1960 års gymnasieutredning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:42 Ecklesiastikdepartementet

ETT NYTT GYMNASIUM 1960 ÅRS G Y M N A S I E U T R E D N I N G IV

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning

1. E n t e k n i s k i n s t i t u t l o n I n o m S t o c k h o l m s u n i v e r sitet. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 114 s. E. 2. K o m m u n a l f ö r b u n d e n s l å n e r ä t t . I d u n . 44 s. I . 3. U t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s o r g a n i s a t i o n o c h p e r s o n a l behov. I d u n . 90 s. U. 4. A d m i n i s t r a t i v o r g a n i s a t i o n i n o m u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n . I d u n . 95 s. U. 5. F ö r s v a r s k o s t n a d e r n a b u d g e t å r e n 1963/67. I d u n . 130 s. F ö . 6. I n d e l n i n g s - och s a m a r b e t s f r å g o r i G ö t e b o r g s och M a l m ö o m r å d e n a . I d u n . 212 s. I. 7. U t l ä n n i n g s t i l l t r ä d e till offentlig t j ä n s t . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s AB. 43 s. J u . 8. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1963. M a r c u s . IV + 97 s. Fl. 9. U n i v e r s i t e t e n s och högskolornas organisation och f ö r v a l t n i n g . Haeggström. 509 s. E. 10. U n i v e r s i t e t s v ä s e n d e t s o r g a n i s a t i o n . Haeggström. 190 s. E. 11. U p p e h å l l s t i l l s t å n d m . m . för u t l ä n d s k a s t u d e r a n d e . I d u n . 54 s. I. 12. ö v e r s ä t t n i n g av f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e av E u r o p e i s k a e k o n o m i s k a g e m e n s k a p e n o c h t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 283 s. H. 13. U t b i l d n i n g av l ä r a r e för j o r d b r u k och s k o g s b r u k s a m t f o r t b i l d n i n g av l ä r a r e i y r k e s ä m n e n . I d u n . 269 s. E. 14. U n d e r s ö k n i n g av t a x e r i n g s u t f a l l e t . I d u n . 155 s. Fi. 15. V ä g e n g e n o m g y m n a s i e t . I d u n . 315 s. E. 16. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 1. L a g f ö r s l a g . I d u n . 206 s. Ju. 17. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 2. M o t i v I d u n . 522 s. J u . 18. Sveriges s t a t s s k i c k . Del. 3. U t k o m m e r s e n a r e . 19. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 4. B i l a g o r . I d u n . 311 s. J u .

20. B ä r g a r l ö n e n s f ö r d e l n i n g , s j ö f ö r k l a r i n g m. n( I d u n . 111 s. J u . 21. S j u k h u s o c h ö p p e n v å r d . I d u n . 486 s. I. 22. K r a v e n p å g y m n a s i e t . I d u n . 367 s. + 1 2 s. ill. I 23. F ö r s l a g till lag o m vissa g e m e n s a m h e t s a n l ä g g n i n g a r m. m . I d u n . 290 s. J u . 24. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del. I n t e r v j u - och f r e k v e n s u n d e r s ö k n i n g a r m. n I d u n . 259 s. I. 25. P a p p e r och a n n a n s k r i v m a t e r i e l . K i h l s t r ö m . "i s. H. 26. Religionens b e t y d e l s e som s a m h ä l l s f a k t o r . Al Wilhelmssons B o k t r y c k e r i . 211 s. E. 27. T r a f i k m å l . B e c k m a n . 237 s. J u . 28. U t s ö k n i n g s r ä t t II. N o r s t e d t & S ö n e r . 119 s. J i 29. K o m m u n a l a r e n h å l l n i n g s a v g i f t e r . B e c k m a n . { s. I. 30. Den statliga k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n p å social v å r d e n s o m r å d e . B e c k m a n . 119 s. S. 31. F ö r s v a r och f i s k e r i n ä r i n g . N o r s t e d t & Sönei 235 s. Fö. 32. L i s t e r l a n d e t s ålfisken. K i h l s t r ö m . 67 s. J o . 33. S k a d e s t å n d I. N o r s t e d t & S ö n e r . 81 s. J u . 34. U - l ä n d e r och u t b i l d n i n g . I d u n . 201 s. U. 35. L ä r a r e p å g r u n d s k o l a n s m e l l a n s t a d i u m . I d u r 91 s. E. 36. M a l m e n i N o r r b o t t e n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n A B . 150 s. H. 37. K o m m e r s i e l l t och h a n d e l s p o l i t i s k t uvecklingg b i s t å n d . I d u n . 151 s. U. 38. A r b e t s f ö r e l ä g g a n d e . I d u n . 97 s. S. 39. U t k o m m e r s e n a r e . 40. U t k o m m e r s e n a r e . 41. S p e c i a l u t r e d n i n g a r o m g y m n a s i e t . B e c k m a n . 31 s. E. 42. E t t n y t t g y m n a s i u m . I d u n . 949 s. E.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:42 Ecklesiastikdepartementet

ETT NYTT GYMNASIUM 1960 ÅRS GYMNASIEUTREDNING IV

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1963

.7-V

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 30 juni 1960 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst elva sakkunniga för att verkställa utredning rörande den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga generaldirektören och chefen för skolöverstyrelsen Nils Gustav Rosén, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören Torsten Andersson i Brämhult, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Folke Haldén, ledamoten av riksdagens andra kammare, docenten Gunnar Helén, professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Lamek Hulthén, numera avdelningschefen i skolöverstyrelsen Mats Hultin, numera avdelningschefen i skolöverstyrelsen Bertil Junel, lektorn vid Djursholms samskola Sigvard Magnusson, ledamoten av riksdagens första kammare, numera byråchefen Olof Palme, konsulenten i arbetsmarknadsstyrelsen Margareta Vestin samt överdirektören och chefen för överstyrelsen för yrkesutbildning Birger ö h m a n . Tillika uppdrogs åt Rosén att såsom ordförande leda utredningsarbetet samt åt Junel att tjänstgöra såsom huvudsekreterare hos de sakkunniga. De sakkunniga antog benämningen gymnasieutredningen. Gymnasieutredningens sammansättning har under utredningsarbetets gång förändrats. På egen begäran entledigades den 1 september 1960 Junel från sakkunniguppdraget och från uppdraget att tjänstgöra såsom huvudsekreterare. I hans ställe tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunnig och huvudsekreterare numera avdelningschefen i skolöverstyrelsen Lennart Sandgren. P å egen begäran entledigades vidare den 22 oktober 1962 Helén från sakkunniguppdraget. Såsom Heléns efterträdare tillkallade departementschefen samma dag filosofie licentiaten Håkan Berg. Gymnasieutredningen har med skrivelser den 11 februari samt den 26 mars 1963 avlämnat två större utredningar, nämligen dels utredningens första betänkande Vägen genom gymnasiet (SOU 1963: 15), dels det andra betänkandet Kraven på gymnasiet (SOU 1963:22). Med skrivelse denna

4 dag överlämnar utredningen vidare ett betänkande III, Specialutredningar om gymnasiet (SOU 1963: 41). Gymnasieutredningens nu föreliggande betänkande IV, Ett nytt gymnasium, behandlar frågor rörande den gymnasiala utbildningen för ungdom och innefattar förslag om utformningen av den del av skolorganisationen, som närmast motsvarar nuvarande gymnasieformer. Samtidigt härmed föreligger utredningens betänkande V, Läroplan för gymnasiet (SOU 1963:43). Gymnasieutredningen avser att senare framlägga förslag om vuxenutbildning på gymnasiestadiet. Reservationer och särskilda yttranden har avgivits av ledamöterna Andersson, Berg, Haldén, Hulthén, Hultin, Magnusson och Palme. Genom beslut den 6 maj 1963 erhöll gymnasieutredningen vederbörligt tillstånd att i tryck framlägga ovannämnda tre betänkanden. Gymnasieutredningen får härmed vördsamt överlämna sitt fjärde betänkande. Stockholm den 5 juli 1963. Nils Gustav

Rosén

Torsten Andersson

Håkan Berg

Lamek

Mats

Hulthén

Olof Palme

Folke

Haldén

Hultin

Sigvard

Lennart

Sandgren

Margareta

Birger

öhman

Magnusson Vestin

Innehåll Skrivelse

1.1 1.2 1.3

till Herr Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Kap. 1 Gymnasieformerna i Sverige Utveckling och pedagogisk försöksverksamhet Allmänna gymnasiet 1.1.1 Tiden fram till omkring 1900 s. 13-1.1.2 1900-talet s. 15. Handelsgymnasiet 1.2.1 Tiden fram till omkring 1900 s. 24-1.2.2 1900-talet s. 25. Tekniska gymnasiet 1.3.1 Tiden fram till omkring 1900 s. 28-1.3.2 1900-talet s. 31-1.3.3 Bergsskolan i Filipstad s. 40.

13 24 28

1.4 P e d a g o g i s k f ö r s ö k s v e r k s a m h e t v i d h ö g r e skolor 1.4.1 Inledning s. 41-1.4.2 Försöksverksamhetens ram s. 42-1.4.3 Försöksverksamhetens innehåll s. 42-1.4.4 Försöksverksamhetens resultat s. 49.

2.1 Några allmänna tendenser 2.1.1 Primärskola — gymnasium s. 51-2.1.2 Några västeuropeiska länder s. 52-2.1.3 USA s. 52-2.1.4 Sovjetunionen s. 53-2.1.5 Allmänutbildning — yrkesutbildning s. 54-2.1.6 Avgränsningen av kapitlets innehåll s. 54.

2.2 M å l e t för de g y m n a s i a l a s k o l f o r m e r n a

2.3 Utvecklingstendenser i fråga o m organisationen a v de gymnasiala u t bildningsformerna 2.3.1 övergång till sekundärskolan s. 59-2.3.2 Olika organisationstyper s. 60-2.3.3 Skolstrukturen i några länder s. 61. Läroplaner och a r b e t s s ä t t 2.4.1 Tim- och kursplaner s. 66-2.4.2 Allmän bildning — specialisering s. 67-2.4.3 Arbetssättet s. 68.

Kap.

2 Ett internationellt

perspektiv

på de gymnasiala

skolformerna

I n t a g n i n g i g y m n a s i u m o c h ö v e r g å n g f r å n g y m n a s i u m till u n i v e r s i t e t o c h högskolor 2.5.1 Intagningen i gymnasium s. 70-2.5.2 Gymnasiestudiernas avslutande s. 70. Lärarutbildning 2.6.1 Utbildningens organisation s. 72-2.6.2 Frankrike s. 73-2.6.3 Storbritannien s. 73-2.6.4 USA s. 73-2.6.5 Aktuella tendenser s. 74. N å g r a a v s l u t a n d e reflexioner 2.7.1 Utbildning som produktionsfaktor s. 74-2.7.2 Utbildningens innehåll s. 75. Kap.

3 Problemställningar

och utredningens

70 72

arbete

3.1 Utgångspunkter 3.1.1 Bakgrunden s. 76-3.1.2 Grundskolans införande s. 77-3.1.3 Den kvantitativa utvecklingen av gymnasierna s. 78-3.1.4 De kvalitativa problemen s. 79-3.1.5 Yttre organisatoriska problem s. 84.

3.2 Avgränsningen av gymnasieutredningens arbete 3.2.1 Direktiven s. 86-3.2.2 De egentliga gymnasierna s. 86-3.2.3 Gymnasiala utbildningsvägar i övrigt s. 88-3.2.4 Vuxenutbildningen s. 88. Utredningsarbetets organisation 3.3.1 Sekretariat, experter m. m. s. 89-3.3.2 Gymnasiets dimensionering s. 90-3.3.3 Gymnasiets innehåll m. m. s. 91-3.3.4 Ekonomisk gymnasieutbildning s. 92-3.3.5 Teknisk gymnasieutbildning s. 93-3.3.6 Andra utbildningsvägar inom gymnasiet s. 93-3.3.7 Organisatoriska och ekonomiska frågor s. 94-3.3.8 Frågor rörande intagning, flyttning, betyg, studiernas avslutning och studietidens längd s. 95-3.3.9 Lärarutbildningsfrågor s. 95-3.3.10 Yrkesvägledning m. m. s. 96-3.3.11 Läroplansarbetet s. 96.

3.4 3.5

Arbetet i övrigt 3.4.1 Studieresor m. m. s. 97-3.4.2 Skrivelser m. m. s. 97. B e t ä n k a n d e t s disposition

97 98

Kap.

4 Gymnasiets

dimensionering

4.1 Inledning

4.2 Gymnasiets utveckling 4.2.1 Hittillsvarande utveckling s. 102-4.2.2 Tidigare beräkningar om den framtida utvecklingen s. 109. Efterfrågan på gymnasieutbildning 4.3.1 Intagningsförhållanden vid gymnasierna höstterminerna 1960 och 1961 s. 112-4.3.2 Elevernas syn på övergången till gymnasium m. m. s. 119-4.3.3 Faktorer som påverkar tillströmningen s. 123-4.3.4 Gymnasieutredningens slutsatser beträffande efterfrågan på gymnasial utbildning s. 132. Efterfrågan på gymnasieutbildade 4.4.1 Metodfrågor s. 135-4.4.2 Ecklesiastikdepartementets prognos- och planeringsgrupps utredningar och förslag s. 140-4.4.3 Efterfrågan på gymnasieutbildade omkring 1970 s. 151-4.4.4 Långtidsperspektiv på arbetsmarknad och utbildningsbehov s. 164. G y m n a s i e u t r e d n i n g e n s s l u t s a t s e r och r e k o m m e n d a t i o n e r 4.5.1 Sammanfattande allmänna synpunkter s. 169-4.5.2 Den totala expansionen s. 170-4.5.3 Dimensioneringen av utbildningsvägarna inom gymnasiet s. 171.

4.5 Kap. 5.1

5 Gymnasieutbildningens

innehåll

och

mål

Inledning 5.1.1 Tidigare diskussion s. 175-5.1.2 Precisering av kraven s. 176. K r a v från universitet och högskolor, förvaltning och näringsliv . . . . 5.2.1 Utredningens undersökningar s. 177-5.2.2 Slutsatser s. 186.

5.3 Samhällslivets k r a v 5.3.1 Allmänna synpunkter s. 189-5.3.2 Komponenter i samhällslivets krav s. 190.

5.4 Individernas krav 5.4.1 Inledning s. 193-5.4.2 Elevundersökningen s. 193. S a m m a n f a t t n i n g och s a m m a n v ä g n i n g av kraven 5.5.1 Sammanfattning s. 196-5.5.2 Sammanvägning s. 197. Allmänbildningsbegreppet 5.6.1 Analys av begreppet s. 198-5.6.2 Användningen av begreppet s. 200.

5.5 5.6 5.7

Gymnasiets mål 5.7.1 Inledning s. 201-5.7.2 Personlighetsutveckling s. 201-5.7.3 Förberedelser för kommande verksamhet s. 202-5.7.4 Kommunikationsfärdigheter s. 202-5.7.5 Förberedelser för samhällslivet s. 203-5.7.6 Studie- och arbetsvanor s. 204.

Principiella

Kap. 6 Det gymnasiala skolsystemets struktur synpunkter på studiemål, studietid och samordning mellan

196 198 201

skolformer

6.1 Inledning

6.2 Studiemålet 6.2.1 Jämförelse mellan t v å skolformer s. 206-6.2.2 Faktorer som bestämmer studieresultatet s. 210. Normalstudietiden 6.3.1 Inledning s. 214-6.3.2 Argument för längre normalstudietid s. 215-6.3.3 Gymnasieutredningens överväganden s. 216. Det gymnasiala skolsystemet 6.4.1 Gymnasium, fackskola, yrkesskola s. 219-6.4.2 Gymnasieutbildningens geografiska spridning s. 222-6.4.3 Avgränsningen mellan gymnasium, fackskola och yrkesskola s. 225. Horisontell klyvning 6.5.1 Problemställning s. 228-6.5.2 Argument för horisontell klyvning s. 229-6.5.3 Diskussion av gymnasium med horisontell klyvning s. 231-6.5.4 Utredningens slutsats s. 234. G y m n a s i e u t r e d n i n g e n s förslag

6.6 Kap. 7 Gymnasiets Principiella synpunkter 7.1

differentiering och överväganden

Inledning 7.1.1 Kort återblick samt nuvarande läge s. 235-7.1.2 Kapitlets innehåll s. 236.

7.4 Differentieringen p å allmänna och yrkesutbildande sektorer 7.2.1 Sambandet med det högre utbildningsväsendet s. 237-7.2.2 Rekryteringen till skilda sektorer s. 239-7.2.3 Ytterligare specialiseringar s. 240. D i f f e r e n t i e r i n g e n s u t f o r m n i n g i fråga o m s t y r k e g r a d , t i d p u n k t o c h fasthet 7.3.1 Inledning s. 240-7.3.2 Stark eller svag differentiering? s. 242-7.3.3 Tidig eller sen differentiering? s. 242-7.3.4 Lös eller fast differentiering? s. 243. Differentieringsmodeller 7.4.1 Inledning s. 245-7.4.2 Linjer eller tillval? s. 247. Kap.

8 Gymnasiets

lärokurser

Inledning 8.1.1 Lärokurser och studiekurser s. 250-8.1.2 Kapitlets disposition s. 251. Gymnasiets allmänna sektor 8.2.1 Inledning s. 251-8.2.2 Olika avnämargrupper s. 252-8.2.3 Faktorer som påverkar differentieringen s. 254. Gymnasiets ekonomiska sektor 8.3.1 Inledning s. 270-8.3.2 Nuvarande 3-åriga handelsgymnasium s. 271-8.3.3 Det nuvarande 3-åriga handelsgymnasiets mål s. 272-8.3.4 Yttranden över gymnasieutredningens förslag till 3-årigt handelsgymnasium s. 275-8.3.5 Gymnasieutredningens förslag till differentiering av den ekonomiska sektorn s. 276-8.3.6 Praktik s. 277-8.3.7 Påbyggnadskurser s. 278. Gymnasiets tekniska sektor 8.4.1 Inledning s. 279-8.4.2 Olika differentieringsprinciper s. 281-8.4.3 Differentieringen inom den reguljära utbildningen s. 291-8.4.4 Möjligheter att inom föreslagna lärokurser medge vissa variationer s. 305-8.4.5 Försöksverksamhet med nya differentieringar s. 308-8.4.6 Praktik s. 310-8.4.7 Påbyggnadskurser s. 3158.4.8 Sammanfattning s. 317.

8.5 Behov av ytterligare lärokurser 8.5.1 Postgymnasiala fackutbildningslinjernas behov s. 318-8.5.2 Behovet av särskilda lärokurser för a t t tillgodose speciella elevintressen s. 319-8.5.3 Praktiska gymnasier s. 323.

8.6 Sammanfattning 8.6.1 Lärokurser s. 327-8.6.2 Sambandet mellan lärokurserna s. 328.

9.1 Principiella utgångspunkter 9.1.1 Inledning s. 331-9.1.2 Arbetsbörda, timtal och läsår s. 331-9.1.3 Fortlöpande läroplansrevision s. 336-9.1.4 Principiella synpunkter på ämnesstoffets organisation s. 337-9.1.5 Kapitlets disposition och innehåll s. 338-9.1.6 Läroplanen s. 338.

9.2 Svenska och f r ä m m a n d e språk 9.2.1 Svenska s. 339-9.2.2 Moderna språk s. 341-9.2.3 Klassiska språk s. 348-9.2.4 Timtal för svenska och främmande språk s. 348. Övriga h u m a n i s t i s k a ä m n e n och samhällsvetenskapliga 9.3.1 Inledning s. 352-9.3.2 Gränsdragningen mellan de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena s. 352-9.3.3 Mål och kursinnehåll i stora drag för övriga humanistiska ämnen och samhällsvetenskapliga s. 361-9.3.4 Timtal för övriga humanistiska ämnen och samhällsvetenskapliga s. 364.

339 M a t e m a t i k och n a t u r v e t e n s k a p l i g a ä m n e n 9.4.1 Matematik s. 367-9.4.2 Naturvetenskaplig orientering för humanistisk, samhällsvetenskaplig och ekonomisk lärokurs s. 368-9.4.3 Fysik s. 370-9.4.4 Kemi s. 372-9.4.5 Biologi s. 372-9.4.6 Timtal för matematik och naturvetenskapliga ämnen s. 375. F ö r t e k n i s k s e k t o r speciella ä m n e n 9.5.1 Studietidens längd vid teknisk sektor s. 376-9.5.2 För tekniska alternativ gemensamma fackämnen s. 378-9.5.3 Ämnen på maskintekniskt alternativ s. 379 -9.5.4 Ämnen på byggtekniskt alternativ s. 381-9.5.5 Ämnen på eltekniskt alternativ s. 384-9.5.6 Ämnen på kemitekniskt alternativ s. 386-9.5.7 Praktik s. 388.

367 F ö r e k o n o m i s k s e k t o r speciella ä m n e n 9.6.1 Studietidens längd s. 395-9.6.2 Ämnen på ekonomisk lärokurs s. 396-9.6.3 Timtal för ekonomiska ämnen s. 398-9.6.4 Praktik s. 398.

8.4 Kap.

9 Gymnasiets

tim- och

kursplaner

8 9.7

9.8 9.9 9.10

9.14 9.15

Estetiska ämnen 9.7.1 Den grundläggande estetiska undervisningen s. 399-9.7.2 Den specialiserade estetiska undervisningen s. 400-9.7.3 Kursplanerna i de estetiska ämnena s. 4009.7.4 Timtal för estetiska ämnen s. 401. Fysisk träning 9.8.1 Gymnastik s. 401-9.8.2 Friluftsverksamhet s. 402. T i m m a r till f ö r f o g a n d e för speciella u p p g i f t e r 9.9.1 Syftet s. 403-9.9.2 Innehållet s. 403. T i d för i n f o r m a t i o n m . m 9.10.1 Informationsbehovet s. 404-9.10.2 Nuvarande former för information s. 404-9.10.3 Gymnasieutredningens förslag s. 404. Den årskursfördelade timplanen 9.11.1 Utgångspunkter s. 406-9.11.2 Timplanen för årskurs 1 s. 406-9.11.3 Timplanen för årskurs 2 s. 407-9.11.4 Timplanen för årskurs 3 s. 408-9.11.5 Timplan för årskurs 4 (teknisk lärokurs) s. 410-9.11.6 Timplanen s. 410-9.11.7 Antal samtidigt lästa ämnen s. 416. Studievägar genom gymnasiet 9.12.1 Övergång från årskurs 1 till årskurs 2 s. 417-9.12.2 övergång från årskurs 2 till årskurs 3 s. 419-9.12.3 Allmänna synpunkter s. 421. Frivilliga ä m n e n 9.13.1 Utökad studiekurs s. 421-9.13.2 Frivillig undervisning utanför schemat 422-9.13.3 Medgivande att läsa frivilligt ämne s. 423. Påbyggnadskurser 9.14.1 Inledning s. 423-9.14.2 Exempel på tekniska påbyggnadskurser s. 423. Specialundervisning Kap.

11 Studiestödjande

401 403 404

423 425

utformning

Inledning 10.1.1 Principiella synpunkter s. 427-10.1.2 Krav på förmåga att arbeta självständigt s. 427-10.1.3 Tidigare förslag och försök s. 428. Självständigt arbete 10.2.1 Inledande synpunkter s. 430-10.2.2 Studieteknik s. 431-10.2.3 Arbetsuppgifternas omfång s. 432-10.2.4 Beting s. 433-10.2.5 Koncentration av schemat s. 435-10.2.6 Specialarbete s. 436-10.2.7 Grupparbete s. 439. S a m v e r k a n och p l a n e r i n g 10.3.1 Samverkans uppgift s. 440-10.3.2 Vertikal samverkan s. 441-10.3.3 Horisontell samverkan s. 441-10.3.4 Koncentration s. 441-10.3.5 Samverkan utom schemat s. 442-10.3.6 Planering s. 442. H j ä l p m e d l e n s roll i u n d e r v i s n i n g e n 10.4.1 Inledning s. 443-10.4.2 Hjälpmedlens funktion s. 444-10.4.3 Tryckta hjälpmedel s. 444. P r o v som hjälpmedel 10.5.1 Informationsbehovet s. 446-10.5.2 Muntlig och skriftlig kontroll s. 446-10.5.3 Provens utformning s. 448-10.5.4 Provens syfte s. 448. Sammanfattning Kap.

10 Undervisningens

åtgärder

Problemställning 11.1.1 Studieresultatens variation s. 457-11.1.2 Elevgrupper för vilka studiestödjande åtgärder kan aktualiseras s. 459. F a s t o r g a n i s e r a d , 4-årig p a r a l l e l l s t u d i e g å n g 11.2.1 Gymnasieutredningens undersökningar angående studietidens längd s. 465-11.2.2 Alternativa villkor för tillträde till 4-årig studiegång s. 475-11.2.3 Gymnasieutredningens överväganden och slutsatser s. 483. Mindre studiekurser. Förlängd undervisning 11.3.1 Principiella synpunkter s. 486-11.3.2 Utformningen av mindre studiekurser s. 488-11.3.3 Förlängd undervisning s. 491. Stödundervisning 11.4.1 Behov s. 495-11.4.2 Utformning s. 496.

Kap.

12 Gymnasiets

yttre

organisation

12.1 Inledning

12.2 Skolplaneringen 12.2.1 Allmänna synpunkter s. 499-12.2.2 Principer för planeringen s. 500-12.2.3 Praktiskt genomförande av planeringen s. 503. Gymnasiet 12.3.1 Nuvarande förhållanden s. 508-12.3.2 Läget omkring 1970 s. 510-12.3.3 Speciallokaler m. m. för ekonomiska och tekniska lärokurser s. 514-12.3.4 Gymnasiets organisation s. 517. Fackskolan 12.4.1 Fackskolans lokalisering s. 521-12.4.2 Fackskolans omfattning omkring 1970 s. 523-12.4.3 Lokal- och lärarbehov i fackskolan s. 524.

12.5 A l l m ä n n a s y n p u n k t e r p å s a m o r d n i n g m e l l a n olika s k o l f o r m e r 12.5.1 Inledning s. 527-12.5.2 Vertikal samordning s. 528-12.5.3 Horisontell samordning s. 529-12.5.4 Sammanfattning s. 531.

12.6 S a m m a n f a t t a n d e synpunkter på det gymnasiala skolsystemets yttre organisation 12.6.1 De gymnasiala skolformernas omfattning s. 531-12.6.2 Organisationsexempel s. 535-12.6.3 Den fullständiga tekniska gymnasieutbildningens organisation s. 539-12.6.4 Avslutande synpunkter s. 539.

12.7 Klass- och gruppstorlek 12.7.1 Begreppen klass och grupp s. 540-12.7.2 Nuvarande klasstorlek s. 543-12.7.3 Annat delningstal för klass s. 548-12.7.4 Antal klasser och lärare vid annan gymnasiefrekvens s. 550-12.7.5 Gymnasieutredningens överväganden och förslag s. 551. Kap.

13 Intagning,

betyg, flyttning

och studiernas

avslutning

13.1 Inledning

13.2 Intagning 13.2.1 Behörighetsvillkor s. 556-13.2.2 Urval bland behöriga sökande s. 559-13.2.3 Övergång mellan gymnasium och fackskola s. 562. Betygsättningen i gymnasiet 13.3.1 Inledning s. 565-13.3.2 Betygens primära uppgift s. 566-13.3.3 Absolut eller relativ betygsättning s. 568-13.3.4 Betygskalan s. 572-13.3.5 Betygens förekomst s. 572-13.3.6 Hjälpmedel för betygsättningen s. 573-13.3.7 Läs- och skrivsvårigheter s. 575-13.3.8 Betygen i uppförande och ordning s. 575-13.3.9 Betygens rättskraft s. 575.

13.5 Passagen genom gymnasiet 13.4.1 Inledning s. 576-13.4.2 Flyttning m. m. s. 577-13.4.3 Prövning vid höstterminens början s. 579-13.4.4 Betygsgräns som hjälpmedel vid flyttning s. 579-13.4.5 Frivillig kvarsittning s. 581. Studiernas avslutning 13.5.1 Återblick och nuläge s. 582-13.5.2 Gymnasieutredningens synpunkter och förslag s. 587-13.5.3 Slutbetyg från gymnasium s. 594-13.5.4 Prövning för privatister med flera s. 603-13.5.5 Intagningsbestämmelser vid universitet och högskolor m. m. s. 608. Kap.

14 Skolsocial

Studie- och yrkesorientering,

verksamhet elevvård m. m.

14.1 Inledning

14.2 Studie- och yrkesorientering 14.2.1 Studie- och yrkesorienteringens uppgifter s. 616-14.2.2 Komponenterna i studie- och yrkesorientering s. 616-14.2.3 Studie- och yrkesorienteringens fördelning på årskurser s. 618. Elevvård 14.3.1 Begreppet elevvård s. 621-14.3.2 Fysisk hälsovård och mentalhygieniska frågor s. 621-14.3.3 Personlig rådgivning s. 624-14.3.4 Disciplinfrågor s. 625-14.3.5 Förenings- och fritidsaktiviteter s. 627-14.3.6 Studiesocialt stöd s. 629.

621 B e f a t t n i n g s h a v a r n a för d e n e l e v v å r d a n d e v e r k s a m h e t e n 629 14.4.1 Principiella synpunkter s. 629-14.4.2 Skolkuratorsverksamhet s. 629-14.4.3 Gymnasieutredningens förslag till elevvårdsorganisation s. 631.

10 Kap. 15 Gymnasiets 15.1 15.2

15.3 15.4 15.5

befattningshavare

Inledning Lärare 15.2.1 Nyheter i lärarnas uppgifter s. 636-15.2.2 Lärarkategorier s. 639-15.2.3 Kvantitativt lärarbehov s. 647-15.2.4 Synpunkter på den framtida lärarutbildningens uppbyggnad s. 649-15.2.5 Fortbildningen s. 655-15.2.6 Åtgärder motlärarbristen s. 659. Bibliotekarier, vaktmästare, tekniska biträden m. m 15.3.1 Bibliotekarier s. 662-15.3.2 Vaktmästare s. 663-15.3.3 Tekniska biträden s. 663. Personal för elevvårdande uppgifter 15.4.1 Inledning s. 666-15.4.2 Skolhälsovård s. 667-15.4.3 Studie- och yrkesorientering samt övrig elevvård s. 667-15.4.4 Personalorganisation s. 667. Skolans ledning 15.5.1 Skolledningens uppgifter och arbetsbörda s. 668-15.5.2 Behörighetsvillkor s. 673-15.5.3 Biträdande skolledare s. 674-15.5.4 Rektorsexpeditionens sekreterareoch biträdespersonal s. 678-15.5.5 Ytterligare arbetsuppgifter s. 680. Personalorganisationen Kap. 16 Hjälpmedel

Inledning Behov och produktion av hjälpmedel 16.2.1 Tryckta hjälpmedel s. 683-16.2.2 Bibliotekets bokbestånd s. 690-16.2.3 AV-hjälpmedel s. 691-16.2.4 Speciell utrustning för naturvetenskapliga ämnen s. 695-16.2.5 Speciell utrustning för tekniska ämnen s. 696-16.2.6 Speciell utrustning för ämnen inom ekonomisk lärokurs s. 700-16.2.7 Hjälpmedelsproduktion s. 700-16.2.8 Sammanfattande synpunkter s. 701. 16.3 Hjälpmedelsgranskning och hjälpmedelsforskning 16.3.1 Granskning m. m. av hjälpmedel s. 701-16.3.2 Forskning rörande pedagogiska hjälpmedel s. 703-16.3.3 Sammanfattning s. 704. 16.4 Den lokala hjälpmedelsförsörjningen 16.4.1 Ämnesrummens utrustning s. 704-16.4.2 Bibliotekets organisation och skötsel s. 705-16.4.3 Intern produktion s. 708-16.4.4 Utlåning och service från kommunala centraler s. 708. 16.5 Anvisningar för hjälpmedlens användning 16.6 Gymnasiets behov av lokaler 16.6.1 Allmänna synpunkter s. 709-16.6.2 Lokaler för allmänna ämnen s. 711-16.6.3 Lokaler för naturvetenskapliga ämnen s. 713-16.6.4 Lokaler för estetiska ämnen och gymnastik s. 713-16.6.5 Lokaler för tekniska ämnen s. 714-16.6.6 Lokaler för ekonomiska ämnen m. m. s. 718-16.6.7 Undervisning i storklass s. 718-16.6.8 Bibliotek s. 718-16.6.9 Andra lokalbehov s. 719. 16.7 Besparingar vid samordning av skolor 16.7.1 Allmänt s. 720-16.7.2 Fackskolans lokal- och utrustningsbehov s. 721-16.7.3 Samordning av fackskola och gymnasium s. 722-16.7.4 Samordning med andra skolor s. 723-16.7.5 Sammanfattning s. 724. Kap. 17 Organisatoriska och ekonomiska frågor vid samordning

17.3 17.4

662 666 668

701 704

709 709

av olika skolor

Inledning Översikt av gällande bestämmelser 17.2.1 Huvudmannaskap. Kommunernas skyldigheter m. m. s. 726-17.2.2 Statsbidrag s. 729-17.2.3 Skolornas personal s. 729-17.2.4 Bestämmelser om samordning s. 732. Förutsättningar för samordning av olika skolor Samordningsfrågorna och det nya gymnasiet Kap. 18 Huvudmannaskapet

och lokaler

16.1 16.2

17.1 17.2

732 734

för gymnasiet

Stat eller kommun huvudman 18.1.1 Utredningens överväganden s. 737-18.1.2 Sammanfattning och förslag s. 742.

11 18.2 18.3

18.4 Kommunalisering av de statliga gymnasierna 18.2.1 Personalfrågor s. 744-18.2.2 Ekonomiska frågor s. 751. Statsbidrag till byggnadsarbeten för gymnasium m. m 18.3.1 Gällande bestämmelser om statsbidrag till skolbyggnader m. m. s. 767-18.3.2 Synpunkter på införande av statsbidrag till byggnadsarbeten för gymnasium s. 772-18.3.3 Utformningen av statsbidrag till byggnadsarbeten och till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel s. 774. Privata gymnasier 18.4.1 Inledning s. 777-18.4.2 Rådande förhållanden och avgränsningen av problemområdet s. 777-18.4.3 Privatgymnasiums anpassning till det nya gymnasiet s. 780-18.4.4 Internatgymnasier s. 783. Kap. 19 övergången till det nya

19.1 19.2 19.3

19.4 19.5

20.3 20.4

784 787 788

793 795

för gymnasiet

Inledning 20.1.1 Samhällets hittillsvarande kostnader för gymnasiet s. 796-20.1.2 Produktionsbortfall vid gymnasiets expansion s. 797-20.1.3 Statens nuvarande kostnader s. 798. Kostnader för det föreslagna driftbidraget 20.2.1 Totalkostnader för det nya gymnasiet s. 800-20.2.2 Specifikation av kostnadsförändringar s. 804-20.2.3 ökning av driftkostnaderna under olika budgetår s. 808. Kostnader för ytterligare standardförbättringar 20.3.1 Principiella synpunkter s. 809-20.3.2 Kostnaderna för de skilda förslagen s. 810. Kostnader för byggnader och stadigvarande undervisningsmateriel . . 20.4.1 Inledning s. 813-20.4.2 Kostnader för lokaler och utrustning vid övergång till det nya gymnasiet s. 814-20.4.3 Kostnaderna för gymnasiets totala byggnadsbehov s. 817-20.4.4 Sammanfattning av statliga drift- och investeringskostnader s. 821-20.4.5 Besparingsmöjligheter genom samordning mellan skolors. 821-20.4.6 Besparing i investeringskostnader genom utredningens integrationsförslag s. 823. Ytterligare medelsbehov föranledda av gymnasieutredningens förslag Kap. 21

gymnasiet

Tidpunkt för övergången 19.1.1 Allmänna synpunkter s. 784-19.1.2 Skäl för och emot övergång från och med läsåret 1965/66 s. 786. Den ekonomiska och tekniska utbildningens spridning Åtgärder av pedagogisk natur i samband med övergången till det nya gymnasiet 19.3.1 Intagningsbestämmelser s. 788-19.3.2 Åtgärder beträffande elever i nuvarande gymnasieorganisation som har svårt att följa undervisningen s. 790-19.3.3 Fackinspektion under övergångstiden s. 792-19.3.4 Befattningshavare och administration under övergångstiden s. 792. Information Sammanfattning Kap. 20 Kostnaderna

809 813

825 Sammanfattning

21.1 Bakgrund 21.2 Kvantitativa förhållanden 21.3 Mål och innehåll 21.4 Det gymnasiala skolsystemets struktur 21.5 Principiella differentieringssynpunkter 21.6 Lärokurser 21.7 Tim- och kursplaner 21.8 Undervisningens utformning 21.9 Studiestödjande åtgärder 21.10 Den yttre organisationen 21.11 Intagning, betyg, flyttning

827 827 831 833 837 838 841 846 847 849 851

12 21.12 Studiernas avslutning 21.13 Skolsocial verksamhet 21.14 Befattningshavare 21.15 Hjälpmedel och lokaler 21.16 Administrativa och ekonomiska frågor 21.17 Övergång till det nya gymnasiet 21.18 Kostnader 21.19 Översikt

851 853 853 854 854 855 855 856

Författningar I. Författningsförslag A. Förslag till lag om ändring i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319) B. Förslag till ändring i skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) C. Förslag till ändrad lydelse av 88 § 1 mom. universitetsstatuterna den 6 april 1956 (nr 117)

859 860 892

II. Specialmotivering A. Förslag till ändring i skollagen B. Förslag till ändring i skolstadgan C. Förslag till ändrad lydelse av 88 § 1 mom. universitetsstatuterna Reservationsvis

framförda

yrkanden

1. Undervisning i grekiska av ledamoten Mats Hultin 2. Ämnet religionskunskap av ledamöterna Torsten Andersson och Folke Haldén 3. Ämnena religionskunskap och filosofi av ledamoten H å k a n Berg 4. Undervisningsavdelningarnas storlek av ledamöterna H å k a n Berg och Sigvard Magnusson 5. Betygsättningen i ämnet svenska av ledamoten H å k a n Berg 6. Behörighet till lektorstjänst av ledamoten Sigvard Magnusson 7. Behörighetsvillkor för rektorstjänst av ledamoten Sigvard Magnusson. . . 8. Formerna för lärares tillsättande av ledamoten H å k a n Berg 9. Anställningsformen för ordinarie lärare m. m. av ledamoten Sigvard Magnusson Särskilt

893 893 918

921 923 926 930 932 932 934 935 935

yttrande

Den ekonomiska lärokursen av ledamöterna Folke Haldén, Lamek Hulthén och Olof Palme

936 Bilagor 1. Förteckning över gymnasieutredningens ledamöter, delegationer, grupper, experter och övriga medarbetare 2. Timplaner i nuvarande gymnasieformer

937 943

KAPITEL 1

Gymnasieformerna i Sverige Utveckling

1.1 Allmänna

och pedagogisk

gymnasiet

1.1.1 Tiden fram till omkring 1900 Den svenska skolan (lärdomsskolan) under medeltiden var i hög grad en kyrkans angelägenhet med syfte att utbilda präster. I samband med reformationen vidgades skolans uppgift till att avse utbildning även av statens tjänstemän. Någon reformering av undervisningens innehåll skedde dock ej i samband därmed. I Sveriges första skolordning, utfärdad 1571 och inryckt i kyrkoordningen av samma år, upptogs som huvudämnen latin, kristendom och kyrkosång. Gymnasium såsom officiell benämning infördes i Sverige första gången genom donationsbrevet för Västerås gymnasium år 1623. Härigenom fick denna skola en ekonomi som ej var beroende av kollekter och andra gåvor utan var statligt tryggad. Något senare preciserades innehållet i termen gymnasium så att den kom att beteckna lärdomsskolans högre stadium, medan det lägre stadiet benämndes trivialskola. Genom 1649 års skolordning fastställdes att både trivialskolan och gymnasiet skulle ha fyra 1-åriga klasser. Under 200 år reglerade denna skolordning skolväsendet utan mera betydelsefulla ändringar. Med hänsyn till undervisningens innehåll kom trivialskolan och gymnasiet att i första h a n d tjäna utbildningen av präster och först i andra hand ut-

försöksverksamhet

bildningen av ämbetsmän. Inom trivialskolan fanns dock en påbyggnad (från 1724 kallad apologistklassen), avsedd för dem som icke ämnade »framgent hålla sig till studierna men likväl åstunda lära de dem nödiga styckena». Klassiska språk, hebreiska och teologi var både med hänsyn till kurser och timtal dominerande ämnen i såväl trivialskolan som gymnasiet. Andra språk saknades helt och ämnet svenska fanns endast i apologistklassen. 1649 års skolordning kan alltså sägas ha lagt en fast grund för det framtida latinläroverket och — genom apologistklasserna — öppnat vägen för realläroverket. Under 1600- och 1700-talen togs flera enskilda initiativ till gymnasieutbildning, som bättre än existerande allmänna skolor skulle tillgodose den högre utbildningen för det civila och militära ämbetsmannaståndet. De skolor med sådan målsättning, som verkligen kom till stånd, var dock verksamma blott en kort tid. Den vanligaste metoden att skaffa sig sådan utbildning var privatundervisning, ofta i förening med resor till utlandet. Mot slutet av 1700-talet och under början av 1800-talet framställdes krav på en mer allmänt medborgerlig utbildning. Bakom ligger upplysningstidens samhällsuppfattning och samhällets ändrade struktur. Dessa krav tillgodosågs i någon mån av 1807 års skolordning. Det fastslogs här för första gång-

14 en i svensk skollagstiftning att undervisningen borde avse att utbilda även andra än präster och ämbetsmän. Franska och tyska tillkom bl. a. som nya ämnen på gymnasiet. Hebreiska blev ett valfritt ämne från att ha varit obligatoriskt. Resultatet av de närmaste årtiondenas mer liberala strävanden — framför allt inom den under 1825—1828 verksamma s. k. stora uppfostringskommittén — fick sitt uttryck i kungl. cirkuläret den 6 juli 1849. Enligt detta skulle apologistoch trivialskolan förenas till ett (lägre) elementarläroverk. Gymnasiet tillsammans med de båda nyssnämnda skolorna skulle utgöra ett sammanhängande (högre) elementarläroverk, som meddelade kunskaper erforderliga för avläggande av studentexamen. Vissa möjligheter fanns att befrias från undervisning i latin, grekiska och hebreiska. Härmed hade reellt om också inte nominellt realläroverket införts. Två klart skilda linjer, den klassiska och den reala, blev verklighet först genom 1856 års skolstadga. »Apologistskolan» hade m. a. o. fått likaberättigande. Samtidigt fixerades läroverkets uppgift att meddela såväl allmän medborgerlig som grundläggande vetenskaplig bildning. I den 1878 utfärdade stadgan infördes för första gången termen allmänt läroverk. Ett sådant kunde vara högre eller lägre. Det förra ledde fram till studentexamen, som genom en stadga från 1862 hade flyttats från universiteten till läroverken. Det högre allmänna läroverket var 9-årigt och fr. o. m. den fjärde klassen uppdelat på latin- och reallinje. Inom latinlinjen fanns dessutom två möjligheter, latinlinje A och latinlinje B. På linje A lästes grekiska obligatoriskt under 4 år, medan hebreiska var frivilligt. Linje B kan karaktäriseras som

en halvklassisk linje — den saknade grekiska. I stället lästes bl. a. engelska. Diskussionen kom under de följande åren att kretsa kring två huvudfrågor. Många ansåg att de klassiska språken alltjämt hade en alltför dominerande ställning (»latinherraväldet»). Vidare krävde man införandet av en kursavrundning längre ned i läroverket för att härigenom åstadkomma en lämplig avgångsetapp för de många som inte fullföljde studierna fram till studentexamen. Med anledning av en motion vid 1899 års riksdag tillsattes en läroverkskommitté med uppgift att verkställa utredning om uppdelning av läroverket i gymnasium och underliggande latinfri del med ett eget bildningsmål. Kommittén avgav sitt betänkande 1902 och Kungl. Maj:t framlade vid 1904 års riksdag en proposition, som utarbetats i huvudsaklig anslutning till kommitténs förslag. Riksdagen biföll propositionen och påföljande år utfärdades den nya läroverksstadgan. Läroverket uppdelades i realskolan, som avslutades med en särskild examen, realskoleexamen, och gymnasiet, som avslutades med studentexamen. Den genom 1905 års läroverksstadga införda realskolan blev 6-årig och byggde på folkskolans tredje klass. Gymnasiet gjordes 4-årigt och anknöts till realskolans näst sista klass, den femte. Studiegången fram till studentexamen var sålunda 12-årig. Genom beslut av 1909 års riksdag tillkom de kommunala mellanskolorna, vilka från folkskolans sjätte klass på fyra år ledde fram till realexamen. övergång från mellanskolans tredje klass till gymnasiet var möjlig men förenad med viss prövning. Den normala studiegången till studentexamen över 4-årig realskola blev sålunda 13-årig. Realskolan liksom kommunala mel-

15 lanskolan fick en enda för samtliga elever gemensam utformning. Detta innebar att den tidigare genom 1878 års stadga införda uppdelningen av läroverket i en latinlinje och en reallinje från fjärde klassen nu uppsköts till gymnasiet.

I den följande framställningen uppehåller sig utredningen endast vid sådant, som har relevans i dagens situation. Alla skolformer »under» gymnasiet skall ersättas med 9-årig grundskola. Beslut härom fattades av 1962 års riksdag. Den under 1900-talets första hälft intensiva diskussionen om bottenskolefrågan och sammanhängande problem h a r därmed förts till ett slut. Det framtida gymnasiet skall bygga på genomgången grundskola. Enligt 1905 års stadga hade gymnasiet, »utöver realskolans allmänbildande uppgift, till särskilt ändamål att grundlägga de vetenskapliga insikter, som vid universitetet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas». Gymnasiet var i själva verket helt inställt på att förbereda för högskolestudier. Gymnasiet delades liksom tidigare i två linjer: latin- och reallinjen. Latinet fick — genom att gymnasiet blev 4-årigt — sin ställning försvagad. Att likväl så lång tid som fyra år anslogs åt gymnasiet berodde i själva verket i ej ringa grad på latinets ställning. I de utredningar och den diskussion som föregick 1904 års riksdagsbeslut arbetade vissa kretsar för ett 3-årigt gymnasium byggande på realexamen. Latinet beredde emellertid svårigheter vid en sådan konstruktion.

öka undervisningens koncentration, men även med tanke på elevernas arbetsbörda fanns i 1905 års läroverksstadga en bestämmelse om bortval: i gymnasiets två högsta ringar ägde eleven rätt att vid läsårets början välja bort ett eller två av timplanens läroämnen (dock ej kristendom eller modersmålet) eller teckning, motsvarande sammanlagt högst sex veckotimmar. Ganska snart efter genomförandet av 1905 års skolreform började diskussioner om linjeindelningen och därmed sammanhängande frågor. Det visade sig att eleverna i ganska ringa utsträckning begagnade sig av bortvalsrätten på sådant sätt att någon väsentlig lindring i skolarbetet uppkom. Detta betydde att de flesta elever hade att läsa många ämnen och innebar samtidigt, eftersom real- och latinlinjen var ganska lika varandra, en relativt svag differentiering av gymnasiet. Med anledning av en motion i riksdagens första kammare 1911 uttalade sig vederbörande utskott för bortvalssystemets ersättande med en rikare linjedelning. 1915 framlade läroverksöverstyrelsen — inrättad 1904 •— ett preliminärt organisationsförslag, som bl. a. syftade till en starkare specialisering av gymnasiestudierna. Detta skulle åstadkommas genom en rikare linjedelning. I förslaget ingick också en nyspråklig linje utan latin, överstyrelsens arbete avbröts sedan Kungl. Maj:t tillsatt 1918 års skolkommission. Dittills nådda resultat överlämnades till denna utredning. Det kan nämnas att 1918 års lagtima riksdag — före skolkommissionens tillkomst — uttalat sig för en starkare differentiering av gymnasiet på flera linjer med färre ämnen. Samma tanke går igen i direktiven för skolkornmissionen.

De båda högsta ringarnas timplan upptog inte mindre än elva läroämnen. I avsikt att inskränka mångläseriet och

Under denna diskussion kring frågan om gymnasiets organisation synes ingen allvarligt h a ifrågasatt dess uppgift så-

1.1.2 1900-talet

16 som denna formulerats i 1905 års stadga. Inte heller 1918 års skolkommission ifrågasatte denna målsättning; snarare anknöt den gymnasiet ännu fastare till högskolorna. Utgångspunkten för kommissionens konstruktion av linjesystem och undervisningsplan var sålunda att studenten skulle gå »bättre utrustad till studier vid universitetet och högskolor. Detta syfte skulle vinnas genom starkare ämneskoncentration och rikare linjedelning». Skolkommissionens betänkande utkom 1922. Dess gymnasieförslag innebar i största korthet följande. Gymnasiet skulle göras 3-årigt och bygga på genomgången 4-årig realskola, som i sin tur hade en 6-årig folkskola som grund. Detta skulle medföra en sammanlagt 13-årig studiegång fram till studentexamen. Man föreslog en uppdelning av gymnasiet på tre linjer: latingymnasiet, realgymnasiet och nyspråkliga gymnasiet. Kommissionen beräknade att ca 25 % av eleverna skulle välja latingymnasiet; för en del av dessa borde dessutom beredas viss möjlighet att läsa grekiska. Ca 46 % hade behov av realgymnasium, av vilka en del (ungefär 20 % av samtliga gymnasister) beräknades ha nytta av en biologiskt inriktad linje. Det nyspråkliga gymnasiet avsågs för den omkring 29 % stora grupp, som för sin framtida verksamhet skulle vara mest betjänt av en blandad modernspråklig och matematisk-naturvetenskaplig, i mindre grad specialiserad utbildning. Kommissionen eftersträvade på varje gymnasielinje en koncentration till ett mindre antal för linjen karaktäristiska ämnen. I högsta ringen begränsades sålunda antalet läroämnen till sju. Vissa tillvalsmöjligheter skulle dock finnas, eventuellt kombinerade med bortval. Vidare kan nämnas att kommissionen ville något stärka latinets ställning, vilket

skulle åstadkommas genom en neddragning av ämnet till realskolan. Skolkommissionens förslag kritiserades starkt i remissyttrandena. Den del av kritiken mot gymnasieplanerna som här främst h a r intresse koncentrerade sig på linjedifferentieringen, medan flertalet inte hade något att invända mot kommissionens ställningstagande till gymnasiets uppgift såsom i främsta rummet förberedande för högskolestudier. De som opponerade sig i sistnämnda fråga framlade i vissa fall konkreta förslag, som hade karaktären av »horisontell klyvning» av gymnasiet. Läroverket skulle avkortas och få ett så gott som enhetligt högre stadium utan längre gående specialisering och utan direkt samband med högskolorna. Den vunna tiden skulle av dem som önskade gå till högskolor användas till särskild förutbildning för dessa studier. Kritiken mot skolkommissionens förslag till linjeuppdelning betonade framför allt att specialutbildningen alltför mycket gynnats på allmänbildningens bekostnad. Bl. a. från universitetshåll framhölls att gymnasiet borde lägga en allmän grund för fortsatta studier men inte föregripa själva fackutbildningen. Man beklagade särskilt de främmande språkens försvagade ställning. Det nyspråkliga gymnasiet fick i det stora hela ett ogynnsamt mottagande, bl. a. ansåg man det icke likvärdigt med de båda andra linjerna. I regel fann man det tillräckligt med en latin- och en reallinje, ev. med någon förgrening av nyspråklig karaktär. 1924 tillkallades nya sakkunniga, 192b års skolsakkunniga, för att verkställa ytterligare bearbetning av frågan om skolväsendets organisation. De framlade sin utredning i början av 1926 (SOU 1926:5). De sakkunniga ställde sig negativa till de ovan antydda förslag, som hade

17 karaktären av »horisontell klyvning». Man angav först i huvudsak tre skäl, som anförts för en dylik organisation. 1) En förkortning av studietiden för dem, som inte ämnade gå till högskolestudier. 2) Pedagogiska fördelar genom att man på gymnasiets lågstadium kunde helt ägna sig åt den allmänbildande uppgiften och på högstadiet åt uppgiften att förbereda för högskolestudier, varigenom man skulle slippa ifrån den konflikt, som gymnasiets dubbla målsättning ansågs ge upphov till. 3) De organisatoriska problemen skulle förenklas i utomordentlig grad genom att varje mera specialiserad linjedelning bleve obehövlig. Skälen avvisades i tur och ordning av skolsakkunniga med argument, som bl. a. innehöll följande tankegångar. 1) Man påvisade att antalet som icke fortsatte till högre studier var väsentligt lägre än förslagsställarna räknat med och ansåg att reformens värde därigenom betydligt minskade. 2) Med hänvisning till bl. a. yttranden från högskolemyndigheter hävdades, att det knappast fanns någon konflikt mellan gymnasiets två uppgifter; utan dessa lät sig i själva verket överraskande väl förena. En klyvning av gymnasiet skulle snarast göra detta mera bundet till högskolorna genom lågstadiets korthet och högstadiets fullständiga beroende av högskolornas krav. En rationell uppläggning av gymnasiekurserna skulle vidare försvåras eller omöjliggöras. 3) De organisatoriska vinsterna ifrågasattes också, i varje fall om resultatet — som befarades — skulle bli förläggning av högstadiet till vissa större gymnasier, medan många gymnasier skulle berövas möjligheten att föra sina elever ända fram till högskolornas tröskel. Skolsakkunniga ifrågasatte sålunda

inte skolkommissionens ställningstagande vad gällde gymnasiets uppgift i stort men anslöt sig i fråga om den närmare målsättningen till de kritiker, som menat att skolkommissionen alltför starkt gynnat fackutbildningen på allmänbildningens bekostnad. Man framhöll emellertid att »problemet måste ses ur individens synpunkt» och att »de individuella anlagen måste få tillfälle att komma till uttryck i ett arbete, som ger hållpunkter och stöd för yrkesvalet». I fråga om gymnasiets längd intog skolsakkunniga en ståndpunkt mellan 1918 års skolkommission och de många myndigheter, som i sina yttranden över kommissionens förslag ställt krav på etl 4-årigt gymnasium. Även kritiken mot kommissionens linjedelning fick i viss utsträckning stöd av skolsakkunniga. Man fann visserligen en ny språklig linje motiverad för de studenter, som icke ämnade gå vidare till högskolestudier, men menade att linjen kunde utgrenas från latinlinjen i gymnasiets två högsta ringar. Skolsakkunnigas organisationsförslag innehöll i sina huvuddrag följande. Gymnasiet skulle vara 4-årigt eller 3-årigt. Det skulle bestå av en latinlinje och en reallinje. Latinlinjen skulle i de två högsta ringarna uppdelas i en helklassisk och en nyspråklig del, medan från reallinjen i högsta ringen skulle utgrenas en empirisk-naturvetenskaplig del. Man föreslog också ett mycket fritt system med tillval och bortval, varigenom en elev till och med skulle kunna studera och avlägga examen på en linje, som inte fanns inom hans läroverk. Det 3-åriga gymnasiet skulle ansluta till realskolans högsta och det 4-åriga till dess näst högsta klass. Till 1927 års riksdag framlades proposition (nr 116) om det högre skolväsendets organisation. Beträffande gymnasiets uppgift förutsattes inte nå-

18 gon förändring. Horisontell klyvning diskuterades överhuvudtaget inte. I fråga om gymnasiets längd anslöt sig propositionen till 1924 års skolsakkunnigas förslag. I sin kritik av 1905 års gymnasium framhöll föredragande departementschefen främst att eleverna inte i tillräcklig grad förvärvade förmåga till självständigt arbete och att kunskaperna ofta vore alltför ytliga. Skulden härtill var i första hand en överbelastad timplan och ett splittrande mångläseri. En inskränkning av de på gymnasiet samtidigt förekommande ämnena måste uppnås. I propositionen föreslogs en lalinlinje, med möjlighet för elever som så önskade att läsa grekiska, och en reallinje, dock utan särskild biologisk gren. Vid sidan av dessa borde — tillsvidare dock endast vid ett begränsat antal gymnasier — inrättas en nyspråklig linje. Den av skolsakkunniga accepterade anordningen med kombinerat tillval och bortval tillmättes stor vikt. I sin helhet torde det vara riktigt att säga att man övergav systemet med fasta linjer till förmån för ett system med friare ämnesval. Riksdagen intog samma ståndpunkt som propositionen i fråga om gymnasiets uppgift. Med hänvisning härtill avslogs en motion om horisontell klyvning, i vilken begärdes utredning i syfte att förkorta gymnasiestudierna med ett år och avskaffa studentexamen. De i propositionen framförda anmärkningarna mot 1905 års gymnasium fann riksdagen obestridliga. Bristerna borde avhjälpas genom koncentration och individualisering av studierna, men man ville gå längre än departementschefen föreslagit. I själva verket kom 1927 års riksdag att gå väsentligt längre i fråga om specialiseringen än vad 1918 års skolkommission föreslagit. Kring en kärna av obligatoriska ämnen, karaktä-

ristiska för vederbörande linje, borde fritt tillvalda ämnen grupperas. Sammanlagda antalet ämnen på det differentierade gymnasiet ansågs kunna begränsas till sju. Antalet ämneskombinationer finge inte bli för stort. Latinoch reallinje skulle finnas, men då ämneskombinationer omfattande tre främmande språk kunde åstadkommas genom lämpligt tillval vore en särskild nyspråklig linje överflödig. Den slutliga utformningen av gymnasiet — i enlighet med de av riksdagen uppdragna allmänna riktlinjerna — överläts åt Kungl. Maj : t Efter utredning genom 1927 års skolsakkunniga fastställdes det nya gymnasiets organisation genom 1928 års läroverksstadga. Gymnasiet skulle vara 3eller 4-årigt och bygga på realskolans högsta respektive näst högsta klass. Härmed infördes för första gången 3-åriga offentliga gymnasier. Dessa skulle i första hand förläggas till läroverk, som mottog många elever från fristående realskolor och kommunala mellanskolor. Realskolan gjordes 5- och 4-årig. Den förstnämnda formen skulle bygga på 4-årig folkskola, och den sistnämnda på 6-årig. Den normala studiegången fram till studentexamen blev sålunda 12- eller 13-årig. Gymnasiets två högsta ringar bildade det differentierade gymnasiet, medan i de lägre ringarna samtliga läro- och övningsämnen var obligatoriska. I det differentierade gymnasiet fanns på vardera linjen fem obligatoriska ämnen. Härutöver hade varje lärjunge att tillvälja tre ämnen, vartill i vissa fall kunde läggas ytterligare ett s. k. tilläggsämne. Genom 1928 års stadga infördes dessutom det s. k. enskilda arbetet. Systemet med mycket stor frihet att välja tillvals- och tilläggsämnen utsattes snart för stark kritik. Bl. a. visade det

19 sig att undervisningssituationen blev mycket olika för obligatoriska och valfria ämnen. I de förra utgjordes eleverna av hela klassen medan elevantalet i de senare ofta var mycket lågt. Efter förslag av 1931 års läroverkssakkunniga utfärdades därför 1933 års förnyade läroverksstadga, i vilken den viktigaste ändringen var en begränsning av valfriheten till vissa angivna ämneskombinationer. Genom senare kungörelser infördes några nya tillvalskombinationer, varjämte möjlighet att läsa finska, ryska och spanska tillkom genom särskilda kungl. brev. Om man bortser från de allra sist nämnda förändringarna, vilka fick mycket liten praktisk betydelse, var det differentierade gymnasiets organisation fram till den vid 1953 års riksdag genomförda reformen följande: De obligatoriska ämnena var kristendomskunskap, modersmålet samt historia med samhällslära på båda linjerna, på latinlinjen dessutom latin och franska och på reallinjen engelska och matematik (allmän k u r s ) . Tillvalsämnena skulle väljas bland vissa ämneskombinationer omfattande tre eller två ämnen. Under 1930-talet kom frågan om gymnasiets uppgift och anknytning till högskolorna att indirekt beröras i samband med diskussioner kring studentexamens avskaffande i dess dåvarande form. Utredningen återkommer härtill i kapitel 13. Inte heller den kompromiss mellan linjedelning och valfrihet som kännetecknade 1933 års utformning av gymnasieorganisationen kom att gå fri från anmärkningar. Man menade att »mångläseriet» i 1905 års gymnasium hade offrats utan att man vunnit den önskade fördjupningen i studiet. I direktiven till 1940 års skolutredning, vars uppgift var att verkställa utredning om hela skolväsendets organisation m. m., hänvisade

departementschefen i fråga om gymnasiet till denna kritik och de förslag, som framkommit om upprättande av fastare linjer, bland dem en särskild nyspråklig linje. Även andra viktiga uppslag hade framkommit, t. ex. om inbyggande i gymnasiet av praktiska linjer, syftande till fortsatt praktisk utbildning eller ledande direkt ut i arbetslivet. 1940 års skolutredning bedrev ett synnerligen omfattande utredningsarbete på de flesta av skolans områden. Kommittén avlämnade bl. a. tio betänkanden, varav det nionde Gymnasiet (SOU 1947:34) avlämnades den 31 december 1946. Då hade redan en ny utredning, 1946 års skolkommission arbetat under närmare ett år. Medan 1940 års skolutredning övervägande var en fackmannautredning hade skolkommissionen starkt parlamentariskt inslag. Dess uppgift var också att pröva skolutredningens förslag från allmänpolitiska utgångspunkter. Skolkommissionen avlämnade sitt Betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling (SOU 1948:27) i juni 1948. Detta betänkande remitterades samtidigt med bl. a. skolutredningens gymnasiebetänkande. Skolutredningen redovisade ingående undersökningar om bl. a. lärjungerekrytering, studiegång och studieresultat i gymnasiet. Vidare lämnades en redogörelse för inhämtade yttranden från universitet, högskolor m. fl. om de erfarenheter som gjorts rörande gymnasiet såsom grund för högre fackutbildning och vetenskapliga studier. I sitt resonemang om gymnasiets uppgift utgick skolutredningen från att gymnasiet h a r två kategorier av elever. Den ena går vidare till högre studier, den andra går direkt eller efter kortare specialutbildning ut i förvärvslivet. Den senare kategorin uppskattades till högst en fjärdedel av studenterna och man

20 framhöll att den dessutom inte låter sig utpekas u n d e r gymnasietiden, eftersom de flesta gymnasister ända fram till examen vill hålla vägen öppen till högre studier. Högskolorna var således enligt skolutredningen den helt dominerande avnämaren av studenter och gymnasiets förutbildningsuppgift därmed fastställd. Utredningen diskuterade relationen mellan denna uppgift och gymnasiets uppgift att meddela allmänbildning. Bl. a. med hänvisning till högskolornas egna yttranden underströk utredningen starkt allmänbildningsuppgiften. Analysen ledde emellertid fram till slutsatsen att motsättningen mellan allmänbildningsuppgiften och förutbildningsuppgiften i stor utsträckning är skenbar. »Dualismen i bildningsmålet är icke så djupgående, att icke för flertalet gymnasister en syntes kan åvägabringas.» — Frågan om horisontell klyvning avfärdar utredningen kategoriskt för det 3-åriga gymnasiets vidkommande, medan de tre första åren i ett 4-årigt gymnasium möjligen skulle kunna ge en icke alltför kraftigt sänkt allmänbildning. Å andra sidan skulle den 1-åriga specialkursen innebära »att det sista och mognaste året undandrages de ämnen, där själva mognaden har största betydelsen». — I sin sammanfattning av gymnasiets mål betonade skolutredningen gymnasiets tredje uppgift, den psykologisk-pedagogiska »att utveckla en mognare ungdoms individuella anlag och intressen». Skolutredningens allmänna resonemang om gymnasiets tre huvuduppgifter: förutbildningsuppgiften, allmänbildningsuppgiften och den psykologisk-pedagogiska uppgiften, accepterades av 1946 års skolkommission. Skolkommissionen utvecklade emellertid sin syn på gymnasiets målsättning ytterligare. »Intellektuell skolning, förståndsträning, siktande mot omdömets mog-

nad och förmåga av fruktbärande självstudier, är gymnasiets främsta uppgift. Gymnasiet skall vidare uppodla vissa färdigheter», främst en god behärskning av modersmålet men också av främmande språk, samt ge en fördjupad orientering i de humanistiska och naturvetenskapliga ämneskretsarna. Även skolkommissionen fann att man i framtiden måste räkna med två kategorier gymnasieelever: de som h a r de intellektuella förutsättningarna för högre teoretiska studier och de som saknar dessa förutsättningar eller inte h a r intresse för sådana studier. Men »först under gymnasiestudiernas förlopp kan det avgöras, vilken av de nämnda kategorierna en lärjunge tillhör. Gymnasiet får härigenom en yrkesorienterande uppgift». Skolkommissionen kommer på denna väg in på »problemet, huruvida det icke vore ändamålsenligt att efter näst högsta gymnasieklassen skapa en avgångsetapp för de lärjungar, som inte skulle ha någon större nytta av den specialisering och fördjupning inom vissa ämnen, som den tolfte klassen skulle kunna erbjuda». Kommissionen menade att redan de kvantitativa utvecklingstendenserna inom det högre utbildningsväsendet talade för en sådan lösning. Det bör observeras att skolkommissionen inte såg något motsatsförhållande mellan vertikal klyvning, d. v. s. linjedelning, och horisontell klyvning. I stället innebar kommissionens förslag en horisontell klyvning inom varje linje. Först sedan kommissionen behandlat linjedelningsproblemet återkom man därför till frågan om horisontell klyvning. I fråga om gymnasiets längd var 1940 års skolutredning icke enig. Majoriteten förordade ett bibehållande av både 3- och 4-åriga gymnasier, det förstnämnda byggt på avslutad realskola, det sistnämnda på realskolans näst högsta klass.

21 Minoriteten kunde icke biträda detta förslag utan fann övervägande skäl tala för 3-årigt gymnasium. Det är uppenbart att denna fråga kom i ett helt nytt läge genom 1946 års skolkommissions förslag om införande av 9-årig enhetsskola. Frågan kom nu att gälla förläggningen av 9g och i viss mån ev. klyvr i n g av 9g för att exempelvis bereda möjlighet för en 4-årig latinkurs. Skolkommissionen förutsatte en 12-årig studiegång fram till studentexamen, d. v. s. ett 3-årigt gymnasium byggt på genomgången 9-årig enhetsskola. Skolutredningen konstaterade om det differentieringssystem, som infördes genom 1927 års reform, att eleverna i de två högsta ringarna visserligen kunnat koncentrera sig på ett mindre antal ämnen och att en viss fördjupning i studierna här otvivelaktigt skett men att å andra sidan också uppenbara olägenheter framträtt. Specialiseringen hade drivits för långt och allvarliga brister i studenternas allmänbildning hade visat sig. Differentieringssystemet hade framtvingat synnerligen omfattande kompletteringar. Skolutredningen föreslog i stället en ny organisation med tre fasta linjer nämligen de redan existerande linjerna jämte en ny, språklinjen. I de två högsta ringarna skulle en differentiering ske så att på latinlinjen möjligbet funnes att läsa grekiska, medan reallinjen och språklinjen borde uppdelas i matematisk linje och biologisk linje resp. språklig och matematisk linje. En ytterligare uppdelning i högsta ringen föreslogs, varigenom tio varianter erhölls i studentexamen. Antalet ämnen blev för de flesta gymnasister även i sista ringen högt, nämligen nio till tio. Innan skolkommissionen preciserade sina ställningstaganden i differentieringsfrågan motiverade man från mera allmänna utgångspunkter sin mening om nödvändigheten av en differentie-

ring. Man hänvisade sålunda till att kunskapsområdena vore så många att specialisering till skilda ämneskretsar \ o r e nödvändig, och i ett avsnitt »Linjedelningens psykologiska förutsättningar» betonades vikten av att eleverna finge tillfälle att utveckla sina intressen. I själva verket borde de stora intresseområdena inom skolans arbetssfär vara en av utgångspunkterna vid linjesystemets konstruktion och man kom på denna väg liksom skolutredningen fram till tre linjer. Enligt skolkommissionen borde emellertid latinlinjen vara den verkliga språklinjen medan den nya linjen ansågs böra ha »social karaktär» med koncentration kring det historiskt grundade samhällsstudiet. Utöver vad antytts redovisade skolkommissionen såsom argument för den föreslagna linjeuppdelningen även de undersökningar, som gjorts för att utröna de skilda linjernas samhälleliga användbarhet. Man ansåg sig också kunna konstatera att de tre linjerna tillsammans med de tekniska gymnasierna och handelsgymnasierna tämligen väl täckte de aktuella behoven av gymnasial utbildning. I fråga om den yttre konstruktionen är skillnaden mellan skolutredningens och skolkommissionens förslag inte alltför betydande. Förhållandet är väsentligt annorlunda när det gäller uppbyggnaden inom linjerna. Skolkommissionen framställde åtskilliga anmärkningar mot skolutredningens förslag. Huvudkritiken riktade sig mot att utredningen i själva verket inte lyckats konstruera något system med fasta linjer och att ämnesträngseln blivit alltför stor. Närmast i avsikt att demonstrera att det är omöjligt att finna en helt tillfredsställande lösning på problemet att skapa ett gymnasium med tre fasta linjer framlade skolkommissionen ett förslag enligt denna princip. Kommissionens huvudförslag var emellertid såsom redan antytts

22 en gymnasieorganisation med horisontell klyvning. Enligt detta förslag skulle på samtliga linjer den allmänbildande uppgiften dominera t. o. m. elfte skolåret, där kurserna skulle få avrundning och avslutning. De elever som inte ämnade gå vidare till högskolestudier skulle här kunna avgå med en kompetens, som skolkommissionen ville benämna studentexamen, övriga elever skulle fortsätta ytterligare ett år i gymnasiet, det s. k. collegeåret, under vilket studierna skulle specialiseras och koncentreras på ett begränsat antal ämnen. De som vid slutet av tolfte året bleve godkända i den s. k. dimissionsexamen, skulle vara behöriga till akademiska studier. Under collegeåret borde varje elev ha ett studieprogram omfattande ett bildningsämne, högst tre språkämnen samt tre fritt valda fackämnen. Liksom skolkommissionens betänkande i övrigt var den »horisontella klyvningen» ett principförslag, som i första h a n d tog sikte på förhållandena vid genomförd enhetsskola. Någon slutgiltig utformning presenterade kommissionen därför icke men antydde ändå h u r systemet skulle kunna te sig genom att ge ett p a r exempel på timplaner. Sina huvudskäl för den horisontella klyvningen sammanfattade kommissionen på följande sätt: »Dess största fördel är den möjlighet den ger till en lösning av differentieringsproblemet inom linjerna: en stark specialisering av studierna i studentklassen kan förenas med en bred allmänbildning, som inte för någon lärjungekategori lämnar kurser oavslutade. Genom den föreslagna organisationen möjliggöres en boskillnad mellan de lärjungar, som ämnar gå vidare till högre studier, och dem, som nöjer sig med gymnasiets allmänbildning som grund för sin yrkesverksamhet eller för sin mer speciella yrkesutbildning. De sistnämnda kan gå ut i livet med ett års tidsvinst utan att

ha förlorat något för dem värdefullt. De förstnämnda åter får genom den starka ämnesbegränsningen u n d e r collegeåret möjlighet till personlig fördjupning av studiet och till intressebetonat arbete, varigenom mognadsprocessen gynnas. Studentklassen bildar slutligen en naturlig övergång till universitetsbetonade studier.» Beträffande behovet av praktiska läroanstalter av gymnasiekaraktär framhåller skolutredningen, att det är uppenbart att den befintliga organisationen av tekniska läroverk och handelsgymnasier icke vore av tillräcklig omfattning. Skolutredningen anförde vidare, att frågan om detta behov skall tillgodoses genom inbyggda praktiska gymnasielinjer eller genom fristående praktiska gymnasier måste betraktas icke som en p r i n cipfråga utan som en lämplighetsfråga. Efter att ha redogjort för skälen för och emot ett inbyggande kom skolutredningen till resultatet att övervägande skäl talade mot inbyggda tekniska gymnasielinjer och för fristående tekniska gymnasier. Beträffande inbyggda handelsgymnasielinjer var skolutredningen mindre kategorisk. Utredningen ansåg det nämligen icke uteslutet att inrätta sådana linjer, om på någon ort särskilda förutsättningar funnes i det lokala intresset, samhällets lärarkrafter och läroverkets möjligheter i övrigt. / proposition 1950: 70 ang. riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling ges en översikt över de många remissinstansernas utlåtanden över 1940 års skolutrednings och 1946 års skolkommissions olika förslag. Skolöverstyrelsens utlåtande finns även tillgängligt i tryck (SOU 1949: 35) och innehåller sammandrag av de yttranden, som avgavs av bl. a. rektorer och kollegier vid ett stort antal läroanstalter. Skolkommissionen hade framhållit att, om enhetsskolan komme till stånd

23 såsom kommissionen föresloge, en mera genomgripande gymnasiereform än skolutredningen tänkt sig skulle bli aktuell. Då detta emellertid skulle ta lång tid menade kommissionen att en begränsad omläggning borde ske dessförinnan. Skolöverstyrelsen särskilde tre perioder i gymnasiets reformarbete. Under den första perioden, då det traditionella realskoleväsendet komme att sörja för praktiskt taget hela rekryteringen till gymnasiet, borde en provisorisk gymnasiereform skyndsammast genomföras. »Den a n d r a perioden får sin särprägel av den försöksverksamhet, som är ett naturligt förstadium till enhetsskolans genomförande». Man måste då ordna för gymnasiestudier åt de relativt få eleverna från enhetsskolan. Den tredje perioden skulle ta sin början då enhetsskolan bleve huvudleverantör till gymnasiet. Skolöverstyrelsen beräknade att detta skulle bli fallet först i mitten av 1960-talet. Vid denna tidpunkten måste gymnasiet definitivt anpassas till enhetsskolan. Departementschefen accepterade i proposition 1950:70 skolöverstyrelsens tidschema såsom en arbetshypotes. Under den första perioden borde en provisorisk gymnasiereform genomföras. En skiss till det provisoriska gymnasiet gavs, som relativt väl överensstämde med de tankegångar skolöverstyrelsen givit uttryck åt, dock med en differentiering på två grenar även i de två högsta r i n g a r n a av latinlinjen. I propositionen uttalades också att förberedelsen för den andra perioden i gymnasiets utveckling — inrättandet av s.k. försöksgymnasier avsedda för det relativt begränsade antalet elever från försöksverksamheten med enhetsskola — borde börja redan innan den provisoriska gymnasiereformen vore till fullo genomförd. Förberedelserna för den genomgripande omdaningen av gymnasiet i syfte att

anpassa detta till den genomförda enhetsskolan kunde tas upp först när försöken med enhetsskoleorganisationen nått så långt att grunden för ett nytt gymnasium kunde anses fixerad. Riksdagen fattade principbeslut om upprättande av en allmän linje. I samband med denna reforms genomförande skulle en revision av differentieringssystemet på gymnasiets högstadium företagas, syftande till att genomföra en fastare studiegång inom varje linje. Kungl. Maj:t uppdrog åt skolöverstyrelsen att verkställa utredning för genomförande av en provisorisk gymnasiereform. Skolöverstyrelsen utarbetade först en promemoria med en preliminär organisationsplan med utgångspunkt i statsmakternas beslut beträffande linjedelningen. Promemorian tillställdes för yttrande bl. a. ett stort antal undervisningsanstalter och lärarsammanslutningar samt sedermera universiteten. Skolöverstyrelsens definitiva förslag (Det nya gymnasiet, Stockholm 1952) överensstämde i det väsentliga med det i ovannämnda promemoria preliminärt redovisade. Gymnasierna skulle sålunda vara 3- eller 4-åriga och uppdelas på allmän linje, latinlinje och reallinje, envar i de två högsta ringarna differentierad i två grenar. På den allmänna linjen skulle finnas en social gren med undervisning i matematik men utan obligatorisk tyska och en språklig med alla tre moderna språken men utan latin och matematik. På latinlinjen skulle finnas en helklassisk gren med både latin och grekiska men utan obligatorisk tyska och en halvklassisk utan grekiska men med alla tre moderna språken. På reallinjen slutligen skulle finnas en matematisk gren utan biologi och en biologisk gren med biologi och en mindre matematikkurs. Förslaget upptog vidare

24 s. k. orienteringskurser för elever, som inte på gymnasiet finge undervisning i visst ämne. Slutligen bör nämnas att skolöverstyrelsen räknade med en alternativ organisation för de mindre läroverken, vid vilka inte alla tre linjerna kunde upprättas. Genom s. k. A-kombination skulle elever på latin- och reallinjen kunna i de två högsta ringarna övergå till grenar med social eller nyspråklig inriktning. Propositionen 1953: 145 ang. omorganisation av gymnasierna vid de högre allmänna läroverken m. m. överensstämde i allt väsentligt med skolöverstyrelsens förslag. Departementschefen gick dock inte in på tim- och kursplanernas detaljfrågor utan förutsatte att det skulle ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i dessa frågor. Beträffande orienteringskurserna ansågs det definitiva införandet böra föregås av viss försöksverksamhet. Propositionen föreslog vidare att på vissa platser skulle inrättas försöksgymnasier avsedda för elever, som genomgått enhetsskola. Redan 1950 års riksdag hade fattat principbeslut om inrättande av sådana gymnasier. Under 1953 och 1954 utfärdade Kungl. Maj :t tim- och kursplaner för det provisoriska gymnasiet. I några detaljer avvek timplanen från skolöverstyrelsens förslag. 1960 gjordes den ändring i timplanen som föranleddes av att ämnet historia med samhällslära uppdelats i två ämnen, nämligen historia och samhällskunskap. Genom särskilda kungl. brev h a r vidare medgivande lämnats till undervisning i viss utsträckning i italienska, ryska och spanska samt på latinlinjen i matematik. Alla försöksgymnasielinjer är 3-åriga. I övrigt är såväl den yttre som inre organisationen i stort sett densamma som vid övriga allmänna gymnasier (jfr 1.4.1.2). Timplaner för försöksgymnasiet återfinns i bilaga 2.

1.2 Handelsgymnasiet

1.2.1 Tiden fram till omkring 1900

Den första skolan med högre handelsundervisning var Göteborgs handelsinstitut. Den började sin verksamhet 1826. Medel för verksamheten tillsköts av vissa köpmän. Redan 1829 fick skolan emellertid bidrag av Göteborgs stad men först 1894 statsbidrag. Undervisningen meddelades till en början i två klasser, elementarklassen och kontorsklassen, med fri flyttning från den förra klassen till den senare. Inträdessökande med studentexamen kom senare att intagas direkt i kontorsklassen. Genom omorganisation 1894 fick institutet en 2-årig kurs och en 1-årig fackkurs för studenter. 3-årig utbildning diskuterades vid åtskilliga tillfällen. Under 1885—1889 var skolan 3-årig. Elementarskolan var då uppdelad i två årskurser men denna uppdelning innebar blott att en förberedande avdelning tillskapades. Under 1905—1907 gjordes försök med en 2årig påbyggnadskurs med aftonundervisning. Bl. a. på grund av ringa elevantal nedlades emellertid kursen. Läroämnena växlade åtskilligt. De främmande språken (engelska, tyska och franska) intog från början stor plats. I en timplan från 1859, som upptog sammanlagt 45 veckotimmar (varav fem timmar gymnastik och exercis), hade den egentliga handelsutbildningen (frånsett handelskorrespondensen på främmande språk) endast tio veckotimmar. Den företagsekonomiska forskningen befann sig i sin linda, något som säkerligen återverkade på det timtal som anslogs åt dessa ämnen. Nya handelsämnen infördes senare på bekostnad av de främmande språken och vid mitten av 1890-talet hade institutet funnit en form för undervisningen, som i själva verket med endast smärre ändringar ägt be-

25 stånd ända till dess den 3-åriga handelsgymnasieutbildningen infördes. Schartaus handelsinstitut började sin verksamhet 1865 med bidrag från medlemmar av fondbörsen i Stockholm. 1894 fick institutet statsbidrag. Till 1871 hade institutet endast 1årig kurs. Därefter fick institutet ungefär samma organisation som Göteborgs handelsinstitut. I fråga om timplaner och läroämnen var överensstämmelsen ganska stor mellan instituten. Under 1900-talets första decennium tillkom handelsinstitut i Malmö, Hälsingborg och Gävle med timplaner, som i allt väsentligt överensstämde med de för Göteborgs och Schartaus handelsinstitut gällande planerna. De två sistnämnda instituten kom i själva verket att bli förebilder för de institut, som senare började sin verksamhet. Det stora intresse, som i dessa institut visas för utländsk handelskorrespondens och viss handelsräkning, speglar dessa städers karaktär av exportstäder, där de ledande företrädarna för exportnäringarna även blev initiativtagare till skolorna. 1.2.2 1900-talet 1908 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med uppdrag att undersöka handelsundervisningens tillstånd och avge förslag om lämpligaste sättet för dennas anordnande. Kommittén avgav sitt förslag 1910 och föreslog därvid bl. a. inrättande av handelsgymnasier, varmed avsågs de redan befintliga högre handelsinstituten. Förslaget föranledde proposition till 1913 års riksdag, som i huvudsak antog Kungl. Maj:ts förslag om upprättande av handelsgymnasier. Nya handelsgymnasier upprättades i Örebro och Norrköping enligt beslut av 1914 respektive 1915 års riksdag. År 1919 flyttades överinseendet från

kommerskollegium till den då nybildade skolöverstyrelsen. Då man fann att handelsgymnasierna icke fyllde de krav man ansåg sig böra ställa på dem, tillsattes inom skolöverstyrelsen sakkunniga för utredning om handelsgymnasiernas ställning och organisation. De sakkunnigas förslag låg till grund för proposition 1921: 197 angående omorganisation av handelsgymnasierna. I denna proposition föreslogs och uttalades bl. a. följande. Vissa handelsgymnasier skulle förstatligas. En 2-årig normalkurs skulle vara regel, men en 3-årig kurs kunde försöksvis få inrättas. Dem 2-åriga kursen skulle delas på en handelsteknisk och en språklig linje. Skillnaden mellan de båda linjerna i andra årskursen omfattade dock endast sex veckotimmar. Därutöver skulle finnas en 1-årig fackkurs för studenter. Handelsgymnasiernas uppgift skulle vara att med tillämpande av den vetenskapliga forskningens resultat meddela den högre handelsutbildning, som jämte praktisk erfarenhet erfordras för personer på mera krävande platser i handelns tjänst. Som motiv för inrättande av 3-årigt handelsgymnasium framhölls bl. a. att den fördjupning och utvidgning av den förberedande köpmansutbildningen, som vore önskvärd, endast kunde vinnas genom utökning av undervisningstiden. Ett 3-årigt gj'mnasium skulle även bereda eleverna bättre möjligheter till självständigt arbete. Riksdagen biföll icke propositionen. 1945 tillkallades sakkunniga för att utreda och avgiva förslag rörande handelsundervisningens och handelslärarutbildningens ordnande. I början av 1950 framlade de sakkunniga — handelsutbildning skommittén — ett betänkande om handelsgymnasierna (SOU 1950:12). De sakkunniga föreslog bl. a. följande. Handelsgymnasiet skulle bli 3-årigt. Dock skulle finnas en avgångsetapp efter andra årskursen. Årskurs 3 skulle

26 differentieras i en språklig och en företagsekonomisk linje. Undervisningen, som dittills i övervägande grad varit inriktad på arbetsuppgifter inom det allmänna kontorsarbetet, såsom bokförings- och korrespondensarbete, skulle mera direkt syfta till utbildning för ledande och självständiga poster inom det merkantila området. Härvid måste även beaktas distributionsfrågornas allt större roll samt den offentliga förvaltningens ökade behov av merkantilt utbildad personal. De företagsekonomiska ämnena borde få en avsevärt starkare ställning men även de allmänbildande ämnena måste tillgodoses bättre. Examen från 3-årigt handelsgymnasium borde i princip berättiga till inträde vid universitet och högskolor. Vidare föreslogs att de 1-åriga kurserna för studenter skulle bibehållas med möjlighet att differentiera undervisningen på en språklig och en företagsekonomisk linje. Kommittén fann det icke möjligt att h a gemensam målsättning för dessa kurser och för det 3-åriga handelsgymnasiet. De sakkunniga avvisade tanken på inbyggda handelsgymnasielinjer i allmänna gymnasiet. De ansåg däremot en sammankoppling med handelsskolor med lägre utbildningsmål ej omöjlig. överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrkte i huvudsak handelsutbildningskommitténs förslag, överstyrelsen framhöll dock att avgångsetappen i årskurs 2 måste ges en klar avrundning samt att språkundervisningen måste utökas något, särskilt med hänsyn till de elever, som avginge från årskurs 2. Handelsutbildningskommitténs förslag föranledde icke några direkta åtgärder från statsmakternas sida. Utan närmare anknytning till de i betänkandet framlagda förslagen utfärdades 1953 en ny kungörelse om statsunderstödda

handelsgymnasier. I kungörelsen angavs bl. a. att handelsgymnasium skulle omfatta 2-årig kurs, byggd på realexamen (allmän eller praktisk på handelslinje) eller motsvarande kunskaper. Därjämte kunde anordnas 4-årig kurs med aftonundervisning, byggd på realexamen eller motsvarande, och 1-årig kurs, avsedd för dem som avlagt studentexamen eller på annat sätt styrkt sig äga nödiga förutsättningar att följa undervisningen. För varje handelsgymnasium skulle därjämte finnas ett av överstyrelsen för yrkesutbildning fastställt reglemente. I reglementet skulle ingå gällande undervisningsplaner. I det normalreglemente, som uppgjordes av överstyrelsen för yrkesutbildning, angavs bl. a. att handelsgymnasiet hade till ändamål att meddela grundlig teoretisk och praktisk utbildning för affärsbanan. Från och med 1948 infördes privatistexamen, för vilken närmare redogöres i 13.5.4. Vid två handelsgymnasier inrättades 1-årig påbyggnadskurs på det 2-åriga handelsgymnasiet. Denna kurs var i stort sett utformad i enlighet med handelsgymnasiekommitténs förslag till årskurs 3 på företagsekonomisk linje i 3-årigt handelsgymnasium. Vid flera handelsgymnasier h a r den 1-åriga fackkursen differentierats på företagsekonomiskt och språkligt betonade grenar. Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt överstyrelsen för yrkesutbildning att verkställa översyn av gällande bestämmelser rörande handelsgymnasierna, framlade överstyrelsen 1957 förslag härom. Överstyrelsen föreslog därvid bl. a. att handelsgymnasiernas normalkurser skulle bli 3-åriga i huvudsak enligt de riktlinjer, som uppdragits av 1950 års utredning, att det dock skulle finnas så-

27 väl 3-åriga som 2-åriga kurser, att de 3åriga kurserna kunde anordnas antingen som helt fristående kurser vid sidan av de 2-åriga eller så att en tredje årskurs (påbyggnadskurs) lades ovanpå den 2-åriga kursen samt att studenter från de 1-åriga kurserna skulle kunna mottagas i en sådan årskurs 3. I anslutning till förslaget om 3-åriga normalkurser framhöll överstyrelsen bl. a. följande. Förslagets genomförande öppnade möjlighet för de examinerade till fortsatta högre studier vid universitet och högskolor. I Norge hade samtliga handelsgymnasier ombildats till 3-åriga »ekonomiska gymnasier», en reform som visat sig helt framgångsrik. Genom inrättandet av 3-åriga gymnasier i Sverige skulle en ekonomisk linje komma till stånd, som även från allmänbildningssynpunkt synnerligen väl skulle försvara sin plats vid sidan av det allmänna gymnasiets olika linjer. De 3-åriga handelsgymnasierna skulle kunna avlasta de allmänna gymnasierna och därigenom bidraga till att leda ungdomens studier i praktisk riktning. På grundval bl. a. av överstyrelsens för yrkesutbildning och handelsutbildningskommitténs utredningar framlades proposition 1961:82 med förslag till riktlinjer för handelsutbildningens utformning och organisation samt förslag till ändrade grunder för statsbidrag till liandelsgymnasier. Föredragande departementschefen framhöll bl. a. att handelsgymnasierna borde ge en utbildning, som från såväl kvalitativ som kvantitativ synpunkt fullt ut svarade mot arbetsmarknadens behov. Men med detta krav måste man även i dag förena det utbildningspolitiska kravet att kunna erbjuda de nu stora årskullarna i gymnasieåldern en gymnasial utbildning av yrkesutbildande karaktär, som framstode såsom ett fullvärdigt alternativ till utbildningen vid allmänna gym-

nasier. Från vilkendera av dessa synpunkter man än såge saken, vore det ett nödvändigt led i utvecklingen att handelsgymnasiernas utbildningstid förlängdes från två till tre år och att i samband därmed en revidering och en utökning av kursinnehållet företoges. Föredragande departementschefen uttalade vidare att handelsgymnasieutbildningen borde bli 3-årig redan från och med höstterminen 1961. Med hänsyn till den pågående gymnasieutredningen borde överarbetningen av undervisningsplanerna uppdragas åt denna utredning i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning. För den första årskurs, som komme att intagas höstterminen 1961, torde det dock bli nödvändigt att utarbeta provisoriska planer. I fråga om de 1-åriga fackkurserna och de 4-åriga aftonkurserna uttalades i propositionen att gymnasieutredningen och överstyrelsen för yrkesutbildning i samband med tim- och kursplanearbetet skulle överväga konsekvenserna för dessa kursers del av övergången till 3-åriga normalkurser. Föredragande departementschefen uttalade vidare att genomgång av 3-årigt handelsgymnasium borde på samma sätt som genomgång av allmänt gymnasium berättiga till inträde vid universitet och högskolor. Riksdagen biföll till alla delar propositionen. Till utformningen av läroplaner för handelsgymnasiet för tiden fr. o. m. läsåret 1961/62 återkommer gymnasieutredningen i 8.3 i samband med sitt definitiva förslag. I den kungörelse (1961: 362) med bestämmelser för handelsgymnasier, som med anledning av riksdagens beslut utfärdades, anges att handelsgymnasiet h a r till ändamål att meddela utbildning för merkantila och andra närliggande områden. Timplanen återges i bilaga 2.

28 De första handelsgymnasierna var privata skolor. För närvarande är samtliga handelsgymnasier utom ett (Göteborgs handelsinstitut) kommunala skolor, varav ett dock landstingskommunalt.

J .3 Tekniska

gymnasiet

1.3.1 Tiden fram till omkring 1900

De tekniska gymnasierna har sitt ursprung i första hand i de tekniska elementarskolor, som upprättades vid mitten av 1800-talet. Vissa av våra nuvarande tekniska gymnasier har dock utvecklats ur andra tekniska skolformer, som även de tillkom under 1800-talet. 1850 framlades av dåvarande föreståndaren för teknologiska institutet L. J. Wallmark en plan för tekniska läroanstalter inom landet. I denna plan ingick bl. a. upprättande av tekniska elementarskolor. I huvudsaklig överensstämmelse med Wallmarks plan antogs vid 1850—51 års riksdag ett förslag till anordnande av sådana skolor. Den första tekniska elementarskolan (i Malmö) började sin verksamhet i oktober 1853. Ytterligare sådana skolor tillkom i Norrköping, Borås och Örebro 1856 och 1857. Överinseendet av skolorna lades hos kommerskollegium. I de av Kungl. Maj:t utfärdade stadgorna för skolorna i Malmö, Borås och Örebro angavs (med något varierande ordalag) ändamålet med skolorna vara att bibringa nödiga elementarkunskaper åt dem, som ville ägna sig åt industriella yrken eller bereda sig för inträde vid högre tekniskt läroverk. Med sistnämnda slag av skola åsyftades den dåvarande motsvarigheten till teknisk högskola. För skolan i Norrköping uteslöts den passus, som talar om förberedelse för inträde i högre skola.

Lärotiden skulle vara tre år vid skolorna i Norrköping och Borås samt två år vid de andra skolorna. Redan 1854 föreskrevs emellertid 3-årig lärotid i Malmö. För Örebros del gjordes motsvarande ändring 1862. Enligt de ursprungliga stadgorna för Malmö, Borås och Örebro skulle undervisningen omfatta följande ämnen: matematik, linearritning, frihandsritning, mekanik med mekanisk teknologi, maskinarbete (på skolans verkstad), fysik, kemi, botanik och zoologi, modersmålet, franska, tyska, engelska, historia och geografi, bokföring och handelsvetenskap samt sång. För Norrköpings del uteslöts de främmande språken, historia och geografi samt sång. Detta stod tydligen i samband med att denna skola — såsom förut angivits — icke hade att förbereda för högre studier. Någon egentlig indelning i facklinjer förekom icke. Av de äldsta läroplanerna samt av olika uttalanden under 1850- och 1860talen kan man utläsa, att de tekniska elementarskolorna till en början uppfattades som ett slags allmänna bildningsanstalter med real inriktning. Det har i detta sammanhang sagts att de tekniska elementarskolorna utgjorde en förbättrad upplaga av de förutvarande apologistskolorna. Det stora antalet ämnen, som ingick i läroplanerna, medförde stora svårigheter och föranledde skolorna att med eller utan Kungl. Maj:ts medgivande utesluta ett eller flera ämnen. Vid de diskussioner, som i olika sammanhang fördes om läroplanerna, framfördes i huvudsak följande synpunkter. Tiden fordrade att eleverna erhölle ökade och grundligare kunskaper i vissa huvudämnen. Utbildningen borde ges en praktisk inriktning med uteslutande av ämnen som vore av un-

29 derordnad vikt för det blivande yrket. De ämnen som hade mindre sammanhang med den tekniska lärokursen borde lämpligen inhämtas vid de elementarläroverk varifrån eleverna kom.

På grundval av en framställning från 1872 års riksdag om ombildning av teknologiska institutet m. fl. skolor till teknisk högskola tillsatte Kungl. Maj :t samma år en kommitté, som även skulle behandla de tekniska elementarskolorna. Kommittén avgav sitt utlåtande om de tekniska elementarskolorna 1874 samt föreslog därvid i huvudsak följande. Bestämmelserna att skolorna skulle förbereda för högre teknisk utbildning borde utgå. De tekniska elementarskolornas huvudsakliga uppgift borde nämligen vara att förbereda dem, som ville ägna sig åt yrken och befattningar vilka fordrades elementära tekniska kunskaper. Läroämnen av mera allmän art borde utgå och studierna skulle huvudsakligen ägnas åt inhämtande av sådana kunskaper, som hade omedelbar praktisk tillämpning inom näringslivet. För att i görligaste mån inskränka läroämnenas antal och för att möjliggöra en grundligare teknisk fackutbildning för den yrkesgren, för vilken eleven önskade förbereda sig, föreslogs en indelning i ett begränsat antal facklinjer. Differentieringen skulle dock börja först från och med andra terminen i årskurs 2. Den 15 juni 1877 fastställde Kungl. Maj.-t ny stadga för de tekniska elementarskolorna, varvid i stort sett 1872 års kommittés förslag fastställdes. Ändamålet angavs vara att »meddela elementära tekniska kunskaper åt ynglingar, som vilja bilda sig för utövandet av industriell verksamhet». Det är att observera att det h ä r — i motsats till äldre stadgor — klart utsädes att upp-

giften var att meddela tekniska kunskaper. Bestämmelsen att elementarskolorna även skulle förbereda för högre tekniska studier bortföll, men enligt 1901 års stadga för tekniska högskolor berättigade genomgången teknisk elementarskola till inträde i högskolan. Indelning i fackavdelningar infördes. Facken blev tre, nämligen mekaniskt teknisk, kemiskt teknisk och byggnadsteknisk avdelning. Differentieringen började vid några skolor först från och med tredje årskursen och vid andra från och med sista hälften av andra årskursen. Läroämnenas antal begränsades och skulle omfatta följande: matematik, praktisk geometri (fältmätning), fysik, kemi, mineralogi och »geognosi», svenska språket, bokföring och handelslära, byggnadskonst, frihandsteckning och modellering, verkstadsarbete samt gymnastik och vapenföring. Undervisningen i främmande språk (tyska, franska och engelska) gjordes valfri. Varken i de äldsta stadgorna eller i 1877 års stadga uppställdes någon fordran på förpraktik. Någon examen förekom icke. Den som genomgått skolan skulle erhålla avgångsbetyg enligt lärarkollegiets beprövande. Kommerskollegii överinseende upphörde med utgången av 1886. Någon annan tillsynsmyndighet tillkom dock icke. Sedan 1900 års riksdag medgivit inrättande av en teknisk elementarskola i Härnösand, började denna skola sin verksamhet från och med läsåret 1901/ 02. Såsom ovan nämnts har vissa av de nuvarande tekniska gymnasierna sitt ursprung i andra tekniska skolor än de tekniska elementarskolorna. För Stockholms del är det fråga om följan-

30 de till den dåvarande Tekniska skolan i Stockholm anknutna skolor, nämligen byggnadsyrkesskolan (fr. o. m. 1879) och maskinyrkesskolan (fr. o. m. 1890). Skolorna var speciella fackskolor för utbildning av arbetsledare för byggnadsindustrin och olika grenar av den mekaniska industrin. Om man säger att de tekniska elementarskolorna närmast motsvarar nuvarande 3-åriga tekniska gymnasier, kan man säga att byggnadsoch maskinyrkesskolorna närmast motsvarar nuvarande specialkurser vid tekniskt gymnasium (tidigare teknisk fackskollinje vid tekniskt läroverk). Byggnads- och maskinyrkesskolorna uppgick i det tekniska läroverk, som upprättades i Stockholm 1938. Lärotiden vid byggnadsyrkesskolan var tre läroår och vid maskinyrkesskolan två eller tre läroår beroende på fackavdelning. Varje läroår omfattade 6 månader (1 november—30 april). Överinseendet över dessa skolor tillkom liksom fallet var beträffande de tekniska elementarskolorna kommerskollegium. Tekniska gymnasiet i Eskilstuna leder sitt ursprung från den 1858 upprättade Tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna, från och med 1889 Tekniska skolan i Eskilstuna. Sistnämnda skola omfattade två avdelningar, a) söndags- och aftonskolan samt b) fackskolan för fräsare samt smides- och metallindustri. Fackskolan kan närmast anses motsvara vår nuvarande yrkesskola. Söndags- och aftonskolans ändamål angavs i de äldsta stadgorna i ungefär samma ordalag som för de tekniska elementarskolorna men med det viktiga tillägget, att skolan var avsedd för personer som redan ingått i ett industriellt yrke. Redan från början kom söndags- och aftonskolan att inta en mellanställning mellan de dåvarande

yrkesskolorna (tekniska söndags- och aftonskolor) och de tekniska elementarskolorna. Lärotiden i söndags- och aftonskolan var från början 2 år men förlängdes successivt till 4 år, fördelade p å två kurser en lägre och en högre, vardera om 2 år. Tekniska gymnasiet i Göteborg h a r utgått från Chalmerska slöjdskolan, från och med 1882 Chalmers tekniska läroanstalt. 1872 års kommitté för teknisk undervisning föreslog en uppdelning av skolan i två avdelningar, av vilka den lägre borde ha till ändamål »att till inträde i industrins tjänst förbereda ynglingar, vilka ägna sig åt den industriella arbetarens yrke». I den stadga, som Kungl. Maj:t 1877 utfärdade för skolan, föreskrevs uttryckligen att skolan skulle vara uppdelad på två avdelningar, en högre och en lägre. Det gavs ingen annan antydan om avdelningarnas skilda ändamål än att undervisningen i den lägre avdelningen skulle vara av allmänfattlig beskaffenhet och företrädesvis avse den praktiska tillämpningen samt i den högre avdelningen borde erhålla en vetenskapligt teknisk inriktning. Skolans namn ändrades 1882 till Chalmers tekniska läroanstalt och enligt då utfärdad stadga angavs ändamålet vara »att meddela såväl elementär som vetenskaplig teknisk undervisning och befordra för de industriella yrkena betydelsefull forskning». I viss mån kom den lägre avdelningen att fylla samma funktion som bl. a. de tekniska elementarskolorna. Lärotiden i den lägre kursen var till en början 2-årig men förlängdes 1902 till tre år. I första och andra årskurserna var undervisningen gemensam för samtliga

31 elever men i tredje årskursen var en fackindelning såtillvida införd att för avgångsbetyg fordrades godkända kunskaper i endast två av fackämnena maskinlära med ritning, byggnadslära med ritning, skeppsbyggen och elektroteknik. Då över hälften av dem, som erhållit avgångsbetyg från den lägre avdelningen, fortsatte sina studier vid den högre avdelningen, kom den lägre avdelningen att i mycket hög grad tjäna som förberedande skola för den högre avdelningen. 1.3.2 1900-talet 1907 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att efter verkställd utredning avgiva underdånigt utlåtande och förslag till h u r den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen borde ordnas. Några särskilda direktiv synes denna kommitté icke ha erhållit. Bakgrunden till kommitténs tillkomst torde ha varit följande: Såsom ovan angivits skedde den senaste större reformen inom detta område under 1870talet på grundval av de förslag, som 1872 års kommitté framlagt. Under de ca 30 år, som förflutit sedan dess, hade endast smärre ändringar gjorts i den då fastställda organisationen. De förändrade tidsförhållandena och den kraftiga tekniska utvecklingen hade gjort bristerna i organisationen alltmer kännbara och visat otillräckligheten av de förbättringar, som mera tillfälligt vidtagits. F r å n såväl myndigheters som enskilda sammanslutningars sida hade röster höjts för en mera genomgripande omorganisation. Härvidlag kan särskilt nämnas uttalanden från 1897 års nordiska teknikermöte och fjärde allmänna teknikermötet i Norrköping år 1906. Önskemål framkom därvid bl. a. om höjd inträdesålder, krav på förpraktik och förlängning av utbildningstiden.

Vid sistnämnda möte uttalades särskilt att den tekniska undervisningen borde specialiseras mera. 1912 avgav kommittén sitt utlåtande. Beträffande de tekniska elementarskolorna framhölls bl. a., att, då dessa skolor var skyldiga att mottaga elever direkt från de allmänna läroverken, flertalet elever icke hade någon erfarenhet av om de passade för industriell verksamhet. Trots fackindelningen under lärokursens senare hälft ägnades icke mer än V«—V« av studietiden åt de tekniska fackämnena och elevernas tekniska fackutbildning måste därför betecknas som mycket svag. Kommittén tillbakavisade tanken på förlängning av studietiden och ansåg att man i stället borde inskränka studietiden, vilket enligt kommitténs uppfattning vore möjligt. Krav på förpraktik borde införas. F ö r att utan lärokursens förlängning få till stånd en grundligare teknisk fackutbildning måste enligt kommittén en starkare specialisering av undervisning, en genomföras. De tekniska elementarskolorna borde omvandlas till eller ersättas med verkliga fackskolor, som i likhet med maskin- och byggnadsyrkesskolorna i Stockholm var för sig skulle betjäna sin särskilda industrigren. För en sådan utveckling talade enligt kommitténs mening även utländska erfarenheter. Kommitténs förslag gick i huvudsak ut på följande. De tekniska elementarskolorna samt maskin- och byggnadsyrkesskolorna skulle omvandlas till 2-åriga statliga tekniska fackskolor samt nya sådana inrättas. Fackskolornas ändamål skulle vara att meddela de tekniska kunskaper, som i förening med industriell erfarenhet fordras av dem som närmast skall utöva tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker och andra industriella arbetsplatser samt av ritare,

32 Några särskilda direktiv för utreddetaljkonstruktörer och laboratoriebiningen synes icke heller nu ha givits. träden å arkitekt- och byggnadskontor I stora drag innehöll de sakkunnigas ävensom å verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer och fabrikslabora- förslag i vad avser den tekniska utbildningen följande. torier. Behov förelåge av tekniska fackskoGenomgång av teknisk fackskola skulle icke berättiga till inträde i tek- lor med undervisningen specialiserad på var sina industriella områden. Å nisk högskola. För inträde i fackskolorna skulle bl. a. andra sidan funnes behov även av perfordras två års föregående industriell soner med mer allmän teknisk utbildning och de sakkunniga räknade u p p en praktik. Enligt av kommittén upprättade för- rad arbetsuppgifter, som skulle kunslag till timplaner upptog de rena fack- na anförtros sådana tekniker. Utöver ämnena ca 40 % av totala undervis- allmän teknisk utbildning erfordrades dock även en viss allmänbildning och ningstiden. Vid den efterföljande remissbehand- en avsevärd merkantil utbildning. Behovet av sådan teknisk personal tilllingen utsattes kommitténs förslag för i vissa fall rätt stark kritik. Denna kri- godosåges bäst genom skolor, som, byggande på ett kunskapsmått motsvarande tik riktade sig i främsta rummet mot att samtliga elementarskolor skulle om- realskoleexamen, under en 3-årig lärovandlas till fackskolor. Kommerskolle- tid meddelade allmän-teknisk och mergium framhöll sålunda, att ett starkt kantil utbildning. Denna skoltyp, som gymnabehov visserligen förelåge av den spe- föreslogs få namnet tekniskt sium, skulle fylla en viktig plats i undercialiserade utbildning, som avsågs med \isningsväsendet genom att tillfredsde föreslagna fackskolorna, men att beställa det behov av utbildning i mera hov även funnes av en mera allmän praktisk riktning, som funnes hos dem teknisk utbildning. För denna senare som önskade välja den industriella väuppgift borde de tekniska elementargen utan att dock definitivt ha bestämt skolorna bibehållas i en moderniserad sig för visst fack. form. 1907 års kommittés förslag beträffanÄven andra remissinstanser uttalade de lärotidens längd och förpraktik vid sig i samma riktning. de tekniska fackskolorna godtogs av de 1907 års kommittés förslag föranledde ej direkt någon statsmakternas åtgärd. sakkunniga. Enligt de sakkunniga skulle tekniska Enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallade chefen för ecklesiastik- gymnasiernas ändamål vara att meddedepartementet i samråd med chefen för la den allmänt tekniska utbildning och finansdepartementet i november 1916 i förening därmed de merkantila kunsakkunniga för att inom de två depar- skaper, som fordras av dem som skall tementen biträda med den fortsatta ut- ägna sig åt skötandet av göromål på redningen av frågorna om den lägre tek- -verkstäders och fabrikers rit- och afniska undervisningen, fortsättningssko- färskontor eller åt ledning av mindre lan och den lägre handelsundervis- specialiserade industriella företag eller åt affärsverksamhet med industrins förningen samt det inbördes förhållandet mellan dessa olika undervisningsområ- nödenheter och alster. Någon linjeindelning borde enligt de den. I oktober 1917 avgav de sakkunnisakkunniga icke behöva komma i fråga ga sitt betänkande.

33 vid gymnasierna, vilket dock icke uteslöt att, om exempelvis flera parallellklasser funnes, en mindre differentiering de olika klasserna emellan kunde tänkas. / proposition 1918: 335 framlades förslag om upprättande av tekniska fackskolor och tekniska gymnasier i enlighet med de av 1916 års sakkunniga uppdragna riktlinjerna. Beträffande differentieringen av tekniska gymnasiet uttalade föredragande departementschefen, att, om parallellklasser funnes, det borde vara möjligt att genomföra en mindre differentiering. Riksdagen biföll propositionens förslag i nu angivna delar. 1918 års riksdags beslut innebar att vissa tekniska elementarskolor omändrades till tekniska gymnasier, att den nya formen tekniska fackskolor inrättades på några orter samt att vissa tekniska elementarskolor skulle finnas kvar. Om såväl gymnasium som fackskola fanns på samma ort, skulle de sammanföras i en skolenhet, benämnd tekniskt läroverk, från och med den 1 juli 1946 högre tekniskt läroverk. Gymnasierna skulle med undantag för ett (Örebro), som hade flera parallellklasser, vara odifferentierade. Den stadga, som utfärdades 1919 (nr 365), kom faktiskt att i stora delar gälla till den 1 juli 1962. Av innehållet i 1919 års stadga kan följande nämnas. Teknisk fackskola hade till ändamål att meddela den tekniska utbildning, som jämte industriell erfarenhet erfordrades för arbetsledare å verkstäder, fabriker och andra industriella arbetsplatser, ävensom för ritare, detaljkonstruktörer och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt verkstäders och fabrikers konstruktionsbyr å e r och försökslaboratorier. 2—318118

Tekniskt gymnasium hade till ändamål att meddela den allmänt tekniska utbildning och i förening därmed de merkantila kunskaper, som erfordras för handhavande av göromål på verkstäders och fabrikers rit- och affärskontor eller för ledning av mindre och föga specialiserade industriella företag eller för affärsverksamhet med industrins förnödenheter och alster. Genomgång av tekniskt gymnasium medförde enligt särskilda bestämmelser rätt att bedriva fortsatta studier vid teknisk högskola. Fackskolans lärokurser skulle omfatta två läsår (varje 280 dagar) och gymnasiernas tre läsår (ettvart 270 dagar). Regeln att fackskolorna skulle vara 2-åriga stod sig blott till 1921. Den av riksdagen samma år beslutade tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna fick nämligen en organisation omfattande tre läsår, varav de två första åren med deltidsundervisning. Såväl gymnasiet som fackskolan skulle avslutas med examen, för vilken närmare redogöres i kapitel 13. Beträffande de kvarvarande tekniska elementarskolorna föreskrevs att vad i 1919 års stadga angåves om tiden för examen samt examens omfattning och övervakning skulle i tillämpliga delar även gälla elementarskolorna. Diskussionerna de närmaste åren efter 1919 års reformer kom i huvudsak att röra sig om följande två frågor a) ombildningen av kvarvarande tekniska elementarskolor och b) differentieringen inom tekniska gymnasiet. Det är att märka att differentieringsfrågan helt rörde sig om gymnasiet skulle vara odifferentierat eller svagt differentierat på några få fackområden. En av elementarskolorna (Härnösand) ombildades till tekniskt gymnasium 1920, medan det dröjde ända till

34 1938 till dess de återstående två tekniska elementarskolorna (Norrköping och Borås) omorganiserades till tekniska gymnasier. Skolöverstyrelsen, som då var tillsynsmyndighet, hade under mellantiden vid flera tillfällen gjort framställningar om sådan ombildning under hänvisning till pedagogiska skäl och till att skolsystemet borde förenklas. Differentieringen inom de tekniska gymnasierna blev redan från början en stridsfråga. Från flera håll och därvid särskilt från örebroskolans sida hävdade man, att undervisningens specialisering vore det enda riktiga och att den allmänt tekniska undervisningen i det odifferentierade tekniska gymnasiet vore onyttig och den där lämnade undervisningen i merkantila ämnen utan värde. Till förespråkarna för ingen eller en mindre stark specialisering hörde bl. a., i varje fall under de första tio åren efter tillkomsten av 1919 års stadga, skolöverstyrelsen. I en utredning av den 7 oktober 1925 kritiserade skolöverstyrelsen det sätt, varpå den lokala ledningen för tekniska gymnasiet i Örebro ansett att riksdagens medgivande angående undervisningens differentiering kunde tilllämpas. Skolöverstyrelsen framhöll, att det icke kunde ha varit vare sig 1916 års sakkunnigas eller riksdagens mening att differentieringen skulle få göras så stark, att därigenom uppstode olika linjer med — såsom från Örebroläroverkets sida gjorts gällande — anspråk på att i fråga om »facklighet» kunna jämställas med de tekniska fackskolorna. Skolöverstyrelsen framhöll vidare att motiveringen för det odifferentierade gymnasiet i stort sett visat sig hållbar och bemötte med utförlig argumentering de uttalanden som gjorts, att det odifferentierade gymnasiets undervisning skulle vara så allmänt teknisk

att den utexaminerade skulle vara »lika kompetent eller, som det samtidigt antyddes, inkompetent i allt». 1 kungörelse 1928:137 angående inträdesfordringarna samt de huvudsakliga grunderna för undervisningen vid tekniska fackskolor och tekniska gymnasier stadgades följande rörande differentieringen i gymnasiet. »Då parallellavdelningar förekomma vid tekniskt gymnasium må undervisningen i de olika avdelningarna kunna givas en något olika inriktning. Även i andra fall må, om tillgängliga anslag och övriga förhållanden det medgiva, en viss differentiering av undervisningen för mindre grupper av lärjungar inom tekniskt gymnasium äga rum. Vid sådan differentiering av undervisningen skall dock i varje fall iakttagas, att gymnasiets karaktär av allmänt teknisk läroanstalt icke förryckes.» Den följande utvecklingen kom att gå i en klar differentieringsvänlig riktning och det dröjde inte länge förrän man använde uttrycket »linjer» om de olika differentieringarna. Detta kom första gången till klart uttryck, då Stockholmsläroverket startade från och med budgetåret 1938/39. Enligt de då utfärdade bestämmelserna skulle gymnasiet vid läroverket differentieras på vissa linjer. De tekniska gymnasier, som senare inrättats, fick linjeindelning, i vissa fall även en differentiering inom linjerna. Redan i samband med behandlingen av lärotidens längd vid de tekniska gymnasierna framhölls, att frivilliga påbyggnadskurser, som genomgås efter någon tids praktisk verksamhet, borde ge ett bättre utbyte än motsvarande förlängning av gymnasiekursen. För den minoritet av de examinerade, som kunde förväntas komma att använda sig av påbyggnadskurserna, skulle sådana med ca fyra månaders undervisning kunna ge tillfälle till fördjupade specialstudier. Från och med budgetåret 1943/44 har

35 medel anslagits till fortbildningskurser vid de tekniska läroverken. Under en tid var även anordnade speciella kompletteringskurser till sjöingenjörsexamen. Frågan om organisationen av Chalmers tekniska läroanstalt var aktuell flera gånger efter 1902 års omorganisation. 1913 tillkallade sakkunniga föreslog att den lägre avdelningen i första hand borde meddela elementära tekniska kunskaper och att undervisningen icke skulle belastas med sådant, som avsåge att bibringa kunskaper för inträde i den högre avdelningen. Enligt beslut av 1914 års riksdag kom studietiden i den lägre avdelningen att omfatta 2 Vi år. Ändamålet med utbildningen angavs vara att meddela avslutad undervisning av elementärteknisk karaktär. För inträdessökande till den högre avdelningen anordnades en kompletteringskurs, omfattande ett halvt år. Skolans namn ändrades samtidigt till Chalmers tekniska institut. Ett av år 1919 tillkallade sakkunniga framlagt förslag att högre avdelningen skulle ombildas till teknisk högskola och den lägre avdelningen till tekniskt gymnasium föranledde icke någon statsmakternas åtgärd. 1937 års riksdag beslöt att institutets högre avdelning skulle ombildas till teknisk högskola och dess lägre avdelning till tekniskt gymnasium. Den 29 juni 1948 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande den tekniska utbildningen vid högre tekniska läroverk och andra tekniska läroanstalter. Utredningen antog benämningen 1948 års tekniska skolutredning. Enligt utredningsdirektiven borde

bl. a. följande särskilt undersökas och utredas. 1. De förändringar i de tekniska läroverkens yttre organisation, som må befinnas påkallade. 2. Utbildningens mål och innehåll. 3. Studietidens längd. 4. Differentieringens lämplighet. 5. Privatistexamen enligt fordringarna för ingenjörsexamen vid tekniskt läroverk. 1955 framlade utredningen sitt huvudförslag Tekniska skolutbildningen (SOU 1955: 21) och 1958 ett förslag om Teknisk privatistexamen (stencilerat). I det följande skall endast i korthet refereras vissa av utredningens förslag. I fråga om de tekniska läroverkens uppdelning i två skolformer, gymnasium och fackskola, framhöll utredningen bl. a. följande. Tekniskt gymnasium tillförde industrin ingenjörer med god allmän underbyggnad, viss kortare praktisk erfarenhet (minst sex månader) samt en god 3-årig teknisk utbildning. Fackskolorna å sin sida tillförde industrin framför allt ingenjörer med längre praktik tillika med en god teknisk utbildning. Fackskolan, särskilt där den helt eller delvis vore organiserad med aftonundervisning, erbjöde en god väg till ingenjörsutbildning för inom industrin anställda unga arbetare. Genom den nuvarande organisationen med två utbildningsvägar nådde man bl. a. fördelen med en allsidig rekrytering av ingenjörskåren. Det vore därför all anledning att behålla båda formerna och de principiella olikheter i deras organisation, som betingades av deras avsedda olika rekryteringsunderlag. Utredningen konstaterade att vad i 1919 års stadga angives om studiemålet icke längre överensstämde med verkligheten. De tekniska gymnasiernas undervisning borde vara så inriktad att i den inrymdes ej blott en gedigen teknisk

3C utbildning utan även goda kunskaper i vissa allmänna ämnen, svenska och främmande språk, ekonomi och samhällslära. Utredningen föreslog ett dubbelt studiemål för tekniska gymnasiet, nämligen att gymnasiet skulle ha »till huvudsakligt ändamål att meddela ingenjörsutbildning samt att därjämte förbereda för studier vid universitet och högskolor». Utredningen berörde även de önskemål beträffande ingenjörsutbildningen, som i olika sammanhang framkommit, samt framhöll därvid bl. a. följande. Sedan de tekniska gymnasierna inrättats, hade en revolutionerande utveckling ägt rum inom alla områden av tekniken. Undervisningens innehåll hade givetvis måst anpassas därefter med ständigt infogande av nya kursmoment. De tekniska gymnasiernas undervisning hade i stort sett kunnat hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen. En successiv förnyelse av undervisningsplanerna vore dock erforderlig, önskemål hade vidare framställts att svenska språket skulle få en starkare ställning. En ingenjör borde även kunna behärska ett främmande språk så att han kunde läsa teknisk och annan litteratur samt tala språket hjälpligt. Då undervisningen även borde syfta till en utveckling av förmågan alt utöva ledarskap och samarbete med andra, måste ingenjören redan under skoltiden få viss undervisning i de grundläggande principerna för arbetsledningens utövande samt om de faktorer av icke teknisk art, som kunde inverka på arbetets effektivitet och trivseln i arbetet. Utbildningen borde vidare bedrivas med sikte på att lära eleven arbeta självständigt samt att lära honom lägga fram sina synpunkter på ett klart och lättbegripligt sätt. Utredningen behandlade även olika åtgärder för att tillgodose önskemålen

i fråga om utbildningen och berörde därvid bl. a. följande. Frågan om praktiken hade varit föremål för ingående diskussioner, och även om man nog allmänt var rätt enig om att den borde ökas hade dock olika meningar gjort sig gällande om hur lång den borde vara och om syftet med densamma. Å ena sidan hade hävdats att praktiken i första hand utgjorde ett nödvändigt led i utbildningen, en förutsättning för att eleven skulle kunna tillgodogöra sig undervisningen i de tekniska fackämnena. Från annat håll hade man gjort gällande att praktikens främsta uppgift vore att göra den blivande ingenjören förtrogen med arbetsmiljön och de allmänna förhållandena på en industriell arbetsplats. Enligt utredningen förefunnes det knappast någon tvekan om det önskvärda med mera omfattande praktik som underlag för ingenjörsexamen. Då utredningen dock stannade vid att föreslå oförändrad förpraktik, d. v. s. två månader, vore skälen härför i främsta rummet att därigenom en oavbruten studiegång från realexamen bleve möjlig. Värdet i förpraktiken — även om den vore tämligen kortvarig — låge enligt utredningen framför allt däri, att den gåve inblick i arbetarpersonalens synpunkter på sitt arbete och på förhållandena på arbetsplatsen ävensom en viss orientering om arbetsproduktens gång genom företagets olika avdelningar och samspelet mellan dessa. Utredningen diskuterade vidare en möjlighet att utöka praktiken genom växelutbildning, d. v. s. vissa praktikperioder med under skolans inseende planmässigt ordnad praktisk utbildning inom exempelvis industriföretag, inlagda delvis under läsår men även till en del på ferietid. Utredningen pekade på de stora svårigheter, som företage att generellt införa växelutbildning,

37 och kom till den slutsatsen att man därför måste avstå från en sådan tanke. Frågan om utbildningens differentiering diskuterades ingående. Utredningen konstaterade att enighet i allmänhet rådde om det önskvärda att samtliga tekniska gymnasier tillämpade i huvudsak samma kursplaner i årskurs 1 samt att differentieringen skulle börja först från och med årskurs 2. Utredningen framhöll vidare att — även om enstaka företrädare för industrin framfört önskemål om en svagare differentiering — erfarenheten dock otvetydigt gåve vid handen, att den svagare differentieringen ej kunde bibehållas med hänsyn till de alltmer ökade krav, som utvecklingen ställde på utrymme i undervisningen för nyare rön inom vetenskap och teknik. Utredningen föreslog ett bibehållande av redan förefintliga linjer, dock att den elektrotekniska linjen uppdelades i två linjer, elkraftteknisk och teleteknisk, samt att vissa nya linjer infördes. Beträffande revidering av studiemålet i de tekniska fackämnena slog utredningen till en början fast att de tekniska läroverken under inga förhållanden kunde göra anspråk på att meddela en fullt färdig och avslutad ingenjörsutbildning. Skolans uppgift borde vara att ge eleverna nödiga förutsättningar i olika hänseenden för en framgångsrik fortsatt utbildning och utveckling efter skolstudiernas avslutande och därvid vore det icke minst betydelsefullt att lusten och intresset för fortsatta självstudier gåves tillräcklig stimulans under skoltiden. Undervisningen i de tekniska fackämnena borde inriktas huvudsakligen på studiet av de fundamentala och mera betydelsefulla tekniska problemen samt av metoderna för lösandet av sådana praktiska tillämpningsuppgifter, som sedan i olika former mötte ingenjören. I största möjliga ut-

sträckning borde härvid elevernas självverksamhet tas i anspråk. Eleverna borde i samråd med läraren efter eget val få fördjupa sina studier inom ett begränsat avsnitt inom respektive ämnesområde. Detta finge dock självfallet icke medföra att eleverna försakade kunskaper i andra viktiga kursavsnitt av stor räckvidd. I fråga om undervisningsmetoderna förordade utredningen att i vidgad omfattning sådana former tillämpades, som främst byggde på en aktivering av elevernas individuella studiearbete och i övrigt vore ägnade att stimulera deras studiehåg. Genom försöksverksamhet borde man utröna de lämpligaste formerna för undervisningen i varje särskilt ämne eller ämnesavsnitt. Frågan om studietidens längd behandlades ingående av utredningen, som därvid uttalade följande. Allt emellanåt hade röster höjts för att studietiden borde ökas. Genom ökad studietid skulle det otvivelaktigt bli lättare att bereda plats för nya moment i undervisningen och arbetsbelastningen på eleverna skulle bli mindre än nu vore fallet. På i huvudsak följande skäl föreslogs dock oförändrad studietid (tre år). 1. Vid inrättandet av de tekniska gymnasierna hade man velat skapa en motsvarighet till gymnasielinjerna vid de allmänna läroverken. Det syntes principiellt böra eftersträvas att de tekniska gymnasierna alltjämt behölle sin plats såsom en gymnasial utbildningslinje i vårt skolsystem. 2. Den hittillsvarande utformningen hade gjort det möjligt att efter avslutade studier övergå till högskolestudier, bl. a. teknisk högskola, utan att förlora någon tid på grund av valet av denna väg. Viss risk funnes att denna väg omöjliggjordes om lärotiden utökades. Men även om så skulle vara möjligt, kunde

38 vederbörande icke, såsom nu vore fallet, räkna med att efter tre års studier som en etapp på vägen avlägga en för framtiden värdefull ingenjörsexamen. 3. Vid en förlängning av studietiden i gymnasiet måste antingen motsvarande förlängning ske vid fackskolan eller måste man godta att den hittillsvarande jämställdheten i tekniskt avseende mellan de två skolformerna försvunne. 4. En förlängning av studietiden innebure även — om värnpliktstiden inräknades — att vederbörande komme ut på arbetsmarknaden efter i bästa fall fyllda 22 å 23 år. Flertalet skulle vara äldre. Det vore bland industrins företrädare en ganska enstämmig uppfattning att det vore av stor betydelse att den unge ingenjören så snart som möjligt komme ut i praktisk verksamhet. 5. Kostnaderna sedda såväl från samhällets synpunkt som från elevernas. 6. En förlängning av studietiden kunde ej anses innebära någon bestående rationell lösning av de olika problemen i samband med ingenjörsutbildningens effektivisering. Lösningen måste sökas efter andra linjer och utredningen hade också framfört förslag om en rad åtgärder, som var för sig borde bidraga till och i samverkan kunde leda till den sovring och begränsning av lärostoffet och det förbättrade utbildningsresultat, som eftersträvades. En av utredningens ledamöter reserverade sig på denna punkt och föreslog 4-årig studietid med samma studiemål. Varje läsår skulle dock minskas till 240 dagar. Fördelarna härav skulle bli mindre jäkt i arbetet och därigenom mindre bortfall på grund av studiesvårigheter samt möjlighet till ökad praktik och att tillämpa de av utredningen rekommenderade aktivitetsfrämjande pedagogiska metoderna. Beträffande de tekniska fackskolorna angavs studiemålet vara att meddela en

på praktisk yrkeserfarenhet grundad ingenjörsutbildning. Utredningen diskuterade ingående differentieringen vid fackskolorna och kom med olika förslag i detta hänseende som dock i stort sett icke innebar något avsteg från redan tillämpade principer. Då erfarenheterna varit goda av hittills anordnade påbyggnadskurser föreslog utredningen att kurser av samma och motsvarande slag även anordnades i fortsättningen. Därjämte framlade utredningen förslag till normerade fortbildningskurser (diplomkurser). Målet skulle vara att antingen meddela fördjupad utbildning inom förefintlig linje eller utbildning inom tekniskt specialområde, som icke vore företrätt vid befintlig linje. Kurserna skulle få en längd av ca fyra månader (en termin) samt organisatoriskt anknytas till visst läroverk. Vid remissbehandlingen påyrkades från flera håll en längre gående differentiering än vad utredningen föreslagit. Studietidens längd behandlades i flera fall ingående. Ett stort antal remissinstanser instämde i reservationen och ville att i varje fall försök skulle göras med 4-årig lärotid. Förslaget om normerade påbyggnadskurser tillstyrktes eller lämnades utan erinran av flertalet myndigheter och organisationer men betänksamma röster saknades icke. I proposition 1956: 365 föreslogs att en omorganisation och utbyggnad skulle ske i stor sett efter de riktlinjer utredningen uppdragit. De skäl för en 3årig studietid, som utredningens majoritet anfört, ävensom den naturliga strävan att på kortast möjliga tid avsluta utbildningen samt angelägenheten av att i rådande bristsituation så snabbt som möjligt producera flera ingenjörer väg-

39 de enligt departementschefen tyngre än de framförda argumenten för en förlängd studietid. Statsutskottet (utlåtande nr 53) tillstyrkte i huvudsak departementschefens förslag. Utskottet förklarade dock, att utskottet icke nu kunde tillstyrka försöksverksamhet med 4-årig utbildning men att frågan härom borde upptagas på nytt, därest av utredningen föreslagna åtgärder skulle visa sig otillräckliga. Riksdagen biföll propositionen (skrivelse nr 149) med de ändringar, som föranleddes av statsutskottets förslag. Den 15 juni 1956 utfärdades kungörelse med vissa bestämmelser angående högre tekniska läroverk (nr 426), vilken kungörelse ersatte 1—3 kap. i 1919 års stadga och vissa andra bestämmelser. I övrigt kom 1919 års stadga att fortfarande gälla. Kungörelsen 1956: 426, som numera är upphävd genom 1962 års skolstadga, innehöll i korthet följande. Högre tekniskt läroverk omfattade tekniskt gymnasium (3-årigt) eller teknisk fackskola eller båda dessa skolformer. Ändamålet angavs vara att meddela ingenjörsutbildning. Någon skillnad gjordes sålunda ej mellan gymnasium och fackskola. Om linjeindelning beslutade Kungl. Maj:t i särskild ordning. Ytterligare differentiering kunde äga rum inom linje efter medgivande av överstyrelsen för yrkesutbildning. Undervisning skulle meddelas dels i allmänna ämnen, syftande att ge eleverna kunskaper i svenska och främmande språk samt kännedom om samhällsförhållandena, dels i grundläggande teoretiska ämnen, syftande att bibringa eleverna nödiga grunder för studiet av fackämnena, dels ock i tekniska och merkantila

fackämnen, syftande till att ge eleverna för de olika industriella arbetsområdena erforderliga fackkunskaperna. Tim- och kursplaner skulle fastställas av överstyrelsen. Beträffande timplaner se bilaga 2. Vad som särskilt kännetecknat utvecklingen under de senare åren är den långt gående specialiseringen, som genomförts inom vissa såväl gymnasiesom fackskollinjer, en specialisering som onekligen gått betydligt längre än som förutsattes av 1948 års tekniska skolutredning. Då nya undervisningsplaner skulle fastställas för de tekniska läroverken sökte överstyrelsen för yrkesutbildning att få fram största möjliga enhetlighet såväl i fråga om timantal som i fråga om läroämnenas benämning. På det senare området har överstyrelsen i stort sett lyckats, men när det gällde att fastställa timantalet för de olika ämnena hade praktiskt taget varje läroverk sin egen, i mer eller mindre grad skiljaktiga uppfattning. I så måtto föreligger dock enhetlighet, att årskurs 1 av gymnasiet har samma timplan vid samtliga läroverk. Den största fördelen häri ligger i att elev har möjlighet att söka sig till annat läroverk med linje, som ej finns vid det läroverk, där han blivit intagen. I årskurserna 2 och 3 föreligger beträffande timantalet i de olika ämnena i vissa fall rätt avsevärda skillnader mellan läroverken. Från och med den 1 juli 1962 h a r genom 1962 års skolstadga benämningen högre tekniskt läroverk ersatts med namnet tekniskt gymnasium. Det talas om 3-årigt tekniskt gymnasium ( = tidigare tekniskt gymnasium) och specialkurs vid tekniskt gymnasium (= tidigare tekniska fackskolan). I övrigt har till skolstadgan i stort sett oförändrade överförts tidigare enligt 1919 års stadga

40 och 1956 års kungörelse gällande bestämmelser.

1.3.3 Bergsskolan i Filipstad

Denna skola intar i vissa hänseenden en särställning. Organisatoriskt sett kan den, i varje fall från och med den 1 juli 1962, sägas intaga en mellanställning mellan 3-årigt tekniskt gymnasium och 2-årig specialkurs vid tekniskt gymnasium. Den första bergsskolan, Falu bergsskola, började sin verksamhet 1822. 1877 flyttades skolan till Stockholm och förenades med det dåvarande teknologiska institutet. 1830 grundades »Elementarundervisningsanstalten i Filipstad för unga bruksidkare och bruksbetjänter». Från och med 1839 ändrades namnet till »Bergselementarskolan i Filipstad» och 1903 till Bergsskolan i Filipstad. 1871 började den andra Bergsskolan i Falun. Jernkontoret var huvudman för båda bergsskolorna. 1 äldre reglementen angavs ändamålet vara att meddela elementära, såväl praktiska som teoretiska kunskaper åt ynglingar, vilka vilja ägna sig åt järnhanteringen. Enligt en 1903 genomförd omorganisation av bergsskolorna angavs ändamålet vara att meddela teoretiska och praktiska kunskaper åt dem, som ville ägna sig åt järnhanteringen. Skolorna organiserades i en övre och en nedre avdelning med ett års lärotid i varje avdelning. Med anledning av den tekniska undervisningens omorganisation genom tillskapandet av tekniska fackskolor och tekniska gymnasier förordade skolöverstyrelsen i december 1919 att en utredning borde verkställas även om bergsskolornas organisation. Skolöverstyrel-

sen framhöll därvid att bergsskolorna beträffande undervisningens art och mål nära överensstämde med fackskolorna. Det vore därför lämpligt att man genom vissa reformer sökte uppnå full jämnställdhet. Utredningen verkställdes inom Jernkontoret och i juni 1921 framlades följande förslag. De till bergsskolorna knutna yrkesskolorna skulle upphöra. Båda skolorna skulle behållas med metallurgisk linje vid Filipstadsskolan och sådan linje och gruvteknisk linje vid skolan i Falun. Lärotiden skulle vara två år. Skolöverstyrelsen anslöt sig i huvudsak till detta förslag. Frågan behandlades av 1922 års riksdag, som icke hade något att erinra mot förslaget till omorganisation. Sammanslagning av de två bergsskolorna aktualiserades vid 1928 års riksdag. 1 en av skolöverstyrelsen med anledning härav verkställd utredning (november 1928) uttalade sig skolöverstyrelsen för att bergsskolan i Falun skulle nedläggas. Jernkontoret beslöt 1929 att bergsskolan i Falun skulle nedläggas samt att bergsskolan i Filipstad skulle organiseras som en gruvteknisk skola med dels en 1-årig lärokurs dels ock en frivillig påbyggnad på denna under ytterligare ett år. Skolans ändamål skulle vara att bibringa en elementär teknisk-metallurgisk eller gruvteknisk utbildning. Från och med den 1 juli 1931 blev bergsskolan dock åter 2-årig med uppdelning på en metallurgisk och en gruvteknisk linje. 1946 tilllkom en bergskemisk linje. Under 1959 framlade Jernkontoret ett förslag till omorganisation av bergsskolan i Filipstad, vilket förslag efter vissa senare genomförda smärre justeringar i huvudsak innebär följande. Den totala

41 lärotiden utökas till tre år med fem lästerminer. Mellan fjärde och femte lästerminerna (sålunda under tredje höstterminen) inlägges en »styrd» obligatorisk praktiktermin. Den utökade lästiden faller i huvudsak på vissa nya ämnen, svenska, främmande språk och samhällslära. Även matematik, fysik och kemi får en viss förstärkning. Nuvarande tre linjer minskas till två, en metallurgisk linje och en gruvteknisk linje. Differentieringen börjar från och med årskurs 2. Under den obligatoriska praktiken ges möjlighet till viss specialisering inom linjerna. Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrkte förslaget. Den nya organisationen har successivt börjat tillämpas från och med läsåret 1962/63.

1.4 Pedagogisk vid högre skolor

försöksverksamhet

1.4.1 Inledning

1A.1.1 I föreliggande betänkande åberopas i olika sammanhang erfarenheter från den pedagogiska försöksverksamheten. Pedagogisk försöksverksamhet är inte en ny företeelse. Sådan bedrivs mer eller mindre medvetet av varje lärare, som ej hemfallit åt slentrian. Ej heller organiserad försöksverksamhet är något nytt. 1807 års skolordning utkom »på försök» och 1828 inrättades en statlig provskola — Nya elementarskolan i Stockholm — med uppgift att pröva då aktuella pedagogiska idéer. I detta betänkande förstås med försöksverksamhet i första h a n d det pedagogiska reformarbete, som inleddes med 1950 års riksdagsbeslut i skolfrågan, vilket avsåg ej blott den nya enhetsskolan utan även »de existerande skolformerna» (SäU 1950:1, s. 118). Gym-

nasiet nämndes i olika sammanhang i de riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling som drogs upp i kungl. brev den 6 oktober 1950 till skolöverstyrelsen, vilken anförtroddes uppgiften att leda försöksverksamheten. Häri anfördes bl. a.: »Kungl. Maj:t fäster överstyrelsens uppmärksamhet på vad departementschefen och utskottet anfört om de nuvarande skolformernas ställning under försökstiden och om angelägenheten av att även inom dessa skolformer försöksverksamhet anordnas i lämplig omfattning». Innan denna verksamhet redovisas bör något sägas om det pedagogiska utvecklingsarbetet dels vid försöksgymnasierna, dels vid fackgymnasierna. 1.4.1.2 En huvuduppgift för försöksgymnasierna har varit att bygga en allmän gymnasieundervisning på det m i n d r e likformiga underlag som försöksskolans högstadium till följd av sin större pedagogiska frihet nödvändigtvis erbjuder. Man har därvid kunnat anlita dels förstärkningsanordningar av olika slag, framför allt klassdelning i inte obetydlig skala, dels studievägledning, innefattande handledning i studieteknik och studieorientering. Studieorientering under ett därför bestämt antal timmar har inneburit en pedagogisk nyhet, varför försöksgymnasiet ensamt har erfarenheter att ge härvidlag. Därjämte h a r denna gymnasieforms läroplan inneburit vissa andra viktiga nyheter: samhällskunskapen har blivit ett självständigt ämne, ökad vikt har lagts vid studiet av utländsk litteratur (i original och översättning), friare skrivningsformer har tillämpats i språk o. s. v. Det bör emellertid påpekas att den pedagogiska försöksverksamhet varom talas i fortsättningen endast i obetydlig omfattning varit lokaliserad till försöksgymnasierna.

42 1A.1.3 Vid handelsgymnasierna har organiserad pedagogisk försöksverksamhet ej förekommit under den här aktuella tiden, bl. a. beroende på att man velat avvakta en länge emotsedd omläggning till 3-årig studiegång. 1948 års tekniska skolutredning gjorde i betänkandet Tekniska skolutbildningen (SOU 1955:21) vissa uttalanden om försöksverksamhet vid de tekniska gymnasierna i samband med behandlingen av undervisningsmetoderna. Sålunda förordade utredningen bl. a. att sådana undervisningsformer, som främst byggde på en aktivering av elevernas individuella studiearbete och i övrigt vore ägnade att stimulera deras studiegång, måtte tillämpas i vidgad omfattning. För detta ändamål måste de lämpliga formerna för undervisningen i varje ämne eller ämnesavsnitt utrönas genom försöksverksamhet. För att underlätta försök med nya undervisningsmetoder har överstyrelsen för yrkesutbildning medgivit att de tekniska gymnasiernas rektorer må besluta om följande anordning i avgångsklasserna. »För varje avdelning av avgångsklasserna må antalet veckotimmar, som elev har att bevista undervisningen vid läroverket, företrädesvis inom de till varje linje hörande fackämnena, kunna nedsättas med högst tre. Under dessa lärartimmar skall läraren å lärosalen handleda elev (elevgrupp), som av läraren tilldelats studieuppgift inom viss del av ett ämne. Om fördelningen av elever (elevgrupper) å dessa lektionstimmar skall läraren överenskomma med eleverna. Förutom ovan nämnd handledning av enskilda elevers (elevgruppers) studiearbete skall läraren under dessa lektionstimmar även i övrigt vara tillgänglig för meddelande av råd och anvisningar åt eleverna i klassen i deras studiearbete.» I mindre omfattning har sådan för-

söksverksamhet förekommit men till följd av brist på medel har man ej kunnat följa upp den eller de andra former av försöksverksamhet, som praktiserats av enskilda lärare. Från och med läsåret 1962/63 har försöksverksamhet med växelutbildning inom produktionsteknisk gren av maskinteknisk linje börjat vid ett gymnasium.

