1960 års lärarutbildningssakkunniga. 1,

SQÖE vot* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:35 Ecklesiastikdepartementet

LÄRARE PÅ GRUNDSKOLANS MELLANSTADIUM EN STATISTISK U N D E R S Ö K N I N G R Ö R A N D E U N D E R V I S N I N G E N S F Ö R D E L N I N G PÅ OLIKA LÄRARKATEGORIER

1960 ÅRS LÄRARUTBILDNINGSSAKKUNNIGA I

Stockholm 1963

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning

1. E n t e k n i s k I n s t i t u t i o n Inom S t o c k h o l m s u n i v e r sitet. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 114 s. E. 2. K o m m u n a l f ö r b u n d e n s l å n e r a t t . I d u n . 44 s. I. 3. U t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s o r g a n i s a t i o n o c h p e r s o n a l b e h o v . I d u n . 90 s. U. 4. A d m i n i s t r a t i v o r g a n i s a t i o n i n o m u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n . I d u n . 95 s. U. 5. F ö r s v a r s k o s t n a d e r n a b u d g e t å r e n 1963/67. I d u n . 130 s. Fö. 6. I n d e l n i n g s - o c h s a m a r b e t s f r å g o r i G ö t e b o r g s och M a l m ö o m r å d e n a . I d u n . 212 s. I. 7. U t l ä n n i n g s t i l l t r ä d e till offentlig t j ä n s t . S v e n ska R e p r o d u k t i o n s A B . 43 s. J u . 8. P r e l i m i n ä r n a t l o n a l b u d g e t f ö r å r 1963. M a r c u s . I V + 97 s. Fl. 9. U n i v e r s i t e t e n s o c h h ö g s k o l o r n a s o r g a n i s a t i o n och f ö r v a l t n i n g . Haeggström. 509 s. E. 10. U n i v e r s i t e t s v ä s e n d e t s o r g a n i s a t i o n . Haeggström. 190 s. E. 11. U p p e h å l l s t i l l s t å n d m . m . f ö r u t l ä n d s k a s t u d e r a n d e . I d u n . 54 s. I. 12. ö v e r s ä t t n i n g a v f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e av E u r o p e i s k a e k o n o m i s k a g e m e n s k a p e n och t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 283 s. H. 13. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e för J o r d b r u k o c h s k o g s b r u k samt fortbildning av l ä r a r e i yrkesämnen. I d u n . 269 s. E. 14. U n d e r s ö k n i n g a v t a x e r i n g s u t f a l l e t . I d u n . 155 s. Fi. 15. V ä g e n g e n o m g y m n a s i e t . I d u n . 315 s. E. 16. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 1. Lagförslag. I d u n . 206 s. Ju. 17. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 2. M o t i v . I d u n . 522 s. J u . 18. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 3. U t k o m m e r s e n a r e . 19. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 4. B i l a g o r . I d u n . 311 s. J u . 20. B ä r g a r l ö n e n s f ö r d e l n i n g , s j ö f ö r k l a r i n g m . m . I d u n . 111 s. J u . 21. S j u k h u s och ö p p e n v å r d . I d u n . 486 s. I. 22. K r a v e n p å g y m n a s i e t . I d u n . 367 s. + 12 s. ill. E. 23. F ö r s l a g till lag o m vissa g e m e n s a m h e t s a n l ä g g n i n g a r m . m . I d u n . 290 s. J u . 24. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del I . I n t e r v j u - och f r e k v e n s u n d e r s ö k n i n g a r m . m . I d u n . 259 s. I. 25. P a p p e r o c h a n n a n s k r i v m a t e r i e l . K i h l s t r ö m . 74 s. H. 26. Religionens b e t y d e l s e s o m s a m h ä l l s f a k t o r . A B Wilhelmssons B o k t r y c k e r i . 211 s. E. 27. T r a f i k m å l . B e c k m a n . 237 s. J u . 28. U t s ö k n i n g s r ä t t I I . N o r s t e d t & S ö n e r . 119 s. J u . 29. K o m m u n a l a r e n h å l l n i n g s a v g i f t e r . B e c k m a n . 81 s. I. 30. D e n statliga k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n p å socialv å r d e n s o m r å d e . B e c k m a n . 119 s. S. 31. F ö r s v a r och f i s k e r i n ä r i n g . N o r s t e d t & S ö n e r . 235 s. F ö . 32. Ö s t e r l a n d e t s ålfisken. K i h l s t r ö m . 67 s. J o . 33. S k a d e s t å n d I. N o r s t e d t & S ö n e r . 81 s. J u . 34. U - l ä n d e r o c h u t b i l d n i n g . I d u n . 201 s. U . 35. L ä r a r e p å g r u n d s k o l a n s m e l l a n s t a d i u m . I d u n . 91 s. E.

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g l v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:35 Ecklesiastikdepartementet

LÄRARE PÅ GRUNDSKOLANS MELLANSTADIUM EN STATISTISK UNDERSÖKNING RÖRANDE UNDERVISNINGENS FÖRDELNING PÄ OLIKA LÄRARKATEGORIER

1960 ÅRS L Ä R A R U T B I L D N I N G S S A K K U N N I G A I

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1963

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Enligt sina direktiv skall 1960 års lärarutbildningssakkkunniga lägga fram förslag rörande bl. a. utbildning och användning av olika lärarkategorier inom den obligatoriska skolan. Lärarutbildningssakkunniga beslöt den 5 september 1962 att som underlag för sina överväganden och ställningstaganden göra en undersökning om i vilken grad ämnesspecialisering och ämnesområdesbegränsning redan nu vunnit insteg i undervisningen på grundskolans mellanstadium. Undersökningen ägde rum i december 1962 och januari 1963 genom de sakkunnigas sekretariat. Resultaten presenteras i föreliggande rapport. Rapporten är av beskrivande karaktär och tar inte ställning till frågan om det önskvärda i olika slag av organisatoriska anordningar. Som bakgrund till de statistiska sammanställningarna ges först en resumé över utvecklingen beträffande ämnenas antal och avgränsning i den obligatoriska skolan och i klasslärarutbildningen. Genom beslut den 17 april 1963 erhöll lärarutbildningssakkunniga medgivande att i tryck avlämna redogörelse för undersökningen. Sedan arbetet nu slutförts vill de sakkunniga härmed vördsamt överlämna detsamma. Stockholm den 9 maj 1963 För 1960 års lärarutbildningssakkunniga Olle

Karleby Sixten

Marklund

Innehåll

Inledning

7 Del 1.

Bakgrund

Kapitel 1. Den obligatoriska skolans ämnen A. Undervisningsämnenas antal och namn enligt skolstadgorna B. Undervisningsämnena enligt skolans läroplaner C. Några speciella ämnen 1. Engelska 2. Slöjd 3. Hemkunskap och hushållsgöromål 4. Trädgårdsskötsel D. Cirkulärämnen E. Sammanfattning Kapitel 2. Ämnen i folkskollärarutbildningen Kapitel 3. De senaste årens utveckling A. Begynnande uppmjukning av klasslärarsystemet B. Folkskollärarnas förändrade arbetsuppgifter C. Några förslag om modifiering av klasslärarsystemet 1. 1957 års lärarutredning 2. Några övriga förslag D. Sammanfattning Del 2.

13 13 15 18 18 19 19 19 19 21 23 26 26 27 27 27 28 29

Undersökningen

Kapitel 4. Undersökningens uppläggning A. Frågeställningar B. Material C. Insamling och bearbetning av data Kapitel 5. Undervisningstidens fördelning på olika lärare A. Klassföreståndarens andel av undervisningen 1. Jämförelser inom totalmaterialet 2. Jämförelser mellan Malmöhus län och Norrbottens län B. Övningslärares och övriga lärares andel av undervisningen C. Sammanfattning Kapitel 6. Klassföreståndarens tjänstgöring i egen klass och i andra klasser A. Klassföreståndarens bundenhet vid den egna klassen i olika ämnen. . . B. Klassföreståndarens tjänstgöring utanför den egna klassen C. Omfattningen av tjänstgöringen i egen klass bland mellanstadiets klassföreståndare D. Sammanfattning Kapitel 7. Mellanstadiets läraruppsättning A. Antalet lärare per klass

33 33 34 35 36 36 36 40 40 44 45 45 48 52 53 55 55

B. Tjäntgöringsförhållanden i övrigt C. Sammanfattning Kapitel 8. Lärarnas ämnesområdesbegränsning och ämnesspecialisering . . . A. Minskning i antalet undervisningsämnen bland klassföreståndare i A-klasser B. Engelskans roll i fråga om ämnesområdesbegränsning och ämnesspecialisering C. Undervisningen i svenska D. Sammanfattning Kapitel 9. Rektorernas synpunkter på tillämpningen av klasslärarsystemet A. Omfattningen av klassföreståndarens tid i egen klass B. Olika ämnens lämplighet för byte C. Delning av ämnet svenska D. Kommentarer i övrigt E. Sammanfattning Del 3.

57 60 61 61 63 66 67 68 68 69 70 71 74

Sammanfatlning

Kapitel 10. Resultaten i sammandrag Kapitel 11. Avslutande kommentarer A. Nuläget för mellanstadiets olika ämnen B. Förändringar genom tillkomsten av 1962 års läroplan för grundskolan . Bilaga 1. Grundskolans timplaner för mellanstadiet Bilaga 2. Tabeller Litteratur

77 79 79 80 82 84 89

Inledning

Ett renodlat klasslärarsystem innebär, att skolklassens samtliga elever genomgående undervisas av en och samma lärare, klassföreståndaren. Den enskilde eleven har sålunda endast en lärare, och vid lärarbyte övergår alla ämnen till den nye läraren. I denna form förekommer klasslärarsystemet numera i allmänhet endast på skolans lågstadium. Redan efter ett par år möter eleven vanligen den första ämnesläraren, slöjdläraren. Så småningom ökar inslaget av ämneslärare, till en början ofta som ett resultat av ämnesbyten lärarna emellan. Vanligen betraktar man övergången till högstadiet som gränsen mellan klasslärar- och ämneslärarsystemet. På gymnasienivå accentueras sedan ämneslärarsystemet ytterligare. Frågan om gränsdragningen mellan klasslärarsystemet och ämneslärarsystemet har i skolans tidigare skeden sammanfallit med frågan om folkskolan som bottenskola. När folkskolan kom till vid mitten av 1800-talet, ansågs den i allmänhet inte gångbar som förberedelse för högre studier. Folkskola och läroverk löpte sålunda parallellt. Först 1894 stadgades, att läroverksstudierna skulle bygga på en treårig folkskolekurs. 1909 accepterades folkskolans sex första årskurser som grund för studier i kommunal mellanskola. Det statliga läroverket byggde dock på treårig folkskola ända till 1928, då systemet med den dubbla anknytningen infördes. Samordningen folkskola-realskola fick då formen av 4 + 5 eller 6 + 4 år. Under trycket av de stora årskullarna från 1940-talets mitt ändrades sedan den femåriga realskolan 1956 till treårig, vilket innebar en anknytning 6 + 3. Gränsen mellan klasslärarsystem och ämneslärarsystem var därmed förskjuten uppåt till efter sexårig folkskola. För de elever, som gick folkskolan ut, förblev dock under hela denna utveckling klasslärarsystemet i orubbat bo. 1956 var emellertid hela frågekomplexet förändrat. Redan 1950 hade riksdagen fattat sitt principbeslut om den nioåriga obligatoriska skolans införande. Genom detta beslut och 1962 års beslut om en mera definitiv utformning av denna skola har realskolestadiet införlivats med den obligatoriska skolan. Ämneslärarsystemet har därmed introducerats i den obligatoriska skolan och samtidigt även frågan om h u r övergången från klasslärarsystem till ämneslärarsystem skall ske. Det starkaste skälet för klasslärarsystemet på de lägre skolstadierna är de yngre elevernas behov av allsidig personlig omvårdnad. Som skäl mot ämneslärarsystemet på detta tidiga stadium har anförts, att det skulle leda

8 till en för stark intellektualisering av skolan. Den första av dessa synpunkter betonades starkt av 1946 års skolkommission: »På många sätt är klasslärarsystemet överlägset ämneslärarsystemet, så länge en och samma lärare kan behärska kunskapsstoffet i de olika ämnena. Såsom i inledningskapitlet redan påpekats, måste demokratins skola lägga stor vikt vid den individuella omvårdnaden om lärjungarna. En sådan individuell omvårdnad förutsätter en ingående kunskap om lärjungens kroppsliga och andliga förutsättningar, om hans personliga egenart och individuella utvecklingsgång, om inriktningen av hans intressen, om hans hemförhållanden och miljö i övrigt, om aktivitetshämmande och aktivitetsbefrämjande företeelser i hans psyke och livsföring. En sådan kunskap är inte möjlig för en ämneslärare, som dels under alltför kort tid kommer i beröring med lärjungen, dels aldrig kan få den allsidiga överblicken över dennes intressen, prestationer och framsteg och över hans svårigheter. Endast klassläraren kan på ett fullt tillfredsställande sätt lära känna lärjungarna. Om detta gäller den enskilde individen, gäller det uppenbarligen i än högre grad för lärjungarna tagna som grupp, för klassen i dess helhet. För lärjungarnas skolmiljö och fostran är det av avgörande betydelse, hur problemen för klassen som social grupp löses. Klassläraren har större möjligheter än ämnesläraren att tränga in i dessa problem och utöva ett välgörande inflytande på deras lösning. Utvecklingen på det skolsociala området ställer dessutom nya krav på lärarens omvårdnad om eleven, krav som klassläraren är bäst ägnad att motsvara.» (SOU 1948: 27, s. 75.) Ett annat skäl för klasslärarsystemet såg skolkommissionen i behovet av samlad undervisning på lägre stadier. Läraren borde ha frihet att göra omplaceringar på schemat för att på bästa sätt samordna undervisningsämnena. Riksdagen godtog 1950 skolkommissionens förslag, att klasslärarsystemet skulle tillämpas i årskurserna 1—6 och ämneslärarsystmet i 7—9. I det fortsatta utredningsarbetet har denna gräns inte diskuterats, den synes snarast ha ansetts som självklar. Gällande bestämmelser härom återfinnes i 1962 års skolstadga (kung. 1962: 439, 8 kap., § 6). Diskussionen har mera gällt, hur klasslärare och ämneslärare var för sig skall utbildas och h u r gränsen dem emellan lättast skall kunna överbryggas. F. n. är gränsen överbryggad i så måtto, att vidareutbildade folkskollärare äger behörighet att undervisa på såväl klasslärar- som ämneslärarstadiet. Lärare i läroämne kan också i sin tjänst inräkna undervisning på mellanstadiet (skolstadgan 10 kap. § 36). Gränsen i lärarhänseende mellan årskurserna 6 och 7 har dock ofta påtalats som onödigt skarp. I såväl 1957 års skolberednings huvudbetänkande (SOU 1961: 30, s. 460) som i tilläggsdirektiven av den 6 juni 1962 åt lärarutbildningssakkunniga har klart uttalats önskemålet, att högstadielärarnas arbetsområde vidgas att omfatta mer än ett eller två ämnen. I skilda sammanhang har också aktualiserats frågan om lämpligheten av viss ämnesspecialisering även före högstadiet. Enligt 1946 års skolkommission kunde främst engelska men även vissa övningsämnen anförtros specialutbildade lärare. 1957 års skolberedning säger h ä r o m :

9 »Ett konsekvent genomförande av klasslärarsystemet på mellanstadiet p å så sätt att varje lärare omhänderhar all undervisning i sin klass är alltså möjlig endast under förutsättning, att klassläraren tilldelas ett mycket stort antal tilläggstimmar. Normalt kommer dock en och samma klassavdelning att undervisas av mer än en lärare, varigenom redan på detta stadium antydan till ett ämneslärarsystem uppstår. Olika utformningar är härvidlag skönjbara. Trots att en mellan-(folk-) skollärare har utbildning för de flesta ämnen och enligt skolberedningens ovan uttalade uppfattning bör få utbildning för samtliga ämnen på mellanstadiets timplan, är det givet att olika lärare har sitt huvudintresse inriktat på skilda ämnen. Redan nu förekommer i viss utsträckning att lärare särskilt vid större skolenheter byter ämnen med hänsyn till denna sin intresseinriktning. Emellertid torde 194 § folkskolestadgan och kungörelsen om fyllnadstjänstgöring 1946:309 ofta uppfattas så, att en folkskollärare normalt skall meddela undervisning endast i »sin egen» klassavdelning. Eftersom ovan berörda ämnesbyte måste anses vara en ur pedagogisk synpunkt värdefull anordning, synes emellertid skäl föreligga att ändra dessa bestämmelser och därvid i skolstadgan inarbeta eventuellt kvarvarande relevanta delar av kungörelsen om fyllnadstjänstgöring. I de fall då mellanstadiet är förenat med högstadium, föreligger en annan möjlighet att överbrygga skillnaden mellan mellanskollärares undervisningsskyldighet och klassens veckotimtal. Lärarna på högstadiet kan nämligen få fullgöra en mindre del av sin undervisningsskyldighet genom tjänstgöring på annat stadium (198 § 4 mom. Fs).» (SOU 1961: 30, s. 452—453.) I s a m m a fråga u t t a l a r d e p a r t e m e n t s c h e f e n

följande:

»Vad beredningen anfört i fråga om klasslärares — främst mellanstadielärares — möjligheter att genom ämnesbyte i viss omfattning bestrida undervisning i annan klass än sin egen eller på högstadiet, finner jag utgöra en rimlig avvägning mellan intresset av att klassundervisningen skall hållas så långt möjligt obruten samt den inte sällan säkerligen pedagogiskt motiverade önskan om att låta klasslärare ta undervisning i flera klasser än sin egen i ett ämne, där han av en eller annan anledning h a r alldeles speciella förutsättningar att undervisa.» (Prop. 1962: 54, s. 493—494.) Ä m n e s l ä r a r s y s t e m e t s f ö r e s p r å k a r e h a r f r ä m s t velat s t ä l l a s k o l a n s i n t e l lektuella uppgifter i blickpunkten. F ö r klasslärarsystemets talesmän h a r s k o l a n s sociala o c h a l l m ä n t f o s t r a n d e a s p e k t e r v a r i t a v g ö r a n d e . G r u n d s k o l a n s m å l och v e r k s a m h e t s f o r m e r ä r e m e l l e r t i d i n t e p å d e t t a s ä t t u p p d e l b a r a i i n t e l l e k t u e l l a och sociala. E l e v e n s allsidiga o c h r i k a u t v e c k l i n g ä r det c e n t r a l a för v e r k s a m h e t e n i s k o l a n , vilket av de b å d a l ä r a r s y s t e m e n s o m ä n t i l l ä m p a s . O m m ö j l i g h e t e r n a a t t f r ä m j a en s å d a n p e r s o n l i g h e t s u t veckling anför skolberedningen: »Det kan inte med fog hävdas, att klasslärarutbildningen i och för sig gör en lärare mer skickad att h a n d h a de elevvårdande delarna av läraruppgiften. Här som i andra avseenden är lämpligheten något som betingas av vederbörande lärares personlighet. Däremot kan det med fog hävdas, att en klasslärare h a r fler möjligheter än en ämneslärare med några få veckotimmar i sin klass att utöva den verksamhet som är förbunden med klassföreståndarskap. Oavsett om läraren h a r flera eller färre tillfällen att utöva sina klassvårdande uppgifter, är det dock

10 angeläget att läraren är väl utbildad för denna uppgift. Skolberedningen vill alltså betona önskvärdheten av, att varje lärare i sin utbildning göres förtrogen med klassföreståndarskapets problem.» Den statistiska undersökning, vars resultat redovisas i det följande, har sin grund i den ovan beskrivna problematiken. Lärarutbildningssakkunniga har velat undersöka, i vilken utsträckning ämnesspecialisering och ämnesområdesbegränsning redan nu vunnit insteg på grundskolans mellanstadium. Frågeställningarna har närmare preciserats i kapitel 4. Som bakgrund till hela studien ges i kapitlen 1 och 2 en kort återblick över utvecklingen beträffande antalet ämnen i den obligatoriska skolan och i lärarutbildningen. I kapitel 3 ges sedan en närmare karakteristik av problemets utveckling de senaste åren.

DEL 1

BAKGRUND

KAPITEL 1 D e n obligatoriska skolans ämnen

A. Undervisningsämnenas

antal och namn enligt skolstadgorna

Den i våra dagar så allmänt accepterade uppdelningen av lärostoffet i avgränsade undervisningsämnen finner man inte mycket av i vår första folkskolestadga av år 1842. I denna angavs ett minimikrav, enligt vilket eleverna »böra, då de lemna skolan, åtminstone hafwa inhemtat nödig kunskap i följande ämnen: a) ren och flytande innanläsning af Swenska språket, så Latinsk som Swensk stil; b) Religionskunskap och Biblisk Historia, till den grad, som erfordras för att kunna hos Presterskapet börja den egentliga Nattwardsläsningen; c) Kyrkosång, med undantag för dem, som dertill sakna allt anlag; d) skrifwa; och e) de fyra Räknesätten i hela tal», (kung. 1842: 19, § 7.) Översatt i senare tiders vokabulär kan undervisningen sägas ha omfattat läsning, kristendomskunskap (däri inberäknat kyrkosång), skrivning och räkning. Reteckningar av denna art torde snart ha vunnit insteg i skolarbetet. De kodifierades i 1882 års folkskolestadga, den andra i sitt slag. I denna hette det: »Läroämnen i folkskola vare: kristendomskunskap, modersmålet (läse-, tal- och skrifövningar), räkning och geometri, geografi och historia, naturkunnighet, teckning, sång, gymnastik, samt trädgårdsskötsel och trädplantering, der lämpligt jordland härtill blifvit upplåtet; hvarjemte undervisning i slöjd må, efter öfverenskommelse med dertill skicklig lärare, kunna af skoldistrikt, som sådant önskar, vid skolan anordnas för de barn, som af föräldrar eller målsmän anmälas att deltaga i denna undervisning», (kung. 1882:8, § 12:1.) Den »ämnespaketering» av lärostoffet, som här introducerades, har sedan i huvudsak bestått. Förebilderna för den stod att finna dels i det dåtida svenska läroverket, dels i det för tidens ledande skolman förebildliga preussiska skolväsendet. Förändringarna i de nya folkskolestadgorna 1897 och 1921 blev inte stora. Mellan 1921 och 1958, då den femte och sista folkskolestadgan kom, skedde emellertid en rad modifikationer genom cirkulär och anvisningar. Rl. a. kom under 1950-talet engelskan alltmer att ses som ett skolämne vid sidan av de ovan uppräknade. I 1958 års folkskolestadga infördes uppdelningen i läroämnen, övnings-

14 Figur

I. Ämnen

i den obligatoriska

skolan

enligt

sko/stadgorna.

