angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

1 Nr 125

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 m. m.; given Stockholms slott den 21 april 1966.

Kungl. Maj :t vill hänned, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :t

Min allernådigste Herres och Konungs frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas, mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen, den ekonomiska politiken. Det i statsverkspropositionen framlagda riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar i vad avser såväl budgetens inkomstsida som dess utgiftssida. I samband härmed lämnas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningen för innevarande budgetår innebär att totalbudgeten blir balanserad. För nästa budgetår leder beräkningarna till ett överskott på ca 250 milj. kr. Bägge dessa beräkningar underskattar dock utgiftsutvecklingen eftersom några kostnader för bl. a. böjda löner till de statsanställda ännu inte kunnat beräknas.

I anslutning till redovisningen av långtidsutredningens resultat och beräkningen av den långsiktiga budgetutvecklingen behandlas den ekonomiska politikens mer långsiktiga avvägningsproblem.

Såsom särskilda bilagor lämnas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1966, en promemoria angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen och en långtidsbudget för budgetåren 1966/67—1970/71.

1 llihang till riksdagens protokoll l'JG6. 1 samt. AV 125

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 21 april 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om reviderad finansplan och förnyad beräkning av inkomster för budgetåret 1966/67 jämte därmed sammanhängande frågor och anför.

REVIDERAD FINANSPLAN 1966

Den internationella ekonomiska politiken

Konjunkturutvecklingen. Industriländernas ekonomiska aktivitet löper i stort sett vidare i de banor som beskrevs i finansplanen. Tillväxttakten verkar emellertid bli något snabbare än vad som tidigare förväntats. Produktionen i Förenta staterna steg sålunda så kraftigt under fjolårets sista kvartal att helårsnivån kom att ligga 5,5 % över 1964, och man räknar nu med att detta resultat skall kunna upprepas i år. Takten i Västeuropas produktionsstegring förefaller komma att öka något till 4 %. De allmänna utsikterna för 1967 är givetvis mera oklara. För dagen finns dock knappast anledning räkna med annat än att den internationella högkonjunkturen fortsätter.

I Västeuropa hänför sig de förstärkta expansionstendenserna i första hand till EEC-området. Produktionen väntas där stiga med 4,3 % i år mot 3,5 % 1965. Inom EFTA saktar ökningen troligen av något, uppskattningsvis till 2,8 % 1966 mot 3 % i fjol. För EFTA-staterna exklusive Storbritannien är motsvarande siffror 3,7 % och 4,1 %. Uppsvinget i Frankrike och Italien, där resursläget är gynnsamt, verkar nu fastare förankrat och kan väntas uppväga inbromsningen i Västtyskland. I detta land genomförs f. n. en dämpning av efterfrågetrycket genom att statsutgifterna begränsas och

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

kreditmarknaden hålls stram; härigenom kan den redan av resursskäl dämpade produktionstillväxten mattas ytterligare något. I de mindre EFTAländerna sätter kapacitetsläget en tämligen snäv gräns för tillväxten. Efterfrågetrycket i dessa länder är genomgående starkt men visar tecken på att lätta under inflytande av stabiliseringsåtgärder. Storbritanniens nationalprodukt förutses liksom 1965 överstiga fjolårsnivån med drygt 2 %. Man räknar därvid med en något snabbare expansion under loppet av 1966 än under förra året. Den brittiska arbetsmarknadssituationen är emellertid ytterst ansträngd och betalningsbalansläget — som jag skall återkomma till — sådant att ytterligare efterfrågebegränsningar kan bli aktuella.

Prisernas ökningstakt i Frankrike och Italien har minskat genom den tidigare kraftiga åtstramningen och man tror inte att det pågående uppsvinget skall skapa nya påfrestningar i år. Prisuppgången i Västeuropa i övrigt kan visserligen inte ännu sägas ha dämpats påtagligt men tendenser till avsaktning är märkbara. Partipriserna på industrivaror steg sålunda allmänt långsammare i fjol än tidigare. Särskilt bör uppmärksammas att i Västtyskland har ökningen i såväl industriarbetarnas timförtjänster som producentpriserna för investeringsvaror avtagit. Den återhållsamma ekonomiska politiken i detta land sedan hösten 1965 och motsvarande inriktning i flera mindre industriländer kan efter hand ge mera tydliga utslag i form av en lugnare prisutveckling. Mot bakgrund av övertryck på arbetsmarknaden och en låg produktionsökning har den brittiska pris- och kostnadsutvecklingen visat en stigande tendens. I Förenta staterna har fem års stigande aktivitet reducerat arbetslösheten påtagligt och lett till ett allmänt högt kapacitetsutnyttjande i industrin. I fjol översteg de avtalsmässiga lönehöjningarna för första gången på länge produktivitetens ökning. Hittillsvarande prishöjningar synes dock mera återspegla höjda priser på jordbruksprodukter och importerade råvaror än någon allmän balansrubbning i ekonomin. Fortfarande är den amerikanska prisstegringstakten avsevärt lägre än i Västeuropa. Det är ännu för tidigt att avgöra om prisstegringstendenserna kommer att förstärkas eller ej; från de amerikanska myndigheternas sida har man vid flera tillfällen tillkännagett att man är beredd att vid behov inskrida för att dämpa efterfrågan.

Den allmänt sett positiva bild, som kan tecknas av industriländernas produktionsutveckling under 1966, anger att förutsättningarna för en inte oväsentlig expansion av det internationella handelsutbytet är goda. Denna expansion synes också gå i riktning mot en förbättrad balans mellan olika länder och länderområden. Detta kan illustreras med prognosen för EECområdet, som innebär att det samlade bytesbalansöverskottet skall minska i år mot en ökning på 1,5 miljarder dollar 1965. En sådan utveckling rimmal väl med Storbritanniens och USA:s strävanden att komma till rätta med sina betalningsunderskott. Man kan också räkna med att råvaruländernas exportutsikter, som förbättrades under senare delen av 1965, skall

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

vara goda även i år. Det svaga likviditetsläget i dessa länder gör det samtidigt troligt att deras import av industrivaror knappast ökar mera påtagligt förrän ett stycke in på 1967.

Som mål för den amerikanska betalningsbalansen, som förra året visade ett underskott på 1,3 miljarder dollar, har uppställts ungefärlig jämvikt under 1966. Uppnåendet av detta mål förutsätter att fjolårets försämring av handelsbalansen återhämtas samtidigt som den kraftiga begränsningen av de utgående kapitalrörelserna vidmakthålls. Viss tveksamhet har uttalats om detta kan ske utan att ytterligare åtgärder vidtas för att dämpa den interna efterfrågeökningen i USA. I sammanhanget kan konstateras att den ekonomiska politiken i Förenta staterna bör underlättas av att den interna och externa jämviktens krav numera i betydande mån synes sammanfalla. En särskild osäkerhetsfaktor med hänsyn till effekten på betalningsbalansen utgör i detta sammanhang de växande utgifterna för krigföringen i Vietnam.

Övervinnandet av den brittiska betalningskrisen visar sig bli en rätt tidskrävande process. Medan den första etappen i programmet för betalningsbalansen — halverandet av underskottet från 1964 till 1965 — genomförts framgångsrikt råder viss osäkerhet om möjligheterna att planenligt nå full jämvikt redan i år. Det har ifrågasatts om detta mål kan förverkligas vid ett sådant högt efterfrågetryck som föreligger internt i den brittiska ekonomin. Graden av finanspolitisk restriktivitet i den statsbudget, som framläggs i dagarna, kan därvid bli av central betydelse. Angelägenheten av en kraftig förbättring av den brittiska betalningsbalansen understryks av att krediterna från valutafonden, sammanlagt 2,5 miljarder dollar, skall vara återbetalade senast 1970.

Betydelsen av återställd jämvikt i USA:s och Storbritanniens betalningsbalanser för det internationella betalningssystemet har understrukits i olika sammanhang. Avvecklingen av reservvalutaländernas underskott utgör också utgångspunkten för de överläggningar som f. n. äger rum inom främst »de tios» krets och inom valutafonden om en förstärkning av det rådande likviditetssystemet. Ett upphörande av dessa underskott skulle emellertid samtidigt betyda att en traditionell källa till likviditet bortfaller. En tillfredsställande utveckling av världens produktion och handel kan därför göra det nödvändigt att medvetet skapa nya reservtillgångar i stället. Någon allmän brist på likviditet kan visserligen inte sägas föreligga f. n. Detta kan emellertid knappast tas till intäkt för att skjuta arbetet på en reform av likviditetssystemet på framtiden. För att undvika uppkomsten av en allmän likviditetsbrist måste man i god tid ha träffat överenskommelse om systemets utformning. Jag hoppas därför att de åsiktsskillnader som alltjämt föreligger mellan de större länderna beträffande nödvändigheten och innebörden av en förstärkning av det internationella likviditetssystemet skall kunna utjämnas.

Under de senaste månaderna, då samarbetet inom EEC återupptagits i

Kungl. Mcij. ts proposition nr 125 år 1966 5

full utsträckning, synes atmosfären för en lösning av de europeiska integrationsproblemen ha förbättrats. EFTA-länderna, som fortsatt att fördjupa sin samverkan på olika områden, tog som bekant under 1965 ett initiativ till närmare samarbete med EEC för att skapa förutsättningar för en allmän avveckling av handelshindren mellan blocken. I avvaktan på att möjligheterna för ett sådant samarbete närmare klarläggs, följer man från svensk sida utvecklingen på integrationsområdet noga som en beredskap för en eventuell framtida förhandlingssituation. Det är därvid av särskild vikt att söka fastställa vilka olika restriktioner på den inhemska handlingsfriheten som kan bli följden av det internationella samarbetets vidareutveckling. Befinns därvid att något av de instrument som nu kan anlitas för att främja målen för den ekonomiska politiken inte längre skulle stå till fritt förfogande blir nästa led i den pågående beredskapsplaneringen att undersöka med vilka andra medel dessa mål kan förverkligas.

Oavsett hur de europeiska marknadsproblemen kan komma att lösas kvarstår som den väsentligaste bindningen av vår ekonomisk-politiska handlingsfrihet det absoluta kravet på att den svenska ekonomins internationella konkurrenskraft bibehålls och förstärks. De allmänna konjunkturtendenserna i industriländerna förefaller relativt gynnsamma. Emellertid äger en förskjutning rum under 1966 av expansionens tyngdpunkt från sådana länder av central betydelse för vår export som de nordiska länderna och Västtyskland till andra områden, samtidigt som produktionsökningen förblir låg i Storbritannien. Detta gör att exportklimatet för svensk del inte är lika gynnsamt.

Långtidsperspektiven. De internationella betingelserna för produktion och handel måste ägnas skärpt uppmärksamhet eftersom Sveriges bytesbalans — på längre sikt avgörande för sysselsättningsnivån och tillväxttakten — sedan i fjol är ur jämvikt. Långtidsutredningen har utgått från ett grundläggande antagande om fortsatt betydande expansion i världsekonomin. Förutsättningar synes finnas för att produktionen i OECD-länderna fram till 1970 kan stiga i nästan samma takt som under decenniets första hälft, dvs. med 5 % om året. Om dessa förutsättningar förverkligas så torde också den internationella handeln fortsätta att stimuleras. Eu årlig stegring i OECDländernas totala import med 6 å 7 % verkar trolig. I fråga om handelspolitiken vill jag bara erinra att det är ovisst när och hur ett närmande mellan de västeuropeiska liandelsblocken kan äga rum. Även utgången av Kennedy-rundan är osäker. Försiktigtvis får man vara inställd på att svårigheterna för utomstående länder att avsätta varor inom EEC ökar samtidigt som stimulansen genom gemenskapen i EFTA torde avtaga.

Förutom utvecklingen på integrations- och tullområdena kan förskjutningar i prioriteringen mellan skilda ekonomisk-politiska mål medföra att det internationella klimatet blir kärvare än vad de reala förutsättningarna och en summering av nationella planer synes ange. Ett stort antal västcuro-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

peiska länder upplevde under 1960-talets första hälft en större prisstegring än under senare delen av föregående årtionde samtidigt som sysselsättningsoch tillväxtmålen blivit bättre tillgodosedda. Det är redan av den anledningen naturligt att den ekonomiska politiken alltmer inriktats på att hålla tillbaka pris- och kostnadsstegringarna och detta har, som jag redan påpekat, skett inte helt utan framgång. Dessutom har det ökade inbördes beroende som följer med den vidgade internationella arbetsfördelningen i samverkan med den förbättrade amerikanska konkurrensförmågan drivit fram den ökade betoningen av stabilitetsmålen. Jag delar bedömningen i långtidsutredningen att dessa faktorer torde göra sig gällande också i fortsättningen. Visserligen har den amerikanska ekonomin på sistone utsatts för påfrestningar men dels är avståndet till hittillsvarande europeisk prisstegringstakt fortfarande stort, dels kan övertrycket så småningom mildras antingen genom åtstramande åtgärder eller t. ex. genom en ändrad politisk situation i Sydostasien.

Som ett uttryck för den ökade tonvikten på stabilitet kan man också betrakta det arbete som inom OECD:s ram nedläggs på att driva fram en mer energisk, effektiv och internationellt sinnad politik för att undvika resp. eliminera balansbristen i enskilda länders utrikes betalningar. Detta arbete ingår som ett led i förhandlingarna om en likviditetsreform och syftar till att åstadkomma en förstärkt disciplin i den ekonomiska politiken. Ännu kan man inte bedöma de praktiska resultaten av dessa strävanden, men möjligen leder de bl. a. till att politiken för att reglera den inhemska efterfrågan blir mer återhållsam. Jag håller med utredningen om att det inte föreligger någon generell brist på likviditet som skulle utgöra en överhängande risk för starkt restriktiv ekonomisk politik. Ett stramare läge kommer dock att inträda efter hand när dollarutflödet från USA upphör. Det är just för att möta den situationen som de aktuella förhandlingarna syftar till att skapa ett system för kompletterande likviditetstillskott.

Naturligtvis går det inte att bestämt säga varken i vad mån industriländernas ökade ansträngningar att nå stabilitetsmålen kommer att lyckas eller vilken effekten kommer att bli på tillväxten och handelsutbytet. Resultaten och inverkan på ekonomin beror i hög grad på kombinationen av ekonomiskpolitiska instrument och på hur snabbt störningstendenser angrips. Som jag framhållit i tidigare finansplaner har motåtgärder ofta tenderat att sättas in för sent och därför behövt bli drastiska. Även avsaknaden av mekanismer för att främja produktionsfaktorernas rörlighet har krävt långvarig och omfattande dämpning av efterfrågan för att åstadkomma önskad stabiliseringseffekt, varvid återverkningarna på aktiviteten och sysselsättningen blivit relativt starka. Särskilt har investeringsviljan drabbats, vilket kan göra det svårt att prestera så stora produktivitetsökningar som förutsätts i de nationella långtidsplanerna. Arbetsmarknadspolitiken och annan rörlighetsbefrämjande politik är visserligen nu på flera håll under utbyggnad, men det

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

kommer säkert att dröja innan man når en sådan skala att den tillväxthämmande effekten av stabiliseringsaktioner påtagligt tonas ned.

Svårigheterna för en framgångsrik europeisk stabiliseringspolitik är avsevärda. Flera länder står liksom Sverige inför en bekymmersam utveckling i fråga om arbetskraften. Krav på utjämning av löneskillnader och anspråk på en utvidgad offentlig verksamhet gör det i och för sig rimligt att räkna med betydande lcostnadsstegringar som inte uppvägs av högre produktivitet. Men erfarenheten visar att de tidigare nämnda drivkrafterna bakom förskjutningen av den ekonomiska politikens ökade tyngdpunkt mot stabiliteten är av sådan karaktär att flera länder kan vara beredda att pruta på målen i fråga om sysselsättning och tillväxt. Fasthålls uppställda ambitiösa stabilitetsmål aktualiseras åtgärder för att hindra nämnda kostnadsstegringar från att slå igenom i den allmänna prisnivån. Dessa kan i sin tur få en olycklig inverkan på den ekonomiska aktiviteten. Å andra sidan bör uppmärksammas att nu märkbara tendenser till en utjämning av efterfrågetrycket mellan de västeuropeiska länderna underlättar strävandena att trygga en tillfredsställande intern och extern jämvikt. Man kan vidare inte utesluta att direkta inkomstpolitiska aktioner under sådana omständigheter blir mer resultatrika än tidigare.

Med hänsyn till osäkerheten om i vilken utsträckning de ovan redovisade tendenserna inom den ekonomiska politiken i andra länder kommer att realiseras är det svårt att entydigt fastställa betingelserna för den svenska ekonomiska utvecklingen under återstoden av 1960-talet sådana de bestäms av produktions- och handelsutsikter utomlands. Även om man inte kan göra precisa förutsägelser om konsekvenserna för Sveriges del är det dock uppenbart att energiska ansträngningar görs i ett flertal länder för att balansera såväl den interna ekonomin som de utrikes betalningarna. Resultaten kan visa sig såväl i form av lägre efterfråge- och produktionsstegringar än förutsett som i form av en långsammare pris- och kostnadsstegring. I alla händelser blir det med största sannolikhet ur konkurrenssynpunkt alltmer riskabelt för ett enskilt land att uppträda som om efterfrågeöverskott och höga kostnadsstegringar kunde förväntas också i andra länder.

Konjunkturutvecklingen i Sverige

Den bild som framträder av Sveriges ekonomi under år 1965 har i den reviderade nationalbudgeten inte undergått någon mera betydande förändring i jämförelse med vad som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. Enligt senaste beräkningar stannade nationalproduktens tillväxt vid 3,2 %, vilket innebär en obetydlig ned justering. Alltjämt förefaller det emellertid tveksamt om de från »användningssidan» uppbyggda försörjningsbalanser-

8 Kungl. Alaj. ts proposition nr 125 år 1966

na ger en fullt rättvisande bild av produktionsutvecklingen under 1965. Alternativa kalkyler med utgångspunkt i produktionsstatistiken visar även i reviderad version på en inte obetydligt högre tillväxt. Olikheten är desto mera påfallande som de båda beräkningsmetoderna för närmast föregående perioder gett tämligen väl överensstämmande resultat.

Tillväxten av den privata konsumtionen 1965 beräknas nu till 4,1 %, vilket är 0,2 procentenheter mera än enligt de preliminära uppskattningarna. Intrycket av snabb expansion av näringslivets och kommunernas investeringar samt den offentliga konsumtionen kvarstår oförändrat. Däremot beräknas tillväxttalet för statens investeringar vara lägre än man tidigare räknat med. Det uppskattas nu till ca 1 %. Sammanlagt för investeringar samt offentlig och privat konsumtion innebär de nya beräkningarna en obetydlig uppjustering. Att nationalproduktens tillväxt ändock redovisas som något lägre än enligt de kalkyler som lades fram i den preliminära nationalbudgeten, beror på att lagerinvesteringarnas uppgång nu förefaller att ha blivit något mindre och importvolymens ökning något större än enligt dessa beräkningar.

Större delen av år 1965 präglades otvivelaktigt av ett högt uppdrivet efter frågetryck inom Sveriges ekonomi men en klar dämpning synes ha inträtt under årets sista kvartal. Denna torde bl. a. ha berott på den svaga konsumtionsutveckling som inträdde efter skattehöjningen den 1 juli. Till bilden hör även en förhållandevis svag exportutveckling för vissa stapelvaror samt en successiv förbättring av balansen på byggnadsmarknaden.

Som följd av dessa förändringar i det allmänna ekonomiska klimatet inträdde mot slutet av 1965 även på arbetsmarknaden en viss dämpning i efterfrågetrycket som synes ha fortsatt under den del av 1966 som nu kan överblickas. Arbetsmarknaden har självfallet inte kunnat undgå att påverkas av den osedvanligt stränga vintern men omslaget blev i själva verket märkbart redan innan väderleken kan ha varit av betydelse. För efterfrågan på arbetskraft mätt i antalet lediga platser framträdde en dämpning av ökningstakten från oktober. En direkt efterfrågeminskning ägde rum inom byggnadsverksamheten och jord- och stenindustrin redan i november, medan det för verkstadsindustrins del dröjde till februari. Även hotell- och restaurangbranschen och handeln har berörts av denna utveckling, vilket synes vara svårt att förklara om den inträdda avspänningen helt skulle ha varit en följd av väderleksförhållandena. Utöver de tidigare nämnda orsakerna har arbetsmarknadsläget också påverkats av det betydande tillskott av utländsk arbetskraft som den svenska marknaden tillfördes under hösten 1965. Speciellt på icke yrkesutbildad arbetskraft kunde efterfrågan härigenom tillgodoses i stor utsträckning.

Det övertryck som ändå under större delen av 1965 rådde på arbetsmarknaden har satt sin prägel på löneutvecklingen under detta år. För industriarbetare steg löneglidningen från 4,7 % under år 1964 till 5,7 % un-

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

der år 1965, medan den avtalsmässiga löneökningen för det senare året beräknas till knappt 4 %. För byggnadsarbetare minskade däremot löneglidningen från 7 % till knappt 5 %. För samtliga anställda beräknas den genomsnittliga lönenivån ha stigit drygt 8 %. Härav uppskattas löneglidningen ha bidragit med 3,5 procentenheter.

Konsumentprisindex har under loppet av 1965 stigit med drygt 6 %. Index har härigenom totalt sett stigit väsentligt snabbare under 1965 än under närmast föregående år. En närmare jämförelse visar att detta i första hand förklaras av att den indirekta beskattningen höjts och vidare av att bostadspostens uppgång accelererat. Nettoprisindex — dvs. konsumentprisindex exklusive indirekta skatter och subventioner — har under 1965 stigit med ca 4 % mot 4,5 % under 1964.

Det kan såsom jag tidigare framhållit råda en viss osäkerhet om hur stor den totala produktionsökningen faktiskt kan ha varit under år 1965. Däremot synes det obestridligt att efterfrågan varit större än den produktion som kunnat frambringas inom landet vid ett -— åtminstone under större delen av året — synnerligen höggradigt utnyttjande av tillgängliga resurser. Det betydande underskott i bytesbalansen som uppkom under 1965 framstår under sådana förhållanden som en direkt följd av en alltför hög efterfrågan. Detta utesluter dock inte att en viss försämring av bytesbalansen skulle ha inträtt även vid ett mera dämpat efterfrågetryck. Marknadsläget blev nämligen påtagligt försvagat för trävaror, massa, papper och järnmalm — alltså för produkter vilka sammanlagt svarar för inemot 40 % av den svenska exporten. Samtidigt ökade importen kraftigt även i förhållande till den totala efterfrågan. Den övernormala importtillväxten torde delvis ha uppkommit oberoende av efterfrågeöverskottet. I vissa fall kan skillnader i det relativa kostnadsläget ha spelat en roll. Detta förklarar förmodligen i hög grad importen av beklädnadsvaror liksom även den import i vidare bemärkelse som representeras av de stigande turistutgifterna utomlands. Det finns emellertid ingen anledning att betvivla att det övertryck som rådde inom samhällsekonomin under större delen av 1965 bidragit till den kraftiga importökningen och det förefaller också att ha utövat en återhållande effekt på exporten av verkstadsprodukter och övriga färdigvaror.

Utvecklingen inom Sveriges ekonomi under den hittills förflutna delen av 1966 har i stora drag motsvarat de bedömningar som lades fram i årets finansplan. Såsom jag tidigare framhållit har efterfrågetrycket på arbetsmarknaden otvivelaktigt dämpats och den inträdda förändringen kan inte i sin helhet förklaras med hänvisning till verkningarna av den svåra vintern. De beräkningar som nu kan göras beträffande utvecklingen av konsumtion och investeringar innebär sålunda inte några genomgripande förändringar i förhållande till kalkylerna i den preliminära nationalbudgeten.

Det privata näringslivets investeringar beräknas nu öka med 10 % i volym

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1960

från 1965 till 1966. En ytterligare uppjustering har skett i beräkningarna avseende handelsflottans investeringar. Dessa synes komma att i runt tal fördubblas från år 1965 till år 1966. För industrins investeringar förutses en ökning med 13 %, vilket nära överensstämmer med tidigare bedömning. Lagerinvesteringarna beräknas liksom i tidigare prognos sjunka med ca 700 milj. kr. till en i och för sig normal nivå av omkring 900 milj. kr. Uppgången i de kommunala investeringarna kan nu på grundval av kommunernas egna uppgifter beräknas stanna vid ca 8,5 %. Vissa omständigheter tyder på att den faktiska investeringsökningen möjligen kan komma att bli lägre. Länsarbetsnämndernas redovisning av faktisk och planerad igångsättning av kommunala byggnadsföretag kan nämligen tolkas i den riktningen. Härtill kommer att beslut fattats om att kontrollen genom igångsättningstillstånd skall inbegripa även sjukhusbyggen. — För statliga investeringar väntas en uppgång med 2,5 % i volym. I jämförelse med tidigare beräkningar innebär detta en viss nedjustering som bl. a. är motiverad av de anvisningar som utfärdats om minskad sysselsättning inom statliga anläggningsarbeten under sommarhalvåret.

För bostadsbyggandet räknas med en i stort sett oförändrad investeringsvolym. Denna kalkyl bygger på förutsättningen att det samhällsekonomiska läget och utvecklingen av övrig byggnads- och anläggningsverksamhet skall ge utrymme för en igångsättning av planerad omfattning. En obetydlig neddragning kan dock även under denna förutsättning ifrågakomma eftersom den förut emotsedda förkortningen av de onormalt långa byggnadstiderna inte längre är lika trolig med hänsyn till de störningar som vållats av den stränga vintern.

Det preliminära ramavtalet mellan SAF och LO har gett hållpunkter för en bedömning av löneutvecklingen under 1966. Alltjämt föreligger dock en betydande ovisshet med hänsyn till tjänstemannaavtalen, den faktiska löneglidningen samt utfallet av förhandlingarna på förbundsnivå. På grunder som jag senare redovisar uppskattar jag ökningen av lönesumman till 8 %.

Med denna utgångspunkt finns det av flera skäl anledning att räkna med en lägre prisstegring under 1966 än under 1965. Härvid må bl. a. även beaktas den skärpta prisövervakning som skall komma till stånd. Inklusive verkan av de höjda indirekta skatterna kan konsumentprisindex väntas stiga med ca 3,5 under loppet av 1966. För nettoprisindex kan uppgången uppskattas till knappt 3 %. Prishöjningen antas till stor del härröra från stegrade lönekostnader. En viss uppgång förutses även för hyror och livsmedelspriser.

Vid den förutsatta prisuppgången ökar hushållens realt disponibla inkomster med ca 2 %. Den privata konsumtionens volym kan beräknas stiga med 2,5 %.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med 5,5 % vilket innebär en obetydlig uppjustering i förhållande till de preliminära kalkylerna.

11 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Konjunkturinstitutet har lagt fram reviderade prognoser för utrikeshandeln under 1966. Dessa har utarbetats med beaktande av den lättnad i det inhemska efterfrågetrycket som inträtt från 1965 till 1966. Exportprognosen visar på ett utfall som ligger något högre än enligt institutets ursprungliga prognos till den preliminära nationalbudgeten. Jämfört med nationalbudgetens slutprognos innebär den nya kalkylen dock en nedjustering. Totalt beräknas varuexporten stiga med 5 % i volym. Om fartygsexporten frånräknas blir siffran 7 %. Exporten av verkstadsprodukter väntas stiga med 12 % och exporten inom gruppen »övriga varor» i det närmaste lika mycket. Bedömningen av stapelvaruexporten har inte undergått någon väsentlig förändring sedan institutets föregående kalkyl. För massaexporten räknas med en tillväxt om 8 % i volym. Exporten av trävaror väntas däremot minska med drygt 5 % i volym och malmexporten öka endast obetydligt. Eftersom turistnettot antas komma att försämras i samma takt som under föregående år beräknas tillväxten av export, inklusive tj änstenetto, stanna vid 4 %. Importvolymen beräknas enligt institutets nya kalkyl stiga med knappt 4 %, vilket är något lägre än enligt den preliminära uppskattningen.

En sammanställning av dessa delprognoser visar att nationalprodukten 1966 kan beräknas stiga med 3,5 %. Även med beaktande av den hårda vinterns följdverkningar förefaller detta att ligga i underkant i förhållande till kapacitetsutrymmet. Det bör emellertid framhållas att efterfrågetrycket torde bli ojämnt och alltjämt kan antas bli högt inom viktiga delar av näringslivet. Samtidigt kan bytesbalansen beräknas ge ett oförändrat underskott, som statistiskt redovisas till nära 1 500 milj. kr. Till en del är dock detta underskott troligen fiktivt, eftersom betalningsbalansens restpost har in-

Revidcrad försörjningsbalans för år 1966

(Milj. kr. i 1965 års priser)

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

slag som torde kunna jämställas med reguljära valutaintäkter. Enligt långtidsutredningen skulle ca 400 milj. kr. av restposten ha denna karaktär. Det verkliga underskottet i bytesbalansen kan således beräknas till drygt 1 miljard kr.

Vissa tecken tyder på att produktionsutrymmet kan komma att bli hårdare utnyttjat under andra halvåret 1966 och första halvåret 1967 — eventuellt med vissa risker för en förnyad överhettning på arbetsmarknaden. Bostadsbyggandet enligt nu föreliggande program beräknas nämligen öka i volym mellan halvåren, liksom även den privata konsumtionen och industriinvesteringarna. Det är vidare åtminstone tänkbart att stapelvaruexporten mot slutet av året kan komma in i en mera expansiv utveckling under inflytande av ett omslag i den A’ästeuropeiska lagerkonjunkturen.

Sammanfattningsvis visar en jämförelse mellan Sveriges ekonomiska läge 1964 och sådant som det ter sig i prognoserna för 1966 att bytesbalansen har försämrats under den mellanliggande perioden och att försämringen kvarstår även sedan det speciellt under år 1965 intensiva övertrycket i ekonomin lättat. Denna förändring har sannolikt berott på flera samverkande omständigheter. Beträffande sådana stapelprodukter som massa, trävaror och järnmalm synes det ha inträffat en konjunkturmässig försvagning som sammanhänger med lager utvecklingen i Västeuropa. Den något långsammare tillväxten inom Västeuropas industriländer har inte heller kunnat undgå att påverka den svenska exportens utvecklingsmöjligheter liksom inte heller de i vissa fall ökade handelshindren.

Fastän kostnadsstegringen inom det svenska näringslivet under år 1965 förefaller att internationellt sett ha varit jämförelsevis hög, föreligger det inte några säkra indicier på att exportens utveckling allmänt sett försvagats till följd av ett ogynnsamt kostnadsläge. Det är dock tänkbart att den relativa kostnadsutvecklingen kan ha påskyndat en f. n. pågående integration mellan nordamerikanska massafabriker och pappersbruk i Västeuropa och härigenom bidragit till en viss försämring av marknadsläget för skandinavisk massa.

På införselsidan har inträffat en viss höjning av den svenska importbenägenheten avseende främst turisttjänster och beklädnadsvaror. I båda dessa fall synes kostnadsläget i Sverige ha varit en åtminstone bidragande faktor till importens utveckling. Denna torde i och för sig ha inneburit alt produktionsfaktorer inom landet friställts för andra ändamål. Samtidigt har emellertid kravet på exportens tillväxt och behovet av valutaintäkter för importens finansiering stigit i motsvarande mån. Som följd härav skärps bl. a. kraven på en snabbare, och mera kapitalkrävande, strukturomvandling av det svenska näringslivet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

13 Samhällsekonomin på längre sikt

I kompletteringspropositionen till föregående års riksdag berörde jag vissa långsiktiga awägningsproblem och framhöll då att synnerligen angelägna behov gjorde sig gällande under de närmaste åren såväl på investeringsområdet som inom offentlig konsumtion. Starka motiv kunde således anföras för att till dessa områden överföra en ökad andel av samhällets resurser. Under de år då investeringarnas och den offentliga konsumtionens andel av nationalprodukten höjdes skulle den privata konsumtionens tillväxt i motsvarande mån få hållas tillbaka. Av flera skäl syntes emellertid en sådan utveckling inte kunna drivas alltför långt. Den del av ett ökat konsumtionsutrymme varöver hushållen disponerar torde nämligen inte kunna dämpas mer än till en viss gräns.

I avvaktan på den ytterligare belysning av dessa och andra avvägningsproblem, som kunde framkomma genom långtidsutredningen, var jag då inte beredd att ta en mer bestämd ställning i dessa frågor. Sedan långtidsutredningen framlagt sin rapport (SOU 1966: 1) föreligger nu en utförlig redovisning av å ena sidan de förutsättningar som föreligger för en fortsatt expansion av vår ekonomi och å andra sidan de krav på ökade resurser som beräknas komma att ställas från olika efterfrågeområden.

Utredningen har varit föremål för en omfattande remissbehandling. I bilaga 9 återges i huvuddrag resultaten av långtidsutredningens arbete och i samband därmed redogörs även i stort för remissinstansernas bedömning.

Det behöver inte särskilt understrykas att en betydande osäkerhet alltid är förbunden med en framtidsbedömning av den art som långtidsutredningen arbetar med. Varierande bedömningar kan därför göras av de sannolika utvecklingstendenserna på olika områden och reservationer måste genomgående fogas till de skilda förutsägelserna. Vad angår de framtidsperspektiv för vår ekonomi som framlagts i långtidsutredningen har jag i likhet med remissinstanserna inga väsentliga erinringar. Långtidsutredningens bedömningar i fråga om de produktionsbetingelser och om de tendenser på efterfrågesidan man har att räkna med för den närmaste femårsperioden finner jag sålunda utgöra eu tjänlig utgångspunkt för den långsiktiga ekonomisk-politiska planeringen.

Den bild av de samlade produktionsresursernas utveckling som anges i långtidsutredningen innebär att nationalprodukten skulle kunna volymmässigt öka med 4,2 % per år 1966—1970 mot 4,9 % per år 1961—1965. Den lägre stegringstakten under kommande femårsperiod betingas helt av en förväntad minskning i arbetskraftsutbudet. Nettotillskottet till befolkningen i arbetsför ålder under perioden 1966—1970 beräknas bli endast hälften så stort som under åren 1961—1965. Tillströmningen till arbetsmarknaden begränsas vidare av att en växande andel ungdomar beräknas vara under

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

utbildning. En ökning av tillgången på arbetskraft blir därför i hög grad beroende av att gifta kvinnor söker förvärvsarbete. Trots att detta väntas ske i en utsträckning, som inte kan sägas vara pessimistiskt uppskattad, förutses antalet förvärvsarbetande öka med endast 0,7 % per år.

Sedan hänsyn tagits till effekten av den arbetstidsförkortning till 42 1/2 timmar per vecka, som arbetsmarknadens parter nu träffat avtal om, kommer arbetskraftens volym mätt i arbetstimmar att sjunka. Minskningen har beräknats till 0,3 % per år 1966—1970.

En central fråga för bedömningen av den framtida utvecklingen blir i vilken utsträckning denna minskning på arbetskraftssidan kan vägas upp av att produktiviteten växer snabbare. En mycket kraftig stegring av produktionen per arbetstimme ägde rum i det svenska näringslivet mellan sista femårsperioden av 1950-talet och första hälften av 1960-talet. Långtidsutredningen har antagit att produktivitetstillväxten skulle öka även i fortsättningen och genomsnittligt uppgå till 4,5 % per år. Tillväxttaktens ökning skulle dock inte bli lika stor som mellan föregående femårsperioder. Några remissinstanser har anfört att olika skäl kan tala för en något mer optimistisk bedömning på denna punkt. Jag vill i detta sammanhang framhålla att den mycket gynnsamma utvecklingen under första hälften av 1960-talet till viss del troligen kan sättas i samband med det osedvanligt jämna och fulla utnyttjande av produktionsresurserna som vi då lyckades uppnå. De extra produktivitetsvinster som uppkommit genom att vi undgått produktionsminskningar till följd av konjunktur dämpningar utgör engångsvinster som inte kan upprepas även om konjunkturförsvagningar i fortsättningen skulle kunna undvikas. Det skulle vara ett mycket gott resultat om vi kunde åstadkomma samma stabilt höga utnyttjande av produktionstillgångarna även under senare delen av 1960-talet. Jag bedömer det således som gynnsamt om vi kan uppnå den trendmässiga ökning av produktiviteten som långtidsutredningen kalkylerat med. Den årliga ökningen av produktionen per arbetstimme skulle därmed ligga icke oväsentligt över de produktivitetstal som kalkylerats i flertalet andra OECD-länder.

De nämnda sannolika arbetskrafts- och produktivitetsförändringarna beräknas av långtidsutredningen ge som resultat att nationalprodukten årligen skulle kunna öka med 4,2 % åren 1986—1970. Denna ökningstakt ansluter — trots en jämförelsevis låg ökning av antalet yrkesverksamma — ganska väl till det beräknade genomsnittet för nationalproduktstegringen inom OECD-länderna. Jämförelsen med andra länder utfaller gynnsammare när man beaktar att en relativt stor levnadsstandardhöjning för vårt lands del kommer att tas ut i form av en arbetstidsförkortning.

Som ett andra moment ingår i långtidsutredningen en sammanställning av produktionsplanerna från de olika näringsgrenarna för perioden 1966— 1970. Kalkylerna bygger på expertutredningar om den förutsedda utvecklingen. Det heter i långtidsutredningen att det mest kännetecknande draget

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

som framträder när delstudierna fogas samman är en allmän expansionsvilja och tro på fortsatt framåtskridande. Insamlat planmaterial pekar mot att investeringarna skulle stiga med 5,3 % och offentlig konsumtion med 5,8 % per år. Skulle man dessutom anta att privat konsumtion skulle tillväxa i samma årliga takt som under första delen av 1960-talet blev resultatet att nationalprodukten behövde öka med ca 5,2 % per år för att de olika planerna skulle kunna realiseras.

Eftersom resurstillgångama inte bedöms medge en större produktionsökning än 4,2 % per år skulle det alltså föreligga ett gap mellan å ena sidan förefintliga ambitioner, planer eller behov och å andra sidan tillgängliga resurser som motsvarar ungefär 1 % årlig ökning av nationalprodukten. Ett annat mått på denna klyfta — och ett mått som mycket diskuterats — är den arbetskraftsbrist som kan framräknas utifrån planmaterialet och som av långtidsutredningen anges till omkring 200 000 förvärvsarbetande. Det bör framhållas att planmaterial av denna art måste användas med stor försiktighet. Även om tveksamhet således kan råda om den mer preciserade innebörden av därur framräknade bristtal synes dock säkert att tendenserna inom olika delar av ekonomin tydligt pekar mot att expansionsviljan är för stark i förhållande till produktionsmöjligheterna.

I detta sammanhang bör även en annan aspekt på tolkningen av resultatet av den planinventering som gjorts i långtidsutredningen starkt poängteras. Att behoven enligt förefintliga planer överstiger tillgängliga resurser får inte tas till intäkt för att en bristsituation på exempelvis arbetsmarknaden måste komma att råda under återstoden av 1960-talet. En av långtidsutredningarnas uppgifter är att söka finna ut i vad mån spänningar av denna art föreligger inom ekonomin. Syftet därmed är givetvis att eventuella problem skall upptäckas i tid och snabbt kunna lösas. Det är den ekonomiska politikens uppgift att åstadkomma dessa lösningar. Vad den diskuterade arbetskraftssituationen beträffar måste således bristtendenserna genom ekonomisk-politiska åtgärder elimineras och bästa möjliga balans på arbetsmarknaden söka åstadkommas. Förefintliga planer och ambitioner måste anpassas till resurserna.

För valet av medel vid den prioritering av behov och fördelning av resurser som sålunda blir nödvändig gäller de restriktioner som representeras av de allmänt accepterade huvudmålsättningarna för den ekonomiska politiken: full sysselsättning, rimlig prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna.

Vad bytesbalansen beträffar har i långtidsutredningen gjorts en prognos för dess utveckling fram till 1970. Denna prognos utgår från de kostnadsoch prisförhållanden som rådde under början av 1960-talet. I det föregående har jag framhållit att försämringen i bytesbalansen efter år 1964 möjligen återspeglar mera långsiktigt verkande förhållanden. I den mån kostnadsutvecklingen i Sverige reducerat näringslivets förmåga att konkurrera med

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

andra länder skulle därmed förutsättningarna för bedömningen av utrikesbalansens utveckling i viss mån ha förändrats.

I långtidsutredningen förutses en klar förbättring av handelsbalansen fram till 1970 vid en exportökning om 6,5 % och en importökning om 5 % per år. Mot bakgrund av den bedömning av det internationella ekonomiska klimatet som jag nyss gett är det också tänkbart att avvikelser i fråga om ef terf rågetryck och kostnadsutveckling i förhållande till utlandet — vilka inte kunnat beaktas i prognosen -— kan påverka handeln mer än hittills.

Den beräknade förbättringen av handelsbalansen 1965—1970, ca 1 200 milj. kr., uppvägs till viss del av en försämring i tjänstebalansen gentemot utlandet om ca 300 milj. kr. I långtidsutredningen förutses ingen förändring 1965—1970 av sjöfartsnettot, men senare beräkningar tyder på en fortsatt ökning — ca 300 milj. kr. — av nettobidraget till vår utrikesbalans. Övriga tjänster förväntas däremot komma att medföra en ökande belastning, huvudsakligen till följd av att underskottet på turismens konto antas svälla ytterligare. Aktuella uppgifter tyder snarast på att långtidsutredningen underskattat ökningen i detta underskott.

Bytesbalansen skulle enligt utredningens kalkyler komma att förbättras med ungefär 900 milj. kr. varvid då beaktats den nyssnämnda uppräkningen av sjöfartsnettot. Eftersom det beräknade faktiska underskottet 1965 uppgick till drygt 1 000 milj. kr. skulle alltså balans i vårt varu- och tjänsteutbyte med utlandet i det närmaste uppnås 1970. Som redan nämnts måste man dock ta med i beräkningen att kalkylen bygger på förutsättningar beträffande de relativa kostnadsförhållandena som möjligen ej längre är för handen.

För de år som närmast ligger framför oss måste dessa problem ges en förgrundsställning. Skapandet av balans i de utrikes betalningarna är en förutsättning för att vi skall kunna fullfölja en framgångsrik politik för full sysselsättning och snabb ekonomisk tillväxt.

Den lägsta målsättning som bör uppställas för utrikeshandeln är att vi under perioden fram till 1970 skall uppnå balans i utrikesbetalningarna. Eftersträvansvärt är att därutöver söka uppnå ett visst överskott under senare delen av femårsperioden så att vår valutareserv, som kan beräknas minska innevarande år, inte försämras under perioden i dess helhet. Det önskvärda överskottet bör dessutom helst nå en sådan storlek att valutareserven medger en eftersträvad ökning av u-landshjälpen.

En del av produktionsökningen fram till 1970 skulle enligt denna målsättning komma att tas i anspråk för att förbättra bytesbalansen. Det tillgängliga utrymmet för den årliga expansionen av inhemsk konsumtion och investering reduceras därigenom till ca 4 %. Målet att därutöver uppnå ett överskott för att inte under femårsperioden i dess helhet försvaga valutareserven minskar utrymmet ytterligare till ca 3,8 % per år. För den interna avvägningen av resurserna innebär det vidare att möjligheter måste bere-

17 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

(las de utlandskonkurrerande näringarna att förbättra sin produktionskapacitet och konkurrenskraft. En annan sida därav är att en motsvarande återhållsamhet måste iakttas i fråga om efterfrågeutvecklingen och utbyggnaden inom de utpräglade hemmamarknadsområdena.

När det gäller att ta ställning till frågan hur de internt tillgängliga resurserna skall disponeras kan uppmärksamheten lämpligen till en början riktas mot den privata konsumtionen och den stegring som för dess del kan bedömas vara önskvärd. Därvid bör erinras om de utfästelser som gjorts till pensionärer och studerande i fråga om dessas framtida inkomststandard och konsumtion. Det innebär att en inteckning redan gjorts i de framtida produktionsökningarna. Långtidsutredningen har uppskattat att dessa åtaganden i förening med förutsedda förskjutningar mellan yrkesverksamma och icke yrkesverksamma åldersgrupper tar i anspråk ungefär en procentenhet av konsumtionsökningen. Vid exempelvis en årlig ökning av privat konsumtion om 3,5 % skulle sålunda ökningen för de förvärvsarbetande begränsas till 2,5 % per capita. De nu nämnda sifferexemplen ansluter sig till den illustrerande awägningskalkyl som återfinns i långtidsutredningen. En central fråga för den ekonomiska politiken är om det utrymme som med en sådan ökning av privat konsumtion ges åt investeringar och offentlig konsumtion utgör en lämplig fördelning av resurserna.

Av de remissinstanser som uttalat sig beträffande denna avvägningsfråga har endast ett par förordat ett snävare utrymme för privat konsumtion än det som upptas i långtidsutredningens kalkylexempel. Däremot har flera instanser ifrågasatt om konsumtionsökningen verkligen kan hållas tillbaka på detta sätt med hänsyn till de spänningar på löneområdet som det kan vara förenat med — i ett yttrande sägs att ökningsalternativet är orealistiskt lågt.

Att som riktmärke för den långsiktiga ekonomiska politiken utgå från eu privat konsumtionsökning lägre än den som upptas i långtidsutredningens kalkyl anser jag mig inte kunna förorda. A andra sidan anser jag med hänsyn till angelägenheten av att söka tillgodose de stora behov som finns på investeringsområdet och inom offentlig konsumtion att utrymmet för konsumtionsökning inte bör göras nämnvärt vidare än vad som här diskuterats. I detta sammanhang kan framhållas att den minskning av arbetstiden som kommer att genomföras under de närmaste åren representerar en väsentlig standardhöjning. Med beaktande av detta finner jag det rimligt att konsumtionens andel av produktionsökningen får påverkas härav. En årlig stegring av den privata konsumtionen av ungefär den storlek som långtidsutredingen kalkylerat med eller ca 3,5 % synes mig sålunda vara en lämplig riktpunkt.

Med det mål jag tidigare angett för bytesbalansens och valutareservens utveckling och med den angivna konsumtionsutvecklingen blir den möjliga tillväxten för investeringar och offentlig konsumtion något lägre än vad som 2 llihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Xr 72,5

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

upptas i långtidsutredningens illustrerande exempel. Sålunda skulle detta utrymme begränsas till ca 4,5 %. Hur de för dessa två områden tillgängliga resurserna lämpligen skall fördelas mellan dem — och inom dessa mellan olika ändamål — kommer jag senare att beröra. Jag vill dock redan här ange en väsentlig utgångspunkt för denna avvägning. Som jag tidigare anfört rörande målet i fråga om utrikeshandeln måste möjlighet ges åt investeringskrävande rationalisering och produktionsökning inom exportindustrin och de hemmamarknadsnäringar som utan nämnvärt tullskydd befriar oss från en i annat fall nödvändig, valutakrävande import. På vad sätt strävandena i denna riktning kan underlättas och stimuleras genom den ekonomiska politiken återkommer jag också till i det följande. Hänsynen till bytesbalansproblemen kräver då samtidigt försiktighet beträffande expansionstakten inom de utpräglade hemmamarknadsområdena.

Budgetutvecklingen

Budgetläget 1965/66 och 1966/67. I årets finansplan angav jag att utfallet av totalbudgeten för budgetåret 1965/66 då kunde beräknas innebära ett överskott med drygt 200 milj. kr. Den förnyade beräkning som gjorts av statsinkomster och statsutgifter under innevarande budgetår visar att inkomsterna kan beräknas till oförändrat ca 29,8 miljarder kr. medan utgifterna ökat med 200 milj. kr. till likaledes 29,8 miljarder kr. Det tidigare redovisade överskottet har således försvunnit och totalbudgeten skulle därmed uppvisa balans.

För budgetåret 1966/67 beräknade jag i finansplanen ett totalbudgetunderskott på ca 200 milj. kr. Vid beräkningen av skatteunderlaget utgick jag därvid från att lönesumman skulle öka med 7 % under år 1966 och med 5 % under år 1967. Riksrevisionsverket har i sin reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1966/67 antagit en ökning av lönesumman med ca 9 % under år 1966 och ca 7 % under år 1967, dvs. ca 2 % högre vartdera året. Som jag närmare kommer att utveckla i det följande räknar jag med att den förda politiken bör leda till en lugnare inkomstutveckling. Jag beräknar därför lönesummans ökning under år 1966 till 8 %. För år 1967 godtar jag ämbetsverkets bedömning av lönesummans ökning.

Statsinkomsterna skulle med de angivna förutsättningarna under budgetåret 1966/67 sammanlagt öka med drygt 1,8 miljarder kr. från budgetåret 1965/66 till sammanlagt ca 31 670 milj. kr. De sammanlagda statsinkomsterna skulle därvid uppgå till ett drygt 600 milj. kr. högre belopp än som redovisades i statsverkspropositionen. Inkomstökningen kan återföras till en ökning av inkomstskattetiteln med 900 milj. kr. samt en minskning av de beräknade inkomsterna från den allmänna varuskatten med 200 milj.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

kr. och av övriga inkomster med ca 100 milj. kr. Ökningen av nettouppbörden på inkomstskattetiteln jämfört med de tidigare beräkningarna beror på följande faktorer. Ca 400 milj. kr. följer av att jag nu beräknar lönesummans ökning för år 1966 till ca 8 % och 1967 till ca 7 % mot i statsverkspropositionen antagna 7 resp. 5 %. Skatteuppbörden har vidare under de senaste terminerna varit högre än vad som riksrevisionsverket tidigare antagit vid en given ökning av skatteunderlaget. Detta förhållande medför för nästa budgetår en uppräkning av skatteinkomsterna med likaledes 400 milj. kr. Återstående drygt 100 milj. kr. följer av att förhandlingsläget på arbetsmarknaden beräknas medföra vissa förskjutningar av inkomstskatteuppbörden från budgetåret 1965/66 till budgetåret 1966/67. Minskningen av den beräknade uppbörden av allmän varuskatt med 200 milj. kr. är till betydande del en konsekvens av att uppbörden redan under budgetåret 1965/66 nu beräknas ligga på en lägre nivå än vad som beräknades i finansplanen.

Statsutgifterna för budgetåret 1966/67 beräknar jag nu till ca 31415 milj. kr. eller drygt 1,6 miljarder kr. mer än för innevarande budgetår. Motsvarande ökning från budgetåret 1964/65 till 1965/66 beräknas nu till drygt 4 miljarder kr. Jämfört med beräkningarna i statsverkspropositionen innebär den nya beräkningen för budgetåret 1966/67 en ökning med ca 175 milj. kr. Totalbudgeten för nästa budgetår skulle därvid uppvisa ett överskott på ca 250 milj. kr.

Enligt vad jag här redovisat skulle totalbudgetens saldo för budgetåret 1965/66 förbättras jämfört med utfallet för budgetåret 1964/65 med ca 200 milj. kr. För budgetåret 1966/67 skulle en ytterligare förbättring av totalbudgetens saldo uppstå med drygt 200 milj. kr. Vid en realistisk beräkning av totalbudgetsaldot och dess utveckling måste emellertid beaktas att utgifterna för såväl budgetåret 1965/66 som budgetåret 1966/67 är underskattade eftersom vissa tillkommande utgifter inte medtagits. Främst bland dessa är utgifterna för lönehöjningar åt de statsanställda åren 1966 och 1967. Förhandlingarna på detta område gör det ännu inte möjligt att beräkna lönekostnaderna på någon säker grund. För att ändå markera de betydande merutgifter som det här kan bli fråga om vill jag redovisa den schablonberäkning som använts i långtidsbudgeten (bilaga 10). I övrigt tillkommer utgifter för ytterligare prisregleringsmedel åt det militära försvaret, för indextillägg åt folkpensionärerna och för fördyrade statliga omkostnader m. in. Vid här vidtagna justeringar undviks den bristande överensstämmelsen mellan budgetens inkomst- och utgiftssida, som ligger däri att utgifterna i brist på säkra beräkningsgrunder upptas ofullständigt medan inkomstsidan baseras på ett generellt antagande om lönesummans tillväxt.

Sammantagna kan de tillkommande utgifterna för budgetåret 1965/66 uppskattas till ca 220 milj. kr. och för budgetåret 1966/67 till ca 1 miljard

2f Dihang till riksdagens protokoll 1966. i samt. Nr 125

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 är 1966

kr. Totalbudgeten skulle då uppvisa ett underskott för innevarande budgetår på ca 200 milj. kr. och för nästa budgetår på inemot 800 milj. kr. Man kan således anta att någon förbättring av budgetbalansen inte inträder budgetåret 1965/66 jämfört med budgetåret 1964/65, då budgetunderskottet uppgick till 170 milj. kr. För budgetåret 1966/67 torde en budgetförsvagning med ca 600 milj. kr. jämfört med innevarande budget kunna förväntas. Mina beräkningar har sammanställts i följande tabell.

Budgetutvecklingen 1964/65—1966/67

(Avrundade belopp, milj. kr.)

Budgetutvecklingen på längre sikt. Som ett led i den statliga planeringsverksamheten utarbetas numera årligen inom finansdepartementet en långtidsbudget. Uppgifterna i denna grundar sig på bedömningar som har gjorts av berörda myndigheter. Den nu utförda långtidsbudgeten, som är intagen i bilaga 10, avser att ge upplysning om de utgifter och resursanspråk som följer av statens och den statsunderstödda verksamhetens utveckling under den fyraårsperiod som inleds med budgetåret 1967/68. Jag vill framhålla att långtidsbudgeten inte har till syfte att söka förutsäga de ytterligare utgiftsbehov som kan uppträda till följd av framtida beslut om nya aktiviteter eller reformer. I långtidsbudgeten redovisas storleken av de resurser som erfordras för att gällande målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. I fråga om statsinkomsterna utgår långtidsbudgeten analogt från oförändrade skatteregler.

Långtidsbudgetens beräkningar åskådliggör den förändring av utgiftsnivån som erfordras under de närmaste åren vid upprätthållande av oförändrad ambitionsnivå inom den statliga och statsunderstödda sektorn. Det finns skäl att understryka att begreppet oförändrad ambitionsnivå inrymmer genomförandet av en rad angelägna reformer som redan beslutats. Till dessa hör fortsatt utbyggnad av grundskolan och de gymnasiala skolformerna, höjt studerandeantal vid universiteten och högskolorna från 60 000 till närmare 90 000 studerande, vidgade forskningsresurser, utökad lärar-

21 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

utbildning i syfte att minska lärarbristen, standardhöjningar åren 1967 och 1968 av folkpensionerna, förbättrad sjukpenningförsäkring, utbyggnad av barntillsynen för förvärvsarbetande föräldrar, förstärkning av arbetsmarknadspolitiken, ökade vägbyggnadsanslag, utbyggnad av affärsverkens produktionsapparater, fortsatt ökning av bostadsbyggandet, ökade skatteutjämningsbidrag till kommunerna samt ökat bistånd till u-länderna.

En naturlig konsekvens av den valda beräkningsmetodiken i långtidsbudgeten är att utgifterna ökar starkast i början av perioden och att stegringstakten successivt avtar för de mer avlägsna åren. Utgiftsökningar till följd av fattade reformbeslut får finansiella konsekvenser framför allt under det första året i prognosperioden; under de följande åren stabiliseras utgifterna på den uppnådda nivån. Ett annat inslag i utgiftsmönstret är att tidsbegränsade beslut och åtaganden successivt upphör att gälla under perioden varvid utgifterna bortfaller.

Utgiftsberäkningarna för budgetåren 1967/68—1970/71 påverkas av en rad beslut av angivet slag. Beslutet om överförandet av mentalsjukvården till landstingen är ett exempel härpå, överförandet medför initialmässigt en kraftig anslagsökning budgetåret 1967/68. Vidare har principbeslut fattats om fortsatta standardhöjningar av folkpensionerna fram till år 1968, då dessa skall ha nått en viss fastlagd nivå. Beräkningsmässigt har detta i långtidsbudgeten utformats så, att nya standardhöjningar med samma belopp som för innevarande år, dvs. 170 kr. för ensamstående och 260 kr. för makar, har inkalkylerats för åren 1967 och 1968. För de följande åren har förutsatts oförändrade folkpensionsbelopp eftersom frågan om folkpensionernas utformning efter 1968 är föremål för utredning.

För svar sutgifternas förändring är ett annat exempel. Den nu gällande försvarsöverenskommelsen utlöper med budgetåret 1966/67. Något beslut har ännu inte fattats rörande den framtida omfattningen av försvarsutgifterna; överväganden härom pågår som bekant inom 1965 års försvarsutredning. I enlighet med de beräkningsmässiga principerna för långtidsbudgeten har i denna inlagts 1966/67 års anslagsnivå med justering för schablonmässigt beräknade pris- och löneförändringar. Varje stegring därutöver av försvarsutgifterna innebär ett nytt åtagande som får avvägas mot andra utgiftsbehov.

Bland mera utgiftskrävande, tidsbegränsade program kan nämnas det lokaliseringspolitiska stödet, övergången till högertrafik samt oljelagringsprogrammet. Det lokaliseringspolitiska stödet skall enligt statsmakternas beslut endast gälla en begränsad tidsperiod. Programmet, som förutsätter utgifter på sammanlagt 800 milj. kr., omfattar femårsperioden fram t. o. m. budgetåret 1969/70. För tiden därefter har anslag för detta ändamål icke upptagits i kalkylerna. Anslagen för högertrafik kulminerar budgetåret 1966/67, då de uppgår till 270 milj. kr. och minskar därefter

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

planenligt för att helt bortfalla med utgången av budgetåret 1968/69. Utgifterna för det nu gällande oljelagringsprogrammet bortfaller under perioden till följd av att programmet skall vara genomfört vid utgången av år 1969.

Trots att beräkningarna utgår från dagens ambitionsnivå och utgifterna således endast innefattar av statsmakterna redan gjorda åtaganden, tyder beräkningarna på en fortsatt snabb ökning av statsutgifterna under återstoden av 1960-talet. Nivån för de totala statsutgifterna stiger enligt kalkylerna vid oförändrade priser och löner från 31,4 miljarder kr. budgetåret 1966/67 med 4,0 miljarder kr. till 35,4 miljarder kr. budgetåret 1970/71.

Den volymmässiga ökningen för den statliga konsumtionen och de statliga investeringarna uppgår enligt beräkningarna till i genomsnitt ca 3,4 resp. 2,0 % per år under perioden 1966/67—1970/71.

Bakom dessa genomsnittliga, årliga ökningstal för statlig konsumtion och investering döljer sig betydande ojämnheter i utvecklingstakten. Under det första budgetåret i perioden, 1967/68, uppgår den volymmässiga ökningen av konsumtionsutgifterna till 5,7 %. För de tre återstående budgetåren begränsas konsumtionens tillväxt till ca 2 % per år. Denna ojämna ökningstakt kännetecknar även de statliga investeringarna. Budgetåret 1967/68 stiger dessa med inte mindre än 5,9 %, medan ökningen för de följande åren begränsas till genomsnittligt ca 1 % per år.

Långtidsbudgetens beräkningar av den volymmässiga utvecklingen för statlig konsumtion anger således en genomsnittlig tillväxt med 3,4 % per år under budgetåren 1966/67—1970/71. Detta innebär dock inte att de budgetmässiga utgifterna för den statliga konsumtionen skulle tillväxa i samma takt. Statlig konsumtion utgörs till stor del av lönekostnader; i runt tal kan andelen anges till två tredjedelar. Den återstående tredjedelen avser omkostnader och andra driftutgifter. För denna senare del kan antas att priserna följer den allmänna prisutvecklingen, vilket alltså i en fastprisberäkning innebär oförändrade priser. Vad löneandelen av offentlig konsumtion beträffar, gäller däremot att man har att räkna med att reallönerna för de statsanställda och de anställda inom statsunderstödd kommunal verksamhet kommer att stiga under perioden. Denna stegring av lönenivån har i långtidsbudgeten schablonmässigt antagits motsvara den genomsnittliga produktivitetsutvecklingen, dvs. 4,5 % per år.

En drygt treprocentig volymmässig ökning av den offentliga konsumtionen skulle härigenom medföra en utgiftsmässig ökning med inemot 5 %. Slutsatsen härav är följaktligen, att för att finansiera en volymmässig konsumtionsökning med drygt 3 % fordras att inkomsterna växer med närmare 5 %, allt mätt i fasta priser. Under det första året i perioden, när konsumtionsutgifterna volymmässigt ökar med närmare 6 %, erfordras en häremot svarande inkomstökning med omkring 8 %.

23 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Den offentliga sektorns hittillsvarande utbyggnad har lett till en stark ökning av antalet sysselsatta. Under senare år har den statliga och statsunderstödda verksamheten sålunda årligen tillförts omkring 7 500 tjänster. Detta innebär en uppgång med ca 3 % per år.

Mot bakgrunden av det tillskott av arbetskraft som kan förutses fram till början av 1970-talet skulle en fortsatt stegring i denna takt av statens personalefterfrågan — om den över huvud skulle vara möjlig att tillgodose ■—- ofrånkomligen få besvärande återverkningar för övriga sektorer inom samhällsekonomin.

Enligt en på långtidsutredningens kalkyler grundad beräkning skulle sysselsättningsökningen inom den statliga och statsunderstödda sektorn under åren 1966—1970 kunna omfatta ca 30 000 tjänster. Denna beräkning innebär att den statliga sektorn skulle erhålla en betydande del av nettotillskottet av arbetskraft.

Enligt de beräkningar som utförts i långtidsbudgeten kommer sysselsättningsökningen inom den statliga och statsunderstödda verksamheten under budgetåren 1967/68—1970/71 att uppgå till i genomsnitt ca 3 500 tjänster per år eller sammanlagt ca 14 000 tjänster. Tyngdpunkten ligger under hela perioden på utbildningssektorn, som svarar för mer än hälften av ökningen. Siffrorna bygger på förutsättningen att man kan förverkliga den planerade minskningen — inom ramen för de av statsmakterna fastställda delningstalen — av skolklassernas antal.

Vid en jämförelse mellan beräkningarna i långtidsutredningen och i långtidsbudgeten bör erinras om att i långtidsbudgeten hänsyn tagits endast till det personaltillskott som erfordras för att redan beslutade reformer och gjorda åtaganden skall kunna infrias. Redan i utgångsläget föreligger dessutom en betydande otillfredsställd efterfrågan på personal, som kan uppskattas till i runt tal 7 000 personer. Hänsyn skall tas också till den sysselsättningsökning med inemot 5 000 tjänster som sker under budgetåret 1966/67. Den marginal för reformer som enligt dessa beräkningar skulle återstå är följaktligen obetydlig.

I vilken utsträckning det kommer att bli möjligt att tillgodose de ökade statliga personalbehoven är svårt att förutsäga. Redan en överflyttning av resurser i den omfattning som behövs för att upprätthålla oförändrad ambitionsnivå kommer att ställa stora krav på den ekonomiska politiken. Utrymmet för personalökningar varierar i hög grad mellan olika delområden inom den offentliga sektorn till följd av skilda egenskaper hos den efterfrågade arbetskraften, bl. a. i utbildningshänseende. Även om utrymme totalt skulle finnas kan gjorda bedömningar för delområdena bli svåra att infria. Bristen på arbetskraft kan därför framkalla behov av temporära omprövningar av nu gällande ambitionsnivå när det gäller att tillgodose den växande efterfrågan på offentlig service och offentliga tjänster.

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

De i långtidsbudgeten redovisade bedömningarna av den statliga och statsunderstödda verksamhetens behov av personal sammanställda med prognosen för tillgången på arbetskraft understryker vikten av en intensifierad rationaliseringsverksamhet inom den offentliga sektorn. Detta gäller inte minst de arbetskraftskrävande områdena utbildning och sjukvård. Delvis kan detta ske genom organisatoriska rationaliseringsåtgärder, exempelvis av kontorsarbetet. I viss utsträckning bör arbetskraft kunna ersättas av apparatur, exempelvis genom övergång till automatisk databehandling. Ett sådant utvecklingsarbete bör kunna leda till en minskning av arbetsinsatsen i jämförelse med långtidsbudgetens tal utan att därmed de offentliga organens serviceprestationer sänks.

Som jag tidigare berört ökar enligt beräkningarna i långtidsbudgeten statsutgifterna starkast i början av perioden. Budgetåret 1967/68 beräknas statsutgifterna sålunda stiga med ca 1,9 miljarder kr. Om härtill läggs schablonmässigt beräknade kostnader för dels ökning av de statsanställdas löner, dels antagna prisförändringar under åren 1966 och 1967, stiger utgiftsökningen detta budgetår till ca 2,7 miljarder kr. Hur denna utgiftsökning fördelar sig på några av de större utgiftsområdena framgår av följande tablå. I denna särredovisas de anslagsgrupper som för budgetåret 1967/68 uppvisar en ökning med mer än 100 milj. kr.

Statsutgifternas beräknade förändring till 1967/68

(Avrundade belopp, milj. kr.)

1 Inklusive kompensation för prisstegringar men exklusive utgifter för höjda löner åt försvarets anställda. Det för budgetåret 1966/67 angivna beloppet utgörs av summan av anvisade anslag minskat med den beslutade uppbyggnaden av anslagsbehållningarna med 350 milj. kr.

Totalförsvarsanslagen domineras av utgifterna för det militära försvaret, som svarar för ca 90 % av den redovisade ökningen. Den betydande ökningen av de militära försvarsutgifterna budgetåret 1967/68 beror på två faktorer. Huvudparten är en följd av att utgiftsnivån av konjunkturmässiga skäl drogs ned för budgetåret 1966/67. För budgetåret 1967/68 har i kalkylerna hypotetiskt förutsatts en återgång till den högre nivån,

25 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

innebärande en utgiftsökning med 350 milj. kr. Härtill kommer kompensation för prisutvecklingen, ca 160 milj. kr. Anslagsökningen för utbildning och forskning är en nettoeffekt — vid oförändrade löner — av minskade utgifter för grundskolan och starkt stigande utgifter som följd av beslutade utbyggnadsplaner framför allt för den högre utbildningen och forskningen samt för gymnasieutbildningen. Även anslagen för studiesociala ändamål ökar kraftigt. Utgifterna för anslagsgruppen allmän försäkring stiger till följd av gjorda åtaganden om standardhöjning för folkpensionärerna, genom ökning av antalet pensionärer samt genom indextillägg till folkpensionerna till följd av prisutvecklingen. Utgiftsökningen inom gruppen hälso-, sjuk- och socialvård är en följd av avtalen om mentalsjukvårdens överförande till landstingen. De bostadspolitiska anslagen stiger kraftigt budgetåret 1967/68 främst genom att en betydande medelsreservalion beräknas bli tagen i anspråk nnder budgetåret innan. Skatteutjämningsbidragen stiger enligt nu gällande grunder till följd av inkomstutvecklingen och den beräknade utvecklingen av de kommunala utdebiteringssatserna. Bland utgifter med större ökningstal inom övrigposten kan nämnas anslagen till arbetsmarknadspolitik, väganslagen, vattenfallsverkets investeringar samt de internationella biståndsanslagen. I denna utgiftsgrupp ingår även schablonmässigt beräknade kostnader för höjda statstjänarlöner under såväl budgetåret 1966/67 som 1967/68.

För att belysa det finansiella utrymmet — vid oförändrad skattepolitik — för den i långtidsbudgeten kalkylerade utgiftsutvecklingen, har beräkningar utförts även av statsinkomsternas utveckling. För åren 1966 och 1967 har härvid gjorts samma antagande om skatteunderlagets tillväxt som jag tidigare redovisat vid behandlingen av budgetläget för 1965/66 och 1966/67. För åren därefter har två alternativa antaganden gjorts om prisoch löneutvecklingen. Det ena alternativet förutsätter oförändrade priser och en fortsatt tillväxt av lönesumman i samma takt som bruttonationalprodukten. I det andra alternativet har antagits en prisstegring med 3 % per år och en motsvarande ytterligare ökning av lönesumman.

Enligt det lägre alternativet för skatteunderlagets tillväxt sker en markerad uppbromsning av statsinkomsternas ökning såväl 1967/68 som 1968/69. Denna utveckling beror på flera faktorer: den fortsatta effekten av den år 1966 genomförda sänkningen av den direkta skatten, arbetstidsförkortningen samt den jämfört med tidigare år beräknade lägre tillväxten av skatteunderlaget.

Statsinkomsternas ökning begränsas enligt detta alternativ till omkring 900 milj. kr. resp. 800 milj. kr. under vartdera av de nämnda budgetåren. De båda följande budgetåren skulle statsinkomsterna stiga med 1,5 resp. 2,4 miljarder kr.

Även vid det högre alternativet uppvisar statsinkomsterna en dämpad

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

tillväxt under budgetåren 1967/68 och 1968/69. Enligt denna beräkning skulle statsinkomsterna dessa år öka med 1,2 resp. 1,9 miljarder kr. Under de följande budgetåren uppgår ökningen till ca 2,7 miljarder kr. per år.

För beräkningen av budgetsaldots utveckling har på utgiftssidan vissa kompletteringar skett i syfte att göra beräkningarna så realistiska som möjligt. Sålunda har under hela perioden inlagts schablonmässigt beräknade löneökningar för de statsanställda; kalkylmässig utgångspunkt har härvid varit den allmänna produktivitetsutvecklingen. Med hänsyn till prisantagandena har vidare ett allmänt omkostnadspåslag skett och de indexreglerade försvars- och folkpensionsutgifterna räknats upp.

Långtidsbudgetens beräkning av budgetsaldots utveckling tyder -— vid båda inkomstalternativen — på betydande budgetunderskott de närmaste åren. Enligt det lägre alternativet skulle utgiftsöverskottet budgetåret 1967/ 68 uppgå till drygt 2,6 miljader kr. En ytterligare kraftig försämring skulle ske under budgetåret 1968/69. Därefter skulle en viss förbättring inträda även om höga budgetunderskott i absoluta tal kvarstår.

Det statsfinansiella läget förändras naturligtvis när skatteunderlaget — såsom skett i det högre inkomstalternativet — antas stiga med 7 å 8 % om året. Beräkningarna pekar dock på ett utgiftsöverskott om inemot 2,5 miljarder kr. för budgetåren 1967/68 och 1968/69.

Den ekonomiska politiken

En summering av den ekonomiska utvecklingen i vårt land 1960—1965 bekräftar slutgiltigt, att den första hälften av 1960-talet varit ett med avseende på det ekonomiska framåtskridandet mycket lyckosamt skede. Den snabba produktionsökningen — ca 5 % per år —- möjliggjorde en rejäl stegring av medborgarnas levnadsstandard. Den privata konsumtionen ökade sålunda med ca 4,5 % per år; en tillväxttakt som vida överstiger den som uppnåddes i genomsnitt under 1950-talet, då konsumtionen ökade med ca 3,1 % per år. De växande resurserna skapade samtidigt utrymme för en fortsatt uppgång av investeringarna, så att investeringskvoten 1965 utgjorde ca 33 % av bruttonationalprodukten, medan den 1960 var ca 31 %. Dessutom kunde inom den offentliga sektorn en reformoffensiv genomföras som torde sakna motstycke i vår historia. Jag kan här inskränka mig till att peka på den snabba expansionen inom samhälls- och bostadsbyggandet, inom utbildningsväsendet på alla nivåer och inom sjukvården. En betydelsefull omfördelning av välståndet har också kunnat ske med sikte framför allt på ålderdomstryggheten.

Den svenska ekonomins expansionsmöjligheter är också för resten av 1960-talet goda. Kapaciteten väntas — trots att arbetskraftstillgången en-

27 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

dast stiger långsamt — öka i ungefär samma takt som 1960—1965 eller med nära 5 % per år under perioden 1966—1970. En del av den annars möjliga produktionsökningen kommer dock att tas ut i form av ökad fritid. Det betyder att takten i totalproduktionens tillväxt antas sjunka något och bli drygt 4 % per år i genomsnitt under perioden. Såväl i historisk belysning som i förhållande till den förutsedda utvecklingen i andra länder måste även denna tillväxt av våra ekonomiska resurser betraktas som hög.

Det vore emellertid ett misstag att söka undanskymma att realiserandet av denna tillväxttakt kommer att kräva större ansträngningar än tidigare. Kraven på stabiliseringspolitiken skärps och en på den långsiktiga utvecklingen inriktad fördelning av resurserna blir än mera nödvändig. Jag betonade redan i 1965 års reviderade finansplan att balans- och fördelningsproblemen kommer att bli mera svårlösta än under de närmast förflutna åren. Långtidsutredningens resultat bekräftar denna bedömning. Det gäller särskilt den centrala roll för möjligheterna till fortsatta framsteg som en snabb ökning av produktiviteten i den svenska ekonomin kommer att spela.

Konjunkturpolitiken 1966. I förhållande till den för ett år sedan gjorda bedömningen har förutsättningarna i ett väsentligt avseende förändrats. Den kraftiga försämring av bytesbalansen, som inträffade under andra halvåret 1965, betyder att den ekonomiska politiken åläggs en viktig restriktion. Långtidsutredningens prognoser och rekommendationer utgår från att denna balansrubbning måste hävas men också att det kommer att ta en viss tid. Det är uppenbart att detta blir en central uppgift för den ekonomiska politiken under de närmaste åren.

En politik med dessa syften har redan inletts. Omsvängningen i utrikeshandeln under 1965 var i väsentlig utsträckning betingad av ett högt internt efterfrågetryck. Den ekonomiska politiken har därför inriktats på att dämpa efterfrågeökningen till en nivå som nedbringar takten i importökningen samtidigt som kapacitetsutrymme för en större exportökning skapas. De på kortsiktiga effekter inriktade åtgärderna har dessutom utformats med sikte på det mera långsiktiga målet att upprätthålla det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Industrins investeringar har därför prioriterats medan efterfrågedämpningen satts in på andra sektorer. Budgetförslaget för 1966/67 innebär, att statsutgifternas stegringstakt bromsas upp. Samtidigt har höjningar av konsumtionsbeskattningen genomförts såväl 1965 som 1966. Bostadsbyggandets ökningstakt dämpades 1965. En lägre ökningstakt än under 1965 har förutsetts även för kommunernas investeringar.

På grundval av nu föreliggande information om utvecklingstendenserna under 1966 förefaller det som om den eftersträvade investeringsinriktningcn skulle uppnås. Industriinvesteringarnas expansion torde vara säkerställd. Kommunerna har reviderat sina ursprungliga investeringsplaner ned till

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

den nivå för ökningslakten som enligt statsverkspropositionen borde eftersträvas. Bostadsbyggandet kommer att hålla samma nivå som under fjolåret. Ett uttryck för att byggnadsinvesteringarna — trots industriinvesteringarnas uppgång — kunnat föras in i en lugnare expansionsfas är att byggnadskostnadsindex stabiliserats på i stort sett den nivå, som uppnåddes i juli 1965.

Den stränga vintern har å andra sidan medfört en förskjutning av sysselsättningen inom byggnadsverksamheten mot våren och sommaren. Utan dämpande åtgärder skulle detta medföra en samlad efterfrågan på byggnadsmarknaden, som kan hota att rubba balansläget. En rad åtgärder har därför vidtagits för att motverka en alltför kraftig säsonguppgång. En reduktion av arbetskraftsåtgången med 10 % inom den statliga byggnadssektorn förbereds för sommarhalvåret. Igångsättningsregleringen av icke prioriterat byggande har givits vidgad omfattning: nya objekt har införts under regleringen och dess geografiska begränsningar har upphävts. Detta innebär ökade möjligheter att uppskjuta igångsättningen av vissa slag av byggnader för längre tid än som betingas av en önskvärd säsongutjämning. Kreditpolitiken har dessutom inriktats på en jämnare investeringsfördelning över året, vilket skapar förutsättningar för en bättre hushållning med de reala resurserna.

Det allmänna målet för den ekonomiska politiken under 1966 är att åstadkomma en dämpning av den totala efterfrågetillväxten för att nå såväl den eftersträvade stabiliseringen av prisnivån som den omsvängning i utrikeshandelns utveckling, vilken är en förutsättning för en förbättrad betalningsbalans. För pris- och kostnadsstabiliteten är det av primär betydelse att reducera det alltför höga efterfrågetryck, som under 1965 rådde på arbetsmarknaden och som bl. a. ledde till en kraftig löneglidning.

Utvecklingen inom ekonomin och på arbetsmarknaden under 1966 innehåller emellertid som förut antytts vissa osäkerhetsmoment. Den dämpning i efterfrågetrycket som kunnat registreras under de senaste månaderna kan vara ett utslag av mer eller mindre tillfälliga faktorer. Uppgifter som framkommit bl. a. i samband med upprättandet av arbetsmarknadsstyrelsens vårprognos tyder närmast på ett fortsatt alltför högt efterfrågetryck på arbetsmarknaden under 1966. För vissa sektorer av arbetsmarknaden, bl. a. för byggnadsverksamheten, har länsarbetsnämnderna ansett sig kunna göra uttalanden härom även för vintern 1967. Undantag från den allmänna bilden har gjorts för vissa konsumtionsvaruindustrier, främst för textil-, beklädnads- och skoindustrierna. Inom dessa branscher föreligger alltfort påtagliga risker för betydande inskränkningar.

Till de faktorer som under den närmaste tiden kommer att påverka efterfrågan hör också de retroaktiva löneutbetalningarna. Man kan förvänta en

29 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

allmän efterfrågestimulans i samband med att dessa lönemedel utbetalas.

Under den tid som nu kan överblickas synes man alltså ha att räkna med möjligheten av ett fortsatt för högt efterfrågetryck på vissa delar av arbetsmarknaden. Det berör främst verkstadsindustrin och byggnadsindustrin, varvid den senare med hänsyn till sin strategiska position på arbetsmarknaden tilldrar sig särskilt intresse. Strävandena att ta igen den eftersläpning i byggandet, som uppstått som en följd av bl. a. den stränga vintern, kommer att innebära en extra belastning på byggnadsarbetsmarknaden under de närmaste månaderna. Vid byggnadsinventeringen i februari i år var kvarstående kostnader på igångvarande projekt nära 2 miljarder högre än vid motsvarande inventering i fjol. ökningen kan ses som ett grovt mått på den förut berörda eftersläpningen. Utöver de redan beslutade begränsningsåtgärderna i fråga om byggnadsinvesteringarna synes det nödvändigt att iaktta stor återhållsamhet med igångsättningen av nya projekt under våren och sommaren såsom ett led i strävandena att hålla byggnadsarbetsmarknaden i balans. Detta gäller allt slags byggande.