1.4.2 Försöksverksamhetens ram

Hur den efterhand mycket omfattande försöksverksamheten vid de under skolöverstyrelsen sorterande skolformerna organiserats och utvecklats är redovisat i 1957 års skolberednings betänkande Grundskolan (SOU 1961:30, s. 91 ff.). Läsaren hänvisas beträffande verksambetens uppläggning till den där givna framställningen, vilken dock framför allt tar sikte på den obligatoriska skolans stadium. Den följande exemplifieringen av försöksverksamhetens innehåll hämtas i stort sett från gymnasiestadiet.

1.4.3 Försöksverksamhetens innehåll

1.4:3.1 I den följande översikten grupperas materialet utefter några linjer som synes sammanhängande och centrala, nämligen försök att åstadkomma en mindre splittrad undervisning (1.4.3.2), att vänja eleverna att arbeta självständigt (1.4.3.3), att beakta den grundläggande färdighetsträningen (1.4.3.4), att variera studiematerielen (1.4.3.5), att revidera och komplettera kursinnehållet (1.4.3.6), att bredda utbildningen (1.4.3.7). Det kan här bli fråga endast om en knapphändig exemplifiering av vad som gjorts och eventuellt uppnåtts i dessa olika avseenden.

43 1A.3.2 »Det huvudfel, som synes vidlåda den i Sverige bestående skolan, är ytlighet eller mångkunnighet på grundlighetens bekostnad.» Yttrandet fälldes av biskop Agardh redan 1828 i den s. k. stora uppfostringskommittén. Riskerna med mångläseri h a r med andra ord länge uppmärksammats i den pedagogiska debatten i vårt land. Kritiken h a r relevans än i dag och den gäller såväl det sätt varpå undervisningen utformas i det enskilda ämnet som det samtidiga studiet av ett flertal ämnen. En mer eller mindre fullständig koncentration av undervisningen i det enskilda ämnet antingen till vissa huvudlinjer eller till vissa huvudområden har prövats i olika ämnen. Denna möjlighet att åstadkomma en »inre koncentration» av undervisningen inom ett ämne sammanhänger nära med strävan att sovra kursinnehållet (1.4.3.6.). En annan lösning är att gjuta de olika momenten i ett ämne fastare samman. Ett belysande exempel härvidlag utgör de i olika ämnen förekommande försöken att integrera det ofta ganska fristående skrivningsmomentet med övriga delar av ämnet. Det h a r skett genom att man starkare betonat skrivningens karaktär av övning och eftersträvat uppgiftstyper, som närmare ansluter exempelvis till textstudiet. Två vägar har i princip stått till buds när det gällt att komma tillrätta med ämnesträngseln: att ägna större uppmärksamhet åt broslagning mellan pararellt studerade ämnen (samverkan) och att begränsa antalet samtidigt lästa ämnen (koncentration). Lösningarna framstår ofta som alternativ men behöver inte utesluta varandra. 1940 års skolutredning och än mer 1946 års skolkommission framhöll de nackdelar som är förbundna med lärostoffets uppdelning på ämnen. Samtidigt framhöll dock särskilt skolutredningen

nödvändigheten på högre stadier av en sådan uppdelning. Några mer betydande praktiska initiativ att pröva vidgad samverkan mellan ämnen togs emellertid inte förrän i den särskilda försöksverksamheten mot 1950-talets slut. I gengäld har emellertid arbetet på detta område blivit mycket omfattande. De kommunala flickskolorna h a r ägnat det speciellt intresse. I allmänhet h a r försöken dock gällt horisontell samordning mellan bestående och samtidigt studerade ämnen; endast i undantagsfall har man vågat sig på integration av (delar av) ämnen. Vid sidan av samordning av angränsande kursavsnitt, som är placerade i olika ämnen, har samordnad träning av vissa centrala färdigheter, t. ex. studieteknik, muntlig framställning och förmåga att använda biblioteket, tilldragit sig växande intresse. Man har också intresserat sig för problemet hur undervisningen i övriga ämnen kan medverka till att hålla uppe kunskaper, som förvärvats i ett — temporärt eller definitivt — nedlagt språk. Dylika försök illustrerar vertikal samverkan mellan ämnen. Den väsentliga vinsten av en samverkande undervisning har för elevernas del visat sig vara att deras blick öppnas för sammanhangen i kunskapsstoffet — många uttalanden vittnar härom. För lärarnas del h a r det varit stimulerande att i samarbete med kollegerna se den egna undervisningen infogad i en större enhet. Problemet hur pedagogisk samverkan kan organiseras i konferenser av olika slag har blivit utförligt belyst. Försöksverksamheten har ej blott givit metodiska erfarenheter utan också avsatt ett omfattande stencilerat kursmaterial. Den radikalaste åtgärden för att låta grundlighet träda i ytlig mångkunnig-

44 hets ställe vore att minska antalet lästa ämnen. I en försöksverksamhet som s. a. s. står kvar i det ordinarie skolsystemet har det givetvis inte varit möjligt att gå längre än till reduktion av antalet samma läsår eller period studerade ämnen, koncentration. Redan tidigt prövades olika former av koncentrationsundervisning. Ämneskoncentrationen, d. v. s. reduktion av antalet samma läsår studerade ämnen, stod i centrum för intresset — särskilt före den provisoriska gymnasieformen 1953. Eleverna fick i näst högsta årskursen avsluta studiet av högst tre ämnen, vilka i denna årskurs disponerade hela det timtal som eljest tillkom dem i de båda högsta årskurserna. Samtidigt nedlades motsvarande antal ämnen för att återupptagas i den högsta årskursen. Försöken h a r skjutit fart under senaste tid i samband med den vidgade försöksverksamheten med studiebeting (1.4.3.3.). Syftet med koncentrationsförsöken har varit att undersöka vilka ämnen (moment) som lämpar sig för koncentrationsläsning och att söka ett svar på frågorna när, h u r och i vilken omfattning sådan kan tillämpas utan att man åsidosätter elevernas behov av variation i undervisningen. Av vikt är också att konstatera eventuella samband mellan å ena sidan koncentrationsläsning, å andra sidan studievanor, studieintresse och studieresultat. De erfarenheter försöken givit h a r från rent pedagogisk synpunkt sett varit övervägande positiva. Elevernas framsteg blir påtagligare vid »tätare» undervisning, vilken kan göra studierna mer stimulerande samt öka kunskaperna och kontakten mellan lärare och elever. Det i allmänhet lugnare tempot ger eleverna tillfälle att tränga djupare in i ämnet, vilket kan öka intresset och förståelsen för detta. Dock rapporteras

även andra nackdelar än de som sammanhänger med svårigheterna att infoga koncentrationsläsning i ett härför ej avpassat schema: det uppfattas som ofördelaktigt för ett ämne att det avslutas tidigare, tillfällena att samverka med övriga ämnen minskar, möjligheterna att kombinera undervisningen med egna fortlöpande studier vid sidan minskar likaså, det blir svårare för den som varit frånvarande att inhämta vad som förlorats. Där koncentrationsläsningen föranleder ändrade timtalsproportioner mellan samtidigt studerade ämnen finns en risk att det koncentrationslästa ämnet tröttar eleven och dominerar undervisningen. Det enda stora försök med ämneskoncentration som kan redovisas från senare år — korrespondensgymnasierna — avviker i andra väsentliga avseenden så starkt från ordinär undervisning att det ej tillåter bindande slutsatser för eller mot koncentrationsläsning. Försöksverksamheten under senare år har framförallt givit erfarenheter av periodläsning, d. v. s. reduktion av antalet samtidigt lästa ämnen inom ett läsår; periodernas längd h a r växlat från en halv termin till en månad. I samband med periodläsningen har man i flera fall prövat partiell koncentration, d. v. s. en anordning där ett ämne under längre eller kortare tid sväller ut på ett annat ämnes bekostnad — dock utan att det senare helt läggs ned. Försöken har gällt matematik och moderna språk. Det har visat sig kunna vara fördelaktigt att ha mer tid till förfogande i ett ämne t. ex. den termin studiet av detta påbörjas. Vid all koncentrationsläsning måste uppmärksammas att studiet i ett ämne ofta förutsätter förkunskaper, som meddelas i ett annat. Vid partiell koncentration, som ej är förutsedd i kursplanen, är detta särskilt angeläget att be-

45 akta, så att eleverna ej sätts på mellanhand. 1A.3.3 Ett väsentligt syfte med en starkare koncentration av undervisningen är att fostra eleverna till bättre arbetsvanor och till ökad förmåga att på egen h a n d lösa en arbetsuppgift. Kravet på en reform av arbetssättet i gymnasiet i den angivna riktningen framfördes med styrka av 1940-talets båda skolutredningar. De visade på olika vägar att nå det uppsatta målet. Medan skolutredningen skisserade ett system med grupparbete i mindre undervisningsavdelning under ett relativt stort antal timmar, ville skolkommissionen pröva delvis mycket fritt anordnade studier i den s. k. dimissionsklassen, där eleven skulle ha rätt att under läsåret efterhand avlägga examen i avslutade ämnen. Klassdelning på gymnasiet har som försöksanordning endast förekommit i samband med intensifierad träning i muntlig framställning och bok- och bibliotekskunskap. Först på försöksgymnasiet h a r delning av ett visst antal timmar medgivits, varigenom skolutredningens intentioner i någon utsträckning kunnat prövas i praktiken. Att metodiken är tids- och arbetskrävande och resurserna beträffande materiel, litteratur och lokaler varit otillräckliga har anförts som skäl för att de självständiga arbetsformerna ej så starkt uppmärksammats i den fortsatta försöksverksamheten. Att det trots detta finns talrika praktiska uppslag att hämta därifrån sammanhänger med att självständiga arbetsformer kommit att ingå som naturligt led i åtskilliga försök med annat primärt syfte. Ett sådant arbetssätt h a r också eftersträvats i samband med betingsläsning. Försök med lägerskola — »fritidsstudier» — har givit speciella möjligheter att sysselsätta eleverna med större

arbetsuppgifter. Kunskapsinhämtandet har där ofta kunnat förenas med en mångsidig färdighetsträning. Skolkommissionens tanke på individuellt utformade studieprogram togs på ett tidigt stadium upp i försöksverksamheten: intresserade elever bereddes viss befrielse från undervisningen och kunde också få viss handledning av läraren i de ämnen, som väsentligen studerades självständigt. Efter hand har ett par tre hundra elever årligen utnyttjat den med vissa restriktioner kringgärdade rätten att i förväg tentera ämnen. Vanligen har det gällt endast ett ämne, oftast engelska. Adress till de för självstudier bäst lämpade eleverna hade — åtminstone i början — också försöken med studiebeting. Här gällde det dock inte att på egen hand avsluta ett helt ämne men väl ett kursavsnitt, som sedan anmäldes till tentamen. Viss befrielse kunde medges från den ordinarie undervisningen i vederbörande ämne, eventuellt kunde läraren ge någon handledning. Jämte denna ursprungliga typ av läsning på beting h a r man prövat att i ett eller flera ämnen reducera alla elevers deltagande i den direkta undervisningen. Läraren har under den sålunda friställda tiden stått till förfogande för enskild handledning. Försöken har i vissa fall kombinerats med undervisning i delad klass, vilket möjliggjort ej blott ett mer självständigt arbetssätt, stundom i grupp, utan även en viss differentiering av kursinnehåll och metodik. Å andra sidan h a r sådan undervisning krävt en däremot svarande tillgång till lokaler och undervisningsmateriel. Vidgade försök med betingsstudium, som gymnasieutredningen tagit initiativ till, pågår för närvarande vid några gymnasier i Stockholmsområdet. En mer utförlig redogörelse för dessa försök ges i kapitel 10. Betingsförsöken har varit

46 ganska omfattande och därför klart belyst de problem, som möter vid tillämpande av ett sådant studiesätt; frestelsen att skjuta upp inlärningen till sista stund och risken att undervisningen i andra ämnen störs. Svårigheterna har helt naturligt visat sig vara större vid försök som omfattar alla elever. De nackdelar som visat sig vara förknippade med betingsläsningen torde i viss utsträckning kunna återföras dels på det splittrade schemat med låga veckotimtal för de olika ämnena som följd, dels på elevernas bristande skolning i ett friare studiesätt. I det förra hänseendet har man med framgång prövat att kombinera betingsläsningen med viss koncentration, medan i det senare erfarenheter finns att hämta ej blott från de sedan länge pågående försöken med handledning i studieteknik (1.4.3.4) utan även från försök med »veckoläxor» i olika ämnen. Lärarens uppgift blir vid betingsundervisning liksom vid andra former av självständigt arbetssätt delvis en annan än att meddela och förhöra kunskaper; elevens eller elevgruppens studium på egen hand och på eget ansvar står här i centrum. Erfarenheten såväl från försöksverksamheten som från korrespondensgymnasierna (1.4.3.5) visar att lärarens omställning till rollerna som introduktör, handledare, cirkelledare och tentator kan vålla svårigheter. Dessa varierande roller ställer också ökade anspråk på lärarens kunskaper och arbetsinsats. 1A.8.4 Friare arbetsformer förutsätter att eleven har goda studiefärdigheter. Det är därför konsekvent att man i en försöksverksamhet, där ett väsentligt syfte är att främja ett självständigt arbetssätt, kommit att lägga stor vikt vid olika slag av färdighetsträning. En kort studieteknisk handledning in-

går som nämnts i försöksgymnasiets första årskurs (1.4.1.2). Handledningens innehåll och uppläggning presenteras utförligare i 10.1.3. Till grund ligger erfarenheter av flerårig försöksverksamhet vid ett avsevärt antal skolor. Arbetet har fortsatt med större systematik i den särskilda försöksverksamheten. En viktig lärdom är att det inte räcker med råd och anvisningar, om den studietekniska träningen skall ge påtagliga resultat: eleven måste få praktisk träning — helst i aktuella studieuppgifter i olika ämnen. En spridning av träningen h a r också eftersträvats. En fristående kurs h a r nämligen visat sig kunna föranleda den missuppfattningen att studietekniken skulle vara ett kursmoment bland andra, medan den i själva verket måste ses som ett arbetssätt som skall prägla all undervisning. Andra rön är att försöken mötts med påtagligt intresse från elever och föräldrar och att en individualisering av handledningen i studieteknik är önskvärd. Medan målet för försöken i studieteknik varit att lära eleven att ratnonellt utnyttja det studiematerial han har i handen, har försöken med bok- och bibliotekskunskap syftat till att lära honom att snabbt skaffa fram detta studiematerial. Ett omfattande och kostsamt arbete har nedlagts på att — åtminstone beträffande metodiken — ge konkretion åt talet om bibliotekets centrala roll i undervisningen. Liksom beträffande studietekniken har det visat sig angeläget att ej stanna vid att ge en kort fristående kurs. Försöken har fastmer klart belyst möjligheterna att med hjälp av ett väl utrustat, dimensionerat och betjänat bibliotek förnya hela undervisningsmetodiken i riktning mot ett självständigare studiesätt. Rapporterna vittnar h ä r o m : »Man ser sålunda ofta, att intresserade gymnasister väljer kvällstimmarna för

47 att i lugn och ro och med rikligare material fullgöra sina uppgifter. Just i utnyttjande av skolbiblioteket som studielokal kan man konstatera en markant ökning. Genom bibliotekets läge mitt i läroverket och genom lärarnas ansträngningar att föra dess bokbestånd in i sin undervisning har vi kommit idealet ganska nära, att göra besöken i biblioteket till en självklar del av skolarbetet.» Omfattande försöksverksamhet h a r ägnats åt såväl muntlig framställning som elevernas skriftliga språkbehandling. Dessa försök h a r i flertalet fall nära anknutit till ämnet svenska. Det har visat sig lämpligt att samordna t. ex. studieteknik och bok- och bibliotekskunskap eller denna och den muntliga framställningen. En viktig erfarenhet av den sist behandlade försöksverksamheten är att gruppundervisning kan vara ett villkor för gott resultat. Klassdelning har också medgivits i flera av de nämnda försöken. 1A.3.5 Självständigt elevarbete kräver tillgång till varierat studiematerial, där läroboken endast utgör ett led. Den måste kompletteras med såväl tryckta som tekniska hjälpmedel. Dessa kan också medverka till att skapa den ökade kontakt mellan skola och omvärld, som varit ett av försöksverksamhetens mål att nå. Korrespondenskursen h a r i skolan vanligen kombinerats med muntlig handledning från en lärares sida och periodiskt återkommande preparandkurser med mer konventionellt utformad undervisning. Intressanta erfarenheter av detta system ger korrespondensgymnasierna, vilka numera lämnat försöksstadiet. I försöket med bok- och bibliotekskunskap (1.4.3.4) h a r utarbetats ett

stort antal studieuppgifter, som är väl lämpade att läggas till grund för självständigt elevarbete. Tidningen erbjuder ett rikt studiematerial vid undervisningen i olika ämnen. Hur detta stoff skall bäst utnyttjas har prövats i ett par försök, som möjliggjorts därigenom att tidningar gratis ställt material till förfogande. Tidningen gör god tjänst som kompletterande kunskapskälla, t. ex. i nutidsorienteringen i historia och samhällskunskap, ord- och språkstudiet i svenska och studiet av realia i de moderna främmande språken. Den lämpar sig också väl som underlag för diskussion. Det rapporteras »att diskussionen lättare kommer igång och mera engager a r eleverna om utgångspunkten är tidningsmaterialet än om den är läroboken; genom diskussionerna kring tidningsmaterialet vinnes ofta en sak, som denna försöksverksamhet särskilt eftersträvat, nämligen en träning i kritiskt betraktelsesätt; den kritiska träningen underlättas i den mån materialet utgörs av olika tidningar med olika uppfattningar i en fråga, t. ex. tidningar med olikfärgad politisk hemortsrätt». Den alltmer ökade betydelsen och frekvensen av AV-hjälpmedel i undervisningen har gjort det till en naturlig försöksuppgift att systematiskt inventera möjligheterna att komplettera och effektivera undervisningen med hjälp av moderna tekniska hjälpmedel, att på ett metodiskt riktigt sätt infoga dem i den dagliga undervisningen och att finna ändamålsenliga, för läraren ej alltför tidskrävande lösningar på de praktiska problem, som är förknippade med användningen av teknisk apparatur. 1A.3.6 För att skolan skall kunna smidigt anpassa sig till de växlande uppgifter samhället ställer på dess arbete är det nödvändigt att fortlöpande revidera

48 lärokursernas innehåll. Kravet på successiv komplettering av kursinnehållet blir självfallet aktuellt i all undervisning, som skall orientera om händelseutvecklingen eller forskningens framsteg. Försöken att ge ökat utrymme åt nutidsorienteringen i historieämnet och kärnfysiken i fysikämnet tillmötesgår exempelvis detta krav. Försöksverksamheten speglar också krav på tyngdpunktsförskjutningar mellan skilda moment inom ämnena. Den muntliga framställningen har tillmätts ökad vikt i svenska och de moderna språken, en önskan att starkare betona den kulturorienterande aspekten spåras i vissa språkförsök, ökad vikt har lagts vid momenten sannolikhetslära och statistik vid ett omfattande försök, som administreras av Nordiska kommittén för modernisering av matematikundervisningen och som syftar till en omläggning av gymnasiets hela matematikkurs. Tillförs lärokurserna nytt stoff blir det nödvändigt att begränsa det tidigare innehållet. Detta kan ske genom att avsnitt plockas bort eller tunnas ut. I båda fallen skapas metodiska problem, som diskuterats och i viss utsträckning praktiskt angripits i försöksverksamheten. Särskilt i tyskspråkig litteratur har »exemplariskt» eller »paradigmatiskt» stoffurval förordats, d. v. s. en koncentration av undervisningen till begränsade men representativa avsnitt av lärokursen med mer eller mindre fullständigt förbigående av övriga. En radikal lösning efter dessa linjer h a r emellertid varit omöjlig att pröva i en examensskola. Man har fått nöja sig med extensiv läsning av vissa kursavsnitt, kombinerad med intensivstudium av andra. Särskilt i historia har sådana grepp prövats, t. ex. i årskurserna II 4 och III 4 . Studieplaner har utarbetats, som också ger läraren uppslag om samverkan med angränsande ämnen i de

fylligt studerade avsnitten. Ej oväntat har det visat sig svårast att utforma det extensiva, sammanknytande studiet på ett givande sätt. En lösning av stoffproblemet — åtminstone för elevernas vidkommande — är metoden med en för pila gemensam grundkurs och alternativa överkurser. Den har prövats med framgång, t. ex. i studiet av modern litteratur. 1A.3.7 Om kravet på grundlighet och fördjupning i gymnasiets studiearbete kan sägas stå i visst samband med koncentrationsförsöken, har också farhågan för överdriven specialisering och därav följande bristande »mångkunnighet» (orientering) givit impulsen till en serie sinsemellan ganska olika försök. Önskemålet att bredda framför allt latinlinjens bas motiverade de 1953 beslutade orienteringskurserna i fysik, kemi och biologi. Som ännu ett steg i samma riktning kan man uppfatta den sedan ett par år återupptagna försöksverksamheten med sammansmältning av i första hand kurserna i fysik och kemi, helst också i biologi. Ett försök i samma syfte gällde införande av matematik som tillvalsämne på latinlinjen. Det väckte stort intresse och gav positivt resultat men måste avbrytas av ekonomiska skäl. Stort intresse har mött också en frivillig orienteringskurs i naturvetenskapligt latin (och grekiska) i reallinjens näst högsta årskurs, vilken syftar till att från motsatt håll överskrida gränsen mellan den naturvetenskapliga och den humanistiska bildningssektorn. Under 1950-talet prövades en rad frivilliga kompletteringar av gymnasiets ordinarie schema: stenograf i, textilslöjd, hushållsgöromål. De mest positiva erfarenheterna gav försöket med frivillig textilslöjd, medan stenografikursen synes ha varit alltför arbetskrävande även

49 om enstaka elever nådde utmärkta resultat. Om än i relativt ringa grad kan även från gymnasiestadiet redovisas försöksverksamhet av mer »social» inriktning, t. ex. klassens (skolans) timme och fritt valt arbete. Ett ännu pågående försök, som kan föras till denna kategori, är det frivilliga teaterarbetet. Försöket bedrivs vid flera gymnasier i landet, vilka erhåller viss timtilldelning för ändamålet. Elevintresset är stort. Bristen på utbildade skolteaterledare är betydande. 1.4.4 Försöksverksamhetens resultat

1AA.1 När slutsatser dras av den pedagogiska försöksverksamheten är det viktigt att uppmärksamma under vilka betingelser den nått sina resultat. Försöksverksamheten har haft karaktären av ett i princip frivilligt åtagande, vilket i praktiken gjort det omöjligt att lägga ut försöksserier efter en samordnad plan. Lärarna h a r varit hänvisade till att arbeta i en ordinär undervisningssituation. Avvikelser från gällande tim- och kursplaner har kunnat medges endast i begränsad omfattning. Av hänsyn till elevernas situation vid examenstillfället har medgivna avvikelser för övrigt ej alltid utnyttjats. Vid klassernas sammansättning och i viss mån även vid tjänstefördelningen har andra skäl än hänsyn till den pedagogiska försöksverksamheten vanligen blivit avgörande. Färdigställd materiel har dock kunnat tillhandahållas i vissa försök. En särställning härvidlag intar det ovan nämnda försöket med omläggning av matematikundervisningen på gymnasiet. Där har hela kursen förelegat utarbetad. Bl. a. till följd av brist på lämpliga mätinstrument h a r exakta mätmetoder kunnat användas endast i undantagsfall. Vanligen har det i stället varit fråga om en subjektiv bedömning av resultat. Lärar- och elevreaktionerna är i allmän-

het registrerade i rapporter och enkätuttalanden. Under de givna förutsättningarna har försöksverksamheten som regel ej kunnat ges karaktären av experimentell forskning. 1AA.2 Om man vid tolkningen av ett försöksresultat beaktar de förutsättningar under vilka det nåtts, är »fria försök» av den typ som här redovisats ej mindre värdefulla eller nödvändiga än »laboratoriemässiga» försök, som lagts upp enligt regler tillämpade i den experimentella pedagogiken. Även i en försöksverksamhet av detta slag kan stora krav ställas på systematik vid planläggning, genomförande och utvärdering av resultaten. Så har också skett speciellt i den s. k. särskilda försöksverksamheten. Där har man eftersträvat klar måldefinition, redovisning av elevmaterialet, uttömmande metodbeskrivning, omsorgsfull utformning av enkäter och systematisk rapportering av gjorda erfarenheter. 1AA.3 En viktig felkälla i allt pedagogiskt försöksarbete ligger i svårigheten att hålla lärarfaktorn konstant. Eftersom det endast i undantagsfall varit möjligt att eliminera denna felkälla, t. ex. genom rotation av försöks- och kontrollundervisning, har det efterhand framstått som önskvärt att i brett upplagda »fältförsök» pröva hållbarheten av de metoder som använts i den särskilda försöksverksamheten. Av ekonomiska skäl har sådana försök emellertid ej kunnat organiseras i önskvärd omfattning. För att den pedagogiska försöksverksamheten ej skall bli en specialitet för några intresserade och invigda är det emellertid mycket betydelsefullt att man finner praktiskt användbara vägar att sprida de positiva resultat den nått. Försöksverksamheten har i betydande omfattning avsatt spår i gällande stad-

50 gor och metodiska anvisningar. Exempel härpå är särskild prövning för gymnasiets egna elever, minskat antal salskrivningar, nya typer av examensskrivningar, ändrad förläggning av dessa, korrespondensgymnasiets infogande i det ordinarie skolsystemet, möjligheter att disponera tid för lägerskolverksamhet. Genomslagskraften hos ändrade bestämmelser i stadgor och anvisningar kan ökas på olika sätt. I det aktuella sammanhanget h a r bl. a. prövats att publicera erfarenheterna av avslutade försök i specialnummer av Aktuellt från skolöverstyrelsen eller i ämnesföreningarnas tryckalster. Fortsatt systematisk inventering och distribution av rapport-

material är en viktig uppgift. Inom skolöverstyrelsen pågår detta arbete kontinuerligt. Exceptionella möjligheter att nyttiggöra försöksverksamhetens erfarenheter har självfallet gymnasieutredningens läroplansarbete erbjudit. Likväl finns många erfarenheter och mycket konkret material av stort värde, som inte i detta sammanhang kunnat till fullo utnyttjas och än mindre återges. Det torde få ankomma på i första hand skolöverstyrelsen att bl. a. i samband med det fortsatta läroplansarbetet föra ut dessa resultat på fältet. Gymnasieutredningen återkommer till härmed sammanhängande frågor i kapitel 9.

KAPITEL 2

E t t internationellt perspektiv på de gymnasiala skolformerna

2.1 Några allmänna

tendenser

2.1.1 Primärskola — gymnasium Skolstrukturen i Europa har länge varit präglad av vissa historiska och sociala lörhållanden som medfört att den under det senaste seklet har kommit att bestå av delvis parallellt löpande skoltyper: dels en för alla obligatorisk skola av varierande längd, dels en högre skoh som väsentligen förbereder för akademiska studier. Medan folkskolan i flertalet länder har vuxit fram under 1800-talet, har den högre skolan en lång tradition som går tillbaka till den medeltida latinskolan. Den senare har till stor del rekryterat sina elever från de högre samhällsskikten. Att förbereda för inträdet i lärdomsskolan var tidigare lämnat åt den enskilde, varför det länge icke förelåg någon som helst organisatorisk anknytning mellan folkskola och högre skola. Det kan i detta sammanhang räcka med att påpeka, att en sådan anknytning i Sverige kom till stånd först på 1890-talet. Men långt därefter, liksom fallet fortfarande är på sina håll (t. ex. i Storbritannien och F r a n k r i k e ) , har den förberedande skolningen getts i privata preparandskolor. Man kan med rätta säga, att det grundläggande skolpolitiska problemet i flertalet europeiska länder under senare årtionden har varit att skapa en skolorganisation som upphäver dualis-

men mellan allmänskolan och den högre skolan. Den expanderande ekonomin har medfört behov av en förlängning av den allmänt bildande skolningen för all ungdom, oberoende av om denna erhålls i folkskola eller högre skola, ävensom av den därpå byggande yrkesutbildningen. Den har också i snabb takt medfört ökad efterfrågan på kvalificerad arbetskraft och därmed krav på vidgad rekrytering. Den stigande standarden har ökat »utbildningskonsumtionen»: allt fler ungdomar går allt längre kvar i skolan. Som exempel kan nämnas att 1958 endast 30 % av en födelseårgång i Italien fortsatte sin skolgång till 14 år. Nuvarande utvecklingstrend pekar på att antalet 1970 kommer att ha stigit till minst 80 %. I Frankrike fortsatte, då 1959 års reform av sekundärskolväsendet beslöts, ca 50 c/c sin skolgång till 16 år. Man räknar med att antalet 1970 skall ha nått praktiskt taget 100 %. Det föreligger en allmän tendens i Europas ekonomiskt mera utvecklade länder att öka skolpliktstiden till mellan 16 och 18 års ålder. I detta sammanhang bör nämnas att inskolningen i flertalet länder sker vid 6 år. Uppenbarligen skapar en vidgning av skolplikten, d. v. s. en utökning av antalet årskurser i allmänskolan eller primärskolan, ett betydande skolorganisatoriskt problem. Eftersom sekundärskolan i många länder börjar i 10—12-

52 årsåldern, har ett ökat antal årskurser i de båda skoltyperna kommit att löpa parallellt. 1 Detta betyder att ett allt större antal ungdomar i viss ålder har kommit att undervisas i skolor med i många stycken vitt skilda syften. Som följd av den ekonomiska utjämningen och strävandena att skapa lika möjligheter i fråga om bl. a. utbildning uppstår självfallet krav på ändrad skolorganisation. Det kan i detta sammanhang erinras om att föredragande departementschefen i sina direktiv till 1940 års skolutredning underströk det dilemma som låg i ett alltmer vidgat parallellskolesystem (SOU 1944:20). Samma problem har anmält sig för de kommittéer som haft att bearbeta skolorganisatoriska frågor i t. ex. Västtyskland och Frankrike.

betydande utkuggning på sina håll existerar i denna skoltyp — som exempel kan nämnas att i Hessen enligt en undersökning i början av 1950-talet m i n d re än en elev på fem nådde slutexamen Abitur2 — började tidigt krav göra sig gällande på en uppdelning av det teoretiska sekundärstadiet. Så har också skett i ett flertal länder. Man har fått någon form av mellanskola och p å denna har man sedan byggt ett universitetsförberedande gymnasium. En sådan utveckling introducerades i Sverige genom 1904 och 1927 års skolbeslut. Vid det förra tillfället uppdelades lärdomsskolan på två stadier; vid det senare bereddes elever från de 4-åriga kommunala mellanskolorna tillträde till gymnasiet.

Man kan vad gäller sekundärskolans anknytning till primärskolan urskilja tre grupper av länder (2.1.2—4).

2.1.3 USA Utvecklingen har vad gäller skolorganisationen i såväl USA som Sovjetunionen i väsentliga stycken kommit att skilja sig från den i Västeuropa och Skandinavien. I USA har upprättandet och drivandet av skolor väsentligen berott på lokala initiativ. Skolplikten h a r vilat på delstatslagar, och skolfinansieringen har till 70—80 % skett genom kommunal uttaxering. En lärdomsskola av europeisk typ fanns i begränsad omfattning endast i de östra delstaterna, varför den 8-åriga primärskola (elementary school), som vid början av detta sekel hade införts i flertalet mera utvecklade delstater, kom att arbeta

2.1.2 Några västeuropeiska länder Intill helt nyligen bestod skolväsendet i åtskilliga länder, såsom i Tyskland, Frankrike och Storbritannien, av två helt skilda skoltyper, nämligen en primärskola för alla samt en intellektuellt och socialt selektiv sekundärskola. Övergång från primär- till sekundärskola skedde nästan undantagslöst i 10—Il-årsåldern. Detta innebar för den stora majoriteten elever i denna ålder att de själva, eller rättare deras föräldrar, hade att göra ett utbildningsval som samtidigt var ett yrkesval. Detta betydde för majoriteten antingen tillträde till intellektuella yrken eller efter avslutad skolgång i primärskolan hänvisning till manuella yrken. Sekundärstadiet har i många länder, det gäller t. ex. Gymnasium i Tyskland och lycée i Frankrike, inneburit en sammanhängande lärogång från 10—Ilårsåldern till 19-årsåldern. Eftersom en

1 Det föreligger inte någon internationellt användbar terminologi för att karaktärisera en skolorganisation. Med »primärskola» avses i detta sammanhang den skola — som regel utgörande en del av det obligatoriska skolväsendet — i vilken en elev brukar fullgöra de 4—8 första årskurserna. Därefter kan han övergå till »sekundärskolan», vilken kan täcka årskurserna 5—13 och därför delvis löpa parallellt med primärskolan. 2 U. Undeutsch: Auslese filr und durch die höhere Schule. Bericht ii. d. 22. Kongr. d. Dt. Ges. f. Psychol. Göttingen 1960.

53 med en egen målsättning och betraktades icke som en förberedelse för högstadieskolan. Den universitetsförberedonde skolan var vid mitten av 1800talet den s. k. akademien, ett slags privat grammar school. Under tiden fram till början av detta å r h u n d r a d e omvandlades flertalet akademier till publie high schools, d. v. s. till kommunalt skattefinansierade högstadieskolor avsedda för ungdomar av de kategorier som ansågs lämpa sig för denna skola. Ännu vid början av seklet var högstadieskolans läroplan till väsentlig del präglad av det bildningsideal som dominerade i de europeiska lärdomsskolorna. Sålunda läste ett betydande antal elever latin. Målsättningen var väsentligen att förbereda för college och universitet. 3 År 1870 befann sig endast 2 % av ungdomarna i åldern 14—17 år i högstadieskola eller akademi. Antalet hade 1910 stigit till 15 %, d. v. s. hade då väsentligen överstigit den andel av årskullarna som ännu i slutet av 1940-talet i åtskilliga västeuropeiska länder fick sekundärutbildning. Den raskt expanderande ekonomin och de därmed sammanhängande strukturförändringarna inom näringslivet kom i åtskilliga amerikanska delstater att medföra krav på en breddning av sekundärskolans rekrytering och målsättning. Vändpunkten kom 1918, då den amerikanska lärarunionen, National Educational Association, tillsatte en kommitté som formulerade målsättningarna för en allomfattande högstadieskola. Enrolleringen till den 4-åriga högstadieskolan fördubblades för varje årtionde mellan 1880 och 1930. De nya elever man fick skapade problem, eftersom det här gällde kategorier vilkas utbildningsbehov väsentligen var annorlunda än hos dem som avsåg att förbereda sig för inträde vid college och universitet. Högstadieskolan kom alltmer att uppfattas som en

utbildningsservice åt all den ungdom som fanns på en viss ort, en tendens som ytterligare förstärktes genom den långt drivna skoladministrativa autonomin. 4 Utvecklingen på utbildningsområdet har sålunda under innevarande sekel i USA genomlöpt följande faser. I början hade man en sekundärskola, som i huvudsak avsågs tillgodose en elit. Syftet var att förbereda för högre utbildning. Fram till andra världskriget hade man väsentligen genomfört en sekundärutbildning för alla. Högstadieskolan skulle tillgodose utbildningsbehoven hos alla kategorier av ungdomar och därmed också de utbildningskrav som en expanderande ekonomi reste. Skolans vägledande uppgifter har som en följd av denna utveckling kommit att alltmer betonas. Det är ingen tillfällighet att »vägledning» (guidance) och de därmed förbundna praktiska uppgifterna är främmande för en skoltyp med starkt selektiv inriktning. Den skolorganisatoriska utvecklingen i Sverige och Norge på sistone har företett vissa likheter med den amerikanska. 2.1.4 Sovjetunionen

De kommunistiska länderna företer en tredje typ av utveckling. Utgångsläget i Sovjetunionen 1918 var ett näringsliv med agrar dominans och en skolorganisation som väsentligen var inriktad på att tillgodose behoven hos en social elit. över hälften av den vuxna befolkningen bestod av analfabeter. Den högre skolan var av västeuropeisk kvalitet men socialt exklusiv. Under 1920- och 1930-talen fick resurserna i främsta rummet inriktas på att tillgodose de primära utbildningsbehoven. Fram till 8 J. B. Conant: The Child, the Parent, and the State. Cambridge, Mass. 1959. 4 Husen: Tonårsskola i utbildningssamhälle. Sthlm 1962.

54 skolreformen 1958 fanns i huvudsak tre typer av primärskolor, nämligen en 4-årig, en 7-årig och en 10-årig. Från den sistnämnda, ibland med en elfte årskurs, skedde rekryteringen till högskolor och universitet. Den 10-åriga skolan har endast funnits i de större städerna, medan de kortare grundskolorna har dominerat på landsbygden. 5 År 1958 beslöt Högsta Sovjet en skolreform som på ett avgörande sätt har påverkat utformningen av högstadiet. En 8-årig primärskola avses följas av en 3-årig sekundärskola, vilken alternativt kan bestå av allmänbildande aftonskola, s. k. tcknikum eller ren yrkesskola. Det utmärkande för stadiet bör vara att eleverna beredes tillfälle att, som det heter, utföra socialt nyttigt arbete. Detta innebär i princip att endast en mindre del av en födelseårgång kan fortsätta i heldagsundervisning. Arbete i näringslivet skall växla med teoretisk undervisning. Systemet kallas »polytekniskt». Den därur härledda pedagogiska filosofin hävdar att praktiska sysselsättningar inom och utom skolan innehåller grundläggande bildningsvärden. 6 De övriga kommunistiska länderna i Europa har i stort organiserat sitt skolväsende efter samma modell som Sovjetunionen. På en gemensam grundskola bygger ett mer eller mindre integrerat gymnasialt stadium som skall tillgodose utbildningsbehoven för ungdomar i de senare tonåren, d. v. s. dels förbereda för högskolor, dels ge kvalificerad yrkesutbildning av fackskolekaraktär. 2.1.5 Allmänutbildning — yrkesutbildning

Ovan har berörts den dualism som av tradition förelegat mellan primärskolan (folkskolan) å ena och den universitetsförberedande lärdomsskolan (gymnasiet) å den andra sidan. En liknande dualism har också av hävd existerat mellan den allmänt bildande och den

yrkesutbildande skolan. Denna motsats skärptes vid industrialismens genombrott, då lärlingsskapet ej längre räckte för att tillgodose behovet av utbildning för teknik och handel. Strävandena att inom ramen för den klassiska lärdomsskolan erbjuda »reala» ämnen började göra sig gällande. För det stora flertalet ungdomar med någon primärskola började man organisera enklare, skolmässig utbildning, ofta i form av aftonoch fortsättningsskolor. För mera kvalificerad teknisk och merkantil yrkesutbildning under den akademiska nivån uppstod så småningom fackskolor eller fackgymnasier, vilka byggde på partiellt genomgången sekundärskola, d. v. s. på den mellanskolutbildning som i Tyskland kallas Mittlere Reife. 2.1.6 Aygränsningen av kapitlets innehåll

I föreliggande översikt över de gymnasiala skolformerna i ett antal länder bör termen »gymnasial» närmast betraktas som en tidsbestämning som avser den ålder då ungdomar i Sverige befinner sig i gymnasieåldern, d. v. s. är 15—20 år. Syftet med översikten är att ge en bakgrund till de överväganden och förslag beträffande det svenska gymnasiets utformning som framläggs i detta betänkande. Det kan härvid självfallet icke bli fråga om att lämna en mera systematiskt, rent deskriptivt inriktad redogörelse. En sådan skulle spränga ramen för detta kapitel. Gymnasieutredningen begränsar sig därför till att söka fastställa vissa utvecklingstendenser vad gäller de gymnasiala skolformernas målsättning, organisation, examenssystem, arbetssätt o. s. v. De data som härvid anförs får betraktas som belysande exempel och kan pa 5 A. G. Korol: Soviet Education for Science and Technology. New York 1957. 6 G. Z. Bereday et al. (utg.): The Changing Soviet School. Cambridge, Mass. 1960.

55 ingen punkt betraktas som försök till fullständig beskrivning. Ingående beskrivningar föreligger handboksmässigt i rikt mått. Unesco's World Survey utgör ett ambitiöst försök att redovisa organisatoriska och statistiska data rörande skolväsendena runtom i världen. Under de båda senaste decennierna har ett flertal handböcker i »comparative education» (»vergleichende Erziehungswissenschaft») utgivits. På svenskt håll har t. ex. C. E. Sjöstedt & W. Sjöstrand i Skola och undervisning i Sverige och andra länder (3. uppl. Sthlm 1962) låtit ett antal experter beskriva skolsystemen i några europeiska länder och USA. Ett försök till en mera analytisk behandling av skolproblemen i Europarådets länder utgör den från tredje undervisningsministerkonferensen i Rom 1962 emanerande rapporten Educational Problems Common to European Countries, vilken brukar gå under beteckningen Majaultrapporten. Denna tar upp skolsystemet på såväl primärsom sekundärstadiet till behandling och söker i tur och ordning belysa varje problemområde med material som erhållits från medlemsstaterna. Den övergripande synpunkten har varit att söka fånga själva dynamiken i skolutvecklingen och att se denna i samband med allmänna tendenser inom det ekonomiska livet. I detta sammanhang bör också nämnas, att OECD i sin strävan att se utbildningsplaneringen som en integrerande del av det ekonomiska utvecklingsarbetet h a r bearbetat vissa problem. Nämnas kan här den rapport som utsändes från Kungälvskonferensen. 7 Lärarutbildningsfrågorna på sekundärstadiet har nyligen fått en systematisk belysning i några nummer av International Bulletin, utgiven av International Federation of Secondary School Teachers. 8

2.2 Målet för de gymnasiala

skolformerna

Det gymnasium som fanns i Europa vid sekelskiftet var väsentligen det klassiska, även om det hade fått en reallinje (lycée möderne, Oberrealschule). Det tog hand om eleverna på ett tidigt stadium. Syftet var väsentligen att dels meddela den fond av allmän bildning (culture generate, Allgemeinbildung, general education) som sammanhängde med den sociala roll som den bildade spelade, dels förbereda för universitetsstudier. Humaniora dominerade; i det tyska Eealgymnasium lästes latin. Modellbildande för ett betydande antal länder, inte minst i Norden, blev antingen det tyska humanistiska gymnasiet eller det franska lycéet. Båda karaktäriserades av en bred ämnesmeny och företrädde i varierande grad ett mera encyklopediskt bildningsideal, detta i motsats till Storbritannien, där särskilt de avslutande årskurserna (sixth form) i grammar school var mera specialiserade i den meningen att eleven gavs tillfälle fördjupa sig i ett mindre antal ämnen. Krav på ett mera realt inriktat bildningsinnehåll, som bättre tillgodosåg näringslivets behov, bidrog till skapandet av linjer som löpte parallellt med det klassiska gymnasiet, t. ex. tyska Oberrealschule eller den högre borgarskolan i Nederländerna. Dessa nya linjer hade svårt att hävda sig mot det mera prestigeladdade klassiska gymnasiet. Den högre borgarskolan gav så småningom behörighet för inträde vid teknisk högskola, handelshögskola och medicinska utbildningsanstalter men inte vid universitetsfakulteterna med mindre komplettering av latin skedde. En sektor av denna skola är f. ö. närmast 7 A. H. Halsey (utg.): Ability and Educational Opportunity. Paris: OECD 1961. 8 International Bulletin, No. 91 och 93.

56 jämförbar med vårt handelsgymnasium. Man finner fortfarande på flera håll krav på att latinundervisningen påbörjas vid 10—Il-årsåldern för att avsett studiemål i ämnet skall uppnås. Latinkrav som villkor för tillträde till universiteten bidrar också att understödja prestigeskillnaden mellan klassiska och andra gymnasielinjer eller -typer. Krav på latinstudier för inträde vid medicinsk fakultet ställs t. ex. i Schweiz. Det klassiska gymnasiets bildningsmål var som nämnts väsentligen att förbereda för högre studier. Det skulle meddela »liberal» eller »general education», d. v. s. bibringa sina elever bl. a. de grundläggande kunskaper och färdigheter som i antiken gick under beteckningen artes liberales och som syftade att ge den allmänna bildning på vilken en vid universitet meddelad utbildning för akademiska yrken kunde bygga. Men till allmän bildning ansågs knappast eller enbart i ringa grad orientering i naturvetenskap och samhällsproblem höra och än mindre teknisk skolning med inriktning på något specifikt yrkesområde. Gränsdragningen mellan allmänt bildande och yrkesutbildande ämnen och verksamheter i skolan har en lång historisk bakgrund och sammanhängde med sociala prestigeskillnader som satte människan och hennes arbete i motsatsförhållande till varandra. Yrkesutbildning av mera kvalificerat slag för ungdomar i tonåren skedde tidigare huvudsakligen genom lärlingssystemet (apprentissage, Lehrling). Den tekniska och samhälleliga utvecklingen har fört med sig att yrkesutbildningen har kommit att få en allt bredare bas av allmän bildning samtidigt som inslagen av sådan bildning i läroplanerna lör de yrkesinriktade högre skolorna kommit att bli allt starkare. Följden har blivit att yrkesutbildningen på gymna-

sial nivå har kommit att bli allt längre. Som exempel kan nämnas, att man i Polen vid sidan av ett allmänt gymnasium (lyceum) på fyra år h a r ett 5årigt gymnasium av typen teknikum. Anledningen till att den senare utbildningsformen har blivit längre är det breda utrymme som allmänt bildande ämnen och moment intar. Detta h a r lett till att de mera yrkesinriktade gymnasiala utbildningslinjerna fått högre prestige än de i traditionell mening allmänt bildande i länder som Polen, Jugoslavien och Israel. Bakom den här antydda utvecklingen ligger som nämnts omvandlingen av produktionsliv och samhälle. Yrkena under den akademiska nivån har alltmer ändrat karaktär. Inslagen av manuellt arbete har minskat, de rutin- och lempobetonade momenten har förändrats. Det närmande mellan allmän bildning och yrkesutbildning som här konstaterats kan sägas vara ett uttryck för en ändrad uppfattning om innebörden av begreppet allmän bildning i ett föränderligt samhälle. Latin betraktades länge, och betraktas på sina håll fortfarande, som ett kardinalt inslag i den allmänna bildningen. Företrädarna för det klassiska gymnasiet har under det gångna århundradet kämpat en uppehållande kamp mot de krafter som har strävat att dels uppskjuta latinet i syfte att bredda intagningsmöjligheterna till gymnasiet, dels ge utrymme för andra ämnen och ämnesområden. Sålunda har det hävdats att gymnasiet kan fullgöra sina uppgifter endast om latinet introduceras i dess första årskurs, vilket på flera håll innebär Il-årsåldern. Latin utgjorde som nämnts ännu vid sekelskiftet fortfarande ett framträdande ämne i amerikanska high schools. Nu betraktas alltmer latinkunskaper som en ämnesspecialitet avsedd att för<

57 bereda för visst slag av högre utbildning. Sålunda har man i Jugoslavien några få gymnasier där latin kan läsas i fyra år i syfte att ge de elever som avser att vid universitetet utbilda sig till latinlärare, arkivarier, historiker etc. tillräckliga ämneskunskaper för högre studier. I övriga gymnasier läser man ämnet valfritt under två år. I ett föränderligt samhälle kan man endast i begränsad omfattning förutse vilka specifika kunskaper och färdigheter som i framtiden kan komma att krävas inom ett visst yrkesområde. Den vetenskapliga utvecklingen kan snabbt förändra det konkreta kunskapsstoffet och tekniken för dess tillämpning. Detta har i den internationella diskussionen kring frågan om relationen mellan allmän bildning och yrkesutbildning — icke minst på det gymnasiala stadiet — lett till försök att formulera målsättningarna för vad som har kallats en »polyvalent» skolning (Véducation polyvalente). Innebörden härav är att man varken på den gymnasiala eller postgymnasiala nivån lägger alltför stor tonvikt på det specifikt yrkesnyttiga. Det är väsentligare att lära eleverna att tänka i de kategorier och begrepp samt att bibringa dem den allmänna tekniken att utföra experiment som kännetecknar t. ex. fysiken än att för mycket stanna inför specifika tilllämpningar av fysikaliska lagar och principer. Dessa tillämpningar kan snart nog bli föråldrade och kunskaper om dem bidrar inte att skapa den repertoar av fysikalisk allmänbildning som måste bilda grunden för all teknologi oberoende av hur denna konkret kan komma att te sig. 9 (Jfr kap. 5.) Detta innebär en utveckling i riktning mot att lära eleverna mera av metoder och principer för studium och kunskapsförvärv. Man har" kommit till insikt om att en stark inriktning på

det specifikt yrkesnyttiga och därmed en specialisering är kortsiktig utbildningspolitik. Den försvårar för den unga människan att med överblick och självständighet gripa sig an med nya problem, oförutsedda i utbildningen, och innebär ett allvarligt handikapp vid den omskolning som i en expanderande ekonomi kommer att bli aktuell för många vuxna. USA företer det mest renodlade exemplet på den förskjutning i de gymnasiala skolformernas bildningsmål som uppkommer i ett samhälle, där tonårsskolan icke är avsedd för en intellektuell och social elit utan för samtliga ungdomar. Som ovan nämnts utgjorde 1918 en vändpunkt i så måtto att den skola för 14—18-åringar som dittills huvudsakligen varit avsedd som preparandanstalt för college och universitet under trycket av den ekonomiska utvecklingen kom att avsevärt bredda sitt program och därvid inkludera ämnen och ämneskombinationer som dittills icke hade ansetts ha hemortsrätt i en sekundärskola. Följden härav har blivit att junior college, som täcker åldern 18—20 år, alltmer har fått universitetsförberedande karaktär. Härvid bör beaktas att collegeundervisningen i USA, vilken täcker åldern 18—22 år, i ett par avseenden skiljer sig från motsvarande stadier i Europa. För det första innehåller den, liksom high school, yrkesutbildande linjer, såsom tekniska, sjukvårdande, merkantila och pedagogiska, d. v. s. utbildningsformer som vi i Sverige närmast skulle kalla postgymnasiala. För det andra sker utbildningen av utövare av en rad s. k. fria yrken, såsom läkare och advokater, vid graduate schools, vilka bygger på genomgånget college. Detta system får anses vara en följd av de ändrade målsätt9

Husen: Tonårsskola i utbildningssamhälle. Sthlm 1962.

58 ningar som de gymnasiala och postgymnasiala utbildningsformerna får i ett samhälle, där majoriteten ungdomar på denna åldersnivå befinner sig under utbildning för att beredas för den rika variation av kvalificerade arbetsuppgifter som ett ekonomiskt högt utvecklat samhälle erbjuder. Den intensiva diskussion om tonårsskolans målsättningar och läroplaner, som i USA uppstod i början av 1950talet och intensifierades av den s. k. sputnikpsykosen, bör ses mot den nyss antydda bakgrunden. Kritiken mot den allmänna tonårsskolan (comprehensive high school) kom väsentligen från universitetshåll och från personer som inom den offentliga sektorn hade att svara för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Tonårsskolan anklagades dels för att alltför få elever läste ämnen som ansågs väsentliga för att garantera den tekniska utvecklingen, såsom matematik och naturvetenskap, och dels för intellektuell slapphet (»more vigor than rigor»). 10 James B. Conant, vilken under en följd av år genom anslag från Carnegie Corporation lett en arbetsgrupp som sökt kartlägga verksamheten i high school, fann att dess allmänna målsättningar ej kunde ändras, om man inte vred klockan tillbaka, d. v. s. om man inte samtidigt ändrade de samhälleliga betingelserna. 11 I Unesco's regi har i olika sammanhang analyser gjorts av sekundärskolans uppgifter i ett samhälle, där alla ungdomar bereds möjligheter till förlängd utbildning. 12 I samband därmed har innebörden av allmänbildningsbegreppet för denna typ av skolor dryftats. Man har då kunnat konstatera, att den för alla ungdomar gemensamma kärnan av allmänt bildande kunskaper och färdigheter har ökat som en följd av både samhälls- och yrkeslivets krav.

Detta betyder en ökning av skoltiden, vilket i sin tur aktualiserar en förlängning av skolpliktstiden. Samtidigt h a r en bred kulturell orientering visat sig vara en väsentlig förutsättning för de individer som bär upp dagens teknologi och har ansvaret för dess vidare utveckling. En alltför långt driven uppsplittring i ämnen av orienterande karaktär visar sig vara en sämre metod att möta kraven från en alltmer komplicerad teknologi och ett alltmer komplicerat samhälle än att bibringa eleverna en grundläggande repertoar av färdigheter och attityder samt ge dem förtrogenhet med det tänkande som utmärker olika discipliner. Den här antydda tendensen att icke driva den specifika yrkesutbildningen för långt, utan att sätta in denna i ett allmänt bildande och allmänt kulturellt sammanhang, har självfallet i mycket varierande grad kommit till uttryck i Västeuropa och i kommuniststaterna. I den tekniska utbildningen i exempelvis Schweiz, Frankrike och Nederländerna upptar rent tekniska och tillämpade tekniska ämnen en överväldigande del av timplanerna för de lägre tekniska skolorna, medan allmänna ämnen stundom helt saknas. Däremot upptar dessa senare ämnen ett betydligt större utrymme inom motsvarande utbildning i åtminstone vissa öststater, såsom i Polen. 10 Se t. ex. A. Bestor: The Restoration of Learning. New York 1955, H. Rickover: Education and Freedom. New York 1958. J. B. Conant: The Child, the Parent, and the State. Cambridge, Mass. 1959 samt M. Mayer: Our Schools. New York 1962. 11 J. B. Conant: The American High School Today. New York 1959. 12 Se bl. a. Education Abstracts. No. 4—5 1958, Educational Studies and Documents. No. 28.

59 2.3 Utvecklingstendenser ifråga om organisationen av de gymnasiala utbildningsformerna13 Två krafter har, som tidigare flera gånger antytts, påverkat skolutvecklingen i de ekonomiskt utvecklade länderna, nämligen dels behovet att anpassa skolan efter de ändrade krav som arbetsmarknaden och samhället i dag ställer, dels strävan att låta varje elev oberoende av sitt sociala ursprung få den utbildning som bäst svarar mot hans förutsättningar. Båda dessa krafter har kommit i konflikt med en skoltradition som karaktäriserats dels av parallellskolesystem från relativt tidig ålder och dels av social och intellektuell selektivitet. De två huvudtendenserna i de organisatoriska reformsträvandena som i våra dagar kännetecknar de utvecklade ländernas skolväsende kan sägas vara följande. 1) Försök att integrera olika, parallellt löpande skolformer och utbildningslinjer. 2) Införandet av vägledande åtgärder för att hjälpa eleverna till bästa möjliga utbildnings- och yrkesval. 2.3.1 övergång till sekundärskola 2.3.1.1 F r a m till första världskriget var sekundärskolväsendet i flertalet av Europas länder präglat av strikt parallellism. I den mån folkskola godtogs som underlag för gymnasial sekundärskola, skedde övergång redan vid 10— Il-årsåldern. En avsevärd del av sekundärskolans elever erhöll sin grundskolning i privata preparandskolor. Samtidigt som strävanden gjorde sig gällande att förlänga skolpliktstiden och att införa mellanskolformer uppstod krav på att avskilja gymnasiets första år och göra dessa till en mellanskola och att därmed till 15—16-årsåldern söka uppskjuta ett utbildningsval som definitivt indelade eleverna i två

skarpt avgränsade kategorier. Dessa strävanden gjorde sig relativt tidigt gällande i vissa länder, såsom i Skandinavien, medan den tidigare kategoriseringen längre har dröjt kvar i andra länder. Då t. ex. Deutscher Ausschuss fur das Erziehungs- und Bildungswesen hade att ta ställning till ett mera flexibelt mellanstadium hävdades, att man redan vid 10-årsåldern vore tvungen att överföra de allra mest begåvade eleverna till en särskild Studienschule, vilken i realiteten motsvarar de båda första årskurserna i det tyska allmänna gymnasiet. 2.3.1.2 I samma mån som intagningen i sekundärskolan har ökat och denna genom skolpliktstidens förlängning har kommit att bli en skola för alla, har selektiva åtgärder i form av inträdesprov, kvarsittning och utkuggning, som på sätt och vis utgör en pendang till parallellskolesystemet, förlorat sin aktualitet. Conant påpekar i sin första rapport om den amerikanska tonårsskolan, att det strider mot den obligatoriska skolans karaktär att underkänna elever eller vägra dem flyttning i ämnen som är obligatoriska. Däremot kan sådana krav uppehållas i ämnen som eleven själv valt. En tillvalsskola blir till själva sin organisation mera flexibel än en urvalsskola. Möjligheterna att under loppet av individens utveckling successivt göra sådana ämnes- och lin13 Detta avsnitt bygger bl. a. på J. Thomas & J. Majault: Educational Problems Common to European Countries. Stencil. Rom 1962, samt World Survey of Education I—III utg. av UNESCO. Paris 1955—61. Gymnasieutredningen har till sitt förfogande haft ett antal översikter över de gymnasiala skolformerna i några europeiska länder samt i Förenta Staterna. Sålunda har Carin Norström utarbetat översikter för Storbritannien, Sovjet och USA. Reserapporter beträffande den fackgymnasiala utbildningen i några länder har utarbetats av M. Hultin, E. Sletler och E. Waril.

60 jeval, som skall tillgodose den enskildes förutsättningar, ökas. 2.3.2 Olika organisationstyper I organisatoriskt avseende kan man särskilja fyra olika typer av skolsystem på det gymnasiala stadiet. 2.3.2.1 Det finns länder med sådant samband mellan grundskola och högre skola att man väsentligen kan tala om att det råder parallellskolesystem med selektiv prägel. Exempel härpå utgör i varierande grad Västtyskland, Frankrike och Storbritannien. Reformer som håller på att genomföras eller är föreslagna i dessa länder innebär dock väsentliga uppmjukningar i så måtto, att man låter vad som i Sverige svarar mot mellanstadiet (och delvis även början av högstadiet) bli ett »observationsstadium», så att definitiv kategorisering a\ eleverna uppskjuts. »Inslapp» till gymnasial utbildning i allmänt gymnasium kan därför ske vid senare tidpunkt än vid Il-årsåldern. Samtidigt har vid sidan av det klassiska gymnasiet med dess humanistiskt inriktade läroplan uppstått nya gymnasieformer, från vilka övergång blivit möjlig först till specialhögskolor, sedermera till universitet. Det klassiska gymnasiet har sålunda inte längre monopol på att ge tillträde till universitet och högskolor. 2.3.2.2 Vidare finns det länder med ett mellanskolestadium eller ett särskilt högstadium som utgör en del av den obligatoriska skolan. Exempel härpå erbjuder Nederländerna och Skandinavien. I dessa länder sker sålunda övergång till universitetsförberedande gymnasial utbildning först vid 15—16-årsåldern. Medan den första kategorin länder håller på att inkorporera de årskurser som i samtliga skolformer täcker 11—13-årsåldern i grundskolan, är man

i den andra kategorin i färd med att inkorporera i grundskolan även följande årskurser, d. v. s. dem som täcker åldern 13—16 år, och att därmed skapa en enhetlig skolorganisation för samtliga barn i skolpliktsåldern (enhets skola, Einheitsschule, école unique, comprehensive school). En organisatorisk integrering i den betydelsen att eleverna får sin utbildning under samma tak och inom ramen för samma administrativa enheter behöver emellertid ingalunda innebära att klasserna ä r »sammanhållna» i den mening som fallet enligt 1962 års skolbeslut är med årskurserna 7 och 8 i grundskolan i Sverige. I Storbritannien tillämpar en avsevärd del av de skoldistrikt, som infört comprehensive schools, s. k. streaming. Denna innebär att eleverna fördelas på klasser med ledning av något kriterium på skolbegåvning, såsom betyg, test och lärarbedömning. 1 4 2.3.2.3 Slutligen har en del länder en sekundärskola för alla, varvid en minskad intellektuell selektivitet fört med sig att en hel del av det ämnesstoff som i länder med de båda första organisationstyperna läses på gymnasiet har flyttats upp till universitetet. USA har en organisation av utbildningen på det gymnasiala stadiet som är präglad av att man dels icke haft den parallellskoletradition som förelegat i Europa, dels tidigare än i Europa fick möta samhällslivets och yrkeslivets krav med att söka skapa en sekundärskola som skulle tillgodose alla arter och grader av begåvning. De båda första åren i college, på sina håll nästan hela college, har en uppläggning av studiearbetet som kan sägas vara ekvivalent med det 14 Se t. ex. Inside the Comprehensive School. A Symposium . . . London u. å., W. Sjöstrand: Skolberedningen och differentieringsfrågan. Sthlm 1961 och Times Educational Supplement, No. 6. 1963.

61 i t. ex. det franska lycéets eller det tyska gymnasiets sista klasser. 2.3.2A Kommunistländerna har mycket intensivt sökt utveckla sitt skolväsende j starkt medvetande om utbildningens betydelse för skapandet av ökad produktion. I dessa länder spelar även den »polytekniska» inriktningen av undervisningen en viktig roll. Dess konkreta utformning innebär försök att kombinera arbete och praktisk erfarenhet med teoretiska studier. Sålunda har av olika skäl försök gjorts att uppmuntra eleverna att efter den 7- eller 8-åriga grundskolan gå ut i arbetslivet. Den i Sovjetunionen 1958 beslutade skolreformen söker sätta en polyteknisk skolgång med »varvad» teori och praktik i system. Ett framträdande drag i Sovjetunionens undervisningsväsende är att man, liksom i USA, har flyttat upp en hel del undervisning, som tidigare meddelats inom gymnasiet, på universitetsnivå. 15

2.3.3 Skolstrukturen i några länder 2.3.3.1 I Västtyskland innebar den s. k. ramplanen (Rahmenplan), som den av undervisningsministrarna tillsatta kommittén för skolväsendet framlade 1959, att det skapades två typer av gymnasier. Den ena omfattar som tidigare årskurserna 5—13 och kallas Langform. Dess konstruktion och bildningsmål svarar i stort mot det klassiskt-humanistiska gymnasiet. Den andra typen, Kurzform, är som regel 7-årig och bygger på 6-årig grundskola. Detta gymnasium är linjedelat de sista tre åren och omfattar en matematisk-naturvetenskaplig linje och en språklig linje vartill kommer ett Wirtschaftsgymnasium. Storstäderna Berlin och Hamburg har något avvikande förhållanden. Det tyska gymnasiet är starkt selektivt vad

gäller både intagning och avtappning under utbildningens gång. Varierande mellan en femtedel och en sjättedel av eleverna kommer fram till avgångsexamen (Abitur) och erhåller Hochschulreife. Differentiering mellan dem som går det längre och det kortare gymnasiet sker på basis av prestationer under de fyra första skolåren och efter en särskild prövning i vilken både avlämnande och mottagande lärare är engagerade. Eftersom det är fråga om ett konkurrensurval, strävar de mest begåvade elevernas föräldrar att få in sina barn i det längre gymnasiet, som har högre prestige, trots att dess läroplan icke lika väl lämpar sig som underlag för högre teknisk utbildning som det matematisk-naturvetenskapliga gymnasiets. I Västtyskland finns vidare Wirtschaftsoberschule —- omfattande i regel klasserna 11—13, som berättigar till inträde vid ekonomisk fakultet. I Österrike har man ett 8-årigt gymnasium, vilket har den tidigare tyska indelningen i en humanistisk linje, ett Bealgymnasium (med latin och moderna språk) samt en Realschule med moderna språk och naturvetenskap. 2.3.3.2 De skolorganisatoriska problemen har i Frankrike varit föremål för intensiv diskussion sedan den s. k. Langevin—Wallon-planen lades fram 1947. Denna innebar ett radikalt förslag till organisatoriskt förenhetligande (école unique) från 6-årsåldern till 18årsåldern, varvid eleverna skulle hållas samman i en enda skoltyp fram till 15-årsåldern. Sedermera framlades förslag om förenhetligande omfattande de sju första skolåren. Genom ett dekret 1959 bestämdes att den obligatoriska skolan skulle uppdelas på tre stadier, nämligen en »elementärcykel» omfattande de första fem skolåren, en »ob15 Se Bereday et al., a. a.

62 servationscykel» omfattande två år samt en »terminalcykel» omfattande tre år. Observationscykeln liksom terminalcykeln skulle utgöra en integrerande del av respektive skoltyper, t. ex. primärskola eller lycée. Helt nyligen h a r observationscykeln förlängts. Två typer av läroverk h a r funnits, nämligen 7-åriga lycée och college, de förra statliga de senare kommunala. Genom skoldekretet 1959 minskades de båda skoltyperiia formellt med två år. Den sista klassen (classe terminate) avslutas med baccalauréat, som tas i två omgångar med ett års mellanrum. De elever som siktar mot att intas i vissa fackhögskolor (yrandes écoles) stannar kvar ytterligare ett eller två år i skolan. Den ordinära avgångsexamen ger sålunda icke, som fallet är med de allmänna gymnasierna i flertalet andra europeiska länder, alltid behörighet för intagning till fackhögskolor eller fakulteter som utbildar för fria yrken. 2.3.3.3 Skolstrukturen i Storbritannien är i huvudsak bestämd enligt 1944 års Education Act, enligt vilken den obligatoriska skolgången täcker åldern 5—15 år. Denna indelas i 2-årig infant school, 4-årig junior school och 4-årig secondary school. Sekundärstadiet består av tre skolformer, 1) secondary modern school fram till 15-årsåldern, 2) secondary technical school, från vilken man i 15-årsåldern kan övergå till technical colleges, samt 3) grammar school, som har en 5- till 7-årig utbildningsgång vilken leder fram till ett avgångscertifikat (General Certificate of Education, GCE, på normal eller avancerad nivå) och till eventuellt universitetsinträde. Den avgörande tidpunkten i utbildningskarriären för engelska ungdomar ligger i Il-årsåldern, då de som efter junior school önskar överföras till

grammar school underkastas särskilda prövningar (eleven-plus examinations). Endast ca 20' % av en årgång kan beredas plats vid grammar school. Då antalet sökande i flertalet regioner kan uppgå till det dubbla, föreligger en skarp konkurrens med återverkningar på skolan, eleverna och deras föräldrar. Vissa distrikt har prövat en enhetlig organisationsform för sekundärstadiet, vilket inneburit att inga inträdesprov förekommer och att eleverna inom skolan fördelas på olika »streams». Inom grammar school utgör de båda avslutande åren, kallade the sixth form, en särskild förberedelse för universitetsstudier. Elever läser med stark specialisering antingen på en humanistisk (arts section) eller en naturvetenskaplig-matematisk linje (science section). I runt tal hälften av eleverna går från junior school till secondary modern school, medan den övriga hälften fördelar sig på de båda andra, selektiva skolformerna. Till det gymnasiala stadiet får man räkna de s. k. county colleges, som tidigare helt drevs av de lokala skolmyndigheterna och ger en 3-årig utbildning av yrkesinriktad karaktär. Åtskilliga ungdomar som genomgått secondary technical school går i 15-årsåldern över till ett technical college, av vilka det f. n. finns ca 350. Ett indicium på dessa läroanstalters ökade betydelse är att de i vidgad utsträckning drivs med statliga anslag och under ministeriellt inseende. Ett annat indicium är att ett antal colleges ger diplom som berättigar till inträde vid universitet och fackhögskolor. Det förekommer att innehavare av sådana diplom övergår till universitetens forskningsinstitut och där tar magistergrad. Det h ä n d e r ej sällan ?tt studerande vid universiteten lämnar dessa för assistenttjänster vid colleges, vilka ibland kan erbjuda bättre villkor

63 för teknisk forskning än universiteten. Enligt 1944 års Education Act skulle möjligheter föreligga till en definitiv fördelning på sekundärstadiets tre skoltyper i 13-årsåldern. I praktiken visade det sig dock att ytterst få elever från de båda »lägre» skolformerna efter I l årsåldern överflyttades till grammar school. 16 Skapandet av comprehensive schools har ökat möjligheterna till sådan överflyttning. Vissa secondary schools har klasser som förbereder för GCE. En viss uppmjukning av demarkationslinjen mellan den rent universitetsförberedande och de båda övriga skoltyperna har sålunda skett. Nyligen har en särskild kommitté •— efter sin ordförande kallad Crowtherkommittén — framlagt en rapport som ingående uppehåller sig vid utbildning och yrkesval för ungdomar i åldern 15—18 år.17 Utgångspunkt för kommitténs arbete h a r bl. a. varit det förhållandet, att ett relativt ringa antal ungdomar i den angivna åldern får någon utbildning och att svårigheter föreligger att infoga dem i arbetslivet, bl. a. på grund av den tekniska kulturens ökade krav. Crowther-rapporten föreslår en ökning av skolpliktstiden med ett år. Vidare räknar den med deltidsutbildning genom county colleges fram till 17-årsåldern. Skottland har i stort sett samma skolstruktur som England, dock med bl. a. den skillnaden att övergång till sekundärskolan sker först vid 12 års ålder. 2.3.3A Den andra sekundärskoletypen av de ovan uppräknade företräds av de skandinaviska länderna, där den tidigare högre skolan har kommit att uppdelas på två stadier eller där årskurserna fram till 16-årsåldern har överförts till den obligatoriska skolan. Det egentliga gymnasiala stadiet omfattar då åldersstadiet 15—19 eller 16—20 år. En mel-

lanställning mellan den första och andrcc kategorin intar Nederländerna och Belgien. Enligt en 1961 i Nederländerna antagen lag ersattes det tidigare systemet 6 års folkskola + 6 års gymnasium med ett system 6 + 1 års folkskola och 5 års gymnasium. Man har sålunda infört ett års »brygga» mellan primärskola och sekundärskola. De gymnasiala utbildningsformerna kommer därvid att beslå av två huvudtyper: nämligen dels ett allmänt gymnasium uppdelat på tre linjer (ett klassiskt gymnasium med en latingren och en matematisk-naturvetenskaplig gren, ett athenée vilket ersätter den högre borgarskolan och har en social och en matematisk-naturvetenskaplig gren samt ett lycée som utgör en kombination av de båda andra linj e r n a ) , dels en mångsidig fackskola som skall ge grunden för högre utbildning. Den senare kan antingen innehålla en teknologisk eller en allmänorienterande linje. I Belgien har 1959 års skollag inneburit betydande förändringar vad gäller mellanskolstadiet (högstadiet) och yrkesutbildningen. Tidigare hade man mönstret 6 + 6 år. Den nya lagen inför ett 3-årigt högstadium eller mellanstadium efter det 6-åriga primärstadiet. De tre högstadieåren löper parallellt med de tre första åren i det allmänna gymnasiet. Meningen är att eleven under dessa tre år skall kunna växla skolform, varför stadiet till sin karaktär svarar mot »observationscykeln» i 1959 års franska skoldekret. På mellanskola eller högstadium bygger 3-åriga fackskolor. 2.3.3.5 Skolstrukturen vad gäller den obligatoriska skolgången i Danmark be-

16 R. Pedley: Comprehensive Education. A New Approach. London 1956. 17 Central Advisory Council for Education Report. I—II, London 1959—1960.

64 stäms av 1958 års skollag, vilken i fråga cm den organisatoriska differentieringen går på den s. k. milde deling. Tidigare hade eleverna efter fem år i folkskolan kunnat gå över antingen till examensfri mellanskola eller examensmellanskola. Från den senare kunde övergång sedan ske till gymnasium. Den nya ordningen innebär att eleverna utom i tyska och matematik hålls samman t. o. m. sjunde årskursen. Undantag utgör de fall, då föräldrarna önskar en differentiering och då barnantalet möjliggör uppdelning i minst två parallella klasser. En sådan uppdelning sker då efter årskurs 5. Därefter kan elever på boklig linje, d. v. s. med tyska och matematik, gå över till 3-årig realskola. Efter genomgången särskild prövning kan övergång äga rum från realskolans andra årskurs till 3-årigt gymnasium. Enligt kungörelse 1961 är gymnasiet från och med läsåret 1963/64 organiserat på en språklig och en matematisk linje. Från och med andra årskursen delas den språkliga linjen i nyspråklig gren, samhällsvetenskaplig gren och klassisk-språklig gren. Den matematiska linjen delas från och med samma årskurs i matematisk-fysisk gren, samhällsvetenskaplig gren och naturvetenskaplig gren. I jämförelse med tidigare gymnasieorganisation innebär den nya organisationen en avsevärd förstärkning av de samhällsvetenskapliga ämnena. 2.3.3.6 I Norge är gymnasiet 3-årigt och bygger efter 1959 års lag om försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola på denna. Fram till detta år var gymnasiet vanligtvis 5-årigt och byggde på 7-årig folkskola. Det är uppdelat på en rad olika linjer vilkas karaktär ges av fasta ämneskombinationer, såsom helklassisk linje, norrön linje och naturvetenskaplig linje. Man kan dock, liksom i Sverige, räkna med i huvudsak tre linjer,

nämligen en klassisk linje, en reallinje och en nyspråklig linje (engelsklinje). Vid vissa gymnasier finns även en handelslinje med läroplan helt motsvarande handelsgymnasiets. 2.3.3.7 I Finland är gymnasierna (lycéerna) som regel 3-åriga och förenade med 5-åriga mellanskolor. I runt tal 75 % av dessa läroanstalter är privata eller kommunala och resten statliga. Praktiskt taget alla de förra är samlycéer, medan ungefär hälften av de senare är goss- eller flicklycéer. 2.3.3.8 Tidigare, då övergången från elementary school till high school var relativt begränsad, utgjorde 8 + 4 den vanligaste organisationstypen för de allmänna skolorna i USA. Sedermera har typen 6 + 6 blivit allt vanligare och torde numera vara ungefär lika vanlig som den förra. Man delar upp 6-årig high school i två 3-åriga stadier, junior high och senior high. Som en följd av att det allmänna skolväsendet i USA hittills nästan helt har varit en lokal angelägenhet, där t. o. m. det delstatliga inflytandet har varit ganska begränsat, visar den amerikanska tonårsskolan en större variationsrikedom än i något annat av de länder som berörts i denna översikt. Den lokala skattefinansieringen gör att kvalitetsskillnaderna t. o. m. inom samma region kan vara betydande. Conant-rapporten från 1959 visade att majoriteten av high schools var så små, att de icke kunde organiseras med tre parallella årskurser. Därmed försvårades icke endast elevernas ämnesval utan också den nivågruppering i vissa ämnen, såsom i modersmål och matematik, som har blivit allt vanligare. I de större städerna är det vanligt att man har skolenheter omfattande vida över 1 000 elever, fördelade på fvra eller sex årskurser. Därmed ökas

65 möjligheterna till ett smidigt ämnesval och en rationell gruppering av eleverna. Vägledning och rådgivning (guidance and counseling) spelar i de mera ambitiöst inriktade skolsystemen en viktig roll i high school. Vid sådana skolenheter h a r man en eller flera counselors vilkas uppgift är att följa eleverna och ge dem den rådgivning och vägledning i samband med val av ämnen och ämneskombinationer samt i övrigt i deras studiearbete som de kan behöva. Med hänsyn till att den allomfattande högstadieskolan (the comprehensive high school) erbjuder olika studieprogram för vilka i Europa olika skoltyper svarar, kommer den kontinuerliga vägledningen att spela en stor roll. Den gäller självfallet alla kategorier av elever och icke endast dem som tar »college preparatory programs». Genom The National Defence Education Act 1958 ges anslag för ett betydande utbildningsprogram avseende counselors eller guidance teachers ävensom för förbättrade metoder vid meddelandet av vägledning.

2.3.3.9 Som tidigare nämnts ändrades genom 1958 års skollag strukturen hos skolväsendet i Sovjetunionen, i det att man i princip fick systemet 8 -f- 3. 18 En enhetlig grundskola följes av en mellanskola som i huvudsak är av tre typer. Den första består av skolor för unga arbetare och lantbrukare. Eleverna får sin undervisning genom tvåskift, genom kortare arbetsdag eller genom att undervisas på heltid två eller tre dagar i veckan. Det är sålunda fråga om en »varvad», polytekniskt inriktad skolning. Den andra typen är skolor med en allmän polyteknisk inriktning som liknar övriga skolor och är försedda med verkstäder. Sådan skola kan vara anknuten till en fabrik eller ett 3—318118

kollektivjordbruk. Ungdomar som går igenom sådan 3-årig utbildning får sålunda på deltid arbeta med praktiska arbetsuppgifter men får samtidigt en bred såväl allmän som teknisk utbildning. I vissa fall meddelas undervisning genom korrespondenskurser. De som h a r genomgått sådan utbildning söker i många fall vinna inträde vid universitet och fackhögskolor. En tredje typ av läroanstalter på detta stadium är teknikum, som närmast är att betrakta som en relativt specialiserad fackskola. Den kan vara upp till 4-årig och examinerar högkvalificerade arbetare och tekniker, ur vilkas krets man rekryterar studerande för de tekniska högskolorna. Man räknar med att 60—75 % av ungdomarna efter grundskolan går till den första typen av sekundärskola, d. v. s. går ut i arbetslivet med möjligheter till deltidsutbildning, medan 15—30 % går till den andra typen med i huvudsak heltidsundervisning och ca 10 % går till teknikum.

2.3.3.10 I början av föreliggande avsnitt påpekades, att reformsträvandena i de ekonomiskt utvecklade länderna kännetecknades av försök att integrera parallellt löpande skolformer och utbildningslinjer. Denna integration h a r i främsta rummet gällt allmänskolan och med denna parallella årskurser i den teoretiskt eller bokligt inriktade sekundärskolan. Betydligt mindre har gjorts för att integrera utbildningslinjer med yrkesutbildande inriktning med allmänna sådana. Exempelvis ligger i Schweiz den yrkesutbildande undervisningen på gymnasial nivå helt vid sidan av den allmänna, medan viss organisatorisk samordning förekommer i Nederländerna och Frankrike. 18

Se bl. a. G. Z. Bereday et al, a. a.

66 2.3.3.11 I tabell 1 ger gymnasieutredningen uppgifter om genomsnittsåldern vid avläggande av studentexamen (motsvarande) 1960 inom vissa europeiska länder. Uppgifterna i första kolumnen har hämtats från UNESCO :s publikation World Survey of Education, III Secondary Education och avser vilken åldern bör vara enligt studieplanen. Uppgifterna i andra kolumnen grundar sig på av OECD insamlade uppgifter (preliminära, reviderade i januari 1963) om »the median of most typical age at which persons complete their secondary school education». Tabell 1. Genomsnittsålder vid avläggande av studentexamen (motsvarande) inom olika länder 1960

L and

Enligt studie- Verklig geplan (World- nomsnittsålSurvey of der vid exaEducation) men (OECD)

Turkiet Västtyskland . . Österrike

18 18/19 18 18 18 19 19 19 19 19 17 18 19/20 18 18/19 18

2.4 Läroplaner

och arbetssätt

Danmark Grekland Jugoslavien . . . Nederländerna Norge Storbritannien

18 18 l /i 19 18 18

18V. 19 19 19 19 17 18 20 18 20

18V«

2.4.1 Tim- och kursplaner19 2.4.1.1 Antalet veckotimmar i sekundärskolan uppgår enligt Majault-rapporten till mellan 23 och 37, varvid Spanien visar det lägsta och Sverige det högsta timtalet. Flertalet länder har ett timtal mellan 30 och 35. Modersmålsämnet varierar mellan 4 och 6 timmar

i flertalet länder. Det visar sig att länder, där klassiska eller moderna språk har en stark ställning, tenderar att ha det lägre timtalet i modersmålet. Åt främmande språk ägnas i Europa mellan 0 och 3 veckotimmar i början av det gymnasiala stadiet och mellan 2 och 11 timmar i sista årskursen. Man kan därvid konstatera, att de levande språken h a r den starkaste ställningen i en rad mindre länder, såsom i BeNeLux-staterna och Skandinavien. Det nuvarande svenska gymnasiet ligger timtalsmässigt i fråga om de levande språken i toppen. Det kan vidare konstateras, att moderna språk i flertalet länder i fråga om timprioritering kommer på tredje plats efter latin eller matematisknaturvetenskapliga ämnen på latingymnasiet respektive på realgymnasiet. Matematik tilldelas mellan 3 och 6 veckotimmar. Fysik och kemi som separata ämnen introduceras först ganska sent i åtskilliga länder. Härvid utgör de skandinaviska länderna ett undantag. 1 gymnasiets sista årskurs upptar de tre naturvetenskapliga ämnena på de linjer, där de förekommer, ett ganska brett utrymme. För ämnesområdena historia, geografi och samhällslära anslås mellan 2 och 5 veckotimmar, övningsämnen, såsom musik och teckning, upptar i de länder, där de förekommer, som regel endast någon veckotimme vartdera. De är i Västtyskland och Österrike alternativa ämnen och i Frankrike helt frivilliga. 2.4.1.2 Vad gäller uppläggningen av kurserna kan man ange två ytterligheter, mellan vilka flertalet h ä r berörda länder ligger. Å ena sidan h a r i de sovjetryska och i viss mån de franska 19 Föreliggande avsnitt bygger väsentligen på J. Thomas & J. Majault: Educational Problems Common to European Countries. Rom 1962 (stencil).

67 kursföreskrifterna och å den andra sidan de brittiska. I det förra fallet är för varje årskurs de moment som skall ingå tämligen detaljerat angivna, vilket innebär att en elev kan övergå från en skola till en annan utan att komma i otakt i fråga om sin lärogång. Systemet vilar på en långt driven centralisering även i rent pedagogiska frågor. Vad gäller Sovjetunionen drivs det pedagogiska utvecklingsarbetet i undervisningsministeriets regi och under medverkan av akademin för de pedagogiska vetenskaperna. Den senare svarar för experiment rörande inplaceringen av olika moment och prövar även ut själva det lärostoff som medtages i de läroböcker vilka tämligen uniformt används. Genom att examinationsuppgifterna framställs av den centrala skolmyndigheten, som även kan utsända exempel på uppgifter vilka ligger till grund för repetitionsarbetet för examen, blir uppläggning och genomförande av undervisningen relativt uniform. Den andra ytterligheten vad gäller det gymnasiala stadiet företräds av Storbritannien, där formellt full frihet lämnas till den enskilda skolan och dess rektor. Centralt utfärdade kursföreskrifter existerar ej. Det står skolan fritt att efter eget skön utforma kursplanerna. Genom att examinationen är extern kommer dock i realiteten uppläggningen av examensproven att styra undervisningen. Till ledning för skolorna föreligger en Handbook of suggestions. De statliga inspektörerna kan för vederbörande påpeka alltför stora avvikelser från vad som kan anses vara rimlig praxis. 2.4.2 Allmän bildning — specialisering

2A.2.1 Det grundläggande problemet överallt i länder med ett expanderande gymnasiesystem är hur man på detta

stadium lämpligen skall balansera allmän bildning mot en rimlig specialisering som förbereder elever för akademisk yrkesutbildning. Lärostoffet ökar ständigt, både genom forskningen inom de existerande ämnena och genom att nya ämnen och ämnesgrenar tillkommer. Högskoleväsendet utövar ett tryck på gymnasiet att göra undan så mycken propedeutik som möjligt. Samtidigt har, som ovan påpekats, innebörden av allmänbildningsbegreppet förskjutits. Man kan säga att det reformarbete som bedrivs rörande läroplanerna innebär att man söker komma bort från ett encyklopediskt mångsysslande och strävar efter en skolning till självständigt kritiskt tänkande och till en användning av vetenskaplig metod att gripa sig an med problemen. En följd av de ovan påpekade försöken att alltmer integrera olika skoltyper och linjer i början av sekundärstadiet är att man sökt närma olika åldersmässigt parallella läroplaner till varandra. Så länge det ansågs nödvändigt att t. ex. börja med latin redan i 11—12-årsåldern, hade sådana strävanden svårt att slå igenom. I Frankrike har införandet av en »observationscykel» medfört att man successivt söker åstadkomma en gemensam läroplan fram till åtminstone 14 år för de klassiska, moderna och tekniska linjerna i sekundärskolan. Specialiseringen uppskjuts sålunda. Det h ä r förda resonemanget gäller självfallet främst det allmänna gymnasiet. På sina håll h a r t. ex. den tekniska undervisningen på gymnasienivå en mera encyklopedisk än ensidigt yrkesinriktad karaktär. 2A.2.2 Ett exempel på strävan att komma bort från en alltför stor encyklopedisk bredd och att i stället skapa möjligheter till fördjupning utgör den

68 överenskommelse (Rahmenvereinbarung) som 1960 ingicks mellan de västtyska delstaternas undervisningsministrar. I överenskommelsen uttalas bl. a. följande. Vissa ämnen görs alternativa, andra åter blir helt frivilliga. Lärostoffet inom ämnena kan inskränkas genom »paradigmiskt urval» och bildande av »tyngdpunkter». För årskurserna 12 och 13 fastställs vissa kärnämnen för var och en av de tre linjerna, nämligen 1) i det klassiska gymnasiet tyska, latin, grekiska (eller franska), matematik, 2) i det nyspråkliga gymnasiet tyska, två främmande språk, matematik, 3) i det matematisk-naturvetenskapliga gymnasiet tyska, matematik, fysik, ett främmande språk (det första eller andra främmande språket). Därtill kommer ett valfritt ämne som efter valet tillhör kärnämnena. Valet görs antingen ur den nyspråkliga eller den naturvetenskapliga ämneskretsen. Slutligen tillkommer religionsundervisning i enlighet med delstatliga föreskrifter. Från årskurs 12 inför man nya arbetsformer, såsom grupparbete och individuella studieuppgifter på längre sikt. Ämnena för skriftlig och muntlig examen (Reifepriifung) anges. Överenskommelsen har vissa konsekvenser för arbetssättet under de två sista gymnasieåren. Detta skall i korthet beröras nedan (2.4.3). 2A.2.3 Specialiseringen i the sixth form i brittiska grammar schools är sedan gammalt betydande. Man räknar med att eleverna ägnar ca två tredjedelar av den totala undervisningstiden åt de två eller tre ämnen som utgör deras huvudämnen. Många går till universitet med ett GCE som omfattar endast fem ämnen.

2A.2A Amerikansk high school karaktäriseras av ett långt drivet ämnesval. I flertalet stater finns inga bestämda föreskrifter för vilka ämnen som skall ingå i ett avgångsdiplom. Det innebär att alla tänkbara kombinationer av ämnen och kurser kan förekomma. De läggs samman i ett slags poängsystem, som utgör ett mått på kvantiteten undervisning. Det innebär att en elev kan ha en kombination av ett flertal s. k. praktiska ämnen och kurser och ett minimum av vanliga läroämnen. Ett resultat av den kritik som u n d e r 1950talet började riktas mot högstadieskolan har blivit att programmen fått mera av »intellektuell substans». En även i de bästa skolorna vanlig företeelse är att eleven förutom ett par övningsämnen har högst fem läroämnen, vilka får fem veckotimmar var. De förekommer nämligen på samma tid var och en av veckans arbetsdagar. Därjämte förekommer »extracurricular activities» vilka i viss utsträckning kan drivas i skolans regi. En begränsning av ämnesantalet främjas av att fysik, kemi och biologi sammanslagits till »science» och att historia, geografi och samhällslära integrerats till »social studies». En följd av senare års diskussion är att man i större utsträckning erbjuder program med matematik, naturvetenskap och levande språk. 2.4.3 Arbetssättet

2A.3.1 Arbetssättet i gymnasiet, särskilt i dess avslutande årskurser, har efter 1945 i åtskilliga länder varit föremål för reformsträvanden. Man kan i detta sammanhang peka på lycées pilotes i Frankrike, den särskilda försöksverksamheten i Sverige och de metodiska rekommendationerna i den Rahmenvereinbarung som ovan refererats. Den koncentration som där rekommenderas gäller inte bara antalet ämnen utan

69 också behandlingen av stoffet inom ämnena och etablering av samband mellan olika ämnen. Det heter om arbetssättet att detta h a r en dubbel uppgift, nämligen att icke endast främja inhämtandet av grundliga kunskaper utan också skapa större självständighet. Stor vikt läggs vid uppövandet av en god studieteknik, h u r man bearbetar stoff i olika ämnen, hur man självständigt begagnar litteratur för att lösa en begränsad uppgift samt h u r man excerperar en bok och därvid skiljer väsentligt från oväsentligt. Eleven bör beredas tillfälle att under en längre tid utföra självständiga studieuppgifter kring ett visst problem. Föreläsningar av läraren, diskussioner samt grupparbete bör ges utrymme. Koncentration främjas genom att efter behov låta ett ämne disponera flera undervisningstimmar i följd samt genom att växelvis låta ämnena få högre timtal på veckoschemat. Samverkan mellan ämnena bör eftersträvas, inte minst genom att berörda lärare diskuterar sina respektive ämnens bidrag till förverkligandet av det gemensamma bildningsmålet. 2A.3.2 I Majault-rapporten summeras tendenserna i fråga om arbetssättet på det gymnasiala stadiet under följande nio rubriker: 1) Funktionella metoder utvecklade under ökat hänsynstagande till elevernas förutsättningar på olika åldersstadier. 2) Aktivitetsmetoder, t. ex. vid undervisning i levande språk, då elever och lärare agerar på det aktuella språket. 3) Experimentella metoder i de naturvetenskapliga ämnena. 4) Dokumentationsmetoder, där eleven får i uppdrag att själv söka fram fakta, alltifrån att slå i ordböcker till att i ett bibliotek söka fram önskad information ur ett rikt urval av facklitteratur. I samhällslära får elever, t. ex. i England,

i uppdrag att samla information ur tidningar och på annat sätt rörande aktuella samhällsproblem och sedan framföra dessa inför klassen och »backa upp» sina synpunkter under en följande diskussion. 5) Audivisuella metoder, såsom användning av grammofonskivor, bandspelare, radio och television. 6) Koordinativa metoder, som innebär att undervisningen centreras kring ett intresseområde, ur vilket en arbetsenhet utkristalliserar sig. Man anknyter både till elevens intresse och till dennes tidigare erfarenheter och kunskaper på det aktuella området. 7) Individuella studieuppgifter, grupparbete och nivågruppering i s. k. sets, d. v. s. nivågrupper i ett visst ämne. 8) Ett system med tillvalsämnen möjliggör att man mildrar tyngden av den överlastade läroplanen samt ernår bättre individuell anpassning till elevernas förmåga och behov. 9) Rationell evaluering (utvärdering av undervisningen och bedömning av eleverna) har aktualiserats genom omvandlingen av de sekundära skolformerna från att ha varit selektiva till att söka tillgodose alla arter och grader av begåvning. Därmed förlorar betygsättningen sin roll som urvalsinstrument och kommer i stället att bli ett medel för vägledning av eleven genom skolan. 2A.3.3 Av särskilt intresse är de försök som sedan mitten av 1950-talet i mer än 100-talet high schools i USA h a r bedrivits i det amerikanska skolledarförbundets regi. Utgångspunkten för försöken har delvis varit lärarbristen pä sekundärstadiet och behovet att pä ett mera rationellt sätt hushälla med den utbildade pedagogiska arbetskraften. Man söker komma bort från klassundervisning i ständigt lika stora avdelningar under lika långa lektioner. Tre olika arbetsformer förekommer,

70 nämligen föreläsningar i storklasser om upp till 100 elever, diskussioner i små grupper om högst 15 elever samt individuella studieuppgifter. Man räknar med att fördela tiden i stort sett lika mellan de tre formerna. Systemet bygger på nära samverkan mellan ett flertal lärare. Bl. a. måste lärare i samma ämne intimt samverka. Denna nya arbetsorganisation anses på ett bättre sätt än den traditionella kunna bidra att förverkliga sådana väsentliga bildningsmål som en bättre studieteknik, förmåga att i grupp lösa uppgifter och förmåga att extrahera det väsentliga som framföres vid en muntlig föredragning. Ledaren av dessa försök, Lloyd Trump, h a r givit en populär beskrivning av dem i boken Focus on Change (Chicago 1961). Varje år lämnas en särskild försöksrapport i Bulletin of the National Association of Secondary School Principals. 2.5 Intagning i gymnasium och övergång från gymnasium till universitet och högskolor 2.5.1 Intagningen i gymnasium Intagningen till de sekundärskolor som förbereder för universitetsstudier utgjorde ännu för några årtionden sedan inget större problem, eftersom rekryteringskällan utgjordes av begränsade samhällsgrupper. Men i samma mån som möjligheterna till någon form av sekundärutbildning vidgades för alla kom särskilt den direkt universitetsförberedande skoltypen eller utbildningslinjen att få känna anstormningen av nya grupper ungdomar från samhällsskikt, där teoretiskt inriktad utbildning tidigare icke hade varit möjlig eller hade legat under anspråksnivån. Expansionen av de teoretiska, selektivt inriktade sekundärskolorna av traditionell typ rönte inflytande av strävandena att skapa

ett mera flexibelt system för årskurserna 5—8. Attraktiva alternativ med praktisk inriktning skapades i betydligt långsammare takt. På de håll, där den universitetsförberedande skolan h a r ändrat sig minst, t. ex. i Västtyskland och i Storbritannien, h a r intagningsförfarandet kommit att präglas av den dramatik som medvetandet om dess ödesdigra slutgiltighet skapar. Föräldrarna h a r vetat att de elever som ej intagits i den teoretiskt inriktade sekundärskolan därmed har små, och på sina håll nästan obefintliga, utsikter att sedermera inträda i den utbildningskarriär som leder till universitetsstudier. Därför har stora ansträngningar gjorts att konstruera urvalsinstrument vilka skall tillgodose rättvisa i den meningen att de korrekt graderar eleverna åtminstone efter deras aktuella förmåga att bedriva bokliga studier. Helst bör urvalsmetoderna också besitta en viss prognosförmåga, d. v. s. kunna förutsäga vilka som kommer att lyckas respektive misslyckas med teoretiska studier. Olika intagningssystem h a r prövats. I Västtyskland h a r man försökt med intagningsprov anordnade både av den avlämnande och den mottagande skolan, särskild s. k. provundervisning i den mottagande skolan under kortare tid samt psykologiska test. I Storbritannien har den pedagogisk-psykologiska forskningen i osedvanligt hög grad varit engagerad för att söka perfektionera metoder för eleven-plus examinations. Man har sökt åstadkomma bästa möjliga urval med en kombination av kunskapsprov, intelligenstest, intressetest och intervjuer. 20 2.5.2. Gymnasiestudiernas avslutande 2.5.2.1 I länder med ett starkt selektivt sekundärskolväsende är avgångsexamen 20

Se t. ex. P. E. Vernon (Ed.): Secondary School Selection. London 1957.

71 för flertalet det sista hindret som skall passeras i utbildningskarriären. Denna examen medför behörighet att bli inskriven vid universitet och högskolor, även om det kan föreligga spärrar på grund av platsbrist vid vissa fakulteter och fackhögskolor. I länder med en allomfattande sekundärskola, såsom USA och Sovjetunionen, och där åtskillnaden mellan teoretiska och praktiska utbildningsvägar inte är lika stark och prestigeladdad, föreligger ett urvalsproblem vid övergången till universitetsstadiet, eftersom avgångsexamen inte automatiskt ger tillträde till högre studier. I USA h a r övergången till junior college ökats enormt efter andra världskriget och är f. n. över 4 0 % . Eftersom det finns en rik variation av utbildningsanstalter med hänsyn till både inriktning och kvalitet även på detta stadium h a r ett stort antal colleges börjat använda centralt utarbetade inträdesprov. Ett särskilt organ, College Entrance Examination Board, svarar för denna verksamhet. Proven är mindre kunskapsprov i vanlig mening med krav på detaljkunskaper än studielämplighetsprov, Scholastic Aptitude Test, som avser att ge en uppfattning om aspirantens verbala och numeriska begåvning och hans förmåga att lösa problem på de båda angivna begåvningsområdena. Olika colleges och universitet h a r olika krav. State colleges som får delstatliga anslag är angelägna om att ha en tämligen liberal intagningspolitik, medan privata colleges av typen Harvard och Princeton ställer höga krav. 2.5.2.2 I akademin för de pedagogiska vetenskaperna i Moskva upplystes 1960 vid svenskt studiebesök, att intagningen till ryska universitet och högskolor då var ca en halv miljon studenter per år men att antalet inträdessökande upp-

gick till det flerfaldiga. Examen från den 10-åriga eller 11-åriga skolan ger sålunda ingen inträdesbiljett till högskoleväsendet. Endast de som erhållit toppbetyg tas emot. Därtill kommer en absolut elit av studerande från fackskolorna. De som icke har mottagits av universiteten sägs ha blivit ett problem, eftersom deras sociala anspråk ligger på akademisk nivå. 2.5.2.3 I Väst- och Nordeuropa är examen från det allmänna gymnasiet den vanligaste vägen till att vinna behörighet för inskrivning vid universitet och högskolor, även om man h a r börjat mjuka upp systemet så att andra vägar i begränsad omfattning öppnats. I Västtyskland och Österrike ger Abitur tillträde till universitet. Ett litet antal kan via folkskola, mellanskola och handelsgymnasium (Wirtschaftsoberschule) erhålla en begränsad Hochschulreife för exempelvis handelshögskola. Abitur består sedan gammalt av skriftlig och muntlig prövning som anordnas av särskilda prövningsutskott utan universitetens medverkan. De skriftliga proven är icke centralt utfärdade, men vederbörande inspektör fastställer de av skolan utarbetade proven. 2.5.2A Den franska studentexamen, baccalauréat, avlägges som nämnts i två avdelningar med ett års mellanrum. Den första avdelningen omfattar fyra skriftliga och sex muntliga prov och den andra, som avslutar högsta klassen, tre skriftliga och sex muntliga prov. År 1961 avskaffades muntliga prov för dem som nått viss poäng i de skriftliga. Kuggningsfrekvensen är mycket hög och kan i vardera avdelningen uppgå till 40—50 %. Studier av tillförlitligheten, särskilt hos de muntliga examensprövningarna, h a r gett så nedslående resultat, att de redan av denna anled-

72 ning har getts en reducerad betydelse. Intagningen till vissa fackhögskolor med hög prestige, les grandes écoles, sker genom landsomfattande tävlingar (concours). 2.5.2.5 Den elev som i Storbritannien genomgått grammar school kan förvärva GCE på ordinär nivå (ordinary level) eller — efter genomgången sixth form — GCE på avancerad nivå (advanced level). Resultatet anges i form av antalet ämnen som eleven blivit godkänd i. Den som siktar på att inskrivas vid universitet måste räkna med att ha flera »passes». Det är härvid inte fråga om en examen, i vilken man kan godkännas eller underkännas i dess helhet. Kuggningsfrekvensen i de enskilda ämnena på advanced level ligger vid ca 30 %. Examinationen anordnas av särskilda examenskommittéer vid universiteten. Genom att antalet elever, som anmälde sig för GCE på avancerad nivå, fördubblades under 1950-talet har trycket på universitetsorganisationen blivit mycket starkt. Ett sätt att tillgodose dem som önskar högre utbildning har blivit en rask utbyggnad av högre tekniska institut och colleges. 2.5.2.6 Följande tendenser vad gäller anknytningen mellan gymnasiala utbildningsformer och högskoleväsende kan iakttas. 1) Ju större bredd i fråga om elevrekrytering och utbildningslinjer som den högre sekundärskolan uppvisar, desto angelägnare blir urvalet av studerande till de mera krävande utbildningsanstalterna på högskolenivå. 2) Studentexamen enligt den modell som dominerat i Europa utgör inte längre den enda möjligheten att vinna behörighet för högre utbildning. Strävanden att vidga tillträdet till högre utbildningsanstalter för elever med annan studiekarriär föreligger i flertalet

h ä r berörda länder. Det gäller framför allt rekryteringen till högre teknisk utbildning. 3) Selektivitet och kuggningsfrekvens minskar och större flexibilitet, som skall tillgodose inte bara de studerande som önskar högre utbildning utan också det samhälle som i vidgad omfattning behöver kvalificerad arbetskraft, växer fram. Vägledningssynpunkten börjar göra sig gällande även på denna nivå, d. v. s. problemet blir i åtskilliga fall mindre att välja mellan kuggade studerande än att fördela dem på lämpliga utbildningsformer. Understrykas bör att det här gäller tendenser och att man i åtskilliga, ekonomiskt utvecklade länder h a r en lång väg att gå innan t. ex. elever från tekniska och merkantila skolor på gymnasienivå accepteras vid universiteten och inte bara vid vissa fackhögskolor. En uppmjukning har skett i Skandinavien, Nederländerna och i viss mån Frankrike, men i vissa länder håller man ännu på latinkrav för tillträde till universitet.

2.6 Lärarutbildning

Den snabba breddningen av sekundärskolningen i flertalet länder har skapat en brist på lärare som fyller formella kompetenskrav. Därför blir avståndet mellan de krav som uppställts för innehav av lärartjänst och de faktiska ämnesteoretiska respektive praktiska kvalifikationerna ofta betydande, något som kan konstateras inte b a r a i Sverige. 2.6.1 Utbildningens organisation

Det dominerande mönstret i Väst- ock Nordeuropa har hittills varit att primärskolans (folkskolans) lärare har fått sin såväl ämnesteoretiska som pedagogiska utbildning vid seminarieliknande institutioner, där olika ämnen

73 och ämnesgrenar integrerats med metodik, psykologi och pedagogik samt övningsundervisning. Sekundärskolans lärare h a r som regel fått sin ämnesteoretiska utbildning vid universitet och den därpå följande pedagogiska utbildningen antingen vid universitet och/eller särskilda skolor för handledd övningsundervisning. De pedagogiska momenten har tenderat att inta ett bredare utrymme i utbildning av primärskolans än av sekundärskolans lärare. 2.6.2 Frankrike

Lärarutbildningen har sålunda avspeglat den dualism som rått i skolstrukturen. Som exempel kan man anföra Frankrike. Folkskollärare (instituteurs) utbildas vid écoles normales primaires, lärare vid högre skolor vid universiteten. Den ämnesteoretiska utbildningen förvärvas antingen i form av en licence i fyra ämnen (humanistiska eller naturvetenskapliga) eller genom avläggandet av agrégé, som är en concours efter licence, där endast ett obetydligt antal av de sökande godkänns. De som avlagt licence genomgår ett års pedagogisk utbildning för sitt certifikat, medan les agrégés auskulter a r under några veckor i ett lycée. Den franska folkskollärarutbildningen ger numera, liksom den 4-åriga svenska, under vissa betingelser tillträde till universitet, varför åtskilliga franska folkskollärare vidareutbildar sig antingen vid högre seminarier för att kvalificera sig för undervisning i mellanskola (cours complémentaires) eller vid universitet för vidaregående ämnesteoretiska studier. 2.6.3 Storbritannien

De brittiska sekundärlärarna i läroämnen kan förvärva sin kompetens antingen genom en 3-årig utbildning efter grammar school vid ett erkänt

training college eller genom att förvärva universitetsgrad. Den senare utbildningstypen är i minoritet i sekundärskolorna överhuvud. Den dominerar emellertid grammar schools. En blivande lärare kan efter sin universitetsgrad bestämma sig för att utan särskild pedagogisk utbildning börja undervisa eller att under ett år skaffa sig både pedagogisk teori och övningsundervisning vid ett universitet. Dess department of education h a r ansvaret för dessa s. k. postgraduate courses. Efter andra världskriget h a r England i fråga om lärarutbildning uppdelats i regioner. Ett antal training colleges inom var och en av dessa h a r förts samman till en samarbetsorganisation i nära kontakt med ett universitet, vid vilket organiserats ett institute of education. Det engelska lärarutbildningssystemet företer sålunda vissa intressanta drag som avviker från det kontinentala mönstret. Dels föreligger icke samma dualism mellan utbildningen av klassoch ämneslärare som på andra håll. Dels fyller universiteten en viktig roll även vid den rent praktiska lärarutbildningen, ävensom vid lärarfortbildningen.

2.6.4 USA Utbildningen av lärare för high school i USA h a r under senare år varit föremål för en livlig debatt. Man har icke endast haft lärarbrist. Även lärare med formell kompetens har ofta visat påfallande svaga ämneskunskaper. Detta h a r inte minst gällt lärare i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Från början utbildades lärare för elementary schools vid särskilda seminarier (normal schools) medan högstadieskolans lärare fick sin utbildning vid separat eller universitetsanknutet college. Denna utbildning hade då sin

74 tyngdpunkt i ett liberal arts program, d. v. s. i de rena ämneskunskaperna. Redan vid början av seklet omvandlades flertalet normal schools till särskilda teachers colleges. Dessa började meddela även viss ämnesteoretisk undervisning, dock med mindre utrymme och av lägre kvalitet än liberal arts colleges. Detta ledde ofta till att de praktisk-pedagogiska momenten kom att dominera. Följden blev att åtskilliga lärare, som efter utbildning i teachers colleges erhållit lärarcertifikat för undervisning på såväl elementär- som högstadiet, uppvisade bristfälliga ämneskunskaper. Vissa delstater sökte därför i sina certifikatsbestämmelser motverka detta genom särskilda lärarprövningar, i vissa fall medelst förnyade prov som läraren fick genomgå efter ett antal tjänsteår.

2.6.5 Aktuella tendenser

Man kan överallt i Europa iaktta en bestämd tendens i riktning mot att basera all utbildning av lärare för primärstadiet på genomgånget allmänt gymnasium. Frankrike har redan nämnts. I Västtyskland sker motsvarande utbildning vid Hochschulen fur Lehrerausbildung. I Sovjetunionen utbildades primärskolans lärare tidigare vid pedagogiska fackskolor (teknikum). Dessa utbildningsanstalter h a r under det sista årtiondet omvandlats till 2åriga pedagogiska skolor, som rekryterar sina elever från den 10- eller 11åriga skolan. Sekundärskolans lärare rekryteras från samma skolor och genomgår en 5-årig utbildning vid pedagogiska institut, ett slags pedagogiska fakulteter. Utbildningen av lärare för tekniska och merkantila skolor på gymnasienivå har på intet sätt fått den institutionaliserade karaktär som den för det all-

männa gymnasiet. I början av 1800talet började i flera europeiska länder universiteten efter tyskt mönster meddela kurser i pedagogik. I anslutning härtill inrättades professurer i ämnet. Då lärlingssystemet i vissa fall avlöstes av mera kvalificerad yrkesutbildning aktualiserades inte genast krav på särskild pedagogisk skolning av lärarna i dessa skolor. Endast i Frankrike h a r särskild utbildning av yrkeslärare p å kvalificerad nivå hunnit få viss hävd. I andra länder saknas den fortfarande helt och hållet. 2.7 Några avslutande

reflexioner

2.7.1 Utbildning som produktionsfaktor

Långt in på detta sekel var gymnasierna avsedda att förbereda en social och delvis även intellektuell elit för universitetsstudier och för den sociala roll som tillkom ett ledande samhällsskikt. Den vetenskapliga utvecklingen, teknikens omvandling av vår tillvaro, den ökade handeln och kommunikationerna h a r i ett nästan explosionsartat tempo ökat behovet av yrkesutövare på kvalificerad nivå. I alla länder med en expanderande ekonomi föreligger underskott på denna typ av arbetskraft. Samtidigt som rekryteringen till sekundärskolan h a r ökat och allt större del av tonåren har kommit att inkluderas i skolpliktstiden har nya utbildningsformer på denna åldersnivå tillkommit eller vidareutvecklats. Vid sidan av det klassiska gymnasiet h a r kommit utbildningslinjer med teknisk, samhällsvetenskaplig, ekonomisk och nyspråklig inriktning. »Utbildningsexplosionen» som intimt hänger samman med den expanderande ekonomin h a r aktualiserat en betydligt mera systematisk planering av verksamheten på skolans område. Möjligheterna att påverka den ekonomiska

75 utvecklingen beror i hög grad på tillgången på högkvalificerad arbetskraft. Sålunda har lärarbristen på många håll blivit en flaskhals som icke endast h i n d r a r den enskilde att få den utbildning han vill ha utan också drar ned det ekonomiska utvecklingstempot. Ekonomiska betraktelsesätt har börjat anläggas, n ä r det gäller att bedöma den pedagogiska verksamhetens »produktivitet». Lärarutbildning, byggenskap, hjälpmedel och undervisningsmetoder börjar granskas ur samma synvinklar som de olika produktionsfaktorerna i näringslivet. Under det senaste decenniet h a r en ny vetenskaplig specialitet, utbildningsväsendets ekonomi (economics of education), vuxit fram och blivit en central disciplin, då det gällt att planera för utbildning och forskning. Man h a r på basis av gjorda analyser blivit alltmer medveten om behovet att undersöka betydelsen av olika utbildningsfaktorer i syfte att bättre kunna hushålla med föreliggande resurser. 21 2.7.2 Utbildningens innehåll Breddning i fråga om rekrytering och läroplaner h a r medfört att selektiviteten h a r minskat. I stället för att utvälja och gallra h a r problemet blivit att på bästa sätt söka fördela de elever som vill ha vidgad utbildning på lämpliga utbildningslinjer. Rådgivningsuppgiften h a r flyttat allt längre upp i skolan. Man söker gestalta utbildningsprogrammet så att ett definitivt yrkesval uppskjutes så länge som möjligt. Den tidigare dualismen mellan allmän bildning och yrkesutbildning håller på att

försvinna. Förutsättningen för kvalificerad yrkesutbildning i vårt samhälle anses alltmer vara en solid bas av sådana färdigheter och kunskaper som i ett föränderligt samhälle kan tillämpas i många skilda livssituationer. Diskussionen om utbildningsfrågorna kretsar i olika länder i allt högre grad kring frågan hur man skall kunna integrera de olika parallellt löpande utbildningsformerna på det gymnasiala stadiet i fråga om organisation, läroplaner och lärarrekrytering. Man kommer då att på gymnasiestadiet ställas inför samma slags problematik, som man i Sverige under tiden efter det andra världskriget h a r haft att brottas med på högstadiet. Det ligger i den här antydda utvecklingens natur, att en accentförskjutning vad gäller krav på förkunskaper för universitetsstudier håller på att ske. Latin är dock alltjämt på många håll ett behörighetsvillkor för sådana studier. Medan tidigare en humanistisk allmänorientering ansågs vara tillfyllest såsom bas även för kvalificerad, akademisk yrkesutbildning, t. ex. av läkare, framträder krav på fullgod samhälls- och naturvetenskaplig orientering med ökad styrka. 21 Här kan hänvisas till Ingvar Svennilson m. fl.: Targets for Education in Europe in 1970 (Policy conference on Economic Growth and Investment in Education, Washington 16th— 20th October 1961) OECD 1962. International Social Science Journal No. 4, 1962 utger ett specialnummer kallat »Economics of Education». Ett motsvarande specialnummer, kallat »Investment in Human Beings», utgavs som No. 5 1962 av »The Journal of Political Economy».

KAPITEL 3

Problemställningar och utredningens arbete

3.1 Utgångspunkter

3.1.1 Bakgrunden

Gymnasieutredningen förtecknar i detta avsnitt utgångspunkterna för utredningens arbete. I första hand återges — i någon förkortning —- direktiven för utredningen. Dessa som återfinnes i berättelsen till 1961 års riksdag (1961:1 E 34) har av gymnasieutredningen — i syfte att underlätta en jämförelse med utredningens arbetsresultat — grupperats under vissa huvudrubriker. Utredningen lämnar därtill upplysningar om några för utredningsarbetet väsentliga fakta, som tillkommit efter det att utredningen tillsattes. Föredragande departementschefen inleder direktiven med att framhålla i huvudsak följande. Under de senaste tio åren har utbildningssituationen i vårt land snabbt förändrats. Utbildningsväsendet har kvantitativt sett kommit att utökas långt utöver vad som kunde förutses vid 1950talets början. Härtill h a r främst bidragit det stegrade behovet av utbildad arbetskraft och ungdomens starkt ökade anspråk på flera och bättre utbildningsmöjligheter. Under 1950-talet h a r reformarbetet av undervisningsväsendet lett till många kvantitativa och kvalitativa förbättringar. Främst kan h ä r nämnas arbetet på att fullfölja 1950 års beslut om enhetsskolans genomförande

samt upprustningen av yrkesutbildningen och universitets- och högskoleväsendet. Departementschefen anför därefter: »Som jag i olika sammanhang framhållit, anser jag nu tiden vara inne att påbörja det steg i reformarbetet inom utbildningsväsendet, som gäller den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation. — När jag här i fortsättningen använder urhycket 'gymnasial' har det, som kommer att framgå av det följande, en mycket vid innebörd, och det innebär inte något ställningstagande till vilka utbildningslinjer som i framtiden skall ha den mera exakta beteckningen 'gymnasier'. De gymnasiala skolformerna har också de självfallet spelat en betydande roll i 1950-talets utveckling på utbildningsområdet. Den kvantitativa utvecklingen under det gångna decenniet har varit högst betydande. Reformarbetet på det gymnasiala utbildningsområdet har under 1950-talet däremot varit relativt begränsat och, frånsett en fortlöpande pedagogisk försöksverksamhet i det allmänbildande gymnasiet, väsentligen inriktat på mera specifika problem. 1953 beslöts sålunda en provisorisk omläggning av det allmänbildande gymnasiet, varigenom bl. a. dess allmänna linje tillskapades, och vid samma tid tillkom de första försöksgymnasierna. År 1956 beslöts, samtidigt med en utbyggnad av utbildningskapaciteten, viss omläggning av undervisningen vid de tekniska läroverken och en del andra tekniska utbildningsanstalter. Bland andra delreformer på det gymnasiala utbildningsområdet under 1950-talet kan nämnas tillkomsten av läroverket för vuxna och korrespondensgymnasier av skilda slag. En mera omfattande och genomgripande översyn av den gymnasiala utbildningens

77 många olika problem har däremot hittills fått anstå. I och för sig är detta helt i överensstämmelse med det arbetsprogram, som skisserades redan i 1950 års skolproposition. Där förutsattes att — såsom det då hette — den tredje och sista fasen av gymnasiefrågans utveckling skulle ta sin början någon gång på 1960-talet, när gymnasiet måste ta hand om allt större skaror av enhetsskolelever och dess lärogång således måste organiskt anknytas till enhetsskolans och då gymnasiets allmänna organisation och sådana spörsmål som den horisontella klyvningen och avvägningen mellan fasthet och differentiering i linjebyggnaden måste tas upp till slutlig prövning. Den försiktiga bedömning, som 1950 års skolreformatorer gjorde av det mera långsiktiga perspektivet på de gymnasiala skolformerna, framför allt det allmänbildande gymnasiet, framstår nu, tio år senare, som väl motiverad. Trots allt det förutseende av en dynamisk och komplicerad samhällsutveckling, som präglar 1950 års skolbeslut, kan vi i dag konstatera att utgångsläget för en genomgripande utredning av de gymnasiala utbildningsproblemen på väsentliga punkter radikalt förändrats genom den faktiska utvecklingen under det gångna decenniet.» Härutöver vill gymnasieutredningen erinra om den av 1961 års riksdag beslutade handelsgymnasiereformen, innebärande bl. a. att handelsgymnasiets normalkurs blev 3-årig. De betydelsefullaste skälen för en utredning om gymnasiet i dagens läge sammanfattar gymuasieutredningen på följande sätt. 1. Införandet av 9-årig obligatorisk skola, grundskolan. 2. Gymnasiets starka och alltmer accelererade kvantitativa utveckling sedan början av 1950-talet. 3. De kvalitativa problemen, d. v. s. nödvändigheten att överse utbildningens mål och innehåll. 4. De yttre organisatoriska problemen, som givetvis nära sammanhänger med bl. a. gymnasiets kvantitativa expansion.

3.1.2 Grundskolans införande

Gymnasieutredningen vill erinra om att den av 1962 års riksdag beslutade 9åriga obligatoriska grundskolan kommer att i huvudsak vara genomförd vid detta årtiondes slut. Gymnasiet kommer då — om man bortser från vuxenutbildningen — att praktiskt taget helt rekrytera sina elever från grundskolan. Denna skola har en annan rekrytering, målsättning och utformning än realskolorna och motsvarande äldre skolformer, vilka hittills bildat den viktigaste rekryteringsbasen för gymnasiet. Otvivelaktigt kommer, som även uttalas i direktiven, grundskolans genomförande att ytterligare stimulera intresset för fortsatt utbildning på gymnasial nivå. Nuvarande gymnasieformer har väsentligen utformats med hänsyn till realskolan — även om det s. k. försöksgymnasiet i viss mån modifierats med hänsyn till försöksskolan. Allmänt gäller att grundskolans mål avsevärt avviker från realskolans. I grundskolan betonas sålunda mera de allmänna studietekniska färdigheterna, vilket innebär att grundskolans ejever kommer att ha större vana vid individuellt arbete, grupparbete m. m. Det är då självfallet att den fortsatta gymnasiala utbildningen måste utformas så att man drar den största möjliga nyttan av dessa färdigheter och att man i gymnasiet bygger vidare på vad eleven härutinnan lärt i grundskolan. Härigenom blir det möjligt att såsom i direktiven betonas i gymnasiet ge större utrymme åt en aktiv studiefostran. I motsats till realskoleeleverna har grundskoleeleverna ej läst mer än två språk, engelska och tyska eller franska. Det nuvarande gymnasiets språkundervisning — bortsett från tekniska gymnasiets — bygger på att eleven i den rekryterande skolan läst engelska, tyska och franska och måste sålunda ändras

78 med hänsyn till grundskolans undervisning. Även i andra ämnen kommer undervisningens innehåll att bli ett annat i grundskolan än i realskolan. 3.1.3 Den kvantitativa utvecklingen av gymnasierna I direktiven framhålles bl. a. att antalet examina vid de egentliga gymnasierna (allmänt, handels- och tekniskt gymnasium) starkt ökat under 1950-talet. Departementschefen fortsätter: »Redan en blick på de senast verkställda förutberäkningarna av examinationen från de egentliga gymnasierna under 1960-talet gör klart att den utredning, som nu bör komma till stånd, måste arbeta på en betydligt bredare front än man tidigare tänkt sig och att den därmed också kommer att möta avsevärt mer komplicerade problem. Som nyss nämnts uppgick antalet examina vid de egentliga gymnasierna år 1959 till drygt 10 000. Med utgångspunkt i den nu kända intagningen vid dessa gymnasier kan examinationen år 1962 beräknas stiga till drygt 14 800. Förutsätter man sedan en årlig tillväxt av examensprocenten med 0,5 enheter erhålles en fortlöpande stegring fram till 1968, då beräkningen utvisar drygt 20 800 examina, och därefter en viss avmattning innebärande en minskning till omkring 20 200 examina år 1970. Prognosen pekar alltså, med de premisser man ansett sig kunna uppställa, på en väldig ansvällning av gymnasieutbildningen.» Som gymnasieutredningen närmare kommer att utveckla i kapitel 4 blir ansvällningen av gymnasieutbildningen ännu starkare än vad räkneexemplen i direktiven antyder. Flera skäl talar för en fortsatt stark expansion. Tidigare har framhållits att grundskolans genomförande ytterligare kommer att stimulera intresset för gymnasial utbildning. I direktiven fortsätter departementschefen: »Ytterligare ett par faktorer, som utan direkt samband därmed kan förutses komma att verka starkt pådrivande, bör nämnas.

Fortfarande kvarstår mycket betydande olikheter i gymnasiefrekvensen bland ungdomar från skilda socialgrupper och geografiska områden. I annat sammanhang har jag med viss förenkling uttryckt olikheterna i rekryteringshänseende mellan skilda befolkningsgrupper så, att i en studentklass om 25 elever vid de allmänbildande gymnasierna i dag endast 5 kommer från den ena halvan av befolkningen — arbetare, småföretagare och lägre tjänstemän — medan de återstående 20 kommer från den andra halvan av befolkningen. Den geografiska rekryteringen till de egentliga gymnasierna är fortfarande påtagligt ojämn. Detta förhållande belyses på ett detaljerat och slående sätt i den utredning om gymnasiets kvantitativa problem, som skolöverstyrelsen med skrivelse den 9 juni 1959 överlämnat till Kungl. Maj:t. Det inbegripes självfallet i målsättningen för en demokratisk utbildningspolitik att genom olika åtgärder så långt möjligt eliminera de faktorer av social, geografisk och även psykologisk art, som ligger bakom de nu berörda ojämnheterna i rekryteringshänseende. Men vi måste ha klart för oss att vi med en aktiv politik i detta avseende också ytterligare ökar trycket på de gymnasiala skolformerna.» Den utomordentligt starka expansionen har givetvis skapat en rad problem, såsom lokalbehov, lärarbehov, utrustningsbehov m. m. Med hänsyn härtill och den ytterligare utveckling som kan förväntas, är det enligt gymnasieutredningen nödvändigt att genom inre och yttre organisatoriska förändringar skapa möjligheter att på bästa sätt tillvarataga och utnyttja tillgängliga resurser. Expansionen h a r fått arbetsmarknadsmässiga konsekvenser. Delvis sammanhänger dessa med att relationerna mellan examinationen från de olika gymnasieformerna under 1950-talet och början av 1960-talet varit i det hela oförändrade så att den helt dominerande delen av expansionen fallit på det allmänna gymnasiet. Departementschefen berör frågan i följande ordalag: »Den faktiska utvecklingen är givetvis avhängig av vilken utbildningspolitik som

79 kommer att föras. Det växande behovet av utbildad arbetskraft och det allmänna kravet på bättre och flera utbildningsmöjligheter utgör tillsammans en drivkraft med en sådan inneboende styrka, att det — under förutsättning av en fortsatt välståndsutveckling — från statsmakternas synpunkt i första hand torde bli fråga om att genom en aktiv och nyanserad utbildningspolitik söka att till individernas och samhällets bästa bemästra en utveckling, som om den finge fortgå utan stöd av en dylik politik skulle kunna leda till en fatal snedvridning av utbildningsorganisationen på hela gymnasiestadiet med åtföljande konsekvenser på de därefter följande stadierna av utbildningsväsendet. Detta är enligt min mening den grundläggande utgångspunkten när det nu gäller att utreda den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation.» Vidare yttrar departementschefen: »Till bilden av den allmänna problematiken hör vidare, såsom ett mycket väsentligt inslag, att statsmakterna genom det nyligen fattade beslutet om utbyggande av universitets- och högskoleväsendet m. m. satt upp som en riktlinje, att en minskad procentuell övergång från det allmänbildande gymnasiet till universiteten bör komma till stånd för att en från arbetsmarknadssynpunkt alltför kraftig tillströmning till de fria fakulteterna skall kunna undvikas.» Av gymnasieutredningen verkställda undersökningar och andra undersökningar, för vilka närmare kommer att redogöras i kapitel 4, ger vid handen att arbetsmarknaden h a r ett mycket stort behov av framför allt tekniskt, ekonomiskt, samhällsvetenskapligt och naturvetenskapligt utbildad arbetskraft. De studievägar i gymnasiet som antingen direkt eller över fortsatt utbildning leder till dessa områden måste utökas och göras attraktiva.

3.1.4 De kvalitativa problemen Hit r ä k n a r utredningen bl. a. sådana frågor som utbildningens mål och innehåll, differentieringen, studietidens längd

samt intagning, flyttning och studiernas avslutning.

3.1.4.1 I fråga om gymnasiets mål och innehåll anföres i direktiven bl. a. följande. »Till de allmänna synpunkterna på utredningsarbetet bör här också fogas följande reflexion, som i och för sig gäller varje utbildningsproblem av större dimensioner. De landvinningar, som göres genom den snabba utvecklingen av naturvetenskap och teknik, påverkar och kommer att påverka samhällsstrukturen och därmed också den enskilda människans levnadsvillkor och livssituation i sådan grad, att vi inte kan uraktlåta att även från dylika utgångspunkter ompröva innehållet i det mått av allmänbildning, som vi anser att ungdomen skall få under utbildningsgången. En utredning av den gymnasiala utbildningen kan inte förbigå detta, utan den måste tvärtom baseras på en analys av allmänbildningsbegreppet och ett ställningstagande till vilka krav härutinnan, som utbildningen bör tillgodose i vårt alltmer komplicerade samhälle.» Departementschefen framhåller vidare att utredningen för att kunna få ett grepp på dessa problem bör söka analysera vad han kallar utbildningens egenvärde och dess samhällsnytta samt anför i detta sammanhang följande: »Med det första begreppet åsyftar jag det mått av allmänbildning, som varje slag av gymnasial utbildning bör ge den studerande. Den önskvärda innebörden av allmänbildningskravet — med de skiftningar, som kan betingas av målsättningen för olika gymnasiala utbildningsvägar — bör utredningen förutsättningslöst pröva under beaktande av det förändrade läge, som följer av bl. a. naturvetenskapens och teknikens snabba utveckling, den förlängda skolpliktstiden, de ökade och mer mångsidiga internationella kommunikationerna liksom de nya massmedias allt större roll som bildningsmedel. I varje utbildnings egenvärde ligger också det resultat som, oavsett utbildningens specifika inriktning, en aktiv studiefostran medför för mognadsprocessen, exempelvis i form av förmåga till säker och kritisk bedömning och

80 till konstruktivt tänkande. Även i detta avseende bör utredningen söka precisera de krav, som bör ställas på de gymnasiala utbildningsvägarna. För analysen av den gymnasiala utbildningens samhällsnytta bör utredningen verkställa en kartläggning av de fordringar, som olika avnämare av gymnasialt utbildad arbetskraft, inbegripet de olika utbildningsanstalterna för fortsatt utbildning, ställer eller vill ställa på den gj^mnasiala utbildningens innehåll och resultat, framför allt i fråga om kunskaps- och färdighetsstandard. En undersökning bör alltså göras av önskemålen i detta avseende från de utbildningsanstalter av skilda slag, som har hand om den fortsatta utbildning, varpå gymnasiala studier kan vara inriktade. Härvid bör bl. a. observeras de förslag till nya utbildningsvägar ovanpå eller i anslutning till det gymnasiala utbildningsstadiet, som kan bli ett resultat av den nyligen tillsatta utredningen angående differentierad utbildning inom filosofisk fakultet m. m. Vidare bör genom utredningens försorg i samarbete med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen utföras den yrkesanalys på arbetsmarknadens behovssida beträffande personer med gymnasieutbildning, som 1957 års riksdag gjort framställning om (Rskr 317, SU 127 s. 42) och vars betydelse även skolöverstyrelsen understrukit i förutnämnda skrivelse den 9 juni 1959. Denna yrkesanalys bör sikta inte blott på gymnasieutbildning i mera traditionell mening utan även på andra former av gymnasial utbildning. Genom att ta upp dessa arbetsuppgifter redan i inledningsskedet bör utredningen kunna erhålla en viss överblick över de många problem, som kommer att möta under det fortsatta arbetet. Jag föreställer mig att analysen av allmänbildningsbegreppet och undersökningarna beträffande behovssidan kommer att ge en mycket rikt varierad uppsättning önskemål om hur den gymnasiala utbildningen bör utformas och differentieras, beträffande såväl utbildningens inriktning och innehåll som dess organisation. Redan från början bör utredningen vidare genom kontakter med skolberedningen ta närmare del av hur de påbyggnadslinjer ovanpå enhetsskolan kommer att utformas, varom beredningen torde komma att framlägga förslag med anledning av dess uppdrag att bl. a. pröva frågan om anknytningen till enhetsskolan av skolor

för viss vidareutbildning, såsom praktiska realskolor och kommunala flickskolor, eller nya alternativ till dessa. Till utredningen bör, för att tas i beaktande bl. a. i detta sammanhang och för att ytterligare övervägas i övrigt, överlämnas den år 1959 slutförda utredningen angående 'Praktiska gymnasier' (SOU 1959:44) jämte däröver avgivna remissyttranden. Att sammanväga alla dessa önskemål och att med beaktande av de resultat, vartill nyssberörda förslag från skolberedningens sida kan leda, sovra bland alla de uppslag, som kan väntas framkomma, för att på grundval därav bygga upp ett gymnasialt utbildningssystem, som både motsvarar den uppväxande generationens anspråk på utökade och mera differentierade utbildningsmöjligheter och samtidigt tillfredsställer arbetsmarknadens behov av adekvat utbildad arbetskraft för en mängd skilda ändamål, det blir därefter utredningens väsentliga och utomordentligt komplicerade arbetsuppgift. — •— Även om det nuvarande allmänbildande gymnasiets framtida motsvarighet kan få vidare uppgifter än sin föregångare, så torde likväl en huvuduppgift förbli att ge en utbildning, lämpad att tjäna som grund för fortsatt, högre utbildning. Vilken preciserad målsättning beträffande kunskapsoch färdighetsstandard denna del av det framtida gymnasiala utbildningssystemet bör ha, bör prövas bl. a. på grundval av den undersökning av de mottagande utbildningsanstalternas önskemål, som utredningen har att göra.» Gymnasieutredningen behandlar dessa spörsmål i kapitel 5. Mot den där tecknade bakgrunden byggs gymnasiets läroplan upp. Sina överväganden, slutsatser och förslag h ä r o m presenterar utredningen företrädesvis i kapitel 8, 9 och 10. Det principiella synsättet på dessa problem anger departementschefen på följande sätt: »Till utredningens uppgift hör vidare naturligtvis en översyn av kursplanestoffet och kursinnehållet, bl. a. med tanke på behovet av att ge större utrymme åt en aktiv studiefostran. Inte minst den analys av allmänbildningsbegreppet och den yrkesanalys, som jag i det föregående förordat, bör kunna ge utredningen underlag för en

81 verkligt saklig och av snäva traditionella hänsyn obunden prövning av dessa problem. Även tim- och kursplanerna har ju i praktiken en yttersta utrymmesgräns, vid vilken intet nytt kan läggas till utan att också något gammalt dras ifrån.» I samband med denna översyn behandlar gymnasieutredningen även i kapitel 14 och 15 de konsekvenser som detta får beträffande skolsociala åtgärder och gymnasiets befattningshavare. 3.1A.2 Differentieringsfrågan sammanhänger delvis med frågan om gymnasiets mål och h a r i denna del nämnts i de under 3.1.4.1 citerade avsnitten av direktiven. Därutöver innefattar differentieringen en organisatorisk fråga, d. v. s. hur ett eventuellt differentieringssystem skall vara uppbyggt. I direktiven uttalas härom bl. a. följande. »Ett annat väsentligt spörsmål gäller den linjedelning, som kan tänkas ifrågakomma framför allt på en allmänbildande gymnasial utbildningsväg, samt graden av differentiering och specialisering på skilda fackgymnasiala utbildningsvägar. I stor utsträckning sammanhänger detta spörsmål med det problem angående gymnasiets horisontella klyvning m. m., som jag strax skall behandla, men jag vill ändå redan här framhålla några allmänna synpunkter. Det gymnasiala utbildningssystemet måste göras mer anpassningsbart i olika avseenden än vad det för närvarande är. Inte bara elevernas växlande förutsättningar, intressen och planer pekar i denna riktning. Även arbetsmarknadens ständigt skiftande förhållanden och utvecklingstendenser gör en ganska stor flexibilitet önskvärd. Nya ämnen eller alternativ till kurser kommer säkerligen att begäras i allt större utsträckning. Den gamla frågan om fastheten i linjesystem och möjligheter för eleverna att efter eget bestämmande tillvälja eller bortvälja ämnen blir på nytt aktuell. Ju radikalare man vill slå in på vägen att skapa möjlighet till individuell anpassning och specialisering av studierna, desto mer inskränkes själva linjesystemet till uppgiften att garantera, att en viss grupp av kärnämnen eller vissa sådana ämnen alltid ingår i studierna. Samtidigt måste ständigt, bl. a.

med tanke på den s. k. meritkompletteringen, samspelet mellan gymnasiala utbildningslinjer såsom avlämnande skolform och universitet och högskolor såsom mottagande utbildningsanstalter uppmärksammas.» Differentieringens organisatoriska sida behandlar gymnasieutredningen i kapitel G och 7 från principiella synpunkter. I det förra kapitlet är därvid frågeställningen allmän och berör hela det gymnasiala skolsystemets struktur. En grundläggande utgångspunkt är det stora utbildningsintresse som kan förväntas i framtiden och h u r man bör tillvarata och tillmötesgå detta. Departementschefen säger härom i direktiven bland annat följande: »De stigande anspråk på möjligheter till fortsatt utbildning efter genomgången nioårig grundskola, som man har att räkna med som en effekt av ett allmänt växande utbildningsintresse och en ökande efterfrågan på välutbildad arbetskraft, kan emellertid inte mötas endast med en än så grundlig revision och differentiering av de egentliga gymnasieutbildningsvägarna, inriktade på den kunskaps- och färdighetsstandard, som de nuvarande gymnasieexamina utgör ett uttryck för. Det måste förutses att de krav, som kommer att resas på de gymnasiala utbildningsvägarna, blir mer varierande än så. Jag syftar i första hand på det förhållandet, att önskemål om utbildningsmöjligheter ovanför grundskolan säkerligen kommer att, framför allt till följd av enhetsskolans allmänna genomförande, väckas från betydligt bredare grupper än vad som för närvarande är fallet, även om man tar i betraktande det antal enligt nuvarande normer 'gymnasiekompetenta', som på grund av sociala, ekonomiska eller andra skäl inte frekventerar gymnasierna. Även för många 'gymnasiekompetenta' kan en gymnasial utbildningsväg, som inte siktar på gymnasieexamen av nuvarande nivå, te sig mera lockande. Om önskemål av detta slag inte tillgodoses på ett sätt, som rimligt tillfredsställer skiftningarna i utbildningsintresset, föreligger risk för en alltför kraftig tillströmning — och därmed för många misslyckanden — vid vad jag här har kallat de egentliga gymnasierna, även om dessa revideras till sitt innehåll och sin organisation. Det är möjligt att dessa problem del-

82 vis kan lösas inom ramen för den egentliga gymnasieorganisationen i reformerat skick. Det är emellertid troligt, att även andra lösningar i form av mer eller mindre fristående utbildningsvägar eller påbyggnadslinjer ovanpå enhetsskolan måste väljas.» I kapitel 6 tar gymnasieutredningen också upp den näraliggande frågan om gymnasiets horisontella klyvning. Föredragande departementschefen kommer i direktiven in härpå i samband med att han framhåller att genom grundskolans genomförande intresset för fortsatt utbildning kan växa fram på en så bred front, att det kan bli fråga om att skapa »nya utbildningsalternativ för dem, som vill välja eller med hänsyn till sin studieförmåga bör välja en utbildning med någon annan riktpunkt än vad det egentliga gymnasiet nu har». Departementschefen fortsätter: »Dessa tankegångar är ingalunda nya. Problemet stod klart för skolkommissionen, vilken såsom sitt huvudförslag på längre sikt för det allmänbildande gymnasiet tog upp alternativet med horisontell klyvning av gymnasiet. Skolkommissionens skiss innebar, att en avgångsetapp skulle ordnas efter andra gymnasieåret (elfte skolåret), då de allmänbildande kurserna skulle avrundas och avslutas. Därifrån skulle alltså en del elever, efter att ha förvärvat gymnasial allmänbildning, gå ut i yrkeslivet eller till speciell yrkesutbildning av olika slag. Övriga elever skulle fullgöra ett ytterligare gymnasieår, avsett närmast för studier, 'som ställer de största kraven på intelligens, studieintresse, självständighet och mognad'. Det kan nämnas att även handelsutbildningskommittén i sitt förslag om treåriga handelsgymnasier (SOU 1950: 12) var inne på tanken på en avgångsetapp efter andra året, bl. a. med hänvisning till att för vissa elever en tvåårig kurs med hänsyn till deras intresseinriktning och studiehåg enligt kommitténs mening måste anses tillräcklig och lämplig. Beträffande de tekniska gymnasierna har däremot dylika tankegångar hittills varit endast vagt antydda i diskussionen. För utredningen gäller det nu att söka all-

sidigt belysa den här aktuella problematiken och komma fram till praktiskt genomförbara och rationella lösningar. I det följande kommer jag att anföra vissa synpunkter, som framstår såsom väsentliga för denna bedömning. Dessförinnan vill jag emellertid göra en distinktion, som förefaller påkallad för att tillräcklig klarhet skall vinnas i den fortsatta diskussionen. Vad jag åsyftar är att enligt min mening uttrycket 'horisontell klyvning' av en gymnasieutbildning inte bör utnyttjas i andra fall än då man avser en avgångsetapp inom ramen för ett i övrigt organiskt sammanhållet gymnasium, där villkoren för inträde är i princip desamma för samtliga elever och där kursinnehållet och den med utbildningen avsedda kunskaps- och färdighetsstandarden är i stort desamma för samtliga elever inom den gemensamma delen av utbildningen. Det är nämligen dessa kriterier eller rättare sagt tvivlet om möjligheterna att i praktiken med framgång uppställa dessa kriterier, som gjort spörsmålet om den horisontella klyvningen till en kontroversiell fråga. Spörsmålet om tillskapande av gymnasiala utbildningslinjer med egna karakteristika och alltså med en eventuellt annan målsättning och annan inre organisation än de nuvarande gymnasierna är däremot i sig ingen kontroversiell utan i stället en hittills oprövad fråga. Spörsmålet om en gymnasieutbildningsväg med horisontell klyvning i här angiven bemärkelse bör därför enligt min uppfattning prövas utifrån den frågeställningen, om man, utan att ge avkall på kravet att gymnasiet skall ge en hållbar grund för fortsatt, högre utbildning, kan arbeta med en så bred rekrytering till denna utbildningsgång, att man från början har att förutsätta, att en del av elevkadern kommer att avgå före slutstadiet och att de då skall ha fått en avslutad gymnasial utbildning. Vid överväganden om inträdesvillkor och kursinnehåll bör man då tillika ha som utgångspunkt, att hela elevkadern i och med avgångsetappen skall få en avrundad utbildning, även de som kommer att fortsätta på slutstadiet. Eljest måste det te sig naturligast att differentiera redan inträdesvillkoren i förhållande till de olika utbildningsgångarnas kursinnehåll, mål och syfte. Man kommer då fram till en både horisontellt och vertikalt kluven gymnasieutbildningsväg, för vars sammanhållande som en enhet i första hand endast vissa organi-

83 satoriska och administrativa skäl synes kunna anföras. Ty det bör förutsättas, att det skall visa sig möjligt att konstruera olika gymnasiala utbildningsalternativ, som i ljuset av en saklig och effektiv yrkesvägledning och studierådgivning för de utbildningssökande ter sig så lockande och konkurrenskraftiga, att det inte av rent psykologiska skäl blir nödvändigt att arbeta med ett horisontellt kluvet gymnasium för att fånga upp och via avgångsetappen avlänka dem, som har höga studieambitioner men likväl inte tillräcklig studieförmåga för den fullständigaste utbildningsgången. Det bör vidare undersökas av utredningen om den horisontella klyvningen kan erbjuda särskilda fördelar i andra avseenden, exempelvis beträffande den lokala spridning av de gymnasiala utbildningsmöjligheterna, som i och för sig är önskvärd. Utifrån dessa utgångspunkter bör utredningen närmare belysa spörsmålet om den horisontella klyvningen såväl beträffande allmänbildande gymnasielinjer som i fråga om olika slag av befintliga och tänkbara nya fackgymnasiala linjer. Självfallet måste de faktorer, som inverkar på bedömningen, komma att delvis variera alltefter de olika utbildningslinjernas uppläggning och inriktning. Medan det för en utbildningslinje med bestämt slutmål kan te sig mindre lämpligt att bredda rekryteringen kan det för en annan måhända visa sig rationellt att arbeta med en relativt bred rekrytering och en indelning av utbildningsgången på olika avgångsetapper, medförande ett successivt alltmer kvalificerat eller bestämt yrkesinriktat elevurval.» I fortsättningen framhåller departementschefen : »För att komma fram till en förnuftig lösning av den här aktuella huvudfrågan — att skapa gymnasiala utbildningsalternativ som kan tillfredsställa det växande utbildningsintresset — kan utredningen emellertid inte nöja sig med att undersöka den horisontella klyvningens förutsättningar i olika hänseenden. Också andra utvägar liksom kombinationer av skilda lösningar bör prövas. Så bör exempelvis, kanske främst beträffande en för ett i viss mån breddat rekryteringsunderlag konstruerad allmänbildande gymnasieutbildningsväg, övervägas olika former av begränsning eller variation i fråga om ämnesregistret för

vissa elever under en för samtliga elever lika lång studietid, utan att en vertikal uppspaltning av eleverna nödvändiggöres från början. Det skulle kunna möjliggöra för vissa elever att stanna för ett mindre omfattande studieprogram med koncentration till sådana ämnen och kurser som de särskilt behöver med hänsyn till sin yrkesinriktning och som de har fallenhet och förmåga för. Utredningen bör belysa vilka fördelar och nackdelar, som lösningar i en sådan riktning kan innebära.» Gymnasieutredningen behandlar denna problemtik främst i kapitel 11 och frågan om yrkesvägledning och studierådgivning i kapitel 14. 3.1A.3 Ett visst samband med det nyss nämnda har frågan om studietidens längd. Det sägs bl. a. följande i direktiven : »Ett spörsmål som därvid kommer att möta gäller längden av denna gymnasiala utbildning. Jag har för egen del i 1958 års statsverksproposition uttalat, att jag räknade med att de nya allmänbildande gymnasier av hittillsvarande typ, som skulle upprättas, bleve treåriga, om inte särskilda förhållanden föranledde annan organisation. I propositionen 1960:131 har jag anfört vissa ytterligare synpunkter i denna fråga, innebärande förord för en sammanlagt tolvårig studiegång fram till studentexamen, uppdelad på en 9-årig enhetsskola eller motsvarande samt 3-årigt gymnasium. En treårig studiegång bör enligt min mening bibehållas som huvudform för den här aktuella delen av det framtida gymnasiala utbildningssystemet, såvida inte tungt vägande skäl kan anföras däremot. Det bör dock, för att en saklig diskussion i ämnet skall kunna föras, undersökas vilka omständigheter som kan tala för att bibehålla även en trettonårig studiegång med fyraårigt gymnasiestadium. Motsvarande synpunkter kan enligt min mening i princip anläggas också beträffande fackgymnasierna, i vad de befinnes böra leda till en kunskaps- och färdighetsstandard på samma nivå, som nu avses beträffande de tekniska gymnasierna och som aktualiseras i samband med förslag om treåriga handelsgymnasier. Spörsmålet om studietidens längd på de

84 här berörda gymnasiala utbildningsvägarna bör emellertid närmare belysas genom en undersökning av den faktiska studietidens längd i de nuvarande egentliga gymnasierna samt beträffande inträdesåldern, omfattningen av avgång, kvarsittning m. m. De resultat som en dylik undersökning kan utvisa bör även tjäna till vägledning för en bedömning av studietiden på de nya gymnasiala utbildningsvägar, främst väl fackgymnasiala sådana, som kan komma att föreslås och beträffande vilka yrkesinriktningen och övriga omständigheter anses kräva en kunskaps- och färdighetsstandard på en nivå, jämförlig med den som nu avses för exempelvis de tekniska gymnasierna. Vid prövningen av hur olika med ett allmänbildande framtida gymnasium parallella fackgymnasielinjer bör utformas, synes det mig särskilt viktigt att beakta att de sistnämnda, inte minst i fråga om studietidens längd såsom ett mått på utbildningsstandarden och en antydan om dess konkurrenskraft på arbetsmarknaden, verkligen göres tillräckligt tilldragande på ett för den enskilde sakligt övertygande sätt. Med hänsyn till de perspektiv, som jag i det föregående dragit upp, synes det vara en angelägenhet av första ordningen att man på detta sätt förmår att genomföra en naturlig avlänkning från den eljest alltför stora ström av utbildningssökande, som kan väntas även till ett reformerat allmänbildande gymnasium.»

ningen av den valda gymnasieutbildningen. Departementschefen framhåller att härvid särskilt bör uppmärksammas dels frågan om ej en mer nyanserad utformning eventuellt kan vara påkallad exempelvis för de tekniskt-naturvetenskapliga men stundom språksvaga begåvningarna, dels frågan om förpraktik för den fackgymnasiala utbildningen. Gymnasieutredningen behandlar intagningsbestämmelserna i kapitel 13 och frågan om förpraktik i kapitel 8. Frågan om flyttningsbestämmelser och gymnasiestudiernas avslutande behandlas även i kapitel 13. I sistnämnda hänseende anför departementschefen: »Även formerna för de gymnasiala studiernas avslutande måste bli föremål för övervägande. Det bör observeras att den förra året tillkallade examensutredningens arbete är begränsat till förslag beträffande sådana organisatoriska och organisatorisktpedagogiska förenklingar, som kan genomföras utan att man därigenom äventyrar examens funktion som avslutande kunskapsprov och värdemätare. Behovet av denna funktion i det framtida gymnasiala utbildningssystemet bör prövas av den här förordade utredningen, som alltefter hur denna prövning kan utfalla har att framlägga därav betingade förslag.»