År 1842

1962 Religionskunskap och bibi. hist.

Kr

Kr

Kr

Kr

Kr

Innanläsning 5krivning De fyra räknesätten i hela tal Kyrkosång i Ämnen utöver minimikursen I

1 Obligatoriskt ämne I i

I Enligt den lokala skolledninqens beslut i "

Aö • arbetsövningar Bi = biolog i Eng= engelska

Fy =fysik Ge = qeografi 6m = geometri Gy =gymnastik Ho = hembygdskunskap Hk = hemkunskap Hi = historia Hu = hushållsgöromål Ke =kemi Kr =kristendojnskunskop Ma = matematik Mo = modersmålet Mu = musik

Na =naturkunskap Rä = räkning Sk = samhällskunskap 51 - slöjd 5m=5är5kflda moment (barnavård, friluftsverksamhet) 5v =svenska 5fi = sång Te = teckning Tr = trädgårdsskötsel Tä = tillvalsämnen, ett flertal här ej närmare specificerade yv = yrkesvägledning Ovr=i timplanen upptagna moment, som ej är obligatoriska (trädgårdsskötsel, körsång, instrumentalmusik)

Hk Tä Ta Sm Ovr I 1

Anm. Ämnesbeteckningarna är inte exakt enligt stadgans lydelse (ex. naturlära i stället för naturkunskap). De heldragna linjerna avser endast att ange, hur ämnena utvecklats ur tidigare ämnen och inte hur ämnesintegration och samordning i stort skall ske.

15 ä m n e n och yrkesämnen, varav de två förstnämnda förekom i årskurserna 3—7. »Ämnen i årskurs 3 och högre årskurser av folkskola äro dels läroämnena kristendomskunskap, modersmålet, engelska, hembygdskunskap med arbetsövningar, historia, samhällskunskap, geografi, naturkunskap (biologi med hälsolära, fysik och kemi), matematik och yrkesvägledning, dels övningsämnena teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt, i den mån de lokala förhållandena det medgiva, trädgårdsskötsel.» 1958 års folkskolestadga hade närmast karaktären av provisorium fram till slutet av den egentliga försöksperioden med den nya skolan. 1962 kom skolstadgan, som ersätter såväl folkskolestadgan som läroverksstadgan. De tidigare folkskolestadgornas fördelning av ämnena på småskola och folkskola (endast de senare har här nämnts) har här en motsvarighet i fördelning på lågstadium och mellanstadium: »Ämnen på mellanstadiet äro svenska, matematik, kristendomskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, naturkunskap, musik, teckning, slöjd, hemkunskap och gymnastik.» (Kung. 1962: 439, 5 kap., § 9.) Grundskolans ämnen på högstadiet delas upp i dels obligatoriska ämnen och tillvalsämnen, dels olika tillvalsgrupper och linjer. Ovan beskrivna utveckling har schematiskt återgivits i figur 1. Ämnena har som synes blivit allt fler och allt mer specificerade intill 1962, då en viss återgång till färre ämnen påbörjats. Återgången är f. ö. större än diagrammet visar, genom att antalet tillvalsämnen minskat, likaså antalet ämnen med alternativkurser. I figur 2 har sedan på samma sätt schematiskt återgivits 1962 års ämnen med fördelning på olika årskurser. Likheten mellan figurerna 1 och 2 antyder närmast, att den enskilde eleven i dagens grundskola får uppleva en successiv ämnesdifferentiering av lärostoffet, som påminner om hela den obligatoriska skolans utveckling från 1842 till 1962. Ju längre ämnesdifferentieringen går, desto större blir som synes inslaget av tillvalsämnen. Uppdelningen på traditionellt sätt i svenska, matematik, engelska osv. blir i längden otillräcklig, vilket i årskurs 9 resulterar i en radikal omstrukturering och nykonstruktion av ämnen, yrkesämnen, där moment av svenska, matematik osv. bildar integrerande enheter från nya utgångspunkter.

B. Undervisningsämnena enligt skolans läroplaner Den närmare preciseringen av ämnenas omfång, avgränsning och innehåll ges inte i skolstadgorna utan i läroplanerna. De första av detta slag var normalplanerna av åren 1878, 1889 och 1900. De utgavs av Kungl. Maj :t och var avsedda som förebilder för lokalt utformade läroplaner.

16 Figur Z. Grundskolans

ämnen.

Årskur 5 1 och 2

7 Sv

Sv

Sv

Sv

Sv

Sv

"\

9 Sv

Sv V,a I -I Eng I i

H

1 Ty

I

L . L J

Fr

-\ » 1 HH i

i

i

1 Hi 1

HH -M Ke I i

-I

Fy I

lTe^l

-rjg

-ca —[jg] i—i

i

ya*i I

I Tillvalsämne I

I) Orienteringsämnen utom Kr med gemensamt t i m t a l , gäller även for årskurs 6. 1) Viss valfrihet bland övningsämnena finns. y Tillvalsämnen (Ha, Hk, Ms, To och Va). j) yrkesämnen, ett 30-tal här ej närmare specificerade Bi -biologi Eng=engelska Fr =franska Fy =fysik Ge =geografi 6y -gymnastik

Ha= hondelskunskap Hb= hembygdskunskap Hi = historia Hk= hemkunskap Ke=kemi Kr= kristendomskunskop

Ma= matematik Ms = maskinskrivning Mu=musik Na = naturkunskap Oä = orienteringsämnen 5k =samhällskunskap

I

i

i

51= slöjd 5v •svenska Te =teckning To • teknisk orientering Ty=tyska Va = verkstadsarbete

Anm. De heldragna linjerna avser endast att ange vissa klara kontinuiteter och inte hur ämnesintegration och samordning i stort skoll ske.

17 De tre normalplanerna skilde sig inte mycket åt. Samtliga präglades av ett äldre tänkesätt om skolans roll som kyrkans tjänare. Ett av kännetecknen var just kristendomens och katekesläsningens starka inslag. Den stora förändringen i detta hänseende kom med 1919 års undervisningsplan. Kristendomsämnet fick minskat utrymme. Hembygdskunskap och arbetsövningar inträdde som nya ämnen. Även 1919 års undervisningsplan hade karaktären av förebild för lokala motsvarigheter. 1955 års undervisningsplan blev den första av rikskaraktär i sitt slag. Endast tim- och kursplanerna för årskurserna 8 och 9 i folkskola med mer än 7 årskurser fick här rollen av förebilder. Senaste tillskottet utgör 1962 års läroplan för grundskolan. Inom var och en av ovan uppräknade läroplaner ges ett flertal timplaner allt efter klasstyp och klasskaraktär. Att ge en enkel beskrivning av ämnenas ställning och omfång går inte utan att man generaliserar och exemplifierar. Stapeldiagrammen i figur 3 gäller sålunda för var och en av de sex läroplanerna endast en av flera varianter, vanligen huvudalternativet inom klasstyp A, och begränsar sig till vad som varit folkskollärarnas egentliga arbetsområde. Diagrammen anger ämnenas procentuella andel av folkskolan (1878, 1889 och 1900), folkskolestadiet (1919 och 1955) och mellanstadiet (1962). Ämnenas proportioner bör ses mot bakgrund av veckotimtalen. 1878 var på detta stadium veckotimtalet 26. 1889 var det likadant, därest inte slöjd ingick. 1900 steg timtalet till 28, vartill kunde komma slöjd. Årskurs 3 fick 28 veckotimmar 1919 och 4—6 vardera 30 veckotimmar, vartill kunde komma varierande tid för slöjd och hushållsgöromål. 1955 fick å r s k u r s 3 vanligen 30, 4 årskursen 34 och årskurserna 5—7 vardera 36, i samtliga fall inberäknat 4 veckotimmar slöjd. Därmed har veckotimtalen nått ett maximum. 1962 har en viss återgång till lägre tal skett, som för mellanstadiet dock inte ger stora förändringar. Årskurs 4 har 34 och årskurserna 5 och 6 har 35 veckotimmar, vari ingår resp. 2, 2 och 4 veckotimmar obligatorisk slöjd. Figur 3 anger förändringar i ämnenas relativa andel. Kristendomsämnets minskade andel efter 1919 har redan nämnts. Minskningen h a r kommit andra ämnen till godo, främst engelska och övningsämnena. Det är också, vilket kommer att visas i det följande, i dessa ämnen man under senare år fått ett allt starkare inslag av ämnesspecialister. Uppdelningen på ämnen har växlat något. Kristendomsämnet var enligt normalplanerna av åren 1878, 1889 och 1900 uppdelat på katekes och biblisk historia. I svenska gjordes uppdelning i läsning, skrivning och välskrivning som fristående ämnen på schemat. Ännu 1955 delades ämnet enligt givna timplaneanvisningar och schemaförslag i modersmålet-läsning och modersmålet-skrivning. I 1962 års läroplan sker ingen uppdelning av ämnet. I matematikämnet synes man till en början ha skilt på räkning och geo2—318190

18 Figur

%

J. Ämnenas

År 1878

relativa 1889

andel av sammanlagda 1919

undervisningstiden 1955

enligt

läroplanerna.

100-

Kr 90^

Kr

Kr

Kr

Kristendomskurskop

Sv

Svenska

Eng

Engelska

Ma

Matematik

00 Orienteringsämnen

Kr

/ /

Mo

80Mo 70Eng Mo

Mo

Mo

60-

/ Rä Rä

50-^

/ 40

nä

Hb Hb Aö

Rä

Hi Ge

6rrT 30^

Hi

Ge

6m

Je.

Be 20-E

Na

Oe

Na

Na Ge

Mu

Te Mu

Te Gy

10-^

Te Så

L Årskurs 3-6

Na

Na

Te

Te

S3

5o

Så

Gy

6y Hk

Y

Folkskola 3-6

Folkskolestodiet 3-6 3-7

3-6

Övningsämnen

SI Grundskolans mellanstadium 4-6

Ämnesforkortningar se fig. I och 2.

metri. Det senare var f. ö. förbehållet pojkarna. Mellan 1919 och 1955 stod i årskurs 3 arbetsövningar såsom fristående ämne. Efter 1955 tillkom samhällskunskapen som fristående orienteringsämne. 1962 skedde en återgång till en mindre markerad uppdelning i så måtto att de fyra orienteringsämnena på mellanstadiet fått gemensamt timtal och i årskurserna 4 och 5 därjämte gemensamt betyg. C. Några speciella ämnen 1. Engelska

I 1897 års folkskolestadga intogs en bestämmelse, enligt vilken främmande språk kunde ingå i ämneskretsen för folkskolans högre avdelning. Redan tidigare hade språkundervisning påbörjats i frivilliga klasser av årskursern a 7 och högre i Malmö och Göteborg.

19 Enligt en av 1940 års skolutredning gjord utredning förekom 1942/43 språkundervisning i 62 skoldistrikt, i flertalet fall engelska i årskurserna 7 och 8. Språkundervisningen fortfor att öka i omfattning, dock inte i någon större skala förrän försöksverksamheten med nioårig skola började 1949/50. Nu rörde det sig uteslutande om engelska och redan från årskurs 5. Även i skolor utan försöksverksamhet blev det allt vanligare med engelska, och i 1955 års undervisningsplan gavs timplanealternativ med och utan engelska. I försöksskolan infördes engelskan 1949 från årskurs 5, och i 1962 års läroplan står ämnet som obligatoriskt redan från årskurs 4. 2. Slöjd

I skolstadgorna har ämnet slöjd intagit en särställning, genom att m a n överlåtit åt den lokala skolledningen att avgöra, om undervisning i ämnet skulle ske eller inte. Trots att flertalet elever under senare årtionden torde h a beretts slöjdundervisning, blev ämnet inte obligatoriskt förrän i 1955 års undervisningsplan. 3. Hemkunskap och hushållsgöromål

Om hushållsgöromål stadgades först i 1919 års undervisningsplan, där ämnet fick samma ställning som ovan angivits för slöjd. I 1955 års undervisningsplan blev ämnet obligatoriskt. Med förstärkt ställning kvarstår ämnet i 1962 års läroplan, där det i årskurs 7 har fyra veckotimmar för såväl pojkar som flickor. 4. Trädgårdsskötsel

Som framgår av citat ovan kunde, där förhållandena det medgav, trädgårdsskötsel ingå i den reguljära folkskoleundervisningen. På 1920-talet synes ämnet ha haft sin glansperiod. 1920/21 undervisades ca 90 000 folkskoleelever i trädgårdsskötsel. Tjugo år senare var antalet ca 55 000, och 1958/59 var det endast ca 11 000 (enl. stat. centralbyrån). I 1962 års timplaner kvarstår alltjämt möjligheten att ge undervisning i ämnet, men tiden är h ä r maximerad till högst 20 lektioner per läsår, som får tas från timplanens ämnen i övrigt.

D.

Cirkulärämnen

De ovan angivna skolämnena finns alla i timplanerna, flertalet med angivet veckotimtal. Vid sidan av dessa har under årens lopp införts en rad moment eller avsnitt av såväl allmän som specifik karaktär, som inte utan vidare kan inordnas i de gängse ämnena. Dessa moment eller avsnitt har emellanåt sammanförts under beteckningen cirkulärämnen, då de vanligen introducerats på andra vägar än genom stadgor och läroplaner. Nykterhetsundervisningen synes ha varit det första bland cirkuläräm-

20 nena. Redan 1888 stadgade Kungl. Maj :t, att Magnus Huss' »Varningsord mot brännvinsbruk och dryckenskap» skulle anslås i folkskolornas och allmänna läroverkens lärosalar. 1892 stadgades, att undervisning skulle äga r u m om de rusgivande ämnenas natur och verkningar. 1928 ersattes dessa båda bestämmelser av ett kungligt cirkulär (nr 351) rörande nykterhetsundervisningen. Detta i sin tur upphävdes genom tillkomsten av 1955 års undervisningsplan, vari ingick ett avsnitt om undervisning rörande narkotiska och stimulerande ämnen. I 1962 års läroplan för grundskolan finns inte nykterhetsundervisningen kvar som speciellt moment. Den är huvudsakligen infogad i ämnena naturkunskap och biologi men har givetvis anknytning till en rad andra ämnen, såsom samhällskunskap, hemkunskap, kemi, historia m. fl. Lika mångskiftande till innehåll, uppläggning och ämnesanknytning är skolans sexualundervisning. I form av ändringar och tillägg till 1919 års läroplan kom 1942 kungörelser (nr 169 och 170) med bestämmelser om sexualundervisningen i folkskolan. I läroplanerna av år 1955 och 1962 hänvisas i frågan till särskilda anvisningar. Cirkulärämnet skogsvård har sin naturligaste anknytning till ämnen som biologi (naturkunskap), geografi och gymnastik. Två äldre cirkulär till domkapitlen 1908 och 1916 härom ersattes 1948 av ett nytt cirkulär, vilket i sin tur upphävdes genom 1955 års undervisningsplan. Nära anknuten till skogsvården är undervisningen i djurskydd, som infördes genom ett kungligt cirkulär redan 1892. Detta ersattes med ett avsnitt i 1955 års undervisningsplan om undervisning i naturvård. Motsvarande är infört även i 1962 års läroplan. 1942 kom ett kungligt cirkulär (nr 273) med föreskrifter rörande friluftsdagar i folkskolan m. m. Restämmelserna inarbetades sedan i 1958 års folkskolestadga, senare också i 1962 års skolstadga. Anvisningar för friluftsverksamheten har gjorts av skolöverstyrelsen 1942 och senare. I dessa ingår även frågor om undervisning i brandskydd och olycksfallsvård. Om detta utgav senare Kungl. Maj:t ett särskilt cirkulär 1953 (nr 384). Redan 1939 hade ett kungligt cirkulär om undervisning i luftskydd utgivits (nr 139). Allt större uppmärksamhet har trafikundervisningen tilldragit sig. Första cirkuläret härom kom 1936 (nr 583). 1949 gavs närmare anvisningar av skolöverstyrelsen (Aktuellt 1949, s. 148). Särskilda avsnitt om trafikundervisningen finns i såväl 1955 års undervisningsplan som 1962 års läroplan. I en kungörelse 1959 (nr 137) har utfärdats sådana bestämmelser, som syftar till att garantera trafikundervisningen plats i undervisningen. I fråga om skolsparverksamhet har skolöverstyrelsen utfärdat cirkulär 1936 och 1937. 1955 ersattes dessa av ett avsnitt i samma års undervisningsplan om ekonomisk fostran. Momentet återkommer i 1962 års läroplan.

21 Ämnet barnavård har under senare år haft en ställning, som liknat vissa cirkulärämnens. I 1962 års läroplan har ämnet för elever med visst tillval fått fast ehuru icke schemabundet timtal. I samma läroplan står även praktisk yrkesorientering som obligatoriskt tidsangivet ämne. Som särskilda moment har i 1962 års läroplan introducerats familjekunskap och konsumentfostran. En särskild plats intar morgonsamlingen. Vid sidan av den inrutade undervisningen förekommer genom skolans försorg frivillig körsång och instrumentalmusik. Att i övrigt dra skarpa gränser mellan timplaneämnen och cirkulärämnen är varken möjligt eller nödvändigt. I läroplanerna har särskilt nämnts elevernas studieorientering och föreningsverksamhet. Bundenheten till »ämnena» är här av mindre intresse. Momenten övergår f. ö. ofta till att vara metodfrågor. Det ligger i sakens natur, att en uppräkning som denna aldrig kan bli fullständig eller riktig. Avgränsningen gäller kvaliteter lika väl som kvantiteter. Den gjorda uppräkningen torde dock vara tillräcklig för att visa, att en indelning av lärostoffet i ämnen aldrig kan bli konsekvent eller fullständig. Detta måste man ha i minnet, när helst frågor om ämnesområdesbegränsning eller ämnesspecialisering förs på tal. I samma mån som ämnesindelningen av lärostoffet alltid är diskutabel, torde varje bestämning av ämnesvidd eller ämnesspecialisering i den konkreta undervisningssituationen äga mindre relevans än man i utbildningssammanhang är benägen att tro.

E. Sammanfattning Lärostoffet i skolan, dess omfattning, avgränsning och uppdelning på olika ämnen anges i skolstadgorna och läroplanerna. I de förra anges vanligen undervisningsämnenas antal och namn. I de senare ges ämnena en närmare precisering i fråga om veckotimtal och ämnesinnehåll. Folkskolestadgor har kommit ut åren 1842, 1882, 1897, 1921 och 1958, vartill kommer skolstadgan av år 1962. Läroplanerna hade till en början karaktären av centralt utarbetade förebilder för lokala motsvarigheter. Sådana förebilder gavs i normalplanerna 1878, 1889 och 1900 samt i undervisningsplanen 1919. De två senaste läroplanerna, 1955 års undervisningsplan för folkskolan och 1962 års läroplan för grundskolan är båda av rikskaraktär och utgör de nu gällande. Vid sidan av skolstadgor och läroplaner har under årens lopp tillkommit ett antal vanligen fristående kungliga cirkulär eller anvisningar från skolöverstyrelsen om undervisning rörande särskilda moment, exempelvis nykterhetsundervisning, trafikundervisning, sexualundervisning, friluftsverksamhet m. fl. Dessa s. k. cirkulärämnen har efter hand i görligaste mån inarbetats i läroplanerna och inom ramen för de gängse skolämnena.

22 Den obligatoriska skolans ämnen har följt en utveckling, som i korthet kan kännetecknas enligt nedanstående fem punkter: 1. Under folkskolans första skede var lärostoffets uppdelning på olika ämnen mindre strängt preciserad. I 1882 års folkskolestadga infördes den ämnesindelning, som därefter i huvudsak varit bestående. 2. Lärostoffets uppdelning i ämnen har intill 1962 präglats av en allt längre gående uppspaltning i syfte att garantera tid åt avgränsade delar. I 1962 års läroplan har en viss återgång till färre ämnen och mera integrerad undervisning skett. 3. Med ökningen av antalet ämnen har följt en ökning i antalet veckotimmar för eleverna intill år 1962, då en viss minskning av veckotimtalen skedde. 4. Inom ramen för givna veckotimtal har vissa förändringar skett. Mest markant är kristendomsämnets minskning år 1919, varefter det i stort varit oförändrat. Den häremot svarande ökningen har främst kommit övningsämnena till del, under senaste årtiondet även engelska. 5. Slöjd och hemkunskap (hushållsgöromål) förekom redan på 1800-talet men blev obligatoriska för samtliga elever först i läroplanerna 1955 och 1962. Trädgårdsskötsel har i motsats härtill fått minskad betydelse i skolan. 6. Lärostoffets uppdelning i gängse ämnen har inte i alla avseenden kunnat konsekvent genomföras. Under beteckningen cirkulärämnen har införts vissa särskilda moment, som inte kan inordnas i enskilda ämnen. I de senare årens strävan mot integrerad undervisning ligger, att cirkulärämnena så långt möjligt inarbetats i ämnena i övrigt.

