväsen är mycket vittomfattande. Att helt realisera dem är sannolikt inte möjligt. Även en ganska måttlig höjning av investeringstakten måste under de förhållanden som kommer att råda under den åter-

251 stående delen av 1960-talet komma att medföra att den aktiva generationens konsumtionsökningstakt blir pressad. TCO är likväl beredd att acceptera utvecklingsalternativ som innefattar en hög investeringskvot med hänsyn till de förutsättningar som därigenom skapas för fortsatt ekonomisk expansion. Att hålla investeringarna på en hög nivå kommer emellertid med den rådande arbetskraftssituationen att ställa stora krav på planmässighet i den ekonomiska politiken, om en inflatorisk utveckling skall kunna undvikas. Om det för bibehållande av samhällsekonomisk balans är nödvändigt att revidera myndigheternas planer för utbyggnad av sjukvård, åldringsvård och undervisning och företagens planer för skapande av industriella anläggningar, kan de omfattande planerna på investeringar i bostäder inte lämnas oberörda. E n dämpning i förhållande till de senaste årens stegringstakt i bostadsinvesteringarna måste emellertid minska utsikterna för bostadslösa att få lägenhet försävitt inte bostadspolitiken läggs om sä att de bostadslösa får ökade möjligheter att konkurrera också om lägenheter i det äldre beståndet. Utredningen framhåller, att bostadssubventionerna, vare sig de lämnas i form av räntebidrag eller förmånlig skattebehandling, samt hyresregleringen gynn a r dem som har, och speciellt dem som länge har haft en bostad, men missgynnar bostadslösa och nybildade bostadshushåll, vilka ofta har jämförelsevis låga inkomster. TCO utgår från att dessa synpunkter beaktas i det omfattande utredningsarbetet, som för närvarande bedrivs på det bostadspolitiska området, och förutsätter att konkreta förslag till åtgärder inom kort skall föreligga från flera av de kommittéer, som haft att utreda frågor rör a n d e bostadsförsörjning och hyrespo-

litik. Det nuvarande läget på bostadsmarknaden kännetecknas framför allt av stora regionala variationer. I vissa delar av landet, och därvid alldeles särskilt stockholmsområdet, har man inte kunnat genomföra de planer som gjorts upp för bostadsförsörjningen. Samtidigt som denna situation råder på orter, där efterfrågan på arbetskraft är mycket stor, fyller man tämligen lätt sina lägenhetskvoter på orter och i områden med stagnerande eller vikande befolkningsutveckling. I anslutning till utredningens avsnitt om kommunikationernas utbyggnad vill TCO endast ta upp frågan om de kollektiva trafikmedlen i storstadsområdena. TCO har ovan understrukit vikten av att sådana tätorter i storstadsregionerna som har tillräckligt befolkningsunderlag också vid regionplaneringen utnyttjas för lokalisering av företag och serviceanläggningar, så att undersysselsättningen bland gifta kvinnor minskar. Såsom framgår av professor T. Hägerstrands appendix med en analys av regionala utvecklingstendenser, kommer dock pendling över långa avstånd mellan bostad och arbetsplats att under alla förhållanden fortsätta för en stor del av arbetskraften. Långt ifrån att vara en uteslutande negativ företeelse innebär pendlingen bl. a. möjligheter att hålla befolkningen kvar i orter och områden, där näringslivet stagnerar eller går tillbaka. Människor kan fortsätta att vara bosatta på sådana orter, samtidigt som de h a r sin arbetsplats belägen i en centralort. Härigenom möjliggörs ofta en från lokaliseringspolitiska utgångspunkter mer harmonisk utveckling än om arbetskraftens bosättning koncentreras till en expanderande centralort. Oavsett h u r situationen på bostadsmarknaden utvecklas, kommer därför troligen en stor del av arbetskraften att ha långa dagliga

252 reseavstånd. Det är av många skäl önskvärt att dessa persontransporter utförs med kollektiva trafikmedel i stället för med egna bilar. En förutsättning för att de kollektiva trafikmedlen skall bli utnyttjade är emellertid att de utvecklas i takt med den allmänna standardhöjningen i samhället. De olika kollektiva kommunikationsmedlen företer här en ojämn utveckling. Vissa har förbättrats, såsom tunnelbanetrafiken, medan andra uppvisar en sänkt standard. Sådan standardsänkning kan ta sig uttryck i minskad turtäthet, försämrad precision i avgångs- och ankomsttider, förlängda eller under en följd av år eller kanske årtionden oförändrade restider samt minskad komfort genom att en stor del av passager a r n a förutsätts transporterade stående eventuellt också med minskad tillgång till bagageutrymme. En relativ eller absolut standardsänkning för ett kollektivt trafikmedel medför ökad övergång till färd i personbilar, där detta är tekniskt möjligt. Det bör observeras att valet mellan kollektivt trafikmedel och eget fordon för färd till och från arbetet inte uteslutande bestäms av rent ekonomiska överväganden. I de fall där det kollektiva trafikmedlet är obekvämt eller i annat avseende representerar en låg standard, föredras ofta resa i egen bil, även om det senare färdsättet är förenat med större kostnader för den enskilde. Även om en betydande höjning av antalet sjukhusplatser framför allt för långtidsvården måste ske under de närmaste åren, är en utökning av antalet sjukhusplatser i den takt som huvudmännen planerat knappast möjlig att realisera. En dämpning i utbyggnadstakten för den slutna vården måste emellertid kompenseras genom en förstärkning av den öppna vården. Enligt TCO:s mening bör sjukhusen ges större