Frågan om studietidens längd h a r flera delaspekter. Den gäller såsom direktiven anger bl. a. vilken normalstudietiden bör vara fram till kompetens för högre studier. Denna aspekt tar gymnasieutredningen upp i kapitel 6. Frågan gäller också om med hänsyn till vissa elevgrupper studietider av varierande längd bör förekomma. Dessa problem behandlar utredningen i kapitel 9 och 11.

Dessa kan i huvudsak föras in under någon av rubrikerna samorganisation med andra skolformer och planering, huvudmannaskapet samt ekonomiska frågor.

3.1 A A Enligt direktiven h a r gymnasieutredningen vidare att behandla villkoren för inträde i gymnasiet. Det framhålles härom i direktiven att dessa villkor givetvis bör omprövas mot bakgrund av utformningen av grundskolans avgångsklass och med tanke på inrikt-

»Givetvis bör utredningen i samband med sina ställningstaganden till vilka forn.er av utbildningsvägar som skall ingå i ett framtida gymnasialt utbildningssystem också pröva vilken yttre organisatorisk utformning de bör få. Härutinnan vill jag framhålla att det från många synpunkter, inte minst med hänsyn till elevrekryterirg-

3.1.5 Yttre organisatoriska problem

3.1.5.1 Om samorganisation anför föredragande departementschefen i direktiven bl. a. följande:

85 en, förefaller angeläget att i varje fall de utbildningslinjer, som kan förväntas bli eller av sakliga skäl anses böra bli de mest frekventerade, får en yttre samorganisation, exempelvis i form av en gymnasieenhet, inneslutande såväl allmänbildande som tekniska, merkantila och andra yrkesinriktade linjer. Vissa överväganden beträffande möjligheterna härtill inom den nuvarande gymnasieorganisationen pågår för närvarande inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Utredningen bör, med ledning av bl. a. vad nämnda överväganden kan komma att utmynna i, undersöka i vad mån pedagogiska, organisatoriska, administrativa och ekonomiska förutsättningar finnes för sådan samorganisation inom det framtida gymnasieutbildningssystemet. En annan fråga av betydelse från bl. a. rekryteringssynpunkt gäller den organisatoriska anknytningen mellan den blivande grundskolan och de framtida gymnasieutbildningsvägarna. Spörsmålet bör prövas mot bakgrunden av vad som kan finnas motiverat av praktiska och ekonomiska skäl, exempelvis utnyttjandet av lärarkrafter och materiella resurser m. m. Det kan under alla förhållanden förutses att det i framtiden knappast på samma sätt som nu bör vara endast allmänbildande gymnasielinjer som bör kunna ifrågakomma för vertikal samorganisation med grundskolan. Redan skolberedningen torde för övrigt komma att från sina utgångspunkter närmare belysa detta problem.» Samordningsfrågorna mellan dels skolformer på det gymnasiala åldersstadiet, dels dessa och grundskolans högstadium behandlar utredningen i kapitel 12 och 17. I förstnämnda kapitel liksom i kapitel 19 behandlas också planeringen av den fortsatta utbyggnaden. 3.1.5.2 Utredningen h a r även att överväga frågan om huvudmannaskapet för de framtida gymnasiala utbildningsvägarna. Härom sägs i direktiven följande: »I detta hänseende vill jag här endast framhålla, att det enligt min mening mer och mer torde komma att framstå som sakligt motiverat att ifrågasätta, huruvida inte statens administrativa huvudmannaskap

för vissa gymnasier, i vart fall de som är samorganiserade med kommunal skolform, bör avvecklas. Den dualism i administrativt hänseende, som nu råder vid skolenheter, bestående exempelvis av statligt gymnasium och kommunal enhetsskola, har visat sig både medföra ett tungrott förvaltningsförfarande och kunna utgöra ett irritationsmoment i det nödvändiga samspelet.» Gymnasieutredningen framlägger förslag härom i kapitel 18. 3.1.5.3 Utredningen skall vidare behandla de ekonomiska frågorna enligt följande uttalanden i direktiven. »Prövningen av frågan om det ekonomiska ansvaret för det framtida gymnasieutbildningssystemet bör av utredningen göras åtskild från spörsmålet om det administrativa huvudmannaskapet och i stort sett följa de riktlinjer för kostnadsfördelning mellan stat och kommun, som beträffande liknande utgiftsändamål är eller framdeles kan bli uppdragna. Detta är emellertid en punkt där det synes riktigast och lämpligast att utredningen, när efter erforderliga undersökningar och överväganden ett ställningstagande blir aktuellt, inhämtar ytterligare direktiv, varvid hänsyn kan tas till den då förutsebara utvecklingen av den samhällsekonomiska och statsfinansiella situationen. Förslag från utredningens sida bör emellertid alltid åtföljas av en utförlig beräkning av därmed förenade kostnader och av kostnadsutvecklingen för ett antal år framåt. Likaså bör varje förslag innefatta även utkast till erforderliga författningsbestämmelser och övriga av behovet påkallade föreskrifter.» Förutom i ett kostnadskapitel (kapitel 20) behandlar utredningen här berörda frågor i kapitel 12 (kostnader vid olika delningstal), i kapitel 16 (kostnader för lokaler, utrustning och hjälpmedel), i kapitel 18 (statsbidragsbestämmelser) och i kapitel 19 (vissa kostnader i samband med övergången till det nya gymnasiet). Dessutom berörs i flera andra kapitel i samband med förslag till reformer kostnaderna för dessa. Utkast till författningsbestämmelser h a r även utarbetats.

8G 3.2 Avgränsningen av utredningens arbete

gymnasie-

3.2.1 Direktiven I anslutning till ovan citerade uttalande i direktiven (3.1.4.2) om behovet av gymnasiala utbildningsvägar med annan inriktning än de nuvarande anför departementschefen följande: »Arbetsuppgifterna för den förordade utredningen bör därför enligt min mening inte begränsas till de egentliga gymnasiernas problem utan även omfatta spörsmål, som gäller utbildningsvägar vid sidan av de egentliga gymnasierna. Härifrån bör dock i princip avskiljas sådana för närvarande klart avgränsade och mot ett bestämt mål syftande utbildningslinjer såsom exempelvis de seminarielinjer av olika slag, som i fråga om inträdeskrav i huvudsak bygger på realexamen eller enhetsskola. Inte heller bör utredningen utan särskilda skäl uppehålla sig vid de befintliga utbildningsvägar vid sidan av de egentliga gymnasierna, som mot bakgrunden av de allmänna utgångspunkter jag angivit kan sägas redan väl fylla en uppgift i utbildningsorganisationen, eller sådana nya påbyggnadslinjer som kan komma att bli ett resultat av 1957 års skolberednings arbete. Inte heller bör utredningen gå in på befintliga praktiskt betonade yrkesutbildningslinjer av verkstadskolekaraktär och därmed jämförliga utbildningsvägar, såvida det inte visar sig påkallat med hänsyn till exempelvis den förskjutning mot alltmer teoretiskt betonade studier, som är märkbar inom vissa delar av yrkesutbildningen. Den gränsdragning som jag här gjort är med avsikt tämligen vag. Det synes mig nämligen lämpligast att utredningen får ganska fria händer att efter en första överblick över det samlade problemkomplexet själv dra upp de yttre gränserna i detalj för det fortsatta arbetet, varvid jag förutsätter att departementschefen hålles fortlöpande underrättad om utredningens ställningstagande. Jag vill här också framhålla, att vid denna gränsdragning och även under arbetets fortsatta gång kan uppkomma spörsmål om utbildningsanordningar av sådan komplicerad beskaffenhet eller brådskande natur, att undersökningar och överväganden härom lämpligast bör verkställas

genom speciella delegationer inom utredningen eller eventuellt genom särskilda sakkunniga vid sidan av utredningen. Jag förutsätter att utredningen tar de initiativ härutinnan, som alltefter omständigheterna finnas påkallade. Den här förordade utredningen om den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation bör således avse såväl de egentliga gymnasierna som de gymnasiala utbildningsvägar i övrigt, som enligt vad jag här antytt bör kunna attrahera viss del av det nuvarande gymnasieklientelet samt erbjuda olika utbildningsalternativ för dem, vilka vill välja en utbildning med annan riktpunkt än vad det egentliga gymnasiet har.» I de närmaste avsnitten redogör gymnasieutredningen för avgränsningen av sitt arbete. Därvid behandlas först vad som i direktiven benämnes de egentliga gymnasierna, därefter gymnasiala utbildningsvägar i övrigt samt vuxenutbildningsformer. 3.2.2 De egentliga gymnasierna 3.2.2.1 Då uttrycket de egentliga gymnasierna används i direktiven avses därmed närmast de gymnasiala utbildningsvägar som tjänar som grund för fortsatta högre studier. I dagens läge utgöres dessa av de allmänna, tekniska och merkantila gymnasierna. Enligt gymnasieutredningens mening måste även i framtiden finnas utbildningsvägar som i huvudsak motsvarar inriktningen av nämnda tre gymnasieformer även om självfallet innehållet ändras. Huruvida det inom gymnasiet kan komma att behövas andra utbildningsvägar eller om dessa snarare h ö r hemma inom det gymnasiala skolsystemet i övrigt är delvis beroende av h u r begreppet gymnasium definieras. Utredningen använder i fortsättningen ordet gymnasium som beteckning för sammanfattningen av de utbildningsvägar som utgör en direkt forsättning på grundskolan och — utan att

87 alltid ha detta som huvuduppgift — meriterar för tillträde till universitet och andra därmed jämförliga utbildningsanstalter. Vissa sektorer av gymnasiet har till huvuduppgift att förbereda för direkt yrkesverksamhet, exempelvis av ekonomisk (merkantil) eller teknisk natur. Ordet gymnasial använder däremot utredningen i vidare betydelse. Det får markera att en skola i huvudsak avser samma åldersstadium som gymnasiet. Som kommer att framgå av det följande rymmer frågan om avgränsningen mellan gymnasiet enligt ovan angiven definition och andra gymnasiala utbildningsvägar många problem. 3.2.2.2 Svårigheten att göra dessa avgränsningar aktualiserar frågan om det ändamålsenliga i att använda en speciell beteckning för vad utredningen kallar gymnasiet. Det kan ifrågasättas om inte alla utbildningsvägar som bygger på grundskolan borde ges en sammanfattande benämning som ej mer eller mindre klart markerar de olika vägarnas skiftande mål. Häremot kan invändas att frågan knappast kan betraktas som aktuell i dagens läge. Statsmakterna h a r nyligen fattat beslut om införandet av en delvis ny skolform, fackskolan, på det gymnasiala åldersstadiet. Härtill kommer att en särskild utredning om yrkesskolan, en skolform som tillhör det gymnasiala åldersstadiet, inom kort torde genomföras. Dessa omständigheter talar för att den angivna namnfrågan ej bör nu aktualiseras — namnet gymnasium bör alltså t. v. behållas. 3.2.2.3 De skolformer som utredningen i det följande i huvudsak kommer att behandla utgör de framtida motsvarigheterna till nuvarande allmänna gymnasium (statliga, kommunala och i viss

utsträckning privata), det 3-åriga handelsgymnasiet samt det 3-åriga tekniska gymnasiet. Gymnasieutredningen kommer icke att ta upp frågan om glesbygdsgymnasier av olika typ, exempelvis korrespondensgymnasier. Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att vidta de åtgärder som krävs för att sådana gymnasier skall kunna anpassas till nya förhållanden. I detta sammanhang vill utredningen framhålla att, då i betänkandet namnet skolöverstyrelsen användes, utredningen därmed avser det centrala skolämbetsverk som enligt beslut av riksdagen 1963 skall bildas genom sammanslagning av i huvudsak nuvarande skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Denna sammanslagning beräknas komma till stånd hösten 1964. Vissa åtgärder föranledda av gymnasieutredningens förslag torde bli aktuella redan dessförinnan. Utredningen förutsätter att de bägge överstyrelserna under tiden fram till sammanslagningen i samråd — i vissa fall måhända genom särskilda samarbetsgrupper — vidtar sådana åtgärder. Utredningen behandlar i detta betänkande ej heller de 1-åriga fackkurserna vid handelsgymnasiet samt de 2-, 3- och 4-åriga specialkurserna vid tekniskt gymnasium. Gymnasieutredningen avser att ta upp frågan om dessa kurser liksom frågan om utbildningen vid bergsskolan i Filipstad i samband med ett planerat senare betänkande om vuxenutbildningen. Vidare tar gymnasieutredningen h ä r ej heller upp frågan om Hvilans specialgymnasium och försvarets läroverk. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av skolöverstyrelsen, besluta om speciella lärokurser bör få finnas inrättade vid dessa skolor. Den utbildning som bedrives vid tex-

88 tilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska institut har nyligen behandlats av sakkunniga för utredning rörande textil- och konfektionsindustrins utbildningsbehov (stencil, Ecklesiastikdepartementet 1962:3). Textil- och konfektionsutbildningen behandlas därför av gymnasieutredningen endast i den mån den ligger på gymnasieingenjörsnivå. Slutligen vill utredningen erinra om att handelsgymnasiets 4-åriga linjer avvecklas successivt fr. o. m. läsåret 1962/ 63 och kommer att vara helt avvecklade med utgången av läsåret 1964/65.

3.2.3 Gymnasiala utbildningsvägar i övrigt

3.2.3.1 De direktiv som utredningen erhållit på denna punkt omfattar — såsom framgår av 3.2.1 — vidsträckta fält. Utredningens undersökningar (se kap. 4) visar också att utbildningstrycket på det gymnasiala skolsystemet kommer att växa mycket starkt och framtvinga nya utbildningsvägar. Under arbetets gång har emellertid gymnasieutredningen funnit att man, i stället för att inrätta nya parallella skolformer, bör tillgodose de uppkomna behoven genom att lämpligt utforma redan existerande eller planerade skolor. Härvid bör — som gymnasieutredningen närmare utvecklar i kapitel 6 — de i direktiven nämnda påbyggnadslinjerna på grundskolan, vilka sedermera förverkligats genom statsmakternas beslut om inrättande av fackskolan, få spela en stor roll. Dessa rymmer flera studievägar som omspänner vida fält av utbildningsområdet på det gymnasiala åldersstadiet. Därjämte föreslår gymnasieutredningen betydande förändringar och kompletteringar inom det egentliga gymnasiet. Därefter återstår vad utredningen vill beteckna som yrkesskolområdet med dess mycket skiftande ut-

bildning i fråga om såväl mål som studietid. Bl. a. med hänsyn till den aviserade utredningen om yrkesskolväsendet har gymnasieutredningen icke ansett sig kunna behandla denna utbildnings uppgift, innehåll och inre organisation. Däremot har utredningen funnit anledning att i samband med planeringsfrågorna för det nya gymnasiet även ta in fackskolan och yrkesskolan i bilden. Gymnasieutredningen behandlar dessa senare frågor i kapitel 12. 3.2.3.2 De delar av föreliggande betänkande, vilka behandlar frågor av gemensamt intresse för gymnasieutredningen och fackskoleutredningen, har utarbetats efter samråd med sistnämnda utredning. Härvid kan bl. a. nämnas de generella frågorna om det gymnasiala skolsystemets struktur (kapitel 6), bestämmelserna om intagning, flyttning och betyg (kapitel 13), om skolans befattningshavare (kapitel 15), om lokaler, utrustning och a n d r a hjälpmedel (kapitel 16) samt den yttre organisationen (kapitel 12).

3.2.4 Vuxenutbildningen

Studiesociala utredningen har, enligt sina direktiv, till uppgift att belysa behovet av studiesociala stödåtgärder »för att förbättra den enskildes förutsättningar att genomgå mera omfattande fortbildning eller vidareutbildning». Som ett led i sitt arbete kartlade denna utredning möjligheterna för vuxna personer att bedriva studier på gymnasiestadiet. Efter samråd med bl. a. gymnasieutredningen anhöll studiesociala utredningen i en skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 2 juni 1961 om tillkallande av vissa experter att ingå i en delegation inom utredningen med uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag om en utbyggnad av vuxenut-

89 bildningen på gymnasiestadiet. Det framhölls i skrivelsen att reformerna borde inriktas på både att förstärka de institutionella resurserna och att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för den enskilde att utnyttja dessa resurser. Den 19 juni 1961 tillkallades att såsom experter ingå i den föreslagna delegationen gymnasieutredningens huvudsekreterare Sandgren samt två av gymnasieutredningens experter, numera byrådirektören Emil Stetler och byrådirektören Emanuel Waril. Den 8 januari 1962 framlade studiesociala utredningen ett betänkande Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet (SOU 1962: 5) vari bl. a. framhölls följande. Den framtida uppläggningen av vuxenutbildningen blir givetvis i hög grad beroende av utformningen av de gymnasiala skolformerna överhuvud. De av skolberedningen föreslagna fackskolorna kommer därvid in i bilden. Gymnasieutredningen torde i en senare fas av sitt utredningsarbete komma att behandla även vuxenutbildningen. Behovet av en skyndsam utbyggnad av vuxenutbildningen på gymnasiestadiet är emellertid så påtagligt, att vissa åtgärder redan nu synes böra vidtagas. Dessa bör självfallet utformas så att de ej försvårar den prövning av de långsiktiga problemen som gymnasieutredningen har att föreslå. Mot denna bakgrund föreslog studiesociala utredningen bl. a. en utbyggnad av vuxenläroverken och statligt stöd åt kvällsgymnasierna. Dessa förslag h a r vid 1962 och 1963 års riksdagar blivit föremål för statsmakternas beslut. I yttrande över ovannämnda betänkande betonade gymnasieutredningen vikten av att vuxenutbildningen utbyggdes. Med hänsyn till behovet av en snabb reform av gymnasiet bl. a. på grund av grundskolans genomförande bedömde emellertid utredningen det

som angelägnast att först framlägga förslag om den gymnasiala utbildningen för ungdom. De två senaste åren har vidare vuxenutbildningen icke oväsentligt utbyggts. Det är i och för sig önskvärt att gymnasieutredningen vid sin behandling av vuxenutbildningen kan beakta de praktiska erfarenheterna av denna utbyggnad. Utredningen avser att i ett kommande betänkande framlägga förslag om de ändringar i gymnasieutbildningen för vuxna som påkallas vid bifall till utredningens nu föreliggande förslag och av behovet av ytterligare förbättrad tillgång till vuxenutbildning. Som framgått av 3.2.2.3 avser gymnasieutredningen att i samband med vuxenutbildningen även ta upp frågan om utbildningen vid handelsgymnasiets 1åriga fackkurser, tekniska gymnasiets specialkurser och bergsskolan i Filipstad. I anslutning därtill avser utredningen även att behandla frågan om internat och skolhem för gymnasiestuderande som av olika skäl ej kan få utbildning på hemorten eller för vilka eljest utbildning på annan ort än hemorten är lämplig.

3.3 Utredningsarbetets

organisation

3.3.1 Sekretariat, experter m. m.

Förutom huvudsekreteraren har till sekretariatet under längre tid varit knutna flera personer. Den 22 december 1960 uppdrogs av departementschefen åt numera byrådirektören Sven Lidvall att vara biträdande sekreterare. Den 14 oktober 1960 tillkallades numera byrådirektören Gunnar Olderin såsom expert för att utföra undersökningar angående behovet av gymnasieutbildade. Fr. o. m. nämnda datum och t. o. m. den 31 augusti 1961 var denne

90 direkt knuten till utredningssekretariatet. För att biträda med nämnda frågor har vidare under tiden den 1 januari 1961—den 14 mars 1962 numera konsulenten Brita Eriksson tjänstgjort inom sekretariatet. För att utreda och bearbeta vissa frågor om teknisk utbildning var lektorn Egon Nilsson under tiden den 18 september 1961—den 30 juni 1962 knuten till sekretariatet. Fr. o. m. den 10 januari 1962 har lektorn HansErik östlundh tjänstgjort inom sekretariatet bl. a. som läroplanssekreterare. I fråga om de tekniska ämnena har såsom sekreterare under tiden den 1 augusti— den 31 december 1962 fungerat lektorn Kjell Malm och fr. o. m. mitten av december 1962 skoldirektören Axel Assarsson. Den senare har därjämte inom sekretariatet haft andra uppdrag. Inom sekretariatet h a r vidare, jämte viss annan kanslipersonal sedan november 1960 tjänstgjort numera t. f. kansliskrivaren Kerstin Törnell. Sedan september 1961 h a r gymnasieutredningens expert docenten Urban Dahllöf regelbundet deltagit i utredningens sammanträden. Utöver de redan nämnda har ett stort antal personer genom departementschefens beslut tillkallats för att såsom experter biträda gymnasieutredningen. I de följande avsnitten lämnar utredningen under vissa huvudrubriker — i nära anslutning till den översikt över utgångspunkterna för utredningens arbete som givits i 3.1 -— en redogörelse för dels de delegationer och expertgrupper som penetrerat olika frågor, dels de större undersökningar utredningen med departementschefens särskilda tillstånd genomfört. En fullständig förteckning över utredningens ledamöter, experter och andra medarbetare lämnas i bilaga 1 till detta betänkande.

3.3.2 Gymnasiets dimensionering

En grundläggande arbetsuppgift för gymnasieutredningen h a r varit att undersöka det framtida behovet av gymnasieutbildade. I samband därmed h a r utredningen även sökt belysa de kvantitativa problemen i vad de innefattar den hittillsvarande utvecklingen samt den framtida tillströmningen och de olika faktorer som kan tänkas inverka på denna. Utredningen fann frågan om behovet av gymnasieutbildade vara av sådan omfattning att den borde bearbetas av en särskild delegation. Efter framställning tillkallades i oktober 1960 att för ändamålet som experter biträda utredningen byrådirektören Tore Hessler, numera generaldirektören Bo Lundberg, byråchefen Ejnar Neymark, numera byrådirektören Gunnar Olderin och professorn Gunnar Westerlund. I delegationen, i fortsättningen benämnd behovsdelegationen, ingick vidare utredningens huvudsekreterare (delegationens ordförande) och biträdande sekreterare. De utredningar och r a p p o r t e r som behovsdelegationen överlämnat till gymnasieutredningen har legat till grund för utarbetandet av delar av kapitel 4. Behovsdelegationen h a r i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen utfört beräkningar av det kvantitativa behovet av ingenjörer. Dessa beräkningar har publicerats i Arbetsmarknadsinformation, serie S nr 5/1962. Ledamoten av behovsdelegationen, generaldirektören Lundberg har vidare utarbetat en prognos angående ingenjörsbehovet Behovet av ingenjörer för önskad produktivitetsutveckling (stencil, flygtekniska försöksanstalten 1962). Slutligen h a r delar av det av behovsdelegationen sammanställda materialet publicerats i den inom ecklesiastikdepartementet utarbetade statistiska sammanställningen Tenden-

91 serna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet (SOU 1962:55). Samband såväl med de kvantitativa som med de kvalitativa problemen har den i direktiven nämnda yrkesanalysen »på arbetsmarknadens behovssida beträffande personer med gymnasieutbildning» (jfr 3.1.4.1). För att biträda gymnasieutredningen vid behandlingen av vissa aspekter av denna fråga tillkallades i september 1961 på framställning av utredningen en särskild expertgrupp, den s. k. yrkesanalysgruppen. För att belysa efterfrågan på gymnasieutbildade h a r utredningen fått tillstånd — dels i november 1960, dels i april 1962 — att genomföra ett antal statistiska undersökningar rörande hittillsvarande förhållanden och olika faktorer som påverkar efterfrågan. Redogörelsen för dessa undersökningar — som utförts av utredningens experter numera byråchefen Klas Wallberg och numera byrådirektören Leif Gouiedo — lämnas i kapitel 4. Därjämte publiceras i SOU 1963: 41 två av undersökningarna Efterfrågan på gymnasieutbildning och Övergången till fortsatt verksamhet efter genomgången försöksskola.

3.3.3 Gymnasiets innehåll iu. m.

Enligt direktiven h a r utredningen haft att söka analysera »den gymnasiala utbildningens egenvärde och dess samhällsnytta» (jfr 3.1.4.1), bl. a. genom att verkställa en kartläggning av de fordringar, som olika avnämare ställer på den gymnasiala utbildningens innehåll och resultat. För att överväga h u r dessa problem borde angripas tillsattes i oktober 1960 en särskild delegation, den s. k. fordringsdelegationen, med utredningens huvudsekreterare som ordförande. Övriga ledamöter, tillika experter åt gym-

nasieutredningen, var docenten Urban Dahllöf, professorn Torsten Husen, byråchefen Ejnar Neymark och t. f. byråchefen Harald Vrethammar. På förslag av fordringsdelegationen begärde gymnasieutredningen i november 1960 tillstånd att utföra två större undersökningar, vilket medgavs. Den ena undersökningen avsåg dels att belysa elevernas fortsatta väg till högre studier eller yrkesverksamhet i relation till deras val av linje och gren på gymnasiet, dels att ge en bild av de faktorer som från elevernas synpunkt varit avgörande för deras val av studieväg genom gymnasiet. I undersökningen h a r vidare kartlagts elevernas inställning till sådana frågor som gymnasiets ämnesinnehåll och arbetsformer. Denna undersökning h a r utförts av professorn Kjell Härnqvist, tillika expert åt gymnasieutredningen, under medverkan av assistenten Åke Grahm. Undersökningsrapporten, som i sin slutliga utformning erhållit namnet Vägen genom gymnasiet, har publicerats i SOU 1963:15. I den andra undersökningen h a r en kartläggning gjorts av de fordringar som olika avnämare av gymnasialt utbildad arbetskraft ställer på gymnasiet. I samband därmed h a r även gjorts vissa undervisningsundersökningar som sammanhänger med avnämaraspekten. Denna andra undersökning, som utförts av Dahllöf och i den slutliga utformningen fått namnet Kraven på gymnasiet, har presenterats i SOU 1963: 22. De två h ä r nämnda undersökningarna h a r utgjort ett grundläggande material av utomordentlig betydelse för gymnasieutredningens ställningstaganden i fråga om gymnasiets mål, innehåll och differentiering. På fordringsdelegationens förslag har utredningen vidare låtit genomföra en jämförande undersökning rörande kurs-

92 planer och undervisning i matematik och fysik vid de tekniska gymnasierna. Undersökningen har utförts av utredningens expert numera lektorn Birger Bromsjö, som i SOU 1963: 41 lämnar en redogörelse för densamma. Fordringsdelegationen föreslog vidare att en undersökning rörande förekomsten av olika slag av kompletteringar efter studentexamen borde genomföras. Sedan vederbörligt tillstånd härför erhållits uppdrog utredningen åt numera byråchefen Klas Wallberg att genomföra en dylik undersökning. En rapport häröver presenteras i SOU 1963: 41.

3.3.4 Ekonomisk gymnasieutbildning

För att n ä r m a r e bearbeta frågan om den framtida ekonomiska (merkantila) utbildningen på gymnasienivå upprättades i april 1961 en särskild delegation, delegationen för merkantil utbildning. Delegationen h a r letts av gymnasieutredningens ordförande samt i övrigt omfattat följande personer, tillika experter åt utredningen, nämligen direktören Axel Alfort, rektorn Hartwig Hermansson, personalchefen Karl-Axel Linderoth och numera byrådirektören Emil Stetler. I delegationens arbete har vidare deltagit gymnasieutredningens huvudsekreterare och biträdande sekreterare. Delegationens första uppgift blev att utarbeta och för gymnasieutredningen framlägga förslag dels till provisorisk tim- och kursplan för första årskursen av 3-årigt handelsgymnasium, att tilllämpas under läsåret 1961/62, dels till tim- och kursplan för 3-årigt handelsgymnasium, att tillämpas från och med läsåret 1962/63. Genom beslut den 24 mars 1961 hade nämligen departementschefen anmodat gymnasieutredningen att — i anslutning till vad som anförts

i proposition 1961: 82 — i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning till Kungl. Maj:t inkomma med sådana förslag. Under våren 1961 samt början av 1962 inkom gymnasieutredningen — efter förslag från delegationen — med de begärda tim- och kursplanerna, vilka fastställdes av Kungl. Maj.-t den 2 juni 1961 och den 27 april 1962. För delegationens kontakter med avnämare m. fl. lämnas en redogörelse i 8.3.1.2. På förslag av delegationen hemställde gymnasieutredningen hos Kungl. Maj:t att de dåvarande 4-åriga linjerna med aftonundervisning skulle successivt avvecklas fr. o. m. läsåret 1962/63. Den 27 april 1962 förordnade Kungl. Maj:t enligt gymnasieutredningens hemställan. I gymnasieutredningens nyssnämnda uppdrag av den 24 mars 1961 ingick också att ta upp frågan om handelsgymnasiets 1-åriga fackkurser. Med hänsyn till att gymnasieutredningen — efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning och överläggningar med företrädare för handelsgymnasierna — bedömt att en eventuell reform inom detta område vore mindre brådskande har förslag härom ännu icke framlagts. Visst förberedelsearbete h a r utförts inom delegationen. Den provisoriska tim- och kursplan för 3-årigt handelsgymnasium, som fastställts att gälla tills vidare fr. o. m. läsåret 1962/63, h a r bearbetats vidare inom delegationen, som därvid stått i kontakt med vissa företrädare för handelsgymnasierna för att utröna utfallet av de provisoriska planerna. Vid delegationens slutliga bearbetning av kursplanen för gymnasiets ekonomiska lärokurs h a r bl. a. härigenom vunna erfarenheter kunnat utnyttjas. Av lärcplansexperter uppgjorda förslag til

93 kursplaner m. m. h a r granskats och vidare bearbetats av delegationen innan de förelagts gymnasieutredningen.

3.3.5 Teknisk gymnasieutbildning

I direktiven för bl. a. följande.

utredningen

uttalas

»Ett av de utbildningsområden, som utredningen vid sitt arbete med förevarande problem synes få anledning att gå n ä r m a r e in på, torde vara teknikerutbildningen. Med h ä n s y n till den allt större betydelse för produktionslivet, som yrkesgruppen tekniker h a r och kan förväntas la, synes spörsmålet om teknikerutbildningen höra till de problem, som under utredningens gång lämpligen bör specialbearbetas genom en särskild delegation eller på a n n a t lämpligt sätt.»

Gymnasieutredningen fann det lämpligt att frågorna om ingenjörsutbildningen på gymnasienivå bearbetades av en särskild delegation. Denna, som fick namnet ingenjörsdelegationen, tillsattes i maj 1961 och h a r letts av gymnasieutredningens ordförande. Som ledamöter, tillika experter åt utredningen, har därutöver ingått till en början civilingenjören Sven Malmström, rektorn Bertil Sjöberg, numera t. f. byråchefen Stina Thyberg, förste byråingenjören Olof Wallerius och byrådirektören Emanuel Waril. I september 1961 knöts även lektorn Egon Nilsson till delegationen. Utredningens huvudsekreterare och biträdande sekreterare h a r därjämte deltagit i delegationens arbete. Enligt de direktiv delegationen fick av gymnasieutredningen skulle delegationen till en början koncentrera sitt arbete till ingenjörsutbildningen på en nivå, motsvarande nuvarande utbildning på 3-årigt tekniskt gymnasium, varvid det förutsattes att studiemålet i fackämnena skulle som helhet vara i stort sett oförändrat. Under sitt arbete h a r delegationen

diskuterat den tekniska gymnasieutbildningen med bl. a. den u n d e r 3.3.2 nämnda yrkesanalysgruppen, Sveriges industriförbund och Sveriges hantverksoch industriorganisation samt olika företrädare för näringslivet. I praktikfrågan har överläggningar hållits med företrädare för Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska industrins praktiknämnd. Under hösten 1961 utarbetades inom delegationen förslag till tim- och kursplan för teknisk gren av reallinjen vid allmänt gymnasium. På grundval härav framlade gymnasieutredningen ett förslag som genom beslut den 6 och den 28 juni 1962 fastställdes av Kungl. Maj:t. På initiativ från delegationen har gymnasieutredningen för att belysa vissa frågor om differentieringen och de olika ämnenas betydelse för de framtida arbetsuppgifterna låtit göra en enkät bland vissa årgångar examinerade gymnasieingenjörer. Resultatet av dessa undersökningar redovisas under 8.4.2.5 och i SOU 1963: 41. Inom sitt huvudarbetsområde h a r delegationen utarbetat förslag bl. a. om studietidens längd, differentieringar, timplan samt praktikens innehåll, längd och förläggning. Vidare h a r delegationen granskat och framfört sina synpunkter beträffande av läroplansexperter framlagda förslag till kursplaner m. m.

3.3.6 Andra utbildningsvägar inom gymnasiet

Utredningen h a r haft att pröva om nya utbildningsvägar bör införas i det framtida gymnasiet — utöver dem som det utan vidare stått klart måste rymmas inom de allmänna, tekniska och ekonomiska sektorerna. Två områden för vilka gymnasieutbildning bör övervägas erbjuder sig omedelbart, nämligen det estetiska och vårdnadsområdet.

94 Därjämte har i olika sammanhang aktualiserats vad som ibland kallas »huslig» utbildning. 3.3.6.1 Estetisk utbildning. F ö r att närmare bearbeta denna fråga och framlägga förslag till eventuell estetisk differentiering tillsattes i september 1961 en särskild delegation. I denna h a r ingått, tillika experter åt utredningen, professorn Bertil Carlberg (delegationens ordförande), rektorn Margit Björkquist, sekreterare, professorn Sten Karling, filosofie licentiaten Bertil Lauritzen och intendenten Marita LindgrenFridell. I sina direktiv till delegationen angav gymnasieutredningen att den med estetisk utbildning avsåge sådana aktiviteter och verksamhetsfält, som toge i anspråk håg och fallenhet för musik, sång och dans, dramatisk framställning, färgoch formgivning och liknande. I delegationens uppdrag skulle ingå dels frågan om en mer omfattande estetisk utbildning, avsedd endast för elever med speciella intressen, dels frågan om de estetiska inslag, som kunde komma att ingå som normalföreteelse i många gymnasisters skolgång. Delegationen h a r utarbetat ett stort antal förslag. Gymnasieutredningen redovisar sina ställningstaganden i 8.5.2. 3.3.6.2 Vårdnadsutbildning m. m. Inom gymnasieutredningen har sedan november 1961 en särskild delegation bearbetat frågorna om gymnasieutbildning med inriktning på hushållnings-, vårdnads-, arbetsledare- och ungdomsledareuppgifter. Ordförande i delegationen har varit ledamoten av gymnasieutredningen öhman. I övrigt h a r i delegationen, tillika experter åt utredningen, ingått byråchefen But Äger, direktören Anna-Greta Hybinette, rektorn Greta Kastman, instruktionssköterskan Brita

Lager och förste byråsekreteraren Brita Wernlund. Sedan december 1962 h a r vidare ledamoten av gymnasieutredningen Margareta Vestin varit knuten till delegationen. I delegationens uppgifter ingick bl. a. även att ytterligare penetrera 1959 års blandgymnasiekommittés förslag, i vad avser nu nämnda områden, samt att därutöver undersöka om ytterligare, mer eller mindre besläktade utbildningsvägar i framtiden kunde bli aktuella. Delegationen hade även att beakta de uppslag som framkommit i betänkandet Praktiska gymnasier (SOU 1959: 44). Det material som delegationen tillhandahållit utredningen ligger till grund för utredningens förslag under 8.5.2. 3.3.7 Organisatoriska och ekonomiska frågor

3.3.7.1 Utredningen h a r vidare haft att pröva frågan om samorganisation av gymnasiala skolformer (jfr 3.1.5.1). Sina ställningstaganden i dessa frågor (se kapitel 12) grundar gymnasieutredningen bl. a. på planeringsundersökningar, som utförts av utredningens expert numera t. f. undervisningsrådet Bengt Jacobson, samt på utredningar om behov av lokaler och utrustning som gjorts av experterna rektorn KlasErik Almberger, skoldirektören Axel Assarsson och byrådirektören Olof Moll. Nära samband med de senare frågorna har kostnadsberäkningarna, vid vilkas utförande numera byrådirektören Carl-Erik Virdebrant biträtt utredningen som expert. 3.3.7.2 Enligt sina direktiv h a r gymnasieutredningen även haft att dels överväga frågan om huvudmannaskapet för de framtida gymnasiala utbildningsvägarna, dels pröva frågan om det ekonomiska ansvaret för det framtida gymnasieutbildningssystemet.

95 Inom gymnasieutredningen har dessa frågor förberetts av en särskild delegation, hnvudmannaskapsdelegationen, som tillsattes i november 1960. Ordförande i delegationen h a r varit ledamoten Andersson och därjämte har i delegationen ingått ledamoten Hultin samt, tillika experter åt utredningen, rektorn Nils Anrup, byrådirektören Gösta Nordin (delegationens sekreterare) och byråchefen John Ulne. Därjämte har gymnasieutredningens huvudsekreterare och biträdande sekreterare deltagit i delegationens arbete. Delegationen h a r haft överläggningar med kommunförbunden, lärarorganisationer m. fl. Av delegationen utarbetat material ligger till grund för gymnasieutredningens förslag i kapitel 17 och 18. 3.3.3 Frågor rörande intagning, flyttning, betyg, studiernas avslutning och studietidens längd

Frågor rörande bl. a. intagning, flyttning, betyg och studiernas avslutning h a r inom gymnasieutredningen förberetts av en särskild delegation, kallad betygsdelegationen, i vilken ingått ledamöterna av gymnasieutredningen Hultin (ordförande), Magnusson och Margareta Vestin samt, tillika experter åt utredningen, professorn Gösta Ekman och laboratorn Sten Henrysson. Gymnasieutredningens huvudsekreterare har. vidare deltagit i delegationens arbete, som började i september 1961. Från oktober 1962 h a r även rektorn Erik Sandberg såsom expert deltagit i delegationens arbete. Samband med de nämnda frågorna h a r läsårets längd, speciellt tidpunkten för det sista läsårets avslutning. I denna fråga har gymnasieutredningen samrått med värnpliktsutredningen (se 9.1.2.4). Utredningen h a r företagit undersökningar angående studieresultaten i det nuvarande gymnasiet. För dessa svarar

professorn Carl-Erik Quensel och filosofie kandidaten Göran Ängsmark vilka som experter knöts till utredningen i november 1960. En separat redogörelse för undersökningarna lämnas av Ängsm a r k i SOU 1963:41. Av betydelse i detta sammanhang är också de av professorn Yngve Norinder utförda undersökningarna angående studieförhållandena vid fackgymnasierna. Norinder h a r sedan september 1962 varit knuten till utredningen som expert. En rapport över undersökningarna lämnas i SOU 1963:41. Problemen angående studietidens längd belyses bl. a. genom två undersökningar utförda av filosofie licentiaten Bengt Ahnmé och konsulenten Bertil Särlvik, båda experter åt utredningen. Undersökningarna presenteras i SOU 1963:41. Vid deras uppläggning och genomförande h a r medverkat en rådgivande arbetsgrupp bestående av förutvarande experten numera ledamoten i utredningen Berg och ledamoten Sandgren samt utredningens experter docenten Urban Dahllöf, professorn Kjell Härnqvist och byråchefen Ej nar Neymark. 3.3.9 Lärarutbildningsfrågor

F ö r att förbereda dessa frågor tillsattes i april 1962 inom gymnasieutredningen en särskild grupp. Den har letts av gymnasieutredningens ordförande samt därutöver omfattat ledamöterna av utredningen Haldén, Hultin och Sandgren samt, tillika experter åt utredningen, byrådirektören Emil Stetler och lektorn Hans-Erik östlundh, den senare tillika gruppens sekreterare. Beträffande frågan om lärarutbildning vid teknisk högskola, varom gymnasieutredningen den 21 november 1962 avgivit förslag, h a r gruppen biträtts av, tillika experter åt utredningen, professorn Göran Borg och lektorn Egon Nilsson.

96 Gruppen har haft överläggningar med en inom 1960 års lärarutbildningssakkunniga för ändamålet utsedd arbetsgrupp, bestående av professorn Torsten Husen samt avdelningschefen Bertil Junel och undervisningsrådet Sixten Marklund. Lärarutbildningsgruppens förslag ligger till grund för gymnasieutredningens ställningstaganden i kapitel 15 beträffande lärarfrågor.

3.3.10 Yrkesvägledning m. m.

Frågor om yrkesvägledning, elevvård m. m. h a r inom gymnasieutredningen först bearbetats av en i november 1961 utsedd arbetsgrupp omfattande ledamöterna av utredningen Haldén (gruppens ordförande), Hultin, Magnusson och Margareta Vestin samt tillika experterna åt utredningen byråchefen Einar Neymark och konsulenten Bertil Särlvik. Arbetsgruppen har haft överläggningar med företrädare för skolhälsovård, yrkesvägledning m. m. inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning samt med skolledare. Det material arbetsgruppen tillhandahållit har legat till grund för gymnasieutredningens förslag i kapitel 14 och delar av kapitel 15. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang omnämna att utredningen i dessa spörsmål haft överläggning med studiehjälpsutredningens ordförande och sekreterare, den förstnämnde tillika ledamot av gymnasieutredningen. Då studiehjälpsutredningen har att behandla bl. a. frågor om studiehjälp vid gymnasier m. fl. skolformer på det gymnasiala åldersstadiet tar gymnasieutredningen ej upp dessa problem.

3.3.11 Läroplansarbetet

F ö r läroplansarbetet utfärdade gymnasieutredningen i november 1961 allmän-

na riktlinjer vilka i mars 1962 kompletterades med vissa riktlinjer för de tekniska ämnena. Läroplansexperterna h a r arbetat i grupper, nämligen läroplansgruppen

för orienteringsämnen med uppgift att behandla frågor rörande i huvudsak religionskunskap, historia, litteraturkännedom, litteraturhistoria, samhällskunskap, socialkunskap, geografi, filosofi, psykologi, idéhistoria, språk, moderna och klassiska samt jämförande språkkunskap, matematisk-naturuetenskapliga ämnen, matematik, fysik, kemi, biologi, tekniska ämnen jämte h ä r m e d sammanhängande frågor såsom praktik, ekonomiska ämnen inklusive maskinskrivning och stenografi, frågor rörande estetiska ämnen, fgsisk fostran. Därjämte h a r en särskild grupp behandlat allmänna undervisningsfrågor. Flertalet experter i sistnämnda grupp och de grupper som behandlat orienteringsämnena, språk samt matematisknaturvetenskapliga ämnen tillkallades i december 1961. Ordförande i dessa grupper har varit gymnasieutredningens huvudsekreterare och vice ordförande experten rektorn Erik Nordell samt sekreterare lektorn Hans-Erik östlundh. Grupperna för estetiska ämnen och ämnen för fysisk fostran h a r letts av huvudsekreteraren och Östlundh. Som ordförande för läroplansgruppen för tekniska ämnen har fungerat ledamoten av utredningen Hultin. Som sekreterare i denna grupp, tillika experter åt utredningen, h a r tjänstgjort lektorn Kjell Malm (t. o. m. 31 december 1962) och skoldirektören Axel Assarsson (fr. o. m. den 1 januari 1963). Experterna i sistnämnda grupp h a r successivt tillkallats fr. o. m. maj 1962. Läroplansexperternas för de ekonomiska ämnena

97 arbete h a r samordnats av byrådirektören Emil Stetler. De olika läroplansgruppernas arbete ligger till grund för gymnasieutredningens förslag i kapitel 9 och 10 samt för det förslag till läroplan för gymnasiet som utredningen samtidigt med detta betänkande överlämnar.

3.4 Arbetet i övrigt 3.4.1 Studieresor in. ni.

Efter vederbörligt bemyndigande har olika studieresor företagits. I september 1961 besöktes sålunda Kristiansund i Norge av experterna åt utredningen direktören Axel Alfort, rektorn Hartwig Hermansson och byrådirektören Emil Stetler samt av gymnasieutredningens biträdande sekreterare. Avsikten var att studera en inom allmänna gymnasiet i Kristiansund inrättad handelslinje. Stetler h a r vidare under maj 1962 besökt Västtyskland, Nederländerna och Schweiz för studier av merkantil gymnasieutbildning. Lektorerna Martin Melander och Hans-Erik östlundh, båda experter åt utredningen, besökte under februari 1962 Paris för att där studera viss försöksverksamhet bl. a. rörande samverkan mellan ämnen. Ledamoten av gymnasieutredningen Hultin och experten åt utredningen byrådirektören Emanuel Waril företog i februari—mars 1962 en studieresa till Nederländerna, Frankrike och Schweiz för att där studera teknisk utbildning. Rapporter från de sålunda företagna studieresorna h a r överlämnats till gymnasieutredningen. Delvis har dessa utnyttjats av professorn Torsten Husen, som svarar för den i kapitel 2 lämnade internationella översikten. Enskilda ledamöter, sekreterare och 4—31811&

experter har därjämte företagit andra studiebesök.

vissa

3.4.2. Skrivelser ni. m.

Följande framställningar har av ecklesiastikdepartementet överlämnats till gymnasieutredningen för att tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande, nämligen från Sveriges elevers centralorganisation angående sammanslagning av filosofi- och kristendomsämnena i gymnasiet, från Geografilärarnas riksförening angående undervisningen i geografi på gymnasiet, den 25 januari 1960 och den 16 febr u a r i 1961 från folkuniversitetets kvällsgymnasier i Stockholm m. fl. orter angående giltighetstiden för vissa på latinlinjen före studentexamen avslutade ämnen, den 5 mars 1960 från kommitté utsedd av Association des Romanistes Scandinaves angående undervisningen i franska och spanska, den 20 september 1961 från lektorn Alf Axelson angående preciserade krav i historia och samhällslära i studentexamen, den 22 januari 1962 från styrelsen för dåvarande högre tekniska läroverket i Västerås angående inrättande av en materialteknisk linje, den 9 november 1959 från Svenska facklärarförbundet angående övningsoch yrkesämnenas merit- och kompensationsvärde, den 4 april 1962 från Ingeniörsvetenskapsakademien och Sveriges industriförbund angående bioteknisk utbildning, den 8 februari och den 4 juli 1962 från Sveriges allmänna exportförening, Stiftelsen exportskolan och Utlandssvenskarnas förening angående exportteknisk utbildning m. m.,

98 från Sveriges kristliga gymnasiströrelse angående kristendomsundervisningen, den 6 juli 1962 från Lycksele stad angående skoglig-teknisk utbildning, den 23 januari 1963 från Läroverkslärarnas riksförbund angående gymnasiets framtida förhållanden, den 26 mars 1963 från översten Claes Peyron m. fl. angående förbättring av franska språkets ställning inom skolväsendet. Därjämte har från ecklesiastikdepartementet överlämnats remissyttranden över betänkandet Praktiska gymnasier (SOU 1959:44) och över 1959 års blandgymnasiekommittés betänkande. Till gymnasieutredningen h a r vidare inkommit ett betydande antal skrivelser från olika organisationer och sammanslutningar samt enskilda personer. Gymnasieutredningen h a r avgivit följande remissyttranden, nämligen den 27 december 1960 angående utökad undervisning i matematik på latinlinjen, den 15 februari 1961 angående inordnande av de högre tekniska läroverken under de kommunala skolstyrelserna, den 15 februari 1961 över förslag till nya bestämmelser rörande tillträde till medicinska studier, den 12 maj 1961 angående ändrade bestämmelser om urvalet bland de sökande till tekniska högskolor, den 31 oktober 1961 över av kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna avgivet förslag Akademisk sekreterarutbildning, den 13 november 1961 över 1957 års skolberednings betänkande Grundskolan (SOU 1961: 30) m. m., den 14 november 1961 över förslag från överstyrelsen för yrkesutbildning om 2-årig lärarutbildning av gymnasieingenjörer,

den 13 januari 1962 angående statligt stöd till kostnader för skolbyggnad vid Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, den 11 maj 1962 över brevskoleutredningens betänkande Korrespondensundervisningen inom skolväsendet (SOU 1962:16), den 11 maj 1962 över examensutredningens betänkande Examensförfarandet inom det högre skolväsendet, den 16 februari och den 11 maj 1962 över studiesociala utredningens betänkande Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet (SOU 1 9 6 2 : 5 ) , den 15 maj 1962 över en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria Lärare i läroämnen. Behov och tillgång under 1960-talet, den 31 oktober 1962 över betänkandet Skolväsendets centrala ledning (SOU 1962:28), den 11 januari 1963 över fackskoleutredningens förslag angående försöksverksamheten läsåret 1963/64 (stencil, ecklesiastikdepartementet 1963: 3 ) , den 11 januari 1963 över skoladministrativa utredningens betänkande Förslag till förbättring av läroverksrektorernas arbetssituation (stencil, ecklesiastikdepartementet 1 9 6 2 : 5 ) , den 18 februari 1963 över en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria rörande det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad jämte bilaga (SOU 1962:55), den 15 maj 1963 över av sakkunniga för utredning rörande textil- och konfektionsindustrins utbildningsbehov avgivet betänkande Utbildningen av textil- och konfektionstekniker m. fl. (stencil, ecklesiastikdepartementet 1962: 3). 3.5 Betänkandets

disposition

I översikten i det föregående över de viktigare utgångspunkterna för gymnasieutredningens arbete h a r utredningen

99 konstaterat att en översyn av gymnasiet visserligen är en automatisk följd redan av reformen av den obligatoriska skolan men att i själva verket den mycket starka kvantitativa utvecklingen av gymnasiet och de därmed följande problemen har blivit en av de centrala frågorna för utredningen. Med gymnasiets dimensionering i framtiden sammanhänger intimt nästan varje detaljproblem om dess utformning. Gymnasieutredningen h a r därför funnit det ändamålsenligt att redan tidigt i sitt betänkande behandla de kvantitativa frågorna, vilka sålunda tas upp i följande kapitel, Gymnasiets dimensionering. Innan gymnasieutredningen — mot bakgrund av sina slutsatser beträffande de gymnasiala skolformernas dimensionering — ger sina principiella synpunkter på det gymnasiala skolsystemets struktur (kapitel C) analyserar utredningen gymnasiets innehåll och mål (kapitel 5). De närmast följande kapitlen ägnas åt konstruktionen av gymnasiet. Utredningen ger därvid först sin principiella syn på h u r gymnasiet bör differentieras (kapitel 7). Därefter ges förslag till de lärokurser som bör finnas (kapitel 8). Detaljerna i konstruktionen, d. v. s. uppdelning på läroämnen, dessas innehåll och timtal, presenteras därnäst (kapitel 9) och i anslutning därtill gymnasiets inre arbete (kapitel 10). Åt frågan om studiestödjande åtgärder ägnas där-

efter följande avsnitt. Speciellt diskuteras spörsmålet om en för vissa elever avsedd längre studiegång parallell med den normala (kapitel 11). Frågan om hur lång den normala bör vara behandlas tidigare (kapitel 6 och 9). De gymnasiala skolformernas yttre organisation, d. v. s. samorganisation av olika studievägar, är av stor betydelse bl. a. om man vill erbjuda alla ungdomar i princip samma utbildningsmöjligheter. Vid behandlingen av denna fråga dryftas även storleken av klasser och grupper i gymnasiet. Hela det gymnasiala utbildningssystemet blir i många fall berört (kapitel 12). Detsamma gäller i vissa avseenden också frågor om intagning, betygsättning, flyttning och studiernas avslutning (kapitel 13). Skolsociala verksamheter (kapitel 14), gymnasiets befattningshavare (kapitel 15), lokaler och hjälpmedel (kapitel 16) samt ekonomiska och organisatoriska frågor vid samordning av olika skolor (kapitel 17) berör inte heller bara gymnasiet. I och med behandlingen av huvudmannaskapet för gymnasiet och därmed sammanhängande frågor (kapitel 18) har utredningen slutbebehandlat frågorna om gymnasiets mål, innehåll och organisation. Därefter diskuteras övergången till det nya gymnasiet (kapitel 19) och slutligen ges sammanfattande kostnadsberäkningar (kapitel 20) ävensom en sammanfattning av hela betänkandet (kapitel 21).

KAPITEL 4

Gymnasiets dimensionering

4.1 Inledning

Som framhållits i 3.5 intar de kvantitativa problemen en central ställning i utredningsarbetet och bör därför redan tidigt tas upp till behandling. I föreliggande kapitel skall gymnasieutredrtingen redogöra för sina undersökningar och slutsatserna härav. Gymnasiets kvantitativa omfattning bestämmes av en rad faktorer, som med en viss schematisering låter sig inordna under någon av rubrikerna: Ungdomens efterfrågan på gymnasieutbildning, respektive Avnämarnas efterfrågan på gymnasieutbildade. Härtill kommer de statliga och kommunala instansernas bedömning av dessa faktorer i relation till andra samhälleliga behov liksom även tillgången på lärare, ekonomiska resurser m. m. I samma mån som det erkännes att utbildning i stor utsträckning är produktiv och att samhället har anledning att tillgodose den enskildes önskemål om utbildning, blir det emellertid på längre sikt drivkrafterna — efterfrågan på gymnasieutbildning och efterfrågan på gymnasieutbildade — som blir avgörande. Genom en framsynt utbildningspolitik (prognoser, planering, yrkesorientering etc.) kan och måste då statsmakterna påverka dessa krafter så att utbytet blir det bästa från hela samhällets synpunkt.

Utbildningsväsendets inriktning och kvantitativa omfattning ingår som ett mycket betydelsefullt led i planeringen för samhället i dess helhet. För gymnasieutredningen liar det icke varit möjligt att angripa problemet annat än ur mer begränsade aspekter. Utredningen vill göra den allmänna reservationen att de resultat utredningen i det följande redovisar sannolikt innebär minimiramar, vilket understryker h u r viktigt det är att skolväsendet på det gymnasiala åldersstadiet får en flexibel organisation. I avsnittet 4.2 ger gymnasieutredningen en översikt över de olika gymnasieformernas hittillsvarande utveckling samt lämnar till jämförelse vissa uppgifter om elevantalet vid andra skolformer på det gymnasiala åldersstadiet. Den starka expansionen av alla skolformer på detta stadium ger en klar uppfattning om utbildningstrycket. En ännu tydligare och mera kvantifierad bild av utbildningsintresset ger företagna undersökningar av antalet sökande och intagna till de olika gymnasieformerna höstterminerna 1960 ocb 1961. En redogörelse för dessa undersökningar lämnas i 4.3.1. I avsnittet 4.3 behandlar gymnasieutredningen vidare de faktorer som påverkar tillströmningen, d. v. s. ungdomarnas och föräldrarnas inställning till gymnasiestudier. Arbetsmarknadens behov av gymna-

101 sieutbildade tas upp i avsnittet 4.4. Häri rymmes rader av problem, metodiska såväl som praktiska. Det framhålles bl. a. att behov och tillgång inte kan betraktas som två separata frågor. Det råder ett ständigt växelspel mellan dem. Det är vidare inte möjligt att separera behovet av gymnasieutbildade från behovet av annan arbetskraft. Utredningen genomför dels vissa kalkyler beträffande efterfrågan på gymnasieutbildade omkring 1970, dels ett p a r räkneexempel för att belysa utvecklingen på längre sikt.

ning i riktning mot fackgymnasial utbildning och matematisk-naturvetenskaplig utbildning böra komma till stånd. Utredningen antyder i korthet några av de betydelsefullaste åtgärder, som måste vidtagas för att uppnå detta mål. Härmed är också utgångspunkterna och bakgrunden givna för undersökningarna, övervägandena och slutsatserna i de följande kapitlen om konstruktionen av det nya gymnasiet.

Den slutliga sammanvägningen av de för gymnasiets dimensionering relevanta faktorerna göres i 4.5, Gymnasieutredningens slutsatser och rekommendationer. Den avgörande frågan synes därvid komma att gälla mindre den totala expansionen av gymnasiet än fördelningen p å olika studieriktningar. Framför allt synes en fortsatt omfördel-

I föreliggande avsnitt skall gymnasieutredningen söka ge dels en bild av den hittillsvarande framväxten av de olika gymnasieformerna och i någon mån av andra skolformer på samma åldersstadium, dels en sammanfattning av tidigare gjorda bedömningar av de olika gymnasieformernas utveckling. Innan gymnasieutredningen närmare

4.2 Gymnasiets

Diagram 1. Antalet 17-åringar Anlal 1 1000-tal MC 1 30 '.20 110 100 90 SO 70 •60 50 (0 30 20 10 0

utveckling

1920—1975

102 går in på dessa frågor är det lämpligt att belysa de aktuella åldersgruppernas tidigare och framtida utveckling. I diagram 1 redovisas antalet 17-åringar under åren 1920—1962 (preliminär uppgift för 1962) samt för åren 1963—1975 enligt preliminära beräkningar gjorda av statistiska centralbyrån. F ö r tiden före 1949 är diagrammet uppgjort på grundval av antal 17-åringar 1921, 1926, 1931, 1936, 1941 och 1946. Av diagrammet kan bl. a. utläsas att antalet 17-åringar nått ett maximum 1962 med ca 131 000, att antalet därefter sjunker successivt till slutet av 1960-talet för att under 1970-talets förra hälft stabilisera sig mellan gränserna 105 000—110 000.

former, som lämnas i följande tabell 1, blir därför knappast rättvisande, i varje fall när det gäller en jämförelse mellan ungdomens val av de olika gymnasieformerna. Tabellen visar totala elevantalet vart tionde år, räknat från och med 1921, samt dessutom för 1962. Allmänna gymnasiet (Ag) omfattar i tabellen såväl 3-årigt som 4-årigt gymnasium, handelsgymnasiet (Hg) 2-årig och 4-årig kurs och fr. o. m. 1961 även 3årig kurs samt tekniska gymnasiet (Tg) det 3-åriga tekniska gymnasiet och den till 1930-talets slut ännu kvarvarande 3-åriga tekniska elementarskolan. Tabell 1. Totala antalet elever i allmänt gymnasium, handelsgymnasium och tekniskt gymnasium höstterminerna 1921— 1962. Ht

Ag

Hg

Tg

Totalt

1921 1931 1941 1951 1961 1962

9 334 10 691 16 989 21 263 62 954 69 388

596 741 1 083 1981 3 993 5 385

553 692 1277 2 709 7 868 9 531

10 483 12 124 19 349 25 953 74 815 84 304

4.2.1 Hittillsvarande utveckling

De olika gymnasieformernas utveckling kan belysas på flera sätt. Ett är att ange det totala antalet elever olika år. Ett annat är att redovisa tillströmningen genom att ange antalet nyinskrivna. Man kan också välja att ange antalet examina inom de olika gymnasieformerna. 4.2.1.1 Att redovisa utvecklingen genom att ange totala antalet elever olika år stöter på vissa svårigheter. Det allmänna gymnasiet omfattar sålunda 4-åriga och 3-åriga linjer. De kvantitativa relationerna mellan dessa har växlat. F r å n och med 1961 h a r fler elever intagits i ring I 3 än i ring I4. Den första årskursen i det 4-åriga allmänna gymnasiet har icke någon motsvarighet vid de fackgymnasiala skolformerna, vilka som bekant bygger på realexamen eller motsvarande utbildning. Vidare h a r handelsgymnasiets normalkurser till för kort tid sedan varit 2-åriga (det 3-åriga handelsgymnasiet får årskurs 3 först läsåret 1963/64). Den redovisning för totala antalet elever i dessa gymnasie-

4.2.1.2 Som tidigare nämnts kan gymnasieformernas utveckling även illustreras genom en redovisning av nybörjarantalet. Det stöter dock på vissa svårigheter att bestämma detta antal med hänsyn till att det inte finns några statistiska uppgifter tillgängliga för åren före 1954 om antalet intagna elever. Gymnasieutredningen har därför i det följande valt att beskriva ändringarna i tillströmningen genom att ange antalet elever i nybörjarklasserna. Dessa elever benämnes i fortsättningen nybörjare, trots att bland dem ingår även kvarsittare, vilka torde utgöra 7 å 8 % av samtliga elever. I tabell 2 och diagram 2 redovisas antalet elever i gymnasiernas första årskurs för vissa år under perioden 1921—

103 1962. Beträffande allmänna gymnasiet redovisas antalet elever i ringarna P och I4. För handelsgymnasiet och tekniska gymnasiet h a r räknats med årskurs 1 av de i 4.2.1.1 angivna kurserna. I tabell 2 ställes även antalet nybörjare i relation till antalet 17-åringar samma år. Av tabell 8 framgår förändringarna i det allmänna gymnasiet med avseende på förefintliga linjer. Med hänsyn till

dels att särskilt reallinjen men även latinlinjen under perioden 1921—1962 haft så skiftande innehåll att det inte är meningsfullt att göra jämförelser dem emellan för hela tidsperioden, dels att allmänna linjen blev mera generellt genomförd först från och med läsåret 1954/55 har utredningen begränsat redovisningen till de senaste nio åren. Därvid har räknats med elevantalet i ringarna I 3 och I 4 .

Tabell 2. Antalet elever i nybörjarklasserna vid allmänt gymnasium, handelsgymnasium och tekniskt gymnasium höstterminerna 1921—1962 (Absoluta och relativa tal)

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

I % av antalet 17-år.

2 368

81,3

11,5

7,2

2 914

2,5

2 524

83,7

11,5

4,8

3 015

2,5

3 511

83,6

9,5

6,9

4 201

3,8

4 853

86,3

8,4

5,3

5 625

5,5

5 345

82,9

9,2

7,9

6 447

6,5

5 255

77,5

11,0

11,5

6 776

7,8

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

6 760 7 120 7 726 9 229 9 914 10 508 11 198 12 719 14 561 17 467 19 487 21 663 22 882

78,1 77,2 78,6 80,9 81,5 81,6 80,7 81,2 81,9 82,3 81,8 78,0 75,2

859 1 037 1 0541 1 123 1 167 1 241 1 304 1 328 1413 1 575 1 698 2 270 3 254

10,0 11,3 10,7 9,8 9,6 9,6 9,4 8,5 8,0 7,6 7,1 8,2 10,7

1 034 1 060 1 054 1 064 1 076 1 129 1 373 1 623 1 797 2 135 2 640 3 831 4 275

11,9 11,5 10,7 9,3 8,9 8,8 9,9 10,3 10,1 10,1 11,1 13,8 14,1

8 653 9 217 9 834 11 416 12 157 12 878 13 875 15 670 17 771 21 177 23 825 27 764 30 411

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

10,7 11,3 11,9 13,3 13,9 14,1 14,6 16,7 18,2 19,0 19,5 21,3 23,2

Totalt

Tg

Hg

Ag Ht

Såväl tabellerna 1—3 som diagram 2 visar gymnasiets snabba utveckling såväl absolut som relativt. Särskilt stark h a r expansionen varit under den senaste tioårsperioden, då andelen nybörjare av antalet 17-åringar fördubblats. Den under senare år pågående förskjutningen från 4-årig till 3-årig studie-

gång på allmänna gymnasiet gör att man inte erhåller en helt rättvisande bild av tillströmningen genom att redovisa antalet elever i ringarna I 3 och I 4 . Ett något bättre mått erhålles om man beträffande det allmänna gymnasiet r ä k n a r med antalet elever i ringarna I3 och II4. Givetvis är den starka expan-

104 Diagram 2. Antalet elever i nybörfarklasserna vid allmänt gymnasium, gymnasium och tekniskt gymnasium åren 1921—1962 Antal

handels:

s l e v »r

34,000 3 2.00 0 3 0.000 2 8.00 0

Tg

26.000 2 4.00 0

Hg

22.000 2 0.00 0 1 8.000

1 4000 1 2.000 Ag 1 0.000 8.00 0

4.000 —T •

0 19 »0

19 30

19 40

19 50

Tabell 3. Antalet elever i nybörjarklasser vid allmänt gymnasium, höstterminerna 1954—1962

fördelade på

Kr

linjer,

(Absoluta och relativa tal) Allmänna linjen

Latin injen

Reallinien

Totalt

Ht

1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

1 970 2 160 2 314 2 571 2 962 3 315 4 045 4 716 4 909

19,8 20,6 20,7 20,2 20,3 18,9 20,8 21,8 21,5

3 453 3 618 3 844 4 222 4 545 5 288 5 070 5 249 5 634

34,8 34,4 34,3 33,2 31,2 30,3 26,0 24,2 24,6

4 491 4 730 5 040 5 926 7 054 8 864 10 372 11 698 12 339

45,4 45,0 45,0 46,6 48,5 50,8 53,2 54,0 53,9

9 914 10 508 11 198 12 719 14 561 17 467 19 487 21 663 22 882

100 100 100 100 100 100 100 100 100

sionen under 1950- och 1960-talen delvis beroende av att 1940-talets stora årskullar mot periodens slut nått upp till gymnasieåldern (jfr diagram 1). Elimineras även verkan härav genom att relatera antalet »nybörjare» på nyss nämnt sätt till antalet 17-åringar mot-

svarande år erhålles procenttal som växer från 10,1 höstterminen 1950 till 23,4 höstterminen 1962. I diagram 3 har dessa procenttal införts varvid logaritmisk skala användes på den lodräta axeln. I denna skala är utvecklingen i det närmaste linjär, vilket inne-

105 Diagram 3. »Nybörjare» i gymnasiet i procent av antalet 17-åringar 1950—1962 (logaritmisk skala)

bär att andelen av en årskull som »börjat» i gymnasiet sedan 1950 växt exponentiellt med tiden, d. v. s. den årliga ökningen är proportionell mot andelens storlek motsvarande år. Av tabell 2 framgår vidare att relationerna mellan de tre gymnasieformerna under de senaste fyra decennierna varit ganska stabila. Det allmänna gjonnasiet har sålunda omfattat omkring 80 % samt handelsgymnasiet och det tekniska gymnasiet vartdera omkring 10 %. Under de senaste åren har dock fackgymnasierna ökat relativt starkt.

4.2.1.3 Gymnasieformernas utveckling kan som nämnts även utläsas av antalet examina. Här lämnas vissa uppgifter

höstterminerna

63 År

dels i tabell 4 om antalet examina på allmänt gymnasium, handelsgymnasium (2- och 4-åriga kurser) och tekniskt gymnasium (inkl. teknisk elementarskola), dels i tabell 5 om de examinerades relativa fördelning efter kön åren 1957—1962, dels i tabell 6 om hur på allmänna gymnasiet examina fördelat sig på de olika linjerna. Samtidigt ställes i tabellerna 4 och 6 antalet examina i relation till antalet 20-åringar. Med hänsyn till brister i det statistiska materialet h a r det icke varit möjligt att lämna uppgift för exakt samma år som i tidigare tabeller. Därjämte ges i tabell 7 uppgifter om den relativa fördelningen av examina vid allmänt gymnasium på grenar jämte examina enligt 1933 års läroverksstadga (Ls) samt fördelningen på kön åren 1957—1962.

106 Tabell 4. Antalet examina vid allmänt gymnasium, handelsgymnasium gymnasium åren 1921—1962 (Absoluta och relativa tal)

och tekniskt

Totalt rel.

abs.

rel.

I % av antalet 20-ir.

8,2

2 379

2,2

7,8

3,7

2 903

2,6

11,4

5,8

2 804

2,5

86,1

8,9

5,0

3 981

3,8

3 877

82,5

10,1

7,4

4 701

4,5

4 237

79,9

9,8

10,3

5 302

5,8

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 19621

4 497 4 519 4 899 5 073 5 360 5 957 6 553 7307 7 866 8 498 9 136 10 683 12 493

77,9 77,5 77,6 76,3 76,9 78,6 80,4 81,2 81,2 80,3 79,9 80,0 80,7

549 564 692 838 868 904 884 948 973 1003 1 084 1 252 1 389

9,5 9,7 11,0 12,6 12,4 11,9 10,8 10,5 10,1 9,5. 9,5 9,4 9,0

730 749 719 738 744 715 718 746 843 1 078 1210 1408 1 592

12,6 12,8 11,4 11,1 10,7 9,5 8,8 8,3 8,7 10,2 10,6 10,6 10,3

5 776 5 832 6 310 6 649 6 972 7 576 8 155 9 001 9 682 10 579 11 430 13 343 15 474

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

6,5 6,7 7,3 8,1 8,4 9,0 9,3 10,0 10,4 11,0 12,1 13,4 13,7

Tg

Hg

Ag År abs.

rel.

82,7

9,1

2 568

88,5

2 321

82,8

3 429

abs.

rel.

abs.

Vårterminen.

Tabell 5. Examinerades relativa fördelning efter kön vid ällmänt gymnasium, delsgymnasium och tekniskt gymnasium aren 1957—1962 (Relativa tal)

1957 1958 1959 1960 1961 19621 1

Tg

Hg

Ag

Ar

han-

M

Kv

M

Kv

M

Kv

55,1 54,0 53,2 53,0 • 52,4 51,0

44,9 46,0 46,8 47,0 47,6 49,0

58,3 54,0 56,6 51,8 51,4 42,5

41,7 46,0 43,4 48,2 48,6 57,5

97,5 96,8 97,2 96,5 96,0 96,5

2,5 3,2 2,8 3,5 4,0 3,5

Vårterminen.

I 4.2.1.2 h a r erinrats om svårigheterna att göra jämförelser mellan de olika linjerna u n d e r hela tidsperioden 1921— 1962. I tabell 7 har därför jämförelsen mellan de olika grenarna inom allmänt gymnasium begränsats till åren 1957—

1962, då nuvarande linjer och grenar varit fullt utbyggda. Arbetsmarknadsstyrelsen h a r emellertid i Arbetsmarknadsinformation, serie S nr 2/1962 lämnat vissa uppgifter om h u r de elever som 1945—1956 examinerats enligt 1933

107 Tabell 6. Antalet examina vid allmänt gymnasium,

fördelat på linjer åren

1921—1962

(Absoluta och relativa tal) Allmän linje

Latinlinje

Reallinje

Totalt

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

I % av antalet 20-år.

År abs.

rel.

—

46,4

1 054

53,6

1,8

—

1 586

61,8

38,2

2 568

2,3

—

64,2

35,8

2 321

2,1

—

1 873

54,6

45,4

3 429

3,3

—

1 744

45,0

2 133

55,0

3 877

3,4

—

1 563

36,9

63,1

4 237

4,6

39 57 41 65 67 2 105 2 284 2 577 2 650 3 206 3 693

1 779 1 775 1 975 2 134 2 396 2 616 2 891 2 426 2 531 2 586 2 768 3 054 3 310

39,6 39,3 40,3 42,1 44,7 43,9 44,1 33,2 32,3 30,4 30,3 28,6 26,5

2 718 2 744 2 885 2 882 2 923 3 276 3 595 2 776 3 051 3 335 3 718 4 423 5 490

60,4 60,7 58,9 56,8 54,5 55,0 54,9 38,0 38,8 39,2 40,7 41,4 43,9

4 497 4 519 4 899 5 073 5 360 5 957 6 553 7 307 7 866 8 498 - 9 136 10 683 12 493

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

5,1 5,0 5,6 6,3 6,5 7,1 7,5 8,2 8,5 8,8 9,6 10,7 11,0

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

Anm.

0,8 1,1 0,8 1,1 1,0 28,8 28,9 30,4 29,0 30,0 29,6

1. I allmänna linjen ingår s. k. A-kombinationer vid latin- och reallinjerna. 2. I antalet examina vid latin- och reallinjerna 1957—1961 ingår ett mindre antal examina enligt 1933 års läroverksstadga. 3. Uppgifterna för 1962 avser vårterminen.

års läroverksstadga fördelat sig på kombinationer, som i nuvarande allmänna gymnasium närmast motsvarar social gren av allmänna linjen, helklassisk gren av latinlinjen samt de biologiska och matematiska grenarna av reallinjen. Fördelningen (1945—1962) framgår av tabell 8.

4.2.1A Det skulle vara av stort intresse att k u n n a visa h u r övriga skolformer på det gymnasiala åldersstadiet utvecklats u n d e r en följd av år och därvid jämföra med gymnasiets utveckling. Statistiskt material finns visserligen om totalantalet elever i de aktuella skol-

formerna för relativt många år tillbaka, men jämförelser på grundval av detta material blir missvisande på grund av att däri ingår lärokurser av mycket varierande längd, från fem månader till fyra år. Ett icke obetydligt antal elever kommer vidare att bli dubbelräknade. Gymnasieutredningen h a r därför ansett sig böra avstå från jämförelser baserade på det totala elevantalet. För att dock i någon mån söka belysa förhållandet mellan egentlig gymnasieutbildning (Ag, Hg och Tg) och övrig utbildning på det gymnasiala åldersstadiet h a r utredningen i tabell 9 gjort en sammanställning av antalet

108 Tabell 7. Relativ fördelning av examina vid allmänt gymnasium åren 1957—1962 Allm. linje

Latinlinje

So

Spr

Ha

1957 1958 1959 1960 1961 1962

16,4 17,1 17,0 17,5 19,3 17,9

9,0 8,9 8,5 7,4 6,1 5,5

1957 1958 1959 1960 1961 1962

15,5 15,5 15,7 15,4 18,2 19,7

1957 1958 1959 1960 1961 1962

16,0 16,3 16,4 16,5 18,8 18,8

på grenar och efter kön

Reall inje

År He

1933års Ls

Bi

Ma

Manliga 16,4 4,2 15,8 4,4 15,1 4,3 13,7 3,6 12,2 3,9 10,8 3,8

25,5 27,4 26,8 26,4 24,3 26,0

23,1 24,7 26,8 30,3 34,1 36,0

5,4 1,7 1,5 1,1 0,1

17,4 16,9 20,1 18,2 16,9 16,3

Kvinnliga 40,1 4,6 40,1 5,1 37,0 4,9 38,9 5,2 37,2 5,0 34,0 4,8

16,1 17,3 18,2 16,5 16,8 18,3

2,9 4,2 3,3 5,1 5,8 6,9

3,4 0,9 0,8 0,7 0,1

12,7 12,6 14,0 12,5 11,2 10,8

Samtliga 4,4 27,1 27,0 4,7 25,3 4,6 25,6 4,3 24,2 4,4 22,2 4,3

21,3 22,8 22,8 21,7 20,7 22,2

14,0 15,3 15,8 18,4 20,6 21,7

4,5 1,3 1,1 1,0 0,1

• — •

—

—

Totalt

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Anm. 1. I allmänna linjen ingår s. k. A-kombinationer vid latin- och reallinjerna. 2. Uppgifterna för 1962 avser vårterminen.

elever i oktober 1961 och 19G2 (de egentliga gymnasierna i september 1961 och 1962) i första årskursen av olika utbildningar på det gymnasiala åldersstadiet (för allmänna gymnasiet ringarna I 3 och I 4 ). De under punkterna 9—16 upptagna utbildningarna har minst fem månaders studietid. Det är h ä r fråga om sådan yrkesutbildningsverksamhet, som statistiska centralbyrån numera redovisar i sin yrkesskolstatistik. Härvid är en rad postgymnasiala utbildningsvägar med i vissa fall rätt avsevärt elevantal ej medtagna, exempelvis försäkringsutbildning, bankutbildning och sjuksköterskeutbildning (jfr tabell 25 under 4.4.2.3). Ej heller h a r folkhögskolor samt jordbruks- och skogsutbildningen medtagits. Såsom utredningen i det följande påvisar bör

man vara ytterst försiktig då man d r a r några slutsatser av materialet. Det statistiska materialet medger icke motsvarande sammanställningar för tidigare år. Beträffande tabell 9 kan nämnas att flertalet elever på de egentliga gymnasierna befinner sig i åldersgrupperna 16—18 år, varför man med relativ säkerhet kan sätta detta antal i relation till antalet ungdomar i en årskull, exempelvis 17-åringar. Så är långt ifrån fallet med eleverna i övrig utbildning. De representerar ett stort antal åldersklasser, dock mera sällan yngre än 15åringar. Man kan därför knappast på det angivna antalet elever grunda något antagande att så eller så många procent av en årskull genomgår i tabell 9 angiven utbildning.

109 Tabell 8. Antalet examina på social, helklassisk, biologisk och matematisk gren samt motsvarande tidigare kombinationer vid allmänt gymnasium åren 1945—1962 (Absoluta och relativa tal) Totala antalet Årtal stud.ex. abs. 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1-953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

4 158 4 154 4 237 4 141 4 285 4 497 4 519 4 899 5 073 5 360 5 957 6 553 7 307 7 866 8 498 9 136 10 683 12 493

Därav på social gren eller motsv.

helkl. gren eller motsv.

abs.

abs.

686 762 925 967 909 998

rel.

1 098 1 111 1 078 1 076 1 242

16,5 18,3 21,8 23,4 21,2 22,2 24,3 22,7 21,2 20,1 20,8

1 168 1 286 1 391 1 507 2 008 2 349

16,0 16,3 16,4 16,5 18,8 18,8

219 221 232 243 250 270 321 371 389 397 470 537

rel.

4,8 4,5 4,6 4,5 4,2 4,1 4,4 4,7 4,6 4,3 4,4 4,3

biol. gren eller motsv. abs.

rel.

m a t e m . gren eller motsv. abs.

rel.

1 038

21,4 21,3 19,3 19,6 19,9 18,5 17,2 19,2 18,1 17,1 17,4

986 886 933 884 927 886 867 831 885 929 996

23,7 21,3 22,0 21,3 21,6 19,7 19,2 17,0 17,4 17,3 16,7

1 555 1 790 1 939 1 985 2 211 2 773

21,3 22,8 22,8 21,7 20,7 22,2

1 026 1 202 1 343 1 685 2 201 2 711

14,0 15,3 15,8 18,4 20,6 21,7

889 884 816 812 852 834 779 943 919 918

Anm. 1. Uppgifter saknas för vissa år. 2. Vissa kombinationer enligt 1933 års läroverksstadga saknar motsvarighet i nuvarande gymnasium och omvänt. Sådana kombinationer har inte medtagits varför procenttalens summa inte blir 100. 3. Uppgifterna för 1962 avser vårterminen. 4.2.2 Tidigare beräkningar om den framtida utvecklingen I en lång rad utredningar under de senaste decennierna h a r försök gjorts att förutse den kvantitativa utvecklingen av skolor på gymnasiestadiet. Prognoserna h a r avsett utvecklingen ur delvis skilda aspekter, vilket gör jämförelser mellan prognoserna svåra. Man h a r ibland prognostiserat antalet nybörjare, en annan gång hela elevantalet och en tredje gång examinationen. De skolformer som prognosen omfattat har också varierat. Gymnasieutredningen ger i det följande en kort översikt av vissa prognoser, speciellt sådana som omfattar beräkningar, vilka sträcker sig in på 1960-talet.

4.2.2./ Skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullarna (1955) gjorde vissa beräkningar angående elevantalet vid det allmänna gymnasiet 1955—19G9. Man arbetade med två alternativ, av vilket det ena (a) grundades på antagandet om oförändrad relativ tillströmning och det andra (b) antog en fortsatt ökning av densamma. Enligt alternativ (a) skulle i det allmänna gymnasiet höstterminen 1961 finnas 44 000 elever och ett maximum uppnås 1962 med ca 45 000 elever. Därefter skulle antalet elever sjunka så att det 1969 skulle uppgå till drygt 37 000. Enligt alternativ (b) beräknades elevantalet nå ett maximum 1965, då gymnasiet skulle omfatta närmare 62 000

110 Tabell 9. Antalet elever i första årskursen inom olika slag av utbildning på åldersstadium höstterminerna 1961 och 1962. Antal 1961

ökning i %

21 663 2 270 3 831

22 882 3 254 4 275

5,6 43,3 11,6

27 764

30 411

9,5

124 604 199 624 1 952 546 14 780 11222

688 198 626 2 308 746 15 249 11 752

6 165 1469 148 301 721

6 572 1629 150 254 1 008

6,6 10,9 1,4 —15,6 39,8

38 855

41 180

6,0

Utbildning

Egentlig

gymnasieutbildning

3. Tekniskt gymnasium (I 3 ) Summa 1—3 övrig

utbildning

10. Utbildning inom industri och hantverk 12.

»

för

—

13,9 0,5 0,3 18,2 36,6 3,2 4,7

husliga och närliggande om-

16. övrig utbildning Summa 4—16 1

gymnasialt

Intagning upphört fr. o. m. läsåret 1962/63.

elever och sedan i stort sett ligga kvar vid denna nivå. Dessa bedömningar kan jämföras med tabell 1 ovan, enligt vilken elevantalet i allmänna gymnasiet 1962 var ca 69 000 och sålunda även högre än det högsta alternativets maximivärde för 1965.

tade tendensen att en större del av varje årskull sökte sig till högre skolor, en kraftigare utvidgning skulle få anses erforderlig vid tekniska gymnasiet. Enligt tabell 2 var antalet elever 1962 i årskurs 1 av tekniska gymnasiet ca 4 300. Härav kan omkring 3 800 beräknas ha varit nyintagna.

4.2.2.2 1948 års tekniska skolutredning gjorde i Tekniska skolutbildningen (SOU 1955: 21) en kalkyl över den behövliga utvidgningen av intagningskapaciteten vid tekniska gymnasiet under åren 1955—1965, under förutsättning att oförändrad relativ andel av manlig ungdom skulle vinna inträde där. Under denna förutsättning skulle tekniska gymnasiet 1961 behöva ta in 1 530 elever och 1965 1 440 elever. Utredningen framhöll emellertid att, om man beak-

4.2.2.3 1949 års arbetskraftsutredning gjorde i betänkandet Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet (SOU 1955:34) en prognos för olika skolformer, bl. a. allmänna gymnasiet och fackgymnasier, vilka senare innefattade folk- och småskoleseminarier, tekniska läroverket och handelsgymnasiet. Fackgymnasierna redovisades dock i sin helhet utan specificering på de olika skolformerna. Utredningen kom fram till ett elev-

Ill antal läsåret 1964/65 i det allmänna gymnasiet (exklusive ring I4) av drygt 43 000. Enligt tabell 1 var höstterminen 1962 allmänna gymnasiets elevantal 69 388. Avdrages härifrån antalet elever i ring I4 höstterminen 1962 — 9 525 — skulle sålunda på allmänna gymnasiet (exklusive ring I 4 ) ha funnits 59 863 elever, d. v. s. närmare 17 000 mer än som angivits i förenämnda prognos. 4.2.2.4 Universitetsutredningen beräknade i sitt betänkande Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle (SOU 1959: 45) antalet examina vid allmänna gymnasiet, tekniska gymnasiet och handelsgymnasiet (2- och 4-åriga) åren 1959—1970. Enligt denna prognos skulle antalet sådana examina sammanlagt bli maximalt ca 18 650 (ca 15 000 på Ag) år 1965. Enligt nu tillgängliga uppgifter (jfr 4.4.2.9) kan med stor säkerhet beräknas en total examination nämnda år av omkring 24 000 (ca 18 500 på Ag). 4.2.2.5 Skolöverstyrelsen framlade i juni 1959 en utredning om Gymnasieorganisationens omfattning fram till 1965, där vissa beräkningar gjordes om gymnasiets kvantitativa utveckling. Materialet omfattar allmänna gymnasiet (exklusive ring I 4 ), de linjer vid folkskoleseminarium, för vilka studentexamen icke fordras som inträdeskompetens, handelsgymnasiet och tekniska läroverket. Skolöverstyrelsen konstaterar till en början att beträffande allmänna gymnasiet god samstämmighet syntes föreligga mellan det högre alternativet enligt 1955 års planeringskommitté och de siffror, till vilka överstyrelsen kom i sin senare beräkning. Om ring I 4 borttoges från slutresultaten, skulle elevantalet 1965 enligt planeringskommitténs alternativ (a) vara ca 36 000 (med I 4 ca 42 500) och enligt alternativ (b)

ca 52 600 (med I ca 61 700). Som framgår av tabell 1 h a r sistnämnda antal redan 1962 överskridits med närmare 8 000. För handelsgymnasiet (2-årig kurs) beräknades totala antalet elever höstterminen 1965 komma att uppgå till 4 553, varav 2 537 i årskurs 1. Dessa tal har höstterminen 1962 överskridits med ca 600, respektive ca 700 (se tabellerna 1 och 2, varvid dock i tabell 1 ingår ca 200 elever i aftonkurser). Tekniska gymnasiet beräknades slutligen 1965 ha totalt 8 311 elever, varav 3 178 i årskurs 1. 1962 har totalsiffran överskridits med ca 1 200 och antalet i årskurs 1 med ca 1 100 (se tabellerna 1 och 2). 4.2.2.6 Arbetsmarknadsstyrelsen och 1960 års lärarutbildningssakkunniga har utfört vissa beräkningar av antalet nybörjare i gymnasiet (Ag, Hg och Tg) och av examinationen fram till 1970 i en utredning Lärare i läroämnen. Behov och tillgång under 1960-talet. (Arbetsmarknadsinformation, serie S nr 1/ 1962). Enligt dessa beräkningar skulle antalet nybörjare 1965 stiga till 30 300, varav 21 000 på Ag (69,2 % ) , 4 250 på Hg (14,1 %) och 5 050 på Tg (16,7 % ) . 1970 skulle antalet nybörjare vara 32 700, varav på Ag 19 600 (60 %) samt på vartdera av Hg och Tg 6 550 (vartdera 20 % ) . Enligt dessa tal skulle antalet nybörjare 1965 uppgå till 24,4 % av antalet 17-åringar och 1970 till 30,0 % av 17-åringarna. Examinationen beräknades 1965 uppgå till totalt 22 650 (17,3 % av antalet 17-åringar tre år tidigare), varav 17 250 på Ag, 2 250 på Hg och 3150 p å Tg. Förstnämnda tal kommer sannolikt att överskridas med mellan 1 000 och 1 500 (jfr 4.2.2.4). 1970 skulle examinationen vara på Ag 16 850, Hg 3 900 och Tg 4 250, eller sålunda sammanlagt 25 000,

112 vilket utgör 22,0 % av antalet 17-åringar tre år tidigare. 4.2.2.7 De här redovisade sammanfattningarna av några av de senaste decenniernas prognoser visar att man i allmänhet starkt underskattat gymnasiets kvantitativa utveckling. Det bör dock framhållas, att möjlighet ännu icke funnits att annat än i begränsad omfattning följa upp de senaste årens stora genombearbetade prognoser.

4.3 Efterfrågan

på

gymnasieutbildning

I avsnitt 4.2 har redogjorts för gymnasieformernas expansion under 1900talet. En helt uttömmande bild av utbildningsintressets tillväxt ger givetvis inte denna redogörelse, eftersom av den inte framgår om skolornas kapacitet vuxit i samma grad som ungdomarnas önskemål att få utbildning. I den första delen (4.3.1) av detta avsnitt redogör gymnasieutredningen för två undersökningar avseende höstterminerna 1960 respektive 1961 om antalet sökande till de olika gymnasieformerna och h u r många av dessa som h a r intagits respektive avvisats. I det därpå följande avsnittet (4.3.2) återges några resultat från den specialundersökning som för utredningens räkning gjorts av professorn Kjell Härnqvist och assistenten Åke Grahm angående bland annat elevernas attityder till gjrmnasievalet (Vägen genom gymnasiet. SOU 1963:15). I 4.3.2 berörs bland annat sådana frågor som inverkan av sociala, ekonomiska och betygsmässiga faktorer på valet av utbildning. I avsnittet 4.3.3 belyses bland annat dessa faktorer på annat sätt. För gymnasiets dimensionering är frågan om tillgången av för dessa studier kapabla ungdomar av betydelse. Utredningen diskuterar denna

fråga i 4.3.3.5 och ger synpunkter på bedömningen av »begåvningsreserven» i framtiden. De sammanfattande slutsatserna beträffande efterfrågan på gymnasial utbildning i framtiden ges i 4.3.4. 4.3.1 Intagningsförhållanden vid gymnasierna höstterminerna 1960 och 1961

4.3.1.1 Undersökningens uppläggning. 1 tidigare undersökningar om sökande och intagna vid gymnasierna h a r uppgifter om avvisningsförhållandena huvudsakligen erhållits genom en summering av resultaten vid de olika skolorna (inom samma gymnasieform), varvid samma person kunnat räknas mer än en gång. Det h a r således varit ansökningarnas antal som räknats, icke antalet sökande. För att säkrare uppgifter skall kunna erhållas har för 1960 och 1961 insamlats ett individualmaterial, avseende de sökande till allmänt gymnasium, handelsgymnasium och tekniskt gymnasium. 1960 års material har bearbetats inom gymnasieutredningen och 1961 års material av statistiska centralbyrån inom ramen för den löpande undervisningsstatistiken. Gymnasieutredningen h a r också låtit företa en specialundersökning för att bestämma i vilken omfattning de som avvisades 1960 återkommit med ny ansökan 1961 (jfr 4.3.1.3). 1960 års undersökning bearbetades manuellt, medan centralbyråns behandling av 1961 års material skett maskinellt; uppföljningen mellan 1960 och 1961 måste följaktligen ske på manuell väg. På grund av svårigheterna att säkert identifiera personer vid en manuell bearbetning kan vissa dubbelräkningar föreligga. Det bör vidare framhållas att det av materialet icke framgår vilken prioritering den sökande gett sina ansökningar, då han sökt till mer än en skola.

113 ooocsinmo

o r f o i n o co 00 o O CO CO 00

o co i> T-I m i> T-I t> co co i> co m co i> M co T-I

cy r f i n T-I oo CM n o •* m o j i f •^ co co o i>

T-I i > o m CM r f 00 C l CO CO O 00 CO CO C l - , CM CM

• * O lO • * T i ^ m c o • * o T)< t o

CM r-

CO co TH CO CO O

m co l > CO r« l>

C l CO I > CO CO 00 o CD t > m 00 C l 00 C l TH 00

o

CD O CO 00 o m

I> rf

co

l> rf

c;

O l> m ci

m oo

•5

CO C l CO O 1> O

CO

C

00 CM CM O TH y-4 CM 00 I 00

£ Öl

g <

CM Ol 00 I H M CD TH CM | C l r f CO CO TH T-I

co

s ^ •2 <

OX)

c;

00 00 rf i-l CO ao

S =51 Öl

I

rf ci i> I CM m CO CM rf | 00 CO oo i> co co T-I

<

o

B

o

m TH CM CM m

rf 00 O 00 co 00 CM CM o I m CM CM TH TH

l> CM r*< 00 I lO T-I rf oo m i in ">* TH CM

o CM t^ m CO 00 Cl 00 CM T-I

CO Cl in rf I CM TH co in l o

Cl o o CM CM CM rf m in

t> o o T-I m m co i> i> I I

I> Cl Cl

T-I m

rf CO T* y-<

r-t

te CD TH T-I Cl CM CM

m m t> i> rf CM CM

13 BD JM 00

•O Cl

S f i „08

c

h

co 10 H5 Cl

o a

« S ft-, CO 00 Ä OS

w

114 Tabell 11. Procentuell

fördelning

efter gymnasieform

av sökande till

1960 Sökande till enbart Ag Hg Tg Summa Sökande till mer än en gym nasieform, , därav sökt till Ag Hg Tg

gymnasiet

1961 M

Kv

S:a

M

Kv

S:a

68,6 7,2 20,7 96,5

83,9 12,6 1.1 97,6

74,9

9,4 12,6 96,9

60,8 6,4 25,4 92,6

82,7 11,0 1,9 95,6

70,0 8,4 15,5 93,9

3,5

2,4

3,1

7,4

4,4

6,1

3,4 1,5 2,2

2,4 2,3 0,1

3,0 1,8 1,3

7,1 2,8 5,1

4,3 3,9 0,6

5,9 3,3 3,2

Detta har medfört att alla ansökningsalternativ värderats lika och att för dem som sökt till flera skolor endast kunnat redovisas vilka kombinationer av ansökningar som finns. Med intagen studerande avses i det följande den som intagits i någon form av gymnasium. Som ej intagen räknas den som antingen ej intagits i någon av de i undersökningen ingående gymnasiala skolformerna beroende på att han haft otillräcklig meritering eller tillhört annat gymnasieområde än det till vilket han sökt eller som, trots att han varit berättigad till inträde, frivilligt avstått.

4.3.1.2 Sökande — intagna. I tabell 10 lämnas uppgift om antalet sökande, intagna och ej intagna till de tre gymnasieformerna höstterminerna 1960 och 1961. Uppgifterna h ä r och i det följande avser för allmänt gymnasium (Ag) ringarna l 1 och I 4 , för handelsgymnasium (Hg) årskurserna I 2 och I 4 1960 och I 3 och I 4 1961 samt för tekniskt gymnasium (Tg) det 3-åriga tekniska gymnasiet. Av tabell 10 framgår bl. a. att antalet sökande ökat med ca 2 500 mellan 1960

och 1961 eller med nästan 9 %, medan antalet intagna ökat med ca 3 400 eller med i det närmaste 15 %. Intagningen har alltså ökat snabbare än antalet sökande, vilket i sin tur resulterat i att andelen ej intagna för samtliga tre gymnasieformer tillhopa sjunkit från 26,1 % 1960 till 22,0 % år 1961. Man ser av tabell 11 att andelen som sökt mer än en gymnasieform ökat mellan de båda åren. Det synes sannolikt att denna ökning till någon del har att göra med svårigheten att i 1960 års manuella bearbetning finna alla dubbelansökningar (se 4.1.3.1). Man torde alltså få räkna med att antalet sökande 1960 blivit något överskattat på grund h ä r a v och att som en följd därav andelen ej intagna också överskattats detta år. överskattningen torde totalt ligga mellan en och två procent. Jämförelserna i det följande göres utan korrigering för detta fel. Det h a r mellan 1960 och 1961 skett en viss omstrukturering i ansökningarna till gymnasiet. Det allmänna gymnasiet lockade en något mindre andel 1961 än 1960, medan andelen som sökt tekniskt gymnasium vuxit kraftigt. Dessa tendenser framgår klarare i följande tablå, i vilken redovisas andelen i pro-

115 Tabell 12. Relativa förändringen

mellan 1960 och 1961 i antalet sökande och intagna Procentuell ökning mellan 1960 och 1961 Sökande

Gymnasieform

Ag Hg Tg

M

Kv

S:a

M

Kv

S:a

1,8 15,2 43,4

11,0 10,0 122,2

6,0 12,4 46,3

3,8 41,5 41,6

15,2 29,9 106,1

9,3 34,8 44,3

cent av samtliga sökande som i någon form sökt till de tre ggmnasieformerna. 1960 77,9 11,2 13,9

Ag Hg Tg

1961 75,9 11,7 18,7

I tabell 12 h a r som sökande till exempelvis allmänt gymnasium räknats dels de som enbart sökt dit, dels de som jämte allmänt gymnasium även sökt annan eller a n d r a skolformer. Intagningen vid handelsgymnasiet h a r således ökat väsentligt mycket mer än antalet sökande, medan utvecklingen beträffande tekniskt gymnasium är i stort sett likartad för sökande och intagna. Det allmänna gymnasiet har kunnat öka sin intagning något mer än vad antalet sökande ökat. Detta har resulterat i att de intagnas fördelning på ggmnasieform utvecklats på följande sätt mellan 1960 och 1961.

Tabell 13. Relativa

Gymnasieform

Ag Hg Tg

Intagna

andelen ej intagna

Procentuell andel 1960 1961 81,9 77,9 7,5 8,8 10,6 13,3 S:a 100,0 100,0

Ag Hg Tg

Förändring 1960—61 — 4,0 + 1,3 + 2,7 —

Såväl handelsgymnasium som tekniskt gymnasium h a r således — såsom vid gymnasieplaneringen förutsatts — ökat sin andel av de intagna vid gymnasierna på det allmänna gymnasiets bekostnad. Tabell 13 ger en samlad bild av situationen beträffande de ej intagna vid de olika gymnasieformerna 1960 och 1961. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen erinra om att formellt godkänd för intagning i det allmänna gymnasiet är den som uppfyller vissa betygsfordringar (huvudvillkoret för inträde i I 4 och I 3 är 12 resp. 13 betygspoäng). För inträde i handelsgym-

av samtliga

sökande

till de olika

gymnasieformerna

Ej intagna i vidstående gymnasieform

Ej intagna i någon gymnasieform

22,3 50,8 43,8

20,0 41,0 44,5

20,6 43,9 40,5

16,5 30,2 37,5

116 nasium och tekniskt gymnasium fordras i fråga om teoretiska förkunskaper formellt ej mer än godkänt betyg i vissa ämnen enligt fordringarna för realexamen. Såsom framgår av 4.3.1.6 h a r den helt övervägande delen av sökande till allmänt gymnasium betygspoäng som överstiger minimitalet. I tabell 13 betyder exempelvis talen 22,3 och 20,6 att av samtliga sökande till Ag 1960 (23 295 personer enligt tabell 10) 22,3 % (5 205 personer) ej intogs i Ag och att 20,6 % (4 809 personer) överhuvudtaget ej intogs i gymnasium. Av tabell 13 framgår vidare att intagningssituationen lättat mellan 1960 och 1961 vid det allmänna gymnasiet och särskilt vid handelsgymnasiet. Vid det tekniska gymnasiet synes situationen i stort sett oförändrad. Uppgifterna om antalet intagna kan jämföras med utvecklingen av antalet nybörjaravdelningar i respektive skolformer. Nedan har sammanställts värden för den relativa ökningen av antalet avdelningar och antalet intagna mellan 1960 och 1961.

Ag Hg Tg

Proccentuell ökning 1960—1961 Nybörjaravdelningar Intagna 12,0 9,3 39,0 34,8 46,4 44,3 Samtliga 17,4 14,9

Från 1961 till 1962 är den relativa ökningen av antalet nybörjaravdelningar följande:

Ag Hg Tg Samtliga

4,5 37,8 13,8 8,8

4.3.1.3 Uppföijningsiuidersökningen. I 4.3.1.1 h a r nämnts, att gymnasieutredningen låtit undersöka i vilken utsträckning de som ej intagits 1960 återkom 1961 och då antingen intogs eller avvisades på nytt. Utgångsmaterialet bestod av blanketterna för de 7 806 sökande som ej intogs 1960. Av dessa återfanns 2 410 i 1961 års material som sökande. Det bör dock framhållas att denna siffra sannolikt är behäftad med ett mindre fel genom de tidigare nämnda svårigheterna att säkert identifiera dubbelansökningar i en manuell bearbetning. Omfattningen av ansökningarna m. m. mellan 1960 och 1961 h a r sammanfattats i tablån nederst på denna sida. Av 1960 års sökandekull intogs sålunda sammanlagt under båda åren (22 084 + 1 784 = ) 23 868 eller inemot 80 %. Ett något gjmnsammare läge gällde därvid för flickorna, ca 82 %, mot för pojkarna, ca 79 %. Det bör dock beaktas att bland dem som sökte 1960 fanns en grupp som sökt första gången 1959. Det synes därför sannolikt att av samtliga de som sökte för första gången 1960 ungefär 75 % intagits under 1960 eller 1961. Tablån utvisar även att inemot var tredje ej intagen sökande 1960 återkommit nästa år. Stora könsskillnader före-

I % av utgångsnumerären

Antal S:a

Sökande 1960 Intagna 1960 Ej intagna 1960 På n y t t sökande 1961 Intagna 1961

M

Kv

17 454 12 390 5 064 1 802 1329

12 436 9 694 2 742 608 455

29 890 22 084 7 806 2 410 1 784

M

Kv

S:a

71,0 29,0 10,3 7,6

78,0 22,0 4,9 3,7

73,9 26,1 8,1

6,0

J

117 ligger emellertid härvidlag. Pojkarna hade återkommit i drygt 35 % av fallen, medan motsvarande siffra för flickorna var 22 %. 4.3.1A De sökandes och intagnas ålder. I undersökningen över gymnasieintagningen 1960 bearbetades också åldersvariabeln för de sökande, intagna och ej intagna med syfte dels att kunna fastställa andelen av en åldersgrupp som påbörjar gymnasiestudier, dels att belysa om frekvensen av ej intagna varierar med åldern. I efterföljande tablå anges för de sökande 1960 till de tre gymnasieformerna den relativa fördelningen efter ålder, i vilken utproportionering skett av den grupp för vilken uppgift saknades om ålder (2,5 % av samtliga). Ålder 21— 20. . 19. . 18. . 17. . 16. . 15. . —14. . S:a

Sökande 3,8 1,5 3,2 12,3 32,1 29,6 16,3 1,2

Intagna 3,1 1,0 2,2 10,4 32,8 31,4 17,6 1,5

Ej intagna 5,9 2,8 5,9 17,7 30,4 24,4 12,4 0,5

100,0

100,0

100,0

Den relativt stora spridningen i åldersgrupperna 15—18 år som kommer till synes i tablån sammanhänger till stor del med att det 3- och 4-åriga allmänna gj^mnasiet anknyts till underliggande skolformer vid olika tidpunkter men även på variationer genom kvarsittning och skolgång påbörjad vid sex år. I detta material h a r möjligheter inte funnits att undersöka åldersstrukturen för de sökande till dels 4-årigt, dels 3-årigt allmänt gymnasium. En viss bild av detta ger dock en specificering ur föregående tablå av procentsiffrorna för de 1960 intagna, vilka återges nedan.

Ålder

I4

21— .... 20 . . 19 . . 18. . . . . . 17. . 16. . 15. . —14. .

— 0,1 0,1 2,1 15,3 40,0 39,0 3,4

S:a 100,0

Intagna Hg

Tg Samtliga 3,1 11,1 19,2 6,6 4,5 1,0 8,5 10,9 2,2 24,8 28,4 10,4 37,4 29,7 32,8 10,8 6,9 31,4 0,8 0,4 17,6 — — 1,5 100,0 100,0 100,0 100,0

Ag

I3 0,5 0,3 1,0 11,9 51,7 32,5 2,1 0,0

I tabell 14 relateras de sökande och intagna 1960 till motsvarande åldersgrupper av totalbefolkningen. En summering av andelen sökande respektive intagna ur de olika åldersgrupperna ger den totala övergången. Vid denna beräkningsmetod h a r hänsyn tagits till variationen i åldersgruppernas storlek. Som jämförelse kan nämnas de relationstal som erhålles om frekvensen beräknas på antalet 16-åringar. Sökandefrekvensen blir då 23,0 % och intagningsfrekvensen 17,0 %. I 1961 års undersökning fördelades de sökande efter hemortens tätortsgrad enligt den indelning 1960 års folkräkning använt. Av tabell 15 framgår andelen sökande respektive intagna av antalet 16-åringar inom kommuner med olika grad av tätortsbefolkning. I tabellen h a r även intagits uppgifter om antalet 16-åringar och om andelen ej intagna av sökande i de olika tätortsgrupperna. Av tabellen framgår tendensen till en ökad andel sökande från områden med högre grad av befolkningskoncentration. Andelen sökande som ej intas växer också med ökande tätortsgrad. Det bör dock observeras att en ökad andel sökande från tätorter även torde sammanhänga med annan socialgruppsammansättning i dessa orter. 4.3.1.5 Avlämnande skola. En bearbetning med avseende på avlämnande

118 Tabell 14. Sökande till och intagna i gymnasiet 1960 i procent av befolkningen svarande ålder Sökande

Intagna

Ålder

21— 20 19 18 17 16 15 —14 S:a

i mot-

M

Kv

S:a-

M.

Kv

S:a

2,0 0,7 1,4 4,3 8,6 6,8 4,3 2,0 30,1

0,3 0,3 0,5 2,2 7,1 6,8 3,2 0,3 20,7

1,2 0,5 1,0 3,3 7,8 6,8 3,7 1,2

1,2 0,3 0,7 2,7 6,2 5,2 3,3 1,2

0,1 0,1 0,3 1,4 5,6 5,5 2,6 0,1

0,7 0,2 0,5 2,1 5,9 5,3 3,0 0,7

25,5

20,8

15,7

18,4

Tabell 15. Sökande till och intagna i gymnasiet ortsgrad

Tätortsgrad

Ant al 16-åringar

1961, fördelade efter hemortens tät-

I % av antalet 16-åringar utgjorde de sökande

intagna

Ej intagna i % av antalet sökande

Utan tätortsbefolkning 0,1— 9,9 % 10,0—29,9 % 30,0—49,9 % . 50,0—69,9 % i. 70,0—89,9 % 90,0—99,9 % Enbart tätortsbefolkning . . ,

3 401 2 140 15 337 17 475 12 855 12 154 46 684 19 118

13,9 12,4 13,1 16,2 18,2 24,8 31,8 34,8

11,5 10,2 10,4 12,7 14,1 19,8 24,8 26,9

17,5 17,7 20,4 21,7 23,0 20,2 22,0. 22,6

Samtliga

129 164

25,2

19,6

22,0

skolform och klass har gjorts på grundval av 1961 års undersökning. Beträffande den relativa fördelningen efter skola för de sökande och intagna kan näranas att den övervägande delen kom från realskola (sökande: män 83,5 % och kvinnor 72,5 % samt intagn a : män 85,7 % och kvinnor 72,4 %). Av kvinnorna hade vidare av de sökande 17,8 % och av de intagna 18,5 % gått i flickskola. Från försöksskola kom endast omkring 7 %. När det gäller de intagnas fördelning på de olika gymnasieformerna kan konstateras bl. a. att reallinjens 4-åriga linje rekryterade i det närmaste två tredjedelar av sina elever från realskolans näst högsta klasser medan exempelvis

den 4-åriga allmänna linjen fick ungefär hälften av sina elever från dessa klasser och ca 30 % från realskolans avgångsklasser. Av den 4-åriga latinlinjens elever har omkring hälften kommit från realskolans näst högsta klasser, n ä r m a r e en fjärdedel från samma skolforms avgångsklasser och något över en femtedel från flickskola. Fackgymnasierna fick omkring tre fjärdedelar av sina elever från realskolans avgångsklasser (Hg I 3 78,9 % och Tg 72,5 %). Det kan vidare noteras att av tekniskt gymnasiums elever 18,3 % hade annan tidigare skolutbildning än realskola, flickskola och försöksskola.

119 Tabell 16. Relativa antalet sökande till allmänt gymnasium, intagna och ef intagna 1960 och 1961 efter betygspoäng Intagna1

Sökande

Ej intagna

Betygspoäng

12 5 14 5 16 5 18 5 20 5

12,0 14 0 16 0 18 0 20 0 22,0

94 5

26 0

•

Summa Antal 1

1,5 6,1 14,3 20,0 19,7 15,3 10,0

0,2 2,0 9,9 21,4 23,2 18,5 12,2 6,8 5,2 0,6

0,3 1,9 8,4 21,1 23,4 18,7 12,4 7,5 6,0 0,3

6,8 21,6 31,2 14,9 6,2 2,9 1,5 0,9 0,5 13,5

9,4 25,3 36,1 14,0 5,1 2,3 1,5

5,6 4,2 3,3

1,8 5,7 13,0 19,9 20,4 16,0 10,6 6,4 5,2 1,0

100,0 23 295

100,0 24 700

100,0 18 485

100,0 20 618

100,0 4 809

100,0 4 082

0,8 0,9 4,6

Inkl. intagna i fackgymn. (395 resp. 851).

4.3.1.6 Betygspoängen. För det allmänna gymnasiet finns enhetliga normer i fråga om värderingen av betygen för de sökande. I tabell 16 redovisas de sökande till allmänt gymnasium 1960 och 1961 efter betygspoäng och med särskiljande av om de intagits i någon av gymnasieformerna eller ej. För de intagna utvisar procentvärdena i tabellen påfallande god samstämmighet med avseende på den andel som från de olika »betygsnivåerna» intagits de bägge åren. Beträffande de ej intagna är överensstämmelsen i stort sett god och de avvikelser som förekommer torde säkerligen sammanhänga med skillnaderna i proportionen »Uppgift saknas» 1960 och 1961 (13,5 % resp. 4,6 % ) . Tabell 16 visar vidare, att av samtliga intagna sökande till allmänt gymnasium det endast är ungefär en tiondel som kommer in med en betygspoäng u n d e r 16,5. Av tabell 16 framgår även att såväl 1960 som 1961 återfinns en del sökande med hög betygssumma bland de ej intagna. På 1960 års material gjordes

på grund av denna iakttagelse ett slumpmässigt urval av sådana som hade en betygssumma av 19,5 poäng eller högre för att utröna orsaken härtill. Beträffande dessa kunde man misstänka att fel i viss utsträckning förelåg i materialet eller i bearbetningen eller fel av båda slagen förelåg i kombination. Resultaten av denna specialundersökning utvisade, att omkring hälften avstått från gymnasial utbildning (återgått till realskola, övergått till yrkesskola eller liknande, till förvärvsarbete, praktiktjänstgöring o. dyl.). Den övervägande delen av de återstående hade intagits i gymnasium men av olika anledningar inte kommit att redovisas såsom intagna.

4.3.2 Elevernas syn på öyergången till gymnasium m. m.

1 sin undersökning för gymnasieutredningen Vägen genom gymnasiet (SOU 1963: 15) behandlar Härnqvist & Grahm bl. a. övergången från realskola och motsvarande till gymnasium. Ur denna undersökning kan information erhållas bl. a. om de faktorer som eleverna själva

120 uppfattar som betydelsefulla vid sitt val mellan gymnasium och andra utbildnings- och verksamhetsformer. Undersökningen avser elevernas planerade val, vilket givetvis inte helt kommer att överensstämma med deras faktiska övergång till gymnasium, eftersom man bl. a. har att räkna med att vissa av dem som söker ej kan beredas plats. När det i fortsättningen talas om övergångsprocent och liknande avses sålunda planerad övergång. 4.3.2.1 Vid återgivandet av h ä r relevanta undersökningsresultat kan lämpligen som utgångspunkt tjäna följande tablå över övergångsprocent och s& kerhet i valet (a.a. sid. 101 efter komplettering med uppgifter från sid. 100). Gränsen mellan höga och låga betyg har dragits vid medianen för pojkar respektive flickor i realskolan (motsvarande). II1 avser elever, vilkas fäder har minst realskoleutbildning och yrkesmässigt hänförs till socialgrupp 1. L 2—3 betecknar elever, vilkas fäder räknas till socialgrupp 2 eller 3 och där ingen av föräldrarna har realskoleutbildning eller högre.

Höga betyg Låga betyg Hl L2—3 Hl L2—3 Övergångsprocent bland pojkar flickor

96 92

77 53

71 47

27 14

Procent som ansett sitt val att börja i gymnasium »självklart» bland pojkar 82 flickor 72

45 36

55 50

28 22

Procent som ansett sitt val att inte börja i gymnasium »självklart» bland pojkar flickor.

30 31

. .

45 61

Denna tablå sammanfattar några faktorer som är betydelsefulla för valet respektive för elevernas upplevelse av säkerheten i valet. 1. Övergångsprocenten är högre a) för elever med högre betyg b) för elever med högre social bakgrund c) för pojkar. 2. Andelen som anser valet att börja »självklart» är högre a) för elever med högre betyg b) för elever med högre social bakgrund c) för pojkar. 3. Andelen som anser valet att inte börja i gymnasium »självklart» är högre a) för elever med lägre betyg b) för flickor (dock tveksamt i en av g r u p p e r n a ) . De sociala olikheterna h a r i fallet 3 ej kunnat undersökas med hänsyn till låga frekvenser i den högre socialgruppen. Betyg, social (och utbildningsmässig) bakgrund och könstillhörighet är alltså på ett konsekvent sätt relaterade till övergång och lätthet att välja. De tre faktorerna är verksamma oberoende av varandra, men i vissa kombinationer kumuleras deras effekt, övergången varierar sålunda från inemot 100 % i den »gynnsammaste» kombinationen till en obetydlighet i den minst »gynnsamma». Procenten som funnit valet »självklart» varierar på ett likartat sätt om också i mindre utpräglad grad. I de kombinationer där betyg och social bakgrund ger utslag i olika riktning, finner man att betygen tydligen väger mest i förhållande till övergången, medan den sociala bakgrunden tycks ha större vikt för elevernas upplevelse att valet varit självklart. Skillnaden i övergångsprocent mellan pojkar och flickor kommer starkast till uttryck i dessa margi-

121 nalgrupper, där skol- och hemvariabler ger utslag i olika riktning.

4.3.2.2 Betygens starka samband med övergångsprocenten är ju med tanke ej minst på intagningsförfarandet helt naturligt och väntat. När man går till de motiv som eleverna uppgett för sitt val, finner man att lågbetygsgrupperna som valt att ej gå över till gymnasium också anger låga betyg som dominerande skäl för att de gått vidare (79 respektive 78 % av pojkar och flickor i lägre socialgrupper, a.a. tab. 35). Detta motiv är avsevärt mera framhävt än exempelvis att man inte behöver gå i gymnasium med hänsyn till sitt yrke, att man vill börja att tjäna pengar eller att man tycker bättre om ett praktiskt arbete. Elever med höga betyg, som skall gå vidare, ger ej särskilt hög rangordning åt det förhållandet att de h a r tillräckliga betyg (a.a. tab. 34). Dessa senare elever anger sådana skäl för val av fortsatt utbildning som att man behöver denna för sitt yrkesval och att man »nu för tiden inte klarar sig utan högre utbildning». Betygen kommer härigenom mera att framstå som en hindrande faktor för somliga än en faktor som positivt befrämjar valet. Om inte betygsspärren funnes, skulle sannolikt åtskilligt fler försöka sig på gymnasiestudier. Detta torde särskilt gälla pojkarna.

4.3.2.3 Om man ser på planerna hos de elever som ej tänker övergå till gymnasium (a.a. tab. 18), finner man också att de till övervägande delen avser att fortsätta att utbilda sig på något annat sätt, men fler pojkar än flickor är här osäkra på sitt val. Det finns i elevernas egen bedömning stöd för att uppfatta de sociala faktorerna på ett nära nog motsatt sätt i jäm-

förelse med betygen. Socialt betonade hinder anges relativt sällan som skäl för att man skall sluta efter realskoleutbildning eller motsvarande, frånvaron av sådana däremot något oftare som skäl för att man fortsätter (a.a. tab. 35 och 34). De starkaste skillnaderna mellan socialgrupperna gäller emellertid inte ett sådant skäl som att föräldrarna »har råd» utan det mera allmänna uttalandet: »Det har alltid varit meningen att jag skall ta studentexamen». Så svarar 47 % av pojkarna med höga betyg i den högre socialgruppen mot 11 % av pojkarna med höga betyg i den lägre gruppen. Även ett skäl som att man nu för tiden inte klarar sig utan högre utbildning har viss övervikt i den högre socialgruppen. Det finns anledning att peka på ytterligare en intressant socialgruppsskillnad i motiven hos pojkarna. Pojkar i högre socialgrupp anger oftare att de väljer gymnasium för att de siktar på ett visst yrke som kräver gymnasieutbildning, medan det absolut taget ovanligare svaret, att man går kvar i skolan för att man ej vet vilket yrke man skall välja, oftare kommer från de lägre socialgrupperna.

4.3.2.4 Skälen att gymnasiet behövs för avsedd vidareutbildning och att högre utbildning över huvud taget är nödvändig är, som framgått, om ock mera i förbigående, de viktigaste motiven för gymnasieval enligt elevernas egen bedömning. På denna punkt föreligger emellertid skillnader mellan pojkar och flickor som sannolikt sammanhänger med deras föreställningar om olika yrkesroller och olikheter i deras skolanpassning. Pojkarna har oftare motiverat sitt val av gymnasium på följande sätt (a.a. tab. 21):

122 Pojkar Flickor (procent) Jag behöver gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt Man klarar sig inte nu för tiden utan högre utbildning Mina föräldrar vill att jag skall studera, och jag rättar mig efter deras önskningar i det fallet Det har alltid varit meningen att jag skall ta studentexamen Mina bästa vänner skall i regel fortsätta i gymnasium

13 Följande motiv har flickorna än pojkarna markerat: På gymnasiet blir man allmänbildad och får lära sig saker som man alltid har nytta av längre fram i livet Jag trivs så bra med skolarbetet att jag helst vill fortsätta

oftare

45 Motsvarande tendenser går igen i motiven att sluta skolan i och med realskolans, flickskolans eller grundskolans slut (a.a. tab. 23). Pojkarna h a r oftare svarat: Mina betyg är inte så bra att jag kan komma in i gymnasium Jag tycker bättre om praktiskt arbete än om teoretiska studier Jag trivs så dåligt med skolarbetet, att jag helst vill sluta Man klarar sig bra i samhället även utan högre utbildning.. . Mina föräldrar vill att jag skall studera, men nu har jag rättat mig efter deras önskningar länge nog och vill sluta

6 Flickorna har högre svarsprocent i bara ett fall: Jag behöver inte gå i gymnasium för att komma till det yrke som j ag helst vill ägna mig åt

65 Sammanfattningsvis konstaterar fattarna om dessa tendenser:

för-

»Något tillspetsat skulle man kunna säga att pojkarna dras till högre utbildning av sina yrkesambitioner men hindras ibland av dålig skolanpassning. Flickorna lockas till högre utbildning av god skolanpassning men deras yrkesambitioner är ofta sådana att de lika gärna stannar kvar på en lägre utbildningsnivå.» (a. a. sid. 89). 4.3.2.5 Även om det närmast föregående avsett att peka på olikheter i pojkarnas och flickornas valinställning, ger det också en uppfattning om vilka motiv som au eleverna själva uppfattas som mest betydelsefulla. Det är — förutom yrkesmotiven — skolanpassningen såsom den kommit till uttryck i h ä r återgivna formuleringar, och detta gäller trots könsskillnaderna hos båda grupperna. Dessa motiv anförs emellertid i olika utsträckning ej bara av de båda könen utan också av de sökande till olika linjer. Mest yrkesinriktade i sitt val är de blivande fackgymnasieeleverna, särskilt det tekniska gymnasiets, och därnäst reallinjens blivande elever. 4.3.2.6 De blivande fackgymnasieeleverna framstår i mer än ett avseende som marginalgrupp bland gymnasieväljarna. Valet att gå i gymnasium är för dem mindre ofta självklart än vad som är genomsnittligt för det allmänna gymnasiets elever (a.a. sid. 60). Intresset för tvååriga fackskolor som alternativ till gymnasium är i gengäld större hos dem (a.a. tab. 17). Båda förhållandena kan sammanhänga med att de som väljer fackgymnasium oftare kommer ur lägre socialgrupper (a.a. sid. 114 f), som torde inta en mera tveksam hållning till fortsatta teoretiska studier överhuvudtaget. Särskilt de som väljer tekniskt gymnasium synes vara betydligt m i n d r e intresserade av skolarbetet som sådant

123 och av teoretiska studier än deras närmaste motsvarigheter på allmänna gymnasiet (realarna). Betygsmässigt karaktäriseras de också av en ensidigare inriktning på realämnena (a.a. sid. 108 f). Allra mest avviker de från realarna i de motiv som h a r med gymnasiestudiernas mångsidiga användbarhet att göra (a.a. tab. 26—27). Pojkar Tekniskt Realgymn. linjen (procent) Den linjen ger flest möjligheter vid valet av yrke Jag vet inte vilket yrke jag skall välja, så det är bäst att gå kvar i skolan

38 Det synes som man hittills hyst den uppfattningen att ett val av fackgymnasium skulle väsentligt mer än val av allmänt gymnasium begränsa det framtida yrkes- och studievalet. En sådan begränsning tycks man lättare acceptera i samhällsgrupper som har lägre yrkesmässig status och där föräldrarnas egen teoretiska utbildning är mindre omfattande. Man tycks också lättare acceptera den för elever som saknar intresse och kanske fallenhet för vissa grupper av skolans ämnen. Självfallet

h a r också fackgymnasiernas mindre geografiska spridning ett begränsande inflytande, men detta h a r ej kommit fram så tydligt i denna undersökning som i andra av gymnasieutredningens undersökningar. Det bör dock erinras om att fackgymnasiesektorn genomgått en kraftig utveckling efter undersökningstillfället vårterminen 1961.

4.3.3 Faktorer som påverkar tillströmningen

Av 4.3.2 har framgått att sociala, ekonomiska och betygsmässiga faktorer enligt ungdomarnas mening h a r betydelse för inställningen till gymnasiestudier. I detta avsnitt skall dessa och andra faktorer ytterligare diskuteras. 4.3.3.1 Av skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning gemensamma planeringsgrupp genomförda undersökningar belyser de geografiska faktorernas inverkan på gymnasiefrekvensen och valet av olika gymnasieformer. I avsnittet 6.4.2 och framför allt i kapitel 12 återkommer gymnasieutredningen med en ingående diskussion av dessa frågor. I detta avsnitt skall endast i korthet redogöras för några resultat av planeringsgruppens undersökningar.

Tabell 17. Gymnasiefrekvensen åren 1946, 1956, 1960 och 1961 inom regioner av olika typer och för olika restidsavstånd G-frekvens Region med Ag

Ag/Hg/Tg

:%)

1961 Inack.zon

13 3,5 2,5

20,5 8,5 6

21 13 10

25 13,5 11,5

Regionen

6,5

14,5

16,5

G-ort Reszon Inack.zon

15 4,5 2,5

22 13 6,5

24 14,5 10,5

30,5 17,5 12

Regionen

22,5

G-ort

124 Tabell 18. Andelen elever i allmänt gymnasium inom vissa regiontyper i relation totala antalet gymnasieelever

till

Andel Ag-elever (%) Region med

Ag Ag/Hg/Tg

81,5 68,0

83,3 74,3

84,5 75,5

80,7 71,0

9,7

13,5

Flertalet av landets gymnasieorter h a r enbart allmänt gymnasium (Ag) medan ett mindre antal även har såväl handelsgymnasium (Hg) som tekniskt gymnasium (Tg) (jfr 6.4.2.2). I tabell 17 återges för fyra skilda tidpunkter den totala gymnasiefrekvensen (g-frekvensen) inom regioner av olika typer och för olika restidsavstånd inom regionen. Med g-frekvensen i en region menas antalet nybörjare i regionens gymnasium, uttryckt i procent av totala antalet ungdomar i motsvarande årskull i regionen. Tabell 17 visar att g-frekvensen är icke oväsentligt högre i regioner med de tre gymnasieformerna Ag, Hg och Tg (fullständig gymnasieorganisation). Det bör understrykas att de redovisade talen är medianvärden, varför exceptionella frekvensvärden — orsakade av den pågående omorganisationen av realskolan — ej torde ha nämnvärt inflytande. G-frekvensen varierar också inom olika tidsavståndszoner —- givetvis har g-orten den högsta frekvensen. Men även elevernas fördelning mellan olika gymnasietyper påverkas av sistnämnda faktor. Tabell 18 visar hur stor andel av eleverna i första årskursen, som går i Ag dels i regioner med enbart Ag, dels i regioner med alla tre gymnasietyperna. Tabellerna 17 och 18 tyder på att en bredare gymnasieorganisation dels ökar

|

totala g-frekvensen, dels åstadkommer en jämnare fördelning av eleverna på de olika gymnasietyperna. Man måste dock hålla i minnet att andra faktorer -— såsom gymnasieortens arbetsmarknadsstruktur — vilka hittills haft betydande inflytande på gymnasieväsendets organisation också påverkar inställningen till de olika gymnasieformerna. 4.3.3.2 Ända fram till mitten av 1940talet undergick rekryteringen till studier vid universitet och högskolor ingen påtaglig förändring med avseende på de studerandes sociala bakgrund. Därefter h a r skett en snabb breddning av rekryteringen så att andelen barn till arbetare och lägre tjänstemän blivit allt större. För att ge aktuellast möjliga information om den sociala bakgrunden bland de ungdomar som söker till och intas i gymnasiet har studiesociala utredningen och gymnasieutredningen i samarbete låtit företa en undersökning av dels dem som 1959 intogs i allmänt gymnasium, handelsgymnasium och tekniskt gymnasium, dels dem som 19G0 sökte och intogs i samma gymnasieformer. För detaljer hänvisas till undersökningsrapporten som kommer att. framläggas av studiesociala utredningen. För beskrivningen av det sociala ursprunget har använts det klassifikationssystem som numera används inom den officiella undervisningsstatistiken

125 Tabell 19. Nyintagna år 1960 i första årskursen vid allmänt nasium och tekniskt gymnasium med relativ fördelning Målsmans yrke Jordbruk med binäringar (utom arbetare) Folkskollärare m. fl Akademiker (ej annorst. redo v.) Officerare Direktörer, disponenter, grossbandi Handlande, handelsresande, hänt verksmästare , Högre tjänstemän utom akademi ker, vissa fria yrken , Övriga tjänstemän Arbetare Obestämt yrke , Uppgift saknas Summa

gymnasium, handelsgymefter målsmans yrke

Ag

Hg

Tg

Samtliga

7,2 3,5 16,2 1,7 5,8

9,0 0,8 3,7 0,8 6,9

11,7 2,0 4,6 0,6 3,4

7,9 3,1 14,0 1,5 5,6

9,9

18,8

14,5

11,0

19,8 10,0 21,5 3,8 0,6

7,3 14,3 29,1 7,3 2,0

13,7 10,8 31,3 4,8 2,6

18,2 10,4 23,2 4,2 0,9

100 Jämförelsen framgår manställning.

av följande

och som bygger på faderns yrkesgruppstillhörighet. I det följande begränsas framställn i n g e n i allt v ä s e n t l i g t till d e n d e l av u n d e r s ö k n i n g e n s o m b e r ö r 1960 å r s sök a n d e o c h i n t a g n a . I s t o r t sett s a m m a t e n d e n s e r h a r i a k t t a g i t s i 1959 å r s s o m i 1960 å r s m a t e r i a l . D e n s o c i a l a b a k g r u n d e n för d e å r 1960 i n t a g n a f r a m g å r a v t a b e l l 19. Dessa uppgifter säger ingenting om h u r s t o r a n d e l av u n g d o m a r n a i d e aktuella å l d e r s g r u p p e r n a från de olika sociala m i l j ö e r n a som intagits. Det är inte möjligt att från den svenska befolkningsstatistiken erhålla uppgift om m å l s m a n s y r k e för u n g d o m a r i olika åldersgrupper. En synnerligen förenklad jämförelse mellan den sociala samm a n s ä t t n i n g e n för den totala manliga befolkningen å ena s i d a n och de intagna i gymnasiet å a n d r a sidan kan dock g ö r a s m e d h j ä l p a v u p p g i f t e r u r vals t a t i s t i k e n 1960. E n f ö r d e l n i n g p å y r k e s g r u p p e r k a n g ö r a s för s a m t l i g a m a n l i g a röstberättigade personer. Grupperna »obestämt yrke» och »uppgift saknas» i u p p g i f t e n f ö r n y i n t a g n a 1960 h a r p r o p o r t i o n e r a t s ut på övriga yrkesgrupper.

sam-

Nyintagna Manliga röstberätti1960 gade 1960 Jordbruk med binärringar Folkskollärare Akademiker och officerare Direktörer, disponenter, grosshandlare Handlande, handelsresande, hantverksmästare Tjänstemän Arbetare Samtliga

8,3 3,3

15,1 0,9

16,3

3,1

5,9

1,4

11,6 30,2 24,4

7,4 19,1 53,0

100 Disproportionen i rekryteringen är s o m s y n e s m y c k e t p å t a g l i g . Med r e s e r v a t i o n för j ä m f ö r e l s e n s a p p r o x i m a t i v a k a r a k t ä r f r a m g å r att v i s s a y r k e s g r u p per är klart överrepresenterade bland m å l s m ä n n e n till d e n y i n t a g n a v i d g y m nasierna. Klart underrepresenterade är u n g d o m a r v a r s m å l s m ä n ä r a r b e t a r e eller v e r k s a m m a inom j o r d b r u k m e d binäringar. Skillnaden i social sammansättning mellan de olika g y m n a s i e f o r m e r n a ä r b e t y d a n d e . M e d a n d r y g t 16 % a v d e

126 nyintagna vid allmänt gymnasium kom från akademikerhem är motsvarande procenttal vid fackgymnasierna omkring 4. I gengäld är andelen ungdomar från arbetarhem något över 20 % vid allmänt gymnasium men ungefär 30 % vid fackgymnasierna. Av undersökningen framgår även att ungdomar från jordbrukarhem, handlande- och handelsresandehem samt barn till lägre tjänstemän och arbetare i betydligt större utsträckning än andra ungdomar går till fackgymnasieutbildning. Fördelningen mellan de olika linjerna inom det allmänna gymnasiet är också starkt differentierad efter föräldrars yrke. Den största andelen nyintagna inom realgymnasiet återfinns bland dem som kommer från akademiker-, högre tjänstemanna- och folkskollärarhem. Latingymnasiet redovisar de högsta andelarna bland folkskollärar-, akademiker- och officersbarn. Vad slutligen gäller den allmänna linjen så återfinns de högsta andelarna bland barn från officers-, direktörs- och tjänstemannahem, medan låga frekvenser redovisas bland dem vilkas målsmän är folkskollärare, akademiker eller handlande o. dyl.

Bland samtliga intagna vid de tre gymnasieformerna är skillnaden i social rekrytering mellan könen begränsad. Vissa olikheter kan dock iakttagas med avseende på de olika linjerna. Man finner sålunda att den större representationen av barn från arbetarhem i fackgymnasierna helt hänför sig till de manliga eleverna och att någon motsvarande olikhet ej finns bland de kvinnliga nyintagna. Av 1959 års material framgår också att det är betydande olikheter med avseende på socialt ursprung mellan intagna i 4-årigt och 3-årigt allmänt gymnasium. Så exempelvis är andelen som kommer från arbetarhem avsevärt mycket större i de 3-åriga gymnasierna än i de 4-åriga — 25,4 respektive 12,6 %. Markanta skillnader kan också iakttagas bland ungdomar vilkas målsmän är jordbrukare och akademiker. Jordbrukarbarnen utgör 2,2 % av de intagna vid de 4-åriga och 12,5 % vid de 3-åriga gymnasierna, medan motsvarande procenttal är 21,9 respektive 9,8 för barn till akademiker. Det är dock uppenbart att dessa olikheter i den sociala rekryteringen sammanhänger med att det 4-åriga gymnasiet varit förhärs-

Tabell 20. Relativ andel ej intagna bland sökande till allmänt gymnasium efter socialt ursprung och kön

1960, fördelade

Målsmans yrke

Män

Kv.