En viktig osäkerhetsfaktor vid den i statsverkspropositionen gjorda bedömningen av allmän efterfrågetillväxt och prisutveckling under 1966 gällde utfallet av vårens avtalsrörelse. Den föreliggande preliminära uppgörelsen för huvuddelen av LO—SAF-oinrådet, som omfattar åren 1966— 1968 kan för år 1966 beräknas medföra en avtalsenlig ökning av lönenivån med drygt 4 %. Under förutsättning att inte lönestegringen inom övriga avtalsområden på ett alltför markant sätt avviker från denna nivå, borde inkomsttillväxten, sådan den regleras av avtalen och påverkas av stigande sysselsättning, i och för sig väl hålla sig under den gräns på ca 7 %, som i statsverkspropositionen bedömdes vara förenlig med en balanserad utveckling. Härvid har förutsatts att ökad sysselsättning jämte vissa löneeffekter av arbetskraftens flyttning mellan näringsgrenar bidrar till lönesummans uppgång med knappt 1 %.

Det torde dock inte vara realistiskt att räkna med att den löneglidning, som pågått under hela efterkrigttiden, i det närmaste helt skulle upphöra. Lönesummans tillväxt 1966 kan således inte antas bli begränsad till den i avtalen inskrivna. Jag vill betona att bedömningen inte influerats av den särskilda löneglidningsgaranti, som ingår i den centrala uppgörelsen mellan LO och SAF och som skall infrias år 1967. Tvärtom förstärker denna garanti den ekonomiska politikens ansvar för att upprätthålla balansen på arbetsmarknaden. Mot bakgrunden av de nu kända resultaten av lönerörelsen och med hänsyn till den reduktion av efterfrågetrycket som synes vara på väg att kunna realiseras, har jag uppskattat den totala lönesummans ökning 1966 till ca 8 %, varav knappt 1 % beror på den tidigare berörda sysselsättningseffekten. I förhållande till fjolåret innebär detta eu viss dämpning av takten i lönestegringen.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Jag har i det föregående redogjort för de inslag i den samhällsekonomiska utvecklingen, som anger att den ekonomiska politiken synes kunna realisera ett av sina huvudmål, en reduktion av det alltför höga efterfrågetryck som uppstod under fjolåret. De nu föreliggande bedömningarna av den totala produktionens tillväxt tyder vidare på att takten i produktionsökningen ånyo skulle öka under 1966. Ett utrymme för en uppgång av den privata konsumtionen med ca 2,5 % skulle därmed finnas trots den allmänna åtstramningen.

De symtom på balansrubbning i den svenska ekonomin, som uppträdde under 1965, gällde prisstegringen och underskottet i bytesbalansen. Beträffande prisutvecklingen framhöll jag i statsverkspropositionen, att löneökningar föir dem som är sysselsatta inom näringsgrenar med relativt låg produktivitetstillväxt utövar ett tryck på prisnivån, som inte helt kan undvikas om dessa grupper skall få del av den allmänna standardstegringen. Det mellan LO och SAF träffade avtalet avser att ge låglönegrupperna en större inkomstökning än övriga grupper. För att få en rimlig fördelning av det växande välståndet med sikte särskilt på låglönegrupperna blir således en viss prisstegring svår att undgå under 1966. Den sammanlagda uppgången av nettoprisindex (dvs. konsumentprisindex rensat från indirekta skatter och subventioner) kan uppskattas till knappt 3 % under loppet av år 1966. Jag vill dock betona att det blir en central uppgift för den ekonomiska politiken att genom olika åtgärder söka begränsa prisstegringarna. Särskilt angeläget är att undvika att efterfrågeläget skärpes på vissa delar av arbetsmarknaden, så att en löneglidning med inflatoriska konsekvenser uppstår bland grupper med ett redan högt löneläge. Den ekonomiska politiken, inte minst investeringspolitiken, har orienterats bl. a. utifrån detta syfte.

Konsumentprisnivån inklusive effekten av ändrade indirekta skatter och subventioner beräknas med de angivna förutsättningarna stiga med ca 3,5 % under 1966. Av denna uppgång kan ungefär 2 procentenheter hänföras till effekten av dels skattehöjningar, dels höjda importpriser och jordbrukspriser, dels höjda hyror. Dessa tre grupper av faktorer svarar vardera för ca 0,7 procentenheter av den totala prisstegringen.

Det är regeringens avsikt att förstärka prisövervakningen. I den mån prisstegringar mer allmänt blir följden av avtalsuppgörelsen motverkas den eftersträvade och speciellt för låglönegrupperna önskvärda reallöneförbättringen. Risk föreligger att allmänna lönestegringar leder till prishöjningar även på områden, där de inte är kostnadsmässigt motiverade. Denna risk är särskilt påtaglig i branscher, där priskonkurrensen exempelvis genom överenskommelser företagen emellan är svag eller rent av helt upphävd.

Därför måste från samhällets sida alla ansträngningar göras för att såvitt möjligt motverka tendenser till prisstegringar. Detta bör ske inom

31 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

ramen för den prispolitik som nu förs. I första hand bör prisutvecklingen följas med skärpt uppmärksamhet. Åtgärder skall sålunda vidtas för att effektivisera den löpande prisövervakningen. Statens pris- och kartellnämnd bör erhålla härför erforderliga resurser. En slagkraftig offentlig redovisning av fakta rörande prisförhållandena på viktiga områden bör eftersträvas i syfte att stärka konsumenternas prismedvetenhet och öka förutsättningarna för en mera aktiv priskonkurrens. Förbättrade metoder för konsumentupplysning på prisområdet övervägs. Ökad samverkan kan visa sig erforderlig mellan de statliga organen och de organisationer som företräder konsumenternas intressen. I detta sammanhang kan erinras om att huvudorganisationerna inom näringslivet förklarat sig beredda att även i fortsättningen aktivt verka för att hålla priserna nere och undanröja skadliga former av prissamarbete. I anslutning härtill kommer riktprisutredningen enligt vad jag inhämtat att föreslå ytterligare åtgärder för att stärka konkurrensmomentet i näringslivet.

Den kraftiga försämringen av bytesbalansen under 1965 orsakades av en onormalt kraftig ökning av importen medan exportens ökningstakt avsaktade. Den utveckling av utrikeshandeln som kunnat registreras hittills under 1966 antyder i och för sig att takten i importökningen skulle ha avtagit. Utrikeshandelssiffrorna för januari och februari har dock ringa värde som prognosunderlag på grund av de störningar i handelsutbytet som den onormalt hårda vintern medfört. Någon mera påtaglig tendens torde därför kunna avläsas först fram emot sommaren.

De prognoser som ingår i försörjningsbalansen visar emellertid på en klar dämpning i importens tillväxttakt, vilket ansluter till den bild jag tidigare tecknat av den allmänna åtstramningen i efterfrågetillväxten. Varuexporten beräknas öka något snabbare än under fjolåret. Det gäller särskilt verkstadsindustrin, vars exportutveckling kraftigt uppreviderats i bedömningen. Det synes dock knappast troligt att den totala exportökningen — med hänsyn tagen till utvecklingen av fartygsexporten och Ijänstenettot — blir av den omfattning, som förutsattes i statsverkspropositionen. Takten i export- och importökningen skulle därmed bli ungefär densamma, d. v. s. ca 4 %. En viktig förutsättning för en snabbare exportökning är att efterfrågan på sådana stapelvaror som massa, trävaror och järnmalm ånyo stiger. Osäkerheten rörande exportutvecklingen beror således i första hand på om en övergång till lageruppbyggnad i utlandet inträffar senare under året. Däremot torde man kunna räkna med att en annan förutsättning för exportens ökade tillväxttakt, d. v. s. ett i förhållande till 1965 bättre kapacitetsläge inom exportindustrin, nu mera allmänt föreligger. Skulle de här återgivna utvecklingstendenserna inom utrikeshandeln realiseras, betyder det att underskottet i bytesbalansen 1966 blir av samma storleksordning som 1965, d. v. s. ca 1 miljard kr.

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

En primär uppgift för den ekonomiska politiken under den närmaste framtiden är att begränsa den alltför hårda påfrestningen på samhällsekonomin för att därigenom skapa en av förutsättningarna för en lugnare pris- och kostnadsutveckling. Vi måste ge de samlade resurserna en sådan inriktning att en snabb ökning av produktiviteten åstadkommes och att den under fjolåret rubbade balansen i vår utrikeshandel återställs undef de kommande åren. I dessa syften har en serie åtgärder redan vidtagits. Konsumtionsbeskattningen har skärpts och den statliga efterfrågans ökningstakt inte oväsentligt reducerats i årets budgetförslag. Bostadsbyggandet planeras under 1966 ligga kvar på en från fjolåret oförändrad — låt vara mycket hög — nivå. Vidare har de kommunala investeringarnas ökningstakt dämpats. En ytterligare begränsning av den nu förutsedda uppgången bör dock kunna ske. I de reviderade investeringsplaner, som nyligen redovisats av kommunerna, ingår sålunda en fortsatt snabb expansion av sjukhusbyggandet. Med hänsyn till såväl konkurrensen med andra angelägna investeringsbehov som det förutsedda personalläget inom sjukvårdssektorn är en begränsning av dessa utbyggnadsplaner motiverad. Sjukhusinvesteringarna bör därvid inordnas i en mera långsiktig plan för en balanserad utbyggnad av våra sjukvårdsresurser. Härigenom och genom den i vår beslutade utvidgningen av byggnadsregleringen bör byggnadsverkssamheten kunna bringas in i ett väsentligt bättre balanserat tempo.

Den allmänna efterfrågan kommer under år 1966 att öka i långsammare takt än under år 1965. Importens ökningstakt väntas också sjunka väsentligt. Trots detta visar prognoserna på ett underskott i bytesbalansen av storleksordningen 1 miljard kr. även under 1966. Mot denna bakgrund är det naturligt att ställa frågan om de vidtagna åtgärderna är tillräckliga för att med önskvärd snabbhet återställa balansen i utrikeshandeln. Något definitivt svar på denna fråga kan inte lämnas i dag. Med hänsyn till vårt relativt tillfredsställande valutaläge är det naturligt och försvarligt att avvakta den fulla effekten av åtstramningspolitiken. Under tiden kommer beredskapen att förstärkas för att med snabb effekt kunna sätta in de ytterligare åtgärder som kan komma att visa sig påkallade.

Långsiktspolitiken. Inriktningen av regeringens ekonomiska politik 1966 syftar inte bara till att lösa de akuta problem som utvecklingen framför allt av bytesbalansen ställt oss inför. Den har också i hög grad betingats av de långsiktiga uppgifter som möter den svenska ekonomin. 1966 års problem är inte tillfälliga utan i stor utsträckning typiska för vad som väntar oss även i fortsättningen. Återställandet av jämvikt i bytesbalansen kommer såsom jag framhållit tidigare att bli relativt tidskrävande även om en avgörande förändring i utvecklingen redan ägt rum. Påfyll-

Kungi. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

nåd av valutareserven efter den avtappning som kommer att ske innan anpassningsprocessen slutförts liksom bevarandet av jämvikten på längre sikt kommer under de år som kan överblickas att ställa bestämda krav på den ekonomiska politiken. På ett påtagligare sätt än hittills kommer därmed hävdandet av bytesbalansen att utgöra en restriktion för strävandena att förverkliga andra mål för den ekonomiska politiken. De riktlinjer som uppställts 1966 bör gälla även framöver. Dessa innebär att den svenska ekonomins internationella konkurrenskraft skall förstärkas både genom att ökningen i den totala efterfrågan inte tillätes bli snabbare än kapacitetens tillväxt och genom att politiken medvetet inriktas på att främja produktivitetsstegringen, främst genom ett ökat utrymme för produktiva investeringar.

Stabiliserings politikens förutsättningar

Jag har i det föregående angett olika faktorer både i den internationella och i den inhemska utvecklingen som framöver skärper kraven på stabiliseringspolitiken. Takten i den internationella kostnadsstegringen har något dämpats under de senaste två åren, vilket däremot inte gäller för den svenska. Den politiska prioriteringen av stabiliseringsmålen är i flera viktiga industriländer numera påtaglig. Visserligen är det troligt att stabiliseringspolitiken inte kommer att drivas så långt att fullständig stabilitet uppnås, men redan en avsaktning av takten i kostnadsstegringen i förening med en ökad förekomst av handelshinder inom EEC-området innebär — om den hittillsvarande takten i den svenska kostnadsstegringen inte minskas — väsentligt försämrade betingelser för avsättningen av svenska produkter. Betydelsen härav förstärkes av de effekter på den inhemska kostnadsnivån, som under de närmaste åren torde följa bl. a. av arbetstidsförkortningen och sjukförsäkringsreformen. Härtill kommer att vi som en följd av stabiliseringspolitiken måste räkna med att perioder av stagnation i den reala efterfrågans ökning kan komma att inträda i olika länder, såsom under senare år varit fallet i t. ex. Frankrike och Italien.

Rörelsefriheten i den ekonomiska politiken kan inte bevaras i en ekonomi där höjningar av den interna aktivitetsnivån leder till omedelbara påfrestningar på betalningsbalansen. För att undgå en sådan utveckling får efterfrågans tillväxt inte överskrida kapacitetsökningen. I sin generella utformning är detta ett självklart villkor för politiken men det är viktigt att det beaktas vid uppställandet av målen också för olika delar av ekonomin. Kostnadsstegringar kan i en ekonomi av svensk typ uppstå även då efterfrågeläget kännetecknas av balans, men när vissa sektorer är överansträngda. Under den gångna perioden har detta framför allt gällt byggnadssektorn och verkstadsindustrin. Stabiliseringspolitikens åtgärder kan därför

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

inte begränsas till att avse endast den totala efterfrågan utan måste differentieras efter det aktuella kapacitetsläget inom olika näringsgrenar.

Jag bär i det föregående utförligt uppehållit mig vid det centrala awägningsproblem som den långsiktiga utvecklingen ställer oss inför och därvid kommit till slutsatsen att de av bytesbalansens krav härledda investeringsbehoven inom näringslivet samt den offentliga sektorns resursanspråk och bostadsbyggandet måste ges prioritet framför ökningen av den privata konsumtionen. Utan att låsa fast politiken bör därför som riktmärke gälla att en ökad andel av våra resurser ägnas dessa behov och att den privata konsumtionen följaktligen bör stiga något långsammare än nationalprodukten. Detta är i och för sig en fortsättning av den utveckling som ägt rum under hela efterkrigstiden.

En satsning på denna inriktning av våra resurser ställer det allmänna inför uppgiften att i första hand åstadkomma det sparandetillskott som investeringsökningen och förbättringen av bytesbalansen förutsätter. 1960talet skiljer sig på ett avgörande sätt från 1950-talet därigenom att näringslivets kapitalbildning inte kommer att kunna helt finansieras med egna vinstmedel. Självfinansieringsgraden har sjunkit inom den svenska industrin med uppemot 20 % mellan perioderna 1955—1959 och 1960—1964. En fortsatt nedgång kan, vid oförändrade vinstmarginaler, väntas inträffa under resten av 1960-talet på grund av den förutsatta ökningen av investeringsverksamheten. Den sparandebrist som hotar att uppstå måste samhället medverka till att täcka. Förhållandet kan också uttryckas så att den inkomstökning som hushållen kan påräkna är större än det utrymme för privat konsumtionsökning som står till förfogande om investeringsökningen och utbyggnaden av den offentliga servicen på angelägna områden skall kunna genomföras. Det är sålunda inte bara det offentligas egna utgiftsåtaganden som ställer anspråk på finanspolitiken utan detta gäller också bostadsbyggnadsprogrammet och näringslivets investeringsökning.

Skall den av långtidsutredningen angivna resursanvändningen — till vilken flertalet remissinstanser anslutit sig och som jag själv finner vara en rimlig riktpunkt för politiken — förverkligas, innebär det att den ökning av det offentliga sparandet som ägt rum under 1960-talets första hälft måste fortsätta under resten av detta decennium. Detta kommer att ställa bestämda krav på en stark finanspolitik som ett centralt ekonomiskt-politiskt medel för att förverkliga en balanserad samhällsutveckling.

En ökad satsning på investeringsverksamheten löses emellertid inte enbart genom en ökning av det totala sparandet. Näringslivets sjunkande självfinansieringsgrad reser problem om de former i vilka detta sparande skall göras disponibelt för investeringar inom näringslivet. Man kan sålunda inte bortse från risken att sjunkande självfinansieringsgrad i vissa fall har en negativ effekt på företagens benägenhet att investera och att vi följaktligen kan komma att ställas inför en konflikt mellan fördelnings-

35 Kungi. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

politiska mål och målet att öka tillväxttakten. Denna fråga bör i god tid bli föremål för överväganden. För egen del finner jag att en minskad självfinansiering som sådan har väsentliga fördelar från fördelningspolitisk synpunkt. Dessutom möjliggör den en rationellare avvägning av investeringsverksamheten mellan olika företag. Detta hindrar inte att åtgärder kan behöva vidtas för att ett ökat beroende av lånefinansiering inte skall leda till sänkt investeringsvilja och till avstående från mer riskabla men långsiktigt räntabla investeringar.

Produktivitetsbefrcimjande politik

De här berörda frågorna är en del av det allmänna problemet att ge knappa resurser den mest effektiva användningen. I långtidsutredningen har relativt optimistiska uppskattningar gjorts av den framtida produktivitetsutvecklingen. Denna torde inte komma att förverkligas utan att staten ytterligare utvidgar sina produktivitetsbefrämjande insatser. Jag skall inte i detta sammanhang gå närmare in på de olika aspekterna av en sådan politik utan nöja mig med deklarationen att den statliga politiken på framför allt utbildningens och forskningens område måste utformas med beaktande också av de omedelbara produktivitetsvinster som kan göras. Det kan i detta sammanhang också komma i fråga att pröva lämpliga samarbetsformer mellan staten och det enskilda näringslivet för vissa större och riskbetonade projekt utöver det samarbete som redan föreligger i branschforskningsinstitut och i speciella institutioner av typen Malmfonden och Infor. I detta sammanhang vill jag meddela att överläggningar pågår mellan statliga och privata intressenter om ett samarbete inom oljeprospekteringen.

Ett väsentligt led i strävandena att öka den svenska ekonomins effektivitet utgörs även i fortsättningen av arbetsmarknadspolitiken. I proposition till riksdagen har regeringen lagt fram förslag för den framtida arbetsmarknadspolitiken. Förslagen innebär en väsentlig förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utvecklingen under resten av 1960-talet kommer otvivelaktigt att öka anspråken på en effektiv arbetsmarknadspolitik. Efterfrågan på arbetskraft måste sålunda anpassas för att möjliggöra en väsentlig ökning av den kvinnliga förvärvsfrekvensen. Utbildningsfrågorna kommer likaledes att få starkt vidgad betydelse. Hela yrkesutbildningen och vuxenutbildningen är för närvarande föremål för en omfattande översyn och det är regeringens avsikt att framlägga förslag i frågan om möjligt redan till nästa års riksdag.

Det i långtidsutredningen presenterade materialet visar hur begränsat resursutrymmet är för en fortsatt reformverksamhet inom den offentliga sektorn. Arbetet på alt utveckla och förbättra vårt samhälle kommer dock även i framtiden att ställa ökade krav på offentliga insatser på skilda områden. Angelägenheten att kunna möta sådana krav riktar med förnyad

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

skärpa uppmärksamheten mot rationaliserings- och effektiviseringsfrågorna inom den offentliga sektorn. Väsentliga insatser har på olika områden gjorts för att höja produktiviteten inom statlig verksamhet och ett betydande utredningsarbete pågår för att finna nya och effektivare arbetsmetoder och organisationsformer. Den utredning om programbudgetering och kostnadsredovisning inom statsverksamheten som utförs inom statskontoret torde komma att redovisas under hösten. Jag har för avsikt att med ledning av de erfarenheter som där framkommer låta utvidga utredningsarbetet kring kostnads- och produktivitetsfrågorna varvid undersökningarna bl. a. skall inriktas på att klargöra hur budgetteknik och resultatredovisning lämpligen bör utformas för att på bästa sätt angripa produktivitetsproblemen.

Investeringsinriktningen och den offentliga sektorns utbyggnad

Jag har såsom riktlinje för regeringens ekonomiska politik under resten av 1960-talet angivit, att den andel av våra resurser bör öka som ägnas investeringsverksamheten, såväl privat som offentlig, och den offentliga konsumtionen. Det är inte möjligt att fastlägga preciserade mål för de ökningar som eftersträvas. Utrymmet kommer i sista hand att bestämmas av storleken av den samlade produktionsökning, som vi utifrån betingelserna för vår utrikeshandel och valutasituation kan uppnå, och av finanspolitikens möjligheter att hålla tillbaka den privata konsumtionens stegringstakt. Även under optimistiska antaganden i dessa båda avseenden är det emellertid uppenbart att föreliggande planer, syftande till en angelägen expansion av såväl bostadsbyggandet som den kommunala och statliga verksamheten, är större än vad som kan komma att realiseras. Detta innebär att prioriteringen och planläggningen inom dessa områden måste intensifieras och samordnas för att nå största möjliga effektivitet.

Den snabba ökningen av bostadsbyggandet och dess nuvarande höga nivå har inte endast skapat påfrestningar på kapital- och arbetsmarknaden. Denna ökning har också — i förening med en omfattande samhällelig reformverksamhet på skilda områden —- direkt medfört krav på en mycket hög kommunal investeringsaktivitet genom omfattande följ dinvesteringar i vatten och avlopp, vägar och kommunikationer, skolor, serviceanläggningar etc. I många kommuner har genomförandet av dessa investeringar skapat en högst ansträngd finansiell situation trots fortlöpande skattehöjningar. I andra kommuner har finansiella och reala resurser inte funnits att fullfölja de med bostadsbyggandet förenade investeringsbehoven. På många håll har således en påtaglig brist på balans uppstått i samhällsbyggandets struktur, där prioriteringen av bostadsbyggandet medfört en eftersläpning vid tillgodoseendet av andra viktiga behov. Mot bakgrunden av att det ansträngda kapitalmarknadsläget kan väntas bestå och av att många kommuner har svårigheter att ytterligare öka skattefinansieringen synes

37 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1960

risken uppenbar att snedvridningen i samhällsbyggandets inriktning förstärks och utsträcks till ett ökat antal kommuner.

För att uppnå en balanserad utveckling såväl av det totala samhällsbyggandet som av desis olika komponenter är det angeläget att söka nå en samordnad planering av bostadsbyggandet och dess följ dinvesteringar. En sådan samordning ter sig motiverad även av det skälet, att kommunerna i stor utsträckning är direkt engagerade på båda dessa områden. Därvid bör eftersträvas att åstadkomma en fördelningsteknik som möjliggör en anpassning av investeringarnas fördelning mellan bostäder och annat samhällsbyggande till de lokala behoven och resurserna, allt inom ramen för det för bostadsbyggande och kommunala investeringar totalt tillgängliga utrymmet.

Jag är inte beredd att på detta stadium uttala mig om storleken av de resurser som kan ställas till förfogande. Den sammanlagda ökningen av kommunala investeringar och bostadsbyggandet exklusive underhåll uppgick 1960—1964 till hela 10,5 % per år. Förhållandena under återstoden av 1960talet skiljer sig i viktiga avseenden från de första åren av decenniet. Tillväxten av det totala investeringsutrymmet kommer av skäl som redovisats i det föregående att ske något långsammare än tidigare och en större del än förut av detta utrymme kommer ofrånkomligen att tagas i anspråk av näringslivet. Den ändrade resursfördelningen har redan kommit till uttryck däri, att de kommunala investeringarnas och bostadsbyggandets ökningar 1965 blev ca 6 %, medan de år 1966 beräknas öka med ca 2 %. Den fortsatta planeringen måste inriktas på att stegringstakten även de följande åren ligger under den exceptionellt höga takt som rådde under åren 1960—1964. Eftersom vi nu uppnått en mycket hög nivå — vad bostadsbyggandet beträffar en internationell rekordnivå — betyder en sådan relativ åtstramning ingalunda någon restriktiv politik. Nytillskottet av bostäder och kommunala anläggningar kommer att vara mycket stort och innebära en fortgående och snabb standardstegring på dessa områden.

De slutsatser jag här dragit om den långsiktiga utvecklingens krav på den ekonomiska politiken bekräftas av den översikt över den statliga budgetutvecklingen fram till budgetåret 1970/71 som redovisas i långtidsbudgeten.

Det starka utgiftstrycket från de senast förflutna åren kommer att bestå samtidigt som en uppbromsning sker av statsinkomsternas ökning. Detta gäller särskilt de närmaste budgetåren och då framför allt 1967/68, då den statsfinansiella situationen kraftigt försämras. Även med hänsyn tagen till osäkerhetsmarginalen i kalkyler av detta slag måste den nu förutsedda statsfinansiella utvecklingen 1967/68 betraktas som omöjlig att förena med eu balanserad ekonomisk utveckling. Det är därför ofrånkomligt att redan nu deklarera, att de i långtidsbudgeten intagna utgiftsprogrammen trots att en skärpt finanspolitik måste förutsättas — får omprövas i restriktiv

3 Hihnntj till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

riktning av statsmyndigheterna. De ytterligare åtaganden och reformkrav som avses att framföras måste under alla förhållanden föranleda en sådan omprövning. Jag föreslår i annat sammanhang denna dag att direktiv med detta innehåll rörande anslagsframställningarna för budgetåret 1967/68 utsänds till statsmyndigheterna. Häri framhålles även nödvändigheten av att ett program för en intensifierad rationaliseringsverksamhet med minsta möjliga tidsutdräkt uppgörs av de enskilda myndigheterna samt att möjligheterna till ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster tillvaratas.

Den centrala uppgiften för den ekonomiska politiken i år och under den närmaste framtiden är att återställa balansen i våra utrikes betalningar. Denna uppgift kan inte lösas utan en viss omfördelning av våra resurser. Standardökningen inom både privat och offentlig sektor måste således bringas att fortgå i en något långsammare takt än vi vant oss vid under de närmast föregående åren. De krav som stabiliseringspolitiken ställer under den överblickbara framtiden får dock inte undanskymma det grundläggande förhållandet, att den svenska produktionskapaciteten för närvarande befinner sig på en högre nivå än någonsin tidigare och torde per capita vara den högsta bland de västliga industriländerna, Förenta staterna undantagna. Utsikterna för väsentliga fortsatta ökningar är också goda. Vi har därför utomordentligt stora resurser att lösa de problem som vi ställs inför och för att möta de behov vi finner angelägna. De brister vi upplever och de spänningar som trots allt uppstår är uttryck för det dynamiska samhällets anpassningsproblem.

En vital del av vår ekonomiska politik har varit och kommer att vara strävandena att öka den svenska ekonomins produktionskapacitet och näringslivets konkurrenskraft. De perspektiv vi nu står inför inskärper betydelsen av att denna politik med kraft fullföljs. Ett viktigt led blir att öka pris- och kostnadsstabiliteten i vår ekonomi — ett mål som dessutom intimt sammanhänger med stabiliseringspolitikenis strävan att snabbt nå balans i utrikeshandeln. Minst lika väsentligt är att det långsiktiga perspektivet i den ekonomiska politiken bibehålls och att inte kortsiktiga lättnader köps till priset av att det ekonomiska framåtskridandet på sikt hämmas. Prioriteringen av näringslivets investeringar och samhällsbyggandet ingår i planeringen för framtiden. I linje med denna grundsyn ligger uppfattningen att strävan att öka vår internationella konkurrensförmåga inte får motverkas av protektionistiska inslag i vår handelspolitik. Erfarenheten visar att försök att avskärma näringar med sviktande konkurrenskraft från internationellt inflytande i längden verkar hämmande på den allmänna framstegstakten i ekonomin. De påfrestningar som en hårdnande internationell konkurrens skapar måste i stället mötas med en ökad beredskap för att underlätta strukturförändringar. I denna beredskap ingår som ett väsentligt led att investeringspolitiken inriktas på att tillgodose kraven på

39 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

en kapitalkrävande effektivisering i omställningen av produktionen. I samma syfte pågår en ständig utveckling av arbetsmarknadspolitiken så att de enskilda människornas frihet i arbetsvalet och trygghet i sysselsättningen skall kunna förenas med kraven på föränderlighet och anpassning från ett näringsliv i snabb utveckling.

SÄRSKILDA FRÅGOR

Beräkning av totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1965/66 och 1966/67

I årets finansplan uppskattade jag utgifterna på totalbudgeten för budgetåret 1965/66, exklusive förändringar i anslagsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter, till ca 29 500 milj. kr. Utöver de i prop. 1966: 2 upptagna anslagen har hos riksdagen intill den 1 april 1966 begärts anslag på tilläggsstat II till riksstateni för budgetåret 1965/66 med sammanlagt drygt 200 milj. kr. Om riksdagen bifaller de framförda förslagen torde detta belopp i sin helhet böra hänföras till innevarande budgetår. Utgifterna för budgetåret 1965/66 bör i anledning härav räknas upp till ca 29 700 milj. kr. Någon anledning torde inte finnas att i övrigt frångå den bedömning som jag gjorde i årets finansplan av utgiftsutvecklingen under innevarande budgetår.

För budgetåret 1966/67 uppskattade jag i årets finansplan utgifterna, exklusive förändringar i anslagsbehållningar och i dispositioner av rörliga krediter, till ca 31 590 milj. kr. I propositioner till årets riksdag som avlämnats efter statsverkspropositionen har begärts anslag som totalt innebär en ökning jämfört med riksstatsförslaget om sammanlagt ca 115 milj. kr. Samtidigt beräknas medelsbehovet under riksgäldsfonden minska med 40 milj. kr. Jag har låtit upprätta en sammanställning över dessa förändringar (bilaga 4). På grundval av dessa uppgifter beräknar jag utgiftsanslagen för budgetåret 1966/67 till avrundat 31 665 milj. kr.

Det bör erinras om att i nyssnämnda utgiftsberäkningar för budgetåren 1965/66 och 1966/67 inte innefattas det medelsbehov som följer av en höjning av de statsanställdas löner och pensioner för åren 1966 och 1967. En höjning av lönenivån med 1 % vartdera av åren 1966 och 1967 innebär en budgetförsvagning för budgetåret 1965/66 med ca 30 milj. kr. och ytterligare drygt 80 milj. kr. för budgetåret 1966/67. Därvid har hänsyn inte tagits till de konsekvenser som lönehöjningar skulle få för affärsverken.

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1966/67

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning upptagna med endast beräknade belopp, beroende på att motsvarande invesleringsanslag inte begärts definitivt. Jag får nu anmäla de förändringar som betingas av de definitiva anslagsförslagen samt av förslagen om ytterligare investeringarna utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens allmänna fastighetsfond har anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus in. m. definitivt begärts med samma belopp, 10 milj. kr., som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen. Ifrågavarande avskrivningsanslag upptas alltså med oförändrat belopp eller med 5 milj. kr. I samband med mentalsjukvårdsreformen skall huvuddelen av statens sjukhus för vårdgrenen per den 1 januari 1967 vederlagsfritt överlämnas till landstingskommunerna. I samband härmed bör per den 30 juni 1967 i statens räkenskaper bokförda värden för motsvarande anläggningar bortskrivas. Jag avser att återkomma i annat sammanhang till härför erforderlig medelsanvisning under fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. I prop. 1966:64 har till vissa byggnadsarbeten för statens skoloch yrkeshem för barn med komplicerad utvecklingshämning föreslagits ett anslag av 2,5 milj. kr. Avskrivningsanslaget till detta ändamål bör uppföras med 1 250 000 kr.

I statsverkspropositionen beräknades till byggnadsarbeten vid universiteten och vissa högskolor 105 milj. kr. I prop. 1966: 104 har definitivt begärts samma belopp och avskrivningsanslaget upptas med oförändrat belopp, 52,5 milj. kr. Vidare har i samma proposition föreslagits anslag till byggnadsarbeten vid specialskolan m. in. med 1 590 000 kr. Denna investering bör skrivas av med 795 000 kr.

Under försvarets fonder begärdes i statsverkspropositionen vissa investeringsanslag under försvarets fastighetsfond med beräknat belopp. I prop. 1966: 26 och 108 har dessa anslag definitivt upptagits med samma belopp och avskrivningsanslagen upptas med oförändrade belopp, 63,7 milj. kr. under kasernbyggnaders delfond och 234,1 milj. kr. under befästningars delfond.

Under fonden för låneunderstöd har anslaget till lån till anordnande av barnstugor i prop. 1966:54 definitivt begärts med samma belopp som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen, 10 milj. kr. Avskrivningsanslaget upptas alltså som i statsverkspropositionen med 1,3 milj. kr. Vidare har i prop. 1966: 64 begärts anslag till lån till Föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium för vissa byggnadsarbeten med 600 000 kr. Eftersom lånet är ränte- och amorteringsfritt, bör anslaget avskrivas helt och avskrivningsanslaget alltså upptas med 600 000 kr.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar framgår av följande översikt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966 41

Förändring, kr.

Statens allmänna fastighetsfond

Vissa byggnadsarbeten för statens skol- och yrkeshem för barn

med komplicerad utvecklingshämning (prop. 1966: 64) .... + 1 250 000

Byggnadsarbeten vid specialskolan m. m. (prop. 1966: 104) .. + 795 000

Fonden för låneunderstöd

Lån till Föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatoriuin

för vissa byggnadsarbeten (prop. 1966:64) .............. -j- 600 000

+ 2 645 000

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

I årets statsverksproposition beräknade jag att anslagsbehållningarna för hudgetåret 1965/66 skulle förbli totalt sett oförändrade. Bedömningen innebar en justering av uppgifter som inhämtats från myndigheterna, vilka vid den aktuella tidpunkten räknade med en inte oväsentlig förbrukning av tidigare anvisade medel. Såsom framgår av följande tabell bedömer myndigheterna fortfarande att en viss förbrukning av anslagsbehållningar skall ske. Jag finner emellertid inte anledning att frångå mitt tidigare ställningstagande.

Tabell 1. Beräknade förändringar i anslagsbehållningar under budgetåren 1965/66 och 1966/67

(Milj. kr.)

För budgetåret 1966/67 beräknade jag i finansplanen att en uppbyggnad av anslagsbehållningarna skulle ske med ca 350 milj. kr. Härvid hänvisade jag bl. a. till den neddragning av medelsförbrukningen under detta budgetår som förordades inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Denna åtgärd har sedermera lämnats utan erinran av riksdagen. En enkät som jag låtit göra beträffande myndigheternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling i övrigt ger inte heller anledning att frångå den samlade bedömning som jag gjorde i statsverkspropositionen. Däremot be-

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

räknar jag, på grundval av enkäten och på sätt som framgår av tabellen, att anslagsbehållningarnas uppbyggnad kommer att vara annorlunda fördelad än jag tidigare bedömt.

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter

I årets finansplan beräknade jag att dispositionen av de statliga myndigheternas och bolagens m. fl. rörliga krediter i riksgäldskontoret skulle öka under loppet av budgetåret 1965/66 från ca 900 till ca 1 000 milj. kr. I propositioner på tilläggsstat till årets riksdag har föreslagits bl. a. att Norrbottens Järnverks AB rörliga kredit skulle höjas från hittills medgivna 75 milj. kr. till 125 milj. kr. (prop. 1966: 48) och att Allmänna bevaknings AB skulle erhålla en rörlig kredit av högst 3 milj. kr. (prop. 1966: 105 bil. 2).

En enkät som nu gjorts beträffande dispositionen av de rörliga krediterna vid utgången av budgetåret 1965/66 visar att dispositionen per den 30 juni 1966 beräknas öka till ca 1 050 milj. kr. Bland större förändringar märks bl. a. att Norrbottens Järnverk AB minskar sin disposition med ca 35 milj. kr. medan televerket, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och Svensk Spannmålshandel beräknas öka dispositionen av sina rörliga krediter med resp. ca 45, 30 och 65 milj. kr. Vattenfallsverket och statens järnvägar beräknas öka dispositionen med resp. ca 25 och 20 milj. kr. Utan att ta ställning till de enskilda bedömningarna finner jag det skäligt alt anta att dispositionen av rörliga krediter under budgetåret 1965/66 kommer att vara ca 1 000 milj. kr., innebärande en ökning med 100 milj. kr.

För budgetåret 1966/67 beräknade jag i finansplanen en från innevarande budgetår oförändrad disposition av de rörliga krediterna, ca 1 000 milj. kr. Den gjorda enkäten visar att en viss ytterligare ökning från den av myndigheterna beräknade nivån 1 050 milj. kr. kan förväntas inträda under kommande budgetår. Jag bedömer det sannolikt att en ökning kommer att ske med avrundat 100 milj. kr. från den av mig bedömda nivån för budgetåret 1965/66 till ca 1 100 milj. kr. vid utgången av budgetåret 1966/67. Bl. a. fortsätter överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap att öka sin disposition med ytterligare ca 30 milj. kr. Norrbottens Järnverk AB beräknar, efter en minskning innevarande budgetår, åter öka sitt utnyttjande av den rörliga krediten med ca 30 milj. kr. och försvarets fabriksverk antas öka sin disposition med ca 20 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

43 Totalbudgetens inkomster budgetåren 1965/66 och 1966/67 samt investeringsplan för budgetåret 1966/67

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 4 april 1966 lämnat bl. a. förnyad beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1965/66 och med skrivelse den 1 april 1966 bl. a. förnyad beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1966/67. Med hänsyn till att avtalsförhandlingarna mellan Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen lett till preliminär överenskommelse mellan parterna den 2 april 1966, har ämbetsverket därefter inlämnat en på grundval av bl. a. detta förhandlingsresultat reviderad inkomstberäkning för budgetåret 1966/67. För en närmare redogörelse för beräkningarna hänvisar jag till verkets skrivelser (bilagor 1, 6 och 7). Huvudpunkterna i riksrevisionsverkets beräkningar av driftbudgetens inkomster framgår av följande tabell (s. 44), vari även sammanfattats mitt eget ställningstagande till beräkningarna.

Riksrevisionsverkets reviderade beräkning av inkomsttiteln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. utgår från en ökning av lönesumman under åren 1965—1967 med 10 % resp. ca 9 % och ca 7 %. Mina motsvarande antaganden i årets finansplan var 10 % för år 1965, 7 % för år 1966 och 5 % för år 1967. Som jag redovisat i det föregående räknar jag nu med en ökning av lönesumman med 10 % resp. ca 8 % och ca 7 % under dessa år.

Den reviderade beräkningen av inkomstskattetiteln innebär en ökning jämfört med årets finansplan med 100 milj. kr. för budgetåret 1965/66. Förändringen kan huvudsakligen hänföras till att uppbördsresultaten under januari och mars 1966 var högre än beräknat. Tillsammans med en motsvarande uppjustering av maj uppbörden medför detta en ökning för budgetåret med närmare 100 milj. kr. jämfört med min tidigare beräkning. Vidare innebär uppjusteringen av inkomstantagandet från 7 % till ca 8 % för år 1966 att uppbörden beräknas öka med ytterligare ca 100 milj. kr. A andra sidan beräknas förhandlingsläget på arbetsmarknaden medföra en förskjutning av utbetalningarna av beskattningsbara inkomstökningar till tiden efter april 1966. Härigenom minskas uppbörden under budgetåret 1956/66 med ca 100 milj. kr. Nettoresultatet av dessa förändringar blir den angivna inkomstökningen med 100 milj. kr.

För budgetåret 1966/67 beräknar riksrevisionsverket att nettouppbörden på inkomstskattetiteln skall bli 12 600 milj. kr. Den av mig gjorda justeringen av antagandena om lönesummans utveckling påverkar inkomstskattetiteln. Nettoinkomsten bör för budgetåret 1966/67 beräknas till ett 200 milj. kr. lägre belopp än som angetts av riksrevisionsverket. Inkomstskattetitelns nettoinkomst bör således beräknas till 12 400 milj. kr., eller 900 milj. kr. mer än jag beräknade i statsverkspropositionen. Den-

Tabell 2. Inkomster på driftbudgeten

(Milj. kr.)

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

15 Kiingl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

na ökning kan återföras på i huvudsak samma faktorer som påverkade den reviderade bedömningen av inkomsterna för budgetåret 1965/66. Såsom jag tidigare redovisat beräknas inkomstskattetiteln för 1965/66 uppgå till ett 100 milj. kr. högre belopp än det i statsverkspropositionen redovisade. Detta leder till en lika stor höjning av inkomstnivån för budgetåret 1966/67. Uppgången av skatteuppbörden under våren 1966 till följd av det högre resultatet för januari- och marsuppbörderna får vidare konsekvenser för hela budgetåret 1966/67, för vilket den beräknade uppbörden höjts i motsvarande mån. Effekten kan uppskattas till ca 300 milj. kr. Höjningen av inkomstantagandena för år 1966 samt för år 1967 från 7 resp. 5 % till ca 8 resp. ca 7 % medför en inkomstökning budgetåret 1966/67 med ca 400 milj. kr. Vad slutligen gäller den genom avtalsrörelsen förskjutna uppgången av uppbörden skulle den ytterligare höja inkomstnivån för budgetåret 1966/67 med ca 200 milj. kr. utöver vad som beräknades i årets statsverksproposition. Beräkningarna förutsätter emellertid att ca 100 milj. kr. av den beräknade uppbörden kommer att inflyta i form av kvarstående skatt budgetåret 1967/68. Detta sammanhänger med att det schablonmässiga preliminärskatteuttag som vanligen görs på retroaktiva löneutbetalningar, dvs. 25 %, genomsnittligt är lägre än den slutliga skatten. Nettoeffekten av här redovisade förändringar är som angetts (100 -f- 300 4- 400 -f 200 — 100 =) 900 milj. kr.

Beräkningen av inkomsterna på inkomstskattetiteln bygger på förutsättningen om oförändrat procenttal, 100 %, för uttagande av preliminärskatt för budgetåret 1966/67. Jag föreslår att uttagsprocenten fastställs till 100 %.

Beträffande inkomsttiteln allmän varuskatt har uppbörden under januari och mars månader 1966 varit klart lägre än tidigare beräknat. Med hänsyn härtill har riksrevisionsverket, trots uppjusteringen av inkomstantagandena, ansett sig böra beräkna eu inkomst under denna titel som under vartdera av budgetåren 1965/66 och 1966/67 med 100 milj. kr. understiger vad jag angav i årets finansplan. Jag har inte någon erinran mot ämbetsverkets beräkning för innevarande budgetår. Även inkomsterna av den allmänna varuskatten påverkas av inkomstantagandena. Jag anser därför att uppbörden för budgetåret 1966/67 bör beräknas till 5 800 milj. kr., eller ett 100 milj. kr. lägre belopp än enligt riksrevisionsverkets beräkning.

Även i fråga om övriga inkomster på driftbudgeten har riksrevisionsverket förnyat beräkningarna för budgetåren 1965/66 och 1966/67. För budgetåret 1965/66 innebär förslaget en uppräkning av driftbudgetens övriga inkomster med drygt 50 milj. kr. Bland större förändringar kan nämnas uppräkningen av följande inkomsttitlar, nämligen stämpelskatt och stämpelavgift (35 milj. kr.), skatt på sprit (25 milj. kr.), energiskatt (20 milj. kr.), övriga diverse inkomster (25 milj. kr.) samt inkomster från statens vattenfallsverk (10 milj. kr.). Nedräkningen har skett av bl. a.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

följande inkomsttitlar, nämligen fordonsskatt (20 milj. kr.), bensin- och brännoljeskatt (10 milj. kr.), tobaksskatt (15 milj. kr.) samt fonden för statens aktier (30 milj. kr.).

Jag biträder ämbetsverkets förslag utom vad avser inkomsterna från fonden för statens aktier. I riksrevisionsverkets inkomstberäkning har inkomsterna från fonden för statens aktier beräknas till 85 milj. kr. varav 70 milj. kr. avser LKAB och 15 milj. kr. övriga bolag. På uppgifter från LKAB beräknar jag 1966 års aktieutdelning till totalt 100 milj. kr., varav 95 milj. kr. avser statens aktieinnehav. Enligt riksdagens beslut skall emellertid 25 milj. kr. av vinsten för budgetåret 1965/66 avsättas för stöd till industriellt forsknings- och utvecklingsarbete. Statens nettoutdelning för år 1966 uppgår i enlighet med riksrevisionsverkets beräkning därför till 70 milj. 'kr. LKAB:s styrelse har emellertid föreslagit att utbetalningen av aktieutdelningen skall fördelas på två rater, varav endast den ena faller på budgetåret 1965/66. Inleveransen av LKAB:s aktieutdelning till staten kan därför vid godkännande av styrelsens förslag beräknas till /95

l"2--25 =) 22,5 milj. kr. Inkomsterna under fonden för statens aktier

för budgetåret 1965/66 beräknar jag således till (22,5 + 15 =) 37,5 milj. kr. Driftbudgetens övriga inkomster kan således netto uppskattas till ungefär samma belopp som i statsverkspropositionen, avrundat 11 210 milj. kr.

För budgetåret 1966/67 beräknade jag i statsverkspropositionen driftbudgetens övriga inkomster till ca 12 270 milj. kr. Riksrevisionsverket har nu beräknat dessa inkomster till ett ca 50 milj. kr. lägre belopp. Bland inkomsttitlar som uppvisar stora förändringar kan nämnas lotterivinstskatt (—15 milj. kr.), stämpelskatt och stämpelavgift (+35 milj. kr.), fordonsskatt (—20 milj. kr.), särskilda varuskatter (+ 15 milj. kr.), tobaksskatt (— 25 milj. kr.) och postverket (+11 milj. kr.). Vidare har riksrevisionsverket, på grundval av uppgifter från televerket, räknat ned de väntade inleveranserna från verket med 60 milj. kr. Med hänsyn till den osäkerhet som präglar beräkningarna innan avtalsförhandlingarnas resultat föreligger finner jag inte nu anledning frångå den av riksrevisionsverket gjorda bedömningen av inleveransen.

Beträffande inkomsterna under fonden för statens aktier beräknar jag i förhållande till ämbetsverkets förslag en ändring i anslutning till vad jag anfört beträffande budgetåret 1965/66 i fråga om utdelningen från LKAB. Under budgetåret 1966/67 bör sålunda återstoden av 1966 års vinstutdelning, 47,5 milj. kr., samt hälften av 1967 års vinstutdelning, likaledes 47,5 milj. kr., minskat med avsättning för budgetåret 1966/67 för stöd till industriellt forsknings- och utvecklingsarbete, 25 milj. kr., eller netto 70 milj. kr. vara tillgängligt för lyftning. Utdelningen från övriga bolag har beräknats till oförändrat 15 milj. kr. Nettoinkomsten från fonden för sta-

47 Kungl. Mcij:ts proposition nr 125 år 1966

tens aktier för budgetåret 1966/67 kan således beräknas till 85 milj. kr. mot av riksrevisionsverket beräknade 115 milj. kr. Ämbetsverkets övriga beräkningar av driftbudgetens inkomster föranleder ingen erinran från min sida. Jag beräknar sålunda driftbudgetens övriga inkomster till ett ca 80 milj. kr. lägre belopp än i statsverkspropositionen eller till avrundat 12 190 milj. kr.

Min beräkning av de enskilda inkomsttitlarna på driftbudgeten för budgetåret 1966/67 framgår av en upprättad specifikation (bilaga 3).

Totalbudgetens inkomstsida omfattar även finansieringskällor utanför driftbudgeten, nämligen avskrivningar och övriga kapitalmedel inom kapitalfonderna samt övrig kapitalåterbetalning. Denna övriga finansiering beräknades i statsverkspropositionen för budgetåret 1966/67 till avrundat 1 260 milj. kr., varav 907 milj. kr. avsåg avskrivningar och övriga kapitalmedel inom affärsverksfonderna. Enligt uppgifter som inhämtats från vederbörande affärsverk bör avskrivningarna inom fonderna för budgetåret 1966/67 räknas upp för televerket med 10 milj. kr. och för statens järnvägar med 5 milj. kr. Någon anledning att i övrigt ändra beräkningarna finns inte enligt min mening. Den övriga finansieringen för budgetåret 1966/67 bör därför beräknas till 1 275 milj. kr. För budgetåret 1965/ 66 beräknar jag den till oförändrat ca 1 215 milj. kr.

Jag har i det föregående redogjort för förändringarna sedan statsverkspropositionen i fråga om begärda investeringsanslag och avskrivningar av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1966/67. På grundval av dessa uppgifter och vad jag nyss anfört om avskrivningar och övriga kapitalmedel inom fonderna beräknar jag att behovet av investeringsbemyndiganden för budgetåret 1966/67 minskar med avrundat 5 milj. kr. jämfört med mina beräkningar i statsverkspropositionen. Kapitalbudgetens utgifter och dess finansiering framgår av tabell 3.

Mot bakgrund av vad jag sålunda redovisat har jag upprättat förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1966/67, med specifikation av de i planen angivna investeringsbemyndigandena (bilaga 5).

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1965/66 och 1966/67

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående kan totalbudgeten för budgetåren 1965/66 och 1966/67 beräknas enligt tabell 4.

Riksrevisionsverket har med förenämnda skrivelse den 4 april 1966 lämnat en approximativ beräkning rörande utfallet av riksstaten för budgetåret 1965/66 (bilaga 1). Om hänsyn tas till den beräknade dispositionen av rörliga krediter leder också ämbetsverkets beräkning av totalbudgetens utfall för budgetåret 1965/66 till ett totalbudgetöverskott om något tiotal milj. kr.

00 Tabell 3. Kapitalbudgctens utgifter och finansiering

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 4. Totalbudgeten 1964 65—1966 67

(Milj. kr.)

rf*

O

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Såsom jag påpekat tidigare (bl. a. s. 19) är det sålunda redovisade budgetutfallet inte realistiskt för något av budgetåren 1965/66 och 1966/67. Sålunda har här beaktats varken effekten av lönehöjningar för de statsanställda åren 1966 och 1967 eller de anslagsförändringar beträffande t. ex. det militära försvaret och folkpensionerna som följer av prisutvecklingen.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas såsom

Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetulfallet för budgetåret 1965/66.

Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 sedan statsverkspropositionen.

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1966/67.

Specifikation av anslagsförändringar budgetåret 1966/67 i förhållande till statsverkspropositionen.

Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1966/67.

Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret 1966/67.

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetårel 1966/67.

Reviderad nationalbudget för år 1966.

PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen. Långtidsbudget för perioden 1966/67—1970/71.

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad som sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

I. till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1966/67 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag, nämligen

Statens allmänna fastighetsfond

Socialdepartementet:

Vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus m. m.............................. 5 000 000

Vissa byggnadsarbeten för statens skol- och yrkeshem för barn med komplicerad utvecklingshämning ...................... 1 250 000

Kungi. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 51

Ecklesiastikdepartementet:

Byggnadsarbeten vid universiteten och vissa

högskolor ............................. 52 500 000

Byggnadsarbeten vid specialskolan in. in..... 795 000

Försvarets fonder Försvarets fastighetsfond:

Kasernbyggnaders delfond................. 63 700 000

Befästningars delfond..................... 234 100 000

Fonden för låneunderstöd

Socialdepartementet:

Lån till Föreningen Kronprinsessan Victorias

kustsanatorium för vissa byggnadsarbeten .. 600 000

Lån till anordnande av barnstugor.......... 1 300 000

II. godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna för budgetåret 1966/67,

III. godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1966/67,

IV. besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt för budgetåret 1966/67 med 100 % av grundbeloppet,

V. godkänna min beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1966/67 enligt den vid detta protokoll fogade specifikationen,

VI. godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1966/67,

VII. på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln Lånemedel till 1 452 846 000 kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kung]. Höghet Regenten.

Ur protokollet: Bo Josephson

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Innehåll

Reviderad finansplan 1966 ........................,............... 2

Den internationella ekonomiska politiken........................ 2

Konjunkturutvecklingen..................................... 2

Långtidsperspektiven........................................ 5

Konjunkturutvecklingen i Sverige .............................. 7

Samhällsekonomin på längre sikt................................ 13

Budgetutvecklingen ........................................... 18

Budgetläget 1965/66 och 1966/67 .............................. 18

Budgetutvecklingen på längre sikt............................ 20

Den ekonomiska politiken...................................... 26

Konjunkturpolitiken 1966 .................................... 27

Långsiktspolitiken .......................................... 32

Särskilda frågor................................................ 39

Beräkning av totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1965/66 och

1966/67 .................................................... 39

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1966/67 .... 40

Beräkning av anlagsbehållningarnas utveckling.................. 41

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter.................... 42

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1965/66 och 1966/67 samt investeringsplan för budgetåret 1966/67 ........................ 43

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1965/66 och 1966/67 .... 47

Hemställan..................................................... 50

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660306

Bilaga 1

Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1965/66

Kiingl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1965/66

1 Bilaga 1

Till KONUNGEN I

I enlighet med föreskrifterna i den för riksrevisionsverket gällande instruktionen får riksrevisionsverket härmed avgiva approximativ beräkning rörande utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1965/66. Ämbetsverket har

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

även utfört en beräkning av utfallet av kapitalbudgeten för samma budgetår.

Vid beräkningen av driftbudgetutfallet har hänsyn tagits till de anslag, som före den 4 april 1966 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt till riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas å tilläggsstat till riksstaten för nu löpande budgetår. Beloppet av sålunda redan anvisade eller äskade tilläggsstatsanslag å driftbudgeten uppgår till 363,70 miljoner kronor (jfr riksdagens skrivelse den 16 december 1965, nr 397, samt propositionerna nr 2, 48 och 105 till 1966 års riksdag).

Beräkningen — vilken såsom närmare framgår av det följande i likhet med motsvarande beräkningar för föregående budgetår även avser förändringen i beloppet av behållningar å reservationsanslag — grundar sig i huvudsak på de inom riksrevisionsverket förda bokföringsmässiga sammanställningarna av de olika huvudförvaltningarnas månatliga kassarapporter för budgetårets åtta första månader samt på approximativa uppgifter avseende budgetårets fyra sista månader från bl. a. samtliga huvudförvaltningar.

Av närslutna sammanställning över beräkningen av utfallet av driftbudgetens inkomstsida (bilaga) framgår, att driftbudgetens inkomster beräknas överstiga de i riksstaten uppförda med 1 257,12 miljoner kronor. För de inkomsttitlar, som ingår i driftbudgetens allmäna del, den s. k. allmänna budgeten, d. v. s. de inkomsttitlar som regleras mot budgetutjämningsfonden, redovisas en nettomerinkomst å 1 270,42 miljoner kronor, medan inkomsterna å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättes komma att understiga de ursprungligen beräknade med netto 13,30 miljoner kronor. Inkomsterna på titeln för skatt å inkomst och förmögenhet m. m. beräknas på sätt närmare framgår av ämbetsverkets skrivelse den 1 april 1966 angående förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1966/67, komma att överstiga det i riksstaten upptagna beloppet med 1 100 miljoner kronor, medan riksstatens övriga inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa en nettomerinkomst på 157,12 miljoner kronor.

Driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag kan, om man bortser från uppkommande besparingar å reservationsanslag, beräknas komma att utvisa en nettomerutgift å 34,79 miljoner kronor. De belopp, som för de olika huvudtitlarna väntas komma att tagas i anspråk från respektive överföras till budgetutjämningsfonden, angives i efterföljande sammanställning.

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1965/66 3

Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna.............. — —

II. Justitiedepartementet...................... 14,32 —

III. Utrikesdepartementet...................... 10,10 —

IV. Försvarsdepartementet..................... 0,23 —

V. Socialdepartementet....................... — 89,04

VI. Kommunikationsdepartementet............. 10,52 —

VII. Finansdepartementet....................... 60,03 —

VIII. Ecklesiastikdepartementet.................. 77,98 —

IX. Jordbruksdepartementet.................... — 3,67

X. Handelsdepartementet..................... 6,57 —

XI. Inrikesdepartementet...................... 33,23 —

XII. Civildepartementet........................ — 44,79

XIII. Oförutsedda utgifter....................... — 0,96

XIV. Riksdagen och dess verk m. m............... 0,17 —

Säger 213,15 138,46

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Luftfartsfonden........................... 0,10 —

II. Riksgäldsfonden........................... — 40,00

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförlus-

ter..................................... — —

Säger 0,10 40,00

Summa 213,25 178,46

Nettomerutgift 34,79

I det följande lämnas en sammanställning över de anslag, som beräknas komma att utvisa mera betydande merutgifter eller besparingar.

Anslag Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

II. E 3 Fångvårdsanstalterna: Avlöningar ...... 10 —

III. B 2 Förenta Nationerna .................. 11 —

IV. B 14 Armén: Mathållning .................. 7 —

IV. E 106 Familjebidrag........................ 10 —

IV. G 2 Täckning av beräknade merkostnader för

löner m. m....................... 30

V. B 7 Folkpensioner........................ 63

V. B 9 Bidrag till sjukförsäkringen ............ 10 —

V. D 1 Allmänna barnbidrag.................. 22 —

V. D 3 Bostadsrabatter...................... 19

V. D 4 Ersättning till barnavårdsnämnderna för

bidragsförskott och utfyllnadsbidrag .. 12

V. G 1 Statens mentalsjukhus: Avlöningar ...... 24

VII. D 3 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna,

m. m............................. 60 —

VIII. D 14 Bidrag till driften av grundskolor m. m. ..20 —

VIII. D 29 Statliga allmänna gymnasier m m.: Avlöningar .......................... 43 —

lj- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Anslag Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

Vidare må framhållas, att budgetutjämningsfonden förutsattes på grund av uppkommande brister å de till automobilskattemedlens specialbudget hörande inkomsttitlarna efter avdrag av besparingar å anslag under specialbudgeten komma att över anslaget till avsättning till statens automobilskattemedelsfond påföras 9,84 miljoner kronor. Det enligt riksstaten och tilläggsstaten beräknade överskottet å automobilskattemedlens specialbudget 58,21 miljoner kronor, väntas sålunda vid realiserandet av budgeten komma att minska till 48,37 miljoner kronor.

Riksrevisionsverket har även verkställt en beräkning av utgifterna å driftbudgetens reservationsanslag. Denna beräkning har skett på samma sätt som beräkningen av utgifterna å driftbudgetens övriga anslag. En sammanfattning av den beräknade förändringen i beloppet av kvarstående behållningar å reservationsanslag lämnas i efterföljande sammanställning.

Minskning (—) resp.

Ökning ( + ) Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

III. Utrikesdepartementet.............................. —10

IV. Försvarsdepartementet............................... +60

V. Socialdepartementet................................ — 10

VI. Kommunikationsdepartementet....................... +60

VII. Finansdepartementet................................. +60

XI. Inrikesdepartementet................................ — 20

Övriga huvudtitlar ................................ — 10

Utgifter för statens kapitalfonder:

IV. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar................ — 80

+ 50 I

I den ordinarie riksstaten har beräknats ett saldo mellan inkomster och utgifter (överskott) på 768,93 miljoner kronor. Enligt ovanstående beräkningar skulle nämnda överskott komma att uppgå till (768,93 + 1 257,12

5 Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budget utfallet 1965/66

+ 50,00 — 34,79 — 363,70 =) 1 677,56 miljoner kronor eller i runt tal 1 680 miljoner kronor. Av detta belopp beräknas 575 miljoner kronor skola avsättas till budgetutjämningsfonden såsom kommunalskattemedel.

Resultatet av riksrevisionsverkets beräkning av utfallet av driftbudgeten kan också, om man utgår från de totala inkomsterna och utgifterna enligt riksstat och tilläggsstat, uttryckas på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat har utgifterna upptagits till sammanlagt (26 629,62 + 363,70 =) 26 993,32 miljoner kronor. De faktiska utgifterna beräknas nu av riksrevisionsverket komma att uppgå till 26 978,12 miljoner kronor. Då inkomsterna beräknas till 28 655,68 miljoner kronor, kan alltså det kassamässiga överskottet å driftbudgeten beräknas till avrundat 1 680 miljoner kronor.

Den av riksrevisionsverket verkställda beräkningen av utfallet av kapitalbudgeten för budgetåret 1965/66 har utförts på liknande sätt som motsvarande beräkning för driftbudgeten. Vid beräkningen har hänsyn tagits till de anslag, som före den 4 april 1966 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt till riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas å tillläggsstat till riksstaten för nu löpande budgetår. Sammanlagda beloppet av sålunda redan anvisade eller äskade tilläggsstatsanslag å kapitalbudgeten uppgår till 116,61 miljoner kronor (jfr riksdagens skrivelse den 16 december 1965, nr 397, samt propositionerna nr 2 och 105 till 1966 års riksdag).

Anslagen till kapitalinvestering i statens kapitalfonder beräknas komma att belastas med utgifter å sammanlagt 4 000 miljoner kronor, vilket överstiger det för budgetåret 1965/66 anvisade beloppet med 298 miljoner kronor. För finansieringen av dessa bruttoinvesteringar beräknas komma att disponeras avskrdvningsmedel från riksstaten till ett belopp av 1 230 miljoner kronor och av de olika kapitalfondernas driftinkomster avsatta avskrivningsmedel till ett belopp av 1 020 miljoner kronor samt å fonderna tillgängliga medel i övrigt av 200 miljoner kronor. Det nettotillskott av kapitalmedel, som beräknas bli erforderligt för täckning av utgifterna å kapitalbudgeten, uppgår alltså till 1 550 miljoner kronor.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråchefen Säfström, varjämte avdelningsdirektören Jarder varit föredragande. Stockholm den 4 april 1966.

INGRID JARDER

Underdånigst BERTIL EHNBOM

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida under

budgetåret 1965/66

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1965/66

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1965/66

9 MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660306

Bilaga 2

Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 sedan statsverkspropositionen

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 2: Förändringar i riksstatsförslaget

Bilaga 2

FÖRÄNDRINGAR I RIKSSTATSFÖRSLAGET I FÖRHÅLLANDE

TILL STATSVERKSPROPOSITIONEN

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 2

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Totalbudgeten för

Inkomster

Bil. 2: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1966/67

Utgifter

Statsverks- Senare Summa

propositionen ändringar Milj. kr.

Milj. kr. Milj. kr.

A. Utgiftsanslag:

Summa kr. 31 240,9

+ 426,3

31 667,2

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Driftbudgeten för

Inkomster

A. Skatter, avgifter, m. m. :

I. Skatter........................

II. Uppbörd i statens verksamhet ....

III. Diverse inkomster ..............

Säger

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder........

II. Riksbanksfonden................

III. Statens allmänna fastighetsfond ..

IV. Försvarets fonder ..............

V. Statens utlåningsfonder..........

VI. Fonden för låneunderstöd........

VII. Fonden för statens aktier ........

VIII. Statens pensionsfonder ..........

IX. Diverse kapitalfonder............

Säger

Summa inkomster på driftbudgeten 29 771,4

Återföring från budgetutjämningsfonden av

kommunalskattemedel.............. 75,0

+ 621,0 30 392,4

— 75,0 —

Summa kr. 29 846,4

+ 546,0

30 392,4

Bil. 2: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1966/67

Utgifter

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Lånemedel

Statsverks- Senare propositionen ändringar Milj. kr. Milj. kr.

1 460,0 — 7,1

Kapitalsumma Milj. kr.

1 452,8

Summa kr. 1 460,0

7,1

1 452,8

Bil. 2: Förändringar i riks stats förslaget

budgeten

MARCUS BOKTK. STHLM IH6 660304

Bilaga 3

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1966/67

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 3: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

1 Bilaga 3

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1966/67

A. Skatter, avgifter, m. m.

I. Skatter:

1. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a) Skatt på inkomst och för-

mögenhet m. m., bevillning ................. 12400 000 000

b) Kupongskatt, bevillning 9 000 000

c) Utskiftningsskatt och

ersättningsskatt, bevillning ................. 1 000 000

d) Skogsvårdsavgift^, bevillning .............. 10 200 000

e) Bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter, bevillning .. 4 000 000

f) Arvsskatt och gåvoskatt,

bevillning............ 170 000 000

g) Lotterivinstskatt, bevillning ................. 100 000 000

h) Stämpelskatt och

stämpelavgift, bevillning ................ 190 000 000 12 884 200 000

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning 620 000 000

b) Trafikomläggningsskatt,

bevillning............ 110 000 000

c) Bensin- och brännolje-

skatt, bevillning....... 1 645 000 000 2 375 000 000

3. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning .. 1 130 000 000

b) Allmän varuskatt, bevillning .............. 5 800 000 000

c) Särskilda varuskatter,

bevillning............ 390 000 000

d) Omsättningsskatt på

motorfordon, bevillning. 530 000 000

e) Begleringsavgift och accis på fettvaror m. m.,

bevillning............ 1 000 000

1 liihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 125. Bilaga 3

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

f) Tobaksskatt, bevillning

g) Rusdrycksförsäljnings-

medel av partihandelsbolag, bevillning......

h) Rusdrycksförsäljnings-

medel av detaljhandelsbolag, bevillning......

i) Skatt på sprit, bevillning

j) Skatt på vin, bevillning .

k) Skatt på malt- och läskedrycker, bevillning ....

l) Energiskatt, bevillning . m) Särskild skatt på motorbränslen, bevillning....

1 260 000 000

24 000 000

50 000 000 1 800 000 000 165 000 000

270 000 000 800 000 000

200 000 000 12 420 000 000 27 679 200 000

IL Uppbörd i statens verksamhet:

1. Expeditionsavgifter ................ 40 000 000

2. Bidrag till kostnader för polis- och domstolsväsendet m. m.................... 260 000 000

3. Vattendomstolsavgifter............... 1 000 000

4. Inkomster vid kriminalvården.......... 5 200 000

5. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten ................................. 8 500 000

6. Bidrag till riksförsäkringsverket och för-

säkringsrådet........................ 4 000 000

7. Personalsjukpenningar m. m........... 51 000 000

8. Inkomster vid statens vårdanstalter för

alkoholmissbrukare................... 250 000

9. Inkomster vid centrala sjukvårdsberedningen .............................. 25 000

10. Inkomster vid statens institut för folkhälsan ................................. 660 000

11. Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium........................... 15 000 000

12. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium ............................ 1 300 000

13. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium ............................ 1 600 000

14. Inkomster vid statens mentalsjukhus ... 25 000 000

15. Inkomster vid Vilhelmsro sjukhus...... 175 000

16. Inkomster vid karolinska sjukhuset..... 68 000 000

17. Inkomster vid serafimerlasarettet....... 13 100 000

18. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket, att tillföras automobilskattemedlen . 1 500 000

19. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion, att tillföras automobilskattemedlen ... 7 500 000

20. Avgifter för registrering av motorfordon 19 000 000

21. Försäljning av sjökort m. m............ 1 300 000

22. Fyr- och båkmedel................... 22 000 000

23. Lotspenningar....................... 19 200 000

24. Skeppsmätningsavgifter............... 600 000

3 Bil. 3: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

25. Inkomster vid Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut.............. 9 000 000

26. Bidrag till statens bränslekontrollerande

verksamhet.......................... 120 000

27. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen 900 000

28. Inkomster vid statens geotekniska institut 1 700 000

29. Inkomst av myntning och justering..... 22 000 000

30. Kontrollstämpelmedel................. 2 500 000

31. Bidrag till bankinspektionen........... 2 370 000

32. Bidrag för revision av sparbankerna .... 625 000

33. Bidrag till försäkringsinspektionen...... 1 601 000

34. Avgifter för granskning av biograffilm.. 260 000

35. Inkomster vid tandläkarhögskolorna____ 900 000

36. Inkomster vid lantbruksnämnderna..... 1 700 000

37. Inkomster vid statens jordbruksnämnd . 600 000

38. Inkomster vid statens centrala frökon-

trollanstalt.......................... 4 000 000

39. Avgifter för växtskyddsinspektion m. m. 1 000 000

40. Inkomster vid statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt....................... 325 000

41. Inkomster vid statens maskinprovningar 350 000

42. Avgifter vid köttbesiktning............ 5 900 000

43. Inkomster vid statens veterinärmedicinska anstalt........................ 2 400 000

44. Inkomster vid veterinärhögskolan...... 1 025 000

45. Inkomster vid statens hingstdepå och stuteri .............................. 708 000

46. Inkomster vid lantmäteriväsendet...... 29 200 000

47. Inkomster vid rikets allmänna kartverk . 4 800 000

48. Avgifter för statskontroll av krigsmateriel-

tillverkningen........................ 80 000

49. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning ............................. 1 200 000

50. Inkomster vid statens provningsanstalt.. 5 200 000

51. Inkomster vid statens skeppsprovnings-

anstalt.............................. 2 500 000

52. Inkomster vid statens institut för konsumentfrågor ........................ 1 000 000

53. Inkomster vid patent- och registrerings-

väsendet............................ 25 500 000

54. Avgifter för registrering i förenings- m. fl.

register............................. 750 000

55. Inkomster av statens gruvegendom..... 6 000 000

56. Exekutionsavgifter.................. 6 000 000 708 124 000

III. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel.......................... 44 000 000

2. Totalisatormedel..................... 85 000 000

3. Tipsmedel........................... 135 000 000

4. Lotterimedel......................... 135 000 000

5. Övriga diverse inkomster.............. 50 000 000 449 000 000

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens affärsverks fonder:

1. Postverket, bevillning................. 35 000 000

2. Televerket........................... 170 000 000

3. Statens järnvägar.................... 115 000 000

4. Statens vattenfallsverk................ 310 000 000

5. Domänverket........................ 30 000 000

II. Riksbanksfonden..................

III. Statens allmänna fastighets fond:

1. Slottsbyggnadernas delfond

2. Kriminalvårdsstyrelsens »

3. Beskickningsfastigheternas »

4. Medicinalstyrelsens »

5. Karolinska sjukhusets »

6. Akademiska sjukhusets »

7. Byggnadsstyrelsens »

8. Generaltullstyrelsens »

IV. Försvarets fonder:

1. Försvarets fastighetsfond.............. 50 020 000

2. Försvarets fabriksfond................ 6 500 000

V. Statens utlånings fonder :

1. Utrikesförvaltningens lånefond......... 65 000

2. Biståndsförvaltningens lånefond........ 1 000

3. Värnpliktslånefonden................ 1 000

4. Lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby........................... 2 000

5. Statens bosättningslånefond........... 4 000 000

6. Vattenkraftslånefonden............... 300 000

7. Luftfartslånefonden................... 900 000

8. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten ............................... 1 550 000

9. Tullverkets båtlånefond............... 1 000

10. Statens lånefond för universitetsstudier . 600 000

11. Allmänna studielånefonden............ 800 000

12. Lånefonden för inventarier i studentbostäder ............................... 600 000

13. Lånefonden för studentkårlokaler .... 1 000

14. Jordbrukets lagerhusfond.............. 375 000

15. Jordbrukets maskinlånefond........... 1 300 000

16. Statens sekundärlånefond för jordbrukare 45 000

17. Fonden för supplementär jordbrukskredit 10 000

18. Kraftledningslånefonden.............. 200 000

19. Elektrifieringslånefonden.............. 1 000

20. Egnahemslånefonden................. 3 000 000

21. Arrendelånefonden................... 1 000

22. Arbetarsmåbrukslånefonden.......... 1 000

23. Kronotorparnas inventarielånefond..... 1 000

1 000 4 995 000 2 205 000 7 575 000 2 100 000 1 247 000 30 106 000 300 000

660 000 000 150 000 000

48 529 000

56 520000

5 Bil. 3: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

24. Statens avdikningslånefond............ 2 000 000

25. Täckdikningslånefonden............... 1 000

26. Bevattningslånefonden................ 1 000

27. Fiskerilånefonden..................... 750 000

28. Statens fiskredskapslånefond........... 1 000

29. Lånefonden till främjande av beredning

och avsättning av fisk m. m......... 100 000

30. Skogsväglånefonden.................. 35 000

31. Statens skogslånefond................. 1 000

32. Lånefonden för insamling av skogsfrö ... 30 000

33. Statens hantverks- och industrilånefond . 8 200 000

34. Statens sekundärlånefond för rederinäringen .............................. 75 000

35. Lånefonden för bostadsförsörjning för

mindre bemedlade, barnrika familjer---- 2 410 000

36. Lånefonden för bostadsbyggande i städer

och stadsliknande samhällen........... 3 000

37. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden................ 90 000

38. Lånefonden för bostadsbyggande....... 400 000 000

39. Lånefonden för maskinanskaffning inom

byggnadsindustrien................... 850 000

40. Lånefonden för allmänna samlingslokaler 1 500 000 429 802 000

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Statskontorets delfond...... 6 000 000

2. Lantbruksstyrelsens » 1 000

3. Arbetsmarknadsstyrelsens » ...... 1 000 000

4. Bostadsstyrelsens » 285 000

5. Riksbankens » 600 000

6. Riksgäldskontorets » ...... 1 365 000 9 251 000

VII. Fonden för statens aktier................. 85 000 000

VIII. Stålens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden.............. 59 000 000

2. Civila tjänstepensionsfonden........... 1 800 000

3. Militära tjänstepensionsfonden......... 200 000

4. Allmänna familjepensionsfonden........ 5 400 000

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond ... 12 000 000

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk 36 000 78 436 000

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet ... 12 500 000

2. Övriga diverse kapitalfonder........... 26 000 000_38 500 000

1556038000 Summa kr. 30392362000

MARCUS BOKTR. STHLM 1566 660306

Bilaga 4

Specifikation av anslagsförändringar budgetåret 1966/67 i förhållande

till statsverkspropositionen

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 4: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

1 Bilaga 4

Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen för budgetåret 1966/67

Tusental kronor

1 Bihang till riksdagens protokoll 19GG. 1 samt. Nr 125. Bilaga 4

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 4; Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 4: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 4: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

MARCUS 80KTR. STHIM 1966 660306

Bilaga 5

Förslag

till investeringsplan och

investeringsstater för budgetåret 1966/67

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 5: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

1 Bilaga 5

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1966/67 1

I. Statens affärsverksfonder:

1 Hihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 126. Bilaga 5

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Förslag till

investeringsstater för budgetåret 1966/67

I. Statens affärsverksfonder

A. Postverkets fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

inom fonden........ 9 200 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

Investeringsbemyndigande............ 3 399 000

12 600 000

B. Televerkets fond

Avskrivningsmedel Summa investerings-

från riksstaten...... 8 000 000 anslag...........

inom fonden........ 435 000 000

Övriga kapitalmedel ... 800 000

I n vesteringsb emy ndigande............ 172 700 000

616 500 000

C. Statens järnvägars fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

från riksstaten...... 3 600 000

inom fonden........ 234 000 000

Övriga kapitalmedel ... 6 000 000

Investeringsbemyndigande............ 121 400 000

365 000 000

D. Statens vattenfallsverks fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

från riksstaten...... 40 300 000

inom fonden........ 235 000 000

Övriga kapitalmedel ... 2 000 000

Investeringsbemyndigande............ 32 700 000

12 600 000

12 600 000

616 500 000

616 500 000

365 000 000

365 000 000

310 000 000

310 000 000

310 000 000

3 Bil. 5: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

£. Domänverkets fond

Övriga kapitalmedel ... 1 000 Summa investerings-

Investeringsbemyn- anslag.............. 3 335 000

digande............ 3 334 000

3 335 000 3 335 000

II. Luftfartsfonden

Avskrivningsmedel Investeringsanslag..... 27 600 000

inom fonden........ 7 835 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

Investeringsbemyndigande............ 19 764000

27 600 000 27 600 000

Hl. Statens allmänna fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investerings-

från riksstaten...... 104 550 000 anslag...........

inom fonden........ 38 977 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

Investeringsbemyndigande............ 124 596 000

268 124 000

268 124 000

268 124 000

TV. Försvarets fonder A. Försvarets fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investerings-

från riksstaten...... 297 800 000 anslag 376 301 000

inom fonden........ 19 379 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000 000

Investeringsbemyndigande............ 58122 000

376 301 000 376 301 000

B. Försvarets fabriksfond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag..... 28 600 000

inom fonden........ 5 300 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

I n vesteringsb emy ndigande............ 23 299 000

28 600 000

28 600 000

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

X. Statens utlåningsfonder Biståndsförvaltningens lånefond

Investeringsbemyn-

digande............ 200 000 Investeringsanslag..... 200 000

I nvesteringsbemy ndigande........

Statens bosättningslånefond

20 000 000 Investeringsanslag

20 000 000

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

Investeringsbemyn-

digande............ 3 000 000 Investeringsanslag..... 3 000 000

Investeringsbemyndigande ........

Allmänna studielånefonden

38 000 000 Investeringsanslag.... 38 000 000

Studiemedelsfonden

Avskrivningsmedel

från riksstaten .... 339 000 000 Investeringsanslag.... 339 000 000

Lånefonden för inventarier i studentbostäder

Investeringsbemyndigande........

