1960 års lärarutbildningssakkunniga
Hänvisat till av
- SOU 1965:29: 1960 års lärarutbildningssakkunniga, avsnitt 1, 6, 31, 49 och 56 m.fl.
- SOU 1965:30: 1960 års lärarutbildningssakkunniga, avsnitt 50 och 21854
- SOU 1966:19: Statliga betänkanden 1961-1965, avsnitt 80
- SOU 1966:59: Remissyttranden över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport Svensk ekonomi 1966-1970 med utblick mot 1980., avsnitt 14
- SOU 1979:80: Prognoser och arbetsmarknadsstatistik för högskolan betänkande, avsnitt 5.6.1
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964:44 Ecklesiastikdepartementet
\9(rM ' yO" A-
V»
SKOLANS FÖRSÖRJNING MED LÄRARE I 9 6 0 ÅRS L Ä R A R U T B I L D N I N G S S A K K U N N I G A
II AV GUSTAF R O S A N D E R
Stockholm 1964
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Kronologisk förteckning
1. I n d e x l å n . Del I. K i h l s t r ö m . 96 s. F i . 2. I n d e x l å n . Del II. K i h l s t r ö m . 526 s. F i . 3. K o n s u m t i o n s m ö n s t e r p å b o s t a d s m a r k n a d e n . Esselte 212 s. I 4. E f f e k t i v a r e k o n s u m e n t u p p l y s n i n g . E s s e l t e . 111 s. H 5. B ä t t r e å l d r i n g s v å r d . Esselte. 121 s. S. 6. A l k o h o l r e k l a m e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 278 s. F l . 7. S t a t e n s skogar o c h s k o g s i n d u s t r i e r . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 144 s. Fi. 8. K a p i t a l u t v e c k l i n g e n 1 d e t s v e n s k a l a n t b r u k e t . Esselte 88 S J o 9. A r b e t s t i d s f ö r k o r t n i n g e n s v e r k n i n g a r . E s s e l t e . 216 s s - , , m 10. F ö r e t a g s i n t e c k n i n g . T i d e n - B a r n ä n g e n T r y c k e r i e r A B . 149 s. J u . 11. Ä l g f r å g a n . N o r s t e d t & S ö n e r . 188 s. J o . 12. V e t e r i n ä r m e d i c i n s k f o r s k n i n g o c h u n d e r v i s n i n g . Del II. Esselte. 302 s. J o . 13. R e l i g i o n s f r i h e t . A B W i l h e l m s s o n s B o k t r y c k e r i . X X V I I I + 594 s. E. 14. S v e n s k n a m n b o k 1964. AB E G J o h a n s s o n s B o k t r y c k e r i , K a r l s h a m n . 227 s. J u . 15. U t l å t a n d e av J u r i s t k o m m i s s i o n e n i W e n n e r s t r ö m a f f ä r e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 117 s. J u . 16. H i s t o r i s k ö v e r s i k t . K y r k o b e g r e p p . A l m q v i s t & Wiksells B o k t r y c k e r i A B , U p p s a l a . 324 s. E. 17. R a p p o r t av p a r l a m e n t a r i s k a n ä m n d e n i W e n n e r s t r ö m a f f ä r e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 46 s. J u . 18. ö v e r s ä t t n i n g av f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n det av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och tillhörande d o k u m e n t . Marcus. 187 s H 19. K o m m u n a l s k a t t e u t j ä m n i n g . K i h l s t r ö m . 419 s. F i . 20. K r i g s m a k t e n s f ö r b a n d s s j u k v å r d . E s s e l t e . 222 s. Fö. 21. B i l s k r o t n i n g . Esselte. 75 s. K. 22. F ö r b u d m o t utförsel av k u l t u r f ö r e m å l . K i h l s t r ö m 67 s. E. 23. K r o n h j o r t s r e s e r v a t m . m . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t . L u n d . 109 s. J o .
24. B e h a n d l i n g s f o r s k n i n g v i d u n g d o m s v å r d s s k o l o r na Esselte. 279 s. S. 25. N y t t s k a t t e s y s t e m . Esselte. 827 s. F i . 26. Offentliga b y g g n a d e r 3. E k o n o m i s k t b y g g a n d e . Esselte 103 s. K, 27. L a g om f ö r v a l t n i n g s f ö r f a r a n d e t . Esselte. 719 s. Ju. 28. B e r ä k n i n g av p e n s i o n s r e s e r v i p e n s i o n s s t i f t e l s e . H o l m q v i s t s k r i v b y r å & k o n t o r s t r y c k e r i . 39 s. J u . 29. K o n c e r n b i d r a g m. m. Esselte. 160 s. Fi. 30. K r i s t e n d o m s u n d e r v i s n i n g e n . Esselte. 182 s. E . 31. S k a d e s t å n d II. Esselte. 170 + 62 s. J u . 32. F ö r t i d a tillträde, e x p r o p r i a t i o n s k o s t n a d m . m . M a r c u s . 118 s. J u . 33. ö v e r s ä t t n i n g av v i k t i g a r e f ö l j d f ö r f a t t n m g a r till fördragen angående Europeiska ekonomiska gem e n s k a p e n och E u r o p e i s k a k o l - och s t å l g e m e n s k a p e n . M a r c u s . 521 s. H. 34. Ä k t e n s k a p s r ä t t I. F ö r f a t t n i n g s t e x t . M a r c u s . 96 s. J u . 35. Ä k t e n s k a p s r ä t t II. Motiv. M a r c u s . 597 s. J u . 36. ö k a t stöd till b a r n f a m i l j e r Esselte. 148 s. S. 37. L a n t b r u k e t s s t r u k t u r u t v e c k l i n g . Esselte. 251 s. J o 38. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till ny f ö r f a t t n i n g . Del 3. K a p . 6 i förslaget till r e g e r i n g s f o r m . M a r cus. 98 s. J u . 39. R a p p o r t och a r b e t s m a t e r i a l från a r b e t s g r u p p e n för d e t k o m m u n a l a s a m b a n d e t j u n i 1964. M a r cus. 179 s. J u . 40. M e n t a l s j u k v å r d s l a g . Esselte. 418 s. S. 41. Bostadsstöd för p e n s i o n ä r e r . Haeggstrom. 105 s. I . 42. K o m m u n a l m a r k p o l i t i k Esselte 117 s. I. 43. Social o m v å r d n a d av h a n d i k a p p a d e . Esselte. 208 s. + 1 6 s. ill. S. 44. S k o l a n s f ö r s ö r j n i n g m e d l ä r a r e II. Esselte. 296 s. E.
A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n
Stockholm.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964:44 Ecklesiastikdepartementet
SKOLANS FÖRSÖRJNING MED LÄRARE 1960 ÅRS LÄRARUTBILDNINGSSAKKUNNIGA
II AV GUSTAF ROSANDER
ESSELTE AB STOCKHOLM 1964
Innehåll
Skrivelse till Statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet . .
11 Inledning: Undersökningens syfte och uppläggning
13 Del I. Analys
av lärarsituationen
1960/63
Kapitel 1. Lärarkategorier och skolstadier
17 Kapitel 2. Allmän karakteristik av lärarbristen
23 Kapitel 3. Klasslärarna
39 Kapitel 4. Lärare på grundskolans högstadium och vid icke obligatoriska skolor. Undervisningens fördelning på lärare med olika utbildning. . . A. Inledning B. Renodlade högstadier C. Realskoleorgaaisationen D. Det gymnasiala stadiet
43 45 53 53
Kapitel 5. Lärare på grundskolans högstadium och vid icke obligatoriska skolor. Undervisningens fördelning på behöriga och icke behöriga lärare enligt olika normer A. Alla ämnen i hela riket B. Alla ämnen i de olika länen C. De olika ämnena
62 62 64 37
Kapitel 6. Sammanfattning
164 Tabellbilaga
till del I
Tabell I: 1
Faktiskt och beräknat antal studerande på grundskolenivå läsåren 1950/51—1970/71 (Ecklesiastikdep., P-gruppen 1962) Tabell I: 2 Beräknat antal studerande vid allmänt gymnasium 1962/63—1970 /71 (Ecklesiastikdep., P-gruppen 1962) Tabell I: 3 Beräknat antal studerande vid tekniskt läroverk 1962/63—1970/71 Tabell I: 4 Beräknat antal studerande vid handelsgymnasium 1962/63—1970 /71 (Ecklesiastikdep., P-gruppen), 1962 Tabell I: 5 Faktiskt och beräknat antal studerande på gymnasienivå läsåren 1950/51—1970/71 (Ecklesiastikdep., P-gruppen 1962) Tabell I: 6 Faktiskt och beräknat antal studerande vid folkhögskolor och vissa yrkesutbildningsanstalter läsåren 1950/51—1970/71 (Ecklesiastikdep., P-gruppen 1962) Tabell I: 7 I n r ä t t a d e och tillsatta lärartjänster av olika slag i läroämnen höstterminen 1963
107 108 108 108 109
HO in
4 Tabell I: 8
Tillsatta tjänster i procent av inrättade gällande huvudgrupper av ämnen. Länsvis ht 1963 Tabell I: 9 Fördelning m h t teorutbildning av totalantalet lärare i läroämnen med heltidstjänst eller med lägst halvtidstjänstgöring höstterminen 1963 Tabell I: 10 Allm. gymnasium: Relativa antalet undervisningstimmar 1963 inom varje län gällande lärare med vederbörlig teor. utbildning i ämnet (lärare med lektors-, adj.:s- eller ämneslärarkomp. i ämne inom ämnesgr. eller utan dyl. komp. men med 2 akad. betyg i sitt ifrågavarande ämne) Tabell 1:11 Grundsk. högstadium och/eller realskola samt flickskola: Relativa antalet undervisningstimmar h t 1963 inom varje län gällande lärare med vederbörlig teor. utbildning i ämnet (lärare med lektors-, adjunkts- eller ämneslärarkompetens i ämne inom ämnesgruppen, folkskollärare med fullst. vidareutb. eller med lägst 1 akad. betyg (motsv. utb.) i sitt ifrågav. ämne eller annan lärare med lägst 1 akad. betyg i sitt ifrågav. ämne) Tabell I: 12 Allm. gymnasium: Relativa antalet veckotimmar h t 1963 inom varje län gällande lärare som är innehavare av ordinarie eller e. o. t j . i kommunen eller anställda i regi. befordringsgång (här benämnda »fasta lärare») Tabell I: 13 Grundsk. högstadium och/eller realskola samt flickskola: Relativa antalet veckotimmar h t 1963 inom varje län gällande lärare, som är innehavare av ordinarie eller e. o. t j . i kommunen eller anställda i regi. befordringsgång (här benämnda »fasta lärare») Tabell I: 14 Tillsatta ordinarie folkskollärartjänster i procent av inrättade. Länsvis h t 1963 Tabell 1:15 Tillsatta ordinarie småskollärartjänster i procent av inrättade h t 1963. Länsvis Tabell I: 16 Antalet personer med folkskollärarexamen i procent av antalet personer med tjänstgöring som folkskollärare v t 1963 och ht 1963. Länsvis Tabell 1:17 Antal personer med småskollärarexamen i procent av antalet personer med tjänstgöring som småskollärare v t 1963 och ht 1963. Länsvis Tabell 1:18 Behörighet i läroämnen. Antalet veckotimmar med fördelning på lärarkategorier dels i absoluta värden, dels i procent av totala antalet veckotimmar. Renodlade högstadier. Hela riket Tabell 1:19 Behörighet i läroämnen. Antalet veckotimmar med fördelning på lärarkategorier, dels i absoluta värden, dels i procent av totala antalet veckotimmar. Realskoleorganisationen. Hela riket Tabell I: 20 Behörighet i läroämnen. Antalet veckotimmar med fördelning på lärarkategorier, dels i absoluta värden, dels i procent av totala antalet veckotimmar. Gymnasiestadiet. Hela riket Tabell I: 21 Behörighetsgrad i olika ämnen och län inom renodlade högstadier. Som behöriga lärare anses lärare med minst ett akademiskt betyg, lärare med examen från högre lärarinneseminarium samt vidareutbildade folkskollärare. Antal vtr för dessa lärarkategorier i procent av totala antalet v t r i ämnet = behörighetsgraden . . Tabell I: 22 Behörighetsgraden i olika ämnen och län inom renodlade högstadier. Som behöriga anses lärare med minst t v å akademiska betyg.
117 118 118
5 Antal vtr för denna lärarkategori i procent av totala antalet v t r i ämnet = behörighetsgraden Tabell I: 23 Behörighetsgrad i olika ämnen och län inom realskoleorganisationen. Som behöriga lärare anses lärare med minst ett akademiskt betyg, lärare med examen från högre lärarinneseminarium samt vidareutbildade folkskollärare. Antal v t r för dessa lärarkategorier i procent av totala antalet vtr i ämnet = behörighetsgraden . . Tabell I: 24 Behörighetsgraden i olika ämnen och län inom realskoleorganisattionen. Som behöriga lärare anses lärare med minst två betyg. Antal vtr för denna lärarkategori i procent av totala antalet vtr i ämnet = behörighetsgraden Tabell I: 25 Behörighetsgraden i olika ämnen och län på gymnasiestadiet. Som behöriga lärare anses lärare med minst två akademiska betyg. Antal vtr för denna lärarkategori i procent av totala antalet vtr i ämnet = behörighetsgraden Tabell I: 26 Behörighetsgraden i olika ämnen och län på gymnasiestadiet. Som behöriga anses lärare med lägst tre betyg i fil. mag. examen. Antal vtr för denna lärarkategori i procent av totala antalet vtr i ämnet = behörighetsgraden
Del II. Undervisningsvolym, på grundskolans högstadium
verksamhetsgrad och avgång från yrket bland och vid icke obligatoriska skolor höstterminen
lärare 1962
Kapitel 1. Undersökningens uppläggning A. Undersökningens syfte B. Material och metoder
137 137 137
Kapitel 2. Undervisningsvolym bland lärare av olika kategorier A. Undervisningsvolymens fördelning på län, kommuntyp och skolform . . B. Undervisningsvolym såsom bruttovolym och nettovolym C. Undervisningsvolymen bland ordinarie lärare samt timlärare med förordnande för hel termin D. Undervisningsvolym bland rektorer, studierektorer, yrkesvals- och tillsynslärare
140 140 144 145 147
Kapitel 3. Verksamhetsgrad bland lärare av olika kategorier 148 A. Begreppet verksamhetsgrad 148 B. Verksamhetsgraden bland lärare inom olika skolformer och olika kommuntyper 150 Kapitel 4. Lärarnas avgång från yrket
153 Kapitel 5. Sammanfattning
156 Bilaga 1. Tabeller Tabell II: 1. Undervisningsvolym länsvis med fördelning på olika lärarkategorier a. Renodlade högstadier b. Realskoleorganisationen c. Gymnasiet
159 159 160 160
6 Tabell II: 2. Undervisningsvolym med fördelning på olika kommuntyper, lärarkategorier och skolformer Tabell II: 3. Brutto- och nettoundervisnings volymen samt antal lärare, avseende ordinarie och extra ordinarie folkskollärare med förordnande för hel termin. Hela riket med särskiljande av renodlade högstadier och realskoleorganisationen Tabell II: 4. Brutto- och nettoundervisningsvolym samt antal lärare inom olika skolformer och med fördelning på lärarkategorier avseende ordinarie och extra ordinarie lärare samt timlärare med förordnande för hel termin som har akademisk utbildning med undantag för rektorer och studierektorer. Redovisning för fyra kommuntyper inom skolformerna a. Renodlade högstadier b. Realskoleorganisationen c. Gymnasiet d. Samtliga skolformer hela riket Tabell II: 5. Bruttoundervisningsvolym för olika lärarkategorier och skolformer a. Samtliga lärare b. Lärare med förordnande för hel termin samt med uteslutande av rektorer och övriga lärare med nedsatt undervisningsskyldighet Tabell II: 6. Nettoundervisningsvolymen för olika lärarkategorier och skolformer a. Samtliga lärare b. Lärare med förordnande för hel termin samt med uteslutande av rektorer och övriga lärare med nedsatt undervisningsskyldighet . Tabell II: 7. Lärare av olika kategorier, vilka ingått i undersökningen Bilaga 2. Skrivelse och formulär
Del III.
Skolans försörjning
162 162 164 166 167 168 168
168 169 169 169 169 170
med lärare
1970—1989
Kapitel 1. De sakkunnigas direktiv i frågor om prognoser och om planeringen av lärarhögskolor
181 Kapitel 2. Skolväsendets expansion
183 Kapitel 3. Efterfrågan på utbildning ovanför grundskolan A. Gymnasiefrekvens och realskolefrekvens, en jämförelse för tiden 1931— 1955 samt modell för gymnasieexpansionen. Övriga skolformers expansion B. Gymnasieutredningens och fackskoleutredningens bedömningar . . . . C. Internationella jämförelser. Utbildningskvot och nationalprodukt per capita D. Regionala olikheter i efterfrågan på gymnasial utbildning med hänsyn till inkomst och urbaniseringsgrad E. Sammanfattning
188 191 195 198 200
7 Kapitel4. Behovet av utbildning ovanför grundskolan A. Utbildning som investering B. Ingenjörsbehovet som grund för bedömning av gymnasial utbildning. . . . C. Gymnasieutredningens bedömning av behovet av gymnasieutbildade. . . D. Fackskolans expansionsmöjligheter E. Behov och tillgång i relation till de ekonomiska möjligheterna, speciellt driftskostnaderna F. Behovet av utbildning ovanför grundskolan såsom det avspeglas i skolplaneringen Kapitel 5. Underlaget för beräkningen av behovet av lärare i läroämnen . . A. Inledning B. Antalet lärare per klass C. Ersättningsbehovet D. Yrkesverksamhetsgrad Kapitel 6. Tidigare prognoser fullföljda fram till år 1970 A. Analys av tidigare prognoser B. Brist eller överskott 1970? Kapitel 7. Grundskolans behov av klasslärare 1964—1989 Kapitel 8. Behovet av lärare i övningsämnen och lärare i yrkesämnen . . . Kapitel 9. Sammanfattning av lärarbehovet 1970—1989 Bilaga 1. Bestämning av funktionen för »realskolefrekvensen» Bilaga 2. Medeltalet elever per klass i grundskolan i relation till delningstalet Bilaga 3. Utbildningsfaktorn, utbildningskostnader och nationalprodukt . . Bilaga 4. Rekryteringsbehovet i enskilda ämnen och ämneskombinationer . . Diagram-
och tabellbilaga till del
201 201 203 204 206 208 211 213 213 219 225 229 233 233 236 240 243 249 254 256 258 266
III
Diagram I I I : 1 Totala civila konsumtionsutgifter 1913—58. Källa: Höök, E., Den offentliga sektorns expansion Diagram I I I : 2 Offentliga civila konsumtionsutgifter i procent av totala civila konsumtionsutgifter. Källa: Höök, E., Den offentliga sektorns expansion Diagram I I I : 3 Beräknade offentliga konsumtionsutgifter för folkskolan i procant av totala civila konsumtionsutgifter. Värdena avser konstant klasstorlek efter korrektion för avvecklingen av C-skolan. Källa: Höök, E., Den offentliga sektorns expansion Diagram I I I : 4 Offentliga konsumtionsutgifter för offentliga realskolor och läroverk m. m. i procent av totala civila konsumtionsutgifter. Källa: Höök, E., Den offentliga sektorns expansion Diagram I I I : 5 Antal elever i offentliga och privata realskolor och läroverk m.m. samt antal ungdomar i åldern 15—20 år. Källa: Höök, E., Den offentliga sektorns expansion Diagram I I I : 6 Offentliga konsumtionsutgifter för yrkesundervisning i procent av totala civila konsumtionsutgifter. Källa: Höök, E., Den offentliga sektorns expansion Tabell I I I : 1 Sökande till och intagna i gymnasiet 1961, fördelade efter hemortens tätortsgrad (SOU 1963: 42) Tabell I I I : 2 Antal sökande till gymnasier i % av årskullen, antal 16-åringar samt nettomedelinkomst (fysisk person) inom arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. År 1961 Tabell III: 3 Antal barn i åldern 7—16 år, 1970—1990
272 273
273 275
8 Tabell I I I : 4
Antal normalklasselever i årskurs 7—9 på grundskolans högstadium 1971—1989 Tabell I I I : 5 Antal klasser i årskurs 7—9 på grundskolans högstadium 1971— 1989 Tabell I I I : 6 Antal normalklasser på grundskolans högstadium 1964/65—1989/90 Tabell I I I : 7 Antal tjänster i läroämnen på grundskolans högstadium 1964— 1989 Tabell I I I : 8 Antalet 16-åringar samt antaler elever i första årskursen av gymnasier respektive fackskolor i procent av antalet 16-åringar. . . Tabell I I I : 9 Antalet elever i årskurs 1 av gymnasium jämte fackskola i procent av antalet 16-åringar Tabell I I I : 10 Antal elever i gymnasiets första årskurs enligt alternativ 4, 10, 13 och 17 åren 1966—1990 Tabell I I I : 11 Antal klasser i gymnasiets årskurs 1—4 åren 1966—1990 enligt alternativ 4 , 1 3 och 17 samt 10 Tabell I I I : 12 Antal elever i fackskolans årskurs 1 1968—1990 enligt alternativ 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 13 Antal klasser i fackskolan i årskurs 1 respektive 1—2 åren 1968 —1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 14 Antal heltidstjänster på gymnasiet i läroämnen, exklusive merkantila och tekniska läroämnen, åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 15 Antal heltidstjänster på gymnasiet i merkantila och tekniska läroämnen åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 16 Antal heltidstjänster i fackskolan i läroämnen, exklusive merkantila och tekniska läroämnen, åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 17 Antal heltidstjänster i fackskolan i merkantila och tekniska läroämnen åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 . . Tabell I I I : 18 Sammanlagda antalet heltidstjänster gällande såväl gymnasiet som fackskolan i läroämnen, exklusive tekniska och merkantila ämnen, åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 19 Sammanlagda antalet heltidstjänster i tekniska och merkantila ämnen gällande såväl gymnasiet som fackskolan åren 1969— 1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 20 Sammanlagda antalet heltidstjänster i samtliga läroämnen avseende såväl gymnasiet som fackskolan åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 21 Antalet heltidstjänster i läroämnen inom realskoleorganisationen vid folkhögskolor och vid vissa andra läroanstalter Tabell I I I : 22 Totala antalet heltidstjänster i läroämnen med undantag för tekniska och merkantila läroämnen inom samtliga skolformer (grundskolans högstadium, realskoleorganisationen, folkhögskolor m. fl. skolor, fackskolor och gymnasier) åren 1969—1989 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 23 Totala antalet heltidstjänster i läroämnen inom samtliga skolformer (grundskolans högstadium, realskoleorganisationen, folkhögskolor m. fl. skolor, fackskolor och gymnasier) åren 1969— 1989 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Tabell I I I : 24 Antal tjänster för folk- och småskollärare 1969—1990 (klasslärarbetänkandets uppgifter korrigerade för tiden 1970—1980) . .
276 276 277 277 278 278 279 280 281 282
282 283
283 283
284 285
285 286
9 Tabell III: 25 Antal normalpensionerade folk- och småskollärare 1969—1989 286 Tabell III: 26 Åldersfördelningen höstterminen 1961 bland lektorer, adjunkter och ämneslärare vid icke obligatoriska skolväsendet samt grundskolans högstadium 287 Tabell III: 27 Åldersfördelningen höstterminen 1961 bland vidareutbildade folkskollärare vid icke obligatoriska skolväsendet samt grundskolans högstadium 288 Tabell III: 28 Åldersfördelningen höstterminen 1961 bland folkskollärare, övningsskollärare och yrkesvalslärare vid icke obligatoriska skolväsendet samt grundskolans högstadium 289 Tabell III: 29 Avgång på grund av åldersskäl bland akademiskt utbildade lärare 1969—90 290 Tabell III: 30 Övergång till annan verksamhet. Antal lärare i respektive ålder i promille av antalet lärare i motsvarande ålder, som l ä m n a t läraryrket. Tabellen bygger på material från klasslärarprognosen 290 Tabell III: 31 Rekryteringsbehov av folk- och småskollärare 1971—1990 (för 1971—1980 äro klasslärarprognosens värden korrigerade) . . . 290 Tabell III: 32 Rekryteringsbehov av lärare i läroämnen (exklusive och inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) under antagande om ingen avgång till annan verksamhet samt 93 % verksamhetsgrad. Medeltal per år 1970—79 och 1980—89 för fyra alternativ 291 Tabell III: 33 Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 1—17 och enligt lägre antagande om avgång till annan verksamhet och 83 % verksamhetsgrad 291 Tabell III: 34 Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 1—17 och enligt lägre antagande om avgång och 83 % verksamhetsgrad 292 Tabell I I I : 35 Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 1—17 och enligt högre antagande om avgång och 80 % verksamhetsgrad 292 Tabell I I I : 36 Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 1—17 och enligt högre antagande om avgång och 80 % verksamhetsgrad 293 Tabell III: 37 Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 4, 10, 11 och 17. A. Lägre antagande om avgång och 83 % verksamhetsgrad . . 293 B. Högre antagande om avgång och 80 % verksamhetsgrad . 294 Tabell III: 38 Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativen 4, 10, 11 och 17. A. Lägre antagande om avgång och 83 % verksamhetsgrad . 294 B . Högre antagande om avgång och 80 % verksamhetsgrad. . 294 Litteratur 295
Till Herr Statsrådet
och Chefen för Kungl.
Ecklesiastikdepartementet
Enligt sina utredningsdirektiv av den 30 september 1960 har 1960 års lärarutbildningssakkunniga bl. a. i uppdrag att låta verkställa utförliga beräkningar rörande behovet av klasslärare och ämneslärare »för en så lång tidsrymd som det överhuvudtaget är möjligt att någorlunda säkert prognostiskt överblicka». Den 15 februari 1962 överlämnades till Herr Statsrådet en av de sakkunniga i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen verkställd ämneslärarprognos, »Lärare i 'läroämnen. Behov och tillgång under 1960-talet». Den 12 maj 1962 överlämnades vidare till Herr Statsrådet en av de sakkunniga verkställd lärarprognos, »Klasslärarbehovet samt examinationsbehovet av folk- och småskollärare» (Ecklesiastikdepartementet 1962: 1). De sakkunniga har därefter fortsatt sitt utredningsarbete rörande det framtida behovet av lärare och därvid gjort ett antal undersökningar och beräkningar, vilka alla får ses som led i planeringsarbetet beträffande den framtida lärarutbildningsorganisationen och dess omfattning. Dessa frågor är av den arten att en begränsning till rent kvantitativa aspekter på lärarfrågan inte är möjlig. Lärartillgång och lärarbehov har relaterats till olika utbildnings- och behörighetsnivåer, till undervisningsvolym och verksamhetsgrad osv. Lärarutbildningssakkunniga har bedömt tre av de gjorda undersökningarna vara av intresse även för en bredare krets och därför velat göra dem åtkomliga genom ett tryckt betänkande. Undersökningarna har på de sakkunnigas uppdrag utförts av adjunkten Gustaf Rosander. Genom beslut den 11 maj 1964 erhöll lärarutbildningssakkunniga medgivande att i tryck avlämna ett betänkande innehållande företagna undersökningar och prognoser beträffande den framtida lärarutbildningsorganisationen. De sakkunniga avstår i detta sammanhang från att göra några utförligare kommentarer till beräkningarna av det framtida lärarbehovet. Undersökningarna är väsentligen av teknisk natur och baserade på en rad förutsättningar, om vars framtida giltighet man givetvis kan diskutera. Sålunda bygger beräkningarna av lärarbehovet i grundskolan under 1970- och 1980talen på den av 1962 års riksdag beslutade organisationen i fråga om elevernas fördelning på tillvalsgrupper och linjer. Som framhålles i betänkandet synes erfarenheterna härav redan nu ha visat, att högstadiets organisation kan komma att snabbt förändras.
12 Vad gäller det gymnasiala stadiet har de alternativa behovsberäkningarna fått baseras på en tänkt utveckling av de nu beslutade skolformerna fackskola och gymnasium. Om den framtida yrkesutbildningen, som f. n. är föremål för särskild utredning, har endast vissa allmänna överväganden kunnat göras. Det synes de sakkunniga osannolikt att man för hela tiden fram till 1990, dvs. den tid prognosen omfattar, skulle förbli vid ett på tre separata skolformer uppspaltat gymnasialt skolstadium. En närmare organisatorisk samordning av det gymnasiala stadiets skolformer är redan nu aktuell. Vad en sådan samordning kan leda till i fråga om ändrade tim- och kursplaner och därmed i fråga om ändrat lärarbehov har inte kunnat beaktas i föreliggande beräkningar. En annan svårbedömd faktor är den framtida dimensioneringen och utformningen av folkhögskoleväsendet, folkbildningsverksamheten i övrigt, omskolningsverksamheten och vuxenutbildningen i stort. De behovsberäkningar, som i föreliggande undersökningar gjorts för ändamål av denna art, har endast begränsad syftning och torde därför innebära en underskattning. Lika svårbedömda är en rad faktorer av mera allmänt utbildningspolitisk karaktär. Med den ekonomiska utveckling, som nu äger rum, bör man sålunda under 1970- och 1980-talen kunna räkna med organisatoriska förändringar inom skolväsendet av allmänt standardhöj ande art. Hit hör frågor om lägre elevtal i klasser och undervisningsgrupper, lagundervisning, anlitande av lärarbiträden, ändringar i den schemabundna tiden för lärare och elever, förlängning av den obligatoriska skolan osv. Det ligger i sakens natur, att de sakkunnigas expert i sina beräkningar av det framtida lärarbehovet i endast vissa begränsade delar kunnat ta hänsyn till faktorer av denna art. De sakkunniga finner det också angeläget framhålla, att expertens beräkningar primärt avser lärarbehovet och inte lärarproduktionen. Problemet om hur skolan skall tillförsäkras den utbildade lärarkraften och hur stor examination man måste räkna med för att fylla ett visst behov ligger på produktionssidan. Denna fråga, som implicerar en rad andra frågor av utbildnings- och lönepolitisk art, tas inte här upp till behandling. De sakkunniga avser att i sitt kommande huvudbetänkande något utförligare ta upp frågor av ovan nämnd art och därvid också diskutera hur dessa kan beräknas påverka den framtida lärarutbildningsorganisationens dimensionering och utformning. De sakkunniga får härmed vördsamt överlämna det nu färdigställda betänkandet »Skolans försörjning med lärare». Stockholm den 4 september 1964 För 1960 års lärarutbildningssakkunniga Olle
Karleby /Sixten
Marklund
I n l e d n i n g : U n d e r s ö k n i n g e n s syfte och u p p l ä g g n i n g
Enligt de av chefen för ecklesiastikdepartementet åt lärarutbildningssakkunniga den 6 juni 1962 givna tilläggsdirektiven heter det bl. a.: »Starka skäl talar för att man nu, utgående från skolans målsättning och behov, fritt och. obundet söker genomlysa lärarutbildningsproblemets både kvantitativa och kvalitativa sida.» En bedömning av lärarbehovet kan sålunda inte begränsas till enbart kvantitativa beräkningar och överväganden. Den titel som föreliggande betänkande fått, »Skolans försörjning med lärare», anger också en vidare målsättning än vad som vanligen ligger i en prognos för lärarbehovet. De förutsättningar en prognos bygger på kan nämligen ändras radikalt. En prognos efter ensidigt kvantitativa utvecklingstendenser blir principiellt inte bättre av att den inom sig rymmer många alternativa beräkningar. När de sakkunniga skall avge förslag till organisatoriska anordningar för utbildning av klasslärare och ämneslärare, har de att ta ställning till bl. a. en rad behörighetskrav för olika ämnen och olika stadier. Den kvalitativa behovsaspekten griper in i den kvantitativa på i huvudsak två sätt. För det första ingår vid beräkningarna av lärarexaminationsbehovet som en delpost den brist på lärare som förefinnes vid början av en prognosperiod, och denna brist får sin storlek bestämd av de normer man uppställer för behörighetskraven i olika ämnen och för olika stadier. För det andra måste man vid en realistisk bedömning av lärarutbildningsbehovet även räkna med utbildningstidens längd. »Utbildningsvolymen» är visserligen proportionell mot det antal lärare som utbildas och utbildningstidens längd, men den omfattar även kvalitetshöj ande element och dessa ger tillhopa med utbildningsvolymens övriga element kostnaden för utbildningen av läraren. Utifrån dessa synpunkter har det synts de sakkunniga angeläget att i ett betänkande om skolans försörjning med lärare även söka genomlysa de nu rådande förhållandena i fråga om tillgången på lärare, dvs. lärarsituationen ur kvantitativ synpunkt. Men icke mindre viktig blir en motsvarande analys av behörighetssituationen, dvs. den formella kvaliteten hos den enligt ovan funna kvantiteten. Inte minst är det senare av betydelse, när de sakkunniga i ett senare läge vill ta ställning till normerna för den kommande lärarutbildningen. Undersökningarna skall ses som ett led i de sakkunnigas planeringsarbete beträffande lärarhögskolor. Men det material som redovisas är därutöver av
14 värde såsom del av det underlag som enligt vad ovan sagts krävs för att bestämma lärarutbildningsnormerna i framtiden. Betänkandet omfattar som framgår av dispositionen tre delar. I del I redovisas lärarsituationen under åren 1960—63 med uppgifter om behörighet i enskilda ämnen och inom skilda skolformer. Denna första del kan lämpligen benämnas utbildningsundersökningen. Undersökningen ger väsentligen en belysning av de kvalitativa sidorna i ovan anförda problematik. I del II, som återger resultaten av en specialundersökning över lärarnas undervisningsvolym under höstterminen 1962, avhandlas ävenledes behörighetssituationen, men åtskillnad görs ej för enskilda ämnen. Resultaten återger, hur den totala undervisningsvolymen fördelar sig på lärarkategorier och skolformer med regional fördelning. Då denna specialundersökning avser en hel termin, inrymmes även lärarbehovet för vikarier. Denna specialundersökning kompletterar sålunda resultaten i del I. Specialundersökningen ger vidare en analys av lärarnas yrkesverksamhetsgrad. Detta begrepp har väsentlig betydelse för de behovsberäkningar, som ges i del III. I del III av betänkandet är syftet att utifrån redan tidigare framlagda betänkanden om gymnasiet, fackskolan och grundskolan söka beräkna examinationsbehovet av lärare, tillhörande olika kategorier. Helt visst måste dessa beräkningar kringgärdas med en mängd reservationer. De avser tiden 1970— 1989. Till en del bygger i del III gjorda sammanställningar på tidigare prognoser, men särskilt i fråga om behovet av ämneslärare har helt nya beräkningar gjorts. Beräkningarna omfattar flera alternativ. Skäl för dessa alternativ lämnas i kapitel 3—5 i del III. Behovsberäkningarna avser ej enskilda ämnen. Dock lämnas material för en mera detaljerad behovskalkyl. I bilaga 4 diskuteras möjligheterna att beräkna rekryteringsbehovet i olika ämneskombinationer. En beräkning av rekryteringsbehovet i enskilda ämnen eller ämneskombinationer får med hänsyn till bristen på fullständiga informationer rörande den nu rådande lärarsituationen i detta avseende mycket karaktären av konstruerade räkneexempel. Därtill kommer att själva utbyggnadstakten av de högre skolväsendet är förstahandsfrågan, när det gäller den långsiktiga planeringen. Innan själva beräkningarna läggs fram i del III behandlas utifrån olika utgångspunkter de faktorer som man kan räkna med vid bedömningen av den kommande utvecklingen. Skolväsendets expansion och utbildningssamhällets dynamik diskuteras ingående i våra dagar. Problemet om vilka de styrande krafterna är, skulle tarva en ingående behandling och därmed en särskild utredning. Vissa resultat har lagts fram av bl. a. gymnasieutredningen. I föreliggande betänkande görs försök att ytterligare analysera detta problem. Analysen innebär väsentligen ett försök att utifrån olika antaganden framställa vissa alternativ för skolväsendets sannolika kvantitativa utveckling.
DEL I Analys av lärarsituationen 1960—1963
KAPITEL 1 Lärarkategorier och skolstadier
I Statistisk årsbok redovisas antalet lärare i obligatoriska och icke obligatoriska skolor och i Statistiska meddelanden (U 1963:9) antalet lärare, fördelade på skolform, befattning och anställningens art. Dessutom har statistiska centralbyrån för läsåret 1960/61 givit en redovisning av antalet undervisningstimmar i olika ämnen, fördelade på lärarkategorier. För läsåret 1961/62 har statistiska centralbyrån på begäran av 1960 års lärarutbildningssakkunniga redovisat antalet undervisningstimmar, fördelade efter lärarnas utbildning. Till detta återkommer de sakkunniga i kapitel 4. Lärare indelas sedan gammalt i olika kategorier allt efter det stadium och den skolform där de undervisar. Den obligatoriska skolan indelas sålunda i låg-, mellan- och högstadium. Lågstadiet omfattar årskurserna 1—3, mellanstadiet årskurserna 4—6 och högstadiet årskurserna 7—9. Vid sidan av den obligatoriska skolan finns emellertid skolformer under avveckling. Dessa kan lämpligen sammanfattas under beteckningen realskoleorganisationen. Denna omfattar statliga och kommunala realskolor, praktiska realskolor, flickskolor och inbyggda realskolor. Inom realskoleorganisationen iinns det två undervisningsstadier, nämligen det lägsta och det mellersta stadiet. Till det lägsta stadiet hör klasserna l 5 , 2 5 och l 4 inom realskolan samt klasserna l 7 , 2 7 och l*5 inom flickskolan. Till det mellersta stadiet hör övriga klasser inom realskoleorganisationen .Det högsta stadiet utgöres av gymnasiet utom ring I 4 som hänföres till det mellersta stadiet. För lärare i läroämnen på grundskolans högstadium och realTablå I: 1 Den obligatoriska skolans årskurser, jämförda med realskoleorganisationens klasser och gymnasiets ringar (elever med samma ålder) Obligatorisk skola Årskurs
5 6 7 8 9 (10) (11) (12)
Realskola l5 25 35, l4, l 3 4 5 , 24, 2 3 55, 34, 3 3 44
Flickskola l7 27 37, l6, l5 47, 26, 25 57, 3 6 , 3 5 67, 46, 45 77, 5 6 , 55 66
Gymnasium
I4 II 4 , I 3 III 4 , II 3 IV 4 , I I I 3
18 skoleorganisationens mellersta stadium är undervisningsskyldigheten 24 veckotimmar (= medeltjänstgöring). På det lägsta stadiet är medelundervisningsskyldigheten 28 veckotimmar och på det högsta stadiet (gymnasiet) 21 veckotimmar. I den officiella statistiken och i utredningar används flera olika räkneenheter. Sålunda redovisas ibland antalet personer som tjänstgör som lärare i sin egenskap av adjunkter, folkskollärare m. m. Ibland redovisas antalet lektorstjänster, adjunktstjänsterosv. Slutligen kan ibland antalet undervisningstimmar redovisas. De redovisade tjänsterna kan avse heltids- eller halvtidstjänster. Slutligen bör nämnas att lärare med samma titel, t. ex. adjunkt, kan ha olika utbildning. Det föreligger sålunda vissa inadvertenser i de statistiska sammanställningarna. I detta betänkande har så långt möjligt är definitionerna gjorts entydiga. Först skall här lämnas en översiktig framställning av lärarsituationen inom olika skolformer och skolstadier. Därvid kominer förutom officiell statistik, de i inledningen nämnda klass- och ämneslärarprognoserna samt den undersökning som ecklesiastikdepartementet lät verkställa hösten 1963 att utnyttjas.
Tablå I: 2 I officiell statistik redovisat antal lärare (Statistisk årsbok 1963 tab. 362) Det obligatoriska skolväsendet
1 103 80
1 138 296 299 20 883 13 409
1 263 464 465 20 487 13 493
1 273 1 301 1 007 22 025 14 751
"Vidareutbildade folkskollärare 18 902 12 979 övriga lärare i läroämnen inkl. lärare 593
2 728
Summa lärare i läroämnen
33 657
36 679
36 996
43 085
Lärare i övningsämnen
6 055
8 370
9 512
10 725
Allmänna läroverk, högre kommunala skolor, privatläroverk samt fackgymnasier
422 783 5 147 208 1 818
438 846 6 301 204 248 2 420
445 941 7 091 283 272 2 962
434 1 116 7 857 505 506 3 057
Summa lärare i läroämnen
8 378
10 457
11 994
13 475
Lärare i övningsämnen
2 923
3 541
3 801
3 741
Vidareutbildade folkskollärare övriga lärare i läroämnen
19 1961
Folkskoleseminarier och Folkhögskolor
Rektorer Lektorer Adjunkter/Ämneslärare Övriga lärare i läroämnen (Timlärare).. . .
Folkskoleseminarier
Folkhögskolor
21 125 99 41
96 531 238
Summa lärare i läroämnen
865 Lärare i övningsämnen
övningsskollärare
331 Utöver här redovisade skolformer finns det bl. a. yrkesskolor med både adjunkter, ämneslärare och lärare i yrkesämnen. Dessa lärargrupper har hittills ej redovisats i officiell statistik. I SOU (1959: 8) anges yrkesskolans behov av lärare för 1961 till 3 690. Detta antal avser endast heltidskurser om minst 5 månader. Hur mycket av detta som avser lärartjänster i här avsedda läroämnen är omöjligt att ange. I lärarutbildningssakkunnigas ämneslärarprognos uppskattas hela lärarantalet vid dessa övriga skolformer i.teoretiska ämnen, mätt i heltidstjänster, till 1 100 (1961/62). Uppgifterna för 1953 och 1957 avser tjänstgörande lärare men de för år 1961 inrymmer även de den 15/10 tjänstlediga lärarna. Vidare är att märka att uppgifterna avser antalet personer som innehade befattningar som exempelvis adjunkt och därför innesluter både ordinarie, extra ordinarie och aspiranter (extra). »Övriga lärare» innefattar även timlärare. Läsåret 1961/62 har lärare med undervisning i såväl försöksskolans mellanstadium som högstadium dubbelredovisats. Uppgifterna avser personer och ej tjänster. Som framgått av ovanstående kan ej heller de olika årens värden utan vidare jämföras. Antalet timlärare har ökat kraftigt och detta beror säkerligen på tilltagande lärarbrist. För olika delposter kan jämförelse dock göras men därvid bör ihågkommas att tjänstlediga lärare inräknats för år 1961/62. Omfattningen av tjänstledigheten är avsevärd. I klasslärarprognosen visas sålunda att av 22 372 utbildade folkskollärare som hade tjänst som klasslärare var hösten 1960 3 014 tjänstlediga. Av dessa tjänstgjorde 919 utan vidareutbildning på högstadiet. Detta innebär, att sammanlagt inom det obligatoriska skolväsendet ca 20 300 utbildade folkskollärare (exkl. de vidareutbildade) var verksamma. I själva verket var dock yrkesverksamhetsgraden ännu lägre. I klasslärarprognosen anges sålunda en genomsnittlig verksamhetsgrad på 89 %. För lärare med akademisk examen är som framgår av undersökningens del II yrkesverksamhetsgraden ännu lägre (83 % ) . Uppgifter om det antal personer som tjänstgör som lärare visar således endast delvis lärartillgången. En klar tendens kan emellertid skönjas, nämligen ett ökat behov av lärare inom samtliga kategorier under hela 1960talet. Bakgrunden till denna utveckling är framförallt det stigande antalet
20 Tablå I: 3 Antal elever inom folkskolan, försöksskolan, realskolcorganisationen och gymnasierna 1954—62
Folk- och försöksskola Därav i försöksskolans årskurs 7—9, normalklasser, A-typ. Realskoleorganisationen Allmänt gymnasium Fackgymnasium
1954/55
1957/58
1961/62
793 374
836 153
841 163
7 897 22 327 137 781 162 079 36 762 28 117 6 355 7 850
95 517 156 419 62 954 13 719
elever som utbildas men också införandet av den 9-åriga obligatoriska skolan samt icke minst gymnasiets utbyggnad. Utbyggnaden av skolväsendet kräver fler lärare, men denna ökning beror icke endast på att elevantalet ökar utan även på att mer lärarkrävande skolformer har byggts ut. Till detta återkommer de sakkunniga i betänkandets del III. För att ge en bakgrund till de förskjutningar som ägt rum dels i fråga om det totala antalet lärare dels mellan de olika lärarkategorierna och stadierna anförs ovanstående uppgifter om elevantal i olika skolformer. (Statistisk årsbok 1955, 1958 och 1963.) (Tablå I: 3.) Lärarsituationen kan ej karakteriseras endast genom att det antal lärare som undervisar på vart stadium undersöks. Den statistiska redovisningen måste också fördjupas genom att man mäter antalet undervisningstimmar, fördelade på lärare med olika utbildning i undervisningsämnet. För att erhålla uppgift om tillgången på lärare av olika kategorier har de sakkunniga för läsåret 1962/63 infordrat uppgifter om antalet lärare med fördelning på kategorier, deras »undervisningsvolym» m. m. Denna undersökning redovisas i del II men skall redan här delvis utnyttjas för att belysa lärarsituationen på grundskolans högstadium och inom skolformer utanför den obligatoriska skolan. Ett liknande material avseende hösten 1963 har införskaffats genom ecklesiastikdepartementets försorg. I kapitel 4 kommer detta material att delvis utnyttjas. I nästa kapitel skall ges en allmän karakteristik av lärarbristsituationen. Denna måste som nämnts till stor till ses mot bakgrunden av den hittillsvarande utvecklingen av elevantalet och bör sättas i relation till den framtida utvecklingen. För att ge denna bakgrund återges nedan två diagram ( I : 1—2), hämtade ur bilaga 10 till 1963 års statsverksproposition. I tabell I: 1—I: 6 (s. 107) redovisas de värden som diagrammet grundar sig på. I diagrammet betecknar »grundskola» den obligatoriska skolan jämte realskoleorganisationen. Diagrammet visar att antalet elever inom den sektion som betecknas »grundskola» var störst 1960/61. Prognosen visar att ökningen av det totala elevantalet kommer att bli mycket måttlig under 1960-talet. Inom grundskolan och realskoleorganisationen kommer elevantalet att sjunka med ca 10 % och inom övriga skolformer kommer det att öka.
21 Diagram I: 1 Antalet personer under utbildning inom skilda utbildningsområden åren 1950—1970. Källa: Statsverksprepositionen år 1963: Bil. 10 Ecklesiastikdepartementet. Tusentci
600-
fjill! -J T 1 i i I
1950/51 Ijl Grundskola
1955/56 Ml Fackskola
I
I 1960/61
I
utbildynringm.m.
I
I
I
I I 1965/66
L J Gymnasium
I
I
I
I
I 1970/71
| Universitet/högsholo
Lärarbehovet kominer emellertid att öka även i grundskolan, delvis på grund av ändrade delningstal men till största delen på grund av att det relativt sett mera Iärarkrävande högstadiet successivt uppnås. Enligt uppgifter i ämneslärarprognosen, här korrigerade beträffande högstadiet och för år 1970/71, samt klasslärarprognosen, även den korrigerad för 1970/71, är nettobehovet av lärare, uttryckt i heltidstjänster med undantag av högstadiet, för vilket samtliga tjänster räknas, såsom tablå I: 4 visar. Behovet av folkskollärare på mellanstadiet minskar under tiden 1963— 1970. Detta är den enda kategori för vilken det gäller. Behovet av folkskollärare, vidareutbildade för att tjänstgöra på högstadiet enligt 40 %-regeln, kommer att öka, så att mot en minskning på mellanstadiet med 2 800 står en ökning på högstadiet med 2 900. Enligt ecklesiastikdepartementets undersökning hösten 1963 var antalet vidareutbildade folkskollärare 2 160, medan behovet av tjänster år 1963/64 utgjorde 2 760.
22 Diagram I: 2 Antalet
personer
under utbildning inom skilda åldersgrupper 1950—1970. Källa: Statsverkspropositionen år 1963: Bil. 10 Ecklesiastikdepartementet. 16—18-firingar
7-15-äringar
Tusental personer
åren
l9-24-5ringar
.000-
500-
-
%
% 1950
I960
1965 1970
1950 I960
46 62 1965 1970
.JL. 1950
% 18
22 I960
1970 Ar
Hela åldersgruppen j ^ Antal under utbildning
Tablå I: 4 Nettobehov av lärare
Klasslärare: Folkskollärare Småskollärare Grundskolans högstadium (100 % alt) Realskoleorganisationen Fackskolor Gvmnasiet Folkhögskolor m. fl Summa 1
1960—70
1963/64
21 500 14 200
18 400 15 200
15 600 15 700
2 700 6 900 3 600 1 000
6 900 4 700 70 4 500 1 200
14 100 250 1 600 1 5 300 1 1 400
49 900
50 970
53 950
Exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen.
%
KAPITEL 2 Allmän karakteristik av lärarbristen
För att besvara frågan om hur den rådande lärarbristen har uppkommit och hur länge den kan väntas räcka måste följande faktorer undersökas: 1) Bristens storlek nu (1963/64). 2) Utvidgningsbehovel 3) Ersättningsbehovet 4) Produktionen av lärare I denna del av undersökningen kommer endast den första faktorn, lärarbristens storlek, att behandlas. Frågan om utvidgningsbehovets och ersättningsbehovets storlek behandlas i del II och del III. I kapitel 9 av del III ges en sammanfattning av hela problemet. Bristen på klasslärare är relativt liten och har dessutom sin orsak i bristen på akademiskt utbildade lärare. Hösten 1963 tjänstgjorde 1 166 personer som folkskollärare utan att ha avlagt folkskollärarexamen, men av dem hade 277 småskollärarexamen. Samtidigt tjänstgjorde 689 personer som småskollärare utan att ha avlagt småskollärarexamen, men av dessa hade 95 folkskollärarexamen. Man kan därför säga, att den egentliga klasslärarbristen ht 1963 var 1 100 folkskollärare och 400 småskollärare. Av folkskollärarna tjänstgjorde hösten 1963 icke mindre än 1 920 utan vidareutbildning på högstadiet och inom övriga skolformer utanför grundskolan. Hela frågan om lärarbristen rör sålunda lärarsituationen på högstadiet, i realskoleorganisationen och på gymnasiet. I kapitel 3 skall lärarsituationen i fråga om klasslärarna närmare utredas. Innan den stora lärarbristen i högre skolor närmare diskuteras, skall en kortare översikt av läget tidigare år ges. I utredningen »Skolan och de stora årskullarna» (Skolöverstyrelsens planeringskommitté, 1955, s. 87) anges för åren 1947—54 den totala lärarbristen vid högre skolor (Diagram I: 3.) I en tabell redovisar samma utredning (s. 88) lärarbristen på ett annat sätt genom att ange storleken av följande lärargrupper: 1. Pensionerade lärare 2. Från högre lärarinneseminariet utexaminerade (avser endast partiell tjänstgöring och i ringa omfattning samt torde avse gymnasier) 3. Filosofie kandidater 4. Folkskollärare utan akademisk examen
24 Diagram I: 3 Antalet heltidstjänster, som åren 1947—1954 uppehållits normalt vitsordad fackutbildning.
av lärare utan
Antal heltidstjänster 700 -
600-^
i
44%
41%
500^
38% 39%
400-f 37% 300^
37% :
200-| |28°/o
:
I00-E
n—
•
.
•
31% '
•"'•
•
. .
'
69%
63%
63%"
51%
62%
56%
I.W.I947
1.10.1950 I.I0.I95I
.10.1953
72%
I
59%
V
Humanistiska läroämnen Naturvetenskapliga
(inkl. kristendomskunskap och geografi)
läroämnen (matematik, biologi, fysik och kemi]
5. S t u d e r a n d e vid teologisk och filosofisk f a k u l t e t 6. H ö g s k o l e s t u d e r a n d e i n g e n j ö r e r och s t u d e r a n d e vid t e k n i s k a h ö g s k o l o r 7. ö v r i g a m e d t e k n i s k u t b i l d n i n g 8. ö v n i n g s l ä r a r e 9. ö v r i g a a) med studentexamen b) utan » L ä r a r b r i s t e n , b e r ä k n a d p å d e t t a sätt, f r a m g å r a v t a b l å I : 5.
Tablå I: 5 Lärare med bristande utbildning för högre skolor 1947—54 47 48 49 50 51 52 53 54 Full tjänstgöring 172 243 340 418 510 568 747 712 455 529 580 676 745 715 778 841 Partiell tjänstgöring I u t r e d n i n g e n »Skolan och de s t o r a å r s k u l l a r n a » d i s k u t e r a s ä v e n p r o d u k t i o n e n och b e h o v e t av a k a d e m i s k t u t b i l d a d e l ä r a r e 1955/56—1959/60. F ö r a t t s ö k a b e r ä k n a d e n b r i s t s o m b o r d e h a i n s t ä l l t sig u n d e r d e n n a p e r i o d k a n
25 1
man utgå från bristen år 1954 (712 + 420 = 1 132) och till denna brist addera det underskott som utredningen räknar med 1955/56—59/60. Den härigenom erhållna bristen framgår av tablå I: 6. Tablå I: 6 Beräknad lärarbrist i högre skolor 1955/56—1959/60 1955 1522
1956 1882
1957 2252
1958 2572
1959 2882
1960 3202
I universitetsutredningens betänkande om lärarbrist och läraröverskott (SOU 1958: 21) angavs bristen hösten 1956 mätt i heltidstjänster till 1 624. Detta antal stämmer väl med det här beräknade värdet. För höstterminen 1960 anger 1962 års ämneslärarprognos en lärarbrist (100 %-alternativet) lika med 3 598. I detta fall är bristen större än den beräknade. I ämneslärarprognosen har som behöriga lärare inräknats alla lärare med svensk eller utländsk akademisk examen, examen från högre lärarinneseminarium eller folkskollärarexamen med adjunktskompetens. Om lärare med filosofie kanditatexamen hade inräknats i bristen, skulle denna ha blivit åtskilligt högre. I Kungl. Maj:ts proposition nr 68 till 1964 års riksdag har ämneslärarprognosen reviderats genom att tillförlitligare material framkommit. Den nya beräkningen anger enligt samma grunder som i ämneslärarprognosen för 1960/61 en lärarbrist på 3 900 enligt 100 %-alternativet och 2 900 enligt 60 %-alternativet. Antalet undervisningstimmar med fördelning på lärarkategorier och ämnen, avseende läsåret 1961/62, redovisas i ett material som tillkommit genom 1960 års lärarutbildningssakkunniga i samarbete med statistiska centralbyrån. En närmare presentation av materialet skall göras i kapitlen 4 och 5. Om den undervisning i här berörda ämnen som bestrides av icke behöriga lärare summeras, erhålls följande lärarbrist: Om såsom behöriga endast räknas lärare med filosofie ämbetsexamen eller högre akademisk examen, adjunktsbehörig folkskollärare och lärare med examen från högre lärarinneseminariet samt beträffande ämnena kristendom och filosofi lärare med teologie kandidatexamen, blir lärarbristen läsåret 1961/62 5 572 heltidstjänster. Då emellertid enligt klasslärarprognosen antalet tjänster för vidareutbildade folkskollärare utgjorde 1 604, motsvarar bristen i stället 3 968 tjänster (60 %-alternativet). Om man däremot såsom i ämneslärarprognosen såsom behöriga även räknar alla med svensk eller utländsk akademisk examen, av vad slag som helst, erhålles en lärarbrist på endast 2 634 (60 %-alternativet). För läsåret 1962/63 kan ämneslärarbristen beräknas dels med hjälp av den undersökning som redovisas i del II av detta betänkande, dels med hjälp av ecklesiastikdepartementets undersökning hösten 1963. 1
Partiell tjänstgöring anses i medeltal omfatta 1f2 tjänst
26 Enligt undersökningen om undervisningsvolymen (del II) kan det antal heltidstjänster som faller på lärare som ej har filosofisk ämbetsexamen eller utexaminerats från högre lärarinneseminarium beräknas till 6 000 heltidstjänster. Detta antal tjänster inrymmer därvid även den brist som uppstått på grund av svårigheten att anskaffa korttidsvikarier. I undersökningen, som behandlas i del II, redovisas nämligen lärarnas totala tjänstgöringstid, dvs. produkten av antalet tjänstgöringsveckor och antalet undervisningstimmar. För kortare tid än en vecka behövde redovisning ej ske. Då samtidigt enligt de sakkunnigas beräkningar antalet tjänster på högstadiet enligt 40 %regeln 1962/63 utgjorde 2 150, kan, på samma sätt som ovan, ämneslärarbristen enligt 60 %-regeln sättas till 3 850. Enligt ecklesiastikdepartementets undersökning utgjorde antalet personer som våren 1963 saknade teoretisk utbildning för lägst adjunktstjänst eller ämneslärartjänst i lönegrad 21 eller som ej var folkskollärare med vidareutbildning 3 556. Därvid medräknas emellertid ej fackgymnasierna. Ej heller inryms de vikarier ned till en veckas tjänstgöring, som ingick i de sakkunnigas undersökning för höstterminen 1962. För läsåret 1963/64 kan slutligen lärarbristen bestämmas med hjälp av ovan nämnda undersökning av ecklesiastikdepartementet. Först återges nedan den sammanfattning av vissa delresultat som departementschefen lämnade i ett interpellationssvar den 27 november 1963 och därefter lämnas en del ytterligare kommentarer. Rapporten gällde lärarsituationen den 1 oktober nämnda år vid gymnasiet, folkskolan, grundskolan, realskolan samt flickskolan. (Källa: Svensk kommunal skoltidning 1963: 9.) Ämneslärarna »Av samtliga 13 837 tjänster för ämneslärare vid de skolformer undersökningen omfattar är drygt 8 300, dvs. 60 %, tillsatta i sedvanlig ordning med helt behöriga innehavare. Av lektorstjänsterna är 51 % tillsatta, av adjunktstjänsterna 65 % och av övriga tjänster, huvudsakligen för folkskollärare med vidareutbildning, 47 %. Av samtliga tjänster i matematik, fysik och kemi är 49 % tillsatta, i övriga ämnen 63 % och i ämneskombinationer omfattande ämnen från båda ämneskategorierna 68 %. Södra Sverige företer de gynnsammaste siffrorna; i övrigt är situationen ungefär likartad i landet. Av samtliga 16 745 såsom ämneslärare hel- och halvtidstjänstgörande personer har 62 % teoretisk utbildning för lägst adjunktstjänst eller ämneslärartjänst i lönegrad A 21. De vidareutbildade folkskollärarna utgör ca 13 % och övriga kategorier resterande 25 %, däribland ett mindre antal ingenjörer med vidareutbildning för ämneslärartjänst. Man kan alltså konstatera, att av samtliga ämneslärare hel- och halvtidstjänstgörande personer har ca 76 % teoretisk utbildning för ämneslärartjänst, medan återstoden saknar eller har ofullständig utbildning härför.
27 Fördelningen av undervisningen, uttryckt i veckotimmar, på lärare med olika teoretisk utbildning har undersökts för å ena sidan de allmänna gymnasierna och å andra sidan grundskolans högstadium, realskolorna och flickskolorna. En detalj redovisning av behörighetssituationen i varje enskilt skolämne har dock inte nu kunnat infordras utan endast en preliminär redovisning av behörighetssituationen i tre ämnesgrupper, nämligen dels gruppen matematik, fysik, kemi och biologi, dels moderna främmande språk och dels övriga ämnen. Beträffande gymnasierna framgår, att av sammanlagt 86 300 veckotimmar 96 % bestrides av lärare med lektors-, adjunkts- eller ämneslärarkompetens i ämne inom ifrågavarande ämnesgrupp eller med lägst 2 akademiska betyg i sitt ifrågavarande ämne. I ämnesgruppen matematik, fysik, kemi och biologi bestrids 95 % av undervisningen av lärare med nyss angiven kompetens samt av civilingenjörer eller av militär personal, som genomgått vissa högre kurser vid militär högskola. Det bör i anslutning till de här lämnade uppgifterna framhållas, att lärare med teoretisk utbildning för lektors- eller adjunktskompetens inom respektive ämnesgrupp säkerligen i viss utsträckning undervisar även i andra ämnen än dem som ingår i tjänsten. En mera ingående undersökning som kunnat ta sikte på behörigheten i varje enskilt ämne hade sannolikt givit en annorlunda bild. Å andra sidan är de formella kompetenskraven för adjunktsbehörighet med avseende på teoretisk utbildning för närvarande dels rätt skiftande, dels ej kongruenta med skolans krav, varför den här gjorda redovisningen bör äga viss giltighet, intill dess en djupare analys av behörighetskraven framlagts. En motsvarande redovisning för lärarsituationen inom nyssnämnda tre ämnesgrupper vid grundskolans högstadium, realskolor och flickskolor visar att 70 % av totalt 292 700 veckotimmar ombesörjs av lärare med vederbörlig akademisk examen omfattande ämne inom ifrågavarande ämnesgrupper, här inberäknat även folkskollärare med vidareutbildning, eller av lärare med lägst ett akademiskt betyg i sitt undervisningsämne. Vad gäller ämnesgruppen matematik, fysik, kemi och biologi är motsvarande andel 60 %. I denna ämnesgrupp har då medräknats även civilingenjörer samt gymnasieingenjörer med vidareutbildning. De 30 % av det totala antalet veckotimmar, som bestrids av lärare utan angiven teoretisk utbildning, fullgörs till 2/3 av folkskollärare och gymnasieingenjörer utan vidareutbildning och till Vs av personer med annan utbildning. Sistnämnda kategori svarar alltså för ca 10 % av undervisningen på grundskolans högstadium och därmed parallella skolformer. Det är av stort intresse att konstatera i hur stor omfattning folkskollärare tjänstgör på högre stadier än mellanstadiet. Av uppgifterna framgår, att såsom ämneslärare med lägst halvtidstjänstgöring i höst tjänstgör 4 080 folkskollärare, hälften med och hälften utan vidareutbildning. Dessa folkskol-
28 lärare, som nästan alla tjänstgör vid grundskolans högstadium samt vid realskolor och flickskolor, svarar där för 91 000 av totalt 293 000 veckotimmar, dvs. för ca 30 % av undervisningen i läroämnen i dessa skolformer. Omräknat till heltidstjänster svarar 91 000 veckotimmar mot 3 790 heltidstjänster, varav vidareutbildade folkskollärare representerar ungefär hälften och icke vidareutbildade den andra hälften. Det kan nämnas, att i klasslärarprognosen för innevarande läsår räknades med ett behov av 3 752 heltidstjänstgörande folkskollärare på högre stadier. För nästa läsår räknades i denna prognos med 4 074 folkskollärare, dvs. en ökning med ca 300 tjänster. Beträffande ämneslärarna kan slutligen nämnas, att av undervisningen vid allmänna gymnasier 91 % faller på innehavare av ordinarie eller extra ordinarie tjänst i vederbörande kommun eller på lärare i reglerad befordringsgång. Motsvarande procenttal vid grundskolans högstadium samt realskolor och flickskolor är 76 %. Sammanfattningsvis framgår beträffande ämneslärarsituationen att av 13 837 inrättade tjänster för lärare i läroämnen är 5 500 icke tillsatta; luckorna fylls av icke-ordinarie lärare. Vidare framgår att av 16 745 såsom ämneslärare hel- och halvtidstjänstgörande personer saknar 4 000 teoretisk utbildning enligt i undersökningen angivna grunder. Klasslärarna I fråga om klasslärarsituationen ger den av departementet framlagda undersökningen upplysning dels om antalet inrättade och tillsatta tjänster, dels om fördelningen av antalet såsom klasslärare tjänstgörande personer med hänsyn till deras utbildning. I fråga om inrättade och tillsatta klasslärartjänster höstterminen 1963 förhåller det sig så att av 14 383 ordinarie folkskollärartjänster var 11 985, dvs. 83,3 %, tillsatta och av 11 439 ordinarie småskollärartjänster var 9 974, dvs. 87,2 % tillsatta. Betydelsefullare är emellertid att konstatera hur många av de såsom folkeller småskollärare tjänstgörande, som har utbildning härför. Härom framgår av undersökningen följande. Av 18 438 såsom folkskollärare tjänstgörande personer hade 17 272 folkskollärarexamen och 277 småskollärarexamen, medan 889, dvs. 4,8 % av samtliga, helt saknade klasslärarutbildning. Av 15 408 såsom småskollärare tjänstgörande personer hade 14 719 småskollärareexamen och 95 folkskollärarexamen, medan 594, dvs. 3,9 % av samtliga, helt saknade klasslärarutbildning. De framkomna bristsiffrorna innebär ingen avvikelse av betydelse från den i klasslärarprognosen gjorda bedömningen. Såvitt nu kan överblickas är därför full balans att förvänta inom de närmaste åren.
29 De geografiska skillnaderna i lärarsituationen är i mycket stora drag följ a n d e : Södra Sverige har i jämförelse med andra regioner ett förhållandevis gott lärarläge, vilket särskilt framträder i fråga om ämneslärarsituationen på grundskolans högstadium och därmed parallella skolformer. De tre nordligaste länen intar i sistnämnda avseende en klart sämre ställning, medan däremot gymnasiets lärarsituation och klasslärarsituationen i dessa län förefaller att i stora drag svara mot genomsnittsläget för riket. I sammanhanget intressant är emellertid att Stockholms stad uppvisar en klart större brist än genomsnittet i fråga om lärare med behörighet i ämnesgruppen matematik, fysik, kemi och biologi samt i fråga om klasslärare. I kommentarerna till de lämnade uppgifterna anföres bostadsbristen som en särskild svårighet för Stockholms del när det gäller att rekrytera lärare. Samma förhållande återkommer i ett stort antal yttranden. Andra faktorer som säges ha stor betydelse för lärarrekryteringen utgör vad man sammanfattningsvis kan hänföra till lärarnas olika arbetsförhållanden på skilda orter. Kommunernas läge, kommunikationer m. m. anges också såsom faktorer av stor betydelse.» I tabell I: 7—I: 13 ( s . l l l ) redovisas en bearbetning av det material som ecklesiastikdepartementet införskaffade från länsskolnämnderna ht 1963, nämligen en länsvis redovisning av lärarsituationen 1963, avseende gymnasier, realskoleorganisationen och grundskolans högstadium. Dessa tabeller jämte tablå I: 7—8 ger fyra olika beräkningar av lärarbristen. I tabell 1:7—1:8 (s. 111) och i diagram 1:4 (s. 31) redovisas länsvis antalet tillsatta tjänster i relation till antalet inrättade. Stora skillnader föreligger mellan de olika länen. Då antalet inrättade tjänster växlar betydligt, kan inga större slutsatser dragas av den regionala spridningen i fråga om relativa antalet tillsatta tjänster. Däremot kan konstateras, att relativa antalet tillsatta tjänster är minst i ämnena matematik, fysik, kemi och biologi. I tablå I: 7—8 ges en sammanställning av undervisningstimmarnas fördelning på lärarkategorier och ämnesgrupper enligt ecklesiastikdepartementets undersökning hösten 1963. På grundval av denna kan antalet heltidstjänster beräknas. Härigenom kan antalet tillsatta tjänster sättas i relation till antalet heltidstjänster. Därvid visar det sig, att antalet tillsatta lektorstjänster endast utgör 23,2 % av antalet heltidstjänster på gymnasiet och 51 % av antalet inrättade. Antalet tillsatta adjunktstjänster utgör 64,9 % av antalet inrättade. Totalantalet tjänster för adjunkter erhålls genom att antalet veckotimmar i tablå I: 7 avseende grundskolans högstadium och realskolan först evalveras till tjänster. Därefter har från dessa dragits antalet tjänster för vidareutbildade folkskollärare (ca 2 700). Viss osäkerhet vidlåder denna bestämning på grund av att antalet undervisningstimmar ej redovisats särskilt för lägsta och mellersta stadiet inom realskoleorganisationen.
30 Diagram I: 4 Antalet tillsatta tjänster höstterminen 1963 i procent av antalet Länsvis fördelning.
inrättade.
°/o Lektorstjanster 100-
50:
n A
J LJ U C D E F 6 H
B
I
"
K L M N 0 P R 5 T U W X V Z A C B D
Riket
Adjunktstjänster
100-
n 50-
n
_L
A B C
D
E
__L
F
G
H
I
L
_
Li
K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
31 Diagram I: 4 Antalet tillsatta tjänster höstterminen 1963 i procent av antalet Länsvis fördelning.
inrättade.
°/o Övriga tjänster 100
A
B
C
D
E
F
G
H
I
K L M N O
P
R
S
T
U W
X
y
Z
AC BD
Riket
Z AC BD
Riket
Samtliga tjänster
1 50-
n
n
A
B
C
O
E
F
G
H
I
L
K L M N O
P
R
S
T
U
W
X
y
32 Tablå I: 7 Veckotimtalet
i nedan
angivna grupper av läroämnen1 och dess fördelning kategorier ht. 1963 (absoluta tal)
lärar-
Grundskolans högstadium och/eller realskola samt flickskola
Allm. gymnasium Lärarkategorier
på olika
Samtl. Ma, fy, Mod. övr. ämnen i ke, bi språk ämnen gymn.
Ma, fy, ke, bi
Mod. språk
övr. ämnen
Totalsumma Samtl. församtl. ämnen å ämnen högstad.
A. Undervisningens totala omfattning (veckotimmar) inom vidstående ämnesgrup28 162 24 462 33 679 per
86 303
109 934
85 312
97 422
292 668
378 971
B. Undervisningens fördel ning på lärarkategorier med olika teor. utb. 1. Lärare med lektorskompetens (akad. ex.) i ämne inom ämnesgruppen.
8 797
17 294
1 650
18 944
2. Lärare med adj unkts- el. ämneslärarkompetens (akad. ex.) omfattande ämne inom ämnesgrup20 139 20 038 22 643 pen
62 820
32 027
55 404
51 809
139 240
202 060
5 183 3 314
3. Lärare med teor. utb för lektors-, adj unkts-el ämneslärarkompetens men ej i ämne inom arbetsgruppen
2 340
1 582
2 057
5 979
6 692
4. Lärare utan kompetens enl. 1—3 men med 2 akad. betyg i sitt ifrågav. ämne (exkl. vidareutb. folkskollärare). . . .
2 311
3 007
4 198
5 057
12 262
14 573
5. Lärare utan kompetens enl. 1—3 med 1 akad. betyg i sitt ifrågav. ämne (exkl. vidareutb. folk skollärare)
1 141
1 000
3 033
3 270
6. Folkskollärare med fullständig vidareutb. för tj i A 19 eller med 1 akad. betyg (motsv. utb.) i sitt ifrågav. ämne
24 399
4 875
13 621
42 895
43 400
24 680
8 752
14 460
47 892
48 009
1 768
2 155
7. Folkskollärare utan utb enl. 6 . . Lärare med civ. ing. ex., apotekarex., agron. ex. eller annorledes styrkta motsv. kunskaper (se k.br. 29.1.60, statsligg. bih. 1962/63 s. 260).
383 Lärare med utb. vid vissa högre kurser vid militära högskolor (se 1 237 1 107 58 93 956 130 122 under 8 angivet k. br.) - I fråga om grundskolan medtages här icke undervisning i läroämnena maskinskrivning eller handelskunskap I fråga om praktiska realskolan medtages endast undervisning i teoretiskt läroämne eller i det praktiska läroämnet kemi med laborationer.
33 Grundskolans högstadium och/eller realskola samt flickskola
Allm. gymnasium Lärarkategorier
Totalsumma Samtl. församtl. ämnen å ämnen hösstad.
Samtl. ämnen å gymn.
Ma, fy ke, bi
Mod. språk
övr.
2 180
2 314
2 391
6 634
6 780
7 099
1 393
10 350
9 072
27 748
29 141
Undervisningens fördelning på lärare med olika anslälln ingsform Lärare som innehar ord. el. e.o. tj. i kommunen el. som är anställd i regi. befordringsgång 24 980 22 672 30 712
78 364
79 716
66 569
76 946
223 231
301 595
övriga lärare
7 939
30 217
18 743
20 476
69 436
77 375
Ma, fy, Mod. ö v r . ke, bi språk ämnen 10. Lärare med gymn. ing ex. jämte vidareutb. för tj. i A 19
11. Lärare med gymn. ing ex. utan vidareutb. samt lärare med utb. vid vissa lägre kurser vid militära högskolor (se under 8 angivet k. br.)
12. Lärare utan ovan angiven utb
421 Tablå
I: 8 Veckotimtalet
3 182 i nedan
1 790 2 967
angivna grupper av läroämnen1 och dess procentuella på olika lärarkategorier ht 1963. Grundskolans högstadium och/eller realskola samt flickskola
Allm. gymnasium Lärarkategorier
fördelning
Totalsumma Samtl. församtl. ämnen å ämnen högstad.
Samtl. Ma, fy, Mod. Övr. ke, bi språk ämnen ämnen å gymn.
Ma, fy, ke, bi
Mod. språk
övr. ämnen
28 162 24 462 33 679
86 303
109 934
85 312
97 422
292 668
378 971
A. Undervisningens totala omfattning (veckolimmar) inom vidslående ämnesgrupB. Undervisningens fördelning på lärarkategorier med olika teor. utb. 1. Lärare med lektorskompetens (akad. ex.) i ämne inom ämnesgruppen
18,4
13,5
26,2
20,0
0,6
0,4
0,6
0,6
5,0
2. Lärare med adjunkts- el ämneslärarkompetens (akad. ex.) omfattande ämne inom ämnesgruppen
71,5
81,9
67,3
72,8
29,2
65,0
53,3
47,5
53,2
3. Lärare med teor. u t b . för lektors-, adj unkts-el. ämneslärarkompetens men ej i ämne inom ämnesgruppen
0,3
0,5
1,5
0,8
2,1
1,9
2,1
2,0
1,8
2—412667
34 Grundskolans högstadium och/eller realskola samt flickskola
Allm. gymnasium Läkarkategorier
Samtl. Ma, fy, Mod. ö v r . ämnen i ke, bi språk ämnen gymn.
Ma, fy, ke, bi
Mod. språk
övr. ämnen
Totalsumma Samtl. församtl. ämnen å ämnen högstad.
4. Lärare utan kompetens enl. 1—3 men med 2 akad. betyg i sitt ifråga v. ämne (exkl. vidareutb. folkskollärare). . . .
3,3
2,0
2,6
2,7
2,7
4,9
5,2
4,2
5. Lärare utan kompetens enl. 1—3 men m t d 1 akad. betyg i sitt ifråga v. ämne (exkl. vidare u t b . folkskollärare). . . .
0,4
0,1
0,3
0,3
1,0
1,0
1,0
1,0
6. Folkskollärare med full ständig vidareutb. för t j . i A 19 eller med 1 akad. betyg (motsv. utb.) i sitt ifrågav. ämne
1,2
0,2
0,3
0,6
22,2
5,7
14,0
14,7
7. Folkskollärare utan utb enl. 6
0,3
0,1
0,1
22,5
10,3
14,8
16,4
8. Lärare med civ. ing. ex., apotekarex., agron. ex. eller annorledes styrkta motsv. kunskaper (se k br. 29.1.60. statsligg. bih. 1962/63 s. 260). . . .
1,4
0,0
0,4
1,4
0,0
0,2
0,6
9. Lärare med utb. vid vissa högre kurser vid militära högskolor (se under 8 angivet k. br.)
0,4
0,0
0,2
0,9
0,1
0,1
0,4
10. Lärare med gymn. ing. ex. jämte vidareutb för tj. i A 19
0,3
0,0
0,1
2,0
0,0
0,1
0,8
11. Lärare med gymn. ing. ex. utan vidareutb. samt lärare med utb. vid vissa lägre kurser vid militära högskolor (se under 8 angivet k. br.)
1,0
0,1
0,4
6,0
0,0
0,1
2,3
12. Lärare utan ovan angi ven utb
1,5
1,8
1,6
1,6
9,4
10,7
8,5
9,5
C. Undervisningens fördel ning på lärare med oli ka anställningsform
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
1. Lärare som innehar ord el. e.o. t j . i kommunen el som är anställd i regi befordringsgång
88,7
92,7
91,2
90,8
72,5
78,0
79,0
76,3
2. övriga lärare
11,3
7,3
9,2
27,5
22,0
21,0
23,7
1 I fråga om grundskolan medtages här icke undervisning i läroämnena maskinskrivning eller handelskunskap I fråga om praktiska realskolan medtages endast undervisning i teoretiskt läroämne eller i det praktiska läro-| ämnet kemi med laborationer.