möjligheter att följa patienterna även efter utskrivning, i de fall där ett fortsatt vårdbehov förekommer. Det kan ifrågasättas om inte distriktssköterskorna bör knytas närmare till sjukhusen och erhålla underrättelse direkt från sjukhusen vid utskrivning av patienter, som är i behov av kompletterande vård. En sådan ordning kräver sannolikt en förstärkning av distriktssköterskeorganisationen. TCO anser, att frågan om effektivare samordning av sluten och öppen vård bör göras till föremål för en särskild utredning, varvid bl. a. utländska erfarenheter av kombination av sjukhusvård och hemsjukvård bör studeras. Vidare bör man utreda behovet av en förändrad avgiftspolitik. En patient som vårdas i hemmet och vid upprepade tillfällen — kanske flera gånger per vecka — måste uppsöka sjukhus för att få en viss behandling, får vidkännas en större utgift än om den sjuke ligger på sjukhus och där erhåller motsvarande behandling. Även ersättningsreglerna från sjukförsäkringen är konstruerade så att patienterna anlitar sjukhusen med deras dyrbara utrustning även för relativt okomplicerade sjukdomstillstånd, som lika väl skulle kunna behandlas av privatpraktiserande läkare. Patienterna får vid sjukhusbesöken en större del av läkararvodet ersatt än vad som kan utgå vid besök hos privatpraktiserande läkare. Det är möjligt att en översyn av dessa regler skulle kunna medföra ett mer rationellt utnyttjande av de tillgängliga vårdresurserna. Frågan om ändrade grunder för avgiftsbeläggning på tjänster som det allmänna tillhandahåller eller införande av avgifter i en del av de fall, där ingen prissättning för närvarande förekommer äger aktualitet också utanför vårdområdena. En prissättning på det allmännas tjänster som bättre svarar

253 mot de verkliga kostnaderna förutsätter dock p å många områden införande av behovsprövade prisnedsättningar. Det är omöjligt att generellt fastslå huruvida ökad användning av avgiftsfinansiering bör tillgripas eller inte. Denna fråga måste avgöras från verksamhetsgren till verksamhetsgren, varvid den rationalisering som kan uppstå vid avgiftsfinansiering får vägas mot förväntade sociala konsekvenser. Efter hand som den offentliga sektorn tar i anspråk allt större andel av de totala resurserna, skärps kravet på produktivitetsförbättringar också inom denna del av samhällsekonomin. Rationaliseringstakten växlar uppenbarligen

starkt mellan olika offentliga tjänsteområden. Högst är den på sådana områden, där arbetskraftsbristen varit mest besvärande. För att stimulera de anställda till positiv medverkan i rationaliseringsarbetet bör detta bedrivas pä sådant sätt att berättigade krav på anställningstrygghet inte åsidosätts. Vidare bör man inom den offentliga sektorn närma sig det övriga näringslivets friare befordringsmöjligheter. Där utbildningsmässiga meritkrav måste upprätthållas, bör möjligheter till vidareutbildning skapas för de anställda. Stockholm den 21 mars 1966. Arne H.

Nilstein

ESSELTE AB. STHLM 6 6

'- ; r K H Qv

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966 1. La Cooperation internordique

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen) Justitiedepartementet Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsökningsrätt V. [38] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Ny Hyreslagstiftning. [14] 2. Undersökning angående hyressplittringen. [15] Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29] Vägfraktavtalet I. [36] Utrikesdepartementet Internationellt freasforskningsinstitut i Sverige. [5]

Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation. [11] 1965 års försvarsutredning. 1. Strategi i väst och öst. [18] 2. Svensk säkerhetspolitik. [56] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35] Militärtandvården. [58] Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] De statliga undervisningssjukhusens organisation. [37] Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever. [43] Aktiv åldringsvård och handikappvård. [45] Smittskyddslagstiftning. [50] Yrkesskadeförsäkring. [54]

Finansdepartementet

1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 19661970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga i [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilag 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investerings behov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklings tendenser inom undervisning, hälso- och sjukvår samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] 6. Fram tidsperspektiv för svensk industri 1965—1980. Bi laga 4. [51] 7. Remissyttranden över 1935 års lång tidsutrednings huvudrapport. [59] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42] Värdesäkring av trafiklivräntor. [53]

Ecklesiastikdepartementet

Yrkesutbildningen. [3] Arbetspsykologisk verksamhet. [40] 1962 års ungdomsutredning. III. 1. Ungdomens föi enings- och fritidsliv. [47] Skolgång borta och hemma. [55]

Jordbruksdepartementet

Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jord brukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida jordbruks politiken. B [31] Jaktstadgan m. m. [46] Lantbruksnämndernas nya organisation m. m. [4£ Skoglig forskning. [52]

Handelsdepartementet Ellagstiftningsutredningen. I. Lagstiftning mot ra diostörningar. [22] 2. Lagstiftning om elektrisk anläggningar. [39] Sällskapsresor. [25] Prissamverkan och konkurrens. [48]

Inrikesdepartementet

Kommunikationsdepartementet Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [33] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [34] Fordonskombinationer. [41] Utkommer senare.

Bostadspolitiskt kreditstöd. [44J Civildepartementet Centralt statligt personalutbildningsorgan. [57]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966

******

V*/