6 150 000 Investeringsanslag____ 6 150 000

Lånefonden för studentkårlokaler

Fiskerilånefonden

Avskrivningsmedel Investeringsanslag..... 2 800 000

från riksstaten...... 364 000

I nvesteringsbemyndigande............ 2 436 000

2 800 000

2 800 000

Bil. 5: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

5 Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

Investeringsbemyn-

digande............ 1 000 Investeringsanslag..... 1 000

Statens hantverks- och industrilånefond

Investeringsbemyn-

digande............ 18 000 000 Investeringsanslag..... 18 000 000

Lånefonden för bostadsbyggande

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

Investeringsbemyn-

digande............ 15 000 000 Investeringsanslag..... 15 000 000

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

Investeringsbemyndigande............ 1 000

Summa investeringsbemyndiganden för statens utlåningsfonder .. 789 988 000

VI. Fonden för

Avskrivningsmedel

från riksstaten...... 198 185 000

Övriga kapitalmedel ... 10 145 000

Investeringsbemyndigande............ 215 639 000

423 969 000

Investeringsanslag..... 1 000

låneunderstöd

Summa investeringsanslag .............. 423 969 000

423 969 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket

Övriga kapitalmedel ... 40 000 000 Summa investerings-

Investeringsbemyn- anslag.............. 78 700 000

digande............ 38 700 000

78 700 000

78 700 000

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 5: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

IX. Diverse kapitalfonder A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag ..... 48 000 000

inom fonden........ 42 720 000

Övriga kapitalmedel ... 100 000

Investeringsbemyndigande............ 5 180 000

48 000 000 48 000 000

B. Sjöfartsverkets fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag .... 13 200 000

inom fonden ...... 415 000

Övriga kapitalmedel .. 1 000

Investeringsbemyndigande .......... 12 784 000

13 200 000 13 200 000

C. Statens datamaskinfond

Investeringsbemyn-

digande............ 10 000 000 Investeringsanslag..... 10 000 000

D. Jordfonden

Investeringsbemyn-

digande............ 5 000 000 Investeringsanslag ■ • • • 5 000 000

E. Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap

Avskrivningsmedel Investeringsanslag .... 4 235 000

inom fonden ...... 1 060 000

Övriga kapitalmedel .. 1 000

Investeringsbemyn-

digande .......... 3 174 000

4 235 000 4 235 000

Säger beträffande samtliga investeringsstater för:

Avskrivningsmedel Summa investerings-

från riksstaten...... 1 294 599 000 anslag.............. 4 023 316 000

inom fonden........ 1 028 886 000

Övriga kapitalmedel... 60 052 000

I nvesteringsbemyndigande............ 1 639 779 000

4 023 316 000 4 023 316 000

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660306

Bilaga 6

Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret 1966/67

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

1 Bilaga 6

Till KONUNGEN

Enligt gällande instruktion åligger det riksrevisionsverket att före den 5 april till Kungl. Maj :t avlämna förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna vid nästföljande statsreg-

1 Dihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125 Bilaga 6

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

lering. För fullgörande av detta uppdrag har riksrevisionsverket från vederbörande myndigheter infordrat nya beräkningar av inkomsterna under budgetåret 1966/67 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar.

Allmänna förutsättningar för beräkningarna

I beräkningen i december 1965 anförde riksrevisionsverket, att en fortsatt produktions- och efterfrågeökning torde vara att vänta under 1966 och att den internationella konjunkturen fortfarande i stort sett var gynnsam för den svenska exportindustrin. Mot bakgrunden härav räknade riksrevisionsverket med en fortsatt ökning av nationalprodukten under 1966 vid full sysselsättning och ökande utrikeshandel. Till dessa allmänna utgångspunkter, som alltjämt synes kunna läggas till grund för beräkningen av statsverkets inkomster, knöt riksrevisionsverket antaganden om inkomstutvecklingen under beräkningsperioden för löntagare, övriga fysiska personer och svenska bolag m. fl.

Beträffande lönesummans utveckling från 1964 till 1965 fann riksrevisionsverket i decemberberäkningen en ökning med omkring 10 % sannolik. Det ytterligare material som framkommit sedan dess ger icke anledning till ändring av detta antagande. Vid bedömningen av lönesummans utveckling under 1966 anförde riksrevisionsverket i december följande:

»Utvecklingen av inkomst av tjänst under 1966 kommer i första hand att bli beroende av resultatet av de nyligen påbörjade avtalsförhandlingarna. Därjämte kan inkomstutvecklingen påverkas av löneglidning och förändring av antalet anställda. I avvakten på resultatet av avtalsförhandlingarna har riksrevisionsverket avstått ifrån att söka göra en realistisk bedömning av inkomstutvecklingen under 1966 och 1967 och i stället gjort en scha"blonmässig kalkyl av denna. Härvid har det ansetts rimligt att utgå från den sannolika reala ökningen av nationalprodukten. För såväl 1966 som de första månaderna under 1967 har ämbetsverket sålunda räknat med en uppgång av 4 %.» I

I 1968 års statsverksproposition anförde statsrådet och chefen för finansdepartementet bl. a. följande:

»Årets budgetförslag har bl. a. till syfte alt begränsa den expansion som utgår från statsutgifterna. Med den skärpning av finanspolitiken och andra element i den ekonomiska politiken, för vilken jag tidigare redogjort, uppskattar jag ökningen av lönesumman till 7 % 1966 och 5 % 1967. Därvid har förutsetts en ökning av sysselsättningen med 1 % under såväl 1966 som 1967.»

I nuvarande läge då överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter beträffande lönerna under innevarande och nästföljande år ännu ej träffats har riksrevisionsverket i likhet med vad som skedde i statsverkspropositionen räknat med en ökning av fysiska personers inkomster med 7 % under 1966 och med 5 % under 1967.

3 Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

De taxerade bolagsinkomsterna ökade med 13,1 % mellan 1964 och 1965 års taxeringar. Riksrevisionsverket har liksom föregående år i form av en enkät till ett antal större bolag, vilka tillsammans svarar för ca tre fjärdedelar av samtliga bolags taxerade inkomster, under mars månad inhämtat uppgifter om dessa bolags till statlig inkomstskatt taxerade inkomster vid årets taxering. Med ledning av denna enkät har riksrevisionsverket antagit, att bolagens till statlig inkomstskatt taxerade inkomster kommer att stiga med 5 % från 1965 till 1966 års taxering i stället för 10 % enligt riksrevisionsverkets decemberberäkning.

Förutom de hittills nämnda antagandena, som riksrevisionsverket lagt till grund för den nu företagna beräkningen av statsinkomsterna, har vid beräkningarna även förutsatts, att inkomstutvecklingen icke kommer att påverkas av mera omfattande arbetskonflikter. I det följande framlägger riksrevisionsverket resultatet av de förnyade beräkningarna under de olika inkomsttitlarna.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. Över denna titel redovisas utöver uppbörden av de statsskatter, som slutgiltigt skall redovisas på titeln, även kommunalutskylder samt vissa skatter och avgifter som uppbärs i samband med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen uppfördes de behållna inkomsterna på titeln med 11 500 milj. kr., vilket var 600 milj. kr. mer än enligt riksrevisionsverkets förslag. Ökningen av lönesumman har därvid uppskattats till 7 % 1966 och 5 % 1967 mot riksrevisionsverkets schablonmässiga kalkyl på 4 %.

Riksrevisionsverket har vid sin förnyade beräkning på sätt som framgår av det föregående nu beräknat ökningen av fysiska personers inkomster till 7 % för 1966 och 5 % för 1967.

Samtidigt med beräkningen för nästkommande budgetår har riksrevisionsverket bedömt utfallet för innevarande budgetår. Dessa beräkningar sammanfattas i följande sammanställning, varvid riksrevisionsverkets beräkningar i december 1965 medtagits som jämförelse (milj. kr.):

26 130

Summa inkomster 25 930

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Beträffande innebörden av de olika posterna i ovanstående sammanställning hänvisas till riksrevisionsverkets decemberberäkning.

Den redovisade avvikelsen mellan den nu företagna beräkningen och decemberberäkningen hänför sig för innevarande budgetår främst till att under uppbördsterminerna erlagd preliminär A-skatt uppräknats med 270 milj. kr. på grund av dels det högre inkomstantagandet och dels de nu kända uppgifterna om uppbördens storlek och fördelning i januari 1966 samt tillgängliga sammanfattande uppgifter om uppbörden i mars 1966. Vidare har fyllnadsbetalningarna våren 1966 nedräknats med 100 milj. kr. som en följd av riksrevisionsverkets förenämnda enkät till ett antal större bolag.

För budgetåret 1966/67 har i jämförelse med decemberberäkningen preliminär A-skatt uppräknats med 1 120 milj. kr. på samma grunder som ovan angivits för budgetåret 1965/66. Fyllnadsbetalningarna av preliminärskatt under våren 1967 har i jämförelse med decemberberäkningen nedräknats med 100 milj. kr., under det att den i mars och maj 1967 inflytande kvarstående skatten uppräknats med 100 milj. kr.

För övriga poster räknas endast med smärre förändringar jämfört med decemberberäkningen, vilka beträffande socialförsäkringarna grundas på i skrivelse från riksförsäkringsverket den 10 mars 1966 erhållna uppgifter.

De avsättningar till respektive återföringar från budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel, som enligt den nu framlagda beräkningen bör verkställas under budgetåren 1965/66 och 1966/67 framgår av följande sammanställning i vilken som jämförelse medtagits motsvarande belopp

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 5

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment, som — särskilt med avseende på resultatet av avtalsförhandlingarna — även vid denna tidpunkt föreligger, uppskattar riksrevisionsverket de behållna inkomsterna på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. för budgetåret 1965/66 till 12 300 milj. kr. och föreslår, att titeln i riksstaten för budgetåret 1966/ 67 uppförs med 12 000 milj. kr., vilket är 500 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Arvsskatt och gåvoskatt. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel med 165 milj. kr. Riksrevisionsverket föreslår, att titeln arvsskatt och gåvoskatt i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 170 milj. kr., vilket är 5 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Lotterivinstskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 115 milj. kr. I skrivelse den 10 mars 1966 har kontrollstyrelsen beräknat inkomsterna på titeln till likaledes 115 milj. kr. I proposition den 11 mars 1966 (nr 69) har Kungl. Maj :t föreslagit att det skattefria vinstvärdet enligt lotterivinstbeskattningen höjs till 200 kr. i fråga om vinster i varu- eller tomholalotterier och till 50 kr. för andra vinster. Skattebortfallet kan beräknas uppgå till ca 15 milj. kr. per år. Under förutsättning av bifall till nämnda proposition föreslår riksrevisionsverket att titeln lotterivinstskatt i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 100 milj. kr., vilket är 15 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Stämpelskatt och stämpelavgift. Inkomsterna under denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 155 milj. kr. I sin förenäinnda skrivelse har kontrollstyrelsen beräknat inkomsterna på titeln till 185 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar att titeln stämpelskatt och stämpelavgift i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 190 milj. kr., vilket är 35 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Fordonsskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 640 milj. kr. Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter uppgick den debiterade fordonsskatten vid den ordinarie uppbördsterminen i februari—mars 1966 till 566 milj. kr., vilket är 35 milj. kr. mer än det föregående år debiterade beloppet. Genom bestämmelserna i kungörelsen den 15 augusti 1962 (nr 499) om anstånd i vissa fall med att erlägga automobilskatt kan ett belopp av ca 48 milj. kr. hänförligt till budgetåret 1965/66 beräknas inflyta först under budgetåret 1966/67. Å andra sidan inlevererades på grund av motsvarande anståndsbestämmelser ca 44 milj. kr. avseende debiteringen i februari—mars 1965 först under innevarande budgetår. Enligt uppgifter från överståthållarämbetet och länsstyrelserna uppgick vid utgången av år 1965 antalet registrerade personbi-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

lar till ca 1 791 000, vilket var ca 125 000 fler än vid utgången av år 1964. För nästkommande budgetår finner sig riksrevisionsverket kunna utgå från en ökning av fordonsbeståndet av i stort sett samma storlek som under innevarande budgetår. Riksrevisionsverket, som beräknat inkomsterna på titeln till 580 milj. kr. för budgetåret 1965/66, vilket är 20 milj. kr. mindre än i decemberberäkningen, föreslår, att titeln fordonsskatt i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 620 milj. kr., vilket är 20 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Trafikomläggningsskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 110 milj. kr. Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter uppgick den debiterade trafikomläggningsskatten vid den ordinarie uppbörden i februari—mars 1966 till 102 milj. kr. Riksrevisionsverket, som för innevarande budgetår beräknar titeln till 100 milj. kr., förordar att titeln trafikomläggningsskatt i riksstaten för budgetåret 1966/ 67 uppförs med oförändrat 110 milj. kr.

Bensin- och brännoljeskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 645 milj. kr. Med ledning av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden erhållna uppgifter förordar riksrevisionsverket, att titeln i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen eller 1 645 milj. kr.

Tullmedel. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december 1965 till 1 150 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 1 120 milj. kr. med hänsyn till en förutsatt sänkning den 1 juli 1966 av tullen på tropiska produkter såsom kaffe, bananer, kryddor och kakaobönor. Riksdagen har sedermera bifallit Kungl. Maj :ts i proposition den 3 januari 1966 (nr 14) framlagda förslag till nämnda tullsänkning. I skrivelse till riksrevisionsverket den 15 mars 1966 har generaltullstyrelsen uppskattat bruttouppbörden av tullmedel till 1 200 milj. kr. för budgetåret 1966/67. Styrelsens uppskattning har företagits på basis av importprognosen i den preliminära nationalbudgeten för 1966 och under förutsättning av att ekonomiska eller politiska förhållanden utomlands icke skall medföra några väsentliga ändringar i villkoren för den svenska utrikeshandeln samt att importen liksom hittills skall vara fri från direkta restriktioner och att det ekonomiska läget skall möjliggöra en fortsatt hög nivå för densamma. Generaltullstyrelsen har vid beräkningen beaktat dels den tullreducering om 10 % för varor av EFTA-ursprung, som genomfördes den 31 december 1965, dels den ytterligare tullsänkning om 20 %, som är avsedd att genomföras den 31 december 1966, varefter tullfrihet kommer att råda på EFTA-varor. Vidare har styrelsen tagit hänsyn till ovan nämnda tullreducering för tropiska produkter. För restitutioner beräknar styrelsen ett belopp av 80 milj. ler., varigenom

Bil. 6: Riksrevisionsverket?; inkomstberäkning 7

nettouppbörden av tullmedel under budgetåret 1966/67 skulle utgöra 1 120 milj. kr.

Riksrevisionsverket, som beräknar titeln tullmedel för innevarande budgetår till 1 130 milj. kr., förordar att titeln i riksstaten för budgetåret 1966/ 67 uppförs med 1 130 milj. kr., vilket är 10 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Allmän varuskatt. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december 1965 till 5 800 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 6 000 milj. kr. med hänsyn till den tidigare omnämnda justeringen av riksrevisionsverkets inkomstantagande. För innevarande budgetår beräknar riksrevisionsverket inkomsterna på ifrågavarande titel till 5 100 milj. kr., vilket innebär en sänkning med 100 milj. kr. i förhållande till decemberberäkningen. Med hänvisning till de allmänna förutsättningar angående den fortsatta ekonomiska utvecklingen, som riksrevisionsverket lagt till grund för sin beräkning, förordar ämbetsverket att inkomsterna på titeln allmän varuskatt i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 5 800 milj. kr., vilket är 200 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Särskilda varuskatter. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 375 milj. kr. Generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen har i sina förnyade beräkningar uppskattat inkomsterna till 387 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar att titeln särskilda varuskatter i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 390 milj. kr., vilket är 15 milj. mer än i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt på motorfordon. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december 1965 till 380 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 530 milj. kr. på grund av en förutsatt höjning av bilaccisen från den 1 januari 1966, innebärande en höjning av det procenttal, som är anknutet till fordonets tjänstevilct, från 110 till 155. Riksdagen har sedermera godkänt i proposition den 3 januari 1966 (nr 10) framlagda förslag till nämnda skattehöjning. För innevarande budgetår beräknar riksrevisionsverket nu inkomsterna på titeln till 350 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln omsättningsskatt på motorfordon i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen eller med 530 milj. kr.

Tobaksskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 285 milj. kr. För innevarande budgetår beräknar riksrevisionsverket inkomsterna på ifrågavarande titel till 1 200 milj. kr., vilket är 15 milj. kr. mindre än i decemberberäkningen. I anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning föreslår riksrevisionsverket, att titeln tobaksskatt i riksstaten för bud-

8 Kiingl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

getåret 1966/67 uppförs med 1 260 milj. kr., vilket är 25 milj. kr. lägre än i statsverkspropositionen.

Skatt på sprit. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december 1965 till 1640 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 1 805 milj. kr. på grund av en förutsatt höjning av spritskatten fr. o. m. den 1 februari 1966. Riksdagen har den 2 februari 1966 godkänt i proposition den 3 januari 1966 (nr 10) framlagda förslag till höjning av grundavgiften på sprit från nuvarande 30 öre till 34 öre per liter av volymprocent alkohol. Förordningen om den nya spritskatten trädde i kraft den 7 februari 1966. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen med beaktande av den nyssnämnda skattehöjningen uppskattat inkomsterna på titeln till 1 800 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln skatt på sprit i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 1 800 milj. kr., vilket är 5 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Skatt på vin. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december 1965 till 150 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 165 milj. kr. på grund av en förutsatt höjning av skatten fr. o. m. den 1 februari 1966. Riksdagen har den 2 februari 1966 med vissa ändringar godkänt i proposition den 3 januari 1966 (nr 10) framlagt förslag till skattehöjning. Denna trädde i kraft den 7 februari 1966, och innebar att grundavgiften på starkvin höjs från 2,40 kr. till 3,20 kr. och på lättvin från 24 öre till 64 öre, allt per liter. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen med beaktande av den nyssnämnda skattehöjningen uppskattat inkomsterna på titeln till 165 milj. kr.. Riksrevisionsverket förordar, att titeln skatt på vin i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 165 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Skatt på malt- och läskedrycker. Inkomsterna under denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 270 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning, att titeln skatt på malt- och läskedrycker i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med oförändrat 270 milj. kr.

Energiskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 800 milj. kr. I sina förnyade beräkningar har kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen beräknat intäkterna av energiskatt till sammanlagt 797 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar att titeln energiskatt i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 800 milj. kr. eller med samma belopp som i statsverkspropositionen.

Särskild skatt på motorbränslen. Med hänsyn till det samhällsekonomiska och statsfinansiella läget föreslogs i proposition den 3 januari 1966 (nr 10)

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

införandet av en särskild skatt på motorbränslen vilken inte skulle redovisas som automobilskattemedel. Denna skatt uppfördes i statsverkspropositionen med 200 milj. kr. Riksdagen har den 2 februari 1966 i anledning av ovannämnda proposition och med av bevillningsutskottet föreslagna ändringar fr. o. in. den 7 februari 1966 beslutat om en ytterligare beskattning med 5 öre per liter på bensin och 4 öre per liter på gasol. Riksrevisionsverket, som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna på titeln till 26 milj. kr., förordar på grundval av beräkningar från vissa myndigheter, att titeln särskild skatt på motorbränslen i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 200 milj. kr. eller med samma belopp som i statsverkspropositionen.

Totalisatormedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med 85 milj. kr. Riksrevisionsverket, som för innevarande budgetår beräknar totalisatormedlen till 82 milj. kr. förordar i anslutning till lantbruksstyrelsens beräkning att titeln totalisatormedel i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med oförändrat 85 milj. kr.

Tipsmedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med 135 milj. kr. Riksrevisionsverket, som nu beräknar utfallet på titeln för innevarande budgetår till 133 milj. kr., föreslår att titeln tipsmedel i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med oförändrat 135 milj. kr.

Lotterimedel uppfördes i statsverkspropositionen med 135 milj. kr. I sin förnyade beräkning har Svenska penninglotteriet aktiebolag beräknat inkomsterna till 131,5 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln lotterimedel i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen eller 135 milj. kr.

Postverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 24 milj. kr. I förnyad beräkning den 21 mars 1966 har poststyrelsen angivit överskottet under nästkommande budgetår till 35 milj. kr. Poststyrelsen anför i sin skrivelse bl. a. följande:

»Resultatet av nu företagen beräkning av inkomster, utgifter och överskott för budgetåren 1965/66 och 1966/67 redovisas i bifogade sammanställningar. Beräkningarna har utförts under antagande av oförändrade priser och löner.

För budgetåret 1965/66 räknar styrelsen nu liksom i höstberäkningen med ett överskott på 19 milj. kr. överskottet hänför sig i sin helhet till postverket utom postbanken.

I jämförelse med höstberäkningen beräknas inkomsterna minska med drygt 3 milj. kr. Inkomstposterna 'Porton’ och 'Tjänstepost' beräknas tillsammans bli ca 4 milj. kr. lägre än som angavs i höstberäkningen. Denna nedgång sammanhänger med att trafikutvecklingen blev något svagare under höstmånaderna än beräknat. Portoinkomsterna i januari och februari pekar däremot på en högre ökningstakt under återstoden av budgetåret.

10 Kungl. Mcij.ts proposition nr 125 år 1966

Minskningen av inkomsterna i förhållande till höstberäkningen motsvaras av en lika stor minskning av utgifterna. Minskningen faller i första hand på grupperna ’A. Avlöningar m. m.’ och ’D. Fastighetsutgifter’.

Överskottet för budgetåret 1966/67, vilket i sin helhet hänför sig till postverket utom postbanken, beräknas nu till 35 milj. kr. mot 24 milj. kr. i höstberäkningen. Det är i dagens läge svårt att överblicka huruvida förutsättningar kan komma att föreligga för någon leverans av vinstmedel från postbanken att gottskrivas postverkets bokslut för budgetåret 1966/67.

I jämförelse med höstberäkningen visar inkomstposterna 'Porton’ och 'Tjänstepost' en ökning med 3,5 milj. kr. Ökningen sammanhänger med att styrelsen nu anser sig ha större anledning att räkna med att den efterfrågehämmande effekten av portohöjningarna den 1 juli 1965 och den 1 januari 1966 skall ha upphört under budgetåret 1966/67.

Posten 'För driftutgifter ianspråktagna ränteinkomster’ har minskat med 5 milj. kr., vilket främst beror på en beräknad minskning av postbankens löneutgifter.

Totalt visar de nu beräknade inkomsterna en endast obetydlig förändring i förhållande till höstberäkningen, nämligen en ökning med 500 000 kr.

Utgifterna visar jämfört med höstberäkningen en minskning med sammanlagt ca 10 milj. kr. Minskningen faller i första hand på posterna 'Postbefordran på järnväg’, 'Egna fastigheter’, 'Förhyrda lokaler’ samt 'Anskaffning av inventarier’.

I de beräknade utgifterna för löner finns utrymme för en volymökning, inkluderande ökade kostnader på grund av omsättning och utbildning av personal, på ca 4,0 %.

Överskottsmedel kommer såsom hittills i görligaste mån att levereras under det budgetår, till vilket medlen bokföringsmässigt bör hänföras.»

Riksrevisionsverket föreslår, i anslutning till poststyrelsens ovannämnda beräkning att titeln postverket i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 35 milj. kr., vilket är 11 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Televerket. Denna inkomsttitel beräknades av riksrevisionsverket i december 1965 till 120 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 230 milj. kr. på grund av en förutsatt ökning av telefonavgifterna i form av en höjning av samtalsmarkeringsavgiften från 8 till 9 öre. I förnyad beräkning den 22 mars 1966 har telestyrelsen anfört följande:

»Vid den nu gjorda överskottsberäkningen har hänsyn icke tagits till löneoch prisstegringar, som kan komma att inträffa under den återstående delen av 1966 samt under 1967.

Utvecklingen under den första hälften av innevarande budgetår visar — jämfört med beräkningarna i november 1965 — att såväl intäkter som kostnader tenderar att bli något lägre än förutsett. Den sammanlagda effekten är emellertid ringa. Med ledning av nu kända index har nya beräkningar av avsättningarna till värdeininskningskonto gjorts, varvid avsättningarna för budgetåret 1965/66 visat sig bli 11,6 milj. 'kr. större än vid föregående beräkningstillfälle. Vidare har den taxehöjning, som enligt statsverkspropositionen skall göras den 1 april 1966, beräknats medföra en intäktsökning med ca 25 milj. kr. Det bokförda överskottet för budgetåret 1965/66 har med hänsyn till ovanstående nu beräknats till ca 192 milj. kr. Efter avdrag

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 11

av radioverksamhetens överskott, vilket skall balanseras till följande budgetår, har det överskott, som skall inlevereras till statsverket, beräknats till ca 130 milj. kr.

För budgetåret 1966/67 har avsättningarna till värdeminskningskonto — under förutsättning av oförändrat kostnadsläge (dvs. med användande av samma index som för 1965/66) — nu beräknats till ett belopp, som överstiger tidigare beräkning med 10,0 milj. kr. Den ovannämnda taxehöjningen jämte vissa andra, telegrafrörelsen berörande taxeänidringar, varom telestyrelsen inom kort kommer att framlägga förslag, beräknas medföra en intäktsökning under budgetåret 1966/67 med ca 129 milj. kr.

Beträffande rundradiorörelsen må framhållas att licensintäkterna visar en tendens att underskrida tidigare prognos, varför dessa upptagits till ett lägre belopp än vid föregående beräkning. Utgifterna för rundradiorörelsen har minskats i enlighet med de förslag, som av departementschefen framlagts i statsverkspropositionen. Nämnda ändringar har sammanlagt medfört en ökning av det belopp, som skall balanseras för rundradioändamål och påverkar alltså icke det överskott, som skall inlevereras.

För budgetåret 1966/67 har, med hänsyn till ovanstående, det bokföringsmässiga överskottet nu beräknats öka till ca 325 milj. kr. Efter avdrag av rundradioverksamhetens överskott, vilket skall balanseras till följande budgetår, har det överskott, som skall inlevereras till statsverket, beräknats till ca 290 milj. kr.

Inleverans av överskottsmedel beräknas kunna ske med 123,7 milj. kr. under budgetåret 1965/66, varigenom samtliga levereringsbara överskott för budgetåret fram t. o. m. 1964/65 inlevererats.

Under budgetåret 1966/67 beräknas hela det bokförda, levereringsbara överskottet för budgetåret 1965/66, dvs. ca 130 milj. kr., kunna inlevereras samt härutöver — om televerkets behov av rörelsemedel visar sig medgiva detta — högst ca 40 milj. kr. av det löpande årets överskott eller tillsammans ca 170 milj. kr.

Som inledningsvis framhållits bygger ovan angivna belopp på en oförändrad Iöne- och prisnivå, varför överskottsbeloppen kommer att minskas med de kostnadsökningar, som blir följden av ev. höjda löner och priser under 1966 och 1967.»

Riksrevisionsverket beräknar det inlevererade överskottet från televerket till 124 milj. kr. under innevarande budgetår. Därest endast 40 milj. kr. av den intäktsökning som taxehöjningen innebär anses böra inlevereras, föreslår ämbetsverket i anslutning till telestyrelsens ovannämnda beräkning att titeln televerket i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 170 milj. kr., vilket är 60 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Statens järnvägar. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 115 milj. kr. Järnvägsstyrelsen har i skrivelse till riksrevisionsverket den 21 mars 1966 beräknat överskottet till likaledes 115 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln statens järnvägar i riksstaten för budgetåret 1966/ 67 uppförs med 115 milj. kr. eller samma belopp som i statsverkspropositionen.

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Statens vattenfallsverk. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med 310 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 8 mars 1966 har vattenfallsstyrelsen meddelat, att den anser, att inkomsterna under nästkommande budgetår fortfarande bör upptagas till 310 milj. kr. Riksrevisionsverket som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna från statens vattenfallsverk till 310 milj. kr. förordar, att titeln statens vattenfallsverk i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med oförändrat 310 milj. kr.

Domänverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 30 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 10 februari 1966 har domänstyrelsen meddelat, att sådana förändringar i beräkningsgrunderna icke inträffat, vilka fordrar en revidering av överskottsberäkningen, varför styrelsen vidhåller tidigare lämnad uppgift på 30 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln domänverket i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med oförändrat 30 milj. kr.

Riksbanksfonden. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 150 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 17 februari 1966 har fullmäktige i riksbanken meddelat, att de icke funnit anledning föreslå ändring av detta belopp. Riksrevisionsverket föreslår i anslutning till fullmäktiges förslag, att titeln riksbanksfonden i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med oförändrat 150 milj. kr.

I anslutning till vad sålunda anförts får riksrevisionsverket förorda, att följande inkomsttitlar i riksstaten för budgetåret 1966/67 upptages med nedan angivna i förhållande till statsverkspropositionen ändrade belopp.

13 Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

I samband med de förnyade beräkningarna av statsinkomsterna under nästkommande budgetår har riksrevisionsverket även omprövat de kalkyler över statsinkomsternas utveckling på längre sikt, som presenterades i bilaga E till ämbetsverkets inkomstberäkning i december 1965. Riksrevisionsverket har därvid tagit hänsyn till de statsfinansiella verkningarna av de ändringar i fråga om den indirekta beskattningen, som beslutats av årets riksdag. Vid sina beräkningar har ämbetsverket utgått från en fortsatt årlig ökning av nationalprodukten och dess komponenter i ungefär samma takt som hittills under 1960-talet vid i stort sett stabil prisnivå.

De påförda beloppen av statlig inkomstskatt, sjömansskatt, förmögenhetsskatt och folkpensionsavgifter, vilka utgör de intäkter som slutligt redovisas på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. kan under antagande av en årlig ökningstakt om 5 % i skatteunderlaget vid 1969—1971 års taxeringar beräknas uppgå till följande belopp (milj. kr.):

Taxeringsår

1966 1967 1968 1969 1970 1971

11 870 11 530 12 180 ’ ^ 13050 13970 14 930

- 340 + 650 + 870 + 920 + 960

På grund av uppbördstekniska förhållanden kan betydande skillnader förekomma mellan de påförda skatterna och de kassamässiga inkomsterna på skattetiteln under budgetåret. I detta sammanhang kan främst nämnas eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskattemedel, som blir speciellt märkbar vid större förändringar av skatteunderlaget.

I efterföljande sammanställning, i vilken även de beräknade beloppen för budgetåret 1966/67 medtagits som jämförelse, har de beräknade intäkterna på driftbudgeten under budgetåren 1967/68—1970/71 sammanställts (milj. kr.).

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Som framgår av sammanställningen kan de behållna inkomsterna på inkomstskattetiteln, under antagande av en 5-procentig ökningstakt i skatteunderlaget vid taxeringarna 1969—1971, beräknas minska med 400 milj. kr. under budgetåret 1967/68, samt beräknas öka med 900 milj. kr. under 1968/69, med 1 200 milj. kr. under 1969/70 och med 1 000 milj. kr. under budgetåret 1970/71. Inkomsterna av den allmänna varuskatten beräknas öka med 300 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1967/68—1970/71. För övriga inkomsttitlar har nu räknats med en ökning med ca 300 milj. kr. under budgetåret 1967/68 och med ca 400 milj. kr. per år för övriga här redovisade budgetår. Den lägre ökningstakten under budgetåret 1967/68 i förhållande till budgetåren 1968/69—1970/71 förklaras av att trafikomläggningsskatten bortfaller under detta budgetår. Den nedgång som enligt sammanställningen beräknas för inkomsterna under uppbörd i statens verksamhet sammanhänger med att de kommunala bidragen vid förstatligandet av polis- och domstolsväsendet erlägges enligt en successivt fallande skala.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråcheferna Ehnbom, Thorson och Säfström, varjämte byrådirektören Andrén varit föredragande. Stockholm den 1 april 1966.

Underdånigst LARS LINDMARK

STIG ANDRÉN

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660306

Bilaga 7

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1966/67

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 7: Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

1 Bilaga 7

Till KONUNGEN I

I skrivelse den 1 april 1966 avlämnade riksrevisionsverket förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1966/67. Sedan dess har preliminärt treårsavtal träffats på

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 7

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

arbetsmarknaden mellan SAF och LO. På grund härav har riksrevisionsverket funnit anledning omräkna titlarna skatt på inkomst och förmögenhet m. m. och allmän varuskatt enligt nedanstående.

Det preliminärt träffade avtalet ger ett visst underlag för bedömande av inkomstutvecklingen på SAF—LO-området. För övriga avtalsområden råder emellertid fortfarande betydande osäkerhet beträffande de resultat avtalsförhandlingarna kan ge. Svårigheterna att bedöma skatteunderlagets utveckling under 1966, 1967 och 1968 är sålunda fortfarande avsevärda. Riksrevisionsverket anser sig dock nu med starkt understrykande av osäkerhetsmomenten kunna uppskatta ökningen av fysiska personers inkomster under år 1966 till drygt 9 % mot 7 % i tidigare beräkning och under år 1967 till drygt 7 % mot tidigare 5 %. I övrigt har samma antaganden om skatteunderlagets utveckling och den allmänna ekonomiska utvecklingen använts som i beräkningen den 1 april.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. De beräkningar av de behållna inkomsterna på denna titel under innevarande och nästkommande budgetår som nu företagits sammanfattas nedan (milj. kr.):

1965/66 1966/67

Inkomster

Prel. A-skatt under terminerna .................... 17 360 19 160

Prel. B-skatt under terminerna .................... 4 420 5 150

Fyllnadsbetalningar av preliminär skatt............ 1 400 1 400

Kvarstående skatt .............................. 1 700 1 700

Socialförsäkringsavgifter från direktdebiterade arbetsgivare m. m..................................... 840 880

Tillkommande skatt, sjömansskatt, restantier m. m. .. 500 500

Summa inkomster 26 220 28 790

Utgifter

Kommunalskattemedel............................ 10 340 12 410

Överskjutande skatt.............................. 1 270 1 300

Övriga restitutioner.............................. 60 60

Utbetalningar till allmänna försäkringskassorna m. m... 1 900 2 090

Utbetalningar till allmänna pensionsfonden .......... 270 300

Omföringar .................................... 40 40

Summa utgifter 13 880 16 200

Inkomster utöver utgifter 12 340 12 590

Då de retroaktiva löneutbetalningarna icke torde påverka skatteuppbörden under innevarande budgetår, har ämbetsverket förutsatt, att den antagna större ökningen av lönesumman under 1966 kommer att föranleda en ökad uppbörd av preliminär A-skatt först under uppbördsterminen i juli 1966. På budgetåret 1966/67 torde därför falla även den skatteuppbörd, som hänför sig till löneökningarna under första halvåret 1966 i den mån den

Bil. 7: Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

uttages som preliminär skatt. Med hänsyn härtill och till följd av den beräknade inkomstökningen har för budgetåret 1966/67 räknats med ca 600 milj. kr. större uppbörd av preliminär A-skatt än i tidigare beräkning. För uppbörden av preliminär B-skatt har icke antagits någon ändring under uppbördsåren 1966—67 och 1967—68 jämfört med beräkningen den 1 april.

De avsättningar till och återföringar från kommunalskattemedelsfonden, som de nu företagna beräkningarna ger anledning till framgår av följande sammanställning (milj. kr.):

1965/66 1966/67

Avsättning.............................. 1 800 1 900

Återföring.............................. 1 225 1 550

Nettoavsättning.......................... 575 350

Riksrevisionsverket beräknar för innevarande budgetår titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. till oförändrat 12 300 milj. kr. och föreslår, att titeln i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 12 600 milj. kr., vilket är 600 milj. kr. mer än i beräkningen den 1 april och 1 100 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Allmän varuskatt. Riksrevisionsverket beräknar denna titel för innevarande budgetår till oförändrat 5 100 milj. kr. och föreslår, att titeln i riksstaten för budgetåret 1966/67 med hänsyn till det höjda inkomstantagandet uppförs med 5 900 milj. kr. vilket är 100 milj. kr. mer än i beräkningen den 1 april men 100 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

För inkomstutvecklingen efter år 1967 har ämbetsverket anknutit sin beräkning till en fortsatt årlig ökning av nationalprodukten och dess komponenter i ungefär samma takt som hittills under 1960-talet vid i stort sett stabil prisnivå. Hänsyn har tagits till den i SAF—LO-avtalet förutsedda arbetstidsförkortningen under 1968 och 1969. Dessa förutsättningar skulle innebära, att de påförda beloppen av statlig inkomstskatt, sjömansskatt, förmögenhetsskatt och folkpensionsavgifter, vilka utgör de inkomster som slutligt skall redovisas på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m., under antagande av en årlig ökningstakt av 4 % i skatteunderlaget vid 1969 och 1970 års taxeringar samt 5 % vid 1971 och 1972 års taxeringar kan uppskattas till följande belopp (milj. kr.):

Taxeringsår

1966 1967 1968 1969 1970 1971

11 870 11 970 13 040 13 660 14 430 15 450

+ 100 + 1 070 + 620 + 770 + 1 020

De behållna inkomsterna på inkomstskattetiteln kan under de ovan angivna antagandena beräknas öka med 100 milj. kr. under budgetåret 1967/

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 7: Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

68, minska med 100 milj. kr. under budgetåret 1968/69, öka med 900 milj. kr. under budgetåret 1969/70 och med ytterligare 1 600 milj. kr. under budgetåret 1970/71. Inkomsterna av den allmänna varuskatten kan beräknas öka med 300 milj. kr. under vart och ett av budgetåren 1967/68—1970/71.

Detta ärende har avgjorts av generaldirektören. Vid ärendets handläggning har närvarit byråcheferna Ehnbom, Thorson och Säfström, varjämte byrådirektören Andrén varit föredragande. Stockholm den 5 april 1966.

Underdånigst För generaldirektören BERTIL EHNBOM

STIG ANDRÉN

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660304

Bilaga 8

Reviderad

nationalbudget för år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

1 Bilaga 8

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1966

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1966 som härmed framläggs är utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Kapitlen III, Utrikeshandeln och VII, Investeringarna samt IX, Kreditmarknaden har helt sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om industriproduktion och skogsbruk i kapitel IV och i huvudsak avsnitten om de disponibla inkomsterna samt den privata konsumtionen i kapitel VI. Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1966 -— med undantag för de avsnitt eller punkter där konjunkturinstitutet uttryckligen åberopas — vilar på finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering, där arbetet med nationalbudgeten letts av tf planeringschefen Lars Lindberger. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 8

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

I. Sammanfattande översikt

Den bild som framträder av Sveriges ekonomi 1965 har till den reviderade nationalbudgeten inte undergått någon verkligt betydande förändring. Enligt senaste beräkningar stannade nationalproduktens tillväxt vid 3,2 procent, vilket innebär en obetydlig nedjustering. Alltjämt förefaller det emellertid tveksamt om de från »användningssidan» uppbyggda försörjningsbalanserna ger en fullt rättvisande bild av produktionsutvecklingen 1964—

1965. Alternativa kalkyler med utgångspunkt från produktionsstatistiken visar även i reviderad version på väsentligt högre tillväxt eller med 4,9 procent. Olikheten är desto mera påfallande som de båda beräkningsmetoderna för närmast föregående perioder givit tämligen väl överensstämmande resultat. Det är tänkbart att bristen på överensstämmelse delvis har sin förklaring däri att handelns lageruppbyggnad 1965 kommit att underskattas. Statistiken över handelns lagerutveckling är bristfällig och med tanke på den jämförelsevis svaga konsumtionsutvecklingen under andra halvåret 1965 hade en kraftigare lagerökning än den som framträder i försörjningsbalanserna i och för sig varit rimlig. Handelns lagerökning 1965 har där redovisats till ca 150 miljoner kronor. Som en ytterligare förklaring skulle också kunna tänkas att det uppkommit en fasförskjutning i registreringen av exportleveranser enligt handelsstatistiken och produktionsstatistiken. Den ovisshet som råder beträffande det faktiska utfallet av nationalprodukten 1965 och därmed också beträffande utgångsläget för den följande utvecklingen måste av skäl som närmare skall utvecklas i det följande innebära ett osäkerhetsmoment också i bedömningen av utsikterna för Sveriges ekonomi

1966.

Den privata konsumtionsvolymens tillväxt 1964—1965 beräknas nu till 4,1 procent, vilket är två tiondels procent mera än enligt de preliminära uppskattningarna. Då en uppjustering skett även av de disponibla inkomsterna — bl. a. som en följd av den oväntat starka löneglidningen augusti— november 1965 — framstår nedgången i hushållssparande! 1965 likväl som något mindre markant än i de preliminära kalkylerna. Industriinvesteringarnas tillväxt med 10 procent i volym framträder nu som något kraftigare än vad som framgick av den preliminära nationalbudgeten. Däremot har tillväxttalet för statens investeringar sänkts ytterligare och stannar nu vid 1 procent. Sammanlagt för investeringar samt offentlig och privat konsumtion innebär de nya beräkningarna en obetydlig upprevidering. Att nationalproduktens tillväxt ändock framstår som något lägre än enligt de kalkyler som framlades i den preliminära nationalbudgeten, beror på att lager-

Bil. S. Reviderad nationalbudget för år

investeringarnas uppgång nu förefaller att ha blivit något lägre och importvolymens ökning något högre än enligt dessa beräkningar. Underskottet i bytesbalansen har delvis som följd härav räknats upp med drygt 50 miljoner kronor till 1 490 miljoner kronor.

Större delen av året 1965 präglades otvivelaktigt av ett högt uppdrivet efterfrågetryck inom Sveriges ekonomi, men en klar dämpning synes ha inträtt under årets sista kvartal. Denna torde bl. a. ha utgjort en omedelbar följd av den svaga konsumtionsutveckling som inträdde efter skattehöjningen den 1 juli och medförde att konsumtionsvolymen andra halvåret 1965 kom att ligga endast 0,8 procent högre än motsvarande halvår 1964. Det är tänkbart att lagerutvecklingen till en tid kan ha fördröjt effekten härav på den slutliga efterfrågan och att verkan sedermera blivit desto mera accentuerad. Till bilden hör även en förhållandevis svag exportutveckling för vissa stapelvaror samt en successiv förbättring av balansläget på byggnadsmarknaden.

Som en följd av dessa förändringar i det allmänna ekonomiska klimatet inträdde mot slutet av 1965 även på arbetsmarknaden en viss dämpning i efterfrågetrycket som synes ha fortsatt under hela den tid som nu kan överblickas. Arbetsmarknaden har självfallet inte kunna undgå att påverkas av den osedvanligt stränga vintern men omslaget blev i själva verket märkbart redan innan väderleken kan ha varit av betydelse. För efterfrågan på arbetskraft mätt i antalet lediga platser framträdde en dämpning av ökningstakten från oktober. En direkt efterfrågeminskning ägde rum inom byggnadsverksamheten och jord- och stenindustrin redan i november, medan det för verkstadsindustrin dröjde till februari. Även hotell- och restaurangbranschen och handeln har berörts av denna utveckling vilket synes vara svårt att förklara om den inträdda avspänningen helt skulle ha varit en följd av väderleksförhållandena. En ökad tillströmning av utländsk arbetskraft har emellertid särskilt mot slutet av året bidragit till ett större utbud på arbetsmarknaden.

Det övertryck som under större delen av 1965 ännu rådde på arbetsmarknaden har satt sin prägel på löneutvecklingen under detta år. För industriarbetare steg löneglidningen från 4,7 procent 1964 till 5,7 procent 1965, medan den avtalsmässiga löneökningen för det senare året beräknas till knappt 4 procent. För byggnadsarbetare sjönk däremot löneglidningen från 7 procent till knappt 5 procent. För samtliga anställda beräknas den genomsnittliga lönenivån ha stigit 8 1/4 procent. Härav uppskattas löneglidningen ha bidragit med 3 1/2 procentenheter.

Konsumentpriserna har under loppet av 1965 stigit med drygt 6 procent och har därmed i någon mån överskridit prognoserna. Index har härigenom totalt sett stigit väsentligt snabbare under 1965 än under närmast föregående år. Eu närmare jämförelse visar att detta i första hand förklaras av att den indirekta beskattningen höjts och vidare av att bostadspostens upp-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år WHO

gång accelererat. Nettoprisindex — som mäter konsumentpriserna exklusive indirekta skatter och subventioner — har under loppet av 1965 stigit med ca 4 procent mot 4 1/2 procent under 1964. Mellan genomsnittslägena för 1964 och 1965 kan prisnivåns uppgång brutto beräknas till drygt 5 procent.

Det kan såsom tidigare framhållits råda en viss osäkerhet om hur stor den totala produktionsökningen eller nationalproduktens tillväxt faktiskt har varit 1964—1965. Däremot synes det obestridligt att efterfrågan varit större än den produktion som faktiskt kunnat frambringas inom landet vid ett — åtminstone under större delen av året — synnerligen höggradigt utnyttjande av tillgängliga resurser. Det betydande underskott i bytesbalansen som uppkom under 1965 framstår under sådana förhållanden som en ofrånkomlig följd av en alltför hög efterfrågan. Detta utesluter dock inte att en viss försämring av bytesbalansen skulle ha inträtt även vid ett mera dämpat efterfrågetryck. Marknadsläget blev nämligen påtagligt försvagat för trävaror, massa, papper och järnmalm — alltså för produkter vilka sammanlagt svarar för inemot 40 procent av den svenska exporten. Samtidigt ökade importen kraftigt även i förhållande till den totala efterfrågan. Denna utifrån tidigare erfarenheter övernormala importtillväxt torde delvis ha uppkommit oberoende av efterfrågetrycket. Delta gäller förmodligen i hög grad om importen av beklädnadsvaror liksom även beträffande den import i vidare bemärkelse som representeras av de stigande turistutgifterna utomlands. Det finns emellertid ingen anledning att betvivla att det övertryck som rådde inom samhällsekonomin under större delen av 1965 bidragit till den kraftiga importökningen och det förefaller också att ha utövat en återhållande effekt på exporten av verkstadsprodukter och övriga färdigvaror.

Någon genomgripande förändring har inte inträtt i bedömningen av utsikterna för den internationella ekonomiska utvecklingen 1966. Expansionstakten väntas sålunda allmänt sett i år bli något högre än under förra året i Västeuropa och oförändrat hög i Förenta Staterna. Vad gäller Västeuropa förutses dock alltjämt någon dämpning av tillväxttakten för Västtyskland och de nordiska länderna medan Storbritannien väntas bibehålla en förhållandevis låg expansionstakt. En snabbare tillväxt av produktion och efterfrågan förutses främst för de för svensk export mera perifera marknaderna i Frankrike och Italien. Uppsvinget där synes ha samband med en relativt kraftig ökning av lagerinvesteringarna. Däremot förefaller det som om Västtyskland i likhet med bl. a. Finland och Sverige befinner sig i en nedåtgående fas av lagerinvesteringarnas utveckling. Det synes emellertid inte uteslutet att ett omslag kan komma att inträffa mot slutet av 1966 i Västtyskland och att lagerinvesteringarna i Västeuropa sedermera allmänt kan komma att ansluta till nuvarande uppsvingstendenser i Frankrike och Italien. Någon säker grund för bedömningen av lagerkonjunkturen i Västeuropa

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966 5

1967 föreligger emellertid ännu inte liksom inte heller för en bedömning mera allmänt sett av den amerikanska konjunkturutvecklingen 1967.

Tendensen i fråga om lönekostnadernas utveckling var inte enhetlig i Västeuropa under 1965. I stort sett synes gälla att lönekostnadernas tillväxttakt var stigande i de länder som för 1966 emotser en dämpning av sin expansionstakt och fallande inom flertalet länder inom EEC-området däribland inte minst inom de länder som nu synes stå inför en snabbare expansion. Det kan synas rimligt att tillsvidare räkna med en övervägande tendens till lägre stegringstakt för lönekostnaderna.

Utvecklingen inom Sveriges ekonomi under den hittills förflutna delen av 1966 har i stora drag motsvarat de bedömningar som framlades i årets finansplan. Såsom tidigare framhållits har efterfrågetrycket på arbetsmarknaden otvivelaktigt dämpats och den inträdda förändringen kan inte i sin helhet förklaras med hänvisning till verkningarna av den svåra vintern. De beräkningar som nu kan göras beträffande utvecklingen av konsumtion och investeringar innebär sålunda inte några genomgripande förändringar i förhållande till kalkylerna i den preliminära nationalbudgeten.

Det privata näringslivets investeringar beräknas nu öka med 10 procent i volym från 1965 till 1966. En ytterligare uppjustering har skett av handelsflottans investeringar som i runt tal synes komma att fördubblas från 1965 till 1966. För industrins investeringar förutses en ökning med 13 procent vilket i det närmaste är oförändrat i förhållande till tidigare bedömning. Lagerinvesteringarna beräknas oförändrat sjunka ca 700 miljoner kr. till en i och för sig normal nivå omkring 900 miljoner kr. årligen. Inberäknal lager stannar tillväxten i näringslivets investeringar vid 5 procent. Uppgången i de kommunala investeringarna kan nu på grundval av kommunernas egna uppgifter beräknas stanna vid 8 1/2 procent. Vissa omständigheter tyder på att den faktiska investeringsökningen möjligen kan komma att bli lägre. Länsarbetsnämndernas redovisning av faklisk och planerad igångning av kommunala byggnadsföretag kan nämligen tolkas i den riktningen. Härtill kommer att beslut nu fattats om att kontrollen genom igångsättningslillstånd skall inbegripa även sjukhusbyggen. — För statliga investeringar väntas nu en uppgång med 2 1/2 procent i volym. I jämförelse med tidigare beräkningar innebär detla en viss nedjustering som bl. a. är motiverad av de anvisningar som utfärdats om minskad sysselsättning inom statliga anläggningsarbeten under sommarhalvåret.

För bostadsbyggandet räknas med en i stort sett oförändrad investeringsvolym. Kalkylerna visar nu på en obetydlig neddragning, eftersom den förut emotsedda förkortningen av de onormalt långa byggnadstiderna inte längre är lika trolig med hänsyn till de störningar som vållats av den stränga vintern.

Byggnads- och anläggningsverksamheten totall väntas nu stiga med 3 1/2

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

procent i volym. Den hårda vintern kan visserligen förmodas ha minskat byggnadsindustrins produktionsförmåga med någon procent; härav följer att produktionsökningen i viss mån måste koncentreras till återstoden av året. För 2:a t. o. m. 4:e kvartalen 1965—1966 kan byggnadsindustrins produktionstillväxt likväl beräknas bli procentuellt lägre än för motsvarande perioder 1964/1965. Investeringarna i maskiner och apparater exklusive fartyg beräknas fortsätta att stiga i ungefär samma snabba takt som under föregående år eller med 7 procent. Inberäknat handelsflottans anskaffning av fartyg sker en kraftig ökning av maskininvesteringarnas tillväxt till nästan 10 procent. Investeringsvolymen totalt — lagren ej inräknade — väntas stiga med 6 procent från 1965 till 1966. Inräknas lager blir den totala investeringsökningen knappt 4 procent.

Det preliminära huvudavtalet mellan SAF och LO har givit hållpunkter för bedömning av löneutvecklingen under 1966. Alltjämt föreligger dock en betydande ovisshet med hänsyn till tjänstemannaavtalen, den faktiska löneglidningen samt utfallet av förhandlingarna på förbundsnivå. Enligt en inom konjunkturinstitutet företagen uppskattning kan lönenivån beräknas stiga drygt 9 procent från 1965 till 1966 och lönesumman med i runt tal 10 procent. Det ligger i sakens natur att en dylik uppskattning ännu måste vara förhållandevis osäker. Ett något lägre utfall av lönesumman ligger inom ramen för nuvarande tolkningsmöjligheter. Inkomstberäkningen i den reviderade finansplanen har baserats på ett antagande om att lönsumman skall stiga med 8 procent. Hushållens disponibla inkomster kan med den förutsättningen beräknas stiga med drygt 7 procent 1965—1966 att jämföra med en uppgång med 8 1/2 procent enligt institutets kalkyler.

Konsumentpriserna kan med utgångspunkt från konjunkturinstitutets lönestegringskalkyl beräknas stiga med 4,2 procent under loppet av 1966. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1965 och 1966 har den troliga förändringen därvid angivits till 5,5 procent. Med den givna utgångspunkten att lönesummans tillväxt stannar vid 8 procent är det rimligt att räkna med en lägre prisstegring under 1966. Härvid må även beaktas den skärpta prisövervakning som nu signaleras. Konsumentprisnivån förutsättes sålunda inklusive verkan av de höjda indirekta skatterna stiga 3,5 procent under loppet av 1966. För nettoprisindex torde detta motsvara en uppgång om knappt 3 procent. Mellan genomsnittslägena 1965 och 1966 erhålles under sådana förutsättningar en prishöjning brutto om drygt 5 procent. Denna är påverkad av de skärpningar som vidtagits i den indirekta beskattningen inte blott under första kvartalet 1966 utan även per den 1 juli 1965.

Vid den förutsatta prisuppgången ökar hushållens realt disponibla inkomster med drygt 2 procent, varvid den privata konsumtionens volym kan beräknas stiga med 2 1/2 procent. Med utgångspunkt från konjunkturinstitutets lönesummeberäkning och häremot svarande utformning av prisprognosen skulle däremot hushållens disponibla inkomster beräknas stiga med

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966 7

knappt 3 procent och den privata konsumtionens volym med nära 3 procent.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med 5 1/2 procent vilket innebär en obetydlig uppjustering i förhållande till de preliminära kalkylerna.

Konjunkturinstitutet har framlagt reviderade prognoser för utrikeshandeln 1966. Dessa har utarbetats med beaktande av den lättnad i det inhemska efterfrågetrycket som inträtt från 1965 till 1966. Exportprognosen utgår stort sett från de bedömningar av efterfrågans utveckling internationellt under 1966 som tidigare har berörts. Den visar på ett utfall som ligger något högre än enligt institutets ursprungliga prognos till den preliminära nationalbudgeten. Jämfört med nationalbudgetens slutprognos innebär den nya kalkylen dock en nedjustering. Totalt beräknas varuexporten stiga med 5 procent i volym, exklusive fartyg med 7 procent. Exporten av verkstadsprodukter väntas stiga med 12 procent och exporten inom gruppen övriga varor i det närmaste lika mycket. Bedömningen av stapelvaruexporten har inte undergått någon väsentlig förändring sedan institutets föregående kalkyl. För massaexporten räknas med en tillväxt om 8 procent i volym. Då turistnettot antas komma att försämras i samma takt som under föregående år beräknas tillväxten för export inklusive tjänstenetto stanna vid 4 procent. — Importvolymen beräknas enligt institutets nya kalkyl stiga med knappt 4 procent, vilket är något lägre än enligt den preliminära uppskattningen. Institutet har härvid bl. a. utgått från en beräknad ökning av den privata konsumtionens volym med 3 procent. — Det kan nämnas att kommerskollegium i en s. k. nulägesbedömning räknat med en väsentligt större uppgång i importvolymen eller med 8 procent.

En sammanställning av dessa delprognoser visar att nationalprodukten 1966 kan beräknas stiga med 3 1/2 procent eller om man utgår från det högre alternativet för konsumtionens tillväxt med mellan 3 1/2 och 4 procent. Även med beaktande av den hårda vinterns följdverkningar förefaller detta att ligga i underkant i förhållande till kapacitetsutrymmet. Samtidigt kan bytesbalansen beräknas ge ett oförändrat underskott om nära 1 500 miljoner kronor. Till en del kan detta underskott dock förmodas vara fiktivt eftersom betalningsbalansens restpost har inslag som torde kunna jämställas med reguljära valutaintäkter. Enligt långtidsutredningens uppskattning skulle ca 400 miljoner kronor av restposten vara av denna karaktär. Det verkliga underskottet i bytesbalansen kan sålunda förmodas uppgå till drygt en miljard kronor.

Vid en bedömning av utsikterna för Sveriges ekonomi 1966 är det två problem som framför andra gör anspråk på uppmärksamhet. Det ena gäller utvecklingstendenserna inom ekonomin under loppet av 1966 och inför 1967, det andra gäller tolkningen av den rubbning i utrikesbalansen som alltjämt synes bli bestående under 1966. Det finns otvivelaktigt vissa omständigheter som talar för att produktionsutrymmet kan komma att bli hårdare utnytt-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 ur 1966

jat under andra halvåret 1966 och första halvåret 1967. Härav följer att nuvarande dämpning av efterfrågetrycket åtminstone delvis kan komma att framstå som en förhållandevis övergående företeelse. Bostadsbyggandet, den privata konsumtionen och industriinvesteringarna beräknas nämligen öka i volym mellan halvåren. Den beräknade uppgången är visserligen — särskilt med tanke på den speciella vintereffekten första halvåret — inte så stor att den i och för sig skulle behöva medföra någon påtaglig skärpning av läget på arbetsmarknaden. Emellertid kan det råda en viss osäkerhet huruvida dessa beräkningar ger en rättvisande bild av utvecklingen mellan halvåren 1966. Det är exempelvis tänkbart att den neddragning av aktivitetsnivån som enligt nationalräkenskaperna skedde andra halvåret 1965 i verkligheten kan ha fördröjts bl. a. genom vissa icke redovisade lagerförändringar i handeln och att det i stället inträffar en mera markerad doppning under första halvåret 1966 — och som följd härav också en kraftigare återhämtning under andra halvåret 1966. Denna kan accentueras ytterligare för den händelse att stapelvaruexporten mot slutet av året kommer in i en mera expansiv utveckling som skulle kunna inträffa vid ett omslag i den västeuropeiska lagerkonj unkturen.

Oavsett om det mera allmänt sett kan komma att inträffa en stegring av efterfrågan kan det förmodas att efterfrågetrycket kommer att bli ojämnt och fortfarande förbli högt inom viktiga delar av näringslivet. Trots den lättnad som sedan hösten 1965 inträffat på arbetsmarknaden är tillgången på yrkesutbildad arbetskraft alltjämt knapp.

Den osäkerhet som alltjämt föreligger med avseende på tolkningen av den ekonomiska utvecklingen 1965 försvårar även i andra avseenden bedömningen av utsikterna för Sveriges ekonomi 1966. Om året 1965 skulle visa sig vara inledningen till en period med mindre förmånlig utveckling av det svenska näringslivets produktionsförmåga skulle det givetvis finnas större risk för att det mot slutet av året ånyo skulle uppkomma ett övertryck i vår ekonomi.

Även med avseende på utvecklingen av hushållens sparande råder en betydande ovisshet efter den kraftiga nedgång som inträdde 1965. De framlagda konsumtionsprognoserna innebär emellertid en försiktig bedömning av sparandets utveckling med beaktande av erfarenheter från senare delen av 1950-talet då konsumtionsutvecklingen hölls tämligen väl uppe vid en förhållandevis svag utveckling av de disponibla inkomsterna. Ett något lägre utfall för den privata konsumtionen än prognoserna utvisar är därför inte mindre sannolikt än ett något högre.

Bedömningsläget är i viss mån likartat vad gäller investeringarnas utveckling. Det kan sålunda ifrågasättas om ökningen av kommunernas investeringar med hänsyn till aviserade bygg- och kreditrestriktioner kan bli fullt så stor som den i försörjningsbalansen upptagna prognosen utvisar.

9 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

För industriinvesteringarnas del förutsätter den prognos som införts i försörjningsbalansen en starkt ökad extern finansiering. Ett antagande om fortsatt stigande investeringstendens under andra halvåret 1966 och in på 1967 finner ett stöd i de uppgifter som vissa industriföretag lämnat om sina investeringsplaner för 1967. Dessa får även ses mot bakgrunden av de tillstånd som under 1965 givits att utnyttja framtida avsättningar till investeringsfonder för vissa omfattande investeringsprojekt. Som regel har dessa varit av tidskrävande natur och det kan förmodas att en betydande del av dessa investeringar kan komma att falla på året 1967. Med beaktande av dessa speciella omständigheter kan det ändå råda någon tveksamhet om de av företagen uppgivna investeringsplanerna av finansieringsskäl kan komma att genomföras i sin helhet.

Vilket efterfrågetryck som kommer att bli rådande inom Sveriges ekonomi under 1966 kan emellertid i hög grad bli beroende av i vad mån det kommer att finnas möjligheter att utnyttja eljest friställda resurser till att öka exporten eller till att ersätta import som är av utfyllnadskaraktär. Den bedömning som legat till grund för export- och importprognoserna har varit att det finns vissa möjligheter till sådan omställning men att dessa dock är förhållandevis begränsade.

För att balansen i vårt internationella utbyte av varor och tjänster skulle ha kunnat återställas genom en tillräcklig ökning av exporten och en förstärkning av bytesbalansen med ca 1 miljard kronor samtidigt som den inhemska efterfrågan utvecklades enligt givna prognoser, skulle nationalprodukten allt annat oförändrat behöva stiga med inemot 5 procent 1965- 1966. Detta förefaller snarast att ligga i överkant i förhållande till kapacitetsutrymmet eller i varje fall i förhållande till vad som med nuvarande »ojämna» inriktning av exportefterfrågan kan uppnås utan en förnyad överhettning på arbetsmarknaden. Trots att en dämpning i efterfrågetrvcket i princip har beaktats vid utformningen av prognoserna för import och export har det emellertid inte förefallit sannolikt att hela det tillgängliga utrymmet för produktionsökning — vilket kan förmodas ligga något högre än 4 procent — skall kunna utnyttjas till en förstärkning av bytesbalansen. Detta synes innebära att det 1966 inte finns möjligheter att med en bytesbalans i jämvikt förena den grad av kapacitetsutnyttjande inom samhällsekonomin som exempelvis förekom 1964.

En jämförelse av Sveriges ekonomiska läge 1964 och sådant som det ter sig i prognoserna för 1966 visar att bytesbalansen har försämrats under den mellanliggande perioden och att försämringen kvarstår sedan det speciellt under 1965 intensiva övertrycket i ekonomin lättat. Denna förändring har sannolikt berott på flera samverkande omständigheter. Beträffande sådana stapelprodukter som massa, trävaror och järnmalm synes det ha inträffat en konjunkturmässig försvagning som sammanhänger med lagerutveckling-

10 Kangl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 1:1. Reviderad försörjningsbalans för 1966

Miljoner kronor i 1965 års priser

en i Västeuropa. Den något långsammare tillväxten inom Västeuropas industriländer har inte heller kunnat undgå att påverka den svenska exportens utvecklingsmöjligheter liksom inte heller de i vissa fall ökade handelshindren. På införselsidan har inträffat en i viss mån påskyndad tillväxt av den svenska importbenägenheten i vidare bemärkelse, avseende främst turisttjänster och beklädnadsvaror. I båda fallen synes kostnadsläget i Sverige ha varit en åtminstone bidragande faktor i utvecklingen. Denna torde ha inneburit att produktionsfaktorer inom landet friställts för andra ändamål. Å andra sidan har kravet på exportens utveckling och behovet av valutaintäkter för importfinansiering stigit i motsvarande mån. Sålunda skärps kraven på en snabbare och mera kapitalkrävande strukturomvandling av det svenska näringslivet.

Betydelsen av de här berörda omständigheterna kan belysas med några sifferuppgifter. Om stapelvaruexporten från det gynnsamma utgångsläge som rådde 1964 hade fortsatt att stiga i den årliga takt som långtidsutredningen bedömt som trolig för tiden 1964—1970 skulle exporten 1966 ha blivit drygt 400 miljoner större än som nu förutses. Importen av konsumtionsfärdiga beklädnadsvaror beräknas från 1964 till 1966 stiga med ca 400 miljoner kronor och det s. k. turistnettot väntas under samma tid försämras med 300 miljoner kronor. Det bör dock understrykas att hela ökningen av dessa poster inte kan presenteras som ett nytt inslag i den ekonomiska utvecklingen. För övrigt motvägs den ökade färdigvaruimporten på beklädnadsområdet delvis av en svagare utveckling av råvaruimporten.

Fastän kostnadsstegringen inom det svenska näringslivet 1965 förefaller

11 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

att internationellt sett ha varit jämförelsevis hög föreligger det inte några säkra indicer på att exportens utveckling försvagats till följd av ett ogynnsamt kostnadsläge även om vinstmarginalerna inom exportproduktionen inte har kunnat undgå att påverkas. Helt oberoende av den relativa kostnadsutvecklingen förefaller dock inte exempelvis den försämring av marknadsläget för skandinavisk massa som befaras uppkomma till följd av en ökad integration mellan nordamerikanska massafabriker och pappersbruk i Västeuropa.

Sammanfattningsvis torde den försämring av utrikesbalansen som inträffat sedan 1964 delvis kunna förklaras som ett utslag av en tillfällig försvagning av exportkonjunkturen. Det förefaller dock inte uteslutet att en viss försämring i vårt relativa kostnadsläge kan ha medverkat i första hand genom effekter på importkonkurrensen. Om efterfrågan på våra exportprodukter omedelbart skulle stiga så mycket som skulle krävas för att jämvikten i bytesbalansen skulle kunna återställas, skulle efterfrågetrycket i samhällsekonomin troligen bli överdrivet högt. Såtillvida kan utrikesbalansens försvagning alltjämt uppfattas som ett utslag av alltför hög efterfrågan inom landet.

Den skärpning som i vissa hänseenden vidtagits av finanspolitiken har tydligen med hänsyn till de anspråk som i övrigt ställs på samhällsekonomin endast kunnat medföra en begränsad dämpning av efterfrågetrycket. Denna slutsats synes gälla även med avseende på finanspolitiken i en mera vidsträckt bemärkelse. Det direkta inflytelseområdet för statliga beslut går nämligen i åtskilliga avseenden vida utöver den statliga sektorn. Vid sidan av sina övriga funktioner har staten åtagit sig ett speciellt ansvar för bostadsfinansieringen. Staten utövar vidare ett starkt inflytande över kommunernas finanser och har genom sina beslut påverkat fondbildningstakten inom allmänna pensionsfonden. Från denna utgångspunkt har det sitt intresse att följa den finansiella utvecklingen inom en sammanslagen sektor för statlig och kommunal verksamhet samt bostadsbyggande. För sektorgruppen i dess helhet har framräknats ett nettofinansieringsbehov lika med det totala upplåningsbehovet för bostadsfinansiering minus finansiellt sparande inom stat, kommuner och AP-fond.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Medan den reala aktiviteten inom den sammanslagna sektorn dvs. summan av offentlig konsumtion, offentliga investeringar och bostadsbyggande 1961—1964 visade en snabb tillväxt, markerar utvecklingen under 1985 och 1966 en viss dämpning. Nettofinansieringsbehovets snabba tillväxt synes särskilt 1962—1963 ha förstärkt den expansiva effekten av den reala aktivitetsuppgången. Året 1965 medförde någon minskning av det totala nettofinansieringsbehovet och nedgången synes fortsätta 1966.1 Denna minskning av nettofinansieringsbehovet har i och för sig kontraktiva effekter på övriga sektorer inom samhällsekonomin dvs. på hushållen och näringslivet. Detta har för sin planerade investeringsexpansion blivit alltmer beroende av extern finansiering. Hittills har detta behov — i enlighet med den ekonomiska politikens intentioner — trots allt väsentligen kunnat tillgodoses. Den sammanlagda effekten av finans- och kreditpolitiken har emellertid under sådana förhållanden visat sig otillräckligt återhållande.

1 Till grund för uppskattningen av nettofinansieringsbehovets förändring 1965—1966 ligger antaganden om någon försvagning av statens finansiella sparande, en påtaglig förskjutning i positiv riktning av kommunernas finansiella sparande, en förhållandevis låg tillväxt av finansieringsbehovet för bostäder och en fortsatt ökning av AP-fondens tillväxt.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

13 II. Det internationella läget

1. Sammanfattande översikt

Tendenserna i den internationella konjunkturutvecklingen har sedan slutet av 1965 inte undergått några mera betydande förändringar. Produktionstillväxten i ett flertal västeuropeiska länder synes ha saktat av under andra halvåret 1965 under det att en ytterligare påskyndad framstegstakt kunnat noteras i Förenta staterna. För hela OECD-området beräknas produktionsstegringen förra året ha uppgått till 4,5 procent (tabell 1). I Västeuropa stannade däremot den ekonomiska tillväxten 1964—1965 vid knappt

3,5 procent och var därmed väsentligt lägre än den som ägde rum 1963—

1964. Denna avsaktning av expansionen var markant inom investeringssektorn. Medan de fasta bruttoinvesteringarna 1963—1964 totalt beräknas ha ökat med drygt 9 procent stannade uppgången 1964—1965 vid knappt 4 procent. Därtill kom en betydande nedgång i lagerinvesteringarna mellan 1964 och 1965. En viss avmattning i den privata konsumtionens stegring synes också ha kommit till stånd, medan däremot den offentliga konsumtionens ökningstakt överlag tilltog.

Nedgången i tillväxttakten i Västeuropa var till en del en naturlig konsekvens av att produktionsresurserna i många länder började bli fullt utnyttjade. Inte minst torde arbetsmarknadsläget i flera fall, såsom i Danmark, Nederländerna, Sverige och Västtyskland, därvid varit en begränsande faktor. Men den återspeglade också i viss utsträckning en förskjutning av tyngdpunkten i den ekonomiska politiken i åtstramande riktning, vilken i vissa fall nödvändiggjorts av betalningsbalanshänsyn men som också i någon mån kan ha varit ett uttryck för en starkare betoning av de stabiliseringspolitiska målsättningarna. En strävan att begränsa pris- och kostnadsstegringarna har efter hand mera uttalat på många håll kommit till synes i det ekonomisk-politiska handlandet. Detta understryks exempelvis av den försiktighet med vilken statsmakterna i Frankrike och Italien under det senaste året agerat för att stimulera en konjunkturuppgång. I dessa båda länder, framför allt i Italien, har också pris- och lönestegringstakten sjunkit påtagligt (tabell 2). I Frankrike har därvid prlskontrollerande åtgärder varit i kraft. En avsaktning i pris- och löneuppgången har också kommit till synes i Belgien, Finland och Nederländerna. I Norge steg konsumentpriserna under förra året väsentligt mindre än tidigare medan lönestegringstakten synes ha ökat. Dessa tendenser mot en dämpning av pris- och lönestegringarna har i samtliga fall varit förenade med en låg eller en mer eller mindre

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 11:1. Försörjningsbalansens poster i olika länder och länderområden 1964—1966

Procentuella volymförändringar från närmast föregående år. Siffrorna för 1964 och 1965 avser utfall (preliminära), för 1966 prognoser

Källor: OECD, EEC, nationell statistik, konjunkturinstitutets uppskattningar och nationella prognoser.

15 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

starkt avtagande tillväxttakt för efterfrågan och produktion. I vissa fall har emellertid en försvagning i den ekonomiska aktiviteten åtföljts av ett snarast ökande tryck mot priser och kostnader. Detta synes i viss mån ha varit förhållandet i bl. a. Danmark, Kanada, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Den utveckling som kan iakttas i dessa länder torde åtminstone till en del höra samman med olika tröghetsmoment och strukturella förhållanden inom ekonomin. Sålunda åtföljs exempelvis en nedgång i produktionstillväxten oftast inte utan en viss fördröjning av en motsvarande lättnad i efterfrågetrycket. I Förenta staterna har den starka ekonomiska expansionen i samband med att resursutnyttjandet stigit nu medfört en uppgång i pris- och löneökningstakten, vilken dock fortfarande är väsentligt lägre än i de västeuropeiska länderna. De tendenser ifråga om utvecklingen av löner och priser som kunnat registreras under det senaste året är sålunda inte enhetliga. Dock synes det klart, att partipriserna på industriprodukter i flertalet länder i Västeuropa under 1965 stigit långsammare än tidigare. Det bör också påpekas, att prisutvecklingen i flera fall, såsom t. ex. i Danmark, Storbritannien och Sverige, påverkats av förändringar i den indirekta beskattningen.

De bedömningar som nu kan göras av konjunkturutsikterna för innevarande åt tyder på att expansionstakten skulle bli något högre än under förra året i Västeuropa och oförändrat hög i Förenta staterna. Förenta staterna framstår för närvarande som det ledande expansiva området bland OECD-länderna. Stimulerad av finanspolitiska åtgärder har den inhemska efterfrågan ökat kraftigt och möjliggjort en betydande uppgång i resursutnyttjandet inom ekonomin. Arbetslösheten har sjunkit tämligen snabbt och kontinuerligt under det senaste året och tillgången på ledig kapacitet inom näringslivet har avtagit. Högkonjunkturen, som utan någon nämnvärd dämpning pågått sedan början av 1961, bärs för närvarande främst upp av den privata konsumtionen samt av en starkt uppdriven investeringsaktivitet inom näringslivet. Sedan slutet av förra året har också de offentliga utgifterna ökat kraftigt, främst till följd av det militära engagemanget i Vietnam. Några allvarligare tendenser till en överhettning inom ekonomin har knappast framträtt ännu, även om priser och löner har börjat stiga något snabbare än tidigare och en försvagning av handelsbalansen kunnat noteras. Administrationen har i återhållande syfte vid flera tillfällen ingripit och med olika påtryckningsmedel sökt påverka arbetsmarknadens parter vid avtalsförhandlingar och företag i dessas prissättning och denna form av inkomst- och prispolitik synes komma att bestå. Vidare har en viss åtstramning av den ekonomiska politiken nyligen genomförts. Det är sålunda uppenbart, att förutsättningarna för den ekonomiska politiken nu i viss utsträckning har ändrat karaktär och alt den stabiliseringspolitiska problematiken därmed kommit att skjutas mera i förgrunden. En ökning av den totala produktionen med 5 å 5,5 procent i år, som indikeras av efterfrågans

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

beräknade utveckling, anses dock kunna realiseras utan mera påtagliga rubbningar av den ekonomiska balansen.

Tillväxttakten i Västeuropa väntas i år bli något högre än under förra året. De tendenser mot en utjämning av de tidigare påtagliga skillnaderna i expansionstakt mellan olika länder som framträdde under loppet av fjolåret synes efter hand ha blivit mera markanta och kan förväntas bestå tills vidare. I såväl Frankrike som Italien har den svaga konjunkturuppgång som inleddes i början av 1965 förstärkts, låt vara att den ekonomiska politiken haft en endast måttligt expansiv karaktär. Under förutsättning av att den väntade uppgången i de privata investeringarna kommer till stånd kan produktionsökningen i dessa båda länder väntas stiga till åtminstone 4,5 procent. Å andra sidan kan aktivitetsdämpningen i Västtyskland bli något större än vad som tidigare föreföll sannolikt sedan den strama kreditpolitiken nu kompletterats med en viss skärpning även av finanspolitiken. I såväl Västtyskland som i flertalet av de mindre staterna i Västeuropa synes för övrigt tillväxttakten i stor utsträckning bli beroende av produktionsresursernas stegring, då kapaciteten inom ekonomin i flera fall blivit fullt utnyttjad. Då dessutom i många av dessa länder ekonomisk-politiska åtgärder i stabiliseringssyfte vidtagits, kan produktionsökningen där väntas bli lägre än förra året. Denna avsaktning i framstegstalcten synes i första hand komma att göra sig gällande inom EFTA-området, i synnerhet som några starkare expansiva impulser inte kan väntas utgå från Storbritannien. Produktionstillväxten i Västeuropa skulle enligt dessa bedömningar uppgå till inemot 4 procent. För Storbritanniens del är utsikterna något oklara, men en uppgång med drygt 2 procent har bedömts som sannolik, överlag väntas investeringarna och exporten utgöra de viktigaste expansiva komponenterna Dessutom beräknas en relativt kraftig ökning av lagerinvesteringarna äga rum. Denna ökning synes dock nästan helt vara att hänföra till Frankrike och Italien. I Frankrike synes ett omslag i lagerkonjunkturen ha börjat redan i slutet av förra året. En nedgång i lagerinvesteringarna, låt vara av måttlig omfattning, emotses för bl. a. Storbritannien och Västtyskland. Detta synes innebära att Västtyskland liksom bl. a. Sverige och Finland men till skillnad från Frankrike och Italien befinner sig i en nedåtgående fas av lagerinvesteringarnas utveckling. Det förefaller emellertid inte uteslutet att ett omslag kan hinna inträffa mot slutet av 1966 i Västtyskland och att lagerinvesteringarna i Västeuropa mera allmänt kan komma att ansluta till nuvarande uppsvingstendenser i Frankrike och Italien.

För råvaruländernas del ter sig utsikterna nu måhända något ljusare än i slutet av förra året. Det sedan början av 1964 pågående prisfallet på dessa länders exportvaror synes nu ha hejdats och deras export till OECD-området ökade kraftigt under senare delen av förra året. Då deras exportutsikter för innevarande år förefaller tämligen gynnsamma bör en uppgång i deras importefterfrågan så småningom komma till stånd. Någon starkare expansion

17 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell It: 2. Konsumentpriser samt timförtjänster inom industrin 1960—1965

Procentuella förändringar

1 Prisutvecklingen har i vissa fall påverkats av förändringar i indirekt beskattning och subventionering.

2 Timlönetariffer.

5 Avser 3:e kv.

Källor: OECD: Main Economic Indicators; nationell statistik.

härav torde dock med hänsyn till råvaruländernas valutasituation knappast komma att inträffa förrän nästa år.

Utvecklingen av löner och priser internationellt sett synes svår att förutse på grundval av nu rådande tendenser. Tillgängliga uppgifter pekar mot att en avsaktning i pris- och lönestegringstakten kan vara att vänta på vissa håll efter hand som vidtagna ekonomisk-politiska åtgärder får effekt. Detta bör kunna bli fallet i t. ex. Danmark, Västtyskland, Storbritannien och Österrike. Den relativa stabilitet som uppnåtts i Frankrike och Italien torde knappast komma att påtagligt rubbas av den aktivitetsökning, som väntas äga rum. Ä andra sidan kan mycket väl ett stigande tryck på löner och priser aktualiseras i Förenta staterna. På det hela taget synes emellertid några drastiska förändringar i pris- och lönestegringstakten knappast vara att vänta. Däremot kan det relativa kostnadsläget mellan olika länder och förändringar häri möjligen få ett mera märkbart inflytande på den internationella handelns utveckling efter hand som differenser i efterfrågetryck utjämnas eller i den mån eu dämpning av efterfrågetrycket mera allmänt kommer till stånd.

Handelsutbytet mellan OECD-länderna väntas i år expandera i ungefär samma takt som förra året. De tecken på eu utveckling mot en harmonise-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. AV 125. nitaga 8

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Diagram 11:1. Industriproduktionen i olika länder och länderområden 1963—1965

Index: 3 kv. 1963 — 100. Säsongrensade kvartals- resp. månadssiffror

Västtyskland

Förenta staterna

no -

Frankrike

100 -

Västeuropa

no -

Italien

Storbritannien

Sverige

no -

1963 1964 1965 1966 1963 1964 1965 1966

Anm. Tunna kurvlinjer bygger på månadsdata.