Samtliga

Jordbruk med binäringar (utom arbetare) Folkskollärare Akademiker (ej annorstädes redov.) Officerare Direktörer, disponenter, grosshandlare . . Handlande, handelsresande, hantverksmästare Högre tjänstemän utom akademiker., vissa fria yrken Övriga tjänstemän Arbetare Obestämt yrke

24,4 26,1 28,2 34,2 34,0

17,2 15,5 13,1 10,7 20,6

20,9 21,3 18,2 24,2 28,6

28,2

24,6

26,7

29,3 23,8 25,0 30,5 82,4

16,4 21,0 23,6 28,4 74,5

24,3 22,7 24,4 29,7 79,6

Samtliga

28,G

21,2

25,6

127 Tabell 21. Elever vid allmänt gymnasium fördelade efter målsmans yrke 1943 denterna detta år) och 1960 (nyintagna detta år) (Relativa tal)

(stu-

Kvinnor

Män Målsmans yrke Jordbruk med binäringar , Folkskollärare , Akademiker Officerare Större affärsmän och direktörer Mindre affärsmän och vissa hänt verkare Tjänstemän i stat, kommun och en skild tjänst Lägre tjänstemän Statstjänare, arbetare, hantverkare Obestämt yrke och uppgift saknas. Samtliga

10 7 21 3

7 3 19 2 6

25 3 7

10 '4 17 2 6

15 6 14 3

16 7 25 5

13 6 10 5

15 6 27 4

kände i de större städerna, medan den 3-åriga gymnasieformen är vanligare i mindre städer. På grund av bristande statistiskt material h a r det icke varit möjligt göra några jämförelser med avseende på socialt ursprung från orter som har både 3-årigt och 4-årigt allmänt gymnasium. Som framgår av tabell 20 kan också skönjas vissa olikheter mellan de olika sociala miljöerna med avseende på frekvensen ej intagna 1960 bland de sökande till allmänt gymnasium. Den lägsta frekvensen ej intagna återfinns bland de ungdomar, som kommer från akademikerhem, den högsta bland barn till direktörer o. dyl. samt handlande m. m. Om man ser på uppgifterna beträffande båda könen tillhopa är skillnaden dock inte så betydande. Bilden är h ä r dock ganska olika för manliga och kvinnliga sökande. Genomgående gäller att andelen ej intagna är betydligt mindre för kvinnliga än för manliga sökande — 21 respektive 29 %. Avslutningsvis skall även utvecklingen i tiden belysas något. Den av statistiska centralbyrån tillämpade grupperingen efter faderns yrke till-

kom 1956. Tidigare undersökningar utgår från en likartad men icke helt jämförbar gruppering. I Högre studier 1956/57 har en jämförelse gjorts mellan dem som avlade studentexamen 1943, 1952 och 1957. Uppgifterna om de nyintagna vid allmänt gymnasium 1960 h a r i tabell 21 omräknats till den tidigare använda grupperingen med antagande om samma förhållande mellan de båda grupperingarna som kunde iakttagas 1957. Andelen ungdomar från statstjänaroch arbetarhem har som synes ökat mycket kraftigt — från 14 % för män och 10 % för kvinnor år 1943 till 25 respektive 27 % år 1960. De sociala grupper som minskat sin relativa andel är framför allt folkskollärare, akademiker och mindre affärsmän. 4.3.3.3 En väsentlig fråga för bedömningen av den framtida tillströmningen till gymnasieutbildning är i vad mån grundskolan kommer att utjämna de geografiska och sociala ojämnheterna i rekryteringen. Ökar efterfrågan på gymnasial utbildning, då man inför grundskola i en

128 kommun, mer än vad som skulle ha skett under samma tidsperiod om grundskolan ej införts? För att kunna ge ett någorlunda entydigt svar på denna fråga kan man tänka sig att jämföra utvecklingen i kommuner, som har grundskola (försöksskola), med utvecklingen i ett antal kommuner, där man fortfarande har kvar den gamla skolorganisationen. Dessa båda kommungrupper måste då vara absolut jämförbara i en mängd avseenden, såsom storlek, ekonomisk och social struktur, avstånd till olika utbildningsmöjligheter, åldersstruktur. Gymnasieutredningen har övervägt och prövat olika vägar att genomföra en sådan undersökning. Det har därvid visat sig omöjligt att med någon grad av tillförlitlighet kvantitativt beräkna hur gymnasiebenägenheten ändras, då försöksskola införes. En viss belysning av frågan ger dock den i följande avsnitt 4.3.3.4 refererade undersökningen — Efterfrågan på gymnasieutbildning (SOU 1963:41). Denna behandlar bl. a. rangordningen hittills mellan de olika faktorer som påverkar gymnasiebenägenheten. Det visar sig därvid att andra faktorer — framför allt föräldrarnas sociala och utbildningsmässiga status — dominerar så starkt att förekomsten av gymnasierekryterande skolor i jämförelse härmed hittills synes ha haft mindre betydelse. Detta är förklarligt också från den synpunkten att elevurvalet till den äldre realskoleorganisationen i inte ringa grad varit resultatet av en selektionsprocess där de sociala och utbildningsmässiga faktorerna inverkat starkt. Undersökningar som gymnasieutredningen låtit utföra beträffande försöksskolan (Övergången till fortsatt verksamhet efter genomgången försöksskola) och vilka redovisas i SOU 1963:41 visar att i viss mån likartade förhållan-

den rått i denna skola. En mycket p å taglig social selektion förekommer sålunda vid valet av linje i årskurs 9, varigenom också rekryteringen till gymnasiet starkt påverkas. Vid konstruktionen av grundskolan h a r man särskilt uppmärksammat dessa förhållanden. Man h a r därför anledning räkna med att den sociala selektionen skall avsevärt förlora i betydelse. Om därtill anknytningen mellan grundskolan och de vidareförande utbildningsvägarna utformas så att valet av väg genom högstadiet inte låser det fortsatta valet torde man kunna räkna med en fortsatt utveckling i samma riktning. För tillströmningen till fortsatt utbildning efter grundskolan kommer i sådant fall införandet av grundskola att få mycket stor betydelse. Som redan nämnts är det emellertid inte möjligt att i dag kvantitativt beräkna denna effekt. 4.3.3A Gymnasieutredningen har i det föregående redovisat och diskuterat en rad faktorer som påverkat och kan komma att påverka tillströmningen till gymnasial utbildning. En någorlunda tillförlitlig bedömning av framtidsutvecklingen kan emellertid inte göras utan en närmare analys som gör det möjligt att kvantitativt uppskatta de olika faktorernas inverkan. Gymnasieutredningen h a r låtit genomföra en specialundersökning för att söka belysa vilka faktorer som i första h a n d påverkar gymnasiebenägenheten. I denna undersökning h a r också gjorts ett försök att beräkna omfattningen av övergången till gymnasial utbildning under de närmaste decennierna. Undersökningen h a r möjliggjorts genom att man kunnat utnyttja ett standardprogram för elektronisk databehandling av s. k. multipla regressionsekvationer. Uppläggningen och resultaten av

129 Tabell 22. Antalet nybörjare i gymnasiet åren 1970, 1975 och 1980 enligt undersökningen Efterfrågan på gymnasieutbildning (absoluta och relativa tal) Modell

År

Antal

Procent av antalet 16-åringar

1970 1975 1980

33 300—42 800 41 800—53 700 54 000—69 300

32,0—40,9 40,0—51,3 49,2—63,0

1970 1975 1980

33 800—43 300 43 000—55 000 55 500—71 100

32,4—41,5 41,1—52,6 50,5—64,7

1970 1975 1980

37 000—47 500 50 500—64 800 72 700—93 200

35,4—45,6 48,4—62,0 66,1—84,7

denna undersökning redovisas i SOU 1963: 41 under rubriken Efterfrågan på gymnasieutbildning. Här ges en kort sammanfattning av de huvudsakliga resultaten. Vid sidan av att självklart antalet ungdomar i de åldersgrupper som rekryterar gymnasiet är av avgörande betydelse för tillströmningen, är det enligt undersökningen endast några få faktor e r som hittills synes ha haft större betydelse. Då det gäller det allmänna gymnasiet är framför allt föräldrarnas yrkes- och utbildningsnivå helt dominerande för förklaringen av variationen i antalet sökande till allmänt gymnasium. Det är av intresse att i detta sammanhang nämna att i en amerikansk undersökning, som utförts vid Survey Research Center, University of Michigan, har man kommit fram till motsvarande resultat. För samtliga tre gymnasieformer gäller dessutom att närheten till den undersökta skolformen har en viss positiv effekt på antalet sökande, medan minskande avstånd till alternativa gymnasieformer har negativ inverkan på antalet sökande till den undersökta skolformen. Beträffande fackgymnasierna har tillgängligheten av underliggande utbildningsmöjligheter — realskola el5—318118

ler högstadium — en viss positiv effekt på antalet sökande. Övriga faktorer som bostadsortens tätortsgrad, inkomstförhållanden, antal hemmavarande barn under 16 år synes spela en underordnad roll och har ej givit signifikanta förklaringsvärden. Vad gäller inkomstvariabeln kan detta dock sammanhänga med det sätt på vilket variabeln bestämts i undersökningen. Med ledning av de här redovisade resultaten har vissa beräkningar genomförts av det förväntade antalet intagna vid gymnasium 1970, 1975 och 1980. Beräkningarna har genomförts i tre alternativa modeller. I de två första har utvecklingen approximerats med andragradsfunktioner och i den tredje med en exponentialfunktion. I beräkningarna har räknats med dels ett minimialternativ intagna, vilket utgår från att avvisningen vid de tre prognostillfällena har samma relativa omfattning som 1961, dels ett maximalalternativ i vilket antas att avvisningen är helt avskaffad fr. o. m. 1970. Resultaten av de gjorda beräkningarna framgår av tabell 22. Den undersökning som här redovisats begränsar sig till vad som kan kallas de yttre faktorer som påverkar gymnasiebenägenheten. Frågan om samspe-

130 let mellan å ena sidan elevernas intressen och förutsättningar och å andra sidan gymnasiets utformning behandlas alltså inte. Man kan därför säga att prognosen förutsätter ett radikalt nytt gymnasium som tillgodoser de alltmer skiftande önskemål och behov som uppträder när den aktuella andelen av årskullen växer. Gymnasieutredningen skall i det följande ingående uppehålla sig vid denna fråga och vill här endast framhålla att det krävs inte bara en grundlig revision av det nuvarande gymnasiet utan också en komplettering med nya studiealternativ.

bildningsväsendets kvalitet och den kulturella, sociala och ekonomiska nivån i samhället. Ökad skolning hos befolkningen ökar den andel som kan dra nytta av ytterligare utbildning. De kalkyler som gjorts måste i denna mera dynamiska teori — ett slags pedagogikens »multiplikatorteori» — uppfattas som relativt kortsiktiga takbestämningar. Det kan mot denna bakgrund inte vara skäl att mera ingående återge de olika beräkningsförsök som gjorts. Utredningen skall endast något beröra metoder och resultat i Härnqvists beräkningar.

4.3.3.5 I den svenska diskussionen om den högre utbildningens utbyggnad h a r från mitten av 1940-talet och framåt frågan om den s. k. begåvningseller utbildningsreserven blivit föremål för rätt stor uppmärksamhet. Olika försök har gjorts att empiriskt uppskatta storleken av denna reserv, och i anslutning härtill har en intensiv metoddiskussion förts. Den senaste mera omfattande undersökningen gjordes för 1955 års universitetsutredning av professorn Kjell Härnqvist (SOU 1958:11). Senare h a r frågan tilldragit sig intresse också i anslutning till OEEC:s (numera OECD) verksamhet på utbildningsområdet. Detta resulterade sommaren 1961 i en till Kungälv förlagd internationell konferens kring temat »Ability and educational opportunity», vilket också är titeln på konferensrapporten utgiven av A. H. Halsey (OECD 1961). Betraktelsesättet har under denna diskussion — ej minst under intryck av den fortgående snabba tillväxten av gymnasiestadiets skolformer — förskjutits från ett mera statiskt resonemang kring vilket procenttal av en åldersgrupp, som kan nå en viss utbildningsnivå, till ett sätt att se denna andel som något som i sig själv påverkas av ut-

Dessa utgick från det antagandet att elever, vilkas föräldrar hänförs till socialgrupp 1, regelbundet får tillfälle att försöka sig på realskole- och gymnasiestudier. Om man känner ett mått på elevernas studieförutsättningar vid starten av denna teoretiska utbildning och dessutom deras studieresultat i fortsättningen, kan man i förhållande till detta initialmått beräkna sannolikheten för elever på viss nivå att klara utbildningen fram till exempelvis studentexamen. Denna sannolikhet kan sedan tillämpas på sådana elever ur lägre socialgrupper, som ej fått tillfälle att försöka någon högre utbildning. Därigenom kan antalet av dem uppskattas, som skulle kunnat nå ifrågavarande utbildningsnivå men ej fått tillfälle att försöka. Definitionsvis kommer då ingen reserv att återfinnas i socialgrupp 1 — alla antas ju ha fått försöka — utan denna blir lokaliserad till övriga grupper. I socialgrupp 1 kunde i Härnqvists material studentexamensfrekvensen beräknas till 49 %. I övriga grupper skulle enligt kalkylerna mellan 17 och 25 % — olika vid olika tilläggsantaganden — kunna uppnå denna nivå mot endast 5 % i ifrågavarande undersökningsmaterial. Totala studentfrekvensen blev vid den högre uppskattningen 28 % inom en årskull. Den lägre uppskattningen skulle ge ett totalvärde kring 20 ^o. Dessa beräkningar betraktades när de först lades fram som orealistiskt höga av många bedömare. Alternativa uppskattningar gjordes som obetydligt

131 översteg den dåvarande examensfrekvensen. På ett fåtal år h a r procenttalet nalkats den lägre av Härnqvists skattningar, och intet tyder på att utvecklingen skulle vara på väg att bromsas upp. Tyvärr finns inga så differentierade undersökningar att man kan avgöra hur denna ökning fördelar sig på olika ortstyper och samhällsgrupper. Mycket tyder emellertid på att ökningen i icke ringa grad skett på orter som redan förut hade en hög gymnasieprocent samt på orter där nya gymnasier upprättats. Men alltjämt kvarstår med all sannolikhet betydande reserver (även i den kortsiktiga bemärkelsen) på orter som är mera perifert belägna i förhållande till gymnasierna och i grupper som ej ännu kommit att dela den höga värdering av utbildning som blir allt mera allmän i vårt samhälle. Som tidigare visats är även övergången mellan realskola och gymnasium, alltså två utbildningsformer som båda har teoretisk karaktär, fortfarande i hög grad korrelerad med sociala bakgrundsfaktorer. Åtminstone tidigare har annars den största sociala selektionen inträffat vid inträdet i realskolan — ett förhållande som dock kommer att ändras i och med grundskolans införande. Vid den nämnda OEEG-konferensen 1961 kom diskussionen mycket starkt att framhäva reservberäkningarnas kortsiktiga natur samtidigt som det framhölls att knappast något land ännu befann sig i närheten av ens det som en kortsiktig kalkyl kunde visa. Vad utvecklingen på längre sikt beträffade, fann konferensen att själva den ekonomiska och sociala utvecklingen medverkar till att skapa förutsättningar hos individerna för mera kvalificerad utbildning och därmed mera kvalificerade insatser. Vidare borde dessa förutsättningar liksom själva begåvningsbegreppet ses på ett mera differentierat sätt.

Så snart man skapar utbildningsvägar som tar sikte på nya sidor av individens förutsättningar, frigöres också en ny grupp av individer, som ej tidigare kunnat komma till sin rätt i kvalificerade utbildningssammanhang. Ett snävt begåvningsbegrepp och en skola vars bildningsmål ensidigt tar sikte härpå avskär i motsatt fall vissa grupper och gör reserven mindre. Detta kan också uttryckas så att det inte finns en utan många reserver att tillgå, om utbildningsmålen görs tillräckligt differentierade. Därmed blir också reservernas totala storlek något som kan påverkas genom utbildningsorganisatoriska och pedagogiska åtgärder. F r å n beräkningarna och diskussionerna angående utbildningsreserven kan alltså den slutsatsen dras att, även om de senaste årens utveckling närmat »utnyttjandet» till de gränser som tidigare framräknats, så torde ytterligare reserver även i den snävare och mera kortfristiga meningen finnas kvar i en avsevärd omfattning. På längre sikt kan man också räkna med att det inträffar en sådan allmän höjning av utbildningsstandarden och differentiering av utbildningsmöjligheterna att ännu nya grupper kommer att uppleva behov av fortsatt utbildning och ha möjlighet att tillgodogöra sig sådan. Under de senaste decennierna har gymnasiefrekvensen ökat utomordentligt starkt. Medan för ett femtontal år sedan 5 till 10' % av en årskull erhöll gymnasieutbildning är motsvarande procenttal idag över 20. Detta innebär att i de årskullar som idag är ute i förvärvslivet finns ett mycket stort antal personer som har förutsättningar för gymnasieutbildning men inte fick tillfälle skaffa sig sådan då de var yngre, bl. a. på grund av de begränsade utbildningsresurserna. Enbart under det senaste decenniet har på detta sätt ska-

132 pats en utbildningsreserv av storleksordningen uppemot 100 000 personer i åldern under 30 år. Det måste mot denna bakgrund anses vara ytterst angeläget med en fortsatt stark utbyggnad av vuxenutbildningen.

4.3.4 Gymnasieutredningens slutsatser beträffande efterfrågan på gymnasial utbildning

4.3A.1 Den redogörelse gymnasieutredningen lämnat i 4.2.1 för den hittillsvarande utvecklingen av gymnasiet visar på en utomordentligt stark expansion under senaste årtionden. Likväl har utvecklingen inte kunnat hålla takt med ungdomarnas önskemål. Såsom framgått av avsnittet 4.3.1 har åtskilligt fler önskat sig gymnasieutbildning än som kunnat beredas tillträde till sådan. En rad faktorer talar för en fortsatt kraftig expansion. Grundskolans genomförande kommer att bredda rekryteringsunderlaget för fortsatt utbildning efter skolpliktstidens slut. En fortgående utjämning av olikheter i rekryteringen från skilda geografiska regioner och från miljöer av varierande social, utbildningsmässig och ekonomisk karaktär kommer att starkt öka efterfrågan på utbildning. Gymnasieutbildning synes tidigare i regel av föräldrarna ha betraktats såsom en investering som beräknas ge utdelning i form av anställningar med högt socialt anseende och hög lön. Alltjämt har denna aspekt stor betydelse och är en stark drivkraft bakom gymnasiets expansion. Sannolikt finns i intresset för fortsatt utbildning ovanför grundskolestadiet också ett betydande inslag av konsumtionskaraktär. Man efterfrågar sådan utbildning utan att förknippa detta med motsvarande ekonomiska utdelning. Särskilt bland flickorna synes vad Härnqvist kallar skolanpassningen

— trivsel med skolarbetet och önskan att lära sig mer — vara motiv, som kan konkurrera med yrkesmotiven. Allteftersom den socialekonomiska utvecklingen fortskrider kommer sannolikt konsumtionsaspekten att få ökad betydelse och bidra till att efterfrågan på gymnasial utbildning växer. Flera av gymnasieutredningens undersökningar har avslöjat det starka sambandet mellan gymnasiebenägenhet och föräldrautbildning. För bedömningen av de gymnasiala skolformernas kvantitativa utveckling är detta samband av stort intresse. Man h a r nämligen anledning förvänta sig att den ökning av utbildningen som skett under de senaste decennierna kommer att ge upphov till en mycket stark ökning av efterfrågan på utbildning i framtiden allteftersom barnen till dagens och gårdagens gymnasieutbildade kommer upp i gymnasieåldern. Detta resonemang leder till förmodan att efterfrågan på gymnasial utbildning inom vissa gränser borde tillväxa exponentiellt. Gymnasieutredningen vill erinra om att i undersökningen Efterfrågan på gymnasieutbildning (se 4.3.3.4) visade det sig att den exponentiella modellen väl anslöt sig till hittills observerad utveckling (jfr också 4.2.1.2 diagram 3). 4.3A.2 Beträffande den framtida kvantitativa utvecklingen ger nyssnämnda undersökning också vissa hållpunkter. Man måste emellertid erinra sig de många osäkerhetsmoment som undersökningen tvingats arbeta med. Hit hör bristfälligheterna i det statistiska underlaget. En svårighet av systematisk karaktär av särskild betydelse är emellertid att man saknar kännedom om hur många ungdomar som skulle sökt sig till gymnasiet om tillgången till utbildningsplatser varit fri. Det kan dock med visst fog hävdas att denna frågeställning inte

133 är meningsfull när det gäller en ickeobligatorisk utbildning. De resurser det allmänna ställer till förfogande för den kvantitativa utvidgningen av en sådan utbildning måste givetvis avvägas mot andra angelägna samhällskrav. Det sist sagda innebär också att så länge samhället inte beslutat att utbildningen på det gymnasiala åldersstadiet eller en del därav skall vara obligatorisk h a r man inte heller förbundit sig att till 100 % tillgodose efterfrågan på sådan utbildning. I praktiken torde det inte vara realistiskt att räkna med att det gymnasiala skolsystemet är så utbyggt t. ex. omkring 1970 att det kan motta alla dem som där önskar utbildning. Detta konstaterande får emellertid inte tolkas så att gymnasieutredr i n g e n skulle mena att den omfattande avvisning av utbildningssökande som för närvarande förefinnes är lämplig. Tvärtom är för samhällets utveckling fortsatt och accelererad utbyggnad av det gymnasiala skolsystemet nödvändig. Till de konkreta motiveringarna härför sett från avnämarnas synpunkt återkommer gymnasieutredningen i avsnittet 4.4. Att utbyggnaden måste balanseras mot andra krav på samhällets resurser står emellertid klart. I undersökningen Efterfrågan på gymnasieutbildning beräknades antalet nybörjare i gymnasiet år 1970 enligt det högsta alternativet (största värdet i modell 3, se tabell 22) till ca 46 % av årskullen 16-åringar. Gymnasieutredningen finner det sannolikt att avvisningen av sökande till fortsatt relativt teoretisk utbildning ovanpå grundskolan skulle bli betydande om inte mer än 46 % kunde mottas. Andelen bör enligt utredningens mening nämnda år ligga mellan 50 och 55 %. Vilken utvecklingen därefter bör vara med hänsyn till ungdomarnas efterfrågan på utbildning är givetvis ännu svårare att

bedöma. Nyssnämnda undersökning ger för åren 1975 och 1980 så breda intervall som 40—62 % respektive 49— 85 % om i båda fallen väljes latituden mellan lägsta värdet i den försiktigaste prognosen och högsta värdet i den djärvaste. Utan att närmare penetrera utbildningens innehåll och utformning är det emellertid knappast av värde att diskutera någon precis kvantifiering, när det gäller utbildning för närmare tre fjärdedelar eller kanske mer av årskullen. Erfarenheterna visar (jfr 4.2.2) att man inte får underskatta utbildningstrycket i framtiden. Som utredningen anfört i 4.3.3.5 frigöres nya grupper för utbildning så snart man skapar vägar som tar sikte på nya sidor av individens förutsättningar. Blir det gymnasiala skolsystemet tillräckligt differentierat och elastiskt, kommer därför enligt gymnasieutredningens uppfattning så småningom en mycket stor del av årskullen att söka sig utbildning där. Under samma förutsättning bedömer utredningen det sannolikt att takten blir snabbare än vad undersökningen Efterfrågan på gymnasieutbildning tyder på. I diagram 4 nedan ger gymnasieutredningen en beskrivning av tillströmningen till gymnasial utbildning fr. o. m. 1950 ett 30-tal år framåt i tiden. För tiden 1950—1962 anges den faktiska utvecklingen av andelen (%) »nybörjare» i gymnasiet (av allmänna gymnasiet l 3 + II 4 , jfr 4.2.1.2) av 17-åringar. För tiden därefter anges vissa gränser inom vilka det är sannolikt att åtminstone under 1960-talet tillströmningen till gymnasial utbildning av förhållandevis teoretisk och allmän karaktär kommer att ligga. Den undre gränsen utgöres 1970 och 1975 av maximivärdet 46 % respektive 62 % enligt modell 3 tabell 22. Den övre gränsen h a r för 1970

134 Diagram 4. Andelen nybörjare i teoretisk gymnasial utbildning av motsvarande årskull 17-åringar åren 1950—omkring 1985

l — *

/ '

80 /

•

/

\

i

A i >*m i

•

> -

i

\ r \

l

hA r/ 1 v /

•

•

•

•

/

1/ r

r

i

/ / / / » t ,/ / /./

—

J

t t*

-J

—

-

—

1 i 1950

1 1970

1980 Ar

135 satts tio procentenheter högre, d. v. s. vid 56 %. Beträffande tiden efter 1970 avses m i n d r e en egentlig prognos än en principiell beskrivning av utvecklingsförloppet. Frågan gäller därvid närmast när den exponentiella karaktären i tillväxten skall brytas, d. v. s. få ett retarderat förlopp, och hur nära »taket», 100 %, tillströmningen skall komma. 4.3A.3 Till den i diagram 4 skisserade framtida utvecklingen vill gymnasieutredningen redan här knyta ytterligare några reflexioner av betydelse för de följande övervägandena. Utredningen har redan betonat att frigörandet av utbildningsreserver inte bara är en fråga om att ställa utbildningsplatser till förfogande. Den utbildning som erbjudes måste också vara sådan att den tillgodoser individuella krav och förutsättningar i rimlig grad. Tillströmningsbedömningen är gjord under antagande att så blir fallet med den framtida gymnasiala utbildningen. Det skall då först konstateras att ett utbildningstryck av den omfattningen som åskådliggöres i diagram 4 inte ens på kort sikt kan tillgodoses enbart med ett gymnasium av nuvarande karaktär. Som framhållits redan i direktiven till gymnasieutredningen måste nya utbildningsalternativ skapas inom det gymnasiala skolsystemet. I kapitel 6 kommer utredningen att närmare utveckla sin syn på hur de olika utbildningsvägarna bör inkomponeras i det gymnasiala skolsystemet. I närmast följande avsnitt 4.4 behandlas efterfrågan på gymnasialt utbildade varvid ett försök göres att uppskatta dels hur många som »behöver» en utbildning av ungefärligen samma karaktär som det nuvarande gymnasiets, dels behovet av ungdomar med en mer eller mindre avvikande men ändå relativt

teoretisk och allmän utbildning ovanpå grundskolan. Med utgångspunkt i dessa uppskattningar kan vissa ytterligare riktpunkter ges för den totala dimensioneringen •—- till precisering av den i diagram 4 skisserade utvecklingen — liksom för fördelningen på olika utbildningsvägar inom den totala ramen. 4.4 Efterfrågan

på

gymnasieutbildade

Enligt sina direktiv har gymnasieutredningen att söka belysa frågan om det framtida behovet av arbetskraft med gymnasial utbildning. Denna uppgift har utredningen bl. a. uppdragit åt en särskild delegation som därvid nära samarbetat med arbetsmarknadsstyrelsen. Innan utredningen redogör för resultaten av företagna undersökningar och beräkningar liksom sina egna överväganden och bedömanden tar den i följande avsnitt upp några metodiska frågor.

4.4.1 Metodfrågor U.b.1.1 Under senare år har ett betydande antal arbetskraftsprognoser gjorts i vårt land. Samtidigt har uppmärksamheten mer och mer kommit att riktas på de många och stora svårigheter som är förenade med utarbetandet och tolkningen av sådana prognoser. Särskilt de principiella, metodiska frågorna har under senare tid ryckt i förgrunden. Inom arbetsmarknadsstyrelsen tillkallades 1962 en expertgrupp för att utreda metodproblemen i de långsiktiga arbetskraftsprognoserna. Denna grupp har nyligen till arbetsmarknadsstyrelsen överlämnat en första rapport Metodproblem i långsiktiga arbetskraftsprognoser I, synpunkter avgivna av arbetsmarknadsstyrelsens metodforskningsgrupp 1963. I rapporten diskuteras bl. a. syftet

136 med arbetsmarknadsprognoser och prognosbegreppets innebörd. Det skulle givetvis föra långt utanför ramen för gymnasieutredningens uppdrag och kompetens att mera ingående ta upp dessa frågor. De är för övrigt i många fall så komplicerade att det torde bli forskningens uppgift att närmare penetrera dem. Gymnasieutredningen vill för sin del begränsa sig till några få överväganden och påpekanden som bakgrund till de i följande avsnitt gjorda kalkylerna. Uppgiften blir därvid främst att belysa de principiella vanskligheterna. 4A.1.2 När det gäller att skaffa sig en bild av efterfrågan av någon utbildningskategori vid en viss tidpunkt eller under ett tidsintervall i framtiden är det av vikt att göra klart hur man använder begrepp sådana som »efterfrågan» och »behov». I detta avsnitt betecknar gymnasieutredningen med en viss avnämares behov av anställda med en bestämd utbildning det antal heltidstjänster tillhörande denna utbildningsgrupp, som avnämarens verksamhet anses kräva. Gymnasieutredningen har emellertid att behandla ett utbildningssystem från vilket en betydande del av de utbildade inte går direkt ut i förvärvslivet utan först söker sig bl. a. till högre studier vid universitet och högskolor. Utredningen har funnit det ändamålsenligt att betrakta också dessa mottagare av de gymnasieutbildade såsom avnämare även om de endast till ringa del är avnämare i ordets egentliga betydelse. Behovet av gymnasieutbildade, d. v. s. inskrivningsbehovet, bestämmes ju indirekt till stor del av vidareutbildningsanstalternas avnämare. Gymnasieutredningen vill framhålla att vid användningen av begreppet behov i detta avsnitt är det den renodlade

avnämaraspekten, som avses. Övriga skäl för att samhället skall ställa utbildning till förfogande — t. ex. ungdomens studieintresse — beaktas inte här. Den slutliga sammanvägningen av de olika drivkrafterna på gymnasieutbildningen sker i avsnittet 4.5. bA.1.3 En avnämares behov av en bestämd utbildningsgrupp är emellertid ofta mycket svårt att ange. Ett av skälen härtill är att för en viss arbetsuppgift eller grupp av arbetsuppgifter flera utbildningar kan vara användbara; utbildningarna är substituerbara. Exempelvis kan ingenjörer med utbildning på olika nivå — t. ex. gymnasieingenjörer och civilingenjörer — i många befattningar substituera varandra. Detta kan också gälla för utbildning på samma nivå men med olika inriktning. Sålunda är alla typer av gymnasieutbildning lämplig grund för flera av de postgymnasiala utbildningslinjerna. Det är vidare tänkbart att i framtiden gränsen mellan exempelvis teknisk och naturvetenskaplig utbildning blir mindre skarp än nu. Detta faktum att på en rad områden en utbildningsgrupp kan substituera en annan leder till att det ofta är omöjligt att — i varje fall kvantitativt — ange bristen vid en viss tidpunkt. En indus.ri kan t. ex. märka svårigheterna att rekrytera gymnasieingenjörer men om luckorna kan fyllas med personal med teslaktad teknisk utbildning noteras irte bristen kvantitativt. Men förhållancet kan vara det motsatta inom andra 011r t d e n . Så t. ex. är det inom skolväsendet med dess ganska fixa bestämmelser om antal lärartjänster och behörigleten till dessa relativt lätt att år från år konstatera och numeriskt beskriva eventuella brister. I detta sammanhang vill gymnas.eutredningen också beröra problenet

137 hur efterfrågan och tillgång beror av varandra. Som utredningen redan i inledningen till detta kapitel understrukit kan de båda sidorna aldrig isoleras från varandra. Det kan t. o. m. hävdas att under vissa förutsättningar — bl. a. om fri prisbildning råder på arbetsmarknaden — löneförhållandena kommer att utvecklas så att man får balans mellan utbud och efterfrågan, oberoende av vilken utbildningskapaciteten är. Någon bristsituation skulle således inte uppträda under dessa förhållanden och i själva verket synes begreppet brist förlora mening. Att den svenska arbetsmarknaden i varje fall inte fullständigt fungerar på detta sätt är klart. Om den gör det med så god lillnärmelse att resonemanget, i stort sett är riktigt är vanskligt att avgöra. Meningarna härom torde vara delade. Av särskild betydelse för det följande är emellertid vilken innebörd man i detta sammanhang ger begreppet efterfrågan. Om man frigör sig från prisbildningsresonemanget blir efterfrågan eller behov av viss arbetskraft mycket förenklat uttryckt vad avnämaren anser krävs för att utbytet av verksamheten skall bli så bra som möjligt. Behovet kan då knytas till exempelvis en viss önskad produktivitetsutveckling. Många av de prognoser som gjorts under senare är torde närmast använda behov i denna betydelse. Om det då verkligen är fråga om en prognos i ordets egentliga bemärkelse kan diskuteras. Utredningen återkommer något härtill i avsnittet 4.4.1.5. 4A.1A Frågan om den för en viss yrkesverksamhet lämpliga förutbildningen har givetvis uppmärksammats vid skilda tillfällen under årens lopp. Den antydes också i departementschefens direktiv till gymnasieutredningen rörande behovsundersökningar:

»Vidare bör genom utredningens försorg i samarbete med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen utföras den yrkesanalys på arbetsmarknadens behovssida beträffande personer med gymnasieutbildning, som 1957 års riksdag gjort framställning om (Rskr 317, SU 127 sid. 42) och vars betydelse även skolöverstyrelsen understrukit i förutnämnda skrivelse den 9 juni 1959. Denna yrkesanalys bör sikta inte blott på gymnasieutbildning i mera traditionell mening utan även på andra former av gymnasial utbildning.» Utredningen skall här i korthet beröra yrkesanalysproblemet. I en motion till 1957 års riksdag (11:328) diskuterades ett antal gymnasiefrågor varvid under rubriken det framtida gymnasiet behandlades bl. a. samhällets behov av gymnasieutbildad arbetskraft. Därvid diskuterades fördelningen av eleverna på olika gymnasielinjer, sedan studiespärrarna i princip avlägsnats. Betydelsen av elevernas Legåvningsinriktning framhölls men man menade att en behovsundersökning också måste göras. »För att denna undersökning skall få något prognosvärde måste den kompletteras med en allsidig och grundlig yrkesanalys på behovssidan, vari ingår en inventering av alla de funktioner inom företagens resp. olika förvaltningars organisation, som bör utföras av gymnasieutbildad resp. högskoleutbildad personal. Det är givetvis inte möjligt att på så lång sikt som en tjugoårsperiod bedöma i hur stor utsträckning de ledande befattningarna inom företag och förvaltning besätts med personer från den ena eller andra utbildningsvägen, men ifråga om de mera rutinbetonade tjänsterna torde det inte vara olämpligt att undersökningsmässigt fråga sig vilka kunskaper och erfarenheter som fordras för att ändamålsenligt sköta sådana tjänster på olika arbetsplatser. I synnerhet sedan den tekniska utvecklingsfas, som f. n. successivt omvandlar kontors- och fabriksarbete, nått in i mera definitiva stadier av automatisering och självkontrollerande maskinellt arbete borde en sådan yrkesanalys kunna läggas till grund för en inventering av det nämnda arbetsbehovet.»

138 Frågan har även diskuterats bl. a. inom Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). SNS hade under 1955—1956 två arbetsgrupper, som i anslutning till diskussionen kring betänkandet Tekniska skolutbildningen (SOU 1955:21) avgav synpunkter. Dessa rapporter publicerades i februari 1956. En av arbetsgrupperna kom därvid bl. a. in på behovet av yrkesanalyser, för att man skulle kunna bestämma den tekniska utbildningens målsättning samtidigt som det var nödvändigt att söka komma fram till en avvägning mellan olika studieriktningar, exempelvis mellan teknisk utbildning och handelsutbildning, varvid man även borde analysera vilka uppgifter i näringslivet, som borde lösas av personal från en viss kategori. Man förordade därvid »en allsidig och grundlig yrkesanalys parad med en inventering av alla de funktioner inom företagens resp. olika förvaltningars organisationer, som bör utföras av teknisk arbetskraft och vilka som bör skötas av andra kategorier. Som exempel på vilka frågor en sådan unundersökning skulle ge svar på kan anföras följande: Vilka odelbara arbetsuppgifter av teknisk natur finns (som alltid bör utföras av en och samma individ) ? Vilka kunskaper och vilken erfarenhet kräver var och en av dessa arbetsuppgifter? Hur skulle de lämpligen kombineras och fördelas på olika befattningshavare? Vilken sorts och hur mycket tekniskt utbildad arbetskraft skall därvid krävas? Vilka andra uppgifter finnes, avhängiga av tekniska funktioner men icke i sig tekniska? Vilka av dessa arbetsuppgifter kräver tekniker? Vilka av sina kunskaper använder teknikerna dagligen, regelbundet men sällan, sällan och oregelbundet? Här har alltså nämnts frågor som direkt berör teknisk arbetskraft. Givetvis måste utredningen för att kunna tjäna som ledning för avvägningen mellan olika utbildningsalternativ även studera andra arbetsuppgifter än de tekniska. Genom en dylik undersökning, som innebär en grundlig kartläggning av företagsorganisationernas sätt att arbeta kan man

få svar på frågan, om teknikerna rätt utnyttjas. Man har ju ofta framfört som en av de väsentliga orsakerna till att vi har teknikerbrist att företagen utnyttjar teknikerna dåligt. Man skulle även få ett grepp om hur pass oundvikligt det är, att högt kvalificerade ingenjörer används på arbeten, som i och för sig inte kräver deras höga kvalifikationer annat än i rena undantagsfall. Likaså skulle undersökningens resultat ge en uppfattning om hur stor del av den enskilde ingenjörens teoretiska kunskaper, som används i praktiken». Vid bedömningen av möjligheterna att utföra en dylik yrkesanalys har utredningen — förutom av delegationen för behovsfrågor — biträtts av särskilda experter från industri och förvaltning. Utredningen har kommit till den slutsatsen, att redan en kartläggning av de arbetsuppgifter, som f. n. utförs av personer med utbildning av här ifrågavarande slag, högskoleutbildade och gymnasialt utbildade, inom olika företag och förvaltningar skulle bli synnerligen komplicerad och tidsödande. En sådan undersökning skulle innebära att man för varje befattning på tjänstemannaplanet över en viss, dock relativt låg nivå, skulle söka besvara frågor sådana som: Vad gör befattningshavaren? Hur gör han detta? Vilka allmänna kunskapskrav ställer arbetet? Vilka krav ställs på yrkeskunskaper? Sannolikt skulle man på detta sätt kunna urskilja ett antal befattningstyper som dock skulle vara väsentligt fler än de yrken vi dagligdags talar om. Varje företag har sin egen organisation, där befattningshavaren har att utföra en mängd arbetsuppgifter, där arbetsuppgifternas »ämnesinriktning», teknisk, merkantil, juridisk e t c , kan vara mycket blandad och där kunskapskraven kan växla mycket starkt. Varje befattning, såsom den har utvecklats med åren och med sin personlige innehavare, innehåller sålunda ett stort antal oliki

139 arbetsmoment som har kombinerats på en mängd olika sätt. Utredningen har även övervägt möjligheterna att inskränka yrkesanalysen till vissa mera begränsade sektorer av näringslivet, i första hand de tekniska sektorerna. Tidigare erfarenheter från yrkesanalyser synes emellertid visa, att de resultat man möjligen skulle kunna uppnå, när det gäller att bedöma det framtida behovet av vissa utbildningsgrupper, inte skulle stå i rimlig proportion till den tid och de kostnader som skulle vara förenade med en sådan undersökning. Med de metoder som i dag står till buds måste sålunda utredningen avstå från mera ingående studier av befattningshavares funktioner och arbetsuppgifter. Uppskattningarna av avnämarnas behov av personer med viss utbildning har i stället fått grundas på allmännare erfarenheter och bedömningar.

ver. Huvudintresset bör i stället knytas till samhällets och näringslivets struktur under 1970- och 1980-talen, och ännu längre fram. Hur förhållandena då kommer att gestalta sig är inte möjligt att förutsäga. Men om man bortser från störningar t. ex. genom internationella händelser kan givetvis utvecklingen påverkas i riktning mot ett bestämt mål. En förutsättning härför är att en viss enighet råder om hur målet skall se ut, d. v. s. h u r samhället bör vara beskaffat om 20—30 år. Med ett sådant synsätt blir kalkylernas uppgift att så långt möjligt visa vilka ekonomiska och personella resurser som krävs och hur de bör disponeras för att en viss långtidsplan skall kunna förverkligas. Det kan ifrågasättas om dylika kalkyler bör betecknas som prognoser. Då de ingår som led i eller bygger på ett program användes ibland benämningen programmatisk prognos, någon gång synonymt härmed målprognos.

4A.1.5 Här skall i korthet beröras ett annat problem som är förenat med konstruktionen av en efterfrågeprognos. Utredningen tangerar därvid frågan om prognosers natur och uppgift vilken redan något berörts i 4.4.1.3. Utredningen bortser härvid från hittills diskuterade svårigheter och antar alltså att om avnämargruppernas sammansättning och storlek är känd så kan också utbildningsgruppernas anges. Nu är emellertid »avnämarstrukturen» i de flesta intressanta fall inte bekant. Det enda fall då detta villkor med god tillnärmelse i regel är uppfyllt är då man vill göra beräkningar endast för ett fåtal år framåt i tiden. Med rätta kan det emellertid hävdas att, när uppgiften är att konstruera ett nytt gymnasium, som kommer att avlämna sina adepter inte i år eller nästa år utan först om 6—7 år, det inte är korttidskalkyler man behö-

Det förda resonemanget innebär att utbildningsväsendets inriktning och dimensionering måste ses som ett betydelsefullt led i den långsiktiga planeringen för samhället som helhet. Härav följer att man bör driva ett prognosarbete som omspänner hela arbetsmarknadsfältet. Prognoser bör sålunda i princip inte behandla smala isolerade sektorer. F. n. synes emellertid de metodiska problemen på prognosområdet vara så långt ifrån sin lösning att man t. v. får sätta ambitionerna lägre än vad som i och för sig vore önskvärt. Även om gymnasieutredningen sålunda menar att de kalkyler som krävs för att belysa det framtida gymnasiets dimensionering bör ingå i ett långsiktigt program och om man så vill kan sägas ha karaktären av målprognoser är därmed inte sagt att beräkningar, som mer tar sikte på det korta perspektivet, är

140 betydelselösa. Tvärtom torde de allra flesta bedömare vilja relatera den framtida utvecklingen till kända förhållanden eller konkreta föreställningar om sådana. Det är därför ofta angeläget att först skapa en så långt möjligt tillförlitlig bild av nuläget och förhållandena under de närmaste åren för att därefter mot denna bakgrund söka ange några riktlinjer för utvecklingen på längre sikt. Gymnasieutredningen behandlar bl. a. med hänsyn härtill efterfrågan på gymnasieutbildade i två etapper. Den första avser förhållandena under 1960-talet. Som närmare redovisas under 4.4.2 grundas utredningens bedömningar av läget omkring 1970 i stor utsträckning på material som redan varit publicerat. Detta material består i viss omfattning av delprognoser som till sin karaktär är »programmatiska». På grundval bl. a. av resultaten av undersökningens första etapp, vilka ger en viss föreställning om efterfrågan omkring 1970, diskuterar utredningen i ett avsnitt 4.4.4 långtidsperspektivet.

4.4.2 Ecklesiastikdepartementets prognos- och planeringsgrupps utredningar och förslag

4A.2.1 Frågan om det framtida behovet av arbetskraft med gymnasial utbildning sammanhänger bl. a. med frågan hur förhållandena på akademikernas arbetsmarknad kommer att utvecklas, eftersom universiteten och högskolorna till helt övervägande del rekryteras från gymnasiet. Vid sina överväganden angående behovet av gymnasieutbildade har därför gymnasieutredningen haft anledning att också komma in på bedömningar om behovet av akademiskt utbildade i framtiden. För gymnasiets dimensionering är vidare dels behovet av utbildningsplatser vid andra post-

gymnasiala utbildningsvägar än universitet och högskolor (postgymnasiala fackutbildningslinjer), dels arbetsmarknadens behov av gymnasieutbildade med framför allt teknisk och ekonomisk inriktning av stor betydelse. Undersökningar av dessa frågor — med tonvikt på behovet av akademiskt utbildade — har gjorts bl. a. av 1955 års universitetsutredning i dess sjätte betänkande Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlinjer och förslag till utbyggnad (SOU 1959:45). På grundval av universitetsutredningens sammanställningar och beräkningar, slutsatser och rekommendationer har riktlinjerna för utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet m. m. under 1960-talet hittills utformats. De senaste årens utveckling bl. a. i fråga om studentexaminationen har emellertid aktualiserat en omprövning av dessa riktlinjer. Inom ecklesiastikdepartementets prognos- och planeringsgrupp (den s. k. P-gruppen) har utarbetats ett förslag till reviderat utbyggnadsprogram framlagt i en promemoria rörande Det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad. Promemorian bygger bl. a. på inom P-gruppen gjorda statistiska sammanställningar Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet (SOU 1962: 55). I dessa statistiska sammanställningar har utnyttjats bl. a. material som sammanställts av gymnasieutredningens behovsdelegation. Gymnasieutredningens sekretariat har även på annat sätt medverkat i samband med utarbetandet av de statistiska sammanställningarna. Nyssnämnda promemoria liksom de statistiska sammanställningarna h a r av ecklesiastikdepartementet remitterats till ett stort antal myndigheter, organisationer, utredningar m. fl. Gymnasieutredningen har haft tillfälle ta del av dessa remissyttranden. Då såväl de sta*

141 tistiska sammanställningarna som Pgruppens förslag till utbyggnadsprogram för universitet och högskolor har stor betydelse för gymnasieutredningens resonemang i det följande vill utredningen i de närmaste avsnitten ge en kortfattad redogörelse för deras innehåll. Gymnasieutredningen tar därvid först upp Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet (SOU 1962:55). Denna utredning är i korthet upplagd på följande sätt: Med utgångspunkt i aktuella tendenser i fråga om tillströmning till gymnasier samt universitet och högskolor ävensom på grundval av gällande utbyggnadsprogram görs i ett första avsnitt en fördelning av studenterna på olika fakulteter och högskolor. Därefter beräknas den framtida examinationen av skilda slag av akademiker. Tillgången i framtiden på akademiker med olika typ av utbildning kan därefter uppskattas. En uppskattning göres av dels det framtida behovet av skilda slag av akademiker, dels behovet av utbildningsplatser vid postgymnasiala fackutbildningslinjer. Beräkningarna framförs till 1975 och medger sålunda att arbetsmarknadsbalanser upprättas för tiden fram till detta år. Dessa balansräkningar grundar sig sålunda på nu aktuella tendenser på tillströmnings- och behovssidorna. Denna del av utredningen kallas i fortsättningen tendensberäkningarna. I ett programmatiskt räkneexempel göres under nya förutsättningar en justerad beräkning av den framtida arbetsmarknadsbalansen. I de följande avsnitten redogör gymnasieutredningen först något för behovsberäkningarna — dels behovet av akademiker, dels behovet av utbildningsplatser vid de postgymnasiala fackutbildningslinjerna. Vidare beskrivs P-gruppens tillströmningsberäkningar och balansräkningar (tendensberäkningar) samt slutligen det programmatiska räkneexemplet.

4A.2.2 Behovet av akademiskt utbildad arbetskraft fram till mitten av 1970talet behandlas i kapitel 2 i SOU 1962:55. Beräkningarna grundar sig på tillgängliga prognoser och utredningar. I vissa fall saknas sådant prognosmaterial och därvid har P-gruppen gjort egna schematiska prognoser. Gruppen understryker svårigheterna och osäkerheterna i de gjorda kalkylerna. Man diskuterar också något metodfrågorna och framhåller att vissa av de grundläggande prognoserna har olika karaktär varför de framräknade behoven inte är helt jämförbara. Många prognoser h a r programmatisk karaktär, andra är närmast trendanalyser. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang erinra om vad utredningen i 4.4.1 anfört om de metodiska problemen i samband med prognoser. Ett försök har också gjorts att ta hänsyn till att somliga av de utbildade inte är yrkesverksamma. Till det framräknade behovet av yrkesverksamma har därför lagts ett uppskattat antal icke yrkesverksamma varigenom det blir möjligt att göra jämförelser mellan behov och tillgång. I framtiden krävs liksom nu akademiker med olika slag av utbildning. Behovet av de olika utbildningskategorierna är kvantitativt mycket olika. En av de största grupperna utgöres av civilingenjörer. P-gruppen har redogjort för olika prognoser beträffande det framtida teknikerbehovet (SOU 1962: 55, sid. 39 ff) och har valt att för det närmaste decenniet grunda behovet på den prognos som arbetsmarknadsstyrelsen och gymnasieutredningen tillsammans utfört. Behovet år 1975 skulle då vara ca 36 300. Behovet av läkare (a.a. sid. 50 ff) bygger på läkarprognosutredningens beräkningar i betänkandet Om läkarbehov och läkartillgång (SOU 1961:8). Det totala behovet av läkare i yrkesverksam ålder och med svensk examen omkring 1975 uppskattas av P-gruppen till ca 12 300. Av övriga utbildningsgrupper av medicinsk karaktär kan nämnas tandläkare.

> rt_ r f 05 C* O

cy

fe

PC

•

gg

TH

*->

CM 1 > H

CO

CN oo m

I>

c/5

>'

*H

o

CO

fX

o

> c/i s ja :rt Q

Ä

53 O I> 05 T-l

W.

:rt 4*

tn CO

o o

TH

r f C( 2 CM T H

0 5

T H

T H

CM

cM Ca

oo

rfi>cocoocNomt>m

o

i

1 O 7-t

T f T H O O r t T H C N T H O O T H CN T H

Z^

'

1 OI>C0rfC0rfmC0in00OC

1 T H CQ

COC0COI>CNCOTHC0TH 7-1

7~< C O T H T-*

05 CN o TH

m

O T^

O O O O O O CN r- TH

O O o o o oo

o o o o o o o o o o o c o o o o o o o o o i > m c

C O H T j l T-t

l > r f T H T-(

N O h C N O l f l r l N r t T H T H cM t - t T H

0 0

T H

l

CO TH T H

T H

00 r f CO

co

cMCN r f Oi CO CM

o o o o o o o o o o o c 5 o o o o o o o o o o o c 5

CM CM CO CM CM CM

tå

>

r-l

o

O

C

0 O

O

l l H CN T H

C

5 J

T

t

H

f

r

i

T

r

H

O

r

t

O

l

0 I

O

O O O O CO CO 00 CN rf rf

C

T H

1-*

O

1 J o 1

l

r

^

O) o

CN T H CN Ca

7-i

/

Q

T H

H

M

1 1

rt. h

TH

> u :ca

rt Q rt

+J

rt C *->

O *

O *

r

o

T H

7-*

T- *

o m c N i n c N T H C N o o o c :3 c o o o m T H c M T H O O i -

CN

co 05 CN

m co

O S O O O O O O O r J i T H T H T H

Ä

1S P

5 Pi

CO [ >

00 O

o r^

CM

O O O

1 o

00 O CN

O I> CN TH

TH

OO CN CO r f »n T-T CM i > T H

I '

CN o r f r f co co TH o

1 T H

I - {

O

> o ) o

05 i n 03 05

T-

CN

| C N c N i n i > c o i n o O T H c o o c :> ' TH oo oT co T-T CN T-T T-T T-T *-

7-1

oo r - CN co

| CN 1

r f O CN O r-t CN

'

' 0C

O O O O

|I>CDC0t>mrt<OOCN0C

'

'

O

5 I

>

0 C

O

T

H

C

O

T

H

T

H

T

H

T

-

T H

<M

1 1

o n-

rf r <

05 r f rf rf

1 1

i

00 CN rf rf

00 o r f rj T H

T -

1 1 1 1

o

o o

o

.

M 05 O) in

r-05i>oo5inTHcooo^ T-* T^ T-

CN r f i n r f

Tl

CM

"*""*

o o o o o o o o o c l o o o o i n o o c ^ o c

oo rf

in r f

0 0 l>

o o

CN

I

o o

O O l r t C O M Ö H O J r t

o l o

co r*

o 1

CO CO

1© 1 ' oo '

I

r o 1 l

0000COO5r)<cMCN00COI>O5CC ) T-i

T

0 5 CO 00 0 0

r f i 0 5 r ) i c M C M 0 5 C O I > 0 5 C l i :»

THOooomT-tMTHOOTCN

T H

o o o o o o o o

T -t

o o o o o o o o o o o c o o o o o o o o o o o c

o

o o o 1o o CN co t> o in

O

O O C N CM C O i-*

M

T H

TH

TH

J 1-4 o1

< rt

T H

CD r f ( M CM

oo r-

; o 11 r f 00 CN T H

CO

CO O CN

T-1

coTHooMomTHooTH TH TH CM T-t TH

00 M

O

1 - 1

O O O O 05 r f

CD

TH

TH

3 3 l > C 0 0 0 0 5 C O O O C O O r } < 0 0 0 5 0 3

00 T H

r t

o o o o o o o o o o o c o o o o o o o o o o o c

CD H O ) T H CM

M "

o o o o o o o o o o o c 3 o o o o o o o o o i > m c ) mcNmincN05THa>THcoooTi «

i 31 ««

+-> C

CM T H

T H

o o o ToH

< >

TH

• *

O

PC

H

C/1 O

oo r CO 05

c »

T H

CN 0 5 CO

o

o

CO CN r f

O *

00 o 5

CN I >

T H c o c N i > O r + < T H c o i > i r3 W M

i-4 TH

o o

O O CN M r f CN

T- H

X)

CO

"ca

o

T H

T H

CM co m

3 3 -

r i O h ^ H i n M O N M J O f

oT

o o o o o o

g

CO 05

T H CO

T H

PC

:S

m

CO

o

>

1 1

* s

—i

o

h

X 1 II

<

o o o o

CN CM i n oo CO I > i-H CO

[ C

c

ir IT

I

1 O

O

O

O

O

O

O

O

O

o o

C

o o o o o o o o o c cNTHOoinocoooi>ooc\ coinmrfTHCNTH T-

CN

s

* J 4-i

CO «4-H

«« rt£ rt B

OX)

B B

a

u ca

M

4->

rt

co S

rt •- >cn +3co 0.2 c t 0.

OJ

c "C o. a

tH CO

Q,

c

3 3 c/2 ty)

CO

OJ

its

3 K« H >-> w

c

sa

c2

4-

CN 4-

a

>

T-

CN

c

4-

4-

a

c-§ £

. 2 co S rt C!

o

'C

o 00

I

11 T-<

I>

7-t

*->ca

o o

7-t

TH

%•

•-

u c

T-

andläkar potekare eceptarie gronome: eterinäre igmästar vmn. dir

PQ

CN OJ CO 00 cM t >

O O O 1o o o o 1o

<

0)

O O O 1o o o o 1o

CN o co

H

U

T H

"3 +» PC

pg

,3

T H

>

u

>

b

CO CM I >

O

<

,—i

o o CNCN

H

-Q

<8

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o i > m o

CO CO

TH

h

CO 05

o o. o o

o o o o o o CN O O

o i ~

T H

a o

-i->

C O C N O O r f T H T H T H O O T H CN T H

0 5 CO

PC

rtH

T H

T-t

«3

Q

i> C5

orj<o5inocDocoi>m

O

C N M 0 5 I > O T H r f T H C O t > C 5 0 r f c M r f C O C N C D T H M T H CN

rt Ä

•a

m

co

rf T-l

CO

CN oo m

-1

UUtJE-xJPC-oJpJ-^C:

CN

4J 4-

1=1 -ö CO o

rt ^ •ä S T- CN x y

K

CD

o »ca CJ

4.

TO "C

c c HH

h -

tH

PM

C 4 - 4-J

rt

143 Tabell 24. Antalet antagna vid fackutbildningslinjer där krav på studentexamen uppställes eller till vilka studenter i betydande omfattning sökt sig läsåret 1960/61 samt beräknat erforderligt antal utbildningsplatser vid dessa linjer läsåret 1970/71 Antal utbildningsplatser Utbildningslinje

Sjukgymnastutbildning Officersutbildning Klasslärarutbildning Postassistentutbildning.... Kammarskrivarutbildning. Teleassistentutbildning.... Stations- och kontorsskriUtbildning vid SMHI Statens brandskola Grafiska institutet Reklamutbildning 1 Journalistutbildning Totalt

1970/71

1960/61 Totalt

Därav stud.

Totalt

| Därav stud.

256 105 240 1 572

163 105 240 837

700 350 250 1 500

525 350 250 1 500

20 20 54 30 900

20 20 54 30 900

20 40 175 150 1 100

20 40 175 150 1 100

3 327

2 499

4 435

4 260

,

1 Institutet för högre reklamutbildning (IHR) och reklamkonsulentutbildning vid Berghs reklamskola. 2 Handelsgymnasiernas ettåriga fackkurser, studentkurser för sekreterar- och företagsekonomisk utbildning vid Bar-Lock-Institutet, Filip Holmkvists handelsinstitut, Bröderna Påhlmans handelsinstitut samt Stockholms, Lunds och Uppsala stads yrkesskolor.

P-gruppen u p p s k a t t a r det t o t a l a behovet 1975 av t a n d l ä k a r e med svensk examen till ca 6 400 (a. a. sid. 52 ff). Beräkningen av behovet av civilekonomer, jurister och samhällsvetare h a r erbjudit särskilt stora svårigheter (a.a. sid. 60 ff). P-gruppen h a r endast beträffande gruppen j u r i s t e r haft tillgång till något prognosm a t e r i a l . I detta läge h a r m a n valt att s a m m a n f ö r a de tre utbildningsgrupperna till en, b e n ä m n d samhällstekniker. Behovet av samhällstekniker h a r bedömts öka mycket starkt och en n u m e r i s k uppfattning h ä r a v h a r P-gruppen ansett sig få genom a t t relatera behovet av samhällstekniker till behovet av civilingenjörer. Beträffande fördelningen av samhällsteknikerna på de t r e utbildningsgrupperna h a r m a n antagit a t t j u r i s t e r n a s relativa andel k o m m e r att m i n s k a medan civilekonomernas och samh ä l l s v e t a r n a s ökar. Totalt uppskattas behovet av samhällstekniker 1975 till ca 38 000. Bland övriga akademikerkategorier är särskilt de med examen från filosofisk fakultet kvantitativt mycket omfattande. P -

gruppen skiljer h ä r på humanister och naturvetare. Dessa kategorier h a r vidsträckta användningsområden men en särskilt betydelsefull a v n ä m a r e utgör skolväsendet. Behovet av h u m a n i s t e r och naturvetare ber ä k n a s av P-gruppen med hänsyn till behovet av ä m n e s l ä r a r e inom det högre skolväsendet, varvid m a n utgår ifrån den prognos Lärare i läroämnen, Behov och tillgång under 1960-talet, som framlagts av arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut i samarbete med I960 års lärarutbildningssakkunniga (Arbetsmarknadsinformation, serie S, n r 1/1962). Vidare uppskattas behovet av akademiska lärare, forskare o. dyl. och slutligen görs vissa sammanställningar om behovet av akademiker med filosofisk examen inom a n d r a yrkesområden. Med hänsyn till att behovet av ämneslärare kan bero på h u r lärarbehovet på grundskolans högstadium k o m m e r att fyllas måste gruppen r ä k n a med två olika alternativ r ö r a n d e behov av h u m a n i s t e r och n a t u r v e t a r e i framtiden. Man u p p s k a t t a r 1975 det totala behovet av h u m a n i s t e r till ca 26 000 alternativt ca 22 000 och av n a t u r v e t a r e till

144 Tabell 25. Antalet antagna vid fackutbildningslinjer till studenter i begränsad omfattning sökt sig läsåret 1960/61 beräknat erforderligt antal utbildningsplatser vid dylika läsåret 1970/71

Antal utbildningsplatser

Utbildningslinje Laboratoriebiträdesutbildning Laboratorieassistentutbildning Flygvärdinneutbildning Utbildning av resebyråpersonal Postexpeditörsutbildning Landskanslistutbildning Försäkringsutbildning Bankutbildning Handelsutbildning Musikutbildning Dramatisk utbildning Högre konstnärlig utbildning Konsthantverksutbildning Reklamtecknarutbildning Teckningslärarutbildning Förskollärarutbildning Hushållslärarutbildning Textillärarutbildning Ekonomi- och internatföreståndarin neutbildning Sjuksköterskeutbildning , Diakon- och diakonissutbildning Arbetsterapeututbildning Skogsmästarutbildning Lantmästarutbildning Trädgårdsteknikerutbildning Totalt

ca 16 000 14 000.

alternativt

något

mindre

vilka samt linjer

än

D e r e d o v i s a d e d e l p r o g n o s e r n a tills a m m a n s m e d n å g r a y t t e r l i g a r e h ä r ej b e r ö r d a b e r ä k n i n g a r s a m m a n f a t t a s av P - g r u p p e n i en t a b e l l s o m r e d o v i s a r d e t t o t a l a b e h o v e t av s k i l d a a k a d e m i k e r k a t e g o r i e r 1965, 1970 o c h 1975. D e n n a t a b e l l å t e r g e s h ä r s å s o m tabell 23. tA.2.3 Behovet av utbildningsplatser vid postgymnasiala fackutbildningslinjer r e d o v i s a r P - g r u p p e n i k a p i t e l 3 i Tendenserna på akademikernas arbetsm a r k n a d f r a m till m i t t e n a v 1970-talet. P-gruppen utnyttjar d ä r v i d det material som insamlats och bearbetats av gym-

1960/61

1970/71

600 150 50 25 300 75 2 900 1 850

52 238 100 2 195 1 440 932 141 17 33 160 155 56 200 164 212

200 30 25 150 250 75 500 250 250

58 1 871 90 44 20 60

100 3 300 90 165 60 120 20

8 470

11 535

nasieutredningens behovsdelegation samt ger vissa k o m p l e t t e r i n g a r därav. De p o s t g y m n a s i a l a u t b i l d n i n g s l i n j e r na uppdelas i två grupper, nämligen dels s å d a n a d ä r k r a v p å s t u d e n t e x a m e n u p p s t ä l l e s eller till v i l k a s t u d e n t e r h i t tills i b e t y d a n d e o m f a t t n i n g s ö k t s i g , d e l s s å d a n a till v i l k a s t u d e n t e r h i t t i l l s e n d a s t i b e g r ä n s a d o m f a t t n i n g s ö k t sig. I t a b e l l e r n a 24 o c h 25 ges e n s a m m a n f a t t n i n g a v m a t e r i a l e t i f o r m a v faktiska antalet utbildningsplatser läsåret 1960/61 och beräknat erforderligt antal u t b i l d n i n g s p l a t s e r 1 9 7 0 / 7 1 . S o m f r a m g å r a v t a b e l l 24 h a r b e h o v e t av u t b i l d n i n g s p l a t s e r vid fackutbildningslinjer där krav på studentexamen u p p s t ä l l e s e l l e r till v i l k a s t u d e n t e r i

145 betydande omfattning söker sig beräknats till närmare 4 500' läsåret 1970/71. Av dessa antas ca 4 300 ha gymnasieutbildning. Enligt tabell 25 skulle antalet utbildningsplatser vid utbildningslinjer till vilka studenter endast i begränsad omfattning söker sig uppgå till ca 11 500 är 1970/71. Hur många av dessa som kommer att vara gymnasieutbildade är utomordentligt svårt att förutberäkna. Gymnasieexaminationens omfattning och struktur, den akademiska arbetsmarknaden, expansionen av andra utbildningsvägar på det gymnasiala åldersstadiet (såsom fackskolan) kommer att påverka tillströmningen från gymnasiet till den postgymnasiala utbildningen. I SOU 1962:55 (tab. 3.2:1 sid. 88) visas att av de antagna vid fackutbildningslinje till vilka studenter endast i begränsad omfattning sökt sig utgjorde studenterna läsåret 1958/59 och 1960/61 i genomsnitt ca 12 respektive 13 %. P-gruppen har liksom gymnasieutredningens behovsdelegation gjort det försiktiga antagandet att antalet studenter läsåret 1970/71 kommer att vara omkring 15 %, eller i runt tal 1 700. Totalt sett skulle sålunda enligt Pgruppen ca (4 300 + 1 700 = ) 6 000 gymnasieutbildade söka sig till postgymnasiala fackutbildningslinjer år 1970/71.

4A.2A Tillgången på akademiskt utbildad arbetskraft behandlar P-gruppen i kapitlet 4 i SOU 1962:55. Man redovisar därvid en beräkning av antalet examinerade vid de akademiska utbildningslinjerna läsåren 1961/62—1970/71 jämte en överslagsberäkning av examinationen läsåren 1971/72—1974/75. De metoder som används vid beräkningen av examinationen är i korthet följande.

Ett antagande om examinationen från gymnasierna 1962—1970 göres. Härvid utnyttjas i huvudsak de examinationsantaganden som finns i den tidigare o m n ä m n d a prognosen Lärare i läroämnen (Arbetsmarknadsinformation, serie S, nr 1/1962). Gymnasieutredningen vill påpeka att denna examinationsprognos h a r förutsatt en omfördelning inom gymnasiet på sådant sätt att 1970/71 60 % av nybörjarna går till a l l m ä n t och 20 % till vartdera handelsgymnasium och tekniskt gymnasium. Vidare bygger examinationsantagandet på ett antagande att antalet nybörjare (definierat som antalet elever i första årskurserna, av allmänt gymnasium dock I 3 och II 4 ) ökas från 20,8 % av årskullen 17-åringar å r 1961 till 30 % 1970.

I tabell 27 i 4.4.2.9 redovisas den på dessa grunder framräknade gymnasieexaminationen tillsammans med ett annat räkneexempel. Härutöver göres vissa antaganden om examinationens fördelning beträffande det allmänna gymnasiet på allmänna linjen, latinlinjen och reallinjen samt beträffande samtliga gymnasieformer på män och kvinnor. För att med utgångspunkt i ovannämnda antaganden om gymnasieexaminationen kunna beräkna inskrivningen vid universitet och högskolor måste vissa antaganden om övergångsfrekvens göras. Dessa antaganden bygger på observerade övergångsfrekvenser och tendenser under de senare åren. Då det synes som om en icke obetydlig ökning av övergångsfrekvensen skett för både m ä n och kvinnor u n d e r de senaste åren, h a r P-gruppen antagit att övergångsfrekvensen för studenter från allm ä n t g y m n a s i u m blir för männens vidkommande 91 % och för kvinnornas del växer från 74 % till 80 % åren 1962—1971. För n ä r v a r a n d e torde cirka 25 % av gymnasieingenjörerna fortsätta med akademiska studier. P-gruppen h a r antagit att samma procenttal k o m m e r att gälla för hela 1960talet. Hittills h a r gymnasieutbildade från handelsgymnasium endast i ringa utsträckning övergått till akademiska studier. I och med att handelsgymnasiet blivit 3-årigt anser P-gruppen det sannolikt att över-

146 gångsfrekvensen kommer att väsentligt öka och antar att den för examinerade åren 1964—1970 blir densamma som antagits för gymnasieingenjörer, d. v. s. 25 %. Användes dessa antaganden på den beräknade gymnasieexaminationen kan inskrivningen vid universitet och högskolor beräknas (SOU 1962:55, tabell 4.2:3, sid. 108). Fördelningen av de nyinskrivna på de olika fakulteterna och högskolorna sker genom att först beräkna nettoinskrivningen vid de spärrade utbildningslinjerna och därefter fördela återstoden av totalantalet nyinskrivna på de fria fakulteterna. Vid beräkningen av nettoantalet nyinskrivna vid de spärrade utbildningslinjerna (fackhögskolorna) har P-gruppen utgått ifrån hittills fattade beslut och offentliggjorda utredningar för åren 1962/63—1965/ 66 samt antagit att antalet nybörjarplatser under den följande femårsperioden ökar med fem procentenheter per år. Vidare har antagits att andelen nyinskrivna växer från nuvarande 72 % av totala antalet nybörjarplatser till 80 % år 1970/71 (a.a., tabell 4.2:4, sid. 110). Vid fördelningen av återstoden av nettoantalet nyinskrivna på de fria fakulteterna göres följande antagande om hur dessa fakulteter kommer att utvecklas under 1960-talet: De teologiska fakulteterna mottar under hela perioden 2 % av samtliga inskrivna vid de fria fakulteterna, de juridiska fakulteternas andel ökas från 7 till 9 %, av de humanistiska och matematisknaturvetenskapliga fakulteterna minskar de förras andel från 63 % till 54 % medan de senares ökar från 28 % till 35 % (se a.a., tabell 4.2:5 och 4.2:6, sid. 111 resp. 113). För att kunna beräkna examinationen vid universitet och högskolor måste vissa antaganden om examinationsfrekvensen göras. P-gruppen poängterar att det material som finns beträffande examinationsfrekvens m. m. är mycket bristfälligt, vilket medför att det är mycket vanskligt att göra antaganden om examinationen. I det hela innebär examinationsantagandena att man utgår ifrån att nuvarande förhållanden

och tendenser kvarstår (se a.a., sid. 119 ff.). Beträffande humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet har examinationsfrekvensen antagits växa något för 1960-talets inskrivningsårgångar. Med hjälp av dessa examinationsantaganden och vissa förenklade antaganden om perioden 1971/72 till 1974/75 beräknas antalet examinerade personer med grundexamen från fakulteter och högskolor till och med läsåret 1974/75 (a.a., tabell 4.4:3 och 4.4:4 sid. 128— 131). P-gruppen har också gjort en uppskattning av antalet kvarlevande akademiker i yrkesverksam ålder med examen 1959/60 eller tidigare (a.a., tabell 2.1:3, sid. 35) åren 1965, 1970 och 1975. Sammanställes denna uppskattning med examinationsberäkningarna erhålles tillgången på akademiker i yrkesverksam ålder de nämnda åren. De skulle i runda tal komma att uppgå till 84 500 år 1965, 118 000 år 1970 och 168 000 år 1975. I förhållande till antalet akademiker år 1960 innebär dessa tal en ökning med 26, 76 respektive 151 %. 4A.2.5 Med utgångspunkt i de sammanställningar rörande framtida tillgång på och behov av akademiker som refererats i avsnitten 4.4.2.4 och 4.4.2.2 kan schematiska arbetskraftsbalanser upprättas för åren fram till 1975. P-gruppen har gjort en sammanställning av tillgång på och »behov» av de enskilda akademikerkategorierna för 1965, 1970 och 1975 enligt tendensberäkningarna (a.a., tabell 4.5:3, sid. 135). Denna sammanställning visar att, om de tendenser som nu synes föreligga även skulle gälla i framtiden, balansen mellan tillgång och behov av vissa akademikerkategorier kommer att vara mycket otillfredsställande. 4.4.2.6 Med utgångspunkt i nyssnämnda arbetskraftsbalanser har P-gruppen som

147 nämnts gjort en justerad beräkning vilken svarar mot en utveckling som ger en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på olika akademikerkategorier. Dessa beräkningar redovisas i kapitel 5 av SOU 1962:55 (sid. 138 ff) i ett programmatiskt räkneexempel. Detta räkneexempel bygger framförallt på ändrade antaganden om intagningen vid de spärrade utbildningslinjerna (fackhögskolorna). Intagningen där har antagits öka ytterligare utöver vad som förutsatts vid tendensberäkningarna. Ökningen har givits en omfattning som enligt P-gruppens bedömning motsvarar de realistiska möjligheter som kan väntas föreligga under 1960-talet med hänsyn till personella och byggnadsmässiga resurser (a.a., tabell 5.3:1 och 5.3: 2, sid. 143 resp. 144). Som en följd av den antagna ökningen kommer tillströmningen till de fria fakulteterna att reduceras. Därvid antages att ökningen i intaget till teknisk, medicinsk och odontologisk utbildning kommer att motsvaras av en reduktion av tillströmningen till matematisk-naturvetenskaplig fakultet samt att ökningen i intaget till ekonomisk utbildning motsvaras av en reduktion av tillströmningen till humanistisk fakultet. Innan P-gruppen på motsvarande sätt som i de tidigare redovisade tendensberäkningarna uppskattar tillströmningen till de fria fakulteterna införes emellertid ytterligare ett antagande som innebär en minskad tillströmning till humanistisk fakultet. Man förutsätter därvid såsom nämnts i 4.4.2.3 att antalet »nybörjarplatser» för gymnasicutbildade vid postgymnasiala fackutbildningslinjer successivt ökar under 1960-talet så att antalet 1970/71 blir ca 6 000. Av dessa platser antages dock 35 % per år tas i anspråk av studenter som avgått från akademiska studier utan examen eller som tidigare bedrivit studier vid annan fackutbildningslinje. Nettoantalet nybörjarplatser för gymnasieutbildade vid postgymnasiala fackutbildningslinjer skulle sålunda bli ca 3 900 läsåret 1970/71. Detta innebär i jämförelse med dagens läge ett ökat intag till dessa utbildningslinjer från gymnasiet. P-gruppen antar att denna ökning medför en reduktion av tillströmningen till humanistisk fakultet. På grundval av dessa antaganden beräknas fördelningen av tillströmningen till de

fria fakulteterna (a.a., tabell 5.3: 4, sid. 145, där också ändringarna i tillströmningen i förhållande till tendensberäkningarna redovisas). Det torde observeras att de gjorda antagandena innebär att tillströmningen till teologisk och juridisk fakultet inte ändras. Den relativa fördelningen av det beräknade nettoantalet nyinskrivna vid fria fakulteter förändras däremot. Relativt sett innebär de nya antagandena någon ökning av tillströmningen till teologisk och juridisk fakultet, en icke oväsentlig minskning beträffande humanistisk fakultet och en stark ökning för matematisk-naturvetenskaplig fakultet. P-gruppen beräknar därefter examinationen vid fakulteter och högskolor läsåren 1961/62—1974/75 med användning av samma examinationsantaganden som i tendensberäkningarna. Tillgången på akademiker kan sedan uppskattas och jämföras med det tidigare beräknade »behovet». För år 1965 kommer inte att föreligga någon skillnad i förhållande till tendensberäkningarna. I tabell 26 återges resultat av de nya beräkningarna för åren 1970 och 1975 (se a.a., tabell 5.7:2, sid. 157). I jämförelse med tendensberäkningarna innebär det programmatiska räkneexemplet en avsevärd minskning av i första hand tillgången på humanister (år 1975 drygt 5 000 färre) men också på naturvetare (år 1975 drygt 2 000 färre). De »överskott» som redovisas inom dessa områden är sålunda inte oväsentligt reducerade. I gengäld har produktionen av civilingenjörer och civilekonomer ökat vilket innebär att »bristen» på dessa akademikerkategorier minskat (med ca 1 000 v a r d e r a ) . 4A.2.7 Som tidigare nämnts har Pgruppen även framlagt en promemoria rörande det högre utbildningsväsendets

148 Tabell 26. Tillgång på och »behov» av skilda akademikerkategorier i yrkesverksam 1970 och 1975 enligt P-gruppens programmatiska räkneexempel Kategori Teologer Jurister Samhällsvetare 1 .... Läkare Humanister (alt. 1). Humanister (alt. 2). Naturvetare (alt. 1). Naturvetare (alt. 2). Civilingenjörer

....

Civilekonomer Tandläkare Apotekare Receptarier Veterinärer Agronomer Jägmästare Gymnastikdirektörer

År 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975

Differens

Beräknad Beräknat tillgång »behov» 3 100 3 300 8 600 11 100 7 800 13 000 8 300 10 800 25 900 34 400 25 900 34 400 16 500 27 000 16 500 27 000 21 500 30 300 8 400 11 700 5 800 7 100 1300 1 500 3 800 4 600 800 900 1 300 1400 1 000 1 100 1 900 2 300

3 200 3 200 12 600 12 900 5 200 8 400 10 300 12 300 23 100 25 400 19 000 21 500 13 700 16 000 11 300 13 700 28 800 36 300 12 900 17 400 5 800 6 400 1 300 1 500 3 000 3 300 800 800 1 400 1 500 900 1 000 1 900 2 200

ålder

abs.

rel.

4 000 1 800 + 24 600 + 600 .— 2 000 — 1 500 + 29 800 000 + 6 900 + + 12 900 + 112 800 000 + 5 200 + 13 300 + — 7 300 — 6 000 — 4 500 — 5 700 — + — 700 — + 1 800 + — 300

— 47 — 16 + 33 + 35 — 24 — 14 + 11 + 26 + 27 + 38 + 17 + 41 + 32 + 49 — 34 — 20 — 54 — 49 —

—

—

— —

+ io — — + 21 + 28 —

1 Inkl. psykologer. .. markerar obetydlig differens.

fortsatta utbyggnad. I denna promemoria konstateras bland annat att även om den fortsatta expansionen av universitet och högskolor följer det programmatiska räkneexemplet med den därvid tänkta ökningen av de spärrade utbildningslinjerna någon arbetsmarknadsbalans ingalunda kommer att inträda. P-gruppen anser det inte möjligt att inom överskådlig framtid skapa numerisk balans mellan tillgång och efterfrågan. Skälen härtill anges vara fram-

för allt att de realekonomiska resurserna är begränsade. Å andra sidan synes promemorian innebära att den i räkneexemplet antagna ökningen av de spärrade utbildningslinjerna i huvudsak bör kunna komma till stånd u n d e r 1960-talet. I ett särskilt avsnitt, »Ett utbyggnadsalternativ», diskuteras konkret utbyggnaden av dels de olika spärrade utbildningsvägarna, dels kapacitetsökningen inom vissa nyckelämnen (de laborativa ämnena) inom de mate-

149 matisk-naturvetenskapliga fakulteterna, dels utvecklingen av övriga utbildningslinjer.

7,5 % högre 1970/71 än vad som angivits i tendensberäkningarna.

4A.2.8 Gymnasieutredningen har som nämnts haft tillgång till remissyttrandena över såväl de statistiska sammanställningarna som P-gruppens promemoria. Endast i några av dessa behandlas närmare beräkningarna rörande tillströmningen till de akademiska utbildningslinjerna. I stort sett synes man acceptera dessa beräkningar. Vissa erinringar göres dock främst av arbetsmarknadsstyrelsen och statistiska centralbyrån. Det senare ämbetsverket framhåller att prognosen över antalet studentexamina får ett avgörande inflytande på den slutliga prognosens utfall med avseende på de icke spärrade linjerna. Centralbyrån påvisar att den av P-gruppen använda prognosen (i huvudsak ämneslärarprognosen) torde komma att innebära en underskattning av den framtida examinationen.

Även arbetsmarknadsstyrelsen riktar uppmärksamheten på de osäkerhetspunkter som prognosen angående gymnasieexaminationen innehåller utan att dock framlägga någon alternativ prognos. Styrelsen framhåller vidare att antagandena beträffande fördelningen av de studerande på de fria fakulteterna får betraktas som ytterligt osäkra samt att man torde kunna förutsätta att väntad arbetsmarknadsutveckling inom den ena eller andra sektorn påverkar valet av ämneskombinationer och tillströmningen till olika studiebanor. De här berörda frågorna är av stort intresse för gymnasieutredningen då de har ett avgörande inflytande på ställningstagandet till den framtida gymnasiepolitiken. Utredningen vill därför något uppehålla sig vid dem och därvid i korthet diskutera ytterligare räkneexempel som kan belysa problematiken.

Tillströmningen till gymnasierna har nämligen (jfr 4.2.2.6) varit starkare än vad som antogs i ämneslärarprognosen. Antalet »nybörjare» (elever i årskurs I3 och II4) var hösten 1962 ca 2 250 högre än beräknat. Detta torde innebära en ökning av examinationen 1965 med nära 1 500, varvid huvuddelen — drygt 1 200 — faller på allmänt gymnasium och ca 200 respektive 50 på handelsgymnasium och tekniskt gymnasium. Centralbyrån gör också en egen beräkning av examinationen som dock presenteras såsom ett minimialternativ. Det antages att andelen examinerade av antalet 20-åringar ökar med 1,1 procentenheter per år men att relationerna mellan de tre gymnasieformerna i det stora hela blir desamma som i ämneslärarprognosen. Denna nya beräkning medför att totala inskrivningen vid universitet och högskolor ökas och under 1960-talets senare år överstiger den i tendensberäkningarna antagna med nära 1 000 årligen, vilket antal kan antas komma att fördelas på de fria fakulteterna. För den humanistiska fakulteten skulle detta innebära att inskrivningen bleve drygt

4A.2.9 Beträffande gymnasieexaminationen är det tydligt att ämneslärarprognosen innebär en underskattning. Hur den totala examinationen kommer att utveckla sig är — som gymnasieutredningen redan betonat — starkt beroende av vilka utbildningsvägar som erbjuds på det gymnasiala åldersstadiet och hur det starkt ökande utbildningstrycket fördelas på dessa. Längre fram (4.5.2.2) anger gymnasieutredningen vissa riktpunkter för utvecklingen under innevarande decennium. Det synes i dag inte orealistiskt räkna med att antalet nybörjare i gymnasiet omkring 1970 blir 30—35 % av en årskull. Gymnasieutredningen vill här anta att intaget till gymnasiet utvecklas så att »nybörjarna» ( = eleverna i årskurs I 3 och i förekommande fall II 4 ) hösten 1963 utgör 25 % av antalet 17-åringar och att

150 Tabell 27. Jämförelse mellan gymnasieexamination enligt SOU 1962:55 och enligt av gymnasieutredningen under vissa antaganden gjort räkneexempel År 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Totalt

Tg

Hg

Ag SOU

Här

SOU

Här

12 808 14 875 16 789 17 250 17 300 17 350 17 250 17 050 16 850

12 800 14 900 17 000 18 500 19 300 19 650 20 000 19 900 19 700

1291 90 1 700 2 250 2 600 2 900 3 200 3 550 3 900

1 300 100 1 700 2 400 2 900 3 250 3 600 3 900 3 800

procenttalet sedan växer i stort sett linjärt till 32 % hösten 1970. I ämneslärarprognosen var motsvarande procenttal 22,4 respektive 30,0. Vidare räknades med en sådan omfördelning inom gymnasiet att 60 % av nybörjarna höstterminen 1970 går till allmänt, 20 % till tekniskt och 20 % till handelsgymnasium. Huruvida denna omfördelning verkligen kommer till stånd är, som gymnasieutredningen i det följande kommer att ingående diskutera, beroende av en rad faktorer. Hittills har den i ämneslärarprognosen antagna takten för omfördelningen inte helt följts, beroende på att det allmänna gymnasiet expanderat kraftigare än beräknat. Hösten 1962 utgjorde »nybörjarna» på allmänt gymnasium 75,4 % (mot 74,6 % i ämneslärarprognosen), på handelsgymnasium 10,6 % (10,6 %) och på tekniskt gymnasium 14,0 % (14,8 % ) . / det räkneexempel som här presenteras vill gymnasieutredningen illustrera konsekvenserna av en utveckling som innebär att omfördelningen inom gymnasiet inte fullföljes så långt som förutsatts i ämneslärarprognosen. Utredningen antar därvid att gymnasiets struktur inte förändras alltför genomgripande och att de båda fackgymnasierna endast ökar sin relativa andel till 15 % vartdera.

|

SOU

Här

SOU

Här

1 643 1 978 2 873 3 150 3 400 3 600 3 800 4 000 4 250

1 600 2 000 2 900 3 200 3 600 3 750 3 900 3 900 3 800

15 742 16 943 21362 22 650 23 300 23 850 24 250 24 600 25 000

15 700 17 000 21 600 24 100 25 800 26 650 27 500 27 700 27 300

Gymnasieutredningen utgår vidare från ovan angivna antaganden om den totala omfattningen av gymnasiet. Examinationen från de tre gymnasieformerna kan då uppskattas. I tabell 27 har resultatet för tiden 1962—1970 införts tillsammans med de examinationsantaganden som använts i SOU 1962:55. På grundval av tabell 27 och med i huvudsak samma antaganden som i det programmatiska räkneexemplet i 4.4.2.6 kan tillströmningen till universitet och högskolor beräknas. Gymnasieutredningen har emellertid därvid på två punkter utgått från andra antaganden. Det ena är av mindre betydelse och innebär endast att utredningen inte ansett det realistiskt att redan läsåren 1963/64 och 1964/65 räkna med att de postgymnasiala utbildningslinjerna kan dra till sig så många studenter som P-gruppen räknat med. Fr. o. m. 1965/66 användes emellertid P-gruppens antagande. Den andra och väsentligare avvikelsen gäller fördelningen mellan humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet. Som arbetsmarknadsstyrelsen framhållit är P-gruppens antagande på denna punkt mycket osäkert. Gruppen har (SOU 1962:55 sid. 112 f) förutsatt en betydande minsk-

151 ning relativt sett av den humanistiska fakulteten vilket i huvudsak motsvaras av en ökning av den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. De senaste årens utveckling vid universitet och högskolor och antagandena om gymnasiets expansion och struktur ger enligt gymnasieutredningens mening inte tillräckligt stöd för en så stark omfördelning. Gymnasieutredningen har därför något dämpat denna och antagit att den humanistiska fakultetens andel av nettoantalet nyinskrivna avtar från 63 % 1963/64 till 56 % 1970/71 medan den naturvetenskapliga fakultetens andel samtidigt växer från 28 % till 33 %. Då övriga utbildningslinjer inte antas bli påverkade, betyder detta att endast tillgången på akademiker med humanistisk eller matematisk-naturvetenskaplig utbildning förändras i förhållande till P-gruppens beräkningar. Med P-gruppens examinationsantaganden skulle tillgången på humanister bli ungefär densamma som i tendensberäkningarna, d. v. s. knappt 40 000 år 1975, och på naturvetare ungefär densamma som i det programmatiska räkneexemplet, d. v. s. drygt 27 000 år 1975. Den minskning (med ca 5 000 personer) av »överskottet» på humanister som sistnämnda räkneexempel ledde till skalle alltså utebli, om utvecklingen följde det av gymnasieutredningen här skisserade räkneexemplet. Det anförda räkneexemplet visar att de kvantitativa förhållandena i fråga om gymnasiet är av utomordentlig betydelse för utvecklingen inom det akademiska utbildningsväsendet. Förändringar såväl i fråga om gymnasiets totala omfattning som i fråga om relationerna mellan de olika studieinriktningarna får motsvarande konsekvenser för tillströmningen till universitet och högskolor. För de följande övervägandena är detta faktum av stor vikt.

4.4.3 Efterfrågan på gymnasieutbildade omkring 1970

iA.3.1 Redogörelsen i 4.4.2 för P-gruppens statistiska sammanställningar och räkneexempel visar det starka sambandet mellan dimensionering och struktur av gymnasiet å ena och det högre utbildningsväsendet å den andra sidan. Indirekt framgår också de stora vanskligheter, som är förknippade med att ange vilken omfattning som inskrivningen av gymnasieutbildade vid universiteten och högskolorna lämpligen bör ha. Redan svårigheten att uppskatta vilken examination som erhålles av ett visst intag vid de olika akademiska utbildningslinjerna klargör detta. Härtill kommer den stora osäkerhet som är förbunden med prognoserna rörande behovet av akademiskt utbildad arbetskraft. Gymnasieutredningen har i 4.4.2.2 i korthet refererat dessa prognoser. Innan utredningen med utgångspunkt i prognoserna gör sin bedömning av hur många gymnasieutbildade som bör gå till akademisk utbildning av olika slag omkring 1970 vill utredningen h ä r — utöver de principiella och allmängiltiga metodfrågor som diskuterats i 4.4.1 — något beröra behovet av vissa akademikerkategorier. Endast ett fåtal av de remissinstanser som yttrat sig över Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet har mera principiellt uppehållit sig vid de prognosmetodiska problemen. De remissinstanser som yttrat sig på denna punkt har bl. a. särskilt betonat det otillfredsställande i att man adderat delprognoser från olika tidpunkter och med väsentligt olika grundantaganden. Däremot har flertalet framfört synpunkter på behovet av skilda akademikerkategorier. E h u r u tveksamhet beträffande prognosernas säkerhet ofta uttalas instämmer man i de flesta fall med P-

152 gruppen beträffande angelägenheten av en kraftig expansion av de större, spärrade utbildningsvägarna. Många remissinstanser uttalar sig f. ö. för en ännu kraftigare utökning, t. ex. av civilingenjörsutbildningen. Den schematiska uppskattning Pgruppen gjort av behovet av »samhällstekniker», d. v. s. civilekonomer, jurister och samhällsvetare, kritiseras av ett mindre antal remissinstanser starkt från metodisk synpunkt. Vidare framhålles från vissa av remissinstanserna att P-gruppen underskattat behovet av akademiker med statistisk och samhällsekonomisk utbildning. Även gymnasieutredningen finner det sannolikt att efterfrågan på den nämnda akademikergruppen kommer att starkt öka. Då i utredningens bedömningar i det följande storleken av de olika grupper, som innefattas i begreppet »samhällstekniker», var för sig spelar mindre roll anser sig utredningen dock kunna bygga på P-gruppens totala uppskattning. Sammanfattningsvis synes det möjligt att — i det här aktuella kortsiktiga perspektivet — beträffande nu nämnda akademikerkategorier grunda övervägandena om behovet av gymnasieutbildade på P-gruppens beräkningar. Vad så gäller tillgången och behovet av akademiker med examen från filosofisk fakultet kan gymnasieutredningen dock icke helt acceptera Pgruppens beräkningar och får till utveckling härav framhålla följande. Den utomordentligt starkt ökande examination från matematisk-naturvetenskaplig fakultet som P-gruppen räknar med förutsätter enligt gymnasieutredningens mening inte bara en stark tillströmning av studerande utan också en annan och fastare organisation av studierna än för närvarande är fallet. Det är angeläget att en sådan omorga-

nisation av studierna kommer till ståid att examinationsökningen kan säkerställas. Gymnasieutredningen finner cet osannolikt att en även mycket stor examination kommer att ge upphov till ett överskott av naturvetare på arbetsmarknaden. Det är här fråga om en grupp av akademiker som i framtiden ännu mer än nu torde få en vidsträckt användning. Behovet av naturvetenskapligt utbildade vid universitet, högskolor och forskningsinstitutioner kommer med stor sannolikhet att växa utomordentligt starkt. Det är också viktigt att observera att naturvetare och tekniker kan — såsom också framhålles i Pgruppens promemoria — beräknas substituera varandra i ökad omfattning. I vissa avseenden är ovanstående synpunkter giltiga också för humanisterna. Efterfrågan är för denna kategori särskilt svårbedömbar. Detsamma gäller utbudet. Andelen kvinnor bland humanisterna torde komma att väsentligt öka och måhända därmed också andelen icke yrkesverksamma. P-gruppen har antagit denna andel till ca 25 %. F. ö. kan det tänkas att de utbildningssökande när det gäller humanistisk utbildning i större utsträckning än i fråga om annan akademisk utbildning anlägger konsumtionssynpunkter. Detta skulle betyda att man väljer humanistiska studier utan att alltid förutsätta att utbildningen skall komma till användning i framtida yrkesverksamhet. I den mån den humanistiska fakultetens starka expansion till någon del är ett uttryck för sådana tendenser kommer detta givetvis att medverka till att något »humanistöverskott» inte kommer att förmärkas i framtiden. Betydelsefullare är emellertid att i framtiden nya arbetsområden torde öppnas för akademiker med humanistisk utbildning, exempelvis inom folk-

153 bildningen. Framför allt om utbildningen kombineras med annan utbildning — t. ex. ekonomisk — och därigenom eller på annat sätt målinriktas mer än nu kan dess användbarhet på arbetsmarknaden betydligt ökas. Gymnasieutredningen anser det sålunda inte klarlagt att under en överblickbar framtid det kommer att uppstå något besvärande överskott på humanister. Trots detta vill utredningen understryka att en minskning relativt sett av tillströmningen till den rent humanistiska utbildningen bör komma till stånd för att en bättre balans i produktionen av olika akademikerkategorier skall uppnås. Det är med andra ord angeläget att resurserna disponeras så att insatserna — relativt sett — ökas mer då det gäller teknisk, medicinsk, naturvetenskaplig, ekonomisk och samhällsvetenskaplig utbildning. Sammanfattningsvis menar sålunda gymnasieutredningen att de beräkningar av »behovet» av skilda akademikerkategorier som P-gruppen gjort visserligen är behäftade med avsevärda osäkerheter och brister i metodiskt hänseende men likväl ger riktpunkter som kan utnyttjas för icke alltför långsiktiga bedömningar. På ett par väsentliga punkter avviker dock utredningens bedömningar från P-gruppens. Utredningen menar att naturvetare kommer ett få en väsentligt vidare användning än vad P-gruppen räknat med. Även humanisternas arbetsmarknad torde komma att vidgas — åtminstone om utbildningen göres mer målinriktad än nu. Beträffande »behovet» av gymnasieutbildade för inskrivning vid universitet och högskolor kan av det anförda dras följande slutsatser: Intaget vid teknisk högskola, handelshögskola och ekonomisk fakultet borde ökas utöver vad P-gruppen angivit i

det programmatiska räkneexemplet. Då någon sådan ytterligare ökning icke bedömts möjlig utgår gymnasieutredningen från det i nämnda räkneexempel angivna intaget. Inskrivningen vid humanistisk fakultet synes från »ren behovssynpunkt» böra bli mindre än vad P-gruppen tvingats räkna med från andra utgångspunkter. Någon mycket drastisk minskning i förhållande till det programmatiska räkneexemplets inskrivningstal i syfte att eliminera »överskottet» enligt tabell 26 är emellertid enligt gymnasieutredningens uppfattning inte motiverad. Beträffande naturvetenskaplig fakultet anser utredningen att inskrivningsbehovet är något större än den tillströmning man räknat med i det programmatiska räkneexemplet. Vid sina bedömningar av efterfrågan på gymnasieutbildade utgår gymnasieutredningen sålunda från det antal nybörjarplatser vid spärrade utbildningslinjer som P-gruppen angivit i det programmatiska räkneexemplet (SOU 1962:55 sid. 143 f) samt den av gruppen beräknade tillströmningen till fria fakulteter (a.a., sid. 145) med den ändringen att den humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteten antages ha samma »behov» 1970/71, nämligen 4 000 gymnasieutbildade vardera. Det antal gymnasieutbildade ( = nettoantalet nyinskrivna) gymnasieutredningen räknar med för inskrivning omkring 1970 vid de olika akademiska utbildningslinjerna framgår av tabell 28. Gymnasieutredningen vill beträffande tabell 28 understryka att det beräknade antalet vid de fria fakulteterna icke såsom i P-gruppens beräkningar utgör någon restpost, d. v. s. det antal som blir över sedan övriga utbildningslinjer fått sitt behov täckt, utan liksom övriga beräkningar utgör en uppskatt-

154 Tabell 28. Antaget »behov» av gymnasieutbildade (uttryckt i nettoantal nyinskrivna) för universitet och högskolor 1970/71 Utbildningslinje

Antal

Teologisk fakultet Juridisk » Humanistisk » Naturvetenskaplig fakultet. Teknisk högskola. . Handelshöeskola Medicinsk fakultet Tandl. höeskola . . . Farm. inst Jordbr. högskolor GCI

250 1 100 4 000 4 000 2 300 850 750 350 250 100 100

Summa

14 050

ning enbart från behovssynpunkt. Det är här således inte fråga om någon bedömning av hur tillströmningen verkligen kommer att utvecklas. 4.4.3.2 De postgymnasiala fackutbildningslinjerna kan, som visats i avsnittet 4.4.2.3, uppdelas i två grupper, varav den ena gruppens linjer praktiskt taget helt rekryteras av gymnasieutbildade, den andra gruppens endast i mindre utsträckning. Huruvida denna sistnämnda grupp skall anses ha ett »behov» av gymnasieutbildade kan ifrågasättas från principiell, metodisk synpunkt. Gymnasieutredningen uppskjuter diskussionen härav till avsnittet 4.4.3.5, där efterfrågan på ungdomar med annan skolutbildning ovanför grundskolan än gymnasieutbildning beröres. De uppgifter, som i 4.4.2.3 redovisats beträffande erforderligt antal utbildningsplatser vid linjer till vilka gymnasieutbildade i stor omfattning söker sig, har i huvudsak sammanställts av gymnasieutredningens behovsdelegation. Enligt tabell 24 uppskattas antalet platser för gymnasieutbildade till ca 4 300. Hur

många av dessa som verkligen kommer att stå till förfogande för nyinskrivning (nettoantalet) beror av i vilken omftttRing avgångna (i huvudsak utan examen) från annan utbildning — framiör allt vid de filosofiska fakulteterna — kommer att söka sig dit. Att uppskatta detta antal är utomordentligt vanskligt. Utredningen återkommer härtill i avsnittet 4.4.3.6 där den slutliga sammanställningen av behovet av gymnasieitbildade göres. Det bör vidare observeras att bland de nämnda 4 300 gymnasieutbildade ingår 1 100 vilka beräknas gå till handelsutbildning, bl. a. handelsgymnasiernas 1-åriga kurser. Framför allt med hänsyn till att sedan 1961/62 erbjuces 3-årig handelsgymnasieutbildning och att den ekonomiska gymnasieutbildningen beräknas få starkt vidgad omfattning (jfr 4.4.3.4) är det vanskligt att i dag uttala sig om behovet av kortare postgymnasial handelsutbdldniag i framtiden. Gymnasieutredningen återkommer i ett senare betänkande rörande vuxenutbildning till frågan. Här har inte medräknats de ovannämnda 1 100 platserna då detta antal från principiell synpunkt inte kan betraktas som ett behov. Gymnasieutredningen räknar alltså endast med ett behov av ca 3 200 gymnasieutbildade för här aktuell postgymnasial utbildning. •'i.b.3.3 Det framtida behovet av tekniskt utbildad arbetskraft har varit föremål för ett flertal utredningar. År 1957 redovisade Sveriges industriförbunds teknikerkommitté sina beräkningar: Ingenjörsbehovet i Sverige. Denna utrednings resultat utnyttjades av 1955 års universitetsutredning vid utarbetandet av dess förslag till utbyggnad av de tekniska högskolorna. Gymnasieutredningen har ägnat frågan om ingenjörsbehovet stor uppmärksamhet. Till-

155 Tabell 29. Beräknat

totalt ingenjörsbehov åren 1960—1980 med fördelning på utbildningsnivåer

Åi

Civilingenjörer

Läroverksingenjörer

Institutsingenjörer

Summa

1960 1965 1970 1975 1980

17 000 22 700 30 700 38 800 46 700

28 800 39 100 52 000 65 200 79 800

43 800 56 200 69 300 80 400 92 600

89 600 118 000 152 000 184 400 219 100

sammans med arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut har utredningen utfört en undersökning: Det framtida ingenjörsbehovet, som publicerats i Arbetsmarknadsinformation, serie S nr 5/1962. I gymnasieutredningens behovsdelegation har som expert ingått bl. a. generaldirektören Bo Lundberg, vilken gjort en omfattande utredning Behovet av ingenjörer för önskad produktionsutveckling (Flygtekniska försöksanstalten, stencil mars 1962). I SOU 1962:55 ges en resumé av de olika utredningarna (sid. 39 ff). Enligt de av arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut tillsammans med gymnasieutredningen gjorda beräkningarna skulle det totala ingenjörsbehovet växa starkt och fördelas på utbildningsnivåer som framgår av tabell 29. Gymnasieutredningen vill framhålla att det behov — i första hand av civilingenjörer — som Lundberg kommer fram till för de senare tidpunkterna ligger inte oväsentligt högre än talen i tabell 29. På grundval av tabell 29 kan rekryteringsbehovet av gymnasieingenjörer bestämmas (Arbetsmarknadsinformation, serie S nr 5/1962). Det rent arbetsmarknadsmässiga rekryteringsbehovet kan därvid uppskattas till ca 4 000 årligen omkring 1970. Examinationen bör av olika anledningar ligga väsentligt högre. Man måste här — lika-

väl som då det gäller akademiker — räkna med att inte alla examinerade blir yrkesverksamma. För civilingenjörer h a r andelen icke yrkesverksamma uppskattats till 4 % . F. n. är det kvinnliga inslaget vid de tekniska gymnasierna synnerligen lågt. Skulle det öka, vilket är angeläget (jfr 4.4.3.7), torde man få räkna med något lägre yrkesverksamhetsgrad hos gymnasieingenjörerna i framtiden. Gymnasieingenjörer går f. n. i inte obetydlig utsträckning till annan verksamhet än ingenjörsverksamhet. Skall industrin och näringslivets behov av yrkesverksamma gymnasieingenjörer bli tillgodosett betyder detta att examinationen måste höjas. Tillsammans med vad nyss anförts torde detta motivera en höjning till minst 4 500 årligen omkring 1970. Till detta tal måste emellertid läggas det ytterligare behov som sammanhänger med att en viss del av gymnasieingenjörerna fortsätter till högre utbildning, i första hand vid teknisk högskola. Denna »avgång» kan f. n. uppskattas till ca 25 %. Om den skulle ha samma omfattning omkring 1970 måste man kalkylera med en intagning som motsvarar en examination av ca 6 000 gymnasieingenjörer årligen. Gymnasieutredningen återkommer härtill i 4.4.3.6. 4A.3A När det gäller den framtida efterfrågan på ekonomiskt utbildad ar-

156 betskraft saknas f. n. prognoser. Inom arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut pågår emellertid beräkningar som siktar till att bl. a. ge svar på frågorna om erforderlig utbildningskapacitet vid de merkantila utbildningsanstalterna på olika nivåer. Vissa preliminära resultat har lagts fram om det framtida behovet av utbildade från handelsgymnasium vilka resultat kommer att redovisas nedan. Dessförinnan vill gymnasieutredningen dock ta upp till diskussion några allmänna tendenser vad gäller utvecklingen av den ekonomiska (merkantila) sektorn av arbetsmarknaden. Näringsgrenen handel består av skilda verksamhetsgrenar som sysselsätter arbetskraft med skiftande arbetsuppgifter och därför också med väsentligt olika utbildning. Till handel hänförs sålunda förutom varuhandel i parti och detalj också bank- och försäkringsverksamhet, den heterogena gruppen förmedlings-, uppdrags- och reklamverksamhet jämte fastighetsförvaltning samt hotell och restaurangrörelse. I starkt avrundade tal har sammanlagda antalet sysselsatta inom dessa näringsgrenar ökat med ca 100 000 per tioårsperiod mellan åren 1930 och 1960 eller från ca 300 000 till ca 600 000. Härav svarar varuhandeln för den största delen, 72 % 1930 och ca 75 % 1960. Ekonomiskt (merkantilt) utbildad arbetskraft sysselsätts emellertid även inom ett flertal andra näringsgrenar. Hit hör industrins stora försäljningsoch kontorsorganisation samt den offentliga förvaltningen. Även inom dessa områden har under de senaste decennierna skett en mycket kraftig personalökning. Totalt kan beräknas att antalet tjänstemän inom industrin ökat från ca 60 000 år 1930 till ca 240 000 år 1960. Av dessa torde emellertid omkring 40 % 1930 ha omfattat personal med i

huvudsak tekniska arbetsuppgifter. År 1960 utgjorde ifrågavarande andel ca 50 %. Försäljnings- och kontorspersonalen inklusive den kamerala personalen torde sålunda ha ökat från ca 35 000 till ca 120 000. Det må h ä r anmärkas att i dessa tal ingår även personer med andra funktioner än här berörda, t. ex. personalarbete, utbildning. Dessa utgör dock en mycket liten andel av tjänsteniannakadern. Inom den statliga och kommunala förvaltningen torde antalet sysselsatta med ekonomiska arbetsuppgifter år 1930 kunna uppskattas till ca 15 000. År 1960 har detta antal stigit till omkring 50 000. Här är då endast räknat med förvaltning i mera begränsad bemärkelse, varvid t. ex. rättsväsende, socialvård, sjukvård och undervisning utelämnats. Givetvis finns emellertid ekonomiskt utbildad personal inom dessa senare grenar av förvaltningen liksom inom ett flertal andra områden som ej berörts. En sammanställning av angivna uppskattningar har gjorts i tabell 30. Tabell 30. Antal personer med ekonomiska (merkantila) arbetsuppgifter inom vissa områden 1930 och 1960 (i tusental) ökning

Område

1960 Handel Industri Förvaltning .

300 35 15

600 120 50

100 243 233

Samtliga

/o

När det gäller en prognos avseende behovet av ekonomiskt utbildad personal synes det angeläget att först söka bedöma den framtida utvecklingen av det totala personalbehovet inom berörda verksamhetsområden. Många tecken tyder på en snabb ökning. De s. k. serviceyrkena torde komma att ta en allt större andel av arbetskraften i anspråk.

157 Antalet tjänstemän inom industri och förvaltning ökar även. De områden vilkas hittillsvarande utveckling ovan belysts har av arbetsmarknadsstyrelsen bedömts under den närmast följande 1 O-årsperioden komma att utvecklas på sätt framgår av tabell 31.

Tabell 31. Antal personer med ekonomiska (merkantila) arbetsuppgifter inom vissa arbetsområden 1960 och 1970 (i tusental^ Område

ökning /o

Handel Industri Förvaltning .

600 120 50

750 145 55

25 20 10

Samtliga

23 Även om dessa siffror innehåller betydande osäkerhetsmoment och inte heller innesluter samtliga de områden,

Tabell

32. överslagskalkyl

som sysselsätter personal med ekonomiska arbetsuppgifter, tyder de dock på en fortsatt snabb utveckling. I absoluta tal fördelar sig den sammanlagda ökningen mellan 1930—1960 enligt följande, 1930—1940 ca 125 000 (36 % ) , 1940—1950 ca 150 000 (32 %) och 1950 —1960 ca 145 000 ( 2 3 % ) . ökningen 1960—1970 skulle sålunda absolut sett bli större än under någon av de föregående 10-årsperioderna, nämligen ca 180 000. Att översätta dessa tal till behov av gymnasieutbildade med i vid mening ekonomisk utbildning (gymnasieekonomer) är komplicerat. Beräkningar pågår som nämnts inom arbetsmarknadsstyrelsen. I tabell 32 redovisas vissa av arbetsmarknadsstyrelsens preliminära uppskattningar av efterfrågan på gymnasieekonomer under 1960-talet. Antalet yrkesverksamma gymnasieekonomer kan för år 1960 uppskattas till ca 23 900. Gymnasieekonomtätheten

beträffande framtida efterfrågan (Arbetsmarknadsstyrelsen)

Näringsgren o. motsvarande Industri, hela antalet sysselsatta (1000tal) gymnasieek. i % av antal sysselsatta gymnasieek., antal Varuhandel, hela antalet sysselsatta (1 000-tal) gymnasieek. i % av antal sysselsatta gymnasieek., antal Bank o. försäkring (1 000-tal) gymnasieek. i % av antal sysselsatta gymnasieek., antal Förmedl., uppdragsv. m. m., (1 000-tal) . gymnasieek. i % av antal sysselsatta gymnasieek., antal Hotell och restaurang, (1 000-tal) gymnasieek. i % av antal sysselsatta gymnasieek., antal Statl. o. komm. förv. (1 000-tal) gymnasieek. i % av antal sysselsatta gymnasieek., antal Övriga områden, antal gymnasieek Summa antal gymnasieekonomer

på

gymnasieekonomer

1 390

1497 1,0 14 500

0,3 4 600

455 2,4

0,6 8 500

513 3,0

1 500 3 000

2 000 3 700

557 4,0 22 300 50 8,6 4 300 79 5,1 4 000 68 0,7 500 51 4,9 2 500 4 500

23 900

35 100

52 600

1 000

39 6,4 2 500

54 1,9 1 000

60 0,5 300 47 3,2

15 400

45 7,6 3 400

66 2,6 1 700

65 0,6 400 49 4,1

158 inom i tabell 32 redovisade områden, sysselsättande totalt ca 2 miljoner personer, uppgår till 1,2 %. Gymnasieutredningen kan inte här gå in på detaljer och överväganden beträffande den av arbetsmarknadsstyrelsen antagna utvecklingstakten utan begränsar sig till några allmänna synpunkter som talar för att andelen gymnasieekonomer bör väsentligt höjas. Den totala ingenjörstätheten inom industrin kan f. n. uppskattas till 3 , 7 % . Fram till år 1970 kan den beräknas ha stigit till 6,2 %. Pågående rationalisering av handeln torde komma att ytterligare intensifieras under närmaste årtionde. Detta ställer krav på ett större antal personer med ekonomisk utbildning särskilt för organisatoriska och administrativa uppgifter. Den knapphet på handelshögskoleutbildad personal, som kan förutses under överskådlig tid, kommer därvid att medföra en ökad efterfrågan på gymnasieekonomer. En utveckling mot större internationella marknader kan förutses, vilket kommer att medföra krav på en utbildningsmässigt bättre kvalificerad försäljningspersonal. Utbildningsnivån inom de merkantila yrkena kan, i förhållande till många andra yrkesområden, f. n. bedömas som relativt låg. Många personer saknar skolmässig yrkesutbildning. Detta gäller såväl på försäljnings- och inköpssidan som på redovisningssidan. Efterhand som dessa personer avgår ur yrket kommer sannolikt av deras ersättare ofta att krävas utbildning ovanför grundskolan. Det av arbetsmarknadsstyrelsen uppskattade gymnasieekonombehovet 1970 a\ 52 600 motsvarar en gymnasieekonomtäthet av 2 , 5 % mot f. n. 1,2%. Denna uppgång kan jämföras med den beräknade uppgången av den totala in-

genjörstätheten under motsvarande period från 3,7 % till 6,2 %. Ett arbetsmarknadsmässigt behov av drygt 50 000 gymnasieekonomer år 1970 skulle enligt arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar kräva en examination omkring 1970 uppgående till ca 5 000 per år. Härvid har förutsatts att den kvinnliga andelen examinerade stiger. Hänsyn har tagits till förväntad lägre yrkesverksamhetsgrad bland de kvinnliga gymnasieekonomerna. Liksom en viss del av gymnasieingenjörerna efter examen fortsätter sin utbildning torde man, sedan handelsgymnasieutbildningen förlängts till tre år, ha anledning förutsätta att gymnasieekonomerna i inte så ringa utsträckning kommer att fortsätta vid universitet och högskolor. F. n. inskrivs ett begränsat antal vid handelshögskolorna och socialinstituten. I framtiden torde gymnasieekonomerna också söka sig till bl. a. juridiska, samhällsekonomiska och företagsekonomiska studier samt studier i moderna språk. Det är givetvis omöjligt att närmare beräkna hur stor del av från handelsgymnasium examinerade som kommer att fortsätta sin utbildning. Hänsyn måste tagas till det stora kvinnliga inslaget av studerande. Räknar man med att ca 15 % av de examinerade från handelsgymnasium fortsätter sin utbildning på högskolenivå, skulle examinationsbehovet från handelsgymnasium 1970 uppgå till nära 6 000. 4A.3.5 En rad yrken och utbildningsvägar kommer att i framtiden efterfråga ungdomar med utbildning ovanför grundskolan utan att denna utbildning behöver eller bör vara av traditionell gymnasiekaraktär. Man kan peka på det stora behovet av ingenjörer med institutsutbildning eller motsvarande (jfr 4.4.3.3). Årsbe-

159 hovet omkring år 1970 torde bli av minst samma storlek som behovet av gymnasieingenjörer. Det finns anledning att räkna med liknande behov av ungdomar med en relativt bred ekonomisk (merkantil) men mindre omfattande utbildning än gymnasieekonomutbildningen. Underlaget för en kvantitativ bedömning härav är emellertid väsentligt sämre. Det torde överhuvudtaget inte vara möjligt att göra en skarp uppdelning av arbetsmarknadens behov av ekonomiskt (merkantilt) utbildade på en gymnasiekategori och en kategori med något mindre omfattande utbildning. Här blir säkerligen ungdomarnas förutsättningar och intressen — liksom löneförhållandena — avgörande för proportionerna mellan olika kategorier. Det finns anledning att i detta sammanhang återknyta till avsnitten 4.4.2.3 och 4.4.3.2, i vilka redovisades en grupp av fackutbildningslinjer dit gymnasieutbildade endast i mindre utsträckning söker sig. Bland dessa ingår två mycket stora linjer nämligen försäkringsutbildning och bankutbildning, vilka beräknas erfordra 2 900 respektive 1 850 utbildningsplatser 1970/71. F. n. går till dessa linjer ca 8 % respektive 17 % gymnasieutbildade. Även 1970 torde dit söka sig gymnasieutbildade — sannolikt många med ekonomisk inriktning — men framförallt ett stort antal ungdomar med lägre ekonomisk utbildning. övriga fackutbildningslinjer inom den ovannämnda gruppen beräknas tillsammans ha ca 6 800 utbildningsplatser 1970/71 (jfr tab. 25 i 4.4.2.3). Dessa kan grovt uppdelas på fyra grupper, som svarar mot pedagogiska yrken, serviceyrken, konstnärliga yrken samt sociala och vårdande yrken, med ca 1 000, 700, 700 respektive 4 400 utbildningsplatser. Den sistnämnda gruppen

domineras av sjuksköterskeutbildningen. Gruppen vårdande-sociala yrken är emellertid här långtifrån fullständigt representerad. Bland sådana yrken som kräver kvalificerad utbildning kan nämnas föreståndarinnor för ålderdomshem och barnhem. Överhuvudtaget är — och blir ännu mer — vårdnadssektorn utomordentligt personalkrävande. Gymnasieutredningen återkommer härtill i avsnittet 8.5. Även inom de tre övriga grupperna finns ytterligare yrken som visserligen hittills endast i mycket ringa utsträckning torde ha rekryterats med gymnasieutbildade men ändå kan beräknas kräva en kvalificerad, gymnasial grundutbildning i framtiden. Gymnasieutredningen skall emellertid inte gå närmare in h ä r p å då fackskoleutredningen torde redovisa kvantitativa överväganden på denna punkt. Det synes dock troligt att de här diskuterade utbildningslinjerna tillsammans kommer att behöva i runt tal 10 000 utbildningsplatser omkring 1970 med majoriteten inom de på vårdnadsområdet inriktade linjerna. Vidare kommer med säkerhet flertalet linjer i framtiden att förutsätta någon form av gymnasial grundutbildning. Något formellt krav på egentlig gymnasieutbildning finns knappast anledning att räkna med. I prognosmening torde därför ej föreligga ett egentligt behov av gymnasieutbildade. Detta h i n d r a r givetvis inte att åtskilliga sådana ändå söker sig till här aktuella yrken. Tvärtom är det sannolikt att så blir fallet. Sammanfattningsvis kan konstateras att man omkring 1970 har anledning räkna med ett totalt behov av omkring 20 000 ungdomar per år med en bred relativt teoretisk utbildning men mindre omfattande och med delvis annan riktpunkt än den traditionella gymnasieutbildningen. Det synes lämpligt att 5 000—6 000 av dessa har teknisk och

160 lika många ekonomisk utbildning medan återstoden till stor del bör vara inriktade på sociala och vårdande yrken. Från behovssynpunkt torde för dessa många utbildningsvägar inte krävas fullständig gymnasieutbildning. 4A.3.6 Den sammanlagda efterfrågan på gymnasieutbildade. I det föregående har de olika behoven av gymnasieutbildade år 1970 redovisats var för sig. 1 detta avsnitt sammanställs först dessa behov. Vidare belyses behovet av examinerade från olika studieriktningar på gymnasiet. Tabell 33 är uppställd på grundval av antagandena i 4.4.3.1—4.4.3.4. Tabell 33. Beräknat behov av gymnasieutbildade (nettoantal nyinskrivna) på utbildningslinjer och arbetsmarknad omkring 1970 Utbildningslinje m. m.

Antal

Fria fakulteter Fackhögskolor Postgymnasial utbildning . . Gymnasieingenjörer för arbetsmarknaden Gymnasieekonomer för arbetsmarknaden

9 350 4 700 3 160

Summa

4 500 5 000 ca 26 700

För att söka ge en uppfattning om vilken inriktning i sina gymnasiestudier ungdomarna bör ha har det beräknade behovet fördelats på de olika studieriktningar (se tabell 34) gymnasieutredningen i kapitel 8 kommer att föreslå, nämligen Humanistisk (Hum) Samhällsvetenskaplig (Sh) Naturvetenskaplig (Na) Teknisk (Te) Ekonomisk (Ek) Vid fördelningen av behovssiffrorna i tabell 33 på dessa fem studieriktningar har gymnasieutredningen i

första hand utgått från de krav som utbildningsanstalterna för närvarande formellt ställer på de inträdessökande. Hänsyn har inte tagits till att f. n. en student från vilken linje som helst med kompletteringsstudier efter examen kan skaffa sig formell kompetens för den utbildning han önskar. Alla antagna vid t. ex. medicinsk fakultet har beräknats komma från naturvetenskaplig studieriktning. Vid de studiebanor där formella krav på viss linje f. n. inte är uppställda har bedömningar av »lämplig» studieriktning gjorts bl. a. på grundval av undersökningarna i Kraven på gymnasiet (SOU 1963:22). Gymnasieutredningen önskar emellertid framhålla att fördelningen givetvis inte får uppfattas annat än som ett räkneexempel för att belysa vissa huvudtendenser som i dag synes rimliga. Eftersom utredningen ännu inte preciserat innehållet i de olika studieriktningarna är det redan av detta skäl inte tillrådligt att pressa resultatet alltför mycket. Härtill kommer att de principer för fördelningen på studieriktningar som nyss angivits i vissa fall är svåra att strikt tillämpa. Detta gäller bl. a. för vissa postgymnasiala utbildningslinjer, där det synes likgiltigt vilken förutbildning de sökande har. Ett antal utbildningsplatser har därför i tabell 34 placerats i en kolumn med rubriken Ingen speciell (studieriktning). Vidare har antagits att 400 av de 1 100 nybörjarna vid juridisk fakultet har humanistisk förutbildning även om detta i och för sig inte kan motiveras med avnämarnas krav. Å andra sidan torde dessa »humanister» från förutbildningssynpunkt inte komma att vara avsevärt sämre ställda än studerande med samhällsvetenskaplig förutbildning, överhuvudtaget gäller att det särskilt för de fria fakulteterna är svårt att precisera lämplig förutbildning. Det torde observeras att f. n. ett

161 Tabell

34. Preliminär

fördelning

av behovet av gymnasieutbildacle

på

studieriktningar.

Studieriktning Avnämare

Hum

Sh

250 400 2 000

700 1500

Summa fria fak. 2 650

2 200

Teol. fak Jur. » Hum. » Mat.-nat.vet. fak

Na

Ek

Ingen speciell

Summa

500 4 000 9 350

4 500 750 2 300

Med. fak Tekn. högsk Hand.högsk Tandl. högsk Farm. inst Jordbr.högsk Gymn. centr.inst

850 350 250 100 100 Summa fackhögsk.

Socialinst Sjukgymn. inst Officersutb Klasslär. utb Statl. verk-utb Stat. brandsk Graf, inst Reklamutb Journ. inst Summa postgymn. utbildning

850 Gymn.ek. för arbetsmarkn Total summa

4 700

3 850

525 500

350 200 500 50 20

50 100 40 175 150

5 000

5 000 3150

inte obetydligt antal studenter m e d e x a m e n p å r e a l l i n j e n g å r till h u m a n i s t i s k fakultet. M o t s v a r a n d e h a r a n t a g i t s bli fallet o c k s å o m k r i n g 1970, d å f ö r studier i beteendevetenskapliga och vissa samhällsvetenskapliga ä m n e n matematisk-naturvetenskaplig studieriktning kan vara av stort v ä r d e . Slutligen h a r r e k r y t e r i n g s b e h o v e t till k l a s s l ä r a r utbildning fördelats lika p å de tre första s t u d i e r i k t n i n g a r n a . D e n i t a b e l l 34 v e r k s t ä l l d a p r e l i m i nära fördelningen på studieriktningar m å s t e n u k o r r i g e r a s m e d h ä n s y n till att m a n h a r att r ä k n a m e d att åtskilliga gymnasieutbildade med teknisk och e k o n o m i s k s t u d i e i n r i k t n i n g söker sig

4 075

9 470

4 500

3160 4 500

4 500

Gymn.ing. för arbetsmarkn

6—318118

Te

5 000

ca 26 700

till h ö g r e u t b i l d n i n g . I 4.4.3.3 o c h 4.4.3.4 h a r a n t a l e n a n t a g i t s b l i 1 500 r e s p e k t i v e 1 000. De f ö r r a t o r d e h u v u d sakligen k o m m a att ersätta »naturvetarna», vilka därför bör minskas m e d ca 1 500, d e s e n a r e » h u m a n i s t e r » o c h » s a m h ä l l s v e t a r e » . De t v å s e n a r e g r u p p e r n a har emellertid inte minskats m e d mer ä n c a 250 t i l l s a m m a n s a v b l . a. a v r u n d n i n g s s k ä l o c h d ä r f ö r a t t d e 515 s t u d e r a n d e utan speciell studieriktning h a r antagits vara humanister och samhällsvetare. Gymnasieutredningen vill vidare f r a m h å l l a att u t r e d n i n g e n i n t e e x p l i c i t r ä k n a t med något behov av gymnasieu t b i l d a d e för den g r u p p av y r k e n o c h

162 Tabell 35. Behov av gymnasieuibildade omkring 1970 fördelat på studieriktningar gymnasiet (Absoluta och relativa tal) Studieinriktning Antal abs rel

Hum.

Sh

Na

Te

Ek

Summa

3 000 11

4 000 15

8 000 30

6 000 22

6 000 22

27 000 100

utbildningsvägar som diskuterats i 4.4.3.5. Å andra sidan h a r alla de ca 3 200 postgymnasiala utbildningsplatserna från 4.4.3.2 medtagits såsom vore detta ett nettoantal. I själva verket kommer, som redan påpekats, endast en del att stå till förfogande för nyinskrivning av gymnasieutbildade. Detta betyder att det finns en »reserv» sannolikt av storleksordningen 2 000 gymnasieutbildade för de utbildningslinjer dit gymnasieutbildade f. n. endast i begränsad utsträckning söker sig. Sammanfattningsvis skulle räkneexemplet leda fram till ett behov av gymnasieutbildade omkring 1970 såsom tabell 35 visar. Ett examinationsbehov år 1970 om 27 000 motsvarar en intagning i gymnasiet höstterminen 1967 av ca 34 000 ungdomar (kvarsittare i n r ä k n a d e ) , om man överslagsvis r ä k n a r med 80 % examinationsfrekvens. Detta skulle betyda mer än 7 000 »nybörjare» på vardera teknisk och ekonomisk studiegång. 1962

L + Asp 30 %

1970 Hum. 11 %

Aso 15 % Sh 15 %

Den behovsmässigt grundade fördelningen på studieriktningar såsom den angivits i tabell 35 kan sägas innebära att latinlinjen och allmänna linjens språkliga gren relativt sett skulle minska starkt i jämförelse med dagens läge medan fackgymnasiernas andelar skulle

i

4A.3.7 Gymnasieutredningen gör i detta avsnitt dels en jämförelse mellan den i tabell 35 erhållna fördelningen på studieriktningar och den nuvarande fördelningen på gymnasielinjer, dels vissa beräkningar för att belysa könsfördelningen inom olika studieriktningar. De i 4.4.3.6 skisserade studieriktningarna är — som kommer att framgå i kapitel 8 och 9 — inte jämförbara med dagens gymnasielinjer. Den rimligaste jämförelsen torde vara att säga att humanistisk studieriktning svarar mot latinlinjen och allmänna linjens språkliga gren (L + Asp), samhällsvetenskaplig mot allmänna linjens sociala gren (Aso), naturvetenskaplig mot reallinjen (R), teknisk mot tekniskt gymnasium (Tg) och ekonomisk mot handelsgymnasium (Hg). I följande sammanställning har den relativa fördelningen av antalet examina från gymnasiet 1962 (avrundade tal) sammanställts med fördelningen omkring 1970 (enligt tabell 35). R 35 % Na 30 %

Tg 10 % Te 22 %

Hg 10 % Ek 22 %

behöva öka mycket kraftigt. Reallinjen skulle relativt sett minska något. Härvid bör man dock observera att gymnasiet som helhet växer kvantitativt under 1960-talet. Den angivna minskningen av latinlinjens och språkliga grenens andel av gymnasiet bety-

163 der därför inte så stor förändring i absoluta tal och reallinjens minskade andel motsvaras av samma skäl av en kraftig uppgång i absoluta tal. Gymnasieutredningen h a r också ansett det betydelsefullt att något belysa den framtida fördelningen mellan pojkar och flickor på gymnasiet. I examinationen från hela gymnasiet, d. v. s. allmänt gymnasium och fackgymna-

Kön M

Kv Summa % kv

Hum

Sh

Na

Te

Ek

Summa

800 2 200

2 000 2 000

5 600 2 400

5 750 250

2 700 3 300

16 880 10 120

3 000

4 000

8 000

6 000

6 000

27 000

37,5

Tablån visar att andelen flickor bland samtliga examinerade skulle komma att minska från ca 45 % år 1962 till 37,5 % år 1970. Utvecklingen går emellertid klart i motsatt riktning, och det torde vara orealistiskt att inte tänka sig en ökning av andelen flickor på gymnasiet även under återstoden av 1960-talet. En konsekvens av den ovan angivna omfördelningen av de olika studieriktningarnas inbördes storlek måste såKön M Kv Summa %kv

sium, utgjorde flickorna vårterminen 1962 ca 45 %. I det allmänna gymnasiet var andelen flickor 49 % (ca 73 % på L -j- Asp, ca 50 % på Aso och ca 30 % på R ) . I tekniskt gymnasium var andelen flickor ca 4 % och i handelsgymnasium drygt 55 %. Bibehålies denna könsfördelning på 1970 års behov erhålles följande resultat.

lunda bli att man även siktar till en förändring av proportionen pojkar—flickor på de olika studieriktningarna. Gymnasieutredningen h a r i följande sammanställning, som är att betrakta som ett räkneexempel (avrundade tal) för att belysa problemet, utgått från att ökningen av andelen flickor i gymnasiet kommer att fortsätta och att omkring år 1970 denna andel kommer att vara 50 % och fördelad annorlunda än nu.

Hum

Sh

Na

Te

Ek

Summa

900 2 100

1 400 2 600

4 000 4 000

5 100 900

2 100 3 900

13 500 13 500

3 000

4 000

8 000

6 000

6 000

27 000

50 Detta exempel h a r förutsatt att inslaget av flickor med naturvetenskaplig och teknisk studieriktning ökar. I exemplet h a r andelen flickor med humanistisk studieriktning något sänkts i förhållande till nuläget på latinlinjen och allmänna linjens språkliga gren. Det är önskvärt att de manliga eleverna

med denna studieriktning icke blir sä få att vissa banor t. ex. språklärarbanan och teologbanan får ett alltför ringa inslag av män. En förändring i könsproportionerna på gymnasiet får givetvis konsekvenser för de mottagande utbildningsanstalterna och arbetsmarknaden. Sålunda

164 innebär en större andel flickor på naturvetenskaplig och teknisk studieriktning fler kvinnliga studerande på t. ex. teknisk högskola och medicinsk fakultet och fler kvinnliga gymnasieingenjörer på arbetsmarknaden.

4.4.4 Långtidsperspektiv på arbetsmarknad och utbildningsbehov

kAA.l I det föregående h a r uppskattningarna av behovet av gymnasieutbildade förts fram till 1970-talets början. Detta är enligt gymnasieutredningens uppfattning den mest avlägsna tidpunkt, för vilken det är realistiskt att för samtliga berörda utbildningsvägar och yrken söka mera i detalj bedöma behovens omfattning. Även många av de tal, som anförts för denna tidpunkt, måste dock såsom framgått av det sagda bli tämligen osäkra. Det bör vidare observeras att med de spärrade utbildningsvägarnas behov avses den elevintagning dessa utbildningsvägar bedömes kunna nå upp till omkring år 1970 med hänsyn till ekonomiska och andra resurser även om med hänsyn till efterfrågan på civilingenjörer, läkare etc. en större intagning vore motiverad. Från många synpunkter är det emellertid önskvärt, att man kvantitativt kan belysa utvecklingen i varje fall även under det följande årtiondet. De som lämnar gymnasiet i början av 1970-talet kommer att i stor utsträckning genomgå en flerårig universitets- eller högskoleutbildning och först därefter söka sig ut på arbetsmarknaden. Som framhållits i 4.4.1 bör i princip långsiktiga bedömningar av behovet av exempelvis gymnasieutbildade bygga på en plan för utvecklingen inom hela eller i varje fall en stor del av arbetsmarknadsfältet. Det torde vidare vara lämpligt att sammanföra närbesläktade avnämare till större grupper och sålunda

indela hela behovssidan i ett mindre antal sektorer som inom sig ställer likartade krav på förutbildning. Utvecklingen av efterfrågan på längre sikt kan sedan belysas genom att man söker bedöma dels proportionerna i framtiden mellan dessa sektorer, dels den sammanlagda storleken. Det är uppenbart att kalkyler av denna räckvidd ställer mycket stora krav på primärmaterial från stora delar av samhälle och arbetsmarknad. Sådant material saknas i dagens läge på väsentliga punkter. Även om material funnes är emellertid svårigheterna av principiell natur så utomordentligt stora att man t. v. torde få lita till mera förenklade metoder. Det krävs vidare överväganden som inte kan göras isolerade utan måste ske samtidigt med en bedömning av andra stora frågor av bl. a. ekonomisk och social karaktär. En målprognos över utbildningsområdet — även om denna begränsas till det gymnasiala -— måste sålunda sättas in i ett större sammanhang. Det ligger därför knappast inom gymnasieutredningens kompetensområde att genomföra en dylik. Utredningen h a r också begränsat sig till att söka illustrera problemen med ett par räkneexempel som alltså inte gör anspråk på att vara i egentlig mening prognoser. Innan dessa räkneexempel presenteras ges några synpunkter på utvecklingen av 1970-talets arbetsmarknad. 4AA.2 Förhållandena på arbetsmarknaden är starkt beroende av den teknisktekonomiska utvecklingen. Några drag i denna utveckling synes redan nu vara skönjbara. De tekniska framstegen kommer att fortsätta. De möjliggöres av att vi förfogar över högt utbildade forskare, tekniker m. fl. och driver i sin tur fram ökade krav på sådan personal. Tekni-

165 kens frammarsch för också med sig minskat behov inom industrin av arbetskraft med företrädesvis manuella uppgifter och ökar efterfrågan på mera skolad arbetskraft. Kraven på samhällsapparaten kommer att växa bl. a. i form av ökad efterfrågan på utbildning, sjukvård, bättre kommunikationer. Offentlig och enskild förvaltning kommer att efterfråga mer och bättre utbildad personal. Man har anledning räkna med ökat internationellt samarbete vilket för med sig större krav på kunnighet hos dem som sysslar härmed. Förverkligas förhoppningarna om en friare världshandel ökar dessa krav ytterligare såväl kvalitativt som kvantitativt. Strävandena inom u-länderna mot en allmän höjning av utbildnings- och industrialiseringsgraden kan direkt eller indirekt komma att påverka vårt lands arbetsmarknad och ekonomi. Behov av bistånd med kvalificerad arbetskraft av olika slag kommer därvid att göra sig gällande, inte minst inom det teknisktnaturvetenskapliga området. Man kan också säga att marknaden för välutbildad arbetskraft kommer att öka. Allt talar sålunda för att pressen på vårt utbildningsväsende alltifrån obligatorisk skola till universitetsväsende kommer att ytterligare öka. Vidgade kunskaper för ett växande antal medborgare kommer att bli nödvändiga. Detta medför ett stort lärarbehov framför allt inom det högre utbildningsväsendet. Såvitt man nu kan bedöma torde under 1970-talet föreligga behov av en fortsatt utbyggnad av de gymnasiala skolformerna, inte minst fackgymnasierna. Som redan framhållits i det föregående torde även universitets- och högskoleväsendet inom ett flertal sektorer behöva utbyggas snabbt, vilket medför ett kraftigt ökat lärarbehov även för högskoleväsendet.

För de tekniskt-naturvetenskapliga arbetsområdena kan, såvitt man nu kan bedöma, inte 1960-talets utbildningsbehov tillgodoses under detta årtionde samtidigt som ett fortsatt starkt ökande behov av tekniskt och naturvetenskapligt utbildad arbetskraft även under 1970-talet gör sig gällande. Samma förhållande synes råda på det medicinska arbetsområdet, där ett flertal utredningar under senare år pekat på nödvändigheten av starkt ökad utbildning. Den utbildningspolitik, som måste föras vad gäller alla dessa områden, måste även ta hänsyn till u-ländernas behov av tekniskt, naturvetenskapligt och medicinskt utbildad arbetskraft. Mycket talar också för att efterfrågan på företagsekonomiskt utbildad arbetskraft kommer att fortsätta att öka som ett resultat både av utvecklingen inom landet och av ökat varuutbyte länderna emellan. Administration och ekonomisk planering ställer ökade krav på kunskaper i företagsledning. Även inom det samhällsvetenskapliga området kommer sannolikt den handelspolitiska utvecklingen att föra därhän, att dessa vetenskapers arbetsområden får en mera global karaktär med analyser och bedömningar av konjunkturutveckling, produktion, befolkningsrörelser och allmän ekonomisk status för ett stort antal länder. Även om internationella organ i viss utsträckning kommer att utföra detta arbete, torde även inom de enskilda länderna komma att behöva inrättas organ för dylika bedömningar. Sverige har även stort intresse att deltaga i rekryteringen till olika internationella organ. Behovet av en mera planmässig bedömning av samhällsutvecklingen på lång sikt och konsekvenser av olika reformer skapar emellertid även för rent nationella ändamål en stark efterfrågan på samhällsvetare av olika slag. Man torde t. ex. kunna för-

166 vänta en ökad efterfrågan från bl. a. olika kommunala myndigheter. Personer med utbildning inom beteendevetenskaperna kan beräknas bli efterfrågade i ökad omfattning. Inom personalrekrytering och personalvård i olika former har man först under 1950talet i större utsträckning börjat anlita arbetskraft med akademisk utbildning. En vetenskap som sociologin har under senaste år kommit att arbeta med rent praktiska spörsmål omkring företagslokalisering, arbetskraftsförflyttningar och liknande problem. Såvitt man nu kan bedöma kommer staten, kommunerna och de enskilda företagen att ägna ökad uppmärksamhet åt problem vilkas lösning utnyttjar rön från t. ex. psykologi, socialpsykologi och sociologi. Ytterligare ett antal arbetsområden kunde presenteras, där arbetskraftsbehoven under 1970-talet och följande årtionde kommer att öka. Här har givetvis inte eftersträvats en fullständig kartläggning. Världen över sker f. n. en mycket kraftig utbyggnad av utbildningsväsendet, inom de stora industriländerna inte minst på högskolemässig nivå. Bristen på kvalificerad arbetskraft utgör besvärande flaskhalsar för en snabb produktionsökning. Även om långsiktiga planer för utbyggnad av det högre utbildningsväsendet inom flertalet länder saknas, torde dock de uttalanden som gjorts av ansvariga myndigheter ge en tydlig bild av målet för den framtida utbildningspolitiken. 4AA.3 De räkneexempel som i det följande redovisas för att belysa frågan om behovet av kvalificerad arbetskraft på lång sikt grundar sig mera på vissa allmänna överväganden med utgångspunkt i uppfattningar om väntad arbetsmarknadsutveckling i stort än på direkta beräkningar.

Man kan givetvis — särskilt om man inte har tillgång till djupgående analyser av de skilda arbetsmarknadssektorerna —- ha olika uppfattning om hur olika sektorer inom utbildningsväsendet bör utvecklas. För att belysa frågan om expansionen av det akademiska utbildningsväsendet och de utbildningsvägar inom gymnasiet som direkt leder fram till anställning på arbetsmarknaden (i första hand de tekniska och ekonomiska) redovisas i det följande två alternativa räkneexempel. Utgångspunkten är därvid de inskrivnings- respektive arbetsmarknadsbehov avseende år 1970, som använts i det föregående (t. ex. tabell 34). För den fortsatta utvecklingen har därefter, som inledningsvis nämnts, de olika utbildningsvägarna sammanförts till större sektorer, varvid utbildningsvägar med i viss mån liknande inriktning eller innehåll förts till samma sektor. Ofta innebär de sammanförda utbildningsvägarna också reella substitutionsmöjligheter för arbetsgivare som söker arbetskraft med viss utbildning. När det gäller de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna däremot har en schematisk uppdelning gjorts i mindre enheter som i vissa fall lagts samman med andra närbesläktade utbildningsområden. Nedanstående sektorer av avnämare betraktas i det följande: I. Tekniska högskolor och matematisk-naturvetenskapliga fakulteter (exkl. biologisk studieriktning). II. Medicinska läroanstalter, tandläkarhögskolor, biologisk studieriktning vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet, farmaceutiska institutet, gymnastiska centralinstitutet samt jordbrukets högskolor. III. Samhällsvetenskaplig studieriktning vid humanistisk fakultet inklusive

167 Tabell 36. Två räkneexempel ang. gymnasialt utbildningsbehov

1960— -1990 (nettoantal)

Exempel 1

Exempel 2

10 000

14 000

7 500

9 000

2 500

3 000

3 000

4 000

3 700

4 000

5 700

8 000

2 750

2 900

3 000

3 900

5 000

2 530

3 160

4 000

5 000

4 100

5 000

VI Gymn.ing. för arbetsmarkn. .

1 190

4 500

9 200

14 000

6 600

9 000

VII Gymn.ek. för arbetsmarkn. . .