KAPITEL 2

Ä m n e n i folkskollärarutbildningen

För de första folkskoleseminarierna fanns ingen särskild seminariestadga. Utbildningen följde 1842 års folkskolestadga och vad respektive domkapitel därutöver fann nödigt att fastställa. Organisationen blev härigenom mycket lös. Utbildningen skulle enligt 1842 års stadga leda till »full färdighet uti innanläsning, rätt- och wälskriftning, samt fullgiltig insigt och ådagalagd färdighet att underwisa i följande ämnen: Catechesen, Bibliska Historien, Physisk och Politisk Geographi i säker öfwersigt, Fäderneslandets Historia och hufwuddragen af allmänna Historien, Räknekonsten, så väl theoretiskt som praktiskt, till och med sammansatt Regula de tri uti hela och brutna tal, allmänna begreppen af Geometri och Linear-teckning, samt Naturläran; äfwensom han bör äga kännedom af Wexelundervisningsmethoden, och skicklighet att underwisa uti enkel Gymnastik samt uti Kyrkosång, åtminstone med begagnande af i sednare tider dertill uppfunna hjelpmedel». (kung. 1842:19, § 6.) Under den för folkskolans utveckling så betydelsefulla riksdagen 1856— 58 togs frågan rörande en mera enhetlig seminarieorganisation upp. E n kommitté tillsattes att utarbeta ett förslag, vilket senare gav upphov till ett gemensamt reglemente år 1862 för seminarierna. I detta angavs för första gången en bestämd timplan och en mera preciserad lärokurs. Tabell 1. Timplaner för folkskoleseminarierna. Sammanlagda antalet veckotimmar

1865 års regi. (3-årig)

Ämne

1878 års cirkulär (4-årig)

1886 års stadga (4-årig)

1894 års kungör. (4-årig)

Sammanlagt veckotimtal Kristendomskunskap Svenska språket Räkning och geometri Historia och geografi Naturkunnighet Pedagogik och metodik Välskrivning Teckning Musik och sång Gymnastik Trädgårdsskötsel och trädplantering Slöjd Praktiska övningar i skolan

16 13—14 10 10 7 4—6 6—8 6 12 8 6

20 21 14 14 11 8 6 8 12 10 3

20 21 14 14 11 10 5 10 12 10 3

20 21 14 14 11 12 3 9 12 12 3 10—12 10

Summa

107—112

151—153

24 I samband med vissa förändringar i seminarieorganisationen kom ett nytt reglemente 1865. Detta bestod till 1878, då seminarierna genom ett kungligt cirkulär förlängde studiegången från treårig till fyraårig. 1886 kom den första seminariestadgan. Timplanen i denna ändrades 1894 för att ge plats åt slöjdundervisning. Ämnena i lärarutbildningen under detta skede framgår av de jämförande uppställningarna i tabell 1. Ämnesuppsättningen i lärarutbildningen skulle enligt 1842 års stadga vara densamma som i den efterföljande folkskoleundervisningen ( § 7 ) . Även i 1862 års och 1865 års reglementen bestod lärarutbildningen i ämnesteoretiskt avseende av endast en vidgad och fördjupad folkskolekurs. Och trots de tillägg, som gjordes 1878, 1886 och 1894, torde samma omdöme ges lärarutbildningen ända fram till 1914. Genom sistnämnda års seminariestadga blev kurserna påtagligt vidgade och fördjupade. Ämnesuppsättningen kom att mera likna de allmänna läroverkens än folkskolans. Detsamma gäller de senare timplanerna efter Tabell 2. Timplaner för folkskoleseminarierna. Sammanlagda antalet veckolimmar

1914 års stadga 4-årig

Är

1937 års kungörelse 4-årig 2-årig

1960 års kungörelse 4-årig 2-årig

Sammanlagt veckotimtal Kristendomskunskap Modersmålet Bibliotekskunskap Engelska Historia Ekonomilära Samhällskunskap Geografi Psykologi och pedagogik Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi Teckning Välskrivning Musik Gymnastik

61 8 3

9 112

8 m 24 kv 20 10

Med samhällslära.

34 4 4

84 74 64 44 I

Summa Eller tyska.

9 14

6 8 12

Slöjd för mani. lär.kand » » kvinnl. » Husligt arbete Trädgårdsskötsel Praktisk utbildning Metodik Gruppövningar

12 14

kv 14 5

m 21 kv 19 10 8 kv 4 5

24 54 145

34 4 4 m 10 kv 9 9 6 kv 4 34

8 14

3 4

4 9 64

3 5 8 8 7 6 4 74

2 1 8 14 2 1 1 34

74 14

4 8

74 54

5 14

5 14

25 stadgorna 1937 och 1958. En jämförelse mellan dessa timplaner göres i tabell 2, vilka som helhet bör jämföras med de äldre timplanerna enligt tabell 1. Inträdeskraven har genomgått en motsvarande utveckling. Före 1914 fanns förutom bestämmelserna om ålder och lämplighet för yrket endast vissa summariskt angivna krav på kunskaper och färdigheter. I 1914 års stadga skärptes dess krav, så att de i vissa ämnen, exempelvis historia och geografi, motsvarade kraven för inträde vid gymnasium, medan de i andra ämnen såsom fysik och kemi hölls lägre. F r å n 1937 har för inträde till fyraårig linje krävts i huvudsak realexamens kunskaper och för inträde till tvåårig linje studentexamen. Stor vikt har fästs vid kunskaper och färdigheter i skolans övningsämnen. Enligt gällande bestämmelser (kung. 1958: 427, § 52) skall lärarkandidat för att godkännas i folkskollärarexamen ha lägst betyget godkänd i timplanens samtliga obligatoriska ämnen, dock att han under vissa betingelser må k u n n a h a lägre betyg i ett av ämnena musik, slöjd eller gymnastik. Folkskollärarexamen enligt stadgorna av åren 1914, 1937 och 1958 ger jämte andra tillkommande krav behörighet att undervisa på grundskolans mellanstadium i samtliga där förekommande obligatoriska ämnen utom engelska.

KAPITEL 3

De senaste årens utveckling

A. Begynnande uppmjukning av klasslårarsystemet Klasslärarsystemet tillämpades konsekvent den tid, då det i flertalet skolor fanns endast en lärare. Avsteget från principen om ett helt konsekvent system har gjorts på senare tid och har sin grund i ett flertal olika förhållanden. Enbart det faktum att veckotimtalet nu är olika för klassföreståndaren och dennes elever nödvändiggör en uppmjukning av klasslärarsystemet, såvida inte lärarna genomgående åtar sig undervisning utöver det antal lektionstimmar de är skyldiga att fullgöra. Möjligheterna att gruppuppdela klasserna gör sålunda, att antalet lärartimmar i klasser av A-typ enligt grundskolans läroplan blir 34 i årskurs 4, 37 i årskurs 5 och 36 i årskurs 6, medan undervisningsskyldigheten för folkskollärare på mellanstadiet är 30. Vissa lärare, t. ex. skolbibliotekarier, kan dessutom få sin tjänstgöringsskyldighet nedsatt, varvid differensen till antalet elevtimmar ökar. Därtill kommer rektorers, studierektorers och tillsynslärares oftast betydligt lägre undervisningsskyldighet. I flertalet fall tas överskjutande timmar hand om av speciella lärare i övningsämnen. Tjänster i dessa ämnen inrättades ursprungligen endast vid icke obligatoriska skolor samt i fortsättningsskolorna. I de mindre kommunerna är det inte sällan alltjämt så, att särskilda övningslärare finns endast på högstadiet eller vid den kommunala realskolan. Ofta h a r sådan lärare fyllnadstjänstgöring på klasslärarstadiet. I större kommuner inrättas nu tjänster för övningslärare även på klasslärarstadiet. Införandet av engelska i folkskolan bidrog också till att bundenheten till den egna klassen blev mindre. För att kunna utnyttja de lärare, som skaffat sig behörighet att undervisa i ämnet på mellanstadiet, har ämnesbyten tillämpats i hög grad. överhuvudtaget har inställningen till ämnesbyten på mellanstadiet förändrats. Förståelsen för viss ämnesbegränsning har ökat. Det är därför inte längre så ovanligt, att läraren byter timmar med en kollega helt enkelt för att undgå ämnen, som h a n inte anser sig behärska tillräckligt. En omusikalisk lärare ser gärna, att musikundervisningen tas av någon därtill mera skickad. Inte sällan vill äldre lärare byta bort gymnastik osv. Ämnesbytena har kunnat ske utan större olägenheter, och gjorda erfarenheter är i stort sett goda. Många hävdar, att det är av stort värde, att elever-

27 na redan på mellanstadiet ges vissa begränsade erfarenheter av ämneslärarsystemet.

B. Folkskollärarnas förändrade arbetsuppgifter Folkskollärarnas situation har genom den i föregående avsnitt behandlade uppmjukningen av klasslärarsystemet förändrats avsevärt. Även andra faktorer har bidragit till denna förändring, främst den nya skolans stadieindelning. Folkskollärarnas egentliga arbetsområde omfattar i grundskolan färre årskurser än tidigare i folkskolan-fortsättningsskolan. Även antalet klasstyper är nu färre än tidigare. Och framför allt har en förändring mot allt större andel klasser av A-typ skett genom centralisering till större skolor. År 1910 gick endast ca 10 procent av eleverna i klasser av A-typ, under det att andelen i dag överstiger 80 procent. Minskningen av arbetsområdet har dock i hög grad motverkats av att folkskollärarutbildningen kommit att bli en naturlig rekryteringsbas för tjänster utanför mellanstadiet. Genom särskild ämnesutbildning kan folkskollärare förvärva behörighet till ämneslärartjänst på högstadiet. Även utan vidareutbildning tjänstgör många folkskollärare på högstadiet. Likaledes har flertalet yrkesvalslärare och specialklasslärare på högstadiet rekryterats från folkskollärarkåren. Folkskollärarutbildningen är sedan 1953 inordnad i den allmänna utbildningsgången och godtas nu som grund för akademiska studier (kungörelsen 1953: 626). Med viss akademisk vidareutbildning kan folkskollärare vinna adjunktsbehörighet (kungörelsen 1953:696). För vidareutbildning till behörighet som ämneslärare kan folkskollärare få lön med B-avdrag upp till 360 dagar (kungörelsen 1954:502). Vägar till ämnesfördjupning och ämnesspecialisering har sålunda öppnats.

C. Några förslag om modifiering av klasslärarsystemet I flera sammanhang har förut uppmärksammats avvägningen mellan klasslärarsystem och ämneslärarsystem. Bådas betydelse har framhållits, men en osäkerhet har betecknat gränsdragningen dem emellan. Man har i allmänhet hellre sett, att de båda systemen går in i varandra än att en skarp gräns dras. Synpunkter på denna fråga redovisas här i några förslag om modifiering av klasslärarsystemet. 1. 1957 års lärarutredning

Att närmare belysa frågan om införande av ett modifierat ämnes- och klasslärarsystem uppdrogs åt 1957 års lärarutredning. De sakkunnigas uppgift var visserligen att speciellt för enhetsskolans högstadium utreda behov

28 och utbildning av lärare, men eftersom de tog upp till behandling den principiella frågan om ämnes- eller klasslärarsystem, kan en återblick på deras utredning och ställningstagande vara befogad i detta sammanhang. Erfarenheterna av ämnes- och klasslärarsystem delgavs utredningen från 99 engagerade skolledare. I 90 av svaren förklarades, att ett modifierat klasslärarsystem behövdes. Ämneslärarsystemet ansågs ge goda kunskapsresultat och väcka studieintresse hos eleverna men samtidigt medföra splittring och mindre personligt omhändertagande än klasslärarsystemet. För elever, som krävde sådan omvårdnad, huvudsakligen de s. k. praktiskt inriktade, bedömdes ett modifierat ämnes- och klasslärarsystem som lämpligare. Skolledarnas ovan relaterade erfarenheter överensstämde med de erfarenheter, som enligt utredningen redovisats av ett antal tillfrågade lärare på försöksskolans högstadium. Av lärarna med akademisk utbildning ansåg 76 procent och av folkskollärarna 82 procent, att det fanns elever, för vilka all teoriundervisning borde handhas av endast en lärare. Vissa elever skulle alltså inte ens på högstadiet vara mogna för ämneslärarsystemet. 1957 års lärarutredning föreslog, att det vid sidan av ämneslärarsystemet skulle finnas ett modifierat klasslärarsystem med undervisningen bestridd av s. k. högstadieklasslärare. Utbildningen av dessa skulle bestå av folkskollärarexamen jämte en ettårig vidareutbildning, omfattande två huvudämnen och tre fyllnadsämnen plus en psykologikurs. Vidareutbildningen föreslogs ske efter två linjer, en humanistisk och en naturvetenskaplig, varigenom möjligheter att fördela undervisningen i en högstadieklass på huvudsakligen två lärare skulle skapas. Förslaget avstyrktes av bl. a. 1957 års skolberedning och ledde som bekant inte till någon ny lärarutbildning. Skolberedningen motiverade sitt avståndstagande bl. a. med att den föreslagna utbildningen skulle leda till en tudelning av den obligatoriska skolans högstadium och därmed även föregripa beredningens ställningstagande i differentieringsfrågan.

2. Några övriga förslag

Från högskolekommittén i Östergötlands län har till 1960 års lärarutbildningssakkunniga ingivits ett förslag till differentiering av klasslärarutbildningen. Denna bör enligt nämnda kommitté utformas så, att den i ett första stadium omfattar en gemensam grundutbildning för småskollärare och folkskollärare. Därefter bör utbildningen differentieras med sikte på dels lågstadiet och dels mellanstadiet. Ifråga om ämnesutbildningen bör differentieringen omfatta en humanistisk och en naturvetenskaplig grupp av ämnen. Vad kommittén här föreslår för mellanstadiet har sålunda drag gemensamma med vad 1957 års lärarutredning föreslog för högstadiet. Ett förslag som syftar till viss ämnesområdesbegränsning och ämnesspecialisering har nyligen skisserats av de båda folkskollärarförbunden. Enligt

29 detta skulle lärarna utbildas för tjänstgöring i årskurserna 4—9 med 7—9 ämnen på mellanstadiet och 4 ämnen på högstadiet. Huvudtanken synes vara, att läraren i vissa ämnen skall följa sin klass över stadiegränsen och skolan ut. Enligt ett motsvarande förslag av småskollärarförbiindet, skulle lågstadielärarna utbildas för tjänstgöring i samtliga ämnen på lågstadiet och ett par ämnen på mellanstadiet. Enligt båda dessa förslag accepteras en starkare modifikation än hittills av klasslärarsystemet på såväl mellan- som lågstadiet. 1960 års lärarutbildningssakkunniga har föreslagit provisoriska åtgärder i klasslärarutbildningen, som syftar till att inom lärarutbildningens r a m ge huvuddelen av mellanstadielärarna behörighet att undervisa i engelska. Tid härtill skulle tas bl. a. från ämnet slöjd. Utbildningen i detta ämne skulle därmed inte som hittills leda till behörighet. Om engelska tillkommer och slöjd tas bort, förblir visserligen antalet ämnen oförändrat, men ändringen torde få stor betydelse för frekvensen av ämnesbyten.

D.

Sammanfattning

De senaste årens utveckling för mellanstadieundervisningen kännetecknas av en begynnande uppmjukning av klasslärarsystemet och därmed tendenser till allt större inslag av ämneslärarsystem. Bakom detta ligger bl. a. vissa rent organisatoriska frågor. I korthet har förhållandena utvecklats enligt följande punkter. 1. Tidigare överensstämde lärarens och klassens veckotimtal, varför det föll sig naturligt, att klassföreståndaren tog ut sin undervisningsskyldighet i den egna klassen. Under senare år har på mellanstadiet elevernas veckotimtal kommit att överstiga lärarens. Om klassens egen lärare ej vill ha övertimmar, tas dessa timmar av annan lärare, varigenom ett begränsat ämneslärarsystem införes. 2. Inrättandet av tjänster för övningslärare har blivit allt vanligare. Vanligen är slöjd förbehållen övningslärare. Detta har som regel inte hindrat läraren att ta ut hela sin undervisningsskyldighet i den egna klassen. 3. Engelskan har blivit allt vanligare som ämne på mellanstadiet och är i 1962 års läroplan obligatorisk i stadiets samtliga årskurser. Genom att folkskollärarexamen ej automatiskt ger behörighet att bestrida engelskundervisningen har här skapats ett läge, där specialisering måste ske. För mellanstadielärarnas ämnesspecialisering torde detta ha varit av avgörande betydelse. 4. Folkskollärarutbildningen gäller ett brett arbetsområde med behörighet att undervisa i folkskola och fortsättningsskola. Formellt ger utbildningen behörighet även för småskolestadiet, om än denna behörighet sällan

30 blir utnyttjad. Genom grundskoleformen och 1962 års skolstadga har arbetsområdet krympts till att primärt gälla endast tre årskurser. Utgångsläget för en ämnesspecialisering och ämnesfördjupning har härigenom avsevärt förändrats. 5. Skolenheterna har blivit allt större. Vid varje skolenhet tjänstgör nu flera lärare än tidigare. Detta ger ökade möjligheter till ämnesbyten. Ca 75 procent av klasserna är av A-typ, vilket gör de organisatoriska betingelserna för ämnesbyten större än under den tid, då flertalet klasser var av B-typ eller motsvarande. 6. Insnävningen av folkskollärarnas arbetsområde har motverkats av att ett flertal uppgifter i den nya skolan tilldelats befattningshavare med folkskollärarutbildning. Med eller utan vidareutbildning tjänstgör många folkskollärare på högstadiet som ämneslärare, yrkesvalslärare och specialklasslärare. Folkskollärarutbildningen fungerar sålunda i icke ringa grad som grundutbildning för en rad specialfunktioner. 7. Folkskollärarutbildningen är sedan 1953 inordnad i den allmänna utbildningsgången och godtas nu som grund för akademiska studier. Möjligheterna till ämnesspecialisering har sålunda radikalt förändrats under senaste tioårsperioden. 8. Konsekvenserna av de ändrade förhållandena återspeglas i de ökade anspråken bland lärarna på viss ämnesområdesbegränsning eller ämnesspecialisering. Förslag till hur en modifiering av klasslärarsystemet skall ske har också utarbetats. Det mest kända torde vara 1957 års lärarutrednings förslag, som dock avsåg högstadiet. Bland övriga förslag kan noteras lärarsammanslutningarnas förslag till viss gemensam lärarutbildning för årskurserna 1—6 och för 4—-9.

DEL 2

UNDERSÖKNINGEN

KAPITEL 4 Undersökningens uppläggning

A. Frågeställningar Inledningsvis har sagts, att undersökningen gäller, i vad mån ämnesspecialisering och ämnesområdesbegränsning vunnit insteg på grundskolans mellanstadium. De detaljproblem, som studerats, kan i korthet preciseras enligt nedanstående tio punkter. Uppgifterna gäller hela tiden mellanstadiet. 1. Hur fördelar sig den totala undervisningstiden på klassföreståndaren och övriga lärare? Hur är denna fördelning i olika årskurser, i klasser av olika typ och i kommuner av olika storlek? 2. En specificering av ovannämnda fråga är: Hur fördelar sig den tid, som icke bestrides av den egna klassföreståndaren, på övriga lärare? Främst intresserar här lärare, som anställts i övningsämnena slöjd, musik, teckning och gymnastik. 3. Frågorna 1 och 2 ovan gäller kla&slärarsystemets verkningsgrad, sedd från såväl lärarens som elevernas sida. Den tredje frågan gäller enbart klassföreståndarna: Hur stor del av klassföreståndarens samlade undervisningstid faller på den egna klassen och på andra klasser? Hur är klassföreståndarens bundenhet vid den egna klassen i olika ämnen jämförda med varandra? 4. Fråga 4 gäller en speciell aspekt av fråga 3 : Hur stort är klassföreståndarens veckotimtal i den egna klassen och h u r fördelar sig olika tal efter årskurs, klasstyp och kommunstorlek? 5. Hur stor del av stadiets klasser undervisas av endast en lärare, av två, tre, fyra, fem och mer än fem lärare? 6. Hur är förekomsten av a) folkskollärartjänster utan klassföreståndarskap, b) halvtidstjänster, c) tjänster för lärare utan egen klass (»kliniktjänster») ? 7. Hur påverkar behörighetskravet i engelska ämnesområdesbegränsningen bland lärarna och hur stor del av ämnesbytena beror på detta krav? 8. Hur fördelar sig undervisningen i engelska på behöriga och ickebehöriga lärare, med och utan användande av skolradioengelska? 9. I vad mån uppdelas undervisningen i svenska på två eller flera lärare? Även i frågorna 5—9 intresserar det att se, h u r olika årskurser, klasstyper och kommunstorlek påverkar svaren. Detsamma gäller den tionde och sista frågan, som skiljer sig ifrån de övriga i så måtto, att den inte avser faktiska data om lärare och elever utan de svarande rektorernas samlade erfarenhet. 3—318190

10. Vad anser rektorerna om a) minimiantalet veckotimmar i egen klass för klassföreståndaren, b) olika ämnens lämplighet för ämnesbyte och c) betingelserna för uppdelning av undervisningen i svenska på flera lärare?