Källa: OECD.

ring mellan olika länder i Västeuropa av tillväxttakten för efterfrågan och produktion, som framträtt och väntas bestå, beräknas därvid leda till en utjämning av de för närvarande stora underskotten och överskotten i dessa länders bytesbalanser. Tendenser till en dylik utjämning blev märkbara redan mot slutet av förra året. I såväl Italien som Frankrike började ökningstakten för exporten att avta och för importen att tillta medan en motsatt utveckling inleddes i Västtyskland (diagram 2). Italiens och även Frankrikes bytesbalans kommer dock förmodligen att uppvisa betydande, ehuru avtagande, överskott även i år. Överskottet i Förenta staternas bytesbalans sjönk under fjolåret och denna tendens kan möjligen fortsätta under innevarande år. Storbritannien har däremot lyckats reducera underskottet, i sin bytesbalans påtagligt och en ytterligare minskning kan emotses i år. Under 1965 synes bytesbalansförändringarna i stor utsträckning ha uppvägts av motsatta förskjutningar i de internationella kapitalrörelserna. Västtyskland kunde sålunda notera ett betydande nettoinflöde av kapital medan ett nettoutflöde ägde rum från Frankrike, Italien och Japan. Kapitalutflödet från reservvalutaländerna kunde till följd av vidtagna ekonomisk-politiska åtgärder nedbringas. I Förenta staterna har det program för förstärkning av betalningsbalansen, som varit i kraft sedan början av 1965, haft

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

märkbara effekter. Trots att bytesbalansens överskott avtog minskade underskottet i de totala betalningarna påtagligt. Målsättningen är att uppnå balans under innevarande år och i detta syfte har det frivilliga programmet utvidgats och skärpts. Underskottet i Storbritanniens betalningsbalans reducerades väsentligt i fjol och huvudmålet för den ekonomiska politiken är att uppnå balans i de utländska betalningarna kring kommande årsskifte.

2. Länderöversikter Förenta staterna

Den långvariga ekonomiska expansionen i Förenta staterna fortsatte under 1965 och synes ha förstärkts påtagligt mot slutet av året. Den totala produktionen beräknas nu ha ökat med 5,5 procent 1964—1965; tillväxten under loppet av året uppgick till inemot 7 procent. De ledande efterfrågefaktorerna var den privata konsumtionen samt näringslivets investeringar. Därtill kom mot slutet av förra året kraftigt ökande federala utgifter samt en oväntat stor lageruppbyggnad. Resursutnyttjandet i ekonomin har fortsatt att stiga. Arbetslöshetsprocenten sjönk från 5,0 i februari 1965 till 3,7 i februari i år och har därmed underskridit det tal — 4,0 — som av statsmakterna uppställts som en interimistisk målsättning. Kapacitetsutnyttjandet inom industrin steg från 88 procent under fjärde kvartalet 1964 till 91 procent under motsvarande period i fjol.

De bedömningar av efterfrågeutvecklingen, som nu kan göras, tyder snarast på en starkare aktivitetsökning i år än vad som tidigare föreföll sannolik. Företagens investeringsplaner har successivt reviderats uppåt och på grundval av en enkät i februari synes man kunna förvänta en uppgång av företagsinvesteringarna i samma snabba takt som förra året. Den privata konsumtionen beräknas öka något mindre än i fjol, men ändå med mer än 5 procent i volym. Bostadsinvesteringarna minskade förra året och någon återhämtning är knappast att vänta i år. Lagerinvesteringarna beräknas ligga kvar på föregående års nivå. Däremot förutses de offentliga utgifterna för inköp av varor och tjänster komma att öka mycket kraftigt och utöva ett starkt expansivt inflytande på ekonomin. Denna utgiftsökning, som beräknas uppgå till ca 12 procent 1965—1966, är i betydande utsträckning en följd av det militära engagemanget i Vietnam. Totalt väntas den inhemska efterfrågan komma att öka i ungefär samma takt som förra året med investeringarna inom näringslivet och den offentliga konsumtionen som de ledande expansionsområdena. Bruttonationalprodukten beräknas därvid öka med mellan 5 och 5,5 procent. Denna tillväxt synes också kunna ligga inom ramen för det tillgängliga resursutrymmet.

Vissa tecken på att den amerikanska ekonomin nu närmat sig ett läge med fullt utnyttjande av produktionsresurserna har kommit till synes. Eu viss dragning uppåt i prisstegringstakten har sålunda blivit märkbar. Takten

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

i konsumentprisernas uppgång har stigit från i genomsnitt 1,2 procent under perioden 1960—1964 till omkring 2 procent under 1965 och partipriserna steg med 4 procent under tolvmånadersperioden t. o. in. februari i år efter att under flera år ha legat på en i stort sett oförändrad nivå. I inte ringa utsträckning synes emellertid uppgången i prisstegringstalcten vara att hänföra till en mera tillfällighetsbetonad stark ökning av priserna på jordbruksprodukter. Administrationen har flera gånger ingripit direkt med påtryckningsåtgärder för att avvärja prishöjningar främst på vissa metaller. Takten i lönestegringarna inom industrin har inte påskyndats nämnvärt; ökningen i de genomsnittliga timförtjänsterna uppgick under loppet av förra året till ca 6,5 procent. Den av administrationen som riktpunkt för löneutvecklingen angivna övre gränsen, 3,2 procent per år, har bibehållits oförändrad för innevarande år. De löneavtal som slöts under förra året anses nu ha inneburit att detta riktmärke överskridits.

De åtgärder som vidtagits för att reducera underskottet i Förenta staternas betalningsbalans förefaller ha givit vissa resultat under fjolåret. Trots att handelsbalansens överskott minskade påtagligt — importen ökade med

15,5 procent i värde och exporten med endast 4 procent — nedbringades betalningsbalansens underskott från ca 2,8 miljarder dollar 1964 till ca 1,3 miljarder 1965. De åtaganden som inom ramen för det frivilliga betalningsbalansprogrammet gjorts av banker och företag hade ganska betydande effekter på kapitalbalansen. En hemtagning av kortfristiga tillgodohavanden ägde rum och de direkta investeringarna utomlands avtog under loppet av året från den höga nivån under första kvartalet. För innevarande år har programmet vidgats i olika hänseenden: flera företag har engagerats, antalet berörda länder har utökats och riktlinjerna har skärpts. För varje företag får nettoutgifterna utomlands, finansierade genom icke hemförda vinster samt kapitalöverföringar från Förenta staterna, för åren 1965 och 1966 tillsammans inte överstiga 90 procent av utgifterna under åren 1962—1964 tillsammans. Gränsen för bankernas utlåning till utlandet vid slutet av 1966 har satts till 109 procent av utlåningen vid slutet av 1964. Dessa rekommendationer bör, om de efterföljs, leda till en betydande nedgång av det långfristiga kapitalutflödet. Å andra sidan synes någon mera påtaglig förbättring av den kort- Iristiga kapitalbalansen knappast vara att vänta. Det torde därför i stor utsträckning vara avhängigt av handelsbalansens utveckling huruvida administrationens mål att i år helt eliminera underskottet i betalningsbalansen skall kunna uppnås. Den betydande interna efterfrågeökningen väntas leda till en importökning av nästan samma omfattning som i fjol. Å andra sidan kan också exporten, som under förra året oförmånligt påverkades av tillfälliga händelser, komma att öka avsevärt. En gynnsam effekt på betalningsbalansen torde också kunna uppkomma till följd av det stramare kreditmarknadsläget i Förenta staterna.

Den skärpning av kreditpolitiken som åstadkoms genom höjningen av

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

21 Diagram II: 2. Handelsbalansen i olika länder 1963—1965

Miljoner dollar. Säsongrensade månadsgenonisnitt per kvartal

+ 700

+500 -

+300

Storbritannien

Västtyskland

a

Fiiiira

in

JEL

1963 Frankrike

-200 -

Italien

-200 -

* Hamnstrejk.

Anm. Fjärde kvartalet 1965 för Italien avser endast oktober och november. Källa: OECD.

diskontot i december har sedermera i någon mån kompletterats därigenom att man beslutat uppskjuta de sänkningar av vissa indirekta skatter som skulle genomförts i januari samt att ändra uppbördssystemet så att takten i skatteinbetalningarna från företag och enskilda påskyndas. De återhållande effekterna av dessa finanspolitiska åtgärder synes dock vara begränsade och budgetpolitiken har sålunda fortfarande en klart expansiv karaktär. Det är inte osannolikt att de stabiliseringspolitiska problemen kan komma att skjutas än mera i förgrunden under årens lopp, om takten i den inhemska efterfrågans ökning drivs upp ytterligare. Det bör också understrykas att perspektiven snabbt kan förskjutas till följd av förändringar i den militärpolitiska situationen.

Storbritannien

Också i Storbritannien har den ekonomiska politiken huvudsakligen inriktats på att efter hand skapa balans i de utländska betalningarna. Regeringens mål att nedbringa 1964 års underskott i betalningsbalansen med bälften under 1965 uppnåddes, då underskottet reducerades från 769 miljoner pund 1964 till 354 miljoner pund 1965. En påtaglig förstärkning av handelsbalansen utgjorde därvid det tyngst vägande bidraget. Medan im-

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

porten 1964—1965 ökade inte fullt 1 procent i volym steg exporten med drygt 5 procent. Då samtidigt bytesförhållandet förändrades till Storbritanniens förmån sjönk handelsbalansens underskott från 534 miljoner pund 1964 till 265 miljoner i fjol. Exporten ökade i något snabbare takt under andra halvåret än under första och låg under fjärde kvartalet 4 procent över genomsnittet för året. En särskilt kraftig ökning noterades i exporten Ull Förenta staterna. Storbritanniens andel av världsexporten synes dock ha fortsatt att minska. Nettoutflödet av långfristigt kapital från Storbritannien avtog under året, delvis till följd av de direkta åtgärder som statsmakterna vidtagit i detta syfte.

De ekonomisk-politiska dämpningsåtgärderna synes ha haft en viss återhållande effekt på den inhemska efterfrågan. Såväl den privata konsumtionen som investeringarna beräknas under loppet av fjolåret ha ökat med endast omkring 1 procent. Däremot steg den offentliga konsumtionen med inemot 4 procent. Uppgången i den totala produktionen under loppet av året synes ha stannat vid endast drygt 1,5 procent, säkerligen inte minst till följd av en begränsad produktionsförmåga på kort sikt. Trots denna låga tillväxttakt har någon lättnad på arbetsmarknaden inte blivit märkbar. Arbetslösheten har fortsatt att sjunka och antalet lediga platser att stiga. Löneoch prisuppgången har också fortgått i närmast påskyndad takt trots de åtgärder som regeringen vidtagit för att nå resultat med sin inkomst- och prispolitik. Tarifflönerna inom industrin steg sålunda med inemot 7 procent 1965 mot 5 procent 1964 och takten i konsumentprisernas uppgång har överstigit 4,5 procent dock delvis till följd av höjningar i den indirekta beskattningen. Lönekostnaderna per produktenhet inom industrin steg kraftigt mellan 1964 och 1965.

Perspektiven för den brittiska ekonomins utveckling i år är fortfarande oklara. Det förefaller emellertid sannolikt att såväl den inhemska efterfrågan som exportefterfrågan utan större differenser mellan olika komponenter skulle stiga med ca 2,5 procent. Inom investeringssektorn kan man vänta en tämligen kraftig ökning av de offentliga investeringarna och bostadsbyggandet medan industriinvesteringarna på grundval av enkätundersökningar rörande företagens planer kan beräknas komma att ligga kvar på en oförändrad nivå och övriga privata investeringar komma att minska. Exporten av varor och tjänster beräknas 1965—1966 öka med drygt 4,5 procent i volym; uppgången under loppet av året väntas bli 1 å 2 procentenheter lägre. Denna utveckling kommer med all sannolikhet att innebära en ytterligare svag nedgång i Storbritanniens andel av världsexporten. Importen väntas å andra sidan öka något mera än under fjolåret. Under sådana omständigheter torde en betydande reduktion i det långfristiga kapitalutflödet vara erforderlig för att balans i de utländska betalningarna skall kunna uppnås kring kommande årsskifte.

till. S. Reviderad nationalbudget för år 1966

23 Västtyskland

Produktionstillväxten i Västtyskland synes under senare delen av fjolåret ha saktat av märkbart, dels till följd av att kapaciteten i ekonomin blivit fullt utnyttjad, dels beroende på en viss dämpning av efterfrågetrycket. Investeringskonjunkturen inom näringslivet började försvagas och orderingången inom maskinindustrin stagnerade. En viss avsaktning även av den privata konsumtionens tillväxt förefaller att ha inträtt. Någon mera påtaglig lättnad i det ansträngda arbetsmarknadsläget tycks dock ännu inte ha kommit till stånd. Timförtjänsterna inom industrin har däremot tenderat att stiga något långsammare än tidigare. Uppgången i producentpriserna för investeringsvaror synes ha saktat av, men konsumentpriserna har fortsatt att stiga i snarast tilltagande tempo. Lönekostnaderna per produktenhet inom industrin steg mycket kraftigt i fjol, främst som en konsekvens av den svagare produktionstillväxten.

Den snabba försämring av Västtysklands handelsbalans, som ägde rum under förra året, upphörde under fjärde kvartalet. Den tidigare synnerligen livliga importefterfrågan försvagades påtagligt under det att exportens tillväxttakt steg som en följd bl. a. av en starkare efterfrågan från Frankrike och Italien. Under de två första månaderna i år har såväl import som export ökat med ungefär 10 procent jämfört med motsvarande period i fjol med ett i stort sett oförändrat överskott i handelsbalansen som följd.

Den avmattning i investeringsefterfrågan inom näringslivet som blev märkbar i fjol väntas fortsätta även i år. Härför talar inte minst den påtagligt försämrade vinstutvecklingen inom företagen och det förhållandet att det strama kreditmarknadsläget i denna situation torde komma att få en mera återhållande effekt på investeringsviljan än tidigare. En enkätundersökning i slutet av förra året visade, att industriföretagen planerade att öka sina investeringsutgifter med blott 5 procent i löpande priser 1965—1966. Den förutsedda dämpningen av näringslivets investeringar väntas dock till en del uppvägas av en stark uppgång i bostadsbyggandet. Den privata konsumtionen beräknas komma att öka i något lägre takt än förra året. En påtagligt lägre tillväxt förutses för den offentliga konsumtionen. En viss åtstramning av finanspolitiken har kommit till stånd genom en nedskärning av tidigare beslutade utgifter samt genom höjningar av vissa indirekta skatter och taxor. Förbundets utgifter väntas nu öka mindre än förra året och underskottet i totalbudgeten beräknas bli betydligt mindre. Lageruppbyggnaden kommer sannolikt att bli något svagare än i fjol även om ett omslag i lagerkonjunkturen möjligen kan komma alt inträffa före årets utgång. Exporten kan beräknas öka ungefär lika mycket som förra året. Då samtidigt en påtaglig avsaktning av importen förutses, skulle den externa balansen komma att väsentligt förbättras under årets lopp.

Totalt sett synes ökningen i den inhemska efterfrågan i år bli klart lägre än förra året och därmed bättre anpassad till produktionskapacitetens till-

24 Kungl. Maj ds proposition nr 125 år 1966

växt. Eu stegring av bruttonationalprodukten, med 3,5 ä 4 procent har bedömts som sannolik. Denna avsaktning i tillväxttakten kommer sannolikt att åtföljas av en klar tendens till förbättring av den yttre balansen och av någon dämpning av löne- och prisstegringarna.

Frankrike

1 Frankrike har det ekonomisk-politiska stabiliseringsprogram, som infördes på hösten 1963, i sina huvuddrag bibehållits. I vissa hänseenden har emellertid efter hand en uppmjukning skett och en försiktig omläggning av den ekonomiska politiken i konjunkturstimulerande riktning har ägt rum. Huvudsyftet har därvid varit att främja en uppgång i näringslivets investeringar. För att förbättra företagens lånemöjligheter har kreditåtstramningen sålunda väsentligt lättats och vissa strukturella reformer genomförts. I februari meddelades att regeringen beslutat medge företagen ett skatteavdrag om 10 procent av inköpsvärdet för vissa investeringsvaror, som inköps eller beställs under årets lopp. Finanspolitiken har till skillnad från kreditpolitiken inte givits någon nämnvärd expansiv inriktning; totalbudgeten förutses i år liksom i fjol bli balanserad. Den i december 1963 införda offentliga kontrollen av priserna på industriprodukter har bibehållits. En viss omläggning av metodiken härför har emellertid efter hand genomförts. Företag och branscher har av myndigheterna erbjudits och i viss, ehuru ganska begränsad, utsträckning accepterat att ingå en form av avtal, varigenom de fått möjligheter antingen att variera priserna på enskilda produkter inom ramen för en oförändrad prisnivå för företagets produktion eller att sätta sina priser utan kontroll. I det senare fallet har företaget måst ge de prisövervakande myndigheterna en ganska långtgående insyn i företagets ledning och lämna dessa detaljerade redogörelser för sin framtidsplanering i avseende på bl. a. priser, löner, produktion och investeringar. Någon allmän återgång till en fri prissättning utan statlig kontroll synes man från statsmakternas sida för närvarande inte överväga.

Stabiliseringspolitiken har uppenbarligen haft effekter på pris- och kostnadsutvecklingen. Löne- och kostnadsstegringstakten inom industrin har avtagit, konsumentprisernas uppgång har begränsats till omkring 2,5 procent och partipriserna på industriprodukter har stabiliserats. Däremot är det ännu svårt att bedöma inverkan av de konjunkturstimulerande åtgärder som vidtagits. En viss förbättring i sysselsättningsläget blev märkbar mot slutet av 1965 då, efter justering för säsongvariationer, antalet arbetslösa böi’jade avta och antalet lediga platser öka. Någon klar återhämtning av de privata investeringarna synes ännu inte ha kommit till stånd. Den inhemska efterfrågans tillväxt förefaller emellertid mot slutet av förra året ha ökat till följd av en uppgång i lagerinvesteringarna och i den privata konsumtionen. Lageruppbyggnaden väntas fortsätta i ökad takt i år. Mot eu minskning i lagerinvesteringarna från 1964 till 1965 motsvarande omkring

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

25 Diagram 11:3. OECD:s handel 1963—1965

Index: 1962 = 100. Säsongrensade kvartalssiffror

OECD:s import

OECD:s export

Totalt

Icke OECD-länder

Icke OECD-länder

Källa: OECD.

1.5 procent av bruttonationalprodukten väntas nu en ökning från 1965 till 1966 av storleksordningen 1 procent av bruttonationalprodukten. Lagerkonjunkturen har sålunda spelat en betydande roll för förändringarna i den inhemska efterfrågan under perioden 1964—1966. Lagerinvesteringarna och den privata konsumtionen, som väntas öka betydligt kraftigare i år än förra året, beräknas sålunda bli klart expansiva efterfrågekomponenter medan den offentliga konsumtionens stegringstakt inte förutses undergå några större förändringar. Investeringsefterfrågans utveckling är ännu svår att ange med någon säkerhet. Bostadsbyggandet kommer sannolikt att öka betydligt mindre än förra året. Flertalet indikatorer tyder vidare på ett uppsving av näringslivets investeringar men styrkan i detta uppsving måste anses osäker. Konjunkturbarometerundersökningar antyder en stigande optimism inom näringslivet och dess investeringsvilja bör kunna stimuleras av en livligare privat konsumtion, av en förbättrad vinstutveckling och av de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits. De tendenser i utrikeshandeln mot en tilltagande ökningstakt för importen och eu avsaktning av exporttillväxten, som blev märkbara mot slutet av förra året, väntas bestå i år och medföra en reduktion av bytesbalansens överskott. På basis av de redovisade bedömningarna kan en uppgång av bruttonationalprodukten med åtminstone

4.5 procent anses trolig.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Italien

Konjunktursituationen i Italien uppvisar på inånga punkter likheter med den i Frankrike. Återhämtningen av den inhemska efterfrågan och produktionen har fortskridit långsamt under 1965 med en klar förstärkning mot slutet av året. Den ekonomiska politiken har på senare tid huvudsakligen inriktats på att stimulera en uppgång i de privata investeringarna genom en latt kreditpolitik och genom direkt insatta åtgärder. De offentliga investeringsutgifterna har ökats kraftigt men statsmakterna har, tydligen i syfte att bevara den relativa pris- och kostnadsstabilitet som uppnåtts, avstått från en mera generellt konjunkturstimulerande ekonomisk politik. Då den inhemska efterfrågan ökade endast mycket obetydligt under förra året kom produktionstillväxten att helt vila på en synnerligen stark ökning av exporten. Avmattningen i den inhemska efterfrågan har i första hand karaktäriserats av en betydande nedgång i investeringsverksamheten. Från 1964 till 196a beräknas sålunda industrins investeringar ha minskat med omkring 14 procent i volym och de totala investeringarna med omkring 8 procent. Därtill har kommit en inte obetydlig nedgång i lagerinvesteringarna.

Under fjolåret inträdde efter hand en mera bestämd återhämtning av aktiviteten i den italienska ekonomin. Industriproduktionen ökade i snabbare takt än tidigare och uppgångstendenser blev märkbara inom allt flera industribranscher (diagram 1). Försämringen av sysselsättningsläget synes ha upphört men någon klar återhämtning har ännu inte noterats. Arbetslöshetsprocenten var i oktober 3,4 mot 2,8 i oktober 1964. Importens ökningstakt började tillta under andra halvåret samtidigt som exporten tillväxte något långsammare an tidigare. Vissa tecken tyder på att maskininvesteringarna mom industrin började öka, men byggnadsverksamheten synes ha förblivit svag.

Med all sannolikhet kommer den inhemska efterfrågan att expandera snabbare i år än förra året. Styrkan i denna expansion blir inte minst beroende av mvesteringsefterfrågans utveckling. En uppgång av industriinvesteringarna till 1964 års nivå synes inte osannolik. Vidare bör en någorlunda kraftig tillväxt av investeringarna inom den offentliga sektorn innefattande också de offentligt ägda företagen komma till stånd. Bostadsbyggandet beräknas däremot bil mindre än förra året. Under förutsättning att effekterna av de ekonomisk-politiska åtgärderna till stöd för investeringsverksamheten får fullt genomslag i år kan en ökning av de totala investeringarna med åtminstone 7 å 8 procent väntas. Härtill kommer att lagerinvesteringarna beräknas få en betydande expansiv inverkan på ekonomin.

En sammanfattande bedömning ger vid handen att en uppgång i den totala efterfrågan med åtminstone 4,5 procent 1965—1966 kan vara att vänta. En dylik tillväxt synes mer än väl ligga inom ramen för det tillgängliga resursutrymmet. Med hänsyn bl. a. till de produktivitetsvinster som torde

27 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

vara möjliga att realisera i den första delen av uppgangsprocessen synes den på senare tid uppnådda relativa stabiliteten i löne- och prisutvecklingen inte komma att nämnvärt störas. Det stora överskott i Italiens bytesbalans, som registrerades i fjol, beräknas komma att reduceras i år, men torde ändå för hela året bli relativt betydande.

Norden

I samtliga nordiska länder synes en mer eller mindre påtaglig avsaktning i produktionstillväxten ha inträtt under senare delen av 1965 och för innevarande år väntas en lägre tillväxt än under fjolåret. I Danmark och Norge är denna utveckling främst en konsekvens av att produktionskapaciteten blivit fullt utnyttjad, medan däremot i Finland orsakerna torde vara att finna på efterfrågesidan.

Den avsaktning i produktionens tillväxttakt som ägde rum i Danmark under andra halvåret i fjol var främst en följd av att ett läge med fullt resursutnyttjande uppstått. En viss lättnad i efterfrågetrycket framför allt inom investeringssektorn blev emellertid också märkbar sedan den ekonomiska politiken, främst kreditpolitiken, skärpts. En klar förbättring av den yttre balansen och en svag tendens till stigande arbetslöshet har noterats. Priser och löner har däremot fortsatt att stiga i snabb takt.

I början av detta år åstadkoms en viss åtstramning av finanspolitiken genom en höjning av vissa indirekta skatter. Denna ansågs lämna utrymme för en lättnad i kreditpolitiken i april. Den totala efterfrågan beräknas i år tillväxa i långsammare takt än förra året. De offentliga utgifterna och exporten väntas bli de ledande expansiva komponenterna, medan en försvagning av investeringsefterfrågan förefaller sannolik. Resurstillväxten beräknas i år bli lägre än tidigare till följd av minskad veckoarbetstid och en långsammare ökning av arbetskraften. Den totala produktionens stegring 1965—1966 väntas stanna vid omkring 3 procent.

Även i Finland synes produktions ökningstakt ha avtagit under loppet av fjolåret. Den konjunkturförsvagning som sålunda inträtt har främst kommit till synes inom industrin. Industriproduktionen var under fjärde kvartalet endast 2,3 procent högre än under samma period 1964. Även inom jord- och skogsbruket blev en viss avmattning märkbar medan däremot aktiviteten inom byggnadssektorn ökade påtagligt. En klar nedgång i pris- och lönestegringstakten har registrerats.

Försämringen i betalningssituationen gentemot utlandet har föranlett myndigheterna att vidta en råd olika åtgärder i syfte att begränsa importefterfrågan och stimulera exporten. Handelsbalansens underskott ökade endast obetydligt från 1964 till 1965, då exporten steg i värde med 10,5 procent och importen med drygt 9 procent. Däremot minskade kapitalimporten kraftigt. Den långfristiga nettoupplåningen utomlands uppgick endast til! 161 miljoner mark i fjol mot 534 miljoner mark 1964. Som en följd hära\

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram 11:4. Orderutvecklingen inom maskinindustrin i olika länder 1963—1965

Index: 1962 = 100. Månads- resp. kvartalssiffror

Totalt

Förenta staterna

Orderingång

Orderstock

Storbritannien

Orderstock

1963 1964 1965

Hemmamarknad

Västtyskland

Orderingång

Orderingång

100 Norge

/-----

I Orderingång

Orderstock

Sverige

Orderingång

Orderstock

I_i_1

1963 1964 1965

Källa: Nationell statistik.

29 Bil. 8. Reviderad nationalbudget for är 1966

sjönk den totala valutareserven under fjolåret med ca 30 procent. Mot slutet av året synes dock en viss avsaktning i valutautflödet ha inträtt.

För innevarande år väntas exporten och såväl den offentliga som den privata konsumtionen bli de mest expansiva efterfrågekomponenterna. De privata investeringarna beräknas däremot, trots en i och för sig stark efterfrågan, till följd av det strama kreditmarknadsläget och därmed följande finansieringssvårigheter komma att öka avsevärt mindre än föregående är. Mot denna bakgrund väntas nu bruttonationalproduktens tillväxt stanna vid ca 3,5 procent. Om finansieringssituationen skulle förbättras och den effektiva efterfrågan öka mera än som antagits synes inga kapacitetsmässiga hinder föreligga för en högre tillväxttakt.

I Norge har någon nämnvärd avsaktning i den ekonomiska tillväxten inte noterats. Produktionsresurserna torde dock nu inom flertalet områden vara fullt utnyttjande och läget på arbetsmarknaden är mycket ansträngt. Några allvarligare balansrubbningar i ekonomin har emellertid inte uppkommit. Ökningstakten för såväl partipriser som konsumentpriser har minskat, i det senare fallet till en del beroende på ökade subventioner. Däremot synes timförtjänsterna inom industrin ha stigit något snabbare än tidigare. En ökning i bytesbalansens underskott registrerades mellan 1964 och 1965, men denna kan helt hänföras till en ökad nettoimport av fartyg. Kapitalimporten var avsevärt större än 1964 och valutareserven tilltog kraftigt.

I år beräknas den offentliga konsumtionen komma att öka med knappt 3 procent, vilket innebär en betydande avsaktning jämfört med föregående år hänförlig i första hand till minskade utgifter för militära ändamål. För de totala bruttoinvesteringarna förutses en volymökning med 5,5 procent. Investeringarna i fartyg väntas bli oförändrade medan däremot en fortsatt kraftig uppgång i industrins investeringar förefaller sannolik. Den privata konsumtionen, som beräknas stiga med omkring 4,5 procent, kommer att i hög grad bli beroende av de avtalsuppgörelser på arbetsmarknaden som emotses under våren. Med hänsyn tagen till den åtstramning av den ekonomiska politiken som ägt rum beräknas den totala efterfrågans och produktionens ökning stanna vid 4 å 5 procent.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 är 1966

III. Utrikeshandeln

1. Exporten

Exportutvecklingen 1965

Fjolåret var ett förhållandevis svagt exportår, i synnerhet om hänsyn tages till exportutvecklingen totalt sett exklusive fartyg. Exporten exklusive fartyg ökade 1965 endast 3 1/2 procent i volym. Med undantag av utvecklingen 1957—1958 är detta den svagaste exportökning som registrerats under efterkrigstiden.

Omsvängningen för trävaror och massa från en markant ökning 1964 till en minskning 1965 kan i huvudsak härledas till lagerkonjunkturerna för dessa produkter. Även för papper noterades en liten minskning 1965. Till den relativt svaga utvecklingen bidrog att järn och stål samt verkstadsprodukter expanderade betydligt långsammare än tidigare. För den sista gruppen synes dessutom vissa speciella faktorer ha inverkat. Som framgår av diagram 1 var verkstadsexporten praktiskt taget oförändrad under första halvåret 1965. Att döma av annan information tycks denna stagnation snarare vara utbuds- än efterfrågebetingad; dvs exportleveranser synes ha blivit förskjutna på grund av hög inhemsk efterfrågan och brist på produktionsresurser.

Det är dock tänkbart att exportökningen 1964—1965 enligt tullstatistiken ej är helt rättvisande. Exporten 1964 kan vara något överskattad. En med verkstadsexporten liknande utveckling visar exporten av den heterogena gruppen »övriga varor». Denna grupp stagnerade under de tre första kvartalen 1965 men sköt åter fart under fjärde kvartalet. Möjligen kan även här den inhemska efterfrågan ha haft betydelse för utvecklingen under årets lopp.

Exporten 1965 har också — totalt sett — hämmats av den engelska importavgiften. Importavgiften sänktes den 27 april 1965 från 15 till 10 procent. Detta kan användas för att ge en viss belysning av effekterna. I tabell 1 presenteras exportens värdeförändringar dels totalt exklusive Storbritannien dels till Storbritannien. 1965 är delat på perioderna januari— april och maj—december vilka jämföres med motsvarande perioder 1964. Man bör därför kunna vänta sig att råvarorna — som icke är importavgiftsbelagda -— utvecklas gynnsammare den första än den andra perioden, under det att motsatsen bör gälla för färdigvarorna. Detta är också fallet. Alla redovisade råvarugrupper ökar mer eller minskar mindre januari— april än maj—december 1965 jämfört med motsvarande perioder året innan.

Tabell III: 1. Exporten uppdelad på varugrupper totalt och till Storbritannien 1965

Miljoner kronor

oo

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Diagram 111:1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och fördelad på varugrupper 1961—1966

Index: 1959 = 100. Säsongrensade halvårssiffror •

Exportpris

Total export

Trävaror

140 ICO

100 Massa

140 Papper, papp och träfiberplattor

Livsmedel

J_L

|

1961 1962 1963 1964 1965 1966

Övriga varor

1961 1962 1963 1964 1965 1966

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

33 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Färdigvarugrupperna papper, järn och stål, livsmedel samt övriga bearbetade varor visar lägre ökning eller större minskning januari—april än maj— december. För verkstadsprodukter och tidningspapper kan någon dylik tendens ej spåras.

Utvecklingen av exporten till Storbritannien såsom den presenteras i tabell 1 kan givetvis icke tas som intäkt för att det verkligen förhållit sig så som man kunde förvänta sig. Man måste också betänka att den allmänna ekonomiska utvecklingen i Storbritannien under 1965 varit tämligen matt. Exportminskningarna för trävaror och massa under perioden maj—december synes till stor del sammanhänga med lageravveckling. En del av skillnaden i förändringistalen kan också förklaras av att exporten i april kan ha hållits tillbaka i avvaktan på sänkningen av importavgiften.

Ur exportenkäterna för verkstäder kan man dock se en viss effekt av importavgiften såtillvida att enkäternas uppskattning av exporten till Storbritannien innan avgiften infördes var högre än senare. Storleksordningen är det svårt att uttala sig om. För järn och stål däremot ger enkäterna ett tydligare utslag. Här torde en värdeminskning av storleksordningen 10 procent kunna hänföras till importavgiften. Volymeffekten kan eventuellt ha blivit mindre. Effekten på pappersexporten är också mycket tydlig. Man torde här kunna räkna med en kvantitetsminskning på 8 procent. För de övriga bearbetade varorna synes den direkta värdeeffekten ha varit rätt liten om skillnaden i utvecklingen för de två perioderna i tabell 1 tas som mått. Sammantaget kan man således bedöma volymeffekten av importavgiften till högst 1/2 procent på totala exportvolymen.

Som inledningsvis antyddes är det tänkbart att tullstatistiken ej ger en helt rättvisande bild av den reala utvecklingen av utrikeshandeln. Liksom på andra områden är man hänvisad till att mäta den ekonomiska aktiviteten med statistik som är mer eller mindre ofullkomlig. Utrikeshandelsstatistiken är inget undantag. Den kan emellertid för vissa varugrupper jämföras med annan statistik. För massa och papper finns månadsstatistik över företagens exportleveranser, vilken kan jämföras med tullstatistikens uppgifter om utskeppade kvantiteter. För järn och stål samt verkstadsprodukter kan vidare tullstatistikens värdeuppgifter jämföras med exportenkäternas uppgifter om värdet av företagens fakturerade exportleveranser. Därvid måste dock för verkstadsenkäten ett speciellt kedjningsförfarande tillgripas. Detta emedan varje enkät endast ger information om de två närmast gångna halvårens fakturerade leveranser och att enkäterna ger olika nivåskattningar vid varje undersökningstillfälle.

I följande tablå visas de procentuella förändringarna i exportleveranserna 1963—1965 enligt ovannämnd företagsstatistik respektive enligt tullstatistiken. I de båda sista kolumnerna visas skillnaden mellan de båda slagen av förändringstal uttryckt i miljoner kronor.

3 Bilxang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Iiilaga S

34 Kungl. Maj ds proposition nr 125 år 1966

Differensen för 1964 motsvarar drygt 1/2 procent av detta års totala exportvärde och differensen för 1965 knappt 1 procent. Möjligen kan tullstatistiken med hänsyn härtill i viss utsträckning ha överskattat exportökningen 1963—1964 och/eller underskattat exportökningen 1964—1965.

Exportutvecklingen för olika varugrupper 1965 och 1966 Trävaror

Exporten av sågade och hyvlade barrträvaror uppgick under förra året till 1 130 tusen stds, dvs 20 tusen stds mindre än man räknat med i den preliminära nationalbudgeten och 70 tusen stds mindre än 1964. De svara skeppningsförhållanden som rådde under december synes till en del ha påverkat resultatet. Detta kan avläsas i de förhållandevis stora s. k. »contract balances», dvs försålda kvantiteter som ej hunnit levereras före årsskiftet.

Vid bedömning av trävaruexporten har man alt beakta huvudsakligen tre faktorer: förbrukningsutvecklingen i avnämarländerna, den svenska marknadsandelens utveckling och lagersituationen.

Vad avser utvecklingen av marknadsandelarna kan man vad gäller Storbritannien konstatera att den svenska andelen — efter att 1963 1964 lia

varit konstant — fortsatt sin kräftgång; den är nu nere i ungefär hälften avvad den var för tio år sedan. Det är huvudsakligen Kanada och Sovjetunionen som tagit en successivt allt större del av den brittiska marknaden. På övriga större marknader, Nederländerna, Västtyskland och Danmark, synes utvecklingen vara mer tillfredsställande med i stort sett konstant marknadsandel. Spanien har under en följd av år kraftigt ökat sin import av trävaror från Sverige både till följd av ökad efterfrågan och eu gynnsam andelsutveckling för vår del. Spanien passerade under 1965 Frankrike och ligger nu på femte plats i statistiken över de viktigaste importländerna. Tillsammans svarar ovannämnda sex länder för närmare 90 procent av hela trävaruexporten.

Den ökade konkurrensen för försäljningarna på Storbritannien har bedömts komma att innebära en fortsatt minskning av marknadsandelen i Storbritannien. För övriga länder finns inget underlag för att kunna räkna med några nämnvärda förskjutningar i de svenska marknadsandelarna.

35 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Försäljningarna för leverans under 1966 kom i gång betydligt senare i fjol än de närmast föregående åren och ligger nu kumulativt på en väsentligt lägre nivå. Vid månadsskiftet mars—april uppgick de försålda kvantiteterna till 615 tusen stds, jämfört med 850 tusen stds 1965 och 825 tusen stds 1964. Variationerna i försäljningstakten mellan olika år är visserligen betydande men försäljningsutvecklingen hittills för 1966 bör dock indikera att årets export kommer att understiga de två föregående årens.

Trävaruförbrukningen i de viktigaste avnämarländerna fortsatte att stiga under fjolåret om än sannolikt icke i samma snabba takt som under 1964 till följd av den då högt uppdrivna byggnadsaktiviteten. Någon större förändring av den nuvarande förbrukningstakten torde inte vara att räkna med för 1966.

Effekterna från lagerutvecklingen i avnämarländerna är mycket svårbedömbara. Tillgängliga uppgifter tyder på att lagren vid årsskiftet 1965/1966 allmänt låg på en högre nivå än ett år tidigare. Det finns anledning att räkna med en neddragning av dessa lager i år. När omsvängningen kommer i de olika länderna och vilken storleksordning den kan få är svårt att säga. Att döma av kontrakteringarnas omfattning och den relativt normala konsumtionsökningen för trävaror blir det ej fråga om någon avsevärd lagerminskning. Beträffande tidpunkten kan noteras att lageravvecklingen i Storbritannien tog sin början under slutet av fjolåret.

Dessa faktorer sammantagna bär beräknats ge en minskning av exporten av sågade och hyvlade barrträvaror med ca 80 tusen stds 1966 till 1 050 tusen stds. Tillsammans med övriga komponenter i trävarugruppen (främst massaved) erhålles en volymmässig minskning av trävaruexporten med 5 1/2 procent.

Priserna har för den hittills sålda delen av 1966 års export i huvudsak varit stabila. Endast för en del utskottsvaror1 har man noterat sänkningar. För den totala trävaruexporten antas en prissänkning med 3 procent vilket ger en värdeminskning om ca 8 procent 1965—1966.

Massa

Utfallet för massaexporten under 1965 blev genom en opåräknat kraftig ökning i december något bättre än vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten — nedgången 1964—1965 blev därmed 4 1/2 procent. Hur betydande omslaget i massakonjunkturen varit framgår bl. a. av att ökningen 1963—1964 uppgick till 8 1/2 procent i volym.

Betydande exportminskningar har ägt rum till Storbritannien, Frankrike och Västtyskland. En kraftig nedgång på öststaterna får ses mot bakgrund av eu tillfälligtvis mycket stor export under 1964. Däremot har leveranserna

1 Utskott är den lägsta av de tre huvudkvaliteter som sågade trävaror uppdelas i. De övriga två är kvinta (mellankvalitet) och osorterat (högsta kvalitet).

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

till Förenta staterna ökat. Exporten till Italien har återhämtats efter 1964 års avmattning.

Bakom nedgången på Storbritannien ligger av allt att döma lagerneddragningar under framför allt senare delen av året. Vid senaste årsskifte hade de brittiska importörernas lager dragits ned till den nivå de hade före 1964 och 1965 års kraftiga uppbyggnader. Även för Västtyskland hänger de minskade inköpen under fjolåret samman med en minskning av lagerstockarna; takten och storleksordningen kan dock icke bedömas då tillgängliga uppgifter om de västtyska lagren är mycket knapphändiga.

För Frankrike har framför allt två faktorer medverkat till importminskningen. Dels har det tillkommit ny kapacitet med ungefär 100 tusen ton, dels har den franska pappersindustrin under fjolåret kämpat med betydande svårigheter.

Normalt skulle tillväxten i Västeuropas importbehov under 1966 kunna antas bli av storleksordningen 350 tusen ton, varav Sverige åtminstone borde ta hälften. Tar man hänsyn till den effekt som en förväntad uppbyggnad eller upphörande avveckling av lagren kan antas fa, torde den totala exporten av papperscellulosa kunna öka med 250 tusen ton.

Konkurrensen från de stora kapacitetstillskotten i Nordamerika kommer antagligen att börja märkas under andra halvåret i år. Förutsättningen för att den ovannämnda prognosen skall vara realistisk är att den goda konjunkturen i Förenta staterna ej nämnvärt försämras. Man bör även halla i minnet att den europeiska marknaden efter den senaste prissänkningen måste te sig mindre attraktiv för de amerikanska producenterna. Vidare antar man att eu stor del av det exportbehov som trots allt föreligger kommer att realiseras på Japan, där man under de närmaste aren väntar kraftigt stigande import.

Priserna, som efter den i november tillkännagivna listprissänkningen har stabiliserats, understiger nu med ungefär 6 1/2 procent 1965 års högsta prisnivå. Vid årsvisa jämförelser motsvarar detta en prissänkning med ungefär 5 procent. Det synes troligt att nuvarande prisnivå kommer att bli bestående under första halvåret i år. Sannolikt kommer priserna ej att förändras under andra halvåret även om osäkerheten härvidlag är betydande bl. a. med hänsyn till storleken av det nordamerikanska utbudet på V ästeuropa och effekten av en eventuell lageruppbyggnad i avnämarländerna.

Papper, papp och träfiberplattor

Exporten av papper, papp och träfiberplattor minskade 1964—1965 med 1/2 procent i volym. Då prisökningen uppgick till ca 1 1/2 procent blev det värdemässiga utfallet en ökning med ca 1 procent.

Exportminskningen härrör helt från två grupper, nämligen träfiberplattor och tidningspapper. Övriga papperskvaliteter ökade i varierande utsträckning. Det bästa resultatet uppvisar pappen med en tillväxt på 9 procent.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

37 Tabell III: 2. Exportlcveranser av papper, papp och träfiberplattor till Storbritannien (UK) och övriga länder 1964—1965

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Den geografiska fördelningen av exporten kännetecknas av minskad export till Storbritannien, Italien och Latinamerika samt till Östeuropa. På övriga marknader uppnåddes exportökningar, speciellt på Västtyskland och västeuropeiska länder utanför EFTA och EEC.

Exporten av papper till Storbritannien minskade, främst beroende på den brittiska importavgiften. Att sänkningen av denna sannolikt haft en viss effekt framgår av tabell 2. I tabellen har exporten av de olika papperskvaliteterna delats upp i två perioder, den ena omfattande januari—mars, den andra juni—oktober. Månaderna april och maj har uteslutits för att om möjligt få bort de förskj utningseffekter som kan ha uppstått i avvaktan på sänkningen av avgiften den 27 april 1965. Som jämförelse har medtagits den totala pappersexporten exkl. Storbritannien under motsvarande tidsperioder. Statistiken är för alla delgrupper baserad på leveransstatistik utom för träfiberplattor.

För alla delgrupper utom tidningspapper framträder i exporten till Storbritannien eu distinkt förbättring av resultatet för senare delen av året jämfört med den tidigare. Att tidningspapperet ej uppvisar samma mönster kan förklaras av att Sverige har en mycket liten andel av den totala engelska importen ■— ungefär 10 procent — och att exporten dit traditionellt brukar vara mycket oregelbunden.

Fjolårets minskning av wallboardexporten berodde framför allt på ned-

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

gången till Storbritannien, men även till Västtyskland blev exporten lägre. Sannolikt har en lageravveckling skett i dessa båda länder. Producentlagren i Sverige har ökat och deras nuvarande storlek kan tänkas innebära ett hot mot den nuvarande prisnivån. I föreliggande prognos har emellertid priserna förutsatts bli oförändrade mellan helåren 1965 och 1966. Med en förväntad upphörande lageravveckling i köparländerna har en volymökning om 4 procent bedömts som trolig. Även för tidningspapper torde man efter den nedgång som inträffade i fjol (5 1/2 procent) kunna räkna med en viss ökning i år.

Exportprognosen för de egentliga pappersgrupperna, som bygger på studier av bruttonationalproduktens utveckling i olika länder, innebär en ökning med knappt 8 procent i förhållande till 1965. Det är framför allt gruppen papp och kartong som väntas expandera snabbt, medan kraftpapper och övriga papperskvaliteter torde öka i något långsammare takt.

Totalt innebär prognosen för hela pappersgruppen en värdeökning med 7 procent och en volymökning med 6 procent. Vid tillkomsten av denna prognos har det beträffande Storbritannien förutsatts att importavgiften kommer att bibehållas under hela året och att exporten dit av de olika papperskvaliteterna kommer att öka i ungefär den omfattning som skett under den senare delen av fjolåret.

Malm

Järnmalmsexporten 1965 visade ej någon större ökning från 1964. Så långt som tillgänglig statistik visar (t. o. in. tredje kvartalet 1965) synes Sverige icke ha förlorat position på marknaden vad avser viktiga avnämarländer som Västtyskland och Belgien-Luxemburg. Möjligen kan en viss tillbakagång märkas på Storbritannien där järnmalmsimporten totalt sett synes ha utvecklat sig bättre än importen från Sverige.

På grund av vissa utbudsfaktorer i slutet av året, hänförbara till bl. a. produktionsbortfall för pellets (kulsinter), synes exporten ha blivit 500 tusen ton lägre än den eljest skulle ha blivit. De mellansvenska gruvornas position försämrades 1965. ökningen 1965, drygt 100 tusen ton, har sålunda uppkommit genom en exportökning från Lapplandsfälten av storleksordningen 500 tusen ton (varav det mesta faller på ökad sligexport) och en minskning för de mellansvenska gruvorna med 400 tusen ton.

Enhetsprisindex för järnmalm enligt den officiella statistiken ökade med 3,3 procent. Denna prisförändring kan helt och hållet hänföras till fel i den preliminära statistiken. En enhetsprisberäkning baserad på definitiva siffror synes ge en obetydlig minskning. Att enhetsprisindex har en så stark missvisning sammanhänger huvudsakligen med att styckemalm, slig och sinter ej redovisas korrekt i den preliminära statistiken. Sålunda blandas i statistiken styckemalm och andra dyrbarare kvaliteter vilket ger upphov till missvisningar.

39 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

För att bedöma utvecklingen 1966 har kontakter tagits med järnmalmsexportörerna. Totalt sett skulle man —- med hänsyn till försäljningar, icke avhämtade kvantiteter för 1965 och rester, dvs. till 1967 överliggande kvantiteter — kunna räkna med en ökning på ca 600 å 700 tusen ton. I början av året har det dock inträffat ett produktions- och exportbortfall för pellets av storleksordningen 500 tusen ton. Resultatet skulle således bli en relativt moderat ökning även 1966 om 200 å 300 tusen ton.

Nu kan det dock finnas anledning att se en aning ljusare på läget med hänsyn till att inköpen från de större avnämarna genomgående varit tämligen försiktigt hållna. Inträffar ingen direkt försämring i den europeiska stålproduktionen borde ett visst utrymme för ytterligare försäljningar finnas. Man har här valt att räkna med en exportökning av storleksordningen 400 tusen ton eller knappt 2 procent.

Prisutvecklingen för 1966 är av förut angivna skäl synnerligen svår att bedöma. När det gäller realprisutvecklingen, dvs. betalningen för malm rensad från inverkan av järnhalt, så torde en liten dragning nedåt kunna väntas för vissa typer av styckemalmen.

Vad slutligen halvårsfördelningen av malmexporten beträffar synes tidigare nämnda faktorer beträffande produktionsbortfall av pellets liksom en viss inverkan av den stränga vintern troligen medföra att malmexporten blir väsentligt lägre första halvåret än andra halvåret.

Metaller

Exporten av järn och stål ökade 1965 10 1/2 procent i värde varav drygt 2 procent i pris. Detta synes innebära att den har överskattats i tidigare prognoser för utvecklingen 1965. Såsom inledningsvis antyddes är det dock tänkbart att tullstatistiken överskattade den faktiska exporten 1964 och att som konsekvens härav den procentuella ökningen 1964—1965 enligt tullstatistiken innebär en underskattning av den faktiska utvecklingen.

I olika sammanhang har enkätresultaten analyserats i syfte att avslöja eventuella systematiska felskattningar i dessa för olika långt framåt liggande prognosperioder. Även om en sådan analys utsträckes till att omfatta de specifierade länder och länderområden för vilka uppgifter lämnas kan man på basis av tidigare enkäter ej finna tecken till väsentliga systematiska felskattningar vad avser de båda första prognoshalvåren i enkäterna. För det tredje prognoshalvåret — vilket i detta fall kommer att avse första halvåret 1967 — har enkäterna däremot genomgående underskattat exportutfallet.

Fehruarienkäten 1966 förutser eu ökning av exportvärdet för järn och stål med närmare 9 procent 1965—1966. Tidigare februarienkäter har felskattat utfallet av exporten för det löpande året åt olika håll. Med hänsyn bl. a. till den senaste konjunkturbarometern och det sannolika efterfrågeläget utomlands för järn och stål under 1966 har enkätvärdet för 1966 be-

40 Kungl. Mnj:ts proposition nr 125 år 1!)66

dömts böra nedjusteras något. Som prognos har accepterats en ökning med 7 1/2 procent 1965—1966. Järnverken räknar med i stort sett oförändrade priser 1965—1966, möjligen kan en helt obetydlig dragning nedåt i prisnivån mellan 1965 och 1966 utläsas ur enkäten.

Enligt februarienkäten skulle järn- och stålexporten första halvåret 1967 överstiga exporten första halvåret i år med 3 procent i värde. Denna förutsägelse kommer troligen att visa sig vara en underskattning av utfallet.

Exporten 1964—1965 samt enkätens (okorrigerade) prognoser för 1965— 1966 på olika länder och länderområden framgår av ovanstående tablå.

För övriga metaller ökade exporten 1964—1965 med ca 40 procent i värde. Den spektakulära ökningen består av en volymökning om 16 1/2 procent samt en prisökning om 21 procent. Gruppen består till fyra femtedelar av koppar och kopparlegeringar, till övervägande del i bearbetad form.

På grund av den stora andelen koppar blir en bedömning av den framtida utvecklingen mycket vansklig. Förenta staterna har infört exportstopp för koppar samtidigt som importbehovet ökar. Förbrukningen av koppar i Förenta staterna är till följd av utvecklingen i Vietnam mycket högt uppskruvad. Kopparproduktionen är också utsatt för störningar i producentländerna Chile, Zambia och Kongo. Den chilenska produktionen har besvärats av långvariga strejker, Rhodesiakrisen har negativa effekter på Zambias produktion och politiska oroligheter inverkar menligt i Kongo. Efterfrågan på koppar är också stigande i Europa samtidigt som en utpräglad utbudsknapphet råder. Mot denna bakgrund är det icke förvånansvärt att kopparpriserna sedan i början av 1964 har fördubblats.

Koppar säljs i huvudsak efter två olika prissättningssystem, dels såsom producentkoppar och dels londonkoppar. Producentkopparn säljs på kontrakt med kvoteringar till priser som för närvarande är ungefär hälften av dem som noteras på londonbörsen, där endast smärre kvantiteter av hela världshandeln omsätts. Den nivå som londonpriset har för närvarande kan sägas vara exceptionell och man räknar rätt allmänt med att dessa priser

41 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1!)66

icke kommer att bli bestående någon längre tid. Samtidigt synes producentpriset utpräglat lågt med hänsyn till den knapphet som råder på koppar.

Man kan lägga märke till sådana fenomen som att det i vissa fall ställer sig fördelaktigare att importera delvis bearbetad koppar från sådana metallverk som säljer på basis av producentpriser för vidare bearbetning och export än att köpa obearbetad koppar till londonnoteringar.

På grund av rådande marknadsläge finns anledning att räkna med en viss volymnedgång i exporten av bearbetad koppar. Denna har i prishänseende kommit i ett mycket ofördelaktigt konkurrensläge och har mycket svårt att konkurrera med länder som kan basera sin bearbetning av råkoppar på producentkoppar.

Det kan här observeras att ansvällningen av exporten värdemässigt 1965 även har sin motsvarighet på importsidan dels för malmer för framställning av koppar och dels för råkoppar och olika halvfabrikat. För övriga metaller i gruppen väntas inga större förändringar varken i volymer eller priser.

Verkstads produkter

Exporten av verkstadsprodukter ökade med 5 procent i volym 1964—

1965. Liksom i fråga om järn och stål innebär detta att ökningen har överskattats i enkätprognoserna för 1965. De statistiska problemen rörande verkstadsexportens reala storlek 1964 och 1965 berördes i inledningsavsnittet ovan; det kan synas möjligt att ökningen 1964—1965 var något större än vad tullstatistiken visar medan å andra sidan uppgången 1963—1964 möjligen var något mindre än enligt tullstatistikens uppgifter.

Liksom i fråga om järn- och stålenkäten kan någon systematisk tendens till över- eller underskattningar av enkätens prognosvärden gentemot tullstatistikens utfall ej spåras vad gäller de två första prognoshalvåren sammantagna. Ej heller för det tredje prognoshalvåret —- i det nu aktuella fallet första halvåret 1967 — finns underlag för ett omdöme angående systematiska fel i enkätföretagens bedömningar om sin export. Februarienkäten 1964 överskattade utfallet för första halvåret 1965, augustienkäten 1964 underskattade utfallet andra halvåret 1965 och februarienkäten 1965 underskattade det utfall som nu bedöms som sannolikt för första halvåret 1966. Om emellertid den hypotesen accepteras att exporten första halvåret i fjol hölls tillbaka till följd av högt inhemskt efterfrågetryck, skulle man med visst fog kunna hävda att enkätprognoserna för det tredje prognoshalvåret innebär en underskattning av utfallen. Tendensen skulle då vara densamma i verkstadsenkäten som i järn- och stålenkäten vad avser första halvåret 1967.

Enligt föreliggande enkät anges exporten komma att öka med drygt 1 ‘2 procent i värde 1965—1966.

Oberoende av enkäten har ett försök gjorts att bedöma efterfrågeutveck-

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

lingen för verkstadsprodukterna. För totalt 20 länder (flertalet länder i Västeuropa samt Nordamerika och Japan) omfattande 67 procent av verkst adsexporten har beräkningar utförts. De använda sambanden och modellerna är de som utnyttjats i långtidsutredningens beräkningar för Sveriges verkstadsexport 1965—1970. Vid dessa kalkyler utnyttjades beräknade samband mellan respektive lands totala verkstadsimport och dess bruttonationalprodukt. Med hjälp av nu aktuella bruttonationalproduktprognoser för 1966 och nämnda samband har de olika ländernas verkstadsimport för 1966 beräknats. Genom extrapolation av den svenska andelen i respektive lands verkstadsimport fås sedan importökningen från Sverige.

Jämföres dessa efterfrågeprognoser med vad enkäten indikerar för respektive land eller länderområde är det tydligt att enkäten icke räknar med så hög exportökning till Västeuropa som indikeras av efterfrågan. För Nordamerika och Japan råder däremot överensstämmelse mellan de olika prognoserna. Enligt enkäten synes huvuddelen i exportexpansionen vara att hänföra till Nordamerika, Östeuropa och råvaruländerna. För Östeuropa räknar enkäten med en mycket väsentlig exportökning. Denna ökning torde vara ganska säker med hänsyn till att de flesta större företag som exporterar till dessa länder ingår i enkäten och att leveranserna till mycket stor del redan torde vara ordertäckta. Möjligen kan därför enkätens prognos bedömas som hållen i underkant. Ytterligare ett skäl för en viss uppjustering av enkätprognosen föreligger såtillvida att en lättnad i det inhemska efterfrågetrycket 1966 synes medge ökat exportutrymme i år jämfört med 1965. Som prognos för exporten av verkstadsprodukter 1965—1966 har därför satts en värdeökning på 14 procent motsvarande en volymuppgång med ca 12 procent. För första halvåret 1967 anger enkäten en ökning i exportvärdet med närmare 5 procent jämfört med första halvåret i år. Eftersom den ordertäckta andelen av enkätens utförselsiffra för detta tredje prognoshalvår som vanligt är låg är det vanskligt att bedöma det sannolika utfallet av verkstadsexporten för denna period. Det är dock övervägande troligt att — för den händelse inte en opåräknad vändning i främst investeringskonjunkturen inträffar -— exporten kommer att öka avsevärt mer än 5 procent mellan första halvåret i år och första halvåret 1967.

Livsmedel

Exporten av reglerade livsmedel uppgick under 1965 till 605 miljoner kronor vilket ger en ökning gentemot 1964 med 15 procent. Denna stora ökning kan i stor utsträckning tillskrivas spannmålsleveranserna som ökade med 70 miljoner.

Både 1964 och 1965 var goda skördeår för spannmål och Sverige lyckades också avsätta sitt överskott. Den exceptionellt stora exporten 1965, 229 tusen ton, förklaras av att man under året inte bara sålde av 1964 års skörd utan också lyckades placera stora delar av 1965 års. Man kan av denna an-

43 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

ledning inte förvänta en lika hög spannmålsexport i år. Även om man kvantitativt får en lägre export 1966 bör dock stigande spannmålspriser medföra en relativt hög värdemässig export. Avsättningssvårigheterna för smör var 1965 betydande vilket medförde en exportminskning om 12 miljoner kronor. Överskottskvantiteten avsattes i stället i början av 1966 på hemmamarknaden till reducerade priser.

Under de senaste åren har man kunnat märka en viss stagnation i fiskexporten, ett fenomen som förmodligen beror på att allt större kvantitet fisk direktlandas, huvudsakligen i Danmark. För 1965 var fiskexporten 35 miljoner kronor. Samtidigt direktlandades fisk till ett värde av 110 miljoner kronor i utländska hamnar. Av statistiska skäl ingår den direktlandade fisken inte i handelsstatistiken för exporten utan redovisas i bytesbalansen i posten »övriga tjänster».

För 1966 räknas med en mindre nedgång i exporten av reglerade livsmedel från 605 miljoner kronor till 580 miljoner kronor.

Exporten av icke reglerade livsmedel ökade 1965 med 11 procent till 104 miljoner kronor. Bakom denna ökning ligger en viss ökning för fiskkonserver och djupfrysta grönsaker jämte en ökning av gruppen drycker och tobak om ca 5 miljoner, delvis ett litet minne av den danska ölstrejken. För denna grupp väntas 1966 inga större förändringar, möjligtvis en mindre ökning.

Totalt erhålls för hela livsmedelsexporten en volymminskning om ca 6 1/2 procent. Pristendensen antas vara stigande.

Fartyg

Som antyddes i den preliminära nationalbudgeten på basis av varvsenkäten hösten 1965 kommer fartygsexporten av nybyggen att minska högst avsevärt 1966. Den senaste varvsenkäten, gjord under mars 1966, ger praktiskt taget samma resultat. Detta innebär att utförseln av nybyggda fartyg värdemässigt kommer att minska med ca 290 miljoner kronor.

Denna kraftiga leveransminskning till utländska rederier hänger samman med en motsvarande ökning av leveranserna till svenska rederier, då totala leveransvolymen från de svenska varven kommer att upprätthållas på ungefär samma nivå 1966 som 1965.

Några nämnvärda prisförändringar synes ej vara att vänta utan man torde, liksom för 1965, få räkna med en lätt dragning nedåt av leveranspriserna.

Exporten av secondhand-fartyg blev 1965 osedvanligt stor och ökade med 150 miljoner kronor eller 70 procent.

Allmänt sett kan man säga att secondhand-exporten kommer allt längre upp i storleksklasserna av de olika fartygsslagen i handelsflottan och berör allt nyare fartyg. För några år sedan utgjordes secondhand-exporten huvudsakligen av mindre fartyg, kanske upp till 5 000 bruttoton och i åldrar-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

na 20 år och äldre. Detta kan ses som ett tecken på att fartygens ekonomiska livslängd i den svenska handelsflottan avkortas successivt även för större båtar. Sålunda kan man nu finna fartyg i utförseln i åldersgrupperna 5—10 år och storleksklasserna över 10 000 ton.

Eventuellt skulle man kunna tänka sig att den kraftiga utförsäljningen av fartyg 1965 sammanhänger med investeringsvolymen i nya fartyg. En direkt jämförelse mellan investeringarna i handelsflottan och utförseln av begagnade fartyg synes dock icke ge ett direkt belägg för ett sådant samband. Den kraftiga utförseln 1965 kan dock mycket väl vara en förebådande omställning till den kraftiga nyinvestering som förväntas 1966. Man kan också peka på den arbetskraftsbrist som råder inom handelsflottan i synnerhet vad avser sjöbefäl. Inför en stor nyinvestering inom ett rederi är det icke säkert att man kan skaffa tillräckligt med personal för att bibehålla hela flottan utan en försäljning är nödvändig redan av detta skäl. Hur pass stor vikt dylika faktorer har är svårt att säga, men om den nuvarande tendensen i secondhand-fönsäljningarna blir bestående kan man vänta sig en mycket hög utförsel även detta år. Redan gjorda och aviserade försäljningar synes peka på en secondhand-export 1966 som mycket väl skulle kunna uppgå till samma storleksordning som 1965. Försäljningen av fartyg till utlandet kan dock ej direkt förutses vilket den grova felskattningen för 1965 i den preliminära nationalbudgeten bär tydligt vittnesbörd om.

Totalt sett fås dock en betydande minskning i fartvgsexporten, som beräknas uppgå till 23 procent i värde vilket starkt kontrasterar mot ökningen 1964—1965 med ca 25 procent i värde.

Övriga varor

Exporten av övriga varor ökade mellan 1964 och 1965 med 9 procent i volym. En prisuppgång på närmare 3 procent gjorde att värdestegringen därmed blev 12 procent. Utvecklingen under loppet av året karakteriseras av en helt stagnerande nivå fram till fjärde kvartalet då en kraftig ökning kom till stånd.

En mycket stor del, ca 42 procent, av exporten går till de nordiska länderna och deras andel har även ökat påtagligt under de senaste åren. Övriga marknader av vikt är Västtyskland, Storbritannien och Förenta staterna. Tillsammans svarar dessa sex länder för närmare tre fjärdedelar av exporten. Handeln med Storbritannien har minskat något, sannolikt till följd av den brittiska importavgiften.

Såsom berörts i tidigare rapporter har denna varugrupp en mycket heterogen sammansättning och innefattar såväl rena råvaror som högt förädlade varor. Karakteristiskt är vidare en jämn och hög ökningstakt som överstiger den samlade exportens.

En möjlig förklaring till denna avvikelse är den genomsnittliga företagsstorleken som skiljer sig från övriga gruppers. Medan verkstads- och pap-

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

45 Tabell III: 3. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1964—1966

Anm. 1984 års exportvärden enligt den definitiva statistiken. Samtliga uppgifter för 1966 avser prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste 5- resp. 10-tal miljoner och de procentuella förändringarna till närmaste halva resp. hela tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

persindustrin samt de råvaruproducerande sektorerna domineras av ett relativt fåtal stora företag, möter man inom övrigvarugruppen främst små och medelstora företag.

Som exempel på detta kan nämnas möbelindustrin som exporterar en allt större andel av sin produktion. De kraftiga exportökningarna kan till stor del förklaras av att nya företag med nya eller avvikande produkter går ut på utlandsmarknaderna. Eu liknande grupp är sannolikt tillverkarna av instrument för vetenskapliga ändamål o. dyl. Mönstret kan här tänkas vara detsamma som för de mindre och medelstora verkstadsföretagen; i första hand är det ofta de nordiska grannländerna som prövas. Är man framgångsrik står sedan Västtyskland och Storbritannien i tur. Ett av skälen till den kraftiga trenden i övrigvaruexporten är denna ständiga utökning med nya produkter på ett ökande antal exportmarknader.

Genom gruppens heterogena sammansättning är konjunkturvariationerna i exportutvecklingen för gruppen som helhet förhållandevis små. Samtidigt är det troligt att exportutvecklingen i högre grad än för flertalet övriga exportvarugrupper är beroende av det inhemska efterfrågetrycket. Såväl utvecklingen 1961—1962 som 1964—1965 talar härför.

Med hänsyn till lättnaden i det inhemska efterfrågetrycket innevarande

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

år har exporten för övrigvarorna förutsetts stiga med ca 11 1/2 procent i volym 1965—1966, dvs. något mer än 1964—1965 trots i stort sett oförändrad takt i efterfrågestegringen utomlands.

Sammanfattning

Exportutsikterna för innevarande år ter sig tämligen gynnsamma volymmässigt sett. Exklusive fartyg kan exportvolymen förutses stiga med ca 7 procent eller mer än 1964—1965. Bidragande till den höjda exportökningstakten blir enligt prognosen lättnaden i det inhemska efterfrågetrycket, något som redan mot slutet av fjolåret gav utslag i stigande export.

Prismässigt är utsikterna icke lika goda med lägre priser på massa och trävaror, ungefär oförändrade priser för papper, järnmalm samt järn och stål, och veTkstadspriser som icke synes komma att öka så mycket som skett de senaste åren. Sammanvägt fås en prisuppgång på endast något mer än 1/2 procent mellan 1965 och 1966 vilket kontrasterar mot prisökningar på 3 procent 1963—1964 respektive 1964—1965.

Genom den kraftiga omkastningen i fartygsleveranserna — från en ökning med ca 27 procent i volym 1964—1965 till minskning om 21 procent 1965—1966 kommer enligt här framlagda bedömningar exporten inklusive fartyg att uppvisa i stort sett samma ökningstakt 1965—1966 som 1964— 1965 eller 5,0 procent mot 4,8 procent i volym.

2. Importen

Importutvecklingen 1965

Importen ökade 1964—1965 med inemot 12 procent i volym. Fjolårets importutveckling karaktäriseras av höga ökningstal för flertalet varugrupper på såväl råvara- som färdigvarusidan (se tabell 4). Speciellt kraftig var dock importökningen för industri- och byggnadsråvarorna samt konsumtionsvarorna. Även importen av kapitalvaror visade en betydande tillväxt medan bränslen och konsumtionsråvaror visade en svag ökning respektive svag minskning. Som framgår av diagram 2 var importutvecklingen 1964—1965 påfallande lik den för 1963—1964 såväl vad avser importökningens storlek som dess fördelning på varugrupper. Det kan noteras att en kraftig, över större delen av importområdet spridd stegring under två år i följd icke tidigare registrerats alltsedan 1953—1955.

På grundval av beräknade samband mellan import och inhemsk efterfrågan under den senaste 1 O-årsperioden har en beräknad import skattats för 1965. Den faktiska importen 1965 översteg den med hänsyn till efterfrågeutvecklingen beräknade med 2 å 3 procent. Denna diskrepans kan givetvis helt enkelt vara ett uttryck för svagheter i metodiken vid skattningen av den beräknade importen 1965. Det är emellertid också möjligt att efterfrågan är

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

47 Tabell III: 4. Importutvecklingeu för olika varugrupper 1964—1966

Anm. Uppgifterna för 1966 avser prognoser.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

något felskattad i den ännu preliminära nationalräkenskapen för 1965. Av speciell vikt är härvid om lager utvecklingen är felaktigt angiven. Just detta kan vara fallet för fjolåret. Det finns nämligen skäl förmoda att detaljhandelns lager ökade under senare delen av 1965 med hänsyn till den privata konsumtionens svaga utveckling under andra halvåret. Eftersom endast en mindre del av detaljhandelslagren är statistiskt belysta kan lagerökningen i fjol därför eventuellt vara underskattad. Med hänsyn till dessa förhållanden kan man knappast på grundval av eu differens på 2 å 3 procent mellan faktisk och beräknad import med någon säkerhet hävda, att vid sidan av efterfrågan sådana faktorer som relativt kostnadsläge, kapacitetsutnyttjande inom industrin eller preferensförskjutningar varit av väsentlig betydelse för importutvecklingen 1964—1965. Å andra sidan är differensen emellertid så pass stor att det är vanskligt att bortse från möjligheten att andra faktorer än efterfrågan verkat uppdrivande på importen 1965. Det synes i så fal! mest rimligt antaga att det höga kapacitetsutnyttjandet inom industrin i någon mån bidragit till importökningen.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram III: 2. Importen totalt och uppdelad på vissa användningsområden 1960—1966

Index: 1959 = 100

180 -

190 -

Kapitalvaroi

Total import

Konsumtionsråvaror

140 -

Verkstadsprodukter

150 -

Andra industriråvaror

150 -

Byggnadsråvaror

160 -

Textilier

Jordbruksrå varor

100 Konsumtionsvaror

Bränslen

1965 1966

1 Utgör delar av totalen oberoende av övrig gruppering. Verkstadsprodukter innefattar ej fartyg, flygplan och vapen.

2 Innefattar ej fartyg, flygplan ocli vapen.

Kullor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

lmportutvecklingen 1966

Bedömningen av importen 1966 har gjorts med utgångspunkt från två olika metoder. Dels har utnyttjats importens relation till bruttonationalprodukten exklusive importsvaga efterfrågeområden såsom offentlig konsumtion, byggnadsinvesteringar och råvaruexport. Dels har en disaggregerad modell använts där olika delar av importen satts i relation till specifika förklaringsvariabler. Uppdelningen av importen har här gjorts efter användningsområden1; vissa större importgrupper såsom verkstadsprodukter, järn och stål, textil- och beklädnadsvaror, har dessutom utbrutits ur respektive användningsgrupper. Den aggregerade metoden ger en importökning 1965— 1966 om 3 1/2 procent och den disaggregerade 4 1/2 procent. Som prognos har accepterats en ökning av importen med 3,8 procent i volym dvs. något närmare det lägre än det högre alternativet. Detta beroende på att viss tilltro tillmätts den i föregående avsnitt framförda hypotesen att importen 1965 till någon del kan ha drivits upp av högt kapacitetsutnyttjande i den svenska industrin eller av lagerökningar som inte infångats i nationalräkenskaperna.

Omslaget från kraftiga importökningar 1964—1965 till beräknat mer moderata ökningar 1965—1966 är kraftigt för konsumtionsvarorna, framför allt de varaktiga och där främst personbilar. Ett motsvarande, eventuellt ännu något kraftigare omslag är enligt prognosen att vänta för industri-, byggnads- och jordbruksråvarorna. Kapitalvarorna förväntas öka relativt starkt och möjligen något mer än 1965. Bränsleimporten kommer, på grund av den stränga vintern, att svara för en icke obetydlig del av den totala importuppgången. Den fortsatt kraftiga importuppgången för konsuintionstextilierna implicerar bl. a. en accelererad substitution av inhemska textilvaror mot importerade. Som konsekvens härav har man att räkna med en minskning av råvaruimporten till textilindustrin. Utvecklingen av de skilda varugrupperna är redovisad i tabell 4 och diagram 2.

Underlaget till bedömning av prisutvecklingen för importen utgöres i huvudsak av information om den internationella prisutvecklingen för råvaror och den trendmässiga utvecklingen för priserna på färdigvarusidan. Troligen inträffar vissa prisstegringar på livsmedel, verkstadsprodukter och bränslen 1965—1966. Mot detta står prissänkningar för vissa industriråvaror, textil- och beklädnadsvaror samt kaffe. Sammantaget uppskattas prisökningen för totala importen 1965—1966 bli av storleksordningen 1 procent. Detta skulle innebära en ökning av importvärdet med drygt 4 1/2 procent eller med något över 1 miljard kronor mellan 1965 och 1966. 3

3. Bytesbalansen

Utrikeshandelns utveckling mellan 1964 och 1965 resulterade i ett underskott i handelsbalansen på 2,1 miljarder kronor 1965. Försämringen i förhållande till 1964 var avsevärd och kan främst återföras på den mycket

4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 125. Bilaga S

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell III: 5. Betalningsbalansen 1963—1966

1 Enligt månadsstatistiken för utrikeshandeln.

2 Inkluderar i utlandet direkt ilandförd fisk från svenska fartyg samt s. k. återutförsel och återinförsel; dessa varutransaktioner är ej inkluderade i månadsstatistiken för utrikeshandeln.

Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

kraftiga tillväxten i importen. Utan en samtidig förbättring i bytesförhållandet (ungefär 1 1/2 procent) skulle handelsbalansens underskott ha blivit ungefär 200 miljoner kronor högre. En liknande situation förelåg 1959—1960 då likaså en kraftig försämring av handelsbalansen bromsades något av en förbättring i bytesförhållandet av fjolårets storlek. Fjolåret ter sig ännu mera ogynnsamt när man ser på utvecklingen av bytesbalansen. Denna försämrades mellan 1964 och 1965 med ungefär 1 400 miljoner kronor.

Betydande negativa poster i tjänstenettot, framför allt rederiernas kostnader i utlandet och svenska turistutgifter, har under den hittillsvarande delen av 1960-talet medfört en gradvis kraftigare minskning av det totala tjänstenettot.

Enligt prognoserna i avsnitt 1 och 2 kommer exporten mellan 1965 och 1966 att öka med 5,7 procent i värde och importen med 4,6 procent. Om dessa prognoser infrias skulle exporten öka med någon procent mera än

51 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

importen och sålunda förbättra handelsbalansen. Förbättringen förutses bli av storleksordningen drygt 100 miljoner kronor. Eftersom importvärdet 1965 kom att ligga på en betydligt högre nivå än exportvärdet blir underskottet i handelsbalansen dock alltjämt kraftigt. Någon ökning av den svenska handelsflottans tonnage skedde ej under fjolåret och bruttointäkterna till rederierna ökade endast obetydligt (2 procent). De beräknade kostnaderna var emellertid i stort sett oförändrade och sjöfartsnettot steg från 1 540 miljoner kronor till 1 590 miljoner kronor. En förväntad mycket markant ökning av bruttoinvesteringarna i handelsflottan talar för att rederiernas bruttointäkter kommer att öka relativt kraftigt. Totalt innebär prognosen för sjöfartsnettot dock i stort sett samma ökning mellan 1965 och 1966 som föregående period eftersom utvecklingen av bruttokostnadema torde komma att motväga intäktsutvecklingen. För övriga löpande betalningar i bytesbalansen förutses en ytterligare försämring från minus 980 miljoner 1965 till 1 150 miljoner kronor i år. Svenska uppehållslcostnader i utlandet, framför allt i samband med turismen, har ökat markant under 1960-talet. En fortsatt snabb uppgång förväntas för 1966. Motsvarande inkomster från utländska turisters uppehåll i Sverige visar en svagare ökningstrend. »Turistnettot» svarande för mer än hälften av det redovisade negativa nettot för »övriga löpande betalningar» 1965.

Bytesbalansens underskott för 1966 kommer i enlighet med ovannämnda prognoser att uppgå till ungefär 1 500 miljoner kronor, dvs. ingen förändring jämfört med fjolåret. Kapitalbalansen 1965 visade ett överskott med 480 miljoner kronor. Även för 1966 kan förväntas ett överskott på kapitalbalansen, eventuellt högre än för 1965. För de statliga kapitaltransaktionerna förutser riksbanken ett ökat överskott 1966 och den privata upplåningen utomlands kan i år mycket väl bli större än 1965. Med dessa antaganden skulle man få ett positivt tillskott på kanske 100 miljoner från kapitalbalansen. Av avgörande hetjdelse för valutareservens utveckling 1966 blir således utvecklingen av restposten. Denna steg till över 1 miljard kronor 1965 och var detta år över 900 miljoner kronor större än när den var som lägst under 1960-talet. Hur den kan komma att förändras under 1966 är knappast möjligt att med någon säkerhet bedöma.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

IV. Produktionen

1. Industrin

Järnmalmsbrytningen kännetecknades under loppet av fjolåret av en tämligen moderat tillväxttakt och den månatliga produktionen kom ej att nämnvärt överstiga den höga nivå som uppnåddes sista kvartalet 1964. Tack vare den kraftiga uppgången under loppet av 1964 blev årsökningen 1964—1965 så stor som närmare 11 procent. Den totala leveransökningen uppgick samtidigt endast till 1 procent. Lagerhållningen, som 1964 minskade drygt 1 milj. ton, ökade under 1965 ungefär lika mycket.

Under 1966 torde man kunna emotse en ökning i järnmalmsbrytningen med ca 3 procent. Exportleveranserna bedöms komma att öka med ett par procent, medan leveranserna till de svenska järn- och stålverken beräknas öka med ca 5 procent, vilket innebär en något lägre ökningstakt än under fjolåret. Även under innevarande år torde en ökning komma till stånd i gruvornas färdigvarulager, dock ej av samma storleksordning som under fjolåret.

Orderläget inom järn- och stålverken försvagades något under senare delen av 1965. Enligt konjunkturbarometern i mars synes orderingången från hemmamarknaden ha varit ungefär oförändrad men från exportmarknaden något vikande från fjärde kvartalet i fjol till första kvartalet i år och samma tendens förväntas för andra kvartalet. En relativt stor andel av företagen bedömer nu också orderstockarna som för små i förhållande till produktionsvolymen.

Produktionen inom järn- och metallverken ökade med 10 procent 1964— 1965 enligt statistiska centralbyråns nya månadsvisa produktionsberälcningar, som omfattar järn- och stålverk, ferrolegeringsverk och andra metallverk, varvid järn- och stålverken utgör den alldeles övervägande delen. För järn- och stålverken har man i dessa produktionsberäkningar även tagit hänsyn till förändringar i förädlingsgraden hos de olika produkterna.

Produktionsökningen för järn- och metallverken under loppet av 1965 synes ha gått något saktare än under 1964 och enligt konjunkturbarometern i mars har produktionen inom järn- och stålverken legat kvar på ungefär samma nivå som sista kvartalet i fjol. Sannolikt har den på grund av den stränga vintern dämpade aktiviteten inom byggnadsverksamheten dock varit en hämmande faktor för produktionsutvecklingen under första kvartalet, och lör andra kvartalet räknar också en ganska stor andel av företagen med produktionsökningar.

För år 1966 som helhet har produktionsutvecklingen bedömts med hjälp

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för dr 1966

53 Tabell IV: 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl. ämnen 1963—1966

Miljoner kronor. 1959 års producentpriser

Källa: Konjunkturinstitutet.

av en försörjningsbalans för järn och stål (tabell 1). Denna avser att mäta den volymmässiga förändringen i produktionen av handelsfärdigt järn och stål. Balansen indikerar en produktionsökning på 6—7 procent, men någon hänsyn till den successivt stigande andelen kvalitetsprodukter har inte kunnat tagas. En fortsatt stark efterfrågan från exportmarknaden väntas komma att medföra en ökning av exporten 1965—1966 i ungefär samma takt som ett år tidigare, dvs. med omkring 8 procent. Den inhemska efterfrågan från såväi industri som byggnadsverksamhet beräknas däremot komma att öka något långsammare 1965—1966 än närmast föregående år. Man räknar också med en betydligt lägre lagerökning under 1966 än under 1965, då en mycket kraftig lageruppbyggnad skedde inom järn- och stålverken. Importen av järn och stål, som ökade mycket kraftigt under fjolåret, har under 1966 antagits komma att bli något lägre.