5 000

6 000

7 000

7 500

Totalsumma

12 330

26 710

38 300

50 000 | 38 300

10 000 50 000

1970 Mat.-nat. vet. fak. (exkl. biol.)

780 1450

2 300 3 500

Summa

2 230

5 800

II Medicinsk fak Mat.-nat.vet. fak. (biol.) . . . . Tandl.högsk Farm.inst Jordbr.högsk Gymn. centr.inst

220 300 150 230 80 30

750 500 350 250 100 100

Summa

1 010

2 050

I I I Hum. fak. (samhällsvet. psyk. o. dyl.) Hand.högsk Jur. fak

1 000 240 440

1 500 850 1 100

Summa

1 680

3 450

IV Hum. fak. (språklig eller historisk studieriktning) Teol. fak

2 500 140

2 500 250

2 640

V Postgymn. utb

Utbildning

Summa

beteendevetenskaperna, ekonomisk fakultet, handelshögskolor samt juridisk fakultet. IV. Språklig eller historisk studieriktning och liknande vid humanistisk fakultet samt teologisk fakultet. V. De postgymnasiala fackutbildningslinjerna. VI. Arbetsmarknadens avnämare av gymnasieingenjörer (för direkt yrkesverksamhet). VII. Motsvarande för gymnasieekonomer. I båda räkneexemplen antas att summan av de olika delposterna år 1990 är densamma, knappt hälften av en årskull

20-åringar. Enligt båda exemplen skulle ungefär hälften av det totala antalet gymnasieutbildade komma att fortsätta sina studier vid högskolor, universitet eller motsvarande, d. v. s. ca 25 % av en årskull. I det första exemplet (tabell 36 och diagram 5) har i första hand hänsyn tagits till de stora behov av utbyggnad av den tekniska utbildningen som framkommer i de i 4.4.3.3 nämnda beräkningarna av generaldirektören Lundberg om ingenjörsbehovet. Denna utredning leder fram till att ca 9 000 elever år 1990 skulle behöva tas in vid teknisk högskola. Om man tänker sig en föränd-

168 Diagram 5. Gymnasiets utbildningsbehov 1960—1990. Exempel 1

Diagram 6. Gymnasiets utbildningsbehov 1960—1990. Exempel 2

rad relation mellan antalet civilingenjörer och antalet från lägre utbildningsvägar rekryterade ingenjörer i riktning mot en ökad andel civilingenjörer, leder detta fram till ett behov av gymnasieingenjörer som här beräknats till ca 14 000. Med hänsyn till bl. a. det stora lärarbehov för den matematisk-naturvetenskapliga undervisningen, som en sådan utveckling torde medföra på såväl gymnasie- som högskolenivå, finns anledning att anta att universitetens matematisk-naturvetenskapliga fakulteter (exkl. biologisk studieriktning) måsle vidgas i motsvarande mån. Tillsammans (se I i tabell 36) uppskattas utbildningsbehovet för nämnda fakulteter och teknisk högskola till 14 000. En väsentligt långsammare utbyggnadstakt

liar i gengäld förutsatts beträffande övriga utbildningsvägar. I det andra exemplet (se tabell 36 och diagram 6) har en långsammare ökningstakt av den tekniska utbildningen förutsatts. De tekniska högskolorna och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna tankes år 1990 motta 9 000 elever mot 14 000 enligt exempel 1. På motsvarande sätt har en nedräkning skett av den tekniska gymnasieutbildningen till en examination av 9 000. I gengäld har antagits en något snabbare utbyggnad av de medicinska och biologiska utbildningsvägarna. En väsentligt snabbare expansion h a r samtidigt förutsatts för de samhällsvetenskapliga och ekonomiska studievägarna. Inskrivningen ändras från 4 000 till 8 000 med en motsvaran-

169 de ökning av gymnasieekonomerna. Samtidigt förutsattes detta alternativ fordra en större inskrivning med rent språklig studieriktning med hänsyn till bl. a. lärarbehovet inom dessa ämnen. De båda räkneexemplen är givetvis mycket schematiska men ger trots detta en bild av utrymmet för expansion och fördelningen mellan olika utbildningsbehov. Hur den framtida utvecklingen verkligen kommer att se ut beror som redan framhållits i stor utsträckning på vilken målsättning för samhällets utformning om 30 å 40 år man bestämmer sig för. Åtskilliga av de frågor som därvid uppkommer är av rent politisk natur. För att ställning skall kunna tas till dem kräves emellertid väsentligt mer ingående utredningar och prognoser än vad gymnasieutredningen kunnat presentera. Gymnasieutredningen är övertygad om att, därest välståndsutvecklingen skall kunna fortgå, är en fortsatt utbyggnad av flertalet fackhögskolor och studieriktningar vid universiteten nödvändig även under perioden efter 1970. Samtidigt är en fortsatt kraftig utbyggnad av de gymnasiala skolformerna nödvändig även under 1970-talet, om samhällets behov av kvalificerad arbetskraft skall kunna tillgodoses. 4.5 Gymnasieutredningens och rekommendationer

slutsatser

4.5.1 Sammanfattande allmänna synpunkter

Utredningen har i avsnittet 4.2 beskrivit den utomordentligt kraftiga utvecklingen av de olika gymnasiala skolformerna. Den dominerande delen av tillväxten har varit koncentrerad till senaste decennium och just nu är expansionen starkare än någonsin. Inga förutsägelser — de må ha betraktats som aldrig så djärva när de gjordes — har visat sig tillräckligt förutseende. Det vanskliga i att söka bedöma ungdomens

efterfrågan på utbildning framträder här i klar belysning. De undersökningar gymnasieutredningen genomfört och redovisat i 4.3 understryker ytterligare vikten av att man inte i framtiden underskattar det totala utbildningstrycket på de skolformer som bygger på grundskolan. Den obligatoriska skolans utbyggnad, den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen, allt utgör drivkrafter som enligt utredningens uppfattning kommer att ytterligare — måhända i ännu snabbare takt än hittills — öka efterfrågan på utbildning. Ungdomarnas utbildningsintresse motsvaras såsom framgått av avsnittet 4.4 av en stor efterfrågan på arbetskraft med kvalificerad utbildning från de allra flesta avnämare. Slutsatsen blir att utbildningsväsendet på det gymnasiala åldersstadiet måste fortsätta att expandera. Denna expansion kommer att ställa stora krav på nya investeringar. Att dylika investeringar har stor betydelse för produktionsökningen är en uppfattning som delas av flertalet både inom och utom vårt land. Gymnasieutredningen kan i detta sammanhang bl. a. hänvisa till uttalanden gjorda vid OEGD-konferensen i Washington hösten 1961 om utbildningens betydelse för den ekonomiska tillväxten och utvecklingen. Det är för vårt land ett livsvillkor att satsa på alla former av utbildning. Det är något som inte bara drives fram av utvecklingen utan även och framförallt ett av de betydelsefullaste instrumenten för att åstadkomma fortsatt, ej blott materiell utan även kulturell standardhöjning. Det följer härav att gymnasieutredningen ser ungdomens positiva inställning till utbildning som en stor tillgång för samhället. Huvudproblemen blir dels hur tillgångarna skall disponeras, d. v. s. hur de olika utbildningsvägarna

170 skall utformas och avvägas mot varandra för att ge optimal utdelning, dels i vilken takt utbildningens expansion bör och kan ske. Gymnasieutredningens bidrag till lösningen av dessa problem måste givetvis utformas med hänsyn till de gymnasiala skolformernas uppgift i skolsystemet. I fråga om gymnasiets dimensionering gäller det därvid att söka ange ett lämpligt mål för dess totala omfattning under det närmaste decenniet och vissa riktpunkter för utvecklingen på längre sikt. Av stor betydelse är härvid fördelningen mellan de olika studieriktningarna inom gymnasiet. Utredningen behandlar de två frågorna — gymnasiets totala expansion och fördelningen på skilda studieriktningar — i avsnitten 4.5.2 respektive 4.5.3.

4.5.2 Den totala expansionen

k.5.2.1 Som redan upprepade gånger framhållits måste man räkna med en snabbt ökande efterfrågan på utbildning utöver vad den obligatoriska skolan ger. Bl. a. de undersökningar gymnasieutredningen genomfört och redovisat i 4.3 (jfr diagram 4) tyder på att omkring hälften av en årskull ungdomar omkring 1970 kommer att önska fortsatt, relativt bred teoretisk utbildning, ofta dock kombinerad med en icke alltför speciell yrkesutbildning. Härtill kommer de som vill ha en mindre teoretisk men mer speciell yrkesutbildning. Utvecklingen kommer emellertid med säkerhet inte att stanna vid detta. Inom ytterligare något eller några årtionden torde en betydande majoritet av årskullen önska en utbildning av förstnämnda slag. Förhållandena i USA och Sovjetunionen där utvecklingen i vissa avseenden nått längre än hos oss ger ytterligare stöd åt dessa bedömningar.

4.5.2.2 I 4.3.4.3 har gymnasieutredningen framhållit att ungdomarnas önskemål inte kan tillgodoses enbart med en gymnasial utbildning av ungefärligen samma karaktär som det nuvarande gymnasiets. Man måste skapa ett smidigare system med fler möjligheter för ungdomarna att få den utbildning som bäst passar dem. Detta betyder inte bara att den del av det gymnasiala skolsystemet som kommer att motsvara nuvarande gymnasium måste reformeras utan också att nya utbildningsvägar med delvis annan riktpunkt måste tillskapas. Hur detta gymnasiala skolsystem skall utformas diskuterar gymnasieutredningen ingående från principiell synpunkt i kapitel 6. Sammanfattningen av de utbildningsvägar som har uppgifter motsvarande det nuvarande gymnasiets kallar gymnasieutredningen gymnasium. Definitionsmässigt har utredningen i kapitel 3 sökt fixera begreppet gymnasium såsom den skolform, som utgör en direkt fortsättning på grundskolan och — utan att alltid ha detta som huvuduppgift — meriterar för tillträde till universiteten. Vissa sektorer av gymnasiet har till huvuduppgift att förbereda för direkt yrkesverksamhet. Den fråga som nu närmast intresserar är hur ungdomarna kommer att fördela sig på gymnasiet och övriga gymnasiala utbildningsvägar. För att fixera problemet kan man fråga sig hur många som kommer att tillhöra gymnasiet av den hälft av en årskull, som gymnasieutredningen räknar med vid 1970-talets början önskar förhållandevis teoretisk utbildning ovanpå grundskolan. En viss ledning vid bedömningen härav bör kunna erhållas med hjälp av de beräkningar om efterfrågan på gymnasieutbildade, som utredningen redovisat i avsnittet 4.4.

171 1 4.4.3.6 har därvid behovet av gymnasieutbildade uppskattats till 27 000 omkring 1970 vilket kan tänkas motsvara ett intag tre år tidigare av drygt 30 000 ungdomar. Detta utgör ungefär 30 % av en årskull 17-åringar. På grundval av dessa beräkningar och uppskattningarna i 4.3.4.2 av tillströmningen till gymnasial utbildning förefaller det rimligt anta att omkring 1970 av en årskull 17-åringar 30—35 % kommer att gå i gymnasiet och ca 20 % på övriga gymnasiala utbildningsvägar av relativt teoretisk karaktär. Gymnasieutredningen vill emellertid understryka att dessa tal inte skall uppfattas såsom mycket precisa bestämningar vare sig tillsammans eller i förhållande till varandra. De kan endast vara riktpunkter för skolplaneringen på inte alltför lång sikt och kan behöva justeras allteftersom nya informationer successivt samlas. Det kan t. ex. visa sig att det totala utbildningstrycket blir väsentligt större. Det kan också hända att man med hänsyn till ungdomarnas önskemål eller av arbetsmarknadsskäl bör eftersträva en annan fördelning mellan gymnasiet och övriga gymnasiala utbildningsvägar. Det är vidare angeläget framhålla att de tal som här presenterats är genomsnittstal för hela landet. Motsvarande tal för de enskilda kommunerna kommer givetvis att liksom nu variera från kommun till kommun. Med hänsyn till det anförda är det av vikt, att man inte genom en stel utformning av det gymnasiala skolsystemet och den lokala skolplaneringen låser utvecklingen vid mindre välgrundade program. De gymnasiala utbildningsvägarnas totala omfattning liksom relationerna dem emellan kan komma att avsevärt avvika från här gjorda uppskattningar. Ett flexibelt utbildningsväsende som smidigt kan anpassas

efter nya situationer är en nödvändighet i framtiden. Till frågan om vad detta bör medföra för den yttre organisationen återkommer gymnasieutredningen i kapitel 12. Gymnasieutredningen vill ytterligare framhålla att vid bedömningen av de frågor som här diskuterats är givetvis de av 1962 års riksdag beslutade fackskolorna, vilka höstterminen 1963 försöksvis inrättas, av stor betydelse. Utredningen återkommer härtill i kapitel 6 där bl. a. gymnasiets och fackskolornas roll i det gymnasiala skolsystemet behandlas. i.5.2.3 Utredningen har ovan angivit som riktpunkt för den totala expansionen av här diskuterad del av det gymnasiala skolväsendet att detta år 1970 mottar omkring hälften av en årskull. Utvecklingen under 1960-talet fram mot förverkligandet av en utbyggnad av denna omfattning måste givetvis ske med hänsyn till de resurser som står till förfogande. Skolreformerna såväl på grundskolestadiet som på det gymnasiala åldersstadiet kommer att ställa stora krav på lokaler, lärare och utrustning. Samhällets resurser torde inte komma att tillåta en helt fri utveckling. En styrning måste ske som får konsekvenser också för gymnasiets expansion. Gymnasieutredningen återkommer i kapitel 19 och 20 till frågan om gymnasiets expansionstakt. Utredningen skall nu först i nästa avsnitt ta upp problemet om fördelningen av gymnasieutbildningen på yrkesutbildande och icke-yrkesutbildande sektorer liksom dimensioneringen av olika studievägar inom dessa. 4.5.3 Dimensioneringen av utbildningsvägarna inom gymnasiet

4.5.3.1 I avsnittet 4.4.3.6 har gymnasieutredningen diskuterat behovet av gym-

172 nasieutbildade med olika studieriktningar. Ett viktigt resultat är det mycket starkt ökade behovet av gymnasieutbildade med ekonomisk och teknisk inriktning. Beräkningarna tyder på att dessa senare bör utgöra mellan 40 och 50 % av det totala antalet gymnasieutbildade omkring 1970. Detta innebär absolut men även relativt en mycket kraftig ökning i jämförelse med hittillsvarande förhållanden. Under lång tid har (jfr tabell 2) antalet elever vid handelsgymnasiet och tekniska gymnasiet utgjort en ganska konstant andel av totala antalet gymnasister nämligen i runt tal 20 %. Under de allra senaste åren har emellertid en ökning av andelen skett i nybörjarklasserna. Den uppgick höstterminen 1962 till ca 25 %. Den i 4.3.1 redovisade undersökningen av intagningsförhållandena visar att underlaget för fackgymnasial utbildning är relativt sett ännu större. Sålunda utgjorde de sökande till fackgymnasium höstterminen 1961 något mer än 30 % av samtliga sökande. Visserligen sökte en del av dessa också till allmänt gymnasium men tendensen tyder otvivelaktigt på ett ökat intresse för fackgymnasierna. Avvisningen är också relativt sett väsentligt större vid dessa gymnasieformer. Det bör vidare observeras att de anförda talen är genomsnittstal för hela landet och att fackgymnasieutbildning saknas på ett stort antal gymnasieorter. I de regioner där alla gymnasieformer finns är sålunda fackgymnasiefrekvensen väsentligt högre än i landet i övrigt. Sammanfattningsvis kan man konstatera att ungdomarnas efterfrågan och avnämarnas behov pekar i samma riktning: en kraftig ökning absolut och relativt sett av de ekonomiska och tekniska studieriktningarna inom gymnasiet. Det synes angeläget att den fackgymnasiala andelen omkring 1970 upp-

går till mellan 40 och 50 % av hela antalet gymnasister. Enligt de riktlinjer statsmakterna uppdragit har hittills räknats med talet 40 %. Att detta inte är för högt synes sålunda sannolikt. 4.5.3.2 Proportionen mellan den ekonomiska och den tekniska studieriktningen torde från avnämarsynpunkt böra vara ungefär densamma som hittills, d. v. s. de bör var för sig utbilda ungefär lika många. Ungdomarna är f. n. — såsom framgår av 4.3.1.2 — något mer intresserade av den tekniska utbildningen. Det är mycket angeläget att denna expanderar och detta påverkar från elevsynpunkt knappast tillströmningen till ekonomisk utbildning eftersom antalet ungdomar som är intresserade av båda dessa utbildningar är mycket litet (jfr tab. 10). Däremot synes det finnas åtskilliga som tvekar mellan en ekonomisk och en mer allmän — sannolikt inte sällan språklig — gymnasieutbildning. Som gymnasieutredningen strax återkommer till är det önskvärt att tillströmningen till den humanistiskt inriktade gymnasieutbildningen dämpas, vilket sålunda åtminstone delvis bör bli resultatet om ungdomarnas intresse för ekonomisk utbildning tillgodoses och ytterligare stimuleras. Gymnasieutredningen räknar i det följande med att ekonomisk och teknisk gymnasieutbildning får ungefärligen samma kvantitativa omfattning. 4.5.3.3 Oavsett hur man bedömer risken för ett humanistöverskott på arbetsmarknaden — gymnasieutredningen anser det såsom anförts i 4.4.3.1 inte klarlagt att något sådant under överblickbar tid kommer att uppstå — kan tvivel knappast råda om att tillströmningen till teknisk-naturvetenskaplig-medicinsk utbildning på universitetsnivå måste bli

173 relativt sett väsentligt större än nu. Även samhällsvetenskaplig-ekonomisk utbildning måste få en ökad relativ andel av de studerande. Gymnasiet måste utformas och dimensioneras så att denna omfördelning stimuleras. Det synes från avnämarsynpunkt lämpligt att en naturvetenskaplig studieriktning på gymnasiet omkring 1970 väljes av ca 30 % av gymnasisterna medan ungefär 15 % bör välja samhällsvetenskaplig och något färre humanistisk studieriktning. 4.5.3.4 Vilka åtgärder krävs för att den i det föregående rekommenderade omfördelningen inom gymnasiet skall komma till stånd? Gymnasieutredningen vill först framhålla en allmän synpunkt som för gymnasiets del är en parallell till vad som i 4.5.1 understrukits för det gymnasiala skolväsendet i dess helhet. Man måste eftersträva en flexibel gymnasiekonstruktion i fråga om såväl den inre som den yttre organisationen. Gymnasiet måste lätt kunna anpassas till förändrade situationer. Även om i dag vissa kvantitativa relationer mellan olika gymnasiesektorer synes eftersträvansvärda kan nya informationer ge anledning till modifikationer. Vad som krävs är en gymnasieutformning som tillåter en rullande planering. Mot bakgrunden av de informationer vi i dag har står det emellertid klart att den fackgymnasiala utbildningen bör få ytterligare ökad attraktivitet. Härför kräves att denna utbildning blir rent geografiskt mera lättillgänglig —om möjligt i samma utsträckning som den mera allmänna gymnasieutbildningen. Det är också angeläget att verka för en friare värdering av de olika studievägarna inom i varje fall vissa socialgrupper som synes vara ganska ensidigt inriktade mot det allmänna gym-

nasiet. En sådan ändrad inställning torde främjas om ett mera enhetligt synsätt anlägges på gymnasiet. Det sistnämnda gäller f. ö. samtliga gymnasiala utbildningsvägar. Gymnasieutredningen återkommer härtill i flera sammanhang i det följande. Av avgörande betydelse för attraktiviteten hos de olika studieriktningarna är givetvis studieprogrammens utformning. Att göra inte minst de fackgymnasiala lärokurserna lockande är en viktig uppgift. Den organisatoriska anknytningen mellan de olika gymnasiala utbildningsvägarna samt mellan dessa och grundskolan måste vidare göras på sådant sätt att alla studievägar betraktas som lika attraktiva. Till sist framträder det problem, som den nuvarande mycket olika inställningen hos pojkar och flickor till de skilda studieriktningarna rymmer. Som utredningen visat i 4.4.3.7 blir det knappast möjligt att uppnå den betydande och nödvändiga omfördelning, som bör komma till stånd inom gymnasiet, om inte inslaget av flickor på tekniska och naturvetenskapliga studievägar blir väsentligt större än f. n. Ehuru det ytterst kommer an på samhällets och arbetsmarknadens inställning till kvinnlig arbetskraft, kommer stora krav att ställas på den studie- och yrkesorienterande verksamheten om dessa problem skall kunna lösas inom ett skolsystem som skall bygga på principen att eleverna fritt skall få välja sin studieväg. fi.5.3.5 Som gymnasieutredningen i inledningen till detta kapitel framhållit har de kvantitativa förhållandena sådan vikt för utformningen av det gymnasiala skolsystemet i framtiden att utredningen ansett sig böra redan i början av betänkandet utförligt behandla dessa frågor. Det är mot den bakgrund som

174 givits i detta kapitel som utredningens överväganden och förslag i det följande måste ses. Innan utredningen i kapitel 6 behandlar de principiella spörsmålen om det gymnasiala skolsystemets uppbyggnad och inordnandet i detta av de

utbildningsvägar som sammanfattningsvis kallas gymnasium finner utredningen det nödvändigt att närmare analysera gymnasiets innehåll och mål. Detta sker i nästa kapitel.

KAPITEL 5

Gymnasieutbildningens innehåll och mål

5.1 Inledning

5.1.1 Tidigare diskussion

Såsom framgår av kapitel 1 har den tidigare diskussionen om gymnasiet koncentrerat sig till vad som nu kallas allmänna gymnasiet. Då gymnasiets organisation första gången 1649 reglerades i vårt land, var det icke fråga om något annat än en icke yrkesinriktad skolform, vars enda uppgift var att förbereda för högre studier, även om starka intressen ville göra gymnasiet till en ren prästskola. 1649 års stadga kom att bli normerande för gymnasiet i omkring två sekler. Först i början av 1900-talet kom benämningen gymnasium att anknytas till vissa direkt yrkesinriktade skolformer, vilka i likhet med det icke yrkesinriktade gymnasiet byggde på genomgången realskola. 1913 infördes sålunda benämningen handelsgymnasium och 1919 begreppet tekniskt gymnasium. Införandet av skolformerna handelsgymnasium och tekniskt gymnasium ledde dock icke till en enhetligare syn på gymnasiet. Av propositionen 1918: 96 angående upprättande av praktiska ungdomsskolor framgår klart att handelsgymnasiet och tekniska gymnasiet ansågs till syfte och innehåll i grunden skilja sig från det allmänna gymnasiet, trots att de var i tiden parallella skolformer. Den omständigheten att genomgång av handelsgymnasium och tekniskt gymnasium berättigade till inträde vid vissa special-

högskolor med samma yrkesinriktning kan ej sägas ha ändrat bilden. Från mitten av 1930-talet skedde en viss omsvängning i tänkesättet. Bl. a. började på allvar diskuteras fackgymnasiernas roll att avlänka den vad man då ansåg alltför stora tillströmningen till det allmänna gymnasiet. Denna omständighet anfördes bl. a. som skäl för inrättandet 1938 av tekniska gymnasiet i Stockholm. Förslag framfördes även om komplettering av allmänna gymnasiets linjer med rent fackinriktade linjer av bl. a. 1936 års studentexamenssakkunniga och 1940 års skolutredning. Beträffande den senare utredningens ståndpunktstagande till denna fråga hänvisas till 1.1.2. I viss mån kan man säga att kungörelsen 1953:626 angående vidgat tillträde till högre studier introducerade ett enhetligare synsätt beträffande gymnasiet. I varje fall torde det gälla förhållandet mellan allmänt och tekniskt gymnasium, vilka genom denna kungörelse i princip jämställdes som förutbildningsgrund för universitets- och högskolestudier. Såsom gymnasieutredningen redan antytt i kapitel 4 och kommer att utveckla i det följande måste i framtiden de olika gymnasieformerna föras ännu närmare varandra. Gymnasiet måste betraktas som en enhet även om inom denna enhet behövs studiegångar med varierande innehåll och mål. Gymnasieutbildningens innehåll och

176 mål har man tidigare sökt precisera genom huvudsakligen allmänna överväganden. Gymnasieutredningen har sökt mera konkret fastställa kraven pä gymnasiet och därigenom nått fram till en uppfattning om hur dess innehåll och mål bör avgränsas. 5.1.2 Precisering av kraven

Varje skolform har till uppgift att förbereda sina elever för deras fortsatta verksamhet efter skolans slut. Det är uppenbart att detta inte bara innebär förberedelser inriktade på att ge eleverna de kunskaper och färdigheter, som deras arbete kan kräva — vare sig detta arbete är fortsatta, mer eller mindre yrkesförberedande studier eller direkt yrkesverksamhet. Kunskaper och färdigheter behöver människan också utanför arbetet, såväl för sin egen del som i sin roll som medmänniska och medborgare. Härutöver ingår i skolans förberedelseuppgift helt andra kvaliteter, som åtminstone tidigare inte sällan sammanfattats i begreppet fostran. Skollagen anger på följande sätt skolans uppgift. »Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.» Formuleringen innebär att skolans allmänna personlighetsutvecklande uppgifter accentueras mer än tidigare. I mål och riktlinjer för grundskolan preciseras uppgiften ytterligare. En granskning av de i riktlinjerna angivna skiftande möjligheter till påverkan på individen, som skolarbetet och skollivet erbjuder och som skolan bör utnyttja, ger vid handen att deras giltighet ej inskränker sig till den obligatoriska skolan.

En distinktion kan göras mellan individuell och social fostran, ehuru gränserna inte kan bli helt klara. De båda begreppen griper in i varandra. Målsättningen för den individuella fostran är att främja elevens mognande till en självständig och harmonisk människa. Det innebär intellektuell skolning, främjande av kvaliteter som tankereda och tankeskärpa, förmåga till kritisk prövning och självständigt ställningstagande. Det innebär också en allsidig personlighetsutveckling, befordrande av studieintresse och arbetslust, utvecklande av initiativkraft och uthållighet i arbetet. Till den individuella fostran hör även stimulerande av elevens beredskap till samarbete med andra, och därmed införes den sociala aspekten på skolans personlighetsutvecklande uppgift. Den frihet och självständighet som undervisningen vill åstadkomma är ej ett ändamål i sig; den bildar underlaget för samarbete och samverkan. För elevens anpassning i olika grupper och som samhällsmedborgare är det betydelsefullt att egenskaper som känsla av samhörighet och medansvar utvecklas. För att kunna göra en aktiv medborgarinsats krävs utveckling av de egenskaper, som bär upp demokratins principer: tolerans, vilja till samverkan, vilja att se på medmänniskor som likaberättigade, respekt för sanning och rättsprinciper. Innehåll och kvaliteter i skolans personlighetsfostrande uppgift bör som ovan nämnts vara oberoende av åldersstadium. Samma uppgift åvilar varje skolform. För den följande diskussionen av gymnasieutbildningens innehåll konstateras därför, att den fixering av dessa uppgifter, som görs i skollagen och mera preciserat i läroplanen för grundskolan, h a r sådan generell giltighet att gymnasieutredningen kan be-

177 gränsa sig till de för gymnasiestudiet ler vissa detaljer, dessutom fortlöpande i framställningen. I övrigt hänvisas specifika uppgifterna. För att få ett grepp om hur gymna- till den fullständiga redogörelsen i siet bör utformas, måste man söka fast- Dahllöf: Kraven på gymnasiet (SOU slå de krav, som ställes på denna sko- 1963:22). På åtskilliga punkter i de följande la. Dessa krav är många och som ovan antytts kommer de från flera skilda kapitlen lämnas härutöver redogörelse håll. Det är lämpligt att — utan inbör- för vissa ytterligare avnämarsynpunkter. des rangordning •— skilja på Samhällslivets krav låter sig ej på dels avnämarkrav, d. v. s. sådana spesamma sätt kartläggas empiriskt. Gymcificerade förutbildningskrav, som ställes från olika avnämare av gymna- nasieutredningen analyserar i 5.3 därför dessa krav något friare. Några aspeksieutbildade, d. v. s. arbetsgivarna och ter har dock belysts genom utredningvidareutbildningsanstalterna, dels samhällslivets krav, d. v. s. såda- ens avnämarundersökningar. Mot bakna allmänna krav, som samhället — grund av dessa samt den allmänna debåde i trängre och vidare bemärkelse batt som förts ger gymnasieutredningen — måste ställa på att gymnasiet hjälper sina synpunkter på samhällslivets krav. Vidare diskuteras i 5.4 individens sina adepter att inte bara förverkliga sig själva utan även inpassa sig i sam- krav utifrån den redogörelse som redan lämnats av Härnqvist & Grahm: Vägen levnaden med a n d r a människor, dels individens egna krav att få ut- genom gymnasiet (SOU 1963:15). Utredningen sammanfattar därefter veckla sina anlag och intressen. Huruvida gymnasiet kan uppfylla alla i 5.5 kraven och diskuterar i 5.6 mot krav måste givetvis bedömas med hän- dessa innebörden av allmänbildningssyn till vad som är praktiskt uppnåc- begreppet och definierar sin användligt samt erfarenhetsmässigt rimligt och ning av detta. Slutligen framlägges i 5.7 mål och önskvärt med hänsyn till ungdomarnas riktlinjer för gymnasiet som en samålder och förutsättningar. manfattning av de mot kraven svaranI direktiven till gymnasieutredningen bar departementschefen anbefallt utred- de uppgifterna. ningen (jfr 3.1.4.1) att »verkställa en kartläggning av de fordringar, som olika avnämare av gymnasialt 5.2 Krav från universitet och högutbildad arbetskraft, inbegripet de olika utbildningsanstalterna för fortsatt utbild- skolor, förvaltning och näringsliv ning, ställer eller vill ställa på den gymnasiala utbildningens innehåll och resultat, 5.2.1 Utredningens undersökningar framför allt ifråga om kunskaps- och fär- Som framgår av det föregående måste dighet sstandard». de krav som ställs på gymnasiernas eleGymnasieutredningen h a r genomfört ver i deras fortsatta utbildning eller yromfattande avnämarundersökningar för kesverksamhet tillmätas betydelse vid att få en så god bild som möjligt av av- gymnasiets konstruktion. För den allnämarnas krav men har givetvis ändå männa gymnasiesektorn gäller detta i första hand universitet och högskolor, inte kunnat täcka alla aspekter. Nedan ges i 5.2 en koncentrerad sammanfatt- vid vilka en mycket stor andel (f. n. ning av dessa undersökningar. Dessa mer än 80 %) av en årskull studenter undersökningar åberopas, när det gäl- bedriver fortsatta studier. För gymna-

178 siets ekonomiska och tekniska sektorer spelar synpunkter från näringsliv och förvaltning en motsvarande roll. Det bör dock observeras, att krav och synpunkter från det senare hållet också är relevanta för den allmänna sektorn liksom universitets- och högskolesynpunkterna för de fackinriktade sektorerna. Frågan om i vilken utsträckning dessa synpunkter från gymnasiets mottagarsida, sammanfattningsvis benämnda avnämarsynpunkter, skall få normera gymnasiets utformning är en avvägningsfråga, som dels beror på hur enhetliga kraven är, dels sammanhänger med om dessa krav är förenliga med de hänsyn man måste ta till andra viktiga faktorer, elevernas mognad och intressen, deras yrkesvalssituation. Om kraven från exempelvis universitet och högskolor är inbördes motstridiga får de självfallet mindre vikt. Om de däremot speglar en enhetlig tendens, som är gemensam för åtminstone stora delar av universitets- och högskoleväsendet, kan dessa synpunkter tillåtas spela en större roll. Då gymnasieutredningen ansåg det särskilt viktigt att beakta avnämarsynpunkterna på gymnasiets kursinnehåll, redan i det grundläggande konstruktionsarbetet, beslöt den på ett tidigt stadium att genomföra den kartläggning av kraven på mottagarsidan, varom direktiven talar, i form av en särskild expertundersökning i systematisk form. Denna undersökning kompletteras i vissa avseenden av undersökningar utförda av lektorn Birger Bromsjö (SOU 1963:41). 5.2.1.1 Avnämarundersökningarnas uppläggning och huvudresultat. Undersökningsprogrammet i SOU 1963: 22 upptar sex delundersökningar. Två av dessa, huvudundersökningarna A och B, är re-

lativt omfattande och täcker samtliga allmänna ämnen på gymnasiestadiet. A-undersökningen h a r utförts bland universitets- och högskolelärare, B-undersökningen i förvaltning och näringsliv. Övriga delundersökningar utgörs av intensivstudier inom moderna språk och latin. Tre av dessa gäller efterfrågan av olika sidor av språkfärdigheterna dels från huvudsakligen humanistiska ämnen vid universiteten (E), dels från vissa andra ämnesgrupper vid universitet och högskolor (D), dels från ett antal större företag i näringslivet (C). De två sistnämnda undersökningarna omfattar endast moderna språk. Det läggs där särskild vikt vid frågan om behovet av språkkunskaper i framtiden inom forskning och näringsliv. Den sista delundersökningen (F) ägnas latinundervisningen i gymnasiet, i vilken latinundervisningens faktiska utformning jämförs med de krav på latinkunskaper, som framkommit i E-undersökningen. Samtliga undersökningar h a r utförts med enkätmetod i sådan utformning, att en rangordning av olika kunskaper och färdigheter kan erhållas med bänsyn till angelägenhetsgrad för olika grupper av uppgiftslämnare. Man kan också jämföra bedömargrupperna sinsemellan för att se i vilken utsträckning ett moment efterfrågas mer generellt. I huvudundersökningarna samt intensivstudierna C—E kartläggs kraven på kunskaper och färdigheter på detta sätt. Samtidigt inhämtas uppgifter om standarden hos elevernas kunskaper och färdigheter så som företagsledning eller avdelningschefer respektive akademiska lärare bedömer dem. Genom att sammanställa uppgifter om föreliggande krav med standardbedömningarna kan man erhålla en samlad bild av hur gymnasiets kursinnehåll för närvarande fungerar från mottagarnas synpunkt. Denna bild har sedan kompletterats

179 med frågor om önskemål om förändringar i framtiden i olika avseenden. Undersökningarna har en översiktlig karaktär. I huvudundersökningarna vägs olika ämnen eller större ämnesdelar mot varandra, vilket innebär, att några detaljerade analyser av de enskilda ämnenas olika aspekter inte h a r kunnat genomföras annat än i intensivundersökningarna i moderna språk och latin. Resultaten utgörs av svar som visserligen har karaktären av expertbedömningar men som ändå är subjektiva till sin grundläggande natur. Formulären har dock utformats så, att subjektiviteten skall få så litet spelrum som möjligt. Vid bearbetningen har denna felkälla uppmärksammats. Resultaten av prövningarna av tillförlitligheten visar, att denna i övervägande antalet fall måste betecknas som fullt tillfredsställande. I de fall där lägre tillförlitlighet kan konstateras, h a r detta särskilt beaktats vid tolkningen av resultaten. Den reservationen bör vidare tillfogas att undersökningar av denna art ställer, vad framtidsperspektivet beträffar, stora krav på avnämarnas förutseende, fantasi och förmåga till överblick över utvecklingstendenserna. En gymnasieorganisation, som träder i kraft 1965, för sina elever ut i kvalificerat studieoch yrkesliv först mot slutet av 1960talet och flertalet blir efter fortsatta studier yrkesverksamma först ett gott stycke in på 1970-talet, kanske ännu senare. De resultat som i det följande redovisas gäller, där ej annat anges, de krav som ställs på elever från olika gymnasier enbart i deras egenskap av yrkesutövare respektive studerande vid universitet och högskolor. Genom att kanalisera »allmänbildningssynpunkter» till en särskild fråga har man kunnat hålla bedömningarna av yrkes- och studiekrav rena från i detta sammanhang

ej relevanta synpunkter. En specialanalys av »allmänbildningssynpunkterna» ges i 5.3.1.2. Även huvudundersökningarna har måst begränsas till sitt omfång av hänsyn till tid och kostnader. Sålunda omfattar huvudundersökning A läroämnen vid universitet och högskolor men inte andra studentkarriärer, exempelvis vid de statliga affärsdrivande verken. Huvudundersökning R har av liknande skäl måst begränsas till större företag inom olika branscher. Med den begränsning som skett utgör de emellertid undersökningar av hela populationen. Vid bearbetningen utgör de grundläggande enheterna examensämnen respektive företag eller avdelningar av viss typ, ordnade med hänsyn till bransch och sysselsättningens huvudsakliga natur. Särskilt i universitets- och högskolematerialet blir underlaget litet i varje ämne med hänsyn till det begränsade antalet universitets- och högskolelärare. Detta h i n d r a r emellertid inte att tydliga och genomgående tendenser kan spåras i stora delar av materialet. I den följande redovisningen samlas för överskådlighetens skull all information från både huvudundersökningar och intensivstudier under rubriker som täcker följande olika grupper (moment) av kunskaper och färdigheter: moderna språk, klassiska språk, humanistisk och samhällsvetenskaplig orientering, tekniska och ekonomiska ämnen samt allmänna färdigheter (inklusive vissa färdigheter i svenska). Vikten av moderna språk framgår med stor pregnans i både huvudundersökningarna och intensivundersökningarna G—E. I det nuläge som speglas i huvudundersökningarna gäller mer genomgående krav i första h a n d engelska, i andra tyska och i tredje hand franska. Kraven på engelska är så gott som ge-

180 nomgående mycket höga men bedömningarna av kunskapsstandarden visar trots detta så gott som genomgående tillfredsställande färdigheter. Tyskan är i detta avseende tydligt sämre lottad, även om svaren på standardfrågan mestadels rör sig i regionen för smärre brister. Kraven i tyska ligger på det hela taget ganska högt. Kraven i franska kan visserligen iakttagas som genomgående i hela universitets- och högskolematerialet men den gemensamma kravnivån är ganska blygsam. Däremot framträder franskan med relativt höga krav, fullt i nivå med tyskan, inom vissa större humanistiska ämnesområden. Bedömningen av kunskapsstandarden i franska är genomgående klart negativ, mestadels i kategorin påtagliga brister. En genomgång av kurslitteraturen för två betyg i ett större antal representativa universitetsämnen visar dock, att franskan inte är företrädd med något enda obligatoriskt arbete. Språket har tidigare haft en viss position i flera ämnen, bland dem matematik. Förutom svenska förekommer rikligast engelska, som numera finns representerat inom flertalet ämnesområden. Danska och norska är också vanliga i kurslitteraturen liksom tyska, det senare med koncentration inom vissa naturvetenskapliga ämnen, främst de biologiska. Tyskan har dock tidigare varit mer utbredd i kurslitteraturen. Tillfogas bör att genomgången ej omfattat kurslitteraturen i de moderna språken. Även i övrigt bekräftar intensivundersökningarna resultaten från huvudundersökningen. De sidor av språkundervisningen som tas i anspråk under de grundläggande studierna vid universiteten är i första hand läsning av texter på sakprosa (informationsläsning), förmåga att förstå föredrag eller liknande samt att föra samtal på det främmande språket. På högre studienivåer lik-

som ute i näringslivet används språkfärdigheterna på ett mer allsidigt sätt genom att den skriftliga framställningen mer systematiskt tas i anspråk. Så långt nuläget. I fråga om gymnasiets språkundervisning i framtiden framkom redan i huvudundersökningarna som svar på en allmän attitydfråga ett starkt intresse för ökad vikt åt moderna främmande språk såväl från universitet och högskolor som från förvaltning och näringsliv. I intensivundersökningarna C—E fördjupades analysen av denna frågeställning såtillvida som uppgiftslämnarna för vart och ett av ett större antal språk skulle ange, om det i framtiden var nödvändigt för alla (inom den yrkeskategori som svaret gällde) eller — om så ej var fallet — nödvändigt eller önskvärt för en större del eller mindre del av de anställda respektive studerande. Visserligen erhålles i framtidsfrågan samma rangordning mellan engelska, tyska och franska som tidigare, men det anmärkningsvärda är, att skillnaden mellan tyska och franska här är förhållandevis liten. Efterfrågan på franska för framtiden blir härigenom även i absoluta termer betydande. Även i fråga om vissa andra språk än engelska, tyska och franska föreligger ett tydligt intresse med hänsyn till framtiden. Det gäller i första hand ryska och spanska. Ryska efterfrågas mest vid universitet och högskolor och företrädesvis för blivande forskare, men även inom näringslivet finns en genomgående efterfrågetendens som dock huvudsakligen innebär att ryska är önskvärt för en mindre del av de anställda med teknisk eller ekonomisk utbildning på högskole- eller gymnasienivå. Inom näringslivet är enligt materialet efterfrågan på spanska relativt framträdande med undantag för vissa branscher. Spanskans roll på universitetsplanet är

181 inte fullt så utpräglad och motsvarar knappt ryskans roll för näringslivet, så som deras betydelse framgår av dessa framtidsbedömningar. Något intresse för språk som portugisiska, kinesiska eller japanska röjer icke detta material. Utredningen vill emellertid erinra om sina reservationer beträffande framtidsbedömningarna. Resultatet av framtidsfrågan visar sålunda generellt hur viktigt det är, att den gymnasieutbildade arbetskraften sammanlagt kan erbjudas färdigheter över ett bredare språkregister än hittills. Därmed är inte sagt, att alla enskilda individer skall i denna mening bredda sina språkkunskaper. I syfte att ytterligare belysa frågan om det framtida behovet av främmande språk har gymnasieutredningen låtit utföra en specialundersökning vid befintliga organ för litteraturtjänst och dokumentation inom näringsliv och organisationer. Undersökningen organiserades i samarbete med Ingeniörsvetenskapsakademien och genomfördes i början av 1963, varför den inte kunnat redovisas i SOU 1963:22. Den kommer att rapporteras separat. Med hänsyn till att frågan gäller personal, tillhörande utpräglad specialistkategori, har resultaten i första h a n d relevans för universitets- och högskoleväsendet men de är, siirskilt med hänsyn till den framtida utvecklingen, av intresse också för gymnasiet. Från den preliminära bearbetningen, som omfattar 85 centraler för litteraturtjänst, kan följande rapporteras. De språk som under 1962 bevakats regelbundet eller sporadiskt är, förutom engelska, tyska och franska, vilka bevakas i mer än 75 % av dokumentationscentralerna, i första h a n d ryska (över 50 %). En frekvens överstigande 25 % erhålles vidare för italienska och

spanska, medan finska och japanska bevakas i 10—25 % av fallen. Lägre frekvenser erhåller portugisiska, holländska, polska och tjeckiska. På frågan »Hur bedömer Ni framtidsutvecklingen inom Edert område?» har ryska och japanska i större utsträckning angetts sannolikt komma att erhålla större vikt i framtiden. Frekvensen för ryska överstiger 75 %, för japanska motsvarar den drygt 40 %. Denna fråga följdes upp genom två frågor, av vilka den ena gällde i vilka språk man i framtiden borde kräva läsfärdighet inom företagets eller organisationens egen litteraturtjänst. Den andra frågan avsåg de språk i vilka man för framtiden mer regelbundet räknar med att behöva anlita översättare. I båda frågorna erhåller ryskan höga värden, medan japanskan erhåller en sammanlagd frekvens av cirka 40 %, till övervägande delen i form av svar på den senare frågan angående anlitande av översättare. Andra nu mindre vanliga språk som erbåller frekvenser över 25 % är spanska och italienska. Över gränsen 10 % når dessutom finska, portugisiska.och kinesiska. Dessa resultat talar ytterligare för gymnasieutredningens uppfattning om behovet av en breddning av gymnasiets språkprogram. I fråga om de klassiska språken diskuteras latinämnets ställning närmare i annat sammanhang. (Jfr kap. 8.) Huvudresultaten i fråga om detta ämne innebär bl. a. följande. Relativt tydliga krav på förkunskaper registreras i huvudundersökning A inom de teologiska och humanistiska fakulteterna, även om bedömningssiffrorna inte är de högsta. En jämförelse med exempelvis franska visar inom detta område som regel högre krav för franskan men också tendens till lägre standardbedömningar för detta

182 språk. Som helhet pekar detta i riktning mot att det är mer angeläget att inom detta område upprätthålla högre krav på franska än på latin. Inte heller i framtidsfrågan når latinet någon full anslutning som nödvändigt för andra än för teologerna.

fakulteten samt inom den biologisktmedicinska ämnesgruppen utnyttjar latinkunskaper. I vissa fall ingår särskild undervisning i de akademiska studierna, huvudsakligen avseende terminologiskt latin.

Som närmare motiveras i annat sammanhang (kap. 8) leder undersökningarna i latinfrågan till den slutsatsen, att gymnasiet för de elever, som vid universiteten avser att bedriva studier i moderna språk för två betyg, kan begränsa latinstudiet avsevärt till att omfatta elementärt latin med särskild inriktning på ordkunskap och ordbildningslära.

De moment, som hänförs till humanistisk och samhällsvetenskaplig orientering, kan med hänsyn till resultaten i huvudundersökningarna delas i två kategorier. Den ena utgörs av moment i vilka krav — frånsett allmänbildningsaspekten — föreligger från ett större antal ämnen. Så är fallet i första hand med samhällskunskap, psykologi samt kulturgeografi med ekonomisk geografi i nu nämnd ordning. Standardbedömningarna har för de två förstnämnda ämnena en negativ tendens, som i näringslivsmaterialet är tydligast för psykologiämnet. Beträffande båda ämnena gäller, att de vid fackgymnasierna så nyligen införts som självständiga ämnen, att resultaten av den mer systematiska undervisning, som därigenom möjliggjorts, ännu inte kunnat slå igenom ute i fältet. Motsvarande gäller för samhällskunskap på det allmänna gymnasiet.

Ett särskilt problem utgör de historiska ämnena. Utnyttjandet av de delar av latinundervisningen som utgör dess huvudmål, nämligen att översätta och tolka latinska texter, synes på tvåbetygsstadiet ske endast i liten utsträckning. Högst ligger värdena här för ämnet historia men endast i ett moment, läsning och översättning av efterantika texter, kommer bedömningarna upp i nivå med »i enstaka men viktiga sammanhang». Opinionen bland historikerna synes, när det gäller tvåbetygsstadiet, också vara delad, översättningsfärdigheterna efterfrågas däremot inte alls av lärarna i ekonomisk historia och litteraturhistoria. Bland övriga ämnen vid universiteten föreligger krav i klassiska språk huvudsakligen från teologiska fakulteten, den klassiska ämnesgruppen (latin, grekiska samt klassisk fornkunskap och antikens historia) samt för högre — och specialinriktade — studier i historiska och filosofiska ämnen. För de teologiska och klassiska ämnesgrupperna kan konstateras, att det föreligger samtidiga krav på både grekiska och latin. Det bör i detta sammanhang slutligen noteras, att enstaka ämnen i juridiska

Den andra momentgruppen utgöres av moment som beläsenhet i skönlitteratur, litteraturhistoria, religions- och kyrkohistoria samt bibelkunskap, historia före och efter 1800, filosofiska problem och deras historia. Kraven kan från förutbildningssynpunkt lokaliseras till de humanistiska och teologiska ämnesgrupperna. I näringslivsmaterialet saknas dessa moment helt med undantag för historia efter 1800, där specifika utbildningskrav anmäls från vissa håll, låt vara i blygsam omfattning. Bedömningarna av kunskapsstandarden i universitetsmaterialet är klart positiva för den moderna historien, någorlunda positiva för de båda litteraturmomenten,.

183 svagt negativa för den äldre historien samt ganska tydligt negativa för de tre delmomenten inom religionskunskapen.

Momenten inom ämnesområdena matematik och naturvetenskap förekommer med nämnvärda krav huvudsakligen inom de matematisk-naturvetenskapliga, biologiskt-medicinska, tekniska och merkantila sektorerna inom såväl universitets- och högskoleväsende som förvaltning och näringsliv. Med vissa undantag är standardbedömningarna på det hela taget positiva från dessa håll, särskilt i fråga om den elementära matematiken och geometrin samt fysik och kemi. Däremot utgör momenten algebra och funktionslära samt i synnerhet statistik och sannolikhetslära undantag vad gäller såväl krav som standardbedömningar. Efterfrågan har här en betydligt vidare bas, som i fråga om statistik och sannolikhetslära täcker huvuddelen av hela undersökningsmaterialet, alltså även viktiga delar av det humanistiska ämnesområdet, även om nivån på kraven h ä r är något lägre. Standardbedömningarna går genomgående i klart negativ riktning för statistikmomenten och visar även i fråga om algebra och funktionslära vissa brister utanför den centralt matematiskttekniska sektorn. De starkt negativa bedömningarna av kunskaperna i statistikmomenten är i och för sig fullt förklarliga mot bakgrund av momentens synnerligen blygsamma roll i den nuvarande gymnasieundervisningen i samtliga gymnasieformer.

I fråga om mer tekniskt och ekonomiskt inriktade ämnen (fackämnen vid tekniska gymnasier, ämnen med inriktning mot handelskorrespondens och företagsekonomi vid handelsgymnasierna samt maskinskrivning, stenografi och

dylikt) bör först anmärkas, att dessa ämnen inte ingår i undersökningarnas primära målsättning. De h a r inte differentierats på de enskilda undervisningsämnena och används endast som referenspunkter för de allmänna ämnena. Det utesluter inte, att vissa resultat kan vara av låt vara begränsat intresse. Maskinskrivning efterfrågas sålunda ganska generellt även på universitetssidan. Av de två handelstekniska momenten finns beträffande momentet företagsekonomi en svag tendens till klagomål, något som däremot inte gäller momentet handelskorrespondens. De tekniska gymnasiernas fackämnen bedöms på det hela taget positivt. Som påpekats i 5.2.1 ges ytterligare belysning åt de tekniska ämnena i den av Bromsjö gjorda specialutredningen beträffande gymnasieingenjörer. Momentgruppen allmänna färdigheter omfattar dels moment med anknytning till läs- och studieteknik i vid mening, dels moment som ämnesmässigt närmast faller under modersmålet. Samtliga moment är aktivitetsmässigt nära förbundna med varandra. Ett annat gemensamt drag är, att de samtliga speglar färdighetssidan i målsättningen för ämnet modersmålet på grundskole- och gymnasienivån med det viktiga tillägget, att detta är moment, som visserligen särskilt föreskrivs i modersmålsämnet men som kan och bör tränas inom flertalet undervisningsämnen. Resultatet av avnämarundersökningarna är i dessa avseenden mycket entydigt. Med ytterst få undantag är kravnivån genomgående mycket hög i samtliga undersökta ämnes- och yrkesgrupper. I fråga om standardbedömningarna finns dock vissa variationer dels mellan momenten, dels mellan de olika gymnasieformerna. Sålunda visar bedömningarna avseende de tekniska gymna-

184 sierna klart positiva standardskattningar av färdigheten att läsa och tolka tabeller och diagram, medan samma material, särskilt i den del som gäller industriföretag, visar en genomgående men ändå inte särskilt utpräglad negativ tendens för skriftlig framställning på god sakprosa. Med hänsyn till de olika situationer, som möter i yrkesverksamhet och vid akademiska studier, kan strikta jämförelser mellan materialen från universitets- och näringslivssidorna knappast göras. Det kan blott konstateras, att man från universitetssidan framställer åtskilliga klagomål på sådana moment som gäller bokoch bibliotekskunskap, medan den skriftliga framställningen på god sakprosa i och för sig bedöms förhållandevis gynnsamt. Även standardbedömningarna avseende den muntliga framställningen är tämligen genomgående ehuru svagt negativa i universitets- och högskolematerialet. Bland dessa allmänna färdigheter intar det moment en särställning, som sammanfattningsvis benämnes självständigt arbete och som i sin fulla formulering lyder: att på egen hand planlägga ett längre arbete samt genomföra och redovisa det muntligt eller skriftligt. I universitets- och högskolematerialet visar kravbedömningarna av detta moment ganska stora variationer, vilket närmast torde sammanhänga med de varierande förutsättningarna att ta i anspråk sådana färdigheter. Detta i sin tur är beroende dels av variationer i undervisning och kursfordringar vid olika slag av läroanstalter, dels av olika uppfattning om h u r långt man på det lägre universitetsplanet kan och bör låta studenterna arbeta självständigt. Genomsnittligt har emellertid momentet fått förhållandevis höga kravvärden i båda huvudundersökningarna. Bedömningen av färdighetsstandarden är en-

tydig även i universitetsmaterialet. Tendensen är negativ, pendlande mellan smärre och påtagliga brister. Även i näringslivsmaterialet är tendensen i flertalet fall negativ, om än mindre utpräglat. Detta resultat bekräftas av svaren på vissa andra frågor. Som tydligaste exempel kan följande anföras. Bland svarsalternativen i den mer allmänna frågan om vilka förändringar, som vederbörande skulle vilja se genomförda i det nya gymnasiet, ingick bland 11 andra förslag också större, oförändrad eller mindre vikt vid vana vid självständiga studier. I materialet såväl från universitet och högskolor som från förvaltning och näringsliv samlar detta svarsalternativ det utan jämförelse största antalet röster för »större vikt». I de olika bedömargrupperna har inte mindre än 65—80 % av uppgiftslämnarna svarat på detta sätt. Även andra svar samt kommentarer till frågorna visar, att en förändring i angiven riktning av gymnasiets arbetsformer bedöms som synnerligen angelägen från avnämarsynpunkt. Attitydfrågorna går dessutom entydigt i riktning mot större vikt för moderna språk. Flertalet anser också att en bredare allmänbildning med mindre specialisering på linjer och grenar vore till fördel för de studerande. Som en allmän slutsats för både det allmänna gymnasiet och fackgymnasierna gäller, att de sidor av den nuvarande gymnasieorganisationen, som fungerar minst tillfredsställande i förhållande till kraven på avnämarsidan, är dels gymnasiets arbetsformer, dels den för flertalet avnämare angelägna gemensamma kunskapsgrunden. Vissa undantag finns visserligen från denna regel (engelska, elementär matematik) men tendensen är i gengäld desto mer utpräglad i övriga moment som tyska, andra delar av ma-

185 tematikämnet, framför allt statistik med sannolikhetslära, samhällslära, psykologi, filosofi (med idéhistoria) etc. Den undersökningsteknik, som här kommit till användning, har möjliggjort, att gymnasieutredningen erhållit en på en gång samlad och nyanserad bild av gymnasiets funktion från avnämarsynpunkt, där olika kursmoment kunnat ses i relation till v a r a n d r a på ett sätt som inte är möjligt genom ett ordinärt remissförfarande. Den tekniska tillförlitligheten av bedömningarna har undersökts och beaktats vid slutsatserna. Som författaren själv framhåller vid flera tillfällen i betänkandet kan man dock inte dra omedelbara slutsatser för gymnasiets konstruktion direkt av dylika expertundersökningar. Dessa fyller snarast uppgiften att på områden, där mer systematiska undersökningar är möjliga, lägga en så tillförlitlig grund för konstruktionsarbetet som möjligt. I detta fall gäller undersökningarna huvudsakligen ett nuläge i fråga om gymnasiets kursinnehåll och dess funktion med hänsyn till avnämarsidan. Vissa frågor om framtiden ingår. Dessa ger givetvis endast en beskrivning av hur man på olika håll vid universitet och högskolor, i förvaltning och näringsliv för närvarande bedömer behovet för framtiden. Nya omständigheter tillstöter dagligen som relativt snabbt förändrar bilden. Gymnasieutredningen har självfallet också att göra sin egen bedömning utifrån sin samlade syn på hela gymnasiefrågan. Detta gäller inte bara framtidsfrågan, som den behandlats i avnämarundersökningarna. Även en aldrig så enhetlig resultatbild från avnämarsynpunkt måste i slutskedet vägas mot andra faktorer av betydelse för gymnasiefrågans lösning.

5.2.1.2 Ytterligare avnämarsynpunkter har framkommit vid kontakter med och

i skrivelser från framför allt fackgymnasiernas avnämare. Dessa kommer att redovisas nedan, varvid en avgränsning göres till uttalanden av mer allmän karaktär. I de yttranden, som avgivits över förslaget till provisorisk timplan och målsättning för det 3-åriga handelsgymnasiet, framhåller bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund som önskvärt att samtliga gymnasister — oavsett vid vilken gymnasieform de utbildas — bibringas en gemensam allmän grundutbildning i så stor utsträckning som möjligt. Det är av stor vikt, betonas det, att gymnasister från vilken gymnasieform de än utexamineras erhåller likvärdiga möjligheter att vinna inträde vid universitet och högskolor. Det framhålles också att innebörden av en sådan målsättning är att utrymmet för mer fackmässiga studier beskäres. Liknande synpunkter har framförts av Försäljnings- och Reklamförbundet. Samma principiella grundsyn redovisas av Sveriges Mekanförbunds kommitté för det tekniska gymnasiet, en kommitté bildad i syfte att analysera verkstadsindustrins synpunkter på den framtida gymnasieingenjörsutbildningen. Den framhåller som sin uppfattning att utbildningen visserligen skall ge yrkesutbildning men att det tekniska gymnasiet i större utsträckning än det nuvarande bör inriktas på att ge eleverna gedigna kunskaper i naturvetenskapligt, tekniskt och ekonomiskt grundläggande ämnen. Utbildningen i tekniska tillämpningsämnen bör vara av allmän karaktär och inte sikta till specialkunskaper. Det anses vidare angeläget att språkundervisningen ges större utrymme, att undervisningen i svenska syftar till att motsvara det ökade kommunikationsbehovet inom industrin och att utbildningen dessutom bör omfatta allmänna

186 ämnen som t. ex. samhällskunskap och arbetspsykologi. TCO har i skrivelse till gymnasieutredningen med hänvisning till överläggningar i dess ingenjörsråd framhållit likartade synpunkter och understrukit att den grundläggande ingenjörsutbildningen ej bör specialiseras så långt som de konkreta arbetsuppgifterna kräver. TCO anser att de tekniska gymnasiestudierna utan stark specialisering skall syfta till en ingenjörsutbildning med en allmän bildningsnivå väl jämförbar med studentexamens och med ett teoretiskt naturvetenskapligt innehåll, som möjliggör vidare självständiga studier efter de individuella behoven. En uppfattning som avviker från de anförda bedömningarna har av SACO framförts i en skrivelse till gymnasieutredningen beträffande gymnasiets uppgifter, innehåll och organisation. Mot bakgrund av ett konstaterat behov av vidgade yrkesutbildningsmöjligheter på studentexamensnivå bedöms fackgymnasieutbildningen böra bli lika yrkesinriktad som nu och ej betraktas som en normal rekryteringsväg till universitet och högskolor. SACO vill därför »ta avstånd från de tendenser till uttunning av yrkesinnehållet i fackgymnasieutbildningen som framkommit bl. a. i förslaget om tim- och kursplaner för det treåriga handelsgymnasiet». Dock bör här understrykas att utgångspunkten för ställningstagandet till fackgymnasiernas innehåll och mål är ett annat än för övriga nämnda organisationer. SACO pekar på behovet att tillföra arbetsmarknaden större grupper med yrkesutbildning på gymnasienivå och uttrycker sina farhågor för att en mindre specialiserad utbildning skulle kunna leda till ytterligare tryck på universiteten och då särskilt på de fakulteter som från arbetsmarknadssynpunkt betraktas som ogynnsamma.

5.2.2 Slutsatser

5.2.2.1 Den undersökning, som refererats i 5.2.1, omfattar visserligen inte alla avnämare av gymnasieutbildad arbetskraft men, som framgår av utredningens resonemang i kapitel 4, torde man ha anledning räkna med att även i framtiden nämnda avnämare kommer att ta emot en mycket stor andel av de gymnasieutbildade. För det nya gymnasiets utformning bör de erhållna informationerna därför vara av stor betydelse. För den allmänna planeringen av gymnasiets innehåll och organisation skulle det vara av betydelse att information av den karaktär, som redovisas i avnämarundersökningen, kontinuerligt kunde tillföras för att omsättas i en löpande översyn av gymnasiets utformning. Därmed skulle vinnas att undervisningens innehall snabbare kunde anpassas till avnämarkraven. Gymnasieutredningen återkommer i kapitel 9 till frågan om en kontinuerlig läroplansrevision. 5.2.2.2 Gymnasieutredningen avser ej här att föra någon detaljerad diskussion av avnämarkraven. Sålunda utföres här inte någon analys i syfte att precisera avnämaromräden med hänsyn till gymnasiets differentiering (se kap. 8). Utredningen vill i stället söka klassificera kraven med hänsyn till innehållet. Man kan konstatera att de rent »nyttobetonade» kraven för nästan alla avnämare är sammansatta av tre komponenter: Gymnasiet bör ge I: specialförberedelse med sikte pä verksamheter inom vederbörande avnämarområde (t. ex. omfattande kurser i matematik, fysik och kemi för studier vid teknisk högskola, gedigen merkantil grundutbildning för blivande handelsanställda, latinstudier för teologiska studier).

187 II: kommunikationsfärdigheter i form av gedigna kunskaper i svenska och ett, två eller flera moderna språk samt i form av vissa matematiska färdigheter företrädesvis av statistisk art. III: allmänna, icke ämnesbundna färdigheter, som har med studie- och arbetsteknik att göra.

5.2.2.3 Kraven II och III i 5.2.2.2 ovan är i stort sett desamma för alla avnämare. Utredningen betraktar det som självklart att en viktig uppgift för gymnasiet blir att bygga vidare på grundskolans utbildning i svenska och moderna språk. Att klart och redigt uppfatta och återge vad som sägs och skrivs på det egna modersmålet liksom att enkelt, tydligt och effektivt uttrycka sina tankar, är en förmåga, som måste vidmakthållas och förbättras. Vad de främmande språken beträffar är en god språkberedskap viktigare än någonsin. Utan en sådan kommer vårt land att isoleras och ej kunna till fullo dra fördel av det växande kulturella och ekonomiska utbytet med andra länder. Vårt lands allt livligare medverkan i internationella organisationer och i strävandena att bistå utvecklingsländerna ökar också kraven på språkkunnigt folk. Språkstudiernas omfattning torde på olika utbildningsvägar — och även individuellt — böra varieras, men uppenbart är, att det framtida behovet av språkkunnigt folk blir stort. Utredningen återkommer längre fram i betänkandet utförligt till denna fråga men vill redan h ä r framhålla att inte bara de tre språken engelska, tyska och franska, vilka avnämarna i första hand krävt, försvarar sin plats på schemat. Studiemöjlighet bör liksom för närvarande alltjämt lämnas även i andra språk, t. ex. spanska, ryska, italienska.

Kvantitativa metoder och betraktelsesätt har under senare tid fått en starkt ökad betydelse inom allt flera områden. Av ålder har matematik varit ett betydelsefullt redskap inom naturvetenskaperna och tekniken; sedermera också inom samhällsvetenskaperna. Numera användes detta redskap — ofta i kombination med statistiska metoder — även i rent humanistiska sammanhang. Detta framträder tydligt i de nästan samstämmiga avnämarkraven på matematiska färdigheter — utöver vad grundskolan givit — i synnerhet i form av orientering om statistik och statistiska metoder. Utredningen har därför kommit till den övertygelsen att det framtida gymnasiet måste ge alla elever någon sådan orientering. Praktiskt taget alla tillfrågade avnämare h a r starkt betonat kravet III, samtidigt som många ansett att det nuvarande gymnasiet inte till fullo lyckats fylla detta krav. All kraft måste därför sättas in på att så utforma arbetsformer och studiefostran i det nya gymnasiet att ungdomarna, när de lämnar skolan, är vana att självständigt planera och genomföra även mera omfattande arbetsuppgifter. Häri innefattas då förmågan att söka sig fram till kunskapskällorna, att studera dem utan förutfattad mening och med sinne för det väsentliga, att kritiskt bedöma och ta ställning samt allsidigt och överskådligt samla och framlägga materialet. Detta innebär att gymnasiet måste lägga stor vikt vid att meddela eleverna vissa färdigheter i studieteknik och arbetsplanering. Utredningen återkommer längre fram (se kap. 10) till denna fråga. 5.2.2A Som redan påpekats har flertalet avnämare samma uppfattning i fråga om kraven II och III i 5.2.2.2. Däremot krävs i I en för varje avnämare specifik förutbildning. Om man vid

188 gymnasiets utformning skulle ta betydande hänsyn härtill, skulle detta leda till en uppdelning på mycket specialiserade studieprogram. Hur långt man skall gå på denna väg blir en avvägningsfråga, där särskilt följande två — mot varandra stridande — synpunkter blir av vikt: A: Varje studieprogram bör lämpa sig för en så bred avnämarsektor som möjligt. B: Många elever har på detta åldersstadium utpräglade intressen, som bör tillgodoses genom specialiserade studieprogram. Vad det här gäller är i själva verket frågan om gymnasiets differentiering. Utan att föregripa diskussionen i följande kapitel 7 och 8 av detta problem skall här likväl antydas några av de många argument, som kan anföras för både A och B. Starkt specialiserade studieprogram har fördelen av god motivation i den mån de svarar mot spontana intressen. Å andra sidan har de en benägenhet att låsa eleven i ett ofta alltför tidigt yrkesval, vilket kan medföra många misstag med åtföljande svåra och dyrbara korrigeringar. Vart en ensidig inriktning på en smal avnämarsektor skulle kunna leda belyses klart av dagens situation vid de spärrade fackhögskolorna och fakulteterna, där konkurrensen om platserna är mycket hård. Det vore olyckligt om de, som inte kommer in på dessa utbildningsvägar, hade en gymnasieutbildning, som endast passade för dessa. Påminnas bör också om det ökade behovet av rörlighet med hänsyn till arbetsmarknadens snabba förändringar, vilket förutsätter att utbildningen inte blir alltför speciell. Utredningen vill särskilt understryka att synpunkten A ovan är av stor betydelse inom hela gymnasiet. Inom exempelvis

den sektor, som ger teknisk utbildning, måste av arbetsmarknadsskäl utbildning inom alltför snäva och specialiserade sektorer undvikas. Den bör också ge möjlighet till fortsatta studier vid högskolorna. Samtidigt är det uppenbart, att specialämnen eller specialbetoning av vissa ämnen i någon utsträckning måste förekomma i ett gymnasium, som inte bara förbereder en mycket stor del av eleverna för fortsatta högre studier utan även vill förbereda fackutbildning eller direkt yrkesverksamhet. Dels talar som ovan nämnts pedagogiska och utvecklingspsykologiska skäl för en sådan anordning, som låter den studerande under gymnasiestudierna få mera ingående syssla med de ämnesområden, som särskilt fångar hans intressen och passar hans anlag, dels är utbildningsvägen på specialområdena numera så lång och krävande, att den — där så är möjligt — bör kunna beträdas utan längre dröjsmål efter grundskolans slut. Att till exempel matematisk-naturvetenskaplig betoning av studierna är till gagn för den, som känner dragning till ingenjörens eller läkarens yrke, är lika uppenbart som att det är angeläget, att t. ex. den blivande filologen får möjlighet till fördjupat språkstudium. Samtidigt måste det betonas att alla parter måste anpassa sig till den ständigt fortgående utvecklingen inom både skolan, arbetslivet och de högre studierna. Sålunda måste även avnämarna i vissa fall kunna modifiera sina krav. Av ovanstående redogörelse framgår att de krav (se II och III, 5.2.2.2) som ställes på vissa »kommunikationsfärdigheter» och på allmänna studie- och arbetstekniska insikter, i det hela är gemensamma för alla nu nämnda avnämare. De krav på specialförberedelser (se I, 5.2.2.2), som gymnasiets avnämare ställer, är däremot ofta mycket dis-

189 parata. Gymnasieutredningen avser ej att i detta sammanhang gå in på hur och i vilken utsträckning dessa kan tillgodoses. Så mycket bör dock redan här kunna konstateras, att motstridiga krav knappast bör leda till en alltför stark uppsplittring av gymnasiets målsättning i skilda specialinriktningar. De hittills redovisade, allmänt nyttobetonade krav, som högskolorna, näringslivet och förvaltningen ställer på de gymnasieutbildade, synes leda fram till att målsättningen för hela det framtida gymnasiet från dessa synpunkter kan göras rätt enhetlig. En ytterligare precisering av gymnasiets uppgift fordrar emellertid också en analys av de krav, som ställes på gymnasiet av individen själv och samhället i övrigt. I de närmaste avsnitten skall gymnasieutredningen diskutera dessa frågor.

5.3 Samhällslivets

krav

5.3.1 Allmänna synpunkter

5.3.1.1 Gymnasieutredningen vill understryka att de krav som samhället ställer strängt taget gäller alla medborgare. Den orientering och de kunskaper, som varje människa behöver i egenskap av medborgare, bör komma alla till del oavsett om de passerat gymnasiet eller ej. Uppgiften att ge den grundläggande orientering som samhällslivet kräver tillkommer grundskolan. För det åldersstadium som ligger däröver måste kraven delvis tillgodoses på olika vägar och givetvis också i olika mån med hänsyn till personliga förutsättningar och intressen. För dem som går direkt ut i förvärvslivet tillgodoses samhällskraven via kunskaper och erfarenheter, som möter i arbets- och föreningsliv, genom fritidsverksamhet och självstudier. Det är kon-

takter, som givetvis också gymnasisten har, men kontaktytan blir av naturliga skäl mindre. Gymnasiet måste här komplettera. 5.3.1.2 De krav det här är fråga om låter sig i många fall inte fånga genom enkäter till vissa utpekade avnämare, såsom fallet är med de krav, som utredningen sökt fastställa genom den i 5.2.1 redovisade undersökningen. Gymnasieutredningen har emellertid i samband med denna undersökning sökt få en belysning av de här aktuella aspekterna. Sålunda har de nämnda avnäm a r n a bl. a. givit tillfälle uttala sig om vilka krav de anser att gymnasieutbildade bör uppfylla — utöver de för yrkesutövningen respektive studierna nödvändiga kraven •— för att kunna följa m e d och deltaga i andra företeelser inom samhälls- och kulturlivet. Som framgår av den separat publicerade redogörelsen (SOU 1963:22) har därvid många synpunkter framkommit, men det är givetvis endast vissa sidor av problemet som blivit belysta. Detta är naturligt eftersom de tillfrågade endast representerar en liten del av alla bedömare och det h ä r i själva verket ytterst är fråga om värderingar. En speciell detalj i utvärderingen av bedömningarna av vad som i avnämarundersökningen kallats allmänbildningsaspekten förtjänar särskild uppmärksamhet. Det gäller den vikt i allmänbildningsvärde utöver yrkes- och studiekrav, som ges de humanistiska sidorna av gymnasiets undervisning. F r å n allmänbildningssynpunkt uppskattas dessa nämligen i hög grad såväl av företrädare för förvaltning och näringsliv som av universitetslärare inom naturvetenskap, medicin och teknik. Däremot kan man inte iaktta någon motsvarande uppskattning av de naturvetenskapliga ämnena från de humanis-

190 ter, teologer och samhällsvetare, som inte i större utsträckning ställer anspråk på sådana kunskaper för det egentliga studiearbetet. De humanistiska moment, som sålunda från dessa synpunkter röner allmän uppskattning, är i första hand beläsenhet i skönlitteratur och historia men också samhällskunskap, geografi, psykologi och franska. Den specifikation, som gymnasieutredningen gör i avsnittet 5.3.2 nedan av samhällets krav, har begränsats till vad som enligt utredningens uppfattning är de fordringar, vilka de gymnasiala skolformerna -—• jämte de redan i 5.2 redovisade förutbildningskraven — måste tillfredsställa. Det är därvid viktigt att hålla i minnet att det framtida gymnasiet och de därmed parallellställda utbildningsformerna skall bygga på den grund, som den nioåriga obligatoriska skolan lägger.

5.3.2 Komponenter i samhällslivets krav

5.3.2.1 Enligt gymnasieutredningens uppfattning kommer de allt rikare förgrenade internationella förbindelserna att kräva ökad uppmärksamhet i det nya gymnasiet. Det är inte bara de moderna transportmedlen, radio och TV, som knyter människor samman. Det mellanfolkliga samarbetet, ekonomiska förbindelser, gemensamma forskningsuppgifter m. m. verkar i samma riktning. Alla dessa faktorer framhäver nödvändigheten av att kunskapen vidgas till att omfatta jämte det egna landet, Norden och Europa också utomeuropeiska folk och världsdelar i högre grad än hittills. Då ett av de främsta målen för ungdomens fostran i flertalet kulturländer just nu är att hos den enskilde skapa respekt för människovärdet och sinne för folkens rätt att ställa krav på ett liv i fred och frihet under socialt, kulturellt och ekonomiskt fram-

åtskridande, måste studierna vad beträffar både kursinnehåll och arbetsmetoder i flera avseenden läggas till rätta för ett sådant syfte. Därigenom kan åtskilligt vinnas även med tanke på fostran till god medborgaranda och individuell anpassning i tillvaron. Det gäller således här att bl. a. tillgodose ett ökat krav på kunskaper om beteendemönster i olika kulturer och det mänskliga samhällets konstruktion och funktioner, varvid perspektivet måste vidgas över de nationella gränserna. Detta bör ske genom att den samhällsorienterande undervisningen stärks, men givetvis bör den ökade internationaliseringen prägla alla ämnen. Viktigt är emellertid också att a n d r a aspekter beaktas, när det gäller att utveckla de unga till större vidsyn och till ökad förmåga att förstå sig själva och andra samt att göra en positiv insats i den komplicerade värld i vilken de lever. Gymnasiet måste därför fortsätta det studium av litteratur, konst och religion, som påbörjats inom grundskolan. Även ett — m e d hänsyn till olika studieinriktningar — på lämpligt sätt upplagt filosofi- och psykologistudium har i detta sammanhang en uppgift. Till sist bör framhållas att den internationella utvecklingen liksom kommunikationsbehoven i samhället ytterligare understryker kravet på kunskaper och färdigheter i svenska och moderna språk. Samhällets alltmer komplicerade natur leder också till krav på ökad förmåga till kvantitativ bedömning. Båda dessa krav h a r framkommit vid den i 5.2 redovisade undersökningen. 5.3.2.2 Den tid vi lever i präglas i hög grad av naturvetenskapens och teknikens starka utveckling. Praktiskt taget alla människor beröres dagligen härav och en ständigt växande andel är direkt

191 knuten till tekniskt-naturvetenskapligt utvecklingsarbete eller omedelbara tilllämpningar härav. Av dessa senare individer kräves givetvis speciella insikter i naturvetenskap och teknik. Men även övriga medborgare måste för att förstå sina medmänniskor och de snabba förändringarna i samhället liksom för att kunna ta del i aktuella diskussioner och personligen kunna ta ställning i för individen själv, samhället och ofta hela mänskligheten avgörande frågor ha en viss aktuell orientering i naturvetenskap och teknik. Utnyttjandet av naturvetenskapliga och tekniska forskningsresultat framstår i dag som en av de mest verksamma faktorerna i den sociala och ekonomiska utvecklingen. En icke oväsentlig del av de politiska spörsmål, medborgaren i ett demokratiskt samhälle h a r att ta ställning till, har naturvetenskapliga och tekniska implikationer. Varje medborgare måste därför få en fortlöpande orientering om naturvetenskap och teknik och om hur dessa verkar som drivkrafter för den sociala utvecklingen. Till detta bör alla skolformer medverka. Även de elever, som inte är specialinriktade på naturvetenskap och teknik, måste få en vidgad orientering utöver den grund som lagts i den obligatoriska skolan. Denna orientering bör innebära någon inblick i naturvetenskapligt betraktelsesätt, en orientering om de problem man brottas med samt någon bekantskap med de tekniska hjälpmedlen, som står vetenskapen till buds, och med de empiriska och matematiska metoder, varmed den arbetar. En intensiv debatt h a r de senaste åren förts kring behov av ökad naturvetenskaplig orientering. Den debatten har till stor del hämtat sin näring ur den av C. P. Snow hävdade meningen att vår ursprungligen relativt enhetliga civilisation kluvits i två kulturer som

^-

löper risken att gå banor som alltmer fjärmar sig från varandra. En bidragande orsak till detta skulle vara det humanistiskt betonade bildningsidealet, som leder till bristande förmåga att assimilera de tekniska och naturvetenskapliga kunskapsområdena med de sociala och allmänmänskliga sammanhangen. Gentemot Snow har hävdats att hans kategoriklyvning är felaktig och att problemet är fel ställt. Motsatsställningen skulle i stället finnas mellan specialisering och övergripande kunskap, de två kulturerna skulle upplösa sig i många. Men även Snows kritiker har pekat på den centrala betydelse skolan har för att motverka en icke önskvärd tidig specialisering. De förslag som i den svenska debatten framkommit och som tagit sikte på gymnasiet har praktiskt taget entydigt pekat på behov av att alla gymnasister får information om naturvetenskap och teknik. Förslagen till lösningar har däremot divergerat. Somliga har understrukit idéhistoriens betydelse. Genom att inom ett ämne ge alla väsentliga sidor av kulturutvecklingen skulle skilda kunskapsområden kunna införlivas med varandra och interrelationen mellan exempelvis filosofi, naturvetenskap och politik skulle framstå klarare. Det blir då möjligt att ge en bild av vad som med en mycket vid definition kallats världsbilden och dess utveckling. Andra har fäst stor vikt vid teknikens och naturvetenskapens sociala och politiska aspekter. Naturvetenskaplig utveckling och tekniska uppfinningar inverkar som nämnts i hög grad på människors livsvillkor och påverkar politiskt handlande. Skolan bör därför enligt detta synsätt ge sådana kunskaper från skilda fält att de kan bidra till förståelsen för alla de problem som medborgaren möter i samhället och i större eller m i n d r e utsträckning tvingas ta ställning till.

192 Till dessa viktiga problem och till den refererade diskussionen kommer gymnasieutredningen att återknyta i kapitel 9 i samband med den mer detaljerade redogörelsen för kursinnehållet.

5.3.2.3 De krav som ovan ställts på gymnasiet är inriktade på att öka elevernas förmåga att förstå människor och människans situation. Gymnasiet får emellertid inte inskränka sig till att ge utblick enbart över den egna samtiden och mot den närmaste framtiden. Studiet av historiska skeenden, av sociala och ekonomiska förhållanden i gången tid, av förändringar och samhällets föränderlighet är av betydelse för bättre förståelse av det moderna samhällets problem. I gymnasieundervisningen kan uppgiften då icke bli att ånyo och blott mera detaljerat genomgå grundskolans kurs utan i stället att söka följa idéernas uppkomst och utveckling, att teckna de stora dragen i den politiska, ekonomiska, kulturella och vetenskapliga utvecklingens historia och att söka — i samverkan ämnena emellan — så långt det är möjligt ge sammanfattning och överblick.

5.3.2A De krav som redovisats i 5.3.2.1 —5.3.2.3 har så långt möjligt tillgodosetts redan i grundskolan genom dess samhälls- och naturorienterande ämnen. Eleverna h a r där fått grundläggande faktakunskaper och getts tillfälle att tillämpa dessa kunskaper. Det kan därför inte vara meningsfullt att gymnasiet dubblerar den kunskapen eller enbart ökar den kvantitativt. Att de nämnda kraven ej bör eller kan tillmötesgås enbart genom omfattande faktainlärning är självklart. De fakta som inläres bör väljas så att de ses i ett funktionellt sammanhang. Undervisningen bör också utformas så att

faktainhämtandet delvis blir ett resultat av elevens självständiga studier. På detta sätt får eleverna lättare överblick över och sammanhang i sitt vetande. Detta måste vara väsentligt med tanke på de former i vilka eleverna efter studiernas slut kommer att inhämta kunskaper. Genom diskussioner av problem och idéer, d. v. s. genom att undervisningen får präglas av en kritiskt prövande inställning, skapas bättre beredskap för förståelse av social, politisk, ekonomisk, naturvetenskaplig, teknisk, kulturell, religiös och mänsklig problematik vare sig det gäller det egna samhället och dess medborgare eller andra människor och samhällen. 5.3.2.5 Som redan inledningsvis påpekats, ingår i målsättningen för grundskolan sådana allmänna personlighetsutvecklande uppgifter, som i stor utsträckning måste fortsättas inom de följande skolformerna. Om några få år kommer den obligatoriska nioåriga grundskolan att vara genomförd i hela vårt land. Somliga av dem, som lämnar grundskolan, går direkt ut i förvärvslivet. De kommer då att under den tid deras kamrater tillbringar i gymnasiet, fackskolan eller yrkesskolan förvärva kunskaper och erfarenheter såväl genom kontakter i arbetslivet som i föreningsverksamheten — ideell, politisk eller facklig m. m. Genom konfrontationen med vardagslivet — i arbetet och på fritiden •— fortsattes för dessa ungdomar den personlighetsutveckling, som eftersträvas bl. a. i grundskolan. För kamraterna, som i stället för yrkesverksamhet valt fortsatt skolgång, blir miljön och därmed erfarenheterna i många avseenden annorlunda, ofta mer begränsad och mer konstlad. Det finns allmänt sett anledning att ge akt på den risk för isolering från samhället i övrigt som onekligen

193 lätt ger en prägel åt skolmiljön. En fortsatt personlighetsfostran är givetvis även för gymnasieeleverna viktig. Härtill måste skolan bidra i enlighet med de krav som samhället ställer. Därutöver måste personlighetsfostran bestämmas av att gymnasisterna från studierna mer eller mindre direkt förs ut som medborgare med självständigt socialt och politiskt ansvar. Gymnasiets arbetssätt måste därför vara sådant att det kan bidra till personlighetsutvecklingen och förbereda eleven för den vuxnes ansvar. Det gäller icke minst kontakten med arbetslivet utanför skolan. Vid avvägningen av innehållet i studierna och i deras metodiska uppläggning likaväl som i anordningar för skolans sociala liv i övrigt bör stor hänsyn tas till den personlighetsutvecklande effekten.

5.4 Individernas

krav

5.4.1 Inledning

I detta kapitel h a r hittills gymnasiets innehåll tecknats mot bakgrund av en analys av avnämarnas och samhällslivets krav. En avvägning måste även göras gentemot de krav individen kan ställa på gymnasieutbildningens innehåll. Redan vid inträdet i gymnasiet är elevernas personliga intresseinriktningar delvis utdifferentierade. Gymnasiet måste inom rimliga gränser kunna ge utrymme för eleverna att fritt utveckla sina intressen. När 1946 års skolkornmission (SOU 1948: 27) nalkades denna problematik, utgick den från elevernas intresseinriktning som en viktig grund för gymnasiets differentiering. Endast om elevernas intressen fullt ut tillvaratas som utgångspunkt för studierna, menade skolkommissionen, kan gymnasiet få den studiefostrande karaktär som 7—318118

anses vara dess viktigaste funktion. Vid avvägningen av de individuella intressena gentemot samhällslivets krav grupperade skolkommissionen skolans arbetsområde i intresseområden sammanfallande med centrala områden inom samhälls- och kulturlivet. Från denna intressegruppering skisserades ett gymnasium organiserat på tre linjer. Skolkommissionen begränsade sin precisering av intresseområden till det allmänna gymnasiets arbetssfär. F r å n dess utgångspunkter kan emellertid gymnasiets hela arbetsområde föras in i bilden. Möjligheterna att tillgodose individuella intressen inom studieorganisationen blir större om latituden vidgas till att omfatta bl. a. tekniska och ekonomiska intresseinriktningar. 1940 års skolutredning (SOU 1947: 34) berörde denna fråga från delvis andra utgångspunkter. Skolutredningen avvisade emellertid blandgymnasietanken med någon reservation för införandet av handelslinjer i det allmänna gymnasiet. Gymnasieutredningen vill här endast notera frågeställningen och avser att i annat sammanhang penetrera den grundligare. Det bör emellertid framhållas att gymnasisterna som påvisats i Vägen genom gymnasiet (SOU 1963: 15, kap. 9,12, 19) långt ifrån alltid tillhör någon utpräglad intressekategori. Gymnasiet kan inte stängas för dem som saknar bestämd intresseinriktning. Tvärtom måste rimlig hänsyn tas även till dem vid gymnasiekonstruktionen. Detta belyses närmare i betänkandets kapitel 7 men något också i följande avsnitt.

5.4.2 Eleyundersökningen

I nyssnämnda undersökning (SOU 1963:15) behandlas i första hand de faktorer som synes bestämma elevernas

194 val vid de olika valtillfällen som gymnasiestudierna medför. Men några av de uppgifter som där använts för att belysa valfaktorerna ger också en mera generell bild av elevernas krav på gymnasiets innehåll. Det bör först i anslutning till det närmast föregående (5.4.1) noteras att de elever, som vid övergången till gymnasium väljer olika linjer, i genomsnitt skiljer sig markant åt i fråga om intressen (a. a. sid. 127, fig. 7). Särskilt är det de teknisk-naturvetenskapliga intressena som verkar differentierande inom det allmänna gymnasiet, men även det som sammanförts under rubriken humanistiska intressen gav utslag, närmast hos latinlinjen och i positiv riktning. Fackgymnasiegrupperna h a r mera utpräglade, med linjernas inriktning överensstämmande intresseprofiler än det allmänna gymnasiets linjer, och de är också med hänsyn till yrkesplaner m. m. mer homogent sammansatta än linjerna på allmänt gymnasium. Detta gäller i genomsnitt, men det finns också inom varje undergrupp en högst betydande spridning. Så är exempelvis nära hälften av pojkarna på latinlinjen negativt inställda till det slags intressen, nämligen de humanistiska, som ändå är de som i jämförelse med andra intressen utmärker denna pojkgrupp mest i positiv riktning. Inom allmänna linjen råder över huvud taget en mycket stor intressevariation, och inget intresseområde framstår som särskilt karaktäristiskt för linjen, trots att även exempelvis samhällsinriktade intressen blivit föremål för mätning. När eleverna själva fick gradera betydelsen av olika motiv för linje valet, kom »Där får jag läsa de ämnen som intresser a r mig mest» först, markerat av 74 procent, närmast följt av »Den linjen leder fram till de yrken som intresserar mig mest» (62 procent). Det är de två skäl

där ordet intresse förekommer i formuleringen (a. a. sid. 82, tab. 24). I det närmaste hälften av eleverna h a r markerat båda dessa skäl, 12 p r o c e n t inget av dem. Latinlinjens blivande elever nämner ämnesintresset mera än genomsnittligt, tekniska gymnasiets och reallinjens yrkesintresset, medan de som tänker sig till allmänna linjen ligger lägst i båda hänseendena. Intresset anknyter i dessa skäl dels till skolämnena, dels till yrkesvalet, men däremot ej till de mera generella intressefaktorer som behandlats. Även ämnesinställningen och yrkesplanerna studeras emellertid mera direkt i undersökningen, varför jämförelser med elevernas självupplevda motiv är möjliga. På det hela taget visar de ämnen eleverna säger sig vilja läsa — och särskilt sådana man vill läsa många t i m m a r i veckan — en betydande överensstämmelse med de ämnen som upptas på olika linjers timplan (a. a. sid. 120—123). Realare och tekniker vill läsa matematik och naturvetenskapliga ämnen, latinare språk. Här kan f. ö. den paradoxen noteras att latinarna oftare än övriga motiverar linjevalet med ämnesintressen, men samtidigt är dessa elever de bland allmänna gymnasiets som i minst utsträckning önskar läsa sin linjes specifika karaktärsämne — latinet. I gengäld har de moderna språken en stark intressemässig förankring bland latinarna. Bäst beredda att bedöma gymnasiets ämnesuppsättning bör abiturienterna vara, och de h a r dels fått ta ställning till de olika ämnen de själva läst och ange önskemål om ökning eller minskning, dels fått bedöma vissa ämnesområdens generella vikt i det framtida gymnasiet. En utgångspunkt för återgivande av vissa huvudresultat i den senare bedömningen ger följande tabell, där momenten ordnats efter den procent bland eleverna som velat ge mo-

195 Tabell 1. Abiturienternas

bedömning av betydelsen hos olika i det framtida gymnasiet.

utbildningsmoment

Procent bland abiturienterna, som vill tillmäta momentet

Vana vid självständiga studier Orientering i det moderna samhällslivet Färdigheter i moderna främmande språk Allmänbildning på det naturvetenskapliga området Förkunskaper för högre utbildning Kunskaper i matematik Tekniska ämnen Allmänbildning på det humanistiska området Estetiska ämnen Merkantila ämnen Färdigheter i svenska språket Fysisk träning Kunskaper i klassiska språk men tet i fråga ökad vikt i det framtida gymnasiet (a. a. sid. 195). Där anges också hur stor andel av eleverna som vill bibehålla momentet vid det nuvarande och hur stor del som vill minska det. Bedömningen är således relativ i förhållande till nuläget, och den är kvantitativ i den meningen att den avser momentets totala vikt men går ej in på eventuellt önskade förskjutningar mellan olika delområden inom det. Högst i listan och före alla ämnesmoment i egentlig bemärkelse kommer ett önskemål om större övning i självständigt studiearbete. Bland ämnesmomenten i övre delen av listan skiljer sig två tämligen klart ifrån de övriga, nämligen orientering i det moderna samhällslivet och färdigheter i moderna främmande språk, där majoriteten av eleverna markerat önskemål om större vikt för momenten. Ännu mera påtagligt skiljer sig i slutet av listan kunskaper i klassiska språk från de övriga. Det är det enda moment där en större andel av eleverna ligger på minus- än på plussidan. Det är ej bara eleverna, som inte läser klassiska språk, som här gett uttryck för en negativ värdering

Större vikt

Lika vikt

Mindre vikt

77 63 60 47 41 38 30 30 28 27 25 24 3

21 33 38 48 52 56 54 57 54 56 69 59 33

1 3 1 2 4 3 9 12 14 9 4 14 60

utan också i nästan samma utsträckning latinarna själva. Naturvetenskap, matematik och tekniska ämnen kommer före de i vid bemärkelse humanistiska momenten, bortsett från samhällsorientering och språk, och detta visar sig sammanhänga med att både latinare och övriga vill öka de matematisk-naturvetenskapliga inslagen, medan realarna på det hela taget ej biträder någon ökning av de humanistiska momenten. Den bild vi här fått av abiturienternas värdering av olika ämnesområdens betydelse, i förhållande till den vikt de nu har, bekräftas av jämförelsen mellan de enskilda skolämnena. Abiturienterna har för varje ämne de läst i gymnasiet fått ange om de skulle velat läsa ämnet mera, lika mycket eller mindre än nu, eventuellt inte alls. De ämnen i abiturientgruppen som helhet, vilka de som läst ämnena önskar mera av, är främst engelska, matematik och franska samt bland mera ovanliga ämnen spanska — alltså moderna språk och matematik. Latin och grekiska (bland latinarna) samt kristendom och historia ligger längst åt det negativa hållet med fler elever som vill ha dem minskade än som

196 vill ha dem ökade. I fråga om såväl latin som grekiska stämmer denna inställning väl överens med värderingen av hela momentet klassiska språk. Kristendom och historia hör närmast hemma i den humanistiska allmänbildningen enligt föregående bedömning — ett moment som i varje fall ej fick någon mera framskjuten placering. Historia med samhällslära uppfattas tydligen inte i någon högre grad som den orientering i det moderna samhällslivet, vilken enligt förut refererade bedömning bör förstärkas. Bland de ämnen, som gymnasisterna nu sällan eller aldrig läser, har spanska, ryska samt merkantila, tekniska och husliga ämnen fått många förespråkare. I båda de bedömningar, som nu återgivits, finns det en tendens att reallinjens elever — vid sidan av en avsevärd undervisning i moderna språk — önskar en förskjutning i riktning mot mera realbetonat innehåll i gymnasiestudierna — en ökning av matematik, fysik och tekniska ämnen hos pojkarna, av matematik och biologi hos flickorna, samtidigt med en minskning av det humanistiska allmänbildningsinnehållet. Hos latinarna är det däremot linjens specifika klassiska ämnesinnehåll, som man vill beskära, till förmån för ökade moderna språkkunskaper samt matematik. Även i fråga om intresset för fackbetonade, närmast tekniska och merkantila ämnen på det allmänna gymnasiet finns stöd på flera ställen i Härnqvists & Grahms undersökning och ej bara på abiturientnivån utan också i de lägre åldersgrupperna. Ett tecken h ä r p å är det stora intresse som deklarerats för tekniska och merkantila grenar under de två avslutande gymnasieåren. Även de tekniska och merkantila fackskolorna har tilldragit sig ett betydande intresse i vissa elevgrupper. Tekniska äm-

nen samgår med matematik, fysik och kemi i pojkarnas intressen. Merkantila ämnen samgår ofta med moderna språk, särskilt i flickornas intressen. För många av de elever som är osäkra om sina möjligheter att genomgå högre utbildning efter gymnasiet skulle en viss fackinriktning med bibehållna vidareutbildningsmöjligheter innebära en trygghet. 5.5 Sammanfattning vägning av kraven

och

samman-

5.5.1 Sammanfattning I det föregående har redogjorts för de krav, som gymnasieutredningen — med utgångspunkt i genomförda undersökningar och egna överväganden — menar att man måste ställa på det framtida gymnasiet. Här sammanfattas nu först de uppgifter för gymnasiet, som kraven leder fram till. Gymnasiet måste utöver grundskolan ge: I: Specialförberedelser som varierar med hänsyn till den yrkes- eller studieinriktning som eleven h a r och de övriga intressen eleven h a r möjlighet att utveckla i skolan. II: Kommunikationsfärdigheter i form av gedigna kunskaper i svenska och ett, två eller flera moderna språk samt i form av vissa matematiska färdigheter, framförallt av statistisk art. III: Allmänna studie- och arbetstekniska färdigheter. IV: 1. Samhällsorientering, både svensk och internationell. 2. Teknisk och naturvetenskaplig orientering. 3. Övrig kulturell orientering, d. v. s. om litterära, estetiska, religiösa, filosofiska och psykologiska frågor. 4. Ett historiskt och i vissa fall framåtblickande perspektiv på de u n d e r 1—3 nämnda frågorna.

197 Gymnasiet har även till uppgift att tillgodose en riktig utveckling av elevens anlag och intressen, att b i d r a till den personlighetsutveckling i vidare mening som är varje skolas uppgift. Denna uppgift kan dock ej separeras från punkterna I—IV. Som framhävts i 5.3.2.5 bör den vara ett resultat av studiernas innehåll, arbetets utformning och skolans sociala liv.

5.5.2 Sam man vägning

5.5.2.1 Av resonemanget i 5.2, 5.3 och 5.4 följer att uppgifterna I—IV på olika sätt sammanhänger med varandra. Sålunda kommer de krav, som svarar mot II och IV, i åtskilliga fall att automatiskt bli tillgodosedda genom att de också svarar emot uppgiften I. I synnerhet blir detta fallet om gymnasiet — i enlighet med synpunkten A i 5.2.2.4 — inte tillätes bli uppdelat i alltför starkt specialiserade studiegångar. I den mån II och IV icke överensstämmer med delar av I måste givetvis en avvägning av de olika kraven och önskemålen göras, när den organisatoriska formen för utbildningen skall konstrueras. Vid utformningen av skilda studievägar blir det därvid en huvuduppgift att på lämpligt sätt låta det mer speciellt förutbildande kunskapsstoffet I i förhållande till det allmännare II och IV betonas mer eller mindre allt efter varje särskild studievägs mer eller mindre markerade särart och behov. 5.5.2.2 En faktor som härvidlag har avgörande betydelse är tidsfaktorn. Vad som i varje enskilt studieprogram skall tillmätas störst vikt, uppgifterna II och IV eller uppgiften I, bestämmes bl. a. av vilket totalt timtal per vecka man anser sig kunna förfoga över och hur stor arbetsbörda som lämpligen kan åläggas

eleverna. Det är inom den tidsram, som anger storleksordningen av elevernas totala studiearbete i skola och hem, som ifrågavarande avvägning måste ske. Självfallet varierar arbetsbördan från elevkategori till elevkategori. Men helt allmänt kan man konstatera att det i flera avseenden skulle vara mycket olyckligt, om de ständiga kraven på ett bredare ämnesregister och ett vidgat kursinnehåll i de skilda ämnena finge leda till en arbetsanhopning, som sprängde den lämpliga tidsramen och framtvingade dess utökning. Tvärtom synes det nu mera än någonsin vara angeläget att gymnasieungdomens totala skolarbete icke tillätes lägga beslag på så stor del av dagen, att tid, kraft och lust icke längre finns för sådana sysselsättningar — med eller utan direkt kontakt med skolarbetet — som eleven skulle på eget initiativ och av spontant intresse vilja ägna sig åt. Det gäller här en fråga av utomordentlig betydelse icke blott från viktiga arbetshygieniska synpunkter. Utredningen återkommer till denna fråga i kapitel 9, men vill redan h ä r understryka att en nödvändig förutsättning för att gymnasiet skall kunna fylla den viktiga uppgiften att fostra ungdomar med vana vid självständigt arbete och ge tillräckligt utrymme åt bildningsmöjligheter utanför skolan (jfr 5.3.2.5) är en sänkning av nuvarande höga veckotimtal. Därvid måste observeras att moderna tekniska hjälpmedel av audi visuell och annan typ bör kunna spara tid i undervisningen. Därigenom kan överbelastning av tim- och kursplaner undvikas och, genom kortare arbetsdag och arbetsvecka, mera tid ställas till elevernas fria disposition. Särskilt när det gäller gymnasisternas skolgång är det viktigt att i avsevärd grad ta hänsyn till de vinster för skolan, som inträtt genom förekomsten av

198 och tillgången till olika bildningsmedel utanför skolans väggar. I kapitel 9, 10 och 16 kommer gymnasieutredningen att beröra den växande roll böcker, tidskrifter, tidningar och andra publikationer liksom de nya massmedia — film, radio och TV — fått och kommer att få såsom komplement till och ersättare för skolans verksamhet. 5.5.2.3 Vid avvägningen mellan uppgifterna I, II och IV tillkommer också den svårigheten att omfattningen i varje fall av uppgiften IV inte kan kvantitativt fixeras i samma grad som de moment av omedelbart bruksvärde, vilka konstituerar I. De senare kan man — såsom gymnasieutredningen visat genom den i 5.2 redovisade avnämarundersökningen — få ett ganska konkret grepp om, medan uppgiften IV är grundad på allmännare värderingar (se 5.3). Viktigt är också att observera att den bildning, som inrymmes i uppgiften IV, består av mycket, som inte kan förvärvas och bringas till avslutning genom vissa bestämda studier vid viss tidpunkt. Med hänsyn härtill och till individens möjligheter att livet igenom bruka sin lediga tid också till bildningsfrämjande studier och sysselsättningar på egen hand bör man kunna i olika avseenden begränsa och sovra det kunskapsstoff, som i gymnasiet skall bilda underlag för denna bildning. 5.5.2A De synpunkter som ovan anförts visar att den slutliga sammanvägningen mellan de olika kraven på gymnasiet måste ske med hänsynstagande till en rad olika omständigheter, vilka inte alla kan överblickas förrän klarhet nåtts bland annat i sådana huvudfrågor som studietidens längd, det totala veckotimtalet och gymnasiets differentiering. Vid denna sammanvägning gäller det att balansera de krav som från avnä-

marna och samhället ställes på gymnasiet gentemot individens önskemål. Det kan därvid konstateras att kraven II— IV under senare tid tillmätts ökad vikt i förhållande till kravet I. Detta framgår utom av gymnasieutredningens undersökningar av den debatt som förts om gymnasiets innehåll. Betydande hänsyn måste dock tas till kravet I dels för att olika gymnasietypers syfte skall uppnås, dels för att individerna skall få tillfälle att pröva sina anlag och utveckla sina intressen. I det senare hänseendet kan det gälla en mindre flexibilitet inom en ram, bestämd av uppgifterna I—IV ovan, men det kan också bli fråga om större avvikelser för att tillgodose specialintressen av exempelvis estetisk art. Gymnasieutredningen tar senare upp denna fråga i samband med diskussionen om behovet av olika differentieringsriktningar. 5.6

Allmänbildningsbegreppet

5.6.1 Analys av begreppet Enligt sina direktiv har gymnasieutredningen att analysera de två begrepp, som departementschefen kallar gymnasieutbildningens samhällsnytta och dess egenvärde. Det första har gymnasieutredningen sökt klarlägga genom sina avnämarundersökningar — redovisade bl. a. ovan i 5.2. 5.6.1.1 Med gymnasieutbildningens egenvärde åsyftar departementschefen »det mått av allmänbildning som varje slag av gymnasial utbildning bör ge den studerande. Den önskvärda innebörden av allmänbildningskravet — med de skiftningar, som kan betingas av målsättningen för olika gymnasiala utbildningsvägar — bör utredningen förutsättningslöst pröva under beaktande av det förändrade läge, som följer av bl. a. naturvetenskapens och teknikens snabba utveckling, den förlängda skolpliktstiden, de ökade och mer mångsidiga internationella kommunikationerna liksom

199 de nya massmedias allt större roll som bildningsmedel. I varje utbildnings egenvärde ligger också det resultat som, oavsett utbildningens specifika inriktning, en aktiv studiefostran medför för mognadsprocessen, exempelvis i form av förmåga till säker och kritisk bedömning och till konstruktivt tänkande. Även i detta avseende bör utredningen söka precisera de krav, som bör ställas på de gymnasiala utbildningsvägarna.»

5.6.1.2 De i direktiven använda termernas samhällsnytta och egenvärde är som av direktiven framgår närmast synonymer till de två begreppen »förutbildning» respektive »allmänbildning», vilka — såsom framgår av den återblick gymnasieutredningen givit i kapitel 1 — sedan långt tillbaka återfinnes i skoldebatten. De har därvid i regel varit betydelsefulla delar av den grund på vilken man sökt bygga motiveringarna för gymnasiets mål och utformning. Att en viss uppgift borde ingå i gymnasieutbildningen har man sålunda ofta velat motivera med att »den ingår i allmänbildningen». Svårigheten har då varit de olika uppfattningar, som rått om detta begrepps innebörd. Att meningarna härom h a r skiftat från tid till tid är mindre märkligt och även mindre besvärande. Värre är att också samtida bedömare inte sällan varit oeniga. 1957 års skolberedning antyder i sitt betänkande Grundskolan (SOU 1961: 30) några av de uppfattningar som funnits och framhåller deras ohållbarhet. Stundom har allmänbildningsbegreppet identifierats med goda minneskunskaper. Inte sällan har det fått beteckna den omdömesförmåga och insikt som står kvar, när man glömt detaljkunskaperna. Det h a r vidare angetts åsyfta kunskaper om bl. a. äldre tiders konst, litteratur och musik. Vidast har det definierats som en aktiv andel i all kulturens representativa värden. Skolbe-

redningen ger flera definitioner, vilka inte alla synes vara helt förenliga. Att använda samma allmänbildningsbegrepp som skolberedningen är ej görligt, eftersom det är applicerat på en obligatorisk skola.

5.6.1.3 Gymnasieutredningen har såsom redan framgått funnit det lämpligast att undvika att använda begreppet allmänbildning, eftersom detta begrepp hos olika individer ofta väcker så olika associationer. En entydig definition — om nu en sådan kan åstadkommas (jfr 5.6.2) — skulle knappast kunna råda bot på detta förhållande. Enligt utredningens mening bör därför problemet angripas på det sätt i det föregående skett: gymnasiets — liksom f. ö. varje skolforms — uppgift bör preciseras mot bakgrunden av de krav, som från olika håll ställes på skolan. Resultatet av utredningens undersökningar och överväganden har i komprimerad form redovisats ovan i 5.5.1, där gymnasieutbildningens skilda deluppgifter preciseras. Den grund, som dessa resultat vilar på, kan förefalla att vara av helt annan karaktär än den tidigare utredningar byggt på. I dessa har man som ovan sagts ofta refererat till »allmänbildningen», då man velat motivera något bildningsmoment, som inte varit direkt förutbildande. Principiellt finns emellertid ingen skillnad mellan detta betraktelsesätt och gymnasieutredningens. Alla ställningstaganden — således även gymnasieutredningens — bygger ytterst på värderingar. Praktiskt sett är det dock fråga om avsevärda olikheter. Det tillvägagångssätt, som här använts, har enligt gymnasieutredningens uppfattning väsentliga fördelar. För var och en av gymnasiets deluppgifter kan man nämligen gå tillbaka till bestämda krav, vilka även om de — liksom t. ex. all-

200 mänbildningsbegreppet — värderas olika av olika individer ändå i regel är entydigt definierade. Härigenom blir det möjligt att i varje särskilt fall föra en konkret diskussion utifrån en gemensam grund.

5.6.2 Användningen av begreppet

Innan gymnasieutredningen fixerar sin terminologi vill utredningen ytterligare något belysa problematiken genom att helt kort — mot bakgrunden av den ovan genomförda utredningen —< granska ett par uppfattningar av begreppet, vilka är eller h a r varit rätt vanliga. 5.6.2.1 Ibland hävdas att gymnasiet är allmänbildande, om det kan bilda underlag för ett stort antal yrkes- och utbildningsvägar ovanpå gymnasiet. I detta fall har ordet allmänbildande sålunda relaterats till avnämarnas krav på gymnasiet. Analysen i 5.2 visar att dessa krav kan uppdelas i tre, inte nödvändigtvis skiljaktiga komponenter, vilka svarar mot uppgifterna I, II och III i 5.5.1. Kraven på »kommunikationsfärdigheter» (II) och »allmänna studieoch arbetstekniska färdigheter» (III) är relativt lika för alla avnämare medan kravet på rena specialförberedelser (I) varierar starkt med hänsyn till studieinriktningen. I 5.2.2.4 h a r gymnasieutredningen konstaterat att det blir en avvägningsfråga, där bl. a. vikten av att inte framtvinga ett för tidigt yrkesval spelar en stor roll, h u r starkt olikheterna i sistnämnda krav skall få göra sig gällande. Mycket talar för att gymnasiet i sin helhet bör vara allmänbildande i den mening ordet h ä r användes. Andra använder ordet allmänbildn i n g för att beteckna sådana bildningsmoment, vilka inte är direkt nödvändiga för individens verksamhet i för-

värvslivet eller i studierna efter skolan. Eftersom I, II och III svarar mot bildningsmoment, som avnämarna kräver, blir allmänbildningen i detta fall de delar av IV, som eventuellt inte ingår i I. Innebörden i begreppet varier a r sålunda i detta fall från individ till individ. För exempelvis en blivande samhällsvetare skulle med denna definition skolans allmänbildning kunna bestå praktiskt taget endast av IV:2, d. v. s. av orientering i teknik och naturvetenskap. 5.6.2.2 I den tidigare allmänna debatten h a r också stark kritik riktats mot dessa användningar av ordet allmänbildning. Det har därvid menats att hela frågeställningen om vilka slags kunskaper som fordras för bildning bör utmönstras. De tidigare använda bildningsbegreppen har förlorat sin innebörd i och med att specialisering blivit ofrånkomlig och samtidigt det för alla individer gemensamma stoffet blivit uttunnat. Bildning h a r därmed blivit ett honnörsord som saknar saklig täckning och bara kan förstås som ett uttryck för vars och ens subjektiva bedömning. Behovet att pröva nya definitioner har i debatten lett till försök att ange vissa kvaliteter och kunskaper som anses kunna fordras av var och en som erhållit utbildning på en bestämd nivå. Föreställningen om att visst kunskapsstoff ingår i allmänbildningsbegreppet har därvid avvisats. De fordringar som bör ställas generellt har i stället angivits som rationellt prövande attityd, motvilja mot intellektuell löslighet, förståelse och intresse för andra människor. Särskilt det sista momentet h a r betonats som en nödvändig förutsättning för att minska friktionsanledningarna i samhällstillvaron. 5.6.2.3 Det kan knappast vara ändamålsenligt att begagna sig av någon av nyss-

201 nämnda definitioner. Utredningen har emellertid funnit det praktiskt att i olika sammanhang få förfoga över ett uttryckssätt, som anger att något visst krav bör uppfyllas av alla gymnasieutbildade. I det följande kommer gymnasieutredningen därför att begagna attributet allmän, då den önskar framhålla att vissa angivna attityder, vanor, färdigheter eller kunskaper — i enlighet med någon av uppgifterna II, III eller IV i 5.5.1 — ingår i den utbildning gymnasiet bör ge alla sina elever, även om det därvid för vissa gymnasister kan vara fråga om moment av rent förutbildande betydelse för vederbörandes yrkes- eller studieverksamhet.

5.7 Gymnasiets

mål

5.7.1 Inledning Problemet att fastställa mål och riktlinjer för gymnasiet h a r gymnasieutredningen, som redan angivits i samband med diskussionen av allmänbildningsbegreppet (5.6.1.3), velat angripa genom att precisera uppgifterna mot bakgrunden av de krav som ställs på skolan. När gymnasiets mål nu tecknas, kommer det därför att göras i form av en översikt av de mot kraven I—TV svarande uppgifterna. Denna översikt bör enligt gymnasieutredningens mening utgöra det avsnitt, som bör inleda läroplanen för gymnasiet. En avgränsning sker därvid mot gymnasiets uppgift i skolsystemet såsom den preciserats i kapitel 3. Denna uppgift bör anges i skolstadgan och ingå såsom den första paragrafen i avdelningen om gymnasiet.

5.7.2 Personlighetsutveckling 5.7.2.1 Gymnasiets personlighetsutvecklande uppgift är på en gång en separat

uppgift och en uppgift som är invävd i de övriga. Det senare i den meningen att olika aspekter av den tillgodoses när gymnasiet söker fylla sina andra uppgifter. Personlighetsutveckling är alla skolformers uppgift. Gymnasiet har att bygga vidare på den fostran som påbörjats i grundskolan. Vad som då blir specifikt för gymnasiet är att vidareutveckla det som är av särskild betydelse med tanke på elevernas skolsituation och framtida verksamhet. Uppgiften är ej betingad av utbildningsnivån utan av individen-elevens roll i ett socialt sammanhang. Han skall verka i grupper och samhällen med skiftande sociala, etiska, rättsliga och politiska värderingar. Han skall förverkliga sina personliga intressen och intentioner i ständig kontakt med och beroende av andra människor, vare sig detta sker i den mindre kretsen — i familj, skola och kamratliv — eller i en större som medborgare i ett nationellt eller internationellt samhälle. Skolans bidrag till socialt mognande kan ges genom att den i sitt arbete och genom sin miljö utvecklar tolerans, självständighet, samarbetsvilja och personligt ansvarstagande. 5.7.2.2 Att förmedla kritisk skolning är huvudlinjen i gymnasiets undervisning. Resultatet kan givetvis variera inom vida gränser, men eleverna bör vänja sig vid att inta en undersökande attityd gentemot det kunskapsstoff som erbjuds dem inom och utom skolan, granska sakuppgifternas korrekthet, argumentationens uppbyggnad och slutsatsernas tillförlitlighet, att ställa krav på intellektuell redlighet både när de bedömer andras upplysningar och framför egna påståenden. Värdet av en sådan inställning äger relevans på många andra fält än skol-

202 arbetets. Politisk och annan opinionsbildning, nyhetsförmedling och annan information, som möter eleven i hans dagliga tillvaro, får sina rätta proportioner i ljuset av den kritiskt värderande attityden. Som allmän regel för undervisningen bör gälla att objektivitetskravet sätts i centrum. Med objektiv undervisning menas, att urvalet av fakta och värderingar sker så allsidigt som möjligt och att det alltid överlåtes till eleven att acceptera eller förkasta en värdering. I de gränsfall då tvekan kan råda huruvida ett faktum eller en värdering föreligger bör diskussionen hållas öppen. 5.7.2.3 Förståelse och intresse för andra människor är ett oundvikligt komplement till kunskaperna i det nutida samhället. Arbetet inom skolan liksom på vetenskapens, förvaltningens eller näringslivets fält förutsätter en ständig samverkan mellan människor. Samarbete inom sociala, fackliga och politiska grupper kräver insikt om det avvikande och kontroversiella i andras uppfattningar samtidigt som det kräver vilja till samförstånd och samarbete. Arbetet på ett internationellt plan gör det nödvändigt att bedöma andra folks beteende utifrån deras tradition, historia och samhällsförhållanden.

5.7.2A Som synes vävs dessa attityder samman på flerfaldiga punkter och kan tillgodose det krav på social fostran, som gymnasiet måste uppfylla. Det är också givet att denna ej kan ges separat från annan verksamhet inom gymnasiet. Den förmedlas i själva verket genom gymnasiets hela verksamhet. Olika arbetssätt som grupparbete, skol- och miljöpraktik tillgodoser kravet likaväl som specialförberedelserna för den framtida uppgiften gör det. Gymnasiets uppgift

att ge kommunikationsfärdigheter likaväl som uppgiften att ge arbetsteknisk träning, social, teknisk och kulturell orientering skapar förutsättningar för bättre förståelse av andra människor och därmed större möjligheter till friktionsfritt samarbete.

5.7.3 Förberedelser for kommande verksamhet

Individen ställer krav på att få förverkliga sina intressen i största möjliga utsträckning. För att tillmötesgå det kravet bör gymnasiet ha till uppgift att ge specialförberedelser, som individen önskar. Att helt låta var och en förverkliga sina intressen är dock inte möjligt. De personliga intentionerna måste vägas mot de krav på förberedelser som ställes från avnämare och samhälle. Gymnasiets uppgift kan dock ej vara att helt fixera den avvägningen. Det måste sålunda i läroplan och organisation finnas möjligheter att möta personliga anlag och intressen och låta dessa ge utslag i form av mer eller mindre individualiserade studieprogram. Men även om större avvikelser tillätes inom den gemensamma ramen får detta inte leda till att den enskilde individens studieprogram alltför starkt avviker från de krav, som ställes inom den sektor av arbetslivet, där han kan komma att söka sin bana.

5.7.4 Kommunikationsfärdigheter

Viktigt för gymnasiet är att bygga vidare på grundskolans uppövning av elevens allmänna kommunikationsfärdigheter. En central uppgift är därvid att utveckla hans språkliga uttrycksmedel. Att med saklighet och klarhet uttrycka sig på det egna språket, att tydligt kunna framställa sina tankar såväl muntligt som skriftligt är färdigheter som

203 måste utvecklas. Utan tillgång till ett stort antal språkutbildade medborgare skulle vårt språkligt och geografiskt avsidesliggande land få kulturella och ekonomiska kontaktsvårigheter till förfång för vår kulturella, ekonomiska och sociala utveckling. Goda färdigheter i främmande språk är därför nödvändiga. I en värld med vidgade kommunikationsmöjligheter har bredden i den språkundervisning som erbjudes stor betydelse. Det innebär att gymnasiet bör ställa till förfogande för studier även andra språk än de som tidigare dominerat språkundervisningen, engelska, tyska och franska. Behovet av ökad bredd kan emellertid inte tillgodoses för alla individer. En individuell variation vad beträffar språkstudiernas omfattning är därför nödvändig, varvid individuella intressen och differentierade samhällsbehov kan tillgodoses. Matematiken har fått allt större betydelse som kommunikationsfärdighet. Kvantitativa metoder h a r vunnit insteg i stegrad grad inom studier som traditionellt betecknas som humanistiska. De h a r också vunnit ökat insteg inom verksamheten i näringsliv och förvaltning; särskilt gäller det matematikens statistiska element som blivit ett viktigt hjälpmedel för t. ex. prognoser, arbets- och kostnadsanalyser. Gymnasiets uppgift måste därför vara att, utöver den grund, som grundskolan givit, för alla elever vidare utveckla de matematiska färdigheterna och därvid särskilt orientera om statistiska metoder.

5.7.5 Förberedelser för samhällslivet

Samhällsarbetet ställer — utom kraven på vissa specialförberedelser och kommunikationsfärdigheter — krav på vissa allmänna kunskaper och färdigheter, en referensram, som viktiga företeelser inom samhälls- och kulturliv kan hän-

föras till och som underlättar kontakter och förståelse såväl inom den egna kulturen som inom en vidare kontaktsfär. Det allt rikare nätet av internationella kontakter ställer inte bara krav på språkfärdigheter. För förståelsen av andra folks problem och beteenden är det angeläget att kunskaper vinns om politiska förhållanden och sociala och ekonomiska funktioner. Det gäller i högsta grad om utvecklingsländerna med vilka förbindelserna successivt stärks men även om mer nära liggande folk inom Europa, inom Norden, liksom om varierande kulturmönster i det egna landet. Gymnasiets uppgift blir därför att utveckla och stärka den samhällsorientering som givits i grundskolan. De internationella kontakterna förutsätter även förståelse för andra folks religiösa och kulturella situation. Förmågan att förstå avvikande beteenden och kulturmönster är en förutsättning för upprättande och vidmakthållande av många internationella kontakter. Det är betydelsefullt att eleverna göres medvetna om moral- och rättsuppfattningars relativitet, hur de växlar under historiens lopp, från land till land, från befolkningsgrupp till befolkningsgrupp. Att göra gymnasiets elever beredda för att göra en insats i internationellt arbete och förstå andra folks reaktioner gör det därför nödvändigt att den sociala och kulturella orientering, som givits i grundskolan, fortsattes och utvecklas. Den tekniska och naturvetenskapliga utvecklingen fortskrider snabbt. Den påverkar alltmer de sociala och politiska problem som människan som medborgare h a r att ta ställning till. Den teknisk-naturvetenskapliga forskningen framstår som en av den sociala utvecklingens starkaste drivkrafter. Det är

204 nödvändigt att väcka elevernas förståelse för denna forsknings funktion i dagens samhälle och att göra dem medvetna om att naturvetenskapliga upptäckter förändrar betingelserna för samhällslivet. För att de skall kunna ta ställning till många av de problem, som berör både dem själva och samhället, är det oundgängligt att de ges en teknisk och naturvetenskaplig orientering. Även de gymnasister, som ej är inriktade på teknisk-naturvetenskapliga studier, måste få en orientering, som når utöver den grundskolan givit. Gymnasiets uppgift att ge en orientering, som underbygger förmågan att bedöma samhälls- och kulturaktiviteter, bör kompletteras även med en historisk aspekt. Eleverna bör genom studiet av förhållanden i gången tid, av förändringar och samhällets föränderlighet bättre kunna förstå förhållandena i vår tid, förvalta det de betraktar som värdefullt och förbättra det som de anser ogynnsamt. Det sagda gäller emellertid — det bör understrykas — inte bara det egna landet utan större kulturkretsar. För eleverna skall stå klart att de bär ett ansvar ut över nationella gränser. Gymnasiets uppgift är att fortsätta grundskolans historiska orientering i första hand genom att ge översikt och påvisa sammanhang i det historiska skeendet vad beträffar sociala, politiska, ekonomiska, tekniska, religiösa eller kulturella förhållanden.

5.7.6 Studie- och arbetsvanor

Att skapa goda arbetsvanor är ett naturligt krav på varje skolform. I gymnasiet är det särskilt betydelsefullt. Eleverna skall, när de lämnar skolan, på egen hand och på eget ansvar kunna utföra omfattande arbetsuppgifter vare sig det sker inom arbetslivet eller vid vidare studier. För gymnasiet måste det betyda att dess elever när de lämnar skolan skall vara vana att självständigt planera och genomföra större arbetsuppgifter. I detta bör ingå förmåga att på egen hand spåra och samla den erforderliga informationen, att tolka och värdera den, att kunna planera det egna arbetet och att slutligen kunna sammanställa och redovisa studieresultatet på ett tillfredsställande sätt. Detta innebär att gymnasiets uppgift måste vara att förmedla en studieteknik och en arbetsträning till sina elever, som fullföljer den studieträning som i grundskolan ingår i varje ämne. Men det innebär också att gymnasiets uppgift är att skapa sådana arbetsformer att elevens förmåga till självständigt ställningstagande kommer till sin rätt. Livet i det moderna samhället ställer även krav på kännedom om h u r olika miljöfaktorer påverkar arbetsförmågan. Det är därför betydelsefullt att gymnasiet ger kunskap om detta och samtidigt ger sina elever tillfälle till fysisk träning.

KAPITEL 6

Det gymnasiala skolsystemets struktur Principiella

synpunkter

på studiemål, studietid mellan skolformer

Inledning

Vid utformningen av det nya gymnasiet är givetvis frågan om dess studiemål och dettas kvalitet eller »nivå» central. I föregående kapitel har gymnasieutredningen bl. a. med utgångspunkt i genomförda undersökningar ingående diskuterat studiemålets innehåll och differentiering. I den allmänna diskussionen har studiemålets nivå ofta kopplats till problemet om studietidens längd. I de många förslag som framlagts — vissa i skrivelser direkt till gymnasieutredningen — finns representerade en mångfald kombinationer av studiemål och studietider med var i e r a n d e nivå respektive längd. För att den följande framställningen om gymnasiets konstruktion i detalj inte skall bli alltför komplicerad är det nödvändigt att redan h ä r i stort fixera studiemålets nivå och studietiden. Vissa problem kan dock inte slutbehandlas i detta sammanhang då de måste ses mot bakgrund av gymnasiets detaljutformning. Frågan om studiemålets nivå h a r två delaspekter. Det gäller dels frågan om kvaliteten av den framtida gymnasieutbildningen i jämförelse med nuvarande förhållanden, dels frågan om gymnasiets lärogång skall leda fram till slutmål med olika nivåer. Vid den följande diskussionen av

och

samordning

dessa problem analyserar utredningen först begreppet studiemålets kvalitet och möjligheterna att precisera detta begrepp (6.2). Härvid kommer utredningen också in på den andra delaspekten av problemet och på behovet av gymnasiala utbildningsvägar med annan riktpunkt än det egentliga gymnasiets. Denna fråga fullföljs i 6.4, där gymnasieutredningen ger sin principiella syn på utformningen av det gymnasiala skolsystemet. Mot bakgrund härav tas frågan om horisontell klyvning av gymnasiet upp i 6.5. Spörsmålet om det antal årskurser, som gymnasiestudierna bör omfatta, har rönt särskild uppmärksamhet i debatten. Även i detta fall r ö r det sig emellertid om två olika problem. Den ena frågan är vilken längd gymnasiets huvudform bör få. Olika förslag har i diskussionen framförts beträffande denna normalstudietid, beroende på vilken nivå man vill och tror sig kunna uppnå med hänsyn till de olika faktorer, som påverkar studiemålet. En annan fråga är dels huruvida studietider av olika längd skall ställas till förfogande, bl. a. såsom ett medel att hjälpa elever, som inte på normal tid kan på ett tillfredsställande sätt slutföra studierna, dels om yrkesinriktade gymnasiesektorer bör ha annan längd. I avsnittet 6.3 behandlar gymnasieutredningen frågan om normalstudietiden

206 fram till tillträdet till universitet och högskolor. Huruvida de på direkt yrkesverksamhet i första hand inriktade studiegångarna av gymnasiet bör förlängas därutöver kan inte där slutdiskuteras. Inte heller behovet av studiegångar av varierande längd med hänsyn till speciella elevkategorier kan slutgiltigt avgöras förrän gymnasiets konstruktion i detalj och förutsättningarna härför mera ingående penetrerats. Till denna fråga återkommer därför gymnasieutredningen i kapitel 11. 6.2

Studiemålet

6.2.1 Jämförelse mellan två skolformer

Det talas ofta om studiemålets nivå utan att man därför alltid synes göra klart för sig vad detta begrepp kan innebära. I själva verket är det enligt gymnasieutredningens mening mycket svårt att precisera begreppet. Några av skälen härtill tas upp i det följande. 6.2.1.1 Oberoende av hur gymnasiet organiseras kommer slutnivån att starkt variera från individ till individ. Då gymnasiet innehåller olika utformade studiegångar kompliceras förhållandena därigenom att de resultat en individ kan uppnå ofta blir beroende av vilken studieväg han gått genom gymnasiet. Om gymnasiet kan utformas på

sådant sätt, att varje elevs individuella förutsättningar kan i betydande utsträckning tillvaratas, blir utsikterna för vederbörande att nå ett gott resultat väsentligt bättre än om han måste genomföra sina studier i en studiegång, vilken visar sig inte passa honom. Men inte heller för den enskilde individen är nivån något entydigt. Den varierar från ämne till ämne. Elever kan i många fall uppnå goda resultat i ett flertal ämnen men mindre goda i andra. 6.2.1.2 Som ett mått på gymnasieutbildningens standard har ofta använts den miniminivå, som man i varje ämne uppställt för att en elev (bortsett från kompensationsmöjligheter) skall få godkänt avgångsbetyg från gymnasiet. Om denna miniminivå höjes i ett eller annat ämne, menar man att gymnasiets studiemål har höjts och på motsvarande sätt att detta sänkes, om miniminivån i något eller några ämnen sänkes. Att miniminivån ger upplysningar, som i vissa situationer är av vikt, är uppenbart. Skall man få en fullständig bild av studiemålets kvalitet måste man emellertid ha ett mera nyanserat mått. För att klargöra detta vill gymnasieutredningen hänvisa till nedanstående schematiska bild.

Studieresultat

A

P

Figur 1

B

Individer

207 Sträckan AB på den horisontella axeln tankes representera en del av en årskull, som efter genomgång av en viss skolform S x u p p n å r resultat, vilka växlar från individ till individ såsom den heldragna kurvan C1D1 antyder. Den »bäste» individen når sålunda upp till Dx den »sämste» till C^ Samma individer antages istället ha fått gå igenom en annan skola S 2 och därvid ha nått den nivå, som representeras av den streckade kurvan C 2 D 2 . Såsom figuren ritats är miniminivån i skolan Si, representerad av Gi, högre än i skolan S 2 , representerad av C 2 . Många bedömare av de båda skolorna skulle likväl troligen anse att skolan S 2 har högre standard än skolan Si, eftersom den övervägande delen av eleverna når väsentligt bättre resultat i S 2 och endast en mindre del (AP) sämre. Skall man på ett rättvisande sätt jämföra två skolformers resultat är det sålunda någon form av totaljämförelse nian borde eftersträva, varvid alla de individer, som passerat skolformerna, medtages. Med detta synsätt skulle alltså en jämförelse mellan låt oss säga det nuvarande gymnasiets nivå och det framtidas nivå gå ut på att göra en jämförelse mellan samtliga elevers studieresultat i de båda skolformerna under den hypotetiska förutsättningen att de elevkadrar som genomgått de båda skolformerna vore fullt jämförbara. En sådan jämförelse torde inte bli möjlig att anställa redan på grund av förändringen av den underliggande skolan. Viktigare är emellertid att observera att jämförelsen i ämnen, där kursinnehållet i gymnasiet starkt förändras, blir helt meningslös. Detsamma gäller jämförelsen mellan studiemålet sammantaget för alla ämnen inom en viss lärokurs på gymnasiet såvida konstruktionen av denna lärokurs inte

nämnvärt överensstämmer med någon tidigare befintlig lärokurs. Härtill kommer ytterligare den förändring i studiemålet som ligger däri att det nya gymnasiet — såsom närmare utvecklats i kapitel 5 — mer än det nuvarande bör lägga vikt vid studieoch arbetsträning. 6.2.1.3 I föregående avsnitt har diskuterats jämförelsen mellan två skolformers resultat under den hypotetiska förutsättningen att samma elevgrupp — eller ekvivalenta elevgrupper — finge genomgå båda skolformerna. Denna förutsättning är i den h ä r aktuella situationen, där jämförelsen avser det nuvarande och det framtida gymnasiet, orealistisk inte bara på det sätt som nyss sagts. Den är också mindre intressant i den meningen att vi med säkerhet kan förutse att det framtida gymnasiet kommer att motta en inte oväsentligt större elevgrupp än det nuvarande. En betydelsefull fråga är emellertid : h u r går det då med studiemålets r i v a när gymnasiet breddas? Att entydigt besvara denna fråga är givetvis inte möjligt redan på grund av de svårigheter, som ovan påvisats beträffande fixeringen av begreppet nivå. Problemet kan likväl schematiskt belysas med samma metod som använts i figur 1. I figur 2 tankes AiBi representera de elever som genomgår gymnasiet vid en viss tidpunkt Ti. Intaget tankes därefter växa så att vid en senare tidpunkt T 2 de elever, som representeras av A 2 B 2 , genomgår gymnasiet. Under vissa förutsättningar kan elevernas studieresultat tänkas representerade av linjerna C]Di och C 2 D 2 . En sådan förutsättning ar bl. a. att studieresultaten är jämförbara, d. v. s. att gymnasiets innehåll och målsättning inte förändrats på sådant sätt, att dylika jämförelser blir

208 Di(D2)

Bi (B2)

meningslösa (jfr 6.2.1.2). Vidare göres det naturliga antagandet att den elevgrupp, som vid tidpunkten T 2 genomgår gymnasiet, innehåller en grupp elever, som helt motsvarar gruppen A 1 B 1 . övriga elever, vilka sålunda motsvar a r ökningen av gymnasiets omfattning, kan bestå av elever, vilkas förutsättningar och intressen för gymnasiestudier är antingen minst lika stora som eller mindre än elevens Aj. Det sannolika är att båda kategorierna förekommer. Förutsattes slutligen att den vidgade organisationen inte negativt påverkar gymnasiets möjligheter att hjälpa var och en av sina elever till de resultat, som svarar mot vars och ens individuella förutsättningar och intressen, ger figuren en riktig bild av gymnasiets samlade resultat vid tidpunkterna Tj och T 2 . Ehuru miniminivån (representerad av C2) vid tiden T 2 är lägre än miniminivån (representerad av Cj) vid tiden T x kan det knappast förnekas att gymnasiets samlade resultat är bättre vid T 2 än vid Tj. Det finns nämligen först och främst fler elever (E B 2 ), som nått lika eller bättre resultat. Att därjämte ytterligare en grupp (A2 E) fått utbildning — även om deras studiere-

Individer

sultat är sämre än någon av elevernas vid tiden Tt — kan såväl från deras egen som från allmän samhällssynpunkt noteras som ytterligare ett plus. Det bör anmärkas att ovanstående kan betraktas som en abstrakt modell som är tillämpbar på varje del av utbildningsväsendet i ett expansivt samhälle. Ett sådant samhälle kännetecknas av starkt tryck nedifrån och sug uppifrån på varje utbildningsstadium. Mot det förda resonemanget kan emellertid riktas ett par allvarliga invändningar, vilka får stor betydelse för gymnasieutredningens fortsatta överväganden. Den första gäller det ovan gjorda antagandet att gymnasiet trots det väsentligt större elevantalet vid den senare lidpunkten T 2 skulle kunna tillgodose varje elev så att han eller hon nådde de resultat, som svarade mot vars och ens anlag och intressen. Den andra invändningen avser uttalandet att även de sämre studieresultat, som gruppen A2 E uppnått, är ett positivt bidrag till den allmänna utbildningsstandarden. Detta uttalande är riktigt endast under förutsättning att den enskilde individen finner resultatet av nedlagda ansträngningar och tid

209 någorlunda meningsfullt. Är detta inte fallet d. v. s. finns en inte obetydlig elevgrupp, vars resultat från både individens och samhällets synpunkt är mycket otillfredsställande i jämförelse med insatsen, är det tveksamt om denna grupps gymnasiestudier inneburit en höjning av utbildningsnivån. Det är tydligt att båda de anförda invändningarna nära sammanhänger med varandra och att de strängt taget går tillbaka på samma farhågor för att ett gymnasium avpassat för ett visst elevintag inte skall fungera om elevintaget kraftigt ökas. I det nuvarande gymnasiet mottas f. n. ca 23 % av årskullen. Härtill kommer vissa teoretiska former inom yrkesskolan (jfr 4.2.1.4, tab. 9 ) . Gymnasieutredningen h a r i kapitel 4 uttalat att den finner det mycket sannolikt att den andel av en årskull, som kommer att önska sig och vara lämpad för en fortsatt relativt teoretisk utbildning ovanpå grundskolan, kommer att kraftigt och snabbt växa. Troligen kommer den redan omkring 1970 att överstiga 50 %. Att ett gymnasium med nuvarande utformning inte kan tillfredsställa de många och starkt varierande intressen och anlag, som finns representerade i en så stor andel av årskullen, är uppenbart. Men även om gymnasiet grundligt reformeras kan det inte fylla nyssnämnda uppgifter, om målsättningen skall vara att ge en i stora drag oförändrad kunskaps- och färdighetsstandard. Det kommer att erfordras möjligheter att variera studiemålet i fråga både om innehåll och nivå. Såsom framgått av kapitel 3 h a r dessa synpunkter utvecklats redan i direktiven till gymnasieutredningen. Den principiella diskussionen av h u r de h ä r antydda problemen bör lösas tar gymnasieutredningen upp i avsnittet 6.4. Inom

det

gymnasiala

skolsystemet

måste i framtiden alltjämt finnas studievägar, som i stora drag fyller de uppgifter, vilka nu åvilar de olika gymnasieformerna. Genom hela betänkandet användes såsom sammanfattande beteckning för dessa studievägar termen gymnasium, någon gång det egentliga gymnasiet. I de närmaste avsnitten gäller diskussionen enbart dessa studie\ ä g a r s mål och studietid, medan utredningen som nyss nämnts i 6.4 återkommer till den vidare problematiken. 6.2.1 A Gymnasieutredningen har i det föregående påvisat att ett tillförlitligt mått på studiemålets kvalitet i gymnasiet är utomordentligt svårt att finna. När utredningen vidare framhållit att rniniminivåbegreppet inte ensamt eller ens i första hand bör användas som mått, vill utredningen emellertid understryka att detta begrepp ändå kan ha en betydelse, som gör att man inte utan vidare kan avstå från detsamma. Det har bl. a. hittills ansetts fylla en uppgift som kvalifikationsgräns för tillträde till högre studier. Det kan vidare såsom framgått av 6.2.1.3 indirekt ha betydelse vid den avgränsning av rekryteringsunderlaget till gymnasiet, som kan vara motiverad för att undervisningen i gymnasiet för alla — eller nästan alla — elever skall ge ett meningsfullt resultat. Trots svårigheterna med begreppet studiemålets nivå torde det vara praktiskt att tillåta sig användningen av sådana uttryckssätt i en mera allmän och vag mening som ungefärligen kan uttryckas på följande sätt. Om flertalet av de gymnasieutbildade från en viss studiegång, som siktar på en bestämd avnämargrupp (inom universitet eller arbetsmarknad), visar sig generellt sett lika lämpade för sin avnämare som tidigare, så kan man säga att studiemålet är oförändrat, är de mera lämpade är

210 nivån höjd, är de mindre lämpade är nivån sänkt. Utredningen använder ordet »generellt» bland annat för att antyda att minskade förkunskaper eller färdigheter på ett område kan uppvägas av företräden på ett annat. På liknande sätt betyder ordet »flertalet» att utredningen tills vidare fäster mindre avseende vid fixering av en miniminivå än vid en totaljämförelse, där kvaliteten hos alla de ifrågavarande gymnasieutbildade beaktas. 6.2.2 Faktorer som bestämmer studieresultatet

6.2.2.1 Resultatet av den framtida gymnasieutbildningen är beroende av en rad olika faktorer, av vilka de viktigaste — utan rangordning — är följande: Förutbildningen; Elevernas förutsättningar i fråga om såväl begåvning och ambition som hemförhållanden; Gymnasiets utformning i fråga om både studietidens längd, tim- och kursplanerna och arbetsmetoderna (inklusive anpassning med hänsyn till de förutsättningar grundskolan kommer att g e ) ; Pedagogiska hjälpmedel; Elevvårdande åtgärder; Lärarutbildning och lärarkvalitet. Alla dessa faktorer blir givetvis föremål för utredningens uppmärksamhet i detta betänkande. I föreliggande kapitel behandlas dock främst frågorna om förutbildningen och studietiden. 6.2.2.2 I debatten kring reformen av den obligatoriska skolan har meningarna varit delade om hur grundskolan kommer att lämpa sig som underlag för bland annat gymnasieutbildning. Det finns de som tvivlar på att grundskolan skall kunna visa sig vara lika lämpad

som grund för fortsatta studier som de skolformer vilka tidigare rekryterat gymnasiet. En analys av eventuella förändringar i gymnasiets utgångsläge med hänsyn till grundskolans införande måste emellertid för att bli meningsfull göras med beaktande av förändringarna dels av den förberedande skolans mål i stort, dels av proportionerna mellan olika ämnen och ämnesgrupper i läroplanen, dels av mål och kursinnehåll inom de enskilda ämnena. Analysen bör vidare göras under förutsättning av full jämförbarhet mellan elevgrupperna i den äldre skolan och i grundskolan i fråga om sådana allmänna och bakgrundsbetingade faktorer som, utan att själva utgöra ett led i skolarbetet, dock är av betydelse för studieframgången. Till denna kategori faktorer hör såväl begåvningsmässiga förutsättningar som hemförhållanden. En analys av antytt slag behöver också konkreta jämförelseobjekt. Mest uttömmande skulle en dylik analys kunna bli om den nya grundskolan systematiskt jämfördes i de angivna hänseendena med var och en av de skolformer som under närmast föregående skede i större omfattning bidragit till gymnasiets rekrytering. Det gäller i första hand de traditionella studievägarna via realskola och flickskola. Av var och en av dessa finns två huvudvarianter, den ena byggande på 4-årig, den andra på 6-årig folkskola. Härtill kommer övergångstidens skolformer, nämligen dels den 3-åriga realskolan, dels försöksverksamheten med 9-årig enhetsskola, ävensom olika preparandkurser för inträde i fackgymnasium. En jämförelse synes i första h a n d böra baseras på de traditionella studievägarna som under längre tid i den allmänna debatten tjänat som norm vid bedömningen av gymnasiets utgångs-

211 läge. I den fortsatta diskussionen väljer gymnasieutredningen därför realskolan som jämförelseobjekt. Med hänsyn till att analysen bör omfatta en lika lång sammanlagd studietid — nio år — fram till gymnasiestudiernas början, utgår alla jämförelser från dess 5-åriga variant. Detta utesluter inte att åtskilliga av synpunkterna i större eller mindre grad också gäller övriga angivna skolformer och kurser, men det skulle knappast ge något i detta sammanhang väsentligt bidrag att utföra en analys härav. Slutligen måste också varje analys av gymnasiets ändrade utgångsläge bedöma förändringarnas innebörd med hänsyn till de mål gymnasieutredningen i föregående kapitel uppställt för det nya gymnasiet. Något erfarenhetsgrundat material avseende studieresultaten i grundskolan kan av naturliga skäl inte läggas till grund för analysen. Däremot föreligger vissa undersökningar avseende jämförelser mellan enhetsskolan och övriga skolformer. Dessa har utförligt redovisats av 1957 års skolberedning. Även om vissa tolkningsfrågor inte kan betraktas som slutgiltigt lösta, synes det inte föreligga några nämnvärda skillnader mellan dessa skolformers resultat, när bakgrundsfaktorer av ovan angivet slag hålles under kontroll. De nämnda undersökningarna kan dock endast i mycket begränsad utsträckning åberopas som underlag för bedömning av det framtida gymnasiets utgångsläge. De använda kunskapsproven täcker endast vissa ämnen och därtill ett urval elementära färdigheter inom dessa, och grundskolan avviker från enhetsskolan på några för gymnasiet betydelsefulla punkter. I fråga om grundskolans målsättning i stort kan konstateras, att skolans allmänt fostrande uppgifter erhållit ökad

vikt. Inte minst avses detta komma arbets- och studieformerna tillgodo. Den ökade vikten åt en studieteknik som främjar elevernas egen aktivitet, enskilt och i grupp, ligger helt i linje med gymnasieutredningens intentioner för gymnasiet. I detta liksom andra liknande sammanhang gäller som en allmän förutsättning för bedömningen av grundskolans lämplighet som rekryteringsbas för gymnasiet, att intentionerna beträffande individualiserad undervisning, en hörnsten i grundskolereformen, också kommer att förverkligas. Läroplanen för grundskolan kännetecknas av en genomgripande omarbetning av mål och kursinnehåll för de enskilda ämnena, vilken allmänt sett står i nära överensstämmelse även med gymnasieutredningens riktlinjer för gymnasiet. Detta gäller fördelningen på huvudmoment inom såväl de grundläggande färdighetsämnena svenska och matematik (särskild kurs) som språk och orienteringsämnen. I fråga om de sistnämnda vill gymnasieutredningen särskilt framhålla sambandet med den allmänna målsättningen beträffande arbetssätt och studieteknik. Undervisningstidens fördelning på ämnen och ämnesgrupper visar åtskilliga förändringar. En diskussion härav bör i första h a n d baseras på förhållandena under årskurserna närmast före gymnasiet. Med hänsyn till att den 5-åriga realskolan valts som jämförelseobjekt bör dock för grundskolans del beaktas timplanen redan från och med årskurs 5. Vidare måste hänsyn tas till den ytterligare tid som redan i årskurs 4 i grundskolan ägnas åt engelska. Härutöver bör betonas, att det totala timantalet i grundskolan maximerats till 35 veckotimmar. I jämförelse med den 5-åriga realskolan innebär den allmänna nedskärningen av timantalet dock endast en

212 mindre förändring. Det sammanlagda veckotimtalet i årskurserna 5—9 minskar nämligen endast med 3 (175 mot 178 v t r ) . (Härvid medräknas ej den timtalsförstärkning om 2 vtr i matematik som gällt under vissa läsår). I fråga om ämnesgrupper och enskilda ämnen inträffar emellertid större förskjutningar. Jämförelsen gäller beträffande grundskolan de mest teoretiska studiealternativen i årskurserna 7 och 8 samt timplanen för linje 9 g. Två ämnen erhåller oförändrat timtal under de angivna årskurserna, nämligen kristendomskunskap och fysik. Med beaktande av den allmänna timtalsreduktionen i grundskolan innebär detta en mindre höjning av dessa ämnens procentuella andel av undervisningstiden i jämförelse med deras andel i realskolan. Härtill kommer att vissa fysikaliska företeelser behandlas i ämnet naturkunskap i årskurserna 5 och 6. En ökning av timantalet — och därmed en förbättring av ämnenas relativa position — sker i grundskolan dels för de grundläggande färdighetsämnena, dels för ämnet hemkunskap. Det senare ämnet skall närmare diskuteras i anslutning till orienteringsämnena i övrigt. Av de förra ämnena faller den största ökningen på ämnet svenska. I den 5-åriga realskolan hade modersmålsämnet sammanlagt 22 vtr, i grundskolan har ämnet svenska 27 vtr under de angivna åren. ökningen av matematikämnet uppgår till totalt 2 vtr (jämfört med realskolans timtal utan ovannämnda förstärkning). I grundskolan förekommer här alternativkurser, som båda innehållsmässigt omarbetats. När det gäller elementära basfärdigheter i dessa grundläggande ämnen har tidigare undersökningar visat, att enhetsskolans studieresultat inte avviker systematiskt från andra skolformers.