B. Material Undersökningsmaterialet består av landets samtliga mellanstadier i kommuner, där övergången till den nya organisationen med nioårig skola nått lägst årskurs 6. Att tillämpningen av grundskolans läroplan i flertalet fall inte nått högre än till årskurs 4 har här inte tillmätts någon betydelse. Olikheterna i timplaner mellan försöksskola och grundskola i årskurserna 5 och 6 är inte stora. I flertalet fall torde man f. ö. ha använt sig av de övergångsplaner skolöverstyrelsen rekommenderat (Aktuellt 1962 nr 31). Materialet går något utöver mellanstadiet, genom att klasser av typ Bl och B2 kan inrymma även årskurs 3. I klasserna av B3- och Bv-typ kan även årskurserna 2 och 1 förekomma. Klasserna av denna typ är dock mycket få, vartill kommer, att lågstadieeleverna under huvuddelen av tiden undervisas parallellt med mellanstadieeleverna. Stadiegränsen uppåt är överskriden endast beträffande de specialklasser, där årskurs 7 i vissa klasser av B-typ räknas som mellanstadieklass. Undersökningen i stort omfattar såväl specialklasser som vanliga klasser. Materialet fördelar sig enligt tabell 3. Tabell 3. Undersökningsmaterialets fördelning efter kommunstorlek 1

3 Antal

Kommunstorlek. Antal invånare 0— 4 999 5 000— 9 999 10 000—29 999 30 000—99 999 100 000 och större Samtliga

grundskolekommuner

rektorsområden

211 81 55 12 3

211 87 107 64 102

571 En uppdelning i fem grupper har som synes gjorts efter kommunstorleken. I tabeller och diagram benämnes grupperna för enkelhets skull efter tusentalet invånare per kommun med beteckningarna 0—5, 5—10, 10—30, 30—100 och > 100. Gruppen 0—5 utgör småkommunerna och > 100 storkommunerna (Stockholm, Göteborg och Malmö). De fem grupperna blir var och en av försvarlig storlek. Indelningen kan givetvis diskuteras. Det har dock visat sig svårt att fin-

35 na andra och mera relevanta bestämningar av typen tätortsgrad, befolkningstäthet, agglomerationsgrad osv., som är applicerbara på det enskilda rektorsområdet. Bebyggelsestrukturen återspeglas till viss del i frekvensen av olika klasstyper (A, Bl osv.). Självfallet kan det också diskuteras, om de nuvarande grundskolekommunerna täcker ett för landet i dess helhet representativt område. Svar har kommit från samtliga kommuner. 12 rektorsområden finns inte redovisade i materialet, då uppgifter från dessa trots gjorda påminnelser uteblivit. Något inflytande på resultaten har detta sannolikt inte haft. Dels täcker vederbörande områden endast omkring två procent av totala undervisningsvolymen, dels företräder de inte extremgrupperna i något avseende. De ifyllda 571 frågeformulären utgör bearbetningsmaterialet. Enstaka tabeller, som visat sig klart missförstådda eller felaktiga, har ändrats efter direktkontakt med uppgiftslämnaren. Ett fåtal enkäter har varit ofullständiga, vilket gör, att vissa summor, som skall vara lika kan variera något allt efter vilket formulär de härletts ur. Olikheterna i dessa fall är dock, vilket framgår av efterföljande redovisning, obetydliga och utan intresse för tolkningar och slutsatser.

C. Insamling och bearbetning av data Utarbetandet av formulären samt distribution och insamling av dessa har helt skett genom lärarutbildningssakkunnigas sekretariat. Formulären har besvarats rektorsområdesvis och sänts direkt till sekretariatet. För varje rektorsområde har lämnats ett antal summor, avseende klasser, lärare, veckotimmar med uppdelning efter årskurs, klasstyp, behörighet, lärarkategori osv. Bearbetningen gäller följaktligen ett antal genomsnittstal, där uppgifter rörande den enskilde läraren inte är åtkomliga. Materialets storlek och struktur möjliggör många slag av uppdelningar, exempelvis efter geografisk belägenhet och tidpunkt för den nya skolans införande. Här har, som ovan nämnts, redovisningen i huvudsak begränsats till att avse olika kommunstorleksgrupper enligt tabell 3.

KAPITEL 5 Undervisningstidens fördelning på olika lärare

A. Klassföreståndarens andel av undervisningen 1. Jämförelser inom totalmaterialet

Svar på fråga 1 (ovan s. 33) ges i figurerna 4—17 på sidorna 37—39, där fördelningen av undervisningstiden på klassföreståndare, lärare i övningsämnen och övriga lärare återges grafiskt. Den andel, som faller på var och en av dessa tre grupper, har i stolpdiagrammen även angivits med procentsiffror. De absoluta talen ges till höger om diagrammen och utgör lärarveckotimmar. Dessa överstiger antalet elevveckotimmar något, eftersom klasserna i vissa fall gruppuppdelas. Figurerna 4—8 gäller A-klasser, 9—15 B-klasser och figurerna 16—17 båda grupperna. Sammanfattningen av samtliga undersökta klasser ges i figur 17. Detta diagram svarar mot en sammanlagd undervisningsvolym av inte mindre än 276 628 veckotimmar, vilket med en genomsnittlig tjänstgöring av 30 veckotimmar ger 9 220 lärare. Av den sammanlagda undervisningstiden faller som synes 76,8 procent på klassföreståndaren, 14,6 procent på särskilda övningslärare och 8,6 procent på övriga lärare. Generellt kan således sägas, att klasslärarsystemet alltjämt står för dryga tre fjärdedelar av mellanstadiet. Från elevernas sida ligger andelen något högre, sannolikt omkring fyra femtedelar. Detta har sin grund i att mellanstadiets lärarveckotimmar på grund av gruppindelningsmöjligheterna ligger ett tiotal procent över elevveckotimmarna och att denna differens till större delen faller på ämnet slöjd, där särskilda övningslärare är vanliga. Med genomsnittstalet 76,8 kan sedan jämförelsen göras mellan olika klasstyper, årskurser och kommunstorlekar. I A-klasserna ligger samma tal på 74,3 procent, sålunda något lägre. Klart högre ligger B-klasserna med 84,9. Högst ligger värdet för B3-skolorna i de mindre kommunerna med 96,7 procent, vilket är naturligt, eftersom klassläraren där vanligen är ensam. Mellan olika B-klasser i övrigt råder inga påtagliga olikheter. Här bör f. ö. noteras, att jämförbarheten mellan större och mindre kommuner är bristfällig, då de största kommunernas B-klasser ofta, kanske som regel, består av specialklasser vid skolenheter, som inte är små och därmed inte utan bytesmöjligheter. De absoluta veckotimtalen till höger om diagrammen visar f. ö., att de stora kommunernas B-klasser är få. Skillnaden mellan större och mindre kommuner ges i ett tvärsnitt i figur

37 Figurerna

4-20.

Undervisningstidens

fördelning

på olika

lärare

Teckenförklaring, f ig. 4-20 Klassföreståndare Klosslyp Årskurs

Ovningslärare

Ovr. lärare Totala a n talet vtr

Procentuell fördelning

Kommunstorlek i tusental inv. Figur 4

A4

5 - 10

1 0 - 30

30-100

100-

0-

Figur 5 A5

5 - 10

1 0 - 30

30-100

100-

0-

Figur 6 A6

5 - 10

10- 30

30-100

100-

0-

Figur Samtliga A-klasser

0-

7 74.5

13.!

5 - 10 1 0 - 30 74.1

30-100 100Figur 8 Somtligo A-klasser oberoende av kommunstorlek

38 Klasstyp Årskurs

Kommunstorlek i tusental inv.

Totala antalet vtr

Procentuell fördelning

Figur 9 Bl

3-4

0-

5- 10

10- 30

30-100

100-

562 915

Figur 10 Bl

5-6

0-

5 - 10

tu

10- 30

30-100

100-

16.8.

6.756 Figur B 2 3-6

0-

471 II

5- 10

7.4,

10- 30

30-100

100-

"ft3~|

le a

5 - 10

6.8 i

10- 30

76.4 Figur

B3

9.7 11

0-

18.0 IZ

34 Figur 13

Bv

•

0-

c

5 - JO

10- 30

30-100

11.5 Z08

100-

'5*

1.215 II

I

39 Klasstyp Årskurs

Totala antalet vtr

Procentuell fördelning

Kommunstorlek i tusental inv. Figur 14

Samtliga B-klasser

**:m

5 - 10

10- 30

30- 100

100-

0-

H [&:•;!

18.913 9.780 1.341

p

Figur 15 Samtliga B-klasser oberoende av kommunstorlek

Figur A-och Bklasser

0-

5-

wm

i 1.3

10- 30 74.1

30-100 100-

Samtliga mellanstadieklasser, oberoende av kommunstorlek

Län A-klasser M

Figur

11 768

21.983 Figur 18

110 B-klasser M

6.7 BD

87.3 BD

8.001 Figur 19

Figur

•:>m*]i

*m

20 A-och B- M klosser

75.1 BD

84A

">•*

•

40 16, som omfattar såväl A- som B-klasser. Klasslärarsystemets procentuella andel sjunker som synes med stigande invånarantal i kommunerna från 80,1 i de minsta kommunerna till 71,8 i de största. Att uppmjukningen av klasslärarsystemet gått längst i de större enheterna överraskar föga. Möjligen är det överraskande, att små och stora kommuner inte skiljer sig åt mera. Av intresse är också att se, i vad mån klasslärarens andel minskar från årskurs 4 till årskurs 6. Att så är fallet framgår av en jämförelse mellan figurerna 4, 5 och 6. I årskurs 4 (fig. 4) ligger klasslärarens andel på omkring 80 procent. I årskurs 5 sjunker den till dryga 70 procent och i årskurs 6 till cirka 70. Samma tendens finner man vid en jämförelse mellan figur 9 (Bl 3—4) och figur 10 (Bl 5—6). Diagrammen talar i övrigt för sig själva och torde inte kräva några kommentarer. De delar av undervisningsvolymen, som icke bestrides av klassföreståndaren, preciseras under avsnittet B nedan. 2. Jämförelser mellan Malmöhus län och Norrbottens län

Som ovan nämnts, kan invändningar resas mot materialets uppdelning efter kommunstorlek. För att pröva om geografisk belägenhet och befolkningstäthet påverkar resultaten har en specialbearbetning gjorts, där Malmöhus län jämförts med Norrbottens län. Resultaten framgår av figurerna 18—20 sidan 39. En klar skillnad mellan länen föreligger. Klasslärarandelen når i Malmöhus län 75,1 procent och i Norrbottens län 84 procent (fig. 20). Till viss del beror differensen på att Norrbottens län har flera B-klasser. Helt kan differensen inte förklaras av detta, vilket blir uppenbart av figurerna 18 och 19, där klasstypen hållits konstant. I Malmöhus läns A-klasser är klasslärarandelen 74,3, medan den i Norrbottens läns A-klasser når 80,5 procent. I B-klasserna är andelarna 81,9 respektive 87,3. Uppenbarligen utgör det geografiska läget en källa till variationer. Skillnaden mellan A-klasserna i de båda länen (6,2 procent) är mindre än mellan A- och B-klasserna i totalmaterialet (10,6 procent, jfr fig. 8 och 15) men större än mellan totalmaterialets A-klasser i stora och små kommuner (2,8 procent, se fig. 7). Enligt detta skulle klasslärarsystemets verkningsgrad påverkas mera av det geografiska läget än av kommunstorleken.

B. Övningslärares och övriga lärares andel av undervisningen I närmast föregående avsnitt berördes den del av undervisningen på mellanstadienivå, som klassläraren bestred i den egna klassen i egenskap av klassföreståndare. Den undervisningstid i klassen, som denne lärare själv icke bestred, genomsnittligen omfattande 23,2 procent, var i redovisningen u p p -

41 delad på övningslärare (slöjd, teckning, musik och gymnastik) och övriga lärare. Av figurerna 4—20 finner vi, att den undervisning övningslärarna bestrider varierar omvänt mot klassföreståndarnas. I A-klasserna är övningslärarnas andel 15,9 procent (fig. 8), i B-klasserna 10,1 (fig. 15). I små kommuners A-klasser är den 13,2 och i stora kommuners 19,4 (fig. 7). övningslärare finns sålunda i såväl A- som B-klasser och i såväl små som stora kommuner. Den lärargrupp, som i figurerna 4—20 sammanförts under beteckningen »övriga lärare» och markeras i stolpdiagrammens högra del, har andelar, som inte synes vara påtagligt beroende av kommunstorleken (fig. 16). Andelen är dock större i A-klasser än i B-klasser (jfr ex. fig. 8 och fig. 15). En icke obetydlig del av dessa lärare är rektorer och studierektorer, i den m å n dessa inte är klassföreståndare. En annan del utgöres av de lärare, som genom övertimmar eller ämnesbyte kommer att bestrida viss undervisning vid sidan av klassföreståndaren. I den mån särskilda lärare i läroämnen undervisar på klasslärarstadiet, främst då i engelska, kommer även dessa in under beteckningen övriga lärare. Andelen övriga lärare uppgår i A-klasserna till 9,8 procent (fig. 8) och i B-klasserna till 5,0 procent (fig. 15). För hela materialet ger det ett genomsnitt av 8,6 procent (fig. 17). Andelen är överraskande låg, om man betänker, att den inrymmer all ämnesspecialisering och alla ämnesbyten i läroämnena. Det är uppenbart, att huvuddelen av den ämnesspecialisering, som äger r u m på mellanstadiet, har sitt hemvist i övningsämnena. I figurerna 21—25 har givits en närmare specifikation av den andel av mellanstadieundervisningen, som bestrides av lärare i övningsämnen. (I vad mån vederbörande lärare har formell behörighet för denna undervisning har inte undersökts.) Diagrammen utgör således en förstoring med inre strukturering av motsvarande led i figurerna 4—20. Figurerna 21 och 22 svarar således mot mellanledet i figurerna 7 och 8. På samma sätt svarar figurerna 23, 24 och 25 mot mellanleden i respektive figurerna 14, 15 och 17. Bland övningslärarna har slöjdlärarna en klart dominerande ställning. De svarar för 12,1 procent av hela undervisningsvolymen, medan lärarna i teckning, musik och gymnastik har respektive 0,4, 0,8 och 1,3 procent. Med hänsyn till att slöjdundervisningen vanligen sker i halvklass, blir relationerna — om de skall ses ur den enskilde elevens synpunkt — annorlunda. Men trots att slöjdlärarnas undervisningstid då nedbringas till hälften, är den mer än dubbelt så stor som vad tecknings-, musik- och gymnastiklärarna har sammanlagt. I A-klasserna (fig. 22) är övningslärardelen klart större än i B-klasserna (fig. 24). Skillnaden gäller som ovan nämnts slöjdlärarna (13,0 mot 9,9), men den uppenbarar sig framförallt i att A-klasserna faktiskt har ämnes-

42 Figurerna

21-25.

Ovnings/ärarnos

andel av

Teckenförklaring f i g . 2 l - 2 5 [ ^ S I Ö j d

Klasstyp

Kommunstorlek i tusental inv.

M^us[k

|JTecr;ning

Andel av undervisningsvolymen

Figur A-klasser

mel/anstadieundervisningen

po hela

Gymnastik

Totala a n talet vtp (100 °/o)

stadiet

5 - 10

10- 30

30-100

100-

0-

Figur

nm

i

w

22 A-klasser Samtliga

5 - 10

10-30

30-100

100-

II. o

.9.9

62.128 Figur 2 J B-hlasser

0-

m

1.341 Figur 24 B-klasser Samtliga

Figur

25 A-och B- Samtliga klasser

•iiH • J

|IIM|IHI|llll|MII|nil|MII|llll|llll|l|ll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|

20 °/o

43 lärare i teckning, musik och slöjd, under det att B-klasserna praktiskt taget saknar sådana. Ett antal B-klasser i de större kommunerna har visserligen sådana övningslärare, men här synes det röra sig mest om specialklasser (fig. 23), som f. ö. är få. Övningslärarna i teckning, musik och gymnastik finns i A-klasserna och h a r där hopat sig i de stora kommunerna. De allra flesta finns i Stockholm, Göteborg och Malmö (fig. 21). I de mindre kommunerna har de en blygsam andel av mellanstadieundervisningen, sammanlagt endast ett par procent. Om systemet med särskilda övningslärare sålunda kan sägas ha en genomsnittlig andel av 14,6 procent av mellanstadieundervisningen, bör detta ses mot bakgrund av övningsämnenas andel av timplanen. I tabell 4 har gjorts jämförelser med dels grundskolans timplan, dels försöksskolans (1955 års Timplaner och huvudmoment). Talen gäller klasstyp A, årskurserna 4—6, med timtalen i slöjd dubblerade och gruppuppdelning i engelska och matematik efter gynnsammaste alternativ enligt 1958 års och 1962 års kungörelser. Övningsämnenas relativa andel kan då maximalt uppgå till vad som anges i kolumnerna 4 och 5. En jämförelse av procenttalen i kolumn 6 med motsvarande i kolumnerna 4 och 5 ger nu verkningsgraden för systemet med särskilda övningslärare. För övningsämnena tillsammanslagna ligger den något under hälften. Högst når den i slöjd, där den ligger mellan 65,6 och 91,5 procent. Det lägre värdet fås om slöjdlärarandelen relateras till försöksskolans timplaner, det högre om det relateras till timplanerna för grundskolan. Det rätta värdet ligger någonstans mitt emellan, uppskattningsvis vid tre fjärdedelar. I övningsämnena i övrigt är verkningsgraden för systemet med särskilda övningslärare låg. I teckning når den omkring en tiondel, i musik omkring en fjärdedel och i gymnastik omkring en femtedel.

Tabell 4. Undervisningstidens fördelning på olika ämnen enligt 1955 års och 1962 års timplaner. Jämförelse med övningslärarnas andel av undervisningstiden 1

6 Lärarvcckotimmar i åk 4—6, klasstyp A Absoluta tal

Ämnen

1955 års timplaner

1962 års timplaner

1955 års timplaner

1962 års timplaner

77 44

77 36

63,6 36,4

68,1 31,9

24 6 5 9

därav slöjd musik gymn Summa

Procentuell fördelning

15,9 13,0 0,5 1,0 1,6

14,2 5,3 4,4 8,0

19,8 5,0 4,1 7,4

16 6 5 9

Övningslärarandel enligt undersökningen (fig. 8 och 22)

—

44 C. Sammanfattning En genomsnittsbild av mellanstadieundervisningen, sedd ur lärarsynpunkt, visar alltså, att klassläraren har 77 procent av undervisningen och särskilda övningslärare 15 procent, medan återstående 8 procent tillkommer övriga lärare genom ämnesspecialisering, ämnesbyten och övertimmar. Sedda ur den enskilde mellanstadieelevens synpunkt blir motsvarande andelar omkring 82, 10 och 8 procent. Exakta procenttal kan här inte fås utan tidsödande detaljundersökningar. Klasslärarsystemet har sålunda alltjämt en klar dominans. Ämneslärarsystemet har slagit igenom i endast slöjd, där det har en verksamhetsgrad på omkring 75 procent, i övriga övningsämnen ligger den lågt. Läroämnet engelska, som här är av intresse, behandlas i annat sammanhang (kapitel 8).