Enligt statistiska centralbyråns orderstatistik var orderingången till varvsindustrin under 1965 betydligt större än under 1964. Främst var det orderingången från exportmarknaden som återhämtades efter den kraftiga nedgången under 1964, men ordertillströmningen ökade även från hemmamarknaden. Orderingången räckte dock under 1965 inte riktigt till för att uj>prätthålla storleken på exportorderstockarna (i arbestimmar räknat). Däremot ökade orderstockarna från hemmamarknaden under fjolåret. I konjunkturbarometern i mars uppger företagen oförändrad orderingång från hemmamarknaden och ökningar från exportmarknaden under första kvartalet i år jämfört med sista kvartalet i fjol och för andra kvartalet förväntas oförändrad orderingång från båda marknaderna. Det förbättrade orderläget har också tagit sig uttryck i att en omsvängning skett i företagens omdömen om inneliggande orderstockar vid de två senaste konjunkturbaro-

54 Kangl. Maj.ts proposition nr 125 år 1066

metrarna, och de bedöms nu som tillfredsställande i förhållande till produktionsnivån.

De uppgifter som nu föreligger i nationalräkenskapen för 1965 vad avser exportleveranser av fartyg, investeringar i handelsflottan av svensktillverkade fartyg samt förändringar i varvens lager av »varor i arbete», implicerar en produktionsökning 1964—1965 på ett par tre procent. Motsvarande kalkyl för 1966 — med utgångspunkt från de export-, investeringsoch lagerprognoser som gjorts för detta år — ger en betydligt högre produktionsökning för varven.

Orderingången till verkstadsindustrin exklusive varv mätt i antal arbetstimmar för arbetare låg enligt statistiska centralbyråns statistik under 1965 på ungefär samma nivå som 1964, såväl då det gäller export- som hemmamarknadsorder. För mekaniska verkstäder ökade orderingången med ett par procent främst på grund av en uppgång under fjärde kvartalet i fjol, medan en minskning med knappt 5 procent kan noteras för manufaktursektorn och ungefär oförändrad ordertillströmning för elektriska verkstäder. Orderstockarna — likaledes mätta i antal arbetstimmar — ökade totalt sett med 7 procent under årets lopp, varvid stegringen framför allt hänförde sig till hemmamarknaden. Den största ökningen faller på mekaniska verkstäder. Då ovannämnda statistik mäter utvecklingen i arbetstimmar, bör man för att få volymförändringar räkna med ett tillägg för produktivitetsökningen. Denna har för verkstadsindustrin under de senaste åren varit omkring 6 procent.

Enligt konjunkturbarometern i mars har en minskning av ordertillströmningen från hemmamarknaden skett från sista kvartalet i fjol till första kvartalet i år för mekaniska verkstäder och manufaktursektorn. Orderingången från exportmarknaden har ökat för manufaktursektorn, men varit oförändrad för såväl mekaniska som elektriska verkstäder. Inom den sistnämnda branschen har även orderingången från hemmamarknaden varit av ungefär samma storlek de båda kvartalen. För andra kvartalet i år förväntas inom alla tre delbranscherna ökad ordertillströmning från såväl hemma- som exportmarknaden. Omdömena om inneliggande orderstockar är nu ganska splittrade och andelen företag som anser orderstockarna vara för små i förhållande till produktionsnivån är nu väl så stor som andelen företag med förhållandevis stora orderstockar.

Produktionen inom verkstadsindustrin under perioden 1963—1966 har bedömts med hjälp av en försörjningsbalans för verkstadsprodukter (tabell 2). Balansen ger för såväl 1964—1965 som 1965—1966 en produktionsökning på 6 procent. Den prognoserade fördubblingen i ökningstakten för exporten 1965—1966 jämfört med ett år tidigare — från 6 till 12 procent — motverkas av en beräknad något svagare ökning av den inhemska efterfrågan. Importen av verkstadsprodukter har antagits komma att öka med endast 3 procent 1965—1966 mot drygt 15 procent ett år tidigare.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1960

55 Tabell IV: 2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg 1963—1966

Miljoner kronor. 1959 års producentpriser

Källa: Konjunkturinstitutet.

Ovannämnda balans mäter produktionen av de varor som klassificeras som verkstadsprodukter. Den visar för perioden 1959—1963 en systematisk underskattning jämfört med statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen inom verkstadsindustrin, definierad som de arbetsställen som huvudsakligen tillverkar verkstadsprodukter. Sådana produkter tillverkas emellertid även inom andra sektorer än verkstadsindustrin, huvudsakligen skeppsvarv och järn- och stålverk. Å andra sidan framställs inom verkstadsindustrin även annat än verkstadsprodukter, såsom plast- och glasfiberprodukter. Produktionen av dessa har sannolikt ökat snabbare än verkstadsprodukterna. Den långsammare produktionsökningen enligt balansen kan också förklaras av att man i nationalräkenskapens konsumtionsuppgifter inte får med vissa nya typer av varaktiga konsumtionsvaror. Vidare kan förändringar i den andel varor som vid eu given produktion åtgår som insats inom övriga branscher ha ändrats. Någon hänsyn till detta har inte kunnat tagas i balansen. En regressionsstudie har gjorts över centralbyråns produktionsserie och den produktionsutveckling som erhålls i balanserna, vilken illustreras i diagram 1. Studien tyder på att underskattningen i produktionsutvecklingen för såväl 1964—1965 som 1965—1966 skulle vara omkring 1 procent. Den produktionsökning på 6 procent som balansen indikerar för de båda åren har därför i tabell 4 justerats upp till 7 procent för att motsvara den verkstadsproduktion som mäts i statistiska centralbyråns produktionsindex.

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram IV: 1. Produktionsvolym inom verkstadsindustri, exkl. varv 1959—1966

Index:1959 = 100

Årsberäkningor enl. SCB

Enl Kl:s försörjningsbalans

Anm. Årspunkterna i diagrammet anger produktionsvolymens utveckling 1959—1963 dels enligt statistiska centralbyråns (SCB) årsberäkningar, dels enligt konjunkturinstitutets (Kl) försörjningsbalans. Att årsangivelserna i allmänhet ligger ovanför 45°-linjen betyder att ökningstakten i produktionen från 1959 varit större enligt SCB:s beräkningar än enligt KI:s försörjningsbalans. Med ledning av illustrerade samband har en uppskattning gjorts av produktionsvolymen 1964—1966 då definitiva årsberäkningar från SCB endast föreligger t. o. m. 1963.

För flertalet delbranscher inom gruppen träindustri, exkl. sågverk är produktionsutvecklingen mycket bristfälligt belyst, då månadsindex för produktionen här främst bygger på tämligen osäkra sysselsättningsuppgifter.

— För att erhålla en säkrare uppfattning om produktionsutvecklingen inom denna sektor efter 1963 (hittills sista år med definitiv produktionsstatistik), har en grundlig genomgång och bearbetning gjorts av den statistik som finns tillgänglig för dessa branscher. Försörjningsbalanser har upprättats för möbelfabriker och wallboardfabriker för att via uppgifter om utrikeshandel, konsumtion, varuinsats och lager ernå en rimlig bedömning av produktionsutvecklingen. Vidare har sambandsstudier företagits mellan å ena sidan den definitiva produktionsstatistiken för trähusfabriker och byggnadssnickerier och å andra sidan utvecklingen av export och olika komponenter i byggnadsverksamheten. En sammanvägning av de olika delbranschernas produktion, beräknad på ovan angivet sätt, ger till resultat att produktionsvolymen 1963—1964 ökade med närmare 8 procent, medan ökningstakten 1965 var något lägre och torde uppgått till ca 6 procent. Detta innebär en svagare ökningstakt än den som erhålls genom den på sysselsättningsdata och beräknad produktivitet baserade produktionsindexen.

Efterfrågeutvecklingen under 1966 för gruppen träindustri, exkl. sågverk torde implicera en något lägre tillväxttakt i produktionen än under fjolåret

— produktionsvolymen beräknas således komma att öka med knappt 5

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

57 Tabell IV: 3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1963—1966

1000 stds (barr- och lövträ)

Källa: Konjunkturinstitutet.

procent. En ökningstakt betydligt över genomsnittet för branschen kan påräknas för möbelfabrikerna medan produktionsvolymen inom wallboardindustrin endast beräknas komma att ligga en eller ett par procent över 1965 års nivå. Byggnadssnickeriemas produktion, vars utveckling bedömts med hänsyn till byggnadsverksamhetens omfattning (hänsyn har härvid tagits till den genom den stränga kylan dämpade aktiviteten i byggnadssektorn i början av året), torde komma att öka i takt med branschen som helhet.

De beräkningar som gjorts inom institutet över produktionsvolymens utveckling inom sågverken grundar sig nu liksom tidigare på en försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror (tabell 3). Den ovan berörda nedjusteringen av produktionsvolymen för övriga sektorer inom träindustrin får konsekvens för den inhemska förbrukningen av sågade och hyvlade trävaror vilket medför att den ur balansen salderade produktionen nu ligger på en lägre nivå för perioden 1964—1966 än i den balans som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. — Som framgår av balansen minskade exporten med ca 70 tusen stds från 1964 till 1965. Däremot ökade den inhemska konsumtionen samtidigt som en betydande lageruppbyggnad inom landet ägde rum enligt nu föreliggande årsstatistik för lagerutvecklingen. Den i balansen salderade produktionen 1965 visar därför en ökning från 1964 med närmare 4 procent.

Utvecklingen under 1966 kan karakteriseras av en fortsatt minskad cxportefterfrågan och av en mer dämpad ökningstakt i den inhemska förbrukningen än under fjolåret. De mycket ogynnsamma väderleksförhållandena kring årsskiftet och i början av innevarande år har avsevärt försvårat och försenat råvarutillförseln till sågverken, vilka dessutom genom den stränga kylan haft svårigheter rent produktionstekniskt. Många sågverk, speciellt

58 Kungl. Maj ris proposition nr 125 år 1966

de mindre, har således haft temporära driftsstopp. Eftersom de mindre sågverken i många fall är i drift endast under vinterhalvåret, kan detta innebära ett produktionsbortfall som ej återhämtas under resten av året. — Som framgår av balansen har lagerhållningen av sågverksprodukter inom landet ökat under såväl 1964 som 1965 och enligt den senaste konjunkturbarometern att döma anser över hälften av de tillfrågade sågverken sina färdigvarulager vara för stora. Av samma källa att döma torde man under 1966 också kunna räkna med en strävan hos sågverken att minska sin lagerhållning av sågade och hyvlade trävaror. Här har antagits att den sammanlagda lagerminskningen hos producenter och förbrukare inom landet kommer att bli av storleksordningen 25 tusen stds. Den i balansen kalkylerade totala efterfrågeminskningen skulle således leda till en produktionsminskning inom sågverken om ungefär 8 procent 1965—1966.

En summering av ovan redovisade utvecklingstendenser inom träindustrins olika sektorer skulle för den totala träindustrin innebära en ökning i produktionsvolymen mellan 1964 och 1965 på ca 5 procent och en ungefär oförändrad produktionsvolym mellan 1965 och 1966.

Utvecklingen inom massaindustrin under 1965 får betecknas som klart ogynnsam. Exporten minskade med närmare 5 procent i volym från 1964 samtidigt som en glidning nedåt i priserna inträffade under fjolårets senare del. Produktionen översteg hela tiden leveranserna varför producentlagren efterhand växte till besvärande storlek. Exportminskningen, förorsakad av den lageravveckling som ägde rum på våra traditionella exportmarknader, träffade samtliga kvaliteter utom den mekaniska massan för vilken en obetydlig ökning kom till stånd. — Produktionsvolymen ökade med närmare 2 procent mellan 1964 och 1965, en uppgång som hänförde sig till den tidigare delen av 1965. Produktionen var således som framgår av nedanstående tablå (säsongrensade kvartalsuppgifter för avsaluproduktion av massa, l:a kvartalet 1965 = 100) klart avtagande under andra halvåret:

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.

100 103 101 91

Den kraftiga doppningen under fjärde kvartalet är inget direkt uttryck för en ytterligare försämring i massakonjunkturen utan får ses mot bakgrunden av dels ett i marknadsstabiliserande syfte genomfört driftsstopp, dels det ogynnsamma väderleksförhållandet med åtföljande problem på råvarusidan. Genom den kraftiga forceringen av skeppningarna under fjolårets sista månad kunde producentlagren nedbringas något varigenom de kom att uppgå till ca 500 tusen ton vid årets utgång, dock innebärande en fördubbling av massalagren jämfört med ett år tidigare.

Innevarande år beräknas medföra en betydande återhämtning för massaexporten. Massakonjunkturerna torde nu ha kommit in i ett skede där en påskj utande effekt från lagercykeln kan väntas komma till stånd. Hur

59 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

stor denna effekt kommer att bli är emellertid avhängigt av vilken lagerpolitik köparna kommer att tillämpa. Det är således ovisst om en lageruppbyggnad kommer att ske eller om köparna önskar ligga kvar med relativt små lager ytterligare en tid. Under alla omständigheter kommer en positiv effekt av lagercykeln att ernås genom den sannolikt upphörande lagerneddragningen hos avnämarna. Marknaden för avsalucellulosa har samtidigt successivt krympt genom en fortsatt integrering mellan amerikanska massafabriker och europeiska pappersbruk, vilket rimligen bör komma att menligt återverka på de svenska avsättningsmöjligheterna.

Produktionsprognosen för 1960 har gjorts med utgångspunkt från en försörjningsbalans för massa. Exporten bedöms komma att öka med ungefär 8 procent i kvantitet från 1965 medan de inhemska leveranserna torde komma att öka i ungefär samma takt som under fjolåret eller med ca 8 procent. Den i försörjningsbalansen mest svårbedömda posten är lagerförändringen. Om man emellertid förutsätter att den rekommenderade minimilagerhållningen om 12 procent av årsproduktionen är iakttagen vid 1966 års utgång skulle produktionsvolymen för den kemiska avsalumassan med ovan angivna leveransutveckling komma att minska med ungefär 2 procent 1965—1966. Om man härtill väger in den ökning som beräknas komma till stånd inom träsliperierna kommer den totala avsaluproduktionen att minska med ungefär 1 procent.

Produktionen av papper och papp ökade under 1965 kvantitetsmässigt med 6 procent motsvarande ca 180 tusen ton. En stor del av denna ökning uppnåddes genom tillskott av ny kapacitet. Utvecklingen har varit mycket varierande mellan de olika pappersslagen. 1 idningspapperssektorns efterfrågan stagnerade och produktionsvolymen minskade nagot mellan 1964 och 1965. Produktionen av journalpapper och av kraftliner ökade samtidigt med ungefär 15 procent medan motsvarande ökningstal för gruppen omslagspapper stannade vid knappt 5 procent. Att exportökningen kom att stanna vid endast 8 procent kan sannolikt tillskrivas det faktum att den starkt expanderande hemmamarknadsefterfrågan tagit den störie delen av expansionsutrymmet i anspråk. I det närmaste alla sektorer inom pappersindustrin arbetade under fjolåret med fullt kapacitetsutnyttjande.

En bedömning av produktionsutvecklingen inom pappersindustrin för 1966 på grundval av export- och hemmamarknadsefterfrågan indikerar en kvantitetsmässig ökning från 1965 med ca 5 procent. Papperskonjunkturerna synes inte nämnvärt komma att ändras under innevarande år. En i förhållande till fjolåret snabbare uppgång i exporten motvägs till en del av en något avtagande ökningstakt i den inhemska förbrukningen. Exporten beräknas kvantitetsmässigt öka med närmare 8 procent, vilket innebär att produktionsökningen till större delen kommer att avsättas på exportmarknaden. Den ovan angivna ökningen i produktionen skulle motsvara 150 tusen ton, vilket ungefär torde överensstämma med den uppskattade ökningen i produktionskapaciteten.

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Produktionstillväxten inom livsmedelsindustrin har under den senaste femårsperioden varit relativt konstant och uppgått i genomsnitt till drygt 3 procent. Enligt statistiska centralbyråns senaste beräkningar blev ökningen 1964—1965 knappt 3 procent dvs. något lägre än året innan då ökningen var ungefär 3,5 procent. Detta sammanhängde främst med en lägre ökningstakt i livsmedelskonsumtionen. Möjligen har också nedgången i jordbrukets produktionsvolym ett visst förklaringsvärde härvidlag.

Prognosen för 1966 baseras på en försörjningsbalans för livsmedelsindustriprodukter där produktionen framkommer som en ren konsekvens av beräkningarna över utvecklingen av privat konsumtion och utrikeshandel av livsmedel. En sådan kalkyl ger en produktionsökning 1965—1966 av ungefär samma storleksordning som fjolårets. Marsbarometern antyder fortsatt expansion i en omfattning som väl överensstämmer med fjolårets marsbarometer. Även om kapacitetsutnyttjandet nu anges som högre än för ett år sedan torde utrymme dock säkerligen finnas för en 3-procentig produktionsuppgång.

Produktionen inom textil- och sömnadsindustrin var 1965 enligt centralbyråns beräkningar ungefär lika stor som 1964. Detta innebär en klart svagare utveckling än närmast föregående år och den mattaste sedan 1958. Svagast har utvecklingen varit för trikåfabrikerna, där produktionen fallit med omkring 4 procent, samt vad gäller tillverkningen av vävnader av naturfibrer. Å andra sidan kan noteras en uppgång för produkter av syntet- och konstfibrer — framförallt vad gäller silkecordväv (insatsvara för bl. a. gummivaruindustrin). Dämpad synes också utvecklingen varit inom sömnadsindustrin. Kvartalsstatistiken visar en svag nedgång för konfektionsindustrin, medan en uppgång torde ha inträffat för vissa andra sömnadsartiklar. Tillbakagången i konfektionsproduktionen kan tillskrivas den företagsnedläggning som förekom mot slutet av året. För de kvarvarande företagen sjönk kapacitetsutnytt jandet av konjunkturbarometrarna alt döma endast obetydligt. Enligt dessa var också orderläget under hela året relativt tillfredsställande.

Marknadsutrymmet för den svenska trikå- och konfektionsindustrin fortsatte att krympa under 1965. Den beräknade konsumtionsvolymökningen på omkring 5 procent torde sålunda nästan helt ha täckts av en kraftigt ökad import. Konfektionsimporten gick värdemässigt upp med 20 procent och trikåimporten med närmare 15 procent jämfört med 1964. Samtidigt avtog exportökningen, som för konfektionsvaror var 27 och för trikåvaror 33 procent 1963—1964, och stannade vid en uppgång på ca 12 procent respektive endast 1 procent.

Produktionsprognosen för 1966 vilar på relativt bräckligt underlag. Konsumtionsprognosen innebär en svagare utveckling än de närmast föregående åren. Mot bakgrunden av detta och med beaktande av den hittills verkställda eller aviserade företagsnedläggningen eller tillverkningskoncentrationen

61 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

inom branschen synes det nu vara rimligt att räkna med en produktionsminskning på ett par procent.

Läder- och skoindustrins1 produktion uppskattas ha gått tillbaka med drygt 4 procent mellan 1964 och 1965. Beräkningen baseras för vad gäller garveri-, sko- och skinnkläderproduktionen på centralbyråns kvantitativa kvar talsuppgifter samt för övriga delar på produktivitetsuppräknade sysselsättningsuppgifter. Av de med kvartalsstatistik täckta grupperna har skinnkläderproduktionen minskat kraftigt eller med inemot 20 procent, medan garveriproduktionen sjunkit med ca 7 procent och skoproduktionen med omkring 3 procent (enbart läderskotillverkningen med 4 procent). Den ökade skokonsumtionen — uppskattad till drygt 5 procent i volym — har uppfyllts genom en fortsatt kraftigt ökad import (13 procent i volym) samt genom att lageruppbyggnaden blev betydligt lägre än under 1964.

Utvecklingen under 1966 torde präglas av en fortsatt tillbakagång av läder- och skoproduktionen, dels såsom en direkt följd av den företagsnedläggning inom landet som redan skett eller aviserats, dels också genom att avsättningsmöjligheterna på grund av avtagande konsumtionsökningstakl torde bli något sämre. Företagens uppgifter i konjunkturbarometern synes också tala för att man emotser krympande produktion åtminstone inom skoindustrin. För branschen som helhet beräknas produktionsnedgången 1965—1966 bli ca 4 procent.

Jord- och stenindustrin har under de senaste åren varit en av de mest expansiva branscherna inom industrin. Den årliga produktionsökningen har sedan 1962 varit i genomsnitt ca 10 procent. För de delbranscher vars tillverkning helt eller delvis är beroende av byggnadsverksamhetens utveckling har tillväxttakten i vissa fall varit än högre. Fjolårets produktionsuppgång för branschen som helhet har beräknats till ca 8 procent. Att ökningen blev lägre än de tre senaste årens genomsnitt sammanhänger främst med den lägre tillväxten i bostadsinvesteringarna. Även om incitamenten från efterfrågesidan hade varit starkare är det dock tveksamt om produktionsnivån kunnat höjas ytterligare då kapaciteten enligt konjunkturbarometern synes ha varit fullt utnyttjad åtminstone för de första tre kvartalen. Under fjärde kvartalet rapporterades emellertid en minskad orderingång från hemmamarknaden, en härmed sammanhängande tendens till att anse orderstockarna som för små, oförändrad produktionsnivå och stigande färdigvarulager. Aktivitetsdämpningen — minskad produktion och lägre kapacitetsutnyttjande — fortsatte under första kvartalet i år, vars utfall enligt marsbarometern underträffade i december inte särskilt högt ställda planer och förväntningar. Den sannolika förklaringen härtill är den dämpning av byggnationen som förorsakats av den svåra vintern. Under loppet av innevarande år kan man räkna med en betydande produktionsökning med hän- 1

1 I lär ingår även skinn-, päls- och läclervaruindustrin.

62 Kiingl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tahell IV: 4. Industriproduktionens utveckling 1964—1966

Procentuella volymförändringar

Källa: Konjunkturinstitutet.

syn till expansionen i byggnadssektorn och årsgenomsnittet för 1966 torde komma att ligga ca 6 procent högre än för 1965.

Produktionen inom den grafiska industrin har under de senaste åren ökat med i genomsnitt 6 procent. Tillväxten 1964—1965 har preliminärt beräknats till ca 8 procent. Marsbarometern antyder inte att några förändringar av den nuvarande expansionstakten skulle vara att vänta i år. Den senaste prognosen för den privata konsumtionsutvecklingen har i tillämpliga delar använts för att med hjälp av det nära samband som råder mellan produktionen inom den grafiska industrin och den privata konsumtionen av grafiska produkter söka precisera ett ökningstal för den grafiska industrins produktion i år. Denna sambandsstudie ger till resultat en ökning med inemot 7 procent 1965—1966.

Den kemisk-tekniska industrin är kanske den bransch av betydelse — och dessutom snabbt växande betydelse — som är svagast täckt av statistiskt material. Svårigheterna att mäta branschens produktionsutveckling är betydande på grund av dess heterogenitet och den mångfald nya produkter som kommer fram inom denna bransch. Sysselsättningsstatistiken som ej innefattar under senare år tillkomna företag och arbetsställen — bl. a. inte nyanläggningarna i Stenungsund — ger ej heller något stöd för beräkningar över produktionsutvecklingen. De produktionsdata som finns att tillgå tyder på en produktionsuppgång på ca 15 procent 1964 och inemot 10 procent 1965. Produktionsökningen i år torde komma att bli av ungefär samma storleksordning som förra året eller möjligen lägre.

Ovanstående genomgång av de olika industribranschernas utveckling under 1965 ger till resultat att den totala industriproduktionen kan beräknas ha ökat med 6 procent 1964—1965. För 1966 skulle den samlade industriproduktionen komma att öka med ca 41/2 procent om den ovan angivna

63 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

utvecklingen för de olika industribranscherna, vilken är härledd ur föreliggande prognoser för investeringar, konsumtion, lagerutveckling och utrikeshandel skulle komma till stånd.

2. Skogsbruket

Återverkningarna på skogsbruket av utvecklingen inom skogsindustrin har sammanfattats i en försörjningsbalans för rundvirke (tabellerna 5 och 6). Förbrukningen av sågtimmer har framskrivits med prognosen för sågverksproduktionen medan massavedsförbrukningen har beräknats med ledning av den totala massaproduktionen, massa för avsalu och för eget behov (till papperstillverkning).

Den i industriproduktionsavsnittet redovisade ned juster ingen av produktionsnivån 1964 och 1965 för här aktuella förbrukarsektorer, samt smärre ändringar i beräkningsmetodiken för rundvirkesbalansen implicerar en beräknad lägre awerkningsnivå än vad som tidigare redovisats. Detta tillsammans med nu tillgängliga statistiska uppgifter om lagerutvecklingen under 1965 medför, att avverkningsökningen 1964—1965 nu beräknas ha

Tabell IV: 5. Förbrukning och uttag av rundvirke 1963—1966

1 000 kbm, fast mått utan bark (barr- och lövträ)

1 Korrigerad för insats av sågverksflis m. m. Källa: Konjunkturinstitutet.

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell IV: 6. Försörjningsbalans för rundvirke 1963—1966

1 000 kbra, fast mått utan bark (barr- och lövträ)

Källa: Konjunkturinstitutet.

uppgått till endast 3 å 4 procent mot tidigare beräknade 8 procent. Förklaringen till den kraftiga skillnaden utgörs i stort av en felbedömning av lagerutvecklingen av massaved. Den strukturellt betingade och betydande neddragningen av massavedslagren under senare år fortsatte även under 1965. Nedan återges en tablå över lagernivån vid respektive års utgång i procent av förbrukningen under respektive år.

1961 1962 1963 1964 1965

101 124 98 81 71

Enligt försörjningsbalansen erhålls en minskning i den totala skogsavverkningen med ca 3 procent 1965—1966. Den trendmässiga tillbakagången av massavedslagren har bedömts fortsätta men i en långsammare takt än under de närmast föregående åren. Vidare torde massaindustrins sannolikt försämrade likviditetssituation och den stränga vintern komma att verka neddragande på lagerstockarna under innevarande år. Den i balansen kalkylerade lagerhållningen av massaved under 1966 skulle motsvara 65 procent av årets beräknade förbrukning. Den relativa osäkerheten i bedömningen av lagerutvecklingen innebär dock ett betydande ovisshetsmoment i awerkningsprognosen.

3. Övriga näringsgrenar

Jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten beräknas nu av jordbruksnämnden komma att minska med 6 procent 1965—1966. Mellan 1964 och 1965 var minskningen ca 3 procent. Det är främst produktionen av brödsäd och av oljeväxter som väntas minska kraftigt.

65 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1960

Elkraftsproduktionen beräknas av centrala driftledningen ha ökat med drygt 8 procent 1964—1965. För 1966 väntas en produktionsökning av endast 3 procent. Totala förbrukningen av kraft för prima ändamål som ökade med 7,5 procent 1964—1965 väntas 1966 öka med endast 6 procent.

Utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten beskrivs utförligt i kapitel VII. Det framgår där att bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar ökade ca 5,5 procent 1964—1965 och att för 1966 emotses en ökning med ca 3,5 procent.

4. Den totala produktionen

Beräkningarna av den totala produktionens utveckling som brukar framläggas i detta sammanhang består av en sammanvägning av de uppgifter om produktionen inom olika sektorer som redovisats i detta kapitel. Produktionen inom tjänstesektorerna framkommer därvid som skillnaden mellan totala bruttonationalprodukten, beräknad från användningssidan, och produktionen av varor och kraft. Inom statistiska centralbyrån pågår emellertid ett arbete som syftar till mera tillförlitliga produktionsberäkningar, där också produktionen av tjänster beräknas separat. Vissa preliminära resultat från sådana beräkningar tyder på att överensstämmelsen med de kalkyler som presenteras i nationalbudgeten är acceptabel för åren 1962—1963 och 1963—1964. För utvecklingen 1964—1965 stämmer däremot de båda kalkylerna mindre bra. Varuproduktionen visar en ökningstakt av ca 5 1/2 procent. Eftersom den totala bruttonationalprodukten ökat med endast 3,2 procent enligt nationalräkenskaperna innebär detta att produktionen inom tjänstesektorerna inte skulle ha ökat alls. Statistiska centralbyråns beräkning av produktionen inom tjänstesektorerna visar däremot en ökningstakt av ca 4 1/2 procent. Men detta innebär i sin tur att totala produktionen skulle ha ökat med närmare 5 procent i stället för nationalräkenskapens 3,2 procent. Centralbyråns beräkning av produktionen inom tjänstesektorerna stämmer bättre med de sysselsättningsuppgifter som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. Även om det är möjligt att både varu- och tjänsteproduktion överskattats något, måste man nog dra slutsatsen att den totala produktionen 1964—1965 ökat mer än vad som anges av beräkningarna från användningssidan dvs. 3,2 procent. Som nämnts i kapitel I är det möjligt att bl. a. ökningen av detaljhandelns lager blivit underskattad.

Beräkningarna av den totala produktionen 1965—1966 sammanfattas i följande tablå.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 125. Bilaga S

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Som framgått av kapitel I väntas bruttonationalprodukten, räknat från användningssidan, med det högre alternativet för den privata konsumtionens tillväxt, öka med knappt 4 procent. Skillnaden mellan de båda beräkningarna kan i och för sig inte anses som uppseendeväckande med hänsyn till den grova beräkningsmetod som använts i produktionsavsnittet.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

67 V. Arbetsmarknaden

1. Läget på arbetsmarknaden i början av 1966

I den preliminära nationalbudgeten för 1966 visades att utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden 1965 jämfört med 1964 präglats av en högre efterfrågan och lägre ökning av arbetskraftsresurserna. Sysselsättningsökningen 1965 torde ha varit väsentligt lägre än 1964. Mot slutet av 1965 inträdde emellertid en viss dämpning av efterfrågetrycket på arbetsmarknaden och denna synes ha fortsatt under första kvartalet 1966. I tabell 1 och 2 visas dels antalet registrerade arbetslösa, dels antalet personer i beredskapsarbeten och i omskolningskurser in. m. Av tabell 2 framgår att den registrerade arbetslösheten under första kvartalet 1966 låg högt över motsvarande period 1965. Främst är det arbetslösheten bland byggnadsarbetarna som ökat, men även för industriarbetare och övriga grupper är ökningstalen betydliga. Den ökade arbetslösheten har främst samband med den extremt hårda vintern 1965—66. Detta diskuteras närmare nedan.

Som ett mått på trycket på arbetsmarknaden brukar kvoten mellan antalet tillsatta och antalet lediga platser (tillsättningsprocenten) användas. För att belysa förändringen i efterfrågetrycket visas nedan utvecklingen av tillsättningsprocenten och de komponenter som bildar denna kvot.

Förändringar i tillsättningsprocenten och dess komponenter

Index: samma månad ett år tidigare = 100.

1965 1966

När indextalet för tillsättningsprocenten är lägre än 100 betyder detta att det blivit svårare att tillsätta de lediga platserna jämfört med samma period föregående år. Av tablån framgår att det egentligen endast är i december och februari som det var lättare att tillsätta de lediga platserna än föregående år. Men det framgår också att indextalet nådde ett bottenläge i september och har stigit t. o. m. december. Man kan också se att indextalet för tillsatta platser steg kraftigt över 1964 års nivå i december och att det också i januari och februari var högre än motsvarande månader ett år tidigare. Indextalet för lediga platser sjönk i september och oktober. Det

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell V: 1. Antal registrerade arbetslösa m. fl. 1963—1966, hela landet

1 Omfattar inte anvisade specialarbetare eller beredskapsarbeten för handikappade. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

ökade sedan åter november—januari, men var inte på långt när lika högt som under de första tre kvartalen av 1965.

Man kan tolka indextalens utveckling så, att efterfrågan på arbetskraft dämpades fr. o. m. september. Eftersom arbetskraftstillgångarna fortfarande var små rådde likväl ett övertryck på arbetsmarknaden. Även detta dämpades dock de sista månaderna 1965 vilket kom till uttryck i att antalet tillsatta platser ökade. Detta kan ha sin förklaring i den accelerande tillströmningen av utländsk arbetskraft och friställning av arbetskraft från företag, inom textilindustrin (men också från andra branscher). Även den höga arbetslösheten kan ha spelat in.

Regionalt sett består intrycket från den preliminära nationalbudgeten att arbetsmarknadsutvecklingen varit gynnsammare i Norrland än i övriga Sverige. Detta gäller även under vintern. De statistiska serier som har refererats här ger långt mindre utslag för Värmland, Dalarna och Norrland.

Den skisserade utvecklingen under 1965 och början av 1966 kan också illustreras med följande tablå som visar andelen företag som uppgivit brist på andra arbetare än yrkesarbetare i konjunkturinstitutets barometerundersökningar.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

69 Andel företag som uppgivit brist på andra arbetare än yrkesarbetare

(procent)

mars juni sept. dec.

1963 ................ 12 20 22 22

1964 ................ 25 34 37 34

1965 ................ 36 35 37 24

1966 ................ 20

Bristen på yrkesarbetare visar en liknande utveckling men med mindre utslag.

Den dämpning som sålunda ägt rum mot slutet av 1965 och i början av 1966 är givetvis mycket beroende av den osedvanligt stränga och nederbördsrika vintern. Men skäl talar också för att en viss konjunkturmässig efterfrågedämpning satte in ungefär samtidigt. Detta skall utvecklas något närmare i det följande.

Utvecklingen på arbetsmarknaden jämfört med vintern 1962—63

Vinterns inverkan på arbetsmarknadsläget kan i viss mån jämföras med utvecklingen 1962—63 då produktionsförhållandena också var ogynnsamma. Arbetslösheten nådde då en topp i januari och sjönk sedan hastigt i februari och mars. Vintern 1965—66 har emellertid varit längre och svårare. Här ökade arbetslösheten kraftigt i november, december och januari. Toppen nåddes emellertid inte förrän i februari. Nedgången mellan februari och mars var något kraftigare än nedgången mellan januari och februari 1963.

Som ett mått på arhetskraftsefterfrågan skall i det följande användas antalet lediga platser vid månadens mitt. Tar man hänsyn till att bottenläget nåddes en månad senare 1965—66 kan man till att börja med konstatera att uppgången februari—mars 1966 var ungefär lika stor som mellan januari—februari 1963 och alla år därefter. Även här finner man att det är utvecklingen oktober till december som varit mer ogynnsam än 1962—63. Delvis synes detta kunna förklaras som en effekt av ännu sämre väderlek 1965 än 1962. Vid en jämförelse med utvecklingen under 1964—65 kommer det emellertid att visa sig att nedgången i arhetskraftsefterfrågan mot slutet av 1965 inte enbart torde ha haft väderleksbetingade orsaker.

Arhetskraftsefterfrågan 1965—66 jämförd med 1964—65

I förhållande till 1964 var ökningen i antalet lediga platser vid månadens mitt rekordhög under större delen av 1965. ökningen bars upp av samtliga näringsgrenar, men industrin, och särskilt verkstadsindustrin, dominerade klart. Även byggnadsverksamheten och tjänstesektorerna låg högt över 1964; särskilt den offentliga sektorn ökade kraftigt. Undantagen var beklädnadsindustrierna samt gruppen »husligt arbete» där arbetskraftsefterfrågan, mätt på detta sätt, i stort sett var lägre än eller lika stor som 1964.

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell V: 2. Den registrerade arbetslösheten 1965 och 1966 regionalt och branschvis

Genomsnitt per månad

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

De absoluta talen för antalet lediga platser vid månadens mitt låg under hela 1965 högre än 1964. Det är först i januari 1966 som man når under nivån ett år tidigare och de kraftiga minskningstalen kommer först i februari och mars. Men ökningstakten i arbetskraftsefterfrågan dämpades betydligt tidigare, redan från oktober. Det framgår också att nedgången september—oktober var kraftigare än 1964 och att uppgången februari—mars var svagare än uppgången januari—februari 1965.

71 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Jämfört med 1964—65 kunde man nu ha väntat att den för produktionen ogynnsamma väderleken skulle få den effekten att arbetskraftsefterfrågan sjönk inom de köldkänsliga näringarna t. ex. byggnadsverksamheten och jord- och stenindustrin från november eller december. Eventuella effekter på exportindustrin borde komma senare och inte bli så kraftiga medan effekten på hemmamarknadsindustrierna och tjänstesektorerna kunde väntas bli ingen eller mycket svag. Den verkliga utvecklingen synes ha varit att arbetskraftsefterfrågans ökningstakt mattats betydligt totalt sett redan mellan september och oktober. I september syntes nämligen dylika tendenser inom byggnadsverksamheten och verkstadsindustrin. De blev utpräglade i oktober då även efterfrågeökningen från jord- och stenindustrin och skogsbruket uppbromsades. En direkt efterfrågeminskning ägde rum inom byggnadsverksamheten samt jord- och stenindustrin redan i november medan det för verkstadsindustrin dröjde till februari. I november sjönk ökningstakten för de flesta andra industribranscher (utom livsmedelsindustrin). För massa- och pappersindustrin samt grafiska industrin blev efterfrågan lägre än 1964. I december sjönk ökningstakten även för livsmedelsindustrin och blev negativ inom kemiska industrin. Då dämpades också ökningstakten kraftigt för offentliga tjänster. Hotell- och restaurangbranschen minskade sin arbetskraftsefterfrågan. Sist kom omslagen i handeln (efterfrågeminskning i januari) och samfärdseln (efterfrågeminskning i februari).

Tecken på ett nytt omslag — i form av accelererande ökningstakt eller retarderande minskningstakt — kan möjligen noteras för byggnadsverksamheten och skogsbruket (från februari) samt för samfärdseln och offentliga tjänster (mars). Detta är dock baserat på endast två resp. en observationer.

Sammanfattningsvis kan man säga att omslaget märktes först inom skogsbruket, verkstadsindustrin, jord- och stenindustrin samt byggnadsverksamheten. Därefter kom skogsindustrierna och beklädnadsindustrierna, medan födoämnesindustrierna och tjänstesektorerna kom senare. För tjänstesektorerna skulle ett nytt uppsving i efterfrågan kunna vara på väg fr. o. in. mars.

Utvecklingen vad det gäller efterfrågan på arbetskraft följde alltså den tänkta så tillvida som byggnadsverksamheten och jord- och stenindustrin drabbades först. Men dämpningen kom redan mellan september och oktober då väderleken inte kan ha varit av betydelse. Det är också svårt att förklara utvecklingen inom verkstadsindustrin och tjänstesektorerna med en hänvisning till väderleksförhållandena. De anförda uppgifterna får i stället anses visa att arbetskraftsefterfrågan mot slutet av 1965 dämpades av konj un k lur mässiga orsaker. 1 diagram 1 visas kurvor för antalet lediga platser vid månadens mitt, totalt och för vissa näringsgrenar. Diagrammet bygger på säsongrensade tal. Eftersom näringsgrensfördelningen kunnat genom-

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Diagram V:l. Antal lediga platser vid månadens mitt 1964—1 kv 1966

Säsongrensade månadstal. Halvlogaritmisk skala.

60000 Totalt

40000 Metall- och verkstadsindustri

12 000

9000 Offentliga tjänster

Varuhandel

Byggnadsverksamhet

J_L_L

J FMAMJ J ASONDJ FMAM J JASONOj FM

1964 1965 1966

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

föras endast för tiden sedan 1963 måste man vara försiktig med bestämda slutsatser utifrån de säsongrensade serierna. Diagrammet synes dock bestyrka den utveckling som skisserats i det föregående med en toppnivå för antalet lediga platser ganska tidigt under 1965 och därefter sjunkande antal. Vidare framgår det att omslaget kom tidigast för byggnadsverksamheten och senast för metall- och verkstadsindustrin.

Ökningen i antalet arbetsanmälda utlänningar under 1965 var kraftigast under andra halvåret och framför allt fjärde kvartalet, ökningen hänför-

73 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

de sig främst till verkstadsindustrin men även inom byggnadsverksamheten och textil- och sömnadsindustrin ökade antalet arbetsanmälda utlänningar. Detta är antagligen en väsentlig orsak till att antalet tillsatta platser ökade kraftigt september—december 1965 jämfört med 1964 inom verkstadsindustrin och visar en ökande tendens inom de båda andra nämnda näringsgrenarna. Kombinerat med efterfrågedämpningen gav detta en ganska kraftig lättnad i efterfrågetrycket på de nämnda delmarknaderna.

2. Arbetsmarknadsutsikterna för 1966

Enligt statistiska centralbyråns juniräkning minskade antalet sysselsatta inom jordbruket med ca 8 1/2 procent både 1963—1964 och 1964— 1965. Minskningen 1965—1966 väntas fortgå i samma höga takt som de närmast föregående åren. Inom skogsbruket ökade avverkningarna 1964—

1965 endast 3 å 4 procent mot i den preliminära nationalbudgeten för

1966 beräknade 8 procent. Antalet sysselsatta inom stor skogsbruket minskade enligt statistiska centralbyrån med ca 5 1/2 procent och antalet dagsverken inom det enskilda skogsbruket med drygt 2 procent. Då avverkningarna innevarande år väntas minska med 3 procent synes minskningen i sysselsättningsvolym bli kraftigare än tidigare. Utslaget på antalet anställda torde dock inte bli lika starkt.

Antalet anställda arbetare inom industrin ökade enligt statistiska centralbyråns korttidsstatistik med inte fullt 1 procent 1964—1965. Antalet anställda män ökade med 0,4 procent och antalet anställda kvinnor med 2,9 procent. Baserade på de i kapitel IV redovisade produktionsprognoserna visas i nedanstående tablå de väntade förändringarna 1965—1966 i antalet anställda arbetare:

Procentuell förändring från 1965

Metall- och verkstadsindustri (exkl. varv) .............................. 0,5

Träindustri (exkl. sågverk) ............................................ 0

Massa- och pappersindustri ............................................ — 1

Livsmedels-, dryckes- och tobaksvaruindustri............................ — 0,5

Textil- och beklädnads-, läder-, hår och gummivaruindustri .............. — 4

Samtliga industrigrupper................................................ — 0,5

Inom byggnadsverksamheten beräknas antalet icke arbetslösa medlemmar i byggnadsfackens arbetslöshetskassor ha ökat med ca 1/2 procent 1964—1965. I nedanstående tablå visas de kvartalsvisa förändringstalen.

Förändring från föregående år (procent) 1965 1966

1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1 kv

1,1 1,6 0,6 —1,6 —5,4

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Som framgår av kapitel VII beräknas investeringarna i byggnader och anläggningar öka med ca 3 1/2 procent 1965—1966. Den erforderliga sysselsättningsökningen torde kunna uppskattas till ca 1/2 procent.

Balansen på arbetsmarknaden 1966

Ett försök till sammanvägning av de förväntade sysselsättningsförändringarna 1965—1966 tyder på en endast obetydlig sysselsättningsökning, mätt i antal. Den offentliga sektorn är den sektor som väntas få den kraftigaste sysselsättningsökningen.

Samtidigt är en viss ökning av arbetskraftsresurserna möjlig genom invandring av utländsk arbetskraft och anställning av gifta kvinnor som önskar övergå till förvärvsarbete ■—- låt vara att dessa resurser sett i ett längre perspektiv är ganska små. Möjligen kan man också räkna med ett visst underutnyttjande av arbetskraften i nuläget. Vid en jämförelse mellan åren 1965 och 1966 som helhet måste man dra slutsatsen att balansen på arbetsmarknaden borde bli betydligt bättre det senare året. (En sådan lättnad är också inkalkylerad i beräkningarna av löneglidningens storlek i kapitel VI.) Man kan inte ens utesluta att en del av de tillgängliga arbetskraftsresurserna kan bli outnyttjade. Deras karaktär gör dock att det är mindre sannolikt att t. ex. den registrerade arbetslösheten skulle öka kraftigt. Inte heller torde bristen på yrkesutbildad arbetskraft komma att minska väsentligt.

En totalkalkyl av detta slag kan i vissa fall bli tämligen missvisande eftersom den förutsätter en mycket hög rörlighet och snabb anpassning till efterfrågan hos arbetskraften. I ett under året 1966 accelererande förlopp kunde denna anpassning tänkas bli alltför långsam. Det bör därför påpekas att en viss acceleration mellan halvåren 1966 förutsätts i nationalbudgetens kalkyler, men att denna inte är så stark att slutsatsen om en även under andra halvåret 1966 kvarstående dämpning av trycket på arbetsmarknaden behöver rubbas. Särskilt gäller detta om man antar att den svåra vintern i början av året medfört ett visst underutnyttjande av den sysselsatta arbetskraften. Det är å andra sidan nödvändigt att göra en reservation för möjligheten av att uppsvinget mellan halvåren kommit att underskattas i nationalbudgetens beräkningar, varigenom det väntade läget på arbetsmarknaden kan ha kommit att framstå som alltför avspänt.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

75 VI. De enskilda konsumenternas ekonomi

1. De disponibla inkomsterna Löner

Den totala lönesumman, dvs. summan av alla anställdas kontantlön före skatteavdrag, har av statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet beräknats öka med 9 procent mellan 1964 och 1965. Vid beräkningen av lönesummeökningen 1964—1965 har hänsyn tagits till att arbetstagare vilka uppbär lön på veclcobas uppbar en veckolön mer under 1964 än under 1965. Vid lika antal avlöningsveckor de båda åren skulle lönesumman ha ökat med 10 procent. Till denna ökning på 10 procent har de avtalsmässiga löneökningarna uppskattats bidra med 4 3/4 procentenheter; löneglidningen, i vilken även effekter av övergång från lägre till högre betalda arbeten i viss mån ingår, har uppskattats bidra med ca 3 1/2 procentenheter samt nettoeffekten av sysselsättningsförändringar med 1 3/4 procentenheter. Det bör i detta sammanhang påpekas att statistiskt underlag för 1965 saknas inom ett flertal områden. Utöver kontantlönehöjningar tillkommer för företagen arbetskraftskostnadsökningar av generell natur i form av ATP-avgiftens ökning med 0,4 procentenheter och semesterförlängning med 3 dagar för stora grupper arbetstagare. För industriföretagen beräknas dessa förändringar medföra en kostnadsökning på 1 3/4 procent per arbetstimme för arbetarna; den avtalsmässiga löneökningen är för denna grupp beräknad till knappt 4 procent och löneglidningen till 5 3/4 procent. Arbetskraftkostnaderna mellan 1964 och 1965 har härigenom ökat med drygt 11 procent per arbetstimme beträffande industriarbetarna.

ökningen av lönesumman 1965—1966 beror bl. a. av de slutliga resultaten av de nu pågående avtalsförhandlingarna. Med hänsyn till hittills föreliggande avtalsresultat från LO/SAF-området räknar institutet med att lönesumman mellan kalenderåren 1965 och 1966 stiger med mellan 6 1/2 och 6 3/4 procentenheter till följd av avtalsmässiga löneökningar. Löneglidningen har förutsatts minska 1966 jämfört med 1965 med hänsyn till den tydliga tendensen till bättre balans på arbetsmarknaden vid början av innevarande år. Löneglidningen har förutsatts öka lönesumman 1965— 1966 med 2 3/4 procentenheter mot ca 3 1/2 procentenheter 1964—1965. Nettoeffekten på lönesumman av sysselsättningsförändringar har antagits bli 3/4 procentenhet. Lönesumman skulle härigenom komma att stiga med 10 procent mellan 1965 och 1966.

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Övriga inkomster

Jordbrukarnas inkomster från jordbruk minskade med omkring 2 procent 1964—1965 enligt jordbruksnämndens beräkningar. Jordbrukarnas inkomster från skogsbruk kan beräknas ha stigit icke obetydligt på grund av ökade virkespriser och även ökad virkesavverkning. Enligt mycket preliminära beräkningar kan därför jordbrukarnas sammanlagda inkomster uppskattas ha ökat med ca 6 procent 1964 och 1965.

För 1966, å andra sidan, förutses en nedgång i jordbrukarnas sammanlagda inkomster med drygt 8 procent. Jordbruksnämndens senaste beräkningar pekar på en minskning av inkomsterna från jordbruket med ca 11 procent 1965—1966. För skogsinkomsternas del pekar tillgängliga avverknings- och prisprognoser på en minskning 1965—1966 med drygt 5 procent.

Övriga enskilda företagares inkomster har antagits öka med 5 å 6 procent 1965—1966 eller samma stegring som mellan 1964 och 1965.

Hushållens kapitalinkomster netto visade en förhållandevis kraftig uppgång 1964—1965 som följd av bl. a. höjd räntenivå och ökade aktieutdelningar. För 1966 förutses en något lägre stegring eller drygt 10 procent.

Av tabell 1 framgår att faktorinkomsterna beräknas ha ökat med 9 procent 1964—1965, eller obetydligt mer än enligt beräkningarna framlagda i den preliminära nationalbudgeten. Vid den i föregående avsnitt förutsatta stegringen i lönesumman med 10 procent 1965—1966 skulle faktorinkomsterna totalt enligt här framlagda prognoser öka närmare 9 procent även 1965—1966.

De egentliga inkomstöverföringarna till hushåll beräknas ha ökat 19 procent mellan 1964 och 1965. Förutom de fr. o. in. andra halvåret i fjol förbättrade sociala förmånerna har kraftigt ökade kommunala transfereringar av olika slag bidragit härtill. Stegringstakten 1965—1966 har beräknats bli avsevärt lägre eller 13 å 14 procent. Beträffande folkpensionerna kan nämnas att dessa 1966 ökar till följd av ett standardtillägg fr. o. in. den 1 juli 1966 och — i enlighet med prisprognosen nedan för konsumentpriserna — två indextillägg. I fråga om utbetalningarna från socialförsäkringen kan ökningen 1965—1966 uppskattas bli av ungefär samma storlek som 1964—1965 eller ca 13 procent.

Direkta skatter, avgifter m. m. beräknas ha ökat med 19 procent 1964 och 1965. Bidragande till den relativt höga ökningen var främst följande förhållanden. Preliminärskattebetalningarna 1964 var till följd av preliminärskattetabellernas konstruktion detta år hållna i underkant. Detta synes ej ha varit fallet i fjol. Genom den låga inbetalningen av preliminärskatt 1964 blev vidare utbetalningarna av överskjutande skatt mot slutet av 1965 osedvanligt låga (och inbetalningarna av kvarskatt 1966 osedvanligt höga). Medverkande till ökningen i hushållens skatteinbetalningar 1964—1965 var även skattehöjningen per den 1 juli 1964 då preliminärskatteuttaget höjdes i samband med slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgiften.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

77 Tabell VI: 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1964—1966

Miljoner kronor i löpande priser

‘Häri ingår ej arbetsgivaravgifter; dessa uppgick 1964 till 3 464 miljoner kronor och 1965 till 3 914 miljoner kronor och beräknas uppgå till 4 518 miljoner kronor 1966. •Inkomstöverföringar från stat och kommun samt socialförsäkringsutfall.

•Häri ingår också av hushållen direkt inbetalda socialförsäkringspremier.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Innevarande års sammanlagda skatteinbetalningar från hushållssektorn beräknas överstiga fjolårets med drygt 12 procent. Sänkningen av de statliga skattesatserna från den 1 januari 1966 motverkas delvis av en relativt stor höjning i den kommunala utdebiteringen vartill kommer att kvarskatteinbetalningarna i år såsom ovan nämndes är avsevärt större än 1965.

Hushållens nettoinbetalning till det offentliga beräknas öka med ca 11 procent 1965—1966, dvs. väsentligt mindre än 1964—1965 då ökningen var 19 procent.

Hushållens premieinbetalningar till privat försäkring beräknas ha ökat med drygt 6 procent 1964—1965. För 1965—1966 kan förutses en något lägre ökningstakt för premieinbetalningarna. Till hushållen utbetalda försäkringsutfall förutses öka ungefär lika mycket 1965—1966 som 1964—1965, eller drygt 9 procent.

Disponibla inkomster

Förändringarna i hushållens olika inkomst- och utgiftsposter 1964— 1965 resulterade i en ökning av hushållens disponibla inkomster mellan dessa år med ca 7,5 procent innebärande en uppgång med ca 2 procent i fast penningvärde räknat. Ovan redovisade prognoser över inkomst- och

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

utgiftsutvecklingen för hushållen implicerar en uppgång i disponibelinkomsterna med ca 8,5 procent 1965—1966, vilket skulle motsvara en stegring med närmare 3 procent i fast penningvärde. Om lönesummans tillväxt såsom förutsätts i den reviderade finansplanen stannar vid 8 procent kan de disponibla inkomsternas ökning på motsvarande sätt uppskattas till drygt 7 procent eller realt ca 2 procent.

2. Konsumentpriserna Prisutvecklingen intill 1965

Från december 1964 till december 1965 steg konsumentpriserna enligt långtidsindex med 6,4 procent. I själva verket ger emellertid talet 6,2 procent en mera rättvisande föreställning om prisuppgången under loppet av år 1965. Detta är nämligen den höjning av index som erhålles om man bortser från sådan uppjustering av en delpost (tandläkararvode) vilken faktiskt avser tiden före 1 januari 1965. Mellan genomsnittslägena för 1964 och 1965 kan prisnivåns uppgång enligt konsumentprisindex beräknas till 5,3 procent.1

Prishöjningarnas fördelning mellan olika delar av konsumtionen kan belysas av följande sammanställning som avser utvecklingen under loppet avår 1965.

Genomsnittliga prisförändringar december 1964—december 1965

procent

Bostad...................... 10,8

Alkohol och tobak............ 7,6

Livsmedel .................. 6,9

Diverse varor................ 5,7

Tjänster (utom bostad)........ 5,6

Husgeråd och inventarier...... 4,9

Kläder och skor.............. 4,8

Bränslen och drivmedel ...... — 0,4

I den reviderade nationalbudgeten för 1965 anfördes senast vissa resultat av en prisanalytisk studie avseende perioden 1960—1964. Denna har nu utsträckts till att även omfatta 1965. För vart och ett av åren har indexhöjningarna uppdelats på ett antal komponenter som — förutom ändringar i den indirekta beskattningen — bl. a. utvisar jordbruksprisernas, bostadspostens och den internationella prisfaktorns kalkylmässiga andelar av den inträffade prisrörelsen. Vidare beaktas särskilt taxeutvecklingen för offentliga nyttigheter samt trendavvikelser i priserna på vissa färskvaror. Den restfaktor som härefter kvarstår representerar prishöjningar som kan hän-

1 Vid enkel medeltalsberäkning stannar uppgången vid 5,0 procent. Det högre talet 5,3 procent motiveras främst därav att vissa hyreshöjningar i verkligheten torde ha inträffat tidigare under året än vad som noterats i konsumentprisindex.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

79 Tabell VI: 2. Konsumentprisförändringar 1959—1965 uppdelade på komponenter samt prisprognos för 1966

(dec.—dec.)

1 Härunder beaktas ej effekten av skatteförändringar avseende tidigare produktionsled (exempelvis oms å byggnadsråvaror).

“Beträffande beräkningen av den internationella prisfaktom hänvisas till s. 94 — 95 i den preliminära nationalbudgeten för 1965.

* De färskvaror som avses är inhemska grönsaker, bär och äpplen samt fisk.

4 Talen inom parentes enligt den reviderade finansplanens alternativ för lönesummans ökning.

föras till från internationell konkurrens skyddade näringsgrenar exklusive bostadsförvaltning, offentliga nyttigheter och jordbruk. Det framgår av tabellen att prisuppgången inom dessa områden trots en snabbare lönekostnadsstegring under 1965 hållit sig tämligen oförändrad jämfört med närmast föregående år. Att index totalt sett stigit väsentligt snabbare under 1965 än under 1964 förklaras i första hand av att den indirekta beskattningen höjts och vidare av att bostadspostens uppgång accelererat. — Den faktiska prisuppgången 1965 har i någon mån överträffat prognoserna. Importprisernas förväntade bidrag till prisuppgången har i stort sett uteblivit medan däremot bostadsposten och priserna på vissa inhemska färskvaror (såsom äpplen och lingon) stigit över förväntan.

Prisutsikter för 1966

Från december till mars 1966 steg konsumentprisindex med 1,9 procent. Ungefär två femtedelar av denna prisuppgång kan återföras på ökade indirekta skatter. Beaktas vidare en ytterligare höjning av bostadsposten samt stegrade bränslepriser, ger detta sammanlagt förklaring till inemot två tredjedelar av den inträffade prisökningen under denna tid.

Från mars 1965 till mars 1966 har konsumentprisindex stigit 7 1/2 procent (eller närmare bestämt med 7,6 procent utan korrektion för posten tandläkararvode, vilket med sådan korrektion torde motsvara 7,4 procent).

80 Kangl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Vid bedömningen av prisutsikterna för 1966 — eller närmare bestämt för hela perioden december 1965 — december 1966 — har i anslutning till tidigare beräkningar följande faktorer beaktats:

1. Lönekostnadsstegringarnas sannolika genomslag inom de från internationell konkurrens skyddade näringsområdena.

2. Speciella prisförändringar som sker i anslutning till särskilda regler eller beslut (avser främst bostäder och jordbruksprodukter).

3. Direkta återverkningar av den internationella prisutvecklingen.

4. Tillfällighetsbetonade prisförändringar.

5. Beslutade ändringar i den indirekta beskattningen.

(1) Med utgångspunkt från avsnittet om lönerna kan arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda överslagsvis beräknas stiga med 9 1/2 procent. Under förutsättning att lönekostnadsförändringarna under 1966 får samma genomslagsförmåga i prissättningen som antagits vid motsvarande beräkningar de närmast föregående åren, kan återverkan härav enligt punkt 1 anslås till 2,0 procent. Det prisbildningsområde som inbegrips under denna kalkyl motsvaras i tabellen av restfaktorn jämte posten diverse taxor. Eftersom 1966 synes komma att kännetecknas av en förhållandevis betydande taxehöjning inom de statliga affärsverken har det funnits skäl att justera upp den sammanlagda priseffekten under punkt 1 till 2,2 procent.

Om lönesummans tillväxt stannar vid 8 procent, vilket förutsättes i den reviderade finansplanen, kan lönekostnadsstegringen uppskattas till 7 1/2 procent och den sammanlagda priseffekten under punkt 1 kan vid mekanisk tillämpning av kalkylen anges till 1,7 procent. I detta fall förutsätts emellertid att företagen inte kan utta hela den kostnadsmässigt beräknade prisstegringen, varför restfaktorn inkl. taxor i detta fall antas komma att svara för en priseffekt om 1,5 procent.

(2) I fråga om bostadsposten visar en förnyad kalkyl på en uppgång med 6 procent under loppet av 1966. Inverkan på totalindex av bostadspostens uppgång blir under sådana förutsättningar -f- 0,6 procent.

I fråga om jordbrukspriserna har det inte funnits anledning att frångå den bedömning som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. De provisoriska jordbruksavtalens bestämmelser om kompensation till jordbrukarna för högre levnadskostnader (det s. k. inflationsskyddet) samt ersättning för stegrade driftskostnader (enligt jordbrukets kostnadsprisindex genom 3-procentsregeln) uppskattas sålunda medföra en höjning av partiprisnivån för jordbruksprodukter under loppet av 1966 om ca 3 procent. Detta torde motsvara omkring 1 procent på hela livsmedelsposten och ca 0,3 procent på totalindex.

(3) Med avseende på den internationella prisutvecklingens direkta återverkningar på konsumentpriserna i Sverige under 1966 har den senaste tidens utveckling givit anledning till någon upprevidering av de preliminära

81 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

kalkylerna. Prisstegringsimpulser utifrån förutsätts sålunda komma att påverka konsumentprisnivån med eu nettoeffekt motsvarande 0,4 procent under loppet av år 1966. Härunder beaktas även den motverkande effekten av sänkta Eftatullar fr. o. in. 1 januari 1966.

(4) Tillfällighetsbetonade prisförändringar (avseende exempelvis grönsaker, frukt, färsk fisk) är såsom alltid svåra att förutse. Med hänsyn till den osedvanligt kraftiga prisuppgång av dylik art som förekom under 1965 har det förefallit rimligt att inte förutsätta någon speciell prisökning av detta slag under 1966.

(5) De höjningar av den indirekta beskattningen som trätt i kraft i bör-i jan av året kan vid fullt genomslag beräknas medföra en höjning av konsumentprisnivån med något mer än 0,7 procent. Beaktas härtill även verkan av sänkta finanstullar fr. o. m. 1 juli på kaffe, bananer och kryddor kan nettoeffekten under loppet av 1966 uppskattas till omkring 0,7 procent.

Sammanfattas de olika priseffekterna under punkterna 1—5 ovan erhålls som resultat att konsumentprisnivån under loppet av 1966 kan förväntas stiga 4,2 alternativt 3,5 procent. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1965 och 1966 kan den troliga förändringen anges till 5,5 alternativt 5,1 procent.1 Dessa förändringstal är påverkade av de skärpningar som vidtagits i den indirekta beskattningen inte blott under första kvartalet 1966 utan även per den 1 juli 1965.

En allmän förutsättning för dessa beräkningar har varit att kostnadsförändringar i erfarenlietsmässig grad slår igenom i konsumentpriserna, vilka dock ej antas bli påverkade av någon överskottsefterfrågan på varumarknaden. Tillförseln av varor utifrån förutsätts vara ohämmad; härav följer att prisnivån i väsentlig mån har internationell förankring. I det lägre alternativet tänkes konsuintionsefterfrågan bli så begränsad att inte hela den kostnadsmässigt beräknade prisstegringen kan uttas.

3. Den privata konsumtionen

Mellan åren 1964 och 1965 beräknas den privata konsumtionen ha ökat med 9,3 procent i värde och 4,1 procent i volym. Som jämförelse kan nämnas att den volymmässiga ökningen 1963—1964 var 5,3 procent. På grund av höjningen av omsättningsskatten den 1 juli 1965 blev konsumtionsökningen mycket ojämnt fördelad över året. Således var den volymmässiga konsumtionsökningen 7,4 procent mellan första halvåren 1964 och 1965, medan ökningen mellan motsvarande andra halvår inskränkte sig till 0,8 procent.

Av den privata konsumtionens delgrupper, varaktiga varor, livsmedel, övriga icke varaktiga varor och tjänster, brukar de varaktiga varorna upp-

1 En ojusterad medelstalsberäkning som företas utan att man beaktar de ovan berörda korrektionerna för 1965 av posterna bostad och tandläkararvode kan förmodas visa en uppgång med ytterligare inemot en halv procent.

6 Bihanq till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga S

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram VI: 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1962—1966

Index: 1962 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Disponibel inkomst

Varaktiga varor

Konsumtion

Tjänster

Icke varaktiga varor

l_i_1_1_I_I I_I-i-I-i-

1962 1963 1964 1965 1966 1962 1963 1964 1965 1966

Källa: Konjunkturinstitutet.

visa den högsta ökningstakten. Mellan åren 1964 och 1965 ökade dock gruppen övriga icke varaktiga varor kraftigast, med 6,3 procent i volym mot 4,3 procent för de varaktiga varorna. Av de varaktiga varorna var det framför allt inventarierna som visade en osedvanligt låg ökningstakt. Gruppen livsmedel och tjänster ökade med 1,2 respektive 3,9 procent i volym. Den ojämna konsumtionsutvecklingen över året är speciellt framträdande inom gruppen varaktiga varor. Mellan första halvåret 1964 och första halvåret 1965 var den volymmässiga konsumtionsökningen för denna grupp 13,9 procent. För motsvarande andra halvår redovisas däremot en konsumtionsminskning på 4,5 procent för de varaktiga varorna.

Den privata konsumtionen år 1966 har prognoserats på basis av det erfarenhetsmässiga sambandet mellan å ena sidan den halvårsvisa konsumtionsvolymen och å andra sidan den disponibla inkomsten i fast pris samt förändringen i denna. Enligt denna metod erhålles mellan år 1965 och 1966 en volymmässig konsumtionsökning på ca 3 procent.

Av konsumtionens delgrupper beräknas de varaktiga varorna uppvisa den kraftigaste volymmässiga ökningen, drygt 4,5 procent. Nyinköpen av personbilar, som ingår bland de varaktiga varorna, beräknas uppvisa en ovanligt låg ökningstakt mellan åren 1965 och 1966. Detta sammanhänger med att de tidigare årens ökningstakt sannolikt påverkats i höjande riktning av den nya lagstiftningen om ombesiktning av äldre fordon. Varugruppen

83 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

övriga icke varaktiga varor beräknas öka med 3,3 procent i volym. För livsmedelskonsumtionen och tjänsterna redovisas de lägsta prognoserna: 1,7 respektive 2,8 procents volymmässig ökning.

Om den disponibla inkomstens tillväxt i fasta priser enligt tidigare givna förutsättningar stannar vid ca 2 procent kan konsumtionsvolymens tillväxt med motsvarande prognosmetod uppskattas till 2,5 procent.

Dihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga S

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

VII. Investeringarna

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden

Bostäder

Fortfarande preliminära beräkningar anger för 1965 en ökning med 2 1/2 procent av bostadsinvesteringarna exklusive underhåll. Ökningen fördelar sig med 2 procent på flerfamiljshusen och 4 procent på småhusen.

Den förda bostadsbyggnadspolitiken under 1965 syftade till väsentligt lägre igångsättning än 1964, då bostadsbyggnadsprogrammet avsevärt överskreds och nära 97 000 lägenheter påbörjades. En nedskärning till 88 000 igångsatta lägenheter angavs som bostadsbyggnadsprogram för 1965. Den del av bostadsbyggandet som regleras via de statliga låneramarna sattes till 82 000 lägenheter samtidigt som byggandet utan statliga lån antogs komma att uppgå till resterande 6 000 lägenheter. Ett överskridande av programmet med närmare 5 000 lägenheter har registrerats i igångsättningsstatistiken för 1965. Fördelningen på lägenheter med respektive utan statliga lån är inte fullständigt statistiskt belyst men enligt en något osäker uppskattning skulle antalet igångsatta lägenheter med statliga lån ha rört sig omkring 80 000 istället för bostadsbyggnadsprogrammets 82 000 medan för byggandet utan statliga lån den registrerade igångsättningen skulle innebära en ungefärlig fördubbling av de i programmet förutsedda 6 000 lägenheterna. I byggandet utan statliga lån ingick närmare 3 000 lägenheter med räntebidrag, en statlig stödform som tidigare år endast i obetydlig omfattning kommit till användning för lägenheter utan statliga lån.

Den ekonomiska politiken under 1965 inriktades bl. a. på att lätta trycket på byggnadssektorn. Övertrycket 1964 hade medfört osedvanligt hög löneglidningstakt inom byggnadsverksamheten samtidigt som tillströmningen av arbetskraft till sektorn var stor. Då igångsättningen av lägenheter under första kvartalet trots ett nedskuret bostadsbyggnadsprogram blev högre än samma kvartal 1964 blev en dämpning av igångsättningen nödvändig under de kommande kvartalen. En sådan dämpning åstadkoms därefter genom kreditpolitiska åtgärder under andra och tredje kvartalen. Under fjärde kvartalet ökade åter igångsättandet och genom den opåräknade kraftiga ansvällningen av igångsatta projekt under december kom en relativt sett hög andel av årets igångsättning att falla på sista kvartalet.

I investeringsprognosen 1966 förutser konjunkturinstitutet en igångsättning innevarande år på 92 000 lägenheter; ett antal motsvarande gällande bostadsbyggnadsprogram. Överensstämmelsen mellan prognos och program

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

85 Tabell VII: 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1961—1966

Anm. Samtliga inom parentes angivna uppgifter är prognosticerade. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

bygger på flera förutsättningar. För det första förutsättes att igångsättningen innevarande år ur 1967 års ram blir av samma storlek som igångsättningen 1965 ur 1966 års ram dvs. mellan 1 000 och 2 000 lägenheter. För det andra förutsätter institutets prognos att stocken lånebeviljade men ej igångsatta lägenheter vid slutet av detta år blir närmare 5 000 lägenheter dvs. en stock motsvarande den vid utgången av 1965. Av institutionella skäl föreligger alltid vid årsskiftena en stock lånebeviljade men ännu ej igångsatta lägenheter. Som regel gäller att denna stock sjunker under år med relativt liten igångsättning under årets sista del och att den stiger under år med relativt stor igångsättning under årets sista del. Detta sammanhänger med den eftersläpning som normalt finns från preliminärt lånebeslut till igångsättning för i första hand större byggen med igångsättningen fördelad på etapper. Såsom framgår nedan har institutet räknat med förhållandevis liten igångsättning under sista kvartalet 1966. Detta kan medföra att antalet lånebeviljade men ej igångsatta lägenheter som balanseras över till 1967 blir mindre än de 5 000 lägenheter som på motsvarande sätt gick över från 1965 till 1966. Genom åtgärder från i första hand bostadsmyndigheternas sida kan emellertid tillses att detta inte medför att igångsättningen i år blir större än 92 000 lägenheter.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Fördelningen av årets igångsättning på olika kvartal har institutet bedömt icke komma att överensstämma med den ursprungligen eftersträvade, vilken skulle ha inneburit en kvartalsfördelning liknande den för 1964. Den otjänliga väderleken under sista delen av 1965 och början av detta år har försenat projekt över hela byggnadssektorn vartill kommer att den opåräknat höga igångsättningen vid slutet av förra året kräver extra byggresurser från våren räknat. Utrymme för en igångsättning under våren av relativt sett samma storlek som 1964 torde sannolikt ej föreligga. Institutets investeringsberäkningar bygger därför på att en förskjutning av igångsättningen från andra till tredje kvartalet av 5 000 lägenheter kommer till stånd. Vidare har i investeringsberäkningama antagits att av det statistiskt redovisade igångsättandet december 1965, 5 000 lägenheter gångsattes endast formellt. Dessa lägenheter har med hänsyn till den stränga vintern antagits bli realt igångsatta först i mars 1966. Dessa båda senareläggningar av igångsättningen i institutets beräkningar, har haft en neddragande effekt på dess prognos över investeringsvolymens förändring 1965—1966.

Flerfamiljshusens byggnadstider är till större delen kända för under 1964 igångsatta lägenheter. För småhusen var vid tidpunkten för institutets investeringsberäkningar byggnadstiderna kända för hus färdigställda 1964 men ej senare. För påbörjade flerfamiljshus 1965 har antagits obetydligt förkortade byggnadstider jämfört med 1964 medan de antagna byggnadstiderna för småhus igångsatta efter 1963 innebär någon förlängning jämfört med 1963. För igångsättningen 1966 har för både flerfamiljshus och småhus antagits oförändrade byggnadstider jämfört med 1965. I den preliminära nationalbudgeten förutsågs att en relativt betydande förkortning av byggnadstiderna skulle komma till stånd under 1966 med hänsyn till utsikterna till fortsatt lättnad i efterfrågetrycket i byggnadssektorn. Den stränga vintern 1965—66 torde emellertid ha inneburit ett så stort kapacitetsbortfall för byggnadssektorn att en förkortning av byggnadstiderna icke längre synes sannolik.

Under ovan angivna förutsättningar skulle bostadsinvesteringarna exklusive underhåll minska med 1 procent från 1965 till 1966 och nedgången beräknas vara ungefär densamma för såväl flerfamiljshus som småhus. Denna beräkning tar emellertid ej hänsyn till de produktionshämmande effekterna av den övernormalt stränga vintern. En schablonmässig korrigering av beräkningarna har därför måst genomföras. Det har därvid antagits att klimatsvårigheterna genomsnittligt orsakat en halv månads avbrott för ej taklagda hus. Effekten härav på första kvartalets investeringsvolym beräknas till omkring 9 procent men utslaget på hela året är effekten mycket liten, mindre än en procent, eftersom det delvis är fråga om en omfördelning av investeringsvolymen mellan de olika kvartalen inom året. Efter denna korrigering av beräkningarna anger de en minskning av bostadsinvesteringarna exklusive underhåll med 2 procent 1965—1966. Med

87 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

en antagen ökning av bostadsunderhållet med 2 procent skulle investeringsvolymen inklusive underhåll minska med en procent mellan 1965 och 1966.

Antalet färdigställda lägenheter, som 1965 var närmare 97 000, uppskattas för 1966 till omkring 90 000.

Industri

De sedan tre år stagnerande industxiinvesteringarna vände under fjolåret uppåt och enligt preliminära utfallsuppgifter, baserade på den enkätundersökning statistiska centralbyrån utförde i februari, skulle omsvängningen varit något mer markerad än vad som räknades med i den preliminära nationalbudgeten. Säsongrensade halvårssiffror (se diagram 1) visar att expansionen satte in under andra halvåret 1965 för såväl byggnads- som maskininvesteringar. Procentuellt sett var ökningen från första till andra halvåret störst på byggnadssidan, omkring 20 procent, och här torde det

Tabell VII: 2. Verkställda respektive planerade investeringar inom industrin 1965 och 1966 enligt investeringsenkät i februari 1966

Investeringar exklusive reparationer och underhåll. Miljoner kronor

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Enkäten innefattar även uppgifter om industrins investeringar i bostäder. Dessa är ej medtagna i redovisningen ovan. Statistiska centralbyrån har nivåkorrigerat årets februarienkät, eftersom februarienkäten, liksom enkäterna i augusti och november på grund av urvalets storlek erfarenhetsmässigt ger en något lägre nivå än den större undersökningen i maj. I tabellen har icke nivåjusterade värden använts.

Källa: Statistiska centralbyrån.

88 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Diagram VII:1. Investeringar i bostäder, exkl. underhåll och inom egentlig industri 1960—1966

Index: 1959 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Investeringar inom egentlig industri

Investeringar i bostäder

Totalt, inkl. underhåll

Byggnader och anläggningar, exkl. underhåll

180 -

Flerfamiljshus

Maskiner m. m., exkl. underhåll

Småhus

Underhåll, totalt

no -

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Anm. Den tunt streckade kurvan anger totala antalet igångsatta lägenheter i säsongrensade halvårssiffror.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

utrymme på byggnadsmarknaden som bostadsinvesteringarnas nedgång under loppet av 1965 skapade ha spelat in. Helårsökningen mellan 1964 och 1965 beräknas nu till 8 1/2 procent för byggnads- och 10 1/2 procent för maskininvesteringarna inklusive underhåll.

Kraftigt stegrad investeringsaktivitet redovisas i de planer företagen uppgivit för 1966 avseende investeringar exklusive underhåll. I tabell 3 och 4 anges investeringsplanerna som procentuella förändringstal på helårs- respektive halvårsbasis samt tidigare års planer och utfall i löpande och fasta priser. Med ledning av tidigare avvikelser mellan planer och utfall har nu angivna planer i fasta priser justerats till de förändringstal som i tabell 3 och 4 angivits inom parentes. Exklusive underhåll antas industriinvesteringarna

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

89 Tabell VII: 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1957—1966

Investeringar exklusive reparationer och underhåll. Procentuell förändring

Byggnader och anläggningar Löpande priser

Planerat i mars1 samma år Faktiskt inträffad förändring ............

Differens............

-3

1959-

1960- 1961- 1961 1962

1962-

1963-

1964- 1965— 1965 1966

18 Fasta priser

Planerat i mars1 samma år Faktiskt inträffad förändring ............

Differens............

-3

Maskiner m. m.

Löpande priser Planerat i mars1 samma år Faktiskt inträffad förändring ............

Differens............

-1

Fasta priser

Planerat i mars1 samma år Faktiskt inträffad förändring ............

Differens............

-2

(17)

(17)

1 Februari fr. o. m. planerna för år 1963.

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Enkäterna innefattar även uppgifter om industrins investeringar i bostäder. Dessa är ej medtagna i redovisningen ovan. Statistiska centralbyrån har nivåkorrigerat årets februarienkät, eftersom februarienkäten liksom enkäterna i augusti och november på grund av urvalets storlek erfarenhetsmässigt ger en något lägre nivå än den större undersökningen i maj. I tabellen har icke nivåjusterade värden använts. Utfallssiffrorna för utvecklingen 1964—1965 är preliminära. Uppgifterna inom parentes är prognosticerade värden.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

komma att öka mellan 1965 och 1966 med 17 procent för såväl byggnader som maskiner.

Innebörden av en prognos, erhållen genom en rent mekanisk justering av företagens planuppgifter, har berörts i tidigare nationalbudgetar. Avgörande för företagens realiserande av sina investeringsplaner torde vara

i vilken utsträckning läget på byggnadsmarknaden, leveranstiderna för maskiner samt möjligheterna till investeringsfinansiering stämmer överens med företagens förväntningar vid den tidpunkt då planerna gjordes upp. Därtill kommer den planpåfyllnad med nya investeringsobjekt som, förutom att vara beroende av ovannämnda faktorer, bl. a. även kan antas sammanhänga med ändrade konjunkturförväntningar inom varje industribransch för sig. Den mekaniska justering som här gjorts av planerna för

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell VII: 4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1962—1966

Investeringar exklusive reparationer och underhåll. Procentuell förändring

Anm. Se anmärkning till tabell 3.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

1966 förutsätter att den samlade effekten av faktorerna ovan blir av samma storleksordning 1966 som närmast föregående år, eftersom de i efterhand konstaterade avvikelserna mellan planer och utfall för dessa år varit normgivande för den företagna justeringen. Att en i och för sig kanske otillåtligt förenklad prognosmetod tillämpas sammanhänger bl. a. med att information om de med investeringsplanerna förknippade förväntningarna saknas.

Uppgifter om planerade underhållsinvesteringar samlas inte in från företagen. För byggnadsunderhållet har antagits en ökning med 5 procent och för maskinunderhållet 3 procent mellan 1965 och 1966. Inklusive underhåll skulle byggnadsinvesteringarna öka med 14 1/2 och maskininvesteringarna 12 1/2 procent under 1966 jämfört med 1965. Totalt innebär prognosen ungefär samma ökning för industrins investeringar, omkring 13 procent, som anges i den preliminära nationalbudgeten, men en viss omfördelning har skett från maskin- till byggnadsinvesteringar.