Den ytterligare förstärkning av timtalet som grundskolan erhållit gör att gymnasiets utgångsläge i dessa ämnens grundläggande delar kan förväntas bli ungefär oförändrat. Det bör dock betonas, att undervisningen i ämnet svenska skall bedrivas i sammanhållna klasser och att de ovan angivna allmänna förutsättningarna angående möjligheterna att genomföra en individualiserad undervisning blir särskilt aktuella i detta ämne. Inom gruppen orienteringsämnen h a r skett viss minskning av det sammanlagda timtalet. En omedelbar jämförelse försvåras emellertid av att de olika ämnena är självständiga i hela den 5-åriga realskolan men integrerade i årskurserna 5 och 6 i grundskolan. Jämförelserna nedan ämne för ämne avser därför högstadiet och klass 3 5 —5 5 i realskolan. I ämnet kemi är minskningen obetydlig, 0,5 vte, och kan anses uppvägd genom undervisningen i naturkunskap i årskurserna 5 och 6. Alternativkurserna i enhetsskolan h a r emellertid slopats isamtidigt som mål och kursinnehåll väsentligt omarbetats bl. a. med hänsyn härtill. I förhållande till realskolans kursplan h a r grundskolans läroplan erhållit en mer orienteringsbetonad och praktisk inriktning. Viss minskning (vardera 1 vte) kan också noteras för biologi och geografi som självständiga ämnen, medan ämnesgruppen historia—samhällskunskap totalt erhållit en förstärkt ställning i jämförelse med realskolan, varvid förstärkningen tillfaller samhällskunskapen. Totalt omfattar timtalsminskningen i de angivna ämnena 3 vtr under hela femårsperioden. Den praktisk-pedagogiska innebörden härav måste dock ses mot bakgrund dels av den allmänna timtalsminskningen, dels av den genomgripande omläggningen av studiemål och arbetsformer för dessa ämnen.

213 Båda dessa reformer står i nära överensstämmelse med gymnasieutredningens synsätt. Därtill kommer den koncentration till vissa årskurser i grundskolan som införts för ämnena historia, geografi och biologi och som torde medge ett rikare utbyte av undervisningstiden än om ämnena spritts ut med lågt timtal över alla årskurser på högstadiet. Även om detta arrangemang kan skapa speciella problem inom högstadiet, torde det samlade nettoresultatet bli gynnsamt även från gymnasiets synpunkt. Slutligen bör beaktas att ämnet hemkunskap i grundskolan omfattar 4 vtr mot 1 vte i den 5-åriga realskolan. Detta ämne har saklig anknytning till de flesta andra orienteringsämnen och kommer därigenom att utgöra ett stöd för dessa. Även den ökade betoningen av integrationen mellan samtliga orienteringsämnen bör, rätt bedriven, verka i samma riktning. Om ämnet hemkunskap inräknas blir det ingen timtalsminskning för orienteringsämnena. Mot denna bakgrund bedömer gymnasieutredningen utgångsläget i orienteringsämnena gynnsamt i kvalitativt avseende. Den enskilde elevens sammanlagda timtal i övningsämnena minskar däremot (4 vtr) men därvid måste beaktas, att valfriheten på högstadiet mellan vissa av dessa ämnen möjliggör en koncentration av elevernas arbete som kan vara fördelaktig från gymnasiesynpunkt. I den mån som eleverna på gymnasiet möter en liknande konstruktion och där i flertalet fall väljer väsentligen olika, uppstår självfallet särskilda problem framför allt av individualiseringsnatur. I den mån de väljer samma ämnen som i grundskolan torde utgångsläget för det nya gymnasiet bli klart gynnsamt. I de ämnen eleverna valt på grundskolestadiet har de näm-

ligen i så fall ett högre sammanlagt timtal bakom sig. Det bör dock observeras, att en viss minskning (4 vtr) under alla omständigheter inträffar i gymnastik. Liksom i fråga om orienteringsämnena gäller sålunda om övningsämnena, att en viss minskning av det totala timantalet både absolut och relativt kompenseras av åtgärder av kvalitativ natur, som gör att utgångsläget i vissa avseenden till och med kan anses förbättrat. Även i fråga om de moderna språken inträder en timtalsminskning som är generell i jämförelse med samtliga tidigare skolformer. I jämförelse med den 5-åriga realskolan omfattar den 5 vtr och jämfört med enhetsskolan totalt 4,5 vtr. Men även här finns skillnader mellan de enskilda ämnena som ger en mer nyanserad bild. För det första börjar engelskan redan i årskurs 4, vilket beaktats vid timtalsjämförelsen för denna ämnesgrupp. Det sammanlagda limtalet för engelska blir därigenom oförändrat i förhållande till realskolan men utsträckt över ytterligare en årskurs. För det tredje främmande språket blir utgångsläget däremot klart försämrat genom att detta kommer att behöva bli nybörjarspråk på gymnasiet. Dock medför grundskolereformen i detta samm a n h a n g den även från gymnasiesynpunkt betydande fördelen att det andra språket även kan utgöras av franska. Härigenom skapas bättre förutsättningar för en grundläggande utbildning av betydande längd i detta språk. Det bör dock beaktas, att det sammanlagda timtalet på grundskolestadiet i det andra språket minskar med två veckotimmar. I någon mån kompenseras detta genom den pågående starka språkpedagogiska utvecklingen som också återspeglas i grundskolans läroplan. Den tyngdpunktsförskjutning i fråga om språkundervisningens mål som där av-

214 speglas överensstämmer till sin riktning med gymnasieutredningens mål för gymnasiet. Minskningen skall också ses mot bakgrund av den allmänna timtalsminskningen. Analysen visar sammanfattningsvis att grundskolan i fråga om såväl den allmänna målsättningen som arbetsmetoder, mål och kursinnehåll i de enskilda ämnena i väsentliga avseenden innebär fördelar för gymnasiet i jämförelse med den 5-åriga realskolan. I fråga om timplanens fördelning på ämnen och ämnesgrupper kan dock vissa minskningar konstateras, som obestridligen kan innebära en viss om än begränsad nackdel från gymnasiets synpunkt. I åtskilliga fall kompenseras emellertid dessa minskningar av pedagogiska åtgärder som ger goda förutsättningar för kvalitativa förbättringar. Särskilt synes detta vara fallet beträffande orienteringsämnena. I fråga om språken finns också vissa fördelar att notera. Främst gäller detta valfriheten i fråga om det andra främmande språket. Däremot medför grundskolereformen krav på nybörjarundervisning i gymnasiet i ett tredje främmande språk i den mån sådant skall ingå i gymnasiestudierna. Även den kvantitativa grunden i det andra främmande språket torde bli något försvagad men detta synes åtminstone delvis kunna kompenseras av andra faktorer. I fråga om de grundläggande färdighetsämnena svenska och matematik sker en betydande förstärkning. 6.2.2.3 Bland övriga ovan nämnda faktorer, som bestämmer studiemålets nivå i gymnasiet, skall gymnasieutredningen i detta kapitel mera ingående penetrera endast studietidens längd och belysa denna fråga utifrån två aspekter. I avsnittet 6.3 diskuteras vilken normalstudietiden bör vara fram till till-

trädet till högre studier. I avsnittet 6.5 diskuterar utredningen en eventuell differentiering på studiemål av olika nivåer, varvid huvudfrågan gäller den s. k. horisontella klyvningen av gymnasiet.

6.3 Normalstudietiden

6.3.1 Inledning

6.3.1.1 Som redan nämnts behandlar gymnasieutredningen i detta kapitel endast frågan om normalstudietiden fram till tillträde till universitet och högskolor. Huruvida studietiden för sådana delar av gymnasiet som är inriktade i huvudsak på direkt yrkesverksamhet skall ha en härifrån avvikande studietid tar gymnasieutredningen upp senare i kapitel 9. Därvid behandlas också frågan om elev vid sådan sektor, som eventuellt får längre studietid än vid allmän sektor av gymnasiet, skall kunna avgå från gymnasiet och vara formellt behörig till tillträde till högre studier innan de fackgymnasiala studierna är i sin helhet avslutade. Frågan om studiegångar med från normalstudietiden av andra skäl avvikande studietid och därmed förknippade problem behandlas i kapitel 11. 6.3.1.2 Såsom framgått av kapitel 1 utgick 1950 års skolbeslut från att den G-åriga obligatoriska skolan skulle följas av gymnasier organiserade som 3-åriga gymnasier och att sålunda studiegången fram till studentexamen skulle vara 12-årig. Samtliga försöksgymnasier som sedermera inrättats har också blivit 3-åriga. I direktiven till gymnasieutredningen anför departementschefen i frågan om studietidens längd (jfr 3.1.4.3): »Jag h a r för egen del i 1958 å r s statsverksproposition uttalat, att jag r ä k n a d e

215 med att de nya allmänbildande gymnasier av hittillsvarande typ, som skulle upprättas, bleve treåriga, om inte särskilda förhållanden föranledde annan organisation. I propositionen 1960:131 har jag anfört vissa ytterligare synpunkter i denna fråga, innebärande förord för en sammanlagt tolvårig studiegång fram till studentexamen, uppdelad på 9-årig enhetsskola eller motsvarande samt 3-årigt gymnasium. En treårig studiegång bör enligt min mening bibehållas som huvudform för den här aktuella delen av det framtida gymnasiala utbildningssystemet, såvida inte tungt vägande skäl kan anföras däremot. Det bör dock, för att en saklig diskussion i ämnet skall kunna föras, undersökas vilka omständigheter som kan tala för att bibehålla även en trettonårig studiegång med fyraårigt gymnasiestadium.» Departementschefen har sedermera i proposition 1962:54 angående reformer i n g av den obligatoriska skolan m. m. p å nytt uttalat sig om studietidens längd. I denna proposition anföres på s. 275: »Från vissa remissinstanser har framförts farhågor för att den föreslagna obligatoriska skolan kommer att ge en otillräcklig grund för studier på det treåriga gymnasiet. Jag vill med hänvisning till av beredningen föreslagna kursplaner ytterligare understryka betydelsen av de redan flera gånger nämnda, mycket betydelsefulla åtgärder som jag i andra sammanhang förordat: minskning av klassernas storlek, förbättrad hjälpmedelstillgång och förstärkt lärarfortbildning. Även andra åtgärder, inte minst de rent pedagogiska, som fått prägla kursplaneförslagen, talar för att den nioåriga skolan kommer att ge god förberedelse för gymnasiala studier, en uppfattning som även stöds av hittills vunna positiva erfarenheter av försöksskolan. Jag kan därför inte dela de farhågor som kommit till uttryck. En treårig studiegång på gymnasiet — ovanpå den nioåriga obligatoriska skolan — bör sålunda som framhållits i direktiven för gymnasieutredningen, alltjämt kunna bibehållas som huvudform för det allmänbildande gymnasiet.» Mot vad departementschefen anfört gjordes ingen erinran av riksdagen.

6.3.1.3 Med hänsyn till det ovan anförda kan sägas att frågan om att studiegången normalt skall vara 3-årig är avgjord för gymnasiets del »såvida inte tungt vägande skäl kan anföras däremot». Gymnasieutredningen tar i de närmaste avsnitten upp frågan till övervägande och skall därvid bl. a. belysa några synpunkter som förts fram i diskussionen om det framtida gymnasiet. 6.3.2 Argument för längre normalstudietid

Utöver det redan ovan diskuterade argumentet för en längre studietid, nämligen att grundskolan skulle ge en svagare grund för gymnasiestudier, har i diskussionen även framkommit andra skäl. De rör i huvudsak den sektor av gymnasiet, som har till huvuduppgift att förbereda för fortsatta högre studier, d. v. s. den framtida motsvarigheten till det nuvarande allmänna gymnasiet. Det allmänna gymnasiet skall ge såväl allmän bildning som specialiserad utbildning till vilken olika former av vidareutbildning kan knyta an. Å andra sidan har man menat att det nuvarande gymnasiet är alltför specialiserat. Alla gymnasister borde få en bredare utbildr i n g framför allt i moderna språk, svenska och matematik. Om inte studietiden ökas kan sådana krav emellertid medföra att kunskaperna minskar i övriga ämnen, vilket från förutbildningssynpunkt inte kan accepteras, eftersom avståndet i så fall skulle öka mellan studentexamen och kraven från vidareutbildningsanstalterna. För att komma tillrätta med denna svårighet har ifrågasatts om inte studietiden fram till universitetsstudiernas början borde förlängas. Olika alternativ har därvid framförts för utnyttjande av den förlängda studietiden.

216 Det har exempelvis föreslagits att gymnasiet skulle göras 4-årigt, varvid man kunde tänka sig att nå en viss höjning av studiemålet. Denna höjning borde enligt vissa uppfattningar knappast få formen av någon omfattande specialisering utan snarast gälla en breddning och fördjupning av kurserna i allmänbildande ämnen. I ett annat förslag tänker man sig i stället att utnyttja den ökade tiden för grundläggande akademisk undervisning, ibland kallad propedeutisk undervisning. Denna undervisning skulle i princip kunna förläggas antingen till universitet och högskolor eller till gymnasierna. Det senare alternativet, d. v. s. en decentralisering av den propedeutiska undervisningen, synes i regel förordas. I realiteten skulle detta betyda att gymnasiet göres 4-årigt med en avgångsetapp efter tre år och ett sista starkt specialiserat fjärde år. Under detta propedeutiska år skulle bland annat undervisning k u n n a ges i kursmoment, som för närvarande hör till universitets- och högskoleundervisningen.

6.3.3 Gymnasieutredningens överväganden

Oavsett om den förlängning av studietiden som föreslås utnyttjas på det ena eller andra sättet menar man att effekten skulle bli en höjning av studiemålet. Detta kan i och för sig vara riktigt men man måste göra klart för sig om det sker på relevanta punkter och — om så antas bli fallet — till vilket pris man vinner kvalitetshöjningen. 6.3.3.1 Genomsnittsåldern vid studentexamen (allmänna gymnasiet) var vid 1900-talets början 19,5 år. Den steg därefter praktiskt taget oavbrutet till mitten av 1940-talet och h a r sedan dess

hållit sig i stort sett stationär omk'ing 20,2—20,3 år. Att medelåldern blir så hög samnanhänger med flera olika förhållanlen. Det nuvarande gymnasiet rekryteras ännu i huvudsak från skolor inom den äldre realskoleorganisationen. De1 3åriga gymnasiet bygger därvid på lealexamen eller motsvarande. Studiegången fram till realexamen är antingen 9- eller 10-årig. Till studentexamen blir den alltså 12- eller 13-trig, vilket borde motsvara en studenbxamensålder av 19 respektive 20 år. Förhållandet blir detsamma för det 4-åuga gymnasiets del, vilket bygger på realskolans näst högsta årskurs eller motsvarande inom parallella skolformer. Hittills har en stor del av gymnasisterna gått den längre studievägen i realskoleorganisationen, vartill kommer att många på grund av kvarsittnin* är äldre än de normalt skulle vara då de börjar gymnasiet. Härtill kommer att inte så få ungdomar med realexamen ^öker till 4-årigt gymnasium. Resul.atet har blivit att medelåldern vid inträdet i det allmänna gymnasiet för I 4 :s del ligger närmare 16 än 15 år och för P : s del närmare 17 än 16 år. Gymnasieutredningen h a r låtit utföra en undersökning angående studiegång och studieresultat i gymnasiet (se SOU 1963:41). En sammanfattning ges i 11.2.1.2. Bland resultaten kan nämnas att knappt 2/3 av eleverna går igenom det allmänna gymnasiet utan försening, att ca 1/6 avgår utan studentexamen och att drygt 1/6 avlägger studentexamen med försening. Dessa tal är genomsnittliga. Några nämnvärda skillnader föreligger inte mellan 3- och 4-åriga linjer. Flickornas resultat är något bättre än pojkarnas. Avgången är visserligen densamma men relativt sett flera flickor avlägger studentexamen utan försening. Kvarsittningen i

217 gymnasiet b i d r a r sålunda också till att studentexamensåldern höjes. Genomsnittsåldern vid gymnasieingenjörsexamen är ca 1,5 år högre än vid studentexamen. Detta beror på den högre intagningsåldern vid tekniskt gymnasium. Förseningen under studietiden i de båda gymnasieformerna synes vara i stort sett densamma. Åtskilliga högre utbildningar kräver i vårt land mycket lång studietid. Till en del beror dock studietidens längd på förvärvsarbete jämsides med studierna. Medianåldern vid licentiatexamen är f. n. över 30 år och vid doktorsdisputation närmare 40 år. F r å n en r a d synpunkter är detta mycket allvarligt. Men även lägre utbildningar kräver ofta mer än fem studieår. Tillsammans med den höga studentexamensåldern medför detta att inträdet i yrkesverksamhet — särskilt för männen som h a r att fullgöra militärtjänst — i många fall sker först i 27—28-årsåldern. Med hänsyn till arbetsmarknadens behov är det angeläget att denna inträdesålder sänkes. Det är därför också betydelsefullt att högskolestudierna kan påbörjas tidigare än nu. Även andr a skäl närmast av utvecklingspsykologisk natur talar härför. Efter grundskolans genomförande blir den normala studietiden fram till gymnasiets början nio år. Om förseningen i grundskolan blir av ringa omfattning kommer detta att innebära att inträdesåldern i gymnasiet blir inte obetydligt lägre än f. n. Det är av nyssnämnda skäl angeläget att denna tidsvinst utnyttjas så att övergången från gymnasiet till högre studier kan ske tidigare än nu. Blir gymnasiet 4-årigt för alla omöjliggöres detta. I detta sammanhang har det sitt intresse att göra jämförelse med »studentexamensåldern» i andra länder. Sådana jämförelser är mycket vanskliga, då ut-

bildningen såväl på skolstadiet som på universitetsstadiet ofta starkt avviker från förhållandena i Sverige. Allmänt sett synes det dock bekräftat, att examensåldern i Sverige är hög i förhållande till motsvarande ålder i andra länder (jfr 2.3.3.11). I vissa länder är förhållandena därtill också gynnsammare genom att allmän värnplikt inte finnes. Härtill kommer att inskolningsåldern i flertalet andra länder är lägre än i Sverige. 6.3.3.2 Även den ekonomiska aspekten på en förlängning av gymnasiets studietid är viktig att hålla i minnet. Den medför ökade studiekostnader för eleverna och större ekonomiska insatser från samhällets sida genom ett ökat bebov av lärare och lokaler. Ännu större torde emellertid kostnaderna bli för det omedelbara produktionsbortfallet (jfr 20.1.2). Värdet av den förlorade arbetskraften under ett helt studieår uppgår till betydande belopp. Om man såsom ett räkneexempel antar att en sådan förlängning innebär att 15 000— 20 000 gymnasister, som eljest skulle ha kunnat fullborda sina gymnasiestudier på en 3-årig studiegång, får sina studier förlängda med ett år, kan de nämnda kostnaderna härför uppskattas till 150 å 200 miljoner kronor årligen. 6.3.3.3 Starka skäl talar sålunda mot att man förlänger studietiden i gymnasiet genom en höjning av studiemålet bestående enbart i en breddning och fördjupning av den allmänna utbildningens innehåll såsom angivits i det ena alternativet ovan. Något annorlunda ställer sig problemet om det fjärde året blir utformat på sådant sätt att tid vinnes för dem som fortsätter sina studier vid universitet och högskolor. Det kan emellertid, som närmare diskuteras nedan, starkt ifrå-

218 gasättas om denna tidsvinst i någon större utsträckning blir verklighet. Även andra olägenheter är förenade med ett fjärde specialiserat gymnasieår. 6.3.3.4 Ett propedeutiskt fjärde år förlagt till gymnasiet kräver rimligtvis en avgångsetapp efter tre år för sådana elever som inte ämnar eller har förutsättningar för att fortsätta vid universitet och högskolor. Allvarliga betänkligheter kan anföras mot att i vårt utbildningssystem införa en dylik anordning som skulle medföra att man inskjuter en ny kompetens under studentexamenskompetensen men över den kompetens som de nya fackskolorna kan beräknas ge. Bland andra invändningar mot ett propedeutiskt fjärde å r som framförts i den allmänna diskussionen vill gymnasieutredningen framhålla följande. Skall den starka specialiseringen ge utbyte kräves i många fall både dyrbar utrustning och lärare med mycket kvalificerad utbildning. Vill man att det fjärde året skall finnas på alla eller flertalet gymnasieorter blir anordningen utomordentligt kostsam och sannolikt inte heller på länge genomförbar framför allt med hänsyn till tillgången på lärare. Om å andra sidan endast ett mindre antal gymnasier skulle få det propedeutiska året kan åtminstone två tungt vägande invändningar göras häremot. Gymnasister från gymnasier utan det fjärde specialiseringsåret skulle få resa till annat gymnasium, varigenom vinsten av decentraliseringen skulle minska avsevärt av flera anledningar. Sålunda skulle sannolikt ett »mellanår på mellanort» medföra effektivitetsförlust, studieavbrott o. dyl. Vidare skulle gymnasier utan 4-årig studiegång få en sämre ställning i bland annat lärarrekryteringsavseende och även i fråga om ut-

rustning. En olika värdering av gymnasierna, som inte kan vara lämplig, skulle uppkomma. Gymnasieutredningen finner det :lutligen osannolikt att man verkligen ippnår vad man vill vinna med ett dylikt specialiserat fjärde år, nämligen att i nämnvärd grad minska studietiden för ett stort antal av dem som fortsätter med högre studier. Det gäller sannolikt flertalet av dem, som kommer att studera vid fackhögskolor och medicinsk fakultet liksom t. ex. blivande jurister. Den propedeutiska undervisningen vid universitet och högskolor är av mycket varierande innehåll och av en omfattning som vanligen understiger en studietermin. Genom att den komb.neras med annan universitetsundervisning kan den reella studietiden för flera ämnen troligen i många fall väsentligt understiga ett år. Behovet av propedeutisk undervisning torde även i framtiden bli elastiskt och bör inte bindas vid ett fast organiserat särskilt studieår. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen för undvikande av missförstånd framhålla att ett propedeutiskt fjärde gymnasieår inte får förblandas med s. k. decentraliserad akaden.isk undervisning. Den senare innebär att reguljära akademiska kurser för en eller flera betygsenheter bedrives vid andra orter i landet än universitetsoch högskoleorterna men i nära samarbete med universitet och högskolor. Den decentraliserade akademiska undervisningen är från många synpunkter av stor betydelse. Den bidrar till att rekrytera personer som eljest inte skulle ha sökt sig till högre utbildning och kan därigenom skapa värdefulla tillskott av arbetskraft inom bristområden. Den möjliggör också ett effektivt utnyttjande av resurser i form av lokaler och lärare ute i landet och av-

219 lastar i viss utsträckning universitet och högskolor på elementarstadiet. Gymnasieutredningen anser för sin del att systemet med universitets- och högskolefilialer bör ytterligare utbyggas. Inte minst u n d e r de närmaste åren då trycket på det högre utbildningsväsendet kan förväntas öka mycket starkt kan härigenom avsevärda fördelar vinnas. 6.3.3.5 Av det föregående framgår att de argument för ett enbart 4-årigt gymnasium som angivits i 6.3.2 enligt gymnasieutredningen icke är så tungt vägande att man >av dessa skäl bör överge den 3-åriga studiegången. I avsnittet 6.2.2.2 h a r gymnasieutredningen vidare framhållit att den anser att den nya grundskolan kommer att ge ett med de nuvarande skolformerna likvärdigt underlag för fortsatta studier på gymnasiet. Då majoriteten av gymnasisterna för närvarande genomför gymnasiestudierna på normal tid blir sålunda gymnasieutredningens slutsats att det 3-åriga gymnasiet bör bibehållas som huvudform även i framtiden. Till frågan om jämsides härmed bör finnas längre studiegångar återkommer utredningen i kapitel 9 och 11. 6.4 Det gymnasiala

skolsystemet

6.4.1 Gymnasium, fackskola, yrkesskola

6A.1.1 Som framgått av bl. a. diskussionen i avsnittet 6.2.1.3 är differentieringen p å studievägar med studiemål av varierande innehåll och nivå en angelägen fråga för den skola eller kombination av skolor som skall motta det starkt växande antalet ungdomar vilka önskar fortsatt utbildning efter genomgången grundskola. Man måste räkna med att innehållsmässigt nya studievägar blir aktuella. Gymnasieutredningen h a r i kapitel 4

bl. a. påvisat det stora utbildningsbehovet för vårdnadsområdet, vilket också synes motsvara ett elevintresse. Fortsatt utbyggnad och innehållsmässig modernisering och komplettering av de på teknisk och merkantil eller allmännare ekonomisk verksamhet inriktade utbildningsvägarna är ett annat krav. Nivåmässigt erfordras anpassning till ungdomarnas studieförutsättningar. Givetvis spelar därvid den intellektuella förmågan en roll, men en rad andra faktorer t. ex. personligt engagemang, ambition och koncentrationsförmåga har också stort inflytande på studieresultaten. Härtill kommer det betydelsefulla faktum att åtskilliga ungdomar vill ha en utbildning, där kraven inte motsvar a r nuvarande gymnasieexamina. De siktar närmast på en yrkesverksamhet på mellannivå eller på en mera speciell yrkesutbildning som inte förutsätter förutbildning från gymnasium, önskemålen gäller därför ofta en kortare utbildning som snabbare än gymnasiet leder fram till förvärvsverksamhet. Av det senast anförda följer att man inte kan lösa utbildningsproblemen för de många ungdomar som i framtiden kommer att söka sig till en bred, relativt teoretisk utbildning ovanpå grundskolan enbart genom att i ett låt oss säga 3-årigt gymnasium variera, eventuellt minska en eller flera studiegångars program men bibehålla studietiden. Det krävs också studievägar med kortare studietid. Vid bedömningen av behov och utformning av sådana utbildningsvägar måste givetvis — såsom gymnasieutredningen redan framhållit — fackskolorna, som läsåret 1963/64 börjar sin verksamhet, särskilt beaktas. Gymnasieutredningen räknar med att omkring 1970 drygt 50 % av årskullen kommer att behöva mottas i en relativt teoretisk utbildning p å det gymnasiala

220 åldersstadiet. Av dessa torde 30 å 35 procentenheter från arbetsmarknadssynpunkt behöva utbildning med en riktpunkt i huvudsak motsvarande det nuvarande gymnasiet. F. n. r ä k n a r man med att fackskolorna fullt utbyggda omkring år 1970 skall mottaga ca 20 % av årskullen. Det måste då vara ändamålsenligt att fackskolorna får fylla nyssnämnda behov av kortare utbildningsvägar. Ett av skälen för tillskapande av fackskolorna var att dessa skulle ta h a n d om en del av efterfrågan på teoretisk utbildning ovanför grundskolan. Det kan knappast heller vara lämpligt att mellan det 3-åriga gymnasiet och de 2-åriga fackskolorna införa en ny utbildning som då också måste omfatta två år. F r å n såväl avnämarnas som elevernas synpunkt skulle ett sådant utbildningssystem bli alltför komplicerat. Härtill kommer att varken ekonomiska eller personella resurser bör splittras på ett samtidigt genomförande av fackskolornas och det egentliga gymnasiets utbyggnad samt en tredje typ av gymnasial utbildningsväg. 6A.1.2 I sitt yttrande över 1957 års skolberednings betänkande framhöll gymnasieutredningen bl. a. att införandet av fackskolorna på flera punkter på ett avgörande sätt komme att påverka gymnasiets utformning och att det från många synpunkter hade varit lämpligast om frågan om utformningen av skolformerna ovan grundskolan lösts i ett sammanhang. Å andra sidan betonade utredningen att med hänsyn till grundskolans genomförande fackskolorna snarast borde komma till stånd. Samtidigt underströk utredningen att den därmed icke tagit ställning till de gymnasiala skolformerna på längre sikt. Gymnasieutredningen anser sålunda att, med hänsyn till skolfrågan i dess helhet, införandet av fackskolorna är

en riktig och betydelsefull åtgärd. Men det är av stor vikt att gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan redan från början utformas så att de tillsammans bildar ett flexibelt och anpassningsbart skolsystem. Utredningen får anledning att återkomma härtill på en rad punkter i det följande, då det gäller intagningsbestämmelsernas och läroplanernas utformning, den lokala samordningen, övergångsmöjligheter mellan dessa skolformer m. m. I ljuset av en mer långsiktig bedömning framstår den antydda problematiken ännu klarare. Den genom riksdagsbeslutet 1962 genomförda skolreformen var i viss mening slutsteget i en lång utveckling men kan också, som skolberedningen själv framhöll, ses som inledningen till ett nytt utvecklingsskede. För gymnasieutredningen framstår det som sannolikt att när efterfrågan på utbildade och intresset för utbildning om något eller några decennier ytterligare ökat — kanske på det sätt utredningen sökt antyda i kapitel 4 — det blir nödvändigt att fastare än vad nu måhända kan ske sammanfoga de olika skolformerna ovanpå grundskolan. Vad som då avtecknar sig ä r inte ett parallellskolsystem på det gymnasiala åldersstadiet utan en ungdomsskola som inom sig rymmer olika studievägar anpassade efter skilda elevtypers intressen och fallenhet men inte skilda åt genom organisatoriska barriärer. Det måste vara välbetänkt att redan i dag hålla denna framtidsbedömning i minnet vid utformningen av det gymnasiala skolsystemet även om gymnasieutredningens uppgift är att konstruera endast en del därav. Oavsett vilken uppfattning man kan ha om den skisserade framtida organisationens lämplighet, är utgångspunkten nu att fackskolan är en särskild skolform liksom yr-

221 G

F

Y

Figur 3

kesskolan. Det är emellertid självfallet angeläget att samverkan mellan skolformerna på det gymnasiala åldersstadiet och. övergången dem emellan så långt möjligt underlättas. 6.4.1.3 Den modell för det gymnasiala skolsystemet som för närvarande är aktuell kan schematiskt åskådliggöras som i figur 3. Formellt består det av ett gymnasium (G), vars huvuddel är 3årig, den 2-åriga fackskolan (F) och yrkesskolan (Y). Reellt synes det angeläget att dessa betraktas och fungerar såsom olika utbildnings vägar inom en helhet. Organisatoriska skäl talar härför såsom i någon mån kommer att framgå redan av avsnittet 6.4.2 men mera ingående skall belysas i kapitel 12. Även från andra synpunkter är det — såsom n ä r m a r e belyses i det följande — fördelaktigt att se det gymnasiala skolsystemet såsom en helhet. Figur 3 är endast en principskiss och rektanglarnas storlek avser inte att ge några proportioner mellan de olika skolformerna. Gymnasieutredningen vill dock i detta sammanhang något uppehålla sig vid vad utvecklingen på lång sikt kan tänkas komma att innebära i avseende på deras omfattning och i någon mån deras innehåll. I kapitel 4 h a r utredningen såsom sin uppfattning uttalat, att efterfrågan på utbildning på det gymnasiala åldersstadiet kommer att fortsätta att kraftigt öka. Allt fler ungdomar kommer därvid sannolikt att önska sig en bred, ofta

ganska teoretisk utbildning. I diagram 4 i 4.3.4.2 har en tänkbar kvantitativ utveckling — uttryckt såsom den andel (i %) av årskullen som söker sig till sådan utbildning — skisserats. Enligt diagrammet skulle andelen vara 70— 80 % på 1980-talet. Denna ungdomsgrupp skulle rekrytera de skolor som i modellen i figur 3 heter gymnasium och fackskola. Självklart kommer dessa skolor att — på samma sätt som all utbildning — behöva kontinuerligt modifieras efter utvecklingens krav. Om de därtill behöver kompletteras med nya studievägar kan inte i dag avgöras. Huruvida eventuella sådana nya vägar kommer att hänföras till gymnasium, fackskola eller yrkesskola är med den enhetliga syn gymnasieutredningen har på det gymnasiala skolsystemet en mindre väsentlig fråga. Enligt utredningens uppfattning är det emellertid sannolikt att intresset på det gymnasiala åldersstadiet för mycket speciell yrkesutbildning inriktad på enstaka yrkesgrupper kommer att minska. Gymnasieutredningen vill betona att detta givetvis inte får tolkas såsom tecken på minskat intresse för yrkesutbildning. Tvärtom har man att räkna med en fortsatt snabb utbyggnad av yrkesskolväsendet. Dess uppgifter kan emellertid komma att delvis förändras. Utan att närmare gå in härpå — vilket faller utanför gymnasieutredningens kompetensområde — vill dock utredningen uttala att det synes sannolikt att specifik yrkesutbildning i framtiden ofta kommer att få formen av påbyggnadskurser på en bredare men dock målinriktad grundutbildning erhållen inte bara i grundskolan utan i stor utsträckning inom gymnasiala skolformer. Sett i ett längre perspektiv bör man därför i figur 3 tänka sig yrkesskolan (Y) inte bara såsom en skola parallell med gymnasium och fackskola (G och F) utan

222 även som en organisation som erbjuder ett flertal kurser byggande på i varje fall både gymnasium och fackskola.

6.4.2 Gymnasieutbildningens geografiska spridning

6A.2.1 Möjligheten att geografiskt sprida en viss utbildning beror i stor utsträckning på rekryteringsunderlagets storlek. Detta är i sin tur avhängigt av det totala befolkningsunderlaget och den frekvens utbildningen har. I detta avsnitt skall gymnasieutredningen diskutera i vilken grad en utformning av den gymnasiala utbildningen enligt den modell som utredningen i det föregående framställt kommer att kunna öka den geografiska spridningen av denna utbildning. Därvid antas att vid slutet av innevarande decennium gymnasiet och fackskolan tillsammans kommer att motta drygt 50 % av en födelseårgång. Rent numeriskt betyder detta jämfört med dagens underlag för gymnasiet en mycket kraftig breddning. En sådan addition av de båda skolformernas andelar är å andra sidan inte utan vidare acceptabel. Bl. a. har framförts invändningar mot en generell samordning av dem. Till denna fråga återkommer gymnasieutredningen i kapitel 12. Att en sådan samordning i vissa situationer måste komma till stånd, bl. a. då utbildning på denna nivå bör anordnas, trots att underlaget för självständiga enheter är alltför litet, synes emellertid vara allmänt accepterat. Härigenom kan man få den möjlighet till en utvidgning av gymnasieorganisationen varom h ä r är fråga. Det finns därför anledning undersöka vilken ökad lokal spridning som skulle ernås genom en samordning av gymnasiet och fackskolan på orter där för närvarande gymnasium på grund av för litet rekryteringsunderlag inte kan upprättas. Gymnasieutred-

ningen h a r genomfört en sådana analys. Innan utredningen redogör för och diskuterar resultatet av denna undersökning är det av vikt att i korthet beröra gymnasieorganisationens utbyggnad under de senaste 15 åren och principerna för dagens gymnasieplanering. Läget h a r nämligen i vissa avseenden radikalt förändrats under denna tidrymd. 6A.2.2. Genom en aktiv och systematiskt genomförd planeringspolitik har under det senaste decenniet ett stort antal nya gymnasier och gymnasieorter tillkommit. Den snabba utvecklingen framgår av följande tablå (Ag = allmänt gymnasium, Hg = handelsgymnasium, Tg = tekniskt gymnasium).

Antal

Läsår

1946/47. 1956/57, 1962/63.

gymnasier

Ag

Hg

Tg

S:a

90 128 170**

10 23 32

11 15 29"

111 166 231

* Därav ett samorganiserat med Ag ** Vissa mera speciella privata skolor liksom internatskolor ingår inte häri. Antal 1946/47 1956/57 1962/63

62 92 123

gymnasieorter 9 23 31

11 15 28

62 93 124

Sedan 1961 finns ett samarbetsorgan mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, kallat planeringsgruppen, vilket bl. a. svarar för gymnasieplaneringen. I sitt arbete söker gruppen bedöma de faktorer som påverkar elevfrekvensen vid icke-obligatoriska skolor. Upprättandet av en dylik skola föregås sålunda av utredningar dels om basen för utbildningen i fråga inom den

223 region som skall rekrytera skolan, d. v. s. antalet personer i den aktuella åldersgruppen, dels om den sannolika frekvensen, d. v. s. relativa andelen ungdomar som kan beräknas söka sig till utbildningen. F ö r att ett allmänt gymnasium skall upprättas h a r hittills normalt krävts ett beräknat elevantal av drygt 60 i årskurs 1. Med en sådan fördelning att ca 60 % återfinns i allmänt gymnasium och 40 % i fackgymnasium krävs sålunda ett totalt elevantal av drygt 100. Utbyggnaden av gymnasierna h a r nu nått så långt att med hittillsvarande utformning av gymnasieorganisationen endast någon enstaka ytterligare ort kan komma i fråga för reguljär gymnasieutbildning under den tid som kan överblickas. Dessutom gäller — med hänsyn till bl. a. speciella krav på dyrbara lokaler och utrustning — att fullständigt tekniskt gymnasium kräver större befolkningsunderlag, varför sådant kan upprättas endast i större gymnasieregioner. Av hänsyn till de speciella problem som uppstår i glesbygderna h a r i några fall gymnasier av undantagsform upprättats under de senaste åren. Vidare har s. k. filialer av fackgymnasium förlagts på orter utan underlag för fullständigt sådant gymnasium, i regel anslutna till allmänna gymnasier. Sammanfattningsvis vill gymnasieutredningen sålunda konstatera att, om hänsyn endast tas till gymnasiet och man räknar med en gymnasiefrekvens på ca 30 %, den geografiska spridningen av gymnasierna är i det närmaste slutförd. Som redan tidigare betonats måste dock fackgymnasieutbildning spridas om möjligt till alla gymnasieorter. Ytterst få nya orter kan sålunda komma i fråga för gymnasieutbildning om de kriterier som hittills tillämpats skall gälla även i fortsätt-

ningen. Enligt gymnasieutredningens uppfattning är dessa kriterier så generöst utformade att de inte utan allvarliga olägenheter kan uppmjukas såvida inte nya omständigheter tillkommer. En sådan omständighet är möjligheten att sammankoppla gymnasium och fackskola. 6A.2.3 I detta avsnitt redogör gymnasieutredningen för sina överväganden om möjligheterna till ytterligare spridning av gymnasieutbildningen genom sammankoppling av gymnasium och fackskola. Som nämnts ovan finns läsåret 1962/63 gymnasier på 124 orter. För ytterligare ett antal orter som kan tänkas komma i fråga vid en dylik sammankoppling h a r beräkningar genomförts på följande sätt. Kring varje ort h a r avgränsats naturliga regioner och antalet personer i gymnasieålder inom regionen h a r beräknats. I motsvarande omfattning har givetvis nuvarande regioner måst begränsas. För varje ny region och varje reducerad region, där begränsningen kan få ogynnsam effekt, har antalet gymnasie-fackskoleelever och gymnasieelever i årskurs 1 år 1970 beräknats med användning av frekvenserna 50 % resp. 30 %. Resultaten framgår av tabellerna 1 och 2. Av tabellerna framgår att (18 + 4 =) 22 av de nya regionerna får 60 eller fler gymnasieelever. Under förutsättning att ca 100 elever bör erfordras uppfyller ingen av regionerna kraven för gymnasium. Av de nuvarande regionerna skulle (1 + 6 = ) 7 genom reduktionen få mindre än 90 gymnasieelever. Situationen blir en annan om gymnasie- och fackskoleelever sammanräknas. I (4 + 4 = ) 8 av de nya regionerna blir elevantalet minst 120 och i

224 Tabell 1. Nya regioner fördelade efter antal elever i årskurs 1 i gymnasium skola

och fack-

Gymnasie - och fackskoleelever (50 %) 60—89 25

—59 11

90—119 120—149 150—179 4 4 16

180—

S:a 60

Gymnasieelever (30 %) Antal elever Antal regioner

Tabell 2. Regioner,

S:a 60

90— 4

60—89 18

30—59 33

—29 5

vilkas underlag reducerats, fördelade efter antal elever i årskurs 1 i gymnasium och fackskola Gymnasie - och fackskoleelever (50 %)

Antal regioner

90—149 6

—89 1

150—209 13

210—329 36

S:a 56

Gymnasieelever (30 %) —29

30—59 1

(16-f 4 + 4 = ) 24 minst 90, medan (11 + 25 = ) 36 regioner får m i n d r e än 90 elever. Redan härav framgår att, även om gymnasie- och fackskoleelever sammanräknas, åtskilliga av de undersökta orterna knappast kan komma i fråga för gymnasieutbildning. Men även de nya regioner som får relativt stort elevantal måste ytterligare penetreras ur andra aspekter. Sålunda ger gymnasium och fackskola tillsammans inte samma möjligheter som enbart gymnasium eller enbart fackskola i fråga om differentiering och samläsning inom de nämnda skolformerna. Att vid en dylik biandskola erbjuda en fullständig uppsättning av studievägar blir i regel inte möjligt. Det kan därför i nya regioner bli nödvändigt att exempelvis inom den ekonomiska sektorn begränsa sig till ekonomisk gymnasieutbildning och ej ge merkantil fackskoleutbildning. En utspridning av en organisation med dylika begränsningar

60—89 6

90—119 11

120— 38

S:a 56

synes böra ske endast u n d e r särskilda förutsättningar. Glesbygdens ungdom bör i princip ha samma tillgång till utbildning som ungdom i mera tättbebyggda trakter. Utredningen räknar med att man genom att sammanföra gymnasium och fackskola, eventuellt kombinerat med korrespondensundervisning och undantagsformer av gymnasium med muntlig undervisning, bör kunna sprida utbildningen till ytterligare några orter av glesbygdskaraktär. På detta sätt kan man emellertid inte heller i framtiden nå alla ungdomar. Det allmänna bör därför genom olika åtgärder, såsom studiesocialt stöd och upprättande av elevhem, underlätta för dem som inte i närheten av sin hemort har tillgång till gymnasieutbildning att få sådan. Prövningen av de nya regioner som inte är av glesbygdskaraktär måste också ske med hänsyn till möjligheterna att resa till existerande gymnasieorter.

225 Tabell 3. Restidsavstånd Tid i min Antal »nya» regioner

—24 7

mellan mya» och befintliga 25—36 15

I första h a n d bör sådana möjligheter tillskapas. En fortgående förbättring av kommunikationsväsendet bör tillsammans med ett riktigt avpassat skolskjutssystem möjliggöra en väsentlig vidgning av reszonerna kring nuvarande gymnasier. I tabell 3 redovisas de 60 regionerna enligt tabell 1 med hänsyn till restidsavstånd i förhållande till befintliga gymnasier. Därvid ges av praktiska skäl restiden mellan tänkt och befintlig gymnasieort. Av tabell 3 framgår att elever bosatta i (11 + 7 = ) 18 av de nya regionerna helt eller till övervägande del har mer än en timmes restid vilket anses vara gränsen för dagliga resmöjligheter. Flera av dessa regioner är emellertid av glesbygdskaraktär, andra har så litet befolkningsunderlag, att de inte därför kan komma i fråga för gymnasieutbildning. Bland regionerna med restidsavstånd mellan en halv och en timme finns å andra sidan några med så stort elevunderlag (de tillhör grupperna med 120—149 och 150—179 gymnasie-fackskoleelever i tabell 1) att det måste övervägas om inte gymnasieoch fackskoleutbidning bör anordnas på regionernas huvudorter även om flertalet elever h a r dagliga resmöjligheter till existerande gymnasier. Utredningen baserar detta ställningstagande på den uppfattningen att det kan finnas situationer, då man inte kan begära att flera hundra ungdomar dagligen skall resa från en ort till en annan för att få sin utbildning, även om restiden i vardera riktningen skulle underskrida en timme. Å andra sidan kan det inte vara utredningens uppgift att i 8—318118

37—48 16

49—60 4

gymnasier

61—120 121— 11 7

S:a 60

detalj precisera villkoren för upprättandet av nya blandade gymnasie-fackskolor. Som mera allmän riktpunkt synes dock kunna gälla att regioner med ett elevunderlag av mer än 125 elever (svarande mot frekvensen 50 %) och med restidsavstånd av mer än en halvtimme bör kunna komma i fråga under den viktiga förutsättningen att redan befintliga gymnasier ej ogynnsamt påverkas i betydande grad. Man torde kunna räkna med att uppemot ett tiotal nya orter — utöver glesbygdsorterna — uppfyller dessa förutsättningar. 6A.2A Av den föregående redogörelsen framgår att tillgången på gymnasieutbildning genom den kraftiga utbyggnaden under de senaste 10—15 åren starkt ökat. Om gymnasiefrekvensen skulle starkt stiga — t. ex. till omkring 50 % — skulle ytterligare några — ehuru inte något mer betydande antal — nya gymnasieorter komma i fråga. I stort sett samma effekt erhålles om gymnasium och fackskola tillsammans får en frekvens på ca 50 % och en samorganisation genomföres. Om gymnasiefrekvensen längre fram skulle ytterligare öka, vilket gymnasieutredningen håller för sannolikt, kan givetvis ännu fler orter bli aktuella för gymnasieutbildning.

6.4.3 Avgränsningen mellan gymnasium, fackskola och yrkesskola

I modellen i 6.4.1.3 (fig. 3) för det gymnasiala skolsystemet ingår gymnasium — till huvuddelen 3-årigt — 2-årig fackskola och yrkesskola. I föregående avsnitt har gymnasieutredningen påvi-

226 sat möjligheterna att med en sådan konstruktion öka den gymnasiala utbildningens spridning. Utredningen skall i föreliggande avsnitt granska modellen från andra synpunkter, som kan rubriceras såsom pedagogisk-psykologiska. 6.4.3.1 Utredningen har i det föregående betonat att de tre skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola inte får utformas oberoende av varandra. De får sålunda inte isoleras från varandra och i sin målsättning peka åt helt skilda håll. Detta vore felaktigt redan av det skälet att samtliga ungdomar i en årskull inte låter sig indela i tre från varandra skilda grupper, var och en så karaktäriserad av sin speciella intresseinriktning, skolinställning, prestationsförmåga etc. att den ena borde välja gymnasium, den a n d r a fackskola och den tredje yrkesskola. Tvärtom varierar alla sådana faktorer genom hela årskullen och denna variation sker utan tvära språng. Därför måste också utbildningsinnehåll och studiemål så långt detta är praktiskt möjligt varieras genom hela det gymnasiala skolsystemet för att kunna tillfredsställa ungdomarnas många och skiftande behov. Detta är viktigt också från andra synpunkter. Isoleras gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan från varandra och får fackskolan och yrkesskolan karaktären av »återvändsgränder» är risken stor att gymnasiet kommer att bli väsentligt mycket mera lockande, eftersom det håller vägarna öppna till högre studier och därmed ofta antas ge större utsikter att nå socialt och ekonomiskt eftersträvansvärda yrken. Effekten härav kommer att visa sig både i grundskolan och på dess överstadium. Elevernas val på grundskolans högstadium påverkas så att de teoretiska studievägarna blir mest åtråvär-

da. De praktiska vägarna får nöja sig med ett s. k. negativt urval. I nästa fas skulle fackskolan och yrkesskolan komma att drabbas av detta negativa urval. I det följande kommer gymnasieutredningen in på vilka konkreta åtgärder som behövs för att de anförda olägenheterna skall elimineras och det gymnasiala skolsystemet fungera väl både internt och med hänsyn till verkningarna på grundskolans högstadium. 6A.3.2 En viktig sådan åtgärd är att skapa goda möjligheter för de ungdomar som väljer fackskola eller yrkesskola att i en senare etapp uppnå gymnasiets slutkompetens. Så bör ske för att inte fackskolan och yrkesskolan skall bli »återvändsgränder». I varje fall för fackskolans del kan därvid två åtgärder komma i fråga. Sålunda bör fackskoleelever ha möjlighet att övergå till gymnasiet (liksom omvänt). Till denna fråga återkommer gymnasieutredningen nedan. En annan minst lika betydelsefull åtgärd är att ge möjligheter till kompletterande studier för vinnande av gymnasiets slutkompetens genom en väl utbyggd vuxenutbildning. Detta mycket betydelsefulla inslag i vårt lands utbildningsorganisation avser gymnasieutredningen, såsom angivits i kapitel 3, att behandla i ett kommande betänkande. Införes en dylik institution i den schematiska skissen i figur 3 får denna utseendet i figur 4.

Vuxenutbildning I

1 Figur 4

Vuxenutbildningsinstitutionen skall kunna ge gymnasieutbildning åt den

227 som genomgått fackskola och yrkesskola. Den bör emellertid såsom gymnasieutredningen återkommer till kunna bli mera flexibel och därigenom erbjuda också andra fördelar. För den som genomgått yrkesskola bör det t. ex. vara möjligt att komplettera till fackskolekompetens. Självklart skall vuxenutbildningsinstitutionen vid sidan av andra tillgängliga utbildningsvägar också betjäna de många som efter genomgången obligatorisk skola gått ut i förvärvslivet och först längre fram finner att de önskar fortsatt utbildning. 6A.3.3 Det framtida gymnasiala skolsystemets uppgift är att ge ungdomarna efter genomgången grundskola den fortsatta utbildning som med hänsyn till vederbörandes förutsättningar och önskemål är den lämpligaste. Detta förutsätter en ändamålsenlig utformning av de olika skolformerna. För gymnasiets del blir därvid avvägningen gentemot fackskolan i första hand av vikt. Gymnasieutredningen och fackskoleutredningen h a r samrått i denna fråga och därvid strävat efter att inom bådas områden finna lösningar som korresponderar med varandra. Gymnasieutredningen återkommer i olika sammanhang i det följande till detaljfrågor rörande denna problematik och begränsar sig därför här till principiella överväganden. Principerna för intagning till fackskolan och gymnasiet får inte vara sådana att skolformerna spelas ut mot varandra så att den ena kommer att av flertalet ungdomar betraktas som väsentligt mer attraktiv än den andra. Störst är som nämnts risken för en övervärdering av gymnasiet. Utredningen betraktar det därför som olämpligt att genom någon typ av poängspärr söka begränsa intaget till gymnasium

och »förvisa» de avvisade till fackskolan. Genom en sådan åtgärd skulle den senare skolformen nedvärderas och gymnasiet komma att te sig ännu mera eftersträvansvärt. Å andra sidan kommer givetvis systemet inte utan vidare att fungera friktionsfritt enbart därför att några spärrar icke införes. Av stor betydelse blir — utöver den konkreta utformningen av utbildningens mål och innehåll — att det finns en effektiv studie- och yrkesvägledning som kan ge ungdom och föräldrar ingående information. Gymnasieutredningen återkommer i detalj till frågan om intagningsbestämmelserna i kapitel 13. Gymnasieutredningen har framhållit betydelsen av att valet mellan gymnasie- och fackskoleutbildning inte blir alltför definitivt. Med hänsyn härtill är det önskvärt att övergång i båda riktningarna kan ske relativt smidigt och utan betydande tidsförlust. I figur 4 har med pilar antytts att inga vattentäta skott får finnas mellan gymnasium och fackskola. Detta kräver bl. a. en viss anpassning till varandra av de båda skolformernas läroplaner. Med den utformning fackskolans läroplan torde få kan man räkna med att övergång till gymnasium kommer att bli möjlig för elever som efter eller under studier i fackskolan kommer underfund med att de vill skaffa sig gymnasieutbildning. I vissa fall kan givetvis kompletterande studier i vissa ämnen komma att krävas. Motsvarande gäller för den gymnasiestuderande som önskar övergå till fackskola. Innan gymnasieutredningen sammanfattar sina synpunkter på det gymnasiala skolsystemets konstruktion skall utredningen i avsnittet 6.5 behandla frågan om ett horisontellt kluvet gymnasium.

228 6.5 Horisontell

klyvning

6.5.1 Problemställning

6.5.1.1 Ordet differentiering användes i flera olika betydelser. I organisatoriskt hänseende kan man tala om två huvudformer för en skolas differentiering. I ena fallet konstrueras skolan med två eller flera, parallella studiegångar vilka har i viss utsträckning olika innehåll men i huvudsak samma kvalitetskrav. Argumenten för en dylik differentiering h ä r r ö r dels från avnämarna vilka önskar utbildade med kunskaper och färdigheter av skiftande innehåll, dels från eleverna själva vilkas intressen och förutsättningar för olika ämnesområden och verksamheter varierar. Med den andra typen av differentiering av en skola åsyftas däremot att eleverna efter en kortare eller längre tids studier länkas in på studiegångar vilka leder fram till studiemål på olika nivå. Därvid uppställes den förutsättningen att inträdesvillkoren till skolan är i stort sett desamma för alla elever oavsett vilken studiegång de senare kommer att beträda. Ett betydelsefullt argument för en dylik differentiering är olikheterna i elevernas intressen och allmänna begåvningsmässiga förutsättningar. Den senare typen av differentiering kan uppkomma på väsentligen två skilda sätt: genom att göra studiegångarna olika långa eller genom att ändra och eventuellt minska studieprogrammet. I det senare fallet kan komma i fråga bortval av ämnen eller mindre krävande kurser i vissa ämnen eller en kombination härav. I förra fallet är den renodlade s. k. horisontella klyvningen av speciellt intresse. Den innebär,

att man inom skolan (eventuellt endast en sektor därav) a n o r d n a r en avgångsetapp för vissa elever men att kursinnehållet och kunskapskraven är desamma för alla elever inom den gemensamma delen och att alla elever i och med avgångsetappen får en avrundad utbildning. I den mån en skola uppdelas på parallella studiegångar med i huvudsak samma kvalitetskrav kan givetvis övervägas att horisontellt klyva alla eller endast en del av dessa parallella studiegångar. 6.5.1.2 Om man antoge att ett 4-årigt gymnasium skulle vara huvudformen i framtiden vore måhända — såsom redan nämnts i 6.3 — en avgångsetapp efter tre år den naturligaste anordningen, åtminstone från gymnasiets synpunkt. Att den skulle tillfredsställa alla ungdomar som önskar en kortare påbyggnad på grundskolan synes mindre troligt. Då emellertid gymnasieutredningen avvisat en 4-årig normalstudietid fram till högskolestudiernas start är en horisontell klyvning med avgångsetapp efter tre år inte längre aktuell. En annan fråga är om man inom en yrkesutbildande gymnasiesektor med eventuellt längre studietid än tre år bör ordna en sådan avgångsetapp. Med behandlingen av detta spörsmål måste anstå till dess utredningen längre fram mera i detalj övervägt de yrkesutbildande sektorernas utformning. Till frågan om inom gymnasiet behövs en differentiering av nivån genom lika långa 3-åriga studiegångar med kvalitativt olika innehåll återkommer utredningen längre fram (kap. 11). Efter denna analys av problemställningen kan gymnasieutredningen h ä r begränsa sig till frågan om horisontell klyvning av ett 3-årigt gymnasium.

229 6.5.2 Argument för horisontell klyvning

6.5.2.1 Såsom framgått av gymnasieutredningens redogörelse i kapitel 1 har vid flera tillfällen under 1900-talet tanken på horisontell klyvning framförts. Exempelvis var 1946 års skolkommissions principförslag ett 3-årigt gymnasium med en avgångsetapp efter två år följt av ett tredje år, »college-året», med specialiserade och friare studier. 1 ett 3-årigt gymnasium, vilket enligt gymnasieutredningens mening måste bli huvudformen i framtiden, kan inte heller i dag någon annan placering av en eventuell avgångsetapp än efter andra året vara aktuell. De viktigaste argumenten för en sådan horisontell klyvning kan saramanfattas i följande punkter. A: De elever som inte önskar eller som saknar förutsättningar för fortsatta studier kan lämna gymnasiet med tidsvinst och med på ett naturligt sätt avrundade studier. B: Rekryteringsunderlaget för gymnasiet kan breddas, då man inte förutsätter att alla skall genomföra hela den 3-åriga studiegången. Detta medför fördelar dels på redan befintliga gymnasieorter, där det växande utbildningstrycket tillmötesgås, dels genom ökade möjligheter att sprida gymnasierna till nya orter. Det senare h a r givetvis betydelse för de orter, som kommer i fråga, men också för hela samhället, eftersom utbildningsintresset kan beräknas bli bättre tillvarataget. G: En horisontell klyvning kan bidra till att lösa spörsmål som sammanhänger med det differentieringsproblem, som gäller gymnasiets uppdelning i parallella studiegångar med avvikande innehåll men samma kvalitetskrav. Det krav på specialisering som denna differentiering

tillmötesgår anses kunna bli tillgodosett inom »collegeåret», i all synnerhet om exempelvis utvecklingspsykologiska rön stöder en sen differentiering. »Collegeåret» kan vidare ge ökade möjligheter till friare och självständigare studier och kan därmed verksamt bidra till studieoch arbetsfostran som är en av gymnasiets viktigaste uppgifter. D : På senare tid har också anförts att den horisontella klyvningen skulle i föräldrars och ungdomars ögon göra gymnasiet och fackskolan mera jämställda och därigenom medverka till lösningen av de problem som ovan behandlats i 6.4.3. 6.5.2.2 Gymnasieutredningen skall inte i detta kapitel närmare uppehålla sig vid argumentet C ovan, då detta naturligt kommer upp i senare sammanhang (kap. 7, 9 och 10). Utredningen vill dock förutskicka att den kommit till slutsatsen att den vertikala differentieringens problem kan tillfredsställande lösas inom ett gymnasium med obruten studiegång och att denna lösning har så betydande fördelar att en horisontell klyvning inte skulle ge bättre resultat. Argumenten A och B har inte stått oemotsagda i skoldebatten under gångna år. Särskilt har framhållits att en starkt breddad rekrytering skulle försvåra undervisningen och därmed försvåra eller omöjliggöra upprätthållandet av kravet att gymnasiet skall ge en hållbar grund för fortsatta studier vid universitet och högskolor. Givetvis är detta farhågor, som inte kan negligeras. Utredningen vill dock erinra om vad den redan i kapitel 4 anfört om de tendenser att se alltför statiskt på utvecklingen som inte sällan kommit till uttryck i diskussionen om rekryteringsunderlagets omfattning.

230 Den relativa andelen ungdomar som kan beräknas ha förutsättningar för att tillfredsställande genomföra fullständiga gymnasiestudier synes sålunda vara väsentligt större än vad man tidigare trott. Och ännu viktigare: andelen kan icke fixeras genom något en gång för alla givet procenttal utan sammanhänger starkt med bl. a. den pedagogiska och metodiska utvecklingen liksom skolsystemets organisatoriska utformning och faktorer vilka beror av den sociala och ekonomiska utvecklingen. En snäv begränsning av intaget till gymnasiet bör sålunda undvikas. I det utomordentligt svåravgränsade skiktet mellan »klart gymnasiekapabla» och »icke gymnasiekapabla» finns ett betydande antal ungdomar, vilka skulle kunna medtagas i den nedre delen av ett horisontellt kluvet gymnasium utan att därför kvaliteten av den fullständiga studiegången skulle äventyras. För övrigt finns ju inget urvalsinstrument med sådan precision att det inte »godkänner» många som senare visar sig icke hålla måttet och »underkänner» ungdomar som skulle ha klarat studierna. Oavsett vilken gymnasiekonstruktion man bestämmer sig för, måste man sörja för de förra, likaväl som man ser till att de senare blir så få som möjligt. Av det sagda framgår att bärkraften hos argumenten A och B knappast låter sig bedöma enbart med hänsyn till gymnasiet och dess uppgifter. Man måste också beakta hur det i framtiden kommer att vara sörjt för utbildningen i dess helhet på det gymnasiala åldersstadiet. I detta avseende innebär inrättandet av fackskolan en nyhet, som blir av avgörande betydelse för bedömningen av frågan om horisontell klyvning av gymnasiet. Härvid kan omedelbart konstateras att ökade möjligheter att sprida gymna-

sieutbildning inte längre kan åberopas som skäl för ett horisontellt kluvet gymnasium. Som utredningen visat i G.4.2 ger den modell för det gymnasiala skolsystemets utformning som där förutsatts lika goda möjligheter till geografisk spridning. 0.5.2.3 Enligt punkten A behövs en avgångsetapp för de elever, som antingen a) saknar (eller visar sig sakna) förutsättningar att nå ett studiemål jämförligt med det nuvarande gymnasiets eller b) anser sig inte behöva en sådan utbildning för sin fortsatta verksamhet. Det synes rimligt anta att ungdomar i kategorin b) i den mån de önskar fortsatt utbildning kommer att söka sig till fackskolan eller yrkesskolan. Ungdomarna i gruppen a) lämpar sig antagligen också bäst för studier vid fackskola eller yrkesskola. Svårigheten är emellertid att förutse vilken skola som för honom eller henne är den lämpligaste. En annan svårighet sammanhänger med den problematik gymnasieutredningen redovisat i 6.4.3.1, nämligen att en skolform av prestigeskäl kan te sig mer lockande än en annan. Som utredningen visat i 6.4.3.2 och 6.4.3.3 kan dessa svårigheter bemästras för gymnasiets och fackskolans del genom att läroplaner och intagningsbestämmelser får en lämplig utformning, övergångsmöjligheter skapas och vuxenutbildningen utbygges. Härmed förlorar både argumenten A och D i betydelse. Utredningen vill dock ytterligare något uppehålla sig vid den struktur det gymnasiala skolsystemet får om gymnasiet horisontellt klyves för att sambandet mellan denna modell och den modell som skisserats i 6.4.3 skall framstå klart.

231 6.5.3 Diskussion av gymnasium med horisontell klyvning

6.5.3.1 I figur 5 h a r schematiskt åskådliggjorts den modell för det gymnasiala skolsystemet i vilken gymnasiet är horisontellt kluvet. Den nedre delen, som har samma längd som fackskolan kan kallas gymnasiefackskola (Gf) medan den övre här kallas college (C). c

Gf

F

Y

Figur 5 Om gymnasiet får en avgångsetapp efter två år har det som nämnts ansetts bli lättare att utforma ett enhetligt överstadium till grundskolan. Både gymnasiefackskolan, fackskolan och i varje fall delar av yrkesskolan blir enhetliga i fråga om studietidens längd som blir två år. Utbildningens innehåll anses också kunna göras mera enhetligt. Del har sålunda framförts att undervisningen bör ha allmänbildande karaktär och i stor utsträckning ha gemensamt innehåll för de olika skolformerna vilket skulle medföra att yrkesinriktningen inte finge dominera. Vidare skulle lokalmässig samordning av gymnasiefackskola, fackskola och yrkesskola bli en naturlig och förenhetligande anordning. I konstruktionen ingår såsom ett fundamentalt led att övergång till college skulle kunna ske inte bara från gymnasiefackskolan utan också från de övriga fackskolorna och yrkesskolan. Om man så vill kan därför figur 5 ritas som i figur 6. College har ritats streckat för att anlyda att inte alla elever fortsätter dit. Vidare har antytts att studietiden för elever från fackskola och yrkesskola

i C I

Gf

| J

1 c

I 1

F

i 1

Y

Figur 6 regelmässigt blir längre än ett år, som å andra sidan bör vara normalstudietiden för den som genomgått gymnasiefackskola. Risken för att elever från Gf i mycket betydande omfattning kommer att välja den längre studietiden inom G är dock påtaglig, varigenom i realiteten ett 4-årigt gymnasium skulle erhållas. Den på detta sätt utvecklade modellen för det gymnasiala skolsystemet med horisontellt kluvet gymnasium skall i det följande analyseras ur vissa aspekter. 6.5.3.2 Den första frågan gäller innehållet i gymnasiefackskolan och dess relation till de parallella skolorna, fackskolan och yrkesskolan. Mot tanken att i alla dessa tre skolor det gemensamma, allmänna stoffet skulle dominera över det speciella vill gymnasieutredningen göra två invändningar. Utredningen har ovan framhållit att ungdomarna inte låter sig indela i några få, väl avgränsade grupper efter intresse, prestationsförmåga na. m. Lika litet kan de tillgodoses på i stort sett samma sätt, eftersom alla de n ä m n d a faktorerna varierar mycket starkt genom hela årskullen. Enligt den uppfattning utredningen hävdat är tvärtom många ungdomar intresserade just av den målinriktade utbildningen även om självfallet specialiseringskravet skiftar. En del önskar en mera speciell utbildning i yrkesskola med sikte på något eller några ganska bestämda yrken. Andra återigen vill ha en m i n d r e starkt specialiserad men ä n d å målinriktad ut-

232 bildning som efter relativt kort studietid leder fram till ganska breda sektorer av arbetsmarknaden och utbildningsväsendet. En sådan utbildning kan inte ges i gymnasiefackskolan. Det bör bli fackskolornas uppgift att ge denna utbildning. Till det nu anförda kan också fog^s den invändningen att om samtliga 2åriga påbyggnader på grundskolan skulle ha till betydande delar gemen samt undervisningsstoff det kan betraktas såsom uteslutet att endast ett års studier i college ovanpå gymnasiefackskolan skulle kunna föra lika långt som ett sammanhållet 3-årigt gymnasium. En generell förlängning av denna studietid kan emellertid gymnasieutredningen såsom framhållits i avsnittet 6.3 inte förorda. 6.5.3.3 Att den elev, som i den i figur 6 beskrivna konstruktionen väljer gymnasiefackskola och lyckas i sina studier, snabbare och lättare kan genomföra collegestudier än den som valt fackskola eller yrkesskola står klart. I själva verket blir det för en sådan elev ingen skillnad mellan gymnasiekonstruktionen i figur 6 och den modell gymnasieutredningen beskrivit i 6.4.3.2 och åskådliggjort i figur 4. Inte heller för de ungdomar som väljer fackskola eller yrkesskola föreligger någon större skillnad i fråga om möjligheterna att i de båda konstruktionerna uppnå gymnasiekompetens. Man kan — om man så vill — i figur 4 uppfatta vuxenutbildningsinstitutionen såsom ettcollege för fackskolan och yrkesskolan. Vid en jämförelse mellan de båda modellerna beskrivna i figurerna 4 och 6 framträder sålunda påtagliga likheter. 6.5.3A En olikhet ligger dock däri att gymnasiet enligt figur 6 antas ha en avgångsetapp efter årskurs 2. Om denna

skall vara något mer än en rent fiktiv anordning måste man utgå ifrån att verkligen något mera betydande antal elever avgår vid denna tidpunkt. Anledningarna till sådan avgång kan väsentligen vara de två som redan inledningsvis nämnts i 6.5.2.3. Antingen anser sig den studerande inte behöva mer än två års gymnasieutbildning eller också finner han sig ha små utsikter att genomföra collegestudier på ett tillfredsställande sätt. Alternativt till det sistnämnda kan man tänka sig att college har spärrad intagning. Den först nämnda anledningen utgör som redan konstaterats inget tungt vägande skäl för den horisontella klyvningen när fackskolan finns. Härtill kommer de problem som jämförelser mellan 2-åriga gymnasiekompetenser och de olika fackskole- och yrkesskolekompetenserna leder till. Även om en viss kärna av gemensamt innehåll skulle finnas i de tre utbildningarna, vilket i och för sig vore motiverat, måste deras målinriktning komma att avvika. Härvid blir med nödvändighet gymnasieutbildningen, vilken ju i första h a n d måste vara inriktad på förberedelserna för collegestudierna, mindre attraktiv för många avnämare än t. ex. fackskoleutbildningen som direkt inriktats på vissa avnämaresektorer. Det finns därför anledning anta att de fackskolcutbildade ofta kommer att avgå med segern i konkurrens med ungdomar mod 2-årig gymnasiekompetens. Den som mer eller mindre misslyckats under sina två år i gymnasiefackskolan får u n der alla omständigheter svårt att h ä v d a sig vid jämförelse med de fackskoleutbildade. Det vill sålunda synas som om en avgångsetapp inom ett horisontellt kluvet gymnasium knappast skulle komma att bli någon mera efterfrågad a n o r d n i n g i en framtid då parallellt med gymnasiet

233 kommer att finnas fackskolor som avlämnar sina elever vid samma tidpunkt och på likartad nivå. Till det anförda kommer att en avgångsetapp inte gärna kan anordnas, om inte utbildningen i samband härmed ges en viss avrundning. För den fullständiga gymnasiestudiegången innebär en dylik avrundning inte någon fördel. Tvärtom torde den medföra tidsförluster och läroplanssvårigheter som kan dra med sig en förlängning av studietiden. 6.5.3.5 De ovan påtalade nackdelarna och svårigheterna med den horisontella klyvningen skulle möjligen kunna uppvägas om någon mycket påtaglig fördel kunde påvisas i själva collegekonstruktionen. Gymnasieutredningen tänker därvid inte på den uppgift college kunde få för de elever som inte genomgått gymnasiefackskolan men efter avslutade fackskole- eller yrkesskolestudier önskar bygga på till en fullständig gymnasieutbildning. Detta problem kan som ovan visats lösas med andra medel. Vad frågan nu gäller är i stället om man genom att avskilja det tredje året i gymnasieutbildningen skulle uppnå sådana speciella förhållanden att studiearbetet skulle särdeles gynnsamt påverkas. Här tangeras sålunda argumentet i punkten C i 6.5.2.1, vilken gymnasieutredningen i någon mån berört i 6.5.2.2. Någon gång synes ha föresvävat förespråkarna för den horisontella klyvningen möjligheten att gallra relativt hårt inför övergången till college och därigenom skapa förutsättningar för »elitstudier» i gymnasiets slutfas. En sådan utformning av studierna skulle vara mycket betydelsefull för dem, som senare söker sig till högre studier, och även måhända verka stimulerande för många lärare. En annan variant kunde vara att visserligen inte spärra inträdet men låta studierna få en så krävande

utformning att åtskilliga elever med mera begränsade förutsättningar skulle falla bort. I båda formerna har collegeidén ibland kombinerats med tanken på en centralisering till vissa gymnasier, vilket skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av vissa resurser och underlätta upprätthållandet av en skicklig lärarstab. En sådan centralisering av collegeutbildningen kunde vidare förenas med en decentralisering av viss universitetsutbildning, så att t. ex. ett års universitetsstudier kunde bedrivas i college, vilket därigenom skulle kunna bli 2-årigt. Gymnasieutredningen vill först konstatera att man när konstruktionen föres så långt, som nu senast skett, kommer in på frågor, som inte torde ligga inom de gränser direktiven drar upp för gymnasieutredningens arbete. Utredningen vill likväl knyta några reflexioner till de tankegångar som ovan framförts, då detta har betydelse för vissa a n d r a av utredningens ställningstaganden. Vad då först gäller metoden att före inträdet i college gallra eller senare på annat sätt sålla bort sådana som efter någon viss norm inte anses böra komma i åtnjutande av collegeundervisningen, finner gymnasieutredningen av flera skäl ett dylikt förfaringssätt olämpligt.. Som redan ovan framhållits kan de, som inte får genomföra collegestudier, få svårigheter att på ett adekvat sätt utnyttja den redan genomgångna delen yv gymnasieutbildningen. Ännu mer betydelsefullt är emellertid att vårt land inte h a r råd med att sålla bort många, som visserligen kunde få svårigheter med »elitstudier» men likväl skulle kunna skaffa sig utbildning av stor betydelse för arbetsmarknaden. Som framgått av kapitel 4 har man i själva verket att räkna med ett mycket stort behov av gymnasieutbildade i framtiden inte

234 minst från de fackgymnasiala sektorerna. När det så gäller frågan om centralisering av collegeutbildningen och decentralisering av universitets- och högskoleutbildning har gymnasieutredningen berört dessa frågor i 6.3.3. Utredningen har därvid uttalat sig mycket positivt för decentralisering. Å andra sidan bör framhållas att vissa utbildningar är starkt bundna vid stora institutionella resurser, vilket omöjliggör .stor utspridning, samt att permanenta »universitetsfilialer» endast torde kunna inrättas på ett mindre antal platser. Att collegeutbildningen skulle kunna sammanföras till enbart dessa platser betraktar utredningen såsom helt uteslutet. Omkring 1970 har man nämligen att räkna med en examination från gymnasiet av storleksordningen 30 000. Ett så stort antal studerande måste uppenbarligen fördelas på åtskilliga orter. Centraliseringen av collegeutbildningen har också andra olägenheter. De ungdomar som efter ett års college vill fortsätta med icke-decentraliserade högskolestudier måste i många fall efter detta enda år på nytt byta bostadsort och skolmiljö. Vidare kommer de gymnasiefackskolor som inte får en överbyggnad i form av college att få svårigheter med lärarförsörjningen i jämförelse med övriga gymnasiefackskolor. 6.5.4 Utredningens slutsats

Mot bakgrunden av ovanstående kan konstateras att gymnasieutredningen in-

te funnit att en konstruktion med ett horisontellt kluvet gymnasium — schematiskt framställt i figur 6 — skulle bättre lösa det gymnasiala skolsystemets problem än den konstruktion utredningen angivit i 6.4 och skisserat i figur 4. Tvärtom h a r den senare i vissa avseenden klara fördelar. 6.6 Gymnasieutredningens

förslag

Med hänvisning till vad ovan anförts föreslår gymnasieutredningen att det nya gymnasiet utformas så att det på tre år normalt leder fram till fortsatta högre studier. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen redan nu framhålla, att det nya gymnasiet minst lika väl kommer att lämpa sig som grundval för högre studier som de gymnasieformer, vilka nu ger generell behörighet för sådana studier. Gymnasiet bör tillsammans med fackskolan och yrkesskolan bilda ett överstadium till grundskolan inom vilket goda övergångsmöjligheter bör finnas. Vidare bör möjligheterna till vuxenutbildning vidgas och effektiviseras. I sistnämnda hänseende avser utredningen att senare framlägga förslag. Någon avgångsetapp bör icke anordnas under den 3-åriga studiegången inom gymnasiet. Till frågan om eventuellt längre studiegång för yrkesutbildandc sektorer av gymnasiet liksom till åtgärder för dem som av olika skäl har svårigheter att på tre år nå upp till gymnasiets studiemål återkommer gymnasieutredningen.

KAPITEL 7 Gymnasiets Principiella

differentiering

synpunkter

Inledning

7.1.1 Kort återblick samt nuvarande läge

7.1.1.1 Under 1900-talet och stora delar av 1800-talet kretsade diskussionen om det allmänna gymnasiet kring frågan om differentieringen på linjer och inom linjerna. Många lösningar presenterades och flera prövades. Varje reform som genomfördes utsattes ofta efter kort tid för kritik. Avvägningen mellan kraven på en bred allmänorientering och på specialisering som förberedelse för fortsatta studier löstes enligt 1905 års reform genom att man inrättade redan från början parallella men varandra ganska lika linjer. Genom 1927 års reform infördes ett system med likaledes parallella linjer, kombinerat med ett tämligen fritt ämnestillval, vilket genom 1933 års reform blev något mera bundet. Genom tillvalet kunde linjerna specialiseras rätt avsevärt. Det nuvarande provisoriska allmänna gymnasiet är uppbyggt på fasta, från begynnelsen parallella linjer, som senare ytterligare differentieras genom fasta grenar, så att antalet lärokurser blir sex. 7.1.1.2 Även inom fackgymnasierna har frågan om differentieringen diskuterats livligt ehuru inom en trängre krets. Som framgår av kapitel 1 var de tekniska gymnasiernas föregångare, de tekniska elementarskolorna, ursprungligen odifferentierade men 1877 infördes en

och

överväganden

differentiering genom inrättande av ett begränsat antal parallella facklinjer. 1919 års tekniska gymnasium tänktes ursprungligen som odifferentierat men redan från början medgavs vissa differentieringar, som sedermera ökats i antal och fått karaktär av ett fast linjesystem. I motsats till det allmänna har det tekniska gymnasiets (och den tekniska elementarskolans) linjer ej börjat från bottenplanet utan som regel först från och med andra årskursen. Det 2-åriga handelsgymnasiet var odifferentierat. Viss möjlighet till differentiering fanns dock; i begränsad utsträckning kunde frivilliga ämnen väljas. 7.1.1.3 Särskilt vad gäller det allmänna gymnasiet har kritik riktats mot dess tidigt och starkt specialiserade samt av många ämnen uppfyllda linjer och grenar. Den nuvarande specialiseringen h a r (jfr kap. 5) haft till följd att språkligt och humanistiskt inriktade blivit tvungna avstå från de för betydande avnämarområden viktiga instrumenten matematik och elementär statistik samt b r e d a r e orientering i naturvetenskapliga ämnen. I gengäld har teknisktnaturvetenskapligt inriktade ungdomar stundom fått otillräckliga kommunikationsfärdigheter i språk. Beträffande samtliga studiegångar har ofta krav framförts på ökad samhällsorientering. Liknande kritik h a r framförts mot

236 undervisningens utformning vid det tekniska gymnasiet. Det skall dock icke fördöljas att även motsatta uppfattningar med ökade krav på specialisering gjort sig gällande, framför allt tidigare. Men även i dag framföres ibland sådana. Mot den tidiga och ganska starka specialiseringen h a r framför allt invänts att den lett till utbildnings- och yrkesval, som med hänsyn till intresse och personlighetsutveckling visat sig vara felval. I sådana fall har antingen kompletteringar av ämnen och ämnesgrupper måst ske i efterhand eller också h a r vederbörande resignerat, då nödvändiga kompletteringar varit alltför tidsödande och kostsamma. Av vad gymnasieutredningen anfört i kapitel 4—6 torde framgå att kraven på gymnasiets innehåll och nivå gör det angeläget att ingående överväga h u r eleverna skall ges möjligheter att inom gymnasiet välja studiegång, anpassad såväl efter deras skiftande intressen som efter avnämarnas olika krav på förkunskaper och färdigheter. Att nå balans mellan å ena sidan en mera enhetlig studiegång för hela gymnasiet och å andra sidan en för de olika intresse- och begåvningstyperna tillräckligt stimulerande och adekvat differentiering är huvudproblemet i detta och närmast följande kapitel.

7.1.2 Kapitlets innehåll

Med gymnasiets differentiering menas i föreliggande kapitel en uppdelning på parallella studiegångar med mer eller mindre skilt innehåll. Den differentiering i pedagogiskt hänseende som inom en och samma studiegång kan vara berättigad för enskilda elever —med hänsyn till ådagalagda studieförutsättningar — behandlas företrädesvis i kapitel 11. Frågorna om konstruktio-

ner för att uppnå samma studiemål på olika tid (se kap. 6 och 11) resp. olika studiemål på olika tid (se kap. 6) beröres här endast i den mån de nära sammanhänger med den först nämnda differentieringsfrågan. Nedan kommer först att diskuteras gymnasiets differentiering på allmänna och yrkesutbildande sektorer, varvid bl. a. betonas vikten av att gymnasiet betraktas som en enhet (7.2). Därefter tar utredningen upp differentieringen inom gymnasiet i dess helhet med hänsyn till tidig eller sen, stark eller svag, fast eller lös differentiering (7.3); tänkbara modeller för differentiering (7.4). I departementschefens direktiv till gymnasieutredningen motsvarar dessa punkter i viss mån frågorna om gymnasiets flexibilitet samt dess anpassbarhet till elevernas växlande förutsättningar, intressen och planer och till arbetsmarknadens ständigt skiftande förhållanden. I kapitel 8 och 9 återkommer emellertid utredningen härtill mera konkret liksom till det behov av nya ämnen eller alternativa kurser, som direktiven nämner i sammanhanget. I centrum står i förevarande sammanhang departementschefens uttalande om »den gamla frågan om fastheten i linjesystem och möjligheter för eleverna att efter eget bestämmande tillvälja eller bortvälja ämnen». Departementschefen fortsätter: »Ju radikalare man vill slå in på vägen att skapa möjlighet till individuell anpassning och specialisering av studierna, desto mer inskränkes själva linjesystemet till u p p giften att garantera, att en viss grupp av läroämnen eller vissa sådana ämnen alltid ingår i studierna». Gymnasieutredningen h a r behandlat frågan om sambandet mellan den h o r i sontella klyvningen och differentie-

237 ringen i kapitel 6 och därvid också berört samanhanget med bl. a. fackskoleproblematiken och den lokala spridningen av gymnasieåldrarnas skolor. Härtill återkommer utredningen i detalj i kapitel 12. En synnerligen viktig delaspekt på differentieringsfrågan, nämligen vad departementschefen i direktiven benämner meritkompletteringen, d. v. s. »samspelet mellan gymnasiala utbildningslinjer såsom avlämnande skolform och universitet och högskolor såsom mottagande utbildningsanstalter», behandlas närmare i kapitel 13, ehuru den principiellt också beröres i föreliggande kapitel.

7.2 Differentieringen och yrkesutbildande

på allmänna sektorer

7.2.1 Sambandet med det högre utbildningsväsendet

7.2.1.1 I det föregående h a r antytts många skäl, som talar för ett väsentligt mindre specialiserat gymnasium än det vi nu h a r . Ett helt odifferentierat gymnasium kan å andra sidan knappast komma i fråga. Ett sådant gymnasium skulle inte på rimlig tid kunna utbilda elever, som kunde tillfredsställa de mycket varierande krav på förutbildning och yrkesutbildning som ställs av universitet, högskolor, näringsliv och förvaltning. Ett helt odifferentierat gymnasium skulle otvivelaktigt ej heller motsvara elevernas intressen. Det krävs inte någon djupgående argumentering för att med hänsyn till utbildningsmålet motivera en vertikal, grov uppdelning av gymnasiet i två delar, av vilka den ena h a r till uppgift att i första h a n d förbereda för fortsatt utbildning och den andra för direkt yrkesverksamhet. Inom den yrkesutbildande delen kan man i sin tur naturligt

urskilja i varje fall två stora sektorer, nämligen en med ekonomisk och en med teknisk inriktning. Ungdomar med ekonomisk och teknisk gymnasieutbildning h a r visat sig vara mycket efterfrågade och uppskattade på arbetsmarknaden. En differentiering av gymnasieorganisationen som medger åtminstone dessa tre sektorer h a r också förutsatts i direktiven till gymnasieutredningen och impliceras i flertalet av utredningens resonemang i det föregående. Det kunde således synas som om gymnasiets differentiering på allmänna och yrkesutbildande sektorer vore problemfri. Så är dock inte fallet. Den samorganisation i någon form, som departementschefen förutsätter böra övervägas, får pedagogiska, organisatoriska, administrativa och ekonomiska konsekvenser, vilka i senare kapitel får sin behandling. I föreliggande sammanhang skall närmast granskas gymnasiets enhet respektive differentiering såsom instrument för den aktiva och nyanserade utbildningspolitik, som är nödvändig för individernas och samhällets bästa. Vad denna politik innebär i fråga om den önskvärda kvantitativa fördelningen mellan gymnasiets allmänna och fackutbildande sektorer har visats i kapitel 4. Vidare kommer i föreliggande kapitel att beröras frågan om differentieringens inverkan på de faktorer av geografisk och social art, som nu medför en viss ojämnhet i rekryteringen till gymnasiet. Slutligen skall antydas något om andra tänkbara specialiseringar inom gymnasiets ram än den ekonomiska och den tekniska. 7.2.1.2 En rad ungdomar uppfattar sig som relativt specialinriktade och kanske yrkesbestämda i den ålder, då de skall välja gymnasieform (jfr SOU 1963: 15, sid. 88). Detta betyder emellertid inte att de alla vid denna tidpunkt kan fatta

238 beslut huruvida de efter gymnasietidens slut skall gå vidare till fortsatta studier eller direkt ut i förvärvsarbete. Än mer gäller detta de obestämda ungdomarna. Varken de specialinriktade, de osäkra eller de indifferenta bör vid gymnasiestudiernas början tvingas till ett val mellan universitetsberättigande respektive icke universitetsberättigande gymnasieutbildning. Det kan inte vara rimligt begära att ungdomar i 16-årsåldern skall bestämma sig för, respektive avstå från en universitetsexamen, som ofta ligger ett tiotal år framåt i tiden. / konsekvens härmed bör fackgymnasiala lärokurser vara så utformade, att de generellt ger behörighet för högre studier. Så är f. n. med vissa inskränkningar också fallet i Sverige i motsats till vad som är brukligt i flertalet a n d r a länder. Gymnasieutredningen delar således icke den uppfattning, som på sina håll framförts, att fackgymnasiet endast undantagsvis bör ge tillträde till universitet och högskolor eller att komplettering efter slutförda gymnasiestudier skulle generellt krävas av de fackgymnasieutbildade för behörighet till högre studier. Löper ungdomarna risk att avsevärt försvåra för sig att gå vidare till högre studier, därest de i 16-årsåldern skall välja fackbetonad gymnasieutbildning, torde såväl de själva som deras föräldrar i ganska stor utsträckning föredra att skjuta på valet och välja allmänt gymnasium. Att så skulle bli fallet tyder all yrkesvägledarerfarenhet på. Även vissa av de resultat, som framkommit i utredningen Vägen genom gymnasiet (SOU 1963: 15) talar i denna riktning. I nämnda utredning visas att elever, som valt allmänt gymnasium, i ganska hög grad är tillräckligt specialintresserade för att föredra fackbetonad utbildning (a.a., sid. 199). Därest fackgym-

nasieutbildning inte inom i huvudsak samma studietid och på samma villkor som studier på gymnasiets allmänna sektor skulle berättiga till fortsatta universitetsstudier, riskerar man att minska attraktiviteten hos ekonomisk och teknisk gymnasieutbildning, vars kraftiga expansion från arbetsmarknadssynpunkt är nödvändig. Den omständigheten att gymnasiets samtliga lärokurser skall ge generell behörighet för högre studier är av fundamental betj^delse för ställningstagandena till gymnasiets konstruktion. Såsom synnerligen tillfredsställande ter det sig i detta sammanhang, att det nyligen tillskapade 3-åriga handelsgymnasiet ger generell behörighet för högre studier. Med kännedom om ungdomens starka önskemål om handelsgymnasial utbildning (jfr SOU 1963:15, sid. 199) finner utredningen det tänkbart att en del av de ungdomar, som under andra förhållanden skulle valt latinlinje eller allmän linjes språkliga gren inom det nuvarande allmänna gymnasiet, i fortsättningen kommer att välja gymnasieutbildning med ekonomisk inriktning. 7.2.1.3 Gymnasieutredningen finner sålunda att gymnasiets samtliga sektorer bör vara enhetliga i det avseendet, att de ger behörighet för högre studier. Frågan på vad sätt fackbetonade sektorer skall ge såväl nödig yrkesförberedelse som underlag för högre studier kommer att behandlas i kapitel 8 och 9. Gymnasieutredningen vill dock i detta sammanhang beröra frågan huruvida det yrkesutbildande inslaget skulle kunna helt eller till stor del förläggas till ett postgymnasialt stadium. Konkret skulle detta innebära att ett mer eller mindre odifferentierat gymnasium skulle lägga grunden till fortsatt utbildning vid dels universiteten och högskolorna, dels nya yrkesutbildande läroanstalter

239 på annan nivå. Schematiskt skulle detta te sig på följande sätt: Arbetsmarknaden U n i v e r s i t e t o. högskolor

Ekon. u t b l l d n . i Tekn. u t b i l d n .

Gym n a s i u m

Figur 1 Av vad gymnasieutredningen anfört i det föregående om vikten av att i gymnasiet ansluta till ungdomens intressen följer, att utredningen inte kan förorda ett gymnasium utan ekonomiskt eller tekniskt inslag. Härtill kommer att konstruktionen enligt figur 1 innebär att alla elever som önskar gymnasieutbildning och därtill ekonomisk eller teknisk yrkesutbildning får avsevärt förlängd studietid. Gymnasieutredningen som icke kan finna en sådan konsekvens tillfredsställande återkommer till frågan om normalstudietidens längd inom gymnasiets yrkesutbildande sektorer i kapitel 9. 7.2.1A Även från andra utgångspunkter än de hittills angivna är det ofördelaktigt med ett system, där universitetens och fackhögskolornas enda eller huvudsakliga rekryteringsbas är ett allmänt gymnasium utan yrkesutbildande inslag. Som visats i kapitel 4 är benägenheten att efter allmänt gymnasium välja universitets- och högskoleutbildning synnerligen stark. För närvarande går 80 å 90 % av studenterna till sådan utbildning. Med någon överdrift kan man påstå, att trycket på det högre utbildningsväsendet är proportionellt mot det allmänna gymnasiets kapacitet. Mycket h i n n e r hända på arbetsmarknaden, utbildningsfronten och i individens egen utveckling under den långa tid, som förflyter mellan intaget i gym-

nasiet och en eventuell slutexamen vid den högre utbildningsanstalten. Ett gymnasium, vars själva konstruktion fixerar ett alltför starkt samband mellan gymnasiets och det högre utbildningsväsendets kvantitativa omfattning, måste därför både för den enskilde och för samhället vara till nackdel. Benägenheten att gå vidare till högre studier har hittills varit väsentligt mindre hos dem som genomgått fackgymnasium. Hur denna benägenhet artar sig framdeles kan givetvis inte i dag med säkerhet bedömas. Att även i framtiden relativt sett färre fackgymnasieutbildade kommer att söka sig till universitet och högskolor än vad fallet blir med de mera allmänt gymnasieutbildade får likväl betraktas som sannolikt. De ungdomar, som inom gymnasiet valt en mera yrkesinriktad lärokurs, h a r väsentligt större möjligheter att omedelbart efter gymnasiestudiernas slut få goda anställningar än de som valt en allmännare lärokurs. Ett gymnasium, som parallellt bjuder både allmänna och fackgymnasiala studiekurser, kan därför — särskilt om gymnasiet lämnar en effektiv studie- och yrkesorientering — beräknas medföra en från samhällets och den enskildes synpunkter bättre balans mellan dem som går vidare till högre studier och dem som föredrar att avsluta sina studier med fackgymnasial utbildning. 7.2.2 Rekryteringen till skilda sektorer

7.2.2.1 Gjannasieutredningen h a r i föregående avsnitt framhållit de mycket stora fördelarna hos ett gymnasium, som inom sig rymmer både sektorer, inriktade i huvudsak på fortsatt utbildning, och sektorer, inriktade mot direkt yrkesverksamhet. Utredningen h a r samtidigt betonat vikten av att alla sektorer göres likvärdiga i den meningen att de

240 generellt berättigar till tillträde till högre studier. Härav framgår att även om gymnasiet måste differentieras de tre sektor e r n a (allmän, ekonomisk och teknisk) inte bör ses som separata gymnasieformer utan som varianter inom samma enhet och det bör föreligga möjligheter att under studietidens gång övergå från den ena studievägen till den andra. Ytterligare några allmänna skäl för den angivna synen på gymnasiet kan framhållas redan här. De sammanhänger med vissa av de åtgärder, som gymnasieutredningen i kapitel 4 angivit som nödvändiga, om man önskar realisera den kvantitativa gymnasiepolitikens huvudmål: en stark — både absolut och relativ —- ökning av fackgymnasial utbildning. 7.2.2.2 En betydelsefull sådan åtgärd är såsom påvisats i kapitel 4 att den allmänna, ekonomiska och tekniska gymnasieutbildningen blir så långt möjligt geografiskt i lika grad lättillgänglig. De allmänna gymnasierna h a r redan nu en mycket stor spridning, till i runt tal 125 orter. Trots att gymnasiefrekvensen för ekonomisk och teknisk utbildning bör ökas betydligt visar gjorda beräkningar (jfr kap. 12) att underlaget för dessa sektorer skulle bli relativt litet på många av de nuvarande gymnasieorterna. Ett 80-tal gymnasieorter kommer omkring 1970 att vara av den storleksordningen att till dessa orter rimligen inte kan lokaliseras fristående ekonomiska och tekniska gymnasier. Någon form av samordning med andra skolformer måste komma till stånd. Gymnasieutredningen återkommer i kapitel 12 till detaljerna i dessa samordningsproblem. Den lösning som förefaller naturligast är att gymnasiesektorerna lokalmässigt samordnas, så att inom en och samma skolenhet ges både full-

ständig allmän samt fullständig eller i varje fall påbörjad fackgymnasial utbildning. Bland de rent praktiska och ekonomiska skälen härför kan även anföras att kraven på lärarkompetens, lokaler och utrustning — särskilt i fråga om naturvetenskapliga institutioner, bibliotek och a n d r a hjälpmedel — härigenom kan tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt. 7.2.2.3 Självfallet kan man icke med säkerhet uttala sig om vilken betydelse för ungdomarnas benägenhet att välja den ena eller den a n d r a av gymnasiets lärokurser, som en gymnasiekonstruktion av ovan antytt slag får. Den torde dock komma att medverka till att de olika studievägarna kommer att i valsituationen framstå som mera likvärdiga än nu. Härigenom stimuleras ungdomarna till ett mera genomtänkt val, vilket i sin tur bör medverka till att rationella överväganden rörande sakligt betydelsefulla faktorer i studie- och yrkesval får ökat spelrum. 7.2.3 Ytterligare specialiseringar

Här har hittills avsetts specialiseringar av ekonomisk och teknisk karaktär. Även andra specialiseringar kan komma i fråga, t. ex. för det estetiska området eller för vårdnadsområdet. Särskilt för det senare redovisar arbetsmarknaden ett avsevärt behov. Gymnasieutredningen kommer att under 8.5. närmare behandla frågan om andra specialiseringar än sådana av ekonomisk och teknisk karaktär. 7.3 Differentieringens fråga om styrkegrad, och fasthet

utformning tidpunkt,

i

7.3.1 Inledning

Gymnasieutredningen h a r alltså funnit att gymnasiet bör ha åtminstone tre hu-

241 vudsektorer: den allmänna, den ekonomiska och den tekniska. Dessa tre huvudsektorer svarar i grova drag mot tre o m r å d e n inom arbetsmarknaden och skulle kunna fånga in huvudparten av gyninasiesinnad ungdom inom tre breda intresseområden. Emellertid visar erfarenheten, stödd av gymnasieutredningens särskilda undersökningar, att varken ungdomarna själva eller arbetsm a r k n a d e n kan nöja sig med en så svag differentiering. Kring kärnan av gemens a m m a läroämnen, som enligt kapitel 5 bör ingå i all gymnasieutbildning, måste g r u p p e r a s speciella ämnen eller kurser, svarande mot elevernas spontana intressen och fallenhet samt mot avnämarnas behov. Innan gymnasieutredningen i kapitel 8 presenterar sitt förslag till lärokurser måste några principiella synpunkter anläggas på frågorna om arten och graden av differentiering. Frågeställningarna är 1. Skall differentieringen vara stark eller svag? 2. Skall differentieringen komma tidigt eller sent? 3. Skall differentieringen vara lös eller fast, d. v. s. skall eleverna mycket fritt kunna välja den uppsättning av ämnen de önskar studera eller skall ämneskombinationerna vara fast organiserade? Skäl talar för och emot var och en av dessa möjligheter. Gymnasieutredningen h a r att avväga dem så att direktivens huvudintentioner tillgodoses, nämligen att ge plats i gymnasiet för växande elevskaror med mångskiftande bakgrund och studiekaraktär; att stimulera till sådant val av studieväg och erbjuda sådana studiegångar, att samhällets stora efterfrågeområden tillgodoses; samt

att ge individen både kommunikationsfärdigheter och kulturorientering samt möjlighet att få utlopp för speciella anlag och intressen. Rent principiellt skall först konstateras, att det aldrig kan bli så, att samtliga eller ens majoriteten elever h a r sådana kombinationer av intressen och fallenheter, att dessa helt stämmer överens med avnämarnas önskemål. Inte heller h a r eleverna alltid så klara utbildnings- och yrkesplaner att de kan välja rätt bland studie- och lärokurser vid början i gymnasiet. Förekomsten av vissa lärokurser, avpassade efter avnämarnas behov, garanterar sålunda inte full individuell eller kollektiv överensstämmelse mellan elevernas intressen och anlag samt yrkenas eller utbildningsvägarnas krav. Det behövs därför grundlig studieoch yrkesorientering. Den enskilde eleven bör vidare ha goda möjligheter att ändra studieinriktning och att odla nytillkomna intressen. Även om vägarna genom gymnasiet från avnämarsynpunkt synes klara nog får detta icke h i n d r a att man tar hänsyn till den enskilde elevens önskemål om en individuell planläggning och uppföljning av studierna. Ett a n d r a viktigt konstaterande: gymnasiet kan inte utformas så att varje elev får studera enbart sådant, som helt passar in i den individuella begåvningsbilden. Ingen studiegång, som av hänsyn bl. a. till elevernas framtid vill ge en god k ä r n a av gemensam orientering och gemensamma färdigheter, kan undvika att många elever delvis kommer att få ägna sig åt ämnen och arbetsuppgifter, vilka inte motsvarar deras p r i m ä r a intresse. Så mycket viktigare är det därför att eleverna får utlopp för specialintressen och individuella önskemål, som ger stimulans och inspiration i studiearbetet.

242 7'3.2 Stark eller svag differentiering?

Gymnasieutredningen har tidigare nämnt (jfr 5.2.2.4) att kraven på gymnasiet talar såväl för som mot en stark differentiering. Det anföres, att skäl för en stark differentiering (och mot en svag) är, att somliga ungdomar redan tidigt har speciella intressen. De tar endast med stor ansträngning och kanske motvilja itu med sådant, som de är mindre intresserade av. För en stark specialisering (och mot en svag) talar också att vissa avnämare givetvis högt skattar den drivkraft, som starka specialintressen utgör, och den koncentration på starkt målinriktade studier de kan föranleda. Det nuvarande tekniska gymnasiet kan tjäna som exempel på en skolform, som tillvaratar gymnasiebegåvningar, av vilka en del kanske hellre skulle avstå från studier än gå i ett allmänt gymnasium. Mot en stark specialisering (och för en svag) talar bl. a. följande skäl (jfr kap. 5 och 7.2.1). Förhållandena på arbetsmarknaden ändras snabbt. Härtill medverkar både den tekniska utvecklingen och marknadsmässiga förändringar. Omflyttning av arbetskraft, byte av yrke eller arbetsuppgift blir en vanlig företeelse. Bilden är likartad såväl inom flertalet branscher som inom skilda arbetstagargrupper. Individens anpassning till dessa förändringar underlättas om hans utbildning inte är alltför specialiserad. Även den internationella utvecklingen kräver av många ökad bredd i grundutbildningen — vad gäller såväl samhällsoch kulturorientering som kommunikationsfärdigheter. Även för den som först efter ytterligare studier, t. ex. vid universitet och fackhögskolor, ämnar söka sig ut på arbetsmarknaden, innebär inte sällan en stark specialisering olägenheter. Breddning av gymnasieutbildningen ge-

nom komplettering kan bli nödvändig innan de fortsatta studierna får påbörjas (jfr 8.2.3.1). Mot en stark specialisering (och för en svag) talar också vådan av att ungdomarna under gymnasieåren alltför hårt fixeras vid föreställningar om vad de kan och vad de passar för. Eftersom de själva i den ålder de befinner sig inte alltid kan anlägga den vuxnes perspektiv, måste visserligen skolsystemet medverka till att starka intressen h a r möjlighet att utvecklas, men systemet får å andra sidan inte h i n d r a att eleven ägnar sig även åt andra för alla elever gemensamma kunskaps- och erfarenhetsområden. Väl begränsas härigenom elevernas valmöjligheter under gymnasietiden men dessa vidgas i gengäld för tiden därefter. Gymnasieutredningen anser detta med hänsyn till gymnasiets u p p gift nödvändigt och till fördel för eleverna på längre sikt. Gymnasieutredningen vill med h ä n visning till det anförda för sin del stanna för en relativt svag differentiering med ganska få och breda lärokurser.

7.3.3 Tidig eller sen differentiering ?

Skälen för en tidig differentiering (och mot en sen) liknar dem som anförts under 7.3.2. En del ungdomar utvecklar tidigt sina intressen och visar kanske snart anlag, som det vore skada att inte tillvarataga. Av specialbegåvningarna måste emellertid i det hela krävas samma grundläggande samhälls- och kulturorientering samt färdighetsträning som av de mer indifferenta eleverna. Detta bör inte h i n d r a att man inom ramen för de gemensamma kraven gör vissa modifikationer för sådana i n d i vider, vilkas speciella intressen det är angeläget att tillvarata och utveckla. Av gymnasiet med dess uppgift och studiemål måste man dock kräva att utpräg-

243 lad specialisering får vänta något till förmån för en allsidigare personlighetsutveckling. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang erinra om att av undersökningen Vägen genom gymnasiet (SOU 1963:15, s. 263 f.) framgår, att många elever inte i och för sig upplever någon .svårighet att träffa ett avgörande i valsituationer — t. ex. inför val av gymnasieform och gymnasielinje — men att det därför inte är givet att de, som finner valet lättast, också finner sig häst tillrätta på den valda studievägen. Många följer med strömmen och det är därför viktigt att definitiva val inte sker för tidigt. Med tanke på alla de ungdomar, som inte är särskilt specialinriktade och som vill känna sig för ännu en tid, kan gymnasiets första årskurs heller icke vara alltför starkt specialiserad. En sådan anordning skulle för ett stort antal elever framtvinga ett val av framtida inriktning, som kommer för tidigt med hänsyn till deras mognad. Den specialisering, som ändå måste finnas i slutskedet, bör därför lämpligen uppnås genom en gradvis skeende differentiering. Vad som h ä r sägs gäller i lika mån gymnasiets samtliga huvudsektorer. Att alltför tidigt differentiera blivande ekonomer eller tekniker på specialiteter vore oklokt både ur individens synvinkel och ur avnämarnas. Gymnasieutredningen anser sålunda att differentieringen bör inträda så sent som möjligt och ske gradvis. Utredningen är medveten om att det redan nu finns och i framtiden, när grundskolan genomförts, kommer att finnas ännu fler ungdomar i gymnasieåldern, vilka önskar sig en relativt teoretisk fortsatt utbildning men h a r så tidigt och starkt utvecklade specialintressen att ett gymnasium med i varje

fall i början mycket svag differentiering för dem ter sig mindre lockande. Någon entydig uppdelning av ungdomarna i två grupper, varav den ena önskar en i början svagt och den andra en i början starkt differentierad utbildning, är emellertid inte möjlig. Inställningen sammanhänger med en rad andra egenskaper, som varierar från individ till individ. Önskan att ganska tidigt komma ut i förvärvslivet kan föranleda åtskilliga ungdomar att söka sig till en kortare utbildningsform än det egentliga gymnasiet. Anlag och begåvningsmässiga förutsättningar är andra betydelsefulla faktorer, som kan verka i samma riktning. Gymnasieutredningen har redan tidigare framhållit att det för att tillgodose den stora elevgrupp, som i framtiden kan beräknas komma att söka sig till en förhållandevis teoretisk skolutbildning ovanför grundskolan, erfordras alternativa gymnasiala skolformer med från det egentliga gymnasiet avvikande studiemål och utformning. Dessa gymnasiala alternativ kan då bl. a. tillgodose dem som önskar sig en redan tidigt differentierad utbildning. Utvidgad vuxenutbildning kommer vidare att medge, att de, som i den h ä r aktuella åldern ej h a r lust att gripa sig an med fortsatta egentliga gymnasiestudier, kan göra det på ett senare stadium.

7.3.4 Lös eller fast differentiering ?

Den ställda frågan gäller om gymnasiets elever skall erbjudas förhållandevis stora valmöjligheter mellan de olika ämnena eller om valet bör gälla vissa fast organiserade grupper av ämnen. Såsom framgår av återblicken i kapitel 1 h a r frågan under lång tid varit synnerligen aktuell i gymnasiediskussionen. Redogörelsen i kapitel 2 visar också att förhållandena i utlandet växlar. I

244 USA har exempelvis eleverna i senior high school mycket stor frihet att kombinera olika ämnen. Endast ett fåtal ämnen är obligatoriska. Förklaringarna till denna lösa differentiering är många. Sålunda är anknytningen mellan senior high school och college eller universitet inte reglerad genom tillnärmelsevis så fixerade bestämmelser — t. ex. i fråga om ämnesuppsättningen — som anknytningen i vårt land mellan gymnasiet och de akademiska läroanstalterna. Intagningsförfarandet är i USA ett helt annat och uppvisar framför allt utomordentligt stora variationer. F. ö. motsvarar — som också framhållits i kapitel 2 — senior high school inte vårt gymnasium utan är en skola med mycket större bredd (inte sällan omfattande närmare 100 % av berörda årskullar). Till en del motsvarar denna skola den nedre delen av vårt gymnasium. De två högsta årskurserna i det senare har närmast sin motsvarighet i den nedre delen av college, som ibland i form av junior college utgör en självständig skolform. Även i England är valmöjligheterna i de högre årskurserna (the sixth form) av grammar school många. Resultatet har där blivit en mycket stark specialisering, som åtminstone i viss utsträckning kan betraktas som en propedeutisk universitetsutbildning. Undersökningarna i Vägen genom gymnasiet visar att våra nuvarande elever på allmänt gymnasium i betydande utsträckning skulle uppskatta fler möjligheter att kombinera ämnen än de nu har. I skrivelse till gymnasieutredningen har Sveriges elevers centralorganisation (SECO) framfört liknande synpunkter, dock utan att binda sig för någon konstruktion. Frågan om lös eller fast differentiering sammanhänger i viss grad med

frågan om stark eller svag differentiering. En mycket lös differentiering av det nya gymnasiet skulle med stor sannolikhet leda till att många elever valde att specialisera sig, såsom t. ex. blivit fallet i England. Såsom gymnasieutredningen framhållit (7.3.2) begränsas genom en sådan specialisering valmöjligheterna efter gymnasiestudierna. Detta innebär att det råder ett motsatsförhållande mellan stora möjligheter att välja och kombinera ämnen inom gymnasiet och frihet vid valet av fortsatt utbildning eller yrkesverksamhet efter gymnasiet. Då gymnasiet har till uppgift att ge en valfrihet av sistnämnda slag, måste valmöjligheterna i gymnasiet begränsas. Även andra skäl talar för en fastare differentiering. En ökad fasthet gör det lättare att planera och organisera skolans schema och att på bästa sätt utnyttja lärarkrafterna. Dessa skäl var av stor betydelse, då man 1933 r e d u c e r a d e de valmöjligheter, som genom 1927 å r s gymnasiereform införts i det allmänna gymnasiet. För en fastare organisation talar också att avnämarna får lättare att överblicka vad de tar emot. För eleverna innebär det samtidigt en större garanti för att de ämnen, som avnämarna k r ä ver, ingår i deras studieprogram. H ä r emot kan givetvis invändas att detta endast gäller under förutsättning att eleverna väljer rätt studieväg. Om så inte sker krävs komplettering efter avslutade gymnasiestudier. Frågan om lös eller fast differentiering sammanhänger därmed också med problemet om h u r eleven skall hjälpas att finna den väg genom gymnasiet, som passar honom bäst. Som gymnasieutredningen understrukit (7.3.3) hör detta problem i sin tur nära samman med frågan om tidig eller sen differentiering. Ju senare den

245 avgörande differentieringen sätter in desto m i n d r e blir risken att valet av studieväg blir misslyckat. Det bör h ä r också påpekas att en lös organisation m e d många valmöjligheter för eleverna sannolikt kommer att tvinga åtskilliga elever till komplettering efter gymnasiestudiernas avslutning. Den tvekan om sina framtidsplaner eller framtidsmöjligheter, som många elever hyser, minskas inte genom att möjligheterna att välja ämnen ökar. En sådan frihet skulle sannolikt innebära ökade bekymmer i valsituationerna för en del av eleverna. Erfarenheter från USA bestyrker detta. Till det sagda bör läggas det viktiga påpekandet att frågan om valmöjligheterna även sammanhänger med h u r rikhaltigt det sortiment av studiekurser som erbjudes blir. Enligt gymnasieutredningens uppfattning bör i framtiden p å flertalet gymnasieorter ungdomarna inte bara kunna välja mellan vissa allmänna lärokurser utan också erbjudas ekonomiska och tekniska samt eventuellt också nya intressebetonade varianter, exempelvis av estetisk karaktär. Om så blir fallet, bör en mera restriktiv hållning till möjligheterna att välja enskilda ämnen uppvägas av ökade möjligheter att tillfredsställa intressen och yrkesönskningar inom större ämnesområden. Med hänsyn till det ovan anförda stannar gymnasieutredningen vid att förorda en relativt stor fasthet i differentieringssystemet. Ökad fasthet kan uppnås genom att man föreskriver att alla elever skall studera vissa gemensamma ämnen. Ju större kärnan av sådana ämnen blir desto fastare blir differentieringen. Såsom kommer att n ä r m a r e framgå av kapitel 8 och 9 kan dock i varje fall i de högsta årskurserna den för alla elever gemensamma kärnan ej bli särskilt omfattan-

de, om inte differentieringen skall bli alltför svag med hänsyn till avnämarnas och ungdomens krav. Ytterligare åtgärder måste därför vidtagas för att öka fastheten. Gymnasieutredningens konstruktion innebär obligatoriska ämnen jämte fasta tillvalskombinationer med vissa utbytesmöjligheter. Skäl för denna konstruktion är också att en ganska kraftig nedskärning av den schemabundna studietiden per dag och vecka (jfr kap. 9) leder till att gymnasieungdomen får ökade möjligheter att på fritid odla individuella intressen. Som gymnasieutredningen redan berört i kapitel 5 och återkommer till i kapitel 9 erbjuds i själva verket människorna genom radio, TV, tidningar och andra media, möjligheter att resa etc. bildningstillfällen på fritid, som redan nu och i ännu högre grad i framtiden kompletter a r skolundervisningen. Denna får då stanna vid att ge det nödvändiga underlaget jämte utrymme för vissa relativt ofta förekommande specialintressen. Därtill bör skolan ge möjlighet för elever, som så önskar, att inom skolämnenas ram individuellt komplettera och fördjupa sig i det gemensamma stoffet. Så blir fallet bl. a. genom det obligatoriska specialarbete, som eleverna skall utföra enligt gymnasieutredningens förslag i kapitel 10.

7.4 Differentieringsmodeller

7.4.1 Inledning 7A.1.1 Enligt avsnitten 7.2 och 7.3 finner gymnasieutredningen att gymnasiet — inom såväl allmänna som fackbetonade sektorer — bör vara svagt differentierat i början med en successivt stegrad differentiering högre upp. De olika lärokurserna bör vara relativt

246 fast organiserade och innehållet i samtliga lärokurser ha en ganska stor — för vissa grupper av kurser mycket stor — gemensam kärna. Det kunde invändas att de skilda lärokurserna visserligen synes ha mycket gemensamt men att lärostoffets art liksom dess behandling dock bör differentieras. Otvivelaktigt varierar exempelvis undervisningen i engelska, som f. n. förekommer inom alla gymnasieformer, mycket både innehållsmässigt och metodiskt. En viss variation, dock företrädesvis förlagd till gymnasiets mer specialiserade slutstadium, kan vara motiverad även i framtiden. Men gymnasieutredningen vill understryka att det bör vara praktiskt möjligt och principiellt riktigt att ge de allmänorienterande ämnena, kommunikationsfärdigheterna och det grundläggande specialförberedande stoffet i stort sett samma utformning inom alla lärokurser. Utredningen anser detta betydelsefullt även därför att ungdomar av olika intresse- och begåvningstyper får ökade möjligheter till social och personlig kontakt, vilket måste vara av värde för vårt kultur- och yrkesliv. Att samma lärare undervisar skilda elevgrupper i gemensamma ämnen eller ämnespartier måste också — genom mångsidigheten i belysningen av ämnesstoffet och färdighetsträningen — ha samma goda effekt. I kapitel 4 har bl. a. visats att det kvantitativa behovet av gymnasieutbildade växlar starkt med utbildningens inriktning. Även om gymnasieutredningen tidigare hävdat att starka specialiseringar bör undvikas, d. v. s. att varje lärokurs bör betjäna en ganska stor avnämargrnpp, kan på vissa orter antalet individer, som önskar en viss utbildning, bli förhållandevis litet. Så långt möjligt bör utbildning även meddelas dessa få ungdomar.

7A.1.2 I detta avsnitt skall gymnasieutredningen mera principiellt diskutera, vilken gymnasiekonstruktion — differentieringsmodell — som bäst kan tillgodose alla dessa syften. Som tidigare nämnts (6.5.2.1) har som skäl för horisontell klyvning av gymnasiet framförts att denna skulle kunna bidra till att lösa det differentieringsproblem, som här är föremål för överväganden, nämligen h u r man skall kunna tillgodose de krav som uppställes på skilda lärokurser. Detta skäl kvarstår visserligen — om än med mindre tyngd — sedan övriga argument för en avgångsetapp avvisats, men då differentieringens syften kan tillgodoses lika väl med andra differentieringsmodeller, h a r gymnasieutredningen ingen anledning att ånyo ta upp frågan om horisontell klyvning. Med hänsyn härtill är det väsentligen två typer av differentieringsmodeller, som kan tänkas. I den ena modellen är gymnasiet — i regel redan från botten — uppdelat i ett antal »linjer», som var och en leder fram till ett av slutmålen. En modifikation (i analogi med t. ex. nuvarande allmänna gymnasium) av det linjedelade gymnasiet uppkommer om linjerna längre fram i studiegången delas på två eller flera grenar. En annan modifikation innebär att linjeuppdelningen införes först efter exempelvis ett läsår (i analogi med t. ex. nuvarande tekniska gymnasium). I ett linjedelat gymnasium är de skilda linjerna ofta redan från början mycket olika och således möjligheterna att byta linje utan avsevärd lidsförlust i regel små. En linjeindelning h i n d r a r dock ej att vissa ämnen kan ha samma innehåll på de olika linjerna och att samläsning sålunda i dessa fall kan ske linjerna emellan. I den andra modellen sker differentieringen på så sätt att varje studiepro-

247 ningen återkommer mera konkret härtill i kapitel 9. Emellertid betyder detta ingalunda, att i första årskursen alla ämnen eller ens flertalet ämnen bör vara skilda i de olika studiekurserna. Enligt 7.3.3 bör tvärtom huvudparten av timmarna ägnas de gemensamma ämnena och endast ett m i n d r e antal timmar åt exempelvis ekonomisk eller teknisk specialisering. Det betyder inte heller, att man inom de fackutbildande områdena behöver differentiera på olika »delkompetenser» redan från början (jfr kap. 8 och 9). Skall en fackbetonad utbildningsgång få anordnas, om ett så relativt begränsat antal elever anmäler sig, att de inte fyller en hel klass, finns ingen anledning att benämna utbildningsgången »linje». Den blir då endast en variant av den gemensamma första årskursen. Om elevgrupper, som siktar mot skilda utbildningsmål, även under gymnasiets följande årskurser har sådana studiekurser, att de gemensamma ämnena omfattar en inte alltför obetydlig del av innehållet, finns inte heller då principiell anledning att föra sådana grupper till särskilda linjer. Skäl som redovisats bl. a. i kapitel 5 och i 7.4.1 talar snarare för att eleverna så vitt möjligt ej särhålles i skilda kategorier.

gram omfattar dels vissa för alla program gemensamma ämnen, s. k. kärnämnen, dels tillvals ämnen, karaktäristiska för programmet i fråga. Ett gymnasium differentierat på detta sätt kan kallas kärngymnasium eller tillvalsgymnasium. Det nuvarande provisoriska 3åriga handelsgymnasiet är ett sådant gymnasium. Schematiskt kan de båda typerna av gymnasium åskådliggöras enligt figur 2.

7.4.2 Linjer eller tillval ?

Gymnasieutredningen skall i det följande diskutera olika skäl för och emot linjedelat gymnasium respektive kärneller tiilvalsgymnasium. 7A.2.1 Elever som vid början av gymnasiet är starkt yrkesinriktade bör troligen redan i första årskursen kunna påbörja yrkesutbildningen och i viss utsträckning odla sina särskilda intressen. Då måste i varje fall de kurser i gymnasiet, som leder till en yrkesutbildning, sätta spår redan från begynnelsen. Även från tidssynpunkt synes detta vara önskvärt, om arbetsmarknaden skall ha omedelbar användning för utbildade från dessa gymnasiesektorer. Utred-

årskurs

årskurs

årskurs

1 Renodlat

linjedelat

Ll

L2

Li,

I-2,

gymnasium:

L3

1-3,... s y m b o l i s e r a r

olika

linjer

olika

tillvals-

Tillvalsgymnasium årskurs

årskurs

årskurs

1 B],

B2, B 3 , . . . s y m b o l i s e r a r grupper

till

Figur 2

kärnämnena

A.

248 Att de mer fackbetonade studierna icke låses i ett stelt linjesystem h a r också en annan fördel. De odeciderade eleverna kan göra ett sakligt grundat val av lärokurs åt det allmänna eller det fackinriktade hållet efter första året. Ju mer dylika växlingar mellan olika kurser — även vid andra tidpunkter än efter årskurs 1 — underlättas desto mindre motiverat ter det sig att utpeka speciella linjer genom gymnasiet. Av vad h ä r sagts torde framgå att gymnasieutredningen förordar ett differentieringssystem, som inte låser en elev vid en redan vid inträdet i gymnasiet vald linje. Den gemensamma kärnan av ämnen bör också, i varje fall i gymnasiets början, kunna göras så stor, att ingen anledning finnes att gruppera eleverna på skilda linjer. Det är vidare klart att behovet att införa nya ämnen eller kurser på gymnasiet lättare tillgodoses inom tillvalsgymnasiet än inom det traditionellt linjedelade. I tillvalsgymnasiet kan detta nämligen ske genom att en ny tillvalsgrupp B (jfr figur 2 i 7.4.1.2) införes eller genom att en befintlig modifieras. Tillvalsgymnasiet har även en annan betydande fördel framför det linjedelade: det blir lättare att tillmötesgå de enskilda individernas önskemål beträffande studieväg genom gymnasiet. Linjesystemets stelhet kan illustreras med ett exempel från nuvarande allmänna gymnasium. Av de 90 mest kvalificerade sökande till ett gymnasium med en parallellavdelning av vardera allmän linje, latinlinje och reallinje vill 45 i första hand gå reallinjen, 25 allmänna linjen och 20 latinlinjen. Trots önskemålen kan högst 30 tagas in på reallinjen och de återstående 15 måste, om de absolut vill gå till allmänna gymnasiet, välja antingen allmänna linjen eller latinlinjen. I ett motsvarande tillvals-

gymnasium skulle de sökandes önskemål kunna tillgodoses. Det förutsattes därvid att minimitalet för upprättande av viss tillvalsgrupp ej överstiger 20 Sättes detta minimital ej alltför högt torde det vidare bli möjligt att i ett tillvalsgymnasium, som i första årskursen kan ta emot exempelvis 90 elever, ordna undervisning inom ganska många av de lärokurser, som, enligt vad närmare kommer att utvecklas i kapitel 8, föreslås bli inrättade inom gymnasiets olika sektorer. 7.4.2.2 Många skäl talar sålunda för differentiering enligt tillvalsgymnasiemodell. Nackdelarna är dock inte obetydliga. Det torde vara lättare för schemaläggare att arbeta med ett gymnasium med fasta linjer, lättare att beräkna lärartjänstgöring, att disponera lokaler m. m. Givetvis minskar dock svårigheterna, om elevernas val av tillvalsämnen får ske inom ramen av ett begränsat antal kurser. Gymnasieutredningen h a r redan ovan uttalat sig för en relativt fast strukturerad differentiering vad beträffar huvuddelen av varje elevs lärokurs. Tillvalsgrupperna (Bi, B2, B s , . . . i figur 2 i 7.4.1.2) bör sålunda vara fixerade och relativt få till antalet. Den i 7.4.2.1 påpekade samt i och för sig gynnsamma egenskapen hos tillvalsgymnasiet att lätt kunna tillmötesgå elevernas önskemål om studieväg h a r sina risker. Det kan bli starka svängningar i fråga om antal och storlek av tillvalsgrupperna, vilket kan vålla organisatoriska svårigheter. Å andra sidan kan förutsägelser säkerligen göras med hjälp av enkäter bland elever och föräldrar. Är studie- och yrkesorienteringen väl genomförd torde man även bör k u n n a hoppas på rationellare val såtillvida som det blir svårare att flyta med strömmen utan personligt genom-

249 tänkt studiemål. På samma gång utesluter den gemensamma kärnan av ämnen felval åtminstone inom den däri representerade ämneskretsen. Det synes gymnasieutredningen som

om övervägande skäl talade för ett tillvalsgymnasium i stället för ett linjedelat gymnasium. Slutgiltigt kan dock frågan avgöras först sedan detaljkonstruktionen penetrerats i kapitel 9.

KAPITEL 8

Gymnasiets lärokurser

8.1 Inledning

8.1.1 Lärokurser och studiekurser I föregående kapitel har gymnasieutredningen konstaterat att gymnasiet inte kan utformas på samma sätt för alla elever, d. v. s. att det inte kan vara odifferentierat. I varje fall i de högre årskurserna måste det därför finnas olika studiekurser. Utredningen använder denna term som beteckning för den undervisning och verksamhet i övrigt, som en elev deltagit i under en årskurs. Sammanfattningen av de studiekurser eleven deltagit i vid genomgång av gymnasiet benämnes lärokurs (jfr skolstadgan, 1 kap. 3 §). Varje studiekurs bör visserligen utgöra fortsättning av en viss studiekurs i föregående årskurs men det är i enlighet med utredningens principiella syn på differentieringen önskvärt att man kan komma till en studiekurs på olika vägar, vilket också kommer att bli möjligt (jfr 9.12). I detta kapitel behandlar utredningen dock endast »naturligt» sammansatta lärokurser. I kapitel 5 har gymnasieutredningen redogjort för de krav, som från olika håll ställes på gymnasiet. För att motsvara dessa måste gymnasiet ge vissa kunskaper, färdigheter, attityder m. m. Utredningen har för den fortsatta analysen ansett det ändamålsenligt att gruppera dem på följande sätt (jfr 5.5.1): I: specialförberedelser med hänsyn till

elevernas yrkes-, studie- och intresseinriktning. I I : kommunikationsfärdigheter av olika slag, III: allmänna studie- och arbetstekniska färdigheter, IV: orientering i svenskt och internationellt samhällsliv, i naturvetenskap och teknik, i kulturella frågor av olika slag. Grupperna II—IV svarar därvid mot allmänna krav, som i princip är desamma för gymnasiets alla elever och sålunda så långt möjligt bör tillgodoses på samma sätt inom alla gymnasiets lärokurser. Skillnaderna mellan lärokurserna konstitueras väsentligen av att innehållet i I varieras med hänsyn till det yrke eller den utbildning studierna förbereder för eller det elevintresse, som tillmötesgås. Vilka lärokurser som bör finnas måste sålunda bestämmas bl. a. med utgångspunkt i avnämarnas krav på specialförberedelser och elevernas speciella intressen. I föreliggande kapitel skall gymnasieutredningen förteckna och i stora drag beskriva de lärokurser, som från dessa utgångspunkter måste övervägas. De kriterier mot vilka lärokurserna prövas är framför allt de allmänna differentieringsprinciper — framförda i 7.3.2 och 7.3.4 — som kräver en relativt svag differentiering med få, breda och ganska fast organiserade lärokurser. Utformningen av lärokurserna kan definitivt avgöras först sedan faktorer sådana som

251 elevernas arbetsbörda och studietidens omfattning samt läroplanstekniska och organisatoriska frågor överblickats. Slutlig ställning till lärokursernas utformning tar därför gymnasieutredningen först i nästa kapitel i samband med detaljkonstruktionen av tim- och kursplaner.

8.1.2 Kapitlets disposition

Gymnasieutredningen har — som ovan påpekats — funnit att gymnasiets samtliga lärokurser bör ha ett visst gemensamt innehåll, bestående bl. a. av kommunikationsfärdigheter, orientering om samhälleliga, naturvetenskapliga och i vid mening kulturella frågor, studieoch arbetsteknik. Detta behöver emellertid i h ä r föreliggande sammanhang ej ytterligare analyseras, då det inte b a r konsekvenser för differentieringen. I de följande avsnitten betonas i stället det innehåll, som är karaktäristiskt för de skilda lärokurserna. Vid analysen av gymnasiets innehåll och uppdelningen på vissa lärokurser utgår gymnasieutredningen som nämnts från dels avnämarnas krav, dels individernas intressen. I 7.2.1 har framhållits att en grov uppdelning i tre sektorer, som tar sikte på direkt fortsatt utbildning, direkt yrkesverksamhet med ekonomisk-nuerkantil inriktning och direkt yrkesverksamhet med teknisk inriktning, är omedelbart motiverad. Med utgångspunkt i motsvarande avnämarkrav behandlas nedan under 8.2—8.4 lärokurserna inom respektive sektorer. I 8.5 diskuteras huruvida andra lärokurser är motiverade. I samtliga nyssnämnda avsnitt blir det anledning att på flera punkter beröra sambandet mellan avnämarkrav och elevintresse. Slutligen ges i 8.6 dels en sammanfattande översikt över de lärokurser övervägandena i 8.2—8.5 lett fram till,

dels en klassificering efter principer, där innehåll och intresseanknytning fått större vikt än samhörighet med hänsyn till avnämare. Gymnasieutredningen vill förutskicka att termerna lärokurs och studiekurs kommer att användas något friare än vad ovanstående definitioner, strikt tillämpade, medger. Det är nämligen från flera synpunkter motiverat att u p p fatta vissa relativt näraliggande lärokurser såsom varianter av en enda lärokurs. Utredningen kommer sålunda att tala om de ekonomiska, tekniska, humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga lärokurserna, fastän de alla inom sig r y m m e r mer eller mindre avvikande alternativ och varianter.

8.2 Gymnasiets

allmänna

sektor

8.2.1 Inledning

Gymnasieutredningen skall i detta avsnitt behandla enbart lärokurser, vilkas huvuduppgift är att förbereda för fortsatt högre utbildning. Utredningen vill emellertid understryka vad som redan framhållits (jfr t. ex. 5.2.1), nämligen att gymnasiets allmänna sektor också h a r andra uppgifter än att ge sådan förberedelse (jfr 8.5) liksom att universitets- och högskolesynpunkterna måste beaktas även vid utformning av de fackgymnasiala lärokurserna. Vad gäller universitetens och motsvarande högre utbildningsanstalters krav på gymnasiet ger avnämarundersökningarna Kraven på gymnasiet (SOU 1963: 22) en mycket detaljerad bild. Denna undersökning lägges till grund för övervägandena i detta avsnitt. Därvid måste analysen göras något mera ingående än som skett i 5.2.1, där syftet varit att ge en övergripande sam-

252 manfattning. Här bör de olika avnämarna sammanföras till grupper med likartade krav på förkunskaper. Huruvida varje sådan grupp skall motsvara en lärokurs får sedan prövas med hänsyn till dels elevintressena, dels allmänna differentieringsprinciper (jfr kap. 7), dels slutligen praktiskt-organisatoriska synpunkter. Den sistnämnda prövningen göres av gymnasieutredningen i nästa kapitel i samband med konstruktionen av tim- och kursplaner. I syfte att nå större överskådlighet utföres resonemangen i det följande i två steg. I 8.2.2 indelas de olika ämnena (kurserna) vid universiteten, fackhögskolorna och motsvarande i grupper under — enligt utredningens uppfattning — maximalt hänsynstagande till differenserna i kraven mellan de olika avnämarna. Antalet sådana grupper blir sex. I det följande avsnittet 8.2.3 diskuteras behovet av för dessa grupper avpassade lärokurser med utgångspunkt i de ovannämnda allmänna kriterierna. Utredningen finner därvid att det bör vara möjligt att tillgodose avnämarna genom en differentiering av gymnasiets allmänna sektor på tre lärokurser, varvid dock en viss variation av ämnesuppsättningen kan bli aktuell inom någon av dessa.

8.2.2 Olika aynämargrupper

8.2.2.1 Huvudresultaten av avnämarundersökningarna vid universitet och högskolor ges i SOU 1963: 22, kapitel 5. På åtskilliga andra ställen i nämnda utredning redovisas emellertid i detta sammanhang betydelsefulla resultat, exempelvis i kapitel 7: »Attitydfrågor om förändringar i fråga om innehåll och metoder». Relevanta data för övervägandena i föreliggande avsnitt kan lättast hämtas i det till kapitel 5 i avnämarundersökningarna hörande diagram

2 samt i det sammanfattande kapitlet 9. I nämnda diagram h a r varje »universitetsämne» eller viss naturlig kombination av sådana ämnen fått en kolumn. Avnämarna h a r på detta sätt sammanförts i 60 grupper med var sin kolumn. Genom ett speciellt konstruerat system återges för varje kolumn i vilken grad motsvarande avnämare tar i anspråk skilda moment inom gymnasiets undervisning (kravaspekten) liksom vederbörande avnämares bedömning av nuvarande studenters standard i fråga om kunskaper och färdigheter. Här är det i första h a n d kraven som intresserar. 8.2.2.2 Det generella krav på språkfärdigheter i svenska och moderna språk, som gäller hela gymnasiet, är inom vissa avnämargrupper så stort att det bör påverka differentieringen. Krav på relativt grundliga studier i tre moderna språk — i vissa fall också i danska och norska — reses sålunda från den språkliga och historisk-filosofiska delen av humanistiska fakulteten. Men även inom de samhällsvetenskapliga ämnena liksom vid handelshögskolorna och den teologiska fakulteten går kraven ofta utöver den för flertalet avnämare gemensamma nivån. Problemet om den modern-språkliga undervisningen i gymnasiet ägnas speciell uppmärksamhet i a vnämarund ersökningarna, där i ett särskilt avsnitt redogöres för vissa intensivundersökningar i fråga om moderna språk. De undersökningar beträffande elevernas inställning till olika gymnasiefrågor, som gymnasieutredningen låtit utföra (Härnqvist & Grahm Vägen genom gymnasiet, SOU 1963: 15) och i korthet refererat i 5.4.2, kan inte på samma precisa sätt som avnämarundersökningen belysa differentieringen vad gäller innehållet i olika lärokurser. Ele-

253 v e r n a s erfarenheter och önskemål är nämligen i viss mån starkt bundna av n u v a r a n d e system. I det starka intresse för modern-språklig utbildning, som framkommit, finns dock ett par tendenser, som är av intresse i detta samm a n h a n g . En stor del av eleverna på latinlinjen och allmänna linjen, vilka i första h a n d rekryterar humanistisk och teologisk fakultet liksom handelshögskolorna, vill ha ökad undervisning i franska. Vidare önskar många av dem — och för övrigt också många realare — undervisning i spanska och ryska. Man kan säga att eleverna härigenom ger sitt stöd åt den uppfattning gymnasieutredningen — bl. a. på grundval av avnämarundersökningarna — framfört i 5.2.1.1, nämligen att den gymnasieutbildade arbetskraften i framtiden sammanlagt bör täcka ett bredare språkregister än hittills. Till den närmare utformningen av språkundervisningen återkommer gymnasieutredningen i kapitel 9. 8.2.2.3 Speciella krav på hög nivå vad gäller skönlitterär beläsenhet och litteraturhistoria ställes av den humanistiska fakulteten, särskilt av de filologiska och stora delar av de historiska disciplinerna. Samma avnämare efterfrågar också vissa elementära kunskaper i latin. Grundligare kunskaper häri önskar däremot blott den klassiska och den teologiska ämnesgruppens företrädare, vilka också kräver grekiska. Här nämnda avnämare inom de humanistiska och teologiska fakulteterna ställer vidare krav — någon gång utpräglade — på religionskunskap. 8.2.2A Momenten »Historia före 1800» och »Historia efter 1800» efterfrågas från större delen av den humanistiska fakulteten liksom från teologiska fa-

kulteten och i någon mån juridiska fakulteten och handelshögskolan. F ö r e t r ä d a r n a för de två sistnämnda utbildningsvägarna samt för de samhällsvetenskapliga ämnena inom humanistisk fakultet lägger tonvikten vid modern historia. De h a r också speciellt höga krav i de moment, som gäller samhällsorientering, d. v. s. samhällskunskap och kulturgeografi med ekonomisk geografi. 8.2.2.5 Matematik med statistik efterfrågas — utöver vad som enligt utredningens mening bör ingå i de gemensamma »kommunikationsfärdigheterna» — dels från samhälls- och beteendevetenskaperna, handelshögskolorna och de medicinska och biologisk-naturvetenskapliga ämnena, dels i ytterligare omfattning från de tekniska och matematisk-naturvetenskapliga ämnena. F ö r e t r ä d a r n a för sistnämnda ämnen h a r vidare i stor utsträckning höga krav på fysik och ofta kemi. Kemi på minst samma nivå efterfrågas från de biologiskt-medicinska sektorerna av universitets- och högskoleväsendet medan dessa avnämares fysikkrav är något lägre. I gengäld krävs åtskilliga biologiska moment. Biologi önskar också beteendevetenskapernas företrädare. Dessa ställer därtill höga krav på psykologi. 8.2.2.6 Den översikt över väsentliga likheter och olikheter mellan avnämarnas krav, som ovan givits, motiverar ett sammanförande av avnämarna till ett relativt begränsat antal grupper, inom vilka kraven är likartade. Antalet blir därvid beroende på h u r långt man vill gå i hänsynstagande till speciella krav. Gymnasieutredningens överväganden i kapitel 7, vilka f. ö. stödjes av avnämarundersökningens (se SOU 1963: 15 sid. 252), ger vid handen att man inom en

254 Tabell 1. Avnämarna

vid universitet och högskolor grupperade efter likartade

2 Moderna språk

Avnämargrupper

Specifikt kursinnehåll utöver det gemensamma

Teologi Klassiska språk o. dyl.

Historiska (delvis) filosofiska och estetiska ämnen

Moderna språk

Moderna språk*

Latin*

Litteratur

Grekiska

Latin

Religionskunskap

Religionskunskap

Historia

Historia

ämneskrav

6 Juridik Samhällsvetenskapliga och historiska (delvis) ämnen

Beteendevetenskaperna

Handelshögskola

Medicin Teknik Biologisknaturveten- Matematiskskapliga naturvetenämnen och skapliga motsvarande ämnen högskolor

Moderna språk

Historia »Samhällsorientering» Psykologi Matematik (ej för juridik)

Matematik

Biologi

Matematik

Matematik*

Fysik

Fysik*

Kemi

Kemi

Biologi

Anm. * markerar att kravet mycket väsentligt överstiger vad som motsvaras av gemensamt kursinnehåll. skolform sådan som gymnasiet måste vara mycket restriktiv i fråga om differentieringen. Den indelning i sex grupper, som ges i tabell 1, är inte gymnasieutredningens slutliga förslag. Den har gjorts med mycket stor hänsyn till differenser i avnämarkraven i syfte att få en mera lätthanterlig utgångspunkt för de följande resonemangen än diagram 1 i SOU 1963: 22 utgör. Gymnasieutredningen vill betona att även om kraven från de olika avnämarna inom var och en av de sex grupperna i tabell 1 är likartade, de givetvis inte är identiska. I några fall kan avvikelserna vara betydande. Härmed sammanhänger att gränserna mellan grupperna är mera flytande än vad tabellen antyder. I själva verket finns ämnen (jfr

SOU 1963:22 sid. 252), som med lika rätt kan föras till vilken som helst av två grupper. Detta förhållande är av särskilt intresse vid prövningen av differentieringsfrågan.