KAPITEL 6 K l a s s f ö r e s t å n d a r e n s t j ä n s t g ö r i n g i egen klass och i a n d r a klasser

A. Klassföreståndarens bundenhet vid den egna klassen i olika ämnen I föregående avsnitt redovisades fördelningen mellan å ena sidan klassföreståndarens och å andra sidan annan lärares undervisningstid på mellanstadiet. Detta utgör undersökningens svar på frågorna 1 och 2 (ovan s. 33). Därmed nalkas vi fråga 3, som gäller h u r klassföreståndarens tjänstgöring fördelar sig på dels tid i den egna klassen och dels övrig tjänstgöring. E n uppdelning av klassföreståndarens tjänstgöring har därvid gjorts enligt följande: . Undervisning i egen klass Undervisning i annan klass på mellanstadiet Undervisning i klass på annat stadium övrig schemabunden undervisning. Antalet tjänstgöringstimmar per vecka i var och en av ovannämnda fyra grupper har av rektorerna redovisats i följande ämnesuppdelning: svenska, matematik, engelska, kristendomskunskap, övriga orienteringsämnen, musik, teckning, gymnastik, slöjd. Endast klasser av A-typ ingår i denna redovisning. Antalet klassföreståndare är 5 751, varav 1 986 i årskurs 4, 1 878 i årskurs 5 och 1 887 i årskurs 6. Någon påtaglig skillnad i tjänstgöringens fördelning kunde inte påvisas mellan kommuner av olika storlek, varför i detta fall samtliga kommuner av utrymmesskäl förts samman. Den intressanta skillnaden ligger här i stället mellan de olika ämnena och i viss mån mellan de olika årskurserna. I fig. 26—28 har årskurserna 4, 5 och 6 redovisats; fig. 29 visar veckotimtalen i årskurserna 4—6 sammanlagt. Eftersom tjänstgöringen i den egna klassen helt dominerade har i dessa figurer uppdelningen endast gjorts mellan tjänstgöringen i egen klass och övrig tjänstgöring. Den senare delen, som alltså upptar undervisning i annan klass på mellanstadiet, i klass på annat stadium och övrig schemabunden undervisning, omfattar genomsnittligen 8,3 procent av undervisningstiden för klassföreståndarna i årskurs 4. Motsvarande tal för årskurserna 5 och 6 är 11,3 och 9,8, vilket ger 9,5 procent som genomsnitt för hela stadiet. Lärarna tillbringar sålunda nio tiondelar av sin undervisningstid i den egna klassen. Skillnaden mellan olika ämnen är emellertid stor. Att bundenheten till den egna klassens elever är minst, när det gäller slöjd och engelska, torde knappast förvåna. I slöjd sker ju för övrigt gruppindelning

Figurerna 26-29. Fördelning klasser av A-typ.

av tjänstgöringen

Teckenförklaring fig.2.6-29 |

|Tjänstgäring

för klassföreståndare

i egen

Ämne

Procentuell

pä m e l l a n s t a d i e t , i klass undervisning)

fördelning

på a n n a t

Antal veckotimmar

Figur 26

4 Endast

klass

I Övrig tjänstgöring (i a n n a n klass I stadium och ( övrig schemabunden Årskurs

på mellanstadiet.

l.5venska

2.Matematik

3.Engelska

!%a\

4.Kristendom

c Övriga orienteringsämnen

94.8 B

6.Musik

7.Teckning

8. Gymnastik

9. Slöjd

3.784 55

4.918 342

1-5

~7Ä]

5umma 6 - 9

91.9 JU

12.024 Summa

61.248 I. Svenska

2.Matematik

3.Engelska

4.Kristendom

t Övriga orienteringsämnen

6.Musik

7.Teckning

8.Gymnastik

87.9 I2.f

9.5löjd

465 Summa

1-9

Figur

Summa

1-5

47.449 Summa 6 - 9

10.635 Summa

88.7 IC3

1-9

47 Årskurs

Procentuell

Ämne

Figur

28 I. Svenska

2.Matemotik

3.Engelska

4.Kristendom

- Övriqa o r i e n t e ringsämnen

6.Musik

7.Teckning

92.9 ID

8.Gymnastik

90.a

9z

9.Slöjd

39J>

1-5

90.1 H]

51.347 Summa 6-9

86.9 I3J

5ummo

60.443 I. Svenska

2.Matematik

3.Engelska

24.486 AKristendom

86.9 I3.i

,- Övriga orienteringsämnen

6. Musik

7. Teckning

8.6gmnastik

9. Slöjd

5umma

1-9

Figur 4-6

Antal veckotimmar

fördelning

29 Summa

1-5

9:2

147.147 Summa

6-9

31.720 Summa

1-9

90.5 T?]

48 enligt speciella bestämmelser, varför begreppet »egen klass» här icke är relevant. Påpekas bör, att procenttalen 63,9 och 36,1 för slöjd i fig. 29 och motsvarande i fig. 26—28 avser klassföreståndares (folkskollärares) undervisning i ämnet. Totala antalen lärarveckotimmar är här betydligt lägre än i övriga ämnen, eftersom huvuddelen av denna undervisning bestrides av särskilda övningslärare. Detta framgår av de absoluta veckotimtalen till höger om varje diagram. Klassföreståndarna i årskurs 4 har påtagligt högre andel tjänstgöring i annan klass i engelska, vilket torde kunna förklaras av att behöriga lärare i denna årskurs med lågt timtal i engelska utnyttjas även i högre årskurser. Närmast efter slöjd och engelska kommer musik och kristendomskunskap (17,0 resp. 13,1 procent av klassföreståndarens undervisningstid sker i annan klass, se fig. 29). Matematik har de lägsta talen i samtliga årskurser. Frekvensen av ämnesbyte och ämnesspecialisering ligger sålunda lägst i detta ämne. I var och en av fig. 26—29 har ämnena grupperats i läroämnen och övningsämnen. Skillnaden mellan dessa båda grupper är obetydlig. Dock märks i övningsämnena en minskning med högre årskurs beträffande bundenheten till den egna klassen.

B. Klassföreståndarens tjänstgöring utanför den egna klassen Figur 30 ger specificering av den undervisningstid lärarna icke har i den egna klassen, alltså tjänstgöring i annan klass på mellanstadiet, tjänstgöring i klass på annat stadium och övrig schemabunden undervisning. Diagrammen ger sålunda en detalj redovisning av innehållet i de snedstreckade delarna av figur 29. Drygt 8 procent av klassföreståndarnas undervisningstid ligger i annan klass på mellanstadiet, under det att endast 1 procent omfattar undervisning på annat stadium, övrig schemabunden undervisning är obetydlig (0,3 % ) . Hit hänförs tjänstgöring som kliniklärare, särskild specialundervisning, undervisning i frivillig körsång o. dyl. Det är vid tolkningen av diagrammen i fig. 26—30 av vikt att de varierande andelarna för tjänstgöringen i egen klass och utanför denna alltid relateras till de absoluta veckotimtalen till höger om diagrammen. De olika ämnenas proportioner inbördes redovisas närmare i kapitel 7. Bundenheten vid den egna klassen bör också relateras till lärarnas totala undervisningstid, som för dessa lärare finns redovisad i tab. 5 s. 52. Veckotimtalen ligger som synes på drygt 31. Att talet understiger 30 i de största kommunerna torde bero på det stora antalet specialklasser som finns i storstäderna. Man kan förmoda, att undervisningstiden för lärarna i B-klasserna överstiger de i tabellen redovisade talen. Som framgår av fig. 38 h a r dessa lärare enbart i egen klass i allmänhet 33—36 veckotimmar.

49 —

o>

Cd

—

—

go

5T

"5

8.

-8

Öl

.c

I c b.

b

T.

=>

J±

o

c

"21 s

TC

~T

&1 .C

!gs

u 1X1

E

:<

4—318190

O PO

50 Figurerna 31-39. OmfaHningen Klasstyp Årskurs

av klassföreståndarnas

tjänstgöring

i egen

klass.

Procentuell fördelning efter veckotimmar i egen klass

Tot. antalet klassförest.

°/o Figur 31 20-

A4

10-

_•

nr-.nn

D a

J=L

Figur 32

A5

10-.

1.854 Figur 33 20TT

A6

10^

Figur 34

20 Samtliga , n A-klasser I U

Bl

3-4

i

r

_ Fl r n n n f l n 1

Figur

3$

n n nfln^

20^

-10 11-15 16-20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 vtr

51 Klasstyp Årskurs

Procentuell fördelning efter veckotimmar i egen klass °/o Figur 30

36 I-I

20 Il

Tot. antalet klossförest.

5~-6 10

= r-, fl nnr-,nnl Irinnnn Figur

20-= Övriga B-former 10-=

n

n "

Figur

38 Figur

nr-,nn

r-,n„rinn

n

5amtliga B-klasser

30 Samtliqo A-och Bklasser

20-

10 11-15 16-20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 vtr

52 Tabell 5. Lärarnas

undervisningslid

i klasser av

5 A-typ

9 Årskurs Kommunstorlek i tusental invånare

0 5 5 10 10 30 30 100 > 100 Samtliga

5 S:a 4—6

N

M

N

M

N

M

272 242 486 335 651

31,8 31,8 31,7 30,6 29,5

268 256 446 289 619

32,4 29,6 31,4 32,6 28,6

272 255 450 309 601

30,9 812 30,4 753 35,5 1 382 31,8 933 30,8 1 871

31,7 30,7 32,8 31,6 29,6

30,5 1 887

32,0 5 751

31,1

1 986

30,8 1 878

N

M

N = antalet klassföreståndare. M = medeltal sammanlagd undervisningstid per vecka.

C. Omfattningen av tjänstgöringen i egen klass bland mellanstadiets klassföreståndare Undervisningsskyldigheten för folkskollärare på mellanstadiet är i allmänhet 30 veckotimmar, för lärare i specialklasser oftast 4 timmar lägre. Bland de klassföreståndare som ingår i undersökningen finns dessutom bl. a. rektorer och studierektorer, vilkas undervisningsskyldighet varierar starkt. Genom ämnesbyten kommer dock, som ovan visats, den verkliga undervisningen i egen klass att ändras avsevärt. Omfattningen av undervisning i egen klass har undersökts (fråga 4, ovan s. 33). Veckotimantalets övre gräns sattes vid 36, vilket av några uppgiftslämnare ansetts vara för lågt. Ända upp till 40 veckotimmar i egen klass har rapporterats från en B2-skola. Antalet veckotimmar i klassföreståndarens egen klass framgår av tab. 18—26 (se bil. 2, s. 84 f.). Av tabell 26 sista kol. framgår, att det finns klassföreståndare med mindre än 10 veckotimmar i egen klass, om än deras antal är litet (9 st; 0,1 procent). Mellan 10 och 20 veckotimmar i egen klass har 2,8 procent av klassföreståndarna. Lärare med 20 veckotimmar och mindre i egen klass är alltså få. En grafisk återgivning av fördelningen h a r gjorts i figurerna 31—39, där fig. 31—34 avser A-klasser och figurerna 35—38 B-klasser. De senare är betydligt färre (A = 5 826, B = 1 854 klasser eller 75,9 resp. 24,1 procent). Av fig. 39 framgår, att i samtliga A- och B-klasser antalet klassföreståndare med ett timtal i egen klass på 20 och uppåt i stort sett ökar fram till 30, vilket är typvärde (14,3 procent), för att därefter åter minska. En liknande fördelning finns bland lärarna i A-klasserna (fig. 34), där 17,3 procent av klassföreståndarna har 30 veckotimmar i egen klass. I B-klasserna (fig. 38) är förhållandet annorlunda. Typvärdet ligger h ä r

53 Figur 40. Omfattningen av tjänstgöring °/o ov lärarna

Procentuell

i egen kloss. Jämförelse

11-15 16-20

kommuner.

fördelning efter veckotimmar i egen klass

I_ - m rnrflrilrnrnr T -10

mellan små och stora

26 Veckotimmar

r 28

fii Hi r, ; n ^ C 31

i egen klass

Kommuner < 5.000 inv. (totalt 1.744 klassförestSndare). [ I Kommuner >I00.000 inv. (totalt 1.887 klassföreståndare)

på 33 veckotimmar (18,5 procent), och antalet lärare med 36 veckotimmar eller mera i den egna klassen är betydande (17,7 procent). Framförallt visar B2-, B3- och Bv-formerna högt timtal för klassföreståndaren. I såväl A- som B-klasser finns ett påtagligt stort antal klassföreståndare, som har 26 veckotimmar i egen klass. I denna grupp torde flertalet av lärarna i specialklasser ingå. Även här inställer sig frågan, om förhållandena är lika i små och stora kommuner. I tabellerna 18—26 har uppdelning efter kommunstorlek gjorts. Att olikheter föreligger, är uppenbart. I figur 40 har grafiskt återgivits en jämförelse mellan de minsta kommunerna (under 5 000 inv.) och de största (Stockholm, Göteborg och Malmö). Skillnaden är tydligt märkbar. I de små kommunerna har lärarna genomsnittligt högre antal veckotimmar i egen klass; 12,1 procent har 34 veckotimmar. I de stora kommunerna finns största antalet lärare på 30 veckotimmar (18,3 procent). Skillnaden är alltså av samma art mellan stora och små kommuner som mellan klasser av A-typ och klasser av B-typ. Klassföreståndarnas bundenhet vid den egna klassen förefaller alltså alltjämt att vara stor på mellanstadiet. Av tabell 26 kol. 8 framgår att 72,6 procent av klassföreståndarna har mellan 26 och 34 veckotimmar i egen klass. Medeltalet ligger vid 29,0 veckotimmar.

D. Sammanfattning Att mellanstadiets klassföreståndare trots viss uppmjukning av klasslärarsystemet alltjämt behåller huvuddelen av klassens undervisning, har visats i närmast föregående kapitel. Här har närmare specificerats, hur bundenheten vid den egna klassen ser ut i olika ämnen och hur den övriga undervisningen är fördelad. Bundenheten vid egen klass är minst i slöjd (i den mån klassföreståndar-

54 na undervisar i ämnet). Därefter följer engelska, musik och kristendomskunskap. Störst är den i matematik, svenska och teckning. Undervisningen utanför egen klass omfattar till allra största delen tjänstgöring i annan klass på mellanstadiet. Utanför detta stadium faller endast en procent av undervisningstiden. Klassföreståndarnas timtal i egen klass varierar från mindre än 10 till 40. Genomsnittligen ligger det på 29 veckotimmar. I A-klasserna ligger det lägre och i B-klasserna högre. På samma sätt skiljer sig stora och små kommuner åt. I de förra är timtalet i egen klass klart lägre än i de senare.

KAPITEL 7

Mellanstadiets läraruppsättning

A. Antalet lärare per klass Endast 3,8 procent av mellanstadiets klasser undervisas för närvarande av en enda lärare. 36,8 procent har däremot fem lärare eller flera i klassen. Vi har alltså — som ovan vid ett par tillfällen antytts — inte längre ett renodlat klasslärarsystem utan ett modifierat. För att få besked om det verkliga förhållandet beträffande antalet lärare i mellanstadiets klasser infordrades uppgifter på hur många klasser i rektorsområdena som undervisas av endast en lärare, av två, av tre, av fyra, av fem och av mer än fem lärare. Samtliga klasser, 7 628 till antalet, fördelade sig enligt följande, vilket alltså utgör ett sammanfattande svar på fråga 5 (s. 3 3 ) : i 3,8 procent av klasserna undervisade en enda lärare 10,9 två lärare 22,5 tre 26,0 fyra 16,8 fem 20,0 mer än fem. En tydlig ökning i antalet lärare per klass med högre årskurs kunde påvisas i klasser av A-typ. Figur 41 illustrerar i procenttal detta förhållande. I årskurs sex har var tredje klass mer än fem lärare. En sammanställning av samtliga A-klasser (5 751 st.) och samtliga Bklasser (1 877 st.) ger figur 42. Figur

41. Antalet

lärare

per klass i klasser

av

A-typ >5 lärare per klass

Teckenförklaring Arskars 4

Procentuell fördelning :\i

-6.1

l«

__ — 1 4 . 4 — :

2.1 Ti Z I 2 . 0 Z -

i

^=19.5

24.0 Antal klasser

=

50 Figur 42. Jämförelse

mellan

A-och B-klasser

Teckenförkloring

Q B'

i fråga

om antalet

lärare

per klass.

4 Klasstyp

>5 lärare per klass

5 Procentuell fördelning

A-klosser

2.1 -5.1-

B- klasser

16.5—

—29.8—

,

Antal klasser

,

140.8"

-28.6-

-14.3 — 3.7 35

1.877 Endast 23,7 procent av klasserna av A-typ har tre eller färre lärare. Motsvarande tal för klasser av B-typ är 78,5 procent. Var fjärde klass av A-typ har mer än fem lärare. Hur antalet lärare i klassen förändras med kommunstorleken framgår av figur 43. I de mindre kommunerna — upp till 10 000 invånare — är tre lärare per klass det vanligaste. I många av dessa klasser torde en lärare i trä- och metallslöjd samt en lärare i textilslöjd finnas vid sidan av klassföreståndaren. I de tre stora städerna däremot dominerar klasserna med mer än fem lärare. Sålunda undervisas mer än 60 procent av eleverna i årskurs 6 i klasser av A-typ i dessa städer av mer än fem lärare. Här har ämneslärare i även andra övningsämnen än slöjd kommit med i klasskonferensen (se f. ö. fig. 21, s. 42) liksom även andra klassföreståndare genom byten. Figur

43. Jämförelse

mellan

•

Teckenförklaring

olika

stora

kommuner

i fråga

B*

Kommunstorlek

om antalet

lärare

=

per

>5 lärare per klass

Procentuell fördelning

0 - 4999 inv.

5.000- 9.999 inv.

10.000-29.999 inv.

l%—8.8—i

30.000-99.999 inv

0.6 — 32

100.000-

—21.9 —

=l2.ed

:24.zi

'

7.3 I.756

U.8

I.3I2

-9.3-

= 1 7 . 8 =

-32.7-

n 3.eZ

Antal klasser

22.4 —

.ms

klass.

1.896 B-klasserna i de större kommunerna uppvisar en skiftande bild i fråga om antalet lärare. De är till antalet få, varför några säkra slutsatser ej kan dras. Oftast torde det här röra sig om specialklasser. Hur fördelningen är i detalj kan närmare utläsas ur figurerna 44—55 sidorna 58—60.

57 B. Tjänstgöringsförhållanden

i övrigt

F r å g a 6 löd: Hur är förekomsten av a) folkskollärartjänster utan klassföreståndarskap, b) halvtidstjänster och c) tjänster för lärare utan egen klass (»kliniktjänster»)? Flertalet klasslärare på mellanstadiet är klassföreståndare. Det är i denn a egenskap de redovisats i kapitel 6. Folkskollärartjänster utan klassföreståndarskap finns dock, och de redovisades av rektorerna. Emellertid uppgick de till endast 20 av sammanlagt 7 628, dvs. en fjärdedels procent. 11 av dem fanns i de tre största städerna. Sannolikt rör det sig om lärare, som tilldelats övertimmar eller timmar, som klassföreståndarna av någon anledning befriats från. Och sannolikt har dessa 20 lärare en tjänstgöringsform, som mera liknar ämneslärares än klasslärares. F r å n hösten 1962 kan även mellanstadiets lärare ha partiell ledighet och därmed halvtidstjänstgöring (skolstadgan, 6 kap. 6 § och 27 kap. 6 §). Sektorerna redovisade 39 halvtidstjänster, varav 13 i storstäderna. I kommuner med mindre än 5 000 invånare fanns 8 halvtidstjänster. Antalet sådana tjänster är som synes t. v. lågt, vilket kan bero på att möjligheter att tjänstgöra på deltid kom så sent, att planeringen för läsåret redan var klar. Det får anses troligt, att antalet deltidstjänster på klasslärarstadiet kommer att öka, vilket i sin tur innebär, att klasslärarsystemet uppluckras ytterligare. S. k kliniktjänster, där lärare anställs för individuell undervisning och inte har någon egen klass, har under senare år blivit allt vanligare. Oftast h a n d h a r de specialundervisning av elever med tal-, läs- och skrivsvårigheter. Även sådana tjänster innebär ett avsteg från klasslärarsystemet utan att därmed överensstämma med ämneslärartjänster i vanlig mening. Den särskilda specialundervisningen redovisas i tabell 6.

Tabell 6. Särskild specialundervisning, som fullgöres av lärare utan egen klass Kommunstorlek i tusental inv. >100

Samtliga kommuner

0—5

5—10

10—30

30—100

1 831

0,43

0,20

1,00

0,66

0,85

0,65

Procent av totala antalet

Sammanlagt omfattar undervisningen 1 831 veckotimmar på mellanstadiet, vilket blir 60 å 70 hela tjänster. Frekvensen är lägre i kommuner under 10 000 invånare än i större kommuner. Undervisningen av denna art motsvarar 0,65 procent av hela stadiets totala undervisningsvolym.

58 Figurerna

44-55.

Antal

lärare

I

Teckenförklaring, fig.4-4—55F

Klosstup Årskurs

som undervisor i klassen.

Kommunstorlek i tusental inv.

Q,

O Procentuell fördelning

j > 5 lärare

Antal klasser

Figur 44 A4

0-

5 - 10

1 0 - 30

30-100

100-

A5

0-

5 - 10

1 0 - 30

30-100

100-

A6

0-

5 - 10

1 0 - 30

30-100

100—

Samtliga A-klasser

0-

5 - 10

1 0 - 30

30-100

100-

1.852 Figur

Samtliga A-klasser o b e roende av kommunstorlek

48 Pil

59 Klasstyp Årskurs

Procentuell

Kommunstorlek i tusental inv.

Antal klasser

fördelning

Figur 43 Bl

3-4

05-

5 10

nn m

7®

|

348 Llllili 220

20,9

10- 30

30-100

100-

23 Figur 50 Bl

5-6

0-

5-

10- 30

30-100

100-

Figur 51 Övriga B-former

0-

5 - 10 10-

30-100

m

Ä 47.2

0-

W^%^y

10-

jgiiiwiiiiiiii *

l0

-° TT^

22.1 I 1.1

9 10

40.o

52 11.9

5 - 10

Hl

33.4 IM

100-

Samtliga B-klasser

10.6 I

m

Figur

36.8 Im

m

287 43

30-100 44

100-

Figur 53 Samtliga B-klosser obe- W£>-, i~ „.. i—™,..«^««UL /s&V. roende av kommunstorlek X'/?:V/,

28.6 IP

60 Klasstyp Årskurs

Kommunstorlek i tusental inv.

Procentuell fördelning

Samtliga 0- 5 A-och Bklosser 5 _ (Q

Antal klasser

1.756 1.312

10-. 30

30-100

100-

1.696 Samtliga mellanstadieklasser

Figur 55 V77\———f M "* I

7.628 C. Sammanfattning Av klasslärarsystemet i betydelsen »enlärarsystem» återstår inte mycket. Endast 3,8 procent av mellanstadiets klasser undervisas alltigenom av en enda lärare. 20 procent av klasserna har mer än fem lärare. Antalet lärare per klass ökar från årskurs 4 till årskurs 6. I årskurs 6 har var tredje klass av A-typ mer än fem lärare. Ju större kommunerna är, j u fler lärare kommer på varje klass. Av storstädernas A-klasser i årskurs 6 har hela 60 procent mer än fem lärare. I B-klasserna är antalet lärare per klass lägre. Typvärdet ligger här på tre, dvs. klassföreståndaren och två slöjdlärare. Mer än tre lärare har endast var femte klass och mer än fem lärare endast 3,5 procent av klasserna. Vissa andra organisationsformer, innebärande avsteg från ett konventionellt klasslärarsystem, redovisas. Anordningarna täcker dock ringa del av mellanstadieundervisningen: 20 tjänster utan klassföreståndarskap, 39 halvtidstjänster och 60 å 70 tjänster för specialundervisning utan egen klass.