35 Tablå I: 9 Antalet tillsatta tjänster i det högre skolväsendet jämfört med totalantalet (1963). Fackgymnasier och seminarier ej inräknade
Lektorstjänster Adjunktstjänster övriga tjänster Summa tjänster
Antalet inrättade tjänster
Antalet tillsatta tjänster i procent av inrättade
1 868 9 781 2 188
51.0 % 64,9 % 47.1 %
13 837
60,2 %
Antalet heltidstjänster på gymnasiet 4 110 Antalet heltidstjänster på grundskolans högstadium och inom realskoleorganisationen 12 195 Summa heltidstjänster jg 395 Summa tillsatta tjänster i procent av antalet heltidstjänster . . . . 51,1 % Tablå I: 10 Lärare med olika utbildning, relativa tal (1963) Grupp A B C D E Totalt
vårterminen 1963
höstterminen 1963
64.5 % 12,0 % 3,9 % 11.6 % 8,0 %
61.8 % 12.9 % 4,4 % 11,5% 9,4 %
100,0 %
100,0 %
15 273
16 755
A. Lärare med teoretisk utbildning för ämneslärartjänst i A 21 eller högre tjänst. B. Folkskollärare med vidareutbildning i huvudämnet. C. Lärare med akademiskt betyg (exklusive folkskollärare). D. Folkskollärare utan vidareutbildning i huvudämnet. E. Lärare med annan utbildning (inklusive ingenjörer). Tablån bygger på ecklesiastikdepartementets undersökning ht 1963. Som framgår av tablå I: 9 var 51,1 % av antalet heltidstjänster tillsatta med lektorer, adjunkter, ämneslärare och vidareutbildade folkskollärare. Detta innebär, att 48,9 % av antalet heltidstjänster uppehölls av icke ordinarie lärare dvs. 7 973 tjänster. Bland dessa ingår emellertid alla fil. magistrar som har teoretisk utbildning för tjänst i lägst A 21 men som ej erhållit tjänst. Vidare ingår de tjänster som sköts av behöriga lärare med övertimmar. Antalet tillsatta tjänster i relation till antalet heltidstjänster ger emellertid endast i viss utsträckning en beskrivning av lärarsituationen. Räknas exempelvis som behöriga de lärare som tillhör gruppen A och B,
36 Tablå 1:11 Undervisningsvolymen, som enligt ecklesiastikdepartementets undersökning år 1963 bestreds av icke behöriga lärare, procent av den totala volymen Matematik fysik, Moderna språk kemi och biologi Gymnasiet övriga skolformer . . . .
5,0 % 40,0 %
2,6 % 22,9 %
övriga ämnen
Samtliga ämnen
4,0 % 26,0 %
3,9 % 30,4 %
(tablå I: 10), blir antalet icke behöriga ht 1963 25,3 % eller 4 200 lärare. Inräknas även gruppen C till behöriga lärare reduceras antalet icke behöriga till 3 500. Enligt anvisningarna skulle av antalet lärare endast de lärare redovisas som hade lägst halvtidstjänstgöring. Detta innebär, att den »undervisningsvolym» som faller på icke behöriga blir för liten. I grupp E befinner sig säkerligen, om även alla timlärare medräknas, ett icke ringa antal lärare som saknar vederbörlig utbildning. Vidare har de behöriga lärarna en övertimtjänstgöring, som motsvarar ca 1 000 heltidstjänster, vilket framgår av del II. En bättre belysning av lärarsituationen erhålles, om antalet undervisningstimmar redovisas med hänsyn till de undervisande lärarnas behörighet. 1 tablå I: 7—8 har antalet undervisningstimmar fördelats i 12 grupper med hänsyn till lärarens utbildning. Åtskillnad har gjorts mellan gymnasier och övriga skolformer (realskoleorganisationen och grundskolans högstadium). Fackgymnasier ingår ej liksom ej heller folkskoleseminarier, folkhögskolor e t c , vilket gör, att jämförelse med ovan angivna redovisningar för 1960, 1961 och 1963 ej är möjlig. Redovisningen har uppspaltats på tre grupper av ämnen, nämligen a) matematik, fysik, kemi och biologi b) moderna språk samt c) övriga ämnen. Tablå I: 7—8 innehåller så många detalj redovisningar, att det kunde synas möjligt att på ett tillfredsställande sätt bestämma lärarbristens omfattning. I ovan återgivna sammanfattning av interpellationssvaret om lärarbristens omfattning har den på ett ställe lagts till grund för bedömningen av lärarbristens omfattning. En motsvarande sammanställning har gjorts i tablå I: 11. Till behöriga har därvid hänförts: för ämnena matematik, fysik, kemi och biologi på gymnasiet grupperna 1, 2, 4, 8 och 9 och i övriga skolformer grupperna 1, 2, 4, 5, 6, 8, 9 och 10. För övriga ämnen har som behöriga räknats på gymnasiet grupperna 1, 2 och 4 och i övriga skolformer grupperna 1, 2, 4, 5 och 6. Tablå 1:11 visar en brist som motsvarar 3 864 heltidstjänster. Detta sätt att uttrycka lärarbristen är emellertid osäkert och äger giltighet endast under förutsättning att lärarnas ämneskombinationer alltid ryms inom en av de tre ämnesgrupperna — vilket inte alltid är fallet — och att behörighet i ett
37 av gruppens ämnen anses tillräckligt även då läraren undervisar i andra av gruppens ämnen. Beräkningen ger en klar underskattning av lärarbristen. Många lärare, som har vederbörlig utbildning, undervisar i ämnen i vilka de inte har utbildning. Visserligen måste det, hur god lärartillgången än är, på grund av organisatoriska förhållanden kunna inträffa, att en skolledare tvingas anlita exempelvis en adjunkt för undervisning i ett ämne för vilket han ej utbildats. I tider av lärarbrist blir detta snarare regel än undantag. Hur stor del av den reella lärarbristen som täckes på detta sätt kan ej sägas utan ytterligare undersökningar. I interpellationssvaret om lärarbristens omfattning höstterminen 1963 framhålls även att en mera ingående undersökning som kunnat ta sikte på behörigheten i varje enskilt ämne sannolikt hade givit en annan bild: »A andra sidan», hette det i interpellationssvaret, »är de formella kompetenskraven för adjunktsbehörighet med avseende på teoretisk utbildning för närvarande dels rätt skiftande, dels ej kongruenta med skolans krav, varför den här gjorda redovisningen bör äga giltighet intill dess en djupare analys av behörighetskraven framlagts». Lärarutbildningssakkunniga, som utfört just sådana analyser, återkommer till denna fråga i kapitel 4. Ett fjärde sätt att belysa lärarsituationen är att bestämma den undervisningsvolym som bestrids av ordinarie, extra ordinarie och anställda i reglerad befordringsgång (tabell I: 12—13, s. 116). Där redovisas behörighetssituationen länsvis för tre grupper av ämnen, nämligen: a) matematik, fysik, kemi och biologi b) moderna språk och c) övriga ämnen. I hela riket bestrids 9,2 % av undervisningen på gymnasiet av icke »fasta lärare» och 23,7 % inom övriga skolformer. Denna metod ger en bättre bild av lärarsituationen i realskoleorganisationen och högstadiet men en sämre bild av lärarsituationen på gymnasiet. I detta kapitel har det konstaterats, att klasslärarbristen 1963/64 helt är betingad av ämneslärarbristen. Detta framgår tydligt av de redovisningar som lämnats av lärarbristen på högstadiet och inom skolformer utanför grundskolan. Antalet folkskollärare utan vidareutbildning, som höstterminen 1963 undervisade på högstadiet och inom realskolor, flickskolor och gymnasiet utgjorde 1 920. Ämneslärarbristen är för de år (1960/61—1963/64), för vilka statistik — låt vara av skiftande värde — föreligger, mycket omfattande jämfört med 50-talets förhållanden. Med hänsyn till att samma normer ej använts vid redovisningarna vid olika tidpunkter är det vanskligt att göra en jämförelse i tiden. Lärarbristen måste ses mot bakgrunden av skolväsendets stora expansion under 1950talet och början av 1960-talet samt omstruktureringen under senare år mot alltmer lärarkrävande skolformer. Följande tal för lärarbristen kan med ovan givna reservationer ange utvecklingstendensen.
38 Tablå 1:12 Brist på lärare i läroämnen 1950—64 År
Antal lärare
1950/51 420—760 1960/61 2 900 1961/62 4 000 1962/63 3 900 1963/64 3 900
(»Skolan och de stora årskullarna») (Enligt ämneslärarprognosen) (Se ovan s. 25) (Se ovan s. 26) (Kungl. Maj:ts prop. 1964: 68)
Värdena avser det s. k. 60 %-alternativet. Detta innebär att lärarbristen på grundskolans högstadium endast avser de tjänster som hänför sig till lärare med akademisk utbildning.
KAPITEL 3 Klasslärare
Att beräkna tillgången på och behovet av klasslärare är svårt, därför att som nämnts behovet av folkskollärare påverkas av ämneslärarbristen. Problemet är å andra sidan enklare än beträffande den senare, eftersom intagningen är »styrd» och endast avser en enda utbildning, nämligen folk- resp. småskollärarexamen. Emellertid har som visats i de sakkunnigas klasslärarprognos även en beräkning av klasslärarbehovet och examinationsbehovet sina svårigheter. I föreliggande betänkande, som avser att ge en överblick över hela problemet om skolans försörjning med lärare, skall endast återges huvuddragen av klasslärarprognosen. Småskollärarbehovet avser behovet av klasslärare i årskurserna 1—3. Folkskollärarbehovet utgörs i första hand av behovet av klasslärare i årskurserna 3—9 i folkskolan och 3—6 i grundskolan fram t. o. m. 1965/66, då småskollärarna förutsättas helt ha övertagit undervisningen i årskurserna 1—3. Fr. o. m. 1966/67 utgörs behovet av folkskollärare i årskurs 4—9 i folkskolan och 4—6 i grundskolan. Därtill kominer behovet av vidareutbildade folkskollärare på högstadiet enligt 40 %-regeln. I huvudsak har beräkningarna gällt bedömningar och beräkningar av följande faktorer: barnantalets utveckling, elevernas fördelning på skolformer, medeltalet elever per klass, antalet klasser, antalet lärare per klass (lärarfaktorn) m. m. Som nämnts i kapitel 1 har man att räkna med ett minskat behov av folkskollärare som tjänstgör som klasslärare fram till 1970. Förhållandet illustreras bäst av en sammanställning över barnantalets utveckling. För varje årskull har genom särskild analys beräknats det antal elever som kominer att gå i vanlig klass eller i specialklass. De förra klassernas elever har fördelats på klasser av A- och B-typ enligt särskilda antaganden om dessa klasstypers framtida omfattning. Eleverna i A-klass har vidare Tablå 1:13. Prognos över antal barn i årskurserna 1—6 1962—80 1962 1965 1968 1970 1975 1980
1—3
4—6
318 100 316 400 302 200 307 600 343 300 365 000
329 600 318 500 316 900 306 200 322 100 355 600
40 uppdelats på folkskola och grundskola enligt föreliggande uppgifter om grundskolans utbyggnad. I prognosen räknas med att andelen specialklasselever på den administrativa landsbygden successivt kommer att öka till samma andel, som för närvarande gäller i städerna. I klasslärarprognosen påvisas hur det relativa antalet elever som undervisas i klasser av A- resp. a-typ ökat. Detta tillskrivs dels den fortskridande urbaniseringen dels den allmänna standardökningen. B-formen förutsätts så småningom försvinna. I fråga om den takt i vilken detta kan förväntas ske, räknas i klasslärarprognosen med två alternativ. En avveckling av B-formen enligt det långsamma alternativet kräver enligt de framräknade behovssiffrorna drygt 600 fler folkskollärare år 1970 än det snabbare alternativet. Vid beräkningen av antalet elever inom årskurserna 7—9 h a r i klasslärarprognosen antaganden måst göras angående såväl grundskolans utbyggande och realskoleorganisationens avveckling som antalet elever i folkskolans årskurser 7—9. För tiden fram till 1972 påverkar nämligen dessa beräkningar klasslärarbehovet genom att olika delningstal tillämpas. En ingående studie av antalet elever per klass med rektorsområdet som referensområde visar att denna relation är betingad av tätortsgraden. (Klasslärarbehovet, Ecklesiastikdepartementet 1962: 1, sid. 45—53). Dessa antaganden om elevfördelning på klasstyper, medeltal av elever per klass inom respektive klasstyp samt folk- och småskollärarnas fördelning på stadier leder i klasslärarprognosen fram till ett beräknat antal klasser för folkskollärarna i egenskap av klasslärare respektive ett beräknat antal klasser, som undervisas av småskollärare. Antalet lärartjänster har bestämts genom studier av relationer mellan antalet undervisningstimmar och antalet klasser. Undervisningsskyldigheten har antagits vara 30 timmar per vecka. Behovet av folkskollärare måste även beräknas med hänsyn till lärarbehovet på grundskolans högstadium och högre skolor. Detta behov bestämmes dels enligt 40 %-regeln, dels av det behov som med hänsyn till bristen på ämneslärare kan beräknas föreligga utöver 40 % av tjänsterna i läroämnen på högstadiet. Detta merbehov har antagits minska successivt och har för tiden fr. o. m. 1965/66, då lärarbristen vid högre skolor enligt ämneslärarprognosen antas vara praktiskt taget hävd, förutsatts j ä m n t motsvara hälften av bristen på lärare i matematik, fysik och kemi vid skolor utanför grundskolan. De sakkunnigas klasslärarprognos lades fram vårterminen 1962. Det kan därför vara för tidigt att ännu uttala sig om huruvida de i densamma gjorda antagandena visar sig vara riktiga. Enligt de rapporter som ovan refererats angående lärarsituationen hösten 1963 synes emellertid klasslärarprognosens uppgifter överensstämma med den faktiska situationen. Antalet personer med tjänstgöring som folk- resp. småskollärare utgjorde sålunda hösten
41 Tablå
I: 14. Klasslärarbristen
1955/56—1962/63
Tjänstgöring som folkskollärare
Tjänstgöring som småskollärare
År icke behöriga ht 1955 » 1956 » 1957 » 1958 » 1959 » 1960 » 1961 » 1962 vt 1963 ht 1963
710 660 610 670 790 786 813 1 183 2 800 2 1 071 2
därav pensionerade småskollärare icke behöriga men behöriga 351 268 210 251 252 i i
311 264 277
41 91 83 116 146 169 192 366 2 235 2 594 2
67 116 126 116 134
Summa 108 207 209 232 280
i i i i i
1 Uppgift saknas. E t t obetydligt antal folkskollärare tjänstgjorde i stället för småskollärare. Dessas antal var hösten 1962 = 77, våren 1 962 = 84 och hösten 1963 = 95. Dessa folkskollärare har ej inräknats i bristen på småskollärare och den egentliga folkskollärarbristen har minskats med dessa värden. Källor: Skolöverstyrelsens petita 1955—59, lärarutbildningssakkunnigas egna inventeringar 1960—62 samt ecklesiastikdepartementets undersökning hösten 1963. (För åren 1955/56—1958/59 avser uppgifterna antal lärare utan kompetens med förordnande mer än en månad. För övriga år avses en bestämd tidpunkt). 8
1963 18 438 resp. 15 408 under det att klasslärarprognosen angav som mest sannolikt alternativ 18 528 resp. 15 007. Antalet heltidstjänster på högstadiet och övriga skolor för folkskollärare utgjorde enligt rapporten i samband med interpellationssvaret 3 790 mot ett enligt klasslärarprognosen beräknat antal av 3 752. Dessa uppgifter kan sålunda tyda på att lärarsituationen i vad gäller behovet av folk- och småskollärare är under kontroll i och med att den faktiska utvecklingen synes följa den beräknade. Emellertid måste, mot bakgrunden av alla antaganden som alltid måste finnas i prognoser, det sägas att utvecklingen kan gå i en annan riktning än den beräknade. Särskilt känslig i detta sammanhang är frågan om hur ämneslärarbristen vid skolor utanför grundskolan respektive utöver de 40 procenten på grundskolans högstadium kan komma att påverka folkskollärarbehovet och därmed indirekt även småskollärarbehovet. Som ovan anförts förelåg hösten 1963 en brist på klasslärare samtidigt som ett stort antal folkskollärare tjänstgjorde som lärare i läroämnen på grundskolans högstadium och högre skolor. Då antalet klasslärare 1963/64 utgör 18 500 folkskollärare resp. 15 500 småskollärare är bristen på lärare av detta slag obetydlig i jämförelse med bristen på ämneslärare. Klasslärarbristen har sålunda en begränsad omfattning. Vad särskilt småskollärare beträffar kan bristen sägas mera vara av organisatorisk art, då antalet småskollärare som tjänstgör som folkskollärare är ungefär lika stort som småskollärarbristen. Bristen på småskollärare 1963/64 torde vara av
42 Tablå I: 15. Behovet av folk- och småskollärare 1963—76 Behov av folkskollärare Läsår
1963/64 1964/65 1965/66 1970/71 1975/76
Behov av småskollärare
15 007 15 126 15 353 15 357 17 015
Klasslärartjänster
18 528 18 303 17 563 15 509 16 103
Tjänster på högstadiet och på högre skolor
Summa folkskollärare
Enligt 40 % Utöver 40 % regeln regeln 2 592 2 974 3 400 5 369 5 267
1 160 1 100 670 270
22 280 22 377 21 633 21 148 21 370
tillfällig art, då intagningen till småskollärarlinjen var otillräcklig två år tidigare. Genom att intaget till småskollärarlinjen höstterminerna 1962 och 1963 varit rätt stort, kan denna tillfälliga brist väntas försvinna. Bristen på folkskollärare, tjänstgörande som klasslärare, uppgick hösten 1963 till 1 071. Detta motsvarar nästan helt det antal folkskollärare i högre skolor inklusive sådana utöver 40 %-regeln som klasslärarprognosen räknar med, nämligen 1 160. Frågan gäller sålunda om behovet av folkskollärare som ersättare för vidareutbildade folkskollärare och övriga ämneslärare kommer att bestå. På grundval av ecklesiastikdepartementets undersökning hösten 1963 kan klasslärarsituationen i de olika länen belysas. Tabell Ii 14—15 (s. 118) ger det relativa antalet tillsatta folk- resp. småskollärartjänster höstterminen 1963. Därav framgår, att Stockholms stad hade det lägsta relativa antalet tillsatta tjänster. Detta har satts i samband med bostadssvårigheter. I tabell I: 16—17 (s. 119) ges länsvis en redovisning av antalet personer, som tjänstgjorde som klasslärare med vederbörlig utbildning i procent av samtliga. Man finner, att även härvidlag Stockholms stad intar en särställning med endast 82,1 % behöriga folkskollärare mot 93,7 % för landet i dess helhet. För småskollärare var motsvarande andel för Stockholm 89,9 % mot riksmedeltalet 95,5 %. Klasslärarsituationen har härigenom blivit belyst. För att även få ett perspektiv framåt i tiden återges ovan en tabell ur klasslärarprognosen, som visar behovet av folk- och småskollärare vid vissa tidpunkter.
KAPITEL 4 Lärare på grundskolans högstadium och v i d icke obligatoriska skolor Undervisningens fördelning på lärare m e d olika utbildning
A. Inledning I kapitel 1 beskrevs de olika lärarkategorierna inom den obligatoriska skolan, realskoleorganisationen, de allmänna läroverken och fackgymnasierna. För dessa skolformer jämte folkhögskolorna föreligger officiell statistik. Av kapitlen 2 och 3 framgår, att lärarsituationen bäst beskrivs om man redovisar antalet undervisningstimmar för olika lärarkategorier. I kapitel 4 och 5 skall lärarnas utbildning i de ämnen som de undervisar i beskrivas, dvs. »behörighetsgraden» i dessa ämnen. Avsikten är att visa hur undervisningen är fördelad på lärare med olika utbildning. Samtidigt erhålles en bestämning av lärarbristen. Att bedöma denna har dock ej ansetts vara det primära, utan syftet från de sakkunnigas sida har varit att belysa lärarnas aktuella utbildningsnivå. I annat sammanhang har de sakkunniga sökt utreda det innehåll och den utbildningsgång som för varje stadium och ämne (ämnesgrupp) är önskvärd av både allmänt pedagogiska och specifikt utbildningsmässiga skäl. Föreliggande undersökning utgör sålunda endast en av grundvalarna för de sakkunnigas ståndpunktstaganden. De sakkunniga har i samarbete med statistiska centralbyrån låtit insamla uppgifter från fall till fall om lärarnas utbildning i undervisningsämnet. Utgångsmaterialet utgörs av de uppgifter om alla lärare som centralbyrån insamlar i oktober varje år. De avser bl. a. lärarens utbildning och ger även uppgift om betyg i det enskilda ämnet för de lärare som har akademiska betyg. I sin tidigare statistik har centralbyrån endast redovisat antalet undervisningstimmar inom lägsta, mellersta och högsta stadiet (jfr kapitel 1). I det program för redovisning som utarbetats inom de sakkunniga och som sedan i samarbete med statistiska centralbyrån tillämpats på läraruppgifterna läsåret 1961/62 har stadieindelningen i stället varit följande: 1. Renodlade högstadier 2. Realskoleorganisationen 3. Gymnasiestadiet Realskoleorganisationen omfattar realskolor och flickskolor samt därtill knutna högstadier. Vidare tillkommer folkhögskolor och ring I 4 på gymna-
44 siet. Gymnasieorganisationen omfattar ring I 8 —III 3 , ring II 4 —IV 1 samt folkskoleseminarier. Av redovisningstekniska skäl har hitintills ej gått att få fram uppgifter om undervisningstimmarnas fördelning på lärarkategorier på sådana högstadier som är knutna till läroverk. Å andra sidan torde lärarsituationen vid sådana högstadier likna den vid realskolor och flickskolor. För var och en av de tre huvudgrupperna har antalet undervisningstimmar i läroämnena fördelats på förekommande lärarkategorier. De läroämnen som ingår i undersökningen ä r : kristendomskunskap, modersmålet (svenska), latin (endast det gymnasiala stadiet), grekiska (endast det gymnasiala stadiet), engelska, tyska, franska, historia, historia med samhällslära, samhällskunskap, geografi, filosofi (endast det gymnasiala stadiet), matematik, biologi, fysik, kemi. Dessutom förekommer undervisning även i ämnena psykologi, spanska, ryska, italienska, finska och yrkesvägledning samt hjälpklassundervisning, men dessa ämnen har av olika skäl ej så stort intresse. De lärare som är behöriga till tjänst i läroämnen på grundskolans högstadium och vid icke obligatoriska skolor kan indelas i tre kategorier, nämligen: 1. Lärare med fil. mag.-examen (FM). Till dessa räknas då även FL och FD. 2. Examinerade från högre lärarinneseminarium (HS). 3. Vidareutbildade folkskollärare (flär 19). Utöver anförda kategorier finns det grupper av lärare som ej har vedertagen utbildning för behörighet till tjänst inom här avsedda skolformer. Av dessa lärare kan en del ha en utbildning som ligger mycket nära den nämnda utbildningen. Dit hör lärare med teol.kand.-examen, fil.kand.examen och sådana filosofie studerande vilka i sina studier kommit mycket nära en fil. mag.-examen. För lärare med teol. kand.-examen kan behörigheten i ämnet kristendomskunskap anses motsvara en filosofie magister utan praktisk-pedagogisk utbildning. Filosofiekandidater och filosofie studerande med betyg i undervisningsämnet har här medräknats. Som framgår av tablåerna I: 19, I: 24 och I: 29 utgör dessa lärares andel en ringa del av den totala undervisningen. För lärare med filosofie magisterexamen (FL, F D ) , filosofie kandidatexamen och filosofie studerande har betyget i undervisningsämnet inregistrerats. Utöver dessa lärarkategorier förekommer även andra lärare t. ex. sådana med examen från högre lärarinneseminarium samt icke minst vidareutbildade folkskollärare vilka båda grupper innehar akademiskt betyg i undervisningsämnet. Då i förevarande undersökning som behöriga medräknats samtliga vidareutbildade folkskollärare och examinerade från högre lärarinneseminariet har härigenom de av dessa lärare, som innehar akademiskt betyg i undervisningsämnet, inräknats.
45 En särredovisning av vidareutbildades behörighet i undervisningsämnet, förvärvad genom vidareutbildningskurs, har ej varit möjlig att erhålla på grund av det statistiska materialets beskaffenhet. Av tekniska skäl har i samråd med statistiska centralbyrån de s. k. dubbelämnena vid kodningen tilldelats poängvärden enligt följande schema. Betygskombination i dubbelämne 0—0 0—1 0—2 0—3 1—1 1—2 1—3 2—2 2—3 3—3
kod värde 0 0 0 0 1 2 3 2 3 3
Denna värdering av dubbelämnena kan anses motiverad av att vissa av kombinationerna torde vara ytterst ovanliga. Beträffande ämnet kristendomskunskap har grundkurs i fil. mag.-examen givits värdet 1 betyg och högre kurs i fil. mag.-examen värdet 2 betyg. För ämnet filosofi, som endast kan förekomma i lektorstjänst, är normen ej enkel att precisera. Enligt stadgan gäller följande: Huvudämne teoretisk filosofi . . . praktisk filosofi och teoretisk filosofi psykologi och 1 teoretisk filosofi J
Läroämne filosofi (med psykologi) »
»
»
»
»
»
Kodningen av betygsgraderna i läroämnet filosofi har skett efter samma grunder som ovan angivits för enkla ämnen respektive dubbelämnen. Vidare har TK räknats som tre betyg men i likhet med ämnet kristendomskunskap har i tabellerna I: 18—I: 20 (s. 120) anmärkts hur stor del av den samlade undervisningsvolymen i ämnet som faller på lärare med teol. kand.-examen. I det följande ges en beskrivning av undervisningens fördelning på lärare med olika utbildning. Beskrivningen avser hela riket. I avdelning B beskrives renodlade högstadier, i avdelning C realskoleorganisationen och i avdelning D gymnasiet. I diagrammen 1: 6—1: 8 belyses undervisningens fördelning på lärarkategorier. Det bör anmärkas att i diagrammen för ämnena kristendomskunskap och filosofi ej särredovisas den undervisning som hänför sig till lärare med teol. kand.-examen. För denna särredovisning hänvisas
46 Diagram I: 5 Undervisningens
fördelning på lärarkategorier höstterminen 1963. Hela riket.
1962 och
% 100-i I Lärare med annan utbildning
I
50-
Folkskollärare ufan
vidareutbildning
i
huvudämnet
Folkskollärare
vidareutbildning
i
huvudämnet
med
Lärare med teoretisk utbildning för ämneslärartjänst högre t j ä n s t
i A2I
eller
Ht 1962 Htlflftf
till tabellerna I: 18—20. Redovisningen i detta kapitel avser samtliga lärarkategorier. I nästfoljande kapitel skall behörighetssituationen närmare beskrivas genom att införa vissa behörighetsnormer. Innan nämnda beskrivning för de tre skolformerna görs, skall undervisningens fördelning för samtliga skolformer i korthet belysas. I diagram I: 5 visas hur undervisningen fördelar sig på fyra kategorier av lärare. Diagrammet för hösten 1962 bygger på den undersökning, som de sakkunniga företog våren 1963 och som redovisas i del II. Stapeln för 1962 visar den totala undervisningsvolymens fördelning på angivna lärarkategorier. Detta innebär, som utförligare behandlas i del II, att hänsyn tagits till såväl antalet veckotimmar per lärare som antalet tjänstgöringsveckor. Stapeln för 1963 visar åter fördelningen av antalet lärare med minst halvtidstjänstgöring. Diagrammen visar en god överensstämmelse och ger en samlande bild av undervisningens fördelning på de fyra lärargrupperna. B. Renodlade högstadier Det framgår, att en mycket stor del av undervisningen bestrides av folkskollärare med vidareutbildning. Tablå 1:16. Vidareutbildade folkskollärares undervisning på renodlade högstadier i procent av den totala undervisningen i vart ämne 23,3 Kristendomskunskap 18,8 Samhällskunskap 19,7 Svenska 18,2 Geografi 33,7 Engelska 13,1 Matematik 14,4 Tyska 8,5 Biologi 34,2 Franska 4,4 Fysik 1 28,6 Historia 23,0 Kemi 1 I materialet förekommer beteckningen "historia med samhällslära", vilket torde bero på en missuppfattning från uppgiftlämnarens sida, då något sådant ämne ej finns på grundskolans schema.
47 I intet ämne förekom dock läsåret 1961/62, att 40 % av undervisningen på renodlade högstadier bestreds av vidareutbildade folkskollärare. Som framgår är det främst i matematik, fysik och kemi, som dessa lärare undervisar och därnäst i historia och samhällskunskap. Ämnet kristendomskunskap intar en särställning. I detta ämne bestrides undervisningen till 19 % av vidareutbildade folkskollärare och till 15 % av lärare med teol. kand.-examen. I samtliga ämnen med undantag av kristendomskunskap bestrider lärare med examen från högre lärarinneseminarium endast en ringa del av undervisningen, nämligen ca 1 %. I kristendomskunskap är andelen 3 %. Även folkskollärare utan vidareutbildning undervisar i stor utsträckning på renodlade högstadier. Enligt tablå I: 17 sköter de ungefär en tredjedel av undervisningen utom i ämnena engelska, tyska och franska. Tablå 1:17. Icke vidareutbildade folkskollärares undervisning på renodlade högstadier i procent av den totala undervisningen i vart ämne Kristendomskunskap Svenska Engelska Tyska Franska Historia
34,5 30,3 22,8 10,8 4,5 24,9
Samhällskunskap Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
41,1 28,7 36,2 37,0 34,8 34,0
Filosofie magistrar, filosofie kandidater samt filosofie studerande ombesörjde undervisningen på renodlade högstadier i den utsträckning som framgår av tablå I: 18. Ämnet kristendomskunskap har här utelämnats. Den undervisning som bestrids av filosofie studerande med akademiskt betyg i undervisningsämnet, är relativt liten (tablå I: 19). Utom i ämnet franska sköts långt mindre än 60 % av undervisningen i de renodlade högstadierna av lärare med akademisk utbildning (tablå I: 18).
Tablå 1:18. Filosofie magistrars, filosofie kandidaters och filosofie studerandes undervisning på renodlade högstadier i procent av den totala undervisningen i vart ämne Betygspoäng Ämne
Svenska Engelska Tyska Franska Historia Samhällskunskap. Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
12,6 5,1 12,0 21,1 8,3 23,2 11,5 7,3 8,7 6,8 11,5
2,2 2,9 1,9 3,8 4,0 4,0 0,4 2,1 6,1 0,3 0,3
24,7 41,6 43,3 40,6 21,1 2,5 28,2 6,5 20,2 6,2 5,7
Anm.: Undervisning för lärare med okänd betygspoäng ingår ej.
3 och mera
Summa
4,7 7,6 10,3 15,7 11,5 0,8 4,6 0,6 3,9 1,1 0,6
44,2 57,2 67,5 81,2 44,9 30,5 44,7 16,5 38,9 14,4 18,1
±jiuyi
uiu
x. u \j razci uijuiuy
L LUI UU.IUILI.IL JXJI u a u u yju IUI u/ c C/LCI U C M U O u t i / u u j u i t y t u n -
dervisningsämnet. Hela riket. Renodlade högstadier. 4.442 v t r
°/o Kristendomskunskop 40
1.021 vtr
Franska
30 -=
20 -=
IO-_
la Modersmålet (svenska)
12.553 vtr
4.865 vtr.
Historia
fn
_
ILEJ
2 1
L.__J
Historia med samhällskunskap
750 vir
Samhällskunskap
t
a» 3» O -Q
cr> =T V -a
ET> 3>
SD rp
-Q
ja
o
—
OJ
ro
o o
o
LU
1 Akadem isk examer eller fil. stud.
4.262 vtr
J=
a\
en
.? j? V 0)
J3 O
JO —
a» 31
u> 31
0) ja
6 Ja
<M
to
l,
=0 O
gJ_o
•f-
£:ft
U
<U C
—
: o a) 3= m
u.
1 Akadem isk examen eller fi" stud.
O a>
J; E 2 ft
C
;~
ft E — o t: 3 -Q .h ••o "J •+- iS — a C3 J£ di c o »o c*E -a - * 3= a > £
•C
n
O <"
>
:o
viuyruiu i: o {/uns.) unaervisniny i Läroämnen fördelad pa lärare efter dessas utbildning i undervisningsämnet. Hela riket. Renodlade högstadier. %
Geogrofi
5.265 vtr:
40-n
Matematik
12.536 vtr.
Biologi
5.792 vtr
40-
30-
10-i 0,6 . L....J Fysik
6.991,5 vtr.
en
.? 01
en a>
J3
0» ja
PJ
to
ej
e lä nar i reut kolla
er» 31 a> ja —
iZ
B.*e O S o» E -o JC 3= S» > , £ .
o
1 Akademisk eller
fil.
examen stud.
4.681,5 vtr
c -o c o o) t = 2 ! ; u 3 15 t -
j r
o* 31 a> -a C3
Kem
Cn •i» a> J3
en j? o > J3
o
en
01 J3
XB I
o
—
<M
to
±j
c
J=
M+ 2
o
• 2 'LZ
o
fl» c
uZ 1
l Akadem isk examen eller stud.
fil.
Soja k
3 — Q) o O <"
ftiS
•ft £
3= m
>«£-
Diagram 1: 7 Undervisning i läroämnen fördelad på lärare efter dessas utbildning i undervisningsämnet. Hela riket. Realskoleorganisationen. 10.150 v.tn
°/° Kristendomskunskap 40
Tyska
25.486.5 vtr
Franska
6.151,5 vtr
1 2L .21 L 4.644 vtr
Historia
i 1 .—. Ingelska /,n *tu _
24.677 v t r
_ - i . _E3_ — _ —_ -_J_L_i
Historia med samhällskunskap
54,6
30-E
20-!
«•_ n ~
Hn
r—i 1 1 1 i "O O O)
-a t— o
-Q -ft 3 — oj O t. JC T=
Akademisk examer eller f i l . stud.
•SJ :o ol 5 l
a» o JO
31 Q» JO
0» J3
JO
—
CM
to
J?
•
Akademisk examen eller t'' stud.
o C £
o
LO TD
— X: o 01IO 1> 1
13.125,5vtr
ning i undervisningsämnet. Hela riket. Realskoleorganisationen. °/o Samhällskunskap
1.681 v t r
Geografi 40-q
11.715.5 v t r 50/1
30-^
20 -E
10-
_m
nnFln
Matematik
27.016,5 vtr
Fysik
13.303,5vtr
Kemi
11.076.5 vtr
'ifl
30 -=
20 4
~j
10^
Fl ~»F1
n^ i Biolo
12.614 vtr
ri
l 1 r-i Fl
,', rm ;
C
J=
en
en
en
-Q
J3
JO
JQ
C3
-
CM
to
C" 31
o
—a
3 ™ tu C-
U>
> -* &
• * -
a»
1 Akadem isk examen eller fil. stud.
h :o 1 X
K)
o>
c»
i» O»
j? 0)
o
—
_Q
t
J3
o»
er»
0) JQ
jfi
CM
IO
"O
a ai c h F 2 ft 12 '£ £;2 o 3 —o fl) c a»
o O
t_
o -T
31 O
E
o «• lis -adE — > LU 3C •o oi u-l :o
Akademisk examen eller fil. stud.
se
O t—
52 Tablå 1:19. undervisning
Filosofie kandidaters och filosofie studerandes i % av den totala undervisningsvolymen på renodlade högstadier Betygspoäng 1
Svenska Engelska Tyska Franska Historia Samhällskunskap Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
0,3 1,0 0,4 1,6 1,2 0,6 0,1 0,8 0,4 — 0,3
3 2,2 3,8 5,0 1,5 2,0 0,6 3,4 0,7 2,2 0,5 0,9
0,4 0,5 1,0 1,6 2,5 0,2 0,4 0,1 — — 0,3
Som nämnts handhas undervisningen ofta av lärare, som visserligen har akademisk examen men som saknar utbildning i undervisningsämnet. Motsvarande gäller för de vidareutbildade folkskollärarna. Av inledningen till detta kapitel framgår, att dessa lärares utbildning ej kan detalj belysas på samma sätt som de akademiskt utbildade lärarnas. Man torde emellertid kunna utgå ifrån, att de vidareutbildade folkskollärarna i minst lika stor utsträckning som de akademiskt utbildade saknar utbildning i undervisningsämnet. Frågan är t. o. m. om de inte i större utsträckning än de akademiskt utbildade lärarna får undervisa i ämnen som de saknar tillräcklig utbildning i. I kapitel 5 skall behörighetssituationen på grundskolans högstadium ytterligare belysas. Sannolikheten för att även vidareutbildade folkskollärare undervisar i ämnen, i vilka de saknar utbildning, bör därvid hållas i minnet. Bland de lärare som undervisar på grundskolans högstadium återstår gruppen »övriga lärare». Dessa utgörs till en mindre del av lärare med annan akademisk examen än fil. mag. eller med utländsk examen. Till största delen utgöres denna grupp av personer, som saknar lärarutbildning. Tablå I: 20. »övriga lärares» undervisning på renodlade högstadier i procent av den totala undervisningen i vart ämne Svenska Engelska Tyska Franska Historia Samhällskunskap
5,9 5,4 11,1 7,1 5,3 4,7
Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
6,1 13,4 8,1 16,4 18,5
Som synes är det framförallt i matematik, fysik och kemi som undervisningen sköts av lärare med otillräcklig utbildning.
53 C. Realskoleorganisationen Realskoleorganisationen jämte dit knutna högstadier av grundskolan har betydligt gynnsammare lärarsituation än de renodlade högstadierna. Diagrammet (1:7) visar, att akademiker med 2 betyg bestrider en stor del av undervisningen. Å andra sidan är förekomsten av akademiker utan betyg i undervisningsämnet ej ovanlig. Likaså bestrider folkskollärare utan vidareutbildning en icke oväsentlig del av undervisningen. Ämnet kristendomskunskap domineras av lärare med teologie kandidatexamen, som bestred 49 % av hela undervisningen. Därnäst kom lärare med examen från högre lärarinneseminariet med 13,4 % av undervisningen. Folkskollärare skötte 12 % av undervisningen, varav hälften kom på vidareutbildade folkskollärare. Resten av undervisningen i kristendomskunskap sköttes till 5,8 % av lärare med akademisk utbildning från den filosofiska fakulteten, medan icke mindre än 19,6 % av undervisningen bestreds av lärare som saknade utbildning i ämnet. Som synes är det främst i ämnena matematik, fysik och kemi, som folkskollärare undervisar. Ser man hela realskoleorganisationen och högstadieorganisationen som en enhet faller långt mindre än 40 % av undervisningen på vidareutbildade folkskollärare. Av kapitel 2 framgår det också att det föreligger en eftersläpning i fråga om vidareutbildning av folkskollärare. Här anförda värden kan dock ej användas som utgångspunkt för någon beräkning av dennas storlek. Inom realskoleorganisationen återfinner man de flesta av de lärare som utbildats vid högre lärarinneseminarium. Det kan därför vara av intresse att studera dessa lärares andel av den totala undervisningsvolymen.
Tablå I: 21. Folkskollärares undervisning inom realskoleorganisationen i procent av den totala undervisningsvolymen i vart ämne Vidareutbil- Icke vidaredade folkskol- utbildade lärare folkskollärare Kristendomskunskap.. Modersmålet (svenska) Engelska Tyska Franska Historia Samhällskunskap Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
5,8 3,5 1,5 0,4 0,1 4,9 3,5 5,5 14,2 4,2 14,4 9,9
6,2 6,6 3,9 1,6 0,4 7,8 7,5 7,8 14,8 9,0 15,2 12,0
54 Tablå 1:22. Den procentuella andel av den totala undervisningsvolymen i vart ämne inom realskoleorganisationen, som bestreds av lärare med examen från högre lärarinneseminarium 0,5 Modersmålet (svenska) 8,2 Samhällskunskap 5,2 Engelska 5,3 Geografi 5,8 Tyska 8,2 Matematik 7,7 Franska 9,3 Biologi 3,5 Historia 8,5 Fysik 3,9 Historia med samhällslära 6,5 Kemi
93 % a v d e s s a l ä r a r e s u n d e r v i s n i n g s v o l y m faller p å r e a l s k o l e o r g a n i s a t i o n e n . (Se v i d a r e k a p i t e l 5.) D e t t a t o r d e h ä n g a s a m m a n m e d d e t f a k t u m a t t d e n n a l ä r a r k a t e g o r i ej n y r e k r y t e r a t s p å m å n g a å r och d ä r f ö r b e s t å r a v ä l d r e lärare med stark förankring i äldre skolformer, särskilt flickskolor. Den stora lärarbristen i ämnet samhällskunskap hänger s a m m a n med att det ä r fråga o m h ö g s t a d i e r s o m ä r k n u t n a till r e a l s k o l e o r g a n i s a t i o n e n . Även vid r e n o d l a d e h ö g s t a d i e r v a r b r i s t e n b e s v ä r a n d e i d e t t a ä m n e , m e n d ä r skött e s d o c k i n e m o t aA a v u n d e r v i s n i n g e n a v v i d a r e u t b i l d a d e f o l k s k o l l ä r a r e ( t a b l å I : 16, s. 4 6 ) . Dessa t j ä n s t g ö r i s t o r u t s t r ä c k n i n g s o m y r k e s v a l s l ä r a r e och h a r d ä r j ä m t e u n d e r v i s n i n g i s a m h ä l l s k u n s k a p . S o m f r a m g å r av t a b l å 1: 23 h a n d h a s en icke r i n g a del a v u n d e r v i s n i n g e n inom realskoleorganisationen av akademiskt utbildade lärare som s a k n a r u t b i l d n i n g i det a k t u e l l a u n d e r v i s n i n g s ä m n e t . D e t s a m m a gäller s ä k e r l i g e n d e v i d a r e u t b i l d a d e f o l k s k o l l ä r a r n a m e n d e t t a k a n s o m n ä m n t s i n t e bekräft a s . D e ä r e m e l l e r t i d r e l a t i v t sett f ä r r e i r e a l s k o l e o r g a n i s a t i o n e n ä n p å de renodlade högstadierna.
Tablå I: 23. Filosofie magistrars, filosofie kandidaters och filosofie studerandes undervisning inom realskoleorganisationen i procent av den totala undervisningen i vart ämne Betygspoäng Summa
Ämne Modersmålet (svenska) Engelska Tyska Franska Historia Historia med samhällslära Samhällskunskap Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
3 och mera 16,0 7,0 8,3 7,1 11,2
0,6 2,1 3,1 4,4 0,8
42,1 54,6 52,1 43,8 29,2
16,3 19,3 18,5 29,6 27,0
75,0 83,0 82,0 84,9 67,2
9,0 49,3 8,6 13,0 7,9 9,0 12,4
2,1 1,8 0,9 5,9 1,7 0,8 1,7
31,4 15,9 50,0 24,7 42,9 30,6 27,3
33,1 8,3 14,3 1,4 16,0 2,7 8,0
75,6 75,3 73,8 45,0 68,5 43,1 49,4
Anm.: Undervisning av lärare med okänd betygspoäng ingår ej.
55 Tablå I: 24. Filosofie kandidaters och filosofie studerandes dervisning inom realskoleorganisationen i procent av totala undervisningen i vart ämne
unden
Betyg
Modersmålet (svenska). . . Engelska Tyska Franska Historia Historia med samhällslära Samhällskunskap Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
3 och mer
0,2 1,2 1,1 0,7 0,1 0,6 0,5 0,3 1,3 0,1 0,5 1,0
3,3 4,3 3,5 1,6 3,6 3,2 10,6 2,8 2,4 2,2 3,3 3,7
1,0 0,9 1,0 1,3 1,2 1,9 6,3 0,4 0,3 0,5 0,1 0,7
Som framgår av tablå 1: 24 är de filosofie studerandes andel i undervisningen mycket liten i samtliga ämnen utom samhällskunskap. Även i realskoleorganisationen undervisar sålunda många lärare, som saknar utbildning i det aktuella undervisningsämnet. I kapitel 5 redovisas beräkningar härav. Utöver här nämnda lärarkategorier — folkskollärare med och utan vidareutbildning, lärare med examen från högre lärarinneseminarium samt akademiskt utbildade lärare — tjänstgör inom realskoleorganisationen en hel del lärare som antingen saknar adekvat utbildning eller om vilkas utbildning uppgifter saknas. Detta redovisas i tablå I: 25.
Tablå I: 25. »övriga» lärares undervisning inom realskoleorganisationen i procent av den totala undervisningen i vart ämne Modersmålet (svenska) Engelska Tyska Franska Historia Historia med samhällslära
6,3 5,8 7,2 5,1 11,1 10,7
Samhällskunskap Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
11,8 6,9 19,6 10,0 23,0 24,2
Brist på lärare i matematik, fysik och kemi är störst även här. Intressant är att konstatera att undervisningen i ämnena historia och samhällskunskap till 10 % ombesörjs av lärare, som tillhör här nämnda kategori. I kapitel 5 skall denna omständighet belysas genom en undersökning av sammansättningen av denna grupp.
Diagram I: 8 Undervisning i läroämnen fördelad på lärare efter dessas utbildning i undervisningsämnet. Hela riket. Gymnasiestadiet. 3.730 v t r
°/o K r i s t e n d o m s k u n s k a p 40-
8.634 vtr.
Engelska
84,7
30-E
20-^
03 Latin
3.454,5 vtr
Tyska
6.20l.5vtr
Franska
7.913 v t r
0,3 1.737.5 v t r
Högre lä rar in seminar! um Vidareut jilda folkskollä rare
Historia
il JZ c> 31 •+a> J3 CD t
en 31 •*v J3 —
C" 3> 0) J3 CM
en 31
o o
•2 JQ to
Akadem isk examen eller fil. stud.
uu l
••o
c
"5
SL
JC
u
>
•<=3
Cf>
B
>
to
jfl
a t-
o> 0» J3
c»
31 ••0»
a»
O
3)
O
JO
K»
Akadem sk examen eller fil. stud.
ii 15 '•o TJ O
en£
a -o
X v")
>
Diagram
I: 8 (forts.)
Undervisning
i läroämnen
ning i undervisningsämnet. °/o Historia med samhällkunskop
fördelad på lärare efter dessas utbild-
Hela riket.
Gymnasiestadiet.
6.341 vtr
Matematik
10.477,5 vtc
325,5 vtr
Biologi
4.170 vtr.
3.197,5 vtr
Fysik
7.004,5 vfr
40-T
104 Samhällskunskap 40-^
30-
20-
0-iM Geografi
Filosofi 40^
1.253,5 vtr
204 I0-E
3>
ja ca
ja —
C" 31
en 31
J3
c» JO to
Q»
CM
Akademisk examen eller fil. stud.
o o o
"5
B "5 o £ *° •o E 1°~ > so 1 x 3> > £ .
Mo
JC
JC
a g^
i
etyg
JT O)
l
en
c
•o
etyg
JC er»
-e»
rarin um bilda rare
c
il
ja o
ja —
o»
3» •4-
a»
ja
OJ
o
a» c
15 ja
IO
•o o 3= vo
u.
Akadem sk examen eller fil. stud.
a « " -S JC
«
58 D. Det gymnasiala stadiet Materialet omfattar här såväl allmänna gymnasier som fackgymnasier samt dessutom även folkskoleseminarier. Utöver de ämnen som finns på högstadiet och i realskoleorganisationen behandlas här endast latin, grekiska och filosofi. Av diagram 1:8 (s. 56) framgår klart, att akademiskt utbildade lärare med 2 betygsenheter dominerar på gymnasiet. — Av tekniska skäl har ring I 4 förts till realskoleorganisationen, men detta förhållande kan knappast påverka helhetsbilden. De ämnen, som kräver en särskild kommentar, är kristendomskunskap, filosofi, latin och grekiska samt samhällskunskap. Av tabellbilagan (s. 125) framgår, att lärare med teologie kandidat-examen bestrider största delen av undervisningen i kristendomskunskap och i filosofi. Sålunda faller icke mindre än 82,6 % av hela undervisningen i kristendomskunskap på gymnasiet på lärare med teologie kandidat-examen. I ämnet filosofi är motsvarande andel 61,1 %. Hur stor del av dessa lärare med teologie kandidat-examen som har fullständig behörighet att undervisa i filosofi, kan däremot ej bestämmas med hjälp av detta material. I denna utredning har, som ovan (s. 45) nämnts, teologie kandidat-examen värderats såsom 3 betyg i kristendomskunskap och filosofi. Inom gymnasieorganisationen med därtill knutna högstadier skötte lärare med teologie kandidatexamen och motsvarande eller med högre utbildning 88 % av hela undervisningen. Av resten föll 9,2 % av undervisningen på lärare som antingen saknade betyg i sin filosofie magister-examen eller tillhörde gruppen »övriga». Resten utgjordes av folkskollärare och lärare med examen från högre lärarinneseminarium. Filosofie magistrar med lägst 3 betyg bestred endast 11,4 % av hela undervisningen i filosofi. På grund av kodningsförfarandet kan det ej redovisas hur många av lärarna utan betyg i filosofi, som faktiskt har betyg i det ena av de två examensämnen, som kan svara mot läroämnet filosofi. Gruppen »övriga» svarade för 3,8 % av undervisningen i detta ämne. Som framgår av diagram I: 8 (s. 56) är behörighetssituationen i ämnena latin och grekiska gynnsam. Vad beträffar ämnet grekiska kan konstateras, att 10,3 % av undervisningen visserligen sköttes av gruppen »övriga». Den övervägande delen av denna grupp bestod dock av lärare med teologie kanTablå I: 26. I filosofi på det gymnasiala stadiet undervisande lärare TK 61,1 % FM, FK eller fil. stud. med minst 2 betyg 21,6% FM, FK eller fil. stud. med minst 1 betyg 3,2% FM, FK eller fil. stud. utan betyg 10,0 % Betygspoäng okänd 0,3 % Övriga 3,8 %
59 Tablå
I: 27. Folkskollärares undervisning på det gymnasiala stadiet i procent av hela undervisningen i ämnet
Ämne
Modersmålet Engelska Tyska Franska Historia Historia med samhällslära Samhällskunskap Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
VidareutIcke vidarebildade utbildade folkskollärare folkskollärare 0,2 0,0 0,2 0,1 0,2 1,6 0,5 1,1 1,9
0,2 0,4 0,0 0,0 0,2 0,1 10,4 0,4 0,6 0,1 0,4 0,5
didat-examen. 6,5 % av undervisningen bestreds av lärare utan betyg i ämnet. Då de absoluta talen är små kan emellertid ett sådan procenttal ej tillmätas någon större betydelse. Vederbörande lärare kan på andra sätt ha dokumenterat sin kompetens. Tillfälligheter, som beror på redovisningsmetoden kan också spela in. Vikarier med ofullständig utbildning kan sålunda svara för denna del. Ämnet latin förekommer även i ring I 4 , som här räknats till realskoleorganisationen. I denna årskurs bestreds 6,2 % av undervisningen av lärare utan akademiskt betyg i ämnet. Här gäller som i fråga om grekiska att de absoluta värdena är små och att tillfälligheter kan ha spelat in. 12,5 % av undervisningen i ring I4 föll på gruppen »övriga». Här rör det sig mest om lärare med teologie kandidat-examen. Den del av undervisningsvolymen som faller på folkskolläraren, är i gymnasierna relativt ringa, vilket kan utläsas av tablå I: 27. Endast i ämnet samhällskunskap är andelen av påtaglig storlek. Här är dock det absoluta talet litet, då ämnet endast förekom vid försöksgymnasier. Gruppen lärare med examen från högre lärarinneseminarium är av underordnad betydelse och svarar endast för några tiondels procent av undervisningen utom i tyska, där andelen utgör 1 %. Lejonparten av undervisningen ombesörjes av lärare med akademisk utbildning som här redovisas i tablå 1: 28. Härav framgår, att endast i ämnena matematik och samhällskunskap lärare med bara 1 betyg sköter någon större del av undervisningen. Sistnämnda ämne har därjämte den lägsta andelen av akademiskt utbildade lärare men det rör sig bara om en total undervisning på sammanlagt 326 veckotimmar i försöksgymnasium. En fortsatt redovisning för 1963 och senare år är önskvärd.
60 Tablå I: 28. Undervisning, skött av lärare med akademisk examen (FK, FM, samt av fil. stud. i procent av undervisningen i vart ämne
FL,
FD)
Betyg Ämne
Summa
Modersmålet Engelska Tyska Franska Historia Historia med sam hällslära Samhällskunskap... Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
3—4
FL, FD
6,9 3,7 3,5 4,4 8,3
0,3 0,8 1,1 2,0 0,2
44,6 44,1 50,5 43,0 29,3
31,4 34,9 29,8 37,8 36,9
12,2 11,0 5,8 9,1 14,8
95,4 94,5 90,7 96,3 89,5
6,5 35,1 4,4 3,6 4,6 4,8 6,5
1,9 4,3 1,0 4,5 0,3 0,3 1,6
25,9 7,1 46,1 62,3 37,5 58,3 46,3
41,0 3,7 19,9 4,6 22,4 4,6 15,0
15,5 1,2 21,5 6,0 30,6 14,0 12,3
90,8 51,4 92,9 81,0 95,4 82,0 81,7
Anmärkningsvärd är den ringa andelen av den totala undervisningen, som lektorskompetenta sköter. Särskilt låg är denna i ämnena matematik och fysik. I ämnet matematik handhas endast 11 % av undervisningen av behöriga lärare med lägst 3 betyg. I tabellbilagan (I: 20 s. 125) visas hur stor del av undervisningen som faller på filosofie studerande med 2 betyg. För fullständighetens skull anförs här deras andel i undervisningen. Härav framgår, att den undervisning som på gymnasiet bestrids av filosofie studerande är av underordnad betydelse.
Tablå I: 29. Filosofie kandidaters och filosofie studerandes undervisning på det gymnasiala stadiet i procent av den totala undervisningen i vart ämne
Modersmålet Engelska Tyska Franska Historia Historia med samhällslära Samhällskunskap Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
3 och mer
0,6 0,6 0,2 0,3
2,1 1,2 2,4 1,3 3,0 1,4 0,6 1,6 1,3 0,5 1,6 1,6
0,8 0,8 1,1 0,8 0,3 0,7
—
0,2 0,6
—
0,5
— —
0,3
— 1,0
—
0,5 0,3 1,8
01 Tablå
I: 30. »övriga»
lärares undervisning på det gymnasiala totala undervisningen i vart ämne
Modersmålet Engelska Tyska Franska Historia Historia med samhällslära
3,2 3,9 7,1 3,0 10,1 8,1
Samhällskunskap Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi
stadiet
i procent
av den 38,2 5,0 15,1 2,3 15,3 14,7
Ämnet samhällskunskap intar en särställning. I ämnena matematik, fysik och kemi, där lärarbristen är stor, är det sannolikt fråga om ingenjörer som undervisar. I språk torde det i många fall röra sig om lärare med utländsk examen.
KAPITEL 5 L ä r a r e p å g r u n d s k o l a n s h ö g s t a d i u m och v i d icke o b l i g a t o r i s k a skolor. U n d e r v i s n i n g e n s fördelning p å b e h ö r i g a och icke b e h ö r i g a l ä r a r e enligt olika n o r m e r
A. Alla ämnen i hela riket I kapitel 4 har redogjorts för vilken utbildning som lärarna på grundskolans högstadium och vid icke obligatoriska skolor har. Här skall dessa lärares utbildning delas upp i sådan som kan anses ge behörighet till undervisning på stadiet i fråga, dels enligt en mildare bedömning, dels enligt en strängare. För grundskolans högstadium samt för realskoleorganisationen har som lägsta behörighetsnorm valts 1 akademiskt betyg i undervisningsämnet. Därvid har ingen skillnad gjorts mellan filosofie magistrar, filosofie kandidater eller filosofie studerande. Som likvärdigt med detta har räknats den behörighet till tjänst i A 19 som folkskollärare förvärvar samt examen från högre lärarinneseminariet. Som nämnts kan beträffande dessa lärare ingenting sägas om deras utbildning i det enskilda ämnet. Sannolikt kommer därför att bland de behöriga räknas åtskilliga som faktiskt inte har någon utbildning alls i det ämne som uppgiften avser. Som högre behörighetsnorm för grundskolans högstadium och realskoleorganisationen har 2 akademiska betyg valts. Detta är det normala behörighetskravet för adjunkter vid ifrågavarande skolformer. För det gymnasiala stadiet har som lägsta behörighetsnorm valts 2 akademiska betyg, då detta utom i dubbelämnena och i kristendomskunskap är det gängse behörighetskravet för adjunkter på stadiet. Som högre behörighetsnorm har 3 akademiska betyg valts. Teologie kandidatexamen har räknats som 3 betyg i kristendomskunskap och som lika mycket i filosofi. Diagram 1: 9 avser behörighetssituationen i hela riket på renodlade högstadier enligt högre norm och enligt lägre. Vad de renodlade högstadierna beträffar framgår det klart att skillnaden i antal mellan lärare med lägre och högre behörighet är minst i språken och störst i matematik, fysik och kemi. Icke behöriga lärare enligt den lägre normen svarar för mellan V3 och 2/s av undervisningen. De flesta icke behöriga undervisar i samhällslära, kristendomskunskap och matematiskt-naturvetenskapliga ämnen. Ett visst samband mellan ovan nämnda skillnad i fråga om de två behörighetsnormerna och andelen icke behöriga kan obser-
63 Diagram I: 9—11 Behörigheten i olika ämnen. Hela riket. H=Behörighetsgrad i olika ämnen inom renodlade högstadier (diagram 1=9 och I*-I2-I : 34) R=Behörighetsgrad i olika ämnen inom realskoleorgonisotionen (diagram 100 och I : 3 5 - I : 5 9 ) G=Behörighetsgrad i olika ämnen po gymnasiestadiet (diagram I-Il och 1:60-1:84)
H Minst t r e betyg i f i l . mag. examen j Minst tvS akademiska
betyg
Uj Minst ett akademiskt betyg, examen från högre lärarinneseminarium Hilllig utbildning för behörighet till tjänst i A19
eller folkskollärarexamen
jämte
vederbör-
I Övriga
I
0 Hela riket
Diagram I : 9 H
4442,5 12553,0
Hela
10240,5 8954,0
1021,0 4869,5
j=2 749,0 4262,5 5265,0
m
ni ni
12521,0 5792,0 6991,5 4708,5
riket
Diagram 1=10 R
D-
10201,0 25006,5
Hela
24669,5 25460,5 6154,5 4647,5 13126,5
1681,0 11677,5
26854,5 12614,0 13300,0 II 076,5
riket
Diagram 1:11 G
3728,0 9386,5 3454,5
I I4l,0
8634,0 6166,5 7913,0 1737,5 6341,0 325,5 3198,0 Totala antalet veckotimmar
Kristen- Moders- Latin doms- målet kunskap (svenska)
Grekiska Engelska Tyska
1253,5 10477,5 4174,0 7005,0
Franska Historia' Historia Samhälls-Geografi Filosofi Matemed kunskap matik samhällskunskap
Biologi Fysik
5471,0 Kemi
64 veras. Detta betyder, att det i ämnen med stor lärarbrist undervisar många lärare med lägre behörighet. Detta är naturligt. Man har ansträngt sig att råda bot på lärarbristen i bristämnena genom att öka antalet vidareutbildningskurser för folkskollärare i dessa ämnen och samtidigt har lärare med den högre behörigheten snabbt flyttat över till andra skolformer eller i varje fall ej nyrekryterats i nämnvärd grad. Går man till realskoleorganisationen med tillhörande högstadier blir bilden ljusare. Detta framgår av diagram I: 10. Av diagrammen framgår, att skillnaden i antal mellan lärare med högre och med lägre behörighet är betydligt mindre än på de renodlade högstadierna. Samtidigt är andelen icke behöriga mindre än på högstadierna. Största skillnaden mellan de två behörighetsgraderna utvisar matematiken, de naturvetenskapliga ämnena samt kristendomskunskap. Största andelen icke behöriga lärare har matematik, fysik och kemi, där dessa har inemot 50 % av hela undervisningsvolymen. En särställning intager ämnet samhällskunskap med en brist på 70 %. Här rör det sig om de högstadier som finns inom realskoleorganisationen. Som framgår av tabell I: 19 bestrids undervisningen i ämnet samhällskunskap till 77 % av lärare med akademisk examen men av dessa saknar inemot 2/a betyg i ämnet. Det rör sig här sannolikt om lärare i ämnet historia som i och med högstadiernas tillkomst fått åtaga sig undervisning i samhällskunskap. I fråga om gymnasieorganisationen skall först konstateras, att andelen icke behöriga är störst i samhällskunskap. Men här rör det sig om sammanlagt 326 veckotimmar på försöksgymnasier. Sannolikt beror detta även här på att lärare i historia undervisar i samhällskunskap utan att ha utbildning i ämnet (35 % av hela undervisningen bestreds av lärare med fil. mag.examen men utan betyg i ämnet samhällskunskap). För övriga ämnen gäller, att andelen icke behöriga är störst i matematik, fysik och kemi. I dessa ämnen utgjorde andelen icke behöriga 27 %, 23,2 % och 26,4 %. I dessa ämnen var också skillnaden i antal störst mellan lärare med den högre och med den lägre behörighetsgraden, nämligen 62,4 % för matematik, 58,6 % för fysik och 48,1 % för kemi. Detta innebär, att andelen behöriga enligt den högre behörighetsnormen blir: i matematik 10,6 % i fysik 18,2 % i kemi 25,5 % Efter dessa tre ämnen följer tyska, i vilket 34,5 % av undervisningen bestrids av lärare med den högre behörigheten. (I detta sammanhang bortses från ämnet samhällskunskap.) B. Alla ämnen i de olika länen De i det föregående anförda diagrammen ger en bild av behörighetssituationen läsåret 196J/62 i hela riket. I tabellerna I: 21—1: 26 i tabellbilagan redo-
65 Tablå
I: 31 Antal
undervisningstimmar på
totalt län
inom
de olika skolformerna
fördelade
Län
Renodlade högstadier
Realskoleorganisationen
Gymnasieorganisationen
Stockholms stad » län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län. . . . Älvsborgs län Skaraborgs län \ ärmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län "Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län
14 903,0 8 017,5 1 802,5 406,0 2 835,5 1 698,0 1 986,5 907,5 1 444,0 5 493,0 310,0 8 368,0 1 103,5 3 354,0 2 151,5 261,5 7160,0 540,5 2 593,5 4 140,5 2 863,0 4 804,5 5 251,5
21 604,5 10 144,0 4 522,0 6 441,0 8 491,5 7 910,0 3 851,0 7 187,0 1 615,0 4 440,0 6 055,0 15 586,0 3 022,5 15 046,0 8 912,5 5 095,0 7 522,0 7 225,0 4 450,0 7 822,0 6 667,5 6 524,5 3 623,0 6 218,0 7 047,0
13 090,5 4 809,0 2 854,0 2 329,0 3 989,5 2 652,5 1 710,5 2311,5 352,5 1 376,0 1 858,5 7 838,0 687,0 6 197,0 3 099,5 2 141,0 2 684,5 2 720,0 2 346,0 2 592,5 2 746,5 3 170,0 1 008,0 2 556,5 3 286,5
Summa
82 395,5
187 022,0
80 406,5
visas behörighetsgraden enligt de uppställda normerna i varje län och ämne. Uppgifterna i dessa tabeller har även redovisats i diagramform. Diagrammen I: 12—I: 34 avser renodlade högstadier, diagrammen I: 35— 1:59 realskoleorganisationen och diagrammen 1:60- -1: 84 gymnasieorganisationen. En regional undersökning av behörighetssituationen måste ses mot bakgrunden av de olika skolformernas omfattning i olika län. För gymnasier kan en jämförelse göras utan att man fäster större avseende vid skolformens omfattning inom länet. För realskoleorganisationen är det däremot nödvändigt att ta hänsyn till dess omfattning i jämförelse med de renodlade högstadiernas omfattning. I ett län kan högstadiet ha byggts ut relativt litet och i ett annat län mera, varvid realskoleorganisationen i motsvarande mån inskränkts. Uppgifterna i tabellerna 1:21—1:26 i tabellbilagan och de här återgivna diagrammen kan alltså visa skillnader som helt beror på slumpen. För att komplettera dessa diagram och tabeller ges därför här (i tablå I: 31) en redovisning av antalet undervisningstimmar totalt i varje län uppdelat på skolform. Av denna sammanställning framgår, att de renodlade högstadierna i vissa län (Hallands, Södermanlands, Kalmar, Örebro och Kopparbergs län) är så 3—412667
66 Diagram I: 12
J: 84 Behörigheten i olika ämnen. Stockholms stad och samtliga
Diagram I ' 12 H
% Stockholms stad 100
817,0 2298.0
1832,5
Stockholms
län
441,0
1188,5
Uppsala
107,0
1720,0
247,0
897,0
164,5 770,5
946,5 2219,5
967,5
1276,0
740,5
Diagram 1:13 H
1010,0
903,0
116,0 464,0
112,0 389,5
523,0
1173,0
551,5 692,0
län
279,0
län.
452,0
Diagram I - l 4 H
243,5
Södermanlands
239,0
10,0
82,0
62,5
65,5
133,0 245,5
118,0 142,5 75,0
län
Diagram 1=15 H
100-
50-
I 0-"
20,0
55,0
57,0
47,0
Kristen- Moders- Engelska Tyska doms- målet kunskap (svenska)
28,0 Totala antalet Franska
Historia
22,0 veckotimmar
24,0
61,0
Historia Samhälls- Geografr Matemed kunskap matik samhällskunskap
25,0
Biologi
35,0
Fysik
32,0
Kemi
67 % Östergötlands mo-—
län
D i a g r a m 1=16
H
50-
140,0
396,0
325,0
367,0
52,0
146,0
32,0
150,0
179,0
432,0
224,5
Jönköpings län
90,0
265,0
181,0
Kronobergs
län
102,5
Kalmar
298,0
229,5
220,0
172,0
Diagram 1:17 H
203,0
10,0
106,0
104,0
287,0
124,5
146,0
89,5
Diagram 1:13 H
201,0
31,0
141,5
105,0
119,0
313,0
144,0
län
172,5
129,5
T H a g r a m 1:19
100-
50-
50,0
148,0
104,5
107,0
15,0
64,0
45,0
137,0
64,0
Historia Samhälls- Geografi Matemed kunskap matik samhällskunskap
Biologi
Totala a n t a l e t Kristen- Moders- Engelska domsmålet kunskap (svenska)
Tyska
Franska
Historia
51,0
76,0
46,0
veckotimmar Fysik
Kemi
H
68 %
Kristianstads
Diagram I:?0
län
H
91,0
232,0
Malmöhus
190,0
167,0
11,0
84,0
18,0
71,0
94,0
224/)
92,0
län
121,5
48,5
Diagram 1:21 H
100-
50-
'"178,0
"826,5
Hallands
"707)3
633,5
"57,0
291,0
97,5
25Ö7
329^0
84ÖÖ
387^5
län
459^0
336^0
Diagram 1:22 H
50-
8,0
42,0
Göteborgs
4220 '
42,0
och
12770 Bohus
1036,5
9,0
56,0
759,5
Kristen- Moders- Engelska Tyska doms- målet kunskap (svenska)
12,0
15,0
34,0
14,5
35,0
Diagram 1=23 H
län
105,0 492,0 47,5 535,0 535,0 Totala antalet veckotimmar Franska
42,5
Historia
1345,0
640,5
Historia Samhälls- Geografi Matemed kunskap matik samhällskunskap
Biologi
673,5 Fysik
499,5 Kemi
% Älvsborgs 100
län
—
n
50-
61,5
180,0
Skaraborgs
100-
150,5
122,0
17,0
54,0
14,0
67,0
56,0
161,0
81,0
län
86,0
53,5
.0K nD.i a g r a m r1:25
„H
50-
I 180,0
506,0
427,5
373,0
20,0
210,0
21,0
169,5
222,0
497,0
J
237,0
Värmlands län
128,0
333,0
292,0
294,5
i
196,5
n. T ,c u Diagram 1:26 H
210,0
8,0
124,0
21,0
97,0
149,0
328,0
138,0
Örebro län
203,0
118,5
Diagram 1*27
100-
,. 50-
13,0
39,0
31,5
32,0
4,0
16,0
(4,0
40,0
19,0
Historia Samhälls- 6eografi Matek uns k Qp med matik samhälls-
Biologi
Totala antalet Kristen- Moders- Engelska Tyska doms- målet kunskap (svenska)
Franska
Historia
15,0
22,0
16,0
veckotimmar
kunskap
Fysik
Kemi
H
70 Diagram 1=28 H
% Västmanlands lån 100
D 11,0 391
1091,5
860,5
701,0
96,0
417,0
41,0
404,0
455,0
1116,0
522,5
Kopparbergs län
27,0
89,0
Gävleborgs
140,0
42,0
15,0
28,0
6,0
30,0
92,0
40,0
636,0
315,0
261,0
31,0
148,0
176,0
169,0
380,0
188,0
45,0
489,0
228,0
426,0
59,0
254,0
4.0 Tyska
Franska
Historia
243,0
262,0
615,0
319,0
357,5
Samhälls- Geografi Mate-
Biologi
Fysik
med kunskap samhällskunskap
mat.k
H
262,0
veckotimmar
Historia
H
140,5
D i a g r a m 1=31
län
Kristen- Moders- Engelska målet (svenska)
39,0
Diagram 1:30
Totala a n t a l e t domskunskap
34,0
län
Västernörrlands
455,5
Diagram 1=29 H
53,5
417,0
609,0
Kemi
71 % 100
Dämtlands
län
D i a g r a m 1=32 H
50-
173,0
100-
454,0
398,0
Västerbottens
292,0
7,0
163,0
32,0
114,0
201,0
443,0
185,0
län
253,5
147,5
Diagram 1=33 H
50-
257,0
100-
681,0
Norrbottens
610,0
511,0
54,0
298,0
32,0
211,0
302,5
775,0
330,0
län
415,0
328,0
Diagram 1:34 H
50-
did 291,5
821,5
Stockholms
1239,0
2855,0
654,0
581,0
56,0
41,0
265,0
351,0
763,0
379,0
stad
427,5
290;
Diagram 1=35 R
2739,5
2876,0
1059,0 831,0 1048,0 232,0 1283,5 Totala a n t a l e t veckotimmar
Kristen- Moders- Engelska doms- målet kunskap (svenska)
Tyska
Franska
Historia
2982,0
1529,0
1596,5
1227,5
Historia Samhälls- Geografi Matemed kunskap matik samhälls-
Biologi
Fysik
Kemi
kunskap
72 % Stockholms 100-
Diagram 1 3 6 R
lön
r 543.0
1379,5
Uppsala
1332,5
1311,0
384,0
173,0
807,5
108,0
596,5
1498,5
LJi 611,5
län
600,0
Diagram 1 3 7 R
50-
220,5
563,0
586,5
Södermanlands
658,0
133,0
98,5
264,0
48,0
273,5
638,0
312,0
län
375,0
319,0
Diagram 1:38 R
n 329.0
900,0
857,0
Östergötlands
897,0
240,0
176,5
475,0
28,0
401,0
924,5
439,5
län
418,0
335,5
Diagram 1=39 R
5 0 - r~
436,0
r-
1133,5
1176,0
1150,0
Kristen- Moders- Engelska Tyska doms- målet kunskap (svenska)
248,0 274,0 525,0 77,0 545,5 Totala antalet veckotimmar
1206,0
557,0
642,0
Franska Historia Historia Samhälls- Geografi Matemed kunskap matik samhällskunskap
Biologi
Fysik
506,5 Kemi
73 °/° Jönköpings län
Diagram 1=40 R
50-
470,5
1109,5
1070,5
Kronobergs
län
210,0
538,0
Kalmar
län
369,0
1029,5
493,0
1072,0
207,0
131,5
656,5
76,5
497,0
I 141,0
506,5
527,0
429,5
Diagram 1:41 R
505,0
108,0
86,5
292,0
66,5
243,0
552,0
268,5
261,5
218,0
Diagram 1:42 R
982,0
948,0
190,0
157,5
575,0
49,0
468,0
1080,5
478,0
Gotlands län
460,0
390,5
Diagram 1:43 R
50-
92,0
251,0
239,0
176,0
Kristen- Moders- Engelska Tyska doms- målet kunskap (svenska)
44,0 66,0 99,0 19,0 112,0 Totala antalet veckotimmar
227,0
124,5
Franska Historia Historia Samhälls- Geografi Matemed kunskap matik samhällskunskap
Biologi
90,5 Fysik
75,0 Kemi
74 %
Blekinge
Diogram 1^44 R
lön
50-
266,0
610,0 641,0 574,0
Kristianstads
304,0 100
786,0
117,0
25,5 425,0
8,0 266,0
672,0
322,5
län
789,0
383,0
225,0
Diagram 1:45 R
858,0
161,0 196,0 398,0
40,5 368,0
909,5
422,5
Malmöhus län
455,5
362,0
Diagram 1:46 R
50-
796,5
2108,0
2063,5
2192,5
526,0
355,0
1127,0
118,0
998,5
2090,5
1073,5
Hallands län
1100,0
978,0
Diagram 1=47 R
50-
174,0
390,5
413,0
432,0
Kristen- Moders- Engelska domsmålet kunskap (svenska)
Tyska
85,0 26,0 264,0 15,0 185,0 Totala a n t a l e t veckotimmar Franska
Historia
441,5
Historia Samhälls- Geografi Matemed kunskap matik samhällskunskap
223,0 Biologi
210,5 Fysik
163,0 Kemi
75 % Göteborgs och Bohus län
Diagram 1=48 R
100-^
50-
800,0
1906,5
Älvsborgs
493,0
1936,5 2136,5
1150,0
Skaraborgs
län
684,0
249,5
1147,0
93,0 928,5 2147,5
1027,5
län
1163,0
281,0
599,0
636,5
980,0
1010,0
928,0
Diagram 1:49 R
1214,0
252,5
155,0 726,5
64,0 613,0 1316,5
590,5
631,0 528,5 Diagram 1:50 R
672,0
158,0 115,5 359,5
77,5 311,0 733,5
344,0
Värmlands län
441,0
1089,5
395,5 317,0 Diagram I»5I R
1006,0
245,0
217,5
486,0
1078,0
509,0
Historia Samhälls- Geografi Matemed kunskap matik samhällskunskap
Biologi
Totala antalet Kristen- Moders- Engelska Tyska domsmålet kunskap (svenska)
Franska
Historia
81,0
465,5
527,5
449,5
veckotimmar Fysik
Kemi
76 % Örebro
län
Diagram 1=52 R
50-
385,5
100-
985,5
Västmanlands
1057,5
196,0
264,0
402,5
48,0
432,0
1034,5
444,5
län
534,0
456,0
Diagram 1:53 R
50-
240,0
100-
507,0
560,0
582,0
152,0
187,0
229,0
M
74,0
290,0
653,0
288,5
Kopparbergs län
329,0
348,5
Diagram 1:54 R
50-
410,0
1041,0
1048,0
1081,0
90,5
703,0
42,0
505,0
1124,0
523,5
Gävleborgs län
335,0
939,0
886,5
551,0
458,0
Diagram 1:55 R
923,0
Kristen- Moders- Engelska Tyska doms- målet kunskap (svenska)
184,0 197,0 430,0 43,0 416,0 Totala antalet veckotimmar
983,0
448,5
490,5
377,0
Franska Historia Historia Samhälls- Geografi Matemed kunskap matik samhällskunskap
Biologi
Fysik-
Kemi
77 %
Västernorrlands
län
Diagram 1=56 R
r r
50-
414,0
902,0
Jämtlands
185,0
467,0
871,0 838,0
195,0 127,0 478,5
82,0 407,0
920,5
450,0
län
364,5
Diagram 1:57 R
493,0
Västerbottens
445,0
522,0
97,0 140,5 202,0
38,0 225,0
532,5
215,0 265,5
län
240,5
Diagram 1:58 R
50-
365,5
828,0
849,0
847,0
153,0 181,0 469,0
52,0 4l4,0
922,5
408,0
Norrbottens län
385,5
338,5
Diagram 1:59 R
50-
401,5
960,5
861,0 932,0
Kristen- Moders- Engelska Tyska doms- målet kunskap (svenska)
L
181,0 126,0 537,5 101,0 433,0 Totala antalet veckotimmar
1046,0
497,0
504,5
44l,0
Franska Historia Historia Samhälls- Geografi Matemed kunskap matik samhällskunskap
Biologi
Fysik
Kemi
73 Diagram
% Stockholms stad 100
593,0
1520,0
Stockholms
519,0
161,0
1416,0
1125,0
1443,0
366,0
1018,5
28,0
449,5
227,5
1660,0
län
633,0
1107,0
I:60
824,0
Diagram 1=61
i 00
50-
255,0 Uppsala
124,0
585,0
213,0
402,0
524,0
178,0 343,0
14,0 168,0
63,0 561,5 258,0
337,5
296,0
365,0
338,5
Diagram I : 6 2
län
113,0
Södermanlands
125,0
71,0 470,0
106,0
47,0 334,0
256,0
217,0
14,0 268,5
41,0 357,5
län
42,0
145,0 252,0
194,!