Liksom föregående år har i årets februarienkät infordrats uppgifter om investeringsplanerna för nästkommande år från ett litet urval företag. Uppgifterna bör tolkas med försiktighet innan en serie jämförande observationer

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

91 Diagram VII: 2. Investeringar inom egentlig industri, exkl. underhåll, totalt och uppdelade på branscher 1961—1966

Index: 1960 = 100. 1959 års priser

Kemisk- och kem.tekn. industri

Övrig industri

Massa- och pappersindustri

Verkstadsindustri, exkl. varv

Järn- och stålverk

Totalt

Anm. De branschvisa prognoserna för 1966 får anses något osäkrare än prognosen för totala industrin.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

över planer och utfall erhållits. Nu erhållna planuppgifter för 1967 ligger emellertid klart över dem som avgavs vid samma tid förra året avseende 1966 och detta synes indikera en fortsatt uppgång i industriinvesteringarna även nästa år. Planuppgifterna anger stark expansion på byggnadssidan.

Utvecklingen under den närmast gångna femårsperioden samt de justerade planerna för innevarande år för de i investeringshänseende tyngst vägande industribranscherna illustreras i diagram 2. Expansionen synes för närvarande vara ytterst kraftig inom den kemiska och kemisk-tekniska industrin. Med i bilden bör emellertid tas att här ingår enstaka mycket stora investeringsprojekt. Stark expansion uppvisar också verkstadsindustrin exklusive varv medan järn- och stålverken och massa- och pappersindustrin utmärks av mera måttlig stegringstakt. Gruppen övriga branscher, som domineras av konsumtionsvaruindustri, uppvisar stagnation eller nedgång sedan 1963.

92 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Övriga privata investeringar

Den restriktiva igångsättningspolitik som bedrivits inom byggnadsområdet handel in. in. sedan början av 1965 avbröts tillfälligtvis under fjolårets sista kvartal då en ovanligt hög igångsättning kunde registreras. Drygt 37 procent av fjolårets totala igångsättning blev förlagd till årets sista kvartal. Genomsnittet för de närmast föregående fyra åren har legat vid 29 procent. Trots den kraftiga ökningen av påbörjandet i slutet av 1965 blev igångsättningen väsentligt lägre 1965 än under tidigare år. Fram till 1964 expanderade investeringarna inom handel m. m., men genom den lägre igångsättningen i fjol avstannade tillväxten i investeringarna inom detta byggnadsområde och i stället kan en svag volymmässig nedgång noteras mellan 1964 och 1965.

Med stöd av hittills i år känd igångsättning för månaderna januari och februari och länsarbetsnämndernas prognos t.o.m. tredje kvartalet i år har i beräkningen för 1966 antagits att igångsättningen fortsätter att sjunka

1966. I prognosen för 1966 räknar man sålunda med en fortsatt restriktivitet i fråga om igångsättningstillstånd för nyinvestering inom handel m. m. Enligt nu aktuella beräkningar bedöms igångsättningsminskningen 1965 och 1966 medföra att investeringsvolymen sjunker med 9 procent 1966.

Enligt senaste varvsenkäten från i mars i år uppgick investeringarna i handelsflottan 1965 till ca 450 miljoner kronor, en minskning gentemot 1964 på knappt 30 procent. Denna nedgång i rederiernas investeringar kan främst återföras på en kraftig leveransminskning från svenska varv. Under fjolåret var svenska varvens exportleveranser större än något tidigare år. Bidragande orsak till minskningen av investeringarna i handelsflottan har även varit eu osedvanligt stor utförsel av begagnade fartyg. Någon motsvarande importökning, som skulle ha uppvägt den stora exportförsäljningen av fartyg, ägde ej rum utan importökningen 1964—1965 kom att bli förhållandevis måttlig.

Vårens varvsenlcät indikerar, liksom varvsenkäten från november 1965, en avsevärd ökning i investeringarna i handelsflottan mellan åren 1965 och 1966. Som framgår av tabell 5 beräknas den procentuella ökningen 1965— 1966 uppgå till ca 110 procent, en uppgång som saknar motsvarighet under den senaste 5-årsperioden. Jämfört med år 1964 beräknas investeringarna bli ca 50 procent större 1966. Redan verkställda och aviserade försäljningar av begagnade fartyg till utlandet tyder på att exporten av begagnade fartyg 1966 kommer att bli nästan av samma storleksordning som 1965. Därmed blir nettotillskottet från utlandet helt beroende av importens storlek. Denna, till övervägande del bestående av nybyggen, bedöms enligt nu tillgängliga uppgifter över svenska rederiers beställningar utomlands, stiga till det dubbla jämfört med 1965. Dessutom förutses en kraftig omsvängning äga rum mellan 1965 och 1966 vad gäller leveranserna från svenska varv. I mot-

93 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

sats till föregående år beräknas de inhemska leveranserna till handelsflottan i år komma att öka och motsvaras av en betydande leveransminskning till utländska rederier.

De statliga investeringarna

Enligt nu aktuella beräkningar ökade den totala investeringsvolymen inom den statliga sektorn med 1 procent mellan 1964 och 1965. Ökningen fördelar sig med 1 1/2 procent på byggnader och anläggningar och med 1 procent på maskiner m. m.

Uppgifterna om de statliga affärsverken baseras på en investeringsenkät, som insamlats av statistiska centralbyrån under februari månad. Denna tyder på att affärsverkens totala investeringar ökat med 4 procent i volym

1964— 1965. ökningen kan helt hänföras till byggnadsinvesteringarna och främst till televerkets byggnadsinvesteringar. För 1966 beräknas emellertid televerkets expansionstakt avta, vilket skulle innebära att den totala investeringsvolymen för de statliga affärsverken ökar med 2 1/2 procent mellan 1965 och 1966. Detta är en något lägre siffra jämfört med vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten.

Investeringarna i statliga vägar har, enligt vad senaste uppgifter anger, minskat med 2 1/2 procent 1964—1965. Den omständigheten att beredskapsarbeten ingår som en betydlig del av kostnaderna för väginvesteringarna gör givetvis prognosen för 1966 osäker. I föreliggande beräkningar antas en volymökning på 1 procent.

De statliga myndigheternas (exkl. försvarets) byggnadsinvesteringar, som huvudsakligen utgörs av delfonder inom statens allmänna fastighetsfond, har under de senare åren företett en kraftig ökningstakt, vilket framför allt är att hänföra till upprustningen av universitet och högskolor. Mellan 1964 och 1965 torde de totala investeringarna ha ökat med omkring 21 procent i volym. För 1966 väntas emellertid en dämpning i expansionstakten främst beroende på ökad restriktivitet med igångsättningstillstånden för olika byggnadsprojekt, vilket framtvingat en nedskärning av tidigare uppgjorda investeringsplaner. Sålunda beräknas de statliga myndigheternas totala byggnadsinvesteringar öka med omkring 12 1/2 procent i volym

1965— 1966.

Planerna för försvarets fastighetsfond har tidigare indikerat en kraftig ökning för 1966. Med hänsyn till den av konjunkturpolitiska skäl beslutade nedskärningen av de militära investeringarna, som drabbar byggnadsinvesteringarna med ca 100 miljoner kronor i löpande priser för budgetåret 1966/67, torde man få räkna med en klart mindre ökning mellan 1965 och 1966.

Försvarets maskininvesteringar, som utgör ca 90 procent av de totala militära investeringar beräknas ha ökat med 3 procent 1964—1965. För 1966 emotses, enligt de uppgifter om beräknad medelsförbrukning som nu före-

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram VII: 3. Byggnads- och masksninvesteringar, ink!. underhåll, totalt och nppdelat på sektorer 1960—1966

Index: 1960 = 100. 1959 års priser

Byggnader och anläggningar

Totalt

no

100 Bostäder

Industri

180 -

Övriga kommunala

Maskiner, m.m.

Totalt, inkl. handelsflottan

100 -

Totalt, exkl. handelsflottan

140 -

Industri

140 -

Övriga privata, exkl. handelsflottan

Övriga offentliga, exkl. handelsflotta!

L

i

i

1960 1961 1962 1963 1962 1965 1966

Anm. I varje deldiagram är resp. total inlagd som en tunt streckad kurva. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

J_J

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

ligger, en svag ökning, ca 1 1/2 procent, trots den konjunkturbetingade neddragningen med ca 240 miljoner kronor för budgetåret 1966/67. Detta förklaras av en kraftig uppgång under första halvåret 1966 för främst maskinunderhållet.

95 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

För hela den statliga sektorn innebär prognosen för 1966 en ökning av byggnadsinvesteringarna med 3 1/2 procent medan maskininvesteringarna väntas öka med 2 procent. Totalt ger detta en ökning med 2 1/2 procent 1965—1966.

De kommunala investeringarna

Uppgifterna om de kommunala investeringarna bygger på en enkät över de borgerliga primärkommunernas och landstingens investeringar och investeringsplaner, som insamlats av statistiska centralbyrån under februari— mars 1966. Denna innehåller dels det preliminära utfallet för andra halvåret 1965, dels investeringsplanerna för 1966.

Totalt sett beräknas de kommunala investeringarna (inkl. underhåll, exkl. bostäder) ha ökat med 9 1/2 procent i volym mellan 1964 och 1965. För byggnads- och anläggningsinvesteringarna redovisas en stegring med 11 1/2 procent, medan investeringar i maskiner m. m. visar en nedgång med 5 procent.

En uppdelning på förvaltningsgrenar visar att den starkaste expansionen skett för gator och vägar, byggnader för sociala ändamål samt hälso- och sjukvård.

För 1965—1966 indikerar marsenkäten en ökning av kommunernas totala investeringar med 8 å 9 procent i volym. Enkätens uppgifter innebär att kommunerna dels omfördelat sina investeringsplaner mot ökad andel underhållsinvesteringar dels skurit ned sina investeringsplaner totalt sett, allt i jämförelse med föregående rapporttillfälle i november 1965. Då angav kommunenkäten en ökning av investeringarna totalt med 10 å 11 procent 1965—1966. Denna prognossiffra drogs ned till 8 procent i den preliminära nationalbudgeten med hänsyn till att den ekonomiska politiken 1966 deklarerats syfta till en sådan begränsning av ökningstakten för kommunernas investeringar.

I tablån nedan återges nu aktuella investeringsplaner för de borgerliga primärkommunerna och landstingen samt faktiska förändringar i deras investeringar de senaste åren (procentuell förändring från föregående år i fasta priser:)

1 Storstockholm, Storgöteborg och Malmö—Lundområdet enligt bostadsstyrelsens definition. 3 preliminära siffror.

3 korrigerade enkätvärden.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Som framgår av tablån skulle ökningstakten för städernas investeringar bromsas upp kraftigt i år. Begränsningen i kommunernas investeringsplaner kan främst återföras på reducerade planer hos städerna. Det är samtidigt bekant att den restriktiva kreditpolitiken gentemot kommunerna i första hand påverkar städernas finansieringsförhållanden. Det ligger därför nära till hands att förmoda att nedskärningen i deras planerade investeringar sedan november förra året har samband med den förda kreditpolitiken. Även den restriktiva byggnadstillståndsgivningen gentemot kommunerna kan antas ha medverkat till nedrevideringen av planerna.

För landskommunernas del pekar planerna på en hög ökningstakt 1966 efter den till synes tillfälliga dämpningen under fjolåret. Landskommunerna inom storstadsregionerna förefaller nu vara inne i en starkt expansiv fas. En bidragande faktor torde härvid vara den nu pågående förskjutningen av bostadsbyggandet mot storstadsregionerna, vilket ökar trycket på kommunerna där att verkställa för- och efterinvesteringar till bostäder. Även övriga landskommuner visar en relativt hög investeringsökning 1965—1966; detta sammanhänger eventuellt med att flera av dessa kommuner har en relativt förmånlig inkomstutveckling i år till följd av den nya och för flertalet landskommuner gynnsamma utformningen av skatteutjämningsbidraget till kommunerna. Landstingens investeringsplaner anger en fortsatt mycket kraftig investeringsexpansion i år. Hur stor del av den i marsenkäten angivna investeringsefterfrågan från landstingens sida, som i år kan komma att avledas genom de nya bestämmelserna om igångsättningstillstånd för sjukhusbyggen, är ännu ej möjligt att bedöma. I avsnitt 3 till detta kapitel presenteras beräkningar över investeringsutvecklingen 1965—1966 med stöd av arbetsmarknadsstyrelsens statistik över faktisk igångsättning av byggnadsoch anläggningsarbeten jämte länsarbetsnämndernas prognoser över igångsättningar detta år. De uppgifter som där presenteras för den kommunala sektorn indikerar en nedgång i kommuninvesteringarna 1965—1966. Kalkylerna täcker ungefär hälften av de totala kommunala investeringarna i byggnader och anläggningar och är utförda med grov metodik. Eventuellt kan emellertid beräkningsresultatet tolkas så att länsarbetsnämnderna hai en mer realistisk uppfattning än kommunerna själva om möjligheterna till igångsättning av kommunbyggen i år med hänsyn till utrymme i byggnadssektorn och föreliggande finansieringssvårigheter för olika kommunala byggProjekt-

Med hänsyn härtill och med tanke på nyligen vidtagna åtgärder för en viss uppbromsning av landstingens investeringsaktivitet i år, ligger det närmare till hands att förmoda att den ovan presenterade prognosen för de kommunala investeringarna visar sig ligga högre än utfallet än tvärtom.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

97 Tabell VII: 5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1965 samt prognos för 1965—1966 för olika näringsgrenar, inkl. underhåll

1 Häri innefattas bl. a. även flertalet fristående kontorsbyggnader.

2 Omfattande offentliga investeringar i förvaltning, hälso- och sjukvård, skolor, sociala ändamål, väg- och gatuarbeten, vatten och avlopp m. m.

Anm. Utvecklingen i 1965 års priser för privata bruttoinvesteringar ■— som redovisats i försörjningsbalansen (tabell I: 1) — skiljer sig från den i 1959 års priser angivna. Detta hänger främst samman med att handelsflottans investeringar haft en avvikande prisutveckling sedan 1959 jämfört med övriga investeringsobjekt. Vid sammanvägningen till cn total för de privata bruttoinvesteringarna kommer handelsflottan att väga olika tungt beroende på i vilken prisnivå beräkningen görs.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1966

En viss dämpning av byggnadsinvesteringarnas expansion inträdde under 1965 (se tabellerna 5 och 6), främst sammanhängande med stagnerande investeringar inom de tidigare expansiva bostads- och handelssektorerna. Kommuninvesteringarna uppvisade en obetydligt men dock något lägre ökningstakt jämfört med närmast föregående tre års mycket höga ökningar. Trots en relativt betydande vändning uppåt av industrins byggnadsinvesteringar nådde industribyggandet inte upp till 1963 års nivå (se diagram 3).

Under 1966 väntas byggnadsinvesteringarna inte öka med mer än 3 1/2 procent, en halv procents nedjustering jämfört med prognosen i den preliminära nationalbudgeten. Den relativt sett svaga ökningen får ses mot bakgrund av dels det kapacitetsbortfall som den stränga vintern åsamkat bygg- 1

Tabell VII: 6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1965 samt prognos för 1965—1966 för privat,1 statlig och kommunal sektor, inkl. underhåll

1 Se anm. till tabell 5.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

99 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

nadsverksamheten, dels de restriktiva åtgärder med vilkas hjälp statsmakterna avser att förhindra en alltför stark ansvällning inom byggsektorn och samtidigt skapa utrymme för industrins byggnadsbehov. De uppdragna riktlinjerna går i korthet ut på att låta bostadsbyggandet ligga kvar på dess nuvarande höga nivå, att i någon mån hålla igen den kommunala byggnadsexpansionen, att skära ned de statliga investeringsplanerna samt att genom en starkt restriktiv igångsättningspolitik hålla tillbaka byggandet inom flertalet övriga områden, exempelvis handeln. Den ökning med 3 1/2 procent som prognosen för de totala byggnadsinvesteringarna anger bärs i första hand upp av en väntad expansion av kommuninvesteringarna med 8 procent samt uppgång med 14 1/2 procent vad avser industribyggandet.

De totala maskininvesteringarna ökade i samma takt — 5 1/2 procent som byggnadsinvesteringarna 1964—1965. Den större ökningen jämfört med de närmast föregående åren sammanhängde främst med den kraftiga expansionen inom industrin under fjolåret.

Prognosen för maskininvesteringarna under 1966 anger totalt hela 11 1/2 procents ökning. Det är de starkt fluktuerande investeringarna i handelsflottan som slår igenom i totalsiffrorna. Efter en nedgång 1965 med 30 procent beräknas handelsflottan öka sina investeringar med mer än 100 procent innevarande år. Exkluderas handelsflottan skulle maskininvesteringarna öka med 7 procent 1965—1966 eller ungefär lika mycket som mellan 1964 och 1965.

Totalt ökade investeringarna 1964—1965 i samma takt — 5 1/2 procent — som ungefärligen utmärkt närmast föregående tre år. Till följd av investeringsuppgången inom handelsflottan beräknas de totala investeringarna öka med 6 1/2 procent 1965—1966. Ser man till de totala investeringarna exklusive handelsflottan innebär investeringsprognosen för 1966 en lägre ökningstakt jämfört med 1965, dvs. 5 mot 6 1/2 procent.

3. Räkneexempel över den tillståndsberoende byggnadsverksamheten1 exkl. bostäder, kraftverk och militära arbeten

Den typ av kalkyler som — bortsett från de senaste två åren — brukat göras för den tillståndsberoende byggnadsverksamheten, har i år återupptagits. Kalkylerna grundar sig på de uppgifter om pågående byggen som erhålles kvartalsvis genom de s. k. byggnadsinventeringarna jämte månadsuppgifter om påbörjade byggnadsprojekt. Vid de nu aktuella beräkningarna har uppgifter om pågående byggen t. o. m. november 1965 samt om den faktiska igångsättningen t. o. in. februari 1966 kunnat utnyttjas. Därutöver bygger kalkylerna på antaganden om igångsättning och avslutande av byggen under resten av 1966.

1 Kalkylerna avser den del av byggnads- och anläggningsverksamheten som var tillståndshcroende före den 1 april 1959; de innefattar således även de s. k. fria orterna.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Kalkylerna över byggnadsvolymen är gjorda under förutsättning av oförändrade byggnadstider, vilket har effekt såväl framskrivningen av avslutade byggen under 1966 som på andelen nedlagda byggnadskostnader för de pågående byggnadsobjekten. Beräkningarna är ganska känsliga för variationer i byggnadstiderna; till följd av brist på uppgifter rörande spridning och säsongvariationer i byggnadstiderna är de också starkt schablonmässiga på denna punkt.

Utgångspunkt för antagandena om igångsättningen under resten av 1966 har varit de bedömningar angående påbörjandet under de tre första kvartalen i år, som under mars månad gjorts av länsarbetsnämnderna. De har gjort sådana bedömningar kvartalsvis sedan 1960. Marsprognoserna har därvid i allmänhet brukat innebära överskattningar av igångsättningen under andra och tredje kvartalet och med ledning av dessa erfarenheter har en motsvarande nedjustering av de nu aktuella prognoserna gjorts. Under fjärde kvartalet brukar igångsättningen vara hög och 1966 har påbörjandet detta kvartal antagits komma att ligga 15 procent över tredje kvartalets nivå, vilket kan betraktas som en normal uppgång. Igångsättningen av byggen inom här berörda område under 1966 har därmed antagits komma att ligga volymmässigt drygt 15 procent under 1965 års nivå att jämföras med en ökning på ca 5 procent 1964—1965 och drygt 15 procent 1963—1964.

Under ovannämnda förutsättningar ger beräkningarna till resultat eu ökning i byggnads- och anläggningsvolymen inom här berörda område med 1 procent från 1965 till 1966, jämfört med en ökning 1964—1965 på ca 6 procent (tabell 7). På grund av beräkningarnas mycket schematiska karaktär ger de emellertid endast ett grovt mått på byggnadsvolymen. Detta kommer ännu mera i dagen om man betraktar de olika byggnadsområdena, där man får fram mycket drastiska förändringstal. En speciell reservation

Tabell VII: 7. Kalkyler över nedlagda byggnadskostnader för den reglerade sektorn (exkl. bostäder, kraftverk och militära arbeten) 1964—1966

Miljoner kronor i 1963 års priser

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

måste dessutom göras för gruppen samfärdsel inklusive vägar o. dyl., för vilken kalkylerna är behäftade med särskild osäkerhet. Beräkningarna ger dock klart vid handen att det är industribyggnader och -anläggningar som svarar för den kraftigaste expansionen under 1966. Vidare kan man räkna med ökningar för kommunal förvaltning o. dyl. — som bl. a. innefattar sjukhusbyggen — samt för gruppen övrig förvaltning, skolor o. dyl. Däremot tyder beräkningarna på minskningar i byggnadsvolymen för handelns byggnader samt för kommunala skolor o. dyl. där också en kraftig nedgång i påbörjandet skett under 1965.

För att belysa effekterna av en ändring i antagandena om påbörjandet under resten av 1966 kan man nämna, att en ökning (minskning) av den antagna igångsättningen med projekt till ett värde av 100 miljoner kronor under andra kvartalet skulle medföra en ökning (minskning) av den totala belastningen på 1966 med ca 40 miljoner kronor. Samma ökning (minskning) av igångsättningen under tredje respektive fjärde kvartalet skulle medföra en total belastningsökning (-minskning) med 25 respektive 8 miljoner kronor under 1966.

7 llihang titt riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga S

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

VIII. Den offentliga verksamheten

1. Allmänt

Den offentliga sektorn — staten och kommunerna —- tar i anspråk en inte oväsentlig del av bruttonationalproduktens resurser i form av varor och tjänster för investerings- och konsumtionsändamål. I det följande görs en uppskattning av statens efterfrågan på varor och prestationer för dessa ändamål under 1966. En redogörelse ges också för statens totala finanser. Den realekonomiska gruppering av statens inkomster och utgifter som presenteras avser därvid de inkomst- och utgiftsposter som upptas i den egentliga statsbudgeten. Härav följer, att de uppgifter rörande de statliga investeringarna som lämnas i detta sammanhang inte omfattar den statliga sektorns totala investeringsaktivitet. En del av de statliga investeringsutgifterna såsom de statliga bolagens investeringar och affärsverkens underhåll ingår nämligen inte i statsbudgeten som budgetposter. Den del av statens investeringar som finansieras med avskrivningsmcdel inom kapitalfonderna är inkluderad i tabell 2 nedan men däremot inte i tabell 1. En redogörelse för de totala statliga —- liksom de kommunala — investeringarna ges i kapitel VII.

Som statlig konsumtion betraktas i det följande sådana utgifter för löner (inkl. pensioner) och för inköp av varor och tjänster från andra sektorer, som inte ingår i statens investeringsutgifter och inte heller utgör mellanled i framställning av varor och prestationer som av staten försäljs på marknaden.

En betydande andel av statens utgifter består av transfereringar (inkomstöverföringar) till andra sektorer. Dessa utgifter medför inte utan vidare att reala resurser tas i anspråk. De direkta transfereringarna till främst hushåll och kommuner ger dock i betydande utsträckning omgående upphov till en efterfrågan på varor och tjänster.

Slutligen redovisas nedan vissa kalkyler över statens finansiella transaktioner, vilka sedermera infogas i avsnittet om kreditmarknaden.

I det följande behandlas enbart statens finanser. Några mera betydande justeringar av de bedömningar av kommunernas ekonomiska aktiviteter 1966, som redovisades i den preliminära nationalbudgeten, synes inte vara påkallade utifrån de nya data som därefter tillkommit.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

2. Staten

Statsinkomsterna beräknas nu ha ökat med drygt 21 procent 1964—1965 (tabell 1). För innevarande kalenderår förutses uppgången bli klart lägre och stanna vid drygt 11 procent. Avsaktningen i statsinkomsternas ökningslakt hänför sig enbart till inkomsterna av direkta skatter, vilka beräknas öka med endast drygt 4 procent 1965—1966 mot nästan 28 procent 1964— 1965. Denna betydande nedgång i tillväxttakten föranleds dels av en antagen långsammare ökning av skatteunderlaget dels av ändrade regler för inkomstbeskattningen. Inkomsterna av indirekta skatter väntas däremot stiga i snabbare takt än under 1965.

Enligt nu föreliggande anslagsberäkningar skulle även statens utgifter stiga mindre i år än förra året. Medan ökningen av de totala utgifterna uppgick till 20 procent 1964—1965 beräknas den stanna vid 10 å 11 procent 1965—1966. Därvid måste dock beaktas, att inga anslag upptagits för höjda löner till statstjänarna under 1966. Även med hänsyn tagen härtill synes en påtaglig dämpning av investeringsutgifterna vara att vänta bl. a. till följd av en förutsatt senareläggning av materielbeställningar och byggnadsinvesteringar för försvarets räkning. Också ökningen av transfereringsutgifterna beräknas bli mindre än förra året. Inkomstöverföringarna till kommunerna synes dock komma att öka kraftigt dels i samband med att kommunerna övertar huvudmannaskapet för de statliga gymnasierna dels till följd av det nya systemet för kommunal skatteutjämning som börjat tillämpas i år. För den statliga konsumtionen, som 1964—1965 ökade med 14,5 procent i volym, förutses en uppgång med ca 5 procent.

Nedgången i tillväxttakten för statens utgifter för i första hand konsumtion återspeglar till stor del effekterna av förändringar i ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna beträffande vissa offentliga verksamhetsgrenar. Sålunda överfördes 1965 polis-, åklagar- och exekutionsväsendet från kommunerna till staten. Den 1 juli i år övertas de hittillsvarande statliga gymnasierna av kommunerna och den 1 januari 1967 kommer mentalsjukvården i dess helhet att överföras till kommunerna, varvid statens bidrag till kommunerna för dessa ändamål samtidigt ökar. De statliga transfereringarna till kommunerna, bortsett från s. k. skatteutjämningsbidrag, är i själva verket i betydande utsträckning direkt knutna till vissa kommunala verksamheter, vilka av staten ålagts kommunerna och som dessa har att bedriva efter av statsmakterna fastställda riktlinjer. Statsbidragen till kommunerna för konsumtion och investeringar kan därför i viss mening sägas ha samma karaktär soin de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna. De samhällsekonomiska effekterna av utgifter för inköp av varor och tjänster inom ett visst verksamhetsområde är i princip desamma, vare sig staten själv ansvarar för verksamheten eller kommunerna driver den med statsbidrag. Det kan sålunda finnas skäl att sammanföra dessa

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell VIII: 1. Statens inkomster och utgifter 1964—1966

Miljoner kronor i löpande priser

Anm. 1. Vid omvandlingen av budgetsiffrorna för budgetåret 1966/67 till kalenderårssiffror för 1966 måste ganska approximativa metoder användas, varför en viss osäkerhet vidlåder uppskattningen av de enskilda inkomst- och utgiftsposternas storlek. Vid halvårsfördelningen har dock hänsyn tagits till det förhållandet, att mentalsjukvården den 1 januari 1967 i dess helhet överförs från staten till kommunerna, varvid samtidigt statens bidrag till kommunerna för denna verksamhet ökar.

Anm. 2. Tabellens uppgifter i posterna 1 t. o. m. 9 baseras på riksrevisionsverkets och finansdepartementets data, vilka till övervägande del är kassamässiga. Vissa undantag härvidlag föreligger dock, varför exakt överensstämmelse inte nås med riksgäldskontorets statistik rörande budgetutfallen, redovisad i post 11. Sådan överensstämmelse nås först sedan totalsaldona i post 9 — här i form av en residualberäkning — justerats för nettoförändringarna i transaktionerna vid sidan av riksstaten. Dessa transaktioner innefattar bl. a. av staten verkställda men vid periodskiftena ännu icke bokförda betalningar.

bidrag med statens utgifter för konsumtion och investering. I en sådan sammanställning torde också effekterna på statens utgifter av huvudmannaskapsförändringar i viss mån elimineras. I tabell 2 har statsutgifterna realekonomiskt grupperats efter dessa grunder. Där har även särredovisats de

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

105 Tabell Vill: 2. Statens inkomster och utgifter 1964—1966 med utgifterna grupperade på särskilda realekonomiska kategorier

Miljoner kronor

Anm. 1. Den uppdelning av statens utgifter i realekonomiska kategorier, som här redovisas anknyter till den som används i långtidsbudgeten (Bilaga 10). Vissa mindre betydande olikheter i klassificeringen av enskilda utgiftsposter föreligger dock. I såväl tabell 1 som tabell 2 tillämpas i möjligaste mån nationalräkenskapernas definitioner. Tabell 2 skiljer sig från tabell 1 i det avseendet att utgifter och inkomster på kapitalbudgeten redovisas brutto i tabell 2 medan en nettoredovisning ligger till grund för tabell 1. Detta medför att nivån för statens utlåning och investeringsutgifter blir högre i tabell 2 än i tabell 1.

Anm. 2. Beteckningarna inom parentes hänvisar till motsvarande poster i tabell 1.

utgifter vilka som direkta inkomstöverföringar medför en ökning av mottagarnas köpkraft utan villkor med avseende på konsumtionsval. Någon realekonomisk gruppering av statsinkomsterna, särskilt inkomsterna på kapitalbudgeten, har inte gjorts. Bland dessa senare ingår dels sådana inkomster, som med hänsyn till sina samhällsekonomiska verkningar är att jämställa med huvuddelen av inkomsterna på driftbudgeten, dels sådana, som huvudsakligen har karaktären av finansiella transaktioner.

Med ledning av nu föreliggande anslagsberäkningar för respektive budgetår kan statens utgifter mellan kalenderåren 1965 och 1966 förväntas öka i stort sett lika mycket som dess inkomster, varvid totalbudgetens saldo skulle kvarstå vid ett överskott om ca 200 miljoner kronor. I utgiftskalkylen har emellertid inga anslag upptagits för lönehöjningar till de statsanställda vare sig 1966 eller 1967. Av allt att döma kommer därför statsut-

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

gifterna att stiga mera i år än vad som här angivits. Under förutsättning alt ökningen av statens inkomster inte är betydligt underskattad kan sålunda ett omslag i riktning mot en finansiell försvagning av totalbudgeten väntas inträffa under loppet av innevarande år. Dessa överväganden ger också vid handen, att den kalkylerade fortsatta uppgången i statens finansiella sparande 1965—1966 med omkring en halv miljard kronor inte heller skulle komma att realiseras.

På grundval enbart av registrerade eller förväntade förändringar i totalbudgetens saldo eller i det finansiella sparandet torde det inte vara möjligt att göra några fullständiga bedömningar av statsbudgetens verkningar på den samhällsekonomiska balansen. Förändringar i totalsaldot och därmed i statens upplåningsbehov ger dock en föreställning om budgetens effekter på kreditmarknaden. För en analys av den konjunkturpåverkan som i övrigt utgår från statsbudgeten torde emellertid vare sig totalsaldot eller det finansiella sparandet utgöra några goda indikatorer. Det hänger bl. a. samman med att man vid en sådan analys måste tillmäta alla utgifts- och inkomstströmmar samma realekonomiska betydelse oavsett vilka marknader och subjekt som berörs. Därtill kommer att statens inkomster och i viss utsträckning även dess utgifter automatiskt påverkas av det ekonomiska skeendet utanför den statliga sektorn, ett förhållande, som i princip horde beaktas vid en bedömning av budgetpolitikens effekter med utgångspunkt från förändringar i det finansiella sparandet. Framför allt gäller vidare, att beräknade förändringar i detta sparande inte ger någon uppfattning om den påverkan på samhällsekonomin, som kan ha följt därav att den statliga verksamhetens volym oavsett dylika saldoförändringar utvidgats och därvid tagit ytterligare produktionsfaktorer i anspråk. Även med hänsyn tagen till de häi- angivna omständigheterna skulle det dock kunna göras gällande, att åtminstone relativt kraftiga förändringar i statens finansiella sparande borde kunna ge en antydan om riktningen av budgetpolitikens inverkan på samhällsekonomin utanför den statliga sektorn. Uppgången i detta sparande med ca 600 miljoner kronor 1964—1965 bör därför kunna ses som en indikation på en förändring av budgetpolitiken i mindre expansiv riktning, då dessutom beskattningsunderlaget tillväxte i ungefär oförändrad takt under dessa år. Den statliga verksamhetens volym tilltog emellertid kraftigt 1964—1965, delvis beroende på att staten övertog vissa verksamhetsgrenar från kommunerna. Effekterna på samhällsekonomin av denna ökade statliga aktivitet torde inte kunna analyseras på grundval av den konstaterade förändringen i det finansiella sparandet.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

107 IX. Kreditmarknaden

1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1964 och 1965

Liksom under de båda föregående åren fördes under 1965 en restriktiv kreditpolitik. Ökningen av den totala kreditgivningen blev dock större än under föregående år och uppgick till ungefär 1 miljard kronor.1 Samtidigt har det ägt rum en förskj utning i kredit in arknadsmönstret; med bibehållen restriktivitet beträffande den totala kreditvolymens ökning har sedan slutet av 1964 pågått en omfördelning av kreditgivningen från de i långsammare takt expanderande offentliga sektorerna samt bostadssektorn till förmån för näringslivet (se tabell 1).

Det statliga utgiftsöverskottet (upplåningsbehovet), som åren 1963 och

1964 uppgick till en kvarts miljard kronor, förbyttes i ett inkomstöverskott om 250 miljoner kronor 1965. Denna förändring åstadkoms främst på grund av en förbättring av budgetens inkomstsida: den allmänna varuskatten höjdes och även intäkterna av de direkta skatterna ökade osedvanligt mycket.

Kommunernas upplåning, som under 1964 ökade med inte mindre än en halv miljard kronor, minskade och uppgick till omkring 1 150 miljoner kronor. Samtidigt som kommunernas andel av upplåningen på den reguljära kreditmarknaden minskade ökade emellertid upplåningen utanför densamma. Totalt har likväl kommunernas upplåning uppgått till ett något lägre belopp än under det föregående året. Eftersom finansieringsbehovet fortsatte att växa innebar denna utveckling en ytterligare försämring av likviditeten.

Bostadssektorn svarade för inemot hälften av den totala kreditefterfrågan. Kreditgivningen till denna sektor ökade i fjol med ca en kvarts miljard kronor, vilket var betydligt mindre än ökningen 1964. Det förefaller sålunda som om även denna högexpansiva sektor i viss mån kan fogas in i den ovan skisserade bilden av en pågående omfördelning av kreditströmmarna. Mot den mindre ökningen i kreditgivningen till bostadssektorn svarar en avtagande ökningstakt för bostadsinvesteringarna; 1964—1965 beräknas dessa i löpande priser ha stigit med ca 9 procent mot ca 14 procent 1963—1964. Utöver upplåningen på kreditmarknaden har emellertid statliga bostadskrediter

1965 utbetalats i ökad utsträckning. Därtill kommer att hypoteksinrättningarna, som regelmässigt täcker så gott som hela sitt lånebehov på den reguljära kreditmarknaden, under 1965 i något större utsträckning lånade utan-

1 Med kreditgivning respektive utlåning avses här och i det följande nettotillväxt av utestående lån; med ökningen i kreditgivningen avses följaktligen inte tillväxten av utestående lån utan ökningen av denna tillväxt.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell IX :L Kreditmaiknaden 1964 och 1965

Nettobelopp, miljoner kronor

Låntagare

1 Exkl. återlån samt exkl. förvärv av utländska obligationer och bankers förlagsbevis vilka sammanlagt uppgår till 203 mkr 1964 och 426 mlcr 1965.

Anm. Med näringsliv avses praktiskt taget hela den del av samhällsekonomin, som ligger utanför staten, kommunerna, bostadssektorn och kreditinstituten.

Affärsbankernas utlåning till respektive staten, kommunerna och bostäderna omfattar inköp av statspapper, reverslån till kommunerna och köp av kommunobligationer samt bostadsbyggnadskrediter och köp av hypoteksobligationer. Utlåningen till näringslivet är en restpost och avser alla andra lån och obligationsköp än de nyssnämnda.

»Övriga kreditinstitut» omfattar sparbankerna, postbanken, jordbrukskasseorganisationerna, allmänna pensionsfonden, försäkringsbolag, riksförsäkringsverket och Sveriges Kommunalanställdas pensionskassa. Deras kreditgivning till staten, kommunerna, bostadssektorn och näringslivet omfattar såväl reverslån som köp av obligationer och andra värdepapper.

I uppgifterna för »allmänheten» ingår de obligationer, förlagsbevis, aktier och diverse statspapper, som försålts till andra köpare än de institutioner, som ingår i tabellens övriga långivarsektorer. Företagens, hushållens och diverse fonders och kassors värdepappersköp redovisas således i denna post.

Tabellen innefattar endast uppgifter om kreditförmedling över den reguljära kreditmarknaden; kommersiella krediter eller andra finansiella transaktioner mellan och inom de reala sektorerna ingår således inte.

för densamma. Bostadsfinansieringen ställde stora krav på bankernas kreditkapacitet; stocken av byggnadskrediter låg på en mycket hög nivå, till vilket förhållande även avlyftssvårigheter bidrog. En viss förbättring av finansieringsläget för bostäderna följde dock under senare delen av året då hypoteksinstituten på nytt erhöll tillstånd att emittera obligationer. För att bevara stramheten på kreditmarknaden och samtidigt garantera en sådan kreditförsörjning att det av statsmakterna uppställda bostadsbyggnadsprogrammet skulle kunna fullföljas såg sig riksbanken föranlåten att ingripa i

109 Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

kreditfördelningen till förmån för statsbelånade bostadsbyggen som hade turordnats för igångsättning men saknade kreditiv.

Kreditgivningen till näringslivet ökade avsevärt under fjolåret. Utvidgningen av denna kreditgivning bör betraktas mot bakgrunden av näringslivets växande finansieringsbehov. Lagerinvesteringarna översteg med ca en halv miljard kronor 1964 års omfattande lageruppbyggnad. Även investeringarna i byggnader, anläggningar och maskiner ökade kraftigt; nedgången i handelns investeringar kompenserades mer än väl av uppgången i industrins investeringar. Av industrins intäkts- och kostnadsutveckling att döma torde vinstmarginalerna ha pressats ned även om själva företagssparandet kan ha fortsatt att öka. En jämförelse mellan det kalkylerade finansieringsbehovet inom näringslivet och den anmärkningsvärda expansionen av kreditgivningen till denna sektor ger visst belägg för slutsatsen att företagen till en del har kunnat utnyttja sitt ökade utrymme på kreditmarknaden till att förbättra sin likviditet. Det stegrade behovet av extern finansiering har förutom av bankerna och försäkringsinrättningarna även tillgodosetts av allmänheten genom ökad nyteckning av aktier. En betydande del av kreditexpansionen avseende företagen svarade affärsbankerna för, men även privat upplåning utomlands — framför allt från varvens sida — har 1965 i ökad utsträckning bidragit till näringslivets finansiering. Tillstånd för upplåning i utlandet har dock 1965 givits i ungefär samma omfattning som under 1964.

Trots affärsbankernas ansträngda likviditetsläge, kännetecknat av en stor och ihållande upplåning hos riksbanken, blev deras kreditgivning till näringslivet betydligt större 1965 än 1964. Det strama iikviditetsläget hos affärsbankerna sammanhängde med statsbudgetens förstärkning och statsskuldspolitikens utformning, vilken innebar en minskning av utestående kortfristiga lån och en ökning av långfristiga. Förutom dessa faktorer bidrog även betalningsbalansens utveckling till likviditetsåtstramningen. Visserligen medförde bytesbalansens försämring inte något valutautflöde; affärsbankernas möjligheter att förbättra sin kassaställning genom försäljning av valutor till riksbanken begränsades dock jämfört med 1964, då valutareservens förbättring uppgick till ca 1 miljard kronor.

2. Kreditmarknadskalkylen 1966

Med utgångspunkt från prognoserna för det offentligas, hushållens, bostadssektorns och näringslivets finansiella sparande kan i grova drag den motsvarande kreditgivningen på den reguljära kreditmarknaden beräknas. Eftersom näringslivets investeringar förväntas fortsätta att expandera i snabbare takt än den offentliga sektorns skulle tendenserna från 1965 mot ökad marknadsandel för förstnämnda sektor hålla i sig.

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell IX: 2. Kreditmarknadskalkyl för 1966

Nettobelopp, miljoner kronor

1 Inkl. återlån m. m. uppskattas fondens totala utbud till 3 800.

Statens budgetsaldo kan såsom framgår av kapitel VIII förmodas komma att undergå en viss försvagning 1966. Härvid har beaktats att höjda löner för statstjänare torde medföra någon ökning av statsutgifterna utöver de belopp som nu redovisas i tabell 1 i nämnda kapitel. Statens upplåning har i kalkylen satts lika med noll; härmed antyds, trots den osäkerhet som vidlåder kalkylerna, att staten i varje fall kommer att ställa förhållandevis begränsade anspråk på kreditresurserna.

Kommunernas finansieringsbehov kommer att minska betydligt jämfört med den höga nivå på vilken det har legat de närmast föregående åren. Förbättringen hänför sig främst till inkomstsidan. Beslutade skattehöjningar samt ett större skatteunderlag i kombination med en kraftig höjning av statsbidragen, vilka ökar med 700 miljoner kronor, förklarar denna utveckling. Beräkningen av finansieringsbehovet grundas vidare på antagandet att kommunernas investeringar kommer att öka med 8 å 9 procent. Den förbättring av kommunernas finansiella sparande som den ovan beskrivna inkomst- och utgiftsutvecklingen medför kommer förmodligen inte att helt slå igenom i eu minskad upplåning på den reguljära kreditmarknaden. Den restriktiva kreditpolitiken under 1965 medförde som nämnts att kommunerna da täckte en växande del av sitt finansieringsbehov utanför den reguljära kreditmarknaden. Det är emellertid ej sannolikt att denna utveckling fortsätter under 1966 med under detta år avtagande finansieringsbehov. Dessutom har likviditeten under senare år ständigt försämrats och en strävan att förbättra denna skulle ävenledes kunna bidra till ökad efterfrågan på kreditmarknaden. I kalkylen har införts en upplåning på 750 miljoner kronor — 400 miljoner kronor lägre än för 1965.

Utgångspunkten för kalkylen över upplåningen för bostadssektorn har varit en ny- och ombyggnadsverksamhet som volymmässigt minskar med 2 procent, medan kostnadsstegringen uppskattas till 4,5 procent (jämför investeringsberäkningarna i kapitel VII). En faktor som påverkar efterfrågan av bostadskrediter på den reguljära kreditmarknaden — i tabellen upptagen till 5 000 miljoner kronor — är att en osedvanligt stor andel av anslaget

in

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

till statens lånefond för bostadsbyggande för budgetåret 1965/66 har tagits i anspråk under kalenderåret 1965.

För näringslivet kan en fortsatt försämring av det finansiella sparandet förväntas. Anläggnings- och. maskininvesteringarna beräknas komma att överstiga 1965 års nivå med omkring 2 miljarder kronor, men häremot står en minskning av lagerinvesteringarna med nära 3/4 miljarder kronor. Företagsvinsterna kan antas försämras väsentligt. För industrins del väntas produktionens volymmässiga ökningstakt sjunka från 6 procent 1965 till ca 4,5 procent. En ogynnsam utveckling kan förväntas även för vinstmarginalerna. Den kraftiga expansion av investeringarna som framkommer i investeringsenkäterna innebär därför att höga krav ställes på kreditresurserna. En viss reserv torde dock föreligga genom att företagen kan utnyttja en del av de likvida medel som de kunde bygga upp under 1965.

På utbudssidan i kalkylen införs i brist på bättre information schablonmässiga tal för riksbanken och för allmänhetens värdepappersförvärv. Talet för »Övriga kreditinstitut» beräknas relativt tillförlitligt genom trendextrapolering. Affärsbankernas utbud utgör restpost i kalkylen och uppgår till 2 500 miljoner kronor, vilket är något mer än för 1965.

Uppställningen i tabell 2 kan betraktas som en behovskalkyl. Bostadsbyggandets bestående höga nivå och näringslivets kraftigt expanderande investeringar medför ett högt efterfrågetryck på kreditresurserna. Det kan sålunda förefalla tveksamt om planerna för näringslivets investeringar och för bostadsbyggandet helt kan genomföras vid den stramhet som nu råder på kreditmarknaden och som kreditpolitiken med hänsyn till den allmänna ekonomiska situationen och föreliggande risk för valutautströmning tills vidare får antas vara inriktad på att bibehålla.

Den utlåningsökning för affärsbankernas del som framkommer som restpost i kalkylen skulle innebära ytterligare en påfrestning på den redan tidigare försämrade banklikviditeten. Det är för närvarande inte möjligt att närmare förutse konsekvenserna av bytesbalansens utveckling för valutareserven; denna senare bestämmes även av förändringar i den s. k. restposten som bl. a. innefattar kommersiella krediter från utlandet. I den mån denna kreditgivning skulle minska, påverkas valutareserven i negativ riktning, vilket än mera skulle försvaga banklikviditeten. Likviditetsförsvagningen skulle emellertid lätt kunna motverkas genom åtgärder från riksbankens sida — förutsatt att ett sådant ingripande skulle framstå som ett rimligt led i den ekonomiska politiken.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Innehåll

I. Sammanfattande översikt .................................. 2

II. Det internationella läget.................................... 13

1. Sammanfattande översikt................................ 13

2. Länder översikter ....................................... 19

III. Utrikeshandeln............................................ 30

1. Exporten .............................................. 30

2. Importen .............................................. 46

3. Bytesbalansen .......................................... 49

IV. Produktionen............................................. 52

1. Industrin .............................................. 52

2. Skogsbruket ........................................... 63

3. Övriga näringsgrenar.................................... 64

4. Den totala produktionen ................................ 65

V. Arbetsmarknaden ......................................... 67

1. Läget på arbetsmarknaden i början av 1966 ................ 67

2. Arbetsmarknadsutsikterna för 1966 ...................... 73

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi........................ 75

1. De disponibla inkomsterna .............................. 75

2. Konsumentpriserna..................................... 78

3. Den privata konsumtionen .............................. 81

VII. Investeringarna ........................................... 84

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden.............. 84

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1966 ......... 98

3. Räkneexempel över den tillståndsberoende byggnadsverksamheten .................................................. 99

VIII. Den offentliga verksamheten................................ 102

1. Allmänt ............................................. 102

2. Staten................................................. 103 IX.

IX. Kredit marknaden.......................................... 107

1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1964 och 1965 .......... 107

2. Kreditmarknadskalkylen 1966 ............................ 109

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

113 Tabellförteckning

I. 1. Reviderad försörjningsbalans för 1966 .................... 10

II. 1. Försörjningsbalansens poster i olika länder och länderområden

1964—1966 ............................................ 14

2. Konsumentpriser samt timförtjänster inom industrin 1960—

1965 .................................................. 17

III. 1. Exporten uppdelad på varugrupper totalt och till Storbritan-

nien 1965 .............................................. 31

2. Exportleveranser av papper, papp och träfiberplattor till Storbritannien och övriga länder 1964—1965 .................. 37

3. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1964—1966 ...... 45

4. Importutvecklingen för olika varugrupper 1964—1966 ...... 47

5. Betalningsbalansen 1963—1966 ........................... 50

IV. 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål 1963—

1966 .................................................. 53

2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter 1963—1966 ...... 55

3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1963—

1966 .................................................. 57

4. Industriproduktionens utveckling 1964—1966 .............. 62

5. Förbrukning och uttag av rundvirke 1963—1966 .......... 63

6. Försörjningsbalans för rundvirke 1963—1966 .............. 64

V. 1. Antal registrerade arbetslösa m. fl. 1963—1966 .............. 68

2. Den registrerade arbetslösheten 1965 och 1966 regionalt och branschvis............................................. 70

VI. 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1964—

1966 .................................................. 77

2. Konsumentprisförändringar 1959—1965 uppdelade på komponenter samt prisprognos för 1966 ........................ 79 VII.

VII. 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1961—1966 ................................. 85

2. Verkställda respektive planerade investeringar inom industrin

1965 och 1966 enligt investeringsenkät i februari 1966 ...... 87

3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1957—1966 .......................... 89

4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1962—1966 .......................... 90

5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1965 samt prognos

för 1965—1966 för olika näringsgrenar .................. 97

6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1965 samt prognos

för 1965—1966 för privat, statlig och kommunal sektor...... 98

7. Kalkyler över nedlagda byggnadskostnadcr för den reglerade

sektorn 1964—1966 ..................................... 100

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

VIII. 1. Statens inkomster och utgifter 1964—1966 ................ 104

2. Statens inkomster och utgifter 1964—1966 med utgifterna grupperade på särskilda realekonomiska kategorier ........ 105

IX. 1. Kreditmarknaden 1964 och 1965 .......................... 108

2. Kreditmarknadskalkyl för 1966 .......................... 110

Diagramförteckning

II. 1. Industriproduktionen i olika länder och länderområden 1963

—1965 ................................................ 18

2. Handelsbalansen i olika länder 1963—1965 ................ 21

3. OECD:s handel 1963—1965 .............................. 25

4. Orderutvecklingen inom maskinindustrin i olika länder 1963—

1965 .................................................. 28

III. 1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och fördelad på

varugrupper 1961—1966 ................................ 32

2. Importen totalt och uppdelad på vissa användningsområden 1960—1966 ............................................ 48

IV. 1. Produktionsvolym inom verkstadsindustrin 1959—1966 ...... 56

V. 1. Antal lediga platser vid månadens mitt 1964—1 kv 1966 ...... 72

VI. 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter

1962—1966 ............................................ 82 VII.

VII. 1. Investeringar i bostäder och inom egentlig industri 1960—1966 88

2. Investeringar inom egentlig industri, totalt och uppdelat på

branscher 1961—1966 ................................ 91

3. Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på

sektorer 1960—1966 .................................... 94

MARCUS BOKTR. STHIM 1966 660306

Bilaga 9

PM

angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

1 Bilaga 9

PM

ANGÅENDE DEN EKONOMISKA LÅNGSIKTSUTVECKLINGEN1

I. Ekonomiska planeringsrådets verksamhet

Det ekonomiska planeringsrådet är ett organ för samråd mellan regeringen, näringslivet, arbetsmarknadsorganisationerna och den samhällsekonomiska forskningen i frågor som rör den svenska ekonomins utveckling på längre sikt. I prop. 1964: 150 och 1965: 125 lämnades i båda fallen i Bihang F en förteckning över rådets sammanträden sedan dess tillkomst i november 1962 och t. o. m. april 1965. Under tiden maj 1965—april 1966 har sammanlagt sex sammanträden hållits. Därvid har följande ämnen varit föremål för överläggning.

Sammanträde

den

1/6 1965

6/9 1965

9/11 1965

1/3 1966

15/3 1966

14/4 1966

överläggningsämnen

1. Den offentliga sektorns utveckling enligt de planer som inkommit till långtidsutredningen.

2. Industrins långsiktiga utbyggnadsplaner enligt den av Industriens utredningsinstitut utförda enkäten.

1. Värdefasta lån.

2. Redovisning och diskussion av material och utkast till långtidsutredningen.

Diskussion av huvudpunkterna i långtidsutredningen, särskilt

följande frågeställningar

a) finansiella långsiktsproblem.

b) den internationella bakgrunden.

c) de interna avvägningsproblemen.

Aktievinsters beskattning.

De finansiella långsiktsprobleinen.

Konjunkturutsikterna och aktuella ekonomisk-politiska problemställningar.

1 Promemorian utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering. 1 Ii i Ii (in (/ till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 9

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

II. 1965 års långtidsutredning i sammandrag jämte några huvuddrag

i remissyttrandena

1965 års långtidsutrednings huvudrapport »Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980» (SOU 1966: 1), vilken avlämnades den 14 januari 1966, har varit föremål för remissbehandling. En förteckning över de myndigheter, organisationer etc. som avgett yttranden återfinns i ett appendix till denna promemoria. I det följande presenteras ett sammandrag av rapporten tillsammans med en sammanfattning av några huvuddrag i remissyttrandena. Syftet har inte varit att ge en fullständig översikt över de synpunkter som lämnats i remissyttrandena. Det skulle inte heller ha varit möjligt inom ramen för en relativt kortfattad promemoria med hänsyn till den mångfald av aspekter på den ekonomiska utvecklingen i Sverige och utlandet som tagits upp i det 60-tal remissyttranden som inkommit. För att göra yttrandena lättare tillgängliga kommer de i sin helhet att publiceras i en volym i SOU-serien.

Avsikten har varit att lämna blott och bart en redogörelse för några centrala tankar i remissvaren. De synpunkter som framkommit tas inte upp till granskning och eventuellt bemötande. I några enstaka frågor av större betydelse, där remissinstanserna — som det tyckts utredningsmännen — uppenbart missförstått innehållet i rapporten, har dock försök till klarläggande gjorts.

Långtidsutredningens syfte

Långtidsutredningen

Syftet med långtidsutredningen har varit att kartlägga och analysera de sannolika framtida utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin. För att kunna fullgöra sina utredningsuppgifter har utredningsmännen måst göra olika kalkylmässiga antaganden om resursernas fördelning mellan olika användningsområden. Det understryks att dessa antaganden — såväl vad avser t. ex. fördelningen mellan konsumtion och investeringar som den inbördes avvägningen mellan olika verksamhetsområden inom privat och offentlig sektor — är av modellteknisk natur. De representerar således inte någon programmatisk rekommendation beträffande avvägningsfrågornas lösning från utredningsmännens sida. Det framhålls att det ankommer på regering och riksdag att ta ställning till dessa problem.

Detta hindrar givetvis inte att utredningen diskuterar de ekonomiskpolitiska problem som blottats av det sammanställda materialet och att utredningen försöker belysa sådana nya förutsättningar och krav på politiken, dess inriktning och medel som betingas av observerade förändringar i de

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 3

ekonomiska utvecklingstendenserna. Den mer specifikt politiska frågan i vad mån olika medels verkningar är önskvärda eller ej berörs däremot inte.

Remissinstanserna

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet anför i ett gemensamt yttrande att till skillnad mot de i Sverige tidigare utförda långtidsutredningarna har den föreliggande utredningen utarbetats inom finansdepartementet. Organisationerna konstaterar med tillfredsställelse att långtidsutredningen fortfarande är att betrakta som ett expertarbete med syfte att kartlägga de aktuella utvecklingstendenserna inom den svenska ekonomin och påvisa de problem som uppkommer då olika sinsemellan oförenliga planer skall ställas mot varandra. Vid genomförandet av denna analys har utredningen för att fullgöra sin uppgift också tvingats genomföra en avvägningsdiskussion av behoven inom olika sektorer. Den av utredningen gjorda resursfördelningen är emellertid, som också uttryckligen framhålles, inte att uppfatta som ett handlingsprogram från regeringens sida. De politiska ställningstagandena kommer i stället att ske i annan ordning. Organisationerna finner det angeläget att denna skillnad mellan kartläggningen av utvecklingsproblemen och de politiska ställningstagandena till avvägningsfrågorna bibehålls också i det fortsatta arbetet med långtidsutredningarna.

En rad andra remissinstanser anför liknande synpunkter.

LO anmäler en avvikande mening. I yttrande 1962 över den förra långtidsutredningen efterlyste LO mer av program och planering i utredningsarbetet samtidigt som det konstaterades att olika företags och myndigheters planer i stor utsträckning accepterades som de framkom. Härvidlag har någon ändring inte skett. I viktiga avseenden förekommer en reell samordnings- och planeringsverksamhet, t. ex. när det gäller att styra bostadsbyggandet och annan anläggningsverksamhet i överensstämmelse gentemot sjukhus- och skolinvesteringar och förändringar i elevantal m. m. Exemplen på centraliserad eller decentraliserad samordning och planering skulle kunna mångfaldigas. Långtidsutredningarna har emellertid relativt liten anknytning till denna samordning och planering. Att detta är försvarligt av rena tids- och utrymmesskäl när det gäller viss detaljplanering är givet. Däremot är det beklagligt att långtidsutredningens inriktning inte mer anknyter till faktiska samordnings- och planeringsbeslut.

Betänkandet är inte avsett att leda till principbeslut i riksdagen eller annorstädes om långsiktiga åtgärder. — Enligt LO:s mening bör den nu startade »rullande» långtidsbedömningen leda till mera direkt anknytning till faktiska samordnings- och planeringsbeslut. Med den situation, som råder i fråga om bl. a. statistikens täckning och kvalitet och planeringssekretariatets storlek, är det orealistiskt att i nuläget räkna med att regelrätta program framläggs av riksdag eller regering. Målet bör dock vara att småningom skapa ett så pass gott utredningsunderlag att något sådant vore möjligt.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Självfallet växer ambitionsgraden i fråga om reformer, planering och samordning ju bättre utredningsunderlaget kommer att bli. Det väsentliga är att en integration sker mellan å ena sidan beslutsinstanserna och å andra sidan planeringssekretariatets utredningar. Eventuellt bör planeringsrådet ges ökat ansvar för ett utvecklingsarbete med det målet.

Det kan här nämnas att flera remissinstanser i sina svar behandlat långtidsutredningens uppläggning ur olika synvinklar, exempelvis använd metod, det statistiska grundmaterialet och arbetets organisation. Sekretariatet för ekonomisk planering avses återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

Befolkning och arbetskraft

Långtidsutredningen

Den framtida befolkningsutvecklingen

Sveriges totala folkmängd uppgick 1965 till 7,7 å 7,8 miljoner och beräknas enligt den i långtidsutredningen använda prognosen växa i en relativt jämn takt som är ungefär lika snabb som under de senaste decennierna. Befolkningen beräknas öka till 8,1 miljoner 1970, 8,4 miljoner 1975 och 8,7 miljoner 1980. Tillskottet blir enligt prognosen ca 320 000 åren 1966—1970 (4,1 %) och ca 640 000 på 1970-talet (7,8 %).

Befolkningen har ökat något långsammare i Sverige än i övriga västeuropeiska länder genomsnittligt sett sedan 1950. För prognosperioden innebär däremot den svenska utvecklingen samma ökningstakt som den som i medeltal väntas för Västeuropa. Befolkningsökningen i USA sedan 1950 har varit dubbelt så kraftig som i Sverige och väntas förbli så under hela prognosperioden.

Befolkningsutvecklingen har beräknats på basis av medelalternativet i statistiska centralbyråns senaste befolkningsframräkning (se Statistiska meddelanden B 1965: 8). De viktigaste antagandena bakom detta alternativ är följande:

a) dödligheten antas sjunka något för alla grupper utom de allra äldsta;

b) fruktsamheten förutsätts ligga kvar på 1964 års ganska höga nivå;

c) det årliga invandringsöverskottet antas uppgå till 10 000 personer, vilket är ungefär lika mycket som i genomsnitt per år från slutet av 1940talet till 1963. Åren 1964 och 1965 var däremot överskottet betydligt större, nämligen drygt 20 000 och drygt 30 000.

Den framtida befolkningsutvecklingen har av statistiska centralbyrån även beräknats under alternativa antagaden om fruktsamhet och invandring. För 1980 ger de högsta alternativen en befolkning som är ca 240 000 större än i det av långtidsutredningen använda medelalternativet och de lägsta alternativen en befolkning som är ca 240 000 mindre.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 5

Befolkningssituationen karakteriseras förutom av den jämna, relativt långsamma tillväxten i den totala folkmängden av kraftiga förskjutningar i åldersstrukturen. Som närmare framgår av det följande väntas dessa förskjutningar få djupgående återverkningar på den framtida ekonomiska utvecklingen i vårt land, varför de i hög grad måste beaktas i den ekonomiska planeringen.

Av den totala befolkningsökningen 1965—1980 på ca 950 000 svarar barnen (0—15 år) och de äldre (över 65 år) för sammanlagt ca 800 000. Endast ca 150 000 av den totala folkökningen faller således på mellanåldrarna (16-—64 år) från vilken arbetskraften i huvudsak rekryteras. Förskjutningen mot barn och äldre sker snabbt redan under 1960-talet men väntas bli än mer markerad på 1970-talet. Befolkningen i mellanåldrarna ökade med ca 200 000 personer 1960—1965, en ökning som 1965—1970 väntas gå ner till ca 80 000, dvs. något mindre än hälften. Från 1970 till 1980 ökar dessa åldersgrupper enligt prognosen med endast ca 70 000 av en total folkökning med ca 640 000. Man ser av tabell 1 att mellanåldrarnas andel förutses minska från 65 % 1965 till 59 % 1980.

Tabell 1. Olika åldersgruppers andel av totalbefolkningen 1960—1980

Procent

Förskjutningarna har till stor del sin grund i de vågor i födelsetalen som successivt fortplantar sig genom de olika åldersgrupperna. De stora kullarna frän 1940-talet får 20 å 30 år senare en ekoeffekt i antalet födda. Kulmen i barnafödandet beräknas enligt prognosen uppnås omkring 1975 med närmare 140 000 födda per år (minimialternativ drygt 120 000; maximialternativ 155 000). De från 1960 stigande födelsetalen medför en snabb ökning av de yngre åldersgrupperna i befolkningen.

Antalet barn i förskoleåldrarna (0—6 år) beräknas öka med ca 120 000 fram till 1970. Därefter avtar ökningen och avstannar nästan helt mot slutet av 1970-talet. Grundskoleåldrarna (7—15 år) minskar något under resten av 1960-talet, men under 1970-talet sätter en mycket kraftig ökning in som uppgår till inte mindre än ca 230 000 eller närmare 25 %. Gymnasieåldrarna (16—19 år) väntas minska tills den nya vågen når dessa åldrar i slutet av 1970-talet. Högskoleåldrarna minskar fr. o. m. slutet av 1960-talet, då vågen av på 1940-talet födda ebbar ut.

De stora årskullarna födda mellan 1800-talets stora emigrationsperiod och

G

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

första världskriget framkallar i förening med ökad livslängd en fortsatt snabb tillväxt av de åldersgrupper som överskridit pensionsåldern. Befolkningen i åldern 65 och högre ökar 1966—1970 med drygt 130 000 (13 %) och på 1970-talet med 275 000 (24 %).

Tillgängen på arbetskraft

Befolkningen i mellanåldrarna väntas som nämnts växa relativt långsamt. Tillströmningen till arbetsmarknaden begränsas vidare av att en växande andel ungdomar beräknas vara under utbildning. En ökning av tillgången på arbetskraft beror därför i hög grad på att gifta kvinnor i större utsträckning söker förvärvsarbete. Långtidsutredningens prognos innebär att den årliga ökningen av totala antalet förvärvsarbetande blir 0,7 % under perioden 1966—1970 mot 1,0 % under närmast föregående femårsperiod. I antal räknat har ökningen från 1965 till 1970 uppskattats bli ca 110 000. Under båda perioderna är det de gifta kvinnorna som står för hela ökningen medan männens antal är praktiskt taget oförändrat; antalet icke gifta kvinnor i förvärvslivet övergår från att ha varit oförändrat 1960—65 till att minska med 1,6 % per år.

Den av långtidsutredningen förutsatta utvecklingen innebär att antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden skall öka med ca 30 000 per år 1966— 1970. Det krävs alltså en fortsatt kraftig höjning av de gifta kvinnornas förvärvsfrekvenser, ungefär i den utsträckning som skett mellan 1960—1965. Enligt långtidsutredningens egen utsago står vi här inför ett av de osäkraste momenten i bedömningen av tillgången på produktiva resurser under prognosperioden.

Sedan hänsyn tagits till att den genomsnittliga årsarbetstiden per förvärvsarbetande kan väntas fortsätta att minska har långtidsutredningen i sin prognos räknat med att arbetskraftens volym — mätt i arbetstimmar — kommer att minska framöver. Minskningen har beräknats till 0,3 % per år 1966—1970. Under perioden 1960—1965 kunde i stället en ökning på 0,6 % per år inregistreras (se tabell 2). Jämfört med de närmast föregående åren räknar långtidsutredningen således med ett betydande omslag ifråga om tillgång på arbetskraft. Går man tillbaka till 1950-talet finner man däremot enligt utredningens beräkningar en arbetskraftsutveckling som mera överensstämmer med prognosperiodens.

Ett till 1970-talet utsträckt perspektiv uppvisar inga avgörande avvikelser från de nuvarande utvecklingstendenserna. Med ytterligare sannolik arbetstidsförkortning väntas den yrkesverksamma delen av befolkningen, trots att däri ingår ett växande antal gifta kvinnor, inte förmå hålla den samlade arbetskraftsvolymen uppe. Snarare får man enligt långtidsutredningen räkna med en något snabbare nedgång än på kort sikt.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 7

Tabell 2. Arbetskraftens förändringar 1960—1970

1 Utan arbetstidsförkortning

Efterfrågan på arbetskraft jämförd med tillgången

Som ett väsentligt moment i långtidsutredningen har ingått att samla in planer och bedömningar från ekonomins olika delområden. Därigenom har uppgifter erhållits angående vad som pågår, förbereds och planeras med sikte på de kommande åren inom företag, branschorganisationer, kommuner, statliga myndigheter etc.

Ett led i denna inventering bildar en enkät till industriföretagen. Totalt sett ger denna en bild av stark expansionsvilja; om man väger ihop alla industribranschernas planer för senare hälften av 1960-talet så blir produktionens genomsnittliga årliga ökningstakt 7 %. Den skulle för att realiseras kräva ett tillskott fram till 1970 av 85 000 anställda, fortfarande enligt uppgiftslämnarna själva. Byggenskapen i landet skulle på liknande grunder öka med närmare 6 % per år och kräva ett tillskott av 30 000 i arbetskraft. Samtidigt skulle jord- och skogsbruket kunna minska sin sammanlagda sysselsättning med netto 85 000 personer.

Myndigheternas beräkningar av den offentliga konsumtionen, dvs. volymen av offentliga tjänster mätt i driftkostnad, pekar sammanlagt på en expansion med närmare 6 % per år fram till 1970. Den skulle kräva att antalet sysselsatta ökade med minst 100 000. Transportapparaten, handeln och den privata tjänstesektorn skulle behöva öka antalet sysselsatta med sammanlagt 35 000. Det sammanlagda arbetskraftsbehovet enligt planer och bedömningar under femårsperioden 1966—1970 uppgår till ca 165 000 personer, en ökning med ca 1 % per år. Efterfrågan på arbetskraft har då beräknats utan hänsyn till en förutsatt arbetstidsförkortning. En uppräkning av sysselsättningstalen för att medge en arbetstidsförkortning med 2 1/2 timmar per vecka för de grupper som har en arbetsvecka om 45 timmar eller längre har gett till resultat att efterfrågan skulle öka med mellan 165 000 och 265 000 personer 1965-—1970.

Som framgått väntas arbetskraftstillgången öka med ca 110 000. Häremot

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

skall alltså ställas den framräknade ökningen av efterfrågan med 165 000— 265 000. Man kan alltså säga att långtidsutredningens grundmaterial antyder en ökning 1965-—1970 av »arbetskraftsbristen» med 55 000—155 000 förvärvsarbetande. Planmaterialet för efterfrågan på arbetskraft och tillgångsberäkningen avseende ökningen av antalet förvärvsarbetande 1965— 1970 kan sammanfattas i följande tablå (1 000-talet personer, avrundade tal):

Skillnaden mellan ökningen av tillgången och ökningen av efterfrågan på arbetskraft får inte tas som något egentligt mått på »arbetskraftsbrist». I långtidsutredningen sägs att resultatet endast kan tjäna syftet att ange en tendens i planerna.

Det gap mellan tillgång och efterfrågan som här konstaterats för arbetsmarknadens del har sin motsvarighet även på andra marknader. Långtidsutredningen slår fast att de samhällsekonomiska resurserna inte tillåter att planerna fullt ut realiseras. Inte minst gäller detta efterfrågan på arbetskraft.

Därmed anmäler sig en rad avvägnings- och fördelningsproblem, som kräver politiska lösningar. Långtidsutredningen konstaterar att det kommer an på centrala politiska instanser att styra utvecklingen. Utredningen föreslår för sin del inga åtgärder. Det har legat utanför dess uppgift. Den för dock en principdiskussion i ämnet och söker belysa verkningarna av tänkbara fördelningar av de produktiva resurserna med utgångspunkt från givna data och sådana politiska värderingar som får anses allmänt omfattade. En sammanfattning av denna diskussion återfinns nedan i avsnittet om den interna avvägningen.

Sysselsättningen i olika näringar

För att få en utgångspunkt för sin diskussion har långtidsutredningen dock valt ett konkret alternativ för utvecklingen 1966—1970. Denna s. k. realkalkyl har genomförts för ekonomins alla huvudområden. Valet har träffats med utgångspunkt från att utredningen velat belysa en fördelning, som å ena sidan kan bedömas som något så när realistisk — utan att göra anspråk på att vara den enda möjliga — och som å andra sidan har det pedagogiska syftet att erbjuda exempel på olika arter av fördelningsproblem. Utredningen betonar att kalkylens antaganden är av modellteknisk natur

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 9

och således inte representerar någon programmatisk rekommendation beträffande avvägningsfrågornas lösning.

Realkalkylens innebörd för olika näringsgrenar är sysselsättningsmässigt följande. Gruppen jordbruk, skogsbruk och fiske förlorar fram till 1970 årligen 5 % av sin arbetsstyrka, därav jordbruket i den snabbaste takten. Mot detta står ökningar i andra näringar: 1 % per år för industrin, 2 % för byggnadsverksamheten, 1/2 % för vardera handeln och samfärdseln och 1 % för de privata tjänsterna. På de offentliga tjänsternas område väntas sysselsättningen stiga snabbare, nämligen med 3 1/2 %. Som tidigare nämnts blir slutresultatet av dessa rörelser att hela antalet förvärvsarbetande i landet ökar med 0,7 % per år.

Den antalsmässiga utvecklingen redovisas närmare i tabell 3.

Tabell 3. Sysselsättningen i olika näringsgrenar 1950—1970

Antal förvärvsarbetande enligt folkräkningarnas definitioner 1 000-tal personer

1 Inkl. ej specificerad verksamhet.

Anm. Talen är avrundade, varför summor och förändringstal ej alltid stämmer.

Arbetskraftsproblem

Uppenbart är att i den arbetskraftssituation som förutses kommer olika anpassningsproblem att inställa sig på arbetsmarknaden. Utredningen pekar bl. a. på följande.

1. Den möjliga nettoökningen av tillgången på arbetskraft med ca 110 000 förvärvsarbetande består nästan helt av gifta kvinnor, ökningen torde endast kunna realiseras om det blir möjligt att undanröja de hinder som f. n.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

finns för gifta kvinnor att inträda på arbetsmarknaden. Det torde därvid vara nödvändigt såväl att en jämnare geografisk spridning av arbetstillfällen, vilka är attraktiva för kvinnor, kan åstadkommas som att den fortgående upplösningen av gränserna mellan »kvinnliga» och »manliga» arbetsuppgifter påskyndas. De gifta kvinnornas speciella önskemål om arbetstiden m. in. måste också beaktas. Barntillsyn, skattesystemets utformning etc. är andra frågor som blir av betydelse i sammanhanget.

-• En betydelsefull del av arbetskraftstillskottet kommer att bestå av invandrare från utlandet. Frågan om invandringspolitikens utformning kommer därför att vara aktuell.

3. Även om det är möjligt att öka arbetskraftstillgången med 110 000 personer torde det komma att uppstå problem då tillskotten på arbetskraft inte uppträder där efterfrågan ökar. Vi står här inför svåra rörlighetsproblem, både geografiska och yrkesmässiga. Produktionsplanerna tyder t. ex. på en försvagning av arbetskraftsefterfrågan inom flera av de näringsgrenar som är viktiga för norra Sverige, där samtidigt en stor del av de arbetskraftsresurser som medräknats i tillgångsberäkningarna finns. Ett annat rörlighetsproblem uppstår genom de relativt kraftiga strukturförändringar i sysselsättningen som förutsätts i beräkningarna. Även mellan de olika näringsgrenarna krävs rörlighet för att de tillgängliga arbetskraftsreserverna skall kunna utnyttjas.

Remissinstanserna

Totala arbetskraftsvolymen. Olika aspekter av arbetskraftsprognosen har berörts av flertalet remissinstanser. Sammanfattande omdömen om den av långtidsutredningen förutsedda utvecklingen av den totala arbetskraften har dock getts endast i några fall. Enligt SACO.s och TCO:s bedömning kommer det att bli svårt att hålla tillbaka minskningen av den totala arbetskraftsvolymen mätt i timmar till endast 0,3 % om året. LO å sin sida räknar däremot med att långtidsutredningens sysselsättningsberäkning under förutsättning av fortsatt utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken kommer att överträffas.

Gifta kvinnor. Långtidsutredningen har karakteriserat sin bedömning av de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens som relativt optimistiskt hållen. Ett flertal remissinstanser instämmer i denna karakteristik. Några, däribland TCO och SACO, anser prognosen alltför optimistisk på grund av de hinder som f. n. finns för gifta kvinnor att inträda på arbetsmarknaden. I intet fall hävdas explicit att höjningen av förvärvsfrekvensen kan bli större än vad långtidsutredningen anger.

Genomgående anförs att en avsevärd höjning inte kan komma till stånd utan ökade insatser från myndigheternas och arbetsmarknadsparternas sida. De åtgärder som i första hand föreslås är ökade resurser för olika for-

11 Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

mer av barntillsyn, omläggning av familj ebeskattningen, utvidgad utbildnings-, omskolnings- och informationsverksamhet. TCO:s yttrande kan på denna punkt anföras som representativt för en rad instanser.

Enligt TCO kan det visserligen sägas att de gifta kvinnornas sysselsättningsgrad i stor utsträckning är beroende av efterfrågan på kvinnlig arbetskraft. Detta skulle förklara den höga förvärvsarbetsfrekvensen i Borås, där näringslivet har ett starkt inslag av sådana branscher, som traditionellt sysselsätter kvinnlig arbetskraft. En huvuduppgift för arbetsmarknadspolitiken skulle alltså komma att bestå i att stimulera efterfrågan på kvinnlig arbetskraft genom jämnare spridning av arbetstillfällen och genom fortsatt upplösning av gränserna mellan arbetsområden, som vanemässigt kommit att rekryteras av huvudsakligen manlig eller huvudsakligen kvinnlig arbetskraft. Det allmännas åtgärder för att öka de gifta kvinnornas förvärvsarbete kan emellertid inte begränsas till det arbetsmarknadspolitiska området. Utbildningspolitik, skatte- och socialpolitik måste samordnas med arbetsmarknadspolitiken. En intensifierad och effektiviserad vuxenutbildning kan öka tillflödet av kvinnlig arbetskraft. En breddning av samhällets åtgärder i fråga om barntillsynen ökar förutsättningarna för bägge makarna att förvärvsarbeta. En successiv övergång till konsekvent genomförd särbeskattning skulle medföra att skattemässiga hänsyn blev utan betydelse för gifta kvinnors val mellan att förvärvsarbeta eller ej. Sammanfattningsvis vill TCO på denna punkt anföra, att det förhållandet att gifta kvinnors förvärvsarbete i stor utsträckning är efterfrågebetingat, ingalunda minskar värdet av de arbetskraftstillskott som kan erhållas genom social- och skattepolitiska åtgärder.

I socialstyrelsens svar får frågeställningen en delvis annan betoning. Styrelsen anser att gifta mödrar med barn under skolåldern bör ha full valfrihet att vara hemma och vårda sina barn. Familj eberedningen har i sin i december 1965 utgivna promemoria angående utbyggnad av samhällets barntillsyn givit uttryck för samma uppfattning när man där talar om att »valet mellan hemarbete och förvärvsarbete i något annat yrke bör så långt möjligt vara fritt». Socialstyrelsen anser det dessutom värdefullt om även de ensamstående mödrarna med barn under skolåldern hade valfrihet när det gäller att arbeta inom eller utom hemmet. Detta gäller främst då modern har flera barn, av vilka åtminstone ett är under skolåldern. — Familj eberedningen har i samma promemoria även uttalat, att samhället inte bör påverka mödrarnas avgöranden i den ena eller andra riktningen. Detta uttalande vill styrelsen understryka. Liksom en brist på daghemsplatser kan göra valfriheten illusorisk kan detsamma även bli fallet genom en allt för stark press att ta arbete utanför hemmet.

De företagsinvesteringar som kontrolleras genom lokaliseringpolitiken bör enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län styras in på sektorer som kan ge sysselsättning åt kvinnlig arbetskraft.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Invandring. Många remissinstanser behandlar invandringen och flertalet av dessa ifrågasätter om inte långtidsutredningens antagande om en nettoinvandring med 10 000 personer per år är tilltaget i underkant; bl. a. mot bakgrunden av de senaste årens betydligt större nettoinvandring borde långtidsutredningen ha kunnat räkna med ett högre värde.

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet säger att i ett läge med fortsatt stark arbetskraftsbrist vore det olyckligt om arbetsmarknaden under den närmaste femårsperioden skulle komma att tillföras ett mindre antal utländska förvärvsarbetande per år än hittills under 60-talet. Under vissa omständigheter kan en begränsning av den spontana invandringen vara nödvändig men organisationerna ser med oro på de långtgående hinder för invandring som nyligen rests gentemot icke-nordiska medborgare. Dessa hinder strider inte minst mot tendenserna till ökad internationell rörlighet för arbetskraften. En sådan rörlighet är ägnad att utjämna över- och underskott i skilda länder och kompletterar därigenom övriga medel för den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Svensk Industriförening anser att den svenska invandringspolitiken måste ges en betydligt mer aktiv och planmässig utformning. Liknande synpunkter kommer även till uttryck i några andra yttranden.