8.2.3 Faktorer som påverkar differentieringen Frågan om de sex kravgrupperna i tabell 1 skall tillgodoses genom lika många lärokurser eller om dessa bör bli färre skall diskuteras i detta avsnitt, varvid bl. a. undersökningen Vägen genom gymnasiet (SOU 1963:15) utnyttjas. Problemet belyses också av en undersökning om förekomsten av s. k. kompletteringar, vilken för gymnasieutredningens räkning utförts av byråchefen

255 Klas Wallberg. En kortfattad redogörelse för denna undersökning lämnas i följande avsnitt. 8.2.3.1 Kompletteringsstudierna efter studentexamen h a r under senare år varit mycket omfattande. Orsakerna härtill är flera: dels ökar studentantalet och därmed konkurrensen vid inträdet till högre utbildning, dels h a r den studerande i gymnasiet ofta valt en linje eller gren, som inte svarar mot den utbildning han vill fortsätta med efter studentexamen. F ö r att belysa omfattningen och inriktningen av dessa kompletteringar har gymnasieutredningen låtit företa en särskild undersökning om fyllnadsprövningar och akademiska kompletteringar läsåren 1957/58—1959/60 för dem som 1957 avlade studentexamen vid allmänt gymnasium. Utgångspunkten h a r varit det individualregister som statistiska centralbyrån lagt upp över dessa studerande. De i registret ingående personerna h a r av centralbyrån följts med avseende på inskrivning vid universitet och högskolor och vissa andra högre utbildningsanstalter, vid vilka i p r i n c i p kräves studentexamen för inträde. Vid undersökningstillfället fanns samlade uppgifter om fortsatta studier för var och en t. o. m. läsåret 1959/60. Uppgifter om fyllnadsprövningar h a r erhållits från skolöverstyrelsen och om akademiska tentamina från universitetskanslierna. Beträffande materialets kvalitet kan följande anföras. Undersökningsperioden är i kortaste laget: det är inte troligt att alla kompletteringar hunnit äga rum. Särskilt gäller detta de akademiska kompletteringarna. Genom vissa ofullständigheter i utgångsmaterialet har övergången till högre studier sannolikt underskattats med 2—3 %. Den totala kompletteringsfrekvensen har blivit underskattad genom att det ej varit

möjligt att få fram uppgifter om latinkompletteringarna vid universiteten. Fyllnadsprövningarna har i undersökningen delats upp på tre kategorier, nämligen dels ämneskompletteringar, varmed avses fyllnadsprövning i ett ämne som ej ingått i studentexamen, dels betygskompletteringar, varmed avses fyllnadsprövning där den studerande försöker höja betyget i ett ämne som ingått i examen, dels sidokompletteringar, varmed förstås fyllnadsprövning i ett ämne på annan gymnasiegren än den, på vilken den studerande haft ämnet med i studentexamen. I de tabellsammanställningar som redovisas h ä r h a r betygs- och sidokompletteringar sammanslagits. Med akademisk komplettering förstås i vid mening samtliga studier, som bedrivits vid annan fakultet och högskola än den som blivit den studerandes huvudutbildningslinje. Sålunda har akademisk komplettering antagits föreligga för samtliga dem, som bytt studieinriktning under de tre läsåren undersökningen omspänner. Därvid har den första studieinriktningen räknats som kompletteringsstudier och den senaste som den studerandes huvudutbildningslinje. De akademiska kompletteringar, som lett till lyckad tentamen, redovisas dock i en grupp för sig. Av samtliga de 7 205 studenterna vid allmänt gymnasium 1957 hade t. o. m. läsåret 1959/60 i det närmaste 74 % fortsatt till något slag av högre studier, övergångsfrekvensen från de skilda gymnasiegrenarna framgår av tabell 2. Som framgår av tabellen fortsätter studenter från latinlinjens helklassiska gren och reallinjens matematiska gren till högre studier i betydligt större utsträckning än exempelvis studenter med examen från de språkliga och sociala

256 Tabell 2. Övergångsfrekvensen

av 1957 års studenter (%) till högre studier

Gren Social (So) Språklig (Sp) Halvklassisk (Ha) Helklassisk (He) Biologisk (Bi) Matematisk (Ma) Samtliga grenarna. Ytterlighetsvärdena: i det närmaste 90 % av de manliga studenterna från den matematiska grenen har fortsatt med högre studier, medan övergångsfrekvensen bland de kvinnliga studenterna från den språkliga grenen endast är ungefär 55 %. Av samtliga studenter från de allmänna gymnasierna h a r under de tre första läsåren i det närmaste 20 % bedrivit någon form av kompletteringsstudier. Arten av dessa studier framgår av tabell 3. Den vanligaste kompletteringsformen är ämneskompletteringen, d. v. s. en lyckad fyllnadsprövning i studentexamen i ett nytt ämne, och därnäst betygskomplettering i något ämne i student-

Män

Kvinnor

Samtliga

73,8 73,8 77,1 90,5 79,3 89,0

63,9 55,4 63,7 78,2 78,8 81,4

69,4 62,6 68,3 84,2 79,2 88,2

80,3

66,0

73,8

examen. Tillsammans är det 13,5 % av studenterna som fyllnadsprövat. Tentamen vid filosofisk fakultet i kompletteringssyfte har avlagts av inte fullt 3 % av 1957 års studenter. Även kompletteringsfrekvensen varier a r mycket påtagligt mellan de olika gymnasiegrenarna. Som framgår av tabell 4 är det framför allt studenterna från den sociala grenen, som kompletterat efter studentexamen, men även de som avlagt examen på biologisk gren visar högre kompletteringsfrekvens än övriga. Det är också för dessa båda grenar, som man kan iaktta några större skillnader mellan könen. Vad gäller studenterna från den sociala grenen är det framför allt

Tabell 3. Antalet studenter med kompletteringar

av olika slag

Absoluta och relativa tal Antal Arten av komplettering Ingen komplettering Endast misslyckade kompletteringar Ämneskomplettering (lyckad)11 Betygskomplettering (lyckad) Ämneskomplettering + betygskomplettering Tentamen vid fil.fak. (lyckad)1 Tentamen vid fil.fak. + ämneskomplettering Tentamen vid fil.fak. + betygskomplettering Tentamen vid fil. fak. + ämnes o. betygskomplettering Studier vid annan fak. än fil.fak.22 Studier vid annan fak. än fil.fak. + annan komplettering Samtliga 1 2

abs.

rel.

5 814 43 549 313 114 151 19 19 2 130 51 7 205

80,7 0,6 7,6 4,3 1,6 2,1 0,3 0,3 0,0 1,8 0,7 100

Minst betyget Godkänd. Häri ingår även studier vid filosofisk fakultet, som ej lett till lyckad tentamen.

257 Tabell 4. Kompletteringsfrekvensen (%) på olika gymnasiegrenar Gren So Sp Ha He Bi Ma Samtliga

Män

Kvinnor

Samtliga

25,4 16,8 16,9 14,2 22,9 15,4

36,3 16,9 15,9 16,0 14,7 16,7

30,3 16,9 16,3 15,1 20,1 15,6

19,5

19,1

19,3

de kvinnliga farmaceuterna, som ger skillnaden mellan könen. Den höga kompletteringsfrekvensen överhuvudtaget för denna gren sammanhänger med att så gott som samtliga, som därifrån gått till medicinsk, odontologisk eller farmaceutisk utbildning, h a r kompletterat. Könsdifferensen för studenterna från den biologiska grenen sammanhänger främst med den höga kompletteringsfrekvensen för de män som från denna gren gått vidare till teknisk högskola. Har kompletteringsfrekvensen något samband med studentbetygets kvalitet? För att få svar på denna fråga har de studerande delats upp på två grupper efter studentmedelbetyg, den ena med medelbetyg AB eller högre och den andra med medelbetyg under AB. För dessa båda betygsgrupper h a r i tabell 5 beräknats kompletteringsfrekvensen med fördelning på de olika gymnasiegrenarna. Av tabellen framgår bl. a. att allmänna linjens och latinlinjens studenter med högre betyg kompletterat mer än stuTabell 5. Kompletteringsfrekvensen

denter på samma linjer med låga studentbetyg, medan förhållandet är markant omvänt för realstudenterna. Detta torde sammanhänga med att studenterna i den förra gruppen i stor utsträckning kompletterat för att »byta studieinriktning». För realstudenterna däremot är det ofta fråga om komplettering för att öka chanserna att komma in vid en spärrad utbildningslinje. I undersökningen har också studerats kompletteringsfrekvensen i fyra huvudgrupper, som bildats med utgångspunkt i den studerandes huvudutbildningslinje vid undersökningstillfället. Dessa huvudgrupper är: 1) medicinsk-biologisk studieinriktning, vilken omfattar studerande vid medicinsk fakultet, tandläkarhögskola, farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan, skogshögskolan, lantbrukshögskolan samt gymnastiska centralinstitutet och sjukgymnastinstituten, 2) teknisk studieinriktning, vilken omfattar studerande vid tekniska högskolor, 3) övriga studieinriktningar, vilka omfattar samtliga övriga ovan icke angivna utbildningsanstalter, samt 4) studerande som ej övergått till högre studier. Kompletteringsfrekvensen inom de olika huvudgrupperna framgår av tabell 6, där en uppdelning gjorts efter gymnasiegren. I tabellen lämnas också uppgifter om ur vilka kategorier de studerande rekryteras till de fyra huvudgrupperna. Av tabell 6 framgår bl. a. följande. Av samtliga de studerande som fortsatt med studier inom någon medicinsk-

(%) för olika betygsgrupper

och grenar

Gren Samtliga

Medelbetyg Bi

Ma

So

Sp

Ha

He

AB eller högre . .

37,1

18,0

18,1

20,8

11,5

7,0

17,1

Under AB

29,0

16,6

15,6

6,6

22,6

19,1

20,1

9—318118

258 Tabell 6. Kompletteringsfrekvens (tabellens övre del) och rekrytering (tabellens nedre del) till högre studier för 1957 års studenter med fördelning efter gymnasiegren och huvudutbildning (relativa tal) Gren Huvudutbildning

Kompletteringsfrekvens Medicinsk-biologisk Teknisk övriga Ej övergått till högre studier Samtliga Rekrytering Medicinsk-biologisk Utan komplettering Med komplettering

So

Sp

Ha

He

Bi

Ma

Samtliga

85,4 92,3 21,6 21,2

61,5

76,9

86,7

17,0 11,6

13,6 14,4

12,9 4,2

15,9 89,4 16,7 12,5

49,0 14,8 13,3 11,3

37,6 28,4 15,9 14,3

30,3

16,9

16,3

15,1

20,1

15,6

19,3

2,4 13,8

1,7 2,7

2,0 6,8

0,2 1,5

53,2 10,0

2,9 2,8

62,4 37,6

100 Teknisk Utan komplettering Med komplettering

0,2 1,8

0,2

0,2 0,3

1,7 14,0

69,5 12,1

71,6 28,4 100

övriga Utan komplettering Med komplettering

13,3 3,7

12,4 2,6

30,* 4,*

5,6 0,8

14,2 2,8

7,8 1,2

84,1 15,9 100

Ej övergått till högre studier Utan komplettering Med komplettering

14,7 3,9

16,9 2,2

30,0 5,0

2,4 0,1

15,9 2,3

5,8 0,7

85,7 14,3 100

biologisk studieinriktning h a r i det närmaste 38 % kompletterat. Det är också i denna grupp som man återfinner någr a av de utbildningslinjer, som har den högsta kompletteringsfrekvensen, nämligen medicinsk fakultet med 44 %, tandläkarhögskola med 36 %, farmaceutiska institutet med 34 % samt GCI och sjukgymnastinstituten med 40 %. För den medicinsk-biologiska huvudgruppen är ämneskomplettering och studier vid filosofisk fakultet den vanligaste kompletteringstypen. Fyllnadsprövning sker främst i matematik, biologi, fysik och kemi och de akademiska kompletteringarna i genetik, pedagogik, psykologi, sociologi och statistik. Drygt 28 % av de studenter, som

fortsatt sina studier vid teknisk högskola, h a r kompletterat i någon form. Den vanligaste kompletteringsformen är här betygskomplettering och studier vid filosofisk fakultet. Fyllnadsprövning såväl som akademiska kompletteringar sker till den helt övervägande delen i matematik. Bland de studenter som studerat vid någon av de utbildningsanstalter, som ingår i gruppen »övriga», har ungefär 16 % kompletterat efter studentexamen. Här kan exempelvis nämnas att 29 % av studenterna vid folkskoleseminariernas tvååriga linjer kompletterat, m e d a n av studerande vid de juridiska fakulteterna och handelshögskolorna endast 8 % kompletterat.

259 F ö r denna huvudgrupp är det i första h a n d ämneskompletteringar och betygskompletteringar som förekommit. Ämnena är främst matematik, biologi, kemi, geografi och fysik. Akademiska kompletteringar är mycket sällsynta. Kompletteringsfrekvensen för dem som ej gått vidare till högre studier är betydligt lägre än för övriga. Fyllnadsprövningar har skett i huvudsakligen geografi, matematik, biologi, fysik och kemi. 8.2.3.2 I kapitel 1 h a r gymnasieutredningen givit en översikt över bl. a. utvecklingen i fråga om det allmänna gymnasiets linjedelning. Det mesta av den tidigare diskussionen h ä r o m saknar i dag aktualitet, men på några punkter h a r det beträffande lärokursernas antal och utseende sitt intresse att knyta an bl. a. till de resonemang som föregick 1953 års provisoriska gymnasiereform. Gymnasieutredningen tar h ä r först upp frågan om h u r gymnasiets innehåll skall läggas till rätta för de ungdomar, som siktar mot fortsatta studier i naturvetenskapliga ämnen eller inom angränsande utbildningsvägar (avnämargrupperna 5 och 6 samt i någon mån 4 i tabell 1). Hittills h a r rekryteringen i huvudsak skett från reallinjen. I 1927 års gymnasium var denna starkt differentierad. 1940 års skolutredning föreslog en enhetligare linje med uppdelning i näst högsta ringen på matematisk och biologisk gren. En ytterligare sammanslagning framfördes till diskussion av 1946 års skolkommission. Kommissionen instämde emellertid i de betänkligheter, som anmälts mot förslaget av undervisningsrådet Ragnar Lundblad. Invändningarna mot en odifferentierad reallinje baserade sig på antagandet att bland linjens elever förekommer två anlags- och intressetyper, den ena »biologiskt», den andra »matema-

tiskt» inriktad. Den förra önskar och behöver för sin fortsatta verksamhet en större kurs i biologi men inte den större matematikkurs, som för den andra delen av elevklientelet är nödvändig. Resultatet av dessa överväganden blev den nuvarande uppdelningen av reallinjen i biologisk och matematisk gren. Den nyss beskrivna problematiken h a r givetvis sin motsvarighet i dag och i framtiden. I viss mån verifieras detta av tabell 1, där kraven på specifikt kursinnehåll från avnämargrupperna 5 och 6 uppvisar en tyngdpunktsförskjutning mot biologi respektive matematik. Vid överväganden som gäller framtiden måste emellertid tablån användas med försiktighet. På grund av det nuvarande gymnasiets differentiering kommer nämligen grupperna 5 och 6 att naturligen rekryteras från biologisk respektive matematisk gren (jfr tabell 6 i 8.2.3.1) vilket i sin tur givetvis återverkar på avnämarnas krav. Det följer därför inte utan vidare att det från avnämarsynpunkt vore ogynnsamt om rekryteringsbasen för grupperna 5 och 6 bleve enhetlig. Från flera håll h a r tvärtom framhållits värdet därav. Sålunda är det uppenbart att tekniker i allt större utsträckning får nära kontakt med biologiska problem. Detsamma torde gälla blivande fysiker och givetvis kemister. En grundläggande utbildning i biologi för så många blivande studerande vid teknisk högskola och naturvetenskaplig fakultet som möjligt bör därför eftersträvas, även om vissa andra i och för sig värdefulla förutbildningskrav får stå något tillbaka. Gymnasieutredningen vill för övrigt här upprepa vad som redan i olika sammanhang betonats, nämligen att, när gymnasieutbildningens innehåll nu grundligt revideras efter aktuella krav, även sådana ämnen, som inom någon viss studiegång drabbas av timtalsmässig reduk-

260 tion, i de allra flesta fall bör komma att ge ett bättre utgångsläge för exempelvis fortsatta högre studier. En enhetlig biologisk lärokurs medför exempelvis att biologin och matematiken får något m i n d r e utrymme än på nuvarande biologisk respektive matematisk gren. Å andra sidan kommer gymnasieutredningen att föreslå starkt förändrade kurser i biologi och matematik, där inaktuella eller mindre efterfrågade moment ersattes med nytt stoff, som för flertalet avnämare är av stor betydelse. Sett enbart från förutbildningssynpunkt synes sålunda övervägande skäl tala för att en enhetlig lärokurs konstrueras i syfte att svara för huvuddelen av rekryteringen till de naturvetenskaplig-medicinsk-tekniska avnämargrupperna (5 och 6 i tab. 1 ) . En sådan konstruktion står också i överensstämmelse med den allmänna principen om en relativt svag differentiering med få lärokurser, avsedda för breda avnämarsektorer. Det är också av intresse att notera att då avnämarna (jfr SOU 1963: 22 k a p . 6 och 7) uttalar sig från »allmänbildningssynpunkt», differenserna i de rena förutbildningskraven utslätas. Å andra sidan är de medicinsk-biologiska och teknisk-naturvetenskapliga avnämargrupperna var för sig så stora (nybörjare h t 1960 över 1 000 resp. 2 000 och beräknad inskrivning 1970 mer än 2 000 resp. ca 6 000, se 4.4) att en differentiering med hänsyn till storleken i och för sig vore försvarbar. Frågan måste också prövas från elevernas utgångspunkt. Problemen är därvid väsentligen av två slag. Vilka svårigheter från valsynpunkt uppkommer vid differentiering på en »biologisk» och en »teknisk-matematisk» lärokurs? Kan en enda »real» lärokurs utformas så att alla b e r ö r d a elevers intressen och anlag blir tillräckligt tillgodosedda?

Det första problemet belyses bl. a. av Härnqvists & Grahms (SOU 1963:15) och Wallbergs (8.2.3.1) undersökningar. Härnqvist & Grahm analyserar valet av gren i det allmänna gymnasiet med hjälp av två olika material, insamlade dels i »grenvalsringarna» (I 3 och II 4 ), dels bland abiturienterna våren 1961. Analysen gäller sådana frågor som svårigheten att välja gren, motiven för valet, bedömningen av tillfredsställelsen med valet. I föreliggande sammanhang är det förhållandena på reallinjen som är av intresse. »Grenväljarna» var ca 1 700. Av dessa valde nästan exakt lika många, nämligen drygt 700, biologisk respektive matematisk gren. Återstoden föredrog s. k. A-kombination och är därför inte nu av intresse. På biologisk gren vägde det ganska jämnt mellan flickor (ca 300) och pojkar (ca 400), medan knappt 100 flickor mot 600 pojkar valde matematisk gren. I fråga om lättheten att välja gren konstaterar Härnqvist & Grahm (se SOU 1963: 15 sid. 146) att pojkarna h a r lätt att välja reallinjen men svårt att välja gren, om de inte h a r bestämt sig för matematisk gren. Flickorna h a r förhållandevis svårt att välja i båda situationerna, men mest vid grenvalet och n ä r de väljer en för flickor ovanlig gren, d. v. s. matematisk gren. Ett annat resultat av intresse i detta sammanhang är att det för pojkarna är väsentligt lättare att välja reallinjen än annan linje, medan de flickor, som tänker sig till reallinjen, tycker att valet varit förhållandevis svårt. Även när det gäller elevernas skäl för grenvalet är på reallinjen bilden rätt olika för pojkar och flickor. I Vägen genom gymnasiet säges härom (sid. 153): »För pojkarna är det matematiska och för flickorna biologiska grenen som fungerar som det främsta alternativet ur yrkessyn-

261 punkt, och det stämmer också med vad vi på andra ställen i undersökningen konstaterat om pojkarnas större intresse för tekniska och flickornas större intresse för biologisk-medicinska yrken och sysselsättningar.» H ä r bör inskjutas att samtliga gymnasister uppfattar intresset för vissa ämnen som en dominerande faktor vid grenvalet, mer dock på latinlinjen än på övriga linjer. Ur det rika material i Härnqvists & Grahms undersökningar, vilket belyser grenvalsproblemen, skall h ä r ytterligare tas fram något om abiturienternas tillfredsställelse med sitt val. Därvid är en jämförelse vad beträffar tillfredsställelsen med valet av linje av intresse. »Realarna» — både flickor och pojkar — är genomsnittligt betydligt mer nöjda med sin linje än eleverna på allmänna linjen och — framförallt — latinlinjen. Tillfredsställelsen med grenvalet — bortsett från pojkar på matematiska grenen — är däremot mindre utan att därför vara särskilt låg. Minst nöjda är pojkarna på biologiska grenen. Abiturienterna h a r också fått lämna alternativ till vald gren. Av 100 pojkar på biologisk gren skulle 21 i stället velat gå matematisk gren. Motsvarande tal för flickorna är 5 av 74. Av pojkarna skulle 9 av 171 »matematiker» ha föredragit biologisk gren medan 3 kvinnliga »matematiker» av 23 velat vara biologer. Relativt sett är alltså önskemålen om grenbyten i några grupper ganska betydande men i andra är materialet så litet att säkra slutsatser ej kan dragas. Härnqvist & Grahm ger vidare i kapitel 14 i Vägen genom gymnasiet en redogörelse för abiturienternas planer för utbildning och yrke efter studentexamen. En betydande del (ca 15 %) av abiturienterna r ä k n a r med att få komplettera för att komma in på avsedd utbildning. Denna är för »realarna» i fler-

talet fall civilingenjörs- och läkarutbildning. Kompletteringen synes emellertid till största delen gälla höjning av betyg och beror sålunda endast i m i n d r e grad på felval av gren på gymnasiet. Betygens roll för den fortsatta verksamheten framgår också mycket starkt av svaren på en fråga, som gällde i vilken utsträckning det nu valda yrket var ett annat än det abiturienten helst önskade. Ca 40 % av såväl flickorna som pojkarna på reallinjen skulle helst velat välja annat yrke än det de faktiskt siktar till. Bland de skäl som gjorde ett sådant val utsiktslöst dominerar för låga betyg medan endast en mindre del av realarna anför att de gått fel gren och ytterst få att de gått fel linje. Sistnämnda skäl är däremot för »latinarna» ofta avgörande (54 % av pojkarna och 36 % av flickorna hänvisar härtill) och för allmänna linjens elever ganska vanligt. Den i 8.2.3.1 redovisade undersökningen om kompletteringsförhållandenia för de personer, som år 1957 avlagt studentexamen, belyser ytterligare de här diskuterade problemen. Därav framgår att av »biologerna» 20 % och av »matematikerna» cirka 15 % hade bedrivit kompletteringsstudier i någon form. Av dem som 1957 avlade studentexamen och gick vidare till teknisk högskola kom något mer än 15 % (ca 100 personer) från biologisk gren. De allra flesta av dessa har kompletterat, till helt övervägande del matematik, antingen genom studentbetygskomplettering till matematiska grenens kurs eller genom akademisk komplettering. Av 1957 års studenter med medicinsk-biologisk studieinriktning kom ca 6 % (ungefär 50 personer) från matematisk gren. Hälften av dessa har kompletterat, huvudsakligen i biologi. De som inte kompletterat torde ha haft tillvalsämnet biologi i gymnasiet. De nu nämnda talen är givetvis inte

262 särskilt stora, även om »biologernas» kompetenskomplettering i matematik inte utan vidare kan negligeras. Men om man håller i minnet att konkurrensen inför de tekniska och medicinska studiebanorna under senare år varit utomordentligt hård, står det klart att åtskilligt flera kompetenskompletteringar från biologisk till matematisk gren torde ha övervägts av åtskilliga studenter men inte genomförts. Denna hypotes stödjes av de resultat Härnqvist & Grahm kommit till (jfr ovan). Vad sedan gäller den andra frågeställningen ovan — kan en enda »real» slutkompetens utformas så att alla berörda elevers intressen och anlag blir tillräckligt tillgodosedda? — belyses också d e n n a av Härnqvists & Grahms material. Ovan har bland annat konstaterats att de båda grenarna på reallinjen är starkt könsskiljande. Flickorna föredrar i stor utsträckning den biologiska grenen, medan pojkarna, ehuru mindre utpräglat, föredrar den matematiska. Sambandet mellan grenval och yrkesintresse h a r därvid visats vara mycket starkt. Detta skäl för elevernas val blir emellertid tillgodosett även om man konstruerar en enda »real» slutkompetens. Inte heller ämnesintresset, som är relevant, behöver nämnvärt påverkas i annan utsträckning än att »matematikerna» blir tvungna att läsa en större biologikurs än nu och »biologerna» måhända en något mera omfattande matematikkurs. Härnqvists & Grahms undersökningar om elevernas önskemål om olika skolämnens omfång tyder inte på att en sådan förändring skulle avsevärt avvika från elevernas intressen. De önskade ändringarna avser inom reallinjen i själva verket ett annat ämne, som för närvarande är lika utformat på matematisk och biologisk gren, nämligen fysiken. Pojkarna

önskar här en utökad fysikkurs och fickorna snarast en minskad. Vi träffar här på ett viktigt problem, som uppenbarligen sammanhänger med de resultat som flickor respektive pojkar når i ämnet fysik sådant det nu studeras. För att belysa detta problem stall här lämnas några resultat ur gymnasieutredningens betygsundersökning. "Vårterminen 1960 var medelvärdena av betygen i fysik i studentexamen på reallinjen för pojkar på biologisk gren 2,98 och på matematisk gren 4,01, (6-gradig sktla: A = 6, a = 5 o. s. v.), flickor på biologisk gren 2,59 och på matematisk gren 3,39. Pojkarna hade i genomsnitt på båda grenarna medelbetyget 3,54 och flickorna medelbetyget 2,77. Motsvarande medelbetyg i matematik var för flickorna 3,37 och för pojkarna 3,31 samt i kemi för flickorna 3,55 och för pojkarna 3,73, i sistnämnda ämne med något högre betyg på matematisk än på biologisk gren. Likartade förhållanden föreligger vid de tekniska gymnasierna. Vårterminen 1961 var sålunda hos de examinerade medelvärdet av betygen i matematik för pojkar 3,05 och för flickor 2,93, i fysik för pojkar 3,26 och för flickor 2,91 samt i kemi (allmän kurs) för pojkar 3,12 och för flickor 3,20. Skillnaden är alltså även h ä r störst i fysik. Det bör emellertid observeras att antalet flickor är mycket litet. Man observerar h ä r att könsdifferenserna i fråga om matematik och kemi är ganska små, medan differenserna är betydande i fysikämnet. Vidare är betygen i fysik på matematisk gren avsevärt högre än på biologisk gren och detta såväl för pojkar som för flickor. Åtskilliga förklaringar till dessa olikheter i fysikbetygen kan tänkas. De kan sammanhänga med att studiet av fysik

263 blir lättare om man som på matematisk gren har en större matematikkurs (observera att flickorna på matematisk gren har inte oväsentligt högre betyg i fysik än pojkarna på biologisk gren). Sannolikt finns också ett samband med pojkarnas tidigare utvecklade intresse för tekniska ting. En anledning kan också vara att fysikstudierna är upplagda så att de mindre väl passar för flickorna. Om en differentiering av den naturvetenskapliga slutkompetensen skulle göras, pekar således betygsförhållandena i det nuvarande gymnasiet på en differentiering också eller enbart av fysikämnet. En sådan uppdelning skulle emellertid sannolikt ha mycket besvär a n d e konsekvenser. Risk finns att flickorna i mycket stor utsträckning väljer den m i n d r e fysikkursen. En omsvängning mot ökad rekrytering av kvinnor till teknisk utbildning, som är synnerligen önskvärd, kunde därigenom äventyras. Lösningen på problemet bör därför sökas efter andra linjer, där de pedagogiska åtgärderna blir väsentliga. Undersökningarna leder sålunda till slutsatsen att det från avnämarsynpunkt vore ändamålsenligt med en enhetlig naturvetenskaplig lärokurs, avsedd i första hand för både den teknisk^naturvetenskapliga och medicinskbiologiska avnämargruppen. Enligt utredningens mening är en sådan anordning även för eleverna fördelaktig, i varje fall från valsynpunkt, och torde inte heller stå i strid med någon stor elevgrupps intressen eller speciella anlag. Givetvis förutsattes att konstruktionen kan genomföras på ett organisatoriskt och pedagogiskt tillfredsställande sätt. Utredningen återkommer härtill i kapitel 9. Den naturvetenskapliga lärokursen är även lämplig förutbildning för studerande, som siktar mot beteendeveten-

skaperna, främst för dem som syftar till utbildning med tonvikten lagd på psykologi. Motsvarande gäller för vissa studerande med planer på samhällsvetenskapliga studier. Härtill kommer givetvis en rad avnämare utanför universitet och högskolor. Diskussionen härav tar utredningen upp i avsnittet 8.5. 8.2.3.3 Gruppen 3 i tabell 1 utgöres av de utbildningsvägar ovanför gymnasiet, som svarar för juridisk, samhällsvetenskaplig, historisk samt ekonomisk utbildning. Som visats i kapitel 4 kan rekryteringsbehovet för dessa utbildningsvägar beräknas bli mycket stort i framtiden (omkring 1970 ca 4 000). F r å n rent kvantitativ synpunkt är det därför motiverat att a n o r d n a en särskild lärokurs inom gymnasiet för dessa avnämare. Konstruktionen r y m m e r emellertid vissa problem. Dels är avnämargruppen, vilket redan framgår av beskrivningen, mindre enhetlig än exempelvis de i 8.2.3.2 diskuterade medicinska, naturvetenskapliga och tekniska avnämargrupperna. Dels är avgränsningen mot övriga grupper svårare. Detta gäller både gränsen mellan de samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga ämnena och gränsen mellan dessa och vissa ämnen inom den humanistiska fakulteten i övrigt. Sålunda går gränsen i själva verket rätt igenom de historiska ämnena, bland vilka somliga förts till grupp 2 (de mera allmänna historiska disciplinerna) och vissa till grupp 3 (ekonomisk historia m. m.). Slutligen är kraven från den juridiska fakulteten avvikande såtillvida som man där inte kräver speciell förutbildning i matematik. De aktuella avnämarna rekryterar också i dagens läge från flera grenar inom gymnasiet. Sålunda kommer de juris studerande från både latinlinjen och allmänna linjen med någon över-

264 vikt för den förra. Ett mindre antal kommer även från reallinjen. Detsamma gäller handelshögskolan, där emellertid allmänna linjen står för den större delen av rekryteringen. Även om man konstruerar en lärokurs, avsedd för de här diskuterade avnämarna, måste man också i framtiden räkna med att ungdomar söker sig till vissa av utbildningarna inom gruppen även från andra lärokurser inom gymnasiet. Likaså kommer åtskilliga med samhällsvetenskaplig förutbildning att vilja fortsätta studier inom t. ex. humanistiska fakultetens språkliga eller mera allmänt historiska del men framför allt kanske inom beteendevetenskaperna. Det nu anförda samt tabell 1 pekar på att en samhällsvetenskaplig lärokurs bör — utöver det gemensamma kursinnehållet — ungefärligen ha följande specifika innehåll: En omfattande samhällsorienterande kurs bör ges. Undervisningen i moderna språk bör vara något mera omfattande än vad som är obligatoriskt för den naturvetenskapliga lärokursen. Detsamma bör gälla i fråga om historia. Om utrymmet det medger bör även undervisningen i litteratur och i religionskunskap ökas för att bredda möjligheterna att från den samhällsvetenskapliga lärokursen studera inom den humanistiska fakulteten. Slutligen skall den samhällsvetenskapliga lärokursen utöver det för alla gemensamma kursinnehållet ge undervisning i matematik, psykologi och biologi, i de två sistnämnda ämnena med hänsyn framför allt till beteendevetenskapernas krav. En studieväg genom gymnasiet konstruerad efter dessa principer kommer som skall framgå av kapitel 9 att ha påtagliga likheter med den nuvarande sociala grenen av allmänna linjen. Vidare lägger gymnasieutredningen särskild vikt vid att skapa ett samhälls-

kunskapsämne, vilket kan bli karaktärs* ämnet på den samhällsvetenskapliga studiegången. I gymnasieutredningens förslag kommer också de moderna språken att ha en stärkt ställning. Den allmänna linjen i nuvarande form saknar enligt Härnqvists & Grahms undersökningar egen karaktär. Linjen är ett mellanalternativ. De elever som valt språklig gren är inte särskilt nöjda med detta val medan de som valt social gren är väsentligt mer tillfredsställda med valet. Denna tillfredsställelse torde enligt Härnqvist & Grahm mindre bero på de sociala inslagen än på att linjen är en medelväg i fråga om matematisk-naturvetenskapliga ämnen och språk. Intresse för samhälls- och beteendevetenskapliga frågor utvecklas senare än t. ex. tekniska och naturvetenskapliga intressen. Särskilt flickor synes emellertid vara intresserade för vårdnadsområdet. Härför talar också den högre kompletteringsfrekvensen från social gren i riktning mot medicinsk-biologisk utbildning (jfr tab. 6 under 8.2.3.1). Utredningen återkommer härtill i 8.5. De nu nämnda förhållandena har stor betydelse för gymnasieutredningens överväganden och förslag. Den allmänna linjens språkliga gren h a r sålunda utredningen, vilket kommer att framgå av 8.2.3.4 och kapitel 9, ersatt med en humanistisk lärokurs med förstärkt målinriktning. Den sociala grenen ersättes med den samhällsvetenskapliga studiegången, som fortfarande får en viss mellanställning men därjämte enligt ovan en klar målinriktning genom karaktärsämnet samhällskunskap. Med hänsyn till Härnqvists & Grahms resultat har gymnasieutredningen emellertid, som visas i kapitel 9, konstruerat gymnasiet så att valet av samhällsvetenskaplig studiegång inte behöver träffas redan vid gymnasiets början.

265 Gymnasieutredningen vill slutligen betona att denna lärokurs också har till uppgift att rekrytera en rad utbildningsvägar och yrken utanför de akademiska. Utredningen återkommer härtill under 8.5. S.2.3A I diskussionen om hur de sex kravgrupperna i tabell 1 skall tillgodoses återstår nu de två första. Den första utgöres av teologiska fakulteten, de klassiska språken och några näraliggande ämnen. Rekryteringsbehovet för dessa kan uppskattas till några få hundratal. 1 jämförelse med rekryteringsbehovet inom de samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga, tekniska och medicinska sektorerna är behovet så litet att det kan starkt ifrågasättas om det motiverar en särskild lärokurs. Här måste emellertid också elevintressena beaktas. Frågan sammanhänger vidare nära med utformningen av den lärokurs, som skall förbereda för studier i moderna språk, historiska, filosofiska och estetiska ämnen (avnämargrupp 2). Tillströmningen till dessa ämnen är avsevärt större och beräknas 1970 vara omkring 2 500 per år. En speciell lärokurs härför är sålunda väl motiverad. Vid utformningen av denna är det i synnerhet ett förutbildningskrav, som fordrar särskild uppmärksamhet, nämligen kravet på latinkunskaper. Gymnasieutredningen har ingående penetrerat frågan om latinets ställning. Sålunda har utredningen låtit genomföra särskilda undersökningar dels rörande behovet av förkunskaper i latin, dels angående undervisningens nuvarande utformning. En utförlig redogörelse lämnas i SOU 1963:22, avsnittet V, till vilket hänvisas. Bland de många resultaten skall här nämnas att — bortsett från de teologiska och »klassiska» ämnena — av-

nämarna bedömer behovet av förkunskaper i latin i framtiden relativt restriktivt. De krav som ställs i nuläget kommer huvudsakligen från historia, litteraturhistoria och främmande språk (dock inte de slaviska). I fråga om huvudmålsättningen för gymnasiet, att översätta och tolka latinska texter, är det endast examensämnet historia för vilket denna målsättning är av intresse, men kravnivån är här inte högre än att man tar i anspråk förkunskaper »i enstaka men viktiga sammanhang» och kravet gäller efterantika texter. För de antika texterna, som upptar huvuddelen av gymnasiets textkurs, är utnyttjandegraden lägre. Högre krav ställs å andra sidan dels på ämnets historiska och kulturella sidor, dels på formlära och ordförråd med särskild inriktning mot ordbildningslära samt elementär ord- och språkhistoria, belysande latinets utveckling och betydelse för de moderna språken inklusive svenskan. De senare kraven kommer från de språkvetenskapliga ämnena vid universiteten. Som närmare framgår av diskussionen i originalrapporten behöver kraven i fråga om de historiska och kulturella aspekterna inte nödvändigtvis knytas till latinämnet. Inte heller synes angivna krav på bl. a. ordbildningslära förutsätta ett latinstudium med nuvarande syfte och omfattning exempelvis i fråga om texternas svårighetsgrad. Kraven gäller vidare inte alla studerande i de angivna ämnena. Sistnämnda konstaterande sammanhänger med två förhållanden. Dels h a r särskilt under senare år införts alternativa kurser (bl. a. i moderna språk) utan latinkrav, dels gäller latinkravet i många fall trebetygsstadiet eller licentiatnivån. Gymnasieutredningen vill understryka vad som framhållits redan i kapitel 5 att utredningen utgår ifrån att väsent-

266 ligen endast »elementarnivån» (två betyg i fil. kand.- eller fil. ämbetsexamen eller motsvarande) kan betraktas som relevant vid utformningen av gymnasiet. Specialkrav som ställs för studier eller forskning vid universitet och högskolor ovanför denna nivå kan i regel inte beaktas vid utformningen av en skola av den karaktär gymnasiet har. Den livliga offentliga diskussion, som under den tid gymnasieutredningen arbetat ägt rum om latinets ställning i gymnasiet, bestyrker enligt utredningens mening resultaten av ovannämnda undersökningar. De berättigade krav på förutbildning, som kan ställas framför allt från språkvetenskapliga ämnen vid universiteten, är till sitt omfång väsentligt mindre än vad som ges i nuvarande latinundervisning. Även till arten avviker de som synes betydligt. Gymnasieutredningen finner sålunda att vad de blivande studerandena i moderna språk behöver är språklig orientering i annan form med sikte på ordbildningslära, elementär formlära m. m. Till målsättningen och utformningen mera i detalj återkommer gymnasieutredningen i kapitel 9. Gymnasieutredningen vill här också beröra ett annat argument för latinstudier på gymnasiet. Det har framförts att #f//7J/jasz'estudierna i moderna språk avsevärt stödjes om latin samtidigt läses. Gymnasieutredningen anser givetvis att latinstudier är till nytta för de övriga språkstudierna. I den allmänna debatten har på basis av jämförelser mellan »latinares» och »icke-latinares» resultat i moderna språk försök gjorts att uppskatta latinstudiernas förstärkande effekt för de moderna språken. Gymnasieutredningen har i sina betygsundersökningar funnit att sådana jämförelser är ytterligt vanskliga att göra. De bättre betygsresultat, som eleverna på latinlinjen ofta uppnår i jämförelse

med övriga elever, sammanhänger bl a. med elevrekryteringen. Hittills h a r sålunda denna linje jämfört med allmänna linjen i regel mottagit elever n.ed i genomsnitt väsentligt högre betyg i moderna språk i den avlämnande siolan. Enligt utredningens uppfattning är det sannolikt att »latinarnas» resultat i de moderna språken skulle blivit ännu bättre om den tid, som ägnats latiret, i stället tillförts dessa språk. Studierna i moderna språk inom gymnasiet kan sålunda inte vara något skäl för bibehållande av latinet. Å andra sidan är det givet att den kurs i ordbildningslära m. m. (beträffande kursens benämning se kap. 9), som gymnasieutredningen enligt ovan funnit motiverad från andra utgångspunkter, bör bli ett stöd också för de moderna språken på gymnasiet. Undersökningen av elevernas inställning till olika skolämnen (SOU 1953: 15) visar att intresset för en omfattande latinkurs är förhållandevis litet. Även bland »latinarna» själva är inställningen överraskande negativ. Omkring hälften av dem — såväl bland gren väljarna som abiturienterna — vill läsa mindre latin än nu, ofta till förmån för moderna språk och matematik. Detta gäller emellertid i mindre grad den lilla gruppen helklassiker. Undersökningen visar å andra sidan att inte så få av de elever, som ej läst latin, skulle ha velat läsa ämnet. Det gäller elever på såväl allmänna linjen som reallinjen. Vad man önskar är emellertid endast några få timmars latinstudier i veckan. Realarna torde i regel åsyfta vad som brukar kallas terminologiskt latin. Hur som helst tyder intresset på att man bör söka erbjuda den ovan nämnda kursen i ordbildningslära m. m. också åt elever med samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig studieinriktning. En sådan an-

267 ordning finner f. ö. stöd i Dahllöfs undersökning (se kap. 5 och 7 i Kraven på gymnasiet). I den offentliga debatten har frågan om latinets ställning på gymnasiet ibland kopplats samman med möjligheterna att bibehålla kontakten med västerländsk kultur. Man synes därmed avse dels att europeisk kultur inte kan förstås utan kännedom om den antika kulturen, dels att den enskilde individens kontakt härmed måste förmedlas via latinet och/eller grekiskan. Den sistnämnda tankegången är enligt gymnasieutredningens mening klart oriktig. Vore den riktig skulle mycket få personer i dag kunna bli delaktiga av det klassiska kulturarvet. Långt ifrån alla latinstundenter skulle h ö r a till denna krets. I själva verket förvärvar endast ett fåtal under gymnasiestudierna sådana kunskaper i latin att de på egen hand kan läsa en text, även om denna inte är särskilt svår. Nu är emellertid de klassiska språken inte den enda eller den för flertalet mest ändamålsenliga vägen till kontakt med antiken. Denna kontakt förmedlas även bl. a. genom historiska, filosofiska, konst- och litteraturhistoriska studier. Det synes väsentligt att understryka att sedan antiken så mycken ny kunskap tillkommit samt så många nya tankar och idéer vuxit fram att klassisk kultur endast utgör ett av inslagen i idé- och kulturhistorien. Den klassiska kulturens inflytande i idé- och kulturhistorien är inte heller alltid lätt att avgränsa från andra kulturkretsars inflytande. Gymnasieutredningen vill därjämte betona att begreppet kultur i dag mindre än någonsin är begränsat till vissa former av mänsklig verksamhet och att vi i vårt land inte kan ensidigt inrikta oss på västerländsk tradition. Det ovan anförda innebär ej att gymnasieutredningen menar att Sverige inte

behöver personer med utbildning i klassiska språk. Om man bortser från de blygsamma latinkrav, som tidigare diskuterats, är det emellertid specialister som efterfrågas. Det gäller framförallt klassiker samt forskare inom språkvetenskap, teologi och i någon mån historiska vetenskaper. Med hänsyn både härtill och till att det gäller förutbildning för verksamhet på högre nivå (än tvåbetygsstadiet) kan det starkt ifrågasättas om det hör till gymnasiets uppgift att förbereda dessa specialisters utbildning genom undervisning i klassiska språk. Såsom gymnasieutredningen utvecklat i kapitel 7 visar nämligen erfarenheten att många ungdomar i gymnasieåldern inte h a r klart för sig sina planer för en framtid, som ligger flera år bortom gymnasiestudiernas avslutning. Ofta blir dessutom effekten dålig av kunskaper, som användes först flera år efter det att de inhämtats. De argument som anförts mot att man inom gymnasiet erbjuder en latinkurs är i och för sig tungt vägande. Man kan dock inte bortse från att i dag liksom tidigare ett stort antal ungdomar väljer att studera latin. Till en betydande del sammanhänger detta säkerligen med förutbildningskraven för vissa slag av universitetsstudier. Tillgodoses större delen av dessa avnämare såsom gymnasieutredningen föreslår genom den språkliga orienteringskursen kan man räkna med en betydande k r y m p n i n g av elevunderlaget för latinstudier. Härnqvists & Grahms intresseundersökning tyder dock på att åtskilliga även i fortsättningen kommer att önska sådan undervisning. Hit synes höra större delen av den grupp, som i dag väljer helklassisk gren. De utgör f. n. 500—600 årligen. Med hänsyn till det icke obetydliga elevintresse, som således torde kunna påräknas, har gymnasieutred-

268 ningen kommit till den uppfattningen att gymnasiet även i framtiden bör erbjuda en relativt omfattande latinkurs även om utrymmet härför måste minskas och innehållet ändras i jämförelse med nuvarande förhållanden. I gengäld kan man räkna med att de elever, som väljer denna kurs, har större intresse och måhända också större fallenhet än dagens elever i genomsnitt har. Den första avnämargruppen i tabell 1 efterfrågar i viss utsträckning grekiska. Gruppen är som redan nämnts numerärt liten. Från vissa a n d r a ämnen finns dessutom på licentiatnivå vissa önskemål om förkunskaper i grekiska (jfr SOU 1963: 22). I det .stora hela är det samma avnämare, som efterfrågar grekiska och en större latinkurs. De argument, som anföres och kan anföras för och emot att gymnasiet erbjuder undervisning i de båda ämnena, är också likartade. Sedan de mindre latinkraven i avnämargruppen 2 (moderna språk, historiska, filosofiska och estetiska ämnen) uppfyllts genom införande av den språkliga orienteringskursen uppkommer därför frågan, huruvida inte grekiska och latin, om de skall finnas på gymnasiets läroplan, bör kopplas ihop inom samma lärokurs. Både avnämarnas krav och allmänna differentieringssynpunkter talar för en sådan sammankoppling. Mot talar emellertid undersökningarna i SOU 1963: 15, bl. a. kapitel 12 om elevernas önskemål. Visserligen vill praktiskt taget alla »helklassiker» läsa latin men endast en liten del av »halvklassikerna» skulle vilja läsa grekiska. Sistnämnda ämne efterfrågas för övrigt endast i ringa utsträckning och väsentligt mindre än latin av eleverna utanför latinlinjen. Även om — såsom gymnasieutredningen i föregående avsnitt nämnt — en betydande del av »halvklassikerna» önskar starkt reducerade latinstudier finns

dock sannolikt en del, som vill läsa en större latinkurs men ej grekiska. Skälen härtill kan vara flera. Ett viktigt skäl torde vara att studium såväl av latin som grekiska för närvarande går ut över de moderna språken. Man måste räkna med att så blir fallet även i det nya gymnasiet. Med hänsyn till dessa förhållanden synes det inte lämpligt att latinkursen skall vara obligatoriskt förenad med grekiska. När detta konstaterats anmäler sig emellertid frågan om gymnasiet överhuvudtaget skall erbjuda undervisning i grekiska. Antalet avnämare som ställer krav på grekiska är så litet att det inte räcker som motivering. Ej heller kan allmänkulturella skäl tala med avgörande styrka för att undervisning i grekiska skall meddelas på gymnasiet. Språkmän och andra forskare inom klassiska discipliner gör från vetenskaplig synpunkt betydelsefulla insatser men kontakten med och upplevelsen av antik — enkannerligen grekisk — kultur förmedlas för flertalet människor på annat sätt än genom studier av grekiska och förutsätter därför inte kunskaper i detta språk. De skäl som återstår för ett bevarat grekstudium i gymnasiet är återigen elevernas inställning. Sedan ganska lång tid tillbaka har åtskilliga »latinare» valt den helklassiska utbildningen. Absolut sett h a r antalet vuxit under senare år och relativt sett varit i huvudsak konstant, nämligen 4 % av samtliga gymnasister i det grendelade allmänna gymnasiet. Under senare år h a r helklassikerna som nämnts uppgått till 500—600 i vardera högsta och näst högsta årskursen. En bidragande orsak till att så många läser grekiska är att ämnet är det enda i det allmänna gymnasiet för vilket endast kräves tre elever för att undervisning skall få anordnas. Det skall emellertid sägas att i

269 åtskilliga gymnasier antalet grekstuder a n d e överstiger tre per årskurs, samtidigt som det finns gymnasier utan grekstuderande. Vad beror nu detta gymnasisternas intresse p å ? Mycket komprimerat uttryckt gäller enligt Härnqvist & Grahm (se SOU 1963:15 kap. 11) för helklassikerna såväl som för övriga gymnasister att ämnes- och yrkesinriktningen kommer som första skäl vid val av gren. I detta fall tillkommer som intressant motiv att de gren välj are, vilka valt grekiska, är de enda som rätt ofta (35 % av pojkarna och 40 % av flickorna) åberopat att »den grenen bör man gå om man vill bli verkligt bildad». Andra faktorer, som bör beaktas i föreliggande fråga, är den betygsmässiga nivån på helklassisk gren. Gymnasieutredningens undersökningar visar att eleverna på denna gren genomsnittligt h a r de högsta betygen av samtliga elever. En viss försiktighet vid sådana jämförelser är visserligen nödvändig, eftersom helklassikerna otvivelaktigt är de mest specialiserade av alla gymnasister med minst antal ämnen och mest tid anslagen åt »specialämnen:» (latin och grekiska). Ändå står det klart att bl. a. resultaten i moderna språk är mycket goda. Detta är av särskild betydelse eftersom som nämnts studiet av grekiska måste gå ut över de moderna språken. För gymnasieutredningens ställningstagande har de sistnämnda förhållandena — de grekstuderandes goda studieresultat, klart dokumenterade intresse och inte obetydliga antal — blivit avgörande. Utredningen har sålunda funnit att man även i det framtida gymnasiet bör så långt detta är möjligt med hänsyn till organisatoriska och ekonomiska skäl och andra gymnasiets uppgifter erbjuda undervisning i grekiska för därav särskilt intresserade elever.

I inledningen till detta avsnitt h a r gymnasieutredningen konstaterat att en lärokurs bör skapas i första h a n d avpassad för behoven inom avnämargruppen 2 i tabell 1 (moderna språk, historiska, filosofiska och estetiska ä m n e n ) . Denna lärokurs vill utredningen i fortsättningen benämna den humanistiska. De förslag utredningen ovan framlagt om tillfälle till undervisning i latin och grekiska bör emellertid inte uppfattas som förslag till särskilda, likställda lärokurser. De nämnda ämnena bör i stället tillgodoses inom den humanistiska lärokursen genom att de får ersätta a n d r a ämnen. Det specifika kursinnehållet i den humanistiska lärokursen bör utgöras av moderna språk utöver vad den samhällsvetenskapliga lärokursen innehåller. Undervisningen i historia, litteratur och religionskunskap samt samhällsorientering bör vara densamma. Skälen för en mera omfattande kurs i samhällsorientering är givetvis att många ungdomar från den humanistiska lärokursen kommer att och bör ges goda möjligheter att söka sig utanför avnämargruppen 2, framför allt till samhällsvetenskapliga studier. Detta är så mycket mer naturligt som gränsen mellan de båda avnämargrupperna skär igenom den historiska ämnesgruppen. Ett betydelsefullt specifikt inslag i den humanistiska lärokursen blir slutligen den språkliga orienteringen (ordbildningslära m. m . ) . De elever på humanistisk lärokurs, som önskar läsa en större latinkurs, får göra detta på bekostnad av ett modernt språk och den större kursen i samhällsorientering. Elever som därutöver väljer grekiska får avstå ytterligare undervisning i moderna språk. Som framgått av 5.2.1.1 redovisas ett avnämarintresse även för vissa utomeuropeiska språk, vilka f. n. ej kan upp-

270 tas på gymnasiets reguljära program. Karaktäristiskt för de språk, som här närmast avses, är att de torde kräva ett relativt högt timtal, ungefärligen motsvarande latinämnets. Tillgången på lärare i dylika språk är f. n. mycket knapp — även vid universiteten. Då det emellertid kan tänkas att de klassiska språken på längre sikt förlorar i attraktivitet och det dessutom synes sannolikt att efterfrågan på utomeuropeiska språk såsom japanska och arabiska kan komma att öka, vill utredningen föreslå att en viss möjlighet redan från början ges till studier av dylika språk inom ramen för det utrymme som gymnasieutredningen föreslår för latin/grekiska. Denna möjlighet bör förbehållas elever med speciella förutsättningar och förekomma endast i kommuner med tillgång till erforderliga lärarkrafter, i första hand sådana med flera gymnasier. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i varje särskilt fall efter prövning av behovet fatta beslut om dylik undervisning och fastställa kursplan. 8.2.3.5 Resonemanget i de närmast föregående avsnitten har lett fram till att den allmänna sektorn au gymnasiet med hänsyn till de högre utbildningsanstalternas krav och ungdomarnas intressen bör differentieras på tre lärokurser: en naturvetenskaplig, en samhällsvetenskaplig och en humanistisk. Inom den senare bör vidare genom utbyte av vissa ämnen finnas möjlighet till studier av klassiska språk. Beträffande andra varianter återkommer utredningen under 8.5. 8.3 Gymnasiets

ekonomiska

sektor

8.3.1 Inledning 8.3.1.1 För den ekonomiska sektorns del ger avnämarundersökningarna (SOU 1963: 22) av naturliga skäl föga mate-

rial till ledning för de krav på specialförberedelser (jfr 5.2.1), som näringsliv och förvaltning ställer. Vad avnämarna känt till och yttrat sig om är nämligen utbildningen vid det 2-åriga handelsgymnasiet. Eventuella krav samt brister har sålunda måst bedömas med utgångspunkt i ett handelsgymnasium med annan målsättning än det nuvarande provisoriska 3-åriga handelsgymnasiets. Här skall därför endast beröras vissa punkter i undersökningen. De främmande språken på handelsgymnasiet innehåller i viss omfattning fackmoment, d. v. s. i ämnena ingår, förutom sådant som tillhör allmänna »kommunikationsfärdigheter», även moment av specialförberedelse för viss yrkesverksamhet. I fråga om såväl engelska som tyska ställes tämligen höga krav av alla avnämare utom av dem som företräder statlig och kommunal förvaltning. Genomgående h a r de examinerades kunskaper i dessa språk bedömts positivt. I franska är kraven på alla håll betydligt lägre men bedömningen av vederbörandes kunskaper är å andra sidan genomgående negativ. Krav ställs på kunskaper i elementär matematik, handelsräkning och statistik. I fråga om de två förstnämnda ämnesområdena är avnämarna nöjda med kunskaperna. På handelskorrespondens, företagsekonomi och maskinskrivning är — med undantag för vissa mindre avnämargrupper — kraven tämligen höga. Bedömningen av de examinerades kunskaper är i stort sett positiv utom beträffande företagsekonomin, där vissa brister anses föreligga. 8.3.1.2 Vid fullgörandet av det uppdrag som gymnasieutredningen erhöll den 24 mars 1961 att i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning utarbeta förslag till kursplan för 3-årigt handelsgymnasium har emellertid utredningen

271 haft möjligheter att på annat sätt utröna vilka krav avnämarna ställde på 3-årigt handelsgymnasium. Innan gymnasieutredningen med underdånig skrivelse den 13 januari 1962 överlämnade sitt slutliga förslag till timplan och målsättning för 3-årigt handelsgymnasium samt med underdånig skrivelse den 9 m a r s 1962 överlämnade sitt förslag till kursfördelning för samma gymnasium, hade de experter, som för utredningen uppgjort förslagen, haft överläggningar med handelsgymnasiernas rektorer, företrädare för lärarna, vissa fackliga organisationer och näringslivsorganisationer. Genom remiss i slutet av november 1961 bereddes ett stort antal ämbetsverk, organisationer m. fl. (sammanlagt 33) tillfälle att yttra sig över experternas förslag, vilka även för kännedom översändes till lärarkollegierna vid samtliga handelsgymnasier och ytterligare några organisationer. Det kan konstateras, att alla organisationer, som representerade de större avnämarna, fick tillfälle att yttra sig innan gymnasieutredningen avlämnade sitt förslag, till vilket förslag även överstyrelsen för yrkesutbildning helt anslöt sig. Utredningen anser sig på så sätt ha fått en ganska säker uppfattning om avnämarnas krav och kommer att nedan under avsnitt 8.3.4 lämna en redogörelse för remissinstansernas svar. 8.3.2 Nuvarande 3-åriga handelsgymnasium

8.3.2.1 Genom beslut av 1961 års riksdag blev normalkurserna 3-åriga från och med läsåret 1961/62 efter att tidigare ha varit 2-åriga. Av kapitel 1 framgår att frågan om försöksverksamhet med 3-åriga handelsgymnasier var föremål för riksdagsbehandling redan 1921 men att riksdagen då icke biföll i proposition framlagt förslag härom. Handelsgymnasiernas

förhållanden blev föremål för ingående utredning av den år 1945 tillkallade handelsutbildningskommittén (SOU 1950:12), som bl. a. föreslog att handelsgymnasiernas normalkurser skulle bli 3-åriga med en relativt svag differentiering i årskurs 3 på en språklig och en företagsekonomisk gren. Den 2-åriga normalkursen var ej differentierad. Bl. a. på grundval av förslag från överstyrelsen för yrkesutbildning föreslogs i proposition 1961:82, att de 2-åriga handelsgymnasierna skulle ombildas till 3-åriga. I överstyrelsens förslag ingick vidare en differentiering i huvudsak i enlighet med handelsutbildningskommitténs förslag. Riksdagen biföll förslaget om ombildning av normalkurserna till 3-åriga. För det uppdrag, som i anslutning till riksdagens beslut gavs gymnasieutredningen att utarbeta förslag till kursplan, har redogjorts under avsnitt 8.3.1.2. 8.3.2.2 Gällande kursplan för 3-årigt handelsgymnasium är fastställd av Kungl. Maj:t den 27 april 1962. Handelsgymnasiet är i enlighet med gymnasieutredningens förslag differentierat på fyra lärokurser, i 1962 års skolstadga benämnda språklig, redovisningsteknisk, distributionsteknisk och förvaltningsteknisk gren. Den språkliga grenen anordnas från och med årskurs 2 och övriga grenar från och med årskurs 3. Till grund för förslaget om differentiering på fyra lärokurser låg i stort sett följande överväganden. Alla gymnasieekonomer behöver ej till alla delar samma utbildning. De kommer nämligen att arbeta inom ganska skilda områden av affärsliv och förvaltning. Det torde därför vara ändamålsenligt att införa någon form av differentiering. Denna borde dock av olika skäl, i huvudsak desamma som an-

272 givits i avsnittet 7.3, införas under en senare del av studietiden. Genom differentieringen finge man dock ej skapa specialutbildning inom områden, som saknade allmännare intresse och endast toge sikte på små avnämargrupper. Med utgångspunkt i sådana resonemang och under hänsynstagande till inkomna remissyttranden och vad utredningen i övrigt kunnat inhämta om behovet av och kravet på handelsgymnasieutbildning fann utredningen en differentiering på fyra lärokurser ändamålsenlig, nämligen en för blivande korrespondenter i ordets vidsträcktare bemärkelse, en som tar sikte på redovisningsteknisk verksamhet, en för distributionspersonal — såväl på inköpssidan som på försäljningssidan — samt en som ger förvaltningsteknisk utbildning. Differentieringen borde mycket svagt (3 vtr) börja i årskurs 2 och omfatta å ena sidan korrespondenterna samt å andra sidan dem som siktade på annat alternativ. Dessa senare skulle sålunda få gemensam utbildning i denna årskurs. I årskurs 3 skulle differentieringen vara fullständig. Skillnaden i undervisningens innehåll för de tre alternativen redovisning, distribution och förvaltning blev dock ej större än sju veckotimmar. Genom att möjlighet tillskapades att i vardera av årskurserna 2 och 3 tillvälja frivilligt ämne med tre veckotimmar kunde differentieringen — åtminstone för vissa elever — hävas i årskurs 2 och göras ännu svagare i årskurs 3. Gymnasieutredningens förslag till kursplan fastställdes i oförändrat skick av Kungl. Maj :t. 8.3.2.3 De för samtliga grenar gemensamma ämnena upptar en väsentlig del av den totala undervisningstiden. I årskurs 1 läses alla ämnen gemensamt. I

årskurs 2 läses gemensamt 29 veckotimmar av 32 och i årskurs 3 21 veckotimmar av 30. För de redovisningstekniska, distributionstekniska och förvaltningstekniska grenarna är därutöver i årskurs 3 två timmar i matematik gemensamma. De gemensamma ämnena är följande: Svenska och engelska med sammanlagt 17 veckotimmar. Tyska och franska med sammanlagt 14 veckotimmar till och med årskurs 2. Historia, samhällskunskap och geografi med sammanlagt 10 veckotimmar till och med årskurs 2. Psykologi med 2 veckotimmar och naturvetenskaplig orientering likaledes med 2 veckotimmar. Redovisning och distribution med sammanlagt 10 veckotimmar till och med årskurs 2. Administration, rättskunskap och samhällsekonomi med sammanlagt 8 veckotimmar. Maskinskrivning och gymnastik med sammanlagt 13 veckotimmar. En nyhet, som gäller samtliga lärokurser, är »timmar till förfogande», sammanlagt fyra veckotimmar under hela studietiden. Motiven härför redovisas i kapitel 9. 8.3.3 Det nuvarande 3-åriga handelsgymnasiets mål 8.3.3.1 I det förslag till timplan, som utredningen avlämnade i januari 1962, benämndes de olika studiealternativen tillvalsgrupp 1, 2, 3 och 4. Utredningen hade ej velat kalla de olika differentieringarna linjer, detta för att marker a att det h ä r icke vore fråga om ett fast linjesystem utan om en gradvis skeende differentiering, utformad så att eleverna utanför en kärna av gemensamma ämnen finge tillvälja ämnen, sammanförda i vissa fasta tillvalsgrupper (jfr 7.4). Med hänsyn till förslagets provisoriska karaktär ville utredningen på detta stadium icke heller

273 binda sig för att ge de olika tillvalsgrupperna något namn, exempelvis redovisningsteknisk, distributionsteknisk elc. I beslutet den 27 april 1962 om fastställelse av kursplanen följde Kungl. Maj:t utredningens förslag att benämna de olika alternativen tillvalsgrupp 1—4. I 1962 års skolstadga har emellertid de olika differentieringarna benämnts grenar och givits namn. 8.3.3.2 Språklig gren är skolstadgans benämning på tillvalsgruppen 1. Ordet »språklig» täcker mindre väl vad utredningen avsett att denna utbildning i stort sett skall leda till. Benämningarna »korrespondens» eller »sekreterare», som varit under diskussion, torde ej heller fullständigt motsvara målsättningen. Bäst synes denna täckas av en benämning av typen »ekonomisk-språklig». Behovet av gymnasieekonomer med den utbildning, som denna gren ger, är klart dokumenterat. Inom företag liksom inom den offentliga förvaltningen behövs personal för sådana sekreteraruppgifter, där det, förutom goda språkkunskaper och viss färdighet i maskinskrivning och stenografi, även är värdefullt med insikter i ekonomiska frågor. Den språkliga grenen ger en lämplig utbildning härför. Vid större företag, där arbetsuppgifterna kan differentieras att omfatta ett mer eller mindre begränsat avsnitt, är de utbildade mycket användbara i befattningar med huvudsaklig inriktning på svensk och utländsk korrespondens. I mindre företag, där gymnasieekonomen stundom kan vara den ende personen med ekonomisk utbildning, kan visserligen korrespondensen bli en väsentlig uppgift men vederbörande måste ofta även handha vissa uppgifter av ekonomisk

(företagsekonomisk) natur, exempelvis bokföringen. Erfarenheterna från den 2-åriga handelsgymnasieutbildningen visar att man i det stora hela bland gymnasieeleverna kunnat urskilja två begåvnings- och intresseinriktningar, den ena i huvudsak inriktad på språk och den a n d r a inriktad på ekonomiska ämnen. Den språkliga grenen tillgodoser väl den förstnämnda intresseinriktningen. Med hänsyn till de uppgifter de utbildade beräknas komma att utföra är det naturligt att undervisningen i främmande språk beretts en framträdande plats. Språken har fått omkring 30 % av den totala undervisningstiden. De ekonomiskt inriktade ämnena, inklusive matematik, har fått ca 20 % av den totala undervisningstiden. Av de yrkesutbildande ämnena h a r vidare maskinskrivning och stenografi fått något mer än 10 % av den totala undervisningstiden. Från vissa håll h a r ifrågasatts, om denna utbildningsgren överhuvudtaget bör ingå i en gymnasieform, vars huvuduppgift måste vara att meddela ekonomisk utbildning. Man h a r framhållit att ämnen som maskinskrivning och stenografi knappast hör hemma i ett gymnasium. Utredningen berör under 8.3.5 denna fråga. 8.3.3.3 Redovisningsteknisk gren är den gren i det provisoriska handelsgymnasiet, vilken närmast ansluter till den företagsekonomiska utbildning, som gavs i det 2-åriga gymnasiet. Men ändamålet med utbildningen på denna gren är icke — såsom i viss mån var fallet i det 2-åriga handelsgymnasiet — att enbart utbilda goda bokförare. Avsikten är att utbilda befattningshavare för företags och förvaltningars ekonomisektorer, i första h a n d inom »middle mana-

274 gement»-funktionen. Vederbörande bör sålunda inte minst kunna analysera och värdera det siffermaterial, som finns samlat i exempelvis ett bokslut. Han bör vidare på grundval bl. a. av detta material kunna genomföra ej alltför krävande ekonomiska kalkyler samt förstå och bedöma olika alternativa sådana kalkyler. Med detta mål är det naturligt, att redovisningstekniken är grenens karaktärsämne. Omkring 15 % av den totala undervisningstiden ägnas detta ämne och omkring 20 % övriga ekonomiskt betonade ämnen, inklusive matematik. Liksom i de distributionstekniska och förvaltningstekniska grenarna h a r de främmande språken fått en stark ställning och omfattar något mer än 20 % av den totala undervisningstiden. Vidare ingår i fackutbildningen undervisning i maskinskrivning, som fått något mer än 5 % av det totala timtalet. 8.3.3A Den distributionstekniska grenen är en nyhet inom handelsgymnasieutbildningen. Visserligen fanns i det 2-åriga handelsgymnasiet viss utbildning i distribution men den var av ringa omfattning och fick klart stå tillbaka för den inom de ekonomiska ämnena dominerande bokföringstekniska utbildningen. Målet är att utbilda för kvalificerade befattningar inom distributionsapparaten. Utbildningen inriktas ej blott mot försäljningsfrågor utan även mot inköpsfrågor. Den skall ge en allmän översikt över distributionsprocessen, där de analysbetonade uppgifterna kommer i centrum. Eleverna skall lära sig grunderna för marknadsföringens problematik. Grenens karaktärsämne är distribution, men ämnet redovisning upptar i stort sett samma tid, eller vartdera ca 8 % av den totala undervisningstiden.

Övriga ekonomiskt betonade läroämnen, inklusive matematik, omfattar närmare 20 % av det totala timtalet. Vidare meddelas på denna gren en mer fördjupad undervisning i ekonomisk geografi. Maskinskrivningen har samma omfattning som på den redovisningstekniska grenen. 8.3.3.5 Också den förvaltningstekniska grenen är en nyhet. Det har under senare år visat sig att gymnasieekonomer i stigande utsträckning gått till den offentliga sektorn. Man beräknar att för närvarande ca 1 500 gymnasieekonomer är sysselsatta där. Mycket talar för ett starkt ökande behov inom såväl den statliga som den kommunala sektorn, i all synnerhet om utbildningens innehåll inriktas lämpligt. Den utbildning, som gymnasieekonomerna tidigare fått, omfattade icke den offentliga förvaltningen och dess problem. Vid utarbetande av förslaget till förvaltningsteknisk slutkompetens har gymnasieutredningen tagit hänsyn härtill. Den utbildning som kommer att ges på den förvaltningstekniska grenen torde också komma att fylla vissa av de uppgifter som avsågs med den i betänkandet Praktiska gymnasier (SOU 1959: 44) föreslagna utbildningsgången. Utredningen återkommer härtill under 8.5.3. I den statliga förvaltningen torde förvaltningsteknikerna i många fall kunna ersätta befattningshavare i den nuvarande amanuenskarriären. De torde även kunna få motsvarande uppgifter i den kommunala förvaltningen. Karaktärsämnet är förvaltningskunskap (ca 8 % av den totala undervisningstiden) men liksom på den distributionstekniska grenen ingår i utbildningen ämnet redovisning med i stort sett samma timtal. Övriga ekonomiska ämnen, språken och maskinskrivningen,

275 ä r av samma omfattning som på de redovisningstekniska- och distributionstekniska grenarna.

8.3.4 Yttranden oyer gymnasieutredningens förslag till 3-årigt handelsgymnasium

Gymnasieutredningen berör i huvudsak endast de delar av yttrandena, som avser differentieringen. Remissorganen anslöt sig till att inom handelsgymnasiet skulle finnas olika tillvalsgrupper, men det framhölls samtidigt från flera håll att den gemensamma nämnaren i fråga om kunskaper och färdigheter icke finge vara alltför liten. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund ställde sig tveksamma till tanken på språklig gren. Man var visserligen icke tveksam mot utbildningen som sådan men ansåg att den borde förekomma i någon annan skolform, främst i fackskolan. Man framhöll bl. a. att »det blivande handelsgymnasiet bör meddela en undervisning, vars karaktär präglas mer av de teoretiska ämnena än färdighetsämnena». Organisationerna ifrågasatte maskinskrivningens och stenografins plats i gymnasieutbildningen. Övriga 31 remissinstanser ifrågasatte ej eller tillstyrkte att denna gren skulle finnas på handelsgymnasiet. I vissa fall ansåg man även att ökat utrymme borde beredas färdighetsämnena. Mot den redovisningstekniska grenen restes inga invändningar. Detsamma gäller den distributionstekniska grenen. Från vissa håll framhölls dock att framför allt kursinnehållet i viss utsträckning vore för teoretiskt. Bl. a. handelshögskolan i Stockholm uttryckte en viss tvekan inför den förvaltningstekniska grenen. Å andra sidan fanns det många mycket positiva yttranden, bland vilka kan nämnas personalutbildningsberedningens, Svenska

landskommunernas förbunds, Svenska stadsförbundets, vattenfallsstyrelsens och Sveriges kommunaltjänstemannaförbunds. Man framhöll därvid bl. a. att ett väsentligt större antal gymnasieekonomer komme att kunna erhålla anställning hos de offentliga organen, om utbildningen bleve mer inriktad på förvaltningsarbetet, att utbildningen torde bli ett mycket lämpligt underlag för åtskilliga befattningshavare i mellangrader på i första hand kommunal- och drätselkontor samt att grenen motsvarade ett påtagligt behov i synnerhet inom det personaladministrativa fältet. I fråga om de enskilda ämnena kan nämnas följande. Vissa yttranden tyder på tvekan i fråga om franska som obligatoriskt ämne. Utredningen återkommer i kapitel 9 utförligt till skälen för att franskan får en stark ställning på gymnasiet och vill h ä r endast framhålla, att i det remitterade förslaget till kursplan icke fanns möjlighet att utbyta detta ämne mot ryska eller spanska. På förslag av utredningen infördes rätt att göra sådant utbyte. Matematiken, som föreslogs som nytt ämne på handelsgymnasiet, väckte mycken diskussion. Från särskilt rektorsoch lärarhåll uttalade man att det faktum att gymnasiekursen innehöll en ganska krävande matematisk kurs komme att avskräcka elever att söka till handelsgymnasium eller medföra att de valde den språkliga grenen fastän de ej vore särskilt språkintresserade. I andra yttranden framhölls å andra sidan kraftigt vikten av att matematikundervisning infördes. I vissa fall föreslogs att matematikkursen skulle utvidgas utöver utredningens förslag. Den i matematikundervisningen ingående statistikkursens betydelse för blivande gymnasieekonomer underströks i flera yttranden.

276 Endast Sveriges handelsgymnasielärares förening och Sveriges handelsgymnasiers riksförbund ställde sig tveksamma till det nya ämnet naturvetenskaplig orientering. Man menade att andra mer angelägna ämnen i stället borde beredas ökat utrymme. Svenska kyrkans diakonistyrelse föreslog att kristendomskunskap med livsåskådningsfrågor i första hand skulle bli ett fast ämne. Om kristendomskunskap inte kunde bli självständigt ämne, borde plats för ämnet beredas i timmar till förfogande. Handelslära var tidigare ett självständigt ämne i det 2-åriga handelsgymnasiet. Enligt utredningens förslag fördelades de moment, som ingick i detta ämne och som fortfarande ansågs vara aktuella, på andra ämnen, i första hand redovisning. Några remissorgan, bl. a. Sveriges köpmannaförbund och Sveriges handelsgymnasiers riksförbund, önskade att handelslära skulle vara kvar som självständigt ämne. 8.3.5 Gymnasieutredningens förslag till differentiering av den ekonomiska sektorn

Som framgår av föregående avsnitt h a r de avnämare m. fl., som yttrat sig över förslaget till 3-årigt handelsgymnasium, i huvudsak biträtt där förordad differentiering. Undantag utgjorde Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, som uttalat tvekan huruvida den språkliga grenen överhuvudtaget borde ingå i gymnasieutbildningen, samt handelshögskolan i Stockholm, som ställde sig tveksam till den förvaltningstekniska differentieringen. Några förslag om differentiering utöver de fyra förekommande grenarna har icke framförts från något håll. Vad gäller den språkliga grenen kan gymnasieutredningen icke dela den framförda invändningen att en sådan utbildning ej bör ingå i den reguljära

gymnasieorganisationen. Av ålder har gymnasieekonomerna i regel antingen fått kamerala uppgifter eller blivit korrespondenter. I och för sig är detta naturligtvis ej något skäl för att nu göra en motsvarande indelning av den ekonomiska sektorn. Om språklig gren icke skulle finnas, skulle elever, intresserade av sådan utbildning, ha att välja mellan övriga grenar inom den ekonomiska sektorn eller språklig utbildning inom den allmänna sektorn. Det är i så fall knappast sannolikt att majoriteten skulle välja förstnämnda alternativ. Enligt utredningens uppfattning finns det skäl att tro att flertalet skulle komma att välja det andra alternativet, vilket icke fyller den väsentliga uppgiften att ge yrkesutbildning och samtidigt tillgodose elevernas språkliga intresse. Frågan får därför ett icke ringa intresse även ur allmännare aspekter. Då det kan beräknas att övergången till akademiska studier blir större från gymnasiets allmänna än från dess ekonomiska sektor, kan ett slopande av den språkliga grenen befaras innebära en ökad överströmning till sådana studier, en konsekvens som står i strid med utredningens principiella syn på gymnasiets organisation. Det kan nämnas att av eleverna i handelsgymnasiets andra årskurs läsåret 1962/63 drygt 30 % gjort sådant val, att de, om de ej kompletterar, endast kan gå på språklig gren i sista årskursen. Drygt 25 % av eleverna h a r vidare tillåtits läsa frivilligt ämne så att de har möjlighet att välja vilken som helst av de fyra grenarna i sista årskursen. Gymnasieutredningen, som sålunda fortfarande finner en ekonomisk utbildning med speciell inriktning på korrespondens böra förekomma på gymnasiestadiet, utgår från att även de övriga nyligen beslutade studievägarna bibehålles.

277 Under hänvisning till vad tidigare sagts (8.3.3.2) finner utredningen att den språkliga grenen bör benämnas »ekonomisk-språklig». För att undvika associationer med lärokurserna inom gymnasiets tekniska sektor bör efterstavelsen »-teknisk» slopas för övriga lärokurser. Benämningen »kameral» synes bättre än namnet »redovisning» täcka målet för denna gren. Vidare föreslås benämningarna »distributiv» och »administrativ» för den distributionstekniska respektive förvaltningstekniska grenen. Sammanfattningsvis föreslår gymnasieutredningen att i den reguljära utbildningen inom gymnasiets ekonomiska sektor skall finnas följande fyra lärokurser: 1. Ekonomisk-språklig (Esp) 2. Kameral (Ka) 3. Distributiv (Di) 4. Administrativ (Ad) 8.3.6 Praktik 8.3.6.1 I avsnitten 8.3.3 och 8.3.5 har gymnasieutredningen i korthet redogjort för det ämnesteoretiska innehållet i de fyra lärokurserna. Liksom vid andra på direkt yrkesverksamhet inriktade studiegångar uppkommer vid bestämmandet av lärokursernas innehåll frågan, om det även bör uppställas krav på viss tids praktisk tjänstgöring före utbildningens början eller under densamma. 8.3.6.2 Varken i det 2-åriga handelsgymnasiet eller i nuvarande 3-åriga finns några krav på praktik. Handelsutbildningskommittén behandlade i sitt betänkande I. Handelsgymnasierna (SOU 1950: 12) frågan om praktik. Kommittén avvisade förpraktik som inträdesvillkor med bl. a. den motiveringen att praktiken icke kunde sägas vara av avgörande betydelse för han-

delsgymnasiestudier och att ett sådant villkor i grunden skulle förändra och i hög grad försvåra gymnasiernas elevrekrytering samt utgöra ett avsevärt h i n d e r i strävandena att föra ungdomen över till praktiska utbildningsvägar. Beträffande värdet av praktik under skoltiden uttalade kommittén, att vad den tidigare yttrat om värdet av förpraktik i huvudsak även ägde tilllämpning på praktik under skoltiden. Kommittén tillade dock, att den betydelse som kan tillmätas även kortare praktik under studietiden är större än den som kan tillmätas förpraktik. Kommittén uttalade vidare att det kunde bli svårt att skaffa alla elever praktikplatser. Också med hänsyn härtill ansåg sig kommittén inte kunna föreslå obligatorisk praktik, i varje fall inte i dåvarande läge. 8.3.6.3 Genom remiss den 14 maj 1962 bereddes de ämbetsverk, organisationer m. fl., som tidigare fått tillfälle att yttra sig över gymnasieutredningens förslag till provisorisk kursplan för det 3-åriga handelsgymnasiet, tillfälle att även yttra sig över en inom utredningens delegation för merkantil utbildning utarbetad promemoria angående praktikfrågan vid handelsgymnasierna. Samtliga inkomna yttranden avråder från obligatorisk förpraktik. Som motiv åberopas, att man ej vill kringgärda inträdet till handelsgymnasierna med särbestämmelser, att det kan ifrågasättas om praktik i den ålder det här är fråga om h a r något värde för studierna samt att krav på förpraktik skulle försvåra eller omöjliggöra övergång från annan gymnasial utbildningsväg. Blott fem av remissorganen, bland dem arbetsmarknadsstyrelsen, statstjänstemannens riksförbund och tjänstemännens centralorganisation, förordar obligatorisk praktik under studietiden.

278 Övriga 26 antingen avstyrker att krav på praktik uppställes eller yttrar sig ej på denna punkt. Som motiv för avstyrkandet anföres bl. a., att erfarenheten visar att praktik icke har större betydelse för studieresultaten, att obligatorisk praktik kan komma att förlänga studietiden samt att det är tveksamt om det går att skaffa praktikplatser i tillräcklig omfattning. 8.3.6A Den negativa inställning, som det övervägande flertalet — bland vilka märks praktiskt taget alla större avnämare — intar till obligatorisk praktik på gymnasiets ekonomiska studiegång, kan synas överraskande. Som kommer att beröras i 8.4.6 råder beträffande den tekniska sektorn i stort sett enighet om praktikens stora betydelse bl. a. för de teoretiska studierna i fackämnena och för att eleverna skall lära känna den blivande arbetsmiljön även från den underordnades synpunkt. Det må i detta sammanhang framhållas, att för förståelsen av de ekonomiska fackämnena icke på samma sätt som beträffande de tekniska fackämnena erfordras praktisk kännedom om exempelvis de arbetsprocesser, som den teoretiska undervisningen behandlar. Miljöpraktiken synes vidare ej spela samma roll som för eleverna på teknisk studiegång. Med hänsyn till vad ovan anförts och under hänvisning till den avvisande hållning, som. det övervägande flertalet avnämare intar, anser sig utredningen icke böra förorda att obligatorisk praktik införes. 8.3.6.5 Även om avnämarna ej velat förorda obligatorisk praktik har de dock som regel ställt sig positiva till frivillig sådan och menat att denna bör uppmuntras. Utredningen, som delar denna uppfattning, finner att skolorna — eventuellt med ledning av anvisningar från

den centrala skolmyndigheten — bör verka för att eleverna söker skaffa sig praktik under studietiden. För att i någon mån ge eleverna praktiska färdigheter i kontorsarbete föreslår utredningen, som närmare utvecklas i kapitel 9, att under årskurs 1 skall anordnas en kurs i kontorsgöromål. En sådan kurs ökar elevernas möjligheter att få praktik redan efter ett års studier. Såsom närmare kommer att framgå av kapitel 9 föreslår utredningen vidare att i den ekonomisk-språkliga lärokursen inom gymnasiets ekonomiska sektor undervisning skall kunna förekomma i ämnet Praktiskt sekreterararbete. I detta ämne avses skola ingå vissa moment, som eljest kunnat inhämtas genom praktik.

8.3.7 Påbyggnadskurser

Inom det 2-åriga handelsgymnasiet fanns ej några i författning reglerade påbyggnadskurser. Ej statsbidragsberättigade sådana kurser h a r dock anordnats vid två handelsgymnasier. Dessa kurser anslöt sig i stort sett till innehållet i årskurs 3 på företagsekonomisk linje enligt 1950 års kommittés förslag till 3-årigt handelsgymnasium. Gällande skolstadga (11 kap. 5 §) n ä m n e r påbyggnadskurser efter handelsgymnasieexamen vid 3-årigt handelsgymnasium. Några närmare bestämmelser om sådana kurser har icke utfärdats. Utredningen finner ej skäl att framlägga förslag om frivilliga kurser som påbyggnad på den ekonomiska sektorns fyra lärokurser innan närmare erfarenheter av den nuvarande differentieringen vunnits. Gymnasieutredningen utgår från att frågan om anordnande av sådana kurser ägnas fortsatt uppmärksamhet av skolöverstyrelsen.

279 8.4 Gymnasiets

tekniska

sektor

8.4.1 Inledning 8.4.1.1 De på gymnasieutredningens uppdrag utförda undersökningarna om näringslivets och förvaltningens krav på ingenjörer, examinerade vid tekniskt gymnasium, redovisas i betänkandet Kraven på gymnasiet (SOU 1963:22), kapitel 10—15. Av olika skäl har dessa undersökningar icke kunnat läggas upp så att man av dem kan erhålla i detalj specificerade upplysningar om kraven på innehållet i specialförberedelserna. På en punkt är dock informationerna ganska detaljerade. Det gäller kravet på kunskaper i de naturvetenskapliga grundläggande ämnena. Avnämarundersokningarna visar bl. a. att kraven på kunskaper i matematik och fysik är genomgående höga medan kravet på kemikunskaper visserligen är genomgående men endast bland vissa avnämare uppnår samma höjd som i matematik och fysik. Det är sålunda tydligt att den blivande gymnasieingenjören — förutom det allmänna naturvetenskapliga kunnande, som varje gymnasist bör få — även måste ha mycket goda kunskaper i matematik och fysik samt goda grundläggande kunskaper i kemi. Avnämarundersökningarna ger icke heller något direkt belägg för den stundom framförda uppfattningen att vissa linjer inom det tekniska gymnasiet skulle kräva en mindre matematikkurs än andra linjer. Av avnämarundersökningen framgår att avnämarna på det hela taget bedömt de examinerades kunskaper i tekniska ämnen mycket positivt, men detta säger icke något om den större eller mindre vikt som tillmäts kunskaper inom teknikens olika ämnesområden. Ett sammanfattande positivt omdöme av det slag som givits behöver inte innebära att det ej finns brister inom vissa områden,

ehuru dessa brister måhända kompenserats genom högre kvalifikationer inom ett annat område. Avnämarundersökningens uppgift har inte heller varit att ge upplysningar om det kvantitativa behovet av gymnasieingenjörer, vare sig beträffande det totala antalet eller antalet ingenjörer med viss fackutbildning. 8A.1.2 I den av Sveriges industriförbunds teknikerkommitté i juni 1957 publicerade undersökningen Ingenjörsbehovet i Sverige har försök gjorts att bedöma den framtida (år 1965) fördelningen av ingenjörer på olika facklinjer. Denna bedömning grundar sig på inhämtade svar från företag m. fl. på vissa frågor. Av den totala kadern av ingenjörer med gymnasieutbildning beräknades 1965 ca 45 % falla på maskinteknisk linje, 30 å 25 % på elteknisk linje, 12 a 15 % på byggteknisk linje och något över 10 % på kemiteknisk linje. Dessa tal innebär, jämförda med teknikerkommitténs beräkning av fördelningen på olika facklinjer av de 1955 verksamma gymnasieingenjörerna, någon minskning för maskin- och kemiteknikerna samt någon ökning för el- och byggteknikerna. Teknikerkommittén varnar dock för att fästa alltför stor vikt vid dessa beräkningar, eftersom de vid undersökningen framställda frågorna varit mycket ofullständiga. Fördelningen på olika fack måste, säger kommittén vidare, anpassas med korta mellanrum till den tekniska utvecklingen. 8A.1.3 Arbetsmarknadsstyrelsen redovisar i Arbetsmarknadsinformation nr S 5/1962, Det framtida ingenjörsbehovet, av styrelsen i samarbete med gymnasieutredningen utförda preliminära beräkningar av behovet av ingenjörer på gymnasienivå. Såsom framgår av kapitel 4 har bl. a. dessa beräkningar legat till

280 grund för utredningens ställningstagande till den kvantitativa omfattningen av gymnasiets tekniska sektor. Hur ingenjörsutbildningen bör vara differentierad i framtiden kan dock icke bedömas på grundval av de preliminära beräkningarna. Vissa siffror ges visserligen på fördelningen mellan olika facklinjer 1965 och 1970, men dessa siffror utgör endast en proportionell omräkning av 1960 års fördelning. Beträffande möjligheterna att göra sådana beräkningar anföres följande: »Att söka beräkna det framtida behovet av ingenjörer examinerade från olika facklinjer, maskinteknik, byggnadsteknik, elektroteknik etc., förefaller mycket vanskligt, särskilt som det för närvarande i stor utsträckning saknas statistik över till vilka näringsgrenar och till vilka arbetsuppgifter ingenjörer med viss utbildning gått. Ett flertal undersökningar ger vid handen att utbildningsfacken efter några års ingenjörsarbete spelar en alltmer underordnad roll vid anställning inom t. ex. viss bransch. Utredningen har därför avstått från sådana beräkningar. Det förefaller emellertid nödvändigt att sådana beräkningar göres med hänsyn till önskvärdheten att få en från arbetsmarknadssynpunkt rimlig avvägning mellan de olika facklinjerna. Beräkningarna måste emellertid föregås av vissa bedömningar av olika delbranschers totala utveckling och arbetskraftsstruktur. Sådana beräkningar har nu vad gäller byggnadsindustrin påbörjats inom arbetsmarknadsstyrelsen och kommer sedan att fullföljas även för andra branscher». 8A.1A Gymnasieutredningen måste konstatera att ingen av de angivna undersökningarna är helt tillräcklig som underlag, då det gäller att ta ställning till differentieringen av gymnasiets tekniska sektor. Varken lärokursens innehåll eller antalet lärokurser kan med önskvärd säkerhet fastställas på grundval av detta material. 8.4.1.5 Innan gymnasieutredningen närm a r e diskuterar differentieringsproble-

met vill utredningen något beröra frågan om differentiering av den tekniska sektorn överhuvudtaget är nödvändig och lämplig. Såsom framgår av kapitel 1 tänkte sig den utredning, vilkens förslag ledde till 1919 års tekniska gymnasium, att detta gymnasium skulle ha en allmän uppläggning och ej differentieras på fack. Enligt 1919 års stadga hade det tekniska gymnasiet en klart maskinteknisk inriktning, vilket i och för sig är förståeligt med hänsyn till maskinteknikens då dominerande ställning. Redan vid starten av de tekniska gymnasierna inleddes emellertid (jfr kap. 1) en utveckling av gymnasieformen i riktning mot en differentiering, icke överensstämmande med de intentioner som legat till grund för utformningen av 1919 års stadga för tekniska gymnasier. Från enstaka företrädare för industrin, särskilt de större företagen, h a r stundom framförts att ett odifferentierat, på bred grund lagt tekniskt gymnasium bäst skulle tillgodose behovet av ingenjörer. Den nödvändiga fördjupningen av fackkunskaperna skulle man då få ordna i företagens egen regi. Vid utredningens kontakter med representanter för näringslivet h a r det övervägande flertalet, bland dem även sådana som representerar större företag, uttalat att en helt odifferentierad teknisk gymnasieutbildning inte skulle tillgodose vare sig de mindre eller de större företagens önskemål, framför allt ej de mindres. Beträffande de mindre företagen kommer därtill att de ej heller i så stor utsträckning kan förutsättas h a möjlighet att bekosta någon mer omfattande ytterligare utbildning av sina a n ställda. I och för sig skulle det vara tilltalande om skolan kunde bibringa den blivande ingenjören sådana kunskaper o c h färdigheter att han mer eller m i n d r e

281 omedelbart efter skolan skulle kunna användas inom teknikens alla områden. Detta skulle emellertid kräva väsentligt längre utbildningstid än som är rimlig med hänsyn till gymnasieingenjörens uppgifter. Gymnasieutredningen avvisar sålunda tanken på en helt odifferentierad teknisk sektor av gymnasiet. Utredningen vill dock i detta sammanhang betona att den utbildning, som meddelas inom gymnasiets tekniska sektor, måste betraktas som en grundutbildning, vilken skall kompletteras av de insikter och erfarenheter som arbete inom yrkeslivet och eventuell tillläggsutbildning förmedlar. Detta synsätt, som i allmänhet torde omfattas av näringslivets företrädare, är en konsekvens av den snabba utveckling, som kännetecknar det tekniska fältet. Denna gör det helt omöjligt att i en tidigt insatt, skolmässigt upplagd utbildning förutse och tillgodose alla krav. Men detta synsätt innebär också att den grundläggande utbildningen måste ge ett gott underlag för den fortsatta utbildningen. 8.4.2 Olika differentieringsprinciper

8A.2.1 Eftersom den tekniska gymnasieutbildningens innehåll måste anpassas till avnämarnas behov faller det sig naturligt att söka analysera de för närvarande hos olika avnämare verksamma ingenjörernas uppgifter. Frågan om en yrkesanalys, eventuellt inskränkt till en ingenjörsanalys, h a r utredningen tidigare ingående behandlat (jfr 4.4.1.4). Utredningen konstaterade därvid att med de metoder, som i dag står till buds, en sådan analys ej kan utföras inom rimlig tid och till rimliga kostnader. Gymnasieutredningen har därför tvingats grunda sin behandling av differentieringsproblemet på allmänna över-

väganden och vissa mindre krävande undersökningar. Redan en översiktlig analys visar att differentieringen av ingenjörsutbildningen kan ske efter följande tre på det hela taget skilda principer nämligen efter a) bransch, b) fack (ämnesområde) eller c) funktion. Med differentiering i bransch avses därvid en indelning med hänsyn till exempelvis verkstadsindustri, träindustri, kemisk industri, i fack en indelning med hänsyn till exempelvis maskinteknik, elteknik, kemiteknik och i funktion en indelning med hänsyn till verksamheten, t. ex. konstruktörer, produktionsingenjörer, driftingenjörer, försäljningsingenjörer. Dessa differentieringsprinciper är dock ej helt entydiga. 8A.2.2 Differentiering efter bransch. Antalet verksamma ingenjörer med gymnasieutbildning var år 1960 ca 25 000. Härav beräknas ca 5 000 ha varit anställda i statlig tjänst, ca 1 000 i kommunal tjänst och ca 11 000 vid industriföretag, anslutna till Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Återstående ca 8 000 ingenjörer arbetade i andra industriföretag eller i ej specificerad verksamhet. I detta sammanhang är givetvis det viktigaste att undersöka de ingenjörsrika branscherna, vilket innebär att sådana ingenjörsfattiga grenar som jordbruk och fiske helt kan uteslutas. Efter dylika uteslutningar kan man med ledning av huvudsakligen Statistisk årsbok, som framgår av tabell 7, gruppera branscherna i 17 huvudområden, inom vart och ett av vilka ett förhållandevis stort antal ingenjörer med gymnasieutbildning sysselsattes.

282 Tabell 7. Antalet av SAF inom olika branscher registrerade gymnasieingenjörer våren 1961 Bransch

Antal 84 1 095 6 617 236 105 375 442 171 79 266 150 631 149 2

1. Gruvindustri 2. Järn- och metallindustri 3. Verkstadsindustri 4. Jord- och stenindustri 5. Träindustri 6. Kemisk industri 7. Massa- och pappersindustri 8. Livsmedelsindustri 9. Grafisk industri 10. Textil- och konfektionsindustri 11. Läder-, sko- och gummiindustri 12. Byggnadsindustri 13. Kraftindustri 14. Samfärdsel 15. Undervisning 16. övriga civila arbeten 17. Försvaret

641 Summa

Tillgänglig statistik ger emellertid icke möjlighet att se h u r många av de ovan angivna verksamma gymnasieingenjörerna, som är sysselsatta inom varje bransch. Viss information om fördelningen av ingenjörer mellan branscherna kan emellertid erhållas därigenom att till SAF anslutna företag redovisat sina anställda tekniker med gymnasieutbildning. Dessa data har införts i tabellen och avser förhållandena våren 1961. Det är motiverat att minska antalet Tabell 8. Antalet av SAF

branscher i tabellen genom att sammanföra dem som är närbesläktade. I tabell 8 redovisas resultaten av en sådan operation. De angivna branscherna h a r sammanförts till åtta större industribranscher och arbetsområden. En differentiering av gymnasiets tekniska sektor efter bransch skulle sålunda innebära att man utbildade en typ av ingenjörer för verkstadsindustrins behov, en annan typ för byggindustrins behov etc.

inom olika branscher registrerade våren 1961 Absoluta och relativa tal

gymnasieingenjörer

Antal Bransch

1. Gruv-, järn- och metallindustri 2. Verkstadsindustri 3. Jord-, sten- och träindustri 4. Kemisk industri 5. Textil- och konfektionsindustri 6. Byggnadsindustri 7. Kraftindustri och samfärdsel 8. övriga arbetsområden Summa

abs.

rel.

1 179 6 617 341 988 266 631 151 870

11 60 3 9 2 6 1 8

283 Gymnasieutredningen kommer under 8.4.2.6 att diskutera en sådan differentiering. 8A.2.3 Differentiering efter fack (ämnesområde). Av hävd h a r en gruppering skett inom vissa större ämnesområden, maskinteknik, byggteknik etc., och ingenjörsutbildningen på samtliga nivåer h a r varit och är alltjämt med mindre undantag upplagd efter en gruppering på ämnesområden. Utbildningsmässigt innebär detta att vederbörande ingenjör för att kunna fylla sina uppgifter inom området måste ha omfattande kunskaper inom vissa för varje område karaktäristiska, av v a r a n d r a beroende ämnen, vilkas inlärande måste uppta en avsevärd del av studietiden. Inom den moderna tekniken finns en avsevärd mängd ämnesområden. Att genomföra en systematisk och logisk indelning av teknikens alla ämnesområden är knappast möjligt. En någorlunda fullständig och nyanserad förteckning skulle bli mycket omfattande. Skall man ur en sådan förteckning få någon ledning för den tekniska gymnasiesektorns differentiering, måste förteckningen komprimeras till färre och bredare ämnesområden. Genom att sammanföra sådana områden, som är besläktade eller av v a r a n d r a beroende, h a r utredningen konstruerat en förteckning, omfattande sex stora ämnesområden, i det följande benämnda huvudfackområden. Dessa är: 1. Bergsteknik 2. Kemiteknik 3. Textilteknik 4. Maskinteknik 5. Elteknik 6. Byggteknik Gymnasieutredningen använder i det följande — såsom delvis skett i det föregående — i regel de kortare benäm-

ningarna »el» och »bygg» i stället för »elektro» respektive »byggnads», då differentieringar eller ämnen inom den tekniska gymnasieutbildningen avses. Utredningen begagnar också vissa moderniseringar av ämnesbeteckningar o. dyl., vilka framkommit efter överläggningar bl. a. med Tekniska nomenklaturcentralen (TNC). Den fullständiga förteckningen över ämnena och deras benämning återkommer utredningen till i kapitel 9. De inom varje huvudfackområde förefintliga olika ämnesområdena kan sammanföras till mindre grupper (underfackområden). Huvudfackområdet elteknik kan indelas i underfacken elkraftteknik, teleteknik och elektronik, byggteknik i husbyggnadsteknik och anläggningsteknik (väg- och vattenbyggnadsteknik) etc. Vissa mindre ämnesområden, som ej kunnat hänföras till något av huvudfackområdena, redovisas i det följande under Övriga områden. F ö r varje huvudfack fordras en gemensam kärna av kunskaper. Denna gemensamma kärna behöver dock ej vara lika stor inom de olika grupperna av underfack. Maskinteknikens underfack kan exempelvis ha mer gemensamt än elteknikens underfack. Detta konstaterande är viktigt när man skall ta ställning till differentieringens styrka och timplanernas uppbyggnad. SA.2A Differentiering efter funktion. Inom varje bransch fullgör ingenjörerna oavsett fack vissa funktioner. Det kan vara fråga om att leda, konstruera, producera, sälja etc. Inom t. ex. tillverkningsprocessen finner man ett stort antal funktioner. Ingenjörerna skall leda, projektera, konstruera, formgiva, utreda, produktionsbereda, arbetsstudera, produktionsplanera, kontrollera etc. Funktionerna täcker delvis varand-

284 ra och samme ingenjör kan i mindre företag ha att fullgöra en rad av dessa funktioner. Vidare ändrar ingenjören ofta funktion antingen inom företaget eller vid byte av anställning. För att söka illustrera ingenjörernas byte av funktion har utredningen med ledning av SAF:s tjänstemannastatistik från november 1960 i tabell 9 gjort en sammanställning av gymnasieingenjörernas fördelning på funktioner i de fyra ålderskategorierna: ålder upp till 27, till 31, till 39 år och samtliga. Med hänsyn till att uppgifterna avser hösten 1960 är totalantalet ingenjörer något mindre än som anges i tabellerna 7 och 8, som avser våren 1961. Indelningen i funktioner följer ej helt SAF:s indelning. De sex funktionerna i SAF:s statistik har utredningen sammanfört till följande fyra, nämligen: 1. 2. 3. 4.

Konstruktion (K) Produktion (P) Drift (D) Annan verksamhet (A)

I utredningens term Konstruktion rymmes vad i SAF:s statistik benämnes Beräkning, Laboratorium och Konstruktion. Termen Drift omfattar bl. a. driftledning, skyddstjänst, reparationer, underhåll m. m. Inom Annan verksamhet rymmes huvudsakligen inköp, försäljning etc. Täbell 9. Av SAF

Tabell 9 låter förmoda att flertalet gymnasieingenjörer till en början är placerade inom funktionen Konstruktion för att vid stigande ålder bli sysselsatta inom produktion och annan verksamhet (funktionsglidning). Huruvida detta beror på att industrin finner det lämpligt att den nyexaminerade skall börja sin ingenjörsbana inom förstnämnda funktion eller placeringen beror på att utbildningens tonvikt ligger på exempelvis konstruktion är svårt att uttala sig om. Anser man det naturligast att den nyexaminerade placeras på konstruktionskontor eller laboratorium, där han också relativt snabbt torde bli insatt i företagets tillverkning, måste detta självfallet påverka skolutbildningens inriktning. Vissa av gymnasieutredningen företagna undersökningar, vilka kommer att redovisas under 8.4.2.5, visar klart att den första anställningen oftare ligger inom funktionen Konstruktion än inom övriga funktioner. 8A.2.5 I det föregående har gymnasieingenjörerna redovisats enligt tre olika metoder. Var och en av dessa metoder kan utgöra grund för bedömning av differentieringsbehovet inom gymnasiets tekniska sektor. Det är också möjligt att en kombination av de olika metoderna skulle kunna leda till en ändamålsenlig differentie-

i november 1960 registrerade gymnasieingenjörer, ålder på funktioner Absoluta och relativa tal

fördelade efter

Relativ fördelning på åldrarna

Samtlig a åldrar

< 27

Funktion —

Konstruktion Produktion Drift Annan verksamhet Samtliga, rel. abs.

69% 18% 7% 6% 18% 1820

< 31

< 39

rel.

abs.

61% 24% 6% 9% 33% 3 445

49% 33% 6% 12% 64% 6 599

46% 35% 6% 13% 100 %

4 723 3 634 639 1359 10 355

ca C/5

i > o i > o co i > co c o m I - H c o i > © •«* i-H CO CN CO r H

I> o TH O CO T H lH

m c - ^ M c o o c o H r l l O CO T f t >

CM 0 0 •<*• TH CM

.2P

<

s

Q

0 5 0 0 CO CM Tj< l > I > CO * # CD CN

O ©

fa

CO CO I > CM CM CM CN CM CM m c o oo m

MS

CM CM CO T f OJ 0 0 CO CM l > i - i CO l O CM T H I - I

1-H T H ! > CM CM •*t< l > 1-H " ^ CO

ca

CM CO i-H l > I > CM CO CM • * 0 0 I M CO

m co T-l TH CM

<*

r l N r l O O H H H i-H CM

m

ca

8. Övriga arbetsområden

C3

Q

in

O,

Tfl

tt 7. Kraftindustri och samfärdsel

ca

TJ< c o

ca

m CM CO

i-H CM 1-H

00 l > T * 1-1 CO T H

CM

0 0 I > CO CO CM CM CM

CM 00 CO [ > 00

SS

H

CO CO CM

o

I-H

0 0 CO I > 1-H H 1-H T H

o m

CO l H CO 0 0 CM CM

o oo r f i-H CM

•^

1-1

Is C

to

Q

fa

I-H

i-H

CM

CM T H

CM

y-t

fl

p

'43

5 3

fa

CO CO

<

CM

Q

CM i-H

fa *

l>

ca C/3

<

ca t_ •*-> + J CO CO

•a 3

< Q

fa CM

*

X o c3 3

> 3

00 lH

oo

"<*

CO

CM C l CM 1-H

OS

rt

I> CM

CM i-H CM

•*

TH

CM 00

i-H CO CO

oo CM

CO i-H CM TH l H CM co

co 1-H CO

CM co

m

CM

TH -Sf

Q

ca c/3

l > !-H T-l CM

ca c/3

fa «

o CM Cl CO

CM

M

•a

TH

( M CM

i-H i-H

in 00

CO !-H 1-1

CM 0 0 i-H 0 0 CO CO Tj< 00 1-H

Q

«<

in

CO

ca C/3

O,

i BB

CM CO co TH 0 0

i-H C M

o TH m

TH

©

O TH 1-H

i>

CO CO T H r^ TJ< T f T H CM CM T f Tj< CO CM i-H

© O m

CO " ^ l-H 0 0 CO i-H O CO CM CO

co o TH

CO

m CO

co c o

co oo 1-H i-H

oo c o

os C A T H m CO i-H CM -st* T H CM CM m oo

C5 CO i-H

"j

TH

m © CD CM I> 00

<

CM

rH

co 1-H

Q

m

CO T H CM

fa M

O TH

1-H a

TJH

m

l>

TH

CO CO C M C D

TH

© CO

"* -*

t ^ I N T H i-H o m CO CM CM i-H TH

ca c/o

i > co

1. Bergsteknik ... 2. Kemiteknik . .. 3. Textilteknik... 4. Maskinteknik.. 5. Elteknik 6. Byggteknik ... 7. övriga fack ...

n

5. Textil-och konfektionsindustri

u

3. Jord-,stenoch träindustri

c ca

Cl

CM

1-H

M

1. Gruvjärn- och metallindustri

CO

I>

l> O

<

CD

o

CM I-H I-H CO

i-i

CO

ÖD co 00 3

<CO*

I > CO CO O l

Q

14 TH

i-l co

< Hi

i-i co

-H"

m CM 00 CO • t ! +•» 3 > o +3 to ca

•s» ca

s

i

3 c/)

286 ring. För bedömning härav vore det av stort intresse att ha tillgång till statistik, där nu verksamma gymnasieingenjörer fördelas samtidigt efter alla tre variablerna bransch, fack och funktion. En fullständig sådan statistik saknas emellertid. För att belysa vissa frågor om differentieringen och de olika ämnenas betydelse för de framtida arbetsuppgifterna h a r gymnasieutredningen gjort en enkät bland examinerade från tekniskt gymnasium åren 1950, 1955 och 1958. Med hänsyn till att adresser ej kunnat erhållas till alla måste svarsprocenten betecknas som tillfredsställande. Svar förelåg sålunda från 73 % av totala antalet examinerade 1950, 79 % av 1955 års examinerade och 85 % av 1958 års examinerade. Genom särskilda kodsiffror fick de svarande ange inom vilket ämnes (fack) område och inom vilken funktion de arbetat och vid enkättillfället arbetade som ingenjörer. Fackområdenas antal var 38. Härigenom erhölls en mera nyanserad bild än om man in-

skränkt sig till de ovan under 8.4.2.4 angivna sex huvudfackområdena, vilka utgör en sammanfattning av flertalet av de 38 fackområdena. Funktionernas antal var fyra och desamma som anges under 8.4.2.4. De resultat som framkommit genom denna enkät redovisas närmare i SOU 1963:41. Med ledning av de lämnade uppgifterna om funktion, fackområden och nuvarande anställning har tre årgångar verksamma gymnasieingenjörer samtidigt kunnat fördelas på bransch, ftck(ämnes) område och funktion, tabell 10. För att söka belysa eventuell funktionsglidning efter första anställningen h a r gymnasieutredningen vidare i tabellerna 11—14 fördelat de examinerade 1950, 1955 och 1958 efter linje vid examen och efter den funktion, i vilken de arbetat i sin första, sin andra (endast 1950 års examinerade) och sin nuvarande anställning som ingenjörer. Tabellerna 11—13 utvisar för varje årgång olika antal vid första, andra och

Tabell 11. Antalet år 1950 vid tekniskt gymnasium examinerade, verksamma som ingenjörer, fördelade efter utbildningslinje samt funktion i första, andra och nuvarande anställningar Funktion Konstruktion

Annan verksamhet

Drift

Produktion

Utbildningslinje Anställning

Maskinteknisk Byggnadsteknisk Elteknisk Kemiteknisk Allmänt teknisk Merkantil-teknisk Övriga linjer Summa abs. rel.

l:a

2:a nu v. l:a

2:a nu v. l:a

2:a nuv. l:a

110 56 40 31 15 3 12

84 42 22 22 12 3 10

51 30 19 17 10 2 6

28 31 2 20 4 3 10

27 24 11 16 5 3 7

267 195 135 57 48 36

98 21

93 23

2:a nuv.

18 15 15 12 1 1 4

19 2 6 3 6 17 1

20 8 7 6 5 16 2

30 12 11 9 13 17 5

52 13

66 18

54 12

64 16

97 27

32 18 2 9 1 2 8

11 5 14 9 5 1 2

15 8 13 9 3

72 19

47 10

Anm. Med hänsyn att år 1950 fanns dels odifferentierad elteknisk linje, dels särskild teleteknisk linje har dessa i tabellen sammanslagits under Elteknisk linje.

287 Tabell 12. Antalet år 1955 vid tekniskt gymnasium examinerade, verksamma som ingenjörer, fördelade efter utbildningslinje samt funktion i första och nuvarande anställningar Funktion Konstruktion

Produktion

Annan verksamhet

Drift

Utbildningslinje

Anställning

Maskinteknisk Byggnadsteknisk Elteknisk Kemiteknisk Allmänt teknisk Merkantil-teknisk övriga linjer Summa abs. rel.

l:a

nuv.

l:a

nuv.

l:a

nuv.

l:a

nuv.

128 71 48 29 23 3 10

79 50 38 21 10 1 5

32 42 5 7

33 33 8 6 8

13 7 20 7 1

10 3 8 2 2 9

17 2 27 6 2 1 5

34 12 8 2 5 9 5

312 62

204 48

97 19

96 22

60 12

53 12

34 7

75 18

5 Anm. Inom elteknisk linje rymmes liksom i föregående tabell dels odifferentierad sådan linje, dels teleteknisk linje. Den trätekniska specialiseringen inom maskinteknisk linje har inräknats i sistnämnda linje.

Tabell 13. Antalet år 1958 vid tekniskt gymnasium examinerade, verksamma som ingenjörer, fördelade efter utbildningslinje samt funktion i första och nuvarande anställning Funktion Konstruktion

Produktion

Annan verksamhet

Drift

Utbildningslinje Anställning

Maskinteknisk Byggnadsteknisk Elkraftteknisk Teleteknisk Allmänt teknisk Merkantil-teknisk övriga linjer Summa abs. rel.

l:a

nuv.

l:a

nuv.

l:a

nuv.

l:a

nuv.

148 77 38 37 24 21 4 26

114 69 28 24 17 18 22

49 52 3 4 11 8 5 11

46 34 7 4 6 4 4 7

14 4 9 19 6 7 1 5

18 9 8 20 10 5 3 6

11 8 11 3 3 6 17 2

16 17 11 2 4 9 18 4

375 58

292 52

143 22

112 20

65 10

79 14

61 10

81 14

Anm. Väg- och vattenbyggnadsteknisk specialisering inom byggnadsteknisk linje och träteknisk specialisering inom maskinteknisk linje har inräknats inom respektive linje. nuvarande anställning. För 1950 års examinerade är dessa tal 466, 404 och 370, för 1955 års ingenjörer 503 och 428 samt

för de 1958 examinerade 644 och 564. Differenserna beror — bortsett från i vissa fall ofullständiga svar — i huvud-

288 Tabell 14. Antalet åren 1950, 1955 och 1958 vid tekniskt gymnasium examinerade, verksamma som ingenjörer, fördelade efter funktion på första och nuvarande anställning Absoluta och relativa tal Funktion Konstruktion

Drift

Produktion

Antal

Annan verksamhet

Totalt

Anställning

abs. rel.

l:a

nuv.

l:a

nuv.

l:a

nuv.

l:a

nuv.

l:a

954 59

631 46

338 21

280 20

172 11

198 15

149 9

253 19

1 613 1362 100 100

sak på att vederbörande numera ej är verksam som ingenjör eller fortsatt med högre studier. Att totalsumman ingenjörer i tabell 9 är något lägre än i tabell 14 beror på att det icke varit möjligt att ur det material som ligger till grund för förstnämnda tabell få fram de tre variablerna bransch, fack och funktion för ett mindre antal ingenjörer. Tabell 9 visar att den procentuella andelen ingenjörer verksamma inom funktionerna Produktion och Annan verksamhet växer med stigande ålder medan andelen inom funktionen Konstruktion minskar. Tabellerna 11—14 visar å sin sida att över hälften av ingenjörerna får sin första anställning inom funktionen Konstruktion samt att denna andel ej obetydligt minskar i följande anställningar. I motsats till tabell 9 visar tabellerna 11—14 en i stort sett oförändrad andel av anställningar inom funktionen Produktion. Man torde av det redovisade materialet vara berättigad att dra den slutsatsen att en funktionsglidning sker från funktionen Konstruktion. Enligt vad utredningen inhämtat vid diskussioner med företrädare för näringslivet har det, i varje fall tidigare, ansetts naturligast att placera den ny-

nuv.

examinerade gymnasieingenjören på konstruktionskontor eller laboratorium. Utbildningen inom det tekniska gymnasiet är på det övervägande flertalet linjer inriktad speciellt på att lära den blivande ingenjören att beräkna, konstruera och laborera. Att denna inriktning kan ha medverkat till att man ansett en placering av den nyexaminerade ingenjören inom funktionen Konstruktion m. m. synes naturligt. Flertalet avnämare har otvivelaktigt varit medvetna om att drift- och produktionssynpunkter endast i begränsad omfattning behandlats i skolans undervisning. "Ytterligare en omständighet som talar för att man funnit en placering till en början på konstruktionskontor etc. vara naturlig är att man tidigare, och p å många håll alltjämt, synes anse att en person ej kan arbeta som drift- eller produktionsingenjör, om han ej har en omfattande verkstadspraktik bakom sig. Sådan praktik h a r ingenjörer examinerade från tekniskt gymnasium mera sällan haft. Av det samlade materialet r ö r a n d e de examinerade 1950, 1955 och 1958, som i vissa avseenden är sammanfört i tabell 10, kan även utläsas a n n a t av i n tresse för differentieringsfrågan. Ingenjörer med maskinteknisk utbild-

289 ning förekommer inom de flesta omr å d e n a men självfallet dock koncentrerade till de speciellt maskintekniska områdena. Detta gäller såväl den första anställningen som nuvarande anställning. Det torde vara berättigat att härav dra slutsatsen att ingenjörer med maskinteknisk utbildning är användbara inom ett mycket stort antal områden. Ingenjörer med examen från byggnadsteknisk linje återfinns å andra sidan praktiskt taget blott inom områden med klart byggteknisk inriktning. Deras utbildning får anses vara mer specialiserad än maskinteknikernas. Ingenjörer med elteknisk utbildning är verksamma inom flera områden än byggteknikerna men har ej samma starka spridning som maskinteknikerna. En tydlig tendens är att de två yngre årgångarnas första anställning ligger inom flera områden än motsvarande anställning för årgång 1950. Med stigande ålder återfinnes dock årgången 1950 inom flera områden. Kemiteknikerna förekommer i huvudsak blott inom områden med klar kemiteknisk inriktning. 8A.2.6 Vilka slutsatser kan man av det föregående dra beträffande den lämpligaste differentieringsgrunden ? En differentiering efter bransch ställer krav på en så bred och samtidigt djup teknisk utbildning att man kan fråga sig om en sådan metod överhuvudtaget är realiserbar. Härtill kommer att en sådan differentiering från elevernas synpunkt kan ha betydande nackdelar genom de begränsade möjligheterna till anställning inom annan bransch, t. ex. vid konjunkturbetingad nedgång inom den egna branschen. Gymnasieutrednirgen anser en differentiering efter bransch varken möjlig eller lämplig. Vid de diskussioner som gymnasieutredningen fört med företrädare för nä10— 318118

ringslivet har på några håll sympatier uttalats för en differentiering efter funktion eller i varje fall för en kombinerad fack- och funktionsdifferentiering. Från Sveriges mekanförbunds sida har sålunda framförts ett förslag till differentiering först efter fack (maskinteknik), som i följande årskurs skulle ytterligare differentieras efter funktion (konstruktion, produktion och drift, eventuellt enbart konstruktion och produktion). En funktionsdifferentiering har bl. a. fördelen att den omspänner alla branscher. Å andra sidan kan den — i varje fall en renodlad sådan differentiering — knappast ge tillräckliga fackkunskaper. En differentiering efter funktion skulle vidare minska ingenjörens användbarhet i olika funktioner. Det nuvarande tekniska gymnasiet är såsom tidigare framhållits differentierat i huvudsak efter fack, även om t. ex. den merkantil-tekniska linjen närmast bör betraktas som en funktionsdifferentiering. Differentieringen efter fack synes i stort sett ha fungerat tillfredsställande och några allvarligare erinringar h a r icke framställts mot denna metod. Gymnasieutredningen kan dock icke helt utesluta möjligheterna av en svagare funktionsdifferentiering, men den måste i så fall få formen av en ytterligare differentiering lagd inom en fackdifferentiering. Gymnasieutredningen förordar sålunda att gymnasiets tekniska sektor liksom nuvarande tekniska gymnasium differentieras i huvudsak efter fack. 8A.2.7 Innan ställning tas till fackens utformning och innehåll är det lämpligt att ytterligare något belysa differentieringsfrågan som sådan. Differentieringen vid de tekniska gymnasierna h a r i första hand betraktats som en avnämarangelägenhet. Detta är motiverat med tanke på den vikt som yrkeskun-

290 n a n d e t m å s t e h a för a r b e t s g i v a r e n . D e t torde — som redan konstaterats — num e r a v a r a o m ö j l i g t å s t a d k o m m a ett tillräckligt y r k e s k u n n a n d e utan viss grad a v d i f f e r e n t i e r i n g . E m e l l e r t i d t o r d e också d i f f e r e n t i e r i n g e n v e r k a s t i m u l e r a n de p å åtskilliga elever. Många tekniskt intresserade u n g d o m a r är tidigt fackinriktade och väljer tekniskt g y m n a s i u m i m e d v e t a n d e om att de d ä r i g e n o m o m e d e l b a r t k a n få ä g n a sig åt ett för d e m i n t r e s s a n t ä m n e s o m r å d e . F ö r m å n g a elever blir också skolarbetet som sådant intressantare och mer fruktbärande om de slipper läsa stora a l l m ä n n a k u r s e r i n o m ä m n e s o m r å d e n , s o m l i g g e r fjärr a n från det egna intresset. D e t d i f f e r e n t i e r a d e g y m n a s i e t h a r giv e t v i s o c k s å n a c k d e l a r (jfr k a p . 7 ) . Ö v e r g å n g e n f r å n e n f a c k i n r i k t n i n g till e n a n n a n k a n v a r a b e s v ä r l i g o c h ett t i d i g t v a l a v f a c k ä r ofta o l ä m p l i g t . E n långt driven differentiering kan också försvåra den n y e x a m i n e r a d e ingenjöTabell

15. Relativ

r e n s m ö j l i g h e t e r till a n s t ä l l n i n g . D e n n a n a c k d e l k a n d o c k u n d v i k a s g e n o m att d i f f e r e n t i e r i n g e n b e g r ä n s a s till ett l i t e t antal stora fack o c h att en måttlig ytterl i g a r e d i f f e r e n t i e r i n g m ö j l i g g ö r e s i såd a n a fack eller funktioner, s o m h a r stort ingenjörsbehov och där goda anställningsmöjligheter därför erbjudes även för e n s p e c i a l u t b i l d a d . De h ä r redovisade s y n p u n k t e r n a , som i första h a n d h ä n f ö r sig till elevernas ö n s k e m å l , u t g ö r s a m t i d i g t ett u n d e r s t r y k a n d e av de resultat g y m n a s i e u t r e d ningen i det föregående angivit, nämligen a t t d e t l i g g e r i s å v ä l a v n ä m a r n a s s o m de s t u d e r a n d e s i n t r e s s e a t t d e n t e k niska gymnasieutbildningen differentier a s i h u v u d s a k efter f a c k . U t b i l d n i n g e n s k a l l v i d a r e l e d a f r a m t i l l ett b e g r ä n sat antal s t u d i e m å l , som ligger i n i v å med nuvarande gymnasieingenjörsexam e n . V i d d e t a l j u t f o r m n i n g e n av f a c k innehållet i l ä r o k u r s e r n a är det emell e r t i d av v i k t a t t d e t t a ä r b a s e r a t p å e n

fördelning på linjer av tekniska höstterminerna 1960—62

gymnasiets

elever

Höstterminen Linje

1. Maskinteknisk 2. Byggnadsteknisk 3. Teleteknisk 4. Elkraftteknisk 5. Kemiteknisk 6. Allmänt teknisk 7. Merkantil-teknisk 8. Cellulosateknisk 9. Flygteknisk 10. Färgeri- och appreturteknisk 11. Gjuteri teknisk 12. Gruvteknisk 13. Pappersteknisk 14. Produktionsteknisk 15. Skeppsbyggnads 16. Textilteknisk 17. Värme- och sanitetsteknisk.. 18. Livsmedelsteknisk 19. Materialteknisk 1

32,1 24,0 13,0 11,4 7,3 3,3 3,0 0,9 0,6 0,0 0,5 0,6 1,3 1,0 0,2 0,1 0,7

32,8 27,1 11,8 10,6 6,4 2,7 2,7 1.1 0,5 0,0 0,5 0,5 1,2 1,1 0,2 0,1 0,6 (0,8)i

34,9 27,8 9,5 10,4 7,1 2,1 2,2 1,1 0,6 0,0 0,4 0,5 1,1 0,6 0,2 0,1 0,5 0,6 0,3

100 Avser dåvarande specialisering inom kemiteknisk linje.

291 Tabell 16. Antalet examinerade elever på vissa linjer vid tekniskt åren 1957—1962

gymnasium

År Linje 6. Allmänt teknisk 7. Merkantil-teknisk 8. Cellulosateknisk 9. Flygteknisk 10. Färgeri- o. appr.-teknisk. 11. Gjuteriteknisk 12. Gruvteknisk1 13. Pappersteknisk1 14. Produktionsteknisk1 15. Skeppsbyggnads 16. Textilteknisk 17. Värme- o. sanitetsteknisk1 1

44 14 4 9 0 10

53 37 6 9 0 15 11

50 36 4 7 0 8 11

— —

—

50 51 7 8 0 10 11 20 14 3 0 13

55 43 6 9 0 11 8 15 17 3 4 9

49 53 12 8 0 7 11 15 16 3 1 11

— — — 2 15

—

2 3 5

17 1 3 12

Linjen inrättad efter 1957.

för samtliga lärokurser gemensam grundutbildning som utgör ett för alla lärokurser enhetligt, betryggande underlag för den specialiserade utbildningen och underlättar en övergång från en lärokurs till en annan. 8.4.3 Differentieringen inom den reguljära utbildningen 8A.3.1 Differentieringen i det nuvarande tekniska gymnasiet. Vid det nuvarande tekniska gymnasiet finns ingen differentiering under första läsåret. Under andra året sker en uppdelning på linjer. Läsåren 1960/62 fanns 17 olika linjer och läsåret 1962/63 19 linjer. Alla linjer finns ej vid samtliga gymnasier. Den procentuella fördelningen av eleverna i årskurs 2 och 3 på de olika linjerna höstterminerna 1960—62 framgår av tabell 15. Av tabell 15 framgår att höstterminen 1962 närmare 90 % av eleverna gick på de fem större linjerna maskin-, byggnads-, tele-, elkraft- och kemiteknik. Av de 14 mindre linjerna förekommer 12 endast på ett gymnasium, den merkantil-tekniska linjen vid tre gymnasier och den textiltekniska

linjen vid två gymnasier. En av de textiltekniska linjerna (i Norrköping) och den färgeri- och appreturtekniska linjen h a r ej haft några elever på flera år. Antalet examinerade på linjerna 6— 17 enligt tabell 15 åren 1957—1962 framgår av tabell 16. Av tabell 16 framgår att flertalet av dessa linjer h a r ett lågt elevantal trots att linjerna är de enda i sitt slag i landet. Anmärkningsvärt är, att många av de minst frekventerade linjerna finns i de större städerna, vilka bort kunna erbjuda ett stort rekryteringsunderlag. Vid nära hälften av de tekniska gymnasierna finns dessutom specialiseringar på olika grenar inom en del av de 19 linjerna. Läsåret 1962/63 fanns nio dylika specialgrenar. Dessa förekom endast inom de fyra mest frekventerade linjerna, d. v. s. maskin-, byggnads-, tele- och elkrafttekniska linjerna, och var följande: 1. Maskinteknisk linje. a) produktionsteknik (Göteborg och Linköping) b) regleringsteknik (Borlänge och Trollhättan) c) träteknik (Jönköping)

292 d) värme- och sanitetsteknik leå)

(Lu-

2. Byggnadsteknisk linje. Väg och vattenbyggnadsteknik (Borlänge, Borås, Gävle, Göteborg, Hälsingborg, Luleå, Norrköping och Stockholm I) 3. Teleteknisk linje. a) allmän elektronik (Stockholm I) b) styrnings- och regleringsteknik (Linköping) 4. Elkraftteknisk linje. a) allmän elektronik (Luleå) b) industriell elektronik (Luleå, Norrköping och Västerås) Den tidigare livsmedelstekniska grenen inom kemitekniska linjen i Hälsingborg ombildades fr. o. m. läsåret 1962/63 till särskild linje. Dessa specialiseringar är i allmänhet måttliga och som regel förlagda till sista årskursen. Härigenom h a r huvuddelen av linjens fackutbildning kunnat förbli gemensam. Specialiseringarna kan inte sällan uppfattas som försök att modernisera vederbörande linje och som en strävan att anpassa utbildningen till den snabba tekniska utvecklingen och till efterfrågan på arbetsmarknaden. 8A.3.2 Allmänna synpunkter på differentieringen. Tidigare h a r allmänt beträffande gymnasiet konstaterats att differentieringen bör sättas in förhållandevis sent samt att den inte bör vara alltför stark men likväl ha en fast konstruktion. Dessa synpunkter gäller även för differentieringen inom den tekniska sektorn. Det nuvarande tekniska gymnasiet har, om man räknar med samtliga linjer och specialiseringar inom dessa, 28 olika lärokurser, vilket enligt gymnasieutredningens uppfattning är ett för stort antal. I själva verket torde lärokursernas antal vara ännu större

på grund av att vid de olika gymnasierna samma linje (exempelvis maskinteknisk linje) och samma specialisering inom linje (exempelvis väg- och vattenbyggnadsteknisk gren av byggnadsteknisk linje) har timplaner som ej är helt lika. Flera skäl finns till att antalet lärokurser stigit. En del kan som nämnts anses vara ett led i en modernisering av kurserna, i andra fall har det ansetts angeläget tillfredsställa vissa industriers önskemål om specialisering. Detta senare torde ha medverkat till att man till Härnösand förlagt cellulosateknisk linje, till Jönköping gjuteriteknisk linje, till Skellefteå gruvteknisk linje etc. Självfallet har dessa specialiseringar bidragit till att ifrågavarande industrier kunnat anställa ingenjörer, som snabbare än eljest kunnat sättas in i arbetet. Systemet h a r dock haft nackdelar. Förekomsten av speciallinje(r) vid gymnasium har minskat gymnasiets möjligheter att ordna utbildning inom större fack för sina elever. Bl. a. h a r dessa minskade möjligheter till en bred utbildning medfört att många av skolans elever i större utsträckning än som motsvarat den speciella industrins behov fått utbildning vid speciallinje. Man har i flera sammanhang uttalat önskvärdheten av att dessa speciallinjer finge riksrekrytering. De studerandes konstaterade benägenhet att i första hand välja hemortens gymnasium h a r emellertid medfört att sådan riksrekrytering endast i ringa utsträckning kommit till stånd. Tvärtom intages även i gymnasier med speciallinjer eleverna från en förhållandevis begränsad zon kring gymnasieorten. Däremot sprides ofta de examinerade över stora delar av landet. Det har också inträffat att gymnasier med få linjer och alltför långt gående specialisering verkat hämmande på en

293 allsidig rekrytering till teknisk utbildning inom ifrågavarande upptagningsområden. Gymnasieutredningen har sig bekant att det förekommit att kommun, då fråga varit om inrättande av filialklasser av årskurs 1 av tekniska gymnasiet, avböjt inrättande av sådan under hänvisning till att moderläroverket hade alltför få linjer, som täckte stora och breda avnämarområden. Många skäl kan således anföras mot det nuvarande stora antalet linjer och specialiseringar inom dessa. Andra skäl, som talar mot en långtgående differentiering, är de färdiga ingenjörernas och arbetsmarknadens intresse av att en flyttning från ett område av näringslivet till ett annat skall kunna ske utan alltför omfattande omskolning. Struktureringstendenserna inom näringslivet förstärker bärkraften hos dessa skäl. Frågan om lärokursernas antal och innehåll h a r också en pedagogisk aspekt, intimt knuten till fackkunskapernas omfattning. Utbildningstiden kommer att växa med det antal ämnen och ämnesområden, som anses böra ingå i en viss lärokurs. Ställningstagandet till utbildningen och dess innehåll måste därför ske under starkt hänsynstagande till tidsfaktorn, d. v. s. utbildningstidens längd. Riktpunkten bör alltså vara att lärokurserna 1) skall vara få, 2) skall kunna inhämtas inom rimlig tid, 3) har god efterfrågan på arbetsmarknaden, 4) är attraktiva och därmed bidrar till ökad teknikerproduktion, samt 5) underlättar ingenjörens anpassning till förändringar i näringslivet och på arbetsmarknaden. Utbildning inom område, som beräknas få ringa efterfrågan på arbetsmarknaden eller ge ingenjören små valmöj-

ligheter, bör som regel ske genom påbyggnadskurser efter den ordinarie ingenjörsutbildningens avslutande. SA.3.3 Maskinteknisk differentiering. Av tidigare redovisad statistik framgår att närmare 35 % av det tekniska gymnasiets elever i årskurserna 2 och 3 gick på maskinteknisk linje. Åren 1955—57 var maskinteknikernas andel av hela antalet examinerade något över 35 % för att senare sjunka med några procentenheter. Av den under 8.4.2.5 redovisade undersökningen av gymnasieingenjörer, utexaminerade 1950, 1955 och 1958, framgår att maskinteknikerna kan anl ä n d a s inom ett stort antal områden. Den maskintekniska utbildningen på nuvarande tekniska gymnasium, som — bortsett från vissa specialiseringar — är odifferentierad, har även fått ett gott betyg av avnämarna i undersökningen SOU 1963:22. Den under 8.4.1.2 refererade undersökningen, utförd av Sveriges industriförbunds teknikerkommitté, ger vissa uppgifter beträffande det framtida behovet av gymnasieingenjörer med maskinteknisk utbildning. Med all reservation för osäkerheten i beräkningarna torde man våga uppskatta maskinteknikernas procentuella andel av totala antalet ingenjörer under överblickbar framtid till ungefär samma tal som nu. Det torde sålunda i framtiden komma att finnas ett avsevärt behov av gymnasieingenjörer med maskinteknisk utbildning. Såsom redan nämnts framgår av avnämarundersökningarna att mottagarna av gymnasieingenjörer med maskinteknisk utbildning i stort sett är nöjda med dessa ingenjörers tekniska kunskaper. Detta innebär dock självfallet icke att innehållet i ämnena ej skulle behöva moderniseras eller nytt stoff behöva tillföras undervisningen.

294 En central plats i den tekniska undervisningen på denna linje intar ämnesområdena konstruktion, energi och tillverkning. Dessa områden måste beredas ett stort utrymme, framför allt områdena konstruktion och produktion. Med hänsyn till materialteknikens allt större betydelse — en fråga, som speciellt behandlas under 8.4.5.2 — måste undervisningen inom detta område förstärkas. Automatiserings- och reglertekniken har under de senaste åren kommit till stor användning inom praktiskt taget alla fackområden. Försöksundervisning på området i form av specialisering inom maskinteknisk linje har varit ordnad vid några tekniska gymnasier. Undervisning i detta ämne bör nu göras obligatorisk. Viss undervisning i ellära utöver vad som kan ges i en för alla gemensam kurs inom fysiken är vidare nödvändig, ej minst med hänsyn till att sådan undervisning behövs som grund för automatiserings- och reglertekniken.

och driftteknik, eventuellt endast konstruktion och produktion, samt i fråga om eltekniken en differentiering i teleteknik (svagströmsteknik) och elkraftteknik (starkströmsteknik). Den sålunda specialiserade delen av maskintekniken, som skulle förekomma endast i sista årskursen, beräknas av mekanförbundet böra omfatta ca 35 % av totala timantalet i denna årskurs. Under h a n d h a r förbundet förklarat att mera precisa beräkningar angående ingenjörsbehovet på de föreslagna differentieringarna givetvis inte kan göras men att behovet av konstruktörer torde vara något större än behovet av produktionstekniker, medan behovet av driftingenjörer torde vara förhållandevis litet, vilket senare förhållande skulle göra differentieringen på denna funktion mindre angelägen än differentiering på konstruktion och produktion.

I promemorior överlämnade till gymnasieutredningen i juni och oktober 1962 ävensom vid flera sammanträden med representanter för utredningen h a r Sveriges mekanförbund diskuterat differentieringsfrågan vid de tekniska gymnasierna, speciellt i vad avser den maskintekniska och den eltekniska utbildningen. Mekanförbundet föreslår att differentieringen sker efter såväl fack- som funktionsprinciperna. Vid funktionsindelningen bör man därvid enligt förbundet ta sikte på de funktioner, som motsvarar de examinerade ingenjörernas inkörsportar inom industrin, som för verkstadsindustrin är konstruktionskontor, laboratorier samt produktionstekniska, drift- och anläggningsavdelningar.

Tidigare h a r framhållits att den maskintekniska utbildning, som hittills meddelats, synes vara användbar inom mycket stora områden. Det bör härvid särskilt observeras, att av de maskintekniskt utbildade ingenjörer, som ingått i gymnasieutredningens undersökningar, praktiskt taget samtliga avlagt examen inom helt odifferentierad maskinteknisk linje. De specialiseringar, som nu finns inom den maskintekniska linjen, h a r nämligen tillkommit först under de senaste åren. Antalet examinerade med sådan specialiserad utbildning är ytterst ringa. Med hänsyn till maskinteknikernas förekomst inom ett stort antal områden synes det utredningen som om det borde vara ett industriintresse att få ingenjörer med en så bred grundläggande maskinteknisk utbildning som möjligt.