Diagram 1:63
230,0
173,0
42,0
256,5
120,5
213,5
166,1
Franska Historia Historia Somhälls-Geografi Filosofi med kunskap samhällskunskap
Matematik
Biologi
Fysik
Kemi
217,0
64,0
Totola a n t a l e t Kristen- Moders- Latin d o m s - målet kunskop (svenska)
22,0 131,0
Grekiska Engelsko Tyska
168,0
5,0
104,5
veckotimmar
79 I Östergötlands
Diagram H54 6
län
I ?5?*r 170,5
438,0
Jönköpings
110,0
287,0
Kronobergs
88,5
207,0
Kalmar
161,0 36,0 416,5 318,5 401,0 71,0 280,0
22,5 158,5 56,0 535,0
län
228,0
395,0 301,0
Diagram 1:65 6
127,0 48,0 258,0
208,0
280,0
24,0 232,0
6,0
83,5 44,0 377,5
län
120,0 241,5 206,0 Diagram 1 * 6 S
68,0
12,0 188,5 97,0 155,0 47,0 121,5
2,0
92,0 22,0 245,0
län
! 14,5
116,0
134,5
Diagram 1:67 6
M
118,0
258,5
124,0
54,0
248,5
150,0 230,0
28,0 201,0
Totala antalet Kristen- Moders- Latin doms- nålet kunskop svenska)
Grekiska Engelska Tyska
107,5
41,0
291,0
119,0 189,5
151,5
Biologi Fysik
Kemi
veckotimmar
Franska Historia Historia Samhälls-Geografi Filosofi Matemed kunskap matik samhällskunskap
80 Gotlands län
19,0
38,0
Diagram 1-68
23,0
6,0
35,5
25,0
41,0
40,0
1,5
7,0
40,0
18,0
Blekinge län
28,5
20,
Diagram 1=69
:
M 56,0
153,0
70,0
24,0
132,0
102,0
126,0
21,0
115,0
1,0
47,0
23,0
193,0
62,5
Kristianstads län
J2I.5
221,0
Malmöhus
353,5
917,0
92,0
24,0
183,0
95,0
179,0
35,0
155,0
2,0
96,5
36,0
254,5
120,5
125,5
118]
Diagram 1:71
122,0
902,0
606,0
745,0
157,5
118,0
1015,5
Franska Historia Historia 5amhäl!s-Geografi Filosofi med kunskap samhällskunskap
Matematik
Totala a n t a l e t Kristen- Moders- Latin d o m s - målet kunskap (svenska)
L— 104,
Diagram 1 = 70
län
293,0
146,5
Grekisko Engelska Tyska
602,0
14,0
325,5
408,0
725,5
533,!
Biologi F y s i k
Kemi
veckotimmar
81 (° Hallands
län
Diagram 172
6 I—i J
21,0
79,0
[Göteborgs
256,5
711,0
22,0
63,0
och
304,0
Bohus
län
89,0
693,0
68,0
74,0
71,0
24,5
11,0
115,0
27,5
508,5
621,5
127,0
455,5
23,0
264,5
103,0
790,5
297,0
112,0
Skaraborgs
län
239,0
94,0
42,0
322,0
246,0
286,0
37,0 305,
401,0
118,5
55,0
421,5
148,5
259,0
221,0
Diagram 1:75
54,0
201,0
135,0
185,0
38,0
Totala a n t a l e t Kristen- Moders- Latin d o m s - rrålet kunskap (s/enska)
552,0
6 Diagram 1=74 G
395,0
104,0
65,5
D i a g r a m 1:73
Älvsborgs^ län
131,0
45,5
Grekiska Engelsko Tyska
179,0
90,5
94,5
39,0
241,5
178,5
112,0
veckotimmar
Franska Historia Historia Samhälls-Geografi Filosofi kunskop me(j samhällskunskap
Matematik
Biologi Fysik
Kemi
G
82 % 100
Värmlands
127,5
Örebro
111,0
313,0
län
150,0
36,0
324,0
169,0
295,0
111,0
171,0
10,0
102,5
34,0
327,0
län
318,0
255,0
191,5
142,1
Diagram 1:77
116,0
45,0
299,0
211,0
282,0
93,0
189,0
105,5
41,0
390,0
Västmanlands län
96,0
181,0
96,0
42,0
102,5
239,5
177,?
Diagram 1:78
242,0
186,0
237,0
71,0
164,0
72,0
34,0
343,0
Kopparbergs län
101,5
222,5
I84J
Diagram 1:79 .
50-
131,0
311,0
128,0
Kristen- Moders- Latin d o m s - målet kunskap (svenska)
30,0
270,0
196,0
Grekiska Engelska Tyska
234,0 18,0 Totala a n t a l e t
256,0 12,0 veckotimmar
128,5
33,0
Franska Historia Historia Samhälls-Geografi Filosofi med kunskap samhällskunskap
323,5 Matematik
126,0
226,5
Biologi Fysik
169; Kemi
83 » Gävleborgs län
122,0
121,0
36,0
Västernorrlands
län
138,0
309,5
D i a g r a m 1-80 G
404,5
Jämtlands
59,0
117,5
215,0
243,0
270,0
122,0
42,0
357,0
268,5
191,5
336,0
236,0
292,0
91,0
227,0
8,0
117,5
4l,0
447,5
180,5
275,5
228,0
Diagram 1:82 G
2,0
90,0
6,0
31,0 16,0 151,0 47,5 116,0
län
110,0
30,0
80,5
Diagram 1:83 G
324,0
171,0 237,0
57,0
Totola a n t a l e t Kristen- Moders- Latin d o m s - målet kunskap (svenska)
131,0
D i a g r a m 1:81 G
105,0 35,0 12,0 94,0 76,0 87,0
304,0
22,0
län
Västerbottens
150,5
30,0
296,0
Grekiska Engelsko Tyska
177,0
16,0
95,5
38,0 315,5
154,0 214,5 162,5
veckotimmar
Fransko Historia Historia Samhälls-Geografi Filosofi Motemed kunskap matik samhällskunskap
Biologi Fysik
Kemi
84 % Norrbottens 100
Diagrar
lön
50-
146,5
384,5
140,0
48,0
356,0
191,5
281,5
65,0
46,0
467,5
174,0
309,0
Franska Historia Historia Samhälls-Gsografi Filosofi med kunskap samhällskunskap
Matematik
Biologi
Fysik
Totola a n t a l e t Kristen- Moders- Latin d o m s - mälet kunskap (svenska)
Grekiska Engelska Tyska
242,0
43,5
146,5
veckotimmar
små att de ej i samma grad som i övriga län kan läggas till grund för regior nala jämförelser. Vad de renodlade högstadierna beträffar finner man av diagram och tabeller, att Stockholms stad har en sämre behörighetssituation än landet i genomsnitt. I Västmanlands län som har ett mycket starkt utbyggt högstadium är situationen något sämre än i riket i dess helhet. Uppsala län har en relativt god behörighetssituation och detta gäller även län som Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs län samt Malmöhus län. Situationen i Norrlandslänen avviker ej avsevärt från det normala i riket. Men härvid bör anmärkas, att jämförelsen avser läsåret 1961/62. I kapitel 2 av del II av denna utredning framträder för de nordligaste länen en sämre bild för läsåren 1962/63 och 1963/64. Detta sammanhänger med att högstadiet byggts ut mera. Beträffande realskoleorganisationen kan sägas, att behörighetsgraden i de olika länen liksom för riket i dess helhet allmänt ligger betydligt högre än på högstadierna. Vidare är att märka att exempelvis Stockholms stad som har en behörighetssituation på högstadiet som är sämre än riket i dess helhet däremot ligger bättre till när det gäller realskoleorganisationen. Gymnasieorganisationen uppvisar genomgående den högsta behörighetsgraden, i varje fall enligt den lägre normen. Frappanta är emellertid de mycket låga värdena i matematik för flera län. Under genomsnittet ligger bl. a. Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs län och Norrlandslänen. Samtliga diagram avseende länen ger även antalet undervisningstimmar i varje ämne. Det hopsamlade materialet möjliggör därigenom en bestämning av den genomsnittliga behörighetsgraden i samtliga ämnen eller i en viss
85 Tablå I: 32 Behöriga lärares del av undervisningen på renodlade högstadier enligt tre normer i olika län Högsta norm (2 betyg) Behörighetsgrad o/ /o
Antal län
60—65 55—60 50—55 45—50 40—45 35—40 30—35 25—30 20—25 15—20 10—15 5—10
1 Summa 26,4
1 2 1 2 7 2 2 1
Mellersta norm (1—2 betyg) Behörighetsgrad /o
70—75 65—70 60—65 55—60 50—55 45—50 40—45 35—40 30—35 25—30 20—25 15—20
1 1 3 5 3 2
42,6
hela riket
19 hela riket
Antal län 1 1
2 Lägsta norm (1 betyg) Behörighetsgrad /o
Antal län
75—80 70—75 65—70 60—65 55—60 50—55 45—50 40—45 35—40 30—35 25—30 20—25
2 4 5 1 2 1
50,6
hela riket
1 1
1 1 19
grupp av ämnen inom varje län eller inom vissa grupper av län. Denna bestämning kan göras enligt båda behörighetsnormerna. I detta syfte har tre olika behörighetsgrader konstruerats. För de renodlade högstadierna och realskoleorganisationen har som högsta behörighetsgrad valts två akademiska betyg i samtliga ämnen. En mellersta behörighetsgrad har skapats genom att räkna med två betyg i kristendomskunskap, modersmålet och de moderna språken samt ett betyg och motsvarande i övriga ämnen. Som lägsta behörighetsgrad har valts att för samtliga ämnen räkna med ett betyg och motsvarande. För gymnasiet har en motsvarande konstruktion gjorts men kravet på betyg har ökats med en enhet. Den lägsta behörighetsnormen är således två betyg i samtliga ämnen, den mellersta lägst tre betyg i kristendomskunskap, modersmålet och de moderna språken men två betyg i övriga ämnen och den högsta lägst tre betyg i samtliga ämnen. Vad först de renodlade högstadierna beträffar, visar det sig att av de 19 län som lagts till grund för undersökningen, situationen är bäst i Uppsala och Malmöhus län. Sämst är behörighetssituationen i Skaraborgs, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län. Stockholms stad och Västmanlands län ligger sämre till än riket i sin helhet. Hur skiftande behörigheten är framgår av tablå I : 32. Även inom realskoleorganisationen är spridningen stor i fråga om behörighetsgrad. Den är dock mindre än för renodlade högstadier. Högsta behörighetsgraden har även här Uppsala och Malmöhus län, följda av Kristianstads och Hallands län. Sämsta behörighetssituationen uppvisar Jämtlands och Norrbottens län. Anmärkningsvärt är att Stockholms stad har en rätt
86 Tablå I: 33 Behöriga lärares del av undervisningen inom realskoleorganisationen enligt tre normer i olika län Högsta norm (2 betyg) Behörighetsgrad
% 75—80 70—75 65—70 60—65 55—60 50—55 45—50 40—45 Summa: 54,8
Antal län 1 1 3 4 6 8 2
Mellersta norm (1—2 betyg) Behörighetsgrad /o
80—85 75—80 70—75 65—70 60—65 55—60 50—55 45—50
1 1 2 4 5 10 2
63,7
hela riket
Behörighetsgrad /o
Antal län
85—90 80—85 85—80 70—75 65—70 60—65 55—60 50—55
1 2 2 1 10 7 2
69,8
hela riket
25 hela riket
Antal län
Lägsta norm (1 betyg)
god behörighetssituation (60,6 %) enligt den högsta normen som sålunda ligger över riksmedeltalet ( 5 4 , 8 % ) . Tablå 1:33 belyser den regionala spridningen. I denna sammanställning ingår ej Södermanlands län, Hallands län, Örebro län och Kopparbergs län då högstadiet i dessa län var av liten omfattning läsåret 1961/62. Som synes är latituden mellan högsta och lägsta normen betydligt mindre än för renodlade högstadier. Betraktas grundskolans högstadium och realskoleorganisationen som en enhet erhålles för hela riket följande behörighetsgrader avseende samtliga ämnen. Högsta norm 46,1 % Mellersta norm 57,3 % Lägsta norm 63,8 % Dessa värden ligger samtliga under det som erhölls vid den av ecklesiastikdepartementet gjorda undersökningen hösten 1963 vilken ovan refererats (sid. 36). Denna gav en behörighetsgrad på 69,4 % för realskoleorganisationen och högstadiet tillsammantagna. Denna skillnad beror på att h ä r föreliggande undersökning avser behörigheten i det enskilda ämnet, under det att ecklesiastikdepartementets undersökning avsåg behörigheten inom en viss grupp av ämnen. Vad slutligen gymnasiet beträffar så är spridningen mellan länen avsevärt mindre än för de övriga skolformerna. För gymnasiet gäller att Malmöhus län, Kristianstads län, Uppsala län, Göteborgs och Bohus län samt Stockholms stad ligger bäst till. Beträffande länens placering i övrigt gäller att Stockholms län och Värmlands län ligger på köplats enligt den lägsta normen. Norrlandslänen kan ej sägas ha en sämre situation än flera mellansvenska län. Enligt den högsta normen har Norrbottens län ungefär samma
87 Tablå 1:34 Behöriga lärares del av undervisningen på gymnasiet enligt tre normer i olika län Högsta norm (3 betyg) Behörighetsgrad
°/lo
Antal län
50—55 45—50 40—45 35—40 30—35 25—30
1 4 3 8 6 3
Summa: 40,1
Mellersta norm (2—3 betyg) Behörighetsgrad /o
70—75 65—70 60—65 55—60 50—55
2 4 10 6 3
63,4
hela riket
25 hela riket
Antal län
Lägsta norm (2 betyg) Behörighetsgrad /o
Antal län
90—95 85—90 80—85 75—80 70—75
2 6 12 4 1
83,3
hela riket
behörighetgrad som Jönköpings län och Hallands län. Tablå I: 34 belyser den regionala spridningen. Dessa värden ligger samtliga under det värde (96,1 %) som erhölls genom ecklesiastikdepartementets undersökning hösten 1963, men även för denna skolform gäller att sistnämnda undersökning avsåg behörigheten inom vissa grupper av ämnen och ej behörigheten i det enskilda ämnet. Föreliggande undersökning visar klart att lärare i mycket stor omfattning bestrider undervisning i ämnen som de ej har tillräcklig utbildning i. Dessa ämnen kan dock vara sådana som ligger nära lärarens huvudämnen. Sålunda kan en lärare med betyg i matematik och kemi undervisa i fysik o. s. v.
C. De olika ämnena Det material som i diagramform lagts fram i kapitel 5 och i tabellerna 1:21-—26 (sid. 128) visar behörighetssituationen inom varje län i de olika ämnena. Det kan vid en regional jämförelse vara ändamålsenligt att jämföra behörighetssituationen i ett visst ämne i alla län. Tabellerna 1:21— I: 26 ger visserligen en sådan möjlighet men läsaren tvingas därvid att samtidigt läsa två tabeller. I syfte att ge en bättre överblick av behörighetssituationen har diagram 1:85—1:100 konstruerats. De behandlar varje ämne för sig och belyser behörighetsgraden enligt de för varje skolform valda normerna. Det undre schatterade fältet anger den andel av undervisningen som bestrids av lärare med den högre behörigheten och det övre schatterade fältet den andel som bestrids av lärare med den lägre behörigheten. I diagrammen har länens namn angetts med de vanliga länsbokstäverna. I ämnet kristendomskunskap i Hallands län (N) bör högstadiet ej ingå i en jämförelse då materialet är för litet. Detsamma gäller Kalmar län (H). En tänkt vågrät linje genom den övre kanten av det övre schatterade
Diagram I: 85—I: 100 Behörighetsgraden i olika ämnen inom renodlade högstadier, realskoleorganisalionen samt på gymnasiestadiet Länsvis fördelning. Diagram I:85
Kristen do mskunskop °/o
Renodiode
:
högstadier
i
I
i
i
n_J U LJ LJ LJ LJ i 1 LJ LJ A
B
C
D
E
F
G H
LJ L_i 1 1 LJ LLLL LJ LJ liLLI LJ LJ L_J L_ LJ LJ U
I
K L M N O
Realskoleorganisationen lOO—i
lin
I
f
i
A
B
C
Riket
1' i i
i I II
I 50-
P R S T U W X V Z A C B D
D
!
j
•.-:••;•>
1L i 1 > _J U L _ E
i
•.••••••-
JL ^JLJLJL
:
:
.
F
G
H
I
K L M N O P R S T U W X Y Z A C B D
Riket
F
G
H
I K L M N O P R S T U W X V Z A C B D
Riket
Gymnasiestadiet 100-11—I r - i
50-
A
B
C
D
E
D
Övriga
Ett akademiskt betyg, examen f r å n högre lärarinneseminarium eller j ä m t e vederbörlig utbildning f ö r behörighet t i l l t j ä n s t i A19 Minst två akademiska betyg eller Minst t r e betyg i f i l . mag. examen
folkskollärarexamen
n ä r d e t gäller g y m n a s i e s t a d i e t t v å akademiska
betyg
L„
89 Diagram 1-86
Modersmålet (svenska) °/o Renodlade lOO-i
högstadier
I 50-
nr
A
B
C
D
uF G H I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
E
Riket
Realskoleorganisationen 100—i
w.
I
1 ti M
A
LJ B C
U D
E
F
G
H
F
G
H
I1
É
50-
_J
uu
I
_
I K L M N O P R S T U W X Y Z A C B D
Riket
K
Riket
Gymnasiestadiet 100-,
50-
A
B
C
D
E
l
L
M
N
0 P
R
5 T
U
W
X
y
Z
A
C
B
D
90 Diagram I : 87
Engelska °/o Renodlade lOO-i
högstadier
I 50-
I L
I
o-J
A
B
C
D
E
F
i
ii
G H
I
JUuu 1
K L M N O
P R S T U W X V Z A C B D
Riket
Realskoleorganisationen 100-
E
i
I
I M1 I
I
m
I i
i
ill 50-
F
G
H
LI l
K
L
M
N
O
P
u R
S
T
U
W
X
y
Z
A
C
B
D
Riket
F
G
H
1 K
L
M
N
0 P
R
S
T
U
W
X
V
Z
A
C
B
D
Riket
0-1 A
B
C
D
E
Gymnosiestadiet 100-,
50-
0-1
A
B
C
D
E
91 Diagram I;88
Tyska °/o Renodlade 100
högstadier
I tm
nr
~
50-
I
-
• A
B
C
D
E
F
G
H
I
K
L
M
N
O
P
R
S
T
U
W
X
y
Z
A
C
B
D
Riket
Realskoleorganisationen 100-
E
:
nr u
I
z il
I
m
50-
A
B
C
D
E
F
G
H
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
I I
Riket
Gymnasiestadiet 100-,
50-
II
A B C D E
1\ F G H
ULiLJUULJ Riket
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
92 Diaaram I:89
Franska °/o
Renodlade
00-,
högstadier
T—
I-
-I
50- U
I
~
1 •
•i
i
\ i' :
i
• 1
:E
~l Ju UL B
IH
I
-.i
C
D
E
F
jnninnnHnr
—J
G
H
I
K
L
M
N
is i
I
I I
i i i
Li^J L « J £~_
O
h i1
~
i,;!-
0 — i fc~J
A
i PRT
P R S T U W X y Z A C B D
Riket
Reolskoleorganisationen 100-
n i
i I
50-
.
0- 1
.J A
B
C
D
E
F
G
H
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
A
B
C
D
E
F
G
H
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
93 Diagram I:90
Historia °/o Renodlade högstadier lOO-i
ni
I
50-
ill
JU
0-1 A B C D E F G H I K L M N__ O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
Realskoleorganisationen 100-
III
B
BE
m
50-
U
m GU
I
ii
LJ
tm
i 111
y
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Uu _J LJ L_
Riket
A B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
A B C D E F G H
Gymnasiestadiet loo-,
50-
94 Historia med samhällskunskap
Diagram 1=91
°/o Renodlade högstadier
I II
50-
TT I
.::
•
E
11 11. i L
0-1
A B C D E F G H I K L M N O
P R S T U W X y Z A C B D
Riket
Realskoleorganisationen
:
I
I
:
I
„
iiiöipi»
J0-
-II
11 PH '. IJF •
•
\E
'
"
'
.
•
.
.
t!
Q—J t—J L_J LJ LJ i_J LJ LJ l_J LJ LJ LJ LJ L_' i IMMMJ *•'•• ' »• •••" '
.
I
j
i ' '
•
r'
•
' Vn•!
.
'
* '
••
i r t ••!•• * *• • *
A B . C D E F G H I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
E. ...
Riket
Gymnasiestadiet 100-,
50-
A B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
95 Diagram 1=92
Samhällskunskap °/o Renodlade högstadier 100
50-
0-1
A B C D E F
GH
I
1 1
K L M N O
P R S T U W X y Z A C B D
Riket
Realskoleorganisationen 100-
nr
b
50-
I
ni
_
-I
I -
-"
!
LJULILJLJLJHLJLIILJ IUUUULIL
A B C D E F G H
I
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
A B C D E F G H l K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
Gymnasiestadiet
50-
96 Diagram I:93
Geografi °/o Renodlade högstadier lOO—i
50-
0-1
A B
u
CD
l_. E F
GH
I
K L M N O
P R S T U W X y Z A C B D Riket
Realskoleorganisationen
I
Riket
A B C D E F G H
1 K L M N
Q P R S T U W X y Z A C B D
Riket
97 Matematik
Diagram 194
°/o Renodlade högstadier 100-1
50-
A B C D E F
K L M N O
PR
S T U
i" Riket
Realskoleorganisationen lOO-i
50-
I
uu L, u u •
L_J
i_J A B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
Gymnasiestadiet
oo-,
50-
| BS8B
0-1
A B C D E F A—412667
G H I K L M N O P R S T U W X y Z
AC BD Riket
98 Diagram 195
Biologi % Renodlade 100-,
högstadier
50-
I
o-J A B C D
E
F
G H
I
K L M N O
u
P R S T
U W X y Z A C B D
Riket
Realskoleorganisationen IOO-H
Ii I
nr 50-
0- 1
A
LJUUL L) C
B
I
D
E
F
G
i
i
uu U
H
ra
i—j i—ÉJ
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
Gymnasiestadiet
n
100-
n
50-
A
B
C D
E F
G
H
1 K
L
M
N
0 P
R
S
T
U
W
X
y
Z AC BD Riket
99 Fysik °/o Renodlade 100
Diagram 196 högstadier
50-
0- 1
A B C D E F G H
I K L M N O
P R S T U W X y Z A C B D
Riket
Realskoleorganisationen 100-
i 50-
:
A B C D E F G H Gymnasiestadiet 100—i
i
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
nn "T
0J :
A B C D E F G H
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
100 Diagram 197
Kemi % Renodlade 100
I
50-
högstadier
'~"T
B
C D
E F
G H
I
K L M N O
P R S T U W X y Z A C B D
Riket
Realskoleorganisationen tOO—i
50-
ti
II I
i
r-l
0-1
A
B
IL.
-_ !~.J U C D E F G H
_
W
W uQ
u
I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D
Riket
1 Riket
Gymnasiestadiet 100—i
50-
0-1
A
B
C
D E
F
G H
K
L M N
0 P
R
S
T U W X y Z A C B D
101 Latin
Diagram I:98
% Gymnasiestadiet lOO—i r — I I — i r m r m
50-
A
B
C
D
E
F
G r l l K L M N O P R S T U W X V Z A C B D
Grekiska
Riket
Diagram 1:99
% Gymnasie stadiet 100
50-
A
B
C
D
E
F
G
H
I
K
L
M
N
O
P
R
S
T
U
W
X
y
Z
A
C
B
Filosofi
D
Riket
Diagram 1100
% Gymnasiestadiet 100-, i — i n
50-
0J A
B
C
D
E
F
G
H
I
K
L
M
N
O
P
R
S
T
U
W
X
y
Z
A
C
B
D
Riket
102 Tabell I: 35 Län med behörighetssituation som är bättre (-\-) och sämre (—) än rikels medeltal (endast vissa län medtas) Län Engelska A Stockholms s t a d . . B Stockholms l ä n . . . G Uppsala län F Jönköpings l ä n . . . M Malmöhus l ä n . . . . O Göteborgs län. . . . S Värmlands län . . . U Västmanlands län. \V Kopparbergs l ä n . BD Norrbottens l ä n . . Matematik A Stockholms s t a d . . B Stockholms l ä n . . . C Uppsala län F Jönköpings l ä n . . . M Malmöhus l ä n . . . . O Göteborgs l ä n . . . . s Värmlands län . . . u Västmanlands län, w Kopparbergs l ä n . BD Norrbottens l ä n . .
Högstadier
Realskolor
Gymnasier
_L
+
+ + — — + —
+ + + + — + — —
+ — + + — + +
—
+
4-
_i_
+ +
+
— j _
T
+ + —
i
±
_L
-f-
+ — +
+ •
± 4-
fältet i riksstapeln visar vilka län som har en behörighetssituation som är bättre eller sämre än riksmedeltalet. En jämförelse av diagrammen för matematik och engelska visar klart att behörighetsgraden i alla län är mycket bättre i engelska än i matematik. I matematik blir som nämnts behörighetgraden ännu mycket sämre om den högre normen tillämpas. Det bör understrykas att här redovisat material hänför sig till läsåret 1961/62 och att vissa förskjutningar sedan dess torde ha ägt r u m . Dessutom måste ännu en gång poängteras, att ämnena kristendomskunskap och filosofi ej på samma »enkla» sätt som andra ämnen k a n beskrivas siffermässigt. Vidare gör det förhållandet att högstadiet 1961/ 62 hade mycket olika omfattning i olika län att jämförelser länen emellan försvåras. (Totala antalet undervisningstimmar i varje län s. 65 och i respektive ämne diagram I: 13—1:84.) Som avslutning på detta kapitel skall ytterligare två redovisningar göras som avser hela riket. I diagram och tabeller anges följande grupper av lärare: 1. Fil. mag. 2. Examinerade från högre lärarinneseminarium 3. Vidareutbildade folkskollärare 4. Folkskollärare utan vidareutbildning 5. Fil. studerande m. fl.
103 Tabell I: 37. Olika lärarkategoriers andel i procent totala undervisningsvolymen i olika skolformer läsåret
av den 1961/62
Skolformer Lärarkategorier
Fil mag + pedagogisk utbild ning Fil mag Fil kand., pol mag Teol. kand Annan akademisk utb Utländsk examen Examen från högre lärarinnesem 8 Läroverksing 9 Folkskoll. med adj. kompetens 10 Folkskollärare med behörighet till A 19 11 Folkskollärare 12 Fil stud 13 övriga 14 Summa:
Renod- Realskolelade hög- organisa- Gymnasiet stadier tioner
10,4 15,2 4,1 1,1 0,9 0,8
31,4 23,2 5,9 3,5 2,0 1,4
60,9 20,3 2,3 5,9 3,2 1,8
0,9 1,9 5,1
6,7 1,4 1,1
0,3 0,5 0,7
21,2 29,2 4,1 5,1 100,0
5,7 7,4 4,7 5,6
0,5 0,3 2,1 1,2
100,0
100,0
6. Teol. kand. 7. övriga I den rapport som lämnas av statistiska centralbyrån (ännu ej publicerad) finns en sammanställning av antalet undervisningstimmar i varje ämne för varje lärarkategori. Det här utnyttjade materialet utgör, såsom inledningsvis nämnts, en specialbearbetning som de sakkunniga låtit göra av detta material. Centralbyråns redovisning skiljer sig därför i vissa hänseenden från de sakkunnigas. Stadieindelningen är sålunda annorlunda genom att de sakkunnigas redovisning upptar renodlade högstadier som en skolform under det att i centralbyråns redovisning högstadierna ingår i »mellersta stadiet». Då det kan vara av visst intresse att veta h u r stor andel av den totala undervisningen som hänför sig till skilda lärarkategorier och stadier skall här lämnas en sådan översikt. Uppdelningen i lärarkategorier är den som Centralbyrån tillämpar men indelningen i skolformer är densamma som tillämpats i denna undersökning.
KAPITEL 6 Sammanfattning
Föreliggande undersökning har två egentliga syften, nämligen att belysa dels rådande tillgång på lärare eller lärarsituationen ur kvantitativ synpunkt dels behörighetssituationen bland nu tjänstgörande lärare. Behörighetssituationen belyser den kvalitativa sidan i fråga om skolans försörjning med lärare och är mer relevant för bedömningen av lärarsituationen än de sedvanliga beräkningarna av lärarbristen. I det följande skall de viktigaste resultaten av undersökningen återges. 1. Under tioårsperioden 1953/5-1—1963/64 har skolväsendet expanderat mycket kraftigt. Detta framgår tydligt av tablå 1: 2 och 1: 4 samt diagram I: 1 i kapitel 1. Antalet heltidstjänster i läroämnen inom högre skolor med undantag för folkhögskolor, seminarier och andra s. k. udda skolformer kan uppskattas till mellan 7 500 och 8 500 för läsåret 1953/54. Läsåret 1963/64 var däremot motsvarande lärarbehov 16 200. Ökningen av antalet tjänster i läroämnen kan sålunda beräknas till mellan 7 700 och 8 700 under tioårsperioden. 2. I kapitel 2 ges en redovisning för lärarbristen. Lärarbristen i högre skolor har ökat under hela den observerade tidsperioden. År 1953 kan bristen uttryckt i heltidstjänster anges till 1 136 mot 3 900 läsåret 1963/64. Det senare värdet har erhållits efter beräkningar enligt de normer som anges i kapitel 2 i samband med redogörelsen för ecklesiastikdepartementets undersökning hösten 1963. Värdet 3 900 kan även beräknas på annat sätt. Sålunda utgjorde lärarbristen enligt 100 %-alternativet (Kungl. Maj :ts proposition 1964/68) 6 490 heltidstjänster. Då behovet av tjänster för vidareutbildade folkskollärare på högstadiet enligt klasslärarprognosen utgör 2 590, kan bristen på ämneslärare enligt 60 %-alternativet anges som differensen 6 490 — 2 590 = 3 900. 3. Enligt ecklesiastikdepartementets undersökning hösten 1963 utgör antalet heltidstjänster för vidareutbildade folkskollärare 1 800. Då behovet enligt ovan utgör 2 590 är sålunda bristen på vidareutbildade folkskollärare, räknat i heltidstjänster 800. 4. Den totala lärarbristen på grundskolans högstadium och inom icke obligatoriska skolor kan sålunda anges till sammanlagt 4 700. 5. Bristen på lärare har sålunda sedan 1953 ökat med 3 600 men samtidigt
105 har behovet ökat med inemot 8 700. Bristökningen är sålunda betydligt mindre än behovsökningen. 6. Bristen på folkskollärare, tjänstgörande som klasslärare, uppgick hösten 1963 till 1 071. Detta motsvarar nästan helt det antal folkskollärare i högre skolor inklusive sådana utöver 40 %-regeln som klasslärarprognosen räknar med nämligen 1 160. Frågan gäller därför om behovet av folkskollärare som ersättare för vidareutbildade folkskollärare och övriga ämneslärare kommer att bestå. 7. Lärarbristens storlek beräknas på olika sätt alltefter de normer för behörighet som uppställas. I denna undersökning redovisas utförligt för olika beräkningar av lärarbristens storlek som gjorts med ledning av olika material och skiftande normer. I denna undersökning har behörigheten för lärare på grundskolans högstadium, realskoleorganisationen och gymnasiet beräknats efter två normer. Dessa behörighetsnormer återges i ingressen till kapitel 5. Behörigheten har beräknats genom att hänsyn tagits till typen av utbildning och betyg i varje enskilt ämne. Därigenom kan flera olika »behörighetsgrader» fastställas. 8. Behörighetsundersökningen visar att följande andelar av undervisningen bestrids av lärare med angiven behörighetgrad.
Renodlade högstadier Realskoleorganisationen Båda skolformerna tillsammantagna
minst 2 betyg minst 1 betyg 26,4 % 50,6 % 54,8 % 69,8 % 46,1 % 63,8 %
För gymnasiet har behörighetsgraden ställts 1 betyg högre än i de andra skolformerna. Följande behörighetsgrader erhålles för gymnasiet minst 3 betyg minst 2 betyg 40,1 % 83,3 % Det bör härvid anmärkas att behörighetsgraden, avseende samtliga i undersökningen ingående läroämnen, blir beroende av om kravet i de enskilda ämnena ställs olika. Sålunda anges i kapitel 5 en »mellersta» behörighetsgrad för det fall att den högre normen tillämpas för kristendomskunskap, modersmålet och språken men den lägre för övriga ämnen. E n på detta sätt definierad behörighetsgrad kommer att ligga ungefär mitt emellan ovan angivna behörighetsgrader. Man skulle alltså kunna säga att cirka 57 % av undervisningen på grundskolans högstadium och inom realskoleorganisationen och cirka 64 % av undervisningen på gymnasiet bestrides av behöriga lärare. Anledningen till att behörighetsgraden blir så låg är förutom bristen på lärare med vederbörlig ämnesteoretisk utbildning även det förhållandet att lärare med vederbörlig ämnesteoretisk utbildning bestrider undervisning i ämnen i vilka de saknar utbildning.
106 9.1 kapitel 5 visas att det råder stor olikhet i fråga om behörighetssituationen mellan olika landsändar. Situationen är bäst för Uppsala län och Malmöhus län och därnäst Kristianstads län. Anmärkningsvärt är att vissa Norrlandslän ej kan sägas ha en sämre lärarsituation än flera mellansvenska län. Sålunda är situationen sämst beträffande högstadiet för Skaraborgs län och Värmlands län. Den regionala spridningen visar sig vara störst för de renodlade högstadierna och minst för gymnasierna under det att realskoleorganisationen företer en mellanställning. 10. Jämförelsen i fråga om behörighetsgrad mellan olika ämnen visar att de naturvetenskapliga ämnena har den sämsta behörighetsgraden och att denna är bättre för de moderna språkens vidkommande. Stora latituder uppvisar emellertid de enskilda ämnena inom respektive språkgruppen och matematiska-naturvetenskapliga gruppen. Sålunda kan anföras att på gymnasiestadiet ämnet tyska har den sämsta behörighetsgraden bland språken och ämnet matematik den sämsta ställningen bland ämnena matematik, fysik, kemi och biologi. Ämnet biologi har däremot den bästa ställningen. Endast 10,6 % av undervisningen i matematik på gymnasiet bestrids av lärare med lägst 3 betyg. För ämnet fysik är motsvarande andel 18,2 % men för biologi 52,6 %.
107 TABELLBILAGA TILL DEL I
Tabell I: 1. Faktiskt och beräknat antal studerande på grundskolenivå 1970/71 (Ecklesiastikdep., P-gruppen 1962).
läsåren 1950/51-
Folk- och försöksskolan
Real- och flickskolan1
Totalt
1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1£59,'60 1960/61 1961/62
650 677 685 303 728 697 758 597 793 374 816 571 830 393 836 153 835 867 837 417 843 110 841 163
114 747 121 917 128 463 134 064 138 689 145 915 156 714 162 514 165142 167 790 166 988 156 564
765 424 807 220 857 160 892 661 932 063 962 486 987 107 998 667 1 001 009 1 005 207 1 010 098 997 727
1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71
839 344a 849 765 854 730 863 550 875 153 886 870 898 351 904 465 914 391
132 7503 114 240 93 180 72 810 53 010 35 460 22 050 12 660 6 120
972 094 964 005 947 910 936 360 928 163 922 330 920 401 917 125 920 511
Läsår
1 Inkl. högre folkskolor 1950/51—1961/62. Beräkningen bygger på klasslärarprognosen, tabellerna 8, 13,16 och 19 samt ämneslärarprognosen, tabell 2.1. 8 Beräkningen bygger på ämneslärarprognosen, tabellerna 2.6 och 2.10. Antal elever per klassavdelning har antagits vara 30,0. 2
108 Tabell I: 2. Beräknat
antal studerande vid allmänt (Ecklesiastikdep., P-gruppen
gymnasium 1962).
1962/63—1970/71
Läsår
Antal avd. ring l 4
Antal elever/ avd.
Antal stud.
Antal avd. exkl. ring 1*
Antal elever/ avd.
Antal stud.
1961/62
28,8
10 225
2 046
25,8
52 729
28,2
7 896 7 106 6 401 4 709 3 356 2 397 1 607 959 367
2 168 2 233 2 247 2 246 2 233 2 211 2 186 2 159 2 127
28,2
61 138 62 971 63 365 63 337 62 971 62 350 61 645 60 884 59 981
1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71
280 253 227 167 119 85 57 34 13
<f
28,2
+
28,2
Källa: ämneslärarprognosen, sid. 29 och tabell 2.19. Tabell I: 3 Beräknat antal studerande vid tekniskt läroverk
Fackskola (spec. kurs)
Gymnasium Läsår
% av närvarande
ant. stud.
30,4
1 353
380 450 480 500 500 400 300 200 200
30.3 1
1 254 1 485 1 584 1 650 1 650 1 320 990 660 660
ant. stud.
Ber. examination
28,5
7 868
28,5
10 004 11 970 13 253 14 535 15 818 17 100 18 383 19 665 20 520
ant. avd.
elever/ avd.
1961/62
1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71
351 420 465 510 555 600 645 690 720
•>
28,5
1962/63—1970/71
•
30,3
Källa: Lärarsituationen vid de tekniska gymnasierna, sid. 95 ff. Genomsnittlig relation läsåren 1956/57—1961/62.
1 Tabell
I: 4. Beräknat
antal studerande (Ecklesiastikdep.,
vid handelsgymnasium P-gruppen 1962).
2-, 3- och 4-årigt gymnasium
1962/63—1970/71
1-årig linje
Läsår ant. avd.
elever/avd.
ant. stud.
1960/61 1961/62
3 993
1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71
190 299 349 386 428 471 516 561 606
27,5 28,0 29,0 30,0
•
•
30,0
5 320 8 671 10 470 11 580 12 840 14 130 15 480 16 830 18 180
Källa: Ämneslärarprognosen, tabell 2.19 och SOU 1962: 55, sid. 87.
ant. stud.
öka. %
503 505 529 542 555 568 581 594 607 620 633
109 Tabell I: 5. Faktiskt och beräknat antal studerande på gymnasienivå läsåren 1950/51— 1970/71 (Ecklesiastikdep., P-gruppen 1962). Tekniskt läroverk
Handelsgymnasium
Läsår
Allmänt gymnasium
1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62
20 093 21 263 22 615 25 277 28 164 30 807 33 494 36 762 40 934 47 542 55 366 62 954
3 790 2 709 1 064 2 721 999 2 725 982 2 720 960 2 785 999 3 162 1 051 3 767 1 109 4 357 1 156 5 068 1 270 6 063 1332 7 868 1 353
297 301 300 342 336 364 322 355 437 503 505
1981 2 181 2 236 2 333 2 443 2 566 2 652 2 771 3 000 3 286 3 993
25 845 27 314 28 817 31 520 34 519 37 370 40 637 44 612 49 573 57 317 66 550 76 673
1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71
69 202 70 229 69 903 68 147 66 398 64 798 63 287 61 863 60 355
10 004 11 970 13 253 14 535 15 818 17 100 18 383 19 665 20 520
529 542 555 568 581 594 607 620 633
5 320 8 671 10 470 11 580 12 840 14 130 15 480 16 830 18 180
86 309 92 897 95 765 96 480 97 287 97 942 98 747 99 638 100 348
Gymnasium
Fackskola (spec, kurs)
1 254 1485 1 584 1 650 1 650 1 320 990 660 660
1-årig linje
2-, 3och 4-årig linje 1 962
Totalt
110 Tabell I: 6. Faktiskt och beräknat antal studerande vid folkhögskolor och vissa yrkesutbildningsanstalter läsåren 1950/51—1970/71 (Ecklesiastikdep., P-gruppen 1962). Yrkesskolornas Vissa yrkesheltidskurser utbildningsom minst anstalter 1 5 månader
Läsår
Folkhögskolornas vinterkurser
Folk- och småskoleseminarier
1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62
6 775 6 874 7 144 7 508 7 776 7 932 8 314 8 852 9 063 9 394 9 496 9 545
6 512 6 184 5 861 5 638 5 300 4 964 4 367 3 795 3 859 4 133 3 813 3 904
12 892 13 229 14 286 16 083 17 593 19 377 22 953 28 645 36 471 44 674 49 426 56 017
10 471 11 407 12 043 12 425 12 622 13 283 13 112 13 559 13 905 14 404 15 072 15 386
36 650 37 694 39 334 41 654 43 291 45 556 48 746 54 851 63 298 72 605 77 807 84 852
10 000
3 000
19 000
103 000
10 000
3 000
80 000
23 000
116 000
1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 2 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 2
1 Se Statistisk årsbok 1962, tabell 350. 8
Totalt
Endast beträffande yrkesskolornas heltidskurser föreligger någon egentlig prognos, utarbetad inom överstyrelsen för yrkesutbildning i september 1960. Beträffande »vissa andra yrkesutbildningsanstalter» har jordbruksdepartementet gjort bedömningar för långtidsutredningen. I övrigt vilar beräkningen på SOU 1962: 55. Se tabell 2 B.
Ill
Tabell
I: 7. Inrättade
och tillsatta
lärartjänster 1963.
Lektorstjänster Län
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket
av olika slag i läroämnen
Adjunktstjänster
övriga tjänster
höstterminen
Samtliga tjänster
% till% till% till% tillAntal Antal Antal Antal satta satta satta satta inrättade inrättade ht 63 inrättade ht 63 ht 63 inrättade ht 63 260 136 42 45 76 88 28 51 11 45 73 205 29 158 67 57 52 52 49 56 57 92 23 54 62
65,0 55,1 81,0 55,6 40,8 28,4 42,9 37,3 27,3 51,1 46,6 68,8 58,6 56,3 40,2 45,6 34,6 40,4 28,6 39,3 35,1 33,7 69,6 53,7 51,6
1278 666 233 241 375 385 225 256 65 174 353 878 168 767 347 307 361 268 398 303 333 403 230 378 389
62,1 64,0 65,7 75,1 73,6 64,2 68,9 70,3 52,3 69,5 84,1 81,9 82,1 74,1 67,1 53,4 54,6 61,6 45,7 58,4 48,3 63,5 44,8 60,1 50,1
1 868
51,0
9 781
64,9
395 228 68 14 47 34 53 31
30,9 50,9 36,8 42,9 66,0 58,8 56,6 54,8
30 130
90,0 51,5
154 29 102 95 55 161 38 104 88 86 104 142
2 1!
73,4 44,8 35,3 40,0 36,4 44,1 47,4 43,3 69,3 45,3 52,9 43,0
1 933 1 030 313 300 498 507 306 338 76 219 456 1 213 197 1 079 443 466 508 375 608 397 494 583 339 536 593
56,1 59,9 61,8 70,7 67,9 57,6 64,4 63,9 48,7 65,8 78,5 76,4 78,7 71,4 61,6 48,5 49,8 54,9 43,9 54,7 45,7 59,7 46,6 58,0 48,6
47,1
13 837
60,2
112 Tabell
I: 8. Tillsatta
tjctnster
i procent av inrättade gällande Länsvis ht 1963.
Ma, fy, ke, bi
huvudgrupper
Övriga ämnen
av
ämnen.
Komb. av 1 + 2
Län Antal inrättade
% tillsatta % tillsatta A n t a l ' % tillsatta Antal inrättade ht 63 inrättade ht 63 h t 63
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län . Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jäntlands län Västerbottens län Norrbottens län
527 291 88 83 119 128 89 93 20 60 98 308 46 280 114 129 137 108 173 114 133 145 95 146 163
42,3 45,4 54,5 60,2 49,6 43,0 52,8 52,7 40,0 51,7 67,3 67,2 71,7 59,3 47,4 38,0 35,0 42,6 39,3 48,2 43,6 47,6 42,1 51,4 40,5
629 198 179 320 289 170 216 43 141 207 648 123 655 285 275 314 238 366 250 312 316 203 316 363
62,1 66,1 68,7 73,7 71,9 61,2 68,2 67,1 55,8 70,2 80,2 77,5 80,5 75,6 65,6 47,6 53,5 58,8 46,1 56,0 44,9 63,6 46,3 59,1 52,3
162 110 57 38 59 90 47 29 13 18 151 257 28 144 44 62 57 29 69 33 49 122 41 74 67
54,9 62,7 49,1 78,9 83,1 66,7 72,3 75,9 38,5 77,8 83,4 84,8 82,1 75,7 72,7 74,2 64,9 69,0 43,5 66,7 57,1 63,9 58,5 66,2 47,8
Hela riket
3 687
48,0
8 300
63,3
1 850
68,9
113 Tabell
I: 9. Fördelning heltidstjänst
m. h. t. teor. utbildning av totalantalet lärare i läroämnen eller med lägst halvtidstjänstgöring höstterminen 1963.
Län
med
Antal lär. Andra lär FolkFolkskol- Lärare m. med teor. Antal m. akad- skollär. m. lär. utan annan utb. f. betyg vidareutb. vidareutb, utb. (inkl. lär. av ämnlärtj. i samtl. (exkl. folk- i huvud- i huvudingenA 21 eller kategorier ämnet skollär.) ämnet jörer) högre t j . h t 63 h t 63 ht 63 h t 63 h t 63 h t 63
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus l ä n . Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län
1327 760 324 285 411 390 266 261 62 190 451 1 208 224 884 374 273 326 254 355 297 287 374 172 305 297
Hela riket: antal
10 357
75 95 18 15 31 18 17 15 16 60 3 55 25 33 16 33 39 28 27 32 22 31 21
200 179 53 25 95 73 67 54 4 11 57 115 19 205 62 76 101 50 111 49 86 109 88 150 121
325 117 72 32 69 44 42 48 14 10 19 37 7 75 31 88 106 50 97 67 109 89 97 109 166
322 122 16 26 43 54 27 44 5 8 17 63 7 69 33 106 87 77 81 33 83 57 70 45 82
2 249 1273 483 383 649 579 419 422 93 227 560 1483 260 1288 525 576 636 464 683 474 592 661 449 640 687
2 160
1 920
1 577
16 755
114 Tabell I: 10. Allm. gymnasium: Relativa antalet undervisningstimmar 1963 inom varje län gällande lärare med vederbörlig teor. utbildning i ämnet (lärare med lektors-, adj.:seller ämneslärarkomp. i ämne inom ämnesgr. eller utan dyl. komp. men med 2 akad. betyg i sitt ifrågav. ämne). övriga Samtliga Ma, fy, ke, bi Mod. språk ämnen ämnen Andel lärare Andel lärare Andel lärare Andel lärare med teor. med teor. med teor. med teor. utb. (%) utb. (%) utb. (%) utb. (%)
Län
Stockholm stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket
92,9 93,9 100,0 98,9 96,9 91,9 97,4 91,4 86,3 96,5 100,0 99,0 99,3 95,2 97,2 92,2 94,7 89,6 91,3 98,2 96,5 97,3 98,0 97,2 87,8
98,4 99,0 98,9 99,2 96,7 98,5 92,7 96,8 94,1 100,0 99,4 98,8 97,6 98,9 98,3 93,4 94,9 93,9 93,4 98,9 96,8 88,4 100,0 100,0 98,2
97,6 97,1 100 99,8 97,3 95,8 95,8 93,0 99,5 98,4 100,0 96,4 95,6 98,0 92,8 90,3 97,3 90,6 97,7 95,1 92,0 89,3 98,0 95,6 93,6
96,3 96,7 99,7 99,4 97,0 95,3 95,4 93,6 94,0 98,2 99,2 97,9 97,4 97,3 95,7 91,7 95,8 91,2 94,3 97,1 94,8 91,7 98,6 97,4 93,1
95,0
97,4
96,1
96,1
115 Tabell I: 11. Grundsk. högstadium och/eller realskola samt flickskola: Relativa antalet undervisningstimmar ht 1963 inom varje län gällande lärare med vederbörlig teor. utbildning i ämnet (lärare med lektors-, adjunkts- eller ämneslärarkompetens i ämne inom ämnesgruppen, folkskollärare med fullst. vidareutb. eller med lägst 1 akad. betyg (motsv. utb.) i sitt ifrågav. ämne eller annan lärare med lägst 1 akad. betyg i sitt ifrågav. ämne). Övriga Samtliga Ma, fy, ke, bi Mod. språk ämnen ämnen Andel lärare Andel lärare Andel lärare Andel lärare m. teor. m. teor. m. teor. m. teor. utb. (%) utb. (%) U t b . (0/ 0 ) utb. (%)
Län
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket
45,7 54,3 77,6 56,2 62,4 65,5 71,9 64,6 50,9 63,1 78,7 81,7 79,2 72,2 74,2 45,0 55,7 48,3 50,9 65,1 54,0 50,6 52,6 52,3 46,3
85,5 83,3 92,8 83,2 74,3 74,5 74,3 71,3 81,2 94,6 93,7 95,7 98,4 88,6 84,4 53,4 68,5 67,8 76,5 70,9 64,0 66,0 52,4 58,9 51,7
74,3 71,6 89,5 80,9 74,1 76,0 78,2 75,6 75,1 80,2 91,0 89,1 91,6 81,9 84,1 57,6 62,5 69,4 71,6 71,9 66,1 71,1 58,8 64,1 56,6
68,5 85,9 73,2 69,9 71,8 74,7 70,4 69,1 78,9 87,4 88,3 89,5 80,1 80,6 51,6 61,6 60,9 65,2 69,1 60,7 61,7 54,7 58,0 51,4
60,0
77,0
74,1
69,4
116 Tabell I: 12. Allm. gymnasium: Relativa antalet veckotimmar ht 1963 inom varje län gällande lärare som är innehavare av ordinarie eller e o tj. i kommunen eller anställda i regi. befordringsgång (här benämnda »fasta lärare»).
Ma, fy, ke, bi Mod. språk Andel fasta Andel fasta lärare lärare
Län
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket
övriga ämnen Andel fasta lärare
Samtliga ämnen Andel fasta lärare
84,3 84,4 85,2 88,1 93,0 76,3 89,4 92,0 53,8 91,8 98,9 95,4 97,1 91,0 97,8 92,0 83,2 84,6 81,4 92,9 94,4 83,2 94,3 95,0 91,0
92,4 88,2 90,9 96,4 95,4 91,0 86,3 96,4 78,0 98,5 99,4 98,5 94,1 95,2 98,5 87,2 87,9 87,0 89,0 88,0 91,0 88,3 100,0 99,3 88,4
93,5 91,5 90,7 84,8 94,7 85,2 93,3 90,2 72,1 93,9 98,4 95,0 96,0 92,4 97,1 86,3 89,1 82,5 91,4 85,4 85,7 84,7 91,9 93,0 93,4
90,7 88,2 88,9 89,0 95,4 83,9 90,1 92,5 68,4 94,4 98,9 96,1 95,8 94,0 97,7 88,4 86,9 84,4 87,3 88,6 90,0 85,2 95,1 95,4 91,1
88,7
92,7
91,2
90,8
117 Tabell I: 13. Grundsk. högstadium och/eller realskola samt flickskola: Relativa antalet veckotimmar ht 1963 inom varje län gällande lärare, som är innehavare av ordinarie eller e o tj. i kommunen eller anställda i regi. befordringsgång (här benämnda »fasta lärare»).
Ma, fy, ke, bi Mod. språk Andel fasta Andel fasta lärare lärare
Län
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket
Övriga ämnen Andel fasta lärare
Samtliga ämnen Andel fasta lärare
67,4 67,4 71,4 78,2 86,9 73,0 80,4 77,0 67,4 69,0 81,6 78,0 77,8 70,3 74,2 60,5 68,7 72,1 70,6 80,2 75,4 72,4 62,0 78,5 71,7
84,0 76,5 84,7 80,3 82,7 73,8 72,6 70,6 70,8 82,5 83,3 86,1 90,8 85,0 84,8 61,8 75,2 77,0 75,6 73,4 74,1 73,3 59,6 74,6 68,4
83,2 76,8 75,9 75,6 85,2 76,3 81,0 77,1 53,8 77,7 89,8 83,7 88,1 82,6 82,7 69,4 73,3 77,6 74,1 77,3 80,2 81,0 63,2 76,7 78,4
77,2 73,2 76,7 77,9 85,0 74,4 78,1 75,1 63,1 76,3 84,7 82,3 85,4 78,6 80,3 63,9 72,1 75,3 73,2 77,4 77,1 75,6 61,7 76,7 73,1
72,5
78,0
79,0
76,3
118 Tabell I: 14. Tillsatta ordinarie folkskollärartjänster i procent av inrättade. Länsvis ht 1963. % tillsatta
Län
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket
48,6 84,4 87,8 93,4 89,0 92,8 82,7 70,8 95,3 91,3 92,4 83,2 84,3 91,8 84,0 74,8 84,6 87,5 88,3 87,7 79,0 91,8 85,9 74,2 83,8 83,3
Tabell I: 15. Tillsatta ordinarie lärartjänster i procent av inrättade Länsvis.
småskolht 1963.
% tillsatta
Län
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket
73,8 92,8 91,2 90,9 89,1 93,8 88,3 67,8 97,9 91,0 93,4 87,7 82,2 94,0 89,6 76,2 86,3 88,5 89,6 90,0 79,1 99,3 87,5 81,6 88,9 87,2
119 Tabell I: 16. Antalet personer med folkskollärarexamen i procent av antalet personer med tjänstgöring som folkskollärare vt 1963 och ht 1963. Länsvis.
Tabell 1:17. Antal personer med småskollärarexamen i procent av antalet personer med tjänstgöring som småskollärare vt 1963 och ht 1963.
Län Län
vt vt 63 63
ht ht 63 63
Län Län
vt vt 63 63
hhtt 63 63
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus l ä n . . . Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län
87,9 95,4 99,3 96,2 97,1 94,7 97,1 95,4 87,8 96,2 96,0 99,3 98,3 97,3 96,2 94,8 93,3 93,7 94,6 98,1 95,2 95,2 91,2 91,3 92,1
82,1 94,0 97,5 91,9 96,2 94,1 95,8 94,4 88,0 97,1 96,5 97,5 97,3 96,6 95,0 92,3 92,2 92,0 94,1 96,1 94,1 94,0 91,3 91,0 89,2
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus l ä n . . . Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län
95,1 98,0 99,0 97,6 98,7 98,9 99,4 96,2 96,5 96,6 99,4 99,7 98,7 98,8 98,8 97,7 95,6 95,7 98,8 95,8 97,2 99,3 97,1 98,2 98,2
89,9 96,5 97,3 94,7 96,8 96,1 96,2 93,4 91,6 94,2 97,5 99,0 97,5 96,6 96,0 94,9 92,6 93,2 96,3 93,6 93,4 97,8 96,7 98,4 96,1
Hela riket
95,2
93,7
Hela riket
97,9
95,5
120 Tabell I: 18. Behörighet i läroämnen. Antalet veckotimmar med fördelning på lärarkategorier, dels i absoluta värden, dels i procent av totala antalet veckotimmar. Renodlade högstadier. Hela riket.
Lärarkategori
engelska
kristendomsk.
modersmålet
antal vtr
%
antal vtr
%
antal vtr
/o
837,0
18,8
2 283,5
18,2
1 337,5
13,1
132,0
3,0
135,0
1,1
91,5
0,9
1 558,0
35,1
5 595,5
44,5
5 916,5
57,8 5,1
A. Folkskollärare med vidareutbildB. Examinerade från högre lärarinneC. Lärare med akademisk examen eldärav: 788,0
17,8
1 576,0
12,6
526,0
med ett akadem. betyg i ä m n e t . . . .
18,0
0,4
279,0
2,2
292,5
med två akadem. betyg i ä m n e t . . . .
721,0
16,2
3 106,5
24,7
4 254,5
25,0
0,6
581,0
4,6
782,0
7,6
6,0
0,1
13,0
0,1
40,0
0,3
61,5
0,6
x
2,9 3
41,6
med tre el. fyra akadem. betyg i äm-
D. Folkskollärare utan vidareutbildning E. Övriga Summa 1
Därav teol. kand. 14,7 %.
1 534,0
34,5
3 803,5
30,3
2 337,0
22,8
381,0
8,6
735,5
5,9
558,0
5,4
4 442,0
100,0
12 553,0
100,0
10 240,5
100,0
3 Därav fil. stud. 2,2 % .
A. Folkskollärare med vidareutbildning
historia
franska
tyska Lärarkategori
Därav fil. stud. 3,8 % .
antal vtr
%
antal vtr
%
antal vtr
/o
762,0
8,5
45,0
4,4
1 121,0
23,0
146,0
1,6
16,0
1,6
59,0
1,2
6 080,0
68,0
841,0
82,4
2 218,0
45,6
1 073,0
12,0
215,0
21,1
406,0
8,3
39,0
3,8
194,5
B. Examinerade från högre lärarinneC. Lärare med akademisk examen eller därav: med inget akad. betyg i ä m n e t . . . . med ett akadem. betyg i ä m n e t . . . .
179,0
med t v å akadem. betyg i ä m n e t . . . .
3 862,5
med tre el. fyra akadem. betyg i äm-
med okänd betygspoäng D. Folkskollärare utan vidareutbildning Summa 1
Därav fil. stud. 5,0 % .
1,9 x
4,0 3
21,1
40,6
1 022,0
160,0
15,7
559,5
11,5
0,5
12,0
1,2
36,0
0,7
969,5
10,8
46,0
4,5
1 209,0
24,9
997,0
11,1 100,0
73,0
7,1
258,0
5,3
1 021,0
100,0
4 865,0
100,0
43,3
415,0
914,5
10,2
6,0
0,1
45,0
8 954,0
Därav fil. stud. 1,5 % .
3 Därav fil. stud. 2,0 % .
121 Tabell I: 18
(forts.)
hist, med sk Lärarkategori
samhällskunsk.
geografi
antal vtr
%
antal vtr
%
antal vtr
%
165,0
22,0
991,5
23,3
1 038,5
19,7
16,5
0,4
32,0
0,6
A. Folkskollärare med vidareutbildB. Examinerade från högre lärarinneC. Lärare med akademisk examen eller 420,0
56,1
1 298,5
30,5
2 367,0
44,9
55,0
7,3
986,5
23,2
603,0
11,5
3,3
171,0
4,0
21,0
33,l
106,0
12,4
35,0
därav: med inget akadem. betyg i ämnet . . med ett akadem. betyg i ä m n e t . . . . med två akadem. betyg i ä m n e t . . . . med tre el. fyra akadem. betyg i ämnet
24,5 248,0 93,0
x
1 Därav fil. stud. 6,1 %.
0,8
242,5
4,6
8,0
0,2
115,0
15,3
1 753,5
41,1
1 508,5
28,7
49,5
6,6
202,0
4,7
319,0
6,1
750,0
100,0
4 262,0
100,0
Därav fil. stud. 0.6 %
5 265,0 | 100,0
Därav fil. stud. 3,4 %. fysik
biologi
matematik Lärarkategori
28,2
2,5
D. Folkskollärare utan vidareutbild-
Summa
0,4 3
1 492,5
antal vtr
/o
antal vtr
%
antal vtr
%
4 224,0
33,7
832,0
14,4
2 392,0
34,2
24,0
0,2
68,0
1,2
2 062,5
16,5
2 276,5
39,3
1 023,5
14,6
903,5
7,3
503,0
8,7
478,5
6,8
268,0
2,1
354,0
6,1
23,5
A. Folkskollärare med vidareutbildB. Examinerade från högre lärarinneC. Lärare med akadem. examen el. fil. därav: med inget akadem. betyg i ämnet . . med ett akademiskt betyg i ämnet.. med två akademiska betyg i ämnet.
817,0
med tre el. fyra akadem. betyg i ämnet
72,0
x
med okänd betygspoäng
1 Därav fil. stud. 0,7 %.
6,2
433,5
191,0
3,3
77,0
1,1
33,0
0,6
1174,5
0,6
2,0
0,0
21,0
0,4
11,0
0,2
4 547,5
36,2
2 144,5
37,0
2 432,5
34,8
1 678,0
13,4
471,0
8,1
1 143,5
16,4
12 536,0 | 100,0
5 792,0
100,0
6 991,5
100,0
D. Folkskollärare utan vidareutbild-
Summa
0,3 3
20,2
6,5
fil. lic. och fil. dr
2 Därav fil. stud. 2,2 %.
3 Därav fil. stud. 0,5 %.
122 Tabell I: 18
(forts.) kemi
Lärarkategori
antal vtr
A. Folkskollärare med vidareutbildning
1 336,5
28,6
B. Examinerade från högre lärarinneseminarium
14,0
0,3
C. Lärare med akademisk examen eller fil. stud
871,0
18,6
med inget akademiskt betyg i ämnet
536,0
11,5
med ett akademiskt betyg i ämnet
16,0
0,3
med två akademiska betyg i ämnet
268,0
>5,7
med tre eller fyra betyg i ämnet
26,0
0,6
därav:
fil. lic. och fil. dr 25,0
0,5
1 593,0
34,0
med okänd betygspoäng D. Folkskollärare utan vidareutbildning
867,0
18,5
4 681,5
100,0
E. övriga Summa 1
Därav fil. stud. 0,9 %.
Tabell I: 19. Behörighet i läroämnen. kategorier, dels i absoluta värden, Realskoleorganisationen. Hela riket.
Lärarkategori
A. Folkskollärare med vidareutbildning
Antalet veckotimmar med fördelning på lärardels i procent av totala antalet veckotimmar.
kristendomsk.
modersmålet
antal vtr
%
antal vtr
%
585,0
5,8
891,5
3,5
1 357,5
13,4
2 071,5
8,2
6 913,5
68,1
18 924,0
latin antal vtr
°/ /o
75,4
425,5
87,5
30,0
6,2
B. Examinerade från högre lärarinneC. Lärare med akademisk examen eller därav: med inget akademiskt betyg i ämnet
1 332,5
13,1
4 030,0
16,0
med ett akademiskt betyg i ä m n e t . .
105,0
1,0
139,0
0,6
med två akademiska betyg i ä m n e t .
5 137,0
^0,7
10 550,0
42,1
68,5
14,2
291,0
2,8
3 901,5
15,5
202,0
41,5
19,0
0,2
193,5
0,8
120,0
24,6
29,0
0,3
110,0
0,4
5,0
1,0
6,6
med tre akademiska betyg i ämnet .
D. Folkskollärare utan vidareutbildning Summa 1
Därav teol. kand. 48,9 %.
a
631,5
6,2
1 651,0
662,5
6,5
1 594,0
6,3
61,0
12,5
10150,0
100,0
25 132,0
100,0
486,5
100,0
Därav fil. stud. 3,3 %.
123 Tabtlt I: 19 (fons./ franska
tyska
engelska Lärarkategorier
antal vtr
antal vtr
/o
antal vtr
%
371,0
1,5
107,0
0,4
9,0
0,1
1 315,5
5,3
2 092,5
8,2
571,0
9,3
20 588,0
83,5
21 032,0
82,6
5 235,0
85,1
%
A. Folkskollärare med vidareutbildB. Examinerade från högre lärarinneC. Lärare med akademisk examen eller därav: utan något akadem. betyg i ämnet
1 715,5
7,0
2 103,0
8,3
437,0
7,1
med ett akademiskt betyg i ä m n e t . .
521,5
2,1
798,0
3,1
268,0
4,4
med två akademiska betyg i ä m n e t .
1 384,0
54,6
13 245,5
52,1
2 694,0
4 564,0
18,5
4 564,5
17,9
1 682,0
27,3
fil. lic. och fil. dr
186,0
0,8
149,0
0,6
144,0
2,3
med okänd betygspoäng
117,0
0,5
172,0
0,7
10,0
0,2
971,0
3,9
411,0
1,6
22,0
0,4
1431,5
5,8
1 844,0
7,2
314,5
5,1
100,0
6 151,5
100,0
med tre eller fyra akademiska betyg
43,8
D. Folkskollärare utan vidareutbild-
Summa 1
2 Därav fil. stud. 4,3 %.
24 677,0
100,0 s
Därav fil. stud. 3,5 %.
historia med sk
historia Lärarkategorier
25 486,5
Därav fil. stud. 1,6 %. samhällsk. antal vtr
antal vtr
%
antal vtr
%
227,5
4,9
468,5
3,6
59,0
3,5
397,0
8,5
849,0
6,5
8,0
0,5
3 143,0
67,7
10 038,5
76,4
1 289,5
76,7
utan något akadem. betyg i ämnet
519,0
11,2
1 182,5
9,0
829,5
49,3
med ett akademiskt betyg i ä m n e t . .
37,5
0,8
275,5
31,0
med t v å akademiska betyg i ämnet.
1 304,5
28,2
4 129,0
2,1 2 31,4
267,0
25,2
4 080,0
31,1
133,0
7,9
85,0
1,8
261,0
2,0
6,0
0,4
25,0
0,5
110,5
0,8
23,0
1,4
/o
A. Folkskollärare med vidareutbildB. Examinerade från högre lärarinnesem C. Lärare med akademisk examen eller därav:
med tre eller fyra akademiska betyg
med okänd betygspoäng
x
1 172,0
1,8 s
15,9
D. Folkskollärare utan vidareutbild-
Summa 1
Därav fil. stud. 3,6 %.
360,5
7,8
361,5
2,8
125,5
7,5
516,0
11,1
1 408,0
10,7
199,0
11,8
100,0
13 125,5
100,0
1681,0
100,0
4 644,0
Därav fil. stud. 3,2 %.
3 Därav fil. stud. 10,6 %.
124 Tabell
I: 19
(forts.)
geografi Lärarkategori
matematik
antal vtr
antal vtr
O'
biologi
°/
antal vtr
/o
A. Folkskollärare med vidareutbildning
648,0
5,5
3 829,0
14,2
525,5
4,2
B. Examinerade från högre lärarinneseminarium
607,0
5,2
1 565,0
5,8
964,5
7,7
C. Lärare med akademisk examen eller fil. stud
: 739,0
74,5
12 324,0
45,6
8 731,0
69,1
utan något akadem. betyg i ämnet .
012,0
8,6
3 524,0
13,0
991,5
7,9
med ett akademiskt betyg i ä m n e t . .
106,5
0,9
1 595,0
5,9
213,0
med två akademiska betyg i ämnet. med tre el. fyra akademiska betyg i ämnet
854,0
^0,0
6 626,0
24,7
5 427,5
440,5
12,3
287,0
1,0
1 650,5
13,0
fil. lic. och fil. dr
248,0
2,0
119,0
0,4
378,0
3,0
med okänd betygspoäng
78,0
0,7
173,0
0,6
70,5
0,6
därav:
1,7 3
42,9
D. Folkskollärare utan vidareutbildning
918,0
7,8
4 002,0
14,8
1 129,0
9,0
E. övriga
803,5
6,9
5 296,5
19,6
1 264,0
10,0
11 715,5
100,0
27 016,5
100,0
12 614,0
100,0
Summa 1
Därav fil. stud. 2,8 %.
2 Därav fil. stud. 2,4 %.
3 Därav fil. stud. 2,2 %.
fysik Lärarkategori
A. Folkskollärare med vidareutbildning B. Examinerade från högre lärarinnesem
kemi
antal vtr
%
antal vtr
/o
1 917,0
14,4
1 099,5
9,9
463,5
3,5
435,5
3,9
C. Lärare med akademisk examen eller fil. stud
5 838,0
43,9
5 535,5
50,0
därav: utan något akademiskt betyg i ämnet
1 193,5
9,0
1371,5
12,4
med ett akademiskt betyg i ämnet
105,5
0,8
192,0
med två akademiska betyg i ämnet
4 086,0
^O.Ö
3 025,5
med tre eller fyra akademiska betyg i ämnet
231,5
1,8
718,0
fil. lic. och fil. dr
116,0
0,9
167,0
1,5
med okänd betygspoäng
105,5
0,8
61,5
0,6
2 021,0
15,2
1 326,0
12,0
D. Folkskollärare utan vidareutbildning E. övriga Summa 1
Därav fil. stud. 3,3 %.
2 Därav fil. stud. 3,7 %.
1,7 2
27,3 6,5
3 064,0
23,0
2 680,0
24,2
13 303,5
100,0
11 076,5
100,0
125 Tabell I: 20. Behörighet i läroämnen. Antalet veckotimmar med fördelning på lärarkategorier, dels i absoluta värden, dels i procent av totala antalet veckotimmar. Gymnasiestadiet. Hela riket. kristendomsk. Lärarkategori
antal vtr
/o
latin
modersmålet antal vtr
%
antal vtr
%
A. Folkskollärare med vidareutbild18,0
0,5
21,0
0,2
39,0
1,0
10,0
0,1
3 495,0
93,8
9 036,0
96,3
3 276,5
94,8
187,0
5,0
649,5
6,9
173,0
5,0
21,0
0,6
28,0
0,3
92,0
2,7
3 140,0
^4,7
4 185,5
44,6
845,0
24,7
122,0
3,2
2 944,0
31,4
1 342,0
38,7
11,0
0,3
1144,0
12,2
824,5
23,9
85,0
0,9
22,0
0,2
6,0
0,2
172,0
5,0
3 454,5
100,0
B. Examinerade från högre lärarinneC. Lärare med akademisk examen eller därav: utan något akadem. betyg i ämnet . med ett akademiskt betyg i ämnet.. med t v å akademiska betyg i ämnet. med tre el. fyra akademiska betyg i
2 D. Folkskollärare utan vidareutbild0,3
20,0 Summa 1
Därav teol. kand. 82,6 %.
158,0
4,2
298,0
3,2
3 730,0
100,0
9 387,0
100,0
Därav fil. stud. 2,1
antal vtr
tyska
engelska
grekiska Lärarkategori
%
A. Folkskollärare med vidareutbildning
antal vtr
°//o
antal vtr
%
3,0
0,0
25,0
0,3
62,0
1,0
B. Examinerade från högre lärarinneC. Lärare med akademisk examen eller 1 024,0
89,7
8 229,5
95,4
5 699,0
91,9
utan något akadem. betyg i ämnet
74,0
6,5
317,5
3,7
214,5
3,5
med ett akademiskt betyg i ämnet..
12,0
0,8
66,5
224,0
1,1 19,6
69,0 3 801,0
U4.1
3 132,5
482,0
42,2
3 013,0
34,9
1 846,5
29,8
232,0
20,3
952,0
11,0
362,0
5,8
77,0
0,9
77,0
1,2
37,0
0,4
3,0
0,0
därav:
med t v å akademiska betyg i ämnet. med t r e el. fyra akademiska betyg i
med okänd betygspoäng
1,1 50,5
D. Folkskollärare utan vidareutbildE. övriga Summa 1
Därav fil. stud. 1,2 % .
117,0
10,3
339,5
3,9
437,5
7,1
1 141,0
100,0
8 634,0
100,0
6 201,5
100,0
Därav fil. stud. 2,4 %.
126 Tabell I: 20
(forts.)
franska Lärarkategori
antal vtr
historia
%
A. Folkskollärare med vidareutbildning
hist, med sk
antal vtr
/o
4,0
antal vtr
0,2
0/
/o
6,0
0',1
16,5
0,3
89,5
5 796,5
91,4
144,0
8,3
414,5
6,5
3,0
0,2
119,0
29,3
1 645,0
640,0
36,9
2 596,5
41,0
257,0
14,8
981,5
15,5
40,0
0,6 0,1
B. Examinerade från högre lärarinneseminarium
39,0
0,5
C. Lärare med akademisk examen eller fil. stud
7 636,5
96,5
1 553,5
utan något akadem. betyg i ämnet
349,0
4,4
med ett akademiskt betyg i ä m n e t . .
157,0
2,0
med två akademiska betyg i ä m n e t .
3 405,5
^3,0
509,5
2 991,5
37,8
717,5
9,1
16,0
0,2
därav:
med tre el. fyra akademiska betyg i
med okänd betygspoäng D. Folkskollärare utan vidareutbildning E. övriga Summa 1
Därav fil. stud. 1,3 %.
3,0
0,0
4,0
0,2
8,0
234,5
3,0
176,0
10,1
514,0
7 913,0 | 100,01 3
Därav fil. stud. 3,0 %.
antal vtr
8,1 6 341,0 | 100,0,
Därav fil. stud. 1,4 %
samhällskunsk. Lärarkategori
1737,5 | 100,0 |
1,9 25,9
geografi
filosofi
antal vtr
°/
/o
antal vtr
%
/o
A. Folkskollärare med vidareutbildning
5,5
0,2
B. Examinerade från högre lärarinneseminarium
7,0
0,2
C. Lärare med akademisk examen eller fil. stud
167,0
51,4
3 012,0
94,2
1 205,5
96,2
utan något akadem. betyg i ämnet .
114,0
35,1
141,0
4,4
124,5
10,0
med ett akademiskt betyg i ä m n e t . .
14,0
4,3
30,5
1,0
40,0
med t v å akademiska betyg i ämnet. med tre el. fyra akademiska betyg i ämnet
23,0
7,l
1 477,0
46,1
894,0
12,0
3,7
635,5
19,9
33,0
fil. lic. och fil. dr
4,0
1,2
688,5
21,5
110,0
8,8
40,0
1,3
4,0
0,3
12,5
0,4 48,0
3,8
därav:
J
med okänd betygspoäng D. Folkskollärare utan vidareutbildning E. Övriga Summa 1
Därav fil. stud. 0,6 %.
34,0
10,4
124,5
38,2
160,5
5,0
325,5 | 100,0
3 197,5
100,0 |
Därav fil. stud. 1,6 %.
3,2 s
71,3 2,6
1253,5 | 100,0
Därav teol. kand. 61,1 %.
127 Tabell
I: 20
(forts.) biologi
matematik Lärarkategori
antal vtr
/o
A. Folkskollärare med vidareutbildning
169,5
B. Examinerade från högre lärarinneseminarium C. Lärare med akademisk examen eller fil. stud
fysik
antal vtr
%
antal vtr
%
1,6
19,5
0,5
80,5
1,1
8,0
0,1
18,0
0,4
10,0
0,1
8 657,5
82,6
031,5
96,7
5 811,0
83,1
utan något akadem. betyg i ämnet .
375,5
3,6
192,5
4,6
334,0
4,8
med ett akademiskt betyg i ä m n e t . .
466,5
4,5
11,0
0,3
24,0
därav:
med två akademiska betyg i ämnet. med tre el. fyra akademiska betyg i ämnet
6 534,5
62,3
565,5
37,5
4 079,0
0,3 8
58,3
488,0
4,6
934,0
22,4
320,5
4,6
fil. lic. och fil. dr
630,0
6,0
276,0
30,6
978,5
14,0
med okänd betygspoäng
163,0
1,6
52,5
1,3
75,5
1,1
D. Folkskollärare utan vidareutbildning E. övriga Summa 1
1 Därav fil. stud. 1,3 %.
64,0
0,6
5,0
0,1
29,0
0,4
1 578,5
15,1
96,0
2,3
1 074,0
15,3
10 477,5
100,0
4170,0
100,0
7 004,5
100,0
Därav fil. stud. 0,5 %.
3 Därav fil. stud. 1,6 %,
kemi Lärarkategorier
antal vtr
°/ /o
A. Folkskollärare med vidareutbildning
106,5
1,9
B. Examinerade från högre lärarinneseminarium
27,0
0,5
C. Lärare med akademisk examen eller fil. stud
4 521,0
82,4
357,0
6,5
därav: utan något akademiskt betyg i ämnet med ett akademiskt betyg i ämnet
86,0
1,6
med t v å akademiska betyg i ämnet
2 542,0
»46,3
med tre el. fyra akademiska betyg i ämnet
822,0
15,0
fil. lic. och fil. dr
675,0
12,3
med okänd betygspoäng
39,0
0,7
D. Folkskollärare utan vidareutbildning
27,0
0,5
E . övriga
809,5
14,7
5 491,0
100,0
Summa 1
Därav fil. stud. 1,6 %.
128 Tabell I: 21. Behörighetsgrad i olika ämnen och län inom renodlade högstadier. Som behöriga lärare anses lärare med minst ett akademiskt betyg, lärare med examen från högre lärarinneseminarium samt vidareutbildade folkskollärare. Antal vtr för dessa lärarkategorier i procent av totala antalet vtr i ämnet = behörighetsgraden Läroämnen Län
kr
mo
Stockholms stad
26,4
Stockholms län
45,2
Uppsala län
ty
fr
47,2 74,0
75,0
56,7 76,3
85,9
71,0
76,3 97,3
Södermanlands län . .
30,0
36,4 33,3
eng
sk
ge
ma
bi
fy
63,5
26,4
42,5
28,6
32,8
28,6
80,4
37,6
61,6
30,0
55,4
28,4
92,0
24,4
86,5
64,0
83,9
81,4
63,6
66,7
42,6
0,0
0,0 36,1
hi
hi m sk
65,2
59,2
75,9
58,6
82,4
70,0
82,9
46,8
—
92,9
Östergötlands l ä n . . . .