SACO anför en delvis avvikande inställning till invandringsproblemet: Genom att de icke yrkesverksamma grupperna växer snabbare än de yrkesverksamma kommer försörjningsbördan per förvärvsarbetande att växa. Som ett medel att motverka detta har från olika håll rekommenderats en ökad import av arbetskraft. Invandrarna har en från arbetsmarknadssynpunkt gynnsam åldersfördelning, och detta faktum har på sina håll lett till slutsatsen, att man borde stimulera invandringen för att därigenom kunna fördela försörjningsbördan på flera personer. — Slutsatsen torde vara korrekt under förutsättning att man bedriver en selektiv invandringspolitik och endast accepterar personer med en god yrkesutbildning och efterfrågade yrkeskunskaper. Men en betydande del av dagens invandrare saknar en yrkesutbildning, som kan nyttiggöras i Sverige. För deras del krävs en omfattande omskolning, och därtill kommer erforderlig elementär utbildning i svenska språket, svenska samhällsförhållanden etc. — Många skäl talar för att en ökad invandring av ej yrkesutbildad arbetskraft — åtminstone på kort sikt — måste leda till en sänkt genomsnittlig konsumtions-

standard i landet. Invandrarna är inte bara produktiva krafter _ de är

också konsumenter, som efterfrågar bl. a. bostäder, sjukvård och annan samhällsservice. Det dröjer åtskilliga år, innan en invandrare givit ett nettotillskott till produktionen, som motsvarar värdet av den kapitalutrustning som måste ställas till hans förfogande redan vid ankomsten. Finns det då i utgångsläget ingen ledig kapacitet, måste »urinvånarna» minska sin konsumtion för att bereda utrymme för den uppbyggnad av kapitalresurserna som den ökade invandringen kräver.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 13

Om man stimulerar invandringen, riskerar man, enligt SACO, också att hålla tillbaka rationaliseringstakten inom näringslivet. Utländsk arbetskraft med låga löneanspråk ger de mindre produktiva företagen bättre chanser att överleva och motverkar därmed strukturrationaliseringen. Nu kan det naturligtvis tänkas, att en dämpning av omställningstakten i näringslivet är nödvändig, om man vill undvika inflation, och då kan kanske en import av låglönearbetare vara försvarbar. Ur samhällsekonomisk synvinkel är det dock tveksamt, om man bör avsätta en del av sparandet till att bygga bostäder, sjukhusplatser etc. för invandrare i stället för att använda dessa resurser för investeringar i näringslivet. — Frågan om en ökad invandring har här betraktats från renodlat samhällsekonomiska utgångspunkter. Det förda resonemanget får inte leda till slutsatsen att SACO förordar en restriktivare invandringspolitik. Utifrån andra aspekter kan motsatt ståndpunkt hävdas. Från humanitär synpunkt finns det många skäl som talar för att Sverige borde öka sina insatser, när det gäller att ta emot exempelvis flyktingar. En ökad invandring av personer från mindre utvecklade länder kan också ses som ett led i en internationell omfördelning av konsumtionsstandarden, fastän man naturligtvis kan diskutera, om det är en lämplig form av internationellt bistånd att hämta utlänningar hit till Sverige för att här låta dem bli delaktiga av en högre konsumtionsstandard i stället för att ställa resurser till deras förfogande i hemländerna. Vad SACO i detta sammanhang velat framhålla är, att det ur samhällsekonomisk synvinkel inte behöver vara fördelaktigt att öka invandringens omfattning. Organisationen anser därför, att man inte kan tillåta en fullkomligt fri invandring utan måste vara beredd att utöva en viss styrning med beaktande av såväl humanitära som samhällsekonomiska aspekter.

Länsstgrelsen i Malmöhus län finner det önskvärt med ett klarläggande av de ekonomiska konsekvenserna av ökad inflyttning.

Äldre arbetskraft m. m. Mot bakgrunden av arbetsmarknadsläget finner flera remissinstanser det nödvändigt alt inventera även andra outnyttjade arbetskraftsresurser. Det är därvid främst de äldre som uppmärksammats.

Socialstyrelsen anför i denna fråga att ett av allt att döma väsentligt tillskott till lindring av den alltmer markerade arbetskraftsbristen borde kunna erhållas genom att man bättre tillvaratog pensionärernas arbetskraft. Enligt en enig medicinsk sakkunskap är det i regel av väsentlig betydelse för pensionärens hälsa att han endast successivt avvecklar sina arbetsinsatser. En förskjutning uppåt av pensionsåldern bör därför övervägas, främst för dem som nu har en relativt låg sådan. Detta bör emellertid kombineras med möjligheter till förtidspensionering och deltidstjänstgöring. Det arbetskraftstillskott som på så sätt kan erhållas torde, om erforderliga åtgärder vidtas, öka alltmer i samband med den starka stegringen av antalet pensionärer under kommande år (20 000—25 000 per år). Samhälle! bör där-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

för på olika sätt stimulera till ökad arbetsinsats av äldre. Bl. a. synes en uppmjukning av inkomstprövningen av de kommunala bostadstilläggen böra övervägas. Vidare bör staten som arbetsgivare sträva efter en höjning av pensionsåldern, i vart fall för de tjänstemannagrupper där den nu ligger väsentligt under 67 år. En utveckling i sådan riktning beträffande de statsanställda skulle säkerligen snabbt få följdverkningar på arbetsmarknaden. — Långtidsutredningen har frågat sig om inte den stora personal som på 1970-talet kommer att krävas för vården av barn och äldre delvis skulle kunna rekryteras bland de äldre. Socialstyrelsen ställer sig dock skeptisk till möjligheterna att i någon större utsträckning använda de äldre inom barnaoch ungdomsvården. Större utrymme torde däremot finnas att utnyttja deras arbetskraft inom långtidssjukvård och åldringsvård. I fråga om åldringsvården föreställer sig socialstyrelsen till exempel att de mycket livaktiga pensionärssammanslutningarna skulle kunna göra en insats utöver de rent aktivitetsbefrämjande och trivselskapande åtgärder som nu utgör huvudinnehållet i föreningarnas verksamhet.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund pekar i sammanhanget på möjligheten av glidande pensionsålder med successivt avtagande arbetstid. SACO konstaterar att reglerna för samordning av pension och arbetsinkomst verkar återhållande på arbetsviljan. En person, som fortsätter i sin gamla tjänst efter pensionsålderns inträde, får normalt en sammanlagd ersättning motsvarande blott den gamla inkomsten. Om pensionen utgör 65 % av lönen, blir betalningen för arbetsinsatsen relativt obetydlig. SACO kan inte finna denna ordning rättvis. Pensionen är redan intjänad och bör utgå oavsett om pensionären fortsätter att arbeta eller inte. Vid sidan därav bör eventuella arbetsinsatser betalas efter sitt värde. Det kan nämnas, att akademiker i vissa bristyrken, såsom lärare i vissa naturvetenskapliga ämnen, redan nu får både lön och pension utan reduktioner. Begränsade reduktioner förekommer för exempelvis farmacevter och sjuksköterskor. Det nuvarande systemet missgynnar dessutom de pensionärer som stannar kvar på sin arbetsplats i jämförelse med dem som byter arbetsplats eller arbetsmarknadssektor, eftersom en ny arbetsgivare inte behöver fästa avseende vid eventuellt utgående pension.

När LO räknar med att långtidsutredningens sysselsättningsberäkning skall överträffas sker det under hänvisning till bl. a. möjligheterna att skapa sysselsättning bland marginalgrupper till arbetskraften. En central fråga är ifall det finns sådana starka strukturella spänningar mellan arbetskrav och arbetskraftsutbud att bl. a. en strukturbetingad undersysselsättning föreligger. LO anser det inte berättigat förutsätta att den tillgängliga arbetskraftskapaciteten i dagsläget genomgående blir fullt utnyttjad. Det bör erinras om att den totala sysselsättningsökningen under början av 1960talet överstigit den förra långtidsutredningens beräkningar — hur pass mycket är till följd av arbetsmarknadsstatistikens karaktär oklart. Detta av-

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 15

speglar bl. a. att latenta arbetskraftsreserver existerar, som bör och sannolikt kommer att tillföras arbetskraften. — Man bör vidare observera den höga andel av de anställda som vid nedläggningar och driftinskränkningar inte får ny sysselsättning inom ett eller flera år efter avskedandet. En större frekvens nedläggningar är en konsekvens av en tillväxtfrämjande näringspolitik — å andra sidan borde det vara möjligt att genom aktiva åtgärder minska avgången från arbetsmarknaden och de uppkommande arbetslöshetstillskotten.

Bl. a. länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att ett väsentligt arbetskraftstillskott kan påräknas från ungdomen i utbildning. Det allt vanligare feriearbetet kan betyda en ökning av arbetskraftsvolymen med 10 000 årsarbetare.

Arbetskraftsutbudets struktur. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter om inte tonvikten i diskussionen av arbetsmarknadsfrågorna i högre grad än som hittills skett måste läggas vid utbuds- än vid efterfrågesidan. Bland de faktorer som kan antas påverka utbudet märks den stigande utbildningsstandarden, förändringar i efterfrågan på offentliga och privata tjänster, förändringar i arbetskraftens preferenser vad avser val av såväl arbete som bostadsort osv. En mera ingående diskussion av hur dylika faktorer verkar hade varit av intresse inte endast från allmänna arbetsmarknadspolitiska synpunkter utan också i hög grad för utbildnings- och lokaliseringspolitiken. Enligt styrelsens mening borde frågan också ställas vilka sektorvisa omfördelningar av arbetskraften som från produktivitetssynpunkter är önskvärda och möjliga med hänsyn till de förändringar i bl. a. befolkningens utbildningsnivå och bosättning som kan förutses eller är påverkbara.

Utvecklingen på arbetsmarknaden torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen i framtiden i än högre grad än hittills komma att påverka produktionsstrukturen. De förändringar som nu kan förutses på utbudssidan synes ligga i linje med och underlätta ett lösande av de ekonomisk-politiska målsättningarna. Detta får emellertid inte undanskymma de omställnings- och anpassningsproblem som den snabba strukturomvandlingen medför. I områden med ett rikt differentierat näringsliv torde dessa omställningsproblem i allmänhet kunna lösas genom relativt begränsade arbetsmarknadspolitiska insatser. I glesbygder och på mindre orter krävs det emellertid väsentligt ökade insatser för att underlätta inte endast den yrkesmässiga utan också den geografiska omställningen. Inte minst kräver bostadsfrågans lösning särskild uppmärksamhet. Det kommer också att krävas insatser för att underlätta anpassningen till nya arbetsuppgifter och ny miljö. Dessa anpassningsfrågor kräver ett nära samarbete mellan arbetsmarknadsorgan och i första hand företag, fackliga organisationer och kommunala organ.

Styrelsen understryker betydelsen av tidig information om driftomläggningar för att kunna tidsplanera erforderliga åtgärder.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Produktionens tillväxt Långtidsutredningen

En central fråga för bedömningen av den framtida utvecklingen blir i vilken utsträckning omslaget ifråga om arbetskraften kan vägas upp av att arbetsproduktiviteten växer snabbare. En mycket kraftig stegring av produktiviteten i det svenska näringslivet ägde rum mellan 1950-talet och första hälften av 1960-talet. Utredningen har för olika näringsgrenar sökt bedöma, hur mycket produktionen per arbetstimme skulle kunna öka. Slutsatsen har blivit att produktiviteten, mätt som produktion per arbetstimme, borde kunna stiga med 4,5 % per år 1966—1970 jämfört med 4,3 % under föregående period. Nationalprodukten väntas på grund därav öka med 4,2 % per år i volym under perioden 1966—1970. Motsvarande tal 1960—1965 var som nämnts 4,9.

Remissinstanserna

Endast några enstaka remissinstanser har gett ett sammanfattande omdöme om långtidsutredningens antagande om en ökning av bruttonationalprodukten med i genomsnitt 4,2 % per år under perioden 1966—1970. Konjunkturinstitutet och LO karakteriserar bruttonationalproduktantagandet som försiktigt. Svenska Företagares Riksförbund finner utredningens perspektiv optimistiskt. Bankföreningen framhåller att det hos tidigare långtidsutredningar funnits en tendens att underskatta utsikterna för den totala produktionens tillväxt; denna gång synes det mindre sannolikt att en sådan felbedömning skett.

Vid remissbehandlingen har endast få uttalanden om långtidsutredningens antagande om utvecklingen av den totala arbetsproduktiviteten framkommit. LO, TCO, länsstyrelserna i Malmöhus, Västmanlands och Gävleborgs län samt Göteborgs stads statistiska kontor finner skäl tala för en något mer optimistisk bedömning än vad långtidsutredningen gjort.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund konstaterar i anslutning till långtidsutredningen att de faktorer som skall åstadkomma en ökning av produktiviteten är tekniska framsteg i produktionen, modernisering av kapitalutrustningen, höjning av arbetskraftens utbildningsnivå och även den sannolikt ökade takt med vilka vetenskapliga och tekniska rön inlemmas i produktionen såväl som snabbare omställning av produktionens inriktning liksom åtgärder för arbetskraftens och kapitalets omallokering. Dessa faktorer beror i sin tur på fördelningen av de resurser, som ställs till förfogande genom den växande totalproduktionen.

Olika remissinstansers syn på dessa frågor tas upp i samband med redogörelsen nedan för de interna awägningsproblemen och den offentliga sektorns utveckling.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 17

Den interna avvägningen

Långtidsutredningen

De yttre villkoren. Utredningen går först in på den internationella bakgrund mot vilken det svenska nationalhushållet har att utveckla sig. Hittills under 1960-talet har betingelserna utomlands för vår ekonomis tillväxt på det hela taget varit gynnsamma. Inte heller fram till 1970 finns på den punkten någon tvär vändpunkt i sikte, men vissa tecken tyder på att svårigheter gradvis kan uppstå.

En sådan svårighet hänför sig till produktionens kostnader. Åtskilliga industriländer i Västeuropa har börjat att mera målmedvetet än tidigare hålla sina kostnadsstegringar tillbaka; det tycks inte vara fråga om något snabbt övergående fenomen. Detta skulle kunna ge en utveckling i dessa länder som gjorde efterfrågan mindre expansiv än tidigare, samtidigt som det måste skärpa kravet på att också de svenska kostnaderna hålls nere.

Ökningen av den svenska exporten kommer vidare i fortsättningen att alltmera hindras av EEC:s yttre tullmur. Stimulansen till exportökning inom EFTA-området kan å andra sidan väntas ebba ut. Det blir i fortsättningen allt viktigare att tullarnas avveckling inom EFTA följis av en handelspolitisk harmonisering i övrigt.

Sveriges försämrade bytesbalans 1965 manar också till en försiktig bedömning av de närmaste årens ekonomiska utsikter.

Utrymmet för privat konsumtion. Utredningen utgår i sin principdiskussion av de interna awägningsproblemen från ett par förutsättningar grundade på politiska värderingar som får anses allmänt omfattade. Dessa förutsättningar är att den ekonomiska politiken skall säkra full sysselsättning, en betalningsbalans med utlandet utan underskott och stabila priser.

Det interna svenska awägningsproblemet handlar i istor utsträckning om vilket utrymme som bör tillmätas den privata konsumtionen och vilka verkningar som den ena eller andra fördelningen därvidlag kan beräknas fa.

Som cn första utgångspunkt frågar sig utredningen vilka följderna skulle bli om anspråken på investeringar och offentlig konsumtion tillgodosågs helt och hållet. Nationalproduktens antagna tillväxt skulle då medge att den privata konsumtionen ökade med 2,9 % per år. Det skulle då kanske bli möjligt att lätta trycket i en del köer — till sjukvård, socialvård, undervisning, bostäder — och samtidigt släppa fram en önskvärd industriell expansion.

En sådan fördelning skulle emellertid kräva att den ekonomiska politiken skärptes mycket kraftigt. Den skulle också föra med sig svåra inkomstmässiga spänningar. De expansiva delarna av ekonomin finge nämligen lov att höja sitt relativa löneläge över det nuvarande, som redan i allmänhet ligger

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 9

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

över genomsnittet; detta skulle stämma illa med strävandena att förbättra de lågavlönades situation.

Som en andra utgångspunkt har utredningen valt att pröva ett alternativ, enligt vilket den privata konsumtionen skulle få växa med uppemot samma hastighet som åren 1960—1965 eller med 3,9 %. Det skulle förutsätta att man begränsade utrymmet för ökning av den offentliga konsumtionen, likaså av investeringarna, dock inte i industrier som arbetar under utländsk konkurrens. Man skulle då få lättare att hålla priserna stabila, att främja samspelet mellan finans- och kreditpolitik och att höja låglönegruppernas relativa ställning.

Samtidigt skulle det med en sådan fördelning uppstå svårigheter för ekonomins långsiktiga tillväxt och för en lösning av köproblemen. Den sistnämnda verkan skulle inställa sig både därför att t. ex. vårdområdenas tilldelning av medel blev otillräcklig och därför att efterfrågan ökade på exempelvis bostäder och bilar.

Utredningen har stannat inför att närmare utveckla ett alternativ där den privata konsumtionens ökning anslagits till 3,4 % per år.

Investering och offentlig konsumtion. Alltjämt återstår emellertid på denna punkt i analysen att kalkylmässigt bestämma en viss fördelning mellan investeringar och offentlig konsumtion.

Detta balansproblem diskuteras utifrån olika fördelningsmodellers krav på skattepolitiken, deras benägenhet att främja tillväxt eller avveckling av köer, deras förhållande till prisbildningsfrågorna och till de produktiva krafternas allmänna förkovran och rörlighet.

Utförligast är resonemangen om sambandet mellan köernas längd och prisbildningen. Utredningen hävdar bl. a. att hittills dominerande praxis att tillhandahålla bostäder och offentliga tjänster till priser långt under ett tänkt marknadsläge eller gratis får samma verkan på efterfrågan som en vanlig prissänkning. Därmed underhålls också köerna och stimuleras de tjänsteproducerande enheterna till nya investeringar.

Kalkylens behandling av bostadsbyggandet rymmer för övrigt inget försök till avstämning gentemot efterfrågan. Sådana försök har gjorts i samband med tidigare långtidsutredningar men notoriskt misslyckats: köerna har hela tiden hållit undan för ett byggande vars verkliga utfall ändå för varje period legat högre än motsvarande prognos.

I sin fortsatta kalkyl har utredningen förutsatt att såväl investeringar som offentlig konsumtion under de närmaste fem åren skulle växa med 4,7% per år. Det betyder för båda områdena en procentenhets lägre årlig ökningstakt än 1960—1965.

Jämför man å andra sidan med inhämtade planer och expertbedömningar, betyder kalkylens ökningstal en lindrigare prutning av investeringarnas än av den offentliga konsumtionens. Beträffande de senare noteras

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 19

att försvarets och grundskolans utgifter för de närmaste åren kan betraktas soin låsta. Nedskärningen i förhållandet till planerna skulle då drabba vårdområdena och den högre undervisningen. För investeringarnas vidkommande anges valet naturligt komma att stå mellan att tillgodose krav från å ena sidan bostadsbyggandet och å den andra näringslivet. Ur prisstabilitetens och den internationella konkurrenskraftens synpunkt är det åtskilligt som talar till de senares förmån.

Kalkylen. I tabell 4 har det av utredningen valda alternativet för utvecklingen 1966—1970 sammanfattats i försörjningsbalansens form.

Tabell 4. Försörjningsbalansen 1965—1970 enligt långtidsutredningens kalkyl

Milj. kr. i 1964 års priser

Remissinstanserna

Privat konsumtion. Långtidsutredningen har i sin diskussion av den interna avvägningen som nämnts utgått från frågeställningen hur stort utrymme som bör tillmätas privat konsumtion. Av de remissinstanser som uttalat sig beträffande denna avvägningsfråga har endast två, socialstyrelsen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, förordat ett snävare utrymme för privat konsumtion än det som ingår i långtidsutredningens kalkyl och som innebär en årlig ökning med 3,4 %.

Enligt socialstyrelsens mening måste man vid bedömningen av detta avvägningsproblem särskilt beakta de sämre möjligheter att lösa köproblemen i samhället som uppstår om den privata konsumtionen icke hålls tillbaka i större utsträckning än vad utredningen förutsatt som genomsnittlig ökning av den privata konsumtionen för prognosperioden. De produktiva grupperna bör således i nuvarande läge avstå ytterligare något av sin standardökning till förmån för de mindre väl lottade i samhället. — I

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

sammanhanget anför styrelsen vidare som sin uppfattning att den materiella standarden i landet numera nått en sådan nivå att det synes rimligt att den framtida resursfördelningen görs på sådant sätt att vårdsektorerna tillgodoses i relativt stor utsträckning även om detta måste ske till priset av en mindre snabb långsiktig ekonomisk tillväxt. Man bör i detta sammanhang beakta att en kraftigare satsning på vårdområdena på längre sikt medverkar till en ökning av den disponibla arbetskraften i samhället.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vill ge större utrymme åt vårdområdet och den högre undervisningen på den privata konsumtionens bekostnad. Den högre undervisningen bör gynnas p. g. a. dess tillväxtbefrämjande effekt.

Flera remissinstanser har å andra sidan ifrågasatt om konsumtionsökningen kan hållas tillbaka i den utsträckning som långtidsutredningen kalkylerat med, främst med hänsyn till risker för spänningar på löneområdet. SACO bedömer ökningen som anmärkningsvärt låg med hänsyn till den avsevärt snabbare totala produktionstillväxten. I alla händelser kommer den fackliga akademikerrörelsen att med kraft värja sig mot varje försök att pressa ned den årliga förbättringen av akademikernas privata standard under denna nivå. LO anmärker att utredningens antagande om totalvolymen för den privata konsumtionen förefaller att ligga på en orealistiskt låg nivå, vilket tycks sammanhänga med försiktigheten då det gällt att uppskatta den kommande produktionsökningen.

Svenska Bankföreningen finner att en begränsning av utrymmet för privat konsumtion i enlighet med vad som förutsatts i utredningens prognoser kappast kommer att accepteras utan motstånd.

TCO konstaterar att en ganska måttlig höjning av investeringstakten under de förhållanden som kommer att råda under den återstående delen av 1960-talet måste komma att medföra att den aktiva generationens konsumtionsökningstakt blir pressad. Organisationen är likväl beredd att acceptera utvecklingsalternativ som innefattar en hög investeringskvot med hänsyn till de förutsättningar som därigenom skapas för fortsatt ekonomisk expansion. Att hålla investeringarna på en hög nivå kommer emellertid med den rådande arbetskraftssituationen att ställa stora krav på planmässighet i den ekonomiska politiken, om en inflatorisk utveckling skall kunna undvikas.

Investeringar och offentlig konsumtion. Av de remissinstanser som uttalat sig synes SACO, KF och Svensk Industriförening i princip ansluta sig till en utveckling i enlighet med långtidsutredningens kalkyl.

En något avvikande mening har Arbetsgivareföreningen — Industriförbundet. I deras gemensamma yttrande slås fast att industriinvesteringarnas svaga utveckling under första hälften av 60-talet måste förbytas i en snabb

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

expansion under andra hälften om industrins produktionsvolym trots bristen på arbetskraft skall kunna stiga hastigt och den svenska industrin skall kunna bibehålla sin internationella konkurrenskraft. Om en sådan utveckling skall bli möjlig med bibehållen samhällsekonomisk balans krävs emellertid återhållsamhet inom andra sektorer. Framför allt de kommunala investeringarna och bostadsbyggandet måste i fortsättningen nöja sig med en långsammare tillväxttakt. Den ekonomiska politiken måste utformas med sikte härpå. Långtidsutredningen har också gjort vissa nedskärningar i den offentliga sektorns planer. Organisationerna vill emellertid allvarligt ifrågasätta om långtidsutredningens nedskärningar av den offentliga sektorns resursanspråk är tillräckliga. Enligt deras mening måste såväl den statliga som kommunala förvaltningen visa stor återhållsamhet i sina krav på reala resurser om den nödvändiga expansionen inom industrin skall bli möjlig och balans i utrikeshandeln skall kunna uppnås och bevaras.

Liknande synpunkter återfinns i remissyttrandet från Exportföreningen.

Stadsförbundet vill framhålla vikten av att man vid resursfördelningen beaktar de behov som den offentliga sektorn har att tillgodose och som i vårt land i särskilt hög grad kommunerna har att svara för. Inte minst genom statliga beslut har de kommunala uppgifterna kraftigt ökat. Förbundet är införstått med att vid avvägningen för senare hälften av 1960talet en viss prioritet nu måste ges åt i första hand industrins investeringar såsom den sektor, som främst har att svara för den totala produktivitetens stegring. Även den bristande balansen i de utrikes betalningarna motiverar en sådan prioritet åt särskilt exportindustrin. Man måste dock hålla i minnet, att den största delen av kommunernas investeringar är bas- och följ dinvesteringar, dvs en förutsättning för respektive en följd av näringslivets expansion.

Kommunförbundet finner att om bostadsbyggandet får den omfattning som utredningen räknar med kommer väsentligt större insatser än tidigare att krävas av kommunerna i fråga om exploatering av nya bostadsområden (gator och vägar, vatten- och avloppsanläggningar, anordningar för kommunal kollektivtrafik och renhållning, lek- och idrottsplatser m. m.). — För åren 1965—1970 förutsätter långtidsutredningen att investeringarna för vägar och gator kommer att öka med 5,5 % och för vatten- och avloppsanläggningar med 4,1 % per år. Jämfört med den faktiska ökningen under den förra perioden synes utredningens antaganden för innevarande period innebära en underskattning. I varje fall torde ökningstakten vara otillräcklig om utredningens kalkyl rörande bostadsbyggandet skall kunna förverkligas. Enligt styrelsens bedömning kommer emellertid kommunernas ekonomiska resurser knappast att räcka till ens för den utbyggnadstakt, som utredningen räknat med.

Förbundet ser ganska mörkt på kommunernas möjligheter att klara den

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

expansionstakt, som statsmakternas målsättningar i fråga om skolväsendets och socialvårdens utbyggnad samt bostadsproduktionen förutsätter. Ökningen av konsumtionen och investeringsverksamheten under de senaste sex åren har nämligen medfört så kraftiga utdebiteringshöjningar — från i genomsnitt 14:33 1960 till 18:20 1966 — att en motsvarande stegring fram till 1970 knappast är tänkbar. Den planerade nedskärningen av kreditgivningen till kommunerna fr. o. m. 1966 försämrar ytterligare deras möjligheter att genomföra dels de investeringar, som har direkt samband med bostadsproduktionen, dels den förutsatta utbyggnaden inom skol- och socialområdena. Skillnaden mellan av kommunerna själva redovisat upplåningsbehov för 1966 samt i årets statsverksproposition beräknat utrymme för kommunal upplåning är nämligen så stor att den motsvarar en utdebitering på i genomsnitt 1: 50 per skattekrona. Kommer de skärpta kreditrestriktionerna att bestå de närmaste åren synes redan av den anledningen ytterligare höjningar av den kommunala utdebiteringen ofrånkomliga. Om emellertid kommunerna i stället skulle välja att avsevärt dämpa utvecklingstakten får man räkna med att statsmakternas målsättningar i olika avseenden kcwnmer att äventyras.

Stadsförbundet framför liknande synpunkter på kommunernas finansieringsförhållanden och slår därvid fast att utdebiteringen snabbt närmar sig den gräns som betraktas såsom maximal, varför utrymmet för ytterligare skattehöjningar nu är mycket begränsat. Det lilla utrymmet som återstår torde behöva tagas i anspråk för finansiering av stigande kommunal konsumtion. Möjligheten för kommunerna att i fortsättningen öka sin självfinansiering ytterligare måste följaktligen bedömas vara ringa.

I anslutning till kalkylen beträffande bostadsbyggandet säger sig bostadsstyrelsen inte kunna godta det resonemang som utredningen för vid avvägningen mellan olika investeringsönskemål. Sålunda synes utredningen ej alls ha beaktat det klara samband som råder mellan industriinvesteringar och bostadsbyggnadsbehov. — Såsom utredningen själv framhåller tar sig omstruktureringen inom och mellan olika näringsgrenar ofta uttryck i att kapaciteten byggs ut inom vissa företag och orter, under det att den bringas att minska på andra håll. Den omflyttning som blir följden av sådana förändringar ställer givetvis krav på bostadsproduktionen. Utvecklingen inte minst under senare år har visat vilka svårigheter företagen ställs inför i expansiva industriorter, när de sammanlagda resurserna för bostadsproduktionen i riket inte medger att bostäder i tillräcklig omfattning uppförs i sådana orter. Rekryteringssvårigheter på grund av bostadsbrist påverkar självfallet ogynnsamt den eftersträvade produktivitetshöjningen. Detta har bl. a. understrukits av stabiliseringsutredningen i dess betänkande »Mål och medel i stabiliseringspolitiken» (SOU 1961:42), där investeringar inom yrkesutbildning, bostadsbyggande i expanderande orter och transportväsendet betecknats som »högproduktiva».

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 23

Liknande synpunkter framföres av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Västmanlands län.

En översyn av produktivitetssituationen inom den offentliga sektorn skulle enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län kunna leda till rationaliseringsåtgärder med omfördelningar mellan offentlig konsumtion och offentlig investering som följd.

Regionala aspekter. Ett flertal länsstyrelser framhåller det värdefulla i att utredningen ägnat ett avsnitt åt regional analys; dock bör framtida långtidsutredningar lägga större vikt vid dessa aspekter. Det främsta önskemålet gäller en analys som ger underlag för en bedömning av hur olika resurser bör fördelas regionalt. Länsstyrelsen i Östergötlands län önskar försök av teoretisk och praktisk art som ger svar på frågan hur en ort eller region bör vara uppbyggd för att svara mot ställda önskemål. En arbetsenhet inom inrikesdepartementet för den långsiktiga fysiska planeringen på riks- och lokalplanet behövs.

Vad beträffar regionala aspekter på arbetskraften, anser länsstyrelsen i Norrbottens län att det förhållandet att tillskottet av arbetskraft finns i Norrland medan efterfrågan är lokaliserad till Syd- och Mellansverige utgör skäl för en närmare analys av erforderliga åtgärder för att nå en optimal resursallokering. Ett effektivt utnyttjande av arbetskraften i Norrbotten kräver, enligt länsarbetsnämndens i Norrbottens län mening, att industrilokalisering tillgrips i viss utsträckning. Däremot anser Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet att rörlighetsstimulerande åtgärder bör prioriteras framför lökaliseringspolitiska.

Göteborgs stads kollegiums finanskontor finner att långtidsutredningen i alltför stor utsträckning betraktat awägningsproblemet som ett traditionellt avvägningsproblem sektorvis. Samvariationen mellan sektorerna har inte tillräckligt beaktats.

Göteborgs stads statistiska kontor hävdar i samband härmed att avvägningsfrågorna i hög grad gäller fördelningen av resurserna regionalt. Storstadsregionerna bör tillförsäkras en skälig andel, då dessa erbjuder för näringslivet gynnsamma stordriftsfördelar.

Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att en utflyttning av företag inom vissa branscher från storstadsregionerna kan väntas. Det bör då finnas mindre orter som är rustade att kunna ta emot dessa företag.

Utrikeshandel

Långtidsutredningen

Perspektiven för den svenska exporten 1965—1970 har belysts dels genom att studera hur utlandets efterfrågan och import kan väntas gestalta sig (i den s. k. marknadsstudien) dels genom att i samband med industrienkä-

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

ten. inhämta svenska företags planer och bedömningar av exportutsikterna. Det är resultatet av marknadsstudien som accepterats som exportprognos. Den framtida importutvecklingen har beräknats under antagande om att sambanden mellan import och inhemsk ekonomisk utveckling blir desamma som under perioden 1957—1964, då bl. a. importandelen av efterfrågeökningen inom landet var lägre än tidigare. Resultatet av utrikeshandelskalkylerna har blivit att den årliga volymökningen 1966—1970 beräknas bli för exporten 6 1/2 % och för importen 5 %.

Bytesbalansen uppvisade ett underskott 1965, som numera kan anges till 1 400 milj. kr. Långtidsutredningens nyssnämnda prognoser för export och import kompletterade med uppskattningar för bytesbalansens övriga poster har gett som resultat att underskottet skulle komma att reduceras betydligt fram till 1970, dock ej tillräckligt för att full balans skulle uppnås. Långtidsutredningen har utgått från en målsättning alt underskottet måste utjämnas och att bytesbalansen därutöver skall ge ett överskott för ökad u-hjälp. Därtill kommer att utrymme kan behöva beredas för en ökning av valutareserven under senare delen av perioden 1966—1970 i syfte att kompensera den minskning av reserven som väntas i början av perioden.

Långtidsutredningen går inte närmare in på de åtgärder som erfordras för att åstadkomma den nödvändiga förbättringen av bytesbalansen men framhåller att det helt allmänt är fråga om åtgärder som kan bidra till att hålla tillbaka kostnads- och prisstegringarna inom exportnäringar och näringar konkurrerande med import. Det av utredningen poängterade prisstabiliseringsproblemet framstår mot denna bakgrund med ökad konkretion och styrka. En del av den framtida produktionsökningen måste tas i anspråk för att förbättra bytesbalansen. Den ekonomiska politiken måste därför präglas av en därav betingad återhållsamhet mot de rent inhemska efterfrågeområdena.

Remissinstanserna

En råd remissinstanser framhåller i likhet med Bankföreningen att upprätthållandet av balans i de utrikes betalningarna är ett viktigt led i en samstämd utvecklings- och stabiliseringspolitik. Erfarenheterna från de länder som under de senaste decennierna varit utsatta för betalningsbalanskriser visar, att sådana i regel får väsentliga negativa återverkningar på den ekonomiska framstegstakten.

Långtidsutredningen har i sina utrikeshandelskalkyler utgått från ett grundläggande antagande om fortsatt betydande expansion i världsekonomin. Antagandena karakteriseras av utredningen som relativt optimistiska i vissa avseenden. Flera remissinstanser instämmer i denna karakteristik.

Enligt Exportföreningen finns visserligen tecken som tyder på att Västeuropas importefterfrågan kan bli mer expansiv än den totala produktionen, eftersom i flertalet länder ökad efterfrågan för privat konsumtion och in-

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutuecklingen 25

dustriinvesteringar i växande grad riktas mot importvaror. Problemet är dock att dessa tendenser inte uppträder samtidigt och med samma styrka i alla länder, varför tillfälliga balansrubbningar i transaktionerna med utlandet kan uppstå. Detta kan i sin tur leda till både en mer återhållsam ekonomisk politik och en viss benägenhet till protektionism. På allt fler håll uppträdande tendenser till en prioritering av stabiliseringspolitiska hänsyn framför ekonomisk tillväxt kan få liknande verkningar. Skulle dessa tendenser i framtiden komma att få ökad aktualitet, innebär det sannolikt att förutsättningarna att uppnå den av utredningen skisserade exportexpansionen rubbas. Exportföreningen finner det angeläget att dessa delvis nya inslag i den västeuropeiska utvecklingen på ett realistiskt sätt beaktas vid utformningen av vår ekonomiska politik.

Enligt Exportföreningen synes vidare de antaganden som gjorts om vår exportexpansion på Norden och Storbritannien vara gynnsammast tänkbara; avvikelser från de gjorda prognoserna torde snarast gå i negativ än positiv riktning. Bedömningen av de svenska exportprodukternas marknadsutsikter inom EEC förefaller ganska realistisk, ehuru den uppenbarligen baseras på relativt optimistiska antaganden om den allmänna tillväxttakten. Den största risken synes snarast ligga i att den svenska exporten till dessa marknader i regel torde ske till mycket små marginaler och inte alltid till full kostnadstäckning, vilket innebär att en icke ringa del av exporten kan komma att falla bort om de handelspolitiska perspektiven ytterligare förmörkas eller de allmänna konjunkturerna inom området försämras. Det torde i ett sådant mycket ogynnsamt fall vara svårt för många exportörer att även på medellång sikt finna kompensation på andra marknader. Den i förhållande till tidigare utveckling relativt snabba expansionen av vår export till länderna utanför OECD, som kalkyleras av utredningen, ter sig relativt optimistisk. Ett skäl till detta är den aktuella och förväntade valutaknappheten i u-länderna, ett annat att en betydande del av de biståndskrediter som kan komma att tilldelas u-länderna torde komma att vara bundna och därför inte kan bli disponibla för finansiering av import från Sverige.

LO säger att förbättrade insikter om finanspolitikens och arbetsmarknadspolitikens möjligheter att förena en hög expansionstakt med samhällsekonomisk balans och en praktisk tillämpning av dessa kunskaper observeras i vissa länder. Bl. a. i USA har budgetpolitiken utvecklats. LO anser bl. a. detta ger anledning att bedöma den ekonomiska utvecklingen i industriländerna optimistiskt. Utredningen synes i sin exportprognos ha bedömt dessa länders tillväxt alltför försiktigt. — Om utredningen enligt LO:s mening är något för pessimistisk vad gäller den svenska exportprognosen för den industrialiserade världen, så gäller motsatsen för handeln med u-länderna. Dessa länders utveckling är speciellt svårbedömd med hänsyn till den bristfälliga statistiken och den begränsade del av dessa länders ekonomi, som höjer sig över naturahushållningen.

26 Kiingl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Den svenska exportindustrins konkurrenskraft är redan i utgångsläget ägnad att inge oro finner Exportföreningen i sitt svar. Den fram till 1965 framgångsrika svenska exportexpansionen har, främst på EEC, ofta skett till priset av pressade marginaler.

Exportföreningen vill särskilt peka på den ökade vikt som priset enligt mångstämmiga vittnesbörd från svenska exportföretag på senare tid kommit att tillmätas i den internationella konkurrensen, delvis som en följd av en mer energisk stabiliseringspolitik i flera länder, delvis som en följd av en något dämpad tillväxt i produktion och handel. De industriella köparnas minskade marginaler har tenderat att förstärka prismedvetenheten. Till detta kommer att den snabbare spridningen av tekniska och kommersiella nyheter skapar ett allt kortare försprång vid introduktionen av nya produkter och produktkvaliteter, vilket ger svenska företag, även om de är ledande inom sitt område, en allt kortare frist under vilken de kan tillgodogöra sig ett högre pris. Speciellt den svenska verkstadsindustrin har fått göra denna erfarenhet. Det synes likväl finnas en föreställning hos en kvalificerad opinion att huvuddelen av vår export på grund av specifika kvalitetsegenskaper har särskilt goda marknadsförutsättningar och därmed är undandragen hård konkurrens, speciellt i prishänseende; det synes angeläget att sprida upplysning om att vi inte generellt kan förlita oss på något dylikt allmänt försprång.

LO framför den meningen att den obalans i utrikeshandeln som uppstod under 1965 i första hand kan härledas till ett övertryck i den svenska ekonomin under första halvåret. Detta medförde en för stor efterfrågan på hemmamarknaden, som bl. a. ledde till att svenska varor i för stor utsträckning tann avsättning inom landet och en stark efterfrågan av utländska varor uppstod. Den ekonomiska politiken inom Västeuropa, som i högre grad har tagit sikte på stabiliserande åtgärder för att minska prisstegringen, medförde också på några håll en dämpad efterfrågetillväxt. Även de brittiska åtgärderna för att nå balans i sina utländska betalningar hade en dämpande effekt på en del av den svenska exporten. Det var dock främst inom råvaruområdet dämpningseffekten för exporten stod att finna. Det finns därför inte anledning att med hänsyn till det senaste årets utfall pessimistiskt bedöma den svenska industrins framtida konkurrenskraft.

I ett sammanfattande omdöme om exportkalkylerna säger Exportföreningen att långtidsutredningen karakteriserar dessa som relativt optimistiska. Exportföreningen vill instämma i detta och hänvisar till den utveckling som skett sedan utredningen verkställde sina beräkningar.

Beträffande importkalkylen uttalar Exportföreningen att den känner en betydande tveksamhet inför den av långtidsutredningen antagna importökningstakten, som föreningen finner för lågt beräknad. Samma uppfattning anmäls av Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 27

Enligt kommerskollegiets mening ger utrikeskalkylerna snarast det intrycket att utrikesbalansen kommer att utvecklas gynnsamt under återstoden av 1960-talet. Bl. a. med hänsyn dels till utrikesbalansens avgörande betydelse för de sysselsättningspolitiska strävandena kan det vara motiverat att hållfastheten i långtidsutredningens beräkningar av utrikeshandelns utveckling fortlöpande prövas. Det är viktigt att utsikterna att vidmakthålla den yttre balansen icke överskattas, då delta kunde fresta till en alltför expansiv ekonomisk politik.

Sjöfartsstyrelsen kom i interna beräkningar under hösten 1965 fram till bedömningen av sjöfartsnettot, som mycket nära anslöt sig till de som långtidsutredningen redovisat. På grund av vissa senare kända förhållanden — bl. a. nykontrakteringar inom handelsflottan — finner styrelsen det skäligt att räkna med ett sjöfartsnetto 1970 i storleksordningen 1 800 å 1 900 milj. kr., jämfört med 1 600 i långtidsutredningen.

Beträffande den ekonomiska politiken vill Exportföreningen i detta sammanhang framhålla, att inför de osäkra internationella perspektiven för återstoden av 1960-talet utgör målmedvetna ansträngningar att stärka den svenska konkurrenskraften den enda garderingen. Det gångna årets utveckling pekar klart på att vi i högre grad än tidigare måste slå vakt om denna; insikterna därom måste fördjupas och konkretiseras. En sådan skärpning av konkurrensförmågan kan endast åstadkommas genom att hålla tillbaka konsumtionsstegringarna och därigenom skapa ökat utrymme för investeringar, främst inom industrin. Investeringsverksamheten utanför industrin måste i högre grad än tidigare syfta till rationalisering och mekanisering. Den ekonomiska politiken måste därutöver i minst samma grad som i övriga västeuropeiska länder inriktas på att hålla löne- och prisutvecklingen under kontroll. Den första förutsättningen härför är att den inhemska efterfrågan begränsas till en rimligt hög nivå. Slutligen måste den ekonomiska politiken inriktas på att hålla de ekonomiska resurserna rörliga och anpassningsbara och därigenom underlätta näringslivets omställning efter den internationella utvecklingen. En sådan politik är en förutsättning för att vi i största möjliga utsträckning skall kunna få del av de tillväxtfrämjande effekterna av vårt höga och stigande utrikeshandelsheroende.

En rad remissinstanser framför liknande synpunkter.

I några remissyttranden, däribland från Svenska Företagares Riksförbund, ifrågasätts om den av långtidsutredningen förutsatta resursfördelningen är i överensstämmelse med målsättningen för exportens och betalningsbalansens utveckling.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Näringsgrenarnas utveckling

Jordbruk

Långtidsutredningen

Jordbrukets framtid kommer att påverkas av den nya jordbrukspolitik som nu förbereds. I avsaknad av riktlinjer för denna grundar sig långtidsutredningens bedömningar på trendframskrivningar. Produktionen inom jordbruket har stagnerat eller snarast minskat något sedan 1950-talets början.

Jordbruksutredningen bar gjort prognoser över den långsiktiga utvecklingen av produktionen vid oförändrad jordbrukspolitik. Som utgångspunkt har valts två alternativa antaganden om åkerarealen 1975, 2,9 resp. 2,65 milj. ha, mot 3,3 milj. ha 1961. Det lägre alternativet ger en produktionsminskning på ca 8 % 1964—1975 mot en procents nedgång enligt det högre alternativet. Produktionens framtida storlek är dock avhängig av utvecklingen i avkastning per arealenhet.

Långtidsutredningen utgår i stort sett från det lägre alternativet. Totalproduktionen går ner 1/2 % per år och förädlingsvärdet 11/2 % per år 1964—1970. Självförsörjningsgraden i kalorier väntas sjunka ett par procent fram till 1970. Mjölk- och smörproduktionen minskar mest. En sänkt självförsörjningsgrad av nötkött väntas. Antalet förvärvsarbetande går ner till 195 000 från 265 000. Det innebär att antalet självständiga brukningsenheter sjunker med ca 50 000. Genom sammanslagning bör den genomsnittliga arealstorleken ökas.

Maskininvesteringarna torde överstiga genomsnittet 1961—1965. Dock skönj eis en mättnadsnivå för beståndet traktorer och skördetröskor per arealenhet. Byggnadsverksamheten antages expandera, investeringarna i nybyggnader stiger med 50 milj. kr. Totalt stannar investeringsökningen (exkl. reparationer och underhåll) på ca 10 % mellan 1965 och 1970.

För 1970-talet är osäkerheten givetvis ännu större. I utredningens räkneexempel kalkyleras med en produktionsminskning på 20 %. Med en uppskattad fördubbling av produktionen per sysselsatt blir resultatet en nedgång i sysselsättningen till 80 000 år 1980.

Remissinstanserna

Statens jordbruksnämnd framhåller att nya beräkningar inom 1960 års jordbruksutredning visat att produktionsvolymen och självförsörjningsgraden, i kalorier räknat, minskat under de senaste tre åren. Nya trendframskrivningar till 1975 har givit till resultat att arealnedläggningen går snabbare än man tidigare räknat med. Även lantbruksstyrelsen, RLF och Lantbruksförbundet hänvisar till dessa beräkningar. Sveriges Jordbrukskasseförbund anser att långtidsutredningen underskattat de långsiktiga föränd-

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 29

ringarna, som nu tillgängligt material ger en fingervisning om, och överskattat möjligheten att påverka dessa genom politiska beslut. Medelstorleken på jordbruken kommer att stiga långsamt då det, jämsides med nedläggningen av hela enheter, förekommer nedläggning av dåliga arealer även i slättbygdsområden. Förbundet påtalar den roll som den sneda åldersfördelningen och den svaga rekryteringen spelar för jordbrukets utveckling. Strukturrationaliseringen fördröjs av personalbrist inom lantmäteriorganisation, domsagor, den lokala lantbruksorganisationen och arbetsmarknadsorganen. Till detta kommer bostadsbristen.

Lantbruksförbundet ifrågasätter rimligheten i utredningens kalkyler. Om arbetskraften inom jordbruket ska gå ned från 265 000 1965 till 195 000 1970 och 80 000 1980 förutsätter det eu uppgång i produktionsvärdet per anställd från 14 000 kr. 1965 till 34 000 1980. En utveckling i denna riktning kräver kapital i en omfattning som lantbruksförbundet anser omöjligen kan ställas till jordbrukets förfogande. Av dagens 200 000 brukningsenheter skulle 1980 ca 50 000 återstå. För närvarande pågår en snabb nedläggning av småbruk, medan uppbyggnaden av större familjeföretag går långsamt.

Lantbruksstyrelsen påpekar att en årlig ökning av produktiviteten på 7 % under 1970-talet skulle ställa istora krav på kapitaltillgången. Som exempel nämnes att en utveckling i enlighet med långtidsutredningens kalkyler enbart inom mjölkproduktionen kräver investeringar på ca 4 miljarder.

RLF anser att utredningens räkneexempel för 1970-talet, med en minskning av produktionen med 20 %, leder till en sänkning av självförsörjningsgraden långt under den nivå som inom 1960 års jordbruksutredning betraktats som acceptabelt ur beredskapssynpunkt. Detta är föga realistiskt. RLF beklagar att ett dylikt löst hopkommet räkneexempel förekommer i ett statligt betänkande.

Byggnadsinvesteringarna inom jordbruket är enligt domänstyrelsen överskattade av utredningen. Minskningen av mjölkproduktionen, vilket resulterar i kreaturslös drift, medför ett mindre behov av investeringar i kostnadskrävande djurstallar. Dessutom torde befintliga byggnader komplettera varandra vid sammanslagning av jordbruksenheter. Sveriges Jordbrukskasseförbund anser arbetskraftens åldersfördelning medföra en låg investeringsbcnägenhet förorsakad av att de aktuella brukarna är föga skuldsatta, bar blygsamma konsumtionsbehov, är föga flytlningsbenägna och därför uthärdar en produktprispress.

Även Lantbruksförbundet anser utredningens uppskattning av nybyggnadsinvesteringarna för optimistisk. Lantbruksförbundet delar långtidsutredningens uppfattning att en omfattande förnyelse av ekonomibyggnadsbeståndet behöver komma till stånd, men en sådan är inte trolig om inte avskrivningsreglerna ändras. Ur företagsekonomisk synpunkt vore en avskrivningstid på 20—25 år motiverad, i skattehänseende utgör den 67 år.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Skogsbruk

Långtidsutredningen

Den totala årliga skogsavverkningen i landet uppgår för närvarande till över 60 milj. skogskubikmeter (m3sk). Tillväxten per år utgör 78 milj. m3sk. Tillväxtöverskottet är framför allt lokaliserat till södra Sverige.

Med utgångspunkt från skogsindustrins planer kan det beräknas att efterfrågan på virke kommer att uppgå till drygt 70 milj. m3sk 1970. Det är en ökning på 12 % från 1965. Med en intensifierad skogsskötsel bör det vara möjligt att tillgodose virkesbehovet med en viss marginal 1970. I Norrland och västra Svealand kan virkesknapphet emellertid tänkas uppkomma, överskottet finns inom privatskogsbruket, vars virkesutbud i viss mån är trögrörligt. Den låga andelen ungskog och den höga andelen awerkningsmogen skog gör en lägre avverkningsökning trolig i framtiden.

Arbetsåtgången per avverkad kvantitet tycks under 1960-talets första del ha minskat snabbare än tidigare. En fortsatt rationalisering kan väntas genom ökad mekanisering av avverknings- och transportarbetet. Ett problem härvidlag utgör markens arrondering och uppsplittring på små enheter. Av den totala arealen faller 50 % på privata ägare. Mer än hälften av dessa brukningsenheter har en areal på mindre än 26 ha. De mindre enheterna samverkar dock i allt högre grad i s. k. skogsbruksområden.

Med ledning av expertbedömningar beräknas arbetsåtgången per m3sk gå ned 5 1/2 % per år. Det totala dagsverksbehovet minskar drygt 3 % per år. I personer räknat utgör avgången ca 80 000, vilka antas nästan helt vara tillfälligt sysselsatta. Till stor del är detta samma personer som lämnar jordbruket. Avgången sker i första hand i Norrland. Med en produktionsökning på ca 30 % under 1970-talet och en fördubbling av produktionen per sysselsatt skulle antalet sysselsatta minska ungefär 20 000.

Remissinstanserna

Vad beträffar avverkningsmöjligheterna anser skogsstyrelsen att utredningen är för optimistisk. Awerkningsberäkningarna redovisar bruttokvantiteten och måste därför justeras för det klenvirke som ej kan ekonomiskt tillvaratas liksom för virke, främst lövvirke, i dåliga avsättningslägen. Bruttokvantiteterna måste nedjusteras med ca 15 %. För att erhålla en avverkning på 72 milj. m3sk 1970 måste man då ha en biologisk awerkningsvolym på 85 milj. m3sk. Detta är 10 % mer än bruttotillväxten i genomsnitt 1953—1962. För Norrland och troligen även västra Svealand kommer med stor säkerhet att uppstå en bristsituation om alla utbyggnadsplaner sätts i verket.

Den av utredningen beräknade produktionsökningen under 1970-talet på ca 30 % betraktar styrelsen också som alltför optimistisk. Den anger den

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 31

erforderliga biologiska awerkningskontingenten till över 100 milj. m3sk, en nivå som ansetts möjlig att uppnå först vid sekelskiftet.

Domänstyrelsen finner emellertid den av utredningen uppskattade avverkningen 1970 möjlig. För säkrare bedömning bör virkesbalansutredningens resultat avvaktas. Inga större ökningar från domänverkets skogar kan påräknas. Virkesknapphet i norra Sverige anses trolig. Den angivna avverkningssiffran för 1980, 100 milj. m3sk, finner styrelsen alltför optimistisk.

Långtidsutredningen påpekar en viss trögrörlighet i småskogsbrukets virkesutbud. Skogsstyrelsen avvisar detta med hänvisning till att svensk skogsindustri hittills aldrig annat än mycket lokalt och tillfälligt saknat det virke den behövt i sin fabrikation. När industrin finner önskvärt vidga sin råvaruanskaffning tycks erforderligt virke komma fram på marknaden.

Skogsstyrelsen påpekar att en fortsatt ökning av produktiviteten med 7 % per år även under 1970-talet medför att arbetsåtgången 1980 är nere i 15 dagsverken per 100 m3sk i genomsnitt, som jämförelse nämns domänstyrelsens beräknade arbetsåtgång på ca 20 dagsverken per 100 m3sk 1975. Med ledning därav finner skogsstyrelsen långtidsutredningens bedömning som väl optimistisk »och dess beräkning av arbetskraftstillskottet från skogsbruket särskilt under 1970-talet torde ligga något i överkant».

Kommentar till remissyttranden

Långtidsutredningen har utgått i sina kalkyler från att den biologiska avverkningsvolymen 1970 kommer att uppgå till 80—85 milj. m3sk, brutto, enligt ett medelalternativ i skogshögskolans nya beräkningar. Det kan alltså konstateras att någon betydande avvikelse från skogsstyrelsens bedömning av erforderlig tillgång inte föreligger. Det bör framhållas att det statistiska materialet är osäkert.

För 1970-talet ter sig situationen något annorlunda. Det i bilaga till utredningsbetänkandet angivna uttaget på 100 milj. m3sk 1980 är en absolut övre gräns och innebär troligen att man tär på virkesförrådet. Siffran används för att visa att man torde få en lägre expansion inom skogsindustrin på 1970-talet.

Skogsstyrelsen hävdar att en produktivitetsökning på 7 % per år ger ett orimligt lågt värde på antalet dagsverken per m3sk 1980. Därvid synes styrelsen ha förbisett att siffran 7 % mäter den årliga ökningen av produktionen per sysselsatt, medan dagsverken per m3sk mäter arbetsvolymen per producerad enhet. Denna anges av utredningen minska 5 1/2 % årligen fram till 1970, vilket ger en ökning av produktionen per dagsverke på 6 % per år. En fortsatt krympning av arbetsinsatsen per producerad enhet möjliggörs av det genombrott som mekaniseringen väntas få.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Industri

Långtidsutredningen

Hela industrin 1965—1970. Företagen har i en enkät redovisat sina planer beträffande produktion, arbetskraftsbehov, investeringar, export m. m. Vad produktionen beträffar innebär planerna en fortsättning på den expansiva utvecklingen under 1960-talets början, 7 % per år under båda perioderna. Planerna spänner över åren 1963—1970. Avräknas därifrån de preliminära produktionsuppskattningarna 1963—1965 återstår även då en produktionsökning på 7 % per år. För sysselsättningen ger de sammanräknade planerna en årlig ökning med ca 2 %, eller 125 000 personer. Investeringarna uppskattas ligga endast 6 % över nivån 1964/65.

Den knappa tillgången på arbetskraft gör det föga troligt att industrin skall kunna realisera sina planer. Industrin efterfrågar ytterligare ca 85 000 personer1 1965—1970, vilket nära nog utgör hela det antalsmässiga tillskottet till arbetsmarknaden. Med hänsyn bl. a. till de effekter en sådan utveckling skulle ha på löneläget, samt till industrins traditionella andel av sysselsättningen i Sverige och utlandet bedömer utredningen företagens planer som orealistiska. I stället väntas industrin få ett arbetskraftstillskott som kompenserar arbetstidsförkortningen. Detta utgör ca 45 000 personer.

Vad investeringarna beträffar torde planerna underskatta den troliga investeringsutvecklingen. Vid föregående långtidsutredning uppgick underskattningen till ca 20 %. Kalkyler över sambandet mellan produktion, arbetskraft och kapital ger vid handen att det erfordras en investeringsnivå som 1970 ligger 2—3 gånger högre än den nuvarande för att infria företagens produktionsplaner. Några drastiska förskjutningar i de större sektorernas andelar av totalinvesteringarna har inte förekommit och det är ytterst osannolikt att en sådan förändring till industrins fördel skulle komma till stånd, som krävs för att uppfylla produktionsplanerna. Utredningen har stannat för att en viss utvidgning av industrins investeringsandel kan anses sannolik. Andelen (exkl. reparationer och underhåll) väntas stiga från 20 % 1965 till 21 % 1970. Per år blir detta en ökning med 7 %. Industriinvesteringarna som 1965 uppgick till 4,8 miljarder kr. skulle därmed stiga till 6,8 miljarder 1970, allt räknat i 1964 års priser. Gjorda kalkyler antyder att en produktionsutveckling på 5—5 1/2 % därmed skulle möjliggöras. I dessa beräkningar har hänsyn tagits till förbättringar i arbetskraftens och kapitalets kvalitet, samt till förändringar i organisation och fördelning av resurser. Dessa faktorer inryms i den s. k. »teknikfaktorn», vilken antas stiga i samma eller möjligen något snabbare takt än under 1960-talets första del.

1 Denna siffra skiljer sig från motsvarande tal på 100 000 i industribilagan, bilaga 4. Orsaken till skiljaktigheten är att senare tillgängligt material ger en svagare sysselsättningsutveckling 1963—1965, och därför lämnar kvar ett större arbetskraftsbehov 1965—1970.

33 Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Även sett från efterfrågesidan förefaller det osannolikt att produktionsplanerna skall kunna realiseras. Den väntade retardationen i nationalproduktens tillväxttakt medför att det inhemska avsättningsutrymmet för industriprodukter tillväxer långsammare än tidigare. Ser man till exportmarknaderna finner man även där faktorer som begränsar den svenska industrins avsättningsmöjligheter. Det föreligger vägande skäl att inte se för optimistiskt på industrins möjligheter att förbättra sin konkurrenskraft. Knappheten på arbetskraft kommer att medföra svårigheter för den del av exportindustrin som är arbetsintensiv. En substitution av arbetskraft med kapital kan komma att försvåras av kapitalbrist. Tullsänkningarna inom EFTA är snart slutförda och därför uppkommer en klart avtagande stimulans därifrån. Dessutom kommer tullarna att höjas i våra viktigaste avnämarländer inom EEC. Även en bedömning från efterfrågesidan antyder att en större produktionsökning än 5 å 5 1/2 % knappast är möjlig.

Hela industrin 1970—1980. Arbetskraftsutvecklingen och den förväntade arbetstidsförkortningen under 1970-talet gör det inte sannolikt att industrin kan bibehålla arbetsvolymen, mätt i timmar. Utredningen räknar dock med att antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen förblir oförändrat mellan 1970 och 1980.

Vad som ovan sagts om möjligheten att utvidga industrins andel av de totala investeringarna gäller även här. En investeringsökning på 5 å 6 % per år för industrins del kan dock betraktas som möjlig.

Den skisserade arbetskrafts- och investeringsutvecklingen ger tillsammans med en oförändrad utveckling av teknikfaktorn en produktionsökning under 1970-talet på ca 5 % per år. Bedömningen av avsättningsmöjligheterna ger inte anledning ändra denna slutsats.

Branschutvecklingen. De branscher som speciellt kommer att få känning av situationen på arbetsmarknaden är verkstäderna, som efterfrågar ca 80 000 personer. Denna branschs arbetskraftssvårigheter orsakas av dess koncentration till städerna. Vidare torde typiska låglönebranscher, textil-, konfektions- och livsmedelsindustrierna få svårt att erhålla erforderlig arbetskraft. Hinder för ett förverkligande av planerna p. g. a. avsättningssvårigheter föreligger för verkstads-, textil-, konfektions-, livsmedels-, skooch läderindustrierna. Detsamma kan i viss mån sägas om järn- och metallverken och den grafiska industrin. Man kan således ifrågasätta de ovan nämnda branschernas möjligheter alt förverkliga sina planer. Den förutsatta branschutvecklingen framgår av tabell 4.

För 1970-talet har man anledning vänta en branschutveckling som i stort sett följer det gängse, internationella mönstret. Delta skulle betyda att verkstadsindustrin och den kemiska industrin expanderade snabbast. I motsatt ände på skalan återfinnes livsmedels-, textil-, konfektions-, samt sko- och

3 llihang till riksdagens protokoll 11)66. 1 samt. Nr 125. Bilaga !)

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 4. Industrins produktions- och exportutveckling 1950—1970

Genomsnittlig årlig ökning i procent

1 Avser åren 1963—1970.

Källa för 1950—1960: Kommerskollegium och statistiska centralbyrån; verkstadsindustrin enligt beräkningar av Industriens utredningsinstitut (IUI).

Källa för 1960—1965: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och IUI.

läderindustrierna. Några branscher får en utveckling som bryter deras hittillsvarande trend. Det gäller gruvorna, vars situation försämras av ett stort utbud på den internationella marknaden i förening med en stagnerande ökningstakt i stålkonsumtionen. Bergslagsgruvorna kan vänta större svårigheter än lapplandsgruvorna.

Stålkonsumtionen torde öka väsentligt mindre i framtiden än hittills. En lägre ekonomisk tillväxttakt, substitution av stål med plast- och aluminium, och övergång till smäckrare konstruktioner är anledningarna därtill. Resultatet blir en lägre tillväxttakt inom järn- och metallverken.

Begränsningsfaktorn för skogsindustrin utgörs framför allt av råvarutillgången. Strukturella skäl försvårar konkurrensen med den nordamerikanska skogsindustrin.

Remissinstanserna

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet hävdar att enkätens siffror bör tolkas med försiktighet då endast storföretagen uppräknats. Vidare har kommande strukturförändringar inte kunnat beaktas. Vid den tidpunkt då

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 35

enkäten gjordes, hösten 1964, rådde goda konjunkturer och detta bör ha bidragit till mer optimistiska svar än man skulle fått i dagens läge.

LO säger att planmaterialet tycks underskatta strukturförändringarna branscherna emellan, åtminstone beträffande arbetskraften. Strukturrationaliseringen inom branscherna i form av företagsnedläggningar, fusioner och nyetableringar tycks inte alls belysas. LO föreslår att sambandet mellan strukturförändringarna och investeringskostnaderna utreds.

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet betonar det angelägna i att möjlighet ges för industrin att tillgodose sitt arbetskraftsbehov i så stor utsträckning som möjligt. Industrins nyckelroll i ekonomin särskilt vad det gäller produktivitet och export, motiverar även att industriinvesteringarna prioriteras.

Sveriges allmänna exportförening poängterar att industrin för sin kapitalförsörjning är beroende av att få tillgång till den internationella kapitalmarknaden. Samtliga dessa fyra remissinstanser understryker att en förutsättning för att långtidsutredningens kalkyler skall förverkligas är att den svenska industrins kostnadsläge inte försämras i förhållande till kostnadsläget i andra länder.

LO påpekar att relationen bruttoinvestering-produktionsökning enligt utredningens bedömningar förutsätts stiga 1965—1970 jämfört med 1960-talets första del. Det sagda gäller även om hänsyn tas till förändringar i arbetskraften. Utredningen synes sålunda ha gjort sig skyldig till en underskattning av produktionsvolymen.

Konjunkturinstitutet finner det betänkligt att som utredningen gjort, från företagens produktionsplaner för perioden 1963—1970 »avräkna» produktionen 1963—1965 och ange återstående produktion. Det är troligt att exempelvis de företag vars produktion de två senaste åren legat över genomsnittet 1963—1970 skulle angivit högre siffror för 1965—1970 om de tillfrågats idag, än vad utredningens avräkningsmetod ger för samma period.

Några branscher behandlas separat av remissinstanserna. Det gäller t. ex. järn- och metallverken. Enligt konjunkturinstitutets beräkningar är den inhemska förbrukningsökningen av handelsfärdigt järn och stål för låg som den redovisas i utredningens försörjningsbalans, om man tar hänsyn till långtidsutredningens kalkyl för utvecklingen bos förbrukarna av järn och stål, dvs. verkstadsindustrin, byggnadsverksamheten in.in. Institutet får då också fram en mer realistisk importutveckling än den som återfinns i långtidsutredningens försörjningsbalans. Vidare tror konjunkturinstitutet på eu lägre produktionsutveckling för järn- och metallverken än den långtidsutredningen kalkylerat med.

Kommentar till remissyttranden

LO påpekar eu uppgånig i relationen bruttoinvestering-produktionsökning mellan perioderna 1960— 1965 och 1965 1970. Det är emellertid inte

3f intrång till riksdagens protokoll 19611. 1 saml. Nr 125. Bilaga 9

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

orimligt att vänta en viss variation i förhållandet investering/produktionsökning eftersom investeringarna under en period kanske inte hinner mogna ut i produktion under samma period. Vidare har man en ökning i arbetskraftsvolymen på uppskattningsvis knappt 1 % per år under 1960-talets första hälft medan arbetskraftsvolymen förutsätts konstant för 1960-talets senare del.

Utredningen har i sin beräkning av försörjningsbalansen för handelsfärdigt järn och stål utgått från en 5-procentig årlig ökning av den inhemska förbrukningen på samma sätt som konjunkturinstitutet. Dock har åtgångstalen för de stålförbrukande sektorerna skrivits ner, dels p. g. a. tendenser till användning av lättare konstruktioner, dels p. g. a. starkare konkurrens från plast och lättmetall. Det betyder en nedgång i den inhemska förbrukningens ökningstakt till drygt 3 % per år.

Energiförsörjning

Långtidsutredningen

Energiförbrukningen har expanderat snabbare än bruttonationalprodukten. Sverige är i stor utsträckning beroende av import inom detta område. Av inhemska bränslen dominerar vattenkraften stort. Produktionen inom landet täcker behovet till 25—35 %. Energiförbrukningen väntas öka 6 % per år 1963—1970, varvid ökningen blir lika stor för drivmedel, eldningsbränslen och elkraft. En orsak är produktionsökningen inom bränslekrävande områden. Prognoserna är dock preliminära och bearbetas f. n. inom energikommittén.

Planerna för utbyggnaden på elenergiområdet ansluter i stort till CDLstudien från 1962. Det framgår att den dominerande kraftkällan, vattenkraften, byggs ut i långsammare takt. Vattenkraftens andel av totala krafttillskottet, som 1960—1965 uppgick till över 9/10, beräknas 1965—1970 ha sjunkit till 1/2 och 1970—1975 till 1/3. Inslaget av värmekraft ökar, mellan 1965 och 1970 genom oljekraften och därefter i ökad utsträckning genom atomkraften.

Investeringarna väntas stiga till genomsnittligt 1 400 milj. kr. per år under 1960-talets senare del och 1 700 milj. per år under nästa femårsperiod. Detta innebär dock en krympande andel av de totala investeringarna.

Utbyggnadsprogrammet är i stort bundet fram till 1970, och de avvägningar som görs i dagens läge kommer att spela en roll först senare. Kraftbehovets ökning, de framtida oljepriserna och atomkraftens tekniska och ekonomiska utveckling har betydelse för avvägningen. En förskjutning mellan de olika kraftslagen kan på längre sikt ske med jämförelsevis obetydliga kostnadsförändringar för den samlade kraftproduktionen men med betydande konsekvenser för investeringar och import.

Bil. i): PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

37 Remissinstanserna

Både statens vattenfallsverk och Vattenkraftföreningen påpekar att de energikrävande branscherna inom industrin i utredningsbetänkandet redovisar en snabbare expansionstakt än man räknade med då kraftproduktionen prognosticerades. Därför bör industrins elförbrukning bli större än utredningen angett, enligt vattenfallsverkets uppskattning 1 å 2 miljarder kWh (2 å 3 %) högre 1970. Därtill kommer elvärmen som är svårbedömbar men som rönt ett ökat intresse på senare tid. Investeringsbehovet kan av dessa skäl väntas stiga ytterligare, dock anser Vattenkraftföreningen det troligt att kraftindustrins andel av de totala investeringarna sjunker jämfört med tidigare.

Bygg^ds- och anläggnings verksamhet

Långtidsutredningen

Byggnads- och anläggningsverksamheten har expanderat snabbare under 1960-talet än under 1950-talet. ökningen har främst burits upp av bostadsbyggandet, det offentliga husbyggandet och vatten- och avloppsarbeten. Den snabba tillväxttakten har fört upp löner och priser något snabbare än inom övriga sektorer. Sålunda synes gapet mellan löner inom byggnadsverksamheten och inom egentlig industri ha ökat så att de förra 1963 låg ca 35 % över de senare. Antalet anställda inom byggnadssektorn har under 1960-talet ökat mer än under 1950-talet, 3 % mot 2 % per år. Vissa siffror indikerar dock en sämre utveckling av produktionen per arbetstimme 1960—1965 jämfört med 1955—1960.

För prognosperioden har utredningen förutsatt att byggnadssektorns produktion, mätt som bruttoinvesteringar i byggnader och anläggningar (exkl. reparationer och underhåll), kommer att stiga med 5 1/2 % årligen mot 7 % 1960—1965. Ökningstakten sänks för husbyggandet men höjs för anläggningsverksamheten. Uppbromsningen av husbyggandet sker främst inom offentlig sektor och handel, bostadsbyggandet stiger 5 % mot 8 % per år 1960—1965. Bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar (inkl. reparationer och underhåll) kommer alt öka ca 5 % årligen.

Ökad mekanisering inom i första hand anläggningsverksamheten kan bidra till rationaliseringsvinster. Produktivitetsvinster torde vara möjliga att uppnå genom ett mera industrialiserat elementbyggande.

Särskilt gäller detta byggandet av flerfamiljshus. En produktion av 25 å 30 000 elementbyggda lägenheter torde vara möjlig 1970. Betydande besparingar av arbetskraft kan nås med dessa metoder. På kran- och transportteknikens område och på materialsidan finns utrymme för industrialisering. Begränsande faktorer utgör bristande standardisering av mått och produkter, bristande långtidsplanering, avsaknad av sammanhängande produktionsiörlopp in. in.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Med en något ökad takt i produktivitetsförbättringen erfordras enligt utredningens beräkningar ytterligare 30 000 yrkesverksamma utöver redan befintliga 335 000 fram till 1970.

Remissinstanserna

Enligt byggnadsstyrelsen räknar utredningen med lägre ökningstakt för investeringarna än vad planerna kräver inom området för dess lokalhållande och byggande verksamhet, detsamma gäller bostadsbyggandet. Med en något ökad tillväxt i produktiviteten får man då en begränsad sysselsättningsökning. Enligt byggnadsstyrelsens mening föreligger dock vid en investeringsökning risk för överhettning på byggnadsmarknaden.

Utbyggnaden av universitet och högskolor, polisväsendets förstatligande, vårdområdena och radio- och TV-verksamheten erfordrar resurser. Byggnadsstyrelsen anser sig kunna höja sin produktion inom en given investeringsram genom satsning på normerings- och utvecklingsarbete samt genom ändrad ansvarsfördelning av samordning och ledning av projektering och byggande. Förutsättningar finns att bygga ämbetshus, laboratorier m. m. med industriella metoder. Därigenom minskar arbetskraftsbehovet och möjliggörs en bredare rekrytering.

För att investeringar och arbetskraft skall kunna utnyttjas maximalt behövs en flerårsplan. Långtidsutredningens kalkyl förutsätter en nedskärning av byggnadsstyrelsens planer. En prioritering av projekt måste ske och denna prioritering måste göras för längre period än ett budgetår för att få en rationell produktion. Ett flertal länsstyrelser betonar att det bör vara möjligt med en snabbare rationaliseringstakt inom byggnadsektorn.

Samfärdsel

Långtidsutredningen

Bedömningen bygger på en expertutredning utförd inom kommunikationsdepartementet.

Persontrafiken. Persontransporterna är huvudsakligen mycket korta. Privatbilismens frammarsch väntas fortsätta som följd av urbaniseringen och den växande stadsytan. Så gott som hela ökningen av persontrafiken fram till 1970 faller på personbilarna. De ökar i antal från 1,7 miljoner 1964 till 2,4—2,6 miljoner 1970. Busstrafiken förutses åter öka medan järnvägarnas persontrafik väntas bli lika stor 1970 som 1964.

Godstrafiken. Underleverantörssystem, filialbildningar, begränsning av antalet lagerenheter samt urbaniseringen bidrar till att öka godstrafiken. Avökningen på drygt 9 miljarder tonkm 1964—1970 faller ca 6 på lastbilarna, ca 3 på järnvägarna och knappt 1/2 på sjöfarten. Lastbilarna kommer att

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutuecklingen 39

ta hand om relativt kortväga transporter och långväga transporter där snabbhet, säkerhet och högt varuvärde spelar in. Järnvägarna inriktas på masstransporter över längre avstånd och sjöfarten på bulkvaror.

Inom utlandstrafiken har färje- och lastbilstransporterna fått ökad betydelse. Sjöfarten har koncentrerats på större, snabbare och mer specialiserade fartyg. Tendensen väntas bestå. Handelsflottan bibehålls på nuvarande nivå, 4,1 å 4,3 bruttoregisterton. En utveckling mot ett fåtal, effektiva hamnar i stället för ett stort antal små vore önskvärd.

Posttrafik. Både i tätorter och på landsbygden kommer en utbyggnad av postväsendet att ske. En faktor, som redan nu påverkar efterfrågan på postverkets tjänster och sannolikt kommer att bli än mer märkbar i framtiden, är den snabbt ökande fritidsbebyggelsen, vilken medför en dubblering av postutdelningen.

Teletrafik. Den stigande inkomstnivån och de låga taxorna medför att antalet telefoner ökar. Rikssamtalen förutses öka mer än lokalsamtalen. Utlandstrafiken och telexverksamheten expanderar kraftigt.

Investeringar. Investeringarna inom den yrkesmässiga biltrafiken kommer att öka från i genomsnitt 1150 milj. kr. 1961—1965 till 1600 milj. 1966—1970, och inom det statliga och kommunala väg- och gatuområdet från 1 300 milj. till 1 900 milj. Utbyggnaden av den kommunala kollektivtrafiken inom storstadsområdena ställer stora krav på investeringar. Järnvägstrafikens investeringsnivå höjs något. Sjöfarts- och hamnsektorns investeringar ligger ungefär kvar på oförändrad nivå, medan flygplansköp och upprustning av flygplatser tredubblar luftfartssektorns investeringsbehov. Medräknas investeringsökningarna inom post- och teletrafiken stiger investeringarna för hela samfärdselsektorn från 4,6 miljarder kr. 1965 till 5,9 miljarder 1970, dvs. med 5 % per år.

Arbetskraft. Sysselsättningen ökar något inom lastbilstrafik och luftfart, förblir oförändrad inom spårvägs- och tunnelbanetrafik, minskar för järnvägar och sjöfart, ökar avsevärt för posttrafikens del men förblir oförändrad för teletrafiken. Totalt växer samfärdselns sysselsättning ca 1/2 % per år eller med 5 000 personer.

Remissinstanserna

Den hittillsvarande förskjutningen från järnväg till lastbilar av transportarbetet anser järnvägsstyrelsen kommer att upphöra på sikt. Orsakerna är stigande kostnader inom vägväsendet och lastbilstrafiken samt järnvägstrafikens större rationaliseringsmöjligheter. Den nya trafikpolitiken kommer

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 196(1

att ändra konkurrensläget då varje trafikgren får bära sina kostnader. Vägförening en menar att ett avsteg från denna politik gjorts genom årets höjning av drivmedelsskatterna och bilaccisen.

Persontrafik. Den nya trafikpolitiken kan enligt järnvägsstyrelsen få till resultat att järnvägarna kommer i ett bättre konkurrensläge gentemot flyget. Den förutsedda utbyggnaden av flygets anslutningslinjer är därför inte nödvändigtvis ekonomiskt försvarbar. Dessutom är det rimligt att förutse en lägre personbilsanskaffning än utredningen gjort. Den svaga ökningen av den privata konsumtionen kräver en hård styrning av resurserna, där den kapitalkrävande privatbilismen kommer att uppmärksammas. Ett attraktivt alternativ till privatbilismen för pendelresor skapas genom utbyggnad av den spårbundna lokaltrafiken. Vägföreningen betonar bilismens betydelse för arbetskraftens rörlighet och anser att spårbunden pendeltrafik kommer att kombineras med bilresor. Järnvägsnedläggningen och fritidsresorna ökar också trafiken.

Luftfärtsstyr elsen instämmer i stort sett i utredningens bedömningar.

Godstrafik. Järnvägsstyrelsen bedömer järnvägarnas godstrafik 1970 bli något större än vad styrelsen lämnade uppgift om till utredningen i november 1964. Orsakerna är bl. a. att en betydande överföring av virkestransporter från flottleder till järnvägar kommer att äga rum. Järnvägstransporternas ökningstakt stiger från 3 till 4 % per år. Sjöfartsstyrelsen har kommit fram till en något annorlunda bedömning av handelsflottans storlek. Siffrorna innebär en 20—25-procentig ökning till ca 5 miljoner bruttoregisterton 1970; långtidsutredningen kom i sin bedömning, fram till en oförändrad storlek.

Investeringar och arbetskraft. En ökad satsning på transportväsendet finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län angelägen. Det finns anledning fästa särskilt stort avseende vid trafikförhållandena och investeringsbehovet i Göteborgsregionen.

Investeringsbehovet inom SJ har av järnvägsstyrelsen uppräknats med ca 10 % i förhållande till de uppgifter som långtidsutredningen fått. Orsaken är ökat behov av lok och vagnar.

Väginvesteringarna släpar enligt Vägföreningen efter investeringsprogrammet i 1958 års vägplan. Med hänsyn till väg- och gatubyggandets relation till bostads- och industribyggandet, vägnätets brister och väginvesteringarnas stora lönsamhet finner Vägföreningen en högre investeringsnivå än utredningens motiverad.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller behovet av stark samordning mellan trafikledsplanering och övrig samhällsplanering. Telestyrelsen förutser en starkare efterfrågeökning och därmed ett större investerings-

41 Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

behov än vad utredningen ger vid handen. Även arbetskraftsbehovet har uppräknats. Poststyrelsen poängterar rekryteringssvårigheterna, förorsakade av arbetskraftens åldersfördelning, det statliga lönesystemet och pensioneringsbestämmelserna.

Varuhandel

Långtidsutredningen

Utredningens bedömning grundar sig på en sektorstudie utförd av Detaljhandelns utredningsinstitut. Inom ramen för denna har en specialundersökning för partihandeln utförts av Grosshandelns utredningsinstitut.

Inom detaljhandeln koncentreras verksamheten alltmer till varuhus, stora självbetjäningsaffärer och supermarkets.. Samtidigt sker en koncentration till tätorter. Ett stort antal äldre affärer har lagts ned, särskilt inom livsmedelsbranschen. Denna tendens väntas fortgå, mellan 1964 och 1970 förutses en nedgång i antalet butiker från 70 000 till 52 000. Livsmedelshandeln beröres i särskilt hög grad. Mer än halva nedgången utgörs av butiker med en eller två anställda.