KAPITEL 8 Lärarnas ämnesområdesbegränsning

A. Minskning

i antalet undervisningsämnen

och

ämnesspecialisering

bland klassföreståndare i A-klasser

P å en av svarsblanketterna redovisades minskningen i antalet undervisningsämnen på mellanstadiet. Då det här gällde behörighetsfrågor, begränsades undersökningen till endast lärarutbildade klassföreståndare. Liksom i föregående avsnitt har här tagits med endast lärare i A-klasser, eftersom ämnesbyten i B-klasser kan förekomma utan att därför en minskning av antalet undervisningsämnen inträffar. En vanlig orsak till att byten sker på mellanstadiet är behörighetsfrågan för undervisning i engelska (se fråga 7 s. 33). I varje fall gäller detta de mindre kommunerna. Av tabell 7 framgår, att 16,2 procent av lärarbytena beror på att lärare saknar behörighet att undervisa i ämnet. Motsvarande tal för de minsta kommunerna är 23,8 procent. Här bör noteras, att redovisningen gäller fall, där läraren lämnar samtliga timmar i det bortbytta ämnet. Som senare skall visas händer det inte sällan, att läraren lämnar delar av ämnet eller enstaka timmar. Det finns naturligtvis en mängd andra orsaker till att lärare byter timmar och alltså i viss mån specialiserar sig. Någon långt gående specialisering synes det ej vara fråga om utan om en begränsning av antalet undervisningsämnen med ett eller ett par. Ämnesbegränsningen görs ofta efter av läraren direkt uttalat önskemål, men vid sidan därav finns ännu en stor grupp av orsaker till ämnesbyten, nämligen de som har sin grund i organisatoriska krav. Som exempel kan här nämnas rektorers och studierektorers från det normala avvikande undervisningsskyldighet. I tabell 7 har skilts på byte på grund av att läraren saknar behörighet att undervisa i engelska och byte av andra orsaker, uttryckt i procent av totala antalet fall, då läraren helt lämnar ämnet. Till den senare gruppen hör byten gjorda efter av läraren uttalat önskemål. Som framgår av tabellen spelar dessa ingalunda den dominerande rollen (29,7 procent av ämnesbyten i samtliga k o m m u n e r ) . Orsakerna kan dock vara mera beroende av ämnespreferenserna än vad tabellen anger. Som bekant kan ett ämnesbyte ge upphov till en serie följdbyten, där den första orsaken efterhand glöms bort. Mer än hälften av alla ämnesbyten faller sålunda på gruppen »ej närmare preciserat». Dessa representerar en rik provkarta på orsaker, som fått viss belysning i de uppgiftslämnande rektorernas kommentarer (se nedan s. 71).

62 Tabell 7. Antalet ämnesbyten på mellanstadiet. Orsak till ämnesbyten 1

0—5

5—10

10—30

30—100

100—

Samtliga

Hela antalet byten (100 %) .

1 580

1 140

2 279

1 165

4 099

10 763

Procentuell fördelning efter bytesorsak: 1. Läraren saknar behörighet i engelska 2. Övriga skäl a) därav genom av läraren uttalat önskemål b) ej närmare preciserat

23,8 76,2

21,1 78,9

16,4 83,6

17,9 82,1

11,1 88,9

16,2 83,8

22,0 54,2

23,2 55,7

30,5 53,1

22,2 59,9

36,9 52,0

29,7 54,1

7 Kommunstorlek i tusental inv.

I tabell 8 har gjorts en beräkning av bortvalet för ämnena med högsta bytesfrekvens. Procenttalen visar andelen klassföreståndare som ej undervisar sin egen klass i respektive ämnen. Fyra femtedelar av klassföreståndarna använder sig inte av sin behörighet att undervisa i slöjd. Och med hänsyn till att vissa lärare har endast enstaka timmar, får andelen ses som ett undre gränsvärde. Tas sedan hänsyn till icke-lärarutbildade klassföreståndare kan antalet slöjdundervisande bli ännu lägre. Enligt andra beräkningar upptar slöjdundervisningen endast 7 promille av den samlade undervisningstiden (se fig. 29 s. 47). Att även engelskan här intar en dominerande plats framgår tydligt. Därnäst följer de tre övningsämnena musik, gymnastik och teckning. Under det att engelskan byts av procentuellt färre lärare i de större kommunerna, ökar i stort sett byten av lektionstimmar i övningsämnen med kommunstorleken, ett förhållande som naturligtvis beror på bättre tillgång på för undervisning i engelska behöriga lärare samt på speciella facklärare i övningsämnena i de större kommunerna. Samtliga folkskollärare utbildas för undervisning i musik på mellanTabell

8. Frekvens

Hela antalet (100%)

av bortbyte

av vissa

ämnen

0—5

Kommunstorlek i tusental inv. 5—10 10—30 30—100 100—

4 124

52 11 7 18 13 71

36 10 6 19 11 78

30 13 8 22 17 77

36 10 16 26 19 80

29 12 18 51 38 84

35 12 12 30 22 79

lärarutbildade

Procent därav som ej under visar sin klass i engelska kristendomskunskap teckning musik gymnastik slöjd

bland

lärarutbildade

klassföreståndare

Samtliga

stadiet. Att icke alla lärare har fallenhet för eller intresse av ämnet är helt naturligt. Ungefär var tredje klassföreståndare undervisar därför inte i ämnet i sin klass. För gymnastik är det ungefär var femte och för teckning var åttonde. Klassföreståndare, som inte undervisar sin egen klass i kristendomskunskap uppgår till 12 procent. Någon påtaglig skillnad finns härvidlag ej mellan kommuner av olika storlek.

B. Engelskans roll i fråga om ämnesområdesbegrånsning och ämnesspecialisering I det av rektorerna lämnade statistiska materialet ingår uppgifter om behörigheten att undervisa i engelska på mellanstadiet. Där ingår också en redovisning av vilken form av undervisning i ämnet som lärarna bedriver, en undervisningsform utan hjälp av radion eller en undervisning med skolradio, den s. k. kombinerade korrespondens- och radioundervisningen med läraren som handledare. En uppdelning i kommunstorlek enligt samma gränsdragning som i föregående avsnitt samt en uppdelning av skolform i klasser av A-typ, Bl-typ och övriga B-typer ingår i redovisningen, som ges i figurerna 56—61 sidorna 64—65. Av lärarna i engelska i A-klasser är 84 procent behöriga att undervisa i ämnet på mellanstadiet (fig. 56), av motsvarande lärare i Bl-klasser 52,5 procent (fig. 57) och i klasser av övriga B-former 32,8 procent. Antalet lärare framgår av talen till höger om diagrammen. Som synes är antalet Aklasser stort i förhållande till övriga, varför som helhet 74,4 procent hör till delen behöriga. Det innebär alltså, att av de lärare som undervisar i engelska på mellanstadiet i grundskolan omkring var fjärde saknar behörighet. Av fig. 59 framgår också, att andelen av lärare med behörighet stiger med kommunstorleken. I de stora städerna har 87,1 procent av de lärare, som undervisar i engelska, behörighet för sådan undervisning. Motsvarande tal för de minsta kommunerna är 60,5 procent. I fig. 56—59 har i varje fält en uppdelning efter undervisningsform gjorts med en lodrät findragen linje. I såväl de vita som de gråmarkerade fälten, d. v. s. bland både behöriga och icke behöriga lärare, ingår lärare som undervisar utan och med skolradio. De förra finns i det vita fältet till vänster om den lodräta findragna linjen och i det gråmarkerade fältet till höger om en likadan linje. De senare, alltså handledare i kombinerad korrespondens- och radioundervisning, har på så vis placerats inom den findragna rektangeln. Som väntat dominerar den »vanliga» engelskundervisningen bland behöriga och skolradioengelska bland icke behöriga lärare (se fig. 59). Undantag finns dock. I gruppen kommuner mellan 30 000 och 99 999 invånare, d. v. s. de stora kommunerna utom Stockholm, Göteborg och Malmö,

64 Figurerna

S6-6I.

Undervisningen

i engelska.

Teckenförkl. fig. 56-59| Med behörighet Klasstyp Kommunstorl. i tusental inv.

Skolradiodel Procentuell fördelning

utan

behörighet Procent radioeng.

Antal lärare

Figur 56 0- 5

1.1+18.4

5 - 10

4.7+16.1

10-30

7.9+ 8.3

30-100

0.2+ l.l

100-

8.7+ 4.4

1.428 Samtl ga

5.6+ 8.3

4.278 Figur

Bl

0-

1 8.5+44.0 1 3.2+40.7 1 12.7+36.5

5 - 10

10- 30

30-100

1 11.1+ 0.0

100-

1 29.1+16.7

24 Somtliga

8.2+40.4

1,102

564 315 181

Figur 58 Övriga B-former

0-

5.2+49.1

5- 10

4.2+50.4

10- 30

0.0+51.3

0.0+ O.O

100-

10.0+ 0.0

10 Samtliga

4.4+47.4

30- 100

|

65 Klasstyp Kommunstorlek i tusental inv.

Procentuell fördelning

Procent radioeng.

Antal lärare

5.0+34.0

4.1+28.1

8.2+14.0

1.225 Figur 53 Samtliga 0 A-och Bklasser ,._

5 |Q

10- 30

79.3 i — i

30-100

0.2+ 1.3

100-

9.1+4.6

1.462 Samtliga

6.0 + 17.1

5.785 Teckenförkl. fig. 60-61 Engelska Figur

60. Efter

utan skolradio

Engelska

med skolradio

kommunstorlek

5 - 10

10- 30

30-100

100-

1.462 Samtliga

5785 O-

Figur

61. Efter

skolform

k

4278 Bl

1.102 Övriga B-former Samtliga

5—318190

;!!

Hl

||

förekommer tydligen skolradioengelska i ytterst ringa utsträckning. Detta framgår förutom i de nämnda figurerna i fig. 60; endast 1,5 procent av lärarna i engelska utnyttjar där skolradions hjälp. I sistnämnda figur framgår också hur bundenheten till skolradion växlar med klasstyp.

C. Undervisningen i svenska När frågan om ämnesområdesbegränsning, ämnesspecialisering och ämnesbyte diskuterats ovan, har det hela tiden gällt ämnena som helhet. Emellertid vet vi, att en klasslärare kan byta bort enstaka veckotimmar inom ett ämne, varigenom ämnet som helhet faller på mer än en lärare. Häri ligger en skillnad mellan den ämnesspecialisering, som sker på klasslärarnivå, och ämneslärarsystemet på högstadienivå. Man har på klasslärarstadiet behövt vissa bytbara enheter, främst efter införandet av engelska. Det har då inte alltid passat med hela ämnen, varför man tagit enstaka timmar ur flera ämnen. Detta kan ha givit upphov till viss ämnesområdesbegränsning utan samtidig ämnesspecialisering. En lärare, som är svag i musik, kan ha överlämnat ämnet till en musikalisk kollega och i stället tagit två matematiktimmar i den senares klass, utan att denna klass varit direkt betjänt av detta byte. I detta bytessystem är det framför allt svenskan, som fått träda emellan och bli »växelmynt». Ämnet har i samtliga årskurser ett i jämförelse med andra ämnen stort antal veckotimmar. Det är därjämte mångskiftande till sin art. Där ingår muntlig framställning och läsning, skrivövningar av olika slag, såsom uppsatser och rättskrivning, den svenska språkläran m. m. I många fall torde bytet av lektioner i detta ämne ha lett till en i läroplanerna direkt avrådd uppdelning av ämnet i en rad fristående delar. Sålunda har hållits renodlade läslektioner, rättskrivningslektioner och språklärelektioner, där risken finns, att helheten i ämnet går förlorad. I läroplanen för grundskolan sägs: »Dispositionen av ämnet svenska i avsnitt som lyssna, se och tala, läsa och skriva avser huvudsakligen att medge överblick av dess kursinnehåll och verksamhetsformer samt att medverka till en viss stadga i lärogången. Den får under inga förhållanden leda till att undervisningen i svenska spaltas upp i skilda moment. Tvärtom måste läraren vid sin planering och undervisning ständigt beakta och bevara ämnets enhet» (s. 138). I sina redovisningar har rektorerna fått ange, hur många klassföreståndare på mellanstadiet, som i sin klass hade all undervisning i modersmålet/ svenska, en del av undervisningen i ämnet och ingen undervisning i ämnet. Svaren framgår av tabell 9. 78 procent av lärarna bestrider som synes all undervisning i ämnet. 21,6 procent har delat ämnet med en eller flera kolleger. De fall, där läraren helt avstår från ämnet, är dessbättre få (0,4 procent). Det får anses själv-

67 Tabell 9. Undervisningen i modersmålet/svenska 1

11 Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

> 100

13 Samtliga kommuner

Andel av ämnet Antal klassföreståndare N

%

N

%

N

%

All undervisning. . . 1324 77,5 1028 82,3 1 315 77,5 E n del av undervis372 21,8 219 17,5 376 22,1 0,4 Ingen undervisning 2 0,2 7 12 0,7 Summa

1 708 100

1 249 100

1 698 100

N

%

N

%

N

0/

/o

76,0 1427

77,3 5 841

78,0

232 1

23,9 0,1

413 5

22,4 1612 27 0,3

21,6 0,4

970 100

1 845 100

7 480 100

klart, att en klassföreståndare, som helt lämnar ämnet, har frånhänt sig ett av de viktigaste medlen att lära känna eleverna på detta stadium. Av den vikt läroplanen tillmäter ämnets »enhet» är det tveksamt, om ämnet överhuvud tål någon uppdelning. Någon påtaglig olikhet mellan små och stora kommuner i dessa avseenden finns inte.

D. Sammanfattning Klasslärarsystemets uppmjukning har lett till en minskning i det antal ämnen, som mellanstadiets lärare undervisar sin egen klass i. Slöjd intar här en särställning. Det hör numera till undantagen, att mellanstadiets klasslärare undervisar i detta ämne. Ämnesområdesbegränsningen i övrigt är föga markerad. Som nummer två bland bortvalda ämnen kommer engelska, där dock två tredjedelar av lärarna behåller undervisningen i sin klass. I övrigt gäller begränsningen mest återstående övningsämnen, d. v. s. musik, gymnastik och teckning. Orsakerna till ämnesområdesbegränsningen har redovisats. Därvid har skilts på bristande behörighet i engelska och övriga orsaker. Vart sjätte ämnesbyte beror på det särskilda behörighetskravet i engelska. Av övriga orsaker har särskilt angivits fall, där läraren uttalat önskemål att få byta ämne. Dessa uppgick till trettio procent. På sammanlagt 4 124 utbildade lärare kom 10 763 fall, då läraren ej undervisade sin klass i enskilt ämne. Vid sidan av slöjd, som flertalet lärare avstått från, byter lärare sålunda i genomsnitt bort ytterligare ett eller två ämnen. Beträffande modersmålet/svenska har undersökts, hur stor del av lärarna som avstår från delar av ämnet. I var femte klass sker undervisningen i svenska av mer än en lärare. 5 * _ 318190

KAPITEL 9 Rektorernas synpunkter på tillämpningen av klasslärarsystemet

Därmed lämnar vi redovisningen av faktiska förhållanden och övergår till de uppgiftslämnande rektorernas åsikter om klasslärarsystemet och dess funktion. Det bör då på förhand framhållas, att rektorerna givetvis inte får tas som företrädare för någon allmängiltig opinion. Lärare, elever, målsmän, näringslivets representanter osv. kan h a avvikande åsikter. Rektorernas synpunkter är dock av stort intresse, genom att skolan såväl organisatoriskt som pedagogiskt står under deras direkta ledning.

A. Omfattningen av klassföreståndarens tid i egen klass Klasslärarsystemets fördelar och nackdelar har tidigare berörts. Rektorerna gavs följande fråga härom: Hur många veckotimmar anser Ni, att klassföreståndaren bör lägst ha i sin klass, om fördelarna för eleverna med klasslärarsystemet inte skall äventyras? Svaren specificerades på årskurserna 4, 5 och 6. Tabell 10 återger svaren med de 553 rektorerna grupperade efter kommunstorlek. Det fanns rektorer, som ansåg, att klassföreståndaren kunde ha mindre än 10 veckotimmar i egen klass. Motsatta ytterligheten, enligt vilken klassföreståndaren helst borde ha samtliga undervisningstimmar, var också företrädd. Rektorernas svar uppvisade en godtagbar normalfördelning omkring ett gemensamt medelvärde på 22,1. En viss benägenhet för j ä m n a femtal Tabell 10. Av rektorerna föreslaget minimiantal veckotimmar i egen klass för klassföreståndaren (M = medeltal, S = spridning) 1

2 Kommunstorlek i tusental inv.

Antal rektorer

0— 5 5— 10 10— 30 30—100 100— Samtliga

8 Årskurs 4

Årskurs 5

Årskurs 6

M

S

M

S

M

S

201 84 104 63 101

23,4 22,7 23,3 23,8 23,2

3,47 3,67 3,28 3,70 3,54

22,5 21,1 21,8 22,8 22,3

3,59 3,79 3,10 3,49 3,28

21,6 20,5 20,7 22,5 21,6

4,73 3,99 3,55 3,95 3,41

23,3

3,59

22,4

3,53

21,4

3,70

69 fanns dock, ex. 15, 20, 25, 30. För årskurs 6 föreslogs 21,4 veckotimmar, 22,4 föreslogs för årskurs 5 och 23,3 för årskurs 4. Spridningen, här uttryckt i standardavvikelse, företer som synes inga större olikheter mellan årskurserna. Uppdelningen efter kommunstorlek uppdagar inte heller några påtagliga olikheter. Om man bortser från att det timtal, som bedömdes erforderligt för klassföreståndaren, tenderar att minska med högre årskurs, framträder inga samlande tendenser i rektorernas svar. Spridningen tyder också på att åsikterna går starkt isär. Detta framgår även av rektorernas kommentarer: »Färre byten ger lugnare klasser.» »Enligt min mening är ämnesspecialisering och ämnesbyten på mellanstadiet ingenting att sträva efter. Speciella slöjdlärare kan accepteras.» »En anordning där två lärare gemensamt svarar för två klasser (eller två lärare med halvtidstjänstgöring svarar för en klass) och med ämnena uppdelade efter de två lärarnas intressen och kunnighet i respektive ämnen torde i många fall vara en bättre anordning i årskurs 5 och 6, än med endast en lärare som har alla ämnena.» »Ett modifierat ämneslärarsystem på mellanstadiet bör underlätta elevernas övergång till högstadiets ämneslärarsystem liksom det kan vara en mentalhygieniskt-pedagogiskt lämplig åtgärd ur både elevers och lärares synpunkt samt skolorganisatoriskt sett ganska värdefullt.»

B. Olika ämnens lämplighet för byte Frågan om vilka ämnen som klassföreståndaren bör ha kvar och vilka ämnen han kan byta bort, är också av intresse. »Vilka ämnen som bör lämnas klassföreståndaren spelar ingen roll», anser en rektor. De flesta är dock av den bestämda uppfattningen, att byten bör ske efter vederbörande lärares intresse, läggning och — i vissa fall — naturliga förutsättningar. Rektorernas svar har sammanfattats i tabell 11. Frågornas lydelse framgår av tabellrubriken. Rektorerna synes vara minst benägna att låta klassföreståndarna lämna svenska och matematik. Närmast följer orienteringsämnena i ordningen samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap. Känslan för dessa ämnens samhörighet förefaller dock ej att vara så stark. Åtskilliga rektorer rekommenderar ett par av dem till klassföreståndaren och de övriga åt annan lärare. En uppgiftslämnare skriver: »Klassläraren bör nog helst undervisa i åtminstone ett orienteringsämne.» De ämnen, som i första hand kan överlåtas till annan lärare än klassföreståndaren, är naturligtvis övningsämnena. I första rummet kommer här slöjden, men även musik och gymnastik anses lämpliga att överlåta till särskild övningslärare eller annan klasslärare med intresse och fallenhet för ämnet. Med teckning är m a n något försiktigare. Av rektorerna anser 130 att ämnet bör förbehållas klassläraren och 266 att ämnet kan ges annan

70 Tabell 11. Rektorernas svar på frågan: »Om ämnesbyten förekommer bland mellanstadiets lärare, vilka ämnen bör i första hand a) förbehållas klassföreståndaren? b) ges annan lärare än klassföreståndaren?

Ämne

a) Bör förbehållas klassförest.

b) Kan bytas bort

Procentuell J) relation a—b

Antal rektorer Modersmålet/Svenska Matematik Engelska Kristendomskunskap . Samhällskunskap Historia Geografi Naturkunskap Teckning Musik Gymnastik Slöjd 1

494 436 182 249 305 301 273 262 130 37 47 15

15 50 214 163 44 48 76 80 266 440 434 495

89,5— 2,7 79,0— 0,9 33,0—38,8 45,1—29,5 55,3— 8,0 54,5— 8,7 49,5—13,8 47,5—14,5 23,6—48,2 6,7—79,7 8,5—78,6 2,7—89,7

100 % = 552 rektorer.

lärare. Orsaken torde vara, att teckning och orienteringsämnena anses böra ligga hos samma lärare. Att klassföreståndaren helt avstår från övningsämnen anser åtskilliga rektorer inte lyckligt. »Klassföreståndaren bör ha icke blott teoretiska ämnen utan även ett eller två övningsämnen, t. ex. teckning och gymnastik, så att klassföreståndaren även här lär känna sina elever.» För inget av ämnena råder full enighet. Sålunda anser 15 rektorer, att ämnet svenska kan ges annan lärare än klassföreståndaren. Likaledes 15 anser, att klassföreståndaren bör behålla slöjd. En uppdelning av rektorerna efter kommunernas storlek gav inga informationer. Rektorerna svarade i stort lika, oavsett om de befann sig i små eller stora kommuner. C. Delning av ämnet svenska I närmast föregående kapitel berördes problemet om uppdelning på flera lärare av undervisningen i svenska. Rektorerna tillfrågades i enkäten om lämpligheten av en sådan uppdelning. Svaren blev enligt tabell 12. Mer än hälften av rektorerna accepterar som synes, att klassföreståndaren delar ämnet med andra lärare. Endast 22,3 procent svarar klart Nej. Förmodligen skulle det vid en närmare utfrågning visa sig, att antalet motståndare till uppdelning av ämnet är större, men rent praktiska organisationsfrågor gör, att rektorerna känner sig mer eller mindre nödsakade att tillgripa denna utväg.