42,1
61,9 76,9
64,9
28,8
78,1
38,7
72,1
44,9
69,7
Jönköpings län
74,4
61,9 60,2
57,1
70,0
77,4
39,1
36,5
46,0
36,9
65,8
Kronobergs län
51,2
55,4 47,9
51,2
51,6
44,9
23,3
50,4
58,1
49,7
53,3
Kalmar län 1
94,0
40,5 67,5
43,0
80,0
81,3
55,6
62,7
31,4
40,6
35,5
Gotlands länl Blekinge l ä n / ' '
79,7
Grundskolans högstadium saknas i dessa län
Kristianstads l ä n . . . . 40,7
84,1
75,5
71,9
72,7
85,7
100,0
38,0
58,5
43,8
43,5
39,1
Malmöhus län
46,0
75,5
88,1
91,6 100,0
77,0
82,1
33,9
79,3
64,9
79,0
62,2
Hallands län 1
100,0 100,0
45,2
96,4
— 100,0
100,0
— 100,0 50,0 100,0 32,9
Göteborgs och Bohus 37,2 län
60,8
77,8
77,7
89,5
67,1
48,4
16,4
63,7
58,7
55,3
60,5
Älvsborgs län
22,8
47,8
69,1
77,0
88,9 59,3
100,0
41,8
58,9
73,3
53,7
65,1
Skaraborgs län
14,4
27,5
28,9
27,6
40,0 37,6
0,0
30,1
26,6
25,4
13,9
19,9
Värmlands län
30,5
33,0
39,7
19,5
75,0 41,9
0,0
12,4
23,5
21,6
26,4
18,0
Örebro län 1
69,2
48,7
23,8
0,0
0,0
87,5
42,9 100,0
47,5 100,0
45,5
Västmanlands l ä n . . . 42,7
37,1
55,8
44,2
51,0
60,0
78,0
31,9
48,4
37,1
37,0
32,0
Kopparbergs län . . . . 74,1
66,3
70,1 100,0 100,0
71,4
0,0
32,4
26,7
19,6
0,0
0,0
Gävleborgs län
39,3
35,7
62,5
58,6
48,4
39,8
26,4
46,2
53,2
60,1
59,6
Västernorrlands l ä n . . 47,7
53,9
70,4
61,7
52,5
68,5
0,0
45,3
60,7
45,4
47,6
44,5
Jämtlands län
40,5
37,7
42,8
47,6
57,2 62,6
75,0
28,9
52,7
43,3
32,0
41,0
Västerbottens län
38,9
54,3
62,5
72,9
85,2 51,2
56,3
49,3
36,0
65,7
39,2
70,6
Norrbottens län
28,9
34,7
43,3
37,8
33,9 50,8
75,6
28,1
62,1
38,5
36,2
35,3
39,1 | 51,0 66,0
65,6
66,1 60,8
70,9
31,0
53,6
43,1
45,8
41,9
1 RIKET 1
Högstadieorganisationen av relativt ringa omfattning. Jämför text.
129 Tabell I: 22. Behörighetsgraden lärare med minst två akademiska
i olika ämnen och län inom renodlade högstadier. Som behöriga anses betyg. Antal vtr för denna lärarkategori i procent av totala antalet vtr i ämnet — behörighetsgraden Läroämnen
Län
kr
mo
eng
ty
fi-
Stockholms s t a d . . . .
9,3
32,8
58,3
66,4
Stockholms län
24,4
38,5
62,8
76,2
sk
ll i
hi m sk
bi
fy
55,5
37,1
48,6
7,1
26,7
68,1
31,5
47,3
2,3
40,2
4,6
20,6
2,2
6,9
27,3
7,0
4,7 3,4
70,0
80,5
92,0
4,6 0,0
71,4
34,2
60,2
45,6
48,0
41,7
0,0
0,0
0,0
6,7
0,0
42,5
3,5
15,4
10,2
0,0
ge
ke
Uppsala län
61,7
69,5
92,0
82,4
Södermanlands län 1 .
30,0
10,9
33,3
46,8
Östergötlands l ä n . . .
15,0
24,2
59,5
46,0
21,2
16,9
Jönköpings län
50,0
12,8
24,3
44,3
70,0
18,9
0,0
8,7
0,0
4,8
0,0
0,0
Kronobergs län
15,1
21,1
39,0
51,2
25,8
18,0
0,0
21,0
8,3
38,2
7,2
6,2
Kalmar län 1
78,0
23,6
34,4
15,0
53,3
40,6
17,8
35,3
0,0
0,0
0,0
0,0
Kristianstads l ä n . . .
14,3
55,6
67,9
55,1
72,7
54,8
100,0
0,0
37,2
12,1
26,1 25,5
0,0
Malmöhus län
17,3
62,2
81,1
83,0
80,7
62,9
46,2
1,6
67,2
18,8
67,1 23,0
27,4
Hallands län 1
0,0
14,3 39,1
Gotlands län 3 Blekinge län 2
100,0
73,8
45,2
76,8
0,0
100,0
46,7
29,4
0,0
16,5
Gbgs o Bohus l ä n . . .
6,9
35,9
49,1
59,2
89,5
44,5
16,8
0,7
43,9
8,3
34,3
8,5
4,5
Älvsborgs län
0,0
41,7
62,8
73,8
88,2
48,1
100,0
19,4
12,5
6,8
8,0
25,0
52,3
Skaraborgs län
8,3
10,1
18,9
16,1
20,1
9,5
0,0
0,0
9,0
2,6
3,8
0,0
0,0
0,0
5,4
3,4
17,0
2,5
0,0
0,0
86,7
0,0 100,0
0,0
0,0
3,4
11,4
0,0
9,6 0,0
Värmlands län
18,8
15,9
20,7
12,9
0,0
16,1
Örebro län 1
0,0
35,9
23,8
0,0
0,0
25,0
Västmanlands län. .
23,1
23,2
43,4
33,8
51,0
38,4
48,8
5,7
27,0
Kopparbergs län 1
18,5
0,0
32,7
38,1
20,0
42,9
0,0
0,0
26,7
0,0
0,0
0,0
Gävleborgs län
17,9
16,3
38,7
55,9
48,4
10,2
1,4
21,9
8,2
23,1
9,9
0,0
Västernorrlands län.
14,0
23,3
48,3
40,8
45,7
33,8
0,0
2,5
30,5
4,7
6,3
0,0
5,3
Jämtlands län
15,0
10,6
25,0
39,0
57,1
23,3
0,0
3,5
25,9
0,0
18,1
0,0
0,0
Västerbottens l ä n . . . ,
10,5
17,9
37,6
48,7
70,4
11,6
25,0
0,0
23,5
10,8
18,9
13,1
0,0
Norrbottens län
12,4
11,8
26,6
21,9
26,8
21,8
29,3
0,0
34,8
7,6
23,7
7,1
0,0
16,9
29,5
49,2
53,4 | 56,3
32,5
45,6
3,3
32,8
7,1
24,1
7,3
6,3
RIKET 1
0,0
Högstadieorganisationen av relativt ringa omfattning. Jämför text. 2 Grundskolans högstadium saknas
5—412667
130 Tabell I: 23. Behörighetsgrad i olika ämnen och län inom realskoleorganisationen. Som behöriga lärare anses lärare med minst ett akademiskt betyg, lärare med examen från högre lärarinneseminarium samt vidareutbildade folkskollärare. Antal vtr för dessa lärarkategorier i procent av totala antalet vtr i ämnet = behörighetsgraden Läroämnen Län
kr
mo
eng
ty
fr
hi
hi m sk
sk
Stockholms stad
73,0
80,2
89,9
89,2
89,6
Stockholms län
71,5
67,4
78,3
77,1
81,5
Uppsala län
84,4
83,8
92,5
95,4
91,0
bi
80,9
86,2
32,3
81,1
61,2
76,0
54,6
71,9
55,6
64,5
33,2
61,9
93,9
85,0
35,4
95,2
79,5
97,4
0,0
79,6
42,0
68,5
ge
Södermanlands län . . 76,0
65,7
87,1
76,3
79,6
55,0
70,3
Östergötlands län
77,1
65,7
71,0
77,7
81,5
66,8
75,6
13,0
76,9
51,2
74,0
Jönköpings län
78,1
70,3
84,0
78,0
93,2
77,6
73,7
30,1
70,2
54,3
66,6
Kronobergs län
72,4
69,1
88,9
86,3
72,2
72,8
74,8
12,0
83,1
52,9
58,5
Kalmar län
69,1
68,9
84,8
81,6
89,5
57,1
70,1
40,8
74,4
45,8
62,6
68,4
56,3
46,9
49,8
Gotlands län
70,7
72,5
75,1
84,7
88,6
40,2
73,2
Blekinge län
74,4
74,9
74,9
89,4
88,9
58,8
67,5
0,0
83,8
38,8
81,6
Kristianstads län
83,9
71,4
90,1
85,0
86,3
95,4
77,1
64,2
88,0
50,5
79,2
Malmöhus län
78,5
78,2
89,9
92,5
98,3
69,3
83,5
89,4
76,0
85,5
Hallands län
90,8
81,6
97,3
96,5
96,5
61,5
60,0
90,8
48,2
87,7
Gbgs o Bohus l ä n . . . . 69,3
76,7
91,3
88,7
96,1
70,9
81,6
18,2
75,1
60,7
76,1
Ålvsborgs län
74,8
66,1
81,9
82,3
91,3
51,0
76,7
26,6
62,0
47,5
73,6
Skaraborgs län
76,5
70,3
81,9
83,0
90,5
67,5
84,8
23,2
75,6
49,5
70,8
Värmlands län
72,3
73,0
79,2
76,9
86,5
54,9
78,4
21,0
83,1
45,8
77,8
Örebro län
79,8
58,2
80,7
80,5
88,3
77,3
74,2
39,6
82,9
35,3
75,1
Västmanlands län. . . 83,3
84,2
88,8
93,6
81,6
80,5
88,6
8,1
70,3
38,3
58,1
Kopparbergs län
67,3
58,5
76,7
73,9
81,3
41,4
88,3
11,9
64,8
43,6
67,3
Gävleborgs län
73,4
60,2
81,3
78,1
73,4
49,2
78,6
34,9
67,3
45,6
66,8
Västernorrlands l ä n . . 69,6
68,0
76,9
77,0
82,0
64,6
64,2
12,2
61,9
52,5
60,9
Jämtlands län
55,4
67,3
57,3
87,6
55,2
58,2
55,3
60,9
37,1
68,4
65,1
64,7
86,5
77,4
53,8
75,8
57,4
69,4
80,0
Västerbottens län
66,8
72,3
72,7
Norrbottens län
53,4
57,5
65,4
64,0
76,2
61,5
67,3
20,8
71,1
53,4
63,4
73,8
70,7
82,8
82,3
87,3
69,4
76.7 | 30,0
76,0
51,9
72,6
RTKET
131 Tabell I: 24. Behörighetsgraden i olika ämnen och län inom realskoleorganisationen. anses lärare med minst två betyg. Antal vtr för denna lärarkategori i procent ämnet = behörighetsgraden
Som behöriga lärare av totala antalet vtr i
Läroämnen Län
kr
mo
eng
ty
fr
hi
hi m sk
sk
bi
ge
fy
Stockholms stad
46,1
63,2
77,7
79,7
77,6
64,0
60,3
15,1
70,4
35,5
62,7
43,8
Stockholms län
56,9
58,8
70,7
70,9
65,4
33,8
57,9
50,0
61,8
21,0
57,2
22,1
Uppsala län
78,5
31,3
93,8
53,4
97,4
65,2 28,0
77,6
89,8
84,8
91,0
78,2
77,5
Södermanlands län . . 47,7
50,3
74,2
57,2
69,6
24,9
53,4
0,0
65,1
24,9
50,3
Östergötlands l ä n . . . . 52,1
48,8
58,4
67,0
65,3
51,1
67,7
5,2
69,9
19,7
56,3
16,2
Jönköpings län
59,6
61,1
79,1
66,1
73,2
58,2
62,1
30,1
56,1
16,3
55,8
25,7
Kronobergs län
55,2
61,5
85,3
81,0
33,3
69,4
64,9
12,0
78,2
22,3
50,8
36,1
Kalmar län
51,2
54,9
74,3
69,8
83,2
35,9
65,4
18,4
61,1
28,2
54,9
30,0
Gotlands län
56,5
65,7
62,8
64,7
81,8
27,3
54,5
68,4
33,9
21,6
28,5
9,9
Blekinge län
60,5
63,0
68,8
78,2
77,8
11,8
63,1
0,0
73,3
20,6
75,8
36,0
Kristianstads län. . . . 74,6
65,4
85,0
81,4
66,5
72,7
77,1
61,7
75,6
31,2
67,8
43,1
Malmöhus län
53,9
68,4
80,4
80,7
88,2
69,3
76,6
43,2
84,9
45,1
79,7
72,7
Hallands län
73,0
68,0
82,3
84,0
61,2
15,4
73,7
40,0
69,7
17,6
65,5
28,5
Gbgs o Bohus län . . . 45,1
62,3
83,1
76,6
81,7
65,7
67,2
11,8
62,3
63,8
39,8
Ålvsborgs län
60,9
55,8
75,0
64,7
70,3
49,7
66,6
26,6
51,5
15,5
61,0
17,6
Skaraborgs län
57,7
58,3
75,0
62,6
77,8
62,3
65,9
18,1
61,4
20,8
46,1
27,3
Värmlands län
39,5
54,9
72,0
61,3
72,7
39,1
44,7
6,2
61,9
12,9
60,0
16,4
Örebro län
58,2
49,9
73,0
67,2
74,5
73,5
69,3
39,6
71,8
10,7
11,9
Västmanlands län . . . 70,4
79,5
85,0
84,5
73,7
74,6
76,0
2,7
53,9
21,6
39,2
21,3
Kopparbergs län
46,3
49,9
68,1
62,7
57,1
38,1
74,5
11,9
53,7
26,7
54,4
24,6
Gävleborgs län
56,4
49,1
64,1
59,3
56,5
36,3
61,0
34,9
54,3
18,0
47,9
22,1
Västernorrlands län . 47,3
59,9
69,7
64,2
68,2
42,5
58,4
12,2
52,5
30,3
47,0
30,6
Jämtlands län
73,0
44,4
60,6
42,3
87,6
41,3
44,3
50,0
35,1
15,6
55,3
17,9
Västerbottens l ä n . . . . 41,6
54,7
62,0
60,1
64,4
55,0
53,8
50,8
28,3
34,4
33,0
Norrbottens län
41,8
54,8
69,1
60,3
17,9
59,1
21,3
54,3
28,2
64,5 | 24,7
64,3
26,0
59,1
33.3 RIKET
46,0
66,4 52.0
53,7 | 58,4 | 73,9 | 70,5 | 73,5 | 55,2 |
>, X)
b *-i
tic
£ u
£ :CS O s-
m
g
«-. > i
Ol
CD
00 CO
TT
os
CO
rH
CO
CO
-T l>
r>
m
CO
CD
I> CO
1^
00 CO
OS
CO
l >
CO
iO
TH
m
0 CO
1^ OS
OS
OS CO
m
»
CD
CO
• *
r«
0 0
CO OS
r> i
CO
•* - r
iO
0 OJ
CD CO
os co co
r^
CO 0
rf CO
0 0
1^
in
l-H
PS
T} t^
CO
O 00
CO
CO
es CO
-*
CM
o oo
-r c\
CO
0-1
N
r^-
CO
CN 05
01 l>
in CO
CO
1^
CO l>
m
00 l>
05 CO
r>
C5
r»
00 00
F)>
,_ „ r»
co
0 CM
O" OS
00 OS
0 0
Ol OS
O OS
CO
es ro
CO
r» r»
0 Ol
rH
Tt
co t»
r)>
0 00
co
0 CO
r»
OS CO
CO
,_, O
CO
os C os
0 O
CO CO
rH
0 O O
0 OS
rH
rH
T-H
CM
-H
O
rr
CO
OS
0 IM OS
O
co
IO Os
OS l>
m os
-* (M
rH
m
ro
r-l
oris
cs
l>
1^ l>
^r
OS
CO
r» OS
-*
TT
rH
O
0 O
O
0 CM
i>
l>
rH
|
0 CM
en
as"
O O
i>
os
00 O
0 0 c
CD
OC
-i-
CO
rH
00 CM
J4 as
CCS
r>i
00 CO
CO 00
0 l>
CO
rH
r»
00 O
Tt|
O.
CM
0 CO
OS
r-T O
CO 05
CM
co
CO
t^
CD
OS
t^
on
r»
OS
co i> l>
m
CO
0C;
» r o w
l>
OS
t^
00 OS
CO
0 CO
r)>
r)>
CO
l^
CO
CO
OS
m r00
-" ^ •*
**
0 CM
m
O)
l>
os
r-
E
CO
rH
O
rH
CO
CO
CN CO
00 Oi CO
cF >
l> l^
O
os
CO
rH
0 CO
CO
m
O
CC
oc
CO
OS
Ol CO
T f r »
CO C5
Ol OS
CO CS
00 Os
CS
ca
oc
CO 05
0 CO
00 OS
Ol
r-
CO
m co
"T
iC.
O
m
"*
CO 00
CO CC
oc
r)>
Ol
m
0 CC
O C35
CJ
0 C
CO L^
CO
CS
CR
m m
•*
t>
m
m
m
CO
CO
r«
O
CM
CM
0 00
r H
CO
00 00
T* CS
CO
os
r<
0 00
as
0 0
0 0
CO
F>
os
CO
iO 00
rH
co
00 CO
0 <_5
0 CO
O. OS
OS
t«>
CM
F>
| 10
| 0
CC
CM
TH
Tf
CO
Ol
OO
CM
-rf
m 1^
00 L^
TJ*
CD CS
00 CO
Ol l>
CO
r^
CN 00
CM*
CO
Os
t>
CM
C
!>•
CM
as
Pi Ol
Tt
as
0 Os
CS
C5
Tf
CM
O
CD
rH
rH
m
CO CO
O O
Tf 05
* 1 CO l^
CO ro
00 T-H
c
as
ur.
es
a>
CD
CO
rH
t©
00 Ol OS
i> 00
Ol OS
l>CS
T« 00
CO 00
00 CC
00 00
os
Os
Tf
rH
m
00 O
rH
Tf<
-rj<
Tf
O
CM
r^
00 00
r» CO
Tt"
TT 00
Ol CS
0 00
m l>
0 l^
c
0 00
CO
in
CM
CD;
CM
CS
O
CD CC
TT
OS
oc
O C33
c c
c C
O
CM
C
CM
r-
*tf
rH
O
CM
co
CD
co
irt
0 OS
O
OS
cc
OS l^
O
r H l O O C M C C ^ C D r H m
• r / o o * i n * e o c o m r - * o OS CS CS 00 CO 00 00 cr
CO
oi
<_
rH
0 0
0 CO
0 CD
O
l>
0 I>
1 os
0 0
m m
c
00 i>
m
O
OC
c CC
CC CC
O
CO
rH Ol
CO
m
w
rH CO
0C CC
c c c
c c c_
rr^
m c
CM
X
i>
<y
se
m
0 O
c
00 OS
0 0
C
c
a.
c
0 CM
O O*
|
m
rH
0 c
rH
m
0 O
m
c^
l> 00
i>
CD^
00 CO
CD Os
TJ* Os
rl>
CO
•*
00 OS
OC
00 00
O
rH
c
rn
m
c
y-«
oc
t> t>
c
CC
CC 1>
CM
CM
"*
r-
oc
m oc
c
oc oc
,_| 0
rH
m
OS
CD
r H
•n
CO OS
oc
as
0 0
CO OS
m 0 c~
c i>
rH 00
CO
00 CO 00
CM
OS
CO
c c
oc
-*
CO
O
in
os
m
0 O
CM
T*
CS
CM
CD
00 CM
CC
CO;
CC
o-
c-
TJ* <T
er oc
C
0-
00 CC
Tt*
00 0-
•*
OS
00 OS
m
0C
0 0 rH
CD
l>
a-
c_
T-H
OS
-*
O
^
r^
CO
CM
co
m
m
l>
CC
OS CO
OS
OS
O
r^
O 00
-T
LO
00 O
L^
O co
co
oo
os
T f
00 CO
0 Pr-
m
0 0
O^
0 CC
00* Os
m
CM
rr CO
rH OS
rn
00 Ol
r»
rH
**
CO
CD
IO
O
m
m
r-, CM
rH
T t
cr. t>
00 T-H
0 m0
CM
-r t>
iO
t»>
•* OO*
un
r-*
^r
CO
•*
OS
OS CO
0 OS
cc
OS CO
CO
CO
•^r
Irt
rH CO
OS
0 OS
I-1
0-1
Oi
O
TT
"* -* K t»
*
r f
Cs
rH
I>
T f
0 CO
oo
tlD
DC
rf
>o
CO
0 l>
2 .c
0 CO
CM
in
0) C
in r-i
•
c
<* r*
lO
CO CO
CO
a> X.
L^
oc C
l>
c CC
r^rr oc
t>
l^
rl>
CM
ir
CN O"
m
ri>
m
rH
CD
00 C r>
00*
O
r-
T j
CC 0
0 L^ O
CT
r-
c c
«» c
TT O
o-
CC
~
rf 00* oc
C
c
c
rH
w
SOS
c
t-1
to X c •4u
c
5 u
c "c
E
f.
E w t
5)
c c c/ 1
u
H)
so
c c
v X c c
'i0 "Jr 1
il
I ,1 -T
r 1S 5-!!. a: u C! PC
t /3
C
<
Cl
At
X •z
\i
c ••c
M e/
E
E
sa
1/
c
I! \ \
. ^ "a
c c>
E :r u T
— E1 1 x c s r - s « 1 E - s0 5<M
u
TH-
c :c-
u
: -c 1 c : _£!
< 1 •s; — 1/
C
c)
c/ t
g
p
tD
C -t
c)
X
11 i.
C c
:S
—
I
E
i/ 1 •c E c
E :o E
12 i 5 D I
C
a C a
>
! 1 >> >
a
>
+ •i
)
s.
i
«
i i! 1' li l 1 *•^ 1
ci a ?! ! gs 1 1i 1 sa 5: 1 C5 :<i J7i !>• C) >
£
C"
*
'
sai
.
C5
C 4. :c >"
Hs
>
• y
133 I3
o
rr
m
oo
co oo
00 CM
Tf
CM
CM
rn
CM
CO
CM
oo
m
oo oo
rH
t^
CO
CO
CO
os
os
m
rH CM
CO
o
m
m
oo
os CM
fe *j
v tv) •s o
6 •k.o G
oo
CO
rH
o
00 CM
OS
<_s
OX)
l>
Ol
CO
m
CO
00 CM
2 II BQ T-^1 CU (O
'<.) c
•ej CT di
.^w Is,
:
o
ca
O
"3 s
CO
CM
^j
a
m
CM
•C! -Q)
TT
|
-*• t/i
T—
o o
o
oo
oo co oo CO os co
I>
rH
CM
m
CM rH
CO
OS
rH
rH OJ rH
00 T*
OO CO CS oo m oo o o o s a s o s o s r H m o o c o m CM m m in
Tf o_ ri oo n n in io co o TJ* co* co* r-T r-" c--" co
i-0
as
CO
o
CO
CO
O
rH
o as
T-H
o o
CS 00
©
irt CO
O
CO
o o o
rH
OS
o
CM CD
Ol
CC
CM
CO
rH
rH
[^
co m
o m
or;
o
o o
o o
Tf
<_; t *
t>
m
CO TT
oo 00
O
O
O
O
o
o o
o o
"* t>
co
"<*
| 1
00 CO
T-H
CM
o o co
r« os
OS
rf
CM CO
TT
co
1 Tf
1 CM
CM
m
00 CO
CO
CM
o
r-
CO CO
CO T}<
OS
CO
o o
o o
- ; T H i ^ o o _ r H T H C M e o o _ m r H O T t < T ! « e o c o o o as oo co co co oo co
rH
Tf
CO
oo
oo
as
m
CD
TT m cs* co
m
co m r - a s c M c s a s i n c o a s oo rn m oo rn co m CM
in
in
co -rf
A a Q CO
m
m
m
m
o r^
Os
CO
00 CO
CM
rs ,_, os m m
m
oo os
rn
Oi
in
O
i i Ol
01 L^
m o r« m Tf Ol
CO
O
O
1 | o
1o
Tf
OS
o o
m
o o
CM rH
co o
co co_ CM o_ Tf oo oo oo o" co
Tf
rH
in
O
Tf
rn
o
co
m
as as
oo
co
as oo
m
m
m
CM
m
m
CD
co
m
C5 CM cs" CM m co
CM
oo co rn m* as* oo
oo
CM m m
TJOn Tf
CO
t^
CM rn m
t>
00 oo
i>
T*
m
T)
CJ
o
m
oc; in 00 rH*
CM"
0 IL
o co co 00* CM* O *
co
os
•ft
«3
rH
i n r H i n i n o c M c o i n
>i c CD
CO
Tf 00
cs^ oo_ m m co
Tj<
Tf
"W <SJ co
ts
S Q
CO CO
cu Cl O
t,
00 CM
os co
CO
m
lO
Tf
TH
m*
CM*
o o
OS CM
00 CO
CO
CM
rH
m
cs CM
CD; CO
CO
CM
cs
oo
co
oo* rn"
cc
CM
C M i n C O C O C M C O r H C M r H C M C O T - i C M C O r H
m of
as oo
rn co
as oo
Tf C M o o r ^ o c o m c M o o T f C M C M m c M T f T f m
m
co
oo
m
O.
fc. o
oo
Tf
CO
rH
CM CM
00 CM
l>
r~
oo Tf
CO
rH*
Öl
CO
CM
OO
OO
O
* !
rH
m cs
oo m oo Cl
**
-T CM
o_ m
«s 3 er&)
•*"
oo
CM*
0=5 • ~
°C
oo
co
oo CO
CM m
cs
m oo oo
IS
0C; CM
oo CM* oo* r-T co* oo oo co
oo
m
i>
rn
m
Tf
m
oo
rn co m rn o o c o e o r H c s c M C M r H c o o i n c o C M m o o c o o o e M r H c s o o o s e s c M c o m o c o o o T f m o O T f T f m T f C O C M C M C O C M O O O O T f C O C M
00 CM 00 CO oo m m CM CM oo oo co m o o c o o o o o a s a s e s c s o o r - a s c o c s
rH
oo
as as
co oo
*! fp o
IL
•~ C
B}
"« K fa ^ a •c « co
CD
•c;
H
cu
CU t/3
O!
S09
i-1
TI
ca
C a!
03 TJ
s a,
:0 00
co CM
a
o 'O
m
C
Ti
r:ci -
H_>
a
a
tu
:c3
tn
—*
EJ
o C/3 C 3 :° 03 C C c .2 r5 73 M M « w £
«
CQ
c a
oc
ft •O M
C
*-> -5 14 00 O
—(
O
oc
c 3 0 r ^ E o c J o 3 j 3 ^ *
bfi b
S "2
B I O
> X
> z
DEL II Undervisningsvolym, verksamhetsgrad och avgång från yrket hland lärare på grundskolans högstadium och vid icke obligatoriska skolor höstterminen 1962
KAPITEL 1 Undersökningens uppläggning
A. Undersökningens syfte Föreliggande undersökning har två huvudsyften. För det första utgör den ett bidrag till en mera detaljerad kartläggning av tillgången på lärare på grundskolans högstadium och vid icke obligatoriska skolor. För det andra syftar den till att ge mera relevanta beräkningsgrunder än vad hittills framkommit för prognosverksamheten när det gäller att beräkna behovet av sådana lärare. I båda dessa avseenden bör det material, som här lägges fram ses som ett komplement till det material, som ges i statistiska centralbyråns löpande redovisning. För det senare syftet skall i denna undersökning göras ett försök att bestämma två viktiga faktorer, nämligen lärarnas verksamhetsgrad och deras avgång ur yrket. Någon beräkning av verksamhetsgraden för lärare vid högre skolor har tidigare ej gjorts. Beträffande avgången ur yrket finns för tidigare år vissa uppgifter i 1955 års utredning om realskolan under övergångstiden (SOU 1955:53). Båda dessa faktorer har väsentlig betydelse för bedömning av behovet av lärare. I de sakkunnigas klasslärarprognos (Ecklesiastikdepartementet 1962: 1) framlade de sakkunniga ingående beräkningar av dessa faktorer. Dessa grundade sig på en omfattande enkät. Föreliggande undersökning som syftar till motsvarande beräkningar för ämneslärarstadiet har fått en enklare uppläggning. B. Material och metoder Som bilaga till undersökningen finns det frågeformulär, som utgått till samtliga skolor med högstadier, realskolor, flickskolor och gymnasier. Antalet skolor som ingår i undersökningen utgör: fristående högstadieskolor skolor inom realskoleorganisationen allmänna gymnasier fackgymnasier Summa
284 222 182 59 747
Privatläroverk och korrespondensgymnasier ingår, men däremot ej skolor med aftonundervisning. Svarsprocenten får anses vara mycket god, då endast två mindre realskolor och ett mindre handelsgymnasium ej lämnat upp-
138 gifter. Granskningsarbetet har visat, att frågorna i de flesta fall rätt uppfattats. I förekommande fall har rättelse kunnat erhållas efter hänvändelse till rektor. På grund av tidsnöd har detta ej kunnat ske i två fall. Berörda skolor har uteslutits ur materialet. De uppgifter, som infordrats från rektorsämbetena, har i första hand gällt undervisningsvolymen för varje lärare under höstterminen 1962. Undervisningsvolymen definieras därvid som produkten av antalet hela arbetsveckor och antalet veckotimmar. I de flesta fall brukar undersökningar avseende lärarbrist redovisa antalet fysiska personer av olika kategorier eller antalet veckotimmar som lärare av olika kategorier undervisar i vid en viss tidpunkt. Att endast redovisa antalet fysiska personer måste anses otillfredsställande, enär antalet undervisningstimmar per lärare skiftar avsevärt för olika kategorier av lärare. Vidare ligger det i öppen dag, att en tvärsnittsundersökning avseende antalet veckotimmar vid en viss tidpunkt ej kan ge en rättvisande bild av exempelvis lärarnas verksamhetsgrad. I och för sig borde, såsom fallet var i klasslärarprognosen, verksamhetsgraden mätas under loppet av flera år. Detta skulle emellertid innebära både stora kostnader och tidsutdräkt. Beträffande lärare vid högre skolor kommer därtill, att begreppet lärarpopulation ej är lika klart som för klasslärare. Skall begreppet lärare avse endast fullt behöriga lärare? Skall filosofie magistrar utan lärarkurs medräknas? I senare fallet uppstår frågan om ytterligare gränsdragningar ända intill de populationer, som utgörs av de examinerade. I denna undersökning är sålunda undersökningsobjektet i första hand undervisningsvolymen under en termin. Denna har, för att anknyta till sist förda resonemang, avgränsats att gälla hela kadern av ordinarie och extra ordinarie lärare samt timlärare med förordnande för hel termin. För dessa lärare har undervisningsvolymen bestämts på två sätt. I ena fallet, som ansluter sig till frågeformulärets avdelning I (s. 172) har undervisningsvolymen bestämts för samtliga ovan nämnda kategorier lärare, varvid även vikarier medräknats. I andra fallet, som ansluter sig till frågeformulärets avdelning II, har undervisningsvolymen bestämts för samma kategorier av lärare men undantag har gjorts för lärare med nedsatt undervisningsskyldighet och för vikarier. Undervisningsvolymen har redovisats för följande kategorier av lärare: A. Behöriga till adjunkts- och lektorstjänst jämte lärare med utbildning vid högre lärarinneseminarium. B. Folkskollärare med behörighet till A 19. C. Lärare med vederbörlig akademisk ämneslärarutbildning men utan vederbörlig praktisk-pedagogisk lärarkurs. (OBS! i frågeformuläret betecknas denna grupp med bokstaven D). D. Folkskollärare utan vidareutbildning. (OBS! I frågeformuläret betecknat med bokstaven C)
139 E. övriga lärare i läroämnen. Uppgifterna i avdelning II i frågeformuläret har använts vid bestämningen av lärarnas yrkesverksamhetsgrad. Rektorer, studierektorer, yrkesvals- och tillsynslärare ingår sålunda ej vid bestämningen av yrkesverksamhetsgraden. Med ledning av den redovisade undervisningsvolymen och antalet lärare samt beräkningar av den undervisningsvolym, som är uttagbar, därest varje lärare hade full tjänstgöring, kan verksamhetsgraden beräknas. I kapitel 3 redogörs vidare för verksamhetsgraden. Uppgifterna i avdelning I i frågeformuläret har utnyttjats för att beskriva den totala undervisningsvolymens fördelning på län, kommuntyp och skolform. Denna fördelning kan avse antingen lärarnas totala tjänstgöring, som här benämns bruttoundervisningsvolym, eller den tjänstgöring som motsvaras av undervisningsskyldigheten, här benämnd nettoundervisningsvolym. Skillnaden i brutto- och nettoundervisningsvolym hänför sig till lärarnas tjänstgöring i form av övertimmar, (kapitel 2, avdelning B). I kapitel 2 (avdelning C) behandlas undervisningsvolymen bland ordinarie och extra ordinarie lärare samt lärare med förordnande för hel termin. Härvid har uppgifterna i frågeformulärets avdelning II legat till grund.
KAPITEL 2 U n d e r v i s n i n g s v o l y m b l a n d l ä r a r e a v olika k a t e g o r i e r
A.
Undervisningsvolymens fördelning på län, kommuntyp och skolform
Att eleverna bör erhålla bästa möjliga undervisning är självklart. Det är emellertid icke lika självklart, hur man bäst skall belysa den rådande undervisningssituationen utifrån nämnda värdering. I en skola kan det vara så, att stor del av totala undervisningsvolymen visserligen bestrids av kompetenta lärare men att det samtidigt sker flera byten av lärare under terminen. Vederbörande vikarier kan vara formellt kompetenta men enbart ombytet av lärare är till nackdel. I en annan skola kan det förekomma få byten av lärare under terminen men lärarkaderns sammansättning kan vara sådan, att endast en mindre andel har tillfredsställande behörighet. Hur den vid terminens början kalkylerade undervisningsvolymen utfylles med vikarier av olika behörighetsgrad, kan här ej med något större grad av exakthet beskrivas. I föreliggande kapitel skall en ren deskription ges av h u r den totala undervisningsvolymen fördelar sig på olika lärarkategorier inom olika kommuntyper, län och olika skolformer. Det är härvid att märka att all undervisning i berörda ämnen redovisats. Sålunda har även vikariers undervisning medtagits. Undervisningsvolymens fördelning på lärarkategorier kan grafiskt illustreras med ett bandspektrum enligt figur II: 1, där storleken hos fälten A, B o. s. v. motsvarar de med dessa bokstäver betecknade lärarkategoriernas (se sid. 138) andel av den totala undervisningsvolymen.
A
B
C
D
E
Figur II: 1
A betecknar sålunda all tjänstgöring uttryckt i antalet lärare gånger antalet veckotimmar gånger antalet veckor som hänför sig till fullt behöriga lärare. Därvid ingår vikariers tjänstgöring och övertidstjänstgöring, oavsett om den fullgjorts vid den egna skolenheten eller vid annan skolenhet. I tabell II: 1 (sid. 159) ges en redovisning av undervisningsvolymens absoluta värde bland olika lärare i olika skolformer i olika län. I tabell II: 2 (sid. 161) ges en redovisning av undervisnings volymens fördelning på olika kom-
141 muntyper och skolformer. Kommunerna indelas efter främst folkmängd i fyra grupper enligt nedan: 1 = Kommuner med 0—9 999 invånare 2 = Kommuner med 10 000—29 999 invånare 3 = Kommuner med 30 000—99 999 invånare utom Uppsala och Lund 4 = Kommunerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Lund Det har inte ansetts nödvändigt att göra en finare uppdelning av kommunerna. Väsentligt är att konstatera, huruvida storstäderna och universitetsstäderna intar en särställning. De skolformer som undersökts är a) De renodlade högstadierna, här betecknade grh. b) Realskoleorganisationen, här betecknad rs. c) Gymnasierna. Gymnasier med samhörande högstadier eller realskoleklasser ingår här i denna grupp. Beteckning: g. Denna indelning i skolformer är redovisningstekniskt betingad. I arbetstabeller finns uppdelning på allmänna gymnasier och fackgymnasier men vid den slutliga bearbetningen har det visat sig ändamålsenligt att endast räkna med en grupp av gymnasier. I nedanstående digram (II: 1—II: 2) visas hur den totala undervisningsvolymen fördelar sig på olika lärarkategorier, varvid de beteckningar, som ovan angivits, tillämpas. Stapeldiagrammen avser relativa fördelningar. För den regionala redovisningen anges under stapeldiagrammet det absoluta värdet av den totala undervisningsvolymen. Länen jämte Stockholms stad anges på vanligt sätt med bokstavsbeteckning. Diagram II: 1 ger ett tvärsnitt av behörighetssituationen i de tre aktuella skoltyperna. På de renodlade högstadierna bestrids endast 40,6 procent av undervisningen av lärare med formell kompetens (kategorierna A och B). Inom realskoleorganisationen är motsvarande andel 52,3 procent. Inom gymnasiestadiet uppgår talet till 61,9 procent eller, om de vidareutbildade folkskollärarna inräknas, 65,8 procent. De vidareutbildade folkskollärarna har sin starkaste representation på de renodlade högstadierna, där de svarar för 23,6 procent av undervisningen. Av de formellt icke-behöriga lärarna upptas huvuddelen av icke vidareutbildade folkskollärare (31,5 procent på de renodlade högstadierna). Lärarkategori C med teoretisk men ej praktisk-pedagogisk utbildning är störst på gymnasiet (18,8 procent) och minst på de renodlade högstadierna (11,6 procent). Olikheterna mellan länen med avseende på behörighetsgraden vid en och samma skoltyp är inte särskilt påfallande. Procentuellt sett står sig de renodlade högstadierna bäst i Göteborgs och Bohus län (62,5), Östergötlands län (59,5) och Malmöhus län (58,4). Lägsta behörighetsprocenten har Norrbottens län (25,7), Örebro län (26,1), Värmlands län (26,4) och Gävleborgs
Diagram II: 1 Totala undervisningsvolymens fördelning på lärarkategorier. och hela riket. % Renodlade 100-
Länsvis
högstadier
50-
0-1
H
I
K L M N
ro
<?
0 P
r~ — f M f . ^ t m i o o i N - t r » o > m c v i 4 o e n i D r o i r > o » i o — • J i p - f C O O C D N i n — fflh; oö l o ro io — ir> — in
R
S
T
U
W
X
y
2 AC BD Riket o —. IO
Realskoleorganisationen 100-1
50-
H l
B O
io to
s
<J"
IO
K L M N I—
CO
OO
is
in
-'
O P R S T U W X Y Z A C B D IO
in
id
-41
l O N I O - N i n - I O N
Riket
CM oo en 10 OJ Ol in N io oi CM m CM oo CM r-; r o us CM —c b c i r o c i o S u - i i o c i c r i c M ro UD m CM tr> >T i n -sr r» m
CM
Gymnasiestadiet
100—i
50-
0-1
Z AC BD Riket i n u > r ^ « * i r > c N l a i e - j u s i r > - 4 - i r > e 3 c j > f O o o - i i u - - r o o o r » « i o — . - a - o u - > o > r o t o i f > « 5 " - s r - a * c v i — r- oo to OJ en — C M oo — CM — — r< a > -T
« 3 - u - > i o i p c M C M c o r - - < r c o i q LO oS r< CM r< — na)tö ro oo er» < r c D o o - ^ - r o i o o — r— i— oo CM — — — — CM
— cö io
<• CM ro **•' LTI CM C M —
io oi iq » o e v i C M O O ' C O I O C M — co oo — C 3 0 — — — — —
Total undervisningsvolym
L>
D<
io m
ro evi
— o ~ > o-> co c o o S - ^ - ^ r — r o a j i o — —
<f CM
eq — o CM
ro
143 Diagram II: 2 Totala undervisningsvolymens fördelning på lärarkategorier inom fyra kommuntyper och tre skolformer. %
Renodlade högstadier
Realskoleorganisationen
Gymnasiestadiet
Total undervisningsvolym
• * D B H C H° D E län (29,2). Procenttalen måste givetvis relateras till den i diagrammen angivna totala undervisningsvolymen, vilken i sin tur bör relateras till länets folkmängd. Detta gäller i hög grad för realskoleorganisationen, där behörighetssituationen torde vara beroende av i vilket läge man befinner sig beträffande realskoleorganisationens avveckling. Högsta behörighetstalen har Malmöhus län (69,1), Göteborgs och Bohus län (61,8), Hallands län (61,3) och Uppsala län (60,4). Lägst ligger Västmanlands län (27,6), Jämtlands län (30,3), Gotlands län (36,9), Norrbottens län (37,1) och Västerbottens län (39,5). Gymnasieorganisationen, i vilken ingår även ett antal realskole- och högstadieklasser (se sid. 142), har specificerats i diagram II: 1. Det synes rimligast att här låta lärarkategori A, d. v. s. adjunkts- och lektorsbehöriga, representera undervisningsvolymen för behöriga. Bäst lottade är här Malmöhus län (77,1), Kristianstads län (72,0), Hallands län (69,7), Älvsborgs län (67,7) samt Kronobergs län och Stockholms stad (vardera 67,1). Lägst är andelen behöriga i Norrbottens län (42,1), Värmlands län (48,4), Örebro län (51,8), Jönköpings län (52,6) och Gävleborgs län (53,8). Allmänt visar digram II: 1, att vissa landsdelar är mera gynnade än andra.
144 Diagram II: 3 Undervisning fullgjord genom övertimtjänstgöring, i procent av den totala undervisningen (bruttovolymen) med fördelning på olika lärarkategorier och skolformer. Hela riket. °/o Renodlade högstadier 12-
Gymnasiestadiet
Realskoleorganisationen
10-
JLL.
Jt_l
A
B C D Lärarkategorier
E
A
B
C
D
E
I allmänhet synes de sydligaste länen och Göteborgstrakten ligga bäst till i fråga om behöriga lärare. Något sämre ligger Stockholmstrakten. Landet i övrigt företräder knappast någon enhetlig struktur. Något särskilt norrlandsproblem synes inte föreligga. Behörighetssituationen är lika prekär i ett antal syd- och mellansvenska län. Uppenbarligen spelar bebyggelsestrukturen en viss roll. Detta har grafiskt återgivits i diagram II: 2 som visar, hur lärarkategorierna är representerade inom olika kommuntyper, (se sid. 143). Behörighetsgraden är som synes lägst i de mindre kommunerna och högst i de större. Detta gäller alla tre skoltyperna.
B. Undervisningsvolym såsom bruttovolym och nettovolym En icke oväsentlig del av den totala undervisningen bestrides av lärare som åtar sig övertimmar. I det följande visas hur stor del av den totala undervisningsvolymen, som faller på övertimmar. Med en viss lärargrupps bruttoundervisningsvolym avses all undervisning, som bestrides av lärargruppen ifråga. Samma grupps nettoundervisningsvolym utgörs av bruttoundervisningsvolymen minskad med den undervisningsvolym som utgör övertimmar. I särskilda arbetstabeller finns redovisade absoluta värden för övertimstjänstgöringen för olika lärarkategorier för varje län. Här återges endast
145 Tablå II: 1 Undervisning, fullgjord genom överlimstjänstgöring, i procent av den totala undervisningen länsvis i olika skolformer. Samtliga lärarkategorier Län A B C D E F G H I K L M N 0 P R S T U W X Y Z AC BD
Renodlade högstadier
Realskoleorg.
Gymnasiet
6,6 7,8 7,9 10,2 9,4 12,4 8,9 8,6
11,8 8,2 10,4 9,2 4,4 11,9 6,7 12,6 8,1 8,2 9,2 10,0
3,1 6,6 8,3 3,8 8,5 7,2 6,3 10,1 7,9 3,8 7,6 7,5 6,0 6,1 9,4 7,0 7,2 9,3 10,1 9,0 8,3 6,9 8,4 8,4 8,1
11,6 9,5 7,1 9,0 11,2 10,8 12,6 9,5 6,4 12,0 8,5 9,2 6,4 10,2 11,8 8,4 17,4 11,3 11,5 13,6 13,7 11,7 11,8 16,7 11,0
8,9
7,2
10,9
8,7 7,4
Hela riket
för varje län övertimstjänstgöringen i procent av den totala undervisningsvolymen för samtliga lärarkategorier tillsammans. Den i diagram II: 3 och tablå II: 1 angivna undervisningsvolym, som utgörs av övertimstjänstgöring, avser icke endast de övertimmar, som lärarna åtar sig vid den egna skolan, utan även de övertimmar, som de har såsom timlärartjänstgöring vid annan skola. För fackgymnasium är ofta denna »volym» betydande även i här ingående ämnen, »övertimsvolymen» vid fackgymnasium utgör sålunda c:a 20 procent av hela undervisningsvolymen mot endast c:a 10 procent vid allmänna gymnasier. Av naturliga skäl är procenttalet övertimmar större för behöriga än för icke-behöriga lärare. Olikheterna mellan länen i tablå II: 1 är påtagliga; det synes dock vanskligt att söka återföra talens storlek på behörighetsgraden enligt diagram II: 1. C. Undervisningsvolymen för ordinarie lärare samt timlärare med förordnande för hel termin I del A redovisades den totala undervisningsvolymen, fördelad på fem olika lärarkategorier med avseende på behörighet. I ingressen till del A återfinns
146 figur II: 1 som visar en schematisering av den totala undervisningsvolymens fördelning på dessa fem lärarkategorier. Om inom varje område av detta »spektrum» görs en uppspaltning på den undervisningsvolym, som presteras av skolornas kår av ordinarie och extra ordinarie lärare samt timlärare, rektorer m. fl. samt vikarier, erhålles ett spektrum med finare uppdelning såsom figur II: 2. övre delen av denna motsvarar figur II: 1.
Här betecknar Ai, Bi, Ci, Di och Ei den undervisningsvolym, som uträttas av ordinarie och extra ordnarie lärare samt timlärare med förordnande för hel termin. A2, B2, C2, D2 och E 2 representerar vikaries undervisningsvolym. A3, B3, C3 och Ds slutligen anger undervisningsvolymen bland rektorer, studierektorer samt yrkesvals- och tillsynslärare. I detta avsnitt skall redogöras för undervisningsvolymen för lärarkategorierna Ai, Bi, Ci och Di. I tabell II: 3 och II: 4 ges en redovisning för bruttoundervisningsvolym, nettoundervisningsvolym samt antal lärare, som tillhör de grupper som i ovanstående figur II: 2 betecknats med Ai, Bi, G och Di. I denna delredovisning, som ej upptar vikarier, rektorer m. fl., saknas uppgifter om brutto- respektive nettoundervisningsvolym och antal lärare för gruppen E (lärare utan vare sig teoretisk eller praktisk behörighet). Detta hänger samman med att uppgiften ursprungligen avsetts för beräkning av lärarnas verksamhetsgrad (se sid. 148) och att något större intresse för verksamhetsgraden beträffande denna kategori ej kan anses föreligga. I syfte att belysa huruvida övertimtjänstgöringen är större för den fasta kadern av lärare (grupperna Ai, Bi, G och Di) än för samtliga lärare lämnas följande tablå II: 2, som visar bruttoundervisningsvolymen i procent av nettoundervisningsvolymen. Tablå II: 2 Bruttoundervisningsvolym i procent av nettoundervisningsvolym Hela riket Lärarkategori A B C D E
Skolform grh
rs
g
110,5 111,? 109,5 109,6 107,2
107,7 111,5 107,4 110,1 105,2
114,1 111,6 109,8 107,8 108,3
Lärarkategori Ax
Skolform grh
rs
g
112,2 112,7 109,9 110,6
107,2 114,2 107,5 110,4
112,9 112,5 109,2 107,9
147 I tabell II: 5—6 redovisas det material som ligger till grund för tablå II: 2. övertimsvolymen är i allmänhet större för kategorierna Ai, Bi, G och Di än för A, B, C och D. Detta förklaras av att i kategorierna A, B, C och D ingår rektorer, som vanligtvis ej har övertimmar. Ett undantag finnes, nämligen för kategori A i g-formen, som jämfört med kategori Ai har större relationstal. Detta beror på att A-kategorins lärare även har så pass många övertimmar vid annan skola än i den egna att förstnämnda förklaringsgrund blir av »andra ordningen».
D. Undervisningsvolym för rektorer, studierektorer, yrkesvals- samt tillsynslärare Från länskolnämnderna och Stockholms stads skoldirektion har uppgifter inhämtats om: a) antal grundskolerektorer med undervisning på högstadiet, b) antal rektorer inom realskolor, flickskolor och gymnasier, c) antal studierektorer, yrkesvals- och tillsynslärare med angivande av nedsättningen i deras undervisningsskyldighet. Med ledning av dessa uppgifter har följande tablå II: 3 sammanställts. Antar man, att de kategorier av lärare, som innehar befattning som studierektor, yrkesvals- och tillsynslärare utan nedsättning av undervisningsskyldigheten skulle haft 24 veckotimmar, kan bortfallet i undervisningsvolym för dessa kategorier av lärare uppskattas till 105 859 vvtr ( = veckor x v t r ) . Detta innebär ett bortfall som är hälften så stort som den presterade undervisningsvolymen. De i detta kapitel lämnade uppgifterna kan tjäna som underlag för beräkning av den undervisningsvolym, som hänför sig till skolornas fasta kader av lärare. Viss uppfattning om den undervisningsvolym, som hänför sig till vikarier, kan även erhållas om här redovisade uppgifter för rektorer m. fl. sammanställas med tidigare redovisade.
Tablå II: 3 Rektorer m.fl. och deras arbetsvolym. Antal
Undervisnings volym
Rektorer vid högre skolor exklusive grundskolans högstadium Grundskolerektorer Studierektorer Yrkesvalslärare Tillsynslärare övriga studierektorer
386 273 194 326 224 14
56 756 23 758 50 983 67 507 80 869 40 46
Summa
1 417
283 919
KAPITEL 3 V e r k s a m h e t s g r a d b l a n d l ä r a r e a v olika k a t e g o r i e r
A. Begreppet verksamhetsgrad I figur II: 3 betecknar A0 den undervisningsvolym, som enligt vederbörande skolledares tjänstgöringsfördelning borde ha presterats av behöriga lärare. I själva verket visar det sig nu vid höstterminens slut, att dessa lärare uträttat endast volymen Ai. Differensen Ao—Ai hänför sig då till vikarier. Sagda differens är emellertid ej den undervisningsvolym, som i kapitel 2 C betecknats med A2. »Volymen» A2 hänför sig nämligen till den undervisningsvolym, som utförts av vikarier med den behörighet, som endast gäller för grupp A. Dessa vikarier kan ha ersatt icke endast lärare med »A-behörighet» utan även lärare av kategori B, C etc. Likaledes ingår i differensen Ao—Ai den undervisningsvolym, som utförts även av andra vikarier, tillhörande andra kategorier än A, t. ex. B och C.
Ao
A, Figur II: 3
Begreppet verksamhetsgrad har sålunda här definierats såsom förhållandet mellan den redovisade undervisningsvolym, som utförts av skolornas kader av ordinarie och extra ordinarie lärare samt timlärare med förordnande för hel termin, och den undervisningsvolym, som dessa lärare skulle ha k u n n a t prestera, därest de fullgjort hela sin tjänstgöring. Som tidigare sagts h a r därvid lärare med nedsatt undervisningsskyldighet ej medräknats. Som framgår av bilagan har ej heller det mindre antal lärare medräknats, för vilka gäller, att de efter frånräknandet av veckotimmar i andra här ingående ämnen, ej kommit upp i full tjänst. För att erhålla ett värde på vad ovan betecknats med Ao, Bo etc. eller den »väntade» undervisningsvolymen har för varje grupp av skolor beräknats ett vägt medeltal för den »väntade» undervisningsvolymen under höstterminen. F r å n varje skola har inhämtats uppgifter om antalet klasser på varje stadium samt antal veckor som uppgiftslämnaren räknat med vid beräkningen av undervisningsvolymen. Antal veckor har i de flesta fall angivits
149 Undervisningsskyldighet
Antal veckor 15
21 vtr (högsta s t a d i e t ) . . 24 vtr (mellersta stadiet) 28 vtr (lägsta stadiet)..
18 K
till 17, men även 16 veckor förekommer i icke få fall. Ovanstående modell visar principen för vägningsförfarandet. För varje kombination av undervisningsskyldighet och antal veckor erhålles en sannolik undervisningsvolym. Om exempelvis antalet klasser för kombinationen 16 veckor och 21 vtr enligt ovanstående modell betecknas med K, erhålles för denna kombination delposten 16 X 21 X K. För hela gruppen erhålles den väntade undervisningsvolymen V enligt formeln: V = 2T K x v x t ; där v anger antalet veckor och t undervisningsskyldigheten. Verksamhetsgraden har beräknats för samtliga tre skolformer inom de nämnda fyra kommuntyperna och för lärarkategorierna A, B, C och D (se sid. 150). Därvid har antagits, att för renodlade högstadier och för realskolegruppen samtliga lärare såsom mått på den väntade undervisningsvolymen erhåller ett värde enligt nyssnämnda förfaringssätt. För gymnasiegruppen har först en sammanvägning gjorts med utelämnande av de klasser, som ingår i raden för undervisningsskyldigheten 21 vtr. Det så beräknade värdet har ansetts gälla för folkskollärare. Därefter har sammanvägning gjorts för samtliga frekvenser. Betecknas det sist erhållna värdet med V Tot och det förstnämnda med V F har sannolika värdet för undervisningsvolymen för lärarkategorierna A och C erhållits enligt följande villkor. (A + C) V x + (B + D) V F = (A + B + C + D) V To t A, B etc anger här antalet lärare av respektive kategori. De vägningstal, som härigenom erhållits, framgår av tablå II: 4. Tablå II: 4 Väntad undervisningsvolym per lärare av olika kategorier Antal timmar per lärare inom kommuntyp Skolform
Lärarkategori 1
4 A, B, C, D
406,3
407,3
408,0
406,9
A, B, C, D
409,6
412,3
408,1
410,4
A + G B + D A + C B + D
385,0 407,3 357,0
387,4 412,6 374,2 412,6
382,7 409,9 372,5 409,9
377,6 405,4 365,9
Renodlade högRealskoleorgaAllmänna gymFackgymnasier
150 För gymnasierna har vägningsförfarandet något förfinats genom att de för allmänna gymnasier och fackgymnasier erhållna värdena viktats med antalet lärare. I redovisningen har de förts till en enda grupp. Ovanstående värden för den väntade undervisningsvolymen per lärare har multiplicerats med antalet lärare inom var grupp, och den så erhållna produkten har ingått såsom nämnare vid beräkningen av den koefficient, som anger verksamhetsgraden. B. Verksamhetsgraden bland lärare inom olika skolformer och olika
kommuntyper
Verksamhetsgraden redovisas i nedanstående tablå II: 5 i form av procenttal. Vid beräkningarna har bortfallet för den undervisningsvolym, som beror på att lärare undergår praktisk-pedagogisk lärarutbildning, ej ingått i bestämmandet av täljaren för verksamhetsgradskoefficienten. Anledningen är att det vid granskningen av materialet befunnits, att samtliga lärarkandidater ej har medtagits, varför det ansetts riktigast att helt utesluta dem. F. ö. kan man med kännedom om antalet lärarkandidater i efterhand göra en korrigering, om man så finner lämpligt.
Tablå II: 5 Bruttoverksamhetsgraden för lärare av olika kategorier inom olika skolformer Hela riket Skolform Lärarkategori och kön
Renodlade högstadier
Realskoleorganisationen
Gymnasiet
Samtliga
A manliga A kvinnliga gifta A kvinnliga ogifta A samtliga
95,1 87,4 95,5 93,6
99,7 86,2 90,9 92,4
97,9 86,4 95,1 95,4
97,9 86,5 93,8 94,5
B manliga B kvinnliga gifta B kvinnliga ogifta B samtliga
104,5 83,1 97,2 100,3
C manliga C kvinnliga gifta C kvinnliga ogifta C samtliga
94,8 87,4 101,7 93,1
D manliga D kvinnliga gifta D kvinnliga ogifta
98,5 91,0 94,7 D samtliga A + C samtliga B + D samtliga
91,1 87,1 93,8 90,2
88,9 80,6 98,9 88,0
91,1
91,4 85,5 96,4 90,2 98,7 89,9 91,3 95,9
99,0 88,1 85,3 94,9
96,4
93,0 98,0
104,9 82,3 92,6 99,9
105,5 81,2 87,2 99,3
94,1 97,1
93,3 97,7
151 Tablå
II- 6 Netioverksamhetsgraden
för lärare av olika skolformer Hela riket
kategorier
inom
olika
Skolform Lärarkategori och kön
A manliga A kvinnliga gifta A kvinnliga ogifta A samtliga B manliga B kvinnliga gifta B kvinnliga ogifta B samtliga C manliga C kvinnliga gifta C kvinnliga ogifta C samtliga
Renodlade högstadier
Realskoleorganisationen
Gymnasiet
Samtliga tre
82,9 82,9 88,5
88,6 83,2 87,2
84,2 81,9 89,5
84,6 82.5 88,7
83,6
86,2
84,4
84,8
91,2 78,9 94,0
90,9 77,0 83,5
91,1 78,0 89,1
89,0
87,6
88,4
84,0 81,5 94,4
80,3 76,7 93,2
81,6 81,4 87,4
81,8 80,2 90,1
82,6
81,8
82,6
82,8
87,6 85,6 88,2
D manliga D kvinnliga gifta D kvinnliga ogifta D samtliga
87,2
A + C samtliga
84,0
B + D samtliga
87,9
88,0 85,0 85,7
88,7 84,0 81,4
87,0
86,8 84,9
84,0 87,2
84,2 87,7
Som framgår av tablå II: 5 gäller beträffande fil. mag. med provar (grupp A), att manliga lärare har större bruttoverksamhetsgrad än kvinnliga. Ogifta kvinnor har i genomsnitt högre verksamhetsgrad än gifta, och detta gäller både brutto- och nettoverksamhetsgraden för samtliga kategorier (tablåerna II: 5 och 6). Bruttoverksamhetsgraden är störst för vidareutbildade folkskollärare (grupp B). Såväl brutto- som nettoverksamhetsgraden är större för folkskollärare (B + D) än för akademiskt utbildade (A + C). För samtliga skolformer sammantagna gäller vidare, att nettoverksamhetsgraden är lägst för filosofie magistrar utan praktisk lärarkurs. Nära denna verksamhetsgrad (82,8) ligger nettoverksamhetsgraden för provårsutbildade lärare, som tjänstgör på grundskolans högstadium. Allmänt kan dock sägas att värdena uppvisar stor inbördes likhet. Intressant att konstatera är, att nettoverksamhetsgraden för samtliga folkskollärare inom samtliga skolformer (87,7) är praktiskt taget densamma som erhölls i lärarutbildningssakkunnigas klasslärarprognos (89 % för manliga + kvinnliga). För lärarkategorierna A och C har även undersökts verksamhetsgraden inom större och mindre kommuner. Här återges endast nettoverksamhetsgraden inom olika kommuntyper.
152 Tablå II: 7 Nettoverksamhetsgraden för de fyra kommuntyperna för lärarkategorierna A och C (kategoribeteckning se sid. 138) Kommuntyp Lärarkategori
A C A + C A C A + C A G A + C
Skolform
Renodlade högstadier Realskoleorg. » » Gymnasiet
» »
86,5 82,6 84,4 88,3 90,1 88,9 87,7 88,5 88,0
79,4 92,0 85,7 83,1 80,9 82,5 88,1 86,0 87,4
90,7 77,5 85,7 87,8 75,9 84,6 83,3 82,3 83,1
82,3 82,8 82,4 84,4 69,9 80,7 80,6 74,2 79,3
Nettoverksamhetgraden är som synes lägst inom kommuntyp 4, d. v. s. i storstäderna jämte Uppsala och Lund. Resultaten bör ses mot bakgrund av att antalet lärare inom de olika grupperna icke är detsamma, vilket framgår av följande tablå. Universitetsstädernas lärare uppvisar lägsta verksamhetsgraden. En av orsakerna härtill torde vara, att lärarna där använder sig av möjligheten att bedriva fortsatta studier. Här har för första gången erhållits ett mått på den svenska ämneslärarkårens verksamhetsgrad. Av den lärare, som anställes för en hel termin och ävenledes fullgör denna tjänst, kan skolan tillgodogöra sig ungefär 84 procent. »Bortfallet» på omkring 16 procent kompenseras dock till större delen av de övertimmar lärarna normalt åtar sig. Härigenom kommer bruttoverksamhetsgraden att ligga vid omkring 93 procent. En av femton lärare går sålunda helt bort, trots övertimmarna. Detta är en viktig information vid alla behovsräkningar. Men den är av betydelse även för det inre-pedagogiska planeringsarbetet.
Tablå II: 8 Antal lärare svarande mot uppgifterna i tablå II: 7 Kommuntyp
Lärarkategori
Skolform
A C A + C A C A + C A C A + C
Renodlade högstadier Realskoleorg. » » Gymnasiet
» »
Summa 1
133 151 284 507 303 810 613 278 891
133 134 267 215 84 299 1691 614 2 305
91 56 147 274 99 373 1 130 296 1426
356 146 502 443 153 596 1 760 449 2 209
713 487 1 200 1 439 639 2 078 5 194 1 637 6 831
KAPITEL 4 L ä r a r n a s a v g å n g från y r k e t
I det utsända frågeformuläret (bilaga 2, sid. 170) begärdes även uppgifter om antalet lärare, som övergått till annan verksamhet under halvåret 1/7—• 31/12 1962. För lärare tillhörande kategorierna A och C, d. v. s. akademiskt direktutbildade med eller utan genomgången lärarkurs, erhölls följande uppgifter om avgång ur yrket. Annan lärarverksamhet innebär enligt primärmaterialet i flertal fall, att vederbörande sökt sig över till folkhögskolor eller folkskoleseminarier. Detta antal bör sålunda ej räknas som avgång från lärarverksamheten. Beträffande övergången till studier bör observeras, att de uppgiftslämnande rektorerna samtidigt redovisat antalet lärare med C-avdrag under hela höstterminen 1962 och därvid angett orsaken till tjänstledigheten. Denna övergång måste därför avse sådana fall, där tjänstledighet ej längre beviljats. Studierna kan avse forskning eller utbildning för annan verksamhet. Det är därför rimligt att räkna med denna orsak till avgång. Den totala avgången framgår av tablå II: 10. Värdena i tablå II: 9 har härvid fördubblats för att man skall få fram avgången per år. Helt naturligt kan det vara vanskligt att lägga erfarenheterna från en termin till grund för en bedömning av avgångskvoten. Visst stöd för sin giltighet erhåller dock de här bestämda kvoterna vid en jämförelse med andra, tidigare bestämda. Sålunda kan ur lärarutbildningssakTablå II: 9 Antal lärare som övergått till annan verksamhet Annan verksamhet
Lärarkategori
Tjänst Annan Tjänst som inom näruniversi- ingsliv och lärarverksamhet tetslärare förvaltning 8
1 Summa
27 3 3
10 2
6 1 2
5 3 1
8 6 2
1 8
övrig verksamhet (»hemmafru» m. fl.)
2 A kvinnliga gifta . . A kvinnliga ogifta.. C kvinnliga gifta . . C kvinnliga ogifta . Summa
Studier
154 Tablå II: 10 Beräknad årlig avgång från
läraryrket
Avgångna från yrket Lärarkategori A och C
Män Summa 1
Hela antalet lärare 1
Antal
Antal per 10 000
5 724 4 385
48 24
84 55
10 109
71 Rektorer och studierektorer ej medräknade
kunnigas klasslärarprognos (Ecklesiastikdepartementet 1962: 1) framräknas maximi- och minimivärden för övergång till annan verksamhet. Minimivärdet angav därvid sådan övergång till andra yrken, som kan betecknas som renodlad yrkesväxling, under det att maximivärdet även inrymde övergång till annan lärarverksamhet, såsom blindskolelärare etc, men ej övergång till ämneslärartjänst. För jämförelsens skull skall lämnas i tablå II: 11 även de avgångskvoter, som kan erhållas ur realskoleutredningens betänkande. Realskolan under övergångstiden (SOU 1955: 53). Föreliggande undersökning ger ett annat resultat än klasslärarprognosen och 1955 års undersökning. Avgången från yrket synes nu vara större än 1955, vilket kan bero på de akademiskt utbildade lärarnas ökade möjligheter att erhålla tjänster inom förvaltning och vid universiteten. Eftersom det är i synnerhet manliga lärare, som erhåller sådana tjänster, uppkommer en förskjutning i förhållande till 1955 års tal. Att en fortsatt avgång till förvaltningstjänst och universitet är att räkna med visar tablå II: 12 över det antal lärare, som varit tjänstlediga med C-avdrag hela höstterminen 1962. Tjänstledighet för praktisk lärarkurs har här ej medtagits. Beträffande studier gäller, att läraren i vanliga fall erhåller B-avdrag, och att sådan ledighet följaktligen ej medräknats här. Avsikten har här ej varit att speciellt mäta bortfallet i undervisningsvolym för studier. Avsikten med ovanstående sammanställning har snarare varit att visa, att många lärare just genom sin ledighet för att uppehålla olika tjänster utgör en population, Tablå II: 11 Avgång per 10 000 enligt klasslärarprognosen (Ecklesiastikdepartementet 1962: 1) och enligt realskoleutredningen (SOU 1955: 53). Klasslärarprognosen Max.
Min.
50 87
33 66
Realskoleutredningen 31 27
155 Tablå II: 12 Antal med C-avdrag tjänstlediga lärare höstterminen 1962 Tjänstledighetsorsak Lärarkategori och kön
A manliga . . A kvinnliga gifta A kvinnliga ogifta....
Uppehål- Uppehål- UppehålEnskild Annan lande av lande av lande av lärarverk- angeläguniversi- förvaltannan enhet ningssamhet letslärartjänst tjänst tjänst 30
Summa
3 1
1 18
övriga orsaker
16 C manliga... C kvinnliga gifta C kvinnliga Summa
Studier
från vilken man har skäl att räkna med en förhållandevis hög avgång. En årlig avgång från ämnesläraryrket med 72 av ca 10 000 kan synas måttlig. Den är dock tillräcklig för att kräva direkt beaktande i behovskalkyler och beräkningar av utbildningsorganisationens storlek. Särskilt bör noteras, att avgångskvoten synes ha mer än fördubblats under tiden 1955—1962, och att den stigit mera för manliga än för kvinnliga ämneslärare.
KAPITEL 5 Sammanfattning
1. Föreliggande undersökning berör lärarnas undervisningsvolym under en hel termin, deras yrkesverksamhetsgrad samt avgång från yrket. Undervisningsvolymen fördelar sig på de olika lärarkategorierna mycket olika i de tre skolformerna, grundskolans högstadium, realskoleorganisationen och gymnasiet. Av den totala undervisningen under en hel termin bestreds på grundskolans högstadium 40,6 % av lärare med formell kompetens. Inom realskoleorganisationer är motsvarande andel 52,3 % och på gymnasiet 61,9 %. Folkskollärare utan vidareutbildning, bestred 31,5 % av undervisningen på grundskolans högstadium. Motsvarande andel för realskoleorganisationen utgjorde 10,9 %. Lärare med filosofie magisterexamen svarade för 11,6 % av undervisningen på grundskolans högstadium mot 17,7 % inom realskoleorganisationen. Ungefär samma andel gällde för gymnasiet (18,8 % ) . Behörighetsgraden skiljer sig ej påfallande mellan länen för en och samma skolform. Allmänt gäller emellertid att de sydligaste länen och Göteborgstrakten har den bästa behörighetssituationen. Norrlandslänen hör till de regioner som har en sämre behörighetssituation än landet i övrigt men situationen är lika prekär i ett antal syd- och mellansvenska län. Behörighetssituationen är sämre inom de mindre kommunerna och bäst inom de större. Detta gäller samtliga skolformer. 2. En icke ringa del av den totala undervisningen bestrides genom att lärare åtar sig övertimmar. Denna övertimtjänslgöring uppgick till 8,9 % på grundskolans högstadium, 7,2 % inom realskoleorganisationen och till 10,9 % inom gymnasieorganisationen. Dessa procenttal hänför sig till samtliga lärarkategorier. Omräknas undervisningsvolymen, som hänför sig till övertimmar till heltidstjänster, erhålles för lärarkategorierna filosofie magistrar med och utan praktisk-pedagogisk utbildning samt vidareutbildade folkskollärare (i samtliga fall avseende lärare med förordnande för hel termin) 1 052 tjänster. 3. Undervisningsvolymen för lärare av olika kategorier har beräknats antingen som en bruttoundervisningsvolym varvid övertimtjänstgöringen inräknats eller som en nettoundervisningsvolym, varvid övertimtjänstgöring ej inräknats. Härigenom har yrkesverksamhetsgraden beräknats antingen som en bruttoverksamhetsgrad eller som en nettoverksamhetsgrad. Några tidigare undersökningar av verksamhetsgrader för lärare vid högre skolor
157 har ej gjorts. Den verksamhetsgrad som finns angiven i den av lärarutbildningssakkunniga och arbetsmarknadsstyrelsen år 1962 gjorda ämneslärarprognosen har en annan innebörd och avser examinerade filosofie magistrars yrkesverksamhet under viss tid efter examen. Bruttoyrkesverksamhetsgraden har bestämts till 93,3 % för filosofie magistrar och 97,7 % för folkskollärare. Nettoyrkesverksamhetsgraden ligger avsevärt lägre och utgör 84,2 % för filosofie magistrar och 87,7 % för folkskollärare. Beträffande filosofie magistrar har tiden för praktisk lärarkurs ej räknats som bortfall i tjänstgöring. Yrkesverksamhetsgraden är lägst inom de största kommunerna. Den är ävenledes i allmänhet lägst inom gymnasieorganisationen och högst för grundskolans högstadium. Sålunda är nettoverksamhetsgraden endast 79,3 % för filosofie magistrar som tjänstgör på gymnasier (med därtill knutna realskolor och högstadier) i de största städerna och universitetsstäderna. 4. Bruttoverksamhetsgraden är störst för manliga lärare. För filosofie magistrar med praktisk lärarkurs utgör den 97,9 % och för manliga folkskollärare med vidareutbildning ligger den ännu högre ( 1 0 4 , 9 % ) . Skäl finnes antaga att det är i synnerhet de gifta manliga lärarna som åtar sig övertimmar och därigenom kommer upp i en högre verksamhetsgrad. 5. Avgången ur yrket är i jämförelse med yrkesverksamhetsgraden svårare att beräkna. I klasslärarprognosen (Ecklesiastikdepartementet 1962: 1) redovisades ett omfattande material för att belysa klasslärarnas avgång ur yrket. Två olika metoder gav praktiskt taget samma resultat. Den ena byggde på en systematisk studie över lärarpopulationens storlek och förändringar under en 5-årsperiod. Den andra metoden för bestämning av avgången från läraryrket grundade sig på en större enkät tjugo år tillbaka i tiden. Förutsättningar för en liknande undersökning gällande lärare med akademisk utbildning saknas för närvarande. I detta läge bör föreliggande undersökningsresultat om avgången ur yrket kunna anses vara en skattning, som får gälla, tills mer uttömmande statistik föreligger. Avgången till annan verksamhet har bestämts till 71 per 10 000 lärare, utan åtskillnad på kön. Avgången är för akademiskt utbildade lärare högre för män än för kvinnor. Detta beror sannolikt på att manliga lärare i större utsträckning söker administrativa tjänster och övergår till universitetslärartjänst än vad fallet är med kvinnliga lärare. 6. I föreliggande undersöknings del I har redogjorts för lärarbristens storlek enligt olika normer. För hösten 1962 har med ledning av det material som redovisats ifråga om undervisningsvolymen en lärarbrist avseende akademiskt utbildade lärare bestämts till 4 000 heltidstjänster. 7. De resultat som erhållits angående lärarbristens storlek, lärarnas verksamhetsgrad och avgången ur yrket har ingått som viktiga komponenter för den prognos som redovisas i del III av denna undersökning. Dessutom har med ledning av dessa bestämda data en uppföljning gjorts av tidigare gjord
158 prognos avseende ämneslärare fram till år 1970. I kapitel 6 i del III redovisas denna beräkning. Det visar sig därvid, att, beroende på olika antaganden om avgång och yrkesverksamhetsgrad, rekryteringsbehovet för återstående delen av 1960-talet kan skattas Ull mellan 9 100 och 11 600 lärare. Detta innebär att de båda lägre antagandena om lärartillskott som gjorts i ämneslärarprognosen ligger under här skattade rekryteringsbehov. Sannolikt torde endast det i ämneslärarprognosen gjorda högsta antagandet om lärartillskott innebära att år 1970 föreligger risk för överskott på lärare.
TABELLBILAGAN T I L L DEL I I
Tabell II: I Undervisningsvolym
länsvis med fördelning på olika
lärarkategorier
a) Renodlade högstadier Undervisningsvolym länsvis Lärarkategori (se s.138)
A B
c D
A B
c D E
A B
c D
A B
c D E
A B C D E
D
E
A
B
G
63 834 49 526 29 272 112 880 66 358
29 955 37 375 25 192 38 507 32 538
12 317 8 013 10 719 2 459 6 274
1 972 1 275 5 704 1 284
16 284 19 033 1 234 18 704 4 070
F
G
H
I
K
2 091 7 743 2 829 10 159 3 256
9 483 15 701 5 768 12 075 8 119
1 173 5 800 1 700 3 604 2 831
—
~™
L
M
N
0 P
3 853 11 856 7 077 4 036 4 890
48 781 33 105 22 098 20 917 15 426
41 558 50 972 9 605 38 486 7 387
5 218 6 983 3 553 9 608 3 135
R
S
U
W
—
T 1 148 3 740 1 267 9 029 3 483
17 133 33 546 25 937 43 558 38 940
2 067 5 117 408 8 417 1954
Y
Z
AC
BD
11 961 30 314 12 708 33 069 12 507
5 075 19 494 9 161 31 451 12 011
8 644 30 342 13 722 38 377 12 879
6 122 19 514 11 492 42 849 19 740
10 100 14 246 3 724 30 766 17 715
2 875 11 229 2 747 24 754 11 817
X 6 875 9 429 6 730 26 777 5 924
.
160 b) Realskoleorganisationen Undervisningsvolym länsvis Lärarkategori (se s.138)
A B C D E
A B C. . D E
A B C D E
A B C D E
A B C D E
A
B
C
D
E
74 740 1 935 24 449 2 267 28 746
19 194 3 754 13 725 7 860 15 831
12 837 1 905 5 873 85 3 706
18 833 1 745 5 698 4 579 6 680
31 682 7 195 13 277 7 184 14 742
F
G
H
I
K
20 566 5 219 8 337 5 325 10 663
13 048 1 836 6 239 2 347 6 034
20 430 8 036 8 637 7 459 5 634
5 631 476 3 833 3 892 2 735
9 281 2 130 7 429 1 326 3 180
L
M
N
O
P
25 430 5 411 10 494 3 609 6 524
71 422 8 228 23 460 3 771 8 297
19 872 3 819 7 061 1 750 6 196
71 263 5 550 19 000 9 235 19 256
27 655 10 923 9 779 5 422 16 296
R
S
T
U
W
15 714 4 747 5 747 4 839 7 175
27 178 8 483 7 295 1 046 10 537
18 012 5 901 9 431 4 518 15 367
3 894 1 857 4 004 5 504 5 585
22 947 5 094 7 207 8 872 15 134
X
Y
Z
AC
BD
16 532 4 731 5 289 7 773 11 402
13 673 2 523 5 608 5 067 9 461
9 774 2 563 7 936 10 335 10 090
13 684 17 572 16 616 18 279 13 068
10 543 8 802 8 975 12 185 11 671
c) Gymnasiet Undervisningsvolym länsvis Lärarkategori (se s.138)
A B C D E
A B C D E
A
B
C
D
E
333 600 11 472 71 540 6 590 73 943
148 884 7 121 43 414 10 617 39 679
67 822 1 998 24 517 4 603 10 617
58 061 2 882 21 112 1 585 4 054
88 194 8 133 21 107 8 687 16 514
F
G
H
I
K
72 226 12 944 24 277 7 591 20 224
34 420 3 003 8 409 532 4 895
63 732 4 124 19 562 6 247 10 975
9 681 897 1 181 905 4 082
40 447 5 471 13 802 4 642 9 083
161 Undervisningsvolym länsvis Läkarkategori (se s.138)
A B
C D E
A B C D E
A B C D E
L
M
N
O
P
56 146 1 287 15 035 935 4 621
208 066 3 945 44 353 2 483 10 768
41 921 2 619 10 164 885 4 581
160 456 8 475 48 393 5 109 31 056
84 165 6 914 18 123 2 034 13 027
R
S
T
U
W
44 788 3 805 18 500 2 879 12 356
43 043 3 770 20 791 8 460 12 930
57 313 4 140 20 279 5 716 23 163
61 129 3 350 20 462 2 178 18 011
60 518 4 462 26 640 4 214 6 554
X
Y
Z
AC
BD
59 880 5 404 23 364 7 173 15 396
63 727 2 509 27 101 4 971 11 815
24 887 1 673 6 912 2 294 4 145
42 296 1 829 12 950 1 059 6 790
56 745 12 333 40 829 10 420 14 528
Tabell II: 2. Undervisningsvolym med fördelning på olika kommuntyper, lärarkategorier och skolformer.