Antalet varuhus torde öka med något utöver nuvarande omkring 300. Huvudparten av varuhusutbyggnaden faller på kedjeföretagen, konsumentkooperationen, Epa och Tempo. Utvecklingen mot allt fler självbetjäningsbutiker kommer att fortgå. Antalet självbetj äningsbutiker, som 1965 uppgick till drygt 8 000, förutses inte öka nämnvärt, däremot kommer deras andel av den totala omsättningen att stiga snabbt.

Partihandeln kommer även i fortsättningen att präglas av en utveckling mot färre och större enheter. Antalet distributionscentraler reduceras avsevärt. En utflyttning sker av partihandelsföretag från cityområden till städernas ytterområden. Varuhanteringen effektiviseras genom ökad mekaniseringsgrad.

Antalet förvärvsarbetande inom varuhandeln uppgick 1960 till 437 000. Mellan 1950 och 1960 ökade handeln sin andel av den totala sysselsättningen. Under 1960-talets första del beräknas andelen ha förblivit oförändrad.

Då ökningen av bruttonationalprodukten, den privata konsumtionen och investeringarna blir långsammare under slutet av 1960^talet förutses också en långsammare stegring av omsättningsvolymen. Partihandeln övertar eu del funktioner från industrin och expanderar därför snabbare än detaljhandeln.

Handelns arbetskraftsvolym beräknas förbli oförändrad eller sjunka något. Som kompensation för arbetstidsförkortningen och den ökade andelen deltidsanställda stiger antalet sysselsatta med ca 10 000.

Preliminära uppskattningar tyder på att investeringarna uppgick till drygt 600 milj. kr. 1965. De uppgifter om det kommande investeringsbe-

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

hovet som enkätmaterialet ger anses med stor sannolikhet innebära en underskattning. I stället har utredningen kommit fram till att en investeringsökning på 10 % fram till 1970 torde bli erforderlig.

Remissinstanserna

Statens pris- och kartellnämnd anför att det bör finnas möjlighet att få en högre produktivitetsökning än de 3 % per år som utredningen räknat med. Som stöd åberopas inte bara det förhållandet att de högproduktiva storbutikerna kommer att svara för en större del av omsättningen, utan även att de äldre butikerna tvingas till rationaliseringar. Rationaliseringsvinster står att göra inom arbetsorganisationsområdet, då det gäller att anpassa arbetsstyrkan till variationerna i arbetsbelastningen, t. ex. genom att utnyttja deltidsanställda. Sambandet mellan arbetsproduktivitet och andelen deltidsanställda hade bort utredas närmare.

Köpmannaförbundet vill framhålla att utrymme alltjämt finns för mindre butiker, närhetsbutiker, fackhandelsbutiker in. fl,. Köpmannaförbundet finner det inte självklart att koncentration till större enheter medför lägre kostnader. En utredning av förhållandena därvidlag betecknas som angelägen. Långtidsutredningens uppskattning av arbetskraftsbehovet torde vara en underskattning. Exempelvis är en stor del av den privata konsumtionens ökning kvalitetsbetingad. Större krav ställs på sortiment och service, och det sistnämnda är personalkrävande.

Försämrade rekryteringsmöjligheter ställer större krav på kapitaltillförseln. De försämrade självfinansieringsmöjligheterna ökar upplåningsbehovet påpekar Grossist förbundet. Det är nödvändigt med en uppmjukning av banklagens säkerhetsbestämmelser, som nu gynnar företag med traditionella saksäkerheter och missgynnar handeln. En rimlig andel av APmedlen bör kanaliseras till partihandeln. Detta kan lämpligast ske genom affärsbankerna, vars utlåningsmöjligheter till näringslivet bör förbättras.

Bostäder

Långtidsutredningen

I långtidsutredningens kalkyl för den ekonomiska utvecklingen under senare hältten av 1960-talet förutsätts att bruttoinvesteringarna i bostäder (exkl. reparationer och underhåll) 1966—1970 skall öka med ca 5 </c per år. Utredningen försöker sedan beräkna vad ett nybyggande av den storleken skulle betyda i fråga om ökad bostadskonsumtion. I brist på väsentliga ekonomiska data bygger beräkningarna på ganska schematiska antaganden.

Ökningen av bostadsbyggandet om ca 5 % per år beräknas i stort sett motsvara eu nybyggnad om 100 000 lägenheter per år 1966—1970. Därvid gäller att dessa lägenheter till rumsantal, yta per rum och kvalitet inte skiljer sig från de nybyggda bostäderna 1965. Det årliga bruttotillskottet 1966—1970 skulle i så fall uppgå till ca 400 000 rumsenheter. Den årliga av-

•13

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

gången genom rivning, kontorisering och genom att bostäder överges antas till 20 000 lägenheter. Nettotillskottet av lägenheter skulle härigenom bli 80 000 per år, motsvarande 350 000 rumsenheter (antalet rumsenheter i rivningslägenheterna sätts till 2,5 mot 4 i nyproduktion).

Lägenhetsbeståndets storlek 1965 anges till 3 miljoner och antalet rumsenheter till 10,5 miljoner. För att beräkna lägenhets- och rumsbeståndens värde görs antaganden om beståndens åldersfördelning och om hur värdet av rumsenheten sjunker med dess ålder. Det sjunkande värdetalet förutsätts återspegla såväl en lägre kvalitet genom förslitning som en med tidigare byggnadsår följande lägre standard i fråga om köksutrustning, badrum osv.

Den volymmässiga ökningen i bostadskonsumtionen 1966—1970 beräknas under dessa förutsättningar till ungefär 4,5 % per år. Om hänsyn också tas till framtida rationaliseringsvinster i bostadsproduktionen, kan detta ökningstal höjas till närmare 5 %.

En viktig fråga är hur en sådan från utbudssynpunkt möjlig konsumtionsökning ter sig om den ställs mot den efterfrågan som kan bedömas göra sig gällande under perioden 1966—1970. Utredningen konstaterar på denna punkt att någon meningsfull beräkning av efterfrågeutvecklingen inte låter sig göras. Den brist på jämvikt som råder på bostadsmarknaden utgör därvidlag ett allvarligt hinder och vidare blir varje prognos utan en precisering av efterfrågans prisberoende och prisernas utveckling ganska bedräglig. Utredningen noterar dock all det bostadsbyggande som förutsättes i ovannämnda kalkyler långt ifrån häver bostadsbristen fram till 1970. Att bygga bort bostadsbristen under åren 1966—1970 skulle med nuvarande prispolitik inte vara möjligt ens vid en mycket drastisk forcering av bostadsbyggandet — om nu en sådan forcering av institutionella skäl vore möjlig. Till följd av att bostadsbristen klart sammanhänger med den prisbildning som tillämpas på bostadsområdet skulle ett återställande av balansen på bostadsmarknaden inte vara möjlig inom överskådlig tid utan att problemen angrips från såväl efterfråge- som produktionssidan. En allvarlig och ingående diskussion av denna fråga försvåras av brist på material och undersökningar rörande olika sidor av prisproblematiken.

Remissinstanserna

I de beräkningar av utgiftsutvecklingen som bostadsstyrclsen överlämnat till 1966 års långtidsbudget har styrelsen — i anslutning till statsmakternas målsättning för bostadsbyggandet — angivit en igångsättning för kalenderåren 1966—1969 som i genomsnitt uppgår till inte fullt 97 000 lägenheter per år. Därvid har styrelsen räknat med en årlig kostnadsökning av eu procent för flerfamiljshus och en halv procent för småhus med hänsyn till en sannolik fortsatt ökning av lägenheternas genomsnittsstorlek.

Styrelsen konstaterar att långtidsutredningen i sina kalkyler lämnat ut-

44 Kungl. Ma j:ts proposition nr 125 år 1966

rymrne för ett bostadsbyggande i nära överensstämmelse med denna målsättning.

Styrelsen framför vidare att den av statsmakterna beslutade inventeringen av åldringsbostäder, som emellertid ännu inte är avslutad i alla kommuner, har visat att drygt 60 000 åldringshushåll bör få sina bostäder upprustade och att 16 000 sådana hushåll bör anvisas annan bostad. Det är därför angeläget såväl från samhällsekonomisk synpunkt som för åldringarna själva att denna upprustning kan genomföras. Sker inte detta kommer ökade fordringar att ställas på den betydligt mera kostnadskrävande anstaltsvården.

Med anledning av utredningens uttalande att orsakerna till bostadsbristen är att söka i prisbildningen erinrar styrelsen om att förslag till ny hyreslag f. n. utarbetas av hyreslagstiftningssakkunniga och att förslag till nya bestämmelser för statens kreditstöd till bostadsbyggandet är att vänta från bostadspolitiska kommittén. Under en följd av år har också åtgärder vidtagits syftande till en avveckling eller minskning av subventionerna i anslutning till statens stöd till bostadsfinansieringen.

Avslutningsvis framför styrelsen att i årets statsverksproposition har framlagts förslag avsedda att främja användningen av industriella metoder i bostadsproduktionen. Dessa förslag avser dels möjligheter att för en period av fem år lämna förhandsbesked om statligt lån till företag, planerade för industrialiserat byggande, dels ökat stöd till fabriker för tillverkning av stomelement. Enbart dessa åtgärder kan inte i högre grad väntais påverka produktiviteten och prisutvecklingen inom byggnadsverksamheten under den närmaste femårsperioden. Deras betydelse torde emellertid öka efter hand.

Kommunförbundet framför att om bostadsbyggandet får den omfattning som utredningen räknar med kommer väsentligt större insatser än tidigare att krävas av kommunerna i fråga om exploatering av nya bostadsområden (gator och vägar, vatten- och avloppsanläggningar, anordningar för kommunal kollektivtrafik och renhållning, lek- och idrottsplatser m. in.). Dessutom krävs väsentligt utökade resurser för kommunerna att föra en aktiv markpolitik.

Utredningens uttalande om sammanhanget mellan bostadsbristen och prisbildningen på bostadsområdet och att problemet om återställande inom rimlig tid av balans på bostadsmarknaden kräver ökad uppmärksamhet förtjänar enligt Stadsförbundets mening beaktande. Förbundet vill understryka vikten av att bostadsbyggandet ännu starkare koncentreras till de städer och övriga tätorter, där bostadsbristen och bostadsköerna är störst.

SACO anser att kommun- och bostadsinvesteringar från effektivitetssynpunkt beretts ett alltför stort utrymme under den gångna femårsperioden. Den geografiska fördelningsaspekten måste också uppmärksammas. Byggnadsverksamhet och upprustning av kommunikationer bör naturligtvis kon-

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 45

centreras till de expanderande tätortsregionerna, där räntabilitet och efterfrågan rimligen är störst. — SACO anser vidare starka skäl tala för en friare prisbildning på bostäder. Genom prisreglering gynnar man dem som redan har en bostad och missgynnar de bostadslösa, vilket i stor utsträckning innebär att man ger äldre personer förmåner på de yngres bekostnad utan avseende på inkomstförhållanden och utrymmesbehov.

En omprövning av bostadspolitiken förordas av ett flertal remissinstanser.

Vatten och avlopp

Långtidsutredningen

Den totala vattenåtgången i landet beräknas för 1965 ha uppgått till 4,3 miljarder kubikmeter, varav 4/5 kom på industrin. Av industriförbrukningen gick ca 2/3 till massa- och pappersindustrin. Behovet av vatten förutses komma att visa en fortsatt snabb stegring. Räknat från början av 1960-talet anges det totala vattenbehovet bli minst fördubblat fram till 1980 och väl fyrdubblat fram till år 2000. Detta innebär en årlig ökningstakt på ca 4 %. Vatten måste i framtiden i stigande omfattning och sannolikt över allt längre avstånd överföras från överskottsområdena till de tätbefolkade bristområdena.

Behovet av avlopp och rening av avloppsvatten har under senare år ökat i minst samma takt som behovet av vatten. Trots att reningsverken utbyggts kraftigt under den senaste tioårsperioden anses förhållandena f. n. vara klart otillfredsställande. Även för renhållning o. dyl. skulle urbaniseringen och höjd levnadsstandard medföra ökade behov.

Genom en enkät till landets kommuner har insamlats uppgifter om sektorns planerade investeringar under perioden fram till 1970. Enligt enkätresultatet skulle investeringarna 1966—1970 komma att ligga endast obetydligt högre än vad som i genomsnitt uppnåddes 1961—1965. Det bakomliggande beräkningsmaterialet torde emellertid ha varit något så när fullständigt endast för de två å tre närmaste åren. Särskilt synes en underskattning ha gjorts av kommuner som hittills haft relativt små investeringar men som torde få en tätortsutveckling som är snabbare än vad man vid tidpunkten för uppgiftslämnandet räknade med.

Utredningens bedömning av investeringarna för perioden 1966—1970 har därför grundats på en uppskattning med utgångspunkt från bostadsbyggandets utveckling. Man konstaterar därvid att investeringarna i vatten- och avloppsanläggningar ökat snabbare än bostadsbyggandet. De totala investeringarna (exkl. reparationer och underhåll) i vatten- och avloppsanläggningar samt i renhållning har på detta vis uppskattats till i genomsnitt 1 120 milj. kr. per år 1966—1970. I förhållande till första hälften av 1960talet innebär detta en höjning med närmare 7 %.

4 ISihang titt riksdagens protokoll 1966. 1 samt. i\r 125. miaga 9

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Remissinstanserna

Enligt Stadsförbundets åsikt är den använda metoden — att beräkna investeringsbehovet med utgångspunkt från bostadsbyggandets omfattning — inte invändningsfri. Bl. a. omfattande gatuarbeten i städernas centrala delar blir inte beaktade vid metoden i fråga. •— Med hänsyn till att anläggningar för rening av avloppsvatten är ett bristområde och att behovet av reningsverk torde öka snabbare än vad relationen till bostadsbyggandet ger uttryck för, befarar styrelsen att även denna långtidsutredning underskattat investeringsbehovet.

Också Kommunförbundet anser att utredningen underskattat investeringsbehovet på detta område.

Offentliga tjänster

Långtidsutredningen

Utgångspunkten för långtidsutredningens kalkyler beträffande offentlig tjänsteproduktion, dvs. den produktion som bedrivs av staten och kommunerna och som är avsedd för offentlig konsumtion, utgörs av de planer och bedömningar som under medverkan av olika departement insamlats från berörda myndigheter.

Undervisning. Sektorns utbyggnadsplaner bygger på elevantalets förväntade utveckling. För antalet ungdomar i grundskoleåldern förutses en mindre nedgång mellan 1965 och 1970. Antalet elever vid de gymnasiala skolformerna har antagits öka från 181 000 år 1965 till 240 000 år 1970. Antalet studerande vid universitet och högskolor har i enlighet med prop. 1965: 141 angetts till ca 87 000 i början av 1970-talet (mot ca 58 000 höstterminen 1964).

De resurskrav som den av myndigheterna planerade utbyggnaden av undervisningssektorn ställer kan sammanfattas på följande sätt. Sektorns totala personalbehov skulle öka med sammanlagt 18 000 från 1965 till 1970, varav ca 10 000 avser lärare. Den erforderliga ökningen av personal skulle inom skolväsendet uppgå till ca 9 500, inom den högre utbildningen och forskningen till ca 5 500, inom kulturområdet till närmare 2 500 och inom lärarutbildningen till ca 500. Till följd av utbyggnaden skulle driftkostnaderna, räknade vid oförändrade löner och priser, komma att stiga med genomsnittligt 5 % per år 1965—1970. Stora olikheter kan härvid noteras för skilda delområden. Medan driftkostnaderna inom grundskoleområdet förutses öka med knappt 1 % per år, anges ökningen för de gymnasiala skolorna till 6 1/2 % per år och för den högre utbildningen och forskningen till 16 % per år.

En summering av investeringsplanerna ger vid handen att sektorns investeringar (exkl. reparationer och underhåll) skulle öka med närmare

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 47

5 % per år 1965—1970. Den snabbaste expansionstakten anges för högre utbildning och forskning, där planerna innebär att investeringskoistnaderna skulle fördubblas mellan 1965 och 1970.

Långtidsutredningen utgår emellertid från att undervisningssektorn inte kan komma att öka i fullt så snabb takt som förutsatts i myndigheternas planer. För den offentliga konsumtionen av undervisning innebär utredningens kalkyl en årlig ökningstakt om 4 % 1965—1970 mot planernas 5 %. Också investeringarna antas öka något långsammare än enligt planerna, eller med närmare 4 % årligen 1965—1970.

Vägledande vid dessa nedskärningar har i första hand varit personalsituationen. Den totala lärarbristen inom skolväsendet uppgick under läsåret 1964/65 till ca 7 000. Detta innebär att motsvarande antal tjänster innehades av personer som saknade föreskriven utbildning. Från 1965 till 1970 anges lärarbehovet öka med 7 000. För att erhålla kompetenta lärare till alla tjänster skulle följaktligen fordras ett totalt nettotillskott av ca 14 000 lärare fram till 1970. Den nuvarande utbildningskapaciteten är dock klart otillräcklig för att tillgodose detta behov. Även vid universitet och högskolor föreligger stora svårigheter att rekrytera kvalificerade befattningshavare till vissa topptjänster och man befarar att svårigheterna kommer att accentueras under framförliggande år.

Den otillräckliga tillgången på personal ställer stora krav på rationaliseringar. Utredningen ifrågasätter här om inte en minskning av lärartätheten är möjlig. Också en större satsning på ett systematiskt utvecklingsarbete anges vara en klok investering.

Hälso- och sjukvård. Utbyggnadsplanerna har inhämtats av medicinalstyrelsen med en enkät till hälso- och sjukvårdsstyrelserna i landstingen och städerna utanför landsting. Också andra berörda myndigheter och institutioner har tillfrågats.

De redovisade planerna visar att huvudmännen förutser en mycket kraftig ökning av vårdresurserna fram till 1970. Det totala platsantalet i all sluten vård anges öka från ca 125 000 1964 till närmare 150 000 1970. Planerna innebär att man på sex år skulle försöka erhålla ett platstillskott ungefär lika stort som det som kommit till stånd under de fjorton åren sedan 1950. Den kraftigaste ökningen planeras i fråga om antalet platser för vården av långvarigt kroppssjuka, nämligen från 22 500 1964 till 35 800 1970. Det årliga platstillskottet inom annan kroppssjukvård anges bli ca 950, inom mentalsjukvård ca 250 och inom övriga vårdområden ca 600.

Denna planerade utbyggnad kräver givetvis omfattande resurser. Investeringarna (exkl. underhåll) förutses av huvudmännen öka med genomsnittligt 9,5 % per år 1965—1970. Personalökningen beräknas till sammanlagt 20 000 personer (heltidsarbetande) från 1965 till 1970. Driftutgifterna anges under samma tid stiga med 8,5 % per år.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

I långtidsutredningens kalkyl anges den offentliga konsumtionen av hälsooch sjukvårdstjänster komma att öka långsammare än enligt huvudmännens planer, ca 7 % per år mot planernas 8,5 %. För investeringarna anges den årliga ökningen till 7,5 % mot planernas 9,5 %.

De gjorda nedskärningarna motiveras med personalsituationen. Redan vid utgångsläget förelåg betydande vakanser såväl beträffande läkare som sjuksköterskor och man tvingas konstatera att utsikterna för att snabbt avveckla dagens besvärande brist och därutöver öka antalet tjänster i sådan omfattning som framgått av huvudmännens planer är ganska mörka. Också medicinalstyrelsen har framhållit att en alltför stor optimism vad angår utbyggnadsplanernas tidsmässiga förverkligande och framför allt i fråga om att få fram sjukvårdspersonal synes ha framträtt i sjukvårdshuvudmännens planering. Ett något retarderat program har därför förordats av styrelsen.

Långtidsutredningen understryker också behovet av en ömsesidig anpassning mellan utbyggnads- och personalplanering samt av rationaliseringar i personalbesparande syfte.

Socialvård. Utbyggnadsplanerna har inhämtats av socialstyrelsen med en enkät till samtliga primärkommuner. Antalet platser på ålderdomshem anges i enkäten stiga från 45 600 1964 till 63 000 1970. Socialstyrelsen räknar dock med att platsantalet för 1970 blir något lägre, drygt 61 000. Trycket på ålderdomshemmen beräknas vidare bli lättat genom en omfattande utbyggnad av den sociala hemhjälpen i form av ökat antal hemvårdarinnor och hemsamariter. Verksamheterna på daghem, fritidshem och lekskolor anges expandera mycket snabbt. Inom nykterhetsvården planeras utbyggnaden bli mest markerad för den öppna vården.

För att realisera denna utbyggnad anges socialvårdens investeringskostnader (exkl. reparationer och underhåll) behöva stiga med genomsnittligt 7 1/2 % per år 1965—1970. Den inom socialvården sysselsatta personalen (uttryckt i heltidsarbetande) anges öka med 19 000 personer 1964—1970. För driftkostnaderna förutses en ökning på 6 1/2 % per år.

Långtidsutredningen bedömer det emellertid inte realistiskt att räkna med att alla planerna för socialvårdens utbyggnad skall kunna realiseras redan till 1970. Den offentliga konsumtionen av socialvårdens tjänster anges i utredningens kalkyl komma att öka med 5 % årligen 1965—1970 mot planernas 6 1/2 %. För nyinvesteringar anges den årliga ökningen till 7 % mot 7 1/2 % enligt planerna.

Den viktigaste expansionsbegränsande faktorn anses vara möjligheten att rekrytera personal. En satsning på den friare ej anstaltsbundna vården anges vara att föredra eftersom rekryteringen torde underlättas genom eventuella tillskott från lokalt bunden arbetskraft. Dessutom skulle en smidigare omfördelning av resurserna möjliggöras vid ändrade förhållanden och investeringsresurser frigöras för andra ändamål.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 49

Polis- och rättsväsen samt kriminalvård. Rikspolisstyrelsens bedömning av den framtida efterfrågan på polistjänster bygger i första hand på den väntade utvecklingen av trafik och brottslighet. Styrelsen konstaterar att en ökning av brottsligheten med 20 % 1965—1970 inte ter sig orealistisk. Också för trafikövervakningen krävs mer personal. Sammanlagt anges personalbehovet öka med ca 3 100 fram till 1970.

För att möta den väntade arbetsbelastningen hos domstolar anger hovrätterna personalbehovet stiga med ca 500 från 1965 till 1970.

Kriminalvårdsstyrelsens framtidsbedömningar bygger på en prognos för antalet på anstalt intagna. Utgående från denna har kriminalvårdsstyrelsen utarbetat en plan för anstaltssystemet fram till 1975. Enligt planen skulle platsantalet öka från ca 5 550 år 1963 till ca 7 850 år 1970 och till ca 9 300 år 1975.

Enligt de olika myndigheternas planer skulle den offentliga konsumtionen av polis- och rättsväsendets och kriminalvårdens tjänster öka med ca

3,5 % per år 1963—1970. För personalen förutses en ökning med ca 5 000.

Försvar. Utredningens kalkyl avseende perioden 1966—1970 bygger på antagandet att det nu gällande försvarsbeslutet tillämpas fram till 1970. Detta antagande har införts endast i beräkningstekniskt syfte och utgör på inget vis något ställningstagande till försvarskostnadernas omfattning.

Enligt de beräkningar som försvarsdepartementet utfört under ovan nämnt antagande skulle driftutgifterna under andra hälften av 1960-talet stiga genomsnittligt 3 1/2 % per år. För investeringsutgifterna anges den genomsnittliga årliga ökningstakten till drygt 4 % per år. Det totala personalbehovet beräknas stiga med bortåt 5 000 från 1965 till 1970.

Långtidsutredningen påminner i detta sammanhang om att de nämnda försvarsutgifterna inte får uppfattas som något exakt mått på de resurser som tas i anspråk för försvaret. Bland annat ingår där inte det inkomstbortfall som uppstår i och med att de värnpliktiga under sin militärtjänst avlönas betydligt lägre än som skulle vara fallet ute på arbetsmarknaden. Detta kan ge upphov till en från ekonomisk synpunkt oriktig avvägning mellan personal och material.

Sammanfattning. Som framgått av det föregående innebär myndigheternas utbyggnadsplaner att såväl driftutgifterna som investeringarna inom det offentliga tjänsteområdet skulle öka mer än vad som ryms inom den i långtidsutredningens kalkyl angivna ramen. Myndigheternas planer och utredningens kalkyl för olika delområden sammanfattas i nedanstående tabell.

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Myndigheternas planer och långtidsutredningens kalkyl avseende driftutgifter och investeringar inom offentlig tjänsteproduktion 1965—1970

Utredningen betonar att varken det totala utrymmet för de offentliga tjänsterna eller fördelningen inom detta bygger på några politiska ställningstaganden.

Den utbyggnad som planerats av myndigheterna skulle kräva att antalet sysselsatta (utan arbetstidsförkortning) ökade med drygt 100 000 från 1965 till 1970. Utredningens kalkyl innebär att ökningen skulle stanna vid ca 90 000.

Remissinstanserna

Här nedan sammanfattas remissyttrandena enligt följande. Först behandlas yttranden rörande olika delsektorers avvägnings- och produktionsförhållanden. Därefter redogörs för remissinstansernas synpunkter angående köer samt pris- och avgiftsproblematiken. I det sista avsnittet behandlas den offentliga sektorns effektivitet och rationaliseringsmöjligheter.

Delsektorernas produktionsförhållanden

Undervisning. Skolöverstyrelsen understryker betydelsen av ökade utbildningsinsatser för att möjliggöra den fortsatta tillväxten av samhällsekonomin. Styrelsen framhåller samtidigt vikten av att eleverna på det gymnasiala stadiet får en utbildning, som i tillräcklig omfattning leder ut i förvärvsarbetet efter avslutade gymnasiala studier. Skulle elever i alltför stor utsträckning på detta stadium välja studievägar som ytterligare uppskjuter ett mera definitivt yrkesval och utträde på arbetsmarknaden, kommer helt naturligt utbildningsorganisationen att ännu mer vidgas och arbetsmarknaden under ytterligare ett antal år undandras viss arbetskraft.

Den av långtidsutredningen kalkylerade begränsningen av resurstilldelningen för utbildningssektorn kan, om den genomförs, komma att få betydande konsekvenser för de av statsmakterna som mål för utvecklingen fram

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 51

till omkring 1970 angivna utbildningsfrekvenserna på det gymnasiala stadiet. För att belysa detta redovisar överstyrelsen följande räkneexempel under antagande att reduktionen utförs lika i förhållande till storleken av planerad tillväxtprocent för alla grenar av utbildningssektorn utom grundskolan. För de gymnasiala skolorna skulle i detta fall utvecklingstakten minska från 6,5 till 5,2 % per år. Det skulle innebära att det totala antalet elever under utbildning i dessa skolformer skulle bli 8 000—10 000 lägre för hela perioden sammanlagt än som beräknats i planerna. Omräknade till att avse intagna elever utvisar beräkningarna en minskning med 3 000—4 000 elever per år, vilket utgör ca 3 % av en åldersklass 16-åringar. En sådan reducering skulle innebära att av statsmakterna redan gjorda åtaganden inte skulle kunna fullföljas, överstyrelsen utgår emellertid från att redan beslutade reformer genomförs i den omfattning, som besluten avser.

Kommunförbundet betonar att kommunernas ekonomiska resurser inte torde bli tillräckliga för att de gymnasiala skolorna skall kunna byggas ut i den av statsmakterna förutsatta takten.

Universitetskanslersämbetet konstaterar att Sverige i jämförelse med andra länder befinner sig i en tämligen gynnsam situation vad gäller utbildningsväsendets flexibilitet. Dock är det uppenbart, att förverkligandet av beslutade utbyggnadsprogram på olika områden medför stora påfrestningar inom utbildningssystemet. Vid fortsatta undersökningar bör förhållanden av denna art ägnas ökad uppmärksamhet.

Hälso- och sjukvård. Landstingsförbundet framför att befolkningsutvecklingen och ökade standardkrav nödvändiggör kraftiga utbyggnader för att bibehålla den relativa vårdkapacitet som hittills uppnåtts och förbättra läget inom områden, där påtagliga brister föreligger. Sjukvårdshuvudmännens planer får enligt förbundets mening uppfattas såsom uttryck för mycket angelägna behov. Den omständigheten att hälso- och sjukvården redovisar de största ökningarna i utbyggnadsplanerna får i och för sig inte tas till intäkt för att detta område bör vidkännas de största beskärningarna.

Vad långtidsutredningens nedskärningar av huvudmännens utbyggnadsplaner i praktiken kan komma att innebära ifråga om eftersättande av angelägna vårdbehov saknar förbundet närmare underlag för att bedöma men framhåller att situationen utan tvekan ter sig bekymmersam. Särskilt angeläget är det att undervisningssjukhusens behov kan tillgodoses, så att läkarutbildningen inte hämmas. Planerna för långtidsvården skulle generellt innebära att hygglig balans mellan tillgång och efterfrågan skulle föreligga 1970. En begränsning av utbyggnadsprogrammet för detta område framstår som särskilt betänklig, eftersom ökningen av antalet åldringar accentueras på 1970-talet.

Förbundet delar långtidsutredningens uppfattning att man vid planeringsarbetet skall ta hänsyn till personaltillgången, men tillägger att man därvid

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

icke får glömma att moderniseringar av arbetsplatserna stundom kan vara nödvändiga för att skapa de arbetsförhållanden ifråga om miljö och effektivitet, som utgör en grundläggande förutsättning för en attraktiv rekrytering. Förbundet framhåller vidare att personalläget skiftar starkt mellan olika sjukvårdsområden och hoppas att lokala utredningar kan ge en mera differentierad syn på problemen.

Medicinalstyrelsen finnier den av långtidsutredningen kalkylerade långsammare utvecklingen av hälso- och sjukvårdens konsumtion och investeringar vara realistisk och överensstämmande med styrelsens bedömning. I detta sammanhang bör emellertid beaktas att en annorlunda utformning av planerade investeringar kan ge en sänkning av personalbehovet utan att investeringsvolymen behöver minska. En målmedveten styrning av investeringen till mindre personalkrävande objekt eller rationalisering av redan befintliga objekt skulle kunna ge ett dylikt resultat.

Socialvård. Socialstyrelsen framhåller att den materiella standarden i landet numera nått en sådan nivå att det synes styrelsen rimligt att den framtida resursfördelningen görs på sådant sätt att vårdsektorerna tillgodoses i relativt stor utsträckning även om detta måste ske till priset av mindre snabb långsiktig ekonomisk tillväxt. Mot bakgrunden av kraftiga eftersläpningar inom socialvården med åtföljande köproblem bör en sådan reduktion av den offentliga konsumtionsökningen som utredningen föreslagit enligt socialstyrelsens mening inte ske. I vart fall vill styrelsen framhålla att om så sker får ansvaret för följderna därav las av de politiska instanserna och inte läggas på förvaltningen.

Den kommande arbetstidsförkortningen kan enligt styrelsen befaras leda till avsevärt ökade svårigheter för vårdområdena. En prioritering av arbetskraft till dessa områden anses därför vara ofrånkomlig vid en arbetstidsförkortning.

Styrelsen understryker vikten av att den öppna åldringsvården byggs ut. Vid sidan av tillskapandet av en effektiv öppen vård bör utbyggnaden av sjukhem och ålderdomshem fortsätta. Styrelsen förordar också en kraftig ökning av vårdpersonalen inom nykterhetsvården.

Kommunförbundet delar utredningens uppfattning att kommunerna inte har möjligheter att genomföra ålderdomshemsbyggen i fullt den utsträckning som angetts i kommunenkäten. Även det av socialstyrelsen nämnda platsantalet 1970, 61 000, synes kommunförbundet vara i överkant.

Köer samt pris- och avgiftsproblematik

SACO konstaterar att köerna är ett slags fördelningsinstrument, vilka måste tillgripas på områden, där man av någon anledning inte vill använda sig av prismekanismen vid resursfördelningen. Köerna betyder ingalunda att dessa områden är under för sörj da med resurser. Tvärtom har man ofta

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

i syfte att avveckla köerna tillfört sådana områden större resurser än vad som varit samhällsekonomiskt försvarsbart. SACO ifrågasätter, om det verkligen är motiverat att i så stor utsträckning som f. n. är fallet använda köer som fördelningsinstrument. Inte sällan blir resultaten mindre tillfredsställande från rättvisesynpunkt än om kostnadsrealistiska priser används.

Exempel på rättviseproblem orsakade av strävan att hålla nere priserna kan hämtas från åldringsvårdens och barntillsynens område. De låga avgifterna för offentlig barntillsyn leder dessutom till ett mindre effektivt resursutnyttjande. Enligt SACO:s uppfattning finns det skäl att höja föräldraavgifterna avsevärt över nuvarande nivå. Därmed skulle garantier skapas för att den arbetskraft som frigörs är sådan som samhället verkligen har behov av. Vill man avlasta barnfamiljerna eu del av deras merkostnader, bör detta ske genom generella åtgärder såsom avdrag vid beskattningen eller bidrag och inte genom förmåner som endast en del kan komma i åtnjutande av.

Enligt SACO är det dock inte tillrådligt att söka avhjälpa alla köproblem inom den offentliga sektorn genom uttagande av kostnadsanpassade priser. Det är inte lämpligt inom exempelvis utbildningsområdet. Ur samhällets synvinkel måste det vara angeläget att utnyttja begåvningskapaciteten på ett optimalt sätt, och utbildningsmöjligheterna måste då fördelas efter studielämplighet och intresse och inte efter köpkraft.

Även TCO pekar på de konsekvenser som nuvarande avgiftspolitik inom sjukvården leder till och framhåller att frågan om ändrade grunder för avgiftsbeläggning på offentliga tjänster äger aktualitet också utanför vårdområdena. Det är dock omöjligt att generellt fastslå huruvida ökad användning av avgiftsfinansiering bör tillgripas eller inte. Denna fråga måste avgöras från verksamhetsgren till verksamhetsgren, varvid den rationalisering som kan uppstå vid avgiftsfinansiering får vägas mot förväntade sociala konsekvenser.

Enligt socialstgrelsen är en snar lösning av dessa problem inte bara ett rättvise- eller inkomstfördelningsproblem utan påverkar också i hög grad inriktningen av allmänhetens efterfrågan. I den mån frågeställningarna inte redan är föremål för utredning torde sådana snarast böra komma till stånd.

Bankföreningen, Sparbanksföreningen och Svenska Företagares Riksförbund instämmer med långtidsutredningen i den analys som görs av köproblematiken.

En något avvikande mening hyser länsstgrelsen i Älvsborgs län. Utredningen har i sin analys av avgifts- och subventioneringspolitiken förbisett de fördelningspolitiska spörsmålen. Avsikten med subventioner av typen studiebidrag är nämligen att ge utbildningsmöjligheter åt ekonomiskt sämre lottade grupper. Enligt länsstgrelsen i Stockholms län bör snarare positiva åtgärder tillgripas än en uppbromsning inom undervisnings- och vårdområden.

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Den offentliga sektorns effektivitet och rationaliseringsmöjligheter

För att rationaliseringar inom undervisningssektorn skall kunna genomföras, fordras enligt skolöverstyrelsen betydligt större resurser för pedagogisk forskning och för ett systematiskt, fortlöpande pedagogiskt och pedagogiskt-organisatoriskt utvecklingsarbete.

Åtgärder i syfte att begränsa den relativa läraråtgången är betydelsefulla. Överstyrelsen har utfärdat anvisningar till länsskolnämnderna och skolstyrelserna angående elevernas fördelning på klasser i grundskolan. Enligt vissa överslagsberäkningar kan tillämpningen av dessa anvisningar beräknas minska den relativa läraråtgången så, att lärarbehovet 1970/71 blir ca 2 600 lägre än eljest skulle ha blivit fallet.

Vidare erinras om pågående undersökningar och försök rörande flexibel elevgruppering, systematiserad undervisning m. m., vilka alla kan komma att ge resultat av stort intresse också från rationaliseringssynpunkt. Också vid den pågående översynen av grundskolans läroplan beaktas möjligheterna att genom vissa förenklingar och förändringar i undervisningens organisation åstadkomma en lägre relativ läraråtgång.

Stadsförbundet delar utredningens mening att större statliga anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete synes vara en god investering. Utredningens uttalande att man borde överväga om det inte vore bättre för undervisningsresultatet att låta mera erfarna lärare ta hand om ett något större elevantal än att vid fortsatt minskning av klasstorleken nödgas anlita lärare utan stipulerad kompetens finner förbundet vara av intresse.

Universitetskanslersämbetet understryker vikten av att utbildningen bedrivs i former som är rationella och personalbesparande med tanke på utbildningens omfattning och differentiering i morgondagens samhälle. Vissa faktorer kan dock verka hämmande på initiativ ifråga om rationalisering. Det svenska budgetsystemet, med dess starka inslag av krav på särredovisning i förväg av medelsdispositionerna är sålunda på grund därav ett mindre ändamålsenligt instrument för en rationell hushållning. Ämbetet avser därmed bl. a. de hinder för satsning på kapital i stället för arbetskraft som gällande anslagsregler med ofta skarpa gränser mellan avlönings- och sakanslag innebär. Vidare betyder svårigheterna att på förhand styrka effekten av en önskad rationalisering på utbildningsområdet, med dess speciella svårigheter ifråga om resultatvärdering, ofta en återhållande faktor då fråga är om prövning av anslagsframställningar för rationaliseringsåtgärder.

Socialstyrelsen framför att, enligt dess erfarenhet, utformningen av olika statsbidrag i hög grad påverkar den arbetsinsats som erfordras för administration av bidragsgivningen. Det är därför angeläget att statsbidrag för framtiden utformas på sådant sätt att en med hänsyn till rådande arbetskraftsbrist oproportionerligt stor arbetsinsats icke skall behöva tas i anspråk för kontroll av statsbidragsansökningar och utbetalning av bidragen.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 55

Som exempel på ett statsbidrag där vinster i administrationshänseende kunnat göras genom schablonmässiga regler nämner socialstyrelsen bidraget till social hemhjälp. Liknande rationaliseringsvinster torde kunna göras genom omarbetning av reglerna för bidrag till kommunala nykterhetsnämnder, bidragen till driftkostnaderna vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. samt beträffande bidragen till ferieresor, driften av semesterhem, stipendier för underlättande av husmoderssemester och driften av barnkolonier.

Enligt statskontorets uppfattning kommer betydelsen av effektivt fungerande rationaliseringsorgan att stiga mycket snabbt. Det förefaller riktigast att erforderlig upprustning av rationaliseringsresurserna i första hand inriktas på att förstärka den decentraliserade rationaliseringen. Myndigheterna bör få ökade resurser för att upprätta eller bygga ut egna organ för intern rationalisering. — Snart sagt varje enskild befattningshavare måste stimuleras till att sträva mot förenkling och god ekonomi i sitt eget arbete. Den största rationaliseringseffekten torde utvinnas av att en positiv attityd till hithörande problem vinner spridning i förvaltningen.

Statskontorets uppgift borde vara en samordning av enskilda myndigheters rationaliseringsarbete och att utveckla metoder och hjälpmedel för detta arbete.

Det mest besvärande problemet i samband med den övergripande planeringen är utan tvekan bristen på tillförlitligt underlag. Såvitt idag kan bedömas måste i första hand de offentliga myndigheternas egen långsiktsplanering vidareutvecklas och förbättras för att statsmakterna skall få bättre kännedom om det marginella värdet av att ytterligare resurser satsas på givna projekt och myndigheter. Denna information krävs för att den långsiktiga resursfördelningen skall kunna optimeras.

Även om ett marginellt resonemang i praktiken inte kan tillämpas för all planering, torde det vara nödvändigt att statsmakterna ger enskilda myndigheter konkreta anvisningar om vilket expansionsutrymme respektive myndighet har att räkna med i sin egen långsiktiga planering. Först genom ett ökat ömsesidigt informationsutbyte i planeringen torde det vara möjligt att åstadkomma en väsentligt effektivare styrning och planering av den offentliga verksamheten.

Beträffande möjligheter till rationalisering pekas på ett förbättrat utnyttjande av den automatiska databehandlingen samt en vidareutveckling av personaladministrativa rutiner. Vidare erinras om de möjligheter som användningen av programbudget kan erbjuda. Inom statskontoret pågår en utredning om bokföring, kostnadsredovisning och programbudgetering inom statsverksamheten. Utredningens resultat torde komma att redovisas under början av budgetåret 1966/67. Stor uppmärksamhet bör också ägnas personalrekryteringen. För detta krävs noggranna analyser av arbetskrav

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

SACO framför att inom den offentliga sektorn incitament måste skapas att hushålla med resurserna, vilket f. n. nästan helt saknas. Kostnadsbesparingar framstår som meningslösa, när de endast leder till att man tilldelas mindre resurser i framtiden. Enligt SACOrs mening är det angeläget att mera marknadsmässigt tänkande introduceras i förvaltningen.

För att stimulera de anställda till positiv medverkan i rationaliseringsarbetet bör detta enligt TCO:s mening bedrivas på sådant sätt att berättigade krav på anställningstrygghet inte åsidosätts. Vidare bör man inom den offentliga sektorn närma sig det övriga näringslivets friare befordringsmöjligheter. Där utbildningsmässiga meritkrav måste upprätthållas, bör möjligheter till vidareutbildning skapas för de anställda.

Långtidsutredningen bör åtföljas av en långsiktig budgetering av de offentliga utgifterna hävdar Sveriges hantverks- och industriorganisation. Då kan statsmakternas åtaganden överblickas för längre perioder och anpassas till faktiska resurser.

Statistiska centralbyrån (SCB) påpekar att metoderna för fastprisberäkning av den offentliga sektorns prestationer ger för långtidsanalysen olämpliga data. Såsom framhållits i långtidsutredningen tas härvid inte hänsyn till produktivitetens utveckling Mycket tyder emellertid på att en påtaglig produktivitetsförbättring pågår på olika områden även inom denna sektor. Enligt SCB skulle man behöva mäta den offentliga sektorns slutprodukter (eller åtminstone deras förändringar) på direkt väg, trots de svårigheter detta erbjuder både i fråga om värdering och identifiering. På detta område har visst förberedelsearbete nyligen igångsatts inom SCB. Verket anser detta arbete mycket angeläget och skulle om resurssituationen det medger vilja öka sina insatser på detta område. — Enligt SCB är det vidare önskvärt att bygga ut analysmodeller för den offentliga sektorn. Som basinformation för långtidsplanering gäller det att utforma ett nationalräkenskapssystem som inkluderar avskrivningar, mätning av den offentliga sektorns produktion, identifiering av produktionsbefrämjande verksamhet, beräkningar över realkapital i olika sektorer samt en genomgående produktionskostnadsvärdering, parallellt med marknadsprisvärdering.

Svårigheter i produktivitetsmätningar tas också upp av överbefälhavaren som påpekar att 1964 års försvarskostnadsutredning arbetar i samråd med krigsmaktens myndigheter på att finna lösningar bl. a. på detta problem.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsntvecklingen

57 Appendix

Förteckning över avgivna remissyttranden över 1985 års långtidsutredning »Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980», SOU 1966: 1

Efter remiss har följande instanser avgett yttranden över långtidsutredningen:

Arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen, kommerskollegium — som bifogat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Göteborg, Sundsvall och Luleå — konjunkturinstitutet, lantbruksstyrelsen, luf tf artsstyrelsen, medicinalstyrelsen, poststyrelsen, sjöfartsstyrelsen, skogsstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd, statistiska centralbyrån, statskontoret, telestyrelsen, universitetskanslersämbetet, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överbefälhavaren, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms län, Östergötlands län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län — som bifogat yttranden från Göteborgs stadskollegiums finanskontor och Göteborgs stads statistiska kontor — Älvsborgs län, Värmlands län, Västmanlands län, Gävleborgs län och Norrbottens län — som bifogat yttrande från länsarbetsnämnden i Norrbottens län — fullmäktige i riksgäldskontoret, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Företagares Riksförbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Svenska Landstingsförbundet, Svenska Sparbanksföreningen, Svenska Stadsförbundet, Svenska Vattenkraftföreningen, Svenska Vägföreningen, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Allmänna Exportförening, Sveriges Grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges Industriförbund, Sveriges Jordbrukskasseförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Lantbruksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och statens jordbruksnämnd.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Innehåll

I. Ekonomiska planeringsrådets verksamhet....................... 1

II. 1965 års långtidsutredning i sammandrag jämte några huvuddrag i remissyttrandena .............................................. 2

Långtidsutredningens syfte ...................................... 2

Befolkning och arbetskraft....................................... 4

Produktionens tillväxt........................................... 16

Den interna avvägningen......................................... 17

Utrikeshandel .................................................. 23

Näringsgrenarnas utveckling..................................... 28

Jordbruk .................................................... 28

Skogsbruk ................................................... 30

Industri ..................................................... 32

Energiförsörjning............................................. 36

Byggnads- och anläggningsverksamhet........................... 37

Samfärdsel................................................... 38

Varuhandel .................................................. 41

Bostäder..................................................... 42

Vatten och avlopp............................................. 45

Offentliga tjänster ............................................ 46

Appendix: Förteckning över avgivna remissyttranden............... 57

MARCUS BOKTR. STHLM 1566 660306

Bilaga 10

Långtidsbudget för perioden 1966/67—1970/71

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 Bil. 10: Långtidsbudget

1 Bilaga 10

LÅNGTIDSBUDGET FÖR PERIODEN 1966/67—1970/71

1. Inledning

1.1. Den statliga långtidsbudgeten — historik

På grund av den statliga sektorns tillväxt och växande betydelse för samhällsekonomin framstod det i slutet på 1950-talet som alltmer angeläget att vid sidan av den årliga statsbudgeten redovisa de finansiella konsekvenserna på längre sikt av statsmakternas redan gjorda åtaganden. Önskemålet var bl. a. att genom en sådan mera långsiktig statsfinansiell redovisning skapa bättre förutsättningar för en rationell prövning av uppkommande frågor av större ekonomisk räckvidd.

En första samlad långtidsbedömning av statens utgifter och inkomster redovisades år 1960 i form av en bilaga till den samma vår framlagda kompletteringspropositionen. Därefter har årligen en ny långtidsbudget utarbetats och redovisats för riksdagen.

Metodiken i de sex hittills utarbetade långtidsbudgetarna har skiftat. Den första utgjorde i princip endast en summering av planer och reformförslag som inhämtats från de statliga myndigheterna. Någon bedömning av planerna eller prioritering av reformerna gjordes således inte. Redovisningen skedde efter samma indelningsgrunder som i den årliga budgeten, dvs. i huvudtitlar och anslagsgrupper. De fyra följande långtidsbudgetarna utarbetades enligt ett system som innebar att vissa större anslag eller anslagsgrupper redovisades utan hänsynstagande till nya åtaganden, medan för övriga anslag framräknades ett »reformutrymme». De särredovisade utgiftsposterna — tillsammantagna svarade dessa för omkring två tredjedelar av de totala statsutgifterna •— var i huvudsak sådana, där utgiftsutvecklingen styrdes av redan fattade, till sina ekonomiska konsekvenser preciserade beslut. Övriga statsutgifter blev föremål för en överslagsmässig budgetgranskning. Härvid medräknades utgifter för sådana smärre reformer som låg i linje med av statsmakterna tidigare angiven ambitionsinriktning på resp. verksamhetsområde. Vidare kunde ett ytterligare reformutrymme erhållas i det fall den beräknade totala stegringstakten understeg den trendmässiga ökningen. Med trendmässig avsågs härvid utgiftsutvecklingen under den gångna femårsperioden framräknad i fasta priser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 10

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

I fjolårets långtidsbudget användes en ny metod som innebar att endast de resursanspråk medräknades som erfordrades för att uppfylla gällande målsättningar.

Även i årets långtidsbudget tillämpas detta senare beräkningssätt. I följande avsnitt behandlas den statliga långtidsbudgetens karaktär och syfte och belyses den metodik som kommit till användning vid utarbetandet av årets långtidsbudget.

1.2. Långtidsbudgetens karaktär och syfte

En långtidsbedömning kan utföras på olika sätt. Den kan stanna vid en prognos, men den kan också föras vidare till ett program eller en plan. En prognos söker förutsäga framtida händelser, dvs. den faktiska utvecklingen inom ett område. Ett långtidsprogram är närmast en redogörelse för en från vissa synpunkter önskvärd utveckling. Som grund för ett långtidsprogram torde i regel böra förutsättas beslut utifrån en klart utformad politisk målsättning. En långtidsplan slutligen förutsätter utöver långtidsprogrammet att de medel — ekonomiska eller andra — redovisas, som erfordras för att programmet skall kunna realiseras.

Den statliga långtidsbudgeten är närmast att hänföra till typen långtidsplan. Den är dock ingen fullständig plan eftersom den endast redovisar konsekvenserna av redan fattade beslut och endast mycket summariskt diskuterar vilka medel som behövs för att realisera dessa. I långtidsbudgeten görs inga försök att förutsäga vilka nya politiska beslut som kan komma att fattas under den behandlade perioden.

Syftet med långtidsbudgeten är att ange omfattningen av de finansiella och personella resurser som erfordras för att av statsmakterna uppställda målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. Mot bakgrund av den allmänna resurstillgången diskuteras vidare möjligheterna att realisera dessa målsättningar och åtaganden.

Utgångspunkten vid beräkningen av resursanspråken har varit en oförändrad ambitionsnivå inom de olika verksamhetsområdena. I de fall, där statsmakterna i program klart angett de målsättningar som skall gälla för verksamheternas utveckling, möter det inga problem att fastställa den gällande ambitionsnivån. För vissa andra områden åter, där inga dylika program föreligger, har statsmakterna i olika uttalanden direkt eller indirekt angett den ambitionsnivå vid vilken verksamheten i fråga skall bedrivas.

För övriga områden slutligen har utgångspunkten vid beräkningarna varit att anpassa den framförliggande utvecklingen till vad som kan betecknas oförändrad standard. Det bör understrykas att oförändrad standard inte är liktydigt med oförändrad volym för den statliga verksamheten. Stiger efterfrågan måste — vid givet pris på tjänsterna i fråga — insatserna ökas och/eller produktiviteten stiga för att kravet på oförändrad standard skall

Bil. 10: Långtidsbudget

kunna uppfyllas. Liksoin man på utgiftssidan utgått från oförändrad ambitionsnivå utgår långtidsbudgeten i fråga om statsinkomsterna analogt från oförändrade skatteregler.

Långtidsbudgeten är ett planeringsinstrument i den meningen att den syftar till att skapa en bättre grundval för statsmakternas handlande under det kommande året. Det kan förutsättas att nya beslut med verkningar fram i tiden kommer att fattas på en rad områden och att dessa beslut påverkar de redovisade långtidsbedömningarna. Långtidsbudgeten är därför ingen slutlig plan. Den måste årligen revideras och ingår härigenom automatiskt i en rullande planering för den statliga sektorns utveckling.

Ett annat syfte med långtidsbudgeten är att den skall ingå som ett led i det intensifierade planeringsarbete som sker inom statsverksamheten på olika områden och på olika nivåer. Beträffande myndigheternas planeringsarbete gäller att det bör vara så flexibelt att myndigheterna, beroende på vad som i det korta perspektivet är konjunkturmässigt önskvärt, kan anpassa sin utgiftsutveckling till vad som i det längre perspektivet framstår som eftertraktansvärt. Ett av kriterierna på en effektiv långtidsplanering är förmågan till snabba anpassningar och omläggningar.

1.3. Direktiven för myndigheternas uppgiftslämnande

Grundvalen för långtidsbudgeten utgörs av uppgifter som inhämtats från myndigheterna. Dessa uppgifter avser endast i riksstaten ingående utgifter och inkomster. Härav följer att bl. a. större delen av socialförsäkringssystemet, affärsverkens driftutgifter och utgifterna för de statliga bolagen inte ingår i långtidsbudgetens beräkningar.

I de direktiv som efter beslut av Kungi. Maj :t år 1965 utfärdades inför utarbetandet av myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1966/67 angavs att till dessa skulle fogas en bedömning på längre sikt av utgiftsutvecklingen under resp. myndighets verksamhetsområde. Avsikten härmed var att myndigheterna vid sina äskanden för det aktuella budgetåret skulle beakta konsekvenserna på längre sikt av de förslag som de framlade för det första året i perioden. Vidare skulle myndigheterna undersöka möjligheterna att fördela utgiftsstegringen på grund av önskvärda reformer på två eller flera av de framförliggande budgetåren. I nya anvisningar som utfärdades inför utarbetandet av föreliggande långtidsbudget uppdrogs åt myndigheterna att utifrån Kungl. Maj :ts ställningstaganden i 1966 års statsverksproposition revidera de till hösten 1965 gjorda långtidsbedömningarna. I direktiven angavs de ekonomiska m. fl. förutsättningar som skulle tillämpas av myndigheterna. Långtidsbedömningen skulle utgå från riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 och omfatta de fyra budgetåren 1967/68—1970/71. Beräkningarna skulle göras i fasta priser och löner enligt den nivå som gällde under juli 1965. Beträffande

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

den samhällsekonomiska utvecklingen i stort under beräkningsperioden skulle förutsättas en fortgående ökning av nationalprodukten med ca 4 % per år samt full sysselsättning.

Utgiftskalkylerna skulle baseras på analyser av de grundläggande faktorer som styr efterfråge- och behovsutvecklingen inom myndigheternas verksamhetsområden. Hänsyn borde även tas till att efterfrågan på vissa av myndigheternas tillhandahållna tjänster påverkas av förändringar i prissättningen. De framkomna utgiftsplanerna borde kritiskt granskas med avseende på såväl deras angelägenhetsgrad som möjligheterna att genomföra dem med beaktande av tillgängliga reala resurser i form av rekryteringssituation, lokaltillgång in. in.

Myndigheterna hade vidare enligt direktiven att lämna uppgifter om beräknade förändringar av antalet tjänster eller motsvarande under prognosperioden. Redovisningen skulle omfatta all av staten anställd personal, omräknad till heltidsanställda, oberoende av om lönekostnaden bestrids från avlöningsanslag eller annat anslag.

1.4. Redovisningen av utgiftsutvecklingen under tidigare år

Vid en diskussion av den statliga utgiftsutvecklingen under de framförliggande budgetåren är det naturligt att göra jämförelser med utvecklingen under tidigare år. Sådana jämförelser kan göras bl. a. för att undersöka i vilken mån nya tendenser i den totala utgiftsutvecklingen eller i utvecklingen på skilda delområden gör sig gällande. Historiska data kan vidare ge upplysning om t. ex. utvecklingen av kostnader per prestation inom vissa verksamhetsgrenar. Därmed kan de tjäna som hjälpmedel för framtidsbedömningen.

Som jämförelseperiod kommer i det följande att användas budgetåren 1961/62—1964/65. Ur skilda synpunkter hade det varit önskvärt att föra fram utgiftsserierna t. o. m. budgetåret 1965/66 för att anknyta dem direkt till beräkningarna för prognosperioden. Ett sådant förfarande möter emellertid betydande svårigheter på grund av den olika karaktären i tillgängliga data för 1965/66 jämfört med tidigare budgetår. För perioden t. o. m. 1964/65 kan användas faktiska utgifter enligt riksrevisionsverkets budgetredovisningar. Motsvarande uppgifter för 1965/66 föreligger inte förrän under hösten 1966. Möjligheterna att förutsäga utfallet för de enskilda anslagen i riksstaten är begränsade, särskilt vad gäller konsumtionsutgifter. Statens löneanslag beräknas t. ex. på grundval av gällande organisationsplaner för myndigheterna. Till följd av uppkomsten av icke förutsedda vakanser, tjänstledigheter och vikariat skiljer sig de faktiska löneutgifterna från de anvisade anslagen.

Beräkningarna för perioden 1966/67—1970/71 har, i avsnitten 3 och 4 om utgiftsutvecklingen, gjorts under antagande av fasta priser och oföränd-

5 Bil. 10: Långtidsbudget

rade löner, dvs. utgiftsserierna återspeglar en volymmässig utveckling. Jämförbarheten med den historiska perioden kräver följaktligen att också dess utgiftsserier i möjligaste mån återspeglar volymutvecklingen. Omräkningen av utgiftsserierna i fasta priser har gjorts med användande av ett antal olika index av något varierande lämplighetsgrad. För vissa utgiftsgrupper, bl. a. de kvantitativt viktiga statliga löneutgifterna och huvuddelen av investeringsutgifterna, finns lämpliga index. För omkostnadsandelen i den statliga konsumtionen saknas däremot en index som direkt återger prisutvecklingen för häri ingående varor. I stället har använts konsumentprisindex rensat från bl. a. livsmedel. Vissa andra utgiftstyper, t. ex. direkta inkomstöverföringar och studielån, har omräknats med konsumentprisindex som ett uttryck för det reala värde dessa förmåner representerat för mottagarna.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

2. Samhällsekonomisk bakgrund

Inledning. Den statliga sektorn kan inte betraktas eller behandlas som en isolerad del av samhällsekonomin. När en plan görs upp för tillväxten av den statliga sektorn måste sambandet med övriga samhällsekonomiska sektorer beaktas. Detta samband är dubbelsidigt; dels betingas den statliga sektorns tillväxt av den allmänna framstegstakten och resurstillgången, dels påverkar den statliga budgetplaneringen utvecklingen inom övriga delar av ekonomin.

Statsutgifterna består i princip av två skilda slag, nämligen dels konsumtions- och investeringsutgifter, som direkt tar produktiva resurser i anspråk, dels inkomstöverföringar och finansiella transaktioner som indirekt — genom sin inverkan på övriga sektorers disponibla inkomster och förmögenhetsförhållanden i övrigt — påverkar bruttonationalprodukten och dess sammansättning. I princip gäller att om de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna stiger snabbare än bruttonationalprodukten, minskar i motsvarande mån övriga sektorers relativa andelar. Stiger de åter långsammare, tillåts övriga sektorer expandera snabbare än bruttonationalprodukten.

Vid utarbetandet av 1966 års långtidsbudget har bedömningen av den samhällsekonomiska bakgrunden kunnat baseras på 1965 års långtidsutredning, som lagts fram i betänkandet »Svensk ekonomi 1966—1970» (SOU 1966: 1). Den bakgrund som sålunda presenteras innebär en precisering av den bild som tecknades i föregående års långtidsbudget men däremot ingen ändring i bedömningen av den framtida utvecklingens huvuddrag såsom den där redovisades.

De faktorer som främst bestämmer tillväxten i samhällsekonomin är förändringarna i arbetskraft och produktivitet. På grundval av dessa kan man beräkna produktionsutvecklingen (bruttonationalprodukten).

Arbetskraftsutvecklingen. Arbetskraftsutvecklingen under andra hälften av 1960-talet kan beräknas väsentligt skilja sig från vad som gällt under den första hälften. Visserligen kommer vår totala befolkning att fortsätta att öka och detta i en snabbare takt än tidigare. Den yrkesverksamma befolkningen kommer emellertid att öka avsevärt långsammare. Det är de unga som ännu inte inträtt i förvärvslivet och pensionärerna som ökar snabbt i antal. Den yrkesverksamma delen av befolkningen får med andra ord en ökad försörjningsbörda.

I föreliggande arbetskraftsprognoser har bl. a. förutsatts en kraftigt ökad förvärvsintensitet bland gifta kvinnor. Förutsättningen för att detta skall

7 Bil. 10: Långtidsbudget

kunna förverkligas är att åtgärder vidtas för att underlätta de gifta kvinnornas inträde i förvärvslivet, exempelvis en aktiv omskolningspolitik och förbättringar i fråga om barntillsyn. Dessutom krävs en inte oväsentlig attitydförskjutning i fråga om kvinnligt förvärvsarbete både på arbetsgivar- och arbetstagarhåll. En stor del av ökningen i efterfrågan på arbetskraft måste rikta sig direkt mot de gifta kvinnorna. Arbetskraftsprognosen förutsätter vidare att nuvarande åtgärder för att stimulera arbetskraftens geografiska och branschmässiga rörlighet intensifieras.

I kalkylen har antagits en nettoimmigration om ca 10 000 personer per år, vilket ansluter sig till trenden åren 1950—-1963, men ligger under siffrorna för åren 1964 och 1965 (ca 26 000 i genomsnitt). Med dessa förutsättningar beräknas antalet årsarbetande öka med endast ca 0,3 % per år under åren 1965—1970 mot 0,9 % per år under perioden 1960—1965 (tabell 1).

Genom den förkortning av arbetstiden, som arbetsmarknadens parter träffat avtal om, kommer de grupper som nu har 45-timmarsvecka att få denna successivt sänkt till 42 1/2 timmars arbetsvecka, dvs. med 50 minuter under vart och ett av åren 1967, 1968 och 1969. För berörda grupper blir det således en minskning av arbetstiden med ca 6 %. Med hänsyn till att stora grupper redan har denna kortare arbetstid blir effekten på den totalt arbetade tiden dock begränsad till ca 3 %. Om hänsyn tas till denna arbetstidsförkortning och till de antaganden om förvärvsintensitet m. in. som gjorts i det föregående kan antalet arbetade timmar, som åren 1960—1965 ökade med 0,6 % per år, under perioden 1965—1970 i stället beräknas genomsnittligt minska med 0,3 %.

Tabell 1. Arbetskraftens förändringar 1960—1970

1 Utan arbetstidsförkortning. Antal årsarbetande ökar långsammare än antal förvärvsarbetande på grund av ett ökat inslag av deltidsarbete.

Den förväntade trenden på utbudssidan bör ses i relation till den planerade efterfrågan. Redan i dagsläget föreligger en för stora delar av landet betydande arbetskraftsbrist. Enligt de planer som långtidsutredningen insamlat skulle efterfrågan bli avsevärt större än utbuddt under den kommande femårsperioden.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

I avsnittet om personalutvecklingen kommer perspektiven på arbetsmarknaden och dess konsekvenser för den statliga och statsunderstödda sektorn att närmare behandlas.

Produktivitetsutvecklingen. Den andra väsentliga faktorn som bestämmer resurstillväxten är utvecklingen i produktiviteten, dvs. produktionen per arbetad timme. Under 1950-talet ökade produktiviteten med 3,5 % per år. Under 1960-talets första hälft ökade den med ca 4,3 % per år. För andra hälften av 1960-talet har i långtidsutredningen antagits en ytterligare stegring av produktivitetsökningen till 4,5 % per år. Denna stegring i produktivitetsutvecklingen är beroende av flera samverkande faktorer: snabbare ökning av kapitalinsatsen per arbetare, snabbare överföring av arbetskraft från lågproduktiva till högproduktiva sektorer, accelererad stegring i utbildningsnivån hos arbetskraften m. m.

Produktionsutvecklingen. Sammantagna ger antagandena om arbetskraften och produktiviteten en ökning av bruttonationalprodukten enligt tabell 2.

Tabell 2. Bruttonationalproduktens ökning 1965—1970

(Procentuell årlig förändring)

Som framgår av tabellen leder de gjorda antagandena till att bruttonationalprodukten växer med mellan 3,8 och 4,8 % per år. I genomsnitt växer bruttonationalprodukten enligt denna kalkyl med 4,2 % per år dvs. långsammare än åren 1960—1965, då siffran var 4,9 %, men avsevärt snabbare än 1950-talets 3,4 %.

Resursfördelningen. I långtidsutredningen har redovisats en tänkbar fördelning av produktionsökningen mellan olika användningsområden (tabell 3).

Bil. 10: Långtidsbudget

9 Tabell 3. Försörjningsbalansens utveckling

(Ökning i volym per år)

Som framgår av tabellen innebär denna kalkyl en dämpning i stegringstakten för den privata konsumtionen. Med hänsyn till den tidigare berörda förskjutningen i befolkningens åldersstruktur och till de standardhöjningar som folkpensionärerna redan tillförsäkrats av statsmakterna blir ökningen i den privata konsumtionen för åldersgrupperna under 67 år än mer dämpad än vad som framgår av tabellen. Medan den privata konsumtionsökningen för åldersgrupperna under 67 år åren 1960—1965 var 3,7 % per år och capita, blir utrymmet för privat konsumtionsökning för ifrågavarande kategorier enligt denna kalkyl för slutet av 1960-talet endast 2,4 % per är.

Trots den kalkylerade dämpningen i den privata konsumtionsökningen blir utrymmet för ökningar i investeringar och offentlig konsumtion begränsat. Inom investeringssektorn kalkyleras med en viss förskjutning mellan olika områden. För att möjliggöra en viss stegring i de privata och statliga investeringarnas (exklusive underhåll) ökningstakt, från 5 % till 5,5 % per år resp. från 3 % till 4,5 % per år, måste sålunda bostadsinvesteringarnas och kommunernas investeringars ökningstakt begränsas, från 8 % till 5 % per år resp. från 12,5 % till 5 % per år. De privata investeringarna har bedömts behöva öka något snabbare än tidigare för att) bevara industrins internationella konkurrenskraft, ökningen i statliga investeringar följer av de ökade krav på kapitalinsatser som bl. a. undervisningen, bilismen och vårdområdena ställer.

När det gäller offentlig konsumtion beräknas ökningstakten dämpas från 5,7 % till 4,7 % per år. Den kommunala konsumtionsökningen beräknas vara i huvudsak oförändrad — 5 % per år — i jämförelse med föregående femårsperiod. Den statliga konsumtionsökningen anses däremot komma att behöva dämpas kraftigt. Mot en årlig ökningstakt under åren 1960—1965 på 6,9 % per år svarar i långtidsutredningens kalkyl en ökningstakt på endast 4,3 % per år under perioden 1965—1970.

Det är att märka att en registrerad ökning av 4,7 % hos den offentliga konsumtionen i fasta priser och löner bör implicera en högre reell ökning. Nationalräkenskaperna mäter nämligen den offentliga tjänsteproduktionen

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

genom att lägga ihop löner och omkostnader, varför någon produktivitetsökning definitionsmässigt inte kan uppkomma vid fasta löner, även om effektiviteten ökar. Det är vanskligt att uppskatta hur stor produktivitetsökningen egentligen är. Den nu pågående programbudgetutredningens arbete torde bidra till att skapa ökad klarhet i dessa frågor.

Såsom framgår av tabell 4 innebär den antydda utvecklingen en betydande förskjutning av resurser till förmån för investeringar och offentlig konsumtion.

Tabell 4. Resursfördelning 1960—1970

Procent av BNP, löpande priser)

Privat konsumtion .. Offentlig konsumtion Kapitalbildning1 ....

1 Summan av bruttoinvestering, lagerförändring och bytesbalansens saldo.

Den finansiella utvecklingen. Tillgängliga prognoser tyder på att företagens självfinansieringsgrad kommer att minska samtidigt som likviditetsbehovet ökar. Näringslivet måste således, om den önskade investeringsökningen skall komma till stånd, lämnas större utrymme på kreditmarknaden. Detta innebär i sin tur att den offentliga sektorn, främst kommunerna, måste begränsa sina låneanspråk och i högre grad lita till skattefinansiering. Även den dämpning av den privata konsumtionen som inkalkylerats i realkalkylen förutsätter en skärpt finanspolitik om man vill undvika inflation och svårigheter med betalningsbalansen.

Sammanfattningsvis torde av det sagda framgå att en expansion av den offentliga sektorn av den storlek som anges i långtidsutredningens kalkyl kan ske endast under förutsättning av en gynnsam ekonomisk utveckling och en mycket stram finanspolitik. Den längre fram beskrivna saldoutvecklingen avspeglar detta förhållande.

Bil. 10: Långtidsbudget

3. Utgiftsutvecklingen

3.1. Indelningsgrunder

I 1965 års långtidsbudget redovisades statsutgifterna i grupper, ordnade efter ändamål. Detta system för anslagsgruppering har omarbetats och utvecklats ytterligare. Härigenom erhålls en bild av statsutgifternas fördelning som kompletterar den traditionella indelningen av anslagen uppdelade på huvudtitlar och kapitalfonder. Den nya indelningen ansluter sig i vissa avseenden bättre till den ekonomisk-politiska debattens språkbruk.

Redovisningen omfattar de totala statsutgifterna, dvs. såväl utgifterna på driftbudgeten (exklusive avskrivningsanslagen) som investeringsanslagen på kapitalbudgeten. Utgifterna har indelats i tolv grupper. I följande sammanställning redovisas dels dessa grupper, dels de viktigaste utgifts-

områden som ingår i resp. grupp.

Anslagsgrupp

1. Totalförsvar

2. Utbildning och forskning

3. Rätts- och polisväsende

4. Allmän försäkring

5. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik

Utgiftsområden

Militärt försvar

Civilförsvar

Ekonomiskt försvar

Affärsverkens försvarskostnader

Grundskola Gymnasial utbildning Högre utbildning och forskning Frivillig folkbildning Studiesociala ändamål

Polisväsende

Åklagarväsende

Domstolar

Kriminalvård

Exekutionsväsende

Folkpensioner

Sjukförsäkring

Yrkesskadeförsäkring

Arbetslöshetsförsäkring

Arbetsförmedling Beredskapsarbeten Omskolningsverksamhet Lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Anslagsgrupp Utgiftsområden

6. Hälso-, sjuk- och socialvård Kroppssjukvård

Mentalsjukvård

Nykterhetsvård

Ungdomsvård

Åldringsvård

Vård av handikappade

Arbetarskydd

7. Stöd till barnfamiljer

8. Kommunikationsväsende och energiförsörjning

9. Bostadspolitik

10. Näringarnas främjande

11. Skatteutjämningsbidrag

12. Diverse

Barnbidrag

Bostadsrabatter

Barntillsyn

Vägväsende och vägtrafik

De statliga kommunikationsverken

Sjöfart

Radio och TV

Energiför sör j ning

Bostadslån

Räntebidrag

Lån för maskinanskaffning inom byggnadsindustrin

Stöd till jordbruk skogsbruk fiske handel

hantverk och industri

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna

Riksstyrelsen Kulturella ändamål U-hjälp

Statsskuldräntor

Övrigt

Fördelningen av anslag på anslagsgrupper erbjuder i vissa fall svårigheter. Detta beror dels på att en och samma utgift kan tjäna flera ändamål, dels att inom ett anslag kan rymmas medel för flera skilda verksamhetsgrenar. I det förra fallet kan det vara tveksamt till vilken grupp anslaget skall hänföras. Det har bedömts ofrånkomligt att denna klassificering i viss utsträckning måste ske efter schablonmässiga grunder. Anslag som tjänar flera ändamål har hänförts till anslagsgruppen med det lägsta ordningsnumret.

Till grund för ordningsföljden ligger inte någon värdering av angelägenheten hos olika utgiftsändamål. Syftet är endast att så långt det är möjligt

13 Bil. 10: Långtidsbudget

erhålla praktiska och lätthanterliga klassificeringsnormer. Sålunda har totalförsvaret getts det lägsta numret för att inte anslagen inom den militära törsvarsramen skall behöva splittras upp på flera grupper. Detta medför t. ex. att anslagen till försvarets forskningsanstalt förts till denna grupp i stället för till utbildning och forskning. Den senare anslagsgruppen har också tilldelats ett lågt nummer bl. a. beroende på att denna grupp rymmer anslag från flertalet huvudtitlar.

Den använda metoden är, såsom anmärkts, schablonmässig. Metoden medför att anslagsgrupper med högre nummer i skalan blir relativt små, jämfört med vad de skulle blivit om de haft lägre nummer. Genom att t. ex. hänföra lantbrukshögskolan till utbildning och forskning och inte till näringarnas främjande underskattas i viss mening den senare anslagsgruppen. Om å andra sidan anslaget förs till näringarnas främjande underskattas på samma sätt anslagsgruppen utbildning och forskning.

Klassificeringssvårigheter uppkommer även i fråga om anslag som inrymmer medel för verksamhetsgrenar som är hänförliga till skilda anslagsgrupper. I vissa av dessa fall är det svårt att bestämma hur stor del av anslaget som faller på olika ändamål men möjlighet har förelegat att urskilja ett dominerande ändamål. Hela anslaget har då förts till den häremot svarande gruppen. Av praktiska skäl har det dessutom varit nödvändigt att fixera en gräns under vilken anslagen inte delas upp. Denna gräns har satts till 10 milj. kr. Anslag överstigande detta belopp svarar för nära 95 % av de totala utgifterna. Alla anslag under 10 milj. kr. har förts till den grupp dit huvuddelen av anslaget hör.

Slutligen har vissa anslag fördelats på grupperna i relation till i resp. grupp ingående lönekostnader. De viktigaste av dessa är anslagen till personalpensioner, arbetsgivaravgifter till ATP och sjukförsäkringen samt anslaget för ersättning till postverket för tjänsteförsändelser.

3.2. Totalförsvar

Anslagsgruppen domineras av utgifterna för det militära försvaret. Den militära kostnadsramen uppgår budgetåret 1966/67 till 4 618 milj. kr. Som ett led i den statliga investeringsbegränsningen har statsmakterna beslutat att anslagsbehållningarna under detta budgetår skall öka med 350 milj. kr., varigenom utgifterna reduceras till 4 268 milj. kr. Härutöver kommer dels vissa utgifter utanför försvarsrainen, ca 190 milj. kr., dels försvarets pensionsutgifter, ca 275 milj. kr. Sammanlagt uppgår således utgifterna för det militära försvaret budgetåret 1966/67 till drygt 4,7 miljarder kr., vilket motsvarar drygt 90 % av anslagsgruppens totala utgifter.

Övriga utgifter inom totalförsvaret hänför sig till civilförsvaret (inemot 120 milj. kr.), ekonomiskt försvar (ca 140 milj. kr.) och övriga försvarsändamål (ca 50 milj. kr.).

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Totalförsvar

(Milj. kr., fasta priser)

1 Angiven summa avser utgifterna under budgetåret 1966/67. Anslagen uppgår till 5 398 milj. kr. Detta belopp har här minskats med den förutsatta ökningen av anslagsbehållningarna med 350 milj. kr.

Utgifterna för totalförsvaret uppgår budgetåret 1966/67 till drygt 16 % av de totala statsutgifterna. Försvarets andel av de sammanlagda statliga konsumtions- och investeringsanslagen är ca 40 %. Andelen av de statliga investeringarna är ännu något högre, ca 45 %.

Anslagen till det militära försvaret på fjärde huvudtitelns drift- och kapitalbudget har i löpande priser ökat med en miljard kr. mellan budgetåren 1961/62 och 1964/65. Under innevarande budgetår beräknas försvarsanslagen öka med ytterligare ca 400 milj. kr. Denna utgiftsutveckling har skett inom ramen för de försvarsbeslut som sedan år 1958 reglerar den militära försvarsbudgeten. Den årliga ökningen uppgår under dessa budgetår härigenom till i genomsnitt drygt 9 %.

Det militära försvarets varor och tjänster är i allt väsentligt befriade från indirekta skatter. För att erhålla en jämförelse med den allmänna prisutvecklingen i samhället är därför nettoprisindex (konsumentprisindex exklusive verkan av höjd indirekt beskattning) ett lämpligt mått. Under den angivna tiden har nettoprisindex stigit med ca 3,5 % per år. Skillnaden mellan den militära anslagsramens årliga ökning i löpande priser, 9 %, och den angivna årliga ökningen av nettoprisindex är 5,5 %. Denna skillnad skulle således återspegla den volymökning som försvaret tillgodogjort sig om pris- och produktivitetsutvecklingen hos dess leverantörer varit densamma som i samhällsekonomin i övrigt. Utvecklingen av försvarets egna löner påverkar inte nämnvärt en sådan uppskattning av den totala volymökningen.

Till ca 2/3 kan den på detta sätt beräknade volymökningen återföras till den ramhöjning som följde av 1963 års försvarsbeslut och till det årliga tillägget med 2,5 % för teknisk utveckling. Återstoden, i genomsnitt 2 % per år, beror på att försvarsprinsindex har utvecklats snabbare än nettoprisindex.

Nu gällande försvarsbeslut utlöper med budgetåret 1966/67. Något beslut har ännu inte träffats rörande den framtida omfattningen av försvarsutgifterna. överväganden härom pågår f. n. inom 1965 års försvarsutred-

15 Bil. 10: Långtidsbudget

ning. I enlighet med de beräkningsmässiga principer som ligger till grund för långtidsbudgeten — innebärande att endast utgifter som följer av en oförändrad ambitionsnivå inkalkyleras — har i denna inlagts 1966/67 års anslagsnivå. Vidare utgår beräkningen från oförändrade priser och löner. Det bör understrykas att utvecklingen av de i långtidsbudgeten inkalkylerade försvarsutgifterna därmed har karaktär av räkneexempel, utfört utifrån vissa bestämda förutsättningar.

För att ytterligare belysa de budgetmässiga konsekvenserna av försvarets utgiftsutveckling, har följande alternativa beräkningar utförts. Kostnadsutvecklingen för försvaret påverkas i hög grad av antaganden om pris- och löneutvecklingen. Här har två alternativa beräkningar utförts. I den första (alt. I) antas att nettoprisindex under loppet av vart och ett av åren 1966 och 1967 stiger med ca 3 % och att priserna därefter är oförändrade. Med hänsyn till den nyss berörda snabbare ökningstakten i det förflutna för försvarsprisindex jämfört med nettoprisindex har i bägge alternativen antagits att försvarsprisindex även för perioden 1966—1971 stiger snabbare än nettoprisindex. Schablonmässigt har denna differens antagits vara

1,5 procentenhet per år. Försvarsprisindex har således i alt. I antagits öka med ca 4,5 % under åren 1966 och 1967 samt med ca 1,5 % under därpå följande år. I alt. II har nettoprisindex och försvarsprisindex antagits stiga med 3 resp. 4,5 % årligen under hela perioden. (Löneutvecklingen för de försvarsanställda under åren 1966—1971 har beräkningsmässigt anpassats till antagandena om den allmänna produktivitets- och prisutvecklingen.)

Tabell 5. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna, alt. I

(Milj. kr.)

Enligt alt. I stiger utgiftsnivån för den militära kostnadsramen mellan 1966/67 och 1970/71 med drygt 1,1 miljard kr. Hälften av ökningen hänför sig till budgetåret 1967/68. Den höga ökningen detta budgetår, inemot 600 milj. kr., beror på två faktorer. Ca 60 % är en följd av att utgiftsnivån budgetåret 1966/67 tillfälligt drogs ned till 4 270 milj. kr. Om man budgetåret 1967/68 skulle återgå till nivån 4 620 milj. kr., vilket hypotetiskt an-