71 I kommuner under 10 000 invånare synes man vara något mindre böjd att dela ämnet än i de större kommunerna. Detta får ses mot bakgrunden av att ämnesbyten och ämnesspecialisering gått längre i de större komm u n e r n a och att man där behöver fler strötimmar som bytesvara. De rektorer, som helt eller delvis accepterat ämnets delning på två eller flera lärare, fick närmare precisera sin ståndpunkt. Tabell 13 visar resultatet. Som synes är det oftast vissa läslektioner, som annan lärare än klassföreståndaren bör få ta hand om. Även rättskrivningen anses kunna överlämnas till icke-klassföreståndare. På raden »annan avgränsning» föreslog 24 av 32 rektorer språklära; övriga förslag var ordkunskap, muntlig framställning, välskrivning, språkiakttagelser och praktiska skrivelser. I anslutning till frågan har åtskilliga rektorer lämnat särskilda kommentarer. Här följer några synpunkter: »Byte av modersmålslektioner är mindre lämpligt för lärare som har samlad undervisning och grupparbete.» »Uppdelning av Sv/Mo är ej lyckligt. Möjligen utbytes någon läslektion, om byte sker i orienteringsämnen.» »Tveksam därför att de olika ämnesgrenarna så intimt hör ihop. Möjligen är det lämpligt med byte i språkbyggnad, om byte skett i engelska.» Tabell 12. Rektorernas svar på frågan: »Anser Ni, att klassföreståndaren kan i ämnet modersmålet/svenska byta bort vissa limmar och behålla vissa timmar?» 1

11 Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

>100

Svar

13 Samtliga kommuner

Antal rektorer

°//o

N

101 50,8 54 27,1 44 22,1 199 100

N Ja Nej Tveksam Summa

°//o

N

36 20 27

43,4 24,1 32,5

/o

N

60 12 35

56,1 11,2 32,7

37 15 12

64 N

/o

N

%

57,8 23,4 18,8

55 22 22

55,6 289 22,2 123 22,2 140

52,3 22,3 25,4

0/

/o

552 D. Kommentarer i övrigt Många rektorer har som nämnts kommenterat sina svar, varav här ges några exempel. Om orsakerna till ämnesbyten och ämnesspecialisering sägs bl. a.: »Schematekniska skäl orsakar och dirigerar ämnesbyten mellan lärare. F. n. är det främst avsaknad av behörighet i engelska som 'rubbar cirklarna'. Bäst vore det om samtliga klassföreståndare i årskurserna 4—6 hade behörighet. Med tanke på ämneslärarsystemet på högstadiet är det oftast värdefullt att ha ett par lärare i enbart läroämnen i klass av årskurs 6. Förövning!»

72 Tabell 13. Rektorernas svar på frågan: »Vilken del av ämnet modersmålet /svenska klassföreståndaren avstå från ?» 1

kan

2 Antal rektorer

Del av ämnet N

"/o1

4 238 150 16 32

0,7 43,1 27,2 2,9 5,8

»Frågorna besvarade med hänsyn till att för en avsevärd tid framåt lektionsbyten måste komma till stånd, där lärare ej h a r behörighet att undervisa i engelska eller är omusikalisk och facklärare ej finns att tillgå.» »Med hänsyn till samlad undervisning är det önskvärt, att klassföreståndaren har även orienteringsämnena, men på grund av brist på lärare med behörighet i engelska tvingas man ofta överlåta dessa.» »Problemen uppstår oftast genom att klassläraren icke innehar formell kompetens att undervisa i engelska, rektor måste beredas tillfälle att fullgöra sin undervisningsskyldighet eller att lärare, som ej kan beredas full tjänstgöring i egen klass, måste tagas i anspråk.» »Lärarbytena här har varit helt betingade av 1) Brist på lärare med behörighet i engelska. 2) Nedsättning av undervisningsskyldigheten för tillsynslärare. 3) Nödvändigheten av att nyttja en mellanstadielärare på högstadiet (musik), varigenom hans undervisningstid på mellanstadiet måst begränsas. 4) Behov av timmar i övningsämnen såsom fyllnad till tjänster på högstadiet, då i annat fall lärare ej stått att få (gymnastik, slöjd). 5) Nödvändigheten av att så jämnt som möjligt fördela timmarna i årskurserna 4—6, så att ej håltimmar uppstår vid gruppdelning för eleverna, vilket får till följd väntetider för skolskjutsarna.» P å f r å g a n o m v i l k a ämnen, som bör förbehållas klassföreståndaren och v i l k a s o m i m o t s a t s h ä r t i l l k a n b y t a s b o r t , h a r m å n g a k o m m e n t a r e r givits. Ofta p å p e k a s det v a n s k l i g a i a t t ge g e n e r e l l a s y n p u n k t e r . »Beror på vederbörande lärares intresse och naturliga förutsättningar. Inget ämne är av sådan karaktär, att det absolut bör förbehållas klassföreståndaren. Helst samma lärare i engelska och svenska.» »Stor betydelse har lärarens intresse för och kunskaper i det ämne han tar. Av avgörande betydelse synes mig vara, att klassföreståndaren och de övriga lärare, som gå in i hans (hennes) klass, samarbeta väl, att de inför eleverna framstå som goda vänner.» »Vilka ämnen som skall bytas beror i de enskilda fallen på behörighet i engelska, tillgång på övningslärare, schematekniska skäl.» »Eftersom ämnesbyte bör ske på grund av vederbörande lärares större eller mindre intresse eller fallenhet för ett visst ämne, anser jag, att detta inte k a n generaliseras på sätt som frågan är framställd.»

73 »Byte av engelska kan medföra att lärare utan behörighet får sång, gymnastik i annan klass men ej i egen på grund av att övningslärare måste ha fyllnadstjänstgöring.» »Byte av timmar mellan klassföreståndare bör ske i minsta möjliga utsträckning.» »Ämnesbyten på mellanstadiet bör ske endast i den mån klassföreståndaren anser sig vara inkompetent att själv sköta undervisningen i ämnet (frånsett slöjd).» »Med hänsyn till läroplanens intentioner om ämnesintegration talar all vår erfarenhet för att klassläraren på mellanstadiet bör i sin klass ha hand om huvuddelen av undervisningen i svenska. Vidare bör han ha hand om undervisningen i kristendom, samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap samt teckning (underlättar bland annat förberedelser för grupparbete).» »Kristendomskunskap och samhällskunskap bör förbehållas klassföreståndaren. 'Kraven' på samlad undervisning och koncentrationsläsning m. fl. undervisningsformer motverkas av ämnesbyten. Sålunda bör helst t. ex. historia, geografi och naturkunskap och vissa timmar i svenska handhas av en och samma lärare.» »Om annan lärare än klassföreståndaren undervisar i engelska är det fördelaktigt om denna lärare även har någon eller några timmar svenska/modersmålet.» »Som regel vinnes ingen fördel med att byta bort delar av modersmålet/svenska. Om t. ex. för engelskans skull ämnesbyte måste ske och orienteringsämnen lämnas i byte bör någon läslektion även ingå i bytet.» Övningsämnenas

speciella p r o b l e m h a r o c k s å b e r ö r t s , ex.

»Jag anser det angeläget, att folkskollärares önskemål om hjälp i övningsämnena av specialutbildade lärare kan tillgodoses — till fördel för lärarnas trivsel och undervisningens standard.» »Övningsämnena, som av läraren kräver speciell begåvning och långvarig utbildning, bör i möjligaste mån handhas av facklärare.» Ä m n e t svenska och dess uppdelning h a r k o m m e n t e r a t s flitigt. »Byte av modersmålslektioner är mindre lämpligt för lärare som h a r samlad undervisning och grupparbete.» »Någon timme svenska (läsning) kan utbytas vid byte för engelskundervisning. I övrigt bör detta ämne helt handhavas av klassföreståndaren.» »1—2 läslektioner kan med fördel handhas av annan lärare, om denne undervisar i ett eller flera orienteringsämnen.» »Om klassföreståndaren överlåter timmar i svenska bör det vara samtliga inom viss grupp ex. samtliga läslektioner eller samtliga uppsatsskrivningslektioner.» K o m m e n t a r e r n a ä r i övrigt av o l i k a slag. I a l l m ä n h e t h a r r e k t o r e r n a velat slå v a k t o m k l a s s l ä r a r s y s t e m e t . »Vid tillsättandet av halvtidstjänster spolieras till stor del klasslärarsystemet vilket måste anses vara en nackdel med denna i och för sig behjärtansvärda reform.» »Jag vill särskilt påpeka, att de lektionsbyten, som sker i våra skolor, vanligen sker redan fr. o. m. klass 5 och sedan består stadietiden ut. Vanligen är det samma lärare som byter ämnen sinsemellan. Det är därför en ganska stabil ämnesfördelning mellan lärarna i skolan.» »Lika väsentligt som att klassföreståndaren har många timmar i klassen, är att få lärare undervisar klassen, önskemål: övningslärare som kan undervisa i flera övningsämnen. Att överväga: Slopande av särskilda övningslärare. Folkskollärarna utbildas dels i vissa för alla gemensamma ämnen, dels i vissa tillvalsämnen.»

74 »Klassföreståndaren på mellanstadiet bör handha undervisningen i engelska. Jag har sett tydliga exempel på hur mycket bättre resultat klassföreståndare når i sin egen klass än i en annan. Undervisningen i musik och slöjd bör om möjligt handhas av övningslärare, eftersom folkskollärarnas utbildning i dessa ämnen aldrig kan bli fullgod. Ofta saknas också lämpligheten. Annars vore det i och för sig en fördel om klassföreståndaren kunde ha undervisningen åtminstone i musik.» »Hur det skall gå till, särskilt vid lärartillsättningen i skolor med endast en eller två lärare på mellanstadiet, om lärare utbildas med ännu mera ämnesspecialisering (vilka alltså sakna behörighet för undervisning i vissa ämnen å mellanstadiet), förstår jag inte. I dessa mindre skolor finns inte lärare att göra ämnesbyte mellan. Och nedläggande av bygdeskolor med åtföljande kostnader för ytterligare centralskolebyggnationer och mera skolskjutsar är väl ändå inte statsmakterna beredda att ta konsekvenserna av. Dessutom har vi den erfarenheten att eleverna från Bl- och B2-skolorna äro fullt i klass med A-skoleutbildade eleverna, när de undervisas tillsammans på högstadiet i härvarande centralskola.» En citatsamling av den art, som här gjorts, är varken fullständig eller särdeles representativ. Den är främst avsedd att belysa, h u r skiftande betingelserna kan vara och hur vanskligt det är att finna generella lösningar och allmängiltiga rekommendationer.

E. Sammanfattning Rektorernas svar har utan tvivel påverkats av att ämnesspecialiseringen och ämnesbytena till viss del är ofrånkomliga, så länge det för undervisning i engelska krävs särskild behörighet. Det minimital veckotimmar i egen klass, som rektorerna vill tillförsäkra klassföreståndaren, kan därför vara en kompromiss mellan vad som står att få och vad som vore önskvärt. De föreslagna timtalen varierar starkt med ett medeltal på 22,1. De ämnen, som klassföreståndaren främst bör ha kvar, är enligt rektorerna svenska, matematik och orienteringsämnena. Lättast att avvara anser de övningsämnena vara. Delning av ämnet svenska på mer än en lärare accepteras av mer än hälften av rektorerna.

DEL 3

SAMMANFATTNING

KAPITEL 10 Resultaten i sammandrag

På s. 33—34 formulerades 10 frågor, som undersökningen skulle söka ge svar på. Svaren kan i korthet sammanfattas enligt nedan. Fråga 1 gällde fördelningen av den totala undervisningstiden på klassföreståndaren och övriga lärare. I genomsnitt faller 76,8 procent av undervisningstiden på klassföreståndaren, 14,6 procent på särskilda övningslärare och 8,6 procent på övriga lärare. Klasslärarsystemet har högre verkningsgrad i B-klasser (84,9%) än i A-klasser (74,3 %) och högre i små kommuner (80,1 %) än i stora kommuner (71,8 % ) . Likaså är verkningsgraden högre i årskurs 4 (ca 80 %) än i årskurserna 5 och 6 (ca 70 % ) . Under i övrigt lika förhållanden i här nämnda avseenden når klasslärarsystemet högre verksamhetsgrad i det glesbebyggda Norrbottens län än i det tätbebyggda Malmöhus län (80,5 % resp. 74,3 % i A-klasser). Klassföreståndarens genomsnittliga andel av undervisningstiden kan närmare utläsas av diagrammen i fig. 4—20 (s. 37—39). Fråga 2 gällde andelen för andra lärare än klassföreståndaren. Systemet med särskilda övningslärare har en verksamhetsgrad, som varierar omvänt mot klasslärarsystemet, d. v. s. den är störst i A-klasser, i stora kommuner och i årskurs 6. Bland övningslärarna intar lärarna i slöjd en särställning. De svarar för 12,1 procent av undervisningstiden. Motsvarande andelar för teckning, musik och gymnastik är respektive 0,4, 0,8 och 1,3 procent. Andelarna för olika övningslärare belyses grafiskt i fig. 21—25 (s. 42). Fråga 3, som gällde fördelningen av klassföreståndarnas undervisningstid på den egna klassen och på övriga klasser, var begränsad till endast A-klasser. I genomsnitt faller 90,5 procent av klassföreståndarnas undervisning på den egna klassen. Bundenheten vid den egna klassen är olika i olika ämnen. Lägst är den i slöjd (63,9 % ) , engelska (74,8 %) och musik (83,0 % ) . Högst är den i matematik ( 9 6 , 5 % ) och svenska ( 9 4 , 9 % ) . Ett mellanläge intar orienteringsämnena samt teckning och gymnastik. Mellan kommuner av olika storlek råder här endast små olikheter. Bundenheten vid den egna klassen redovisas i figurerna 26—29 (s. 46—47). 9,5 procent av klassföreståndarnas totala undervisningstid faller utanför den egna klassen. Huvuddelen härav (8,2 %) faller på andra mellanstadieklasser och en mindre del (1 %) på klasser inom annat stadium. I fig. 30 (s. 49) återges relationerna grafiskt. Fråga 4 rörde klassföreståndarens veckotimtal i egen klass. Det fanns klassföreståndare, som hade mindre än 10 timmar i sin klass. Motsatta 6—318190

78 ytterligheten rådde i en B2-skola, där klassföreståndaren hade 40 timmar enbart i egen klass. Nära tre fjärdedelar av alla klassföreståndare har mellan 26 och 34 veckotimmar. Medeltalet ligger på 29 veckotimmar. Veckotimtalet i egen klass ligger högre i A-klasser än i B-klasser och inom en och samma klasstyp högre i de små kommunerna än i de stora kommunerna. Grafiskt har resultaten återgivits i figurerna 31—40 (s. 50— 53). Mera detaljerade uppgifter ges i särskild tabellbilaga (s. 82 f.). Svaret på fråga 5 återges grafiskt i figurerna 41—43 (s. 55—56) och mera detaljerat i figurerna 44—55 (s. 58—60). Endast 3,8 procent av klasserna undervisas av en enda lärare. Det vanligaste är fyra lärare per klass. Var femte klass undervisas av mer än fem lärare. Antalet lärare per klass ökar från årskurs 4 till årskurs 6 (fig. 41). Antalet är större i A-klasser än i B-klasser (fig. 42) och större i de stora kommunerna än i de små (fig. 43). Fråga 6 rörde ett antal speciella organisatoriska frågor om mellanstadielärarnas tjänstgöringsförhållanden, nämligen antalet a) folkskollärartjänster utan klassföreståndarskap, b) halvtidstjänster och c) tjänster för lärare utan egen klass. Gemensamt för dessa är, att de innebär avsteg från det traditionella klasslärarsystemet. Den sammanlagda undervisningsvolymen för dessa tre former når t. v. inte mer än ett drygt hundratal hela tjänster. Halvtidstjänstgöringen, som introducerats först innevarande läsår, kan dock väntas öka. Fråga 7 gällde ämnesbegränsningen och engelskans roll därvidlag. De fall, då läraren byter ämne, har till 16,2 procent sin grund i att denne saknar formell behörighet att undervisa sin klass i engelska. I övriga fall har ungefär vart tredje ämnesbyte sin grund i ett av läraren direkt uttalat önskemål. Bristande behörighet att undervisa i engelska når högre frekvens i mindre kommuner än i större (tabell 7, s. 62). 35 procent av de lärarutbildade lärarna undervisar inte sin egen klass i engelska (tabell 8, s. 62). Svaren på fråga 8 ges i figurerna 56—61 (s. 64—65). Tre av fyra engelskundervisande lärare har vederbörlig behörighet. Behörighetssituationen är bättre i A-klasser än i B-klasser. I stora kommuner är flera av de engelskundervisande lärarna behöriga (87,1 %) än i de små kommunerna (60,5 % ) . Skolradioengelska är vanligare bland icke-behöriga än bland behöriga lärare. Uppgifterna rörande fråga 9 visar, att ämnet svenska ofta delats på två eller flera lärare. 21,6 procent av stadiets klassföreståndare undervisar sålunda endast i en del av ämnet. Fråga 10 gällde rektorernas syn på tillämpningen av klasslärarsystemet. Klassföreståndaren bör enligt rektorerna ha 20 å 25 veckotimmar i egen klass, för att fördelarna för eleverna med klasslärarsystemet inte skall äventyras. Föreslagna timtal varierar dock starkt (tabell 10, s. 68). Om ämnesbyte äger rum, bör klassföreståndaren enligt rektorernas uppfattning i första hand förbehålla sig undervisningen i svenska och matematik. Lättast att avvara är övningsämnena, främst slöjd (tabell 11, s. 70). Svenska kan enligt hälften av rektorerna delas på flera lärare.

KAPITEL 11 Avslutande kommentarer

A. Nuläget för mellanstadiets olika ämnen Det centrala ämnet på mellanstadiet är svenska. Allt talar för att klassföreståndaren själv har detta ämne. Enligt undersökningen sker detta också i flertalet fall. I endast sällsynta fall har klassföreståndaren helt lämnat ämnet. Problemet i svenska synes främst vara, att man t a r delar av ämnet som bytesvara, där andra passande enheter inte står till buds. Att »ta läslektioner» i annan klass är inte ovanligt i bytessammanhang. Systemet har sin upprinnelse i äldre läroplaners uppdelning av ämnet i läsning och skrivning. Ännu i 1955 års läroplan kvarstod i stort denna tudelning av ämnet. I 1962 års läroplan är den direkt avrådd. Olägenheterna med en delning på två eller flera lärare av undervisningen i svenska kan givetvis mildras genom en noggrann planering och samordning. Det torde dock vara ofrånkomligt, att delningen på det hela taget leder till en försvagning av undervisningen i ämnet. I vad mån andra ämnen än svenska delas mellan klassföreståndaren och övriga lärare har inte undersökts. I matematik rådde tidigare en viss boskillnad mellan geometri och ämnet i övrigt. (I folkskolan hette ämnet intill 1955 räkning och geometri.) Matematik är det ämne, som i undersökningen visat den starkaste koncentrationen till den egna klassen. Av samma skäl, som ovan anförts för svenska, synes matematiken böra förbehållas klassföreståndaren. Om ämnet matematik sålunda inte synes vara något problem i vad gäller undervisningens fördelning, så råder desto större oklarhet beträffande engelska. Kravet på särskild behörighet i detta ämne har fått vittgående konsekvenser. Behörigheten leder visserligen till en ämnesspecialisering för just ämnet engelska, men den »icke-behörige» läraren får ofta nog ta ämnen eller ämnesdelar, där han själv inte är specialist eller där eleverna i fråga kunde ha varit mera betjänta av att inte byta lärare. Allt talar för att ämnesbytena skulle ha varit färre, om inte särskild behörighet krävts för undervisning i engelska. Av orienteringsämnena skiljer sig kristendomskunskap något ifrån de övriga. Kristendomskunskap bytes oftare än samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap. Samhörigheten mellan de fyra senare orienteringsämnena synes vara mera självklar. Vanligen har de också varit klassföreståndarens ämnen.

80 I teckning har viss specialisering ägt rum. Detsamma gäller musik och gymnastik. I de större städerna har de inte sällan förts över på särskilda övningslärare. I slöjd är ämnesspecialiseringen satt i system. Inte bara i större kommuner och i A-klasser har man numera särskild lärare i slöjd. I själva verket har slöjdundervisningen aldrig helt varit ett klasslärarens ämne. Slöjden blev obligatorisk först 1955 och hade redan då i huvudsak övertagits av särskilda slöjdlärare. Slöjd synes också hittills vara det enda ämne, där klassföreståndaren varit klart umbärlig.