Skolform
Renodlade högstadier
Lärarkategori (se s. 138)
A B C D E Summa
Realskoleorganisa- A tionen B C D E Summa
Gymnasiet
A B C D E Summa
6—412667
Undcrvisningsvolym inom kommuntyp (se s. 000) 1
62 496 122 609 60 852 172 446 102 304
55 625 115 427 63 715 166 104 71 992
520 707
1—4
41 590 60 454 21 742 63 495 27 318
146 836 126 560 61 909 164 121 90 924
306 547 425 050 208 218 566 166 292 538
472 863
214 599
590 350 1 798 519
227 486 79 870 127 102 96 937 144 645
85 283 17 433 32 533 22 828 34 586
113 297 21 444 35 447 22 134 40 632
167 769 11 688 50 417 8 630 44 147
593 835 130 435 245 399 150 529 264 010
676 040
192 663
232 954
282 651
1 384 208
247 797 23 776 108 264 22 752 60 481
663 786 51 029 234 873 52 401 143 909
445 211 30 866 110 402 23 271 76 186
625 346 18 889 149 277 10 075 103 231
1 982 140 124 560 602 816 108 499 383 807
463 070
1 145 998
685 936
906 818 3 201 822
162 Tabell II: 3. Brutto- och nettoundervisningsvolym samt antal lärare, avseende ordinarie och extra ordinarie folkskollärare med förordnande för hel termin. Hela riket med särskiljande av renodlade högstadier och realskoleorganisationen jämte gymnasieorganisation Antal lärare 1
Lärarkategori
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Med vidareutb. Bl B2 B3
674 155 54
286 581 52 411 21 369
250 271 49 749 20 660
Summa
360 361
320 680
Ulan vidareutb. Dl D2 D3
804 285 100
322 309 105 500 38 553
286 657 99 267 35 910
Summa
1 189
466 362
421 834
Med vidareutb. Folkskollärare inom Bl realskole- och gymB2 nasieorganisationen B3
434 116 47
187 543 38 611 16 778
161 734 36 479 16 054
Summa
242 932
214 267
Ulan vidareutb. Dl D2 D3
396 158 58
160 706 57 129 20 267
143 933 54 488 19 338
Summa
238 102
217 759
Summa mea vidareutbildning Summa ulan vidareutbildning
1 480 1 801
603 293 704 464
534 947 639 593
S amma summarum
3 281
1 307 757
1 174 540
Folkskollärare vid grundskolans högstadium
1 Rektorer, studierektorer, yrkesrådslärare och tillsynslärare ej inräknade.
Tabell II: 4 Bruttoochnettoundervisningsvolymsamtantallärareinomolikaskolformer och med fördelning på lärarkategorier avseende ordinarie och extra ordinarie lärare samt timlärare med förordnande för hel termin som har akademisk utbildning med undantag för rektorer och studierektorer. Redovisning för fyra kommuntyper inomskolformerna. a) Renodlade högstadier Kommuntyp 0—10 t inv. Antal lärare 1
Lärarkategori
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Manliga Kvinnliga gifta Kvinnliga ogifta
92 30 11
36 469 11 519 4 455
31 642 10 865 4 232
Summa
52 443
46 739
Lärare med vederbörlig akademisk ämneslärarutbildning men utan praktisk-pedagogisk lärarkurs
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta.
74 53 24
27 367 18 663 9 995
24 176 17 388 9 130
Summa
56 025
50 694
Summa summarum
108 468
97 433
1 Rektorer, studierektorer, yrkesvalslärare och tillsynslärare ej inräknade.
163 K o m m u n t y p 10—30 t inv. Antal lärare 1
Lärarkategori
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta.
87 30 16
32 427 9 824 5 876
28 208 9 349 5 435
Summa
48 127
42 992
Lärare med vederbörlig akademisk ämneslärarutbildning men utan praktisk pedagogisk lärarkurs
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
64 45 25
27 881 17 207 11 013
23 960 16 026 10 203
Summa
56 101
50 189
S i mma summarum
104 228
93 181
Kommuntyp 30—100 t inv. Antal lärare 1
Lärarkategori Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
49 24 18
19 941 9 657 7 223
17 923 9 199 6 557
Summa
36 821
33 679
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . neslärarutbildning Kvinnliga ogifta men utanpraktisk Summa pedagogisk lärarkurs
23 28 5
7 964 9 316 1 972
7 133 8 661 1 904
19 252
17 698
S i imma summarum
56 073
51 377
Kommuntyp 100 t — jämte Uppsala och Lund Antal lärare 1
Lärarkategori Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Brutto-undervis- Netto-undervisningvolym ningsvolym
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
195 114 47
74 829 39 431 18 209
65 016 37 358 16 911
Summa
132 469
119 285
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . neslärarutbildning Kvinnliga ogifta men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
67 59 20
24 782 20 632 7 633
22 659 19 310 7 203
53 047
49 172
185 516
168 457
Si mma summarum 1
Rektorer, studierektorer, yrkesvalslärare och tillsynslärare ej inräknade.
164 Hela riket Antal lärare 1
Lärarkategori
Brutto-undervis- Netto- undervisningsvolym ningsvolym
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
423 198 92
163 666 70 431 35 763
142 789 66 771 33 135
Summa
269 860
242 695
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta neslärarutbildning men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
228 185 74
87 994 65 818 30 613
77 928 61 385 28 440
184 425
167 753
1 200
454 285
410 448
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Summa summarum b) Realskoleorganisationen Kommuntyp 0—10 t inv.
Antal lärare 1
Lärarkategori
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
301 110 96
123 341 41 629 37 203
108 972 39 550 34 745
Summa
202 173
183 267
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta neslärarutbildning men u t a n praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
142 80 81
55 709 31 455 34 663
49 676 29 719 32 387
121 827
111 782
324 000
295 049
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Si imma summarum
Kommuntyp 10—30 t inv. Antal lärare 1
Lärarkategori
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
59 102 54
20 653 36 664 20 583
18 495 35 438 19 761
Summa
77 900
73 694
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta neslärarutbildning men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
30 36 18
11 547 11 635 6 836
10 519 11 015 6 479
30 018
28 013
Si imma summarum
107 918
101 707
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
1 Rektorer, studierektorer, yrkesvalslärare och tillsynslärare ej inräknade.
K o m m u n t y p 30—100 t inv. Antal lärare 1
Lärarkategori Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
82 127 65
35 695 45 271 24 059
31 522 43 398 23 207
Summa
105 025
98 127
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . neslärarutbildning Kvinnliga ogifta men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
43 34 22
13 441 10 750 8 639
12 424 10 063 8 164
32 830
30 651
Si imma summarum
137 855
128 778
Kommuntyp 100 t — jämte Uppsala och Lund Antal lärare 1
Lärarkategori Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga o gifta
104 212 127
43 479 71 093 45 668
39 234 69 692 44 536
Summa
160 240
153 462
Lärare med vederbör- Manliga .ig akademisk äm- Kvinnliga gifta . neslärarutbildning Kvinnliga ogifta men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
40 91 22
12 225 25 790 7 799
11 273 25 031 7 595
45 814
43 899
206 054
197 361
Si imma summarum
Hela riket Antal lärare 1
Lärarkategori Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
546 551 342
223 168 194 657 127 513
198 223 188 078 122 249
Summa
1 439
545 338
508 550
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . neslärarutbildning Kvinnliga ogifta men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
255 241 143
92 922 79 630 57 937
83 892 75 828 54 625
230 489
214 345
2 078
775 827
722 895
Si imma summarum 1
Rektorer, studierektorer, yrkesvalslärare och tillsynslärare ej inräknade.
166 c) Gymnasiet Kommuntyp 0—10 t inv. Antal lärare 1
Lärarkategori
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
422 102 89
163 881 36 067 34 840
139 525 34 813 32 601
Summa
234 788
206 939
Lärare med vederbörlig akademisk äm- Kvinnliga gifta neslärarutbildning Kvinnliga ogifta men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
154 75 49
5S003 28 385 18 295
51 717 26 177 16 868
104 680
94 762
Summa summarum
339 468
301 701
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Kommuntyp 10—30 t inv. Antal lärare 1
Lärarkategori
Brutto-undervis- Netto-un dervisningsvolym ningsvolym
Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
1 098 327 266
434 744 112 281 99 082
376 473 106 427 93 438
Summa
1 691
646 107
576 338
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta neslärarutbildning men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
270 205 139
101 976 68 160 51 776
91 981 64 217 48 108
221 912
204 306
Si imma summarum
2 305
868 019
780 644
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Kommuntyp 30—100 t inv. Antal lärare 1
Lärarkategori
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
773 203 154
291 945 65 260 52 257
248 139 61 167 49 070
Summa
1 130
409 462
358 376
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta neslärarutbildning men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
155 95 46
51 613 32 520 17 898
45 523 30 251 16 795
102 031
92 569
511 493
450 945
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Si imma summarum 1
Rektorer, studierektorer, yrkesvalslärare och tillsynslärare ej inräknade
167 Kommuntyp 100 t — jämte Uppsala och Lund Antal lärare 1
Lärarkategori Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
1 202 360 198
416 393 114 001 71 012
359 615 108 026 66 852
Summa
1 760
601 406
534 493
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk ära- Kvinnliga gifta . ämneslärarutbildKvinnliga ogifta men u t a n praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
198 184 67
58 830 56 944 20 346
52 958 53 170 19 176
136 120
125 304
2 209
737 526
659 797
Si imma summarum
Hela riket Antal lärare 1
Lärarkategori Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinneseminariet
Brutto-undervis- Netto-undervisningsvolym ningsvolym
Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
3 495 992 707
1 306 963 327 609 257 191
1 123 752 310 433 241 961
Summa
5 194
1 891 763
1 676 146
Lärare med vederbör- Manliga lig akademisk äm- Kvinnliga gifta . neslärarutbildning Kvinnliga ogifta men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
777 559 301
270 422 186 009 108 312
242 179 173 815 100 947
1 637
564 743
516 941
6 831
2 456 506
2 193 087
Si mma summarum
d) Samtliga skolformer hela riket Antal lärare 1
Lärarkategori Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller genomgått högre lärarinseminariet
Brutto-undervis- Netto-undervis ningsvolym ningsvolym
Manliga Kvinnliga gifta . Kvinnliga ogifta
4 464 1 741 1 141
1 693 797 592 697 420 467
1 464 764 565 282 397 345
Summa
7 346
2 706 961
2 427 391
Lärare med vederbör- Manliga lig akademiskämKvinnliga gifta . neslärarutbildning Kvinnliga ogifta men utan praktisk Summa pedagogisk lärarkurs
1 260 985 518
451 338 331 457 196 862
403 999 311 028 184 012
2 763
979 657
899 039
10 109
3 686 618
3 326 430
Si mma summarum 1
Rektorer, studierektorer, yrkesvalslärare och tillsynslärare ej inräknade
168 Tabell II: 5. Bruttoundervisningsvolym
för olika
lärarkategorier
och
skolformer
Hela riket a) Samtliga lärare Skolform Renodla- Realskole- Gymnade hög- organisasiet tionen stadier
Lärarkategorier
Summa
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller med examen från högre lärarinneseminariet . .
306 547
593 835 1 982 140 2 882 522
Folkskollärare med behörighet till tjänst i A 19 ..
425 050
130 435
124 560
Lärare med vederbörlig akademisk ämneslärarut bildning men utan praktisk-pedagogisk lärarkurs
208 218
245 399
602 816 1 056 433
Folkskollärare utan vidareutbildning
566 166
150 529
108 499
825 194
292 538
264 010
383 807
940 355
övriga lärare Summa
680 045
1 798 519 1 384 208 3 201 822 6 384 549
b) Lärare med förordnande för hel termin samt med uteslutande av rektorer och övriga lärare med nedsatt undervisningsskyldighet. Skolform Renodla- Realskole- Gymnade hög- organisasiet stadier tionen
Lärarkategorier
Summa
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller med examen från högre lärarinneseminariet.. . .
269 860
Folkskollärare med behörighet till tjänst i A 19
360 361
545 338 1 891 763 2 706 961 603 293 116 708 126 224
Lärare med vederbörlig akademisk ämneslärarutbildning men utan praktisk-pedagogisk lärarkurs
184 425
230 489
564 743
979 657
466 362
137 150
100 952
704 464
—,
—
Summa
1 281 008 1 039 201 2 674 166 4 994 375
169 Tabell II: 6. Nettoundervisningsvolymen
för olika lärarkategorier
och skolformer
Hela riket a) Samtliga lärare Skolform Lärarkategorier
Renodla- RealskoleGymnade hög- organisasiet tionen stadier
Summa
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller med examen från högre lärarinneseminariet. . . .
277 399
551 563 1 736 781 2 565 743
Folkskollärare med behörighet till tjänst i A 19
380 723
116 931
111 618
609 272
Lärare med vederbörlig akademisk ämneslärarutbildning men utan praktisk-pedagogisk lärarkurs
190 152
228 473
549 195
967 820
Folkskollärare utan vidareutbildning
516 707
136 664
100 609
753 980
Övriga lärare
272 855
250 867
354 473
878 195
Summa
1 637 836 1 284 498J 2 852 676 5 775 010
b) Lärare med förordnande för hel termin samt med uteslutande av rektorer och övriga lärare med nedsatt unclervisningsskyldighet. Skolform Lärarkategorier
Renodla- Realskolede hög- organisastadier tionen
Gymnasiet
Summa
Lärare med behörighet till adjunktstjänst eller med examen från högre lärarinneseminariet
242 695
508 550 1 676 146 2 427 391
Folkskollärare med behörighet till tjänst i A 19
319 780
110 523
103 744
534 047
Lärare med vederbörlig akademisk ämneslärarutbildning men utan praktisk-pedagogisk lärarkurs
167 753
214 345
516 941
899 039
Folkskollärare utan vidareutbildning
421 834
124 176
93 583
639 593
Övriga lärare Summa
1 152 062
957 594 2 390 414 4 500 070
Tabell II: 7. Lärare av olika kategorier, vilka ingått i
undersökningen
Antal Rektorer vid högre skolor exklusive grundskolans högstadium Grundskolerektorer Tillsynslärare
386 273 194 326 224 14
Lärare med akademisk utbildning och 7 346 1 480
Vidareutbildade folkskollärare Filosofie magistrar utan praktisk lärarkurs Folkskollärare utan vidareutbildning
2 763 1 801
Summa
14 807
BILAGA 2
1960 års lärarutbildningssakkunniga Arbetsvolymundersökningen Svartmangatan 94 Stockholm C Till Rektorerna vid gymnasier, realskolor, flickskolor och grundskolans högstadium. 1960 års lärarutbildningssakkunniga, som enligt givna direktiv skall verkställa beräkningar över lärarbehovet för så lång tid som möjligt, infordrar härmed vissa uppgifter angående tjänstgöringens omfattning m. m. för olika lärarkategorier. Uppgifterna är av stor vikt för att kartlägga det aktuella läget i fråga om tillgången på kompetenta lärare och h a r därigenom stor betydelse för att planera utbildningsanstalternas kapacitet. Uppgifterna i denna undersökning, som benämnes arbetsvolymundersökningen, avser ett antal delredovisningar. Dessa gäller i första hand arbetsvolymen för skilda lärarkategorier, där redovisningen skall ske på två olika sätt (se avd. I och I I ) . I andra hand skall angivas avgången ur yrket och tjänstledighet, med C-avdrag. Slutligen skall uppgift lämnas om totala antalet klasser på olika stadier samt antalet tjänstgöringsveckor. Arbetsvolymen definieras som antal hela arbetsveckor under ht 1962 gånger antal veckotimmar. Arbetsvolymen som skall redovisas avser dels den totala tjänstgöringen dels övertimtjänstgöringen. Endast tjänstgöring vid följande skolformer skall redovisas: gymnasier (Ag, Hg och Tg), alla slag av realskolor, flickskolor samt grundskolans högstadium. Observera att även tjänstlediga lärare ingår i undersökningen. Dessas antal redovisas sålunda och deras arbetsvolym ingår med det belopp, som grundar sig på tjänstgöringsperiodens resp. tjänstperiodernas längd. Arbetsvolymen för en lärare, som varit helt tjänstledig hela höstterminen, är = 0. Se f. ö. lämnat exempel under anvisningar till svarsblankett. Om lärare varit tjänstledig för att uppehålla tjänst i annan skola, tillhörande nämnda skolformer, skall han dock för undvikande av dubbelräkning redovisas endast av den skola, där tjänstgöringen sker. Tjänstledighet, som avser tjänstgöring i andra än här uppräknade skolformer t. ex. folkhögskola betraktas som avbrott i lärarverksamheten i likhet med exempelvis studier etc. Denna avgränsning till vissa skolformer har ansetts nödvändig. I undersökningen skall ingå endast lärare i nedanstående läroämnen: Kristendomskunskap Modersmålet/Svenska Latin Grekiska Engelska Tyska Franska
Historia Historia med samhällslära Samhällskunskap Geografi Filosofi Matematik Biologi (med hälsolära)
Fysik Kemi Psykologi Spanska Ryska Italienska Finska
171 Uppgifterna under avd. I avser arbetsvolymens fördelning på olika lärarkategorier. Redovisningen avser sålunda ge svar på exempelvis följande fråga: Hur stor arbetsvolym presterades under ht. 1962 av lärare med behörighet till ordinarie tjänst? En behörig lärares vikarie, som själv har behörighet till ordinarie tjänst, medräknas därvid. På samma sätt summeras arbetsvolymen för övriga lärarkategorier. I avd. II redovisas arbetsvolymen för de lärare som under halvåret 1/7—31/12 1962 antingen tillhört skolans ordinarie och extra ordinarie kader av lärare eller anställts på tjänst som avsåg hela höstterminen 1962. Observera att under avd. II upptages ej kategorien »övriga lärare». Uppgifterna under II avser att belysa »verksamhetsgraden» eller »utnyttjandegraden» för de under II angivna lärarkategorierna. Under avd. III lämnas uppgift om antalet lärare, som under halvåret 1/7—31/12 1962 övergått till annan verksamhet. Därvid avses verksamhet som ej innebär tjänst som lärare vid de skolor som ingår i undersökningen. Under avd. III skall även redovisas antalet lärare som haft tjänstledigt med C-avdrag under hela höstterminen. I avd. IV skall angivas antalet klasser ht. 1962 på olika stadier enligt gällande organisationsform. Antalet klasser på högsta stadiet, mellersta stadiet och lägsta stadiet skall sålunda angivas. För lägsta och mellersta stadiet angives även hur många klasser av totala antalet som utgöres av inbyggda praktiska linjer. Under avd. IV skall slutligen anges antalet tjänstgöringsveckor, därest detta antal ej var = 17 under höstterminen. Uppgifterna kan hämtas ur skolkatalogen, tjänstematrikeln resp. lärarkort och avlöningsrapporter. Lärare med fyllnadstjänstgöring upptages i vad avser såväl arbetsvolym som person i redovisningen för den skola, vars huvudman utanordnar lärarens lön. Då distributionen av formulär sker med hjälp av SÖ:s meritkontors adressplåtar, har det icke kunnat undvikas att skolenheter, som omfattar flera .skolformer, t. ex. gymnasium och grundskolans högstadium, erhållit dubbel uppsättning av formulär. I sådana fall skall dock gemensam redovisning ske för hela skolenheten. Svarsblanketterna åtföljas av särskilda anvisningar (p. 1—8). För att underlätta ifyllandet av svarsblanketterna h a r bifogats ett förslag till arbetslista. Denna arbetslista har sin egen anvisning. Arbetslistan behöver ej insändas. Svarsblanketterna, avseende avd. I—IV, utsändes i dubbel uppsättning. Endast en omgång av svarsblanketterna skall insändas. Den andra får behållas. Svarsblanketterna torde insändas senast den 22/4 till 1960 års lärarutbildningssakkunniga under nedanstående adress: 1960 års lärarutbildningssakkunniga Arbetsvolymundersökningen Svartmangatan 9 IV Stockholm C.
För 1960 års lärarutbildningssakkunniga GUSTAF ROSANDER (Gustaf Rosander) Expert hos lärarutbildningssakkunniga Tel.: 010/10 53 52 säkrast mellan 9.30—10.30.
172 Svarsblankett Län
Kommun Skola
Avd. I. Antal lärare och undervisningsvolymen under ht. 1962 för nedanstående lärarkategorier. Redovisningen avser den totala undervisningsvolymens fördelning på lärarkategorier. Rektorer medtages i avd. I, likaledes vikarier. A. Lärare med behörighet till ordinarie tjänst och vilka antingen har akademisk utbildning eller genomgått högre lärarinneseminarium. Här inräknas ej folkskollärare i A 19. Till denna grupp räknas lärare som erhållit dispens för behörighet till adjunkts- och lektorstjänst
R. Folkskollärare med behörighet till A 19
C. Folkskollärare i övrigt
D. Lärare med vederbörlig akademisk ämneslärarutbildning men utan vederbörlig praktisk-pedagogisk lärarkurs E. övriga lärare i läroämnen 3
Antal veckotimmar gånger antal veckor * 2 Total tjänstgör.
Endast övertim.tj.g.
2 Antal lärare 4
173 Avd. II. Antalet lärare och undervisningsvolymen under ht 1962 för lärare som antingen tillhör skolans kader av ordinarie och extra ordinarie lärare eller vilka anställts på tjänst som avser hela höstterminen 1962. Vikarier medräknas sålunda ej i denna redovisning. Under avd. II upptages ej lärare, som efter avdrag för tjänstgöring i ämnen som ej ingår i denna undersökning, ej kommer upp i full tjänst. En lärare som i sin tjänst har t ex. 15 vtr matematik och 10 vtr ritteknik medtages sålunda ej. Rektorer medtages ej heller under avd. II. 5 A. Lärare med behörighet till ordinarie tjänst och vilka antingen har akademisk utbildning eller genomgått högre lärarinneseminarium. Här inräknas ej folkskollärare i A 1 9
1. Manliga. . 2. Kvinnliga a) gifta. . b) ogifta.
R. Folkskollärare med behörighet till A 19 1. Manliga 2. Kvinnliga a) gifta b) ogifta
C. Folkskollärare i övrigt 1. Manliga 2. Kvinnliga a) gifta b) ogifta D. Lärare med vederbörlig akademisk änmeslärarutbildning men utan vederbörlig praktisk-pedagogisk lärarkurs 1. Manliga 2. Kvinnliga a) gifta b) ogifta
Antal veckotimmar gånger antal veckor 2 3 Total tjänstgör.
Endast övertim.tj.g.
2 Antal lärare 4
174 Avd.
III.
Antal lärare som under halvåret 1/7—31/12 1962 övergått till annan verksamhet eller haft tjänstledigt med C-avdrag under hela höstterminen 1962. Övergått till annan verksamhet Grupp
6 Antal
A:l A: 2a A: 2b R: 1 B: 2a B: 2b C:l C: 2a C: 2b D:l D:2a D:2b E: 1 E:2a E:2b
Arten av den nya verksamheten 7
Tjänstlediga med C-avdrag under hela ht. 1962 Antal
Orsak
175 Avd.
IV.
Totala antalet klasser på olika stadier samt antalet klasser på inbyggda praktiska linjer ht. 1962. Därav på inbyggda prakt, linjer
Totala antalet klasser
högsta stadiet mellersta stadiet lägsta stadiet
Antalet tjänstgörin gsveckor var h t 1962
den
Namnunderskrift
176 Anvisningar
till svarsblanketterna:
1) Avsikten är att den samlade arbetsvolymen för resp. lärarkategori skall redovisas. Om exempelvis vid en skola u n d e r ht. 1962 tjänstgjort 5 lärare av en och samma kategori och vilkas tjänstgöring varit som framgår av kol. a och b i nedanstående räkneexempel, erhålles arbetsvolymen så som framgår av kol. c. Totalsumman 1 304 införes i kol. 1 i redovisningen för antalet veckotimmar gånger antal veckor. På liknande sätt erhålles arbetsvolymen för övertimmar. Exempel: Anm.: I vissa fall h a r lärare haft tjänstledigt under hela höstterminen. Dessa lärare skall ingå i det redovisade antalet i kol. 3. Om lärare under halvåret 1/7 1962—31/12 1962 övergått till annan verksamhet eller åtnjutit tjänstledighet under hela höstterminen med C-avdrag angives detta under avd. III. Redovisningen sker därvid i enlighet med ovan angivna indelning. 2) Endast hela antal veckor anges. 3 veckor och 3 dagar avrundas sålunda till 3 veckor och 5 veckor och 4 dagar till 6 veckor. 3) Beträffande övriga lärare kan för skolor, som i sin höstrapport redovisar antalet lärarveckotimmar i här avsedda ämnen, arbetsvolymen för övriga lärare erhållas som en »restpost». Höstrapportens uppgift om totala antalet lärarveckotimmar gånger antalet tjänstgöringsveckor ger i sådana fall totala arbetsvolymen i h ä r avsedda ämnen. Under E i avd. I behöver i så fall endast antalet lärare införas från t. ex. avlöningsrapporterna och arbetsvolymen för kategori E erhålles som differensen mellan totala arbetsvolymen och summan av arbetsvolymerna för kategorierna A—D. 4) Lärare med övertimmar vid annan skola än den, som tillhör den egna skolenheten, skall vid denna andra skola endast få sin arbetsvolym, avseende övertimmar, redovisad. I kol. 3 skall han sålunda endast upptagas av den egna skolenheten. Lärare som skall redovisas u n d e r II kan i vissa fall antingen ha börjat sin tjänstgöring vid skolan efter terminens början (gäller t. ex. en ordinarie som utnämnts vid skolan 1/7 men som ej börjat tjänstgöra förrän 1/10) eller slutat sin tjänstgöring vid skolan 1/10 för att uppehålla annan lärartjänst inom här avsedda skolformer. I sådant fall skall i kol. 3 för undvikande av dubbelräkning läraren som person endast medräknas vid den skola som han tillhört vid höstterminens början. 5) Timlärare som anställts på tjänst, som avser hel termin, och som endast haft undervisning i h ä r avsedda ämnen skall ingå under avd. II. Han betraktas sålunda ej som vikarie. Se f. ö. anvisning till arbetslistan. 6) Gruppindelningen i enlighet med indelningsgrunden i avd. II. 7) Den nya verksamheten kan avse lärarverksamhet vid andra slag av utbildningsanstalter än de som ingår i denna undersökning. Angiv i så fall folkhögskola, universitet etc. 8) Stadieindelningen hänför sig h ä r till lärarnas medeltjänstgöring, varvid högsta, mellersta och lägsta stadiet motsvarar en medeltjänstgöring av 21, 24 resp. 28 vtr.
177 cu 0 X> T3
X
1-1
1-1
a a ocj
P
-H>
a 'Ö
C
"as lO
Tf
~
s-,
Ä
! 11
:C8
«HI
H G
:0 •—'
£Sc* q
H
•3
M C
s- O <-,
a
ec CN
CO
eo £
l>
CD TH
W
O
p
>
u 1-1
CO
— . > CJ * J
:0
t> -H>
IZ>
HH
C
:« ,_! ^ i—1
^
CQ
II O
1—1
s^
^ .• 0 5
O
> us n 0
TH
b—.
< en
^ Ä
C3
M
<.*
V
eso
ci
^i
4->
C
> W
S
< >
^
s
i>
z CO CD
H
Tf
. — CO-
H< <M .
m
•°.
" i Tf SH
00,-:; 00 0
|j .
ON
Tf
Hära över timmar
> ,
CO
a rH
^
Tot tj.ant vt
i03, 0 0 03
CN
a «
178 Anvisning
till
arbetslistan.
Uppgifterna i kol. 1—3 avse skolans kader av ord. och c. o. lärare samt helterminsanställda (även vikarier med hel t e r m i n ) . Uppgifterna hämtas t. ex. ur skolkatalogen. Antal veckor i kol. 4 införes ej förrän uppgifterna i kol. 7—18 införts. Om lärare i kol. 1—3 har haft tjänstgöringsperioder med olika antal veckotimmar, införes hans tjänstgöring som flera poster. Uppgifterna i kol. 7—18 hämtas från avlöningsrapporten resp. tjänstematrikeln (lärarkortet). Härefter ifylles kol. 4 och kol. 5—6. För att exempelvis erhålla arbetsvolymen i undersökningens avd. I avseende kategori A summeras slutsummorna i kol. 5 resp. 6 (uppgifterna erhållas från 3 arbetslistor, nämligen manliga, kvinnliga gifta och kvinnliga ogifta) med slutsummorna i kol. 9 resp. 10 och resultatet införes i undersökningsblankettens motsvarande »ruta». För att erhålla totalsummorna för avd. II utnyttjas endast vänstra fältet. Observera att för undersökningens avd. II skall tjänstgöringen för rektorer, studierektorer och yrkesvalslärare och den del av undervisningsskyldigheten som gäller andra än här uppräknade ämnen ej medtagas. Detta innebär att lärare, som efter avdrag för tjänstgöring i ämnen, som ej ingår i denna undersökning, ej kommer upp i full tjänst ej medräknas i undersökningens avd. II. Som exempel har under II i svarsblanketterna anförts en lärare med undervisning i matematik 15 vtr och ritteknik 10 vtr. Denne lärare skall upptagas i avd. I men då endast med sina 15 vtr i matematik. Arbetslistan behöver ej insändas.
DEL III Skolans försörjning med lärare 1970—1989
KAPITEL 1 D e s a k k u n n i g a s d i r e k t i v i frågor o m prognoser och o m planeringen a v lärarhögskolor
I inledningen till föreliggande betänkande har syftet med undersökningarna angivits. Där referas bl. a. direktivens ord om behovet av långsiktiga prognoser. Prognoser över lärartillgång och lärarbehov kan emellertid göras av flera olika skäl. Man kan vilja undersöka behovet av lärare för att kunna dimensionera lärarutbildningsanstalterna riktigt. Sådana prognoser kan avse antingen utvecklingen från nu-läget till en viss tidpunkt eller utvecklingen under en längre fram belägen tidsperiod. Man kan också vilja få reda på h u r den sektor av arbetsmarknaden som gäller lärarna skall uppnå balans mellan tillgång och efterfrågan. Ytterligare kan man vilja göra prognoser för att bedöma utvecklingen av den större sektor av arbetsmarknaden, av vilken lärarnas arbetsmarknad endast utgör en del. Bland dessa motiv för prognoser står för de sakkunniga uppdraget att planera utbyggnaden av lärarhögskolor i centrum. Dessas antal och dimensioner är beroende av h u r många lärare som behövs vid den tidpunkt då en fullt utbyggd lärarhögskoleorganisation kan utexaminera sin första lärare. Därtill kommer att man, när man planerar lärarhögskolorna måste beakta nödvändigheten av att göra utbildningsorganisationen tillräckligt flexibel. Allt detta innebär att beräkningen av lärarbehovet måste avse den tidsperiod som börjar när en fullt utbyggd lärarhögskoleorganisation kan beräknas vara klar och även beakta den omständigheten att med tiden allt flera lärarkategorier kan komma in under lärarhögskoleorganisationen. Detta resonemang innebär att prognoserna börjar med år 1970 och sedan sträcker sig så långt fram som möjligt. 1960-talet kommer att innebära stora förändringar i fråga om skolväsendets organisation; gymnasiet kommer att omorganiseras, fackskolor kommer att införas, realskolor och flickskolor att avvecklas och grundskolan att helt genomföras. Hur lärarkadern därigenom förändras har delvis belysts i ämneslärarprognosen och klasslärarprognosen. I föreliggande del III av betänkandet om skolans försörjning med lärare kommer den fortsatta förändringen efter 1970 av lärarpopulationens sammansättning att följas. Det är denna tid som har betydelse när man skall planera lärarhögskolor. Omkring år 1970 kan nämligen beslutade reformer ha genomförts och därför lärarbehovet lättare överblickas. Detta
182 innebär naturligtvis ej att skolväsendet inte kommer att ändras efter 1970. Tvärtom måste man räkna med att skolformerna utvecklas enligt flera olika alternativ. Detta gäller särskilt de tre gymnasiala skolformerna, det egentliga gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan. Grundskolan kommer nämligen efter 1970 att utvecklas i en takt som i stort sett betingas av barnkullarnas växlande storlek. Lärarbehovet kan naturligtvis öka, t. ex. genom att antalet elever per klass successivt sänks. Mera omvälvande förändringar kan däremot väntas inom övriga skolformer. Först och främst kan hela utbildningsväsendet ovanför grundskolan komma att byggas ut i högre grad än vad som för närvarande kan förutses och vidare kan skolformernas inbördes relation bli en annan än den förutsedda. Olika kvalitetshöjande reformer kan även förväntas. Allt detta gör alla beräkningar av lärarbehovet vanskliga. I föreliggande betänkande har de sakkunniga därför räknat med flera olika alternativ vad utvecklingen i fråga om behovet av lärare beträffar. De kvantitativa aspekterna av lärarutbildningen är beroende av h u r man värderar skolväsendets expansion och utformning samt förefintliga utbildningsresurser och möjligheten att bygga ut dem. Den frågan tillkommer också om h u r man värderar graden av stabilitet i nyrekryteringen. Utbildningsorganisationen kan vara mer eller mindre elastisk och behöva dimensioneras även för kommande behov. I sina tilläggsdirektiv av den 6/6 1962 uttalar departementschefen att »starka skäl talar för att man nu, utgående från skolans målsättning och behov, fritt och obundet söker genomlysa lärarutbildningsproblemets både kvantitativa och kvalitativa sida». I detta sammanhang betonar departementschefen att frågan om lärarutbildningen »intimt berör andra områden av vårt utbildningsväsen och av arbetsmarknaden». De här framlagda undersökningarna av olika alternativ för behovet av lärare har visserligen som huvudsyfte att utgöra ett underlag för beräkningar av hur lärarhögskolorna skall dimensioneras och kan därför ej betraktas som en analys av lärarnas arbetsmarknad, men en värdering av arbetsmarknadens utveckling måste ingå som underlag i den. Ju större lärarkadern blir eller, rättare sagt, ju fler lärarkategorier som beräkningen avser, desto mer måste arbetsmarknadsmässiga synpunkter tas med. Detta innebär att storleken av rekryteringsbehovet blir svårare att förutse ju större antal lärare med olika utbildning som skall tas med i kalkylen. Så beräknas i detta betänkande behovet av övnings- och yrkeslärare. Dessa beräkningar har i nuvarande läge säkerligen stora felmarginaler. Men det har icke desto mindre ansetts rimligt att för att få en så fullständig bild som möjligt av det samlade lärarbehovet även ta med dessa lärarkategorier. När yrkesutbildningsberedningen har lagt fram sina förslag kan kalkylerna behöva revideras. Intill dess får de bilda det underlag som behövs för att man skall kunna planera lärarhögskolornas storlek.
KAPITEL 2 Skolväsendets expansion
På senare tid har skolväsendets expansion i olika sammanhang intresserat såväl flera forskare som en större del av allmänheten. Både elevantal och kostnader har ökat starkt inom hela utbildningsväsendet. Denna utveckling har varit samtidig med en produktivitetsökning, vilket gjort att man varit böjd att betrakta utbildningskostnaderna som investeringar. Problemet har berörts i skolöverstyrelsens petita under senare år, i långtidsutredningen (SOU 1962: 10) samt av flera in- och utländska forskare (se litteraturförteckningen). En för svenska förhållanden särskilt intressant beskrivning av skolans utveckling och kostnader har lämnats av Erik Höök (Den offentliga sektorns expansion, Stockholm 1962). Av tablå III: 1 framgår det att statens utgifter för skoländamål ökat i förhållande till bruttonationalprodukten 1950—1958 men inte därefter. Detta gäller de skolformer som lyder under skolöverstyrelsen. Hur ökningen i antalet elever i dessa skolformer har påverkat kostnadsutvecklingen framgår av tablå 111:2. Antalet elever inom den angivna sektorn av skolväsendet har sålunda ökat kraftigt sedan 1949/50. En viss nedgång har inträffat 1962/63, vilket beror på att realskoleorganisationen har krympt samt på att årskullarna minskat och därmed elevantalet i årskurserna 1—i). Denna minskning kommer, som framgått av kapitel 1 i del I av detta betänkande, att mer än väl kompenTablå III: 1. Utgifterna för skoländamål i Sverige 1950—63, jämförda med bruttobudgetens inkomster och bruttonationalprodukten (1950/51 = 100, enhetligt penningvärde, 1950/51 års priser) Utgifter för skoländamål Budgetår
1950/51 52/53 54/55 56/57 58/59 60/61 61/62 62/63
totalt
per elev
100 130 147 164 185 210 228 226
100 117 121 127 140 156 170 173
Inkomsterna på driftbudgeten
Bruttonationalprodukt
100 112 127 139 153 191 200 211
100 102 112 119 124 137 145 148
Faktiska utgifter för skoländamål i % av inkomsterna på driftbudgeten
bruttonationalprodukt
7,9 9,2 9,2 9,4 9,6 8,7 9,0 8,5
1,3 1,7 1,7 1,8 2,0 2,0 2,1 2,0
184 Tablå III: 2. Antalet elever vid vissa under skolöverstyrelsen lydande skolor läsåren 1949/50—1962/63
Läsår
1949/50 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63
Kommunala Statliga gymnasier allmänna och real- gymnasier, skolor real- och flickskolor 81 319 106 250 111436 118 376 127 737 133 499 137 927 143 434 148 525 143 926 138 017
34 480 43 229 45 099 47 605 51 513 54 337 56 952 60 020 61 676 63 574 49 149
Privatläroverk
Anstalter för lärarutbildning
Folkoch grundskolor
Blindoch dövskolor
Summa
8 823 9 876 10 407 10 821 11 045 11 556 11 465 11 852 11 971 11 838 11 176
6 259 5 638 5 300 4 964 4 367 3 795 3 859 4 133 3 813 3 904 4 140
615 900 762 580 797 326 822 793 834 916 840 645 844 073 844 738 843 110 841 163 837 688
933 1 049 1 023 1 082 1 100 1 135 1 122 1 143 1 100 1 100 1 100
747 714 928 622 970 591 1 005 641 1 030 678 1 044 967 1 055 398 1 065 320 1070 195 1 065 505 1 041 270
seras av ökningen av antalet elever på det gymnasiala stadiet, d. v. s. gymnasier, fackskolor och yrkesskolor. Särskilt kraftig har utvecklingen varit inom yrkesskoleväsendet. Antalet elever i heltidskurser om minst 5 månader har sålunda ökat från 12 900 år 1950 till 54 030 år 1962 (Statsverksprop. 1964). Skolöverstyrelsen påpekar att trots att antalet intagna på gymnasiet kraftigt ökat, fortfarande ca 25 % av de inträdessökande måste avvisas. Samma förhållande gäller yrkesskolorna. Med hänsyn till de krav, som den tekniska och samhällsekonomiska utvecklingen ställer på fler och bättre utbildade krafter, anser skolöverstyrelsen det därför rimligt att öka intagningen till gymnasier och liknande skolor till ca 50 % av årskullen och påpekar att utbildningsfrekvensen år 1970 i gymnasieåldrarna i exempelvis USA och Sovjetunionen beräknas ha stigit till 75 respektive 60 %. I och för sig kunde det vara intressant att utifrån här lämnade data och synpunkter närmare studera växelspelet mellan de olika faktorerna som har betydelse för skolväsendets utveckling. Utom här nämnda faktorer finns det emellertid många flera som har betydelse för såväl efterfrågan som tillgången på elevplatser. Alla dessa kan icke här behandlas. Endast några få av dem kommer att behandlas i kapitel 3 och 4. Dessförinnan skall ett referat göras av Hööks ovan nämnda arbete i fråga om undervisningstjänsternas volym i den obligatoriska skolan och i realskolan och gymnasiet. De komponenter, som har betydelse för skolväsendets utveckling är »lärarfaktorn» ( = antalet lärare per elev), kostnaden per elev, antalet undervisade (heltids-) elever i var årskull, antalet årskullar i skolväsendet samt, för tillgången på medel, nationalproduktens storlek. Höök inför dessutom begreppet civila konsumtionsutgifter och mäter olika
185 kostnader i relation till dessa. Genom att han genomgående rör sig med relativa storheter och mäter de relativa förändringarna undgår han bekymret med en omräkning till fast penningvärde. Höök vill även se utvecklingen på lång sikt och analysera efterfrågan på undervisningstjänster på samma sätt som m a n analyserar den privata konsumtionen av tjänster och nyttigheter. I samband därmed berör han problemet om i vilken utsträckning utbildningskostnader kan betraktas som investering, påvisar hur näringslivets omvandling återverkat på utbildningsformerna samt uppmärksammar produktivitetsfrågan beträffande undervisningstjänster. Diagram III: 1—2 i bilagan (s. 270) visar hur utgifterna för civil konsumtion ökat i det svenska samhället. I den politiska debatten kommer säkerligen i samband med den väntade och önskade utbyggnaden av skolväsendet den frågan att ställas, om vi har råd till ökade kostnader för skolväsendet. Svaret är beroende av om man ser kostnaderna som en ren investering eller som konsumtionsutgifter. Det är, menar Höök, väsentligt att hålla isär dessa två expansionsmotiv, då det gäller att ange hur starkt utgifterna för undervisningsväsendet är beroende av nationalinkomstens utveckling. Konsumtionsmotivet och investeringsmotivet är helt naturligt olika starkt på olika skolstadier och i olika skolformer. Investeringsmotivet är dominerande på högskolestadiet octh konsumtionsmotivet inom den obligatoriska skolan. Möjligen är problemet ej så renodlat i varje fall på lång sikt, ty all investering i fråga om utbildning torde vara ekonomiskt lönande. Undervisningens volym kan ökas genom att denna ges ökade resurser i form av lärare, material, tid o. s. v. Men en förbättrad utbildning av lärarna kan också öka undervisningsvolymen. Mest har denna emellertid ökats genom att allt större skaror ungdomar sökt och fått utbildning. Höök anser att produktiviteten inom undervisningsväsendet höjts genom pedagogiska framsteg och genom att vetenskapliga landvinningar bidragit till att underlätta inhämtandet av kunskaper. Emellertid har antalet lärare per elev ökat, åtminstone i den obligatoriska skolan, och Höök ställer därför frågan om icke ökningen av undervisningstjänsternas volym kan förklaras av ökningen av antalet lärare per elev. Om icke så är fallet, skulle den helt bero på dels förlängningen av skolplikten dels på pedagogiska framsteg. Höök avstår från att försöka avgöra frågan. I sin återblick på skolutvecklingen framhåller Höök såsom väsentlig en faktor, som gör det svårt att renodla den samhälleliga insatsen för utbildningen. Genom omdaningen av vårt näringsliv har en hel del utbildningflyttats från hemmen och arbetsplatserna till yrkesskolorna och de högre skolorna. Frågan är därför om nettoökningen av den samhälleliga insatsen har varit så stor som statistiken visar. Detta problem behandlas utförligt av Höök, som i sin analys i många fall gör justeringar för dessa överflyttningskostnader. I fråga om folkskolan konstaterar Höök att kostnader för fria skolfrukos-
186 tar och fria läroböcker utgör sådana kostnadsöverföringar för vilka justeringar bör ske vid en långsiktigare jämförelse (1913—1958). Utgifter för skolskjutsar vill Höök däremot jämställa med lärarlöner som skolkostnad, då dessa hänger samman med en centralisering av skolundervisningen. Förändringar i antalet elever i folkskolan har dels varit en följd av demografiska förändringar dels berott på förlängning av skolplikten. Dessutom har antalet lärare per elev ökat. Detta har till stor del berott på att utbildningens kvalitet har höjts. Som exempel nämner Höök »att av den enligt skolstatistiken 90-procentiga ökningen av antalet lärare per elev betingas 30 procent av avvecklingen av C-skolan». 60 procent av ökningen av antalet lärare per elev skulle därför bero på en minskning av de vanliga (»ordinära») klassernas storlek. Andra bidragande faktorer är enligt Höök ökad användning av timlärare i övningsämnen, införandet av specialklasser samt förskjutningen från B 3 formen upp mot A-formen. Emellertid är sannolikt mekanismen rätt invecklad, då, som påvisas i betänkandet »Behovet av folkoch småskollärare etc.» Ecklesiastikdepartementet 1962: 1, även födelseårskullarnas storlek inverkar. Så tillkommer de administrativa delningsbestämmelserna, vilkas inverkan perioden 1944—60 redovisas i nyssnämnda betänkande. I framtiden ger emellertid som framgår av nämnda betänkande (klasslärarbetänkandet) en snabbare avveckling av B-formen ett något lägre lärarbehov. E n starkare urbanisering verkar så, att det faktiska medeltalet elever per klass närmar sig de nya delningstalen. I klasslärarbetänkandet visas h u r medeltal och delningstal förhåller sig till varandra i olika tätortsgrupper. Allmänt kan man således på längre sikt räkna med en större stabilitet i den faktor som anger antalet lärare per elev. Ur prognossynpunkt är detta ett viktigt konstaterande. Det innebär nämligen, att de kastningar i kostnadsutvecklingen som förekommit under den av Höök beskrivna perioden 1913—58 i framtiden försvinner och att kostnadsökningarna endast betingas av skolväsendets utbyggnad och ökade lärarlöner. I fråga om folkskolan visar Höök i diagram III: 3 i bilagan (s. 271) att de offentliga konsumtionsutgifterna för folkskolan har varit praktiskt taget konstant i förhållande till de totala civila konsumtionsutgifterna, om man räknar med konstant klasstorlek och gör korrektion för C-skolans avveckling. Hur antalet elever i offentliga och privata realskolor har ökats visas i diagram III: 5 i bilagan (s. 272). ökningen har som framgår varit särskilt stor efter 1945. Höök konstaterar till en början att ökningen av efterfrågan på undervisning i läroverk och realskolor i ett tidigare skede kan förklaras som en överflyttning av utbildning från mer lärlingsmässiga former till skolstudier. Efter 1940 ökar emellertid efterfrågan starkare. Höök vill dock ej se något direkt samband mellan realinkomstutvecklingen och de kostnader som avsätts för skoländamål. Han hävdar nämligen att man måste beakta hela den omvandling som skett i närings- och arbetsliv. För den enskilde bör den starka ökningen fr. o. m. slutet av 1930-talet hänga samman med den
187 ändrade situationen på arbetsmarknaden och en förskjutning i bedömningen av framtidens krav. En annan viktig förklaring är enligt Höök också att fram till 1940 standardökningen inom undervisningen huvudsakligen hade rört folkskolan. I och med att tillfredsställande skolformer erhållits där kunde standardökningen inriktas på strävanden efter utbildning på högre nivå. Därutöver understryker Höök betydelsen av de åtgärder som verkar »prissänkande» på undervisningstjänsterna, såsom sänkning eller slopande av terminsavgifter, studiebidrag och stipendier. De har nämligen alla lättat den ekonomiska belastning på familjerna som barnens ökade utbildning medför. Ytterligare en viktig omständighet har medverkat till att öka efterfrågan på utbildning enligt Höök, nämligen urbaniseringen: »Inflyttningen till tätorterna i förening med tillkomsten av ett stort antal nya realskolor och läroverk på olika orter har inneburit en form av prissänkning på skoltjänster, som torde ha haft en stark inverkan på elevtillströmningen», (sid. 168). ökningen av de offentliga utgifterna för realskolor och läroverk bör sålunda ha blivit stor. Den beror på att: 1. antalet elever har ökat 2. privata bidrag i form av terminsavgifter har minskat 3. de offentliga skolornas andel av lärjungeantalet har ökat 4. den del av de privata skolornas utgifter som täcks genom offentliga bidrag har ökat 5. utgifterna per elev har ökat. Av dessa punkter har punkt 1 redan beskrivits och punkt 2—4 är allmänt kända. Återstår punkt 5. Beträffande denna konstaterar Höök (sid 175): »Den större delen av utgiftsökningarna för realskolor och läroverk sammanhänger med den ökade tillströmningen av elever». I motsats till i folkskolan, där utgiftsökningen till övervägande del har berott på att kostnaden per elev har stigit, har utgiftsökningen per elev här varit måttlig. Inom realskolesektorn har till skillnad mot i folkskolan utvecklingen inneburit, att antalet lärare per elev har minskat. Då lönehöjningarna varit relativt sett större för lärarna i folkskolan än för lärarna i realskolan, innebär detta att kostnadsökningen för folkskolan har varit relativt större än för realskolesektorn. Diagram 111:4 i bilagan (s. 271) visar de offentliga konsumtionsutgifterna för offentliga realskolor och läroverk i procent av de totala civila konsumtionsutgifterna. (Diagrammet visar, att stegringen av de totala kostnaderna helt orsakas av det ökade elevantalet.) I kapitel 5 görs en kalkyl över det framtida behovet av yrkeslärare. Det kan därför ha sitt intresse att se hur yrkesskoleväsendet belastat de offentliga konsumtionsutgifterna. I diagram 111:6 i bilagan (s. 272) visas hur dessa kostnaders andel av de totala civila konsumtionsutgifterna ökat sedan 1913. Yrkesskoleväsendet utvecklas f. n. kraftigt. Denna utveckling torde ej dämpas förrän ett gott stycke in på 1970-talet.
KAPITEL 3 E f t e r f r å g a n p å utbildning ovanför grundskolan
A. Gymnasiefrekvens och realskolefrekvens, en jämförelse för tiden 1931—1955 samt modell för gymnasieexpansionen, övriga skolformers expansion I föregående kapitel har det påvisats att efterfrågan på realskoleutbildning ökade endast måttligt under 1930-talet. Först i och med att folkskolan hade byggts ut och den allmänna standarden kommit upp i en viss nivå och sedan vissa prissänkande åtgärder företagits, kom efterfrågan på realskoleundervisning att öka. Denna ökning fortsatte oavbrutet under 1940-talet så att år 1950 35,6 % av en årskull intogs i realskolans nybörjarklasser (Realskolan under övergångstiden, SOU 1955: 53, sid. 37). Gymnasiets expansion var också stor. Under tiden 1931—1951 ökade antalet intagna i nybörjarklasserna från 3,8 % till 11,3 % av motsvarande årskull och under tiden fram till 1960 till 19,5 % (SOU 1963: 42 sid. 103). Antalet sökande var naturligtvis större. I tabell III: 1 (s. 273) återges läget år 1961 (SOU 1963: 42, sid. 118). Därav framgår att antalet sökande till samtliga gymnasier utgjorde 25,2 % av årskullen. År 1960 hade de utgjort 23,0 %. Totala antalet sökande och intagna 1960 och 1961 framgår av tablå 111:3. Denna ökning av efterfrågan på gymnasiala undervisningstjänster bör av trenden under 50-talet att döma fortgå under de kommande decennierna. Frågan är i vilken takt ökningen kommer att ske. I diagram III: 1 visas utvecklingen av det relativa antalet intagna till nybörjarklasserna i realskolan under åren 1931—1955 samt det relativa antalet intagna i gymnasiet 1931—1962. Källa för uppgifterna om realskolan är den förut nämnda utredningen »Realskolan under övergångstiden» (SOU 1955: 53) och för uppgifterna om gymnasiet gymnasieutredningens specialundersökning »Efterfrågan på gymnasieutbildning» (SOU 1963:41). För tiden efter 1955 har för realskolan i diagram III: 2 antagits värden som erhållits genom en bestämning medelst den logistiska funktionen. 1 -f- b • e _ a (Bilaga 1, s. 254.) Tablå III: 3. Antalet sökande till och intagna på gymnasium 1960—1961 1960 1961
Sökande 29 890 32 510
Intagna 22 084 25 373
189 Diagram III: 1 Realskolefrekvens 1931—1954 och gymnasiefrekvens 1951—1974. % 50-i
—— - - - - Realskolefrekvens 1931-1954 — — • Gyrvinasiefrekvens 1951-1974
~
J93I n
!
i
i
i
!
l
I
!
'
I
1 I
l
l
I
1 I
I
I
|
I
i
i
i
I
I
I
I
i
i
I
i
i
1 I
I
I
i
I
I
I
I
I
I
I
1974 Diagram III: 1 visar att gymnasiefrekvensen i stort sett är fasförskjuten i tiden ca 20—25 år gentemot realskolefrekvensen. Ett sådant samband kan visserligen ej direkt styrkas med regressionsanalys (jfr SOU 1963: 41), men utifrån de resonemang som förts i föregående kapitel är det icke orimligt att antaga att de bakomliggande faktorer som verkat i fråga om realskolans utveckling efter en bestämd tid också verkar på gymnasiala stadiet. Detta stöcles av den hittillsvarande utvecklingen. För tiden fram till 1970 har värdena för gymnasiefrekvensen hämtats ur :len av de sakkunniga i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen utarbetade ämneslärarprognosen. I diagram 111:2 (s. 190) har även inlagts gymnasieutredningens modell för den gymnasiala expansionen (Ett nytt gymnasium SOU 1963: 42, s. 134). I detta diagram har även den gymnasiefrekvens som här bedömts som mycket sannolik inritats. Gymnasiefrekvensen blir då år 1970 och 1975 samma som realskolefrekvensen c:a 22 år respektive 20 år tidigare. Som framgår av diagrammen kan efterfrågan på gymnasieutbildning år
190 Diagram III: 2 Modell för förväntad gymnasiefrekvens jämte gymnasieutredningeis expansionsmodell för teoretisk gymnasial utbildning. 100-
30-^
—•» "Realskolefrekvens" — - Förväntad gymnasiefrekvens — - Gymnasieutredningens expansionsmodell
70^
*
60^
E
•<-'
r>*
50^
40-^
/ /
30^
20^
i' *— s
0 I I I I i I II I I | I I 1 I 1940 1930
I I I I | I
1950 I II p III | 1 II I1 I I II| IIII | I II I| i l II | i I 1930 I960 issa 1970
1980 tänkas bli av sådan omfattning att ca 48 % av årskullen 16-åringar söker sig till gymnasiets första årskurs. Nu kan emellertid strömmen av sökande till utbildning utöver grundskolan på grund av standardökningen och det vidgade rekryteringsunderlaget förväntas bli ännu högre. Man måste därvid även beakta de andra gymnasiala utbildningsvägarna och då främst fackskolan. Beträffande denna har fackskoleutredningen ansett att omkring 1970 20—25 % av en årskull kommer att söka sig till fackskolans första årskurs. För år 1980 bör denna kvot vara betydligt högre. Hur mycket är ej möjligt att säga. Man kan dock anta att 27—35 % av en årskull då söker sig till fackskolan och 40—48 % till gymnasiet. Då erhåller man en total sökandefrekvens som ligger mellan 67—83 %. Denna latitud sammanfaller n ä r a med vad gymnasieutredningen räknar med i sin expansionsmodell (SOU: 42, s. 129). En ökning av gymnasiefrekvensen upp till 48 % år 1980 är synnerligen trolig, under det att bedömningen av fackskolefrekvensen kan variera inom
191 Tablå III: 4. Frekvensen sökande till gymnasiala studier år 1980 enligt olika alternativ Alternativ Fackskola Gymnasium Summa 4 21,2% 48,5% 69,7% 10 26,9 % 39,9 % 66,8 % 17 34,7% 48,5% 83,2%
cn mycket bred latitud. I kapitel 5 beskrives hur olika alternativ konstruerats. En expansion inom gymnasiesektorn till 48 % för det egentliga gymnasiet och 35 % för fackskolan år 1980 kan synas hög. Fackskolans utveckling kan emellertid anses innefatta en viss del av yrkesskoleväsendets expansion. Det bör anmärkas att allt flera adjunktstjänster inrättas inom yrkesskoleväsendet. Det är därför rimligt att räkna med ett högre alternativ för gymnasiala sektorns expansion. I avvaktan på de resultat som yrkesutbildningsberedningen kommer fram till, kan en sådan bedömning lills vidare anses acceptabel. Om man däremot ej vill räkna in även en viss del av yrkesskolans expansion, måste man anta en lägre fackskolefrekvens. I detta betänkande har en sådan linje följts och av de beräknade alternativa lösningarna har tre alternativ särskilt intresse, nämligen nr 4, 10 och 17 såsom tablå III: 4 visar. Av dessa tre alternativ lämnar nr 4 och 10 en skälig marginal för yrkesskolans expansion under det att alternativ 17 innefattar en viss del av yrkesskolesektorns expansion. I kapitel 5 beskrives beräkningsmetoderna och därvid visas i diagram 111:9 (s. 215) den antagna utvecklingen för den sammanlagda gymnasie- och fackskolefrekvensen.
B. Gymnasieutredningens och fackskoleutredningens
bedömningar
Med hänsyn till att i detta betänkande ett försök görs att bedöma gymnasieutvecklingen och att utvecklingstendenserna för skolformerna ovanför grundskolan sedan diskuteras, skall här gymnasieutredningens och fackskoleutredningens antaganden om utvecklingen i korthet återges. Gymnasieutredningen antar för tiden fram till 1970 en utveckling av gymnasiet, så att år 1970 30 % — möjligen något mer (35 %) — kommer att gå i gymnasiet. Detta antagande överensstämmer med ämneslärarprognosen. En gymnasiefrekvens på 30 % ger enligt ämneslärarprognosen 3 370 klasser år 1970. Enligt samma prognos kan man räkna med 3 277 klasser år 1965/66. Gymnasieutredningen antar för 1970 ca 3 150 klasser av årskurs 1_3 och ca 220 av årskurs 4 eller sammanlagt 3 370 klasser. Enligt h ä r gjorda beräkningar tarvas ca 3 550 klasser (inkl. årskurs 4) år 1970. Expansionen i fråga om klasser är sålunda mycket måttlig, ökningen av antalet elevplatser på gymnasial nivå faller därför under tiden fram till 1970 till övervägande del på fackskolorna.
192 Det föreligger, sedan skolberedningen föreslagit att fackskolor skall inrättas, tre beräkningar av dessas utbyggnadstakt. Skolberedningen antog M 1965/66 ca 7 % av årskullen skulle gå i fackskolans årskurs 1 eller i kvarvarande årskurs 10 av praktiska realskolor och kommunala flickskolor. Procenttalet ifråga fick man fram genom att beräkna den andel av en årskull, som sökte sig till årskurs 1 av nämnda skolformer. År 1970/71 skulle enligt skolberedningen 20 % av en årskull gå i fackskolor. Utbyggnaden antogs följa ett linjärt förlopp. Procenttalet 20 erhölls genom analys av rekryteringsunderlaget i årskurs 9 av grundskolan. I ämneslärarprognosen antogs däremot att fackskolorna skulle byggas it mera under 1960-talets tidigare del än vad skolberedningen antagit. Sålunda antogs att allteftersom praktiska realskolor och kommunala flickskolor avvecklades, utrymme skulle finnas för införande av fackskolor i sådan omfattning, att den motsvarade hälften av nedgången i antalet klasser inom nämnda awecklingsskolor. Fackskoleutredningens undersökning grundar sig på en studie av gymnasieregioner. I det medelalternativ, som fackskoleutredningen rekommenderar, antages, att allteftersom grundskolan införes inom en bestämd gymnasieregion i sådan omfattning att minst 70 % av antalet 16-åringar genomgått grundskolans årskurs 9, fackskolor införas för 20 % (alternativt 25 %) av antalet 16-åringar inom regionen. Fackskoleutredningen grundar vidare sitt antagande på att en fackskola bör rymma minst 3 paralleller och att detta vid en frekvens av 20 % av årskullen motsvarar 400—500 16-åringar. Det kan därför med undantag för storstäderna ej gärna tänkas avgränsade fackskoleregioner, som ej sammanfaller med gymnasieregioner. Fackskoleutredningen redovisar i sitt betänkande antalet behöriga sökande i de 9 kommuner, som läsåret 1963/64 har försöksverksamhet med fackskola. Hela antalet behöriga sökande utgjorde 2 741. Antalet 16-åringar i de 9 försökskommunerna var år 1960 11 403 (försökskommunerna antages motsvara skolöverstyrelsens gymnasieregioner). Sökandefrekvensen kan därför skattas till 24 procent. Huruvida en dylik sökandefrekvens kan anses representativ för framtiden är naturligtvis omöjligt att för närvarande bedöma. Inom de olika försökskommunerna har naturligtvis sökandefrekvensen växlat avsevärt. I vissa områden kan gymnasiefrekvensen vara hög, i andra områden kan fackskolefrekvensen bli högre än gymnasiefrekvensen. Ämneslärarprognosen och fackskoleutredningens prognos ger för fackskolornas årskurs 1 det antal klasser som tablå III: 5 visar. Fackskoleutredningen r ä k n a r sålunda med en hastigare utbyggnad före 1967/68 än ämneslärarprognosen. Skillnaden är emellertid måttlig. Gymnasieutredningen för sitt resonemang efter i huvudsak tre linjer. För det första görs en allmän beskrivning av tillströmningen till gymnasiet under efterkrigstiden, vilket inneburit en kontinuerlig ökning från ca 7 000 (7,8 % av motsvarande årskull) år 1946 till 28 600 (23,2 %) 1962/63 (värde-
193 Tablå III: 5. Antalet klasser i fackskolans årskurs 1 enligt ämneslärarprognosen fackskoleutredningen 1963/64—70/71 Ämneslärarprognosen 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71
112 175 225 391 494 571 685 761
och
Fackskoleutredningens prognos 58 ( = faktiskt antal) 241 344 464 499 617 — —
n a avser a n t a l e t elever i n y b ö r j a r k l a s s e r n a ) . D e n n a ö k n i n g r e l a t e r a s till en del sociala o c h e k o n o m i s k t - g e o g r a f i s k a f a k t o r e r . G y m n a s i e f r e k v e n s e n v a r i e r a r enligt de r e d o v i s a d e u n d e r s ö k n i n g a r n a m e d h ä n s y n till f ö r e k o m s t e n a v f u l l s t ä n d i g g y m n a s i e o r g a n i s a t i o n s a m t n ä r h e t e n till g y m n a s i u m . S k i l l n a d e n i social b a k g r u n d m e l l a n de olika g y m n a s i e f o r m e r n a ä r b e t y d a n d e . A n d e l e n elever f r å n a k a d e m i k e r h e m ä r vid a l l m ä n t g y m n a s i u m i n e m o t fyra g å n g e r s t ö r r e ä n vid f a c k g y m n a s i e r n a . A n d e l e n elev e r f r å n a r b e t a r h e m ä r vid a l l m ä n t g y m n a s i u m ca 20 % m e n vid f a c k g y m n a s i u m u n g e f ä r 30 % . V a r i a t i o n e r i g y m n a s i e f r e k v e n s e n m e l l a n de olika s. k. A och B - r e g i o n e r n a ( a r b e t s m a r k n a d s s t y r e l s e n ) h a r h ä r p å v i s a t s i en s ä r s k i l d u n d e r s ö k n i n g . Det f i n n s s å l u n d a r e g i o n e r m e d u p p till 40 % frekvens m e n och å a n d r a s i d a n o m r å d e n m e d m y c k e t låg f r e k v e n s , (tabell I I I : 2 s. 2 7 3 ) . Att d e s s a o l i k h e t e r bl. a. b e r o r p å d e n sociala s t r u k t u r e n ligger i ö p p e n dag. S t u d i e s o c i a l a u t r e d n i n g e n (SOU 1 9 6 3 : 53) v i s a r s å l u n d a , a t t ett k l a r t s a m b a n d f ö r e f i n n e s m e l l a n s o c i a l g r u p p s t i l l h ö r i g h e t och s k o l n i v å (SOU 1 9 6 3 : 5 3 del II sid. 6 6 ) . D e n a n d r a linje s o m g y m n a s i e u t r e d n i n g e n följer vid sin b e s k r i v n i n g a v g y m n a s i e e x p a n s i o n e n u t g ö r d e n s p e c i a l u n d e r s ö k n i n g , v i l k e n r e d o v i s a s i SOU 1 9 6 3 : 41 ( E f t e r f r å g a n p å g y m n a s i e u t b i l d n i n g ) . I d e n n a s p e c i a l u n d e r s ö k n i n g a n a l y s e r a s de f a k t o r e r s o m k a n t ä n k a s p å v e r k a g y m n a s i e f r e k v e n s e n . Vissa s v a g h e t e r v i d l å d e r d e n n a r e g r e s s i o n s a n a l y s , i det a t t m a t e r i a l e t e g e n t l i g e n a v s e r e l e v p l a t s e r o c h ej s ö k a n d e . De i n t a g n a u p p f y l l e r v i d a r e vissa reella m i n i m i k r a v i fråga o m b e t y g s p o ä n g , u n d e r det a t t de a v v i s a d e r y m m e r b å d e s å d a n a som u p p f y l l e r de formella k r a v e n och s å d a n a s o m ej h a r p o ä n g enligt gällande m i n i m i k r a v . S p e c i a l u n d e r s ö k n i n g e n l e d e r f r a m till a t t de e n d a r e l e v a n t a f a k t o r e r n a egentligen ä r f ö r e k o m s t e n av m a n s c h e t t y r k e n och a n t a l e t 16-åringar. Svårigh e t e n a t t i n f ö r a e n f ö r k l a r a n d e v a r i a b e l m e d f ö r a t t de u p p s t ä l l d a p r o g n o s modellerna blir tidstrender. P r o g n o s e r n a för de olika g y m n a s i e f o r m e r n a h a r s a m m a n f o g a t s till e n för s a m t l i g a g y m n a s i e f o r m e r g e m e n s a m p r o g n o s . Alltefter valet a v r e g r e s s i o n s modell u t m y n n a r p r o g n o s e n i a l t e r n a t i v a b e r ä k n i n g a r a v d e n v ä n t a d e g y m n a s i e f r e k v e n s e n . Det h ö g s t a a l t e r n a t i v e t ger en u n d r e g r ä n s för g y m n a s i e 7—412667
194 frekvensen år 1970 på 46 %. Den övre gränsen ligger 10 % högre (SOU 1963: 42, IV sid. 133). Valet av detta alternativ motiveras med att antalet avvisade i annat fall skulle bli betydande. Gymnasieutredningen anser vidare, att prognosen över antalet i gymnasium intagna bör avse ej enbart gymnasium av hittillsvarande karaktär utan även annan fortsatt teoretisk utbildning efter grundskolan. Frågan om hur mycket de högre skolorna kommer att expandera beror till största delen av fackskolornas expansionsförmåga. Gymnasiet torde utvecklas mera »naturlagsmässigt». För år 1975 antar gymnasieutredningen en undre gräns på 62 %. Var den övre gränsen ligger vid denna tidpunkt och tiden efter 1975 vill gymnasieutredningen ej direkt ta ställning till, men av ett diagram (del IV sid. 134) och av den ovan refererade specialundersökningen framgår, att gymnasieutredningen räknar med att den ligger mellan 70 och 85 % år 1980 och ännu högre efter 1980. En så kraftig ökning av den teoretiska gymnasiala utbildningen är tveksam. Departementschefen hävdade i sitt yttrande i prop. 1962: 54 (sid. 563), att planeringen för den samlade skolorganisationen bjuder på många besvärliga avvägningsproblem. Framför allt är det intill dess visst erfarenhetsmaterial föreligger, omöjligt att avväga yrkesskolans dragningskraft, jämförd med gymnasiets och fackskolans. Bl. a. måste yrkesskolans målsättning först vara utredd. Det torde dock kunna antas, att även yrkesskolan kommer att öka sitt elevantal. Därför bör det vara rimligt att omkring 1980 ca 70 % av en årskull kommer att söka sig till de teoretiskt inriktade studievägarna. Till ett sådant resultat kommer man även på en annan väg. Enligt gjorda utredningar (klasslärarprognosen och ämneslärarprognosen) kan antalet elever i årskurs 7 i realskolan och på grundskolans högstadium rätt säkert anges för tiden fram till 1975. Sättes detta antal i relation till antalet barn i åldern 13 år (årskurs 7) och antages att de så beräknade procenttalen även gäller för årskurs 9 två år senare, erhålles de resultat som redovisas i tablå III: 6. Enligt den redovisade statistiken för läsåret 1963/64 utgjorde de elever i årskurs 7, som valt två främmande språk, 75,5 % av totala antalet. Det
Tablå III: 6. Antalet elever i årskurs 9 i procent av motsvarande årskull 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1972/73
61,2 % 67,5 % 68,5 % 69,0 % 71,5 % 76,5 % 82,1 % 86,1 % 90,2 % 91,3 % 92,8 %
195 Tablå III:
7. Sökande till gymnasium och fackskola i procent av hela årskullen 50 %, 70 % eller 75 % av årskurs 9 söker dit År 1963/64 1966/67 1969/70 1970/71 1973/74
om
Söker från årskurs 9 50 % 70 % 75 % 31 % 43 % 46 % 35 % 48 % 52 % 41 % 57 % 62 % 43% 60% 65% 46 % 65 % 70 %
finns d ä r f ö r a n l e d n i n g a n t a , a t t en s t ö r r e del ä n h i t t i l l s av e l e v e r n a i å r s k u r s 9 k o m m e r a t t välja de m e r a t e o r e t i s k t b e t o n a d e g y m n a s i a l a s t u d i e v ä g a r n a , s å s o m g y m n a s i u m och f a c k s k o l a . N ä r d e n n a e f t e r f r å g a n p å f o r t s a t t u t b i l d n i n g i f a c k s k o l o r och g y m n a s i e r k a n h a v u x i t till m a x i m a l s t y r k a och n ä r e l e v p l a t s e r k a n v a r a i n r ä t t a d e i s å d a n t a n t a l , a t t de m o t s v a r a r e f t e r f r å g a n , k a n i n u v a r a n d e läge ej b e s t ä m m a s . T i d p u n k t e n b l i r b e r o e n d e av d e n k o m m a n d e e k o n o m i s k a u t v e c k l i n g e n o c h av h u r de b e s l u t a n d e m y n d i g h e t e r n a b e d ö m e r u t b i l d n i n g e n s v ä r d e s o m k o n s u m t i o n s v a r a för i n d i v i d e n och s o m i n v e s t e r i n g för i n d i v i d och s a m hälle. T a b l å I I I : 7 v i s a r h u r s t o r del a v e n å r s k u l l s o m g å r till f a c k s k o l a och g y m n a s i u m o m 50 %, 70 % eller 75 % av e l e v e r n a i å r s k u r s 9 av g r u n d s k o l a n och m o t s v a r a n d e s ö k e r sig dit. De i t a b l å I I I : 7 a n g i v n a v ä r d e n a h a r erh å l l i t s g e n o m a t t 50 % , 70 % r e s p e k t i v e 75 % a p p l i c e r a t s på p r o c e n t t a l e n ett å r t i d i g a r e i t a b l å I I I : 6.
C. Internationella
jämförelser. Utbildningskvot per capita
och
nationalprodukt
E t t s a m b a n d m e l l a n i n k o m s t och u t b i l d n i n g s f r e k v e n s h a r k o n s t a t e r a t s vid internationella jämförelser. Sålunda h a r OECD gjort u n d e r s ö k n i n g a r av s a m b a n d e t m e l l a n n a t i o n a l p r o d u k t e n p e r i n n e v å n a r e och u t b i l d n i n g s k v o t e r i olika å l d e r s g r u p p e r , vilket d i a g r a m I I I : 3 v i s a r . D e t t a d i a g r a m d i s k u t e r a s n ä r m a r e l ä n g r e f r a m . D i a g r a m 111:4 ä r h ä m t a t u r en a r t i k e l av p r o f e s s o r S v e n n i l s o n i E k o n o m i s k t i d s k r i f t 1 9 6 1 : 1 och ä r en s c h e m a t i s e r a d bild a v diagrammet ur OECD-rapporten. U p p e n b a r t ä r a t t det för d e n å l d e r s g r u p p det h ä r r ö r sig o m , n ä m l i g e n å l d e r n 15—19 år, r å d e r ett visst f ö r h å l l a n d e m e l l a n elevfrekvens och n a t i o n a l p r o d u k t p e r i n v å n a r e . Som f r a m g å r av d i a g r a m I I I : 3 finns det dock b e t y d a n d e v a r i a t i o n e r . I s l a n d h a r s å l u n d a en h ö g u t b i l d n i n g s f r e k v e n s m e n j ä m förelsevis låg n a t i o n a l p r o d u k t p e r i n v å n a r e . S o v j e t u n i o n e n i n t a r en m e l l a n s t ä l l n i n g . F ö r S o v j e t u n i o n e n s del i n g å r enligt O E C D - r a p p o r t e n ä v e n k v ä l l s k u r s e r och k o r r e s p o n d e n s u n d e r v i s n i n g och d e n n a u t b i l d n i n g s f o r m h a r d ä r
196 Diagram III: 3 Bruttonationalprodukt per individ och utbildningskvot avseende åldersgruppen 15—19 år. Källa: OECD. Policy Conference on economic growth and investment in education 1962. Utbi dningskvot i %
80 70• US
60-
• Ic
50-
• U.5.5.R.
IP' 40•N ON!
30-
y—— 20-
Y
X 1 # X #: I
GrJ Y, 5 10-
X* •P
5 w /
r***yT
-^tL
®Swz Ger»® ©U.K. ©A
A B C D F Ger Gr Ic Ir I L Nl
= Österrike = Belgien = Canada = Danmark = Frankrike = Västtyskland = Grekland = Island • Irland = Italien = Luxemburg = Nederländerna = Norge N = Portugal P = Spanien 5 5w = Sverige Swz. = Schweiz = Turkiet T U.K. = England U5 = U.S.A. U.S.S.R.= Sovjetunionen Y = 3ugoslavien
• T 0
i 1 1 1 1 1 i3.000 1.000 1.500 2.000 2.500 Nationalprodukt i USA-dollar per capita
i 1 1 1 1 1 1 1 1 11 1 1 1 1 1 1 11 1 I I 500
Diagram III: 4 Elevfrekvens i olika åldrar jämförda med den ekonomiska lingen enligt I. Svennilson.
utveck-
Elevfrekvens 1,0
Låginkomstland e , = åldern
5-14 är
e z = å l d e r n IJ—19 år
Västeuropa e 3 = åldern 2 0 - 2 4 å r
U.S.A.
197 Tablå III: 8. Utbildningskvot i åldern 15—19 år år 1970 enligt USA 75% Canada 55 Sverige 48 Frankrike 47 Norge 60 Holland 45 Italien 40 Spanien 22 Grekland 24 Sovjetunionen 60
OECD-rapporten
-stor u t b r e d n i n g . I s t o r t sett k a n det e m e l l e r t i d h ä v d a s a t t l ä n d e r m e d s t ö r r e nationalprodukt per invånare har högre utbildningsfrekvens. OECD b e r ä k n a r i sin r a p p o r t u t b i l d n i n g s k v o t e n å r 1970. E n d a s t vissa länder tas h ä r med (tablå III: 8). Den för Sverige b e r ä k n a d e u t b i l d n i n g s k v o t e n v e r k a r v a r a för låg. T a b l å I I I : 9 v i s a r en b e r ä k n i n g för 1970 a v a n t a l e t elever i å l d e r n 1 5 — 19 år. F ö r å l d e r s k l a s s e n 15 å r ä r u p p g i f t e n h ä m t a d u r k l a s s l ä r a r p r o g n o s e n och i n b e g r i p e r s a m t l i g a elever ( n o r m a l k l a s s e l e v e r , s p e c i a l k l a s s e l e v e r och r e a l s k o l e k l a s s e l e v e r ) . F ö r övriga å l d e r s k l a s s e r h a r u p p g i f t e r n a h ä m t a t s u r d e t t a b e t ä n k a n d e . A n t a l e t elever i y r k e s s k o l a n h a r a n t a g i t s v a r a t o t a l t 80 000 å r 1970 och 91 000 å r 1980 s a m t fördelar sig p å å l d e r s k l a s s e r n a 16—19 å r så s o m f ö r h å l l a n d e t v a r å r 1960. T o t a l a n t a l e t u n g d o m a r i å l d e r n 15—19 å r ä r e n l i g t s t a t i s t i s k a c e n t r a l b y r å n s p r o g n o s ( m e d e l a l t e r n a t i v e t ) 539 000. U t b i l d n i n g s k v o t e n för å l d e r n 15—19 å r skulle således å r 1970 bli 53 %, dvs. 5 % h ö g r e ä n O E C D - r a p portens uppskattning. År 1970 k a n n a t i o n a l p r o d u k t e n ( b r u t t o n a t i o n a l p r o d u k t e n till m a r k n a d s p r i s ) b e r ä k n a s v a r a 2 400 d o l l a r p e r c a p i t a i 1959 å r s p e n n i n g v ä r d e och u n d e r a n t a g a n d e o m 4 % ö k n i n g p e r å r . E n l i g t d i a g r a m I I I : 3 ä r vid en nat i o n a l p r o d u k t p e r i n v å n a r e p å 2 400 d o l l a r en u t b i l d n i n g s k v o t p å ca 52 % normal. Då å r 1980 a n t a l e t u n g d o m a r i å l d e r n 15—19 å r b e d ö m s bli 541 000 ger en l i k n a n d e b e r ä k n i n g för å r 1980 en u t b i l d n i n g s k v o t p å 69 %. N a t i o n a l p r o d u k t e n p e r i n v å n a r e k a n p å m o t s v a r a n d e s ä t t u p p s k a t t a s till 3 300 dollar å r 1980. E n l i g t d i a g r a m 111:3 (s. 196) h a r F ö r e n t a S t a t e r n a en u t b i l d n i n g s -
Tablå III: 9. 15-åringar (högstadiet). 16 » 17 » 18 »> 19 »
i åldern 15- -19
år 1970 och 1980
1970 100 000 71 000 65 000 41 000 11 000
1980 110 000 98 000 91 000 58 000 14 000
288 000
371 000
198 kvot på ca 66 % och en nationalprodukt per invånare på 2 700 dollar. Detla innebär att en utbildningskvot på 69 % år 1980 och avseende hela åldersgruppen 15—19 år inte på något sätt är orimlig. D. Regionala olikheter i efterfrågan på gymnasial utbildning med hänsyn till inkomst och urbaniseringsgrad En fruktbärande metod i fråga om efterfrågeanalys är att göra jämförelser dels internationellt dels inom det enskilda landet. För en sådan undersökning som avser jämförelsen inom Sverige har arbetsmarknadsstyrelsen i sin publikation »Arbetsmarknadens regionsindelning 1961» en mängd relevanta uppgifter, bl. a. om nettomedelinkomst för fysisk person inom de s. k. Aregionerna. Beträffande definitionen av A-regionerna hänvisas till nämnda publikation. Antalet är f. n. 91. Deras storlek varierar starkt men endast ett fåtal (9 st) h a r mindre än 30 000 innevånare. Tablå III: 10 A-regioner med mindre än 30 000 invånare 1959 Tranås A-region Älmhults A-region Falkenbergs A-region Ulricehemns A-region Skara A-region Vara A-region Fagersta A-region Ljusdal A-region Tablå
III:
28 134 inv. 24 476 29 533 24 895 27 152 27 434 29 603 27 466
11. A-regionerna
i storleksordning
1959 Antal regioner 9 15 19 23 7 15 1 (Malmö) 1 (Göteborg) 1 (Stockholm)
Storlek — — 29,9 tusen. 30,0— 39,9 40,0— 49,9 50,0— 74,9 75,0— 99,9 100,0—199,9 200,0—499,9 500,0—999,9 1 000,0—
Tablå 111: 12. Antalet sökande till gymnasium i procent av årskullen 16åringar samt nettomedelinkomst per invånare (fysisk person) inom arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. Sammanfattande tabell. Inkomst per invånare inom regionen 3 700—4 500 4 501—5 100 5 101—5 700 5 701—6 033
+ Göteborg
Stockholm 7 522
(6 038) o. Malmö (6 712) Antalet 16-åringar
33 978 6 677
35 696 7 725
24 061 6 353
16 891 4 729
19 293 6 648
19,7
21,6
26,4
28,0
34,5
Sökande i % av års-
199 Tablå III: 13. Gymnasiefrekvens i tätortsgrupp 1—6 och i 7—8 Antal Tätortsgrupp 1—6 7—8 16-åringar 63 362 65 802 Sökande 10 932 21 499 Intagna 8 643 16 720 Sökande i procent av 16-åringar 17,3 % 32,7 % Intagna i procent av sökande 79,1 % 77,8 % I tablå III: 12 har A-regionerna sammanförts i ungefär likvärdiga grup per med hänsyn till antalet 16-åringar. Därvid har Göteborg och Malmö med en medelinkomst av 6 712 kr resp. 6 038 kr sammanförts med den grupp av A-regioner som uppvisar en nettomedelinkomst per inv. i intervallet 5 701— 6 033 kr. Stockholm har redovisats för sig. Sambandet mellan sökandefrekvensen och inkomst per capita framgår således klart även vid en sådan regional undersökning. Antalet individer i varje grupp är så pass stort att störande faktorer kan anses eliminerade. Man konstaterar att Stockholm med den högsta medelinkomsten också har den högsta gymnasiefrekvensen. Stockholmsområdet är emellertid den största A-regionen med över 1 milj inv. Inom detta område finnes naturligtvis mycket stora variationer. Enskilda kommuner k a n uppvisa en mycket hög sökandefrekvens, ända upp till 70—80 %. En hög kvot k a n emellertid bero på att gymnasium har inrättats. Undersökningen kunde därför ha gått ytterligare ett steg och avsett jämförelser mellan regioner med god och med mindre god tillgång på gymnasier. Det kan vara värt framhålla, att arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner i stort sett sammanfaller med skolöverstyrelsens gymnasieregioner. Materialet för en undersökning av sambandet mellan urbaniseringsgrad och gymnasiefrekvens utgörs av en bearbetning av en sammanställning i gymnasieutredningens betänkande (tabell III: 1 och 2, s. 273). Tabellen visar antalet sökande till och intagna på gymnasierna inom 8 tätortsgrupper. Begreppet tätortsbefolkning har i denna tabell samma betydelse som i 1960 års folkräkning del II (s. 20). Som framgår av tabellen är antalet 16åringar relativt obetydligt inom tätortsgrupperna 1 och 2 men stort i grupp 7. Det framgår tydligt att stigande urbaniseringsgrad är åtföljd av stigande gymnasiefrekvens. Allra bäst åskådliggöres detta förhållande om grupperna 1—6 sammanslås för sig och grupperna 7 och 8 för sig (tablå III: 13). Intressant är att sökandefrekvensen är nära dubbelt så hög i den ena hälften av populationen. Orsaken är att de stora tätorterna dels h a r en befolkning med högre genomsnittlig standard, dels har bättre »service»-förhållanden, bl. a. i form av närbelägna gymnasier. Hur stor ökningen av efterfrågan kan bli i framtiden på grund av ökad urbanisering är omöjligt att beräkna. Som anförts är flera faktorer invävda i varandra. För att emellertid belysa tätorternas roll lämnas här i tablå III: 14 uppgifter om ändringen i folkmängd i tätorter mellan 1950 och 1960.
200 Tablå III: 14. Antal tätorter i olika storleksklasser 1950 och 1960 och deras folkmängd 1950
1960 Tätortens storleksklass
över 100 000 50 000—100 000 10 000— 50 000 5 000— 10 000 2 000— 5 000 1 000— 2 000 500— 1 000 200— 500 Alla tätorter
Antal
Folkmängd
Antal
Folkmängd
3 7 55 51 153 252 459 1 076 2 056
1 365 881 426 439 1 043 917 357 364 461 297 346 098 316 510 342 851 4 660 360
3 10 66 68 162 224 397 891 1 821
1 628 988 688 948 1 288 894 468 945 497 634 218 656 277 805 283 785 5 453 655
Av det sagda framgår att efterfrågan på gymnasieplatser är högre för stigande urbaniseringsgrad och stigande inkomst. Vidare har man skäl att antaga, att efterfrågan på utbildning ovanför grundskolan kommer att stiga med ökande levnadsstandard. En studie av diagram III: 2 (s. 190) ger att en ökning av gymnasiefrekvensen till 48 % fram till 1980 bör anses fullt realistisk. E.
Sammanfattning
Såväl en internationell jämförelse som en jämförelse mellan olika regioner inom landet visar, att vi har att vänta en kraftigt stegrad efterfrågan på utbildning ovanför grundskolan. Bakgrundsfaktorerna är ökad levnadsstandard, ökad urbanisering samt — sist men inte minst — den ökade utbildningen på närmast lägre nivå, grundskolans högstadium. I nästa kapitel samt i bilaga 3 diskuteras samhällets förmåga och vilja att förse ungdomen med utbildning, sedd såväl såsom konsumtion som såsom investering.
KAPITEL 4 B e h o v e t av utbildning ovanför grundskolan
A.
Utbildning som investering
I föregående kapitel har diskuterats h u r efterfrågan på utbildning ovanför grundskolan kan komma att utveckla sig. Efterfrågan på utbildning förändras på samma sätt som efterfrågan på varor och på andra tjänster. En högre levnadsstandard bör normalt skapa en större efterfrågan på utbildning. Individerna kommer med högre standard att i högre grad vilja använda sin konsumtionsförmåga på utbildning, och samhällets möjligheter att tillgodose denna efterfrågan bör öka med ökad standard, förutsatt att inte andra sektorer av samhällslivet kräver en så mycket större andel av nationalprodukten att utrymmet ej blir tillräckligt. Å andra sidan kan sambandet mellan ökad utbildningskvot och ökad nationalprodukt lika väl ses på omvänt sätt. Utbildning kan ses som en investering likvärdig med annan investering, vilken i samspel med andra produktionsfaktorer ger upphov till en större nationalprodukt. Flera försök har gjorts att belysa utbildningsfaktorns roll i produktionen. I bilaga nr 3 refereras bl. a. ett arbete av V. Niitamo, »Development of Productivity of Finnish Industry in 1925—52». I den konstateras att en ökning med 1 % av det relativa antalet personer med realexamen ökade nationalprodukten med 0,545 % under tiden 1925—52. Detta resultat gäller sålunda Finland under nämnda tidsperiod och enligt de värderingar av ingående faktorer som där gjorts. Den n ä m n d a undersökningen har den avgjorda fördelen att den tar med flera kvantitativa variabler, av vilka utbildningskvoten för utbildningsnivån från »secondary schools» och uppåt alltså utgör en. Svagheten är att undersökningen endast avser industriutvecklingen. En tillräckligt vid undersökning som rymmer såväl investerings- som konsumtionsaspekter har ännu ej gjorts till föremål för vetenskaplig analys. Liksom i fråga om många ekonomiska förlopp torde det väsentligaste dock vara att visa vilka tendenser utvecklingen får av att en viss åtgärd vidtas. I kapitel 3 har en internationell jämförelse gjorts mellan nationalprodukt och utbildningskvot. I det fallet var konsumtionsaspekten den väsentligaste. I detta kapitel är det däremot fråga om utbildningsfaktorns betydelse som investering. En hög nationalinkomst per invånare åtföljs som visats i regel av en hög utbildningskvot. Ett försök att finna ett omvänt kausalsamband är betydligt svårare. Även en enkel modell, som endast sätter tillväxttakten i relä-
202 Diagram III: 5 Investeringskvot och nationalinkomst (Skand. bankens kvartalsskrift 1963: 4). 0
• 3ap
£ i • * -
JC OK —
*: 0° -~
Aus = Österrike Bel = Belgien Can = Kanada Den = D a n m a r k FP = F r a n k r i k e Ger = Västtyskland Hol = Holland I t = Italien Dap = 3opan Nor=Norge Sov = Sovjetunionen Sw = Sverige Swz = Schweiz. UK = England US =USA
• Aus
_> -
!U-
• Ger
4= o w __ a)
• Sov
in U —
•Fr
^
*
^
•It • Hol
t.
m
• Sw
Q. +•" 3 -_
Nor»
IO
o
| 2 0
-
c
• Den •^•Bel • UK • US
• Can
—
0 _ '•£• 0 , -
2 1-
n
u— 10
1 1 1 i 1 1 1 1 15 20 / c Inves+eringskvot i /o (exkl. bostäder)
1 25
tion till investeringskvoten i fråga om kapital, kan, såsom professor Lundberg visat innebära en hel del tolkningsbesvär. I diagram 111:5, som hämtats ur en uppsats av professor Lundberg i Skandinaviska bankens tidskrift 1963: 4, visas, h u r nationalinkomsten ökar med ökande investeringskvot. Undersökningen avser perioden 1950—60. Professor Lundberg kringgärdar detta resultat med en hel del reservationer. Han vill dock mena att »jämförelser mellan ett flertal länder bör ge bättre utgångspunkter för en diskussion av sannolik framstegstakt än de statistiska erfarenheterna från ett enskilt land». Han anför vidare att »det tragiska med de statistiska tidsserierna för perioden 1950—60, som kanske höll på att bli tillräckligt långa för att se ut att bli signifikativa, är sålunda att den ekonomiska dynamik, som ligger i höga och växlande investerings- och exportkvoter, efter tillräcklig lång tid ger upphov till nya utvecklingsbetingelser som kan betyda nya mönster för tillväxtprocessen». Frågan är om inte detta uttalande även ger mycket av svårigheterna att tolka utbildningsfaktorns roll. En hög utbildningskvot behöver ej — ceteris paribus — medföra en ökad tillväxttakt. Det beror bl. a. på till vilken nivå i utvecklingen som ett land redan kommit. I ett land med en lågt utvecklad industri betyder en stegring av investeringarna med en viss procent mera än
203 vad fallet är i ett land med högt utvecklad industri. Detsamma kan tänkas vara fallet i fråga om utbildningsinvesteringen. I ett och samma land kan vidare under en tidsperiod förskjutningar äga rum i fråga om utvecklingsbetingelserna. Nya mönster för den ekonomiska tillväxten k a n sålunda tänkas även i fråga om utbildningsfaktorn. Utbildningen tankes ofta främst ha den betydelsen att de i den direkta produktionsprocessen deltagande ökar sitt tekniska kunnande. Den ekonomiska dynamik som präglar dagens samhällsutveckling gör emellertid att förhållandet sannolikt inte är så enkelt. Produktiviteten beror även på ändringar i fråga om tekniska förutsättningar och fördelningen av produktionsresurser. Denna strukturförändring är naturligtvis beroende av att de människor som tar del i denna omstrukturering har god utbildning. Det blir ej endast fråga om en höjning av utbildningens nivå utan även en kvalitativt tidsenlig utbildning. Det är således rätt besvärligt att beräkna behovet av utbildning därför att det råder en växelverkan mellan utbildningsgrad och produktivitet. Högre eller rättare sagt effektivare utbildning skapar förutsättningar för högre produktivitet men högre produktion ger å andra sidan förutsättningar för ökad utbildning. Frågan blir något enklare om den begränsas till att gälla endast en viss utbildningslinje. Särskilt har man velat se ett funktionellt samband av typen linjärt förhållande i logaritmisk skala mellan produktivitet och ingenjörstäthet (jämför bilaga n r 3). Ett sådant exponentiellt förhållande kan generaliseras genom att man tar med flera utbildningsgrenar och utbildningsnivåer och genom att produktivitetsfunktionen bestämmes med allt flera variabler. En beskrivning härav ges i bilaga 3, där även utbildningskvantitetens samband med nationalproduktens storlek ytterligare belyses.
B. Ingenjörsbehovet som grund för bedömning av gymnasial
utbildning
Ingenjörsbehovet har beräknats av Industriförbundets s. k. teknikerkommitté, av generaldirektör B. Lundberg i hans egenskap av expert till gymnasieutredningen samt av arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut. Redogörelser för beräkningsmetoderna finns i arbetsmarknadsstyrelsens informationsserie 5/1962 samt i betänkandet »Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad, fram till mitten av 1970-talet» (SOU 1962:55). Både teknikerkommitténs och Lundbergs s. k. potenshypotes grundar sig på antaganden om produktivitetens samband med ingenjörstätheten under det att arbetsmarknadsstyrelsens prognos bygger på en inventering (se SOU 1962:55 sid. 42—43). Behovet av ingenjörer totalt på alla nivåer inom industrin för år 1975 bedömes av teknikerkommittén till 75 000, av arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut till 113 400 och enligt potenshypotesen till 142 000.
204 Arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut skattar behovet av läroverksingenjörer till 38 % av samtliga ingenjörer år 1975. Detta ger ett behov av läroverksingenjörer år 1975 enbart inom industrin på 28 500, 43 100 och 54 000 för de tre nämnda antagandena om totala behovet av ingenjörer. Därtill kommer behovet inom övriga sektorer av arbetsmarknaden. Det totala behovet av läroverksingenjörer har av arbetsmarknadsstyrelsen beräknats till 65 200 år 1975. Med hänsyn till den osäkerhet, som vidlåder alla behovsberäkningar och som gör att dessa brukar visa sig vara hållna i underkant, kan det vara berättigat att räkna upp arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar med skillnaden mellan de tal, som anger behovet inom enbart industrin enligt potenshypotesen och enligt arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar. Denna differens utgör 11 000. I skriften »Lärarsituationen vid de tekniska gymnasierna» ges en beräkning av tillgången på yrkesverksamma läroverksingenjörer år 1975 om examinationen följer ett program i linje med antagandena i ämneslärarprognosen. Denna tillgång anges till 74 500, eventuellt 71 500. Tillgången är således 9 300 — eller enligt det lägre antagandet 6 300 — större än det av arbetsmarknadsstyrelsen beräknade behovet. Men enligt »Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad» (sid. 135 tab. 4.5.: 3) kommer det fortfarande år 1975 att råda en brist på 6 900 civilingenjörer. Denna brist torde i så fall få täckas med läroverksingenjörer. Antages en årlig avgång inom hela populationen på 2 % och att tillskottet genom examination efter avdrag för avgång till högre studier slås ut lika på vart år, blir tillgången år 1975 på yrkesverksamma läroverksingenjörer 69 100. Därvid har antagits att verksamhetsgraden är 90 %. Detta tal stämmer bättre med det av arbetsmarknadsstyrelsen beräknade behovet. Med hänsyn till a) svårigheten att uppskatta behovet av ingenjörer, speciellt inom industrin b) civilingenjörsbristen under överskådlig tid samt c) en sannolik avgång bland läroverksingenjörer på 2 % per år och en verksamhetsgrad på ca 90 % bör det vara rimligt anta, att man under 1970talet kommer att behöva avsevärt större teknisk utbildning på mellannivå än under 1960-talet. C. Gymnasieutredningens
bedömning av behovet av gymnasieutbildade
Gymnasieutredningen behandlar utförligt frågan om efterfrågan på gymnasieutbildade (SOU 1963:42 sid. 135—174). Gymnasieutredningens behandling, som endast gäller utbildningen ur ren avnämarsynpunkt och ej ur konsumtionssynpunkt, kan sammanfattas i följande punkter: 1. Substitutionsmöjligheterna inom inånga verksamhetsgrenar gör att det är svårt att exakt ange bristen på gymnasieutbildade vid en viss tidpunkt. 2. För att få en god inventering av behovet av gymnasieutbildning borde man först analysera vilka yrkeskunskaper som krävs för varje enskild arbetsuppgift.
205 Tablå III: 15. K ettoutbildningsbehov av gymnasieutbildade enligt gymnasieulredningen År 1960 1970 1980 1990
12 330 26 710 38 300 50 000
3. Utbildningsväsendets inriktning och dimensionering måste ses som ett betydelsefullt led i den långsiktiga planeringen av samhället som helhet. Prognosarbetet bör därför omfatta hela arbetsmarknaden. I avvaktan på sådana helhetsprognoser får man nöja sig med prognoser som till sin karaktär är »programatiska». I sitt betänkande utgår gymnasieutredningen från gjorda undersökningar inom gymnasieutredningens egen behovsdelegation, från arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar av bl. a. gymnasieekonombehovet samt icke minst från den av ecklesiastikdepartementets prognos- och planeringsgrupp gjorda inventeringen av behovet av akademiskt utbildad arbetskraft (»Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet», SOU 1962: 55). Utredningen finner på grundval av dessa inventeringar att utbildningsbehovet (netto) av gymnasieutbildade är (sid. 167) som tablå III: 15 Visar. Dessa beräkningar som ger en ungefärlig ökning av 1 300 per år, rymmer en mängd delposter. Vissa av dessa grundar sig på de behovssiffror som angavs av ecklesiastikdepartementets prognos- och planeringsgrupp. Det rekryteringsbehov som därvid beräknades byggde på att bruttobehovet av varje grupp är större än behovet av yrkesverksamma. Beräkningarna hänför sig till akademikerräkningen 1955. Sannolikt har yrkesverksamhetsgraden sedan dess ändrats. I det ersättningsbehov, som ingår i rekryteringsbehovet, medräknas de som skulle ersätta avlidna och pensionerade, men däremot ej de individer, som skulle ersätta dem som avgått ur yrket. För andra grupper, exempelvis gynmasieekonomer, har hänsyn tagits till förväntad lägre yrkesverksamhetsgrad för kvinnliga gymnasieekonomer. I kalkylen för år 1970 anges ett examinationsbehov i fråga om handelsgymnasieutbildade av 5 000, men gymnasieutredningen säger i sin kommentar att därest 15 % av de examinerade från handelsgymnasium fortsätter sin utbildning på högskolenivå, skulle examinationsbehovet uppgå till 6 000 år 1970. I sin »modell» (SOU 1963:42, s. 167) räknar gymnasieutredningen med det lägre värdet för handelsgymnasieutbildade. Med hänsyn till att yrkesverksamhetsgrad och avgång ur yrket sannolikt ej tillmätts tillräcklig vikt torde de av gymnasieutredningen anförda värdena för utbildningsbehovet i det anförda räkneexemplet vara i underkant. För att likväl få en jämförelse med i detta betänkande gjorda antaganden kan en kalkyl göras av behövligt antal nybörjare i gymnasiet 1980.
206 Alternativ (se s. 215) 2, 6, 10 och 14 1, 5, 9 och 13 3, 7, 11 och 15 4, 8, 12, 16 och 17
Antal nybörjare i gymnasiet 43 900 38 500 49 300 53 300
Examinationsbehovet beräknas enligt gymnasieutredningen vara 42 200 år 1983. Detta värde har erhållits genom linjär interpolering av gymnasieutredningens värden för 1980 och 1990. Antalet nybörjare tre år tidigare antages behöva vara så mycket större än antalet examinerade tre år att ett bortfall på 3,3 % kan täckas, d. v. s. 43 600. Som jämförelse k a n nämnas att bortfallet på 4-åriga folkskollärarlinjer är lika stort. Värdet 43 600 »nybörjare» år 1980 kan lämpligen jämföras med följande alternativa beräkningar i detta betänkande. En efterfrågan på gymnasieplatser enligt här gjorda maximialternativ innebär, att 48,5 % av årskullen år 1980 söker sig till egentliga gymnasiet. Denna kvot kan ej anses för hög, då behovet enligt ovanstående kan uppskattas till lägst 43 600. Differensen rymmer därvid dels den osäkerhet som gäller bruttorekryteringsbehovet, dels det ytterligare behov som härrör från konsumtionssidan. D. Fackskolans
expansionsmöjligheter
De framräknade värdena på behovet av gymnasieutbildning bör ses i relation till beräkningar av övriga gymnasiala utbildningsvägar. I föreliggande betänkande räknas för år 1980 med ett antal nybörjare på fackskolan som utgör lägst 23 300 och högst 38 200. I ett medelalternativ räknas med 29 600 nybörjare i fackskolan år 1980. Både gymnasium, fackskola och yrkesskola bör tillgodose såväl avnämarsidan som konsumtionsbehovet därutöver. Hur mycket som skall utgöra merbehov för utbildningskonsumtion i respektive skolform kan dock naturligtvis ej anges siffermässigt. Fackskoleutredningen har gjort en inventering av verksamhetsområden för fackskoleutbildade. Någon avnämarundersökning föreligger dock ej. Planeringen för fackskolan rör endast tiden till 1970 och kan i huvudsak sägas bygga på efterfrågan. (Jämför vad som därvid sagts i kapitel 3 om fackskoleplaneringen). Hur många ungdomar som kring 1980 kommer att söka sig till fackskolor därför att det då existerar ett bestämt avnämarbehov, kunde möjligen beräknas genom metoder som liknar dem som brukats vid uträkning av behovet av gymnasieutbildade. Beträffande fackskolan torde beräkningarna för tiden fram till 1970 vara realistiska. Här antagna minimivärden för fackskolans utveckling, 23 300 nybörjare år 1980, bör därför i varje fall ej överskatta avnämarbehovet. Till viss del skall fackskolorna övertaga den praktiska realskolans och flickskolans roll som fackutbildningsskola och dessa skolor h a r sedan sin tillkomst visat sig livskraftiga och motsvarar ett behov inom näringslivet.
207 Diagram III: 6 Ökningen av elevantal (fackskola och gymnasium enligt högsta alternativet) samt nationalprodukten (1961 års penningvärde) i procent av 1950 års värden. % 1000I Bruttonationalprodukt Elever i gymnasiet och fackskolan
500-
DQ 1950
—i I960
1980 Om detta kan anses motsvara ett säkerställt avnämarbehov, bör medelalternativet — 29 600 nybörjare 1980 — ej anses orealistiskt. Detta medelalternativ har nämligen sammankopplats med en utbyggnad av gymnasiet, motsvarande 43 900 nybörjare år 1980. Efterfrågan på utbildning i fackskola och gymnasium tillsammans skulle därigenom endast till ringa del överskrida avnämarbehovet. Om man slutligen antar att skolväsendet byggs ut så att antalet nybörjare år 1980 blir 53 300 på gymnasierna och 38 200 på fackskolorna, innebär detta att skäligt utrymme för yrkesskolan ej givits. Så länge yrkesutbildningsberedningen ej lagt fram sina förslag kan dessa värden dock anses ge det underlag för beräkningar av behovet av lärare i de vanliga läroämnena som behövs för planering av lärarhögskolor. Av den hittillsvarande förda diskussionen framgår att behovet av utbildade och efterfrågan på utbildning kommer att öka och att det vad gymnasiet beträffar är lättare att beräkna än beträffande andra högre skolor. Planerar man emellertid på lång sikt att öka samhällets investering i utbildning och samtidigt att skapa möjligheter att öka konsumtionen av utbildning, måste man räkna med de högre alternativen för utbyggnad av fackskolor.
208 E. Behov och tillgång i relation till de ekonomiska möjligheterna, speciellt driftskostnaderna Den hittillsvarande utvecklingen på utbildningsväsendets område har visat en fortgående expansion. Här gjorda överväganden pekar på en kraftig expansion även i framtiden. Den frågan inställer sig då, om samhällets resurser kommer att räcka till för sådan expansion. Då särskilt fackskole- och gymnasieutvecklingen är föremål för denna undersökning, är det av intresse att se dessa skolformers utveckling i jämförelse med nationalprodukten. Diagram III: 6 visar en indexserie för ökningen av antalet elever på gymnasiet och fackskolan 1950—1980. Jämte denna indexserie visas en indexserie för bruttonationalproduktens utveckling under samma tid. Diagrammet visar att antalet elever i gymnasierna och fackskolorna ökar mycket mera än nationalprodukten. Härav kan den slutsatsen dras, att samhällets totala utgifter för utbildning torde komma att snabbt springa i höjden. Emellertid måste samtliga kostnader för utbildning räknas med. I tidigare nämnda arbete av Höök, »Den offentliga sektorns expansion», återges en tabell över utgifter för undervisningsväsendet och för offentlig konsumtion i allmänhet. Räknas endast med utvecklingen under tiden 1944—61 erhålles (se bilaga 3) följande samband mellan utbildningsutgifter och bruttonationalprodukten: U = 0,160 • 10 —^ • N 1(59. Här anger U utbildningsutgifterna för obligatoriska skolor, realskolor, universitet, yrkesskolor, folkbibliotek och övrig undervisning. För år 1960 och 1961 har uppgifterna hämtats ur konjunkturinstitutets meddelanden. Antages att nationalprodukten (N) växer med 4 % per år, skulle samtliga utbildningskostnader år 1980 utgöra 6,1 % av bruttonationalprodukten. 3 % ökning av nationalprodukten åter ger en utbildningskostnad på 5,4 % av bruttonationalprodukten. 1961 var andelen 3,5 %. I modellen har räknats med 1961 års priser. Långtidsutredningen som behandlat denna fråga kom till att utbildningskostnadernas andel inom ett årtionde skulle öka väsentligt och anförde att man i Sovjetunionen räknar med en stegring till 4 å 5 % inom ett årtionde. Särskilt intresse har frågan om utbildningskostnadernas storlek och andel av nationalprodukten så till vida att de kan betraktas som investeringskostnader. I bilaga 3 refereras ett par arbeten i denna fråga. Även om en förlängd utbildning innebär ett bortfall av inkomst, synes den ökade utbildningen mer än väl kompensera bortfallet. I ett arbete av Odd Aukrust och June Bjerke visas att i Norge för perioden efter 1948 en förbättrad teknik svarade för 1,81 % av nationalproduktens tillväxt på totalt 3,39 %. Långtidsutredningen redovisar flera alternativ för industriproduktionens ökning som en funktion av sysselsättning, kapitalmängd och teknik. Därvid visas att valet av tidsperiod är väsentligt. Om perioden 1952—1958
209 väljs, erhålls ett värde på 1,74 % för utbildningsfaktorn. Detta värde har legat till grund för långtidsutredningens kalkyl som innebär en ökning fram till 1965 på 27 % för industriproduktionen. I det ovan anförda arbetet av Niitamo visades, som anförts, att 1 procents ökning av populationen realskoleutbildade gav en ökning av nationalprodukten med 0,585 %. Även om den vetenskapliga forskningen ännu ej kan säga h u r mycket utbildningen på en viss nivå betyder för ökningen av nationalprodukten, så synes det klart, att all utbildning i ett längre perspektiv är »lönande». I bilaga 3 föres resonemanget vidare. Ovan anfördes att man med erfarenhet av de senaste 15 åren kan vänta att utbildningskostnaderna år 1980 skall uppgå till mellan 5 och 6 %. Ett sätt att kontrollera denna modells bärkraft är följande metod: I »Targets for Education in Europe in 1970» (Policy conference on economic growth and investment in education, OECD) beskrivs en modell för beräkning av utbildningens driftskostnader som kan skrivas: W (1 + k) >te-Ps = R-P'0 där W är lönen per lärare (1 + k) = totala driftskostnaderna i relation till lönekostnaderna.
(1)
t = antal lärare per elev e = »uttaget» av resp. årskull Pa = årskullens storlek o — nationalprodukt per invånare P = befolkningens storlek R — driftskostnadernas andel av nationalprodukten. Vänstra ledet i ovanstående likhet (1) anger driftskostnaderna. Lärarlönerna utgör ca 3/4 av dessa. Dessa torde öka mer än nationalprodukten beroende på att utbildningen kominer att omfatta allt större andel av högre årskullar. Hur faktorn (1 + k) kommer att utvecklas är däremot ovisst. Möjligen växer den ej lika snabbt. Beträffande storheterna t, e, och Ps så diskuteras dessa i nästa kapitel (se kapitel 5). Här företas endast en beräkning av driftskostnaderna. Sålunda antas att driftskostnaderna per elev, W (1 + k), växer i samma takt som nationalprodukten eller med 4 % per år. Följande kalkyl (tablå III: 16) kan göras för kontroll av den n ä m n d a modellen. Kostnaderna avser endast statliga och kommunala driftskostnader. För grundskolan erhålles ur skolöverstyrelsens petita att kostnaden per elev år 1961/62 var 1 234 kr. Enligt stadsförbundets beräkningar som nu ligger till grund för schablonersättningar vid interkommunal skolsamverkan utgör den kommunala driftskostnaden per elev 571 kr (1961 års penningvärde). Härav erhålles att den totala offentliga driftskostnaden är 1 805 kr. Denna driftskostnad torde i och med högstadiets utbyggnad böra uppräknas med 218 kr. I SÖ:s petita är nämligen medeltalet för samtliga skolformer 1 452 kr
210 Tablå III: 16. Antal elever och kostnad per elev 1961—80 i olika skolformer
Skolform
Den obligatoriska skolan Yrkesskola Fackskola Allmänt gymnasium. . Handelsgymnasium. . . Tekniskt gymnasium . Bruttonationalprodukt (miljarder kronor)
1961 Antal elever
Kostn./ elev
Antal elever
Kostn./ elev
Antal elever
Kostn./ elev
841 200 51 400
1 805 (2 023) 2 400
913 200 80 000 39 400
2 880 3 420 3 740
1 046 700 91 000 40 000
4 260 5 060 5 540
101 200
3 770
160 800
5 590
63 000 2 630] 4 500 2 630[ 9 200 2 740J 74,9
106,6
157,8
per elev, och man har skäl antaga alt ett fullt utbyggt högstadium därför ger ungefär samma statliga elevkostnad. Hänsyn har tagits till detta så att för år 1970 och 1980 den fiktiva elevkostnaden 2 023 kr år 1961 förräntats med 4 %. För det allmänna gymnasiet anger skolöverstyrelsens petita en elevkostnad av 2 444 kr. Den kommunala driftskostnaden beräknas till 186 kr. För handelsgymnasierna h a r antagits samma elevkostnad som för de allmänna gymnasierna. Beträffande de tekniska gymnasierna h a r eleverna i specialfacklinjerna medräknats (elevantalet på 3-åriga linjen var 7 868). Statens driftskostnader år 1961/ 62 utgjorde enligt överstyrelsens för yrkesutbildning petita 2,35 millioner. Med 9 221 elever ger detta 2 550 kr per elev. Kommunens driftskostnad har antagits utgöra 186 kr per elev. För fackskolan räknas schablonmässigt med samma kostnad som för det allmänna gymnasiet. För yrkesskolan anger KÖY:s petita statsbidragen för heltidskurser vid centrala verkstadsskolor, kommunala och enskilda yrkesskolor till ett belopp på sammanlagt 87,8 millioner (1961/62). Antalet heltidsläsande elever var 51 400. Statliga driftsutgifter i 1961 års kostnad blir därför ca 1 710 kr/elev. Till detta har lagts en kommunal driftskostnad på 668 kr. Denna sista kostnad har antagits vara lika stor som den som gäller för kommunala praktiska realskolor. Ovan givna värden för kommunala kostnader har erhållits ur stadsförbundets tidskrift nr 12 1963 ur en artikel »Förslag till schablonersättningar vid interkommunal skolsamverkan» (tab. 111:2). Värdena upptar driftskostnader, exklusive ränta, avskrivning och underhåll. Värdena för driftskostnaderna i anförda tab. III: 2 h a r ökats med ett belopp av 90 kr (1963 års penningvärde) utgörande kostnaden för underhåll av lokaler samt ränta, avskrivning och underhåll för inventarier. Detta värde på 90 kr har erhållits från stadsförbundets kansli. Kostnader per elev i gymnasiet för år 1970 och 1980 h a r erhållits genom att ett vägt medeltal för 1961 först beräknats och sedan h a r detta medeltal förräntats efter 4 %. Vid vägningen h a r antagits relationen 20 % för tekniskt gymnasium och 80 % för allmänt gymnasium och handelsgymnasium. Gymnasieutredningen anger statens utgifter för gymnasiet i 1963 års löneläge till 254 millioner år 1970/71. I ovanstående tablå erhålles för 1961 ett vägt medelvärde på 2 652 kr/elev. Med 101 200 elever i gymnasiet år 1970 ger detta en kostnad av 268 millioner. Differensen mellan här gjorda utvärderingar och gymnasieutredningens är sålunda måttlig. Den offentliga driftskostnaden per elev år 1970 och 1980 h a r erhållits genom att
211 förränta värdet 2 023 för grundskolan, 2 652 för gymnasiet, 2 630 för fackskolan och 2 400 för yrkesskolan. Räntefaktorn är därvid 1,04. Att observera är att i tablån endast medtagits heltidskurser inom yrkesskoleväsendet. Företagsskolor har ej medtagits. Folkhögskolor och vuxenutbildning, studiecirklar m. m. ingår ej heller. Jämförelser med den ovan givna modellen för samtliga offentliga konsumtionsutgifter för utbildning bör därför ge ett lägre värde på basis av tablåuppgifterna. För 1970 ger tablå III: 16 en total kostnad på 343 millioner och för 1980 (K)7 millioner. Detta innebär 3,2 % respektive 3,8 % av nationalprodukten. Men härtill skall läggas utgifter för annan här ej upptagen utbildning. Enligt modellen skulle år 1980 ca 6,1 % av bruttonationalprodukten gå till offentliga konsumtionsutgifter i form av utbildning. Universitetsundervisningen, folkbibliotek och övrig här ej medtagen undervisning skulle sålunda kräva i driftskostnad drygt 2 % av bruttonationalprodukten. Huruvida denna marginal år riktig skall här ej beröras. Universitetsutredningen nämner (SOU 1963: 9) att personal- och medelsbehovet väntas stiga till det dubbla inom ett decennium. Ecklesiastikdepartementets planerings- och prognosgrupp räknar med en höjning av 300 millioner av driftskostnaderna under ett decennium. Även om dessa utgifter stegras torde de samlade offentliga driftsutgifterna för utbildning på alla nivåer ej uppgå till högre värde än 5 å 6 % av bruttonationalprodukten år 1980. Den beräkning, som här har gjorts av de ökade kostnaderna för utbildning på det gymnasiala området, visar, att ökningen i absoluta tal är betydlig. Att lägga märke till är emellertid att ökningen av utbildningskostnaderna från 3,5 % till mellan 5 å 6 % av nationalprodukten är en kalkyl. I efterhand är det sannolikt att driftskostnaderna relativt sett blir lägre därför att den ökade utbildningen ger en större produktivitet. (Jämför bilaga 3).
F. Behovet av utbildning ovanför grundskolan såsom det avspeglas i skolplaneringen Avslutningsvis må framhållas att utbyggnaden av gymnasier och fackskolor även har en mera praktisk sida. I den kommunala planeringen pågår en kontinuerlig beräkning av behovet av skolbyggnader. Denna planering h a r kommit olika långt i olika kommuner. En samordning sker genom centrala myndigheter, främst skolöverstyrelsens planeringsrotel. De sakkunniga, vilka för sin lärarhögskoleplanering måste ha uppgifter om antalet klasser som kan ta emot övningsundervisning, har i tidigare skede (okt. 1962) genom en enkät till praktiskt taget alla kommuner med gymnasier eller där gymnasier kan tänkas bli upprättade sökt bilda sig en uppfattning om underlaget för övningsundervisning, främst inom de tilltänkta lärarhög.skoleorterna. Denna enkät gav till resultat, att behovet av nybörjarklasser är 1970 ansågs utgöra 819 för allmänt gymnasium och 449 för fackgymna-
212 sium. Detta innebär att man i kommunerna bedömde behovet av elevplalser på det egentliga gymnasiet så, att år 1970 ca 35 % av en årskull 16åringar skulle säkras plats i det egentliga gymnasiet. 1 268 nybörjarklasser ger under antagande om 28,5 nybörjare per klass ca 36 100 nybörjare, vilket utgör ca 35 % av årskullen. För fackskolans del var enkäten i okl. 1962 ej lika upplysande, beroende på att planeringen i många fall ej tagit upp denna del av utbildning ovanför grundskolan.
KAPITEL 5 U n d e r l a g e t för b e r ä k n i n g e n a v b e h o v e t a v l ä r a r e i l ä r o ä m n e n
A.
Inledning
I föregående kapitel har det diskuterats vilka faktorer som kan tänkas bestämma expansionen av skolformerna på det gymnasiala stadiet. Därvid har det egentliga gymnasiet ansetts komma att expandera så att omkring 1980 cirka 48 % av 16-åringarna kommer att söka sig dit. Hur mycket fackskolan kommer att expandera är mera osäkert, men sannolikt kommer den ej att utvecklas lika kraftigt som gymnasiet. Båda skolformernas tillsammantagna frekvens kommer sannolikt år 1980 att ligga kring 70 %. Om även yrkesskolan inräknas torde frekvensen komma att ligga vid närmare 85 %. Den utbildningsfrekvens, som man kan vänta sig under tiden 1970—80 och längre fram, kan således ej exakt beräknas. En kraftig expansion under 1970-talet synes emellertid trolig. Det har därför ansetts bäst att göra alternativa beräkningar. Man kan också uttrycka saken så, att alternativa beräkningar av skolväsendets expansion ger den spännvidd inom vilken rekryteringsbehovet av lärare kan väntas ligga. I föreliggande undersökning har spännvidden för den tänkbara expansionen av gymnasiet och fackskolan hållits rätt vid. Som framgår av det följande bestämmes rekryteringsbehovet av lärare av inånga faktorer varav utbildningsfrekvensen är en. Varje faktor påverkar rekryteringsbehovet av lärare med olika grad. Vilket eller vilka alternativ för rekryteringsbehovet av lärare som skall anses mera relevanta måste därför ses mot samtliga faktorers inverkan. Av den följande framställningen framgår vilka alternativ som här ansetts mera troliga. Beräkningarna grundar sig på alternativa förutsättningar beträffande gymnasiets och fackskolans expansion. I diagram III: 7 och III: 8 (s. 214) återges de tänkbara expansionsförlopp för gymnasiet och fackskolan som här lagts till grund för beräkningarna. Genom att på olika sätt kombinera de olika alternativen för gymnasiet och fackskolan erhålles den totala expansionen. I denna undersökning har på så sätt bestämts icke mindre än 17 alternativ för den gymnasiala utvecklingen. Av dessa 17 alternativ för den gymnasiala utvecklingen har som ovan nämnts vissa bedömts som mera troliga och därför mest lämpliga att här mera utförligt beskrivas. I diagram III: 9 (s. 215) visas hur expansionen av den totala gymnasiala utvecklingen tankes bli enligt dessa alternativ. Den del av årskullen som antages gå i årskurs 1 av gymnasium och fack-
214 Diagram III: 7 Gymnasiefrekvens —1990. Fyra alternativ.
1970 Diagram
Diagram I E : 7
III: 8 Fackskolefrekvens —1990. Sex alternativ.
1970 Diagram TK-Z
AIM
A It. 3
Alt.2
Alt. I
I I I I I I
II
i 990
-
215 Diagram III: 9 Antalet elever i årskurs 1 i gymnasier och fackskolor i procent av antalet 16-åringar åren 1970—1990.
skola enligt olika alternativ återges i tabell 111:8. De 17 alternativen har erhållits genom att alternativen för gymnasiets och fackskolans expansion har kombinerats på följande sätt: Modellerna för den totala expansionen på det gymnasiala området skall ses i relation till i föregående kapitel beskrivna modeller för möjligheterna att inom given ekonomisk ram inrätta elevplatser. De i diagram III: 9 återgivna kurvorna bör även jämföras med den i gymnasieutredningens betänkande (SOU 1963: IV sid. 134) angivna ramen för de gymnasiala skolformernas utveckling. Som framgår skiljer sig de här gjorda antagandena i
216 Tablå III: 17 De sjutton alternativen såsom kombinationer av olika modeller för gymnasiets respektive fackskolans expansion. Fackskolealternativ Gymnasiealternativ
I II III IV
I
II
III
1 2 3 4
5 6
9 10 11 12
8 IV
v
VI 13 14
15 16
7 17
några alternativ ej mycket från gymnasieutredningens men däremot mera i andra. Frågan gäller därvid delvis om fackskolans expansion även skall tänkas innesluta yrkesskolornas behov av lärare i här berörda ämnen. Avser bedömningen endast gymnasierna och fackskolorna, är alternativ 4 eller 10 mera sannolika. Bäknas däremot även med yrkesskolornas behov av lärare i här berörda läroämnen är det högsta alternativet 17 mera sannolikt. Enligt de utredningar som för närvarande föreligger och de riktlinjer som statsmakterna för närvarande uppställt skall år 1970 ca 30 % gå till gymnasiet och 20 % till fackskolan. Enligt gymnasieutredningen kan år 1970 gymnansiefrekvensen ligga mellan 30 och 35 %. Ä andra sidan antager fackskoleutredningen att fackskolefrekvensen kan ligga mellan 20 och 25 %. Här har antagits, att gymnasiefrekvensen år 1970 är 30 % och fackskolefrekvensen alternativt 20 % och 25 %. Det kan härvid anmärkas att enligt alternativ 17 skulle gymnasiefrekvensen redan år 1972 vara uppe i 35 % och fackskolefrekvensen i 27 %. Variationen i den antagna gymnasiefrekvensen år 1970 har emellertid ej så stor betydelse i detta sammanhang, då det gäller att beräkna rekryteringsbehovet av lärare. Själva utbyggnadstakten blir därvid mest avgörande. Sedan själva ramen för den väntade utvecklingen bestämts har vissa programmatiska villkor införts, t. ex. normen för fördelningen mellan allmänt gymnasium och fackgymnasium etc. Själva prognosberäkningarna har därefter skett enligt komponentmetoden. Antalet elever i varje skolform och läsår, delningstal, klasser och lärarfaktörer och därigenom nettobehovet av lärare har bestämts. Bruttobehovet av lärare, vilket anger det antal lärare, som behövs för att bortfallet genom tjänstledighet m. m. skall kompenseras har erhållits genom att nettobehovet har multiplicerats med en faktor, som utgör inverterade värdet av lärarnas verksamhetsgrad. Rekryteringsbehovet av lärare bestämmes av följande delposter, utvidgningsbehov, ersättningsbehov och utbytesbehov. Utbytesbehovet, som anger bristen på kompetenta lärare, har vid prognosberäkningarna ansetts vara lika med noll vid periodens början (1970). Därmed har förutsatts att den nuvarande bristen på lärare helt försvunnit år 1970. I algebraisk dräkt blir beräkningsmodellen följande:
217 Rekryteringsbehov = R Ersättningsbehov = E Nettobehov = B Bruttobehov = k.B Utbytesbehov =U Sålunda fås R = k(Bt + 1 — Bt) + E + (U) Bestämningen av nettobehovet av lärare (B) Först har antalet elever i årskurs i i gymnasiet och fackskolan bestämts (tabell III: 10). Därefter har antalet nybörjarklasser i årskurs 1 bestämts genom division med talet 28,5, vilket värde antagits gälla för antalet elever per klass (nybörjarklass). Gymnasieutredningen och fackskoleutredningen antager att delningstalet skall vara 30. I kapitel 12 i sitt huvudbetänkande redovisar gymnasieutredningen en omfattande utredning om klass- och gruppstorleken på gymnasiet. Delningstalet 30 anser gymnasieutredningen lämpligt, om man samtidigt kan låta elevantalet för upprättandet av grupp vara fem. Vissa modifikationer kan dock tänkas, varför vid undervisning i visst ämne elevantalet ibland kan få överskrida 30. Fackskoleutredningen följer i stort sett samma principer. Delningstalet 30 för gymnasium och fackskola har icke samma innebörd som för grundskolan. För grundskolan gäller att ny parallell skall upprättas när antalet elever inom referensområdet överskrider talen 30, 60, 90 etc. Hur elevtätheten i grundskolan beror av delningstal har beskrivits i klasslärarbetänkandet och i här bifogade bilaga 2. För fackskolan och gymnasiet som ännu en lång tid framåt kommer att utgöra icke obligatoriska skolformer innebär delningstalet 30 enligt vad fackskoleutredningen anför (sid. 89) att »om vid tillämpning av delningstalet 30 på undervisningen i visst ämne erhålles ett antal klasser med vardera 30 elever och det överskjutande antalet elever blir ett, två eller tre bör sålunda länsskolnämnden fatta beslut huruvida ny klass må upprättas eller om sistnämnda elever skall fördelas på redan bildade klasser». Häri ligger sålunda en möjlighet att medeltalet ej blir 30 elever utan lägre. Vid den planering som bedrives av den för skolöverstyrelsen och yrkesöverstyrelsen gemensamma planeringsgruppen tillämpas vid beräkningen av antalet klasser i ring 1 värdet 27 nybörjare per klass. Samma tal tillämpas även i den av ecklesiastikdepartementet utgivna utredningen om lärarsituationen vid de tekniska gymnasierna. (Stockholm 1962) Enligt statistiska centralbyråns uppgifter för 1961/62 utgjorde antalet nybörjarelever per klass i gymnasiets första ring: allmänt gymnasium handelsgymnasium tekniskt gymnasium
27,6 28,6 28,5
218 Tablå III: 18. Antalet nybörjarklasser i allmänt gymnasium efter klasstorlek 15/9 1961. mindre än 30
mer än 30
S:a
752 Den nuvarande delningsbestämmelsen för gymnasiet innebär att ny undervisningsavdelning ej får upprättas med mindre antalet elever som skall åtnjuta undervisningen i fråga överstiger 30. De föreslagna bestämmelserna innebär såtillvida en skärpning att ny avdelning ej i regel upprättas förrän antalet elever överstiger 30 med så mycket att upprättandet av ny parallell motiveras. Därvid får man antaga att fackskola och gymnasium betraktas som en enhet och att det blir en avvägningsfråga vilken skolform som får den nya parallellen. Även om sålunda de nya föreslagna bestämmelserna kan innebära en ökning av medeltalet nybörjare per klass i årskurs 1 mot nu gällande torde det ej inträffa att medeltalet blir 30. Och även om antalet kvarsittare i framtiden kominer att begränsas genom åtgärder som stödundervisning m. m. kommer erfarenhetsmässigt medeltalet elever att ligga lägre än delningstalet. År 1961/62 var sålunda antalet nybörjarklasser vid allmänt gymnasium följande: Att ett stort antal klasser erhåller mer än 30 elever beror säkerligen på inflyttningen till tätorterna. Med hänsyn till att man i nuvarande planering antar att antalet nybörjare per klass i årskurs 1 är 27 och att sannolikheten talar för att den föreslagna delningsbestämmelsen för gymnasium och fackskola ej kan komma att ge ett medeltal som är exakt lika med delningstalet 30, har här antagits att antalet nybörjare per klass i gymnasium och fackskola blir 28,5 i medeltal. Sedan antalet klasser bestämts (tabell III: 11) i årskurs 1 har antagits att antalet klasser i årskurs 2 och 3 erhålles genom uppflyttning, så att antalet klasser i en högre årskurs ett år är exakt lika med antalet klasser i näst lägre årskurs föregående år. För årskurs 4 i teknisk gren har antagits att 20 % av klasserna i årskurs 1 tre år tidigare blir klasser inom tekniska grenen. I tabell III: 11 (s. 280) redovisas antalet klasser i årskurs 1—3 respektive årskurs 4 på gymnasiet samt i tabell III: 12 och III: 13 (s. 281—282) antalet elever respektive klasser i årskurs 1—2 av fackskolan. Därvid har endast vissa alternativ redovisats. För högstadiet har antalet klasser beräknats på samma sätt som i klasslärar- och ämneslärarprognosen. Antalet normalklasselever har sålunda antagits utgöra 92,8 % av antalet barn i motsvarande ålder och medeltalet elever per klass lika med
219 i årskurs 7 = 24,9 » 8 = 25,4 » 9 = 22,0 Sedan antalet klasser sålunda bestämts har lärarfaktorn applicerats på antalet klasser. Hur dessa värden på lärarfaktorn bestämts redovisas i nästfoljande avsnitt. B. Antalet lärare per klass I ämneslärarprognosen beräknades för högstadiet med ledning av antalet undervisningstimmar och klasser en lärarfaktor på 1,066, d. v. s. antalet lärare per klass i årskurs 7—9 av normalklasser antogs vara 6,6 % större än antalet klasser. Därutöver tillkom i tjänster ett merbehov av 0,017 tjänster för studierektorer och 0,090 tjänster för tillsyns- och yrkesvalslärare, beräknat på antalet klasser i årskurs 8—9. Dessa sistnämnda relationstal grundar sig på bestämningar som gjordes i Lundblads utredning (SOU 1958: 21 sid. 23). Sedan dessa utredningar framlagts, har nya informationer tillkommit. Beträffande lärarfaktorn, avseende heltidstjänster per klass i årskurs 7—9, har för hösten 1963 genom ecklesiastikdepartementets försorg från varje län inhämtats uppgifter om antalet undervisningstimmar. I Västmanlands län, som när dessa beräkningar gjordes hade fullt utbyggt högstadium och tillämpade grundskolans läroplan i årskurs 1—8, var antalet undervisningstimmar i läroämnen 13 120. Antalet klasser på högstadiet var sammanlagt 487 (inklusive 25 realskoleklasser). Antalet undervisningstimmar per klass utgjorde därigenom 26,94. Med en undervisningsskyldighet av 24 veckotimmar innebär detta 1,12 lärare per klass. En lärarfaktor på 1,12 lärare i läroämnen per normalklass inom grundskolans högstadium har därför ansetts lämplig. Denna faktor är något högre än vad som tidigare tillämpats (1,066). I del II av detta betänkande har bl. a. bestämts den undervisningsvolym som faller på studierektorer samt tillsyns- och yrkesvalslärare. Denna utgjorde enligt uppgifter från länsskolenämnderna 15,5 veckotimmar för studierektorer och 15,9 veckotimmar för tillsyns- och yrkesvalslärare. Ett merbehov i heltidstjänster för studierektorer beräknas bli (årskurs 7—9) 194(24-1^5) = 24-4 4 97 Antalet studierektorer var hösten 1962 194 och antalet klasser 4 497. För tillsyns- och yrkesvalslärare erhålles på liknande sätt ett merbehov i tjänster på o50-(24-15,9) ^^^ k]ass s[ e n d a s t å r s k u r s 8 _ 9 ) 2 4 - 2 685 Dessa koefficienter är sålunda något lägre än de tidigare av Lundblad beräknade (0,017 respektive 0,090).
220 Tablå III: 19. Högstadiets behov av lärare i olika läroämnen, Kristendom 4,96% Samhällskunskap Svenska 14,27 % Geografi Engelska 13,38 % Matematik Tyska 12,02% Biologi Franska 1,24 % Fysik Historia 6,01 % Kemi
relativtal 5,12% 5,93 % 15,42 % 7,15% 8,48 % 6,02 % Summa 100,00 %
Med h j ä l p a v dessa l ä r a r k o e f f i c i e n t e r h a r t o t a l a a n t a l e t t j ä n s t e r för g r u n d s k o l a n s h ö g s t a d i u m b e r ä k n a t s ( T a b e l l I I I : 7, s. 2 7 7 ) . Den relativa fördelningen av l ä r a r f a k t o r n på enskilda ä m n e n bör sannolikt m e d l e d n i n g av n ä m n d a e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t s u n d e r s ö k n i n g h ö s t e n 1963 k o r r i g e r a s n å g o t . D e n u t g j o r d e n ä m l i g e n i n o m V ä s t m a n l a n d s l ä n för matematik, fysik, kemi och biologi. . språk övriga ämnen
37,1 % 26,6 % 36,3 %
Enligt ämneslärarprognosen var andelarna däremot: matematik, fysik, kemi och biologi. . språk övriga ännen
36,6 % 23,9 % 39,5 %
Vid p l a n e r a n d e t a v l ä r a r h ö g s k o l o r ä r l ä r a r b e h o v e t i de e n s k i l d a ä m n e n a ä v e n a v i n t r e s s e . I a v v a k t a n p å a k t u e l l s t a t i s t i k över de e n s k i l d a ä m n e n a p å h ö g s t a d i e r , s o m t i l l ä m p a r g r u n d s k o l a n s l ä r o p l a n , k a n f ö l j a n d e r e l a t i v a fördelning användas: G y m n a s i e u t r e d n i n g e n h a r g j o r t v i s s a b e r ä k n i n g a r över g y m n a s i e t s l ä r a r b e h o v o m k r i n g 1970. I d e s s h u v u d b e t ä n k a n d e r e d o v i s a s s å l u n d a dels l ä r a r koefficienter a v s e e n d e h e l t i d s t j ä n s t e r p e r k l a s s (sid. 5 4 6 — 5 5 4 ) , v a r v i d u p p d e l n i n g görs för å r s k u r s 1—3 o c h å r s k u r s 4 dels en b e d ö m n i n g a v l ä r a r b e h o vet i s v e n s k a och m o d e r n a s p r å k , ö v r i g a h u m a n i s t i s k a ä m n e n o c h s a m h ä l l s vetenskapliga ämnen, naturvetenskapliga ämnen samt ekonomiska ä m n e n (s. 6 4 7 — 6 4 8 ) . Dessa r e d o v i s n i n g a r bygger p å s p e c i a l u n d e r s ö k n i n g a r , s o m g y m n a s i e u t r e d n i n g e n låtit g ö r a över h u r tillval a v ä m n e n och t j ä n s t g ö r i n g s fördelning k o m m e r att tillämpas r e n t schemamässigt, därest den föreslagna t i m p l a n e n läggs till g r u n d . De s a k k u n n i g a h a r t a g i t del a v d e s s a m e r a ing å e n d e b e r ä k n i n g a r , vilka å t e r g e s i t a b l å I I I : 20. H ä r v i d ä r a t t m ä r k a a t t i ö v n i n g s ä m n e n i n r ä k n a t s k o n s t - och m u s i k h i s t o r i a (koefficient = 0,017). O m d e t t a ä m n e förs till l ä r o ä m n e n a e r h å l l e s följande lärarkoefficienter: Årskurs 1—3 Allmänna läroämnen 1,575 Tekniska och merkantila ämnen1 0,300 Övningsämnen 0,123 Summa 1,998 1 Inkl. stenografi och maskinskrivning
4 0,099 2,366 2,465
221 Tablå III: 20 Det nya gymnasiets
behov av lärare i olika ämnesgrupper (lärarkoefficient)
per klass
Årskurs 4
Ämnen
Årskurs 1—3
Svenska och moderna språk Historia, religionskunskap Filosofi, psykologi och samhällskunskap Matematik och naturvetenskapliga ämnen . . . . Ekonomiska ämnen inkl. rättskunskap Tekniska ämnen Maskinskrivning och stenograf i Övningsämnen
0,699 0,340 0,519 0,100 0,160 0,040 0,140
0,099
Summa
1,998
2,465
0,148 2,218
Dessa lärarkoefficienter har applicerats på det antal klasser, som redovisas i tabell III: 11 (s. 280). Antalet tjänster i allmänna och tekniska läroämnen samt totalt redovisas i tabell III: 14 och III: 15 (s. 282—283). Då dessa lärarkoefficienter bygger på endast timplaneförslag och ej på fastställda timplaner, är beräkningarna rätt vanskliga. Gymnasieutredningen har emellertid ställt ett mera detaljerat material till förfogande, i vilket behovet av lärare år 1970 i enskilda ämnen uppskattas. På basis av detta material kan lärarkoefficienter i vissa ämnen eller ämnesgrupper erhållas (tablå III: 21). För ämnena företagsekonomi och teknologi som i fråga om tjänstekombinationer har ett speciellt intresse kan lärarfaktorn uppskattas till:
Tablå III: 21 Det nya gymnasiets behov av lärare i de vanliga läroämnena (lärarkoefficient) Ämnen eller ämnesgrupp
per klass
lärarkoefficient
Svenska Engelska Tyska Franska Ryska, spanska Latin, grekiska och jämförande språkkunskap Historia Samhällskunskap Religionskunskap Filisofi Psykologi Matematik Fysik Kemi Biologi Fysik och kemi Biologi och kemi Konst- och musikhistoria Summa
0,176 0,142 0,141 0,139 0,061 0,040 0,112 0,154 0,027 0,022 0,025 (årskurs 1—3) 0,217 0,115 0,075 0,035 0,053 0,024 0,017 1,575
222 Tablå III: 22 Elevernas fördelning inom fackskolan
läsåret
Antalet sökande i %
Social Ekonomisk Teknisk
fackskola i »
i första hand
i andra hand
33% 22 % 45%
42% 18% 40%
1963/64 Antal Här anklasser tagen förabsoluta delning i tal procent 20 14 24
33% 22 % 44%
Årskurs 1—3 4 0,052 0,145 0,058
Företagsekonomi Teknologi
D e s s a l ä r a r k o e f f i c i e n t e r i e n s k i l d a ä m n e n h a r b e t y d e l s e för f r å g a n o m m ö j l i g a t j ä n s t e k o m b i n a t i o n e r . Även i fråga o m m ö j l i g h e t e n a t t b e r ä k n a ett r e k r y t e r i n g s b e h o v i ett e n s k i l t ä m n e h a r e n s å d a n specificerad r e d o v i s n i n g sitt i n t r e s s e m e n s a m t i d i g t ö k a r h e l t n a t u r l i g t o s ä k e r h e t e n . F ö r s ö k s v e r k s a m h e t m e d f a c k s k o l a b ö r j a d e h ö s t e n 1963 t. v. d o c k i b e g r ä n s a d s k a l a . M a t e r i a l e t ä r ä n så l ä n g e alltför litet för n å g r a r e a l i s t i s k a a n t a g a n d e n om elevernas fördelning på linjer (tablå 111:22). E l e v e r n a i den sociala f a c k s k o l a n fördelas i å r s k u r s 1 p å en n a t u r v e t e n s k a p l i g och en s p r å k l i g specialisering s a m t i å r s k u r s 2 p å en n a t u r v e t e n s k a p lig, e n k o n s u m t i o n s e k o n o m i s k , en s a m h ä l l s v e t e n s k a p l i g och e n s p r å k l i g s p e c i a l i s e r i n g . D e n r e l a t i v a f ö r d e l n i n g e n f r a m g å r av t a b l å I I I : 2 3 . T r e p a r a l l e l l e r i å r s k u r s 1 a v sociala f a c k s k o l a n f ö r d e l a s så, a t t 54 l ä s e r n a t u r v e t e n s k a p l i g l ä r o k u r s och 36 elever s p r å k l i g k u r s . A n t a l e t elever i å r s k u r s 2 blir: Språklig linje Samhällsvetenskaplig linje Naturvetenskaplig linje Konsumtionsekon. linje
27 23 27 13
Samläsning antages äga r u m i största möjliga utsträckning. Elevantalen för o l i k a l i n j e r h a r betydelse för b e d ö m n i n g a v a n t a l e t f ö r s t ä r k n i n g s t i m m a r . E n e k o n o m i s k fack-skola m e d två p a r a l l e l l e r i v a r j e å r s k u r s b j u d e r p å Tablå III: 23 Elevernas fördelning inom den sociala fackskolan enligt fackskoleutredningen Specialisering Naturvetenskaplig Konsumtionsekonomisk Samhällsvetenskaplig Språklig
Årskurs 1
Årskurs 2
60%
30% 15% 25% 30%
40%
223 Tablå
III:
24. Antalet
lårartimmar
Ämne
Svenska Engelska B-språk C-språk Historia Samhällskunskap Psykologi Matematik Fysik (el.-lära) Kemi (org. kemi) tekn. » Biologi Livsåskådnings- och religionskunskap Tekniska, merkantila samt specialämnen Övningsämnen Timmar till förfogande, specialarbete Summa
i en nio parallell ig
fackskola
social linje
ekonomisk linje
teknisk linje
Summa
3 par
2 par
4 par
9 par
24 24 16 22 15 14 12 15 8 10,5
18 20 10 16
20 9 4,5 4,5
62 53 30,5 42,5 15 30 18 64,6 48,4 29,5
6 12
37,6 40,4 19
15,5 6 34 76 9
4 67 33 6
209,3 20
372,3
15,5 10 310,3 129 15 873,3
mindre svårigheter. Stenografi och matematik antas locka lika många elever. Förstärkningstimmar tillkommer liksom för sociala fackskolan på grund av att varje elev skall kunna välja mellan allmän och särskild kurs i språk och matematik. Beträffande den tekniska fackskolan har de ingående ämnenas timtal i förekommande fall viktats med de procenttal, som gällde för det relativa antalet sökande 1963/64 till de olika linjerna, nämligen i Maskintekniska Eltekniska Byggnadstekniska Kemitekniska
35 % 20 % 35 % 10 %
Hänsyn har tagits till gruppindelning och tillvalsämnenas sannolika antal och antalet veckotimmar i ämnesgrupper. Arbetet i övrigt har skett efter samråd med fackskoleutredningen. En bestämning av lärarfaktorn i ett enskilt ämne måste i likhet med vad som ovan anförts beträffande gymnasiet bli vansklig. Att den likväl har gjorts, beror på nödvändigheten att få underlag för en mera detaljerad planering. Allteftersom empiriska data erhålles får beräkningarna revideras. För att erhålla lärarfaktorn i de olika ämnena har antalet timmar till förfogande utproportionerats så, att 12 veckotimmar lagts till de allmänna läroämnena och 3 veckotimmar till de tekniska och merkantila. Följande värden (tablå III: 25) har därigenom erhållits under antagande av en undervisningsskyldighet av 21 veckotimmar i allmänna, tekniska och merkantila läroämnen samt 30 veckotimmar i övningsämnen.
224 Tablå III:
25. Behovet
av lärare per klass
Ämne Svenska Engelska Tyska Franska Ryska Spanska Historia Livsåskådning och religionskunskap Samhällskunskap Psykologi Matematik Fysik
i olika ämnen
(lärarfaktorn)
lärarfaktor
Ämne
Lärarfaktor
0,170 0,144 0,088 0,086 0,012 0,012 0,041 0,027 0,081 0,049 0,177 0,132
Kemi Biologi
0,079 0,042
Summa allmänna läroämnen Företagsekonomi Övriga tekniska och merkantila ämnen Summa tekniska och ekonomiska ämnen Övningsämnen
1,14 0,083
0,83 0,24
Totalt
2,21
0,747
Till tekniska och merkantila ämnen har förts vissa specialämnen, nämligen konsumentkunskap, socialkunskap, familjekunskap, kontorsteknik och dramatik på sociala linjen. Anledningen är att dessa specialämnen ännu ej fått sin behörighetsfråga löst.
För ekonomiska fackskolor har den vedertagna indelningen i ämnesgrupper följts. Slutligen har i den tekniska fackskolan ämnet ergonomi förts till tekniska ämnena. Gränserna mellan de allmänna läroämnena, de tekniska och merkantila ämnena och övningsämnena måste för fackskolan i ett läge, då ännu inga erfarenheter samlats och än mindre lärarutbildningsfrågan i dess helhet dryftats, bli rätt flytande. I det sammanhang som i denna undersökning är väsentligt, nämligen lärarbehovet i stort, torde emellertid dessa gränsdragningar vara av mindre betydelse. Principiella frågor exempelvis vilka lärarkategorier som skall ha en fullständig såväl teoretisk som praktisk-pedagogisk utbildning torde ej bli beroende av smärre förskj utningar i delposterna. De i ovanstående tablå III: 25 bestämda lärarkoefficienterna har applicerats på motsvarande antal klasser, varvid lärarbehovet för fackskolan bestämts (tabell III: 17). Realskoleorganisationen kommer som redovisats i ämneslärarprognosen 1 att krympa kraftigt så att 1969 antalet tjänster gått ner till 524 och år 1970 till 251. Till realskoleorganisationen har även hänförts tjänsterna i ring I 4 (44 st. år 1969/70 och 17 st. år 1970/71). För år 1971/72 har antalet tjänster inom denna sektion uppskattats till 101. Ur ämneslärarprognosen har även hämtats antalet tjänster för år 1970 avseende övriga skolformer såsom folkhögskolor, lantmannaskolor etc. (»udda skolor»). För följande år har för dessa »udda skolor» antagits en ökning med 25 tjänster per år. Rent kvantitativt innebär detta att rekryteringsbehovet under 1970-talet inom dessa övriga skolformer ungefär motsvarar minskningen inom realskoleorganisationen. En uppdelning av behovet på enskilda ämnen för dessa övriga skolformer kan ske med hjälp av ämneslärarprognosen. 1 Lärare i läroämnen, behov och tillgång under 1960-talet. 1960-års lärarutbildningssakkunniga och arbetsmarknadsstyrelsen 1962-
225 Tablå III: 26 a. Behovet av lärare per klass i realskoleorganisationen Ämne Kristendomskunskap Modersmålet Engelska Tyska Franska Historia med samhällslära
Lärarkoefficient 0,063 0,150 0,138 0,146 0,092 0,117
Ämne Geografi Psykologi Matematik Biologi Fysik Kemi
Tablå III: 26 b. Behovet av lärare i ämneslärarprognosens fördelning) Ämne Ämne Modersmålet (svenska) 21,86 Filosofi Engelska 12,19 Matematik Tyska 2,75 Fysik Franska 0,86 Kemi Historia 14,47 Biologi Kristendomskunskap 3,38 Geografi
(årskurs
10)
Lärarkoefficient 0,058 0^015 0,167 0,092 0,092 0,071 Samtliga ämnen 1,201 »övriga skolformer»
(Relativ
4,32 16,67 7,23 6,13 4,87 5,37
F ö r realskoleorganisationen bör därvid n ä r m a s t tillämpas antalet tjänster p e r k l a s s i å r s k u r s 10. Vid b e r ä k n i n g e n a v l ä r a r b e h o v e t ( n e t t o ) h a r skilts m e l l a n följande l ä r a r kategorier och skolformer: 1. Grundskola, ämneslärare enligt 60 % regeln 2. Realskola, folkhögskola m. fl 3. Gymnasium; allmänna läroämnen 4. » merkantila och tekniska ämnen 5. Fackskolan; allmänna läroämnen 6. » ; merkantila och tekniska ämnen 7. Gymnasium och fackskola; allmänna ämnen 8. Gymnasium och fackskola; tekniska och merkantila ämnen 9. Gymnasium och fackskola; samtliga läroämnen 10. Samtliga skolformer; allmänna läroämnen 11. Samtliga skolformer; samtliga läroämnen C
Tabell nr III: 7 III: 21 III: 14 III: 15 III: 16 III: 17 III: 18 III: 19 III: 20 III: 22 III: 23
Sid. 277 285 282 283 283 283 284 284 284 285 285
Ersättningsbehovet
E r s ä t t n i n g s b e h o v e t av l ä r a r e u t g ö r e s a v följande d e l p o s t e r : 1. ersättningsbehovet för mortalitet 2. » » förtidspension 3. » » avgång till annan verksamhet 4. » » normalpension Med h ä n s y n till a t t p o p u l a t i o n e n s å l d e r s s a m m a n s ä t t n i n g 1970—1989 ej k a n f ö r u t s e s ä r det v a n s k l i g t a t t u t t r y c k a e r s ä t t n i n g s b e h o v e t i r e l a t i o n till m i n d r e å l d e r s g r u p p e r . I ett e x p a n d e r a n d e » s k o l s a m h ä l l e » b ö r p r o p o r t i o n e n u n g a l ä r a r e v a r a r e l a t i v t s t o r t . E r s ä t t n i n g s b e h o v e t s k u l l e d ä r f ö r gälla v a d s o m b r u k a r b e t e c k n a s en p r o g r e s s i v b e f o l k n i n g . Å a n d r a s i d a n t o r d e m e d e n e x p a n d e r a n d e skola, s o m i n g r i p e r allt flera l ä r a r k a t e g o r i e r , det ej v a r a o r i m 8—412667
226 Tablå III: 27 Delposter i beräknat årligt behov att ersätta verksamma lärare Ersättningsbehov (per 10 000) Orsak
Män
Kvinnor
alt. a
alt. b
alt. a
alt. b
Övergång till annan v e r k s a m h e t . . . .
46,7 17,7 84,0
30,5 13,4 32,5
32,1 17,7 65,6
22,2 15,4 55,0
Summa
148,4
76,4
115,4
92,6
Mortalitet
Anm. Avgång på grund av ålderspension se s. 227 och tabell III: 29 (s. 290). ligt anta, att tillskottet och även avgången till andra verksamhetsfält bör bli större än för närvarande. Skolan »mitt i samhället» kan därför trots sin expansion komma att rymma en lärarpopulation vars ålderssammansättning ej alltför mycket avviker från andra större yrkesgruppers. Ersättning för normalpension, som rimligtvis borde kunna beräknas enbart på nuvarande population, kan påverkas av organisatoriska förändringar, övriga ersättningsbehov och då främst avgång till a n n a n verksamhet beror till så stor del av ålderssammansättningen att en bedömning som t a r hänsyn till ålderssammansättningen strängt taget bort ske för varje alternativ och år. Detta förutsätter emellertid kännedom om avgångens relativa storlek i olika åldrar. Sådan detaljerad information föreligger emellertid ej för populationen akademiskt utbildade lärare utan beräkningarna får baseras dels på det material, som redovisats i del II, dels på primärmaterial, som införskaffats i samband med klasslärarprognosen. I tablå 111:27 ges en översikt av de bedömningar av olika delposter i ersättningsbehovet, som h a r kunnat göras på basis av förefintligt material. Mortaliteten Det lägre antagandet för båda könen grundar sig på faktiska erfarenheter för åren 1955—60 för folkskollärare (s. 112 i klasslärarbetänkandet). Det högre antagandet för båda könen grundar sig på dödlighets- och livslängdstabeller för hela svenska folket för perioden 1956—60. Dessa dödlighetskvoter h a r applicerats på ettårsfördelningen i tabell III: 26 avseende ämneslärare år 1961. Endast ordinarie och extra ordinarie lärare har ingått i beräkningarna. Förtidspension och sjukpension Det lägre antagandet för båda könen har erhållits u r klasslärarbetänkandet (s. 122). Det högre antagandet grundar sig på uppgifter från utredningen om realskolan under övergångstiden. Antalet avgångna av dessa anledningar utgjorde 66 lärare under en femårsperiod. Kännedom om medelpopulationcn saknas men slutpopulationen utgjorde 7 465 lärare.
227 Avgång till annan verksamhet I klasslärarbetänkandet har redovisats en ingående undersökning över folkskollärarnas avgång i olika åldrar. Detta primärmaterial har utnyttjats på så sätt att endast den avgång medräknats som beror på den rena yrkesväxlingen. De avgångskvoter i skilda åldrar, som härigenom beräknats, återfinnes i tabell III: 30. Dessa har applicerats på åldersfördelningen för 1961 års lärarpopulation för ämneslärare. De i tablå III: 27 (s. 226) givna talen för minimiavgång för män respektive maximiavgång för kvinnor har utvärderats på detta sätt. Enbart ordinarie och extra ordinarie lärare har ingått i beräkningarna. Antaganden om maximiavgång för män respektive minimiavgång för kvinnor grundar sig på den specialundersökning som här redovisats i del II. I denna specialundersökning ingick bl. a. en redovisning angående den avgång ur yrket under hösten 1962, som inrapporterats från samtliga rektorer vid alla skolformer utom folkhögskolor och seminarier. Erfarenheterna från klasslärarprognosen tyder på att kvinnorna h a r större avgång till annan verksamhet än männen. I den andra undersökningen (del II), som berör akademiskt utbildade lärare, är förhållandet motsatt. Båda utvärderingarna visar rätt lika avgångsfrekvens vad gäller kvinnliga lärare (66 resp. 55 per 10 000). För manliga lärare visar däremot resultatet enligt rektorsrapporten hösten 1962 ett mycket högre värde än vad som erhålles på grundval av materialet från klasslärarprognosen. Men därvid gäller, att rapporten från hösten 1962 beträffande manliga lärare innefattar de lärare som lämnat läraryrket för universitetslärartjänst respektive skoladministrativ tjänst. Huruvida den skillnad, som här visat sig mellan manliga och kvinnliga lärare, även i fortsättningen kommer att förefinnas är vanskligt att säga. Sannolikt kommer arbetsmarknaden för lärare att »breddas» så att en avgång enligt maximiantagandet kan motiveras. Avgång på grund av ålderspension Från tabell III: 26 (s. 287) har antalet lärare i läroämnen (vidareutbildade folkskollärare ej medräknade) framskrivits genom en överlevelsetabell. Med överlevelsetal som anger sannolikheten för en x-årig att uppnå 65 år h a r beräknats h u r många manliga och kvinnliga lärare som uppnår pensionsåldern (65 å r ) . Av dessa antages att 25 % pensioneras samma år de fyller 65 år, 60 % året därpå samt resten det därpå följande året. Detta förfaringssätt är i enlighet med det som redovisades i »Realskolan under övergångstiden» (SOU 1955: 53). Antalet normalpensionerade redovisas i tabell III: 29 (s. 290). Av de olika delposterna i tablå III: 27 (s. 226) är, som inledningsvis redan
228 anförts, avgången ur läraryrket den svåraste att bedöma. Undersökningen i del II visar, att avgången till annan verksamhet inom den lärarpopulation som fanns hösten 1962 var 0,84 % för män och 0,55 % för kvinnor, räknat på hela populationen. De avgångskvoter, som erhållits ur klasslärarprognosens primärmaterial är 0,33 % för män och 0,66 % för kvinnor. Nu gäller emellertid att avgången ur läraryrket i mycket är betingad av ålderssammansättningen. Hänsyn till ålderssammansättningen k a n göras så att totala lärarpopulationen uppdelas i en »kvarlevande» population och en »tillskotts»population. Metoden i fråga tillämpades vid klasslärarprognosen, där ytterligare ett steg togs genom att för såväl de kvarlevande som tillskottet kumulativa serier gjordes för den s. k. undervisningsvolymen, vilken erhölls genom att man även räknade med varje depopulations yrkesverksamhetsgrad. I föreliggande undersökning har det med hänsyn till att lärarkaderns storlek och sammansättning kan komma att variera ej ansetts lämpligt att använda en sådan finare metodik. En sådan förutsätter kännedom om avgångskvotens storlek i varje ålder. Följande metod för beräkning av ersättningsbehovet har tillämpats. Ersättningsbehovet för avlidna, förtidspensionerade och avgång till annan verksamhet har beräknats på hela lärarpopulationen. Därvid har det beräknade antalet heltidstjänster uppräknats med hänsyn till yrkesverksamhetsgraden. Ersättningsbehovet för dessa tre poster avser sålunda bruttobehovet av lärare. När det gällt att bedöma ersättningsbehovet för åldersavgång har 1961 års population lagts till grund för bedömning. Därvid har räknats med de högre värdena i tabell III: 29 (s. 290). Dessa värden innefattar även lärare i tekniska och merkantila ämnen. För att kunna beräkna ersättningsbehovet för de alternativ, som ej omfattar lärare i tekniska och merkantila ämnen, har det varit nödvändigt att reducera sagda åldersavgång med värden som anger åldersavgången för endast lärare i tekniska och merkantila ämnen. Dessa lärarkategorier är i 1961 års population av liten omfattning men kommer med den väntade expansionen att öka såväl relativt som absolut sett. Man kan därför förutsätta en relativt ringa åldersavgång för dessa sistnämnde lärare i större delen av perioden 1970—1989. Ur lärarmatriklar för läroverkslärarnas riksförbund och tekniska läroverkens lärarförbund har ordinarie och extra ordinarie lärare samt timlärare med halvtidstjänstgöring avprickats i de åldrar som har betydelse i fråga om åldersavgång 1970—89. Bestämningen har avsett civilingenjörer, civilekonomer, vissa lärare med handelsgymnasieexamen, gymnasieingenjörsexamen och examen från socialpolitiska institut. Följande antal personer i dessa kategorier beräknas avgå: 1969/74 8 1979/84 17 1974/79 13 1984/89 20 Dessa värden har frånräknats de i tabell III: 29 angivna värdena i de alternativ som ej innefattar lärare i tekniska och merkantila ämnen.