B. Förändringar genom tillkomsten av 1962 års läroplan för grundskolan Undersökningsmaterialet omfattar, som ovan nämnts, samtliga kommuner i landet, där den nya skolan nått lägst årskurs 6. Tillämpningen av grundskolans läroplan i dessa kommuner når dock som regel inte högre än till årskurs 4. I årskurserna 5 och 6 tillämpas bestämmelserna enligt 1955 års Timplaner och huvudmoment samt de variationsformer därav, som skolöverstyrelsen övergångsvis utarbetat. De förändringar i mellanstadiets undervisning, som väntas följa av den nya läroplanen, har sålunda endast inletts. Betingelserna för ämnesspecialisering och ämnesbyten blir något annorlunda, när hela mellanstadiet tilllämpar 1962 års tim- och kursplaner. Här ges några exempel. Ämnet engelska får ökat utrymme i den nya skolan, genom att det införes redan vid mellanstadiets början. Detta har också föranlett lärarutbildningssakkunniga att föreslå en förstärkt lärarutbildning i ämnet. I gengäld kominer tiden för slöjd att minska. Genom att allt färre klasslärare undervisar i slöjd, är dock denna förändring här av mindre intresse. Av viss betydelse blir, att elevernas veckotimtal minskar till högst 35. Härigenom minskar differensen mellan elevernas och lärarnas veckotimtid, vilket i sin tur kan väntas leda till att klassföreståndarens andel av undervisningstiden ökar. Föreskriften i den nya läroplanen, att de två veckotimmarna engelska i årskurs 4 skall fördelas på fyra undervisningstillfällen, torde som regel omöjliggöra ämnesbyte i enbart engelska. Beträffande kristendomskunskapen bör understrykas den förändrade ställning ämnet fått. Ämnet har förts in bland orienteringsämnena, och dess åsyftade karaktär av objektiv religionsundervisning har ytterligare betonats. Dessa förändringar bör dels bidraga till att en tidigare tveksamhet av konfessionella skäl inför ämnet minskar, dels också föra ämnets lärostoff in i den orienterande undervisningen i övrigt. Allt detta talar snarast för en minskning av önskemålen att byta bort ämnet. Orienteringsämnena har fått en starkare samordning i den nya läropla-

81 nen. På mellanstadiet har samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap fått gemensamt timtal. För vart och ett av dessa ämnen ges i läroplanen anvisningar för hur samverkan skall ske såväl inom ämnesgruppen som med stadiets ämnen i övrigt. I årskurserna 4 och 5 ges även gemensamt betyg i nämnda fyra ämnen. Tidigare har satts två betyg i modersmålet, det ena avseende skrivning och språklära och det andra muntlig framställning och läsning. I svenska ges i grundskolan endast ett betyg. I konsekvens av att ämnet utgör en enhet bör därför också den tidigare tudelningen inom undervisningen försvinna. överhuvudtaget är uppdelningen av lärostoffet i avgränsade ämnen inte längre den enda formen för lärostoffets uppordnande. Läroplanen rekommenderar en erfarenhets- och intressecentrerad undervisning omväxlande med den vanliga ämnesindelningen. Anvisningar ges för periodläsning, samlad och samordnad undervisning. En undervisning, som skall integreras enligt läroplanens anvisningar, kräver inte med nödvändighet, att klassföreståndaren har alla ämnen eller alla timmar. Men det är uppenbart, att ämnesbegränsning och ämnesspecialisering försvårar eller rent av omöjliggör den samordning läroplanen åsyftar. Andra förändringar inträder, när grundskolans läroplan införes. Antalet elever per klass maximeras till 30 mot 35 enligt tidigare bestämmelser. I gengäld minskar gruppindelningen något i årskurserna 5 och 6. Oberoende av läroplanen följer givetvis en rad omställningsproblem av mera allmän art. Hit hör exempelvis den fortgående minskningen av andelen B-klasser och den motsvarande ökningen för A-klasser. Av de i undersökningen ingående klasserna var 75,9 procent av A-typ, 18,2 procent av Bl-typ, medan B2-, B3- och Bv-typerna tillsammans omfattade endast 5,9 procent. I B-klasserna stöter en ämnesspecialisering på uppenbara svårigheter, såvida man inte låter lärarna ambulera mellan skolorna på det sätt slöjdlärarna ofta gör. Andelen B-klasser minskar, men i viss utsträckning blir dessa klasser kvar. Inledningsvis (s. 3) uttalades, att denna rapport var av beskrivande karaktär och inte tog ställning till frågan om det önskvärda i olika organisatoriska anordningar. Vad som ovan sagts om ämnesspecialisering och ämnesbyten får sålunda endast ses som beskrivningar av klasslärarsystemets och ämneslärarsystemets betingelser i relation till skolans läroplan och inte som ställningstaganden i frågor rörande den framtida lärarutbildningen.

BILAGA 1

Grundskolans timplaner. Mellanstadiet (För närmare förklaringar, se Läroplan för grundskolan, s. 109—116.)

Tabell

14. Klasstyp

4 , årskurserna

4—6

Veckotimmar i årskurs Ämne Antal vtr

Antal vtr Svenska Matematik Engelska Orienteringsämnen: Kristendomskunskap Samhällskunskap.... Historia Geografi Naturiunskap Musik Teckning Slöjd Gymnastik

Därav i grp

Antal vtr

10 5 2

15. Klasstyp

Bl

Summa vtr Tabell

35 Veckotimmar i årskurs 3+ 4

Ämne Elever Svenska Matematik Engelska Orienteringsämnen: Kristendomskunskap . . . Hembygdskunskap..... Samhällskunskap Historia Geografi Naturkunskap Musik Teckning Slöjd Gymnastik

11 5

Summa vtr

31 Lärare 11 5 2

13 5 2

9(8) 5 5

9(8) 6(5) 4

2 1

1 2 (1) 3 2

1 2(1) 3 2

3 33

Elever

83 Tabell 16. Klasstyp

B2 Veckotimmar i årskurs 3—6 Lärare

Elever Svenska Matematik Engelska Orienteringsämnen: Kristendomskunskap Hembygdskunskap. . Samhällskunskap. . . . Historia Geografi Naturkunskap Musik Teckning Slöjd Gymnastik Summa vtr

9(4) 6(5) 4(3)

9(4) 5 5(4)

12(6) 5

12(6)

6(5)

6(5)

1,5 1 2 1,5

1,5 1 2 1,5

1,5 2(1) 3 1,5

1,5 2(1) 3 1,5

6(5) 1,5 1 1,5

Tal inom parentes = tid för lärarens omedelbara undervisning.

Tabell

17. Klasstyp

B3 Veckotimmar i årskurs

2+4 +6

1+3 +5

Ämne

Andra året

Ena året Elever Svenska Matematik Engelska Orienteringsämnen: Kristendomskunskap Hembygdskunskap. . Samhällskunskap . . . Historia Geografi Naturkunskap Musik Teckning Slöjd Gymnastik Summa vtr

9 ( 6 ) 12(6) 4 5

Elever

Lärare 9(6) 5 5(4)

14 5 4

2 6(4)

11 (7) 12(7) 5 4 2 2 4(3)

6(4)

1 20

9(6) 6(5) 4(3)

6(4)

6(4) 1,5 2(1) 3 1,5 35

2 2(0) 3 1

1,5 1,5

1,5 2(1) 2 1,5

34 Tal inom parentes = tid för lärarens omedelbara undervisning.

Lärare 13 5 5

1,5 1 1,5

BILAGA 2

Antal veckotimmar i egen klass för mellanstadiets klassföreståndare med fördelning efter klasstyp, årskurs och kommunstorlek

Tabell 18 1

8 Samtliga

Procentuell fördelning

Klasstyp A. Årskurs 4 Antalet veckotimmar i egen klass

Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

>100

Antal klassföreståndare —10 11—15 16—20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36—

2 8 8 16 4 8 16 8 8 56 4 48 4 68

3 5 1 3 17 9 43 10 45 7 95

2 5 4 4 6 22 11 41 26 80 17 198 11 152 1 2

5 1 7 9 9 20 54 24 52 12 81 6 52 1 2

4 3 27 19 53 47 82 87 199 140 322 82 541 36 410 2 29

2 084

3 8 6 23 23 42 37 79 73 91 39 169 8 43

1 Summa

0,2 0,1 1,3 0,9 2,5 2,2 3,9 4,2 9,5 6,7 15,4 3,9 26,3 1,7 19,7 0,1 1,4 0,0 100

85 Tabell 19 1

8 Samtliga

Procentuell fördelning

Klasstyp A. Årskurs 5 Antalet veckotimmar i egen klass

Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

>100

Antal klassföreståndare —10 11—15 16—20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36—

4 2 9

2 4 6 9 18 12 52 6 34 7 42 9 25 3 4

6 2 10 18 18 39 44 19 82 22 42 21 42 12 60 4 4

8 8 8 12 12 16 68 12 32 16 28 20

Summa

4 4 65 26 61 79 101 111 165 104 318 102 235 92 178 27 149 12 21

1 854

>100

Samtliga

Procentuell fördelning

1 4 2 10 11 20 22 37 19 54 8 50 15 24 4 10 5

1 22 22 31 38 49 29 54 38 62 54 77 33 42 2 34

0,2 0,2 3,5 1,4 3,3 4,3 5,4 6,0 8,9 5,6 17,2 5,5 12,7 5,0 9,6 1,5 8,0 0,6 1,1

Tabell 20 1

4 Klasstyp A. Årskurs 6 Antalet veckotimmar i egen klass

Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

Antal klassföreståndare —10 11—15 16—20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36— Summa

20 8 4 16 12 12 16 16 32 12 12 28 12 24 4 24 8 4

3 4 4 11 15 20 23 28 17 10 20 15 30 9 11 20 10

9 3 18 11 30 22 40 44 17 19 47 33 49 25 24 58 4

1 12 6 13 4 16 14 27 47 15 17 38 14 28 19 10 23 10

3 19 36 43 26 44 17 62 51 19 44 99 38 40 13 13 39 1

24 51 53 94 64 117 89 168 202 80 102 232 112 171 70 82 148 29

1 888

1,3 2,7 2,8 5,0 3,4 6,2 4,7 8,9 10,7 4,2 5,4 12,5 5,9 9,1 3,7 4,2 7,8 1,5 100

86 Tabell 21 7

8 Samtliga

Procentuell fördelning

0,1 0,5 2,5 1,7 3,6 3,3 5,1 4,9 9,1 7,7 12,4 4,9 17,3 4,1 13,0 1,7 4,5 2,7 0,9 100

1 Klasstyp A. Årskurserna 4-- 6 Antalet veckotimmar i egen klass

Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

>100

Antal klassföreståndare —10 11—15 16—20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36— Summa

4 20 40 12 40 24 28 44 36 56 136 28 108 32 120 4 60 8 16

2 2 13 4 9 20 22 32 58 49 112 26 99 29 167 18 42 23 15

20 9 32 35 70 72 125 89 179 58 287 65 243 38 86 62 8

2 21 9 30 24 45 56 118 90 121 37 169 35 104 24 22 28 10

7 49 64 97 87 135 83 195 162 172 137 345 79 125 15 50 39 2

1 480

1 843

8 31 143 98 208 190 300 287 532 446 720 286 1 008 240 759 99 260 160 51 5 826

8 Samtliga

fördelning

2 1 8 8 11 11 45 14 34 35 38 97 34 294 24 55 8 719

0,3 0,1 1,1 1,1 1,5 1,5 6,3 1,9 4,7 4,9 5,3 13,5 4,7 41,1 3,3 7,6 1,1 100

2 Tabell 22 4

1 Klasstyp B l . Årskurserna 3—4 Antalet veckotimmar i egen klass

Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

>100

Antal klassföreståndare —10 11—15 16—20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36—

1 1

16 20 12 48 20 160 20 32 4

3 1 5 4 15 6 8 11 17 33 9 81 2 21 4

4 4

Summa

4 2 4 15 5 5 4 7 14 5 52 2 2 122

1 1 7 2 1

1 1 1 2 8 3 3 1 2

87 Tabell 23 1

8 Samtliga

Procentuell fördelning

1 2 24 11 19 4 15 12 38 25 12 17 27 25 52 44 148 47 157

0,1 0,3 3,5 1,6 2,8 0,6 2,2 1,8 5,6 3,7 1,8 2,5 4,0 3,7 7,6 6,5 21,7 6,9 23,1

6 Klasstyp B l . Årskurserna 5—6 Antalet veckotimmar i egen klass

Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

>100

Antal klassföreståndare —10 11—15 16—20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36—

1 12 8

12 4 8 8 12 20 28 80 32 92

12 8 3 6 15 10 26 10 38 12 40

6 2 6 2 14 1 3 3 4 3 5 5 30 3 25

4 8

Summa

3 2 11 2 4

1 4 1 2 1 1 3 2 2

1 1

1 9 2

1 1

8 Samtliga

Procentuell fördelning

2,6

12 3 12 5 73 9 19 3 24 10 17 4 76 13 163

2,6 0,7 2,6 1,1 16,0 2,0 4,2 0,7 5,3 2,2 3,7 0,9 16,7 2,9 35,8

100 Tabell 24 1

övriga B-former Antalet veckotimmar i egen klass

Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

>100

Antal klassföreståndare —10 11—15 16—20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36—

12 4 4 4 40 8 8

2 1

1 11

52 4 88

5 3 4 1 5 3 19 6 57

1 5 3 17

16 8 12

Summa

4 2 6 1 17

1 2 1 1

3 1

88 Tabell 25 1

8 Samtliga

Procentuell fördelning

1 2 38 12 39 15 38 28 156 48 65 55 89 132 103 342 248 115 328

0,1 0,1 2,0 0,6 2,1 0,8 2,0 1,5 8,4 2,6 3,5 3,0 4,8 7,1 5,6 18,5 13,4 6,2 17,7

Samtliga B-klasser Antalet veckotimmar i egen klass

Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

>100

Antal klassföreståndare —10 11—15 16—20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36—

1 Summa

24 8 4 4 8 16 40 20 28 28 36 68 52 188 152 68 184

4 2 18 5 15 5 44 14 16 20 36 44 40 94 59 39 101

12 4 11 2 40 6 12 7 11 17 10 58 37 8 42

1 4 2 4 1 2 2 12 3 5

1 1 1 1 2 3 20 5 4

4 1 1 1

2 2 1

1 44

1 854

8 Samtliga

Procentuell fördelning

Tabell 26 1

4 Samtliga A- och B-klasser Antalet veckotimmar i egen klass

Kommunstorlek i tusental invånare 0—5

5—10

10—30

30—100

>100

Antal klassföreståndare —10 11—15 16—20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36— Summa

4 20 64 20 44 28 36 60 76 76 164 56 144 100 172 192 212 76 200

2 2 17 6 27 25 37 37 102 63 128 46 135 73 207 112 101 62 116

1 744

3 25 9 44 39 81 74 165 95 191 65 298 82 253 96 123 70 50

3 25 11 34 25 47 58 130 93 126 37 173 36 105 25 22 28 10

8 50 64 98 88 137 86 215 167 176 137 347 81 125 16 50 39 3

9 33 181 110 247 205 338 315 688 494 785 341 1097 372 862 441 508 275 379

0,1 0,4 2,4 1,4 3,2 2,7 4,4 4,1 9,0 6,4 10,2 4,4 14,3 4,8 11,2 5,7 6,6 3,6 4,9

1 763

1 887

7 680

Litteratur

Aktuellt

från

Skolöverstyrelsen

Trafiksäkerhet och trafikundervisning. 1949, nr 10. Modifikationer m. m. i tim- och kursplaner för obligatoriska skolor a t t tillämpas under tiden för övergång till grundskola. 1962, nr 31. Folkundervisningskommitténs betänkande 1:3 (1911). Historik och statistiska utredningar. De svenska folkskoleseminariernas uppkomst och utveckling. Av C. O. Arcadius. Stockholm. Lärarutbildningssakkunniga, 1960 års (1963). Folkskollärarutbildningen i engelska. Ecklesiastikdepartementet 1963: 2. Stencilerat. Lärarutredning, 1957 års (1957). Behov och utbildning av klasslärare för enhetsskolans högstadium. Stencilerat. Läroplan för grundskolan nr 60. Stockholm. Normalplan

(1962). Utgiven av Kungl. Skolöverstyrelsen. Skriftserien

(1878) för undervisningen i folkskolor och småskolor. Stockholm.

Normalplan (1889) för undervisningen i folkskolor och småskolor. Utgiven år 1889. Stockholm. Normalplan (1900) för undervisningen i folkskolor och småskolor, af Kongl. Maj:t i nåder godkänd den 7 december 1900. Stockholm. Propositioner,

Kungl.

Maj:ts

1950: 70 angående riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. Stockholm. 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. Stockholm. Statens offentliga

utredningar

1946: 11 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. IV. Skolpliktens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. Stockholm. 1948: 27 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. Stockholm. 1956: 18 Seminarieorganisationen I. Betänkande avgivet av seminarieutredningen. Stockholm. 1957:46 Seminarieorganisationen II. Betänkande avgivet av seminarieutredningen. Stockholm. 1961: 30 Grundskolan. Betänkande avgivet av 1957 års skolberedning VI. Stockholm.

90 Svensk

Författningssamling

1842: 19

Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående folkundervisningen i riket; given Stockholms slott den 18 juni 1842. 1862: 12 Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för folkskollärareseminarierna i riket; givet Stockholms slott den 21 mars 1862. 1865: 84 Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för folkskollärareseminarierna i riket; givet Stockholms slott den 1 december 1865. 1882: 8 K ungl. Maj:ts förnyade nådiga stadga angående folkundervisningen i r i k e t ; given Stockholms slott den 20 januari 1882. 1886:15 Kungl. Maj:ts nådiga stadga för folkskollärareseminarierna i riket; given Stockholms slott den 29 januari 1886. 1894: 94 Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående förändrad lydelse af vissa §§ i nådiga stadgan för folkskollärareseminarierna i riket den 29 januari 1886; given Stockholms slott den 16 november 1894. 1897: 108 Kungl. Maj:ts förnyade nådiga stadga angående folkundervisningen i riket; given Stockholms slott den 10 december 1897. 1914: 133 Kungl. Maj:ts nådiga stadga för statens folkskoleseminarier; given Stockholms slott den 3 juli 1914. 1921: 604 Kungl. Maj:ts förnyade stadga angående folkundervisningen i riket; given Stockholms slott den 26 september 1921. 1928: 351 Kungl. Maj:ts cirkulär till skolöverstyrelsen m. fl. rörande nykterhetsundervisningen. 1936: 583 Kungl. Maj:ts cirkulär till skolöverstyrelsen m. fl. rörande obligatorisk trafikundervisning. 1937: 535 Kungl. Maj:ts stadga för folkskoleseminarierna; given Stockholms slott den 18 juni 1937. 1939: 139 Kungl. Maj:ts cirkulär till skolöverstyrelsen m. fl. rörande undervisning i luftskydd. 1942: 169 Kungl. Maj:ts kungörelse om ändrad lydelse av de genom kungörelsen den 31 oktober 1919 (nr 880) angående undervisningsplan för rikets folkskolor fastställda kursplanerna; given Stockholms slott den 10 april 1942. 1942: 170 Kungl. Maj:ts kungörelse om tillägg till kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 372) angående vissa bestämmelser i fråga om tillämpningen av kungörelsen den 31 oktober 1919 (nr 880) angående undervisningsplan för rikets folkskolor; given Stockholms slott den 10 april 1942. 1948: 90 Kungl. Maj:ts cirkulär till skolöverstyrelsen m. fl. angående undervisningen i skogsvård i folkskolorna. 1953: 583 Kungl. Maj:ts cirkulär till skolöverstyrelsen, direktionen över gymnastiska centralinstitutet och civilförsvarsstyrelsen angående undervisning i brandskydd och olycksfallsvård. 1953: 626 Kungl. Maj:ts kungörelse angående vidgat tillträde till högre studier; given Stockholms slott den 25 september 1953. 1953: 696 Kungl. Maj:ts kungörelse om behörighet i vissa fall till adjunktstjänst vid allmänt läroverk; given Stockholms slott den 13 november 1953. 1954: 502 Kungl. Maj:ts kungörelse om folkskollärares löneförmåner under tj änstledighet för vissa studier; given Stockholms slott den 4 juni 1954. 1958: 399 Kungl. Maj:ts stadga för folkskolor, fortsättningsskolor och försöksskolor (folkskolestadga); given Stockholms slott den 23 maj 1958. 1958: 427 Kungl. Maj:ts stadga för folkskoleseminarierna; given Stockholms slott den 30 juni 1958.

01 1959: 107 Kungl. Maj:ts kungörelse om behörighet a t t undervisa i främmande språk i folkskolan m. m.; given Stockholms slott den 17 april 1959. 1959: 137 Kungl. Maj:ts cirkulär till skolöverstyrelsen m. fl. angående trafikundervisningen inom skolväsendet. 1960: 310 Kungl. Maj:ts kungörelse angående timplaner för folkskoleseminarierna; given Stockholms slott den 3 juni 1960. Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola (1955). Utgivna av Kungl. Skolöverstyrelsen. Stockholm. Undervisningsplan för rikets folkskolor den 31 oktober 1919. Utgiven av Kungl. Skolöverstyrelsen. Stockholm. Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 januari 1955. Utgiven av Kungl. Skolöverstyrelsen. Stockholm.

[DUNS TRYCKERI. EISELTE. STMLM 63

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. Bresunds-forbindelsen. 1. del. 2. Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och Sverige. 3. Opprettelse av »Nordens Hus» i Reykjavik.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utlfinnings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. 116] Del 2. Motiv. [17] Del 4. Bil å g o r ri91 Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. [23] Trafikmål. [27] Utsökningsrätt II. [28] Skadestånd I. [33] Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] . „ „ Administrativ organisation Inom utrikesförvaltningen. [4] U-länder och utbUdnlng. [34] Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring. [31] Socialdepartementet Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område. [30] Finansdepartementet Preliminär natlonalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14]

Ecklesiastikdepartementet En teknisk Institution Inom Stockholms unlversi1955 års universitetsutredning VH. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] UtbUdnlng av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare 1 yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutredning. I. Vägen genom gymnasiet. [15] Kraven på gymnasiet. [22] 1958 års utredning kyrka—stat. I. Religionens betydelse som samhällsfaktor. [26] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Jordbruksdepartementet Llsterlandets ålfisken. [32] Handelsdepartementet Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Inrikesdepartementet Kommunalrättskommtttén IV. Kommunalförbundens lånerätt. [2] V. Kommunala renhållningsavgifter [29] Indelnings- och samarbetsfrågor 1 Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m.m. för utländska studerande. [11] Sjukhus och öppen vård. [21] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del. I. intervju- och frekvensundersökningar m. m. [24]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG. ESSELTE AB. STOCKHOLM 1963