229 I ett längre perspektiv kan en av delposterna för avgången visa sig vara över värderad men en annan undervärderad. Möjligheterna för att vid en prognos bestämma latituderna för ersättningsbehov och rekryteringsbehov blir därför beroende av vilka kombinationer av maximi- och minimiantaganden som rimligtvis kan göras. Den här beräknade latituden i fråga om ersättningsbehovet torde få betraktas som tillräckligt stor för att säkerställa »felgränserna». Den modell, som lagts till grund för bedömning av ersättningsbehovet är följande. En bedömning av ersättningsbehovet på grund av avgången av åldersskäl kan skattas någorlunda säkert för närmaste tidsperioden. Söker man bedöma avgången på grund av åldersskäl för exempelvis år 1975, h a r man säkerligen ett gott underlag genom att utgå från antalet personer i åldern 51—53 år år 1961. Gäller det däremot år 1980 eller 1985, blir bedömningen osäkrare på grund av att det i fråga om åldersgrupperna 46—48 och 41—43 år i 1961 års population kan väntas ske både större tillskott och större avgång till annan verksamhet. Viss osäkerhet vidlåder därför bestämningen av avgången på grund av åldersskäl. Sannolikt blir denna avgång större än den i tabell III: 29 angivna för kategorin ordinarie och extra ordinarie. Sålunda bör det i prognossammanhang vara motiverat att till ordinarie och extra ordinarie lägga även övriga lärare. Vidare kan det ej anses uteslutet, att ett tillskott av lärare erhålles i åldersgruppen 41—65 år. Det kan därvid gälla hemmafruar samt tekniker och vissa yrkeslärare. Slutligen har framskrivningen gjorts med ledning av dödlighets- och livslängstabeller för 1956—60. Under perioden 1970—1990 torde dödligheten även i åldern 40— 65 år ha minskats.
D. Yrkesverksamhetsgrad I del II av detta betänkande har utförligt redovisats brutto- och nettoverksamhetsgraden för lärare av olika kategorier. För lärare med filosofisk ämbetsexamen ger undersökningen en bruttoverksamhetsgrad på 93 % och en nettoverksamhetsgrad på 84 % (se s. 151). Vidare ger denna specialundersökning vid handen att verksamhetsgraden är minst i kommuntyp 4 (Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund och Uppsala), där verksamhetsgraden (netto) håller sig kring 80 %. För vissa alternativ h a r räknats med en verksamhetsgrad på 93 %, vilket innebär att lärare framgent kommer att ha samma bortfall i tjänstgöring som för närvarande men också att de yrkesverksamma åtager sig lika mycket merarbete i form av övertimmar som för närvarande. Tjänstledighet för fortbildning kommer sannolikt att öka i omfattning och benägenheten för lärare att åtaga sig övertimmar bör rimligtvis minska med stigande levnadsstan-
230 dard. En så hög verksamhetsgrad som 93 % förefaller därför mindre sannolik. För samtliga alternativ har dels räknats med en verksamhetsgrad på 83 % dels 80 %. Värdet 83 % utgör ett korrigerat värde i stället för ovan nämnda 84 % enligt specialundersökningen. Korrigeringen har gjorts för att vid bestämningen av verksamhetsgraden rektorer och studierektorer ej ingår i specialundersökningen. Dessa lärares verksamhetsgrad kan skattas till 46 % och deras antal till cirka 4 % av hela lärarkadern. Den genomsnittliga verksamhetsgraden blir därigenom 83 %. E n verksamhetsgrad på 80 % har grundats på det förhållandet att verksamhetsgraden i de största städerna jämte Uppsala och Lund är av denna storlek. Det är ej orimligt antaga, att nettoverksamhetsgraden i även andra städer går ned ytterligare, genom att läraryrket feminiseras och att även tjänstledighet för studier ökar i omfattning. I ett alltmer utpräglat »utbildningssamhälle» torde ävenledes lärare i allt större grad tagas i anspråk för pedagogiska och organisatoriska uppgifter som ligger vid sidan av egentlig undervisningstjänst inom de traditionella skolformerna. Rekryteringsbehovet har beräknas så, att såväl utvidningsbehovet som ersättningsbehovet, utom ersättning för åldersavgång, avsett bruttobehovet av lärare. Härigenom har erhållits ett rekryteringsbehov för samtliga ovan angivna alternativ avseende samtliga skolformer. Beräkningen h a r följt modellen R — k (B2 — Bi) + kyB^ + P, där k = inverterade värdet av verksamhetsgraden. Bx och B2 anger nettobehovet vid två på varandra följande år och R rekryteringsbehovet. Avgång för andra orsaker än åldersskäl uttryckes genom att faktorn y appliceras på bruttobehovet k X Bx. Slutligen anger P avgång för åldersskäl. Sammanfattningsvis gäller att tre möjligheter för beräkning av rekryteringsbehovet har utvärderats, nämligen: 1. lägsta alternativet innebärande lägsta tänkbara avgång och högsta tänkbara yrkesverksamhetsgrad. I detta fall har sålunda ej räknats med avgång till annan verksamhet och verksamhetsgraden har antagits vara 93 %. Könsproportionen antages vara 60 % män och 40 % kvinnor. Dessa beräkningsgrunder har endast tillämpats på alternativen 4, 10, 13 och 17. Dessa beräkningar h a r ur planeringssynpunkt ej så stort intresse, då det är orealistiskt att ej r ä k n a med avgång till annan verksamhet. Beräkningarna är emellertid motiverade för att konstatera effekten av dessa minimiantaganden. Tab. 111:32 (s. 291). 2. i mellersta alternativet räknas med lägsta alternativen för all avgång (jfr tablå 111:27 s. 226) och samma könsproportion som förut. Verksamhetsgraden antages vara 83 %. 3. högsta alternativet räknar med högsta alternativen för all avgång (jfr tablå III: 27) och en verksamhetsgrad på 80 %. Könsproportionen är som i föregående (60:40).
231 Beräkningarna enligt mellersta och högsta alternativen h a r genomförts för samtliga 17 alternativen avseende expansionen. Resultatet av beräkningarna bör tolkas så, att vad som här betecknas med mellersta och högsta alternativ för avgång och verksamhetsgrad anger undre respektive övre gräns för rekryteringsbehovet. Då det skulle vara alltför omfattande att i detalj redovisa samtliga alternativ har en mera detaljerad redovisning av rekryteringsbehovet endast avsett alternativ 4, 10, 11 och 17. Följande tabeller ger rekryteringsbehovet: Rekryteringsbehov av lärare i läroämnen, exklusive och inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen under antagande om ingen avgång till annan verksamhet. Medeltal per år för fyra alternativ, tabell III: 32 (s. 291). Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer enligt 17 alternativ och enligt lägre antagande om avgång till annan verksamhet. Medeltal per år 1970—79 och 1980—89, tabell III: 33 (s. 291). Dito men inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen, tabell III: 34 (s. 292). Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer enligt 17 alternativ och enligt högre antagandet om avgång till annan verksamhet. Medeltal per år 1970—79 och 1980—89, tabell III: 35 (s. 292). Dito men inklusive lärare i tekniska och merkantila läroämnen, tabell III: 36 (s. 293). Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer under vart och ett av åren 1970—89 enligt alternativen 4, 10, 11 och 17, tabell III: 37 (s. 293). Dito men inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen, tabell III: 38 (s. 294). En diskussion av de resultat som framkommit i fråga om rekryteringsbehovet samt vilka prognosvärderingar som detta ger anledning till tas upp till behandling i kapitel 9. De framlagda behovsberäkningarna bygger på förutsättningen att på grundskolans högstadium 60 % av totala antalet tjänster skall innehas av lärare med adjunktskompetens och 40 % av vidareutbildade folkskollärare. Om behovsberäkningarna skulle avse 100 %-alternativet, som innebär att samtliga tjänster på grundskolans högstadium skall innehas av adjunktskompetenta lärare, skall de redovisade värdena för behovet av lärare i läroämnen ökas med 40 % av totala antalet tjänster på högstadiet. En lika stor minskning skall samtidigt ske i fråga om redovisade antalet heltidstjänster för folkskollärare. Ökningen av antalet tjänster för lärare i läroämnen enligt 100 %-alternativet respektive minskningen i antalet tjänster för folkskollärare blir enligt tabell III: 7 (sid. 277) följande:
232 1969 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79
5 367 5 654 5 758 5 761 5 657 5 630 5 632 5 759 5 872 6 003 6 135
1980 81 82 83 84 85 86 87 88 89
6 262 6 384 6 490 6 612 6 706 6 783 6 841 6 871 6 884 6 883
Rekryteringsbehovet har i föreliggande undersökning avsett 60 %-alternativet. Om rekryteringsbehovet skulle beräknas enligt 100 %-alternativet, erhålles ett större värde för rekryteringsbehovet avseende lärare i läroämnen och en motsvarande minskning av rekryteringsbehovet avseende folkskollärare. En sådan beräkning förutsätter att vissa antaganden görs beträffande ersättningsbehovet inom den depopulation, som avser 40 % av lärarna på grundskolans högstadium. Antages att detta ersättningsbehov varje år uppgår till 2 % av föregående års bruttobehov av lärare samt att lärarnas yrkesverksamhetsgrad utgör 83 %, kan för perioden 1969—1979 ifrågavarande rekryteringsbehov kalkyleras till cirka 240 per år. Det måste emellertid vara vanskligt att söka beräkna rekryteringsbehovet för en mindre population. En ökning enligt 100 %-alternativet med 240 lärare per år under 1970-talet får därför utgöra en skattning som kan anses gälla intill dess högstadiets lärarkår fått en större omfattning.
KAPITEL 6 T i d i g a r e p r o g n o s e r fullföljda f r a m till å r 1970
A. Analys av tidigare prognoser I del I av denna undersökning h a r lärarsituationen i början av 1960-talet analyserats. Frågeställningen har därvid främst varit behörighetssituationen. Det har därvid framhållits att bristen på lärare kan bedömas rätt olika beroende på hur man definierar behörighetskravet. I undersökningens del II har redogjorts för en särskild specialundersökning från hösten 1962 som syft a r till att ge relevanta data för avgång u r yrket samt icke minst för yrkesverksamhetsgraden. I denna tredje del av undersökningen har beräknats ett rekryteringsbehov för 1970—1989 på basis av bl. a. dessa resultat i del II. Som utgångspunkt vid dessa beräkningar har antagits att nuvarande lärarbrist skall vara hävd år 1970. Det kan därför vara anledning att undersöka i vad mån denna förutsättning är riktig. De ingående poster i prognosberäkningarna som därvid måste diskuteras var för sig ä r : 1. behovet av lärare i olika skolformer 2. utbytesbehovet, d. v. s. den föreliggande bristen 3. ersättningsbehovet 4. rekryteringsbehovet Vad först gäller lärarbehovet, så kan det konstateras, att som framgår av kapitel 5 grundskolans behov år 1970 har omräknats i denna undersökning. Behovet av lärare med adjunktskompetens, d. v. s. 60 % av totala antalet, är sålunda 8 482 och inte 7 620 som i ämneslärarprognosen. Detta beror dels på att lärarkoefficienten reviderats något, dels på att i denna undersökning merbehovet för studierektors, yrkesvals- och tillsynslärartjänster inräknats i totalbehovet. För gymnasiet har behovet av tjänster beräknats till 5 283 i denna undersökning mot 4 532 i ämneslärarprognosen. Behovet avser icke lärare i tekniska och merkantila läroämnen. Skillnaden hänför sig till att det nya gymnasiet är mera lärarkrävande än det gamla. Även fackskolan har visat sig något mer lärarkrävande än vad förut antagits. För övriga skolformer är beräkningarna desamma. Rörande behovet av folk- och småskollärare har som framgår av kapitel 7 en mindre korrektion gjorts för 1970-talet på grund av nya informationer om barnantal.
234 Enligt den av ecklesiastikdepartementet hösten 1963 gjorda undersökningen, vilken avsåg grundskolans högstadium, realskoleorganisationen och det allmänna gymnasiet, kan under antagande om en genomsnittlig undervisning av 21 veckotimmar per lärare på gymnasiet och 24 veckotimmar på grundskolans högstadium och inom realskoleorganisationen antalet heltidstjänster uppskattas vara i det allmänna gymnasiet 4 110 heltidstjänster på högstadiet jämte realskoleorganisationen 12 195 » Enligt ämneslärarprognosen angavs motsvarande antal tjänster 1963/64 vara i det allmänna gymnasiet 3 933 heltidstjänster på högstadiet jämte realskoleorganisationen 11 249 » Som synes är överensstämmelsen god beträffande gymnasiet. För högstadiet och realskoleorganisationen torde differensen mellan de två värdena kunna förklaras av följande. I ecklesiastikdepartementets undersökning torde icke så få tjänster för specialklasslärare medräknats, vilket ej var fallet med ämneslärarprognosen. Totala antalet tjänster för specialklasslärare höstterminen 1963 kan ej exakt anges, men det kan uppskattas till cirka 500. Vidare gäller att undervisningsskyldigheten inom realskoleorganisationen ej är 24 veckotimmar utan något mer beroende på att organisationen även rymmer det s. k. lägsta stadiet. Slutligen gäller att realskoleorganisationen torde ha en något större omfattning än vad som räknades med i ämneslärarprognosen. Samma undersökning av ecklesiastikdepartementet angav antalet klasslärartjänster hösten 1963 till: småskollärare 15 408 och folkskollärare 18 438 Klasslärarprognosen anger samma år antalet till: småskollärare 15 000—15 200 och folkskollärare till 18 000—18 500 överensstämmelsen med prognosens högre alternativ var sålunda tillfredsställande. Enligt ämneslärarprognosen beräknades utbytesbehovet, d. v. s. bristen på lärare, som det antal heltidstjänster som bestreds av personer, vilka ej hade svensk eller utländsk akademisk examen, examen från högre lärarinneseminarium eller folkskollärarexamen med adjunktskompetens. För att erhålla utbytesbehovet enligt 60 % -alternativet minskades den uträknade bristen med 40 % av det totala antalet tjänster på högstadiet. Emellertid kan ifrågasättas om samtliga lärare med svensk akademisk examen skall räknas
235 som behöriga. Som framgått av del I och del II bygger här framlagda undersökningar på en annan definition. Undersökningen i del II omfattade hösten 1962 totalt 6 384 549 undervisningstimmar. 2 445 594 bestreds av lärare utan filosofisk ämbetsexamen, vilket motsvarar ca 6 000 heltidstjänster. Enligt ämneslärarprognosen, här korrigerad, utgjorde 40 % av antalet heltidstjänster på högstadiet 1962/63 2 150. Bristen på lärare med adjunktskompetens 1962/63 var därför 3 850. Att observera är att lärarbristen (60 %-alternativet) enligt ämneslärarprognosen (se Kungl. Maj :ts proposition 1964 s. 68) var 2 900. I undersökningen i del II, som avsåg hösten 1962, ingick ej folkhögskolor m. m. varför jämförelsen med ämneslärarprognosen i själva verket borde ge en ännu större brist. Å andra sidan avser undersökningen i del II även den brist som tar sig uttryck i att icke kompetenta vikarier rycker in. Vid uppföljning av ämneslärarprognosen kan det med ledning av det anförda anses rimligt att räkna med en brist på 3 900 heltidstjänster för adjunkter (60 %-alternativet) hösten 1962. Det bör anmärkas att bristen hösten 1963 likaledes var 3 900 (Kungl. Maj :ts proposition 1964:68 s. 7). Vid bestämning av rekryteringsbehovet har i denna undersökning hänsyn tagits till yrkesverksamhetsgraden och avgångskvoten. Då dessa komponenter även finns i tidigare prognoser kan det vara skäl att flyktigt beröra tidigare beräkningssätt. Den verksamhetsgrad som finns angiven i ämneslärarprognosen hänför sig till produktionssidan, under det att här föreliggande resultat hänför sig till hela populationen av akademiskt utbildade lärare. I ämneslärarprognosen gjordes en undersökning av yrkesverksamhetsgraden. Därvid undersöktes denna för de år 1950/51 och 1955/56 examinerade under en tid av 10 respektive 5 å r efter examen. Antalet examinerade 1950/51 utgjorde 263. 1955/56 utgjorde antalet 656. Dessa skulle alla teoretiskt sett ha kunnat tjänstgöra 5 respektive 10 år under ifrågavarande tid. För varje examinerad beräknades totala antalet tjänstgöringsår. För examinerade, för vilka bristfällig information förelegat, antogs en tjänstgöring om 2 år respektive 5 år. Förhållandet mellan faktiska antalet tjänstgöringsår och det teoretiskt maximala kallas i ämneslärarprognosen för lärarkvot. Av de utexaminerade erhålles under en 5-årsperiod eller en 1 O-årsperiod efter examen en genomsnittlig tjänstgöringsvolym, som är mellan 0,45 och 0,70 av den teoretiskt maximala. Lärarkvoterna varierar allt efter ämnesgrupp, kön och tidsperiod. I ämneslärarprognosen redovisas (s. 65) vidare den relation som anger benägenheten att efter universitetsutbildning övergå till lärarbanan. Denna utgör 74 % för naturvetare och 82 % för övriga. För de examinerade, som övergått till lärarbanan, antogs under de 5 respektive 10 åren efter examen en verksamhetsgrad uppgående till alternativt 90, 80 eller 70 procent. Multipliceras dessa antagna koefficienter för verksamhetsgraden med de angiv-
236 Tablå III: 28 Behovet av läroämnen (utom tekniska och merkantila) under perioden 1962/63—1970/71 År
1962/63 63/64 64/65 65/66 66/67 67/68 68/69 69/70 70/71
Gymnasiet
Grundskolans högstadium 60%
4 320 4 545 4 618 4 734 4 851 4 967 5 084 5 200 5 300
3 225 4 117 4 706 5 357 6 098 6 841 7 552 8 050 8 482
RealFackskolan Övriga skolor skoleorg. 5 411 4 669 3 823 2 982 2 168 1 460 914 524 251
66 203 450 736 878 1 018 1347 1 574
1 114 1 176 1205 1 245 1 272 1 297 1 322 1 348 1 375
Summa
14 070 14 573 14 555 14 768 15 125 15 443 15 890 16 469 16 982
na koefficienterna för övergång till lärarbanan, erhålles relativtal, som i ämneslärarprognosen benämnes relativt lärartillskott. Det visar sig därvid, att dessa relativtal ganska väl stämmer med de beräknade lärarkvoterna. Beträffande avgången räknades i ämneslärarprognosen endast med ett ersättningsbehov för pensionerade och avlidna. För annan avgång fanns ej några beräkningar. Som framgår av ovanstående innebar beräkningsmetoden i ämneslärarprognosen att yrkesverksamhetsgraden ingick som en beräkningsfaktor på produktionssidan. I likhet med Lundblads prognos »Lärarbrist och Läraröverskott» (SOU 1958: 21) antogs att bortfallet i tjänstledigheter motsvarade tjänstetillskottet i form av övertimmar. Enligt här framlagda undersökningar är emellertid så ej fallet. Bruttoverksamhetsgraden är enligt del II för lärare med filosofisk ämbetsexamen 93 %. B. Brist eller överskott 1970? Med de förutsättningar som ämneslärarprognosen bygger på kommer ett överskott på adjunktsbehöriga lärare (60 %-alternativet) i läroämnen att finnas år 1970. Emellertid har föreliggande undersökning visat, att lärarbristen 1962/63 blivit större, än vad ämneslärarprognosen angav. Vidare påverkas rekryteringsbehovet av lärare icke oväsentligt av sådana faktorer som avgång till annan verksamhet samt yrkesverksamhetsgraden. I följande undersökning av huruvida bristen på lärare kommer att bestå även vid 1970talets början måste vissa förenklade antaganden göras. Lärarbehovet 1962— 1970 har bestämts så som tablå III: 28 visar. Uppgifterna om lärarbehovet för realskolor har hämtats u r ämneslärarprognosen. Ur samma källa har också hämtats lärarbehovet för folkhögskolor etc. (övriga skolor). Högstadiets lärarbehov har ävenledes hämtats från ämneslärarprognosen varvid dock viss korrigering gjorts jfr kapitel 5 (s. 219). För fackskolan har antalet klasser 1963/64 och 1964/65 beräknats enligt försöksverksamheten och enligt Kungl. Maj :ts proposition (1964:58). För 1965/66—1968/69 har fackskoleutredningens beräkningar lagts till grund
237 och för 1969/70—1970/71 här gjorda beräkningar. Fackskoleutredningens beräkningar (medelalternativet) har dock korrigerats genom att det föreslagna antalet intagningsklasser minskats med 20 %. Korrektionen har gjorts efter samråd med ecklesiastikdepartementets prognos- och planeringsavdelning och får anses som en preliminär överarbetning av fackskoleutredningens förslag. För gymnasiet har lärarbehovet för åren 1962/63—1964/65 hämtats ur ämneslärarprognosen och för efterföljande år har en linjär utveckling av behovet antagits gälla fram till år 1969/70. För nämnda läsår har gymnasiets lärarbehov bestämts i samband med prognosen för 1970-talet. För att kalkylera rekryteringsbehovet åren 1962/70 tillämpas modellen i kapitel 5 för hela perioden. Tre alternativa kalkyler har gjorts: I. Antagande: verksamhetsgrad = 93 %. Detta innebär att lärarna åtager sig övertimmar som hittills. Vidare förutsattes ett ersättningsbehov exklusive åldersavgång enligt lägre alternativet (jfr kapitel 5). Följande delposter erhålles: a) Utvidgningsbehov 3 100 b) Utbytesbehov 3 900 c) Ersättningsbehov exklusive åldersavgång 1 100 d) Åldersavgång 1 000 Summa:
9 100
II. Antagande: verksamhetsgrad = 83 %. Detta innebär att lärarna ej åtager sig övertimmar. Ersättningsbehov exklusive åldersavgång enligt lägre alternativet (j fr kapitel 5). Följande delposter erhålles: a) Utvidgningsbehov 3 500 b) Utbytesbehov I 3 900 c) » II (övertimmar) 1 100 d) Ersättningsbehov exklusive åldersavgång 1 200 e) Äldersavgång 1 000 Summa: 10 700 III. Antagande om en verksamhetsgrad = 80 % samt ersättningsbehov exklusive åldersavgång enligt högre alternativet (jfr kapitel 5). Följande delposter erhålles: a) Utvidgningsbehov 3 600 b) Utbytesbehov I 3 900 c) » II (övertimmar) 1 100 d) Ersättningsbehov exklusive åldersavgång 2 000 e) Åldersavgång 1 000 Summa:
11 600
238 Tablå III: 29 Antalet lärare som genomgått praktisk lärarutbildning 1961/62 samt utbildningskapacitet år 1963/64 Lärarhögskola Termin
Lärarutbildningsblock
Egentlig lärarkurs
2 terminer Gbg
Vt 6 1 . . . Ht 6 1 . . . Vt 6 2 . . . H t 62. . . Vt 63 . . . H t 63. . . Vt 64 . . .
12 15 55 60 95 95
209 229 187 230 235 245 + 15 245 + 15
45 45 60 60
Sthlm Malmö
45 45
Summa platser resp. utbildade
3 terminer
20 20 20 20
Gbg
Sthlm Malmö
—
26 35 29 36 25 35 25
26 26 30 30 30 30
235 302 257 418 420 525 + 1 5 = 5 4 0 525 + 15=540
I ämneslärarprognosen antages fyra alternativ för lärartillskottet, tiden 1962/63—1970/71, nämligen Alternativ 1 2 3 4 lärartillskott 12 600 9 866 8 559 7 599 Om lärartillskottet blir 12 600 fram till 1970, torde även ett rekryteringsbehov enligt det högsta alternativet komma att täckas. Skulle däremot tillskottet av lärare stanna vid 9 866, kommer rekryteringsbehovet att täckas endast om här gjorda lägsta antagande lägges till grund. Ett lärartillskott på 9 866 lärare kan dock täcka rekryteringsbehovet även enligt näst högsta alternativet, därest lärarna även framdeles åtager sig övertimtjänstgöring. Denna kalkyl visar att det är rimligt att bygga på den förutsättningen att bristen på lärare är hävd vid 1970-talets början. Huruvida ett överskott då föreligger, så som ämneslärarprognosen antager, är i detta sammanhang utan intresse. Denna undersökning gäller frågan om lärarbehovet med därav betingade rekryteringsbehov och således ej läget på lärarnas arbetsmarknad. Det enda väsentliga ur lärarrekryteringssynpunkt är därför att bedöma, h u r stor bristen är vid beräkningsperiodens början. Ur allmän samhällsplaneringssynpunkt är det däremot naturligtvis av största intresse att veta om det kommer att råda överskott på lärare. Vid en bedömning av utbildningsbehovet vid lärarhögskolor och provårsanstalter bör ovan angivna rekryteringsbehov (medelalternativet 10 700) ses i relation till det antal, som redan utbildats sedan 1960, d. v. s. vårterminen 1961—höstterminen 1962. Detta antal framgår av tablå III: 29. Ur prognossynpunkt är endast den person lärare, som har helt avslutad, fullständig lärarutbildning. Nu befinner sig emellertid bland de yrkesverksamma lärarna många, som påbörjat men ej avslutat sin praktiska lärarutbildning. Detta innebär att man till nämnda utbildningsbehov av 10 700 lärare bör lägga hela det antal lärare som höstterminen 1962 var verksamm a som lärare och endast avslutat sin teoretiska utbildning men däremot ej genomgått praktisk lärarutbildning. Denna grupp av lärare ofta kallad
239 provårskön måste medräknas när det gäller att dimensionera utbildningen vid lärarhögskolor. Den nuvarande utbildningskapaciteten, 540 per termin, måste betraktas som i minsta laget. Härigenom uppnås endast en utbildning, som för tiden våren 1962—våren 1970 motsvarar det ovan angivna lägsta alternativet för rekryteringsbehovet. Men detta rekryteringsbehov tar ej skälig hänsyn till avgång och yrkesverksamhetsgrad. Som framgått av kapitel 5 kommer enligt alternativ 17 rekryteringsbehovet för lärare i läroämnen utom lärare i tekniska och merkantila ämnen att enligt medelantagandet utgöra drygt 1 000 lärare per år under 1970-talet. Detta motsvarar den kapacitet, som för närvarande råder vid lärarutbildningsanstalterna. Skall den pedagogiska utbildningen även utsträckas till lärare i tekniska och merkantila ämnen blir behovet av lärarutbildningsplatser enligt samma alternativ 1 300 per år. Avslutningsris skall här nämnas att lärarkoefficienter för enskilda ämnen lämnas i kapitel 5. Det skulle därför i och för sig vara möjligt att beräkna rekryteringsbehovet i enskilda ämnen. För 1970-talet kan en sådan beräkning vara lättare än för 1960-talets återstående år. Detta beror på att skolan under 1960-talet har att genomgå en »anpassningsprocess» till nya skolformer. Vidare uppstår vissa tekniska vanskligheter att beräkna bristen i enskilda ämnen vid periodens början på basis av befintligt material. När statistiken för 1963 föreligger, torde läget förbättras och möjlighet ges att beräkna bristen i varje enskilt ämne under hänsynstagande till omständigheter såsom övertimtjänstgöringens fördelning på ämnen och befattningshavare, behörighet med hänsyn till genomgång av vidareutbildningskurs eller avlagt akademiskt betyg i undervisningsämnet m. m. I avvaktan på denna mera detaljerade och för ändamålet mer avpassade statistik bör ett fullföljande av tidigare prognosers beräkningar av rekryteringsbehovet i varje enskilt ämne tillsvidare anstå.
KAPITEL 7 Grundskolans b e h o v a v klasslärare 1964—1989
I klasslärarbetänkandet har behovet av klasslärare och högstadieutbildade folkskollärare ingående analyserats. Sedan klasslärarprognosen gjordes, har nyare beräkningar över det framtida antalet barn i skolåldern gjorts av statistiska centralbyrån. Detta innebär att korrigeringar måste göras på grund av att man nu räknar med ett något högre barnantal än tidigare. De i klasslärarbetänkandet anförda behovsvärdena har multiplicerats med dessa korrektionsfaktorer. Om således det förut beräknade behovet år 1980 av folkskollärare var 17 476 klasslärare och 5 860 högstadielärare, blir det korrigerade behovet lika med 17 476 x 1,018 + 5 860 X 1,017 = 23 750. Det i klasslärarbetänkandet beräknade rekryteringsbehovet h a r därefter korrigerats med en faktor, som anger ökningen av bruttoutvidgningsbehovet 1971—80. Ökningen har därvid beräknats till 4,7 % per år för mellanstadielärare med och utan vidareutbildning. Den nya serien återfinns i tabell III: 31 (s. 290). För lågstadielärare har korrektionsfaktorn beräknats till 8,6 %. Korrigeringarna visar hur vanskligt det är att göra beräkningar utan att följa befolkningsutvecklingen. För att söka bedöma behovet av klasslärare även efter 1980 h a r följande metod tillämpats: Antalet lärare per elev 1971—80 har beräknats som tablå III: 31 visar. För hög- och lågstadiet är som synes förhållandet praktiskt taget konstant. För mellanstadiet minskar behovet på grund av att antalet klasser av B-typ avtager. Enligt alternativ 2 i klasslärarbetänkandet sjunker mellanstadiets behov av folkskollärare räknat i antal lärare per 100 elever från 4,84 till 4,75 Tablå III: 30. Ökning av antalet behövliga klasslärare på grund av nu beräknat något större barnantal (korrektionsfaktor med vilken i klasslärarbetänkandet angivet behov skall multipliceras).
År 1970 71 72 73 74 75
. .. ... ... ... ... ...
1—3
Årskurs 4—6
7—9
1,022 1,020 1,019 1,017 1,016 1,016
1,008 1,015 1,016 1,022 1,021 1,019
1,001 1,002 1,007 1,008 1,016 1,017
76 77 78 79 80
1—3
Årskurs 4—6
7—9
1,017 1,018 1,020 1,022 1,026
1,018 1,016 1,016 1,017 1,018
1,023 1,019 1,018 1,016 1,017
241 Tablå III: 31 Behov av klasslärare och högstadielärare med klasslärarutbildning per 100 elever Lågstadiet
Mellanstadiet
Högstadiet
4,97 4,97 4,96 4,96 4,96 4,96 4,98 4,96 4,97 4,96
5,08 5,08 5,05 5,02 5,00 4,98 4,96 4,95 4,93 4,91
1,68 1,72 1,74 1,74 1,74 1,74 1,74 1,74 1,74 1,74
1971 72 73 74 75 76 77 78 79 80
åren 1971—1975 och är därefter konstant 4,72. Om försiktigtvis antages att denna nedgång i lärarbehov sätter in 10 år senare kan ovanstående serie för mellanstadiet extrapoleras såsom nedan anges. Här har för beräkningen antagits följande koefficienter för lärarbehovet 1981—90. lågstadiet:
4,97
högstadiet:
1,74
mellanstadiet: 1981 1982 4,89 4,87
1983 4,85
1984 4,83,
1985 4,81
1986 4,79
1987 4,77
1988 4,75
1989 4,73
1990 4,72
Dessa koefficienter har applicerats på antalet barn i ifrågavarande åldersgrupp (tabell III: 3 s. 275). Behovet av klasslärartjänster framgår av tabell III: 24 (s. 286). Rekryteringsbehovet av klasslärare för tiden 1981—89 har beräknats efter samma metod, som användes för beräkningen av rekryteringsbehovet av ämneslärare i kapitel 5. Sålunda har hänsyn ej tagits till åldersfördelningens förändringar annat än för normalpensionering. För mortalitet, förtidspension och avgång till annan verksamhet har nedanstående antagande gjorts. Därvid har klasslärarbetäkandets erfarenheter helt utnyttjats. För lågstadiets lärare grundar sig dessa antaganden på de redovisningar för perioden 1955—60 som återges i klasslärarbetänkandet (s. 123). För mellanstadiets lärare h a r likaledes de anförda värdena för avgång hämtats ur klasslärarbetänkandet. Tablå III: 32 Antagen avgång per 10 000 lärare för folk- och småskollärare 1981—89
Mortalitet Förtidspension Annan verksamhet Summa
Mellanstadielärare
Lågstadielärare
26,4 14,4 127,9
22,1 12,8 81,4
168,7
116,3
242 I klasslärarbetänkandet redovisas antalet normalpensionerade fram t. o. m. år 1980. För att erhålla antalet normalpensionerade för 1981—89 har beräkningar skett i två steg. Först har med ledning av i klasslärarbetänkandet givna avgångskvoter för övergång till annan verksamhet i respektive ålder antalet lärare som kommer att uppnå 42 års ålder i egenskap av lärare beräknats och därefter har överlevelsetal applicerats för framskrivning av 42åringarna till pensionsåldern. Tabell III: 25 (s. 286) redovisar antalet normalpensionerade låg- och mellanstadielärare 1969/70—1990/91. Verksamhetsgraden för folk- och småskollärare har beräknats genom applicering av de i klasslärarbetänkandet givna koefficienterna på åldersfördelningen för år 1960 i samma betänkande. Därvid har beräknats ett vägt medeltal för folkskollärare. Verksamhetsgraden för folkskollärare är 89,0 % och för småskollärare 90,2 %. Värdet 89,0 % för folkskollärare överensstämmer bra med den i del II angivna verksamhetskoefficienten enligt undersökningen hösten 1962. Denna var 87,7 % för samtliga folkskollärare. I tabell III: 31 (s. 290) redovisas rekryteringsbehovet för 1970—1990 för låg- och mellanstadielärare.
KAPITEL 8 B e h o v e t av lärare i ö v n i n g s ä m n e n o c h lärare i y r k e s ä m n e n
Som inledningsvis nämnts i kapitel 1 bör en långsiktig planering av lärarhögskolor grunda sig på ett bedömande av behovet av så många kategorier av lärare som möjligt. Utbildningen av lärare i övningsämnen och lärare i yrkesämnen faller emellertid ej inom de sakkunnigas utredningsuppdrag. Yrkesutbildningen och därmed sammanhängande kvantitativa problem prövas av en särskild utredning. Om detta till trots h ä r görs en approximativ bedömning av behovet av övnings- och yrkeslärare så sker det i syfte att få hela lärarbehovet så fullständigt belyst som möjligt. Som framgått av kapitel 5 måste behovet av lärare i läroämnen beräknas med en osäkerhetsmarginal som beror på att man inte säkert vet h u r mycket hela den gymnasiala utbildningsorganisationen kommer att byggas ut. Det slutliga svaret kan ej ges förrän den nu sittande yrkesutbildningsberedningen avgivit sitt betänkande. Accepterar man det högsta alternativet för h u r den gymnasiala utbildningsorganisationen kommer att expandera och därvid även räknar med behovet av lärare till yrkesskolor, har detta någon mening endast om man samtidigt söker bedöma behovet av samtliga lärare. Därigenom skapas en r a m som är lämplig att arbeta med i planeringssyfte. Behovet av övnings- och yrkeslärare behandlas i detta kapitel för grundskolan, gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan. Någon uppdelning på olika slag av lärare kommer icke att ske annat än där metoden så påfordrar. Enligt uppgifter från statistiska centralbyrån utgjorde läsåret 1961/62 antalet undervisningstimmar i övnings- och yrkesämnen på grundskolans högstadium 70 162,5. Med en undervisningsskyldighet av 30 veckotimmar innebär detta 2 339 tjänster. Samma år var antalet normalklasser på högstadiet 3 426. Om antalet tjänster sättes i relation till antalet klasser, erhålles kvoten 0,68. Denna faktor kan då användas för att någorlunda beräkna behovet av övnings- och yrkeslärartjänster på högstadiet. Beräkningarna ger för år 1970 ett behov av 8 138 lärare. Det kan nämnas att skolberedningen beräknade (SOU 1961: 30, sid. 666 och 670) behovet till 8 664 för samma år men därvid även inräknade hela behovet av slöjdlärare inom grundskolan. Behovet av slöjdlärare angavs sålunda till 3 474 för år 1970/71. Slöjdlärarebehovet på grundskolans högstadium kan med ledning av uppgifter om antalet undervisningstimmar och klasser beräknas till 2 633 för år 1970/71. Differensen 3 474—2 633 eller 841 skulle sålunda avse slöjdlärarebehovet på låg- och
214 mellanstadiet. Här framkomna behov av övnings- och yrkeslärare på 8 138 för år 1970/71 skulle sålunda ge ett något högre värde än det skolberedningen kom fram till, men differensen är måttlig. De sakkunniga har i sin utredning om lärare på grundskolans mellanstadium (SOU 1963:35) ingående analyserat hur klasslärarnas undervisning de facto fördelas på egentliga läroämnen och på övningsämnen samt i vilken utsträckning undervisningen i övningsämnen bestrids av övningslärare. Enligt undersökningen (s. 43) faller 15,9 % av den totala undervisningen i årskurs 4—6 på övningslärare. Man kan därför utgå ifrån att klasslärare med hittillsvarande utbildning måste kompletteras med övningslärare till ett antal av 15,9 % av detta »äldre» klasslärarebestånd. Enligt 1962 års timplan utgöres 14,2 % av den totala undervisningen av slöjd (årskurs 4—6). I sina förslag till ny typ av klasslärarutbildning kommer de sakkunniga att föreslå att klasslärarutbildningen ej skall ge behörighet att undervisa i slöjd och att omkring hälften av de nyutbildade klasslärarna får sådan utbildning att de blir behöriga i ämnet musik och hälften sådan utbildning att de blir behöriga i gymnastik. Om dessa förslag vinner bifall behövs slöjdlärare till ett antal av 14,2 % av det »nya» beståndet av klasslärare. Enligt de sakkunnigas undersökning skall undervisningen i musik och gymnastik enligt 1962 års timplan utgöra 4,4 %, respektive 8,0 % av den totala undervisningen i årskurs 4—6. Av en utexaminerad kull på låt oss säga 600 har 300 utbildning i gymnastik men ej i musik. Därför fordras 300 x 0,044 = 13,2 tjänster i musik. P å samma sätt erhålles ett behov av 300 X 0,08 = 24 tjänster i gymnastik. Men enligt undersökningen bestrides redan nu 1,0 % resp. 1,6 % av totala undervisningen av övningslärare i musik resp. gymnastik. Man har därför skäl att antaga att ytterligare ett merbehov tillkommer trots att lärare har utbildning i musik resp. gymnastik, nämligen 300 X 0,01 = 3 tjänster i musik och 300 X 0,016 = 4,8 tjänster i gymnastik. I teckning skall samtliga nya lärare ha utbildning men även här kommer genom ämnesbyte ett merbehov av 0,05 % räknat på 600 tjänster. Sammanlagt innebär denna kalkyl ett behov av slöjdlärare musiklärare gymnastiklärare teckningslärare
14,2 % 2,7 % 4,8 % 0,5 % Summa 22,2 %
För lärare med »äldre» eller hittillsvarande utbildning är relationstalet enligt de sakkunnigas klasslärarundersökning 15,9 %. Allteftersom klasslärare med ny form av utbildning ökas i antal kommer därför — ceteris paribus — behovet av övningslärare på mellanstadiet att öka så som dessa procenttal visar.
245 Tablå III: 33 Klasslärarpopulalionen 1969—80 med uppdelning efter utbildning. Klasslärare enligt
År
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980
»äldre» modell
»nyare» modell
15 173 14 170 13 376 12 755 12 299 11 935 11 645 11379 11 126 10 970 10 493 10 206
679 1339 1 991 2 633 3 257 3 866 4 458 5 039 5 597 6 135 6 671 7 270
För att kunna applicera dessa relationstal måste en värdering ske av klasslärarbeståndet i de två grupperna av lärare, nämligen de med äldre typ av utbildning och de med den nya föreslagna typen av utbildning. I denna undersökning redovisas lärarbehovet avseende ämneslärare enligt 60 %-regeln. Om den modell för beräkning av rekryteringsbehovet tillämpas som angivits i kapitel 5, kan för perioden 1970—80 rekryteringsbehovet av vidareutbilddade folkskollärare beräknas till 240 per år. Enligt klasslärarbetänkandet är rekryteringsbehovet av folkskollärarna i medeltal 918 per år. Härav skulle maximalt 674 utgöras av mellanstadielärare. Här antages att 674 lärare med mellanstadielärarutbildning varje år inträder i klasslärarpopulationen. Enligt den i klasslärarbetänkandet anförda dekrementtabellen har nu populationerna av klasslärare med den nya typen av utbildning beräknats. Resultatet av uppdelningen av klasslärare i lärare med äldre och nyare utbildning blir därför så som tablå III: 33 visar. Härur beräknas antalet övningslärare för årskurs 4—6 genom att ta 15,9 %, respektive 22,2 % av lärarbeståndet med »äldre» respektive »nyare» utbildning. För beräkningen av behovet av övningslärare på gymnasiet har räknats med alternativ 10, som innebär en rätt måttlig expansion — ca 40 % gymnasiefrekvens år 1980. Lärarkoefficienten har antagits vara 0,123 lärare per klass i årskurs 1-—3. Ämnet konst- och musikhistoria har därvid ej räknats till övningsämnena. För fackskolorna har alternativ 10 tillämpats, vilket innebär en rätt måttlig fackskolefrekvens år 1980 på ca 27 %. Lärarfaktorn har antagits vara 0,24 lärare per klass. Elevantalet i yrkesskolorna i heltidskurser om minst 5 månader beräknades 1960 till 45 000, under det att det i verkligheten fanns 49 426 elever.
246 Tablå III: 34 Yrkesskolans behov av lärare. Antal heltidstjänster enligt »Utbildning au lärare i yrkesämnen» (SOU 1959: 8) Ar Lärarantal 1960 3 350 1962 3 690 1966 4 735 1970 5 200 I diagram III: 10 återges den snabba utvecklingen av elevantalet i yrkesskolan, som ägt r u m sedan 1944 samt den beräknade utvecklingen. Uppgifterna avser endast heltidskurser om minst 5 månader. Av dessa fakta framgår, att expansionen inom yrkesskoleväsendet är och kan väntas bli mycket kraftig. För att få en uppfattning om utvecklingen under 1970-talet görs följande kalkyl, vilken leder fram till den i diagrammet tänkta utvecklingen. År 1960 fördelade sig eleverna i yrkesskolans heltidskurser om minst 5 månader på det sätt i fråga om ålder som tablå III: 35 visar. Tablå III: 35. Elever vid heltidskurser om minst 5 månader efter ålder år 1960 (Statistisk årsbok 1963) Ålder:
21 % av årskullen
1 876
9 285
11 679 9 350 9,6 8,5
22 S:a
5 511 5,6
2 929 3,1
2 020 2,1
1 593 1,7
4 982
49 426
För att bedöma den framtida utvecklingen är det för det första rimligt anta att inga elever, som tillhör åldersgruppen 13—15 år, kommer att gå i yrkesskola. I kapitel 5 har på basis av de resonemang, som förts i kapitel 2—4 räknats med flera alternativ för gymnasiets utveckling. Om här som arbetshypotes antas att inemot 50 % av en årskull kommer att gå i gymnasium (eller i fackskola) och i varje fall 20 % i fackskola, bör det vara rimligt anta att minst 20 % av en årskull i åldern 16—17 år inom en nära framtid kommer att gå i yrkesskolor. Med ledning av de relationer, som rådde 1960 mellan olika åldersgruppers yrkesskolefrekvens har vissa antaganden gjorts för yrkesskolefrekvensen år 1980, som framgår av tablå III: 36. Tablå III: 36. Antal elever i yrkesskolor i procent av motsvarande årskull år 1980 Ålder 16 % av årskullen 20
17 20
18 15
19 8
20 5
21 5
21— 3
Appliceras dessa procentsatser på resp. årskullar år 1980 erhålles ett antal elever i yrkesskolor av 91 300. Utvecklingen från 1962 till 1980 har därefter bestämts grafiskt enligt diagram III: 10. Utvecklingen har därvid tänkts ske snabbare under 1960-talet för att sedan dämpas på 1970-talet, vilket bör ligga i linje med många utvecklingstendenser och även motiveras av fackskolans utveckling. Tabell 7 (s. 186) i nämnda utredning (SOU 1959: 8) om utbildningen av lärare i yrkesämnen ger följande relationer:
247 Diagram
III:
10 Antal
elever inom yrkesskolans heltidskurser 1950—1990.
om minst
5 månader
åren
Antal elever 100.000
1990 Antal elever fördelade a) efter utbildningslinje Industri Handel Huslig utbildning
66,6 % 22,1 % 11,3 %
b) Antal elever per lärare Industri Handel Huslig utbildning
12: 1 22:1 12:1
100,0 %
Med ledning av dessa relationer och antalet elever kan lärarbehovet beräknas. Sammanfattningsvis ger dessa beräkningar ett behov av lärare i övningsämnen och i yrkesämnen inom grundskolan, yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet, som tablå III: 37 visar. Som framgår av denna tablå är grundskolans behov ojämförligt störst. Gymnasiet och fackskolan kräver i det här valda alternativet ungefär lika många övningslärare men då är att märka att gymnasiets utbyggnad är större
248 Tablå III: 37 Antalet övnings- och yrkeslärare 1970—80 Grundskolans
År
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980
Fackskolan Gymnasiet
mellanstadium
högstadium
2 550 2 569 2 613 2 679 2 756 2 842 2 928 3 012 3 106 3 169 3 237
8 138 8 282 8 286 8 133 8 100 8 104 8 287 8 451 8 638 8 828 9 011
331 362 383 398 407 416 420 430 450 468 488
411 418 429 448 462 472 477 487 500 522 545
Yrkesskolan
Summa
5 992 6 082 6 172 6 262 6 352 6 441 6 531 6 591 6 651 6 741 6 838
17 422 17 713 17 883 17 920 18 077 18 275 18 643 18 971 19 345 19 728 20 119
(40 %) än fackskolans (27 % ) . Detta uppvägs emellertid av den mycket större lärarfaktorn i fackskolan. I tablå III: 38 redovisas rekryteringsbehovet av övnings- och yrkeslärare enligt antagande om 2 % avgång beräknat på föregående års population och en verksamhetsgrad på 87,7 %. Tablå III: 38. Rekryteringsbehov av övnings- och yrkeslärare 1970—80 avseende grundskolor, fackskolor, gymnasier och yrkesskolor. Antagande: Verksamhetsgrad = 87,7 %, avgång = 2 % av föregående års population.
År 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980
Utvidgningsbehov Netto
Utvidgningsbehov Brutto
Ersättningsbehov
Rekryteringsbehov
291 170 37 157 198 368 328 374 383 391
332 194 42 179 226 420 374 426 437 446
401 407 411 412 416 420 429 436 445 454
733 601 453 591 642 840 803 862 882 900
KAPITEL 9 S a m m a n f a t t n i n g a v l ä r a r b e h o v e t 1970—1989
Resultatet av de undersökningar som här framlagts visar att hela utbildningsväsendet är under stark expansion. Här beräknade värden för behovet av lärare 1970—1989 bör därför ses i relation till nuvarande lärarbehov. Antalet heltidstjänster för folk- och småskollärare kan erhållas från klasslärarprognosen och antalet heltidstjänster för lärare i läroämnen ur här redovisat material för antalet undervisningstimmar. Dessa material ger följande antal heltidstjänster 1961/62: Tablå 111:39 Antalet
heltidstjänster
1961/62 för folk- och småskollärare samt i läroämnen
Klasslärare Lågstadiet Mellanstadiet Lärare i läroämnen .. Summa
lärae
14 200 22 687 12 204 49 091
Dessa värden bör något kommenteras. Mellanstadietjänsterna avser såväl det egentliga mellanstadiet som högstadiet enligt 40 %-regeln samt antalet heltidstjänster för vidareutbildade mellanstadielärare i högre skolor utöver 40 %-regeln. Behovet av folkskollärare utöver klasslärarbehovet beräknas för 1961/62 till 2 764 tjänster (klasslärarprognosen). Totala antalet tjänster i läroämnen — enligt 100 %-alternativet utgjorde 14 968. Detta värde har erhållits genom evalvering av faktiska antalet undervisningstimmar. En annan jämförelse kan göras om man utgår från det antal personer som tjänstgör som lärare. Enligt Statistisk årsbok (1963) utgjorde antalet personer som 1961/62 tjänstgjorde som lärare 57 700. Häri inräknades även folk- och småskollärare samt vidare 1 800 rektorer, 6 100 timlärare och ca 700 studierektorer, yrkesvals- och tillsynslärare. Om m a n antager att rektorer m. fl. samt timlärare har ungefär 50 % verksamhetsgrad och att övriga lärare har en yrkesverksamhetsgrad på ca 90 % (räknat inklusive övertimtjänstgöring), så stämmer dessa beräkningar bra överens. De i tablå III: 39 angivna värdena upptar ej tjänster i tekniska och merkantila ämnen. En jämförelse mellan lärarbehovet år 1961 och längre fram bör därför i första hand ej innefatta dessa lärarkategorier.
250 Tablå III: 40 Antalet heltidstjänster i läroämnen, dels utom, dels med de tekniska och merkantila ämnena 1970 och 1980.
Lågstadielärare Mellanstadielärare Lärare i läroämnen: utom de tekniska och merkantila Alt. 4 Alt. 17 med de tekniska och merkantila Alt. 4 Alt. 17
15 694 21 277
18 590 23 750
16 982 17 373
21 227 22 429
19 624 20 300
24 963 26 962
Ökningen av antalet lärartjänster i läroämnen kommer sålunda att bli rätt betydande. Att observera är att ovanstående värden anger nettobehovet. År 1961 kan bristen på lärare anges till ca 4000. Redan av dessa värden framgår att det rör sig om en stor ökning av antalet lärare. Särskiltstor blir ökningen av antalet heltidstjänster inom gymnasium och fackskola. År 1961 var antalet heltidstjänster på gymnasiestadiet 3 800 (ring I 4 ingår ej). Uppgiften avser ej tekniska och merkantila ämnen. För 1980 beräknas motsvarande antal heltidstjänster utgöra 9 300—11 400 inom fackskolor och gymnasier. För grundskolans högstadium beräknas antalet heltidstjänster enligt 60 %-regeln till 4 700 år 1964 och 9 400 år 1980. Men redan år 1970 utgör antalet tjänster enligt 60 %-regeln 8 500. Ökningen av tjänster för högstadiet kan därför sägas i stort sett hänföras till 60-talets återstående år. För gymnasier och fackskolor tillsammantagna beräknas antalet heltidstjänster, utom tjänster i tekniska och merkantila ämnen, år 1970 utgöra 6 860—7 250. Men därav faller 157 0—1 970 på fackskolor. Antalet tjänster på gymnasiet i läroämnen utom tekniska och merkantila ämnen beräknas år 1970 till 5 300. Ökningen av antalet tjänster under 60-talet är sålunda ungefär lika stor för fackskolor som för gymnasier. Under 1970-talet beräknas en kraftig ökning av antalet tjänster på gymnasiet. Hur stor ökningen av antalet tjänster inom fackskolan kommer att bli under 1970-talet är däremot svårare att förutsäga. I denna undersökning ges flera tänkbara alternativ för expansionens storlek. Sålunda antages att antalet tjänster inom fackskola avseende läroämnen med undantag av tekniska och merkantila ämnen år 1980 blir lägst 1 840 och högst 3 000. Gymnasietjänster i motsvarande ämnen antages år 1980 blir lägst 7 000 och högst 8 400. Möjligen k a n gymnasiets behov stanna vid 6 200, om fackskolan skulle visa sig mycket livskraftig. Vid beräkningarna och motiveringarna för dessa har hävdats att gymnasiets utveckling torde kunna anges mera säkert än fackskolans. Vidare måste de här angivna högsta alternativen ses i relation till yrkesskolans framtida utformning och utveckling. Genom kombination av olika utvecklingsmöjligheter för fackskolan och gymnasiet samt genom alternativa antaganden om avgång respektive yrkes-
251 Tablå 111:41 Rekryteringsbehov i medeltal per år 1970-79 av lärare i samtliga läroämnen och samtliga skolformer med undantag för små- och folkskollärare. Medelvärdet av lägre och högre antagande om avgång samt yrkesverksamhetsgrad. Andel av årskullen i gymnasier och fackskolor år 1980 69.7 % 66.8 % 71,7% 69,7 % 74,5 % 78,2 % 83,2 %
Exklusive lärare i tekniska och Alternativ nr Samtliga lärare merkantila ämnen 4 10 11 13 15 16 17
939 832 932 782 961 1 023 1 040
1 118 1 010 1 136 969 1 187 1 265 1 294
verksamhetsgrad har i denna undersökning givits olika alternativ för rekryteringsbehovet av lärare. Här ovan i tablå III: 41 återges ur tabellmaterialet vissa av alternativen. Skillnaden mellan rekryteringsbehoven beror på: 1. skolans expansionstakt 2. proportionen mellan gymnasium och fackskola 3. proportionen mellan tekniker och andra lärare Alternativ 4 och 13 räknar med samma expansion men differensen i rekryteringsbehov uppgår till ca 150. Denna differens kan synas betydande men i alternativ 4 räknas med ringa expansion för fackskolan och kraftig för gymnasiet (21,2 % resp. 48,5 % ) . Alternativ 13 däremot räknar med kraftig expansion för fackskolan och måttlig för gymnasiet (34,7 % respektive 35,0%.) Sannolikt torde gymnasiet expandera till 45—48,5 % år 1980, varför alternativ 13 bör kunna utmönstras. Om gymnasiets och fackskolans expansion varierar med en mindre latitud kommer dessa skiftningar mellan de båda skolformernas utveckling ej att påverka det totala rekryteringsbehovet så mycket, att det har någon större betydelse för planeringen. Om lärare i tekniska och merkantila ämnen medräknas, stiger rekryteringsbehovet med 24 % enligt alternativ 17. Detta har stor betydelse för planeringen. Undersökningens del II har visat, att yrkesverksamhetsgraden för lärare i läroämnen är 83 % under förutsättningen att lärarna ej åtager sig övertimmar. Undersökningen visar vidare att den s. k. bruttoverksamhetsgraden utgör 93 %. Därmed menas, att den genomsnittliga verksamhetsgraden ligger avsevärt under 100 %, trots att många lärare har övertimmar. Den låga verksamhetsgraden hänger samman med att så många lärare har tjänstledigt. Det är ej sannolikt att tjänstledighetsfrekvensen kommer att gå ner. Tvärtom talar starka skäl för att den under de närmaste 10—15 åren kommer att öka inte
252 Tablå III: 42 Rekryteringsbehov för lärare i läroämnen i medeltal åren 1970—79 avseende samtliga skolformer enligt två antaganden om avgång och yrkesverksamhetsgrad. A. Samtliga lärare med undantag av lärare i tekniska och merkantila ämnen. Alternativ
lägre antagande
högre antagande
4 10 17 11
869 763 964 860
1 010 901 1 115 1 003
Alternativ
lägre antagande
högre antagande
4 10 17 11
1 033 928 1 201 1 050
1 203 1 092 1 386 1 222
B. Samtliga lärare
minst på grund av kraven på fortbildning. En faktor som även torde ha stor effekt härvidlag är femininiseringen av läraryrket. Undersökningen beträffande avgången ur yrket till andra verksamhetsgrenar har baserats på två olika antaganden. Den samlade effekten av olika antaganden om yrkesverksamhetsgrad och avgång har gett en latitud ifråga om rekryteringsbehovet på 150—200 lärare per år. Denna latitud får anses ringa. Skäl talar för att rekryteringsbehovet bör baseras på det högre antagandet om avgång. I tabell III: 37 (s. 293) och tabell III: 38 (s. 294) anges för vissa alternativ rekryteringsbehovet enligt de två antagandena om avgång och yrkesverksamhetsgrad. För de alternativ som här ansetts mest lämpliga ur jämförelsesynpunkt erhålles det rekryteringsbehov som tablå III: 42 visar. Alla skäl talar för att rekryteringsbehovet i läroämnen bör anges med de högre värdena i tablå III: 42. Alternativen 4 och 11 ger samma »output». Alternativ 11 förutsätter en måttlig fackskoleökning och en måttlig gymnasieökning. Alternativ 4 förutsätter den mest sannolika gymnasiefrekvensen men en mycket svag fackskoleökning. Alternativ 10 slutligen förutsätter en kraftig ökning av fackskolefrekvensen men svag ökning av gymnasiefrekvensen. Frågan om rekryteringsbehovets storlek innehåller så många osäkerhetsmoment att här framlagda alternativ endast bör ses som de för nuläget lämpliga ur planeringssynpunkt. Med hänsyn till att hart när varje uppskattning av rekryteringsbehovet i ett expanderande samhälle visar sig vara tilltaget i underkant, kan det här beräknade högsta alternativet anses som det ur planeringssynpunkt mest lämpliga. Rekryteringsbehovet är därför under 1970-talet 1 100—1 400 lärare per år, där den övre gränsen även inbegriper lärare i tekniska och merkantila ämnen.
253 Av detta rekryteringsbehov hänför sig ca 360 till grundskolans högstadium (60 %-alternativet). Utöver här n ä m n d a rekryteringsbehov tillkommer rekryteringsbehovet av klasslärare på grundskolans låg- och mellanstadium samt av lärare i övningsämnen och lärare i yrkesämnen. För dessa delposter har tidigare redogjorts i respektive kapitel. Om rekryteringsbehovet avsett 100 % — alternativet skulle här redovisade rekryteringsbehov ökas med ca 240 per år (1969—1979). Jämför kapitel 5 (s. 231). En aspekt, som vid en sammanfattning osökt inställer sig, är hur stort lärarbehovet blir per elev om samtliga lärarkategorier och skolformer tages i betraktande. Om yrkesskolan ej medtages, kan antalet elever i normalklasser år 1980 i årskurserna 1—13 anges till 1 183 000. Mot detta elevantal svarar, (enligt alternativ 10)64 700 ämneslärare, folk- och småskollärare samt 13 300 övningslärare. Detta innebär ungefär 15 elever per lärare. Om en beräkning görs för olika stadier blir relationerna något varierande. Tablå III: 43 Antal lärare och elever inom grundskolan, gymnasier och fackskolor år 1980 Lärare Låg- och mellanstadiet Klasslärare övningslärare
673 060
17,1
318 332
12,9
191 919
13,7
15 656 9 011 24 667
Gymnasier och fackskolor (ej folkhögskolor m. fl.) Alt. 10 Lärare i läroämnen övningslärare
Elever/ lärare
36 066 3 237 1 39 303
Högstadiet Lärare i läroämnen övnings- och yrkeslärare
Elever
12 979 1 033 14 012
1 Hänsyn till förekomsten av särskilda övningslärare inom klasserna 1—3 har ej kunnat göras. D e t t a antal torde dock vara relativt ringa.
Av denna sammanställning framgår att högstadiet är mest lärarkrävande. Beträffande låg- och mellanstadiet torde relationen elever/lärare bli något lägre, om förekomsten av särskilda övningslärare i klass 1—3 inräknas.
BILAGA 1
Bestämning av funktionen för "realskolefrekvensen'
Realskolefrekvens, gymnasiefrekvens etc. definieras som antal nybörjare i årskurs 1 i procent av årskullen. Beträffande tillströmningen till de högre skolorna har tillväxten skett på ett slående regelbundet sätt. Sålunda påvisar Lundblad i SOU 1958: 21 (sid. 25) att tillväxten mellan åren 1931 och 1951 kunde beskrivas med modellen log p = a+bt. Lundblad framhåller, a t t »ingen tydlig inverkan av det ekonomiska livets växlingar kan skönjas». Det andra världskriget innebar endast en obetydlig undervariation. I utredningen »Realskolan och de stora årskullarna» (SOU 1955: 53) återges (sid. 38) ett diagram, där gymnasiefrekvensen och realskolefrekvensen återges som funktion av tiden, varvid de logarimiska värdena för frekvens betraktas som beroende variabel. Gymnasieutredningen återger i del IV (SOU 1963: 42) av sitt huvudbetänkande (sid. 105) ett diagram av samma t y p . För en kortare tid kan denna modell vara tillfyllest. I en särskild undersökning (SOU 1963: 41) har gymnasieutredningen redovisat de prognosmodeller, som ligger till grund för bedömningen av expansionen på gymnasiestadiet. Modellerna är y = b0 + bxt -f- b2P respektive y = b 0 • ebJ. Då det måste anses riktigast, att en realskolefrekvens eller gymnasiefrekvens beskrives med en modell som ger ett gränsvärde under eller möjligen lika med 100 %, har här för »realskolefrekvensen» använts den logistiska funktionen m = TTT—^7
W
1 + b • erat För denna funktion gäller tydligen att lim yt = k t 5 OO Bestämningen av konstanterna k, a och b har skett enligt en metod som ^beskrives av G. Tintner i Handbuch der Ökonometrie, sid. 273—276. 0$ i a Metoden innebär a t t man bildar de successiva inverterade värdena av^z/f*och b e traktar värdet Zt+x = yt+i
som funktion av Zt . Ur (1) erhålles — = 1 + b- e~at yt
(2)
k = 1 + b - e-at~a varigenom erhålles
och Vt+l
k Ut+i
Ut
Men ur (1) erhålles b - •
Ut
+ b-e~at- (era-\)
som insattes i (3).
(3)
255 . 1 1 e-a 11 - e-a\ Sålunda fas = — + —; eller yt+i yt \ k J 1 -e~a Zt+i = — — + e-a • Zt Medelst minsta kvadratmetoden bestämmes
(4)
1 -e~a respektive e~a. k
Konstanten b erhålles enligt en metod av Rhodes, E. C.: Population mathematics I I I . J. Roy. Statistical Soc. 103, 362,1940. Metoden bygger på ekv. (2). Man får ur (2) e
log b = elog[ 1 ) +at \Vt I Bildas medeltalet för N värden på yt erhålles
y
£*»(£ N
Följande bestämning har erhållits 92,3 yt = 1 + 6,223 e-°'062t yt avser här »realskolefrekvensen». För år 1970 erhålls »värdet» 60,8 % och för 1980 värdet 72,3 % samt för år 1990 80,4 %. Anpassningen till den logistiska funktionen har skett till värdena 1931—1955. Anpassningen till de empiriska värdena visar sig vara god. Genom de förda resonemangen i kapitel 3 och 4 påvisas, a t t gymnasiefrekvensen i stort sett kan anses vara en avspegling av realskolefrekvensen 20—25 år tidigare. Detta är naturligtvis en hypotes. För tiden fram till 1980 kan hypotesen anses bygga på empiriska data (20—25 år tidigare).
BILAGA 2
Medeltalet elever per klass i grundskolan i relation till delningstalet
I klasslärarbetänkandet återges en diskussion om hur medeltalet elever kan tänkas bli vid olika delningstal. E n modell ges där som tillåter bestämning av medeltalet elever per klass, därest antalet referensområden är bekant och antalet elever inom referensområdet är bekant. Metoden kan endast tillämpas för grundskolan, då den för denna gällande »överskottsmetoden» avser en obligatorisk skola. Därest i en framtid skolplikten skulle utsträckas eller nya delningstal skulle tillämpas, har metoden sitt intresse. Metoden bygger på en teoretisk modell. För a t t beskriva metoden antages a t t i ett visst bestämt referensområde finns ett visst antal elever i en bestämd årskurs. Detta antal betecknas med L{. Det referensområde, som har nummer i med L{ elever i årskursen, kan ha en eller flera paralleller, beroende på det delningstal som tillämpas. Betecknas delningstalet med D, erhålles för det i -te referensområdet följande samband mellan antal elever och antal parallellavdelningar. (1)
Li=D-Ki+Ri
Ki betecknar här antalet parallellavdelningar, och Rt betecknar den »rest» som i allmänhet erhålles. Resten i?; kan exempelvis för referensområden med elevantal mellan 30 och 59 variera från 0 till 29, och medeltalet för denna »rest» blir 14,5. I genomsnitt bör därför gälla
(2)
Lt - D • Kt + 5 = 2
Enligt överskottsmetoden skall för varje påbörjat 30-tal elever (D = 30) ny p a rallell få inrättas. Det betyder att, om »resten» är 1, 2, 29, skall ny parallell 29 inrättas. Sannolikheten för a t t få rest som ger upphov till ny parallell är sålunda — D—1. eller allmänt
D
Medelantalet elever per klass blir sålunda n
(3)
Tu
M=
*-i
i= l
där n anger antalet referensområden, som har elever i berörda årskurs.
257 Löses Ki ur ekvation (2) och insattes i (3), erhålles
r>tu M= —
—
Z
eller
Li+n-—
D-1
i=l
D
M =
(4),
1 +
n
£>-l
TU i= l
1, vilket naturligtvis endast har ett n är bestämmande teoretiskt intresse a t t konstatera. Vidare framgår a t t kvoten för storleken på M för konstant D. Denna kvot ökar för lägre kommuntyper, och därigenom blir medeltalet elever per klass vid lägre tätortsgrad högre än vid högre tätortsgrad. Om delningstalet ökar, kommer också nämnaren — under i övrigt lika förhållanden — a t t öka, och den faktor, som delningstalet skall multipliceras med, a t t minska. Denna formel ger för kvoten mellan medeltal och delningstal följande värden. (Referensområde = rektorsområde) Detta uttryck ger att för D = 1 blir M = D
Hu
Klass 2
K.ass 5
Delningstal
Kvot
Delningstal
Kvot
21 22 23 24 25
0,88 0,88 0,87 0,87 0,86
26 27 28 29 30
0,87 0,86 0,85 0,85 0,85
Formeln ger sålunda med tillräcklig exakthet en uppfattning av hur medeltalet beror av delningstalet. H u r pass mycket fler tjänster som skulle erfordras vid ett sänkt delningstal visar nedanstående tablå. Tablån avser endast merbehovet av tjänster på låg- och mellanstadiet. Merbehovet av klasslärartjänster vid delningstal 24—21 för lågstadiet, resp 29—26 för mellanstadiet, jämfört med behovet av tjänster vid delningstalen 25 resp 30. (Referensområde = rektorsområde) År 1966
1972 Delningstal
Lågstadiet
Delningstal
Mellanstadiet
24 23 22 21 24 23 22 21 24 23 22 21 24 23 22 21
460 917 1 452 2 134 480 953 1 513 2 219 501 995 1 578 2 320 537 1 067 1 492 2 486
29 28 27 26 29 28 27 26 29 28 27 26 29 28 27 26
294 618 948 1 366 323 679 1 043 1 503 320 675 1 037 1494 323 681 1 047 1 510
BILAGA 3
Utbildningsfaktorn, utbildningskostnader och nationalprodukt
I föreliggande undersökning som anknyter till andra utredningar h a r försök gjorts att söka bestämma de faktorer eller krafter som i samhällsutvecklingen verkar pådrivande på en utbyggnad av utbildningsväsendet, särskilt på det gymnasiala stadiet. Samhällets omstrukturering har framhållits som en väsentlig faktor. Denna omstrukturering tar sig uttryck i ökad urbanisering och ökad levnadsstandard. Förändringarna är en följd av ökade resurser och en ökad produktivitet. Utvecklingen återspeglas inom skolväsendets område i form av en ökad efterfrågan på utbildning men också ett ökat behov av utbildade. Utbildningen som både konsumtion och investering ingår därför i en allmän »produktionsfunktion». För ett enskilt företag blir investeringen i form av anställandet av ytterligare utbildad arbetskraft väsentligast under det att för samhället konsumtionselementet ej kan helt renodlas, då en ökad utbildning i tiden kan innebära sådana sociala framsteg som i förstone betraktas som konsumtion men som i en efterhandskalkyl bör värderas som en investering. Utifrån en sådan allmän aspekt kan det vara värdefullt a t t rekapitulera de viktigaste grundtankar som ligger bakom nuvarande syn på utbildningsfaktorn. Utbildningen betraktas som en investering. I ett snävare sammanhang antages ingenjörstätheten, dvs antalet ingenjörer per arbetstagare i industrin, vara en förklarande variabel till produktresultatet. (Lundberg: Behov av ingenjörer för önskad produktionsutveckling. Stencil 10 mars 1962.) p = produktionen per arbetstagare I = ingenjörstäthet Pp= årlig ökning av P Pi » » » J P — = (i + pp)T
Modell:
K
4-=a+Pi)T •«0
--(4-Y
P
eller
Ko
där
a=
W0)
log (1 + Pp)
log (1+PO Denna modell har tillämpats för bestämning av behovet av ingenjörer samtidigt som en inventerings- och komponentmetod parallellt använts (kapitel 4). Denna metod kan emellertid sägas vara ett specialfall av en allmän produktivitetsfunktion. I kapitel 4 namnes en modell av den finska forskaren Niitamo, »Development of Productivity of Finnish Industry 1925—52». Denna modell kan sägas utgöra en förbättring av Cobb-Douglas-funktionen.
259 x
la
Ursprungligen hade denna följande utseende R = b • L • C där R = nettonationalprodukten och L — antalet arbetare (arbetstimmar) och C = kapitalenheter. b är en konstant. Denna modell omformades sedemera av Odd Aukrustoch JuulBjerke till R — LKi • C"2 • /5 • (1 + yY där ft är en faktor som ger bakgrunden dvs mäter näringslivets struktur vid tidpunkten 0. y är ett uttryck för teknikfaktorn. Modellen har även redovisats av Aukrust Bjerke på följande sätt: yt = A • Cf • Lf • e'y Detta innebär a t t dyt de n dL — =a - + / S - — + f ydt Vt c r L Det visar sig i den norska undersökningen a t t a = 0,20 fi= 0,76 7 - 0,0181 de dL Då vidare = 5,6 % och—— = 0,6 % erhålles a t t ökningen av nationalprodukten kan tillskrivas: sysselsättningsökning = 0.76 • 0,6 = 0,46 % kapitalökning 0.20 • 5,6 = 1,12 % förbättrad teknik 1,81 % S:a 3,39 % Niitamo redovisar en hel del modeller v a r a v följande »slår» bäst: R = b-Lm«i-Kmx«*
-W,"*
'Hr«*
där R = nettonationalprodukten L m = sysselsättningen = antal arbetarår Kmx = index för maskinutnyttjande (ett vägt medeltal för t v å index, nämligen medeltal för antal hästkrafter och kWh) W s = en variabel som beskriver konjunkturväxlingarna, m ä t t med exportvolymen Hr = antal personer med realexamen i förhållande till befolkningen i arbetsåldrarna. Parametrarna skattades av Niitamo till: b = 1,011 ax = 0,779 o2 = 0,221 a3 — 0,130 ö4 - 0,545 Sålunda gäller dR Ii
=
dLm dKmx dWs dHr 0,779 -—£. + 0,221 -—ZZ + 0,130 — i + 0,545 —-ZL.m
Kmx
Ws
Hr
Om sålunda Hr ökar med 1 % kommer — ceteris paribus — R att öka med 0,545 %. Nu gäller emellertid a t t utbildningsfaktorn lika väl kunde ligga i faktorn Lm genom att uppdela arbetskraften med olika utbildning. Kapitalets utnyttjande blir också
260 annorlunda genom tillgång på mera skolad arbetskraft. Å andra sidan skall utbildning även ses som en ökad konsumtion (löpande) och som en investering i framtida konsumtion. Varje modell blir därför ej fullständigt beskrivande av växelspelet mellan alla komponenter. Intressant är emellertid a t t konstatera, hur pass god modell Niitamo erhållit. Följande diagram återgiver graden av anpassning. Dessa här refererade undersökningar j ä m t e i kapitel 4 angivna resultat från långtidsutredningen skulle sålunda t y d a på a t t utbildningsfaktorn kan behandlas som orsak till produktivitetshöjning. Möjligheten a t t utnyttja en Cobb-Douglas-modell även så förfinad som den ges av Niitamo är dock begränsad. Niitamo räknar sålunda endast med industrins produktivitetsökning även om han tar med flera kvantitativa variabler än tidigare forskare. Vidare förutsätter Cobb-Douglas-funktionen avtagande produktivitet för både kapital och arbetskraft. Men som professor Lundberg anför (TVF 1959:8) visar erfarenheten a t t kapitalets produktivitet är närmast konstant, under det a t t arbetskraftsutgifterna visar en trendmässig stegring. Även om produktionsfunktionen bör förbättras, visar hittillsvarande undersökningar a t t utbildningskostnader låter förränta sig. I studiesociala utredningen del IV (SOU 1963:74) lämnas av I. Ståhl i en uppsats om »Några synpunkter på den högre utbildningens kostnader, intäkter och finansiering» ett räkneexempel avseende en samhällelig kalkyl i fråga om utbildningskostnaderna. Kostnaderna i den samhälleliga kalkylen är driftskostnader, kapitalkostnader samt inkomstbortfall. Dessa beräknas för tre grupper a, b och c, n ä r m a s t motsvarande jur. kand., civ.-ekonom och civ.ingenjör. De institutionella kostnaderna och kostnaderna för produktionsbortfallet antages vara följande Drifts- och kapitalkostnader 11 875 16 800 93 000
grupp a » b » c
Produktions bortfall 52 700 41 650 56 100
Merinkomsten genom utbildning bestämmes genom jämförelse med den inkomst som endast studentexamen ger. Denna inkomst är enligt utredningen: 13 000 kr i åldern 25—30 år 24 800 » » » 30—40 år 28 000 » » » 40—50 år 32 000 » » » 50—60 år För att erhålla merinkomsten för hela yrkesverksamma tiden beräknas nuvärdet efter en realräntesats, som är lika med reallönestegringen. På detta sätt erhålles en merinkomst för grupp a på 167 400 kr » »
b » 285 400 kr c » 352 800 kr
Genom a t t räkna bort kostnaderna för utbildningen erhålles slutligen en vinst för grupp a på 103 000 kr b » 227 000 kr c » 204 000 kr Räkneexemplet är intressant, då det kan tas till utgångspunkt för vidare diskussioner. Sålunda anmärker studiesociala utredningen a t t hänsyn ej tagits till värdet av individens egen utbildningskonsumtion och ej heller till utbildningens externa effek-
261 Diagram III: 11 Niitamos' modell för produktionsfunktioner.
I I I I 1 I I I I 1 I I I I I I I—I—I 1925 1930 1935 1940
1—I 1—1—I 1—I—|—| 1945 1950
262 ter. Härmed menas att utbildning skapar behov av produkter som förutsätter visst mått av kunskaper hos konsumenten. Vidare har i räkneexemplet ingen hänsyn tagits till utbildningens effekt i produktivitetshöj ande syfte. I detta sammanhang kan det vara värt att påpeka att pedagogiska framsteg tillsammans med vetenskapliga landvinningar bör ge ökad produktivitet. En förbättrad lärarutbildning bör sålunda underlätta inhämtandet av kunskaper så att det blir möjligt för allt flera ungdomar att på »normal» tid lära sig de bestämda kurserna. Räkneexemplet i studiesociala utredningen ger naturligtvis en grovt förenklad bild av den samhälleliga vinsten. Summering måste ske över alla yrkesgrupper och värdet av utbildningskonsumtionen måste vägas in liksom de externa effekterna jämte investeringsmomentet. En liknande kalkyl som avser gymnasiala studiers värde rent ekonomiskt sett skulle innebära att man sökte bestämma merinkomster i olika åldersgrupper för personer som stannar med studentexamen eller fackskola i jämförelse med grundskola. Men en sådan kalkyl måste bli vansklig. Ett räkneexempel som det ovan refererade för specifika utbildningsgrupper kan möjligtvis vara meningsfullt men för grundskolenivå och fackskolenivå eller studentexamensnivå kan en sådan schematisk kalkyl ej bli meningsfylld. Anledningen är att merinkomsten i steget från grundskolenivå till studentexamensnivå respektive fackskolenivå aldrig eller i varje fall ytterst sällan kan renodlas. Av de elever, som stannar på grundskolenivå, torde i en framtid de allra flesta komplettera sin utbildning även om detta icke sker genom gymnasiestudier eller fackskolestudier. Denna kompletterande utbildning ger ävenledes en merinkomst. Resonemanget gör det därför nödvändigt att betrakta all utbildning som agerande faktor i samspelet utbildning -> investering -> ökad produktivitet eller ökad produktion -> ökad standard -> ökad utbildningskonsumtion. I denna undersökning har i kapitel 4 en modell för utbildningskostnadernas andel av bruttonationalprodukten tillämpats och därefter har en bokföringsmässig kontroll gjorts. Utbildningskostnaderna — här de offentliga — anses därvid stå i relation till bruttonationalprodukten. Modellen är U = k • Na där a anger elasticiteten; modellen ger för 1944—61 värden k = 0,160 • 10 4 och a = 1,69. För tiden 1944—61 växte nationalprodukten årligen med 3—4 %. Vid extrapolering under antagande om 4 % tillväxt erhålles för 1980 en andel för utbildning på 6,1 % men under antagande om 3 % tillväxt en andel på 5,4 %. Liksom vid alla prognoser måste emellertid en sådan modell anses ha ett begränsat värde. Modellen kan ge en vägledning för den kommande utvecklingen endast därest allt annat förblir som under de närmast föregående 15 åren i vad gäller teknisk utveckling, omstrukturering av resurser m. m. Men härvid gäller, att nya betingelser skapar nya möjligheter för expansion, och dessa nya möjligheter beror till stor del på ökad utbildning. Den ovan givna modellen, som naturligtvis kan byggas ut genom tilläggande av andra relevanta faktorer än nationalprodukten, kan därigenom förfinas. En modell av här framlagd typ är sålunda av begränsat värde. Parametern a är naturligtvis ej konstant för olika tidsperioder. För olika sektorer av utbildningsväsendet är också värdet på parametern olika. Modellen kan betraktas som en förenklad målfunktion i den meningen, att det svenska samhället under de senaste 15 åren har funnit det förenligt med sina intressen i övrigt, när det gäller att hushålla med resurserna i form av investering och konsumtion, att avsätta så stor del av nationalprodukten till utbildning, som enkelt kan beskrivas med en modell av denna typ. Både i absoluta tal och relativt sett har utbildningskostnaderna ökat. Hur mycket som den ökade utbildningen ger i »återbäring» kan ej fastställas. I likhet med studiesociala utredningen kan en kalkyl göras för en viss yrkesgrupp, men den samhälleliga vinsten kan som framgått även i ett sådant snävt exempel ej helt utvärderas.
263 Enligt den finländska undersökningen av Niitamo skulle 1 % ökning av relativa antalet realexamensutbildade ge ca 0,5 % ökning av nationalprodukten. Sannolikt ligger motsvarande relationstal högre för nästa utbildningsnivå — gymnasial utbildning. För tiden fram till 1980 kan antalet gymnasialt utbildade väntas bli mellan tre och fyra gånger större än för närvarande. Om teorin för utbildningsfaktorns betydelse accepteras, torde detta innebära, att nationalprodukten enbart på grund av ökningen i relativa antalet gymnasialt utbildade ökar lika mycket och sannolikt mer än på grund av ökade kapitalinvesteringar. En sådan effekt för produktionens ökning k a n förefalla stor. Utbildningen som konsumtion torde få allt större betydelse. Sannolikt ligger det så till a t t utbildningsfaktorn höjer produktiviteten, så att nationalprodukten stiger mera än 4 %. Därigenom skulle utbildningskostnadernas andel av nationalprodukten bli mindre än vad som har värderats ut med modellen U = k • Na. Avslutningsvis skall här i korthet refereras huvudtankarna i en uppsats av professor Svennilson i Ekonomisk Tidskrift 1961: 1 om samhällsekonomiska synpunkter på utbildning. I denna uppsats som till viss del ger bakgrunden till ovan förda resonemang och till den i studiesociala utredningen refererade modellen, behandlar Svennilson problemet enligt följande uppläggning. Framställningen om hur kostnaderna för utbildning växer sammanfaller till stora delar med vad som här sagts. S. trycker på ömsesidigheten i kausalkedjan: tillväxten av resurser som ägnas utbildning -> ökad produktion; ökad produktion -> ökad efterfrågan. S. menar emellertid a t t den »reversibla» processen, inkomstökning-» ökad efterfrågan ej ensamt kan förklara ett utvecklingsförlopp. Samhällsstrukturen förändras och efterfrågebilden kan bli en annan från en period till en annan. I sin analys av driftskostnaderna anser S. a t t elevfrekvensen kan antagas växa på längre sikt, delvis som en följd av den ekonomiska tillväxten. Elevfrekvensen har sålunda en positiv inkomstelasticitet. Utbildning har betydelse för både »konsumtions»- och »produktions»-utvecklingen. Produktion kan då definieras som allt som redovisas i en nationalräkenskap. »Konsumtion» blir alla sidor av samhällslivet som ej betecknas som »produktion». A. Konsumtionsaspekten a) studier i skolform = löpande konsumtion (likvärdig med annan konsumtion) b) genom studier ackumuleras ett varaktigt »konsumtionskapital» som vidgar möjligheterna till framtida konsumtion (även fortsatta studier) c) utbildningen ändrar förutsättningarna för arbetsförhållandena i »produktionen» (innebär en ökning i levnadsstandard liknande den som ligger i ökad fritid) B. Produktionsaspekten a) utbildning höjer effektiviteten i produktionen b) skolutbildning påskyndar sannolikt m/ärnz/u/sprocessen, som följer i arbetslivet c) utbildning ökar även effektiviteten hos de personer som samarbetar med den »utbildade». Motivering: växande arbetsfördelning möjliggöres genom specialiserad utbildning d) utbildning påverkar genom ökad forskning teknikens framsteg e) »feed-back»-effekten, tekniska framsteg och mera kompetenta lärare ger utbildningen ett tillskott av kvalitetshöjning f) utbildningen har därutöver verkningar på t. ex. hälsa, familjepolitik, sociala förhållanden etc. Alla sådana samband borde utredas. Men i produktionsaspekten ligger även samma problematik som vid reala investeringar, nämligen: 1) optimal resursanvändning inom en given kostnadsram 2) den optimala allokeringen av resurser till utbildning i stället för till andra ändamål
264 S. diskuterar därefter utbildningskostnader och samhällspolitiska målsättningar. Förutsättning I: Samhällets resurser är fullt utnyttjade. Omfördelning av resurserna kan göras exempelvis genom a t t tilldela utbildningen större andel. Modell: U + C + I = O U = utgifter för utbildning C = utgifter för konsumtion I — investeringskostnader (främst i realkapital) I utbildningskostnaden U ligger då både en investerings- och en konsumtionsfaktor O = bruttonationalprodukten. Förutsättning II: överflyttning av produktionsfaktorer mellan de tre sektorerna ändrar ej nationalproduktens storlek. Villkor II är naturligtvis ej giltigt på längre sikt. Lärare som tas från industrin. (»Lagen om den onda cirkeln».) Med dessa villkor gäller a t t mot varje utveckling i tiden av utbildning L7(t) och andra investeringar I (t) svarar en viss utveckling av produktionen O (t). Variationen av förloppen U (t) och J (t) kan påverka O (t) med en viss tidsfördröjning. Om tillväxtfunktionen betecknas med g(U, I), kan tillväxten på grund av utbildning resp. investering anges av dg
, ög
Wochöi
S. säger att det mycket väl kan vara ett sådant aktuellt läge vi befinner oss i; a t t det ej rör sig om en avtagande avkastning utan att avkastningen ög\ -— växer marginellt. 8 ÖUj Motivering: begåvningsreserven ej utnyttjad. Vuxenutbildningen. Begåvningen stiger för nytillträdande. Utbildningen kan också sägas »släpa efter» med hänsyn till teknikens utnyttjande. Ser man endast till tillväxtfunktionen, bör resurser flyttas över från I till U så länge
^ - ^ > 0
du
ör
Emellertid måste hänsyn även tas till att utbildningen har ett konsumtionsvärde. c
c
Även om
- r - < 0 kan det löna sig med ökad investering i utbildning genom en oU öl vinst på konsumtionssidan. Här ligger enligt S. en väsentlig skillnad från andra slag av investeringar. Man ledes därför till a t t för den ekonomiska politiken röra sig me d en målfunktion, där målparametrarna är utbildning (mätt med kostnaden, optimal t använd), annan konsumtion samt tillväxttakten. Målfunktionen = V(U, C,g). O p t i mal resursallokering skall då bestämmas av: a) Vinsten genom ökad utbildning ÖV_ ÖV ög_ ÖU+ög ' ÖU eller vinst genom ökad konsumtion genom utbildning, resp. ökad vinst genom ökad investering i utbildning
265 b) Förlust genom minskad övrig konsumtion ÖV ÖC
c) Förlust genom minskade övriga investeringar SV dg dg'dl E t t optimum uppnås då ÖV
ÖV ög _ ÖV _ ÖV ög
m+Jg'öLJ~öC~ög'öi S. diskuterar olika fall för detta villkor. ÖV
ÖV ög
1) — = O m e n TT7> de bada högra leden. öU ög ÖU Det lönar sig då a t t öka utgifterna för utbildning så länge ög ög ÖU> öl ög ÖV (2) —- = O men —- > de bada högra leden. öU öU Det lönar sig då att öka utgifterna för utbildning på bekostnad av annan konsumtion så länge ÖV ÖV ÖU>öC ög {3)
W
ög =
öi
dvs. tillväxten påskyndas lika mycket av investering i utbildning som av reala investeringar. Det lönar sig då a t t öka utgifterna för utbildning på realinvesteringarnas bekostnad, så länge ÖV
- — > O. dvs en ökad utbildning tillmätes ett värde ur konsumtionssynpunkt. ÖU
BILAGA 4
Rekryteringsbehovet i enskilda ämnen och ämneskombinationer
Möjligheter
till
bedömning
I kapitel 5 har de metoder angivits som här tillämpats för beräkning av rekryteringsbehovet avseende större block av ämnen. Dessa block av ämnen hänför sig dels till ämnen, i vilka företrädesvis lärare med fil. mag.-examen och högre akademisk examen undervisar, dels till tekniska och merkantila ämnen. För dessa t v å block av ämnen har t v å bestämningar av rekryteringsbehovet gjorts i ena fallet exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen, i andra fallet inklusive dessa lärare. För en planering av lärarutbildningen måste det vara möjligt att beräkna rekryteringsbehovet även i enskilda ämnen respektive i ämneskombinationer. E n sådan beräkning förutsätter emellertid, att initialpopulationen i varje undergrupp är känd. Ersättningsbehovet avseende enskilda ämnen kan nämligen bli r ä t t olika. För vissa »nya» ämnen blir ersättningsbehovet praktiskt taget inget under en lång följd av år. Avgången ur yrket till andra verksamhetsgrenar kan heller inte anses lika för samtliga ämnen. Vidare gäller a t t yrkesverksamhetsgraden säkerligen skiftar en hel del för olika ämnesgrupper. Beträffande återstående delen av 60-talet inställer sig den svårigheten, a t t läraruppsättningen vid slutet av 60-talet kommer att rymma lärare, som företräder nya ämnen och som i vissa fall nyrekryterats och i andra fall genom fortbildning eller eventuellt dispensförfarande rekryterats ur »äldre» beståndet av lärare. För 60-talet fordras därför helst ett register över samtliga lärare med data över ålder, kön, utbildning och ämnen i tjänsten. Med ledning av ett sådant register kan säkrare bedömning göras av rekryteringsbehovet i enskilda ämnen och ämneskombinationer. Denna »rullande» planering tar emellertid tid a t t bygga upp och kräver många informationer från »fältet». E n lärarhögskoleorganisation som bygger på en fastare utbildningsgång kommer sannolikt ej a t t vara fullt utbyggt förrän mot slutet av 60-talet eller i början av 70-talet. Men sannolikt kan en intagning till fastare organiserad studiegång redan om några år beräknas bli så pass stor a t t den bör baseras på en kalkyl av rekryteringsbehovet i bestämda ämneskombinationer eller enskilda ämnen. Möjligheterna till en sådan detaljerad kalkyl är emellertid som ovan anförts begränsade. Man får nöja sig med förenklade modeller. E n första förenkling erhålles genom a t t antaga a t t samma yrkesverksamhetsgrad och avgångskvot gäller för det enskilda ämnet som totalt för hela ämnesblocket. Under sådana förutsättningar visar det sig att rekryteringsbehovet i ett enskilt ämne är proportionellt mot totala rekrybehovet för samtliga ämnen. Man kan sålunda skriva: i?,- = Pf R, där i?,- = rekryteringsbehovet för ett visst ämne om R anger rekryteringsbehovet för samtliga ämnen. Pi anger lärarfaktorn för det enskilda ämnet i procent av totala lärarfaktorn. Sedan rekryteringsbehovet enligt en sådan modell beräknats för varje ämne för sig och skolform kan rekryteringsbehovet i en viss ämneskombination kalkyleras antingen mera skönsmässigt eller genom någon teoretisk värdering av delposterna i varje ämneskombination.
267 Antag delposterna i rekryteringsbehovet för l:a gruppen av tjänster är a1 och bx » a2 och cx 2:a » a 3 och dx 3:e » b9 o c h c0 4:e etc. Då gäller a t t ax + a2 + as = a, där a betyder rekryteringsbehovet i ämnet A. På samma sätt erhålles bx + b2 = b etc. I den mån rekryteringsbehovet i bestämda ämneskombinationer kan regleras centralt, kan en skönsmässig skattning göras av storheterna ax, a2 etc. så, att villkoret ax + a2 + a3 = a blir uppfyllt, men där varje ämneskombinations rekryteringsbehov blir bestämd i övrigt genom en värdering ifråga om vilken »tyngd» ett ämne bör ha i en viss kombination. E n annan metod som avser a t t värdera ut h u r stor del av rekryteringsbehovet i ämnet A som kan tänkas ingå i vissa bestämda kombinationer kan anges på följande sätt: Antag, att ämnena A, B, C och D kan kombineras på följande sätt: AB AC AD BC Rekryteringsbehovet för tjänsterna, där A och B ingår blir enligt en utproportioneringsmodell =
a •b b•a , H eller a-, + b-,. b + c + d a + c
Rekryteringsbehovet i kombination A och C blir = • &
ac ca • -) eller b + c + d a + b
a 2 + cv ad Rekryteringsbehovet för kombinationen AD blir pa samma sätt =
, + d b + c +d eller a 3 + dv varvid i detta exempel dx = d. Slutligen erhålles för kombinationen „. b•c c•b BC = 1 eller b» + c„. 2 2 a + c a + b Summan av rekryteringsbehovet för kombinationen AB, AC, AD och BC blir = = a+b+c+d. Utproportionernings modellen uppfyller vissa krav men däremot icke andra som vid en planering måste förefinnas, t. ex. önskvärdheten av att varje skolort verkligen får tillgång till lärare även i ämnen med lågt timtal. Modellen utgör ett av många t ä n k b a r a försök a t t räkna fram antalet tjänster i bestämda ämneskombinationer på grundval av rekryterings behovet i enskilda ämnen (mätt i lärartimmar). För att bestämma rekryteringsbehovet i en treämneskombination görs den förutsättningen att rekryteringsbehovet i treämneskombinationen innehåller rekryteringsbehovet i åtminstone en tvåämneskombination. Därtill skall läggas antingen rekryteringsbehovet i en annan tvåämneskombination eller endast rekryteringsbehovet avseende den ena delposten i en eller t v å tvåämneskombinationer. Med ovanstående beteckningar kan sålunda rekryteringsbehovet för kombinationen A B C bli exempelvis at + bt + c2 eller ax + bx + b2 + c2 etc. J
&
268 Antalet treämneskombinationer antages bestämt och ävenledes de ämnen soni ingår i varje treämneskombination. Som illustration vad här n ä m n d a skattningsmetod kan ge siffermässigt beträffande rekryteringsbehovet av tjänster ges följande sammanställning av rekryteringsbehovet för grundskolans högstadium för 1970—80. Skattningen avser 60 % av rekryteringsbehovet. Ämneskombinationer Historia, samhällskunskap, kristendomskunskap Historia, geografi, samhällskunskap Historia, svenska, kristendomskunskap Historia, svenska, engelska Tyska, engelska, svenska Franska, engelska, svenska Engelska, svenska, kristendomskunskap Kemi, biologi, geografi Kemi, biologi, matematik Fysik, kemi, matematik Matematik, fysik, samhällskunskap Matematik, samhällskunskap, geografi Matematik, fysik, geografi
98 tjänster 107 » 182 » 327 » 846 » 168 » 261 » 207 » 403 » 357 » 246 » 198 » 240 » Summa 3 640 tjänster
E n annan och enklare metod innebär att exempelvis rekryteringsbehovet i ä m n e t historia skall fördelas lika mellan de ämneskombinationer i vilka ämnet historia skall ingå. Ämneskombinationerna anses givna. En sådan metod ger till resultat följande rekryteringsbehov för samma ämneskombinationer som ovan. Historia, samhällskunskap, kristendomskunkap Historia, samhällskunskap, geografi Historia, kristendomskunskap, svenska Historia, svenska, engelska Tyska, engelska, svenska Franska, engelska, svenska Engelska, svenska, kristendomskunskap Kemi, biologi, geografi Kemi, biologi, matematik Fysik, kemi, matematik Matematik, fysik, samhällskunskap Matematik, samhällskunskap, geografi Matematik, fysik, geografi
162 tjänster 156 » 219 » 281 » 663 » 271 » 285 » 257 » 314 » 288 » 262 » 213 » 269 » Summa 3 640 tjänster
Emellertid torde sådana approximativa beräkningar behöva kringgärdas med stora reservationer. Ledigförklarandet av tjänster sker ofta efter grunder som i en planeringsverksamhet ej låter sig bestämmas. En modell för bestämning av rekryteringsbehovet avseende ämneskombinationer blir därför endast lämplig som en arbetshypotes. I kapitel 5 har lämnats uppgifter över lärarkoefficienter för enskilda ämnen och det föreliggande tabellmaterialet tillåter i och för sig en bestämning av rekryte-
269 ringsbehovet i enskilda ämnen och därmed även en preliminär skattning av rekryteringsbehovet i bestämda ämneskombinationer. En skattning av rekryteringsbehovet i ämneskombinationer enligt en teoretisk modell kan sålunda göras för flera skolformer. Det bör dock starkt poängteras att bästa lösningen är a t t regelbundna informationer införskaffas från skolorna angående behovet av nya tjänster under de närmaste åren. Allra bäst är om ett centralt register föres över alla tjänster.
270 D I A G R A M B I L A G A till del III
Diagram III: 1 (Bil.)
Totala civila konsumtionsutgifter 1913—1958. Källa: Höök, E. Den offentliga sektorns expansion.
Index 2.000
i 1914
i
i 1922
i
r 1926
1958 Diagram III: 2. (Bil) Offentliga civila konsumtionsutgifter i procent av totala civila konsumtionsutgifter. Källa: Höök, E. Den offentliga sektorns expansion.
1926 T—i—r 1930
271 Diagram III: 3 (Bil.) Beräknade offentliga konsumtionsutgifter för folkskolan i procent av totala civila konsumtionsutgifter. Värdena avser konstant klasstorlek efter korrektion för avvecklingen av C-skolan. Källa: Höök, E. Den offentliga sektorns expansion.
1922 Diagram III: 4 (Bil.) Offentliga konsumtionsutgifter för offentliga realskolor och läroverk m. m. i procent av totala civila komsumtionsutgifter. Källa: Höök. E. Den offentliga sektorns expansion.
% i,oOffentliga konsumtionsutgifter — — — — Beräknade utgifter vid konstant elevantal och
klasstorlek
0,5-
f^r--^ 0,0-
/**.
i—i—i—i—i—i—i—i—i—l—i 1914
i
i 1938
I
i 1942
i
i 1946
i
i 1950
l
r~~i L 1954
272 Diagram III: 5 (Bil.) Antal elever i offentliga och privata realskolor och läroverk m. m. samt antal ungdomar åldern 15—20 år. Källa: Llöök, E, Den offentliga sektorns expansion. Index 500 Antal elever ""• •—• — Antal ungdomar i åldern 15-20 Sr — — - - - — Antal elever i relation t i l l antalet ungdomar i åldern
400-
l5-20Sr
300-
200 —
0-
i i i
i
i
i 1926
i
i 1930
i
i 1934
i
i 1938
i
i — i — i — i — i — i — i — r 1942
1950 Diagram III: 6 (Bil.) Offentliga konsumtionsutgifter för yrkesundervisning av totala civila konsumtionsutgifter. Källa: Höök, E. Den offentliga sektorns
i procent expansion.
T A B E L L B I L A G A till del III
Tabiell
III:
1. Sökande
till och intagna i gymnasiet tätortsgrad (SOU 1963: Antal 16-åringar
Tätortsgrad
1961, 42)
fördelade
efter
I % av antalet 16-åringar utgjorde de sökande
intagna
hemortens
Ej intagna i % av antalet sökande
UUan tätortsbefolkning 0 „ 1 — 9,9 % 10..0—29,9 % 30„0—49,9 % 50„0—69,9 % 70„0—89,9 % 90„0—99,9 % Enibart tätortsbefolkn.
3 401 2 140 15 337 17 475 12 855 12 154 46 684 19 118
13,9 12,4 13,1 16,2 18,2 24,8 31,8 34,8
11,5 10,2 10,4 12,7 14,1 19,8 24,8 26,9
17,5 17,7 20,4 21,7 23,0 20,2 22,0 22,6
Saimtliga
129 164
25,2
19,6
22,0
Tab)ell III: 2. Antal sökande till gymnasier i % av årskullen, antal 16-åringar medlelinkomst (fysisk person) inom arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. A-region Namn
Nr 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 10—412667
Stockholm.. . Södertälje. . . Norrtälje. . . . Uppsala Enköping Nyköping. . . Eskilstuna.. , Katrineholm. Linköping. . . Norrköping. , Motala Mjölby Jönköping. . , Värnamo Eksjö/Nässjö Tranås Vetlanda Växjö Ljungby Älmhult. Kalmar Nybro Oskarshamn.
samt År
netto1961.
Antal sökande i % av antal 16-åringar
Antal 16-åringar
Nettoinkomst per invånare (fysiska personer)
34,5 28,4 17,5 28,1 18,3 22,3 19,7 17,1 25,7 25,9 34,3 15,7 22,4 24,5 22,5 20,9 21,0 27,2 26,9 22,4 11,6 25,9 18,7
19 293 1 101 586 2 269 481 985 1 929 907 2 040 2 743 804 619 1 755 1 102 1 167 532 647 1 682 570 416 1475 556 728
7 522 5 555 4 443 5 289 4 779 5 181 5 309 4 903 5 152 5 186 4 944 4 331 5 209 4 506 4 716 4 279 4 096 4 429 4 079 4 004 4 234 4 182 4 339
274 Tabell A-region Nr 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79
Namn Västervik Hultsfred/Vimmerby. . . Visby Karlskrona Karlshamn Kristianstad Hässleholm Ängelholm Simrishamn. Malmö Hälsingborg Lund Landskrona Trelleborg Ystad Eslöv Halmstad Falkenberg Varberg Göteborg Uddevalla Trollhättan/Vänersborg Borås Ulricehamn Alingsås Mariestad Skövde Falköping Skara Lidköping Vara Karlstad Kristinehamn Arvika Säffle/Åmål Örebro Hallsberg/Kumla Karlskoga Lindesberg Västerås Sala Fagersta Köping Falun Borlänge Ludvika Avesta Mora Gävle Sandviken Söderhamn Bollnäs Hudiksvall Ljusdal Härnösand/Kramfors. . Sundsvall
III:
(forts.) Antal sökande i % av antal 16-åringar
Antal 16-åringar
15 20 12 24 20 22 20 25 22 31 40 28 22 19, 14, 20, 13, 20, 16, 25, 18, 23, 21, 2(5. 20, 10, 21. 25. 22. 18. 17, 25, 17. 15. 26, 22. 20. 30. 17. 28. 11. 18. 19. 20. 17. 23, 25, 19, 24, 23, 19, 21, 16, 16, 14, 18.
886 709 1 105 1 370 1 040 1 517 1 030 763 527 4 128 2 467 1 055 813 581 953 990 1 571 488 631 8 853 2 135 1 623 2 488 414 629 734 1 128 631 425 687 481 2 569 957 875 803 1 867 898 813 948 2 042 645 639 837 1 426 824 856 985 887 1 759 975 581 789 918 456 1 146 2 052
275 Tabell III:
2 Antal sökande i av antal 16-åringar
A-region Namn
Nr 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91
Sollefteå Örnsköldsvik Östersund Umeå Skellefteå Lycksele Luleå Piteå Boden Gällivare/Malmberget Kiruna Haparanda/Kalix... .
Tabell
(forts.)
Antal 16-åringar
Nettoinkomst per invånare (fysiska personer)
873 1 164 2 647 1 878 1 772 1 157 961 1 179 763 901 501 1 140
4 426 4 612 4 103 4 582 4 240 3 906 5 157 4 265 3 719 5 566 5 684 3 766
22,5 22,5 19,3 23,3 24,2 18,3 32,3 16,5 25,4 20,7 36,9 28,8
III: 3. Antal barn i åldern 7—16 år, 1970— -1990. år
ålder
7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
8 9 10 11 12 13 14 15 16
7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
106 626 104 520 103 053 100 026 104 026 104 598 106 048 106 993 106 463 104 336
109 227 106 726 104 594 103 127 100 096 104 082 104 653 106 094 107 081 106 643
111 580 109 297 106 800 104 672 103 196 100 154 104 138 104 700 106 184 107 262
113 856 111 650 109 371 106 878 104 741 103 254 100 212 104 185 104 791 106 366
116 166 113 928 111 724 109 450 106 947 104 799 103 311 100 262 104 276 104 974
118 479 116 238 114 002 111 803 109 519 107 006 104 857 103 360 100 356 104 460
120 472 118 551 116 311 114 081 111 873 109 578 107 064 104 906 103 453 100 543
122 267 120 543 118 625 116 391 114 151 111 927 109 636 107 113 104 999 103 639
123 788 122 339 120 613 118 704 116 460 114 211 111 990 109 686 107 206 105 186
124 890 123 861 122 413 120 697 118 774 116 520 114 269 112 040 109 781 107 394
125 526 124 963 123 935 122 493 120 767 118 834 116 578 114 319 112 134 109 967
125 550 125 526 124 963 123 935 122 493 120 767 118 834 116 578 114 319 112 134
125 585 125 550 125 526 124 963 123 935 112 493 120 767 118 834 116 578 114 319
125 459 125 585 125 550 125 526 124 963 123 935 122 493 120 767 118 834 116 578
125 146 125 459 125 585 125 550 125 526 124 963 123 935 122 493 120 767 118 834
124 521 125 146 125 459 125 585 125 550 125 526 124 963 123 935 122 493 120 767
123 803 124 521 125 146 125 459 125 585 125 550 125 526 124 963 123 935 122 493
124 151 123 803 124 521 125 146 125 459 125 585 125 550 125 526 124 963 123 935
123 931 124 151 123 803 124 521 125 146 125 459 125 585 125 550 125 526 124 963
123 701 123 931 124 151 123 803 124 521 125 146 125 459 125 585 125 550 125 526
123 464 123 701 123 931 124 151 123 803 124 521 125 146 125 459 125 585 125 550
Tabell III: -i. Antal normalklasselever i årskurs 7—9 pa grundskolans högstadium 1971—1989. Antal elever i årskurs: År
1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
97 118 96 640 92 997 95 873 97 307 99 355 101 742 103 927 106 042 108 184 110 278 112 072 113 674 115 012 115 966 116 488 116 510 116 543 116 426
98 455 97 162 96 684 93 043 95 918 97 353 99 401 101 789 103 973 106 088 108 184 109 628 112 072 113 674 115 012 115 966 116 488 116 510 116 543
96 891 98 539 97 246 96 768 93 130 96 004 97 439 99 487 101 877 104 060 106 088 108 184 110 278 112 072 113 674 115 012 115 966 116 488 116 510
Tabell III: 5. Antal klasser i årskurs 7—9 på högstadium 1971—1989 Antal klasser i årskurs
År
1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
grundskolans
3 900 3 881 3 735 3 850 3 908 3 990 4 086 4 174 4 259 4 345 4 429 4 501 4 565 4 619 4 657 4 678 4 679 4 680 4 676
3 876 3 825 3 806 3 663 3 776 3 833 3 913 4 007 4 093 4 177 4 259 4 316 4 412 4 475 4 528 4 566 4 586 4 587 4 588
4 404 4 479 4 420 4 399 4 233 4 364 4 429 4 522 4 631 4 730 4 822 4 917 5 013 5 094 5 167 5 228 5 271 5 295 5 296
277 Tabell III: 6. Antal normalklasser på grundskolans högstadium 1964/65—1989/90. År
Antal normalklasser
Är
Antal normal.Tasser
1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976
6 654 7 578 8 652 9 664 10 670 11 366 11 967 12 180 12 185 11 961 11 912 11 917 12 187
1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
12 428 12 703 12 983 13 252 13 510 13 734 13 990 14 188 14 352 14 472 14 536 14 562 14 560
Tabell III: 7. Antal tjänster i läroämnen på grundskolans högstadium 1964—1989. Merbehov av tjänster för
År
Antalet heltidstjänster
1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
7 452 8 487 9 690 10 824 11 950 12 730 13 403 13 641 13 647 13 396 13 341 13 347 13 649 13 919 14 227 14 541 14 842 15 131 15 382 15 669 15 891 16 074 16 209 16 280 16 309 16 307
10*—412667
Yrkesv- och tillsynsl-tjänster
Studierektors tjänster
Summa
60 % av tot. antalet
291 327 373 432 476 517 553 571 573 568 556 553 566 576 589 602 615 627 637 650 660 669 676 680 682 682
100 114 130 145 160 170 180 183 183 179 179 179 183 186 191 195 199 203 206 210 213 215 217 218 218 218
7 843 8 928 10 163 11 401 12 586 13 417 14 136 14 395 14 403 14 143 14 076 14 079 14 398 14 681 15 007 15 338 15 656 15 961 16 225 16 529 16 764 16 958 17 102 17 178 17 209 17 207
4 706 5 357 6 098 6 841 7 552 8 050 8 482 8 637 8 642 8 486 8 446 8 447 8 639 8 809 9 004 9 203 9 394 9 577 9 735 9 917 10 058 10 175 10 261 10 307 10 325 10 324
278 Tabell III: 8. Antalet 16-åringar samt antalet elever i första årskursen av respektive fackskolor i procent av antalet 16-åringar.
gymnasier
Relativa antalet elever i l:a årskursen Antal 16-åringar
År
108 414 108 587 108 792 104 336 106 643 107 262 106 366 104 974 104 460 100 543 103 639 105 186 107 394 109 967 112 134 114 319 116 578 118 834 120 767 122 493 123 935 124 963 125 526 125 550
1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Anternativ för fackskolan
Alternativ för gymnasiet
Gl
G2
G3
G4
Fl
27,5 29,2 29,6 30,0 30,5 31,0 31,5 32,0 32,5 33,0 33,5 34,0 34,5 35,0 35,5 36,0 36,5 37,0 37,5 38,0 38,5 39,0 39,5 40,0
27,5 29,2 29,6 30,0 31,2 32,5 33,6 34,7 35,7 36,6 37,5 38,4 39,1 39,9 40,5 41,1 41,6 42,1 42,6 43,1 43,6 44,0 44,4 45,0
27,5 29,2 29,6 30,0 32,2 34,0 35,6 37,2 38,7 40,1 41,4 42,7 43,9 44,8 45,3 45,6 45,9 46,2 46,5 46,7 46,9 47,1 47,3 47,5
27,5 29,2 29,6 30,0 33,0 35,0 36,9 38,5 40,2 42,0 43,9 45,5 47,0 48,5 49,2 49,6 50,0 50,3 50,6 51,0 51,3 51,6 52,0 52,5
14,0 14,0 17,0 17,0 20,0 20,0 20,1 20,5 20,2 21,0 20,4 21,5 20,5 21,9 20,6 22,4 20,7 22,9 20,9 23,3 21,0 23,8 21,1 24,2 21,2 24,5 21,4 24,6 21,5 24,7 21,6 24,9 21,7 25,0 21,9 25,0 22,0 25,0 22,1 25,0 22,2 25,0 22,4 25,0 22,5 25,0
Tabell III: 9. Antalet elever i årskurs 1 av gymnasium antalet 16-åringar
F2
F3
F4
F5
F6
14,0 14,0 17,5 17,0 17,0 21,2 20,0 20,0 25,0 20,8 21,2 25,5 21,7 22,3 26,0 22,5 23,5 26,5 23,2 24,6 26,9 24,0 25,6 27,4 24,7 26,6 27,9 25,3 27,6 28,3 25,9 28,5 28,8 26,4 29,2 29,2 26,9 29^7 29,5 27,0 30,1 29,6 27,2 30,4 29,7 27,3 30,7 29,9 27,4 31,0 30,0 27,4 31,2 30,0 27,5 31,4 30,0 27,5 31,6 30,0 27,5 31,9 30,0 27,5 32,2 30,0 27,5 32,5 30,0
17,5 21,2 25,0 26,2 27,3 28,6 29,5 30,6 31,6 32,6 33,5 34,2 34,7 35,1 35,4 35,7 36,0 36,2 36,4 36,6 36,9 37,2 37,5
jämte fackskola i procent av
Alternativ
År
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
50,0 50,6 = 51,2 51,9 52,5 53,1 53,7 54,4 55,0 55,6 56,2 56,9 57,5 58,1 58,7 59,4 60,0 60,6 61,2 61,9 62,5
50,0 51,3 52,7 5.4,0 55,2 56,3 57,3 58,4 59,4 60,2 61,1 61,9 62,6 63,2 63,8 64,5 65,1 65,7 66,2 66,8 67,5
50,0 52,3 54,2 56,0 57,7 59,3 60,8 62,3 63,7 65,0 66,0 66,7 67,1 67,5 67,9 68,4 68,7 69,0 69,3 69,7 70,0
50,0 53,1 55,2 57,3 59,0 60,8 62,7 64,8 66,5 68,1 69,7 70,6 71,1 71,6 72,0 72,5 73,0 73,4 73,9 74,4 75,0
50,0 51,0 52,0 53,0 53,9 54,9 55,9 56,8 57,8 58,7 59,5 60,1 60,7 61,4 62,0 62,5 63,0 63,5 64,0 64,5 65,0
50,0 51,7 53,5 55,1 56,6 58,1 59,5 60,8 62,2 63,3 64,4 65,1 65,8 66,5 67,1 67,6 68,1 68,6 69,0 69,4 70,0
55,0 57,7 i 60,0 62,1 64,1 66,1 68,0 69,7 71,5 73,1 74,3 74,9 75,3 75,8 76,2 76,5 76,7 76,9 77,1 77,3 77.5
50,0 53,2 56,0 58,4 60,4 62,6 64,9 67,2 69,3 71,2 73,0 73,8 74,3 74,9 75,3 75,6 76,0 76,3 76,6 77,0 77,5
l
279 Tabell III: 9
(forts.)
Alternativ
År
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
50,0 51,3 52,7 54,0 55,2 56,5 57,7 58,8 59,9 60,9 61,9 62,5 63,2 63,8 64,4 64,9 65,5 66,0 66,5 67,0 67,5
50,0 52,0 54,2 56,1 57,9 59,7 61,3 62,8 64,3 65,5 66,8 67,5 68,3 68,9 69,5 70,0 70,6 71,1 71,5 71,9 72,5
50,0 53,0 55,7 58,1 60,4 62,7 64,8 66,7 68,6 70,3 71,7 72,3 72,8 73,2 73,6 73,9 74,2 74,4 74,6 74,8 75,0
50,0 53,8 56,7 59,4 61,7 64,2 66,7 69,2 71,4 73,4 75,4 76,2 76,8 77,3 77,7 78,0 78,5 78,8 79,1 79,5 80,0
55,0 56,7 58,3 60,0 61,6 63,1 64,6 66,1 67,5 68,7 69,7 70,6 71,4 72,2 73,0 73,7 74,4 75,1 75,9 76,7 77,5
55,0 57,4 59,8 62,1 64,3 66,3 68,2 70,1 71,9 73,3 74,6 75,6 76,5 77,3 78,1 78,8 79,5 80,2 80,9 81,6 82,5
50,0 53,4 56,3 59,1 61,8 64,3 66,7 69,0 71,2 73,1 74,5 75,4 76,0 76,6 . 77,2 77,7 78,1 78,5 79,0 79,5 80,0
50,0 54,2 57,3 60,4 63,1 65,8 68,6 71,5 74,0 76,2 78,2 79,3 80,0 80,7 81,3 81,8 82,4 82,9 83,5 84,2 85,0
55,0 59,2 62,3 65,4 68,1 70,8 73,6 76,5 79,0 81,2 83,2 84,3 85,0 85,7 86,3 86,8 87,4 87,9 88,5 89,2 90,0
Tabell III: 10. Antal elever i gymnasiets första årskurs enligt alternativ 4, 10, 13 och 17 åren 1966—1990 Antal elever enligt
År
Alt. 4 och 17
Alt. 10
Alt. 13
År
Alt. 4 och 17
Alt. 10
Alt. 13
1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
29 365 29 814 31 707 32 202 31 300 35 192 37 542 39 249 40 415 41 993 42 228 45 498 47 860
29 365 29 814 31 707 32 202 31 300 33 273 34 860 35 739 36 426 37 292 36 799 38 865 40 391
29 365 29 814 31 707 32 202 31 300 32 526 33 251 33 505 33 592 33 950 33 179 34 719 35 763
1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
50 475 53 334 55 170 56 702 58 289 59 775 61 108 62 471 63 579 64 481 65 274 65 914
41 991 43 877 45 414 46 985 48 496 50 029 51447 52 794 54 036 54 984 55 734 56 498
37 051 38 488 39 808 41 155 42 551 43 969 45 288 46 547 47 715 48 736 49 583 50 220
280 Tabell III: 11. Antal klasser i gymnasiets årskurs 1—4 åren 1966—1990 enligt alternativ 13 Antal klasser
År
Årskurs 1—3
Årskurs 1 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
1 030 1 046 1 113 1 130 1 098 1 141 1 167 1 176 1 179 1 191 1 164 1 218 1 255
Antal klasser
År Årskurs 4
3 289 3 311 3 369 3 406 3 484 3 522 3 546 3 534 3 573 3 637
206 209 223 226 220 228 233 235 236 238
1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1)86 1987 1988 1989 1990
Årskurs 1
Årskurs 1—3
Årskurs 4
1 300 1 351 1 397 1 444 1 493 1 543 1 589 1 633 1 674 1 710 1 740 1 762
3 773 3 906 4 048 4 192 4 334 4 480 4 625 4 765 4 896 5 017 5 124 5 212
233 244 251 260 270 279 289 299 309 318 327 335
Tabell III: 11. (forts.) Antal klasser i gymnasiets årskurs 1—4 år 1966—1990 enligt alternativ 4 och 17 Antal klasser i
År årskurs 1 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
1 030 1 046 1 113 1 130 1 098 1 235 1317 1377 1 418 1474 1 482 1597 1679
årskurs 1—3
3 289 3 341 3 463 3 650 3 929 4 112 4 269 4 374 4 553 4 758
Antal klasser 1
årskurs 4
206 209 223 226 220 247 263 275 284 295
År
1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
årskurs 1
årskurs 1—3
årskurs 4
1 771 1 872 1 936 1 990 2 045 2 097 2 144 2 192 2 231 2 263 2 290 2 313
5 047 5 322 5 579 5 798 5 971 6 132 6 286 6 433 6 567 6 686 6 784 6 866
296 319 336 354 374 387 398 409 419 429 438 446
281 Tabell III: 11. (forts.) Antal klasser i gymnasiets årskurs 1—4 år 1966—1990 enligt alternativ 10 Antal klasser i
År årskurs 1 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
1 030 1 046 1 113 1 130 1 098 1 168 1 223 1 254 1 278 1 309 1 291 1 364 1 417
årskurs 1—3
3 289 3 341 3 396 3 489 3 645 3 755 3 841 3 878 3 963 4 072
Antal klasser i
årskurs 4
206 209 223 226 220 234 245 251 256 262
År
1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
årskurs 1
årskurs 1—3
årskurs 4
1 473 1 540 1 594 1 649 1 702 1 756 1 805 1 853 1 896 1 929 1 956 1 983
4 254 4 430 4 607 4 783 4 945 5 107 5 263 5 414 5 554 5 678 5 781 5 868
258 271 283 295 308 319 330 340 351 361 371 379
Tabell III: 12. Antal elever i fackskolans årskurs 11968—1990 enligt alternativ 4,10,13 och 17. Antal elever i årskurs 1
År
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Alt. 4
Alt. 10
Alt. 13 och 17
15 202 18 495 20 867 21 435 21 667 21 699 21 520 21 519 20 812 21 661 22 089 22 660
15 202 18 495 20 867 22 182 23 276 23 932 24 354 25 070 24 834 26 221 27 243 28 352
19 003 23 064 26 084 27 940 29 283 30 314 31 072 31 965 31 772 33 786 35 237 36 729
Antal elever i årskurs 1
År
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Alt. 4
Alt. 10
Alt. 13 och 17
23 313 23 997 24 579 25 181 25 787 26 448 26 948 27 390 27 742 28 118 28 249
29 581 30 276 31 095 31 826 32 561 33 090 33 686 34 082 34 365 34 520 34 526
38 159 39 359 40 469 41 618 42 780 43 718 44 587 45 360 46 111 46 696 47 081
282 Tabell III: 13. Antal klasser i fackskolan i årskurs 1 respektive 1—2 åren enligt alternativen 4. 10, 13 och 17
1968—1990
Antal klasser Årskurs 1—2
Årskurs 1
År
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Alt.4
Alt. 10
533 649 732 752 760 761 755 755 730 760 775 795 818 842 863 884 905 928 946 961 973 987 991
533 649 732 778 817 840 855 880 871 920 956 995 1 038 1 062 1 091 1 117 1 143 1 161 1 182 1 196 1206 1 211 1 212
Alt. 13 och 17
667 809 915 980 1 028 1 064 1 090 1 122 1 115 1 186 1237 1289 1 339 1 381 1420 1 460 1 501 1 534 1 565 1 592 1 618 1 639 1 652
Alt. 4
Alt. 10
Alt. 13 och 17
1 182 1 381 1 484 1 512 1 521 1 516 1 510 1 485 1490 1 535 1570 1613 1 660 1 705 1 747 1 789 1 833 1 874 1 907 1 934 1 960 1 978
1 182 1 381 1 510 1 595 1 657 1 695 1 735 1 751 1 791 1 876 1 951 2 033 2 100 2 153 2 208 2 260 2 304 2 343 2 378 2 402 2 417 2 423
1 476 1 724 1 895 2 008 2 092 2 154 2 212 2 237 2 301 2 423 2 526 2 628 2 720 2 801 2 880 2 961 3 035 3 099 3 157 3 210 3 257 3 291
Tabell III: 14. Antal heltidstjänster på gymnasiet i läroämnen, exklusive merkantila och tekniska läroämnen, åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Antal heltidstjänster
Antal heltidstjänster
År
Alt. 4 och 17
Alt. 10
Alt. 13
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
5 200 5 283 5 476 5 771 6 210 6 501 6 750 6 916 7 199 7 523 7 978
5 200 5 283 5 371 5 517 5 763 5 937 6 074 6 133 6 267 6 427 6 713
5 200 5 283 5 328 5 386 5 509 5 570 5 608 5 589 5 652 5 752 5 965
År
Alt. 4 och 17
Alt. 10
Alt. 13
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
8 414 8 820 9 167 9 441 9 696 9 939 10 173 10 385 10 579 10 729 10 858
7 004 7 284 7 562 7 819 8 076 8 322 8 561 8 783 8 979 9 142 9 280
6 176 6 401 6 628 6 853 7 084 7 313 7 535 7 742 7 934 8 102 8 242
283 Tabell III:
15. Antal heltidstjänster på gymnasiet i merkantila och tekniska åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17
Antal heltidstjänster enligt
Antal heltidstjänster enligt
År
Alt. 4 och 17
Alt. 10
Alt. 13
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
1 474 1 496 1 567 1 630 1 700 1 818 1 903 1 963 2 038 2 125 2 214
1 474 1 496 1 547 1 582 1 615 1 666 1 703 1 757 1 795 1 839 1 884
1474 1 496 1 539 1 557 1 566 1 596 1 615 1 616 1 630 1 654 1 683
läroämnen
År
Alt. 4 och 17
Alt. 10
Alt. 13
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
2 352 2 469 2 577 2 676 2 756 2 828 2 898 2 961 3 021 3 071 3 115
1 970 2 052 2 133 2 213 2 287 2 360 2 428 2 496 2 557 2 612 2 657
1 749 1 808 1 873 1 939 2 004 2 072 2 137 2 200 2 257 2 311 2 357
Tabell III: 16. Antalet heltidstjänster i fackskolan i läroämnen, exklusive merkantila och tekniska läroämnen, åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 Antal heltidstjänster enligt
Antal heltidstjänster enligt
År
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Alt.4
Alt. 10
Alt. 13 och 17
1 347 1 574 1 692 1 724 1 734 1 728 1 721 1 693 1 699 1 750 1 790
1 347 1 574 1 721 1 818 1 889 1 932 1 978 1 996 2 042 2 139 2 224
1 683 1 965 2 160 2 289 2 385 2 456 2 522 2 550 2 623 2 762 2 880
År
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Alt. 4
Alt. 10
Alt. 13 och 17
1 839 1 892 1 944 19 92 2 039 2 090 2 136 2 174 2 205 2 234 2 255
2 318 2 394 2 454 2 517 2 576 2 627 2 671 2 711 2 738 2 755 2 762
2 996 3 101 3 193 3 283 3 376 3 460 3 533 3 599 3 659 3 713 3 752
Tabell III: 17. Antal heltidstjänster i fackskolan i merkantila och tekniska åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17
Antal heltidstjänster enligt
Antal heltidstjänster enligt
År
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
läroämnen
Alt. 4
Alt. 10
Alt. 13 och 17
Är
981 1 146 1 232 1 255 1 262 1 258 1 253 1 233 1 237 1 274 1 303
981 1 146 1 253 1 324 1 375 1 407 1 440 1 453 1 487 1 557 1 619
1 225 1 431 1 573 1 667 1 736 1 788 1 836 1 857 1 910 2 011 2 097
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Alt.4
Alt. 10
Alt. 13 och 17
1 339 1 378 1 415 1 450 1485 1521 1 555 1 583 1 605 1 627 1 642
1 687 1 743 1 787 1833 1876 1912 1945 1 974 1994 2 006 2 011
2 181 2 258 2 325 2 390 2 458 2 519 2 572 2 620 2 664 2 703 2 732
284 Tabell III: 18. Sammanlagda antalet heltidstjänster gällande såväl gymnasiet som fackskolan i läroämnen, exklusive tekniska och merkantila ämnen, åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 År 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Antalet heltidstjänster enligt Alt. 4
Alt. 10 Alt. 13 Alt. 17
6 547 6 857 7 168 7 495 7 944 8 229 8 471 8 609 8 898 9 273 9 768
6 547 6 857 7 092 7 335 7 652 7 869 8 052 8 129 8 309 8 566 8 937
6 883 7 248 7 488 7 675 7 894 8 026 8 130 8 139 8 275 8 514 8 845
6 883 7 248 7 636 8 060 8 595 8 957 9 279 9 466 9 822 10 285 10 858
År 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Antalet heltidstjänster enligt Alt. 4
Alt. 10 Alt. 13 Alt. 17
10 253 10 712 11 111 11 433 11 735 12 029 12 309 12 559 12 778 12 963 13 113
9 322 9 678 10 016 10 336 10 652 10 949 11 232 11 494 11 717 11 897 12 042
9 172 9 502 9 821 10 136 10 460 10 773 11 068 11 341 11 593 11 815 11 994
11 410 11 921 12 360 12 724 13 072 13 399 13 706 13 984 14 232 14 442 14 610
Tabell III: 19. Sammanlagda antalet heltidstjänster i tekniska och merkantila ämnen gällande såväl gymnasiet som fackskolan åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 År 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Antalet heltidstjänster enligt Alt. 4
Alt. 10 Alt. 13 Alt. 17
2 455 2 642 2 799 2 885 2 962 3 076 3 156 3 196 3 275 3 399 3 517
2 455 2 642 2 800 2 906 2 990 3 073 3 143 3 210 3 282 3 396 3 503
2 699 2 927 3 112 3 224 3 302 3 384 3 451 3 473 3 540 3 665 3 780
2 699 2 927 3 140 3 297 3 436 3 606 3 739 3 820 3 948 4 136 4 311
År 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Antalet heltidstänster enligt Alt. 4
Alt. 10 Alt. 13 Alt. 17
3 691 3 847 3 992 4 126 4 241 4 349 4 453 4 544 4 626 4 698 4 757
3 657 3 795 3 920 4 046 4 163 4 272 4 373 4 470 4 551 4 618 4 668
3 930 4 066 4 198 4 329 4 462 4 591 4 709 4 820 4 921 5 014 5 089
4 533 4 727 4 902 5 066 5 214 5 347 5 470 5 581 5 685 5 774 5 847
Tabell III: 20. Sammanlagda antalet heltidstjänster i samtliga läroämnen avseende såväl gymnasiet som fackskolan åren 1969—1990 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 År 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Antalet heltidstjänster enligt Alt.4
Alt. 10 Alt. 13 Alt. 17
9 002 9 499 9 967 10 380
9 002 9 499 9 899 10 241 10 642 10 942 11 195 11 339 11 580 11 962 12 446
10 911 11 305 11 627 11 805 12 173 12 672 13 285
9 582 10 175 10 600 10 899 11 196 11 410 11 581 11 612 11 815 12 179 12 625
9 582 10 175 10 776 11 357 12 031 12 563 13 018 13 286 13 776 14 421 15 169
År 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Antalet heltidstjänster enligt Alt. 4
Alt. 10 Alt. 13 Alt. 17
13 944 14 559 15 103 15 559 15 976 16 378 16 762 17 103 17 404 17 661 17 870
12 979 13 473 13 936 14 382 14 815 15 221 15 605 15 964 16 268 16 515 16 710
13 102 13 568 14 019 14 465 14 922 15 364 15 777 16 161 16 514 16 829 17 083
15 943 16 648 17 262 17 790 18 286 18 746 19 176 19 565 19 917 20 216 20 457
285 Tabell III: 21. Antalet heltidstjänster i läroämnen inom realskoleorganisationen, folkhögskolor och vissa andra läroanstalter.
vid
Antalet heltidstjänster
År
Realskoleorganisationen (inkl. ring I4
Folkhögskola m . fl. övriga skolor
568 268 101
1 348 1 375 1 400 1 425 1 450 1 475 1 500 1 525 1 550 1 575 1 600
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Är
Folkhögskola m. fl. övriga skolor
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
1 625 1 650 1 675 1 700 1 725 1 750 1 775 1 800 1 825 1 850
Tabell III: 22. Totala antalet heltidstjänster i läroämnen med undantag för tekniska och merkantila läroämnen inom samtliga skolformer (grundskolans högstadium, realskoleorganisationen, folkhögskolor m. fl. skolor, fackskolor och gymnasier) åren 1969— 1989 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17
Ar 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Antalet heltidstjänster enligt Alt. 4
Alt. 10 Alt. 13 Alt. 17
16 513 16 982 17 306 17 562 17 885 18 150 18 418 18 773 19 257 19 852 20 571
16 513 16 982 17 230 17 402 17 588 17 790 17 999 18 293 18 657 19 145 19 740
16 849 17 373 17 586 17 742 17 830 17 947 18 077 18 303 18 634 19 093 19 648
16 849 17 373 17 774 18 127 18 531 18 878 19 226 19 630 20 181 20 864 21 661
År 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
Antalet heltidstjänster enligt Alt. 4
Alt. 10 Alt. 13
Alt. 17
21 272 21 939 22 521 23 050 23 518 23 954 24 345 24 666 24 928 25 141
20 341 20 905 21 426 21 953 22 435 22 874 23 262 23 601 23 867 24 075
22 429 23 148 23 770 24 341 24 855 25 324 25 742 26 091 26 382 26 620
20 191 20 729 21 231 21 753 22 243 22 698 23 104 23 448 23 743 23 993
Tabell III: 23. Totala antalet heltidstjänster i läroämnen inom samtliga skolformer (grundskolans högstadium, realskoleorganisationen, folkhögskolor m. fl. skolor, fackskolor och gymnasier) åren 1969—1989 enligt alternativen 4, 10, 13 och 17 År 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Antalet heltidstjänster enligt Alt. 4
Alt. 10 Alt. 13 Alt. 17
18 968 19 624 20 105 20 447 20 847 21 226 21 574 21 969 22 532 23 251 24 088
18 968 19 624 20 037 20 308 20 578 20 863 21 142 21 503 21 950 22 541 23 243
19 548 20 300 20 738 20 966 21 132 21 331 21 528 21 776 22 174 22 758 23 428
19 548 20 300 20 914 21 424 21 967 22 484 22 965 23 450 24 129 25 000 25 972
År 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
Antalet heltidstjänster enligt Alt. 4
Alt. 10 Alt. 13 Alt. 17
24 963 25 786 26 513 27 176 27 759 28 303 28 798 29 210 29 554 29 839
23 998 24 700 25 346 25 999 26 598 27 146 27 641 28 071 28 418 28 693
24 121 24 795 25 429 26 082 26 705 27 289 27 813 28 268 28 664 29 007
26 962 27 875 28 672 29 407 30 069 30 671 31 212 31 672 32 067 32 394
286 Tabell III:
24. Antal tjänster för folk- och småskollärare 1969—1990 kandets uppgifter korrigerade för tiden 1970—1980)
(klasslärarbetån-
Antal tjänster (Nettobehov) År
Folkskollärare
Småskollärare
År
Folkskollärare
Småskollärare
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
21 341 21 277 21 074 21 113 21 276 21 486 21 765 22 196 22 582 22 990 23 390
15 015 15 694 15 909 16 274 16 605 16 957 17 287 17 625 18 016 18 208 18 428
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
23 750 24 481 24 655 24 460 24 552 24 579 24 553 24 487 24 372 24 218 24 127
18 590 18 689 18 720 18 717 18 697 18 644 18 560 18 512 18 483 18 478 18 443
folk- och småskollärare
1969—1989.
Tabell III:
25. Antal normalpensionerade
År
Folkskollärare
Småskollärare
År
Folkskollärare
Småskollärare
1969/70 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80
492 410 383 327 309 307 278 270 244 224 208
267 227 198 162 136 104 90 80 76 85 101
1980/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91
201 232 244 252 318 317 387 491 592 620 646
133 164 203 240 295 350 410 544 484 510 486
287 Tabell III: 26. Åldersfördelningen höstterminen 1961 bland lektorer, adjunkter och ämneslärare vid icke obligatoriska skolväsendet samt grundskolans högstadium. Kvinnor
Män
Summa
Ålder, År
< 23 eller uppgift saknas 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 67—00 S:a
Ord, eo.
Övriga
Ord, eo.
övriga
16 2 3 20 35 110 136 180 216 220 217 236 244 233 254 199 194 165 173 161 211 174 183 156 142 133 140 158 133 152 138 139 146 147 130 122 109 116 75 82 66 60 69 44 20 12 4
34 25 45 66 80 87 80 60 48 37 36 50 30 29 24 17 21 10 17 11 9 15 8 11 8 7 8 7 10 8 5 5 11 5 5 6 6 8 6 4 2 4 2 2 3 2 5
2 2 10 28 71 119 155 183 149 140 135 122 103 105 98 84 86 93 106 115 110 117 113 84 96 85 90 85 81 93 79 88 97 103 101 83 99 64 55 63 43 47 44 29 7 1 3
35 38 93 152 124 95 53 54 20 23 16 9 15 12 13 10 10 9 7 7 13 6 2 8 1 5 6 2 2 3 6 7 1 2 4 1 2 3 1 2
87 67 151 266 310 411 424 477 433 420 404 417 392 379 389 310 311 277 303 294 343 312 306 259 247 230 244 252 226 256 228 239 255 257 240 212 216 191 137 151 111 113 115 76 30 15 15
6 075
3 866
11 798
2 1
288 Tabell III: 27. Åldersfördelningen höstterminen 1961 bland vidareutbildade folkskollärare vid icke obligatoriska skolväsendet samt grundskolans högstadium. Män
Ålder, År Ord, eo.
Kvinnor övriga
Ord, eo.
övriga
Summa
<23 eller uppgift saknas 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 67—00
1 9 23 31 45 71 80 63 64 84 90 83 70 49 35 41 24 23 15 10 11 11 10 6 12 11 18 6 5 7 8 7 5 7 6 10 3 5 3 2
S:a
2 1 4 3 4 9 11 14 5 8 10 4 5 7 4 2 2 2 1 1 1 1 2
2 2 2 6 17 37 53 74 100 107 93 99 110 116 109 97 60 43 52 37 26 21 18 19 19 12 13 21 16 19 11 9 12 10 12 12 11 7 13 5 6 4 2
1 1 3 8 13 18 13 21 22 25 22 20 19 22 9 5 7 11 3 3 7 7 7 1 7 7 5 1 5 3 4 2 5 6 4 1 3 2
1 515
289 Tabell III: 28. Åldersfördelningen höstterminen 1961 bland folkskollärare, övningsskollärare och yrkesvalslärare vid icke obligatoriska skolväsendet samt grundskolans högstadium Män
Kvinnor
Ålder, År
Summa
Ord, eo.
övriga
Ord, eo.
övriga
10 20 26 29 16 17 12 20 20 13 21 18 15 7 14 8 10 4 5 5 4 2 2 1 1 4 8
21 18 9 12 6 7 6 8 5 6 10 3 4 8 1 2 3 2 2 1 6 2 1
2 1 2
2 5 14 26 31 27 33 41 29 31 22 29 20 12 18 16 11 6 10 12 9 6 7 7 12 6 11 9 13 12 10 12 12 19 7 13 8 12 8 6 3 3 2 1
1 2 1
34 43 55 94 104 114 114 144 134 128 117 100 88 71 73 70 55 34 37 42 35 29 23 24 27 24 36 30 31 23 30 34 33 49 25 28 25 30 31 17 15 16 11 6
2 283
<23 eller uppgift 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 67—00
6 27 51 63 63 75 80 78 64 50 49 44 40 44 31 22 20 24 16 19 13 16 10 10 16 18 16 5 16 18 11 23 17 11 14 14 18 10 12 10 6 2
S:a
1 153
1 4 1 2 5 4 1 2 2 4
4 4 1 3 1 2 3 2 5 3 1 3 1 2 1 1
290 Tabell III: 29. Avgång pä grund av åldersskäl bland akademiskt utbildade lärare 1969/90.
tion 2
År
Alternativ a1
Alternativ b2
År
Alternativ a1
Alternativ b2
1969/70 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80
184 190 206 216 211 197 196 200 193 201 194
191 195 214 225 220 207 205 210 201 209 206
1980/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91
189 198 212 239 250 255 236 227 222 228 246
199 208 226 251 266 272 253 245 240 251 276
Beräknat på ordinarie och extra ordinarie akademiskt utbildade lärare i 1961 års lärarpopulaBeräknat på samma kategorier lärare som i a) men med tillägg av »övriga lärare»
Tabell III: 30. Övergång till annan verksamhet. Antal lärare i respektive ålder i promille av antalet lärare i motsvarande ålder, som lämnat läraryrket. Tabellen bygger på material från klasslärarprognosen. Ålder
23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34
Män
!
7,2 7,6 7,8 7,9 i 7,8 7,6 , 7,3 6,6 ' 5,4 4,6
Kvinnor
Ålder
10,5 16,0 20,0 23,2 24,5 24,2 22,3 18^0 13,7 10,2 8,4 7,1
35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45
:
Män
Kvinnor
2,5 1,8 1,8 2,1 3,0 4,0 5,0 5,4 5,8 6,0 6,0
6,2 5,7 5,1 4,6 4,2 3,8 3,5 3,2 3,0 2,5 2,3
Tabell III: 31. Rekryteringsbehov av folk- och småskollärare 1971—1990 1980 äro klasslärarprognosens värden korrigerade) År
Folkskollärare
Småskollärare
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980
704 1 135 1 108 415 917 1 087 1 099 944 1 148 748 1 011
788 769 758 641 748 681 529 617 365 374 326
År
Folkskollärare
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
1471 892 494 820 814 755 781 827 883 978
(för 1971—
Småskollärare
•
485 441 443 461 479 499 598 664 718 711
291 Tabell III: 32. Rekryteringsbehov av lärare i läroämnen (exklusive och inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) under antagande om ingen avgång till annan verksamhet samt 93 % verksamhetsgrad. Medeltal per dr 1970—79 och 1980—89 för fyra alternativ
Alternativ
Exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen 1970—79
1980—89
715 624 579 800
814 783 784 861
4 10 13 17
Alternativ
4 10 13 17
Inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen 1970—79
1980—89
851 759 718 996
976 938 952 1 057
Tabell III: 33. Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 1—17 och enligt lägre antagande om avgång till annan verksamhet och 83 % verksamhetsgrad. 1
Alternativ nr
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 1
Fackskolefrekvens (%) år 1980
21,2 21,2 21,2 21,2 24,5 24,5 29,5 24,5 26,9 26,9 26,9 26,9 34,7 34,7 29,7 29,7 34,7
1 Gymnasie frekvens år 1980
Fackskolefrekvens (%) + gymnasiefrekvens år 1980
35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 48,5
56,2 61,1 66,0 69,7 59,5 64,4 74,3 73,0 61,9 66,8 71,7 75,4 69,7 74,6 74,5 78,2 83,2
Rekryteringsbehov i medeltal per år 1970—1979
1980—1989
592 700 805 867 647 741 841 898 670 763 860 920 713 807 888 949 964
924 945 938 999 906 950 959 1 005 918 961 953 1 015 960 1 005 984 1 045 1 059
Fackskolefrekvens respektive gymnasiefrekvens = antal elever i årskurs 1 i fackskolor respektive gymnasier i procent av antalet 16-åringar.
292 Tabell III: 34. Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 1—17 och enligt lägre antagande om avgång och 83 % verksamhetsgrad Fackskolefrekvens (%) år 1980
Gymnasiefrekvens (%) år 1980
Fackskolefrekvens -fgymnasiefrekvens år 1980
1970—1979
1980—1989
21,2 21,2 21,2 21,2 24,5 24,5 29,5 24,5 26,9 26,9 26,9 26,9 31,7 34,7 29,7 29,7 31,7
35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 48.5
56,2 61,1 66,0 69,7 59,5 64,4 74,3 73,0 61,9 66,8 71,7 75,4 69,7 74,6 74,5 78,2 83,2
717 835 957 1 033 771 889 1 026 1 086 811 928 1 050 1 126 886 1 003 1 099 1 175 1 201
1 066 1 125 1 118 1 199 1 075 1 131 1 158 1 209 1 093 1 152 1 145 1 226 1 169 1 228 1 198 1 278 1 302
x
Alternativ nr
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
1 Fackskolefrekvens respektive gymnasiefrekvens tive gymnasier i procent av antalet 16-åringar.
Rekryteringsbehov i medeltal per år
antal elever i årskurs I i fackskolor respek-
Tabell III: 35. Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 1—17 och enligt högre antagande om avgång och 80 % verksamhetsgrad
Alternativ nr
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
fackskolefrekvens (%) år 1980
21,2 21,2 21,2 21,2 24,5 24,5 29,5 24,5 26,9 26,9 26,9 26,9 34,7 34,7 29,7 29,7 34,7
1 Gymnasiefrekvens år 1980
Fackskole(%) frekvens + gymnasiefrekvens år 1980
1970—1979
1980—1989
35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 48,5
56,2 61,1 66,0 69,7 59,5 64,4 74,3 73,0 61,9 66,8 71,7 75,4 69,7 74,6 74,5 78,2 83,2
720 843 945 1 010 777 876 985 1 042 802 901 1 003 1 067 850 949 1 033 1 097 1 115
1 085 1 113 1 110 1 179 1 067 1 120 1 137 1 186 1 082 1 132 1 130 1 198 1 131 1 183 1 163 1 232 1 250
Rekryteringsbehov i medeltal per år
1 Fackskolefrekvens respektive gymnasiefrekvens = antal elever i årskurs 1 i fackskolor respektive gymnasier i procent av antalet 16-åringar.
293 Tabell III: 36. Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 1—17 och enligt högre antagande om avgång och 80 % verksamhetsgrad
Alternativ nr
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
fackskolefrekvens (%) år 1980
Gymnasiefrekvens (%) år 1980
Fackskolefrekvens + gymnasiefrekvens år 1980
1970—1979
1980—1989
21,2 21,2 21,2 21,2 24,5 24,5 29,5 24,5 26,9 26,9 26,9 26,9 34,7 34,7 29,7 29,7 34,7
35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 35,0 39,9 44,8 48,5 48,5
56,2 61,1 66,0 69,7 59,5 64,4 74,3 73,0 61,9 66,8 71,7 75,4 69,7 74,6 74,5 78,2 83,2
868 993 1 123 1 203 924 1 050 1 200 1 260 967 1 092 1 222 1 302 1 051 1 176 1 274 1 354 1 386
1 256 1 325 1 324 1 413 1 268 1 338 1 374 1 429 1 289 1 359 1 358 1 449 1 377 1 447 1 417 1 507 1 537
1 Rekryteringsbehov i medeltal per år
1 Fackskolefrekvens respektive gymnasiefrekvens = antal elever i årskurs I i fackskolor respektive gymnasier i procent av antalet 16-åringar.
Tabell III: 37. Rekryteringsbehovet av lärare i låroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 4, 10, 11 och 17 A. Lägre antagande om avgång och 83 % verksamhetsg rad. Rekrytering sbehov enligt
Re kryteringsbehov enligt
År
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
År Alt. 4
Alt. 10
Alt. 11
Alt. 17
911 746 686 782 710 699 804 968 1 098 1 261
911 665 584 615 631 624 726 819 963 1 104
911 724 693 759 771 728 825 904 1 061 1 220
980 842 808 885 815 802 871 1 057 1 213 1 365
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
Alt. 4
Alt. 10
Alt. 11
Alt. 17
1 185 1 252 1 111 1 071 1 028 1 006 963 863 788 726
1 110 1 065 1 028 1 058 1 035 999 948 874 781 710
1 193 1 129 1 037 1 040 1 008 983 922 824 732 666
1 331 1 272 1 171 1 135 1 096 1 060 1 008 910 837 771
294 Tabell III: 37. Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (exklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativ 4, 10, 11 och 17 B. Högre antagande om avgång och 80 % verksamhetsgrad. Rekryteringsbehov enligt
Rekryteringsbehov enligt
Är
År Alt. 4
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
1 048 879 818 917 845 835 947 1 119 1 257 1 430
Alt. 10 Alt. 11 Alt. 17 1 048 784 712 744 762 755 864 961 1 113 1 263
1 048 856 826 893 907 866 969 1 054 1 218 1 389
1 122 981 948 1 028 959 948 1 021 1 217 1 383 1 544
Alt. 4 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
1 356 1 430 1 289 1 250 1 208 1 188 1 145 1 045 969 907
Alt. 10 Alt. 11 Alt. 17 1 273 1 230 1 195 1 230 1 207 1 173 1 123 1 050 956 883
1 515 1 459 1 360 1 324 1 288 1 251 1 202 1 106 1 029 963
1 364 1 302 1 210 1 216 1 185 1 162 1 101 1 003 910 842
Tabell III: 38. Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativen 4, 10, 11 och 17 A. Lägre antagande om avgång och 83 % verksamhetsgrad. Rekryteringsbehov enligt
Rekryteringsbehov enligt År
År Alt. 4
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
1 168 969 826 909 883 837 895 1 106 1 289 1 446
Alt. 4
Alt. 10 Alt. 11 Alt. 17 1 168 887 739 752 768 751 804 934 1 202 1 276
1 168 961 877 922 970 902 943 1 066 1 266 1 425
1 288 1 135 1 035 1 091 1 060 1 009 1 017 1 260 1 487 1 625
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
1 497 1 437 1 338 1 287 1 223 1 197 1 149 1 035 950 878
Alt. 10 Alt. 11 Alt. 17 1 344 1 281 1 230 1 263 1 230 1 190 1 137 1 045 942 854
1 456 1 363 1 252 1 249 1 196 1 168 1 099 989 882 793
1 654 1 565 1 443 1 395 1 339 1 289 1 228 1 117 1 036 953
Tabell III: 38. Rekryteringsbehovet av lärare i läroämnen (inklusive lärare i tekniska och merkantila ämnen) avseende samtliga skolformer åren 1970—1989 enligt alternativen 4, 10, 11 och 17 B. Högre antagande om avgång och 80 % verksamhetsgrad. Rekryteringsbehov enligt
Rekryteringsbehov enligt År
År Alt. 4
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
1 331 1 127 981 1 070 1 046 1 000 1 063 1 285 1 480 1 647
Alt. 4
Alt. 10 Alt. 11 Alt. 17 1 331 1 042 891 906 923 908 966 1 102 1 385 1 467
1 331 1 120 1 035 1 084 1 137 1 070 1 115 1 243 1 457 1 627
1 466 1 305 1 205 1 266 1 237 1 187 1 199 1 455 1 697 1 846
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
1 706 1 649 1 552 1 502 1 422 1 414 1 364 1 254 1 168 1 095
Alt. 10 Alt. 11 Alt. 17 1 542 1 482 1 433 1 470 1 438 1 400 1 349 1 257 1 153 1 064
1 665 1 573 1 463 1463 1 412 1 384 1 316 1 205 1 096 1 006
1 882 1 795 1 674 1 629 1 575 1 526 1 466 1 355 1 273 1 190
Litteraturförteckning
AHLBERG, G. (1953). Befolkningsutvecklingen och urbaniseringen. Stockholm. Arbetsmarknadsstyrelsen (1961). Arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning. Arbetsmarknadsstyrelsens lokaliserings- och utredningsbyrå. Arbetsmarknadsstyrelsen och 1960 års lärarutbildningssakkunniga (1962). Lärare i läroämnen. Behov och tillgång under 1960-talet. Arbetsmarknadsstyrelsens information S 1/1962. Arbetsmarknadsstyrelsen (1962). Det framtida ingenjörsbehovet, arbetsmarknadsinformation S 5/1962. — (1963). Metodproblem i långsiktiga arbetskraftsprognoser. Arbetsmarknadsstyrelsens metodforskningsgrupp. AUKRUST, O., och B J E R K E , J . (1956). Realkapital og ekonomisk tillväxt 1900—1956. Oslo. B J E R K E , K. (1960). Cobb-Douglas funktionen. Ehrhvervokonomisk tidskrift 1960: 4. BOALT, G. och H U S E N , T. (1964). Skolans sociologi. Uppsala. H Ö Ö K , E. (1962). Den offentliga sektorns expansion. Stockholm. KNESCHANREK, F . (1960). Möglichkeiten und Grenzen der langfristigen Wirtschaftsprognose. Schweizerische Zeitschrift fiir Volkwirtschaft und Statistik 1960: I. Konjunkturinstitutet (1956). Sveriges nationalprodukt 1861—1951. Meddelanden från konjunkturinstitutet serie B: 20. — (1962). Nationalbokföring för Sverige 1946—1961. Stencil. KRISTENSEN, T., m. fl. (1962). Den ekonomiska världsbalansen. Stockholm. Kungl. Ecklesiastikdepartementet (1962). Högre utbildning och forskning i Sverige. Stencil. — (1962). Lärarsituationen vid de tekniska gymnasierna. — (1962). Vissa uppgifter och beräkningar rörande antalet personer under utbildning 1950—70. Stencil. LUNDBERG, B. (1962). Behov av ingenjörer för önskad produktionsutveckling. (Stencil). Stockholm. LUNDBERG, E. (1963). Ekonomisk tillväxt, inflation och stabilitet — en jämförelse mellan länder. Kvartalsskrift av Skandinaviska banken, 1963: 9. Stockholm. MORGAN, J., D A V I D , M., COHEN, W. oh BRAZER, H. (1962). Income and welfare in t h e
United States. New York. NIITAMO, O. (1958). The development of productivity of Finnish industry in 1925—52. Flelsingfors. OECD, (1962). Policy conference on economic grower and investment in education. Targets for education in Europe in 1970. R H O D E S , E. C. (1940). Population mathematics I I I . Journal of t h e royal statistical society, vol. GUI 1940. London. Skolöverstyrelsen (1955). Skolan och de stora årskullarna. Stockholm. — (1962). Petita för budgetåret 1963/64.
296 Statens offentliga utredningar 1955: 3 Realskolan under övergångstiden. 1958: 21 Lärarbrist och läraröverskott. 1959: 8 Utbildning av lärare i yrkesämnen. 1961:30 Grundskolan. Klasslärarbehovet samt examinationsbehovet av folk- och småskollärare, 1960 års lärarutbildningssakkunniga (stencil). Ecklesiastikdepartementet 1962:1. 1962: 10 Svensk ekonomi 1960—1965, 1959 års långtidsutredning. 1962: 55 Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970talet. 1963: 35 Lärare på grundskolans mellanstadium. 1963: 41 E t t n y t t gymnasium. 1963: 42 Specialutredningar om gymnasiet. 1963: 50 Fackskolan. 1963: 53, 74 R ä t t till studiemedel. Studiesociala utredningen. Del II och IV. Statistiska Centralbyrån. 1960 års folkräkning. — Avdelningen för undervisningsstatistik. Preliminära redogörelser 1961: 5, 1962: 1 och 1962: 4. Stencil. — Statistisk tidskrift 1961: 6, 1962: 2 och 1962: 10. — Statistisk årsbok t. o. m. 1963. — Sveriges beräknade framtida folkmängd. Statistiska meddelanden B 1963: 2. SVENNII.SON, I. (1961). Samhällsekonomiska synpunkter på utbildning. Ekonomisk tidskrift 1961: 1. Uppsala. T I N T N E R , G. (1960). Handbuch der Ökonometri. Berlin-Göttingen-Heidelberg. VAIZEY, J. (1958). The costs of education. London. ÅKERMAN, G. (1959). Befolkningsändringar och bostadsekonometri. Ekonomisk tidskrift 1959: 2. Överstyrelsen för yrkesutbildning. Petita för budgetåret 1963/64.
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1964 1. Teknikerutbildning i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Del II. 2. Nordisk etterutdannelse 1 by- og regionplanlegging. 3. Nordiskt institut lör elementarpartikelfysik. 4. Invaliditetsvurdering, erstatningsfastsettelse, tabellsystemer m. v. i yrkesskadetrydgene i Norden.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet Företagsinteckning. [10] Svensk namnbok 1964. [14] Utlåtande av Juristkommissionen 1 Wennerströmaffären. [15] Rapport av parlamentariska nämnden i Wennerströmaffären. [17] Lag om förvaltningsförfarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse. [28] Skadestånd II. [21] Förtida tillträde, expropriationskostnad m. m. [32] Familjerättskommittén. Äktenskapsrätt I. Författningstext. [34] Äktenskapsrätt II. Motiv. [35] Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 3. Kap. 6 i förslaget till regeringsform. [38] Rapport och arbetsmaterial från arbetsgruppen för det kommunala sambandet juni 1964. [39] Försvarsdepartementet Krigsmaktens förbandssjukvård. [20] Socialdepartementet Socialpolitiska kommittén. 3. Bättre åldringsvård. [5] 4. Social omvårdnad av handikappade. [43] Arbetstidsförkortningens verkningar. L9J Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna. [24] ö k a t stöd till barnfamiljer. [36] Mentalsjukvårdslag. [40] Kommunikationsdepartementet Bilskrotning. [21] Statens byggnadsbesparingsutredning 3. Offentliga byggnader. Ekonomiskt byggande. [26] Finansdepartementet Värdesäkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2]
Alkoholreklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrier. [7] Kommunal skatteutjämning. [19] Nytt skattesystem. [25] Koncernbidrag m. m. [29] Ecklesiastikdepartementet 1958 års utredning kyrka-stat III. Religionsfrihe [13] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp. [16] V Kristerdomsundervisningen. [30] Förbud mot utförsel av kulturföremål. [22] Skolans försörjning med lärare II. [44]
Jordbruksdepartementet I960 års jordbruksutredning. 1. Kapitalutveckllng( i det svenska lantbruket. [8] 2. Lantbrukets strul turutveckling [37] Älgfrågan. [11] Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Del II. [12] Kronhjortsreservat m. m. [23]
Handelsdepartementet Effektivare konsumentupplysning. [4] översättning av fördrag angående upprättandet t Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) OC tillhörande dokument. [18] översättning av viktigare följdförfattningar till föl dragen angående Europeiska ekonomiska gemei skapen och Europeiska kol- och stålgemenskapei [33]
Inrikesdepartementet Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [1] Bostadsstöd för pensionärer [41] Kommunal markpolitik. [42]
ESSELTE AB, STOCKHOLM 1964