Mekanförbundets förslag innefattar beträffande maskintekniken en differentiering i konstruktion, produktion

Den funktionsglidning efter första anställningen som redovisats i 8.4.2.4 —5 kan synas tala mot en funktions-

295 differentiering vid ett andra differentieringssteg. Den nuvarande utbildningens inriktning på konstruktion och b e r ä k n i n g kan emellertid som gymnasieutredningen tidigare antytt ha medverkat till att man ansett och i viss mån fortfarande anser det naturligast att den nj^examinerade först anställes på konstruktionskontor och laboratorium. Tolkningen av funktionsglidningens innebörd får därför göras med försiktighet. Mot en funktionsdifferentiering kan anföras att det finns anledning förmoda att flertalet gymnasieelever inte h a r tillräckligt goda kunskaper om ingenjörernas arbetsuppgifter och sina egna möjligheter för att redan i skolan kunna göra ett val mellan konstruktion och produktion. En funktionsdifferentiering inom den maskintekniska utbildningen bör därför komma till stånd endast om detta inte allvarligt inkräktar på den med hänsyn till vad ovan anförts nödvändiga bredden i ämnesutbildningen, vilket innebär att utrymmet för en eventuell differentiering blir ganska begränsat. Vid de diskussioner som utredningen haft med företrädare för näringslivet har utredningen blivit övertygad om att den maskintekniska utbildningen i framtiden ej kan ha den nuvarande ensidiga inriktningen mot konstruktion m. m. Produktions- och driftsynpunktcr måste beaktas i större omfattning än nu sker. Å andra sidan får dessa synpunkter ej bli så dominerande att den nyexaminerade praktiskt taget blir användbar inom endast en funktion. Svårigheterna för en elev att på ett tidigt stadium kunna välja om han i framtiden vill ägna sig åt konstruktion eller produktion gör det nödvändigt att inom dessa områden meddela en så god och grundläggande utbildning att eleven, då han kommer ut i arbetslivet, skall kunna välja inom vilken av funk-

tionerna han vill arbeta och utan svårighet kunna gå över från en funktion till annan. Tidigare synes man i regel ha ansett att produktionsingenjör kunde endast den bli, som bakom sig hade en omfattande verkstadspraktik. Otvivelaktigt har flertalet nu verksamma produktionsingenjörer en sådan praktik och det är av den anledningen som man återfinner inånga av dem som produktionsingenjörer, vilka genomgått specialkurs vid tekniskt gymnasium ( = tidigare teknisk fackskola vid högre tekniskt läroverk). F r å n bl. a. Sveriges mekanförbunds sida har gjorts gällande att det numera ej i samma utsträckning som tidigare vore nödvändigt med verkstadspraktik för den blivande produktionsingenjören. Denne ingenjörs uppgifter komme i framtiden alltmer bli sådana att man väl kunde tänka sig att på en sådan befattning placera en gymnasieingenjör med endast den praktik som man i dag fordrar som minimum. Självfallet måste dock därvid den teoretiska skolutbildningen ha gett goda kunskaper inom området. D e framförda synpunkterna h a r lett utredningen till att — utan att därvid behöva göra avkall på den nödvändiga bredden av den maskintekniska utbildningen — söka konstruera en läroplan, som ger eleverna vissa möjligheter att inrikta sig på antingen konstruktion eller produktion. Som kommer att framgå av kapitel 9 och läroplanen föreslår utredningen för bl. a. maskinteknikernas del att i sista årskursen fem veckotimmar reserveras för ett större obligatoriskt specialarbete. Genom inriktningen av detta arbete och genom val av den industripraktik, som föreslås bli förlagd mellan näst sista och sista årskursen, blir det enligt utredningens uppfattning möjligt att ge den

296 maskintekniska utbildningen en betoning på antingen konstruktion eller produktion utan att minska bredden på utbildningen. 8A.3A Byggteknisk differentiering. Av tekniska gymnasiets elever i årskurserna 2 och 3 går för närvarande något över 25 % på byggnadsteknisk linje. I motsats till maskinteknikerna är byggnadsteknikerna sysselsatta inom ett fåtal men å andra sidan rätt stora avnämarområden. Den procentuella andelen byggnadstekniker av totala antalet gymnasieingenjörer är större än som skulle erfordras enligt den i 8.4.1.2 refererade behovsundersökningen. Man måste emellertid hålla i minnet att denna behovsundersökning är mycket osäker. Vid gymnasieutredningens kontakter med företrädare för byggnadsindustrin h a r ej framkommit något som skulle tyda på att risk för överproduktion förelåge. Tvärtom h a r framhållits att behovet alltjämt är stort och kommer att fortsätta att öka. Formellt är den byggtekniska gymnasieutbildningen för närvarande odifferentierad, men reellt sett kan man säga att en viss differentiering föreligger genom den vid ett stort antal gymnasier införda specialiseringen på vägoch vattenbyggnadsteknik (anläggningst e k n i k ) . Den icke differentierade allmänt byggnadstekniska linjen h a r nämligen icke ansetts ge tillräckliga fackkunskaper inom området anläggningsteknik. Samtliga de företrädare för byggnadsindustrin, med vilka gymnasieutredningen haft kontakter, h a r framhållit att en viss differentiering är nödvändig. Denna differentiering behöver dock icke vara stark — det gemensamma tekniska stoffet kunde tänkas omfatta mer än tre fjärdedelar av det totala tekniska stoffet. De två områden, som differentie-

ringen borde omfatta, husbyggnad och anläggning, vore var för sig av sådan omfattning och så pass avgränsade att vissa speciella kunskaper inom vartdera området behövdes, om den nyblivne ingenjören överhuvudtaget skulle vara användbar. Den skoltid, som stode till förfogande, vore icke tillräcklig för att meddela erforderliga kunskaper inom båda områdena. Det vore möjligt att förlägga denna ytterligare differentiering tämligen sent i utbildningsgången. I skrivelse den 21 november 1962 till gymnasieutredningen har Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska vägoch vattenbyggarnas arbetsgivareförbund framlagt vissa synpunkter på byggnadsingenjörsutbildningen i den framtida tekniska gymnasieutbildningen. Beträffande differentieringen föreslår förbunden att en ämnesdifferentiering på vissa beskrivande byggnadstekniska och väg- och vattenbyggnadstekniska ämnen sker inom klassens ram i sista årskursen samt att en viss differentiering tilllåts i till odifferentierade ämnen hörande övningsuppgifter. I den byggtekniska utbildningen behöver den blivande ingenjören — förutom insikter i de konventionella byggtekniska ämnena av typen byggfunktionslära, konstruktions- och anläggningsteknik — erhålla en mer omfattande undervisning än tidigare i bl. a. produktionsteknik och stadsbyggnad (stadsplanering). Även värme- och sanitetsteknik bör ingå i undervisningen. Inom detta liksom i andra fack måste viss vikt läggas vid att ge eleverna möjlighet att göra en ekonomisk produktionsbedömning. Frågan är nu om en för alla gemensam och mera allmän byggteknisk utbildning är tillräcklig eller om, såsom från byggnadsindustrins sida gjorts gällande, den måste differentieras något

297 genom att viss tyngdpunkt lägges på antingen husbyggnadsteknik eller anläggningsteknik. Den omfattande försöksverksamhet, som sedan några år bedrivits i den formen att en specialisering på väg- och vattenbyggnadsteknik (anläggningsteknik) medgivits vid ett stort antal gymnasier med byggnadsteknisk linje, tyder på att ett starkt avnämarintresse finns för en sådan specialisering. De skäl, som från olika håll framförts för att den byggtekniska utbildningen nu i viss mån måste differentieras, är enligt utredningen tungt vägande. Då det därjämte — såsom kommer att framgå av kapitel 9 — visat sig möjligt att konstruera den byggtekniska utbildningen så att den först i sista årskursen får en svag differentiering i husbyggnadsteknik och anläggningsteknik finner utredningen att en sådan uppdelning bör komina till stånd. SA.3.5 Elteknisk differentiering. Av tekniska gymnasiets elever i årskurserna 2 och 3 går för närvarande cirka 20 % på de två eltekniska linjerna, elkraftteknisk och teleteknisk, med ungefär hälften på vardera linjen. Tillgängligt material ger vid handen att behovet av eltekniker är stort och kommer att öka — bl. a. på grund av pågående automatisering inom näringslivet. Differentieringen på två linjer, elkraftteknisk och teleteknisk, kom till i slutet av 1940- och i början av 1950talen på grund av telekommunikationsteknikens då starka utveckling. I de ovan under avsnitt 8.4.3.3 refererade promemoriorna från Sveriges mekanförbund föreslås att den eltekniska utbildningen i sista årskursen differentieras på teleteknik och elkraftteknik. Såsom utredningen redan framhållit är det utvecklingen på arbetsmarknaden, som drivit fram differentieringen på starkströms- och svagströmsteknik, i

senare fallet med tyngdpunkt på telekommunikationstekniken. Under senare år har inom hela det eltekniska området elektroniken fått allt större betydelse och den torde av allt att döma få än större vikt i framtiden. Detta h a r föranlett vissa företrädare för svagströmstekniken att — bl. a. med hänvisning till planer för utvidgad svagströmsteknisk undervisning vid de tekniska högskolorna •— påyrka en differentiering inom den svagströmstekniska utbildningen på telekommunikationsteknik och elektronik. Med bibehållande av den elkrafttekniska utbildningen skulle det i så fall bli tre differentieringar inom den eltekniska utbildningen. Även förslag till andra differentieringar av den eltekniska utbildningen har framförts. Sålunda h a r Instrumenttekniska föreningen i en till gymnasieutredningen i maj 1963 ingiven skrift bl. a. framhållit behovet av fördjupade kunskaper i mät- och regleringsteknik inom den tekniska gymnasieutbildningen. Föreningen uppskattar — utan att närmare ange på vilket sätt — behovet av instrumentingenjörer med sådan utbildning till minst 300 årligen fr. o. m. 1965. Elektronikens starkt ökade betydelse har uppmärksammats inom den tekniska gymnasieutbildningen på så sätt att vid flera gymnasier förekommande eltekniska linjer redan fått en specialisering inom elektronik. Utredningen finner det klarlagt att arbetsmarknaden har behov av eltekniskt utbildade gymnasieingenjörer med viss inriktning på antingen starkströmsteknik eller svagströmsteknik, för de senares del med förstärkt undervisning inom elektronik. Då det vidare visat sig (jfr kap. 9) möjligt förlägga denna uppdelning mellan starkström och svagström till sista årskursen, föreslår gymnasieutredningen att den kommer till stånd. Att där-

298 utöver differentiera utbildningen kan utredningen ej förorda av skäl som framgår av det förut anförda. En sådan ytterligare differentiering synes icke heller motsvara något allmänt önskemål från industrins sida. Gymnasieutredningen finner sålunda att inom gymnasiets tekniska sektor bör finnas en elteknisk lärokurs, vilken i sista årskursen bör relativt svagt differentieras i starkströms- och svagströmsteknik. Den förra bör liksom hittills benämnas elkraftteknik. För närvarande är teleteknik den gängse benämningen på den svagströmstekniska lärokursen. Såsom n ä r m a r e utvecklas i kapitel 9 bör elektroniken inom denna lärokurs få lika stark ställning som telekommunikationstekniken, varför benämningen teleteknik icke längre kan anses helt adekvat. Teleelektronik kan tänkas som namn, då det närmast motsvarar fackinnehållet. Benämningen teleteknik är emellertid så pass vedertagen att utredningen icke finner tillräckliga skäl att gå ifrån detta namn. Alla elever inom den eltekniska lärokursen måste ha goda kunskaper i elkraft, elektronik, teleteknik och reglerteknik, med särskild tonvikt för elkraftteknikerna på de speciella elkrafttekniska ämnena elmaskiner och elanläggning samt för teleteknikerna på elektronik och telekommunikation. Materiallärans och reglerteknikens ökade betydelse inom alla områden framtvingar även h ä r en viss förstärkning av undervisningen i nya ämnen elmaterial och reglerteknik, gemensamma för båda differentieringarna. 8.4.3.6 Kemiteknisk differentiering. Bortsett från den färgeri- och appreturtekniska linjen samt vissa linjer med smärre kemiinslag finns vid de tekniska gymnasierna tre slag av kemilinjer, dels en mera allmän kemiteknisk linje (vid åtta

gymnasier), dels en cellulosateknisk linje (vid gymnasiet i H ä r n ö s a n d ) , dels en livsmedelsteknisk linje (vid gymnasiet i Hälsingborg, som dock även har en allmän kemilinje). Att en kemiteknisk lärokurs behövs inom det framtida gymnasiet är tydligt. Frågan är nu om denna utbildning måste differentieras. Närmare 10 % av tekniska gymnasiets elever i årskurserna 2 och 3 får för närvarande kemiteknisk utbildning, däri då inräknat de som går på de cellulosatekniska och livsmedelstekniska linjerna. Av en år 1961 av Sveriges kemiska industrikontor (Kemikontoret) företagen utredning om behovet av kemister inom näringslivet, teknisk utbildning och offentlig verksamhet fram till år 1970 framgår att antalet gymnasieingenjörer med kemiteknisk utbildning i de av enkäten omfattade verksamhetsgrenarna år 1960 uppgick till 1 250. Behovet beräknas år 1965 ha stigit till 1 950 för att år 1970 uppgå till 2 550. De angivna siffrorna tyder på en stark ökning av behovet av kemiingenjörer under det närmaste decenniet. Härtill kommer att kemister med gymnasieingenjörsutbildning även ägnar sig åt annan verksamhet än som berörs av undersökningen. Särskilt påfallande u n d e r de senaste åren är att kemiingenjörerna relativt ofta tar anställning som lärare. När det gäller tillgångssidan bör även särskilt framhållas det stora kvinnliga inslaget med därav följande lägre yrkesverksamhetsgrad. F ö r närvarande utgör kvinnorna cirka 25 % av totala antalet elever i årskurserna 2 och 3 på de kemitekniska linjerna. Det anförda visar att kemistutbildningen måste ej obetydligt expandera. Beträffande frågan om en ytterligare differentiering av den kemitekniska utbildningen har olika meningar gjort sig gällande. F r å n bl. a. Svenska kemiingenjörers riksförening och Svenska

299 kemistsamfundet h a r framförts förslag om en differentiering, omfattande dels en mer drift- och utvecklingsinriktad linje, dels en laboratorielinje. Å andra sidan har Kemikontoret framhållit att den kemitekniska gymnasieutbildningen inte bör differentieras. Organisationerna har i till gymnasieutredningen ingivna skrifter n ä r m a r e motiverat sina ståndpunkter. Den av de förstnämnda organisationerna ifrågasatta differentieringen torde närmast vara att betrakta som en differentiering efter funktion. För denna differentiering har bl. a. anförts att denna bättre skulle anpassa gymnasieingenjörerna till deras framtida arbetsuppgifter. Differentieringen behövde dock ej bli för djupgående så att möjligheterna till byte av arbetsinriktning äventyrades. Förslagsvis borde differentieringen omfatta omk r i n g en fjärdedel av den schemabundna tiden i sista årskursen. Mot en differentiering har Kemikontoret bl. a. anfört att från flertalet elevers synpunkt speciell inriktning på laboratorieteknik respektive driftteknik torde vara förenad med påtagliga olägenheter, icke minst genom att den kunde försvåra en framtida rörlighet. Även från industrins synpunkt funnes nackdelar med hänsyn till att ingenjörernas användning för olika uppgifter begränsades. För de många företag inom kemisk industri, vilka tillämpade en utbildningspolitik, som innebure att den nyexaminerade först anställdes på laboratoriet för att därefter — i mån av fallenhet — överflyttas till driften eller annat arbete, eller där överhuvud möjligheten till en mer flexibel insättning av de yngre gymnasieingenjörerna på olika arbetsuppgifter tillmättes vikt, vore det av betydelse att den nyexaminerade hade en grundlig och bred utbildning. Specialutbildningen finge se-

dan formas i företaget, eventuellt kompletterad med påbyggnadskurs. Livsmedelsindustrin h a r utvecklats avsevärt i Sverige under tiden efter andra världskriget. Den livsmedelstekniska utbildning, som nu förekommer, h a r omfattats med stort intresse. Mycket tyder på att intresset för livsmedelskemi med hänsyn till livsmedelsindustrins fortsatta utveckling kommer att öka i framtiden. Det är därför förståeligt att företrädare för sådan industri är starkt intresserade av en speciell livsmedelsteknisk utbildning. Petrokemin väntas under de närmaste åren utvecklas starkt i vårt land. Företrädare för denna industri kan m å h ä n da i framtiden komma att ställa krav på en speciell kemiutbildning i n o m detta område. På liknande sätt kan cellulosaindustrin ha intresse för en speciell på denna industri inriktad kemiutbildning. Utredningen har ej funnit att de skäl som anförts för en differentiering av den allmänna kemiutbildningen efter ingenjörsfunktionerna laboratorieteknik och driftteknik tillräckligt övertygande för att för sin del kunna förorda en sådan differentiering. Såsom under avsnitt 8.4.3.7 närmare kommer att utföras finner utredningen att cellulosateknisk och livsmedelsteknisk differentiering i form av särskilda med den allmänna kemitekniska utbildningen jämställda lärokurser ej längre bör ingå i gymnasiets undervisning. I den konstruktion av den kemitekniska utbildningen, som n ä r m a r e presenteras i kapitel 9, kommer det att finnas vissa möjligheter till specialiserring inom ramen för det större obligatoriska arbetet i sista årskursen och genom valet av i n d u s t r i p r a k t i k före sista årskursen. Den som inte finner sådan specialisering tillräcklig kan erhålla djupare sådan genom de

300 kurser, som föreslås bli anordnade som påbyggnad på den kemitekniska lärokursen. Inom den kemitekniska utbildningen förstärkes biokemin och blir ett självständigt ämne. Det tidigare mycket höga timtalet för kemiska laborationer, huvudsakligen omfattande analyser, minskas avsevärt. I stället blir det en systematisk genomgång av analysmetoder i ett nytt ämne analytisk kemi med tillhörande mindre laborationskurs. Metallografiundervisningen ökar. Vidare får den tekniska kemin och apparatläran en kraftigare och modernare betoning. 8A.3.7 Andra differentieringar. Den allmänt tekniska linjen, som finns vid ett gymnasium (Malmö), är en återstod av 1919 års odifferentierade tekniska gymnasium. Närmast torde den kunna jämföras med maskinteknisk linje. F r å n en sådan skiljer den sig främst genom att undervisning meddelas i byggnadsteknik, vilket ej är fallet på maskinteknisk linje, samt att ökat utrymme beretts åt elteknik och företagsekonomi. Utvidgningen sker på bekostnad av de maskintekniska ämnena. Så länge denna linje var den enda gymnasielinjen i Malmö drog den otvivelaktigt elever. Genom att Malmögymnasiet på senare år fått byggnadstekniska, elkrafttekniska och maskintekniska gymnasielinjer har den allmänt tekniska linjens popularitet minskat. De sista åren h a r i medeltal 50 per år examinerats på denna linje. Då gymnasieutredningen icke kan finna några tungt vägande skäl för att bibehålla en lärokurs, som i huvudsak är en på visst sätt specialiserad maskinteknisk lärokurs, föreslår utredningen att denna utbildning successivt indrages i och med införandet av det nya gymnasiet.

Merkantil-teknisk linje finns för närvarande vid tre tekniska gymnasier (Stockholm, Göteborg och Örebro). Elevantalet i årskurserna 2 och 3 på de tre linjerna uppgick höstterminen 1961 till 105 och höstterminen 1962 till 110. De sista åren h a r i medeltal 50 per år examinerats på dessa linjer. Den merkantil-tekniska linjen kan sägas ha gamla anor inom det tekniska gymnasiet. En sådan upprättades nämligen redan 1921 (i Örebro). Som tidigare nämnts (8.4.2.4 och 8.4.2.5) har flertalet ingenjörer, som arbetar inom kommersiell verksamhet, först några år arbetat inom framför allt konstruktion. Detta torde vara en mycket lämplig karriärväg. Man erhåller på detta sätt ingenjörer som i regel är bättre förberedda för uppgifterna än ingenjörer, som utbildats inom merkantilteknisk linje. På denna linje får nämligen de ämnen, i vilka den grundläggande och tillämpade tekniken ingår, föga eller intet utrymme. En sådan utbildning blir därför — även för kommersiell verksamhet — alltför litet ingenjörsmässig. För att utbilda ingenjörer lämpade för sådan verksamhet torde det i regel vara mest ändamålsenligt att anordna påbyggnadskurser av merkantil typ. Med hänsyn härtill finner utredringen att någon merkantilt betonad lärokurs icke bör ingå i den reguljära utbildningen inom gymnasiets tekniska sektor. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen taga upp följande fråga. Till gymnasieutredningen har för att tagas i beaktande i samband med fullgörandet av det åt utredningen givna u p p draget överlämnats framställningar från Sveriges allmänna exportförening, Stiftelsen exportskolan och Utlandssvenskarnas förening angående bl. a. inrättande av en exportteknisk gren på merkantil-teknisk gymnasielinje.

301 Styrelsen för dåvarande högre tekniska läroverket i Stockholm, som innan ärendet överlämnats till gymnasieutredningen yttrat sig över framställningen, h a r mycket bestämt avstyrkt att en gren av angivet slag för närvarande inrättas vid merkantil-teknisk gymnasielinje. Den av exportföreningen i första h a n d förordade läroplanen utgör endast en variant av läroplanen för merkantilteknisk linje. Den grundläggande och tillämpade tekniken skulle i denna specialisering på samma sätt som gäller den merkantil-tekniska linjen få föga eller intet utrymme. Exportföreningen hade tänkt sig att exportteknisk utbildning skulle vara särskild lämpad bl. a. för utlandssvensk ungdom. Genom Utlandssvenskarnas förenings försorg insamlades preliminära anmälningar till höstterminen 1962. Antalet preliminärt anmälda var 15. Rektor vid det andra tekniska gymnasiet i Stockholm, som enligt en till ärendet fogad promemoria granskat de anmäldas föregående studier och vistelseort för att därigenom få klarhet rörande underlaget för särskild klassavdelning och om antalet sökande, för vilka begränsad inträdesprövning skäligen kunde medgivas, uttalar i promemorian att enligt hans uppfattning klart framgår att underlag för särskild klassavdelning saknas och att antalet sökande, för vilka begränsad inträdesprövning synes komma ifråga, endast är fem. Gymnasieutredningen kan inte finna att utlandssvensk ungdom, för vilken bl. a. den exporttekniska grenen är avsedd, skulle vara betjänt av en utbildning, som inte är ingenjörsmässig och där även det ekonomiska inslaget av utrymmesskäl måste bli svagt. Användningsområdet för den som fått sådan »ingenjörsutbildning» måste bli begränsat. Enligt utredningens uppfattning finnes inget skäl varför utlandssvensk

ungdom, av vilka man kan förmoda att en del blir verksamma h ä r i landet, ej skall få samma nytta av den ingenjörsutbildning, som erbjuds övrig svensk ungdom. Med hänsyn härtill och till vad utredningen tidigare anfört om de allmänna differentieringsprinciperna finner utredningen att en merkantil-teknisk lärokurs med den föreslagna inriktningen ej bör ingå i den reguljära utbildningen inom gymnasiets tekniska sektor. Däremot finner utredningen det skäligt att åtgärder vidtages för att underlätta inträdet i svenskt gymnasium för utlandssvensk ungdom med utländsk förutbildning. Utredningen h a r sig bekant att vederbörande skolämbetsverk h a r sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. Cellulosateknisk linje finns vid ett gymnasium (Härnösand). Antalet elever var tidigare obetydligt; under perioden 1956—60 examinerades årligen lägst fyra och högst sju elever. Läsåren 1961/ 63 ökade elevantalet (årskurserna 2 och 3) förhållandevis kraftigt till 42 höstterminen 1961 och 58 höstterminen 1962. Den procentuella andelen kvinnor på denna linje (ca 20 %) är betydligt högre än på andra linjer med undantag för de kemitekniska och livsmedelstekniska linjerna. En förklaring till de två senaste årens attraktivitet kan vara att — mellan Skellefteå och Uppsala — Härnösand är det enda tekniska gymnasium, där något slag av kemiteknisk ingenjörsutbildning kan erhållas. Cellulosaindustrins behov av specialutbildade gymnasieingenjörer kan icke betecknas som stort. Enligt den i 8.4.3.6 nämnda utredningen av Kemikontoret fanns inom cellulosa- och annan skogsindustri 1960 ca 220 gymnasieingenjörer. För 1965 och 1970 uppskattas behovet till ca 310 respektive 340, vilket utslaget på perioden 1961—1970 skulle

302 innebära ett årligt tillskott av mellan 15 och 20 ingenjörer. Med hänsyn härtill och till vad gymnasieutredningen tidigare anfört om de allmänna principerna för differentiering föreligger enligt utredningens mening ej tillräckligt starka skäl för att inom den reguljära gymnasieutbildningen bibehålla en kemiteknisk lärokurs med speciell inriktning på cellulosateknik. Den flygtekniska linjen finns vid tekniska gymnasiet i Norrköping. Antalet elever på linjen (årskurserna 2 och 3) är ringa (32 höstterminen 1962) och den årliga examinationen har såsom framgår av sammanställningen under 8.4.3.1 hållit sig mellan sju och nio under de senaste sex åren. Linjen är reellt sett en maskinteknisk linje med inriktning på flygteknik. Gymnasieutredningen anser icke skäl föreligga för att bibehålla denna differentiering. Även den färgeri- och appreturtekniska linjen finns vid gymnasiet i Norrköping. Linjen h a r icke haft några elever sedan läsåret 1955/56, möjligen beroende på att det enligt särskilda föreskrifter fordras minst fem elever för att undervisning skall få bedrivas på linjen. Dessförinnan var elevantalet på linjen ytterst ringa. Under åren 1930—1956 har sammanlagt 34 personer examinerats, d. v. s. i medeltal två per år. Det föreligger enligt utredningens mening ej några skäl för att i fortsättningen behålla en sådan differentiering. Den gjuteritekniska linjen (i Jönköping) h a r funnits sedan tio år tillbaka. Elevantalet vid linjen h a r aldrig varit stort (23 höstterminen 1962 i årskurserna 2 och 3) och under de senaste sex åren h a r den årliga examinationen legat mellan 15 och 7. Huvudskälet för linjen torde ha varit att tillfredsställa den lokala industrins behov.

Att denna linje inrättats h a r lett till att gymnasiets möjligheter att ordna utbildning inom större fack minskats eller rent av omöjliggjorts. Den enda linje som t. o. m. läsåret 1961/62 därutöver funnits h a r varit maskinteknisk linje, som dessutom haft en specialisering på träteknik. Med hänsyn till vad utredningen tidigare uttalat om att utbildning, som beräknas få ringa efterfrågan på arbetsmarknaden eller som ger ingenjören små valmöjligheter, icke bör ingå i den normala gymnasieutbildningen bör gjuteriteknisk differentiering ej förekomma inom det nya gymnasiet. Den gruvtekniska linjen, som nu funnits i fem år i Skellefteå, h a r aldrig haft något större elevantal (27 elever höstterminen 1962 i årskurserna 2 och 3 ) . Den årliga examinationen h a r aldrig överstigit elva. Då behovet av gruvtekniker är jämförelsevis begränsat, bör inte heller en sådan differentiering förekomma inom den reguljära gymnasieutbildningen. Utredningen kommer att i ett senare betänkande om vuxenutbildningen bl. a. behandla den bergs- och gruvtekniska utbildningen vid bergsskolan i Filipstad. Pappersteknisk linje finns vid tekniska gymnasiet i Karlstad. Examination på linjen skedde första gången 1960, då 20 elever avlade examen. Under vartdera av följande två år examinerades 15 ingenjörer. Med hänsyn till bl. a. den relativt ringa efterfrågan på ingenjörer med sådan utbildning bör en dylik differentiering ej ingå i den reguljära tekniska gymnasieundervisningen. Den produktionstekniska linjen i Västerås examinerade ingenjörer första gången 1959. Antalet årligen examinerade har hållit sig omkring 15. Denna linje är närmast att b e t r a k t a

303 som en maskinteknisk linje med en mycket stark mot produktion inriktad specialisering. Denna har skett på bekostnad av konstruktions- och energiämnena, för vilka utrymmet med hänsyn till den starka specialiseringen blivit ytterst ringa. Den som examineras från denna linje är knappast användbar som konstruktör. Det har ifrågasatts om icke den svaga utbildningen i konstruktion och energi rent av är till men för det framtida arbetet som produktionsingenjör. Gymnasieutredningen har under 8.4.3.3 hävdat att en funktionsdifferentiering borde få komma till stånd, endast om detta kunde ske utan att allvarligt inkräkta på den nödvändiga bredden av ämnesutbildningen. Konstruktionen av den produktionstekniska linjen fyller enligt utredningens uppfattning icke sistnämnda villkor. Genom sista årskursens obligatoriska specialarbete inom den föreslagna reguljära maskintekniska utbildningen blir det som tidigare nämnts möjligt att ge denna utbildning en viss inriktning på produktion samtidigt som man behåller den nödvändiga bredden i ämnesutbildningen. Med hänsyn härtill har gymnasieutredningen funnit att någon speciell produktionsteknisk differentiering ej längre bör ingå i den reguljära tekniska gymnasieutbildningen. Skeppsbyggnadslinje vid 3-årigt tekniskt gymnasium finns i Göteborg. Examination på linjen skedde första gången 1940. Den h a r aldrig överstigit nio per år. I Malmö finns vidare en sådan linje inom 3-årig specialkurs. Även där är den årliga examinationen ytterst ringa. Med hänsyn till vad utredningen under 8.4.3.2 uttalat om de allmänna principerna för differentiering — utbild-

ningen får ej ha ringa efterfrågan eller ge ingenjören små valmöjligheter — finner gymnasieutredningen att denna differentiering ej längre bör ingå i den reguljära tekniska gymnasieutbildningen. Textilteknisk gymnasielinje finns vid två tekniska gymnasier, Borås och Norrköping. Sedan flera år h a r linjen vid sistnämnda gymnasium ej haft några elever. För denna sistnämnda linje gäller liksom för den färgeri- och appreturtekniska linjen att elevantalet måste uppgå till minst fem för att textilteknisk undervisning skall meddelas. Vid båda linjerna är den speciella textiltekniska utbildningen förlagd till textilinstitutet i Borås respektive Lennings textiltekniska institut, vilka — såsom villkor för statsbidrag till instituten — är skyldiga att utan kostnad för statsverket bestrida den speciella utbildningen. Den textiltekniska utbildningen är att betrakta som en branschdifferentiering. Frågan om utbildningen av textil- och konfektionstekniker har behandlats av särskilda sakkunniga för utredning rörande textil- och konfektionsindustrins utbildningsbehov (stencil, Ecklesiastikdepartementet 1962:3). I betänkandet uttalar de sakkunniga beträffande det kvantitativa utbildningsbehovet av gymnasieingenjörer inom textil- och konfektionsindustrin bl. a., att enligt uppskattningar av Sveriges textilindustriförbund och Sveriges konfektionsindustriförbund det önskvärda nyanställningsbehovet av gymnasieingenjörer under den närmaste tioårsperioden uppgår till sammanlagt ca 300. Härav faller huvudparten på textilindustrin. Förbunden anser att ca 200 behöver teknisk gymnasieutbildning med textil- och konfektionsteknisk inriktning. De sakkunniga anser vidare att det årliga genomsnittliga behovet, ca 20

304 sådana ingenjörer, väl motiverar en särskild utbildningslinje för textil- och konfektionsingenjörer. De senaste årens obetydliga elevintresse för textilteknisk utbildning kan till en viss grad ha berott på den kris, som textilindustrin h a r genomgått. I förenämnda betänkande h a r det årliga behovet av gymnasieingenjörer med speciell textil- och konfektionsteknisk utbildning angivits ej vara större än ca 20. Med hänsyn till de allmänna differentieringsprinciperna kan gymnasieutredningen icke finna att en textilteknisk lärokurs längre bör ingå i den reguljära tekniska gymnasieutbildningen. Värme- och sanitetsteknisk linje finns vid gymnasiet i Göteborg med examination första gången 1958. Vid gymnasiet i Luleå finns vidare en specialisering inom värme- och sanitetsteknik på den maskintekniska linjen, med examination första gången 1961. Antalet examinerade är ganska ringa. Ett stort behov av ingenjörer med värme-, ventilations- och sanitetsteknisk utbildning föreligger otvivelaktigt. Utredningen kan dock icke finna att behovet är så stort att det motiverar en särskild differentiering inom den reguljära gymnasieorganisationen. Värme-, ventilations- och sanitetstekniken föreslås skola beredas visst utrymme inom de byggtekniska studiegångarna genom införande av ett nytt ämne, benämnt VVS. Den livsmedelstekniska linjen inrättades såsom tidigare nämnts vid tekniska gymnasiet i Hälsingborg från och med läsåret 1962/63 efter att tidigare några år ha funnits som en specialisering inom kemiteknisk linje. Antalet ordinarie elever på denna linje höstterminen 1962 var 17 i årskurs 3 och 14 i årskurs 2. Samtidigt var elevantalet på Hälsingborgsgymnasiets allmänna kemilinje 26 respektive 46. Det

kvinnliga inslaget på den livsmedelstekniska linjen är påfallande högt, hälften av elevantalet. Som specialisering inom kemiteknisk linje var denna utbildning föga differentierad från denna linje. Men som egen linje har utbildningen fått en inriktning som innefattar en kraftig specialisering. Den livsmedelstekniska utbildningen ger numera icke såsom den tidigare specialiseringen någon bred kemiteknisk utbildning. Härigenom kommer de nyexaminerades användningsområde att begränsas i mycket hög grad. I den under 8.4.3.6 refererade undersökningen om behovet av gymnasieingenjörer med kemiteknisk utbildning anges bl. a. att antalet gymnasieingenjörer med placering inom livsmedelsindustrin 1960 uppgick till i det närmaste 100 samt att behovet <av sådana ingenjörer inom denna industri beräknas år 1965 ha stigit till ca 170 och 1970 uppgå till ca 230. Utslaget på perioden 1961—1970 skulle nyrekryteringsbehovet sålunda uppgå till ca 15 per år. Behovet kan sålunda ej betecknas som stort. Med hänsyn till vad utredningen tidigare anfört om de allmänna differentieringsprinciperna — utbildningen får ej ha ringa efterfrågan på arbetsmarknaden eller ge ingenjören små valmöjligheter — föreligger enligt utredningens uppfattning ej tillräckligt starka skäl för att i den reguljära utbildningen bibehålla den speciella livsmedelstekniska utbildningen. Utbildningen inom den nuvarande materialtekniska linjen behandlas särskilt under 8.4.5.2. Specialiseringar inom befintliga linjer. Genom den konstruktion, som föreslagits beträffande de byggtekniska och eltekniska lärokurserna (jfr 8.4.3.4, 8.4.3.5 och kapitel 9), blir i stort sett de

305 behov tillgodosedda, vartill den väg- och vattenbyggnadstekniska specialiseringen inom byggnadsteknisk linje samt specialiseringarna på elektronik och styrnings- och regleringsteknik inom elkrafttekniska och teletekniska linjerna syftar. Av övriga specialiseringar anser utredningen, på skäl som anförts beträffande produktionsteknisk linje (jfr o v a n ) , att den produktionstekniska specialiseringen inom maskinteknisk linje inte bör förekomma inom teknisk gymnasieutbildning i annan form än som enligt 8.4.3.3 föreslagits beträffande inriktningen av specialarbetet i den reguljära maskintekniska utbildningen. Den regleringstekniska specialiseringen inom maskinteknisk linje kan avvecklas på grund av att detta ämnesområde i viss mån blir tillgodosett inom den nya maskintekniska lärokursen. Den trätekniska specialiseringen inom maskinteknisk linje, vilken specialisering redan börjar i årskurs 2, har ett så litet avnämarområde att den bör avvecklas. Nya linjer. Till gymnasieutredningen har för att tagas i övervägande i samband med fullgörandet av det åt utredningen givna uppdraget överlämnats en framställning från Lycksele stad angående inrättande av en skoglig teknisk gren eller linje vid gymnasiet i Lycksele. På grund av bl. a. osäkerheten i utbildningsmålet h a r den kommitté i Lycksele, som arbetat med denna fråga, icke ansett sig kunna framlägga något förslag till läroplan. Beträffande det kvantitativa behovet uttalar kommittén att en sammanställning från vissa presumtiva arbetsgivare bl. a. visar »att det finns ett bestämt behov av tekniskt utbildad skoglig arbetskraft och att nuvarande utbildningsanstalter icke synes hinna ge denna utbildning». Med hänsyn till vad gymnasieutredningen tidigare anfört om de allmänna

principerna för differentiering kan utredningen icke finna att skäl föreligger för att inom den reguljära tekniska utbildningen anordna särskild skoglig teknisk kurs. Det synes riktigare att genom påbyggnadskurser tillgodose det utbildningsbehov inom området, som kan föreligga. 8.4.4 Möjligheter att inom föreslagna lärokurser medge vissa variationer

8AA.1 Gymnasieutredningen h a r under 8.4.3.3—6 föreslagit att inom gymnasiets tekniska sektor skall i sista årskursen finnas sex studiekurser, en maskinteknisk, en anläggningsteknisk, en husbyggnadsteknisk, en elkraftteknisk, en teleteknisk och en kemiteknisk. Dessa studiekurser motsvarar närmast de i nuvarande tekniska gymnasium inrättade maskintekniska, byggnadstekniska (inkl. specialisering inom väg- och vattenbyggnadsteknik) , elkrafttekniska, teletekniska och kemitekniska linjerna. Inom de maskintekniska och kemitekniska studiekurserna kommer det vidare att finnas vissa möjligheter till individuell inriktning genom ett större obligatoriskt arbete som skall utföras i sista årskursen, vilket såsom framgår av 8.4.3.3 för maskinteknikernas del skall vara inriktad på antingen konstruktion eller produktion. Under avsnittet 8.4.3.7 h a r gymnasieutredningen av olika skäl — främst med hänsyn till vad utredningen under 8.4.3.2 uttalat om de allmänna principerna för differentiering — föreslagit, att lärokurser motsvarande övriga vid de tekniska gymnasierna förefintliga linjer och specialiseringar (utom materialteknisk linje som särskilt behandlas under 8.4.5.2) icke skall vara inrättade inom gymnasiets tekniska sektor. 8AA.2 Genom den föreslagna begränsningen av antalet studiekurser i sista

306 årskursen till sex kommer vissa näringsgrenar och branscher icke att kunna få nyexaminerade gymnasieingenjörer, som i samma utsträckning som nu är fallet är speciellt utbildade för dessa avnämare. När gymnasieutredningen i det föregående framlagt sitt förslag, vilket innebär en avsevärd begränsning av nuvar a n d e differentiering, h a r en betydelsefull motivering varit att många av de nu förekommande linjerna och specialiseringarna motsvarar ett mycket ringa avnämarbehov. Man kan givetvis diskutera om inte a n d r a faktorer än antalet ingenjörer kan åberopas vid en bedömning av i vad mån samhället bör ställa utbildning till förfogande, exempelvis exportsiffror och konsumtionsvärden. Av landets totala export belöper sig sålunda 23 % på pappers- och massaindustrin — för skogsindustrierna tillsammans är siffran 31 %. Textilkonsumtionen uppgår till 5 miljarder kronor per år. 8AA.3 Med hänsyn härtill och med kännedom om vissa avnämares intresse att få nyexaminerade ingenjörer, som är m e r eller mindre specialutbildade, h a r utredningen övervägt om det icke skulle vara möjligt att inom ramen för de sex föreslagna studiekurserna i högsta årskursen medge vissa mindre omfattande variationer, som antingen helt eller i varje fall delvis kunde tillfredsställa sådana avnämare. Utredningen h a r funnit att detta i viss utsträckning bör vara möjligt men att därvid restriktivitet måste tillämpas. Utbildningen får nämligen ej bli så specialiserad att den lärokurs, inom vilken en viss variation skall finnas, mister sin ursprungliga karaktär. Vidare bör en sådan utbildning ha riksrekrytering och anordnas endast vid ett begränsat antal skolor i landet.

Nedan angives några förutsättningar, som enligt gymnasieutredningens uppfattning bör föreligga för att sådana variationer skall medgivas. Behovet av ingenjörer med viss specialutbildning bör vara klart dokumenterat och någorlunda kontinuerligt, vilket emellertid inte behöver betyda att sådan utbildning måste komma till stånd varje år. För att utbildning skall anordnas bör vidare ett visst minimiantal elever anmäla sig, lämpligen en halv klass. Varje specialutbildning måste givetvis koncentreras till någon eller några orter men det bör stå envar, som h a r erforderlig förutbildning, fritt att — oberoende av elevområde — söka och kunna bli antagen till utbildningen. Det blir sålunda fråga om s. k. riksrekrytering till denna utbildning. På gymnasieorten eller i dess närhet bör finnas representerad den typ av industri, som h a r användning av sådana specialutbildade ingenjörer. Då man ej alltid kan räkna med att den ifrågasatta specialutbildningen kan återkomma varje år, blir det som regel ej heller möjligt att för utbildningen i fråga ha fast anställda lärare. Man får i stället lita till utomstående som lärare, varvid samarbete blir naturligt med industriföretag i branschen. Därjämte utgår gymnasieutredningen från att — såsom närmare utvecklas i det följande — industrin i viss utsträckning kommer att medverka genom att ställa också andra resurser till förfogande. Vad gymnasieutredningen under 8.4. 3.2 uttalat beträffande de allmänna synpunkterna på differentieringen innebär att den nu ifrågasatta utbildningen ej får bli så speciell, att den nyblivne ingenjören icke kan eller h a r svårt att få arbete inom områden, som den reguljära utbildningen avser att täcka. Detta villkor blir uppfyllt om för specialiseringen utnyttjas det timtal, som anslå-

307 gits för specialarbetet i sista årskursen. Såsom tidigare nämnts och närmare k o m m e r att behandlas under kapitel 9 föreslår utredningen att sådant arbete skall finnas i de maskintekniska och kemitekniska studiekurserna samt omfatta fem respektive fyra veckotimmar. Även om den tid som avsatts för specialarbetet disponeras för en speciell variant blir timtalen för övriga ämnen tillräckliga för att kunna meddela en ämnesutbildning som täcker breda avn ä m a r o m r å d e n och ger den nyexaminerade goda valmöjligheter på arbetsmarknaden. Såsom framgått av 8.4.3.3 föreslås för maskinteknikernas del att specialarbetet i den reguljära utbildningen blir inriktat på antingen konstruktion eller produktion. Därvid kan man — utan att därför bredden i utbildningen eftersattes — välja konstruktionsuppgifter och vid behandlingen av produktionsmetoderna hämta exempel inom ett visst speciellt område med anknytning till ortens industri, exempelvis flygteknik, pappersteknik eller textilteknik. Härigenom bör det bli möjligt att till viss del ersätta den utbildning som för närvarande meddelas inom vissa speciallinjer eller specialiseringar inom linjer. Därtill bör nu — under de förutsättningar gymnasieutredningen angivit i det föregående och ytterligare återkommer till — vissa variationer inom maskinteknisk lärokurs kunna ifrågakomma genom att tiden för specialarbetet användes för undervisning i något i den reguljära kursen ej ingående ämne, exempelvis VVS eller textilmekanik. På samma sätt bör den tid (4 vtr) som inom den reguljära kemitekniska utbildningen föreslås ställas till förfogande för elevernas större specialarbete kunna få utnyttjas för undervisning

inom något speciellt ämne. Härigenom kan inom kemiteknisk lärokurs erhållas variationer inriktade på exempelvis cellulosakemi, livsmedelskemi eller textilkemi. För bygg- och elteknikernas del h a r som angivits i 8.4.3.4 och 8.4.3.5 föreslagits att utbildningen skall i sista årskursen differentieras i ett andra steg. Enligt gymnasieutredningens mening föreligger för dessa lärokursers vidkommande ej behov av ytterligare variationer. Utredningen h a r i 8.4.3.2 påvisat vissa nackdelar, som är förenade med förekomsten av nuvarande speciallinjer. Bl. a. har framhållits att speciallinjerna minskat gymnasiets möjligheter att ordna utbildning inom större fack för sina elever. Inrättandet av en m å h ä n d a årligen återkommande speciell utbildning (variant) får ej ha denna verkan. Denna olägenhet kan elimineras, om vid den skolenhet, där den speciella utbildningen skall anordnas, finns möjligheter att i sista årskursen få utbildning inom samtliga sex reguljära studiekurser. Då det måhända inte blir möjligt att vid samtliga de gymnasier, som avses skola ge fullständig teknisk utbildning, i sista årskursen inrätta alla de sex studiekurserna, torde specialutbildning ifrågakomma i första hand vid de större gymnasierna. Självfallet måste den studiekurs, av vilken specialutbildningen utgör en variant, vara representerad vid skolan. Kostnaderna för specialutbildning kan i vissa fall bli betydande, om lokaler och undervisningsmateriel måste anskaffas enbart för detta ändamål. Även utnyttjandegraden måste bli ringa. I de fall då det redan finns speciallokaler och utrustning vid de tekniska gymnasierna, kommer dessa givetvis, då så är lämpligt, att användas. I övrigt behöver emellertid ej uppkomma några sär-

308 skilda kostnader för lokaler och materiel med hänsyn till att specialutbildningen avses skola bedrivas i nära samarbete med industri, som h a r erforderlig specialutrustning. Den större rörlighet i fråga om specialutbildningens innehåll och omfattning, som med nödvändighet måste föreligga, gör det f. ö. inte ändamålsenligt att uppföra och utrusta särskilda lokaler för specialutbildning. Gymnasieutredningen räknar sålunda med att det allmänna ej kommer att engagera sig i nyanskaffning av lokaler och undervisningsmateriel för h ä r avsedd specialutbildning. Övriga kostnader, främst lärarkostnader, synes böra bestridas på samma sätt som motsvarande kostnader för den reguljära utbildningen. 8.4.4.4 Utredningen har icke ansett sig böra utarbeta några läroplaner för h ä r avsedd speciell utbildning. Det är nämligen knappast möjligt att nu med någon säkerhet uttala sig om inom vilka områden sådan speciell utbildning kan komma i fråga. Utredningen anser att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att medge sådana variationer inom reguljär studiekurs.

8.4.5 Försöksverksamhet med nya differentieringar

8A.5.1 Allmänna synpunkter. Att gymnasieutredningen nu stannat för sex lärokurser i den reguljära utbildningen innebär självfallet icke att man för all framtid kan binda sig för just detta antal eller dessa kurser. Med hänsyn till teknikens utveckling måste kurserna fortlöpande moderniseras och tillföras nytt stoff samtidigt som äldre stoff utrensas. Befinnes en modernisering nödvändig, bör den ske på en gång över hela fältet. I vissa fall kan det vara behövligt att moderniseringen föregås av

försöksverksamhet vid någon eller några skolenheter. Det centrala skolämbetsverket bör äga besluta härom. Teknikens utveckling kan leda till att behov uppkommer av ingenjörsutbildning inom helt nya områden, en utbildning som så småningom kan bli helt jämställd med utbildningen inom de reguljära lärokurserna. I dessa fall synes det nödvändigt att försök anställes innan en helt ny sådan utbildning införes över hela landet. Visar det sig därvid att den nya utbildningen är tillräckligt attraktiv och efterfrågad bör det övervägas om den ej bör bli permanent antingen i form av en differentiering från och med näst sista årskursen eller en differentiering i sista årskursen och byggande på någon av studiekurserna i näst sista årskursen. Vilken av dessa differentieringsmodeller man väljer måste bli beroende av h u r mycket skild från övriga studiekurser utbildningen måste vara. En fullständig differentiering bör dock endast komma i fråga om behovet är mycket stort och i så fall införas vid flertalet av de skolenheter, som kommer att ha en sista årskurs inom den reguljära utbildningen. 8A.5.2 Materialteknisk differentiering. Under de senaste åren h a r frågan om en speciell materialteknisk utbildning aktualiserats. Jernkontoret och Sveriges mekanförbund h a r i olika sammanhang påyrkat att en sådan utbildning måtte anordnas vid de tekniska gymnasierna, i första hand i form av självständig linje. Detta ledde bl. a. till att vid tekniska gymnasiet i Jönköping fr. o. m. läsåret 1962/63 inrättades en speciell materialteknisk linje, med differentiering fr. o. m. årskurs 2. Antalet elever, som började sådan utbildning höstterminen 1962, var 15 av totalt 115 elever i årskurs 2. Till gymnasieutredningen har, för att

309 tagas i beaktande vid utredningens arbete, överlämnats en framställning från dåvarande styrelsen för högre tekniska läroverket i Västerås angående inrättande från och med läsåret 1962/63 av en materialteknisk linje. I en till gymnasieutredningen i september 1962 överlämnad promemoria h a r Sveriges mekanförbund bl. a. anfört följande. »Mot bakgrunden av den snabba utvecklingen på materialområdet, de stora värden det gäller samt de av ökande kostnader och skärpt konkurrens starkt stegrade kraven på ekonomisk lönsamhet konstateras förekomsten av ett växande behov av gymnasieingenjörer med fördjupade kunskaper om såväl metalliska som icke-metalliska material samt dessas användning. Ett ökat materialkunnande erfordras hos stora grupper av ingenjörer. På många områden hindras utvecklingen av brist på lämpliga material. Det gäller vidare att välja rätt material genom att vara förtrogen med funktionsegenskaperna hos gamla såväl som nya material (de senares antal ökar hastigt). Det gäller även att känna sådana av strukturtillståndet betingade materialegenskaper, som kan påverka produktionskostnaderna vid förekommande formgivningsmetoder (gjutning, sintring, plastisk bearbetning och skärande bearbetning). Varje procents sänkning av enbart verkstadsindustrins totala materialkostnad betyder en årlig besparing av 40 miljoner kronor. Slutligen gäller det att få personal, som är förtrogen med kontroll- och mätningsapparatur i både verkstäder och laboratorier och som i ökande antal erfordras vid övergång till mekaniserade och automatiserade produktionsprocesser. Nuvarande respektive hittills föreslagna utbildningsmöjligheter anses helt otillfredsställande när det gäller materialtekniker och laboratorietekniker för den betydande del av vårt lands industri som förädlar metalliska material och deras moderna komplement, bl. a. plasterna. Efter en analys av funktioner och arbetsuppgifter där fördjupat materialkunnande erfordras konstateras att det nu behövs en ny ingenjörstyp, som har materialkunskap som väsentlig grund för sin verksamhet. Det gäller främst att utnyttja tillgängliga

material på rätt sätt med särskild tonvikt på de ekonomiska konsekvenserna.» Mekanförbundet b e r ä k n a r att behovet av sådana ingenjörer kommer att betydligt överstiga 150 p e r år samt framhåller vidare bl. a. att en sådan utbildning vore väl lämpad för kvinnliga studerande. Såsom tidigare i korthet berörts (jfr 8.4.3.3—6) och närmare kommer att utföras i kapitel 9 avser gymnasieutredningen att förstärka materiallärans ställning inom samtliga sex lärokurser. Med hänsyn till den ram, som finns för undervisningen, är det dock klart, att den ökade materialtekniska undervisningen inte kan nå upp till den nivå som Sveriges mekanförbund i sitt förslag syftar till, nämligen att meddela grundliga kunskaper om såväl metalliska som ickemetalliska material. Huruvida inom det framtida gymnasiets tekniska sektor b ö r finnas en särskild materialteknisk lärokurs och h u r den i så fall bör vara uppbyggd och vad den skall innehålla är en fråga som knappast kan avgöras utan föregående försöksverksamhet. Även om gymnasieutredningen anser att skäl förebragts för en förstärkning av den materialtekniska utbildningen är utredningen nu icke beredd att förorda att denna utbildning meddelas i form av en med exempelvis maskinteknisk differentiering parallell materialteknisk differentiering, d. v. s. en differentiering som börjar fr. o. m. näst sista årskursen. Å andra sidan h a r utredningen funnit att starka skäl talar för en försöksverksamhet på området. Man kan tänka sig denna försöksverksamhet organiserad enligt följande två modeller: antingen i form av differentiering i sista årskursen, byggande på maskinteknisk och/eller kemiteknisk studiekurs i näst sista årskursen,

310 eller som en variant enligt i 8.4.4 skisserad modell av maskinteknisk och/eller kemiteknisk studiekurs i sista årskursen. Gymnasieutredningen föreslår att båda modellerna prövas. Av gymnasieutredningens läroplansexperter h a r utarbetats två alternativa förslag till kursplan enligt den första modellen, det ena alternativet byggande på maskinteknisk studiekurs i näst sista årskursen och det andra alternativet på kemiteknisk studiekurs i näst sista årskursen. Gymnasieutredningen, som icke är beredd att taga slutlig ställning till föreliggande förslag till kursplaner, föreslår att desamma överlämnas till vederbörande centrala skolämbetsverk för vidare bearbetning. Åt det centrala skolämbetsverket bör vidare upp dras att utarbeta kursplaner enligt den andra försöksmodellen. Beträffande förläggningen av försöksverksamheten synes det lämpligt att den första modellen prövas vid gymnasiet i Jönköping, varigenom det blir möjligt att tillgodogöra sig erfarenheterna även av den materialtekniska utbildning, som redan bedrives där. Det torde ankomma på vederbörande centrala skolämbetsverk att dels besluta vid vilka andra gymnasier försöksverksamhet med materialteknisk utbildning må bedrivas, dels ange de närmare riktlinjerna för försöksverksamheten.

8.4.6 Praktik 8A.6.1 Gymnasieutredningen har under avsnittet 8.4.3.3—8.4.3.6 i korthet berört det ämnesteoretiska innehållet i de föreslagna sex reguljära lärokurserna. I praktiskt taget all ingenjörsutbildning i de tekniskt mer avancerade länderna ingår som fordran för erhållande av slutbetyg även en viss tids praktiskt arbete av industriell art, vilket kan vara

förlagt före skolstudierna, under desamma eller såväl före som under skolstudierna. Det främsta skälet för fordran på praktik torde vara att den teoretiska undervisningen, särskilt i de tekniska tillämpningsämnena, ansetts kunna förstås riktigt, endast om eleven h a r någon kunskap om industriellt arbete inom fackområdet. Den teoretiska undervisningen, menar man, skall stödjas av praktiska erfarenheter på området och kan därigenom göras mer levande och begriplig. Gymnasieutredningen skall i det följande dels redogöra för praktikfrågans utveckling inom den tekniska gymnasieutbildningen här i landet och om praktikfordringar vid tekniska läroanstalter utomlands, dels diskutera skälen för och emot praktik samt dennas innehåll och längd. En mer ingående behandling av praktikens längd och utformning tas upp i följande kapitel. 8A.6.2 För inträde vid eller slutbetyg från de nuvarande tekniska gymnasiernas föregångare, de tekniska elementarskolorna, uppställdes ej några krav på praktik. I undervisningen i de tekniska elementarskolorna ingick emellertid visst verkstadsarbete. Många elever hade dock praktik före inträdet i skolan. Med motiveringen att det för ett effektivt tillgodogörande av den tekniska undervisningen vore synnerligen fördelaktigt att eleverna ej vore alldeles främmande för det industriella arbetet förordade 1916 års sakkunniga för utformningen av bl. a. den lägre tekniska undervisningen att för slutbetyg i det av de sakkunniga föreslagna tekniska gymnasiet skulle fordras minst sex månaders yrkespraktik. Enligt 1919 års stadga för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier krävdes i fråga om sistnämnda skolform dels minst två månaders praktik för inträde,

311 dels ock för uppflyttning till sista årskursen så lång praktik att den tillsamm a n s med förpraktiken uppginge till minst sex månader. Om praktikens art föreskrevs ej annat än att vederbörande skulle ha »deltagit i industriellt arbete av den art, att det kan anses vara en god förberedelse för studierna på gymnasiet». Det ankom på rektor att godkänna eller icke godkänna praktiken. 1919 års föreskifter om praktik inflöt i oförändrad form i 1956 års bestämmelser om högre tekniska läroverk, vilkas föreskrifter om praktik genom Kungl. brev den 12 januari 1963 förklarats skola äga fortsatt giltighet intill utgången av budgetåret 1964/65. 8.4.6.3 I de flesta västeuropeiska länder krävs vid teknisk utbildning, motsvar a n d e svensk gymnasieingenjörsutbildning, längre praktik än här i landet. Föreskrifterna om praktikens längd, dess sammansättning och dess tidsmässiga förlängning varierar från land till land. I exempelvis Danmark och Schweiz föreskrives en traditionell tre- till fyraårig lärlingsutbildning, avslutad med gesällprov, vid vilket endast färdigheter att tillverka branschens produkter prövas. I exempelvis Finland, Norge och Västtyskland krävs ett till två års praktiskt arbete inom branschen, men ställs å andra sidan ej några krav på praktikantens manuella skicklighet. I England föreskrives visserligen en tvåårig lärlingstid (apprenticeship), men i verkligheten krävs ingen som helst yrkesarbetarutbildning. I Nederländerna har för några år sedan införts ett års praktik mellan a n d r a och tredje årskurserna. 8A.6A Man torde utan överdrift kunna säga att praktiken inom gymnasiets tekniska sektor varit en av de mest debatte-

rade frågorna inom den tekniska undervisningen. Gymnasieutredningen och dess experter har i denna fråga haft ett stort antal diskussioner med olika avnämare av gymnasieingenjörer, företrädare för tekniska gymnasier, vederbörande lärarorganisation och organisationer som representerar ingenjörer. Då praktiskt taget alla varit eniga om att praktik i större eller mindre omfattning är nödvändig, har diskussionerna i huvudsak kommit att röra sig om tre huvudfrågor nämligen a) praktikens förläggning, varvid bl. a. frågan om förpraktikens vara eller icke vara debatterats, b) praktikens längd, samt c) praktikens utformning. Innan gymnasieutredningen går in på de tre huvudfrågorna vill utredningen här blott uttala, att utredningen för sin del finner praktik nödvändig. En rätt upplagd praktik effektiviserar undervisningen och gör den mer realistisk, den medför tidsvinster för undervisningen i de tekniska ämnena samt förkortar anpassningstiden i näringslivet efter examen. 8A.6.5 Frågan om praktikens förläggning har starkt influerats genom införandet på sin tid av treveckorssemester och — ännu mer accentuerat — genom fyraveckorssemestern. Industrins fyraveckorssemester kan komma att medföra att det blir svårt att i regel ta ut mer än sex veckors praktik under sommarferierna. I jämförelse med nuvarande och tidigare förhållande kan detta medföra ett bortfall av praktiktid. För att kompensera detta bortfall har diskuterats olika möjligheter. Ett uppslag har varit att för den tekniska lärokursen frångå det traditionella läsåret: praktiken skulle delvis förläggas till skoltid medan återläsning skulle ske

312 under normal ferietid. Ett annat diskussionsuppslag har varit att förlägga viss tids praktik till skoltid på det sättet att eleverna växlar så att under en viss tid ena hälften av klassen går kvar i skolan medan den andra hälften av klassen praktiserar och omvänt under en annan tid. Visserligen skulle själva skoltiden härigenom bli något avkortad men detta, menar man, måste samtidigt vägas mot att skolundervisningen blir effektivare i halv klass. Gymnasieutredningen måste avvisa dessa uppslag. Olika förlagda läsår vid skilda skolformer innebär stora olägenheter. Ett annorlunda förlagt läsår för teknisk lärokurs måste komma att väcka opposition från såväl elever som föräldrar och lärare och från skolorganisatorisk synpunkt är förslaget även svårt att genomföra; bl. a. förstör det alla möjligheter till samläsning med andra lärokurser inom gymnasiet. Beträffande det andra diskussionsuppslaget vill utredningen framhålla att utredningen icke är övertygad om att skolundervisningen härigenom skulle bli så mycket effektivare att den kompenserade den förkortade skoltiden. F. ö. medför en sådan anordning även pedagogiska olägenheter inom en klass och svårigheter ur samläsningssynpunkt. Ett tredje uppslag är anordnande av växelutbildning, d. v. s. iatt vissa praktikperioder med under skolans inseende ordnad praktisk utbildning inlägges i studietiden och växlar med den teoretiska utbildningen. Denna tanke togs upp av 1948 års tekniska skolutredning i betänkandet Tekniska skolutbildningen (SOU 1955: 21), som bl. a. framhöll att, då utländska erfarenheter av en sådan utbildning syntes vara goda, det här i landet borde beredas möjlighet att försöksvis pröva sådan utbildning. Statsmakternas beslut blev att det uppdrogs åt överstyrelsen

för yrkesutbildning att söka få till stånd en försöksverksamhet på området. Då genomförandet av en sådan utbildningsgång även i begränsad omfattning kräver omfattande förarbete av respektive skola i samråd med de företag, som skall medverka, och det är svårt att utforma praktiken så att den blir av lämplig art och så att tiden utnyttjas rationellt, har det varit möjligt att först från och med läsåret 1962/63 igångsätta sådan utbildning vid ett tekniskt gymnasium. Verksamheten omfattar där endast produktionsteknisk gren av maskinteknisk linje och 17 elever. Med hänsyn till den ringa erfarenhet som här i landet finns av växelutbildning anser sig gymnasieutredningen nu ej kunna föreslå att sådan mera reguljärt införes. Utredningen förutsätter att skolöverstyrelsen med uppmärksamhet följer pågående försök samt söker stimulera till vidgad försöksverksamhet på området. Ett annat sätt att få ut mer praktik är att fordra längre förpraktik. Av skäl, som nedan n ä r m a r e kommer att utvecklas, föreslår emellertid utredningen att krav på förpraktik ej längre uppställes. 1948 års tekniska skolutredning diskuterade i betänkandet Tekniska skolutbildningen (SOU 1955: 21) visserligen förpraktiken men icke direkt utifrån synpunkten huruvida kravet på förpraktik kunde slopas. Frågan gällde i stället om man kunde kräva längre förpraktik. Efter att ha erinrat om att skälet till att förpraktiken begränsats till två månader vore att en oavbruten skolgång härigenom möjliggjordes, förklarade tekniska skolutredningen att den med hänsyn härtill och till att tekniska gymnasiet vore avsett att fylla sin uppgift som parallell till andra gymnasielinjer icke kunde föreslå någon förlängning av förpraktiktiden. Utred-

313 ningen ansåg vidare att då gällande fordran på förpraktik (två månader) borde bibehållas. Såsom ovan framhållits kommer genom fyraveckorssemestern praktiska svårigheter att uppstå att under en sommarferie kunna få ut mer än sex veckors praktik. I och för sig kunde man naturligtvis nöja sig med att kräva endast minst sex veckors förpraktik. Med hänsyn till att industrisemestrarna som regel torde komma att förläggas till juli månad eller med början efter midsommar kommer en sådan sex-veckors praktik ofta att bli uppdelad i två perioder. Det säger sig självt att värdet av en sådan delad praktik knappast kan bli stort, om den icke är väl planlagd och övervakad. En annan omständighet, som man måste ta den största hänsyn till, när man diskuterar förpraktik, är om det överhuvud kan bli möjligt för industrin att ställa erforderligt antal praktikplatser till förfogande. Som i korthet namnes i det följande och närmare utföres under kapitel 9 kommer utredningens förslag om praktik under gymnasietiden bl. a. att innebära ett behov 1970 av närmare 12 000 praktikplatser under sommaren. Härtill kommer behövliga praktikplatser för de tekniska högskolornas elever, överslagsvis kan man beräkna det totala antalet erforderliga sommarpraktikantplatser för elever vid tekniska högskolor och gymnasier till uppemot 18 000. Vidare kommer att erfordras praktikantplatser för 6 000—7 000 elever vid de tekniska fackskolorna. Dessa elever kommer visserligen i regel att praktisera ett helt år men det är att förmoda att härigenom även ett inte obetydligt antal av de tillgängliga sommarpraktikantplatserna kommer att tas i anspråk av fackskoleelever. Industrins praktikantplatser och instruktörer bör enligt utredningens me-

ning i första hand reserveras för dem som redan är elever i tekniska läroanstalter och man bör ej ställa krav p å ytterligare praktikantplatser, om icke starkt vägande skäl talar härför. Gymnasieutredningen h a r i olika sammanhang framhållit vikten av en sådan omfördelning att en större andel av gymnasieungdomen än hittills går till yrkesutbildande studiegångar. Även om hittills kravet på förpraktik icke synes ha hämmat sökandefrekvensen till det nuvarande tekniska gymnasiet, är det icke säkert att så blir fallet, om man vill öka intagningen ytterligare. Ett intagningskrav, som inte finns inom andra lärokurser på gymnasiet, kan härvid komma att verka i varje fall i viss mån hämmande på tillströmningen. Även av denna anledning kan man sålunda fråga sig om krav på förpraktik bör bibehållas. Det torde knappast kunna bestridas att en rätt upplagd förpraktik h a r ett värde för tekniska studier. Främst h a r praktiken värde för undervisningen i de tekniska tillämpningsämnena. Som kommer att framgå av kapitel 9 föreslås dessa ämnen bli inplacerade relativt sent i den tekniska lärokursen. För de första årens undervisning kommer praktiken att ha mindre betydelse. Enligt utredningens uppfattning kan det värde för i varje fall de första årens undervisning, som ligger i en kort och uppdelad praktik, vilken dessutom sannolikt ej kan bli övervakad, knappast uppväga de nackdelar, som onekligen är förbundna med ett krav på förpraktik. Från rent skolorganisatorisk synpunkt vore det även fördelaktigt om krav på förpraktik slopades. Det är angeläget att intagningen till gymnasiet sker så snart som möjligt efter vårterminens slut. Fordras förpraktik kan därför en tidig intagning till gymnasiets tekniska sektor endast bli villkorlig i

314 avvaktan på att praktikbetyg kan presenteras, vilket, om sex veckors praktik skulle fordras, i allmänhet kommer att kunna ske först vid höstterminens början. Vid de diskussioner i praktikfrågan, som gymnasieutredningen haft med företrädare för näringslivet, har förekommit klara uttalanden för att man ej skulle kräva praktik för inträde i gymnasiets tekniska sektor. Sålunda h a r Sveriges mekanförbund i en till utredningen ingiven, den 18 juni 1962 dagtecknad promemoria föreslagit att kravet på förpraktik slopas med motiveringarna att värdet av sådan praktik är tvivelaktigt och att industrins begränsade möjligheter att taga emot praktikanter bör reserveras för dem som redan är elever vid tekniska läroanstalter. Samma förslag har framförts av Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund i en till utredningen i november 1962 ingiven skrift. Förbunden anför därvid bl. a. att elevernas studieförutsättningar icke ökas genom att de praktiserar ett par månader innan de börjar gymnasiestudierna samt att, med hänsyn till gymnasiets allmänna inriktning under de första åren, inte ens en ett-årig förpraktik torde öka dessa förutsättningar. Ovan har uttalats att ett krav på förpraktik kan negativt påverka tillströmningen till gymnasiets tekniska sektor. Även själva utbildningsvärdet av förpraktiken måste anses tvivelaktigt med hänsyn till dels svårigheterna att styra den så att den får ett meningsfyllt innehåll, dels att praktiken har sin största betydelse för annan undervisning än de första årens. Härtill kommer svårigheten att få tillräckligt antal praktikplatser och vissa skolorganisatoriska nackdelar. Dessa omständigheter har övertygat utredningen om att krav på

praktik icke bör uppställas ning till gymnasiets tekniska

för intagsektor.

8A.6.6 Från många håll har krav rests på att den obligatoriska praktikens längd borde ökas. Frågan härom sammanhänger intimt med den totala studietidens längd. Förlänges praktiken måste studietiden bli längre, om icke själva skoltiden i motsvarande mån förkortas. Att detta senare skulle vara möjligt har dock icke från något håll framförts. Tvärtom har starka krav rests på att skoltiden borde förlängas utöver nuvarande tre läsår. Gymnasieutredningen återkommer till denna fråga i kapitel 9. Två möjligheter återstår då: antingen ökar man praktiktiden med ty åtföljande förlängning av den totala studietiden eller söker man genom en lämplig uppläggning av praktiken få fram sådan effekt att en ökning av tiden ej blir behövlig. Som kommer att framgå av 8.4.6.7 och närmare behandlas i kapitel 9 har gymnasieutredningen valt att behålla ungefär samma praktiktid som för närvarande men genom olika åtgärder sökt effektivisera densamma. 8A.6.7 Praktikens utformning beror givetvis av vilket ändamål den skall tjäna. Idealt torde detta mål kunna sammanfattas i följande fyra punkter. Praktikanten skall a) lära känna arbetsoperationer, tillverkningsmoment, tillhörande utrustning och operationsföljd under olika betingelser (olika material, olika kvalitetskrav m. m.), b) bli insatt i den industriella verksamhetens organisation, samverkan mellan avdelningar (planering, konstruktion, kontroll, materialtillförsel, hantering, service m. m.), c) sätta sig in i olika personalkategoriers arbetsvillkor, få någon känne-

315 dom om tänkesätt och reaktioner i olika situationer på 'arbetsplatsen, personalorganisationernas roll m. m., samt d) få en uppfattning om ingenjörens arbetssätt och arbetsmiljö samt om de krav, som vid olika arbetsuppgifter och på olika nivåer ställes på ingenjören. För undvikande av missförstånd vill gymnasieutredningen betona, att man ej får betrakta dessa punkter som separata inlärningsmoment. Indelningen skall betraktas som ett försök att mera systematiskt ange praktikens uppgifter och innehåll. Dessa krav på vad praktik skall ge är otvivelaktigt mycket omfattande. De kan enligt gymnasieutredningens mening knappast tillgodoses, om ej praktiken får omfatta en avsevärd tid och utformas efter vissa fasta riktlinjer. Såsom framgår av 8.4.6.6 har gymnasieutredningen icke ansett att praktiktiden kan förlängas utöver vad som nu gäller. Däremot kan enligt utredningens uppfattning en rad åtgärder vidtagas för att effektivisera densamma genom riktlinjer för vad praktikanten skall göra och kontroll över att dessa riktlinjer verkligen följs. Trots dessa åtgärder torde det icke vara möjligt att ens tillnärmelsevis uppnå de ideala målen för praktiken. Utredningen har funnit att man främst bör syfta till att så långt tiden det medger söka uppfylla målen under a) och c) men även i någon mån målet under b ) . Målet under d) torde knappast i nämnvärd utsträckning kunna nås. Vid sina överväganden om praktikens utformning har utredningen stannat för att densamma bör omfatta dels av läroplanen reglerad praktik i skolverkstad, vars främsta syfte bör vara att medverka till att det under a) angivna målet förverkligas, dels ock en i viss omfattning styrd industripraktik med främsta syfte att fylla de krav som uppställes

under c) (miljöpraktik) men också att i viss mån beakta målet under b ) . De närmare detaljerna behandlas i kapitel 9. 8.4.7 Påbyggnadskurser

8A.7.1 Tidigare utveckling. Som framgår av kapitel 1 har sedan n ä r m a r e tjugu år tillbaka medel anslagits för att ordna frivilliga fortbildningskurser vid de tekniska gymnasierna. 1948 års tekniska skolutredning behandlade i betänkandet Tekniska skolutbildningen (SOU 1955:21) ingående frågan om frivilliga fortbildningskurser. Det framhölls därvid bl. a. att erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten varit goda och att många skäl talade för att kursverksamheten borde utvidgas. Särskilt värdefull, säger tekniska skolutredningen, synes den utbildning vara, som kan bygga på en redan förvärvad ingenjörsexamen och på praktisk verksamhet inom det speciella område, för vilket kursen är avsedd. Därutöver förelåge även behov av en fortbildningsverksamhet, avsedd för ingenjörer inom områden, som icke funnes representerade genom särskild linje. Dessa kurser borde anordnas inom områden, vars behov av ingenjörsutbildad arbetskraft icke vore tillräckligt för att särskilda gymnasielinjer kunde inrättas för dem. Tekniska skolutredningen fann det lämpligt att åstadkomma planmässighet i denna utbildning samt ansåg att vissa kurser borde kunna anordnas m e r a regelbundet. Kurslängden borde bestämmas till ca fyra månader (heltidskurs) och kurserna organisatoriskt anknytas till något tekniskt gymnasium. Vidare borde kurserna i princip bygga p å ingenjörsexamen vid tekniskt gymnasium samt praktisk verksamhet efter ingenjörsexamen inom det fackområde kursen vore avsedd för. Möjlighet skulle

316 dock finnas för personer med annan teknisk utbildning att vinna inträde, varvid inträdesprövning i vissa ämnen skulle fordras. Praktiken efter ingenjörsexamen borde åtminstone omfatta ett halvt år. För att åstadkomma enhetlighet vid intagningen borde denna handhas av en särskild central nämnd, innefattande representanter från bl. a. näringslivet. Den för de särskilda påbyggnadskurserna gällande kungörelsen (1956:604) ansluter sig i stort sett till tekniska skolutredningens förslag. Något krav på inträdesprövningar föreskrives dock ej. Antalet kurser bestämmes årligen av Kungl. Maj:t. De ifrågavarande påbyggnadskurserna anordnades första gången läsåret 1957/58 och till och med läsåret 1962/63 bar 28 kurser hållits eller påbörjats. Ej mindre än 15 av kurserna har berört eltekniska områden. I fråga om kursernas tidsmässiga uppläggning har det endast i en del fall varit möjligt att följa tekniska skolutredningens tanke, nämligen att kurserna i första hand skulle vara heltidskurser och pågå i en följd. På grund av svårigheter för näringslivet att lösgöra ingenjörer under en så lång tid som ca fyra månader har i allmänhet uppläggningen av kurserna blivit att undervisningen pågår antingen några dagar i veckan (ofta torsdag kväll samt hela fredag och lördag) eller i perioder om två eller tre veckor med ungefär lika långt uppehåll mellan perioderna. Denna uppläggning har medfört att kurserna kommit att sträcka sig över en termin. Timtalet i kurserna har varierat från lägst 360 till högst 565 och håller sig vanligen till omkring 500. Som lärare i kurserna tjänstgör huvudsakligen specialister från industrin och tekniker inom offentlig förvaltning samt i viss utsträckning lärare vid tek-

niska högskolor. Tekniska gymnasiernas lärare medverkar i relativt liten omfattning. Kurserna har huvudsakligen frekventerats av ingenjörer från tekniskt gymnasium men icke i ringa utsträckning även av andra ingenjörer, främst från kommunala tekniska skolor och privata tekniska institut. Tillgängliga uppgifter visar att de senare ingenjörerna hävdat sig väl. Enligt vad gymnasieutredningen kunnat inhämta är erfarenheterna av denna kursverksamhet i allmänhet goda. Genom de förvärvade kunskaperna har i vissa fall kursdeltagare kvalificerat sig att på ett begränsat område fullgöra arbetsuppgifter, som normalt åvilar civilingenjörer. Slutbetyget med graderade vitsord i vissa ämnen h a r visat sig ha ett gott meritvärde. 8.4.7.2 Gymnasieutredningens förslag. Utredningen finner mycket starka skäl tala för att som påbyggnad på de olika lärokurserna inom gymnasiets tekniska sektor även i fortsättningen med bidrag från det allmänna anordnas särskilda kurser då tillräckligt behov härav föreligger. Liksom vid nuvarande kurser bör målet vara att antingen fördjupa kunskaperna inom en viss reguljär lärokurs eller att meddela kunskaper inom områden, som ej representeras i den reguljära utbildningen. Därjämte bör kurserna kunna användas för att fylla ett tillfälligt behov av ingenjörer med viss utbildning. Det synes lämpligt att kurserna organisatoriskt anknyts till skolenheter, där fullständig teknisk utbildning meddelas. Detta innebär ej nödvändigtvis att kursorten alltid måste vara densamma som skolorten. Om så befinnes lämpligt bör kursen kunna förläggas till annan ort, exempelvis till ort med industri, som arbetar inom det aktuella området.

317 I fråga om kurslängden anser gymnasieutredningen att man ej bör föreskriva någon minimitid eller maximitid. För inträde bör fordran på ingenjörsmässig praktik ej uppställas. Det bör vara möjligt att bli antagen till påbyggnadskurs direkt efter avslutandet av den fullständiga tekniska lärokursen. Därmed h a r utredningen självfallet icke velat underkänna värdet av praktik inom området. Utredningen räknar med att en del av påbyggnadskurserna kommer att omfatta områden, som nu är föret r ä d d a av linje eller specialisering inom linje. Den som önskar en sådan specialiserad utbildning omedelbart efter det han avslutat sin tekniska gymnasieutbildning bör även kunna få den.

de påbyggnadskurser, som må igångsättas varje budgetår. Utredningen kommer att i kapitel 9 lämna exempel på några enligt utredningens uppfattning lämpliga påbyggnadskurser och en kort kommentar till innehållet i varje kurs. Fastställandet av kursplan bör liksom hittills ankomma på den centrala skolmyndigheten. Utredningen förutsätter självfallet att kursernas igångsättande, uppläggning och förläggning sker i n ä r a samarbete med näringslivet och i erforderlig omfattning med länsskolnämndernas tekniska råd.

Kurserna måste självfallet vara riksrekryterade och företräde får på intet sätt ges den egna skolans elever. Antalet kurser varje budgetår bestämmes för närvarande av Kungl. Maj :t, som sedan flera år medgivit att sex sådana får igångsättas varje år. Hur stort antal kurser som i framtiden årligen kan behövas är mycket svårt att nu uttala sig om. Det torde dock, såvitt gymnasieutredningen kan bedöma, behövas ett större antal kurser än sex. Utredningen grundar detta sitt bedömande bl. a. på det förhållandet att påbyggnadskurserna i framtiden även torde komma att omfatta områden, som nu på tekniskt gymnasium är företrädda av sådana linjer eller specialiseringar, vilka utredningen föreslagit icke längre skola ingå i den reguljära tekniska gymnasieundervisningen. I kostnadsberäkningarna i kapitel 20 har gymnasieutredningen räknat med till en början tio sådana kurser utan att därvid ha tagit någon ställning till behovet av kurserna.

8.4.8 Sammanfattning

Medel till kurserna bör anvisas under särskilt anslag och det bör ankomma på den centrala skolmyndigheten att inom ramen för anvisade medel bestämma

Utredningen föreslår sålunda att gymnasiets tekniska lärokurs (Te) i huvudsak differentieras efter fack (8.4.2.6); att lärokursen i näst sista årskursen skall omfatta fyra studiekurser, maskinteknisk (M), byggteknisk (B), elteknisk (El) och kemiteknisk (K) (8.4.3.3—6); att i sista årskursen skall finnas sex studiekurser, maskinteknisk (M), anläggningsteknisk (Ba), husbyggnadsteknisk (Bh), elkraftteknisk (Elk), teleteknisk (Elt) och kemiteknisk (K), varav de anläggningstekniska och husbyggnadstekniska kurserna skall bygga på byggteknisk studiekurs samt de elkrafttekniska och teletekniska kurserna på elteknisk studiekurs (8.4.3.3—6); att i den reguljära utbildningen icke längre skall ingå kurser motsvarande de under 8.4.3.1 med nr 6—19 betecknade linjerna och de under 8.4.3.7 angivna specialiseringarna inom vissa linjer; att vissa möjligheter skall finnas att medge variationer i till sista årskursen förlagd studiekurs (8.4.5); att skolöverstyrelsen skall kunna med-

318 ge bedrivande av försöksverksamhet (8.4.5.1); att försöksverksamhet med materialteknisk utbildning anordnas enligt vissa angivna modeller (8.4.5.2); att krav på praktik för intagning i gymnasiets tekniska lärokurs ej skall uppställas (8.4.6.5); att för slutbetyg från fullständig teknisk lärokurs skall fordras viss under skoltiden fullgjord praktik (8.4.6); samt att, som påbyggnad på de sex studiekurserna i sista årskursen, må anordnas kurser med ändamål antingen att meddela fördjupad utbildning inom studiekurserna eller utbildning inom område, som ej är företrätt inom den tekniska lärokursen (8.4.7.2).

8.5 Behov av ytterligare

lärokurser

I avsnitten 8.2—4 h a r gymnasieutredningen övervägt, vilka lärokurser gymnasieutbildningen bör omfatta med hänsyn till behovet av gymnasieutbildade dels vid universitet och högskolor, dels i näringsliv och förvaltning, för de sistnämnda främst behovet av ekonomiskt och tekniskt utbildad arbetskraft. Härutöver finns såsom visats i kapitel 4 ytterligare behov vid de postgymnasiala fackutbildningslinjerna. Frågan om dessa avnämare motiverar ytterligare lärokurser behandlas i 8.5.1. Vidare måste övervägas om bland de ungdomar som söker sig till gymnasiet finns så starka intressen att de motiverar nya lärokurser eller varianter av redan föreslagna även om avnämarbehovet skulle vara ringa. Gymnasieutredningen tar upp denna fråga i 8.5.2. I 8.5.3 slutligen tar utredningen upp till övervägande frågor som sammanhänger med den 1959 slutförda utredningen angående praktiska gymnasier.

8.5.1 Postgyninasiala fackutbildningslinjernas behov

I 4.4.3.6 har gymnasieutredningen rppskattat behovet av gymnasieutbildade 1970 vid postgymnasiala fackuttildningslinjer till drygt 3 000. Gymnasieutredningen r ä k n a r emellertid med att 1970 drygt 5 000 gymnasieutbildade kommer att söka sig till postgymnasial utbildning, varav drygt 2 000 torde komma att utgöras av sådana som avgått (i huvudsak utan examen) från annan utbildning. Bland postgymnasiala linjer där gymnasiekompetens krävs för inträde, dominerar utbildningen av blivande klasslärare. Behövligt antal utbildningsplatser 1970 kan beräknas till 1 500. Enligt gymnasieutredningens mening bör inga starkt fixerade förutbildningskrav med avseende på viss ämnesuppsättning ställas på blivande klasslärare. Betydelsefullare är att man får personer med de personliga egenskaper som läraryrket kräver. Till klasslärarutbildning bör alltså kunna mottagas var och en som har gymnasiekompetens. Viss ämneskomplettering kan liksom nu komma att erfordras men bör kunna ske genom enskilda studier före lärarutbildningen eller under dess gång och med stöd från utbildningsanstalten. F. n. söker till klasslärarutbildning studenter från allmänna gymnasiets samtliga linjer, även om allmänna linjen dominerar. Utredningen räknar med att den samhällsvetenskapliga tillsammans med den humanistiska men även den ekonomiska lärokursen kommer att svara för större delen av rekryteringen i framtiden. Det nu sagda gäller för en klasslärarutbildning av nuvarande typ. Om — såsom en följd av pågående utredningsarbete — utbildningen av lärare för grundskolan avsevärt förändras, kan givetvis läget bli annorlunda. Skulle exempelvis även lärarna på grundsko-

319 lans låg- och/eller mellanstadium få starkare anknytning till vissa grupper av ämnen kan intagningsbestämmelserna behöva modifieras. Det synes emellertid mycket sannolikt att de lärokurser gymnasieutredningen i det föregående kommit fram till bör ge lämplig förutbildning för de olika utbildningsvägar som kan komma till stånd. Av övriga postgymnasiala fackutbildningsvägar med stort inslag av ungdomar med gymnasiekompetens beräknas socialinstituten 1970 ta emot drygt 500 nybörjare. För utbildningen vid instituten är givetvis samhällsvetenskaplig lika väl som ekonomisk lärokurs — framförallt det administrativa alternativet — lämplig förutbildning. I vad mån av dessa inträdessökande kommer att fordras gymnasieutbildning kan utredningen ej nu bedöma. Enligt 4.4.2.3 erfordras 1970 ett intag av ca 350 gymnasieutbildade till sjukgymnastutbildning. De utgör en del av det snabbt växande personalbehovet inom vårdyrkena. Till denna yrkeskategori hör bl. a. sjuksköterskor och viss laboratoriepersonal. Antagandena i 4.4.2.3 utgår från att omkring 1970 över 600 gymnasieutbildade skulle komma att söka till utbildningar inom vårdnadsområdet på den nivå det här är fråga om. Det är emellertid viktigt att observera att behovet i sin helhet är väsentligt större. För enbart sjuksköterskor torde erfordras mer än 3 000 utbildningsplatser. För dessa yrken liksom för många andra kvalificerade befattningar inom den personalkrävande vårdsektorn bör emellertid grundskolan liksom en ändamålsenligt utformad studieväg inom fackskolan kunna ge den lämpligaste förutbildningen. Till frågan om det är motiverat att nu inrätta någon speciell lärokurs inom gymnasiet återkommer gymnasieutredningen i 8.5.2.

Bland övriga fackutbildningslinjer till vilka studenter och motsvarande söker sig (se kap. 4, tabellerna 24 och 25) finns ingen, som rimligtvis kan göra anspråk på en speciellt avpassad förutbildning på gymnasienivå. De stora avnämarna av typen försäkringsinrättningar och banker torde — i den mån det gäller personal med gymnasiekompetens — vara bäst betjänta av gymnasieekonomer och i viss utsträckning av ungdomar med samhällsvetenskaplig lärokurs. 8.5.2 Behovet av särskilda lärokurser för att tillgodose speciella elevintressen

8.5.2.1 I betänkandet Vägen genom gymnasiet (SOU 1963: 15 s. 124 ff) redogörs bl. a. för ungdomarnas inställning till vissa intresseområden. Bland dessa återfinns de humanistiska, samhällsvetenskapliga, ekonomiska (merkantila), tekniskt-naturvetenskapliga och medicinskt-biologiska områdena. Dessa områdens behov av gymnasieutbildade h a r tillgodosetts genom de i 8.2—4 föreslagna fem lärokurserna. Utöver förenämnda fem områden tyder undersökningarna p å att det skulle finnas ytterligare två tämligen avgränsade intresseområden, i undersökningarna benämnda det estetiska och det socialt-humanitära. Att sådana intresseområden finns stödes även av andra undersökningar och iakttagelser, bl. a. inom studie- och yrkesvägledningen. I följande avsnitt skall dessa intresseområden närmare diskuteras. 8.5.2.2 Det estetiska intresseområdet har gehör hos många elever, främst hos de kvinnliga. Tendensen bekräftas i den undersökning som rör elevernas intressen för olika skolämnen. Flertalet ungdomar vill ha undervisning i musik och teckning men endast en minoritet — som absolut sett dock inte är alltför

320 obetydligt —• önskar »många timmar i veckan». Här visar flickorna det största intresset. Vid bedömningen får man också hålla i minnet att teckning inte bara är ett estetiskt ämne utan också särskilt på reallinjen har ett tekniskt inslag. De manliga abiturienterna (SOU 1963:15, tabell 86) vill t. o. m. ha minskad undervisning i teckning och musik även om meningarna är delade på de olika linjerna. Av undersökningarna i Vägen genom gymnasiet och andra erfarenheter torde man kunna d r a den slutsatsen att det finns ett icke obetydligt antal ungdomar — med flickorna i majoritet — med så starkt estetiskt intresse att de skulle vilja avsätta tid härför utöver vad gymnasiet normalt erbjuder. Från denna synpunkt ter sig därför en på estetiska ämnen inriktad specialisering motiverad. Två alternativ kan därvid tänkas. Det första alternativet innebär en genomgripande specialisering som är i den meningen radikal, att den närmast tillgodoser elever med klar och bestående inriktning på rent estetiska yrken men inskränker gymnasieutbildningens användbarhet att utan komplettering räcka till som grund för universitetsoch högskolestudier. Det andra alternativet innebär en måttligare specialisering som kan passa ett stort antal av gymnasieeleverna, oavsett estetisk begåvning, och som vidare ej minskar utbildningens karaktär av universitets- och högskoleförberedande. Vid valet mellan dessa alternativ måste det yrkesmässiga behovet av gymnasieutbildade med estetisk specialisering spela en avgörande roll. Därvid kan först konstateras att avnämarundersökningarna i SOU 1963: 22 inte ger underlag för en specialisering enligt det första alternativet även om några få

avnämare ställer ganska höga krav på teckning med konsthistoria och musik med musikhistoria. Gymnasieutredningen h a r också på andra sätt sökt inventera behovet av ungdomar med omfattande estetisk utbildning på det gymnasiala åldersstadiet. Det har därvid inte visat sig möjligt göra några prognoser med rimlig grad av tillförlitlighet. Redogörelsen i 4.4.2.3 och 8.5.1 torde för övrigt visa att bland gymnasiets avnämare endast några få (musikhögskola, konsthögskola, teckningslärarinstitut, dramatisk elevskola) kan tänkas v a r a intresserade av ungdomar med utbildning enligt det första alternativet. Däremot skulle förmodligen vissa fackutbildningslinjer vara väl betjänta av gymnasieutbildade med en måttlig estetisk specialisering. En sådan utbildning vore otvivelaktigt värdefull för exempelvis den stora gruppen blivande klasslärare. Detsamma gäller yrkesgrupper med anknytning till massmedia. Dessa grupper befinner sig i stark utveckling, ehuru rekryteringsbasen inte enbart eller ens huvudsakligen är gymnasiet. Överhuvudtaget synes det rimligt anta att ökad materiell standard med ökad fritid och ökad benägenhet att genom högre skolstudier vidga sin intresseoch kunskapssfär kommer att medföra vissa ökade krav på och behov av personer med estetiska intressen och en god skolmässig utbildning. Att här kvantitativt bedöma avnämarkaraktären är dock ej möjligt. Gymnasieutredningen h a r funnit att skäl talar för en estetisk specialisering enligt det andra alternativet. Detta alternativ synes också väl överensstämma med elevernas önskemål. Flertalet elever torde nämligen inte önska en specialisering som starkt begränsar valmöjligheterna efter avslutade gymna-

321 siestudier. De önskar tvärtom hålla flera vägar öppna. Gymnasieutredningen vill därför föreslå att gymnasister som så önskar får enligt regler som utredningen i kapitel 9 närmare preciserar åtnjuta undervisning i estetiska ämnen i stället för vissa andra ämnen. Gymnasieutredningen uppfattar inte detta såsom införande av nya lärokurser utan som varianter av de redan föreslagna. Till innehållet i dessa varianter återkommer utredningen i 9.7.2. 8.5.2.3 Enligt undersökningarna i Vägen genom gymnasiet skulle särskilt flickorna vara intresserade av det socialthumanitära området. Arbetsmarknadsstyrelsens undersökningar om yrkesvalstendenserna t y d e r även på att så är fallet liksom även på intresse för vad som b r u k a r kallas det husliga området. De verksamheter som avses är svåra att skarpt avgränsa. Hit hör emellertid vårdyrkena liksom vissa yrken inom statlig och kommunal förvaltning med inriktning på kurativa och på administrativa uppgifter av social karaktär. Mindre tydligt kommer intresset för det husliga området fram. De i Vägen genom gymnasiet angivna frågorna är inte heller ställda så att detta intresseområde n ä r m a r e belyses. Inom yrkesvägledningen h a r man dock erfarenhet av att gymnasieelever ej sällan har ett mer eller mindre yrkesbetonat intresse inriktat mot produktion och konsumtion av livsmedel och kläder, bostadens inredning och vård, hemekonomiska frågor o. dyl. Delvis är detta intresse inriktat mot lärar- eller konsulentyrkena inom dessa områden. Det kan icke påvisas att gymnasiets avnämare ställer k r a v på sådan utbildning. Av nu gällande antagningsvillkor och kända önskemål om yrkesegenskaper torde man kunna dra den slutsatsen att de föreslagna reguljära lärokurI l — 318118

serna, särskilt den samhällsvetenskapliga och den naturvetenskapliga, torde ge god förutbildning i den mån gymnasiekompetens överhuvud fordras eller är lämplig. Det ovan påvisade elevintresset inom det husliga och det socialt-humanitära området kan icke sägas bli tillgodosett vare sig i nuvarande gymnasieformer eller inom de tidigare föreslagna fem reguljära lärokurserna. Gymnasieutredningen kommer därför att i det följande söka belysa frågan om med hänsyn till elevintresset särskild specialisering kan behövas inom det hushållsinriktade och inom det vårdnadsinriktade området. Det husliga utbildningsfältet behandlades av blandgymnasieutredningen i förslag framlagt den 31 januari 1961. Utredningen anger området enligt följande. »Huslig utbildning i mera allmän betydelse omfattar främst de uppgifter, som sammanhänger med födoämnenas bearbetning och konsumtion, textiliernas tillverkning och underhåll, bostadens inredning och vård, skötsel och användning av maskinella hjälpmedel, redskap och annan utrustning samt hemekonomiska frågor.» Motsvarande definitioner återfinnes t. ex. i 1955, 1959 och 1960 års nordiska utredningar angående inrättande av en gemensam nordisk hushållshögskola. För områdets bestämmande är också av intresse att observera det numera helt genomförda nya namnet på skolköks- och slöjdseminarierna: Seminarierna för huslig utbildning. Om man bortser från ett p a r specialiteter utbildar dessa seminarier två skilda typer av l ä r a r e : hushållslärare och textillärare. Det torde vara motiverat och lämpligt att h ä r skilja på två olika sektorer inom området: hushållningssektorn och den textila sektorn.

322 Inom hushållningssektorn kan urskiljas tre skilda områden. 1. Hushållstekniken 2. Näringsläran (inkl. livsmedelsoch kostfrågor) 3. Konsumtionsekonomin. Hushållstekniken avser främst undervisning om hushållsmaskiner. Denna undervisning måste i huvudsak vara teknisk men omfatta även arbetsmetodiska frågor. Utredningen anser icke att b ä r a n d e skäl finnes för en specialisering inom gymnasiet med sådan inriktning. Inom områdena näringslära och konsumtionsekonomi finns för närvar a n d e i vårt land utbildning på olika nivåer vid husmodersskolor och lanthushållsskolor samt vissa kurser vid yrkesskolan och seminarier för huslig utbildning. Hit kan också föras den livsmedelstekniska ingenjörsutbildningen vid tekniska gymnasiet i Hälsingborg. I den nordiska hushållshögskolan skall ges utbildning på akademisk nivå. Enligt förslag till kursplaner för fackskolan skall där förekomma viss utbildning inriktad på konsumtionsekonomi. Det kan konstateras att det för närvarande ges en tämligen omfattande utbildning inom områdena näringslära och konsumtionsekonomi i hushållningssektorn. Utbildningen ligger på olika nivåer och omfattar såväl teoretisk som praktisk utbildning. Att göra någon kvantitativ analys av behovet av personer med hushållsutbildning av det slag som utredningen h ä r pekat på torde ej vara möjligt. Härför är arbetsmarknadsbehovet alltför splittrat på smärre grupper som inom sig består av personer med olika förutbildning. Gymnasieutredningen har ej funnit skäl föreligga för att i gymnasiet införa en specialisering inriktad på de

områden inom hushållningssektorn det här är fråga om. Utredningen vill emellertid peka på att det inom det obligatoriska specialarbetet i tredje årskursen i vissa ämnen, exempelvis kemi, biologi, samhällskunskap och psykologi, torde bli möjligt att tillgodose ett eventuellt elevintresse inom nu förevarande områden. Den textila sektorn är delvis tillgodosedd eller kommer att tillgodoses genom den utbildning i olika former och på skilda nivåer som angivits för hushållningssektorn. Frågan om textilutbildning på gymnasieingenjörsnivå har av utredningen behandlats under 8.4.3.7. Avnämarbehovet i övrigt synes kunna tillfredsställas genom den utbildning som meddelas vid textilinstitut, konstfackskolan, Slöjdföreningens skola i Göteborg och de många textila kurser som yrkesutbildningensväsendet i övrigt erbjuder. Elevintresset kan i viss mån tillgodoses inom gymnasiets estetiska varianter i ämnet teckning och vad avser gymnasieingenjörer genom varianter inom maskinteknisk och kemiteknisk lärokurs och särskilda påbyggnadskurser. I fråga om det sociala området vill utredningen — utöver vad utredningen tidigare nämnt om det stora behovet av personal inom vårdområdena — framhålla att samhällets behov av social och psykologisk service är i växande. Vårdnadsområdet omfattar en mängd olika och var för sig stora fält. Den personal som är verksam inom dessa har ej heller arbetsuppgifter för vilka en enhetlig utbildning är lämplig. Uppgifterna varierar mellan rent administrativa å ena sidan och praktiskt vårdarbete å den andra. Bedömt ur intressesynvinkel kan emellertid sägas att dessa arbetsupp-

323 gifter lockar människor med socialt intresse och med intresse för kontakt- och servicefunktioner. Självfallet är sådan intresseinriktning i många fall sammankopplad med intressen av sådan art att gymnasiets reguljära lärokurser är bättre lämpade än någon form av specialiserad utbildning, t. ex. när det gäller verksamhet som lärare eller läkare. Vårdnadsområdet h a r i förhållande till sin storlek och betydelse ej påverkat det allmänna skolväsendets innehåll och uppbyggnad. I framtiden torde därför såväl fackskola som gymnasium böra ta till vara och utveckla de ungdomars intressen som kan ledas vidare i verksamheter av ovan antydd art. Det är dock gymnasieutredningens mening, att en specialisering inom gymnasiestudierna ej bör vara så djup, att den bland avnämarna inom vårdnadssektorn medför krav på sådan utbildning. Det synes önskvärt att det socialthumanitära fältet i fortsättningen liksom nu rekryterar bland ungdom med olika skolunderbyggnad och ej generellt ställer högre krav än den fortsatta utbildningen förutsätter. Man bör vid konstruktionen av en specialisering för vårdnadssektorn också uppmärksamma att det intresse eleverna h a r för problem i anknytning till denna inte alltid förbindes med någon särskild utbildning eller med yrkesverksamhet inom vårdnadsyrken. De fördjupade kunskaper som en specialisering avser bör alltså vara av sådant innehåll att den är a n v ä n d b a r också på andra områden. Gymnasieutredningen h a r funnit att skäl talar för en specialisering med inriktning på sociala intressen. Tid får enligt utredningens mening ges denna på samma sätt som föreslagits för estetisk specialisering, dvs. de som så önskar bör få åtnjuta undervisning i mot

sociala intressen inriktat ämne enligt de regler som närmare preciseras i kapitel 9. Denna undervisning skall vara en variant av de redan föreslagna lärokurserna. Till innehållet återkommer utredningen i 9.3.3.6.

8.5.3 Praktiska gymnasier 8.5.3.1 Enligt sina direktiv har gymnasieutredningen, då den överväger behoven av olika utbildningsvägar ovanpå den obligatoriska skolan, att beakta och ytterligare överväga den år 1959 slutförda utredningen Praktiska gymnasier (SOU 1959: 44) samt däröver avgivna remissyttranden. Det praktiska gymnasiet skall, menar utredningsmannen, ge tillfälle för »välutrustade ungdomar, som inte känner sig tilltalade av vanliga gymnasiestudier», att genom en annorlunda uppläggning av gymnasiet ändå framgångsrikt bedriva gymnasiala studier. Utredningsmannen har avsett det praktiska gymnasiet för ungdomar som kan karaktäriseras på följande sätt: »De kan ha god intelligens men ändå sakna bokintresse. De är rädda för 'plugg', de tror sig inte orka med en teoretisk studiegång, de känner sig dragna till mera 'praktiska' sysselsättningar, deras aktivitetsbehov är utåtriktat. De är ännu inte yrkesmogna, men de har en måhända oklar uppfattning om att de passar för praktiska samhällsuppgifter. På gymnasiet riskerar de att misslyckas på grund av sin utåtriktade läggning och sin avsaknad av primärt intresse för studier» (a.a. s. 18). Eftersom kravet på gymnasiets kvalitet förutsätter att man tar tillvara och bygger på elevernas intresseinriktning som det primära och för studieresultatet avgörande, menar utredningsmannen, bör man bland många andra intressen, som tillvaratagits i gymnasiala utredningsformer, även utnyttja det betydelsefulla intresseområde, som särskilt 1948 års befälsutredning påpekat, det organisatoriska intresset och intresset för fysisk fostran och friluftsliv. Därtill kommer intresse för människor t. ex. yttrande sig i gott handlag med människor och förmåga att vara arbetsledare. Utredningsmannen finner för sin del att

324 dessa intressen kan vara gymnasialt bärande. Det finns också, menar han, i våra gymnasier gott om sådana ungdomar, som är »utåtriktade, handlingsberedda, idrottsintresserade, kontaktvilliga». Såvitt de också är studieintresserade, bereder de heller inte bekymmer. Men för deras del, som inte har detta primära studieintresse, bör det praktiska gymnasium komma till, som tar tillvara ungdomar av den läggning, som inledningsvis skisserades. Utredningsmannen utgår sålunda ifrån att förekomsten av »organisatoriskt intresse, ofta stimulerat av idrottsintresset och gärna kombinerat med psykologiskt intresse», har konstaterats och att utbredningen av detta intresse bland utåtriktade ungdomar är betydande (a.a. s. 18). Det gymnasium, som skulle kunna stimulera ungdomar av denna läggning »att energiskt ta itu med bokstudier, för vilka de saknar primärt intresse», skulle enligt utredningsmannen behöva ha ett studiearbete av en annan karaktär än det vanliga, ta elevernas praktiska intressen som utgångspunkt och drivfjäder för arbetet samt som arbetsmetod använda sig av erfarenheter ute bland praktiskt verksamma människor. Centralt ämne skulle vara organisationsoch arbetskunskap med bl. a. två obligatoriska sommarläger; psykologi behövde bli ett självständigt ämne, liksom samhällskunskapen; geografin skulle vara en utpräglad praktisk näringsgeografi. Dessutom skulle eleverna läsa ett reformerat historiskt samlingsämne, svenska, moderna språk, biologi, kemi, fysik, matematik. Gymnastik med lek och idrott skulle vara ett väsentligt ämne på schemat. Arbetssättet i det praktiska gymnasiet skulle i hög grad lita till individuella arbetsmetoder och intressen och till grupparbete. Att ungdomar med denna inriktning och skolning väl skulle lämpa sig för åtskilliga utbildningsvägar och yrkesområden syntes utredningsmannen klarlagt bl. a. genom den sammanställning över det praktiska gymnasiets tänkbara avnämarområde, som arbetsmarknadsstyrelsen upprättat. Det anansågs visserligen inte styrkt, att det praktiska gymnasiet vore bättre lämpat som förutbildning än någon annan gymnasielinje, men att det lämpade sig väl. Förslaget om ett praktiskt gymnasium mötte stark kritik. Invändningar gjordes mot själva antagandet av före-

komsten av den ungdomsgrupp — gjmnasiebegåvad ehuru icke gymnasieintresserad — som utredningsmannen utgått ifrån. Man kritiserade de föreslagna ämnenas organisation, innehåll och metodik. Man ansåg de tänkta avnämarna vara mer betjänta av redan existerande gymnasielinjer. En och annan remissinstans bejakade å andra sidan de nya tankegångarna med tanke på att de behandlade en hittills icke beaktad ungdomsgrupp med möjligheter till gymnasiestudier. Andra avvisade inte utgångspunkterna men ansåg en kortare utbildningsgång än gymnasiet tillfyllest eller hänvisade till att även nuvarande gymnasium faktiskt borde kunna ta h a n d om dessa ungdomar. Det saknades inte heller röster för att det beaktansvärda i utredningens förslag främst beträffande gymnasiets arbetsformer borde avse hela gymnasiet och icke en speciell del därav. 8.5.3.2 Såsom skett beträffande övrig differentiering inom gymnasiet bör det praktiska gymnasiets berättigande belysas både av elevsynpunkter och avnämarsynpunkter. Vad först elevintressena beträffar synes det uppenbart, att ungdomar med den anlagsutrustning, som utredningsmannen skisserar, finnes. Det är dock skäl att betona, att det kanske snarare är fråga om en läggning än om särskilda intressen. Att intresset för gymnastik och idrott samtidigt i många fall finns är ovedersägligt. Bl. a. pekar utredningen Vägen genom gymnasiet på de manliga gymnasisternas preferens för gymnastiken. Intresset för människor och för psykologi har berörts ovan (8.5.2). Huruvida ett särskilt »organisatoriskt intresse» kan konstateras är en öppen fråga. Erfarenheten talar dock för att många ungdomar h a r begåvning för att organisera och leda arbete och snabbt

325 vill ha utlopp för detta intresse. Det visar sig i förenings- och kamratsamm a n h a n g inom och utom skolan och även i viss mån i undervisningssituationer. Att sådana intressen senare i livet manifesterar sig i en stor mängd yrken är uppenbart. Huruvida de föreligger som påtagliga kvaliteter just i tonåren och i den kombination av intressen, som utredningsmannen delvis antar, kan icke fullt klarläggas. Vad avnämarsidan beträffar ger icke utredningen Kraven på gymnasiet (SOU 1963: 22) besked på h ä r relevanta punkter. Helt allmänt kan sägas, att avnämarnas i stort sett entydiga krav på arbetsegenskaper och färdigheter i minst lika hög grad som specifika ämneskunskaper talar för vissa av inslagen i förslaget om ett praktiskt gymnasium. Efterfrågan på förkunskaper i gymnastik och idrott är naturligt nog ej stor eller alls ej nämnd i flertalet fall; däremot efterfrågas från några håll förkunskaper i beteendevetenskaperna.

8.5.3.3 Gymnasieutredningen har alltså att överväga, huruvida de utbildningsmål, den differentiering och de verksamhetsformer, som hittills redovisats i kapitel 5 och 7 samt ovan i kapitel 8 och som vidare diskuteras i kapitel 9 och 10, täcker de behov både från elevhåll och från avnämarhåll som förslaget om praktiska gymnasier behandlar. Först och främst kan konstateras, att med viss sannolikhet fackskolorna kommer att attrahera många av de ungdomar som önskar en kortare utbildning vilken är mer målinriktad än gymnasiets. De ungdomar som har det psykologiintresse som utredningen om praktiska gymnasier r ä k n a r med torde få utlopp för detta inom ramen för den speciali-

sering med inriktning på sociala intressen som i 8.5.2.3 föreslagits. Denna specialisering liksom ämnet psykologi kommer inte att få samma anknytning till arbetsledar- och organisationsuppgifter av praktisk art som det praktiska gymnasiet avsågs ge, men den metodiska uppläggningen med anknytning till tillämpningar (jfr 9.3.3.6) liksom samverkan med samhällskunskap borde kunna tjäna ett likartat syfte. Generellt kan också sägas att de verksamhetsformer som föreslås i kapitel 10 bör kunna erbjuda flera av det praktiska gymnasiets kvaliteter. Ämnet organisations- och arbetskunskap, som skulle utgöra det praktiska gymnasiets kärnämne med såväl teoretiska studier under terminerna som praktiska under ferietid och som skulle ge gymnasiet ifråga dess särprägel och delvis dess kompetensvärde, förefaller gymnasieutredningen innehålla många beaktansvärda uppslag. En granskning av innehållet i terminskurserna ger vid handen att många av dess moment och — icke minst dess arbetsformer kommer att återfinnas inom det gymnasium gymnasieutredningen föreslår. En jämförelse med den läroplan utredningen föreslår i kapitel 9 visar sålunda att kursmomenten socialpsykologi och arbetspsykologi kommer att finnas inom psykologin, socialkunskapen och samhällskunskapen; arbetsfysiologi med arbetshygien inom gymnastik och ergonomi; arbetarskydd och arbetsrätt, arbetsorganisation, arbetsmarknadsorganisationer m. m. inom samhällskunskap och företagsekonomi. Dessutom torde ämnet förvaltning inom gymnasiets ekonomiska lärokurs kunna attrahera de ungdomar, vilkas intresse är inriktat på praktiskt förvaltningsarbete och organisationsuppgifter. Ämnets uppläggning med nära anknytning till bl. a. kommunala administrations-

326 problem synes kunna tillfredsställa åt- terligare skolutbildning som man känskilliga av de intressen som i utred- ner motiverad av yrkesintressena. En ningen om praktiska gymnasier förut- ytterligare utvidgning av vuxenutbildsattes kunna få utlopp inom organisa- ning på gymnasiestadiet torde komma att tillvarata en del av de begåvningstions- och arbetskunskapen. Däremot anser gymnasieutredningen inte att det typer, varom h ä r är fråga. Den stora vikt som i utredningen generellt skall ges undervisning i de om praktiska gymnasier fästes vid sammånga arbetsledar- och arbetsplatspsyhällskunskapen synes väl tillgodosett kologiska och organisatoriska frågor genom detta ämnes uppbyggnad i gymsom organisations- och arbetskunskanasieutredningens förslag. pen tar upp. Sådana frågor kan därVad slutligen gymnastik- och fritidsemot komma att erbjudas elever i form av det specialarbete, som föreslås i ka- intresset beträffar tillgodoses detta i pitel 10 där grupparbete i så fall lämp- ungefär samma utsträckning som det praktiska gymnasiet avsåg. Det är ockligen bör komma till .användning. Vad fältarbetet under sommarferier- så skäl att påpeka att ergonomin inom n a beträffar är det en undervisnings- gymnasiets tekniska lärokurs ökar denform som gymnasieutredningen icke är nas möjlighet att motsvara de intressen beredd att nu förorda. Utredning- det praktiska gymnasiet avsåg att been har den uppfattningen att de vaka. Vad till sist beträffar de övriga ämmånga och omväxlande former för stunen och verksamhetsformer som föredierna som det nya gymnasiet kommer slogs i utredningen om praktiska gymatt erbjuda rimligen borde kunna tillnasier finner gymnasieutredningen att fredsställa även högt ställda anspråk på en icke obetydlig del av dessa beaktats att tillvarata de utåtriktade och kongenom gymnasieutredningens förslag taktvilliga ungdomarnas intressen. Bl. a. får tekniska och merkantila intressen till undervisningens organisation, innehåll och metodik. Utredningen finner sitt utlopp inom gymnasiet i framtiden därför icke skäl föreslå någon ytterlii en utsträckning som var okänd vid gare differentiering med innehåll mottiden för publiceringen av förslaget om svarande det i utredningen om prakpraktiska gymnasier. Nya möjligheter tiska gymnasier angivna. att möta olika elevkategorier med speciella anlag och intressen h a r också numera tillskapats genom tillkomsten 8.6 Sammanfattning av vuxengymnasier och kompletteringsgymmasier. Skulle ungdomen i fråga icke Inom det nuvarande allmänna gymnalockas och stimuleras av gymnasiala siet finns 6 lärokurser motsvarande studier i denna utformning, synes de de sex grenarna social, språklig, halvmed fördel böra välja de andra studie- klassisk, helklassisk, biologisk och maoch utbildningsvägar, som står till tematisk. Handelsgymnasiets läroplan b u d s : folkhögskolor, fackskolor, semi- h a r fyra lärokurser som dock, eftersom narier, verksutbildning, personaladmi- gymnasiet inte förrän läsåret 1963/64 nistrativ utbildning, förenings- och når upp till tredje årskursen, ännu inte förekommit i undervisningen. Det tekfacklig skolning m. m. Slutligen kvarstår möjligheten att ef- niska gymnasiet är väsentligt starkare differentierat med 19 linjer jämte nio ter eller under verksamhet ute i näspecialiseringar inom linjerna. I själva ringsliv och förvaltning skaffa den yt-

327 verket är differentieringen ännu starkare, eftersom läroplanerna också ofta v a r i e r a r från skola till skola. I detta avsnitt sammanfattar gymnasieutredningen sitt förslag till differentiering av gymnasiet och jämför det med nuvarande förhållanden. Vidare analyserar utredningen mera ingående sambandet mellan de olika lärokurserna.

8.6.1 Lärokurser

8.6.1.1. Gymnasieutredningen har i de föregående avsnitten efter analys av avn ä m a r n a s krav och ungdomarnas intressen funnit att gymnasiets innehåll bör differentieras på fem lärokurser, som dock inom sig kan rymma vissa alternativ och varianter. Lärokurserna och deras avnämare så som de i första hand framkommit är följande. Den humanistiska lärokursen (förk o r t a s : H u m ) , inom vilken bör kunna förekomma två varianter den halvklassiska (Ha) och den helklassiska (He). Den humanistiska lärokursen är lämplig förutbildning i första hand för studier vid språkvetenskaplig sektion, historisk-filosofisk sektion och teologisk fakultet. Den samhällsvetenskapliga lärokursen (Sh) ger lämplig förutbildning för studier av samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga ämnen, för studier vid historisk-filosofisk sektion, juridisk fakultet, ekonomisk fakultet, handelshögskola och socialinstitut. Den naturvetenskapliga lärokursen (Na) ger i första hand förutbildning för studier vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet, medicinsk fakultet och högskola, teknisk högskola, farmaceutiska institutet, gymnastiska centralinstitutet, lantbrukshögskolan, skogshög-

skolan, veterinärhögskolan samt för studier av samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga ämnen. Den ekonomiska lärokursen (Ek) h a r fyra alternativ, nämligen ekonomiskspråkigt (Esp), kameralt (Ka), distributivt (Di) och administrativt (Ad).Dessa alternativ förbereder i första h a n d för verksamhet inom näringsliv och förvaltning. Den tekniska lärokursen (Te) rymmer i näst sista årskursen fyra alternativ: maskintekniskt (M), byggtekniskt (B), eltekniskt (El) och kemitekniskt (K). Därutöver uppdelas i sista årskursen de byggtekniska och eltekniska alternativen i anläggningstekniskt (Ba) och hysbyggnadstekniskt (Bh) respektive elkraftstekniskt (Elk) och teletekniskt (Elt) alternativ. De tekniska k u r serna förbereder i första hand för verksamhet inom näringsliv och förvaltning. Några lärokurser medger ytterligare varianter. Sålunda skall inom i varje fall Hum och Sh en måttlig estetisk specialisering — estetisk variant (Es) —• kunna ske. Ungdomar som h a r intresse för uppgifter inom vårdnadsområdet kan genom ämnesbyten av m i n d re omfattning få specialisera sig h ä r p å . I första hand kan en sådan möjlighet erbjudas inom Hum, Sh och Ek. Utredningen använder härför i det följande beteckningen social variant (So). Slutligen kan vid enstaka gymnasier mera speciella tekniska varianter under vissa omständigheter komma ifråga i enlighet med vad gymnasieutredningen närmare utvecklat i 8.4.4.3.

8.6.1.2 Förslaget innebär en betydande förenkling i jämförelse med det nuvarande gymnasiesystemet. Sålunda blir även om de speciella tekniska varian-

328 terna medräknas den tekniska sektorn av det gymnasium utredningen föreslår m i n d r e differentierat och även betydligt fastare uppbyggt än det nuvarande tekniska gymnasiet. Det bör också observeras att utredningen förutsätter att en enhetlig läroplan tillämpas vid landets samtliga gymnasier (se vidare 9.1.2.5). I fråga om den ekonomiska sektorn har gymnasieutredningen funnit den av utredningen tidigare föreslagna differentieringsmodellen kunna tillämpas i det nya gymnasiesystemet. Utredningen h a r alltså inte föreslagit någon ändring i förhållande till det nuvarande handelsgymnasiet på annat sätt än att såsom nyss nämnts en mindre specialisering på vårdnadsområdet kan förekomma såsom en variant. D'en allmänna sektorns huvudlärokurser blir färre än det nuvarande allmänna gymnasiets grenar. Även om de heloch halvklassiska varianterna medräknas blir differentieringen mindre, beroende på att en enhetlig naturvetenskaplig lärokurs motsvarande nuvarande två grenar på reallinjen föreslagits. Härtill kommer dock att estetisk eller social specialisering kan förekomma.

8.6.2 Sambandet mellan lärokurserna

Den n ä r m a r e utformningen av de angivna lärokurserna inklusive preciseringen av deras innehåll behandlar gymnasieutredningen i kapitel 9. Dessförinnan ä r det emellertid av intresse att h ä r ytterligare analysera sambandet mellan de olika lärokurserna. 8.6.2.1 I 8.6.1 h a r gymnasieutredningen angivit de avnämare som vid övervägandena i 8.2—4 i första hand framträtt. Till lärokurserna hör emellertid ytterligare avnämare, ofta kvantitativt betydelsefulla. Sålunda torde den

humanistiska lärokursen men framförallt den samhällsvetenskapliga komma att rekrytera en stor del av de postgymnasiala fackutbildningslinjerna (jfr 8.5.1). Hit beräknas också gymnasieutbildade från den ekonomiska lärokursen gå. I viss utsträckning bör man även räkna med att sistnämnda lärokurs rekryterar de humanistiska, samhällsvetenskapliga, juridiska och ekonomiska ämnena vid universitet och högskolor. Härvid är det väl sannolikt att ungdomar från den ekonomiskspråkliga och den humanistiska lärokursen å ena samt de kamerala, distributiva, administrativa och samhällsvetenskapliga lärokurserna å andra sidan kommer att i huvudsak söka sig till samma avnämare. Högre tekniska studier liksom naturvetenskapliga och medicinska studier torde komma att locka en del av de tekniskt gymnasieutbildade. Vidare kommer säkerligen även i framtiden inte så få ungdomar från naturvetenskaplig lärokurs att söka sig till juridiska, samhällsvetenskapliga och ekonomiska studier. Det anförda antyder att de olika lärokurserna sammanhänger på ett mera komplicerat sätt än vad avnämargrupperingen i 8.6.1 ger sken av. Ännu tydligare framgår detta om lärokurserna grupperas med hänsyn till de ämnesinnehåll, som i stora drag skisserats i 8.2—4. I vidstående figur 1 ges en schematisk gruppering efter denna princip. Utredningen vill understryka att figuren givetvis inte kan ge uttryck för vare sig alla likheter eller olikheter mellan lärokurserna. Vid den slutliga konstruktionen kommer det exempelvis att visa sig nödvändigt — av tekniska och utrymmesskäl — att något modifiera det gemensamma kursinnehållet. I figuren h a r vidare genom pilar antytts från vilka lärokurser respektive avnämare rekryteras i första

329 > (fl

en c i_

Dl C

c

C

c

Oi

E

•*"?

rö

XT

:rfl

> i_

JC •M

:rö

u :0 ^ o O» i

h

>, öl

•— C

t/i

JC 0> J-

c Oi rö

c

F

t?

0>

<o

Dl

in

« O

C * • — >

niv ögs ed i atu

o>

0) 1C

JX:

rö

dl

_D x: 2

E

Ifl

U.

•«-<

-C

c in —

rö

n) J*

o) J * J * <D

ro JÉ

Q. C

°^ o. c

*-*. i_ -X. — . o O) ** Ifl • ro

J*

JXC

c

(/i jQ (fl O (13

CL C

(0 J*

m > Z Q. b ni

sk dik häl

o V. 0

i

O c

J* t/i

- en». E o c c -o D rt - * a»

3 -c -> « 0) —> D) C

F >i

c

0)

nt

0)

O

E

> l_

<D

CD rö

(fl

*-• O)

c c

> I/I

CT *; nj c 1_ -C >

i

C

— Dl :r0 —

> m F 0) c o > D J C X_ o

rö

E :rö C

> <

Dl

Q.

m

t (0 rO J * CO m

ro c 4» T> O

•o

< Jx: ifl

a

JXC

0)

in

ro 2

c

Q.

m

:rö

0i

in

X

O

c ro

—i

J*

'

• >

r x

_]

0) o

in

0>

*" 3

c c

t_ «Ö

i . —• 3-ro s : JC

—

0 Oi

> :0

• ^ Q. . _ — in <*- 3

lo

a*

F

Dl

UJ :rti

TJ u :rö

l/l C O

Dl

JK 0> l-

rrt

o c c o

JX:

•rö w i_ C Q . =» ifl - *

0)

(0

E C

m c

2 E 3 X

JX:

o>

CC

0)

ö M JX:

E

o

°«

rö

Dl C

C 3

E £ Oi (Ti DJ

(fl

*

-

-t-r

*-

ifl

— X

i:

o

i_

—

O

x

«M

E E Oi

ro

CT

ifl

CO

JX:

0»

E c0) •*"o E . _ ifl

O

01 • * -

-*

o> —

ifl C

JX:

rö

rö C

C

c 01

in

3 0)

JX:

ro

E

ro

1_

Q. rö

F

:r0

rö JK

CO

m

I/I

(0 C

^

E

JX:

—

j* •rö

'Ö

> > 1_

ro

3 Q. ifl

m

o

rö ifl

m c c 0>

J£

ro

tu

ifl X et -<:

£

0>

j£

c o

o m

0)

jse

o

E o

Q. rö

"rö

E

ös

•S £

-C rö

0)

rö

ifl

m -^ :rö

m c o

JK • rö

•-•

i:

in

Ja:

1)

>

i_

•— Dl o " o i_ fO o

E rö ifl

n i

C 0)

:rU o :Q

X. U o

ÖS Öl

O JX: Dl • rö i_ •rö

ro

^ o

fö

JK

•—

3 C T3

to XX O n3 C_ c 3

—'

ti 0) *s

Dl O

Z

o

3 ös

330 hand (grova pilar) och i andra hand (smala p i l a r ) . Den anger endast vissa generella drag. Ytterligare samhand kan givetvis tänkas.

8.6.2.2 De i 8.6.2.1 antydda relationerna mellan olika lärokurser framträder tydligt i figur 1 och bryter därvid de traditionella föreställningarna om gymnasiets uppdelning på en allmän, en merkantil (ekonomisk) och en teknisk sektor. I stället framträder en ny gruppering i en humanistisk-språklig (Hum och Esp), en ekonomisk-samhällsvetenskaplig (Ka, Di, Ad och Sh) och en naturvetenskaplig-teknisk sektor (Na och Te). Den traditionella uppdelningen i allmän, merkantil och teknisk gymnasieutbildning kan sägas vara en klassificering efter renodlade avnämarsynpunkter. Den nya grupperingen stämmer erfarenhetsmässigt väl överens med elevernas intresseområden. Med en elev som h a r intresse för matematik och naturvetenskapliga ämnen diskuterar man i studie- och yrkesorienteringen många yrken och utbildningsvägar som i dag nås antingen från reallinjen eller från tekniskt gymnasium. Det starka sambandet sett från elevsynpunkt mellan dessa utbildningsvägar dokumenteras på många ställen i betänkandet Vägen genom gymnasiet (SOU 19G3: 15). Gymnasieutredningen nöjer sig här med att hänvisa till dels intresseområdesundersökningarna (bl. a. tab. 47 och 72 i nämnda betänkande), dels undersökningen beträffande elevernas på allmänna gymnasiet intresse för fackgymnasieutbildning (se bl. a. SOU 1963: 15, kap. 13 sid 187), båda i kort-

het berörda i kapitel 4. Det anförda visar att det vore för åtskilliga elever en stor fördel, om i framtiden mer än nu naturvetenskaplig och teknisk gymnasieutbildning kunde betraktas som variationer på samma tema. Släktskapen såväl mellan humanistiska och ekonomiska som mellan samhällsvetenskapliga och ekonomiska intressen framkommer också klart i nämnda betänkande. Exempelvis förklarade sig av de manliga abiturienterna på social gren 36 %, på språklig gren 46 % och på halvklassisk gren 33 % intresserade av merkantil utbildning som alternativ till den valda grenen. Även för flickorna är motsvarande procenttal höga, nämligen respektive 22, 31 och 27. För gymnasisterna vore det otvivelaktigt gynnsamt om gränsen mellan allmän gymnasieutbildning och fackmässig sådan vore mindre utpräglad än nu och att klassificeringen av de olika lärokurserna mer anslöte sig till intresseområdena på det sätt gymnasieutredningen ovan antytt. Utredningen vill emellertid starkt understryka, vad som f. ö. framhållits i det föregående inte minst i kapitel 7, att det nu förda resonemanget inte rör kvaliteten hos det yrkesutbildande innehållet i de fackgymnasiala lärokurserna. Dessa är konstruerade så att de i framtiden måste röna minst samma uppskattning från näringsliv och förvaltning som nu. Vad frågan här gäller är h u r man för ungdomarna genom en ändamålsenlig utformning av gymnasiet skall underlätta den starka ökning av rekryteringen till fackgymnasial utbildning som enligt utredningens uppfattning är ett huvudmål för den framtida gymnasiepolitiken.

KAPITEL 9

Gymnasiets tim- och kursplaner

9.1 Principiella

utgångspunkter

9.1.1 Inledning

Vid konstruktionen av gymnasiets timoch kursplaner måste bedömningen av ämnen, ämnesinnehåll och den tid som ställs till förfogande för varje ämne ske mot bakgrunden av i första hand gymnasiets mål och innehåll, den differentieringsmodell som valts för gymnasiet samt undervisningstidens omfattning. I kapitel 5 har gymnasieutredningen behandlat gymnasiets mål och innehåll med beaktande av kraven från avnämare, individer och samhälle. Sammanfattningsvis konstaterades därvid att gymnasiet utöver grundskolan skall ge alla elever kommunikationsfärdigheter av olika slag, allmänna studie- och arbetstekniska färdigheter samt orientering inom skilda områden av samhälls- och kulturlivet ävensom specialförberedelser med hänsyn till elevernas yrkes-, studie- och intresseinriktning. Gymnasiets differentiering motiveras av avnämarkraven och elevintressena och sammanhänger därför bl. a. med den vikt man tillägger de specialförberedelser som gymnasiet skall ge. De övriga punkterna i den målformulering som kortfattat redovisats ovan är mer generella och sammanhänger inte nödvändigtvis med en speciell yrkes-, studie- eller intresseriktning. I vilken utsträckning kravet på specialförberedelser skall tillgodoses i förhållande till övriga krav är en avvägningsfråga men

gymnasieutredningen hävdar att den för alla elever gemensamma utbildningen bör vara relativt omfattande. Bl. a. med hänsyn härtill har utredningen i kapitel 7 i princip stannat för ett gymnasium så organiserat att till en grupp kärnämnen läggs tillvalsgrupper av ämnen, varvid förutsatts att tillvalsgruppernas andel i timtalet skall vara relativt liten i första årskursen för att därefter öka. Vilka lärokurser, som ett gymnasium med successivt allt starkare differentierat tillval av ämnen bör innehålla, härleds i kapitel 8 ur avnämarkraven och ungdomarnas intressen. Härigenom erhålles fem lärokurser, som inom sig rymmer mer eller mindre avvikande alternativ och varianter. Viktigt är (8.6.2.1) att olika vägar kan leda fram till samma avnämare. Särskilt angeläget är att betona samhörigheten mellan de vägar som konstituerar naturvetenskaplig och teknisk lärokurs och dem som konstituerar samhällsvetenskaplig respektive ekonomisk lärokurs. På konstruktionen av tim- och kursplaner inverkar givetvis också undervisningstidens omfattning. Det nya gymnasiet skall normalt på tre år leda fram till ett studiemål, lämpat för fortsatta högre studier. Motiven för denna tidsram har presenterats i kapitel 6.

9.1.2 Arbetsbörda, timtal och läsår

9.1.2.1 Gymnasisternas arbetsbörda har diskuterats i ett flertal sammanhang.

332 Begreppet arbetsbörda är inte entydigt. Därmed avses ibland arbetstid, d. v. s. den samlade tid varunder eleven är verksam i skolan och utanför skolan med hemuppgifter. Begreppet arbetsbörda kan också ha en kvalitativ innebörd. Man avser då de krav som ställs på en elev och synes mena att arbetsbördan är stor om eleven pressas till ständig uppmärksamhet. I diskussionen om gymnasisternas arbetsbörda förbises ofta att arbetsuppgifter, som för vissa elever verkar övermäktiga, för andra upplevs som stimulerande och lätta. Dessa individuella variationer manar till stor försiktighet vid tolkning av data om elevernas arbetsbörda. Om arbetsbördan definieras som arbetstid kan den beräknas genom en sammanslagning av timplanernas totala timtal och hemarbetstiden, den senare definierad som tiden för fullgörande av uppgifter utanför skolarbetet. Hemarbetstiden är synnerligen vansklig att mäta. Från tidigare utredningar kan följande resultat nämnas. 1940 års skolutredning har i sitt betänkande om gymnasiet behandlat arbetstiden. Utredningen lämnar hl. a. uppgifter om överläsningstider för läsåret 1945/46. Medeltalet för de olika ringarna varierar mellan drygt 9 och drygt 18 timmar per vecka. I skolöverstyrelsens förslag till provisorisk gymnasiereform redovisas omfattande undersökningar om gymnasisternas arbetsbelastning under vårterminen resp. höstterminen 1950. Dessa undersökningar visade bl. a. att för 3-årigt gymnasium hemarbetstiden per vecka överskred 15 timmar och 50 minuter för samtliga ringar och i näst sista ringen 19 timmar. För högsta ringen visade det sig att läxläsningstiden per vecka var mellan 21 och drygt 23 timmar. Det har bedömts vara av intresse att få en aktuellare uppfattning om gymnasisternas arbetsbörda. Då det 2-åriga handelsgymnasiet är under avveckling och det 3-åriga först läsåret 1963/64 n å r

upp till tredje årskursen har gymnasieutredningen inte funnit det motiverat att för denna gymnasieform insamla uppgifter om hemarbetstiden. Detsamma gäller av andra skäl det 3-åriga tekniska gymnasiet. Den stora arbetsbelastningen på eleverna i denna skolform framgår f. ö. av de undersökningar, som Norinder genomfört (jfr i övrigt 10.1.3.4 och SOU 1963:41). Gymnasieutredningen h a r därför begränsat undersökningarna till det allmänna gymnasiet. De har utförts i samarbete med skolöverstyrelsen, som insamlat primärmaterialet. Av olika skäl bedömdes det som mest realistiskt att utföra undersökningen vid ett begränsat antal skolor. Sålunda registrerades under en vecka kring månadsskiftet november—december 1961 hemarbetstiden för gymnasisterna vid vissa allmänna gymnasier (sammanlagt 1 400 elever i 93 klassavdelningar på 3-årigt gymnasium). Resultatet framgår av tabell 1. Den genomsnittliga hemarbetstiden per elev och vecka var 17,2 timmar. Sju avdelningar hade längre hemarbetstid än 23,5 timmar per vecka. Variationerna var som synes stora. De mest belastade avdelningarna hade mer än dubbelt så lång hemarbetstid som de minst arbetstyngda. Gymnasicutredningen vill betona de stora vanskligheter som är förenade med arbetstidsundersökningar av denna art. Trots omsorgsfulla förberedelser och stort tillmötesgående från rektorer och lärare har det inte kunnat undvikas att det insamlade primärmaterialet har många brister. Bortfallet är i vissa klasser betydande och tillförlitligheten synes i vissa fall kunna ifrågasättas. Härtill kommer att det uttagna stickprovet inte utan vidare kan betraktas som representativt. Stor försiktighet måste därför iakttas med generella slutsatser. Den tid eleverna tillbringar i skolan

333 Tabell 1. Hemarbetstiden för gymnasister vid vissa allmänna veckan 27/11—4/12 1961 Antal timmar och avdelningar < 1 1 , 5 11,5— 14,5— 17,5— 20,5— 14,4 17,4 20,4 23,4 >23,5 IIP IP p

gymnasier

Sum- Summa ma avd. elever

Medeltal tim/ elev

317 500 602

19,6 17,3 15,7

17,2

la)

8 13 11

10 11 2

7 5 3

8 7

30 38 25

a) Hemarbetet var i denna avdelning mindre än normalt. Dessutom förekom under veckan en lovdag och en halvdagsskrivning. varierar också från elev till elev beroende på val av linje, gren och frivilliga ämnen. Man kan dock troligen räkna med 35 lektioner per vecka såsom ett genomsnittsmått i det allmänna gymnasiet. Inklusive raster mellan lektioner (ej frukostrast) svarar detta mot knappt 30 timmar i skolan. Av dessa utgör ca 3 timmar gymnastik. Det förefaller under alla omständigheter sannolikt att en betydande del av eleverna har en arbetsbörda som överstiger 45 timmar per vecka, i åtskilliga fall väsentligt mer. Denna arbetstid kan jämföras med arbetstiden i samhället i övrigt. Tendensen på arbetsmarknaden går mot en sänkning till 40 timmar per vecka eller ännu lägre. Hemarbetstiden påverkas naturligtvis av en rad förhållanden bland vilka kan nämnas elevernas studiemetodik och förekomsten av skrivningar. Bakom toppnoteringarna i fråga om hemarbetstid döljer sig förmodligen elever med dålig studiemetodik men också elever som lägger ned ett omfattande arbete på att ofta långt i förväg förbereda sig för skrivningar. Till båda dessa förhållanden som kan påverka arbetsbördan återkommer utredningen i kapitel 10 i samband med gymnasiets undervisningsformer. De reservationer mot resultaten som anförts får dock icke skymma blicken

för att arbetsbördan generellt sett är för stor. Enligt gymnasieutredningens uppfattning bör den minskas. Skälen härför är flera. 9.1.2.2 För gymnasisternas personliga utveckling är det angeläget att skolan inte lägger beslag på allt för stor del av deras tid. Skolmiljön är av naturliga orsaker från vissa synpunkter speciell — den skiljer sig betydligt från andra samhällsmiljöer. Det är därför en tillgång för ungdomarna om de har tillfällen till kontakter med världen utanför skolan. Eleven måste också ha rimlig tid för verksamhet utanför skolan. Gymnasisten bör givetvis inte vara avskuren från de möjligheter till fritidssysselsättningar, som erbjuds i samhället, och dessa bör ej ses som konkurrenter om hans tid och resurser. I dagens samhälle är skolan inte ensam om att förmedla bildning och information. Situationen är radikalt förändrad i jämförelse med den som förelåg vid t. ex. 1905 års gymnasiereform och även vid 1927 och 1953 års reformer. Massmedia och andra bildningsmöjligheter har tillkommit i oanad utsträckning. För flera av de ämnen som är upptagna i gymnasiets läroplan gäller att information om ämnesstoffet når eleven på olika vägar, av vilka skolan endast är en med den spe-

334 Tabell 2. Veckotimtal i nuvarande

Årskurser

Gymnasieform Allmänt gymnasium Allmän linje Social gren Spr. gren Latinlinje Halvkl. g r e n . . . . Helkl. gren Reallinje Biolog, gren Matemat. gren...

gymnasieformer Summa

36 36

34 36

31,5 33

101,5 105

35,5 35,5

33 33

32 33

100,5 101,5

36,5 36,5

35 35

32 33

103,5 104,5

Handelsgymnas ium Samtliga grenar. .

96 Tekniskt gymnasium Samtliga linjer. . .

37,5

115,5

ciella uppgiften att i undervisningen organisera informationen. För anpassningen till vuxensamhället är det också av betydelse att gymnasisten får tid och tillfälle att möta de företeelser och problem som hans jämnåriga vilka avslutat sin skolgång konfronteras med. Social fostran förmedlas säkert bättre ju fler kontaktpunkterna med samhällslivet utanför skolan är. Till sist måste skolan även beakta berättigade krav på fritid för rekreation. När hela samhället anpassas till en ny avvägning mellan arbetstid och fritid, är det nödvändigt att skolan följer den processen även av hänsyn till familjemedlemmarnas önskan att gemensamt utnyttja fritiden. 0.1.2.3 I det följande kommer att göras vissa jämförelser mellan timtal i de olika gymnasieformerna. Därvid avses med allmänt gymnasium det 3-åriga försöksgymnasiet, med handelsgymnasium nuvarande provisoriska 3-åriga handelsgymnasium och med tekniskt gymnasium det 3-åriga tekniska gymhasiet (således ej specialkurserna).

Timtalen i dessa gymnasieformer framgår av tabell 2 (frivilliga ämnen ej räknade). Handelsgymnasiets timtal överensstämmer med det förslag gymnasieutredningen lade fram 1961 i samband med att gymnasiet gjordes 3-årigt. För en minskning av timtalen för allmänt och tekniskt gymnasium talar sammanfattningsvis följande skäl: a) den totala arbetsbördan är från arbetshygienisk synpunkt för stor. Eleverna bör beredas tillräckligt utrymme för sysselsättningar utanför skolan, vilket är av väsentlig betydelse för deras personliga utveckling, b) skolan kompletteras nu mer än tidigare av andra bildningsmedel, c) utbytet av studiearbetet per ny timme minskar betydligt när totala timtalet växer över en viss gräns på grund av trötthetseffekten och därmed sammanhängande bristande motivation, d) utrymme måste beredas för friare studier inte bara på lektionstid utan också utanför timplanen men inom ramen för en totalt sett minskad arbetsbörda. Som utvecklas närmare i läro-

335 planen (11:4.2.4.1) bör eleven utföra den väsentliga delen av sitt studieprogram på skoltid eller på från schemabunden läsning friställd tid. Med den utformning av undervisningen, som utredningen föreslår, blir det naturligt att se hemarbetet som en fortsättning av ett i skolan påbörjat arbete, e) en strängare målinriktning av lärarutbildningen och en adekvat hjälpmedelsförsörjning bör som närmare utvecklas i kapitel 11, 15 och 16 öka skolans effektivitet, f) skolan kan beträffande arbetstiden inte isoleras från samhällslivet i övrigt. Den pågående sänkningen av arbetstiden per vecka och den därmed sammanhängande övergången till femdagarsvecka återverkar också på arbetsförhållandena i skolan. Med hänsyn härtill föreslår gymnasieutredningen dels att timtalet nedbringas till den nivå som på utredningens förslag genomförts vid 3-årigt handelsgymnasium, dels att timtalet så långt det går anpassas till elevernas förmåga och intressen. Normalt bör timtalen vara 34, 32 respektive 30 veckotimmar i årskurserna 1—3. Från det totala timtalet (96 vtr) skall dras 3,5—4 timmar till förfogande för speciella uppgifter (se 9.9). Den ämnesbundna tiden blir sålunda 92 (92,5) vtr, d. v. s. en minskning med ca 10' % i förhållande till nuvarande timplaner för allmänt gymnasium. Timtalet bör emellertid för den enskilde individen kunna varieras såväl uppåt som nedåt. Sålunda bör de som verkligen orkar med ett större arbetsprogram framför allt i årskurserna 2 och 3 få tillfälle att frivilligt studera vissa ämnen (jfr 9.13). Å andra sidan bör elever som inte förmår samtidigt studera samtliga ämnen på timplanen få uppskjuta studiet av visst ämne genom att fr. o. m. årskurs 2 välja mindre studiekurs (kap. 11).

0.1.2.4 Antal låsveckor. Utredningen om femdagarsvecka i skolorna kommer att behandla frågan om läsårets längd. Här tar gymnasieutredningen därför endast upp frågan om längden av det sista läsåret. Det nuvarande gymnasiets avslutande läsår sammanfaller för pojkarna ofta med det år, då de börjar sin värnpliktstjänstgöring. Skrivningar och examination — i varje fall inom det allmänna gymnasiet — h a r på grund härav efterhand förskjutits på ett sätt som resulterat i en ofullständig vårtermin. Gymnasieutredningen vill understryka att ett fullföljande av undervisningen under ett fullt sista läsår är en avgörande betingelse för att eleverna efter tre års gymnasiestudier skall vara beredda för övergång till högre studier. Gymnasieutredningens läroplan är också uppgjord utifrån förutsättningen att inskränkningar på grund av militärtjänstgöring inte skall förekomma. Anmärkas må att antalet elever som påverkas härav kommer att stiga väsentligt. En senareläggning av inryckningen beräknas år 1970 vara aktuell för ca 15 000 gymnasieelever och för en ganska stor del av de omkring 10 000 manliga fackskoleeleverna. Eftersom läsåret måste sluta samtidigt för såväl kvinnliga som manliga elever blir antalet elever som berörs av inryckningsdatum i verkligheten i stort sett fördubblat. I denna fråga har gymnasieutredningen haft överläggningar med 1960 års värnpliktsutredning. Värnpliktsutredningen h a r härvid förklarat sig beredd föreslå sådana åtgärder att gymnasiestudierna inte för någon elev skall behöva avslutas före maj månads utgång. Detta kan innebära att vissa elever, så länge läsåret är förlagt på nuvarande sätt, måste sluta gymnasiestudierna någon vecka tidigare än övriga elever.

336 Framför allt i det nuvarande allmänna gymnasiet ägnas en betydande del av läsåret under den sista årskursen till att förbereda examen. Självfallet har det ett stort värde att eleverna i slutet av sina gymnasiestudier tvingas att överblicka och fasthålla ett större kunskapsstoff för att vara beredda att redovisa detta vid examen. Samtidigt betyder emellertid ett alltför omfattande repetitionsarbete att tid för själva undervisningen går förlorad. På längre sikt torde också behållningen av de forcerade repetitionerna vara begränsad. Gymnasieutredningen föreslår i kapitel 13 andra former för gymnasiestudiernas avslutning, som medger att den för undervisningen tillgängliga tiden avsevärt ökas jämfört med nuvarande gymnasium. Med läsårets längd sammanhänger också dess placering i kalenderåret. På den senare inverkar också praktikfrågan för i första hand den tekniska sektorn av gymnasiet. Praktiken förekommer nu under gymnasiets ferier. Dessa sammanfaller till stor del med semestertiden på de arbetsplatser där gymnasisterna praktiserar. Att ändra på läsårets kalenderplacering endast för den tekniska sektorn av gymnasiet kan inte komma i fråga. Gymnasisterna måste kunna samordna sina ferier med sina familjers ledighet. Båda dessa frågor — läsårets längd och dess kalenderplacering — är vidlyftiga och kan inte lösas separat för gymnasiet. Av dessa skäl vill gymnasieutredningen när det gäller större förändringar begränsa sig till de gjorda påpekandena och förutsätter att frågorna uppmärksammas i samband med utredningen om femdagarsvecka. Gymnasieutredningen förutsätter givetvis dock att den mindre skillnad som nu föreligger (skolstadgan 11 kap. 20 §) i fråga om läsårets längd mellan å ena

sidan allmänt gymnasium och handelsgymnasium och å andra sidan tekniskt gymnasium avlägsnas. Utredningen föreslår att bestämmelsen angående läsårets längd i gymnasiet får samma utformning som i grundskolan (skolstadgan 5 kap. 28 §). 9.1.2.5 Enhetlig timplan. En genomgång av timplanerna för vissa linjer vid de tekniska gymnasierna läsåret 1960/61 visar att inom årskurserna 2 och 3 veckotimtalet varierar för ett och samma ämne. Dylika variationer är inte pedagogiskt befogade. Friheten att inom huvudmomentens ram utvälja och ordna stoffet erbjuder lärarna erforderlig självständighet i arbetet. Ändring av timtalen får däremot inte förekomma. Skolöverstyrelsen bör ej utan tvingande skäl medgiva ändring som betingas av lokala förhållanden. 9.1.3 Fortlöpande läroplansrevision

Som gymnasieutredningen påpekat redan i kapitel 5 måste man på grund av den snabba utvecklingen på forskningens olika fält och förändringar i avnämarnas och samhällets krav räkna med att läroplanen fortlöpande revideras. En dylik revision kan om läroplanen skall ha rimlig grad av aktualitet ej koncentreras till de tillfällen då mer genomgripande förändringar av gymnasiekonstruktionen göres. Revisionen måste vara kontinuerlig. Det är därför betydelsefullt att skolöverstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt läroplansfrågorna. F ö r en fortgående revision är avnämar- och attitydundersökningar av det slag som gymnasieutredningen låtit genomföra av grundläggande betydelse. Överstyrelsen bör därför förses med sådana resurser att den blir i stånd att fortlöpande genomföra dylika undersökningar. En nära kontakt mellan ämbetsverk och

337 företrädare för skilda avnämargrupper är också en förutsättning för att revisionsarbetet skall fungera smidigt. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang betona värdet av de diskussioner utredningen haft tillfälle att föra med representativa företrädare för viktiga avnämarsektorer, t. ex. Sveriges mekanförbund. Gymnasieutredningen vill också erinra om att ett viktigt inslag i revisionsarbetet bör vara prövning av nya uppslag för undervisningen. Sådan prövning bör ständigt pågå i organiserade former, t. ex. på det sätt som i kapitel 8 angivits för tekniska ämnen. Försöksverksamhet av detta slag måste helt naturligt avse inte bara ämnesinnehåll; även verksamhetsformer och hjälpmedel skall därvid komma ifråga. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang understryka att den funnit det värdefullt att kunna utnyttja det material som industrin ställt till förfogande och att sådant material bör kunna utnyttjas även för det fortsatta revisionsarbetet. 9.1.4 Principiella synpunkter på ämnesstoffets organisation

Vid utformningen av gymnasiets läroplan är det av särskild vikt att undvika att undervisningen splittras på alltför många ämnen liksom att undvika dubbelläsning, d. v. s. att samma kursmoment förekommer i mer än ett ämne utan att stoffet bearbetas från nya utgångspunkter. I undersökningen Vägen genom gymnasiet har Härnqvist & Grahm visat att eleverna vill minska ämnessplittringen. Denna önskan blir starkare ju högre upp i gymnasiet de kommer. Särskilt abiturienterna på allmän linje och reallinje vill reformera gymnasiet så att färre ämnen läses under ett och samma år. Ämnessplittring, dubbeläsning m. m. kan motverkas på olika sätt:

a) mellan ämnena genom en kursrevision som sammanför stoff från olika ämnen till ett ämne. Det gäller i gymnasieutredningens läroplan för historia, samhällskunskap, företagsekonomi och teknologi, b) mellan ämnena genom deras placering i årskurser på sådant sätt att det senare studerade ämnet bygger på kursen i ett tidigare läst ämne. Det gäller i gymnasieutredningens förslag t. ex. kemi-biologi, teknologi-övriga tekniska ämnen, företagsekonomi-övriga ekonomiska ämnen, c) mellan ämnen i samma årskurs genom att kursmomenten placeras så att studiet av nya moment i det ena ämnet förutsätter tidigare genomgång av vissa moment i det andra ämnet, d) genom lärarnas planering, så att undervisningen i olika ämnen samverkar (10.3 och läroplanen), e) inom ämnena genom att de olika ämnesdelarna mer konsekvent än som nu sker knyts samman till en enhet i kursplanen. Mot en timplan med få ämnen per årskurs skulle kunna resas invändningen att elevernas utveckling gör det angeläget att deras studier i så många ämnen som möjligt får dra fördel av deras större mognad i den sista årskursen. I denna borde alltså förekomma så många ämnen som möjligt. Till detta kan sägas att mognadsgången är varierad och att viss spridning i mognad förekommer i alla årskurser. Denna invändning kan därför inte motväga fördelarna med en timplan med färre antal ämnen. Ju högre årskurs i gymnasiet desto färre ämnen: iakttages denna princip blir det lättare att utveckla elevernas förmåga att bedriva friare studier. Beträffande ämnen med ett betydande färdighetsinslag, t. ex. moderna språk, hävdas det ibland att studiet bör sträc-

338 kas ut över så lång tid som möjligt för att inprägling av språket skall kunna fördelas. De erfarenheter som redovisas från de s. k. korrespondensgymnasierna, med oftast 3—4 ämnen studerade samtidigt, visar att invändningen inte är allvarlig. Gymnasieutredningen h a r därför stannat för en timplan där man i varje årskurs koncentrerar sig på så litet antal ämnen som möjligt, särskilt i tredje och fjärde årskursen. Där detta mål inte kunnat förverkligas förordar gymnasieutredningen koncentration inom årskurserna.

9.1.5 Kapitlets disposition och innehåll

I det följande behandlas för varje ämnesgrupp och ämne de krav som ställs generellt på alla elever respektive de specialkrav som gäller en viss lärokurs. Ämnesvis ges så en kort sammanfattning av mål och kursinnehåll med särskilt betonande av principiella nyheter. Särskilt beaktas avgränsningen mellan ämnena som grupperas på följande sätt: svenska och främmande språk (9.2) övriga humanistiska ämnen och samhällsvetenskapliga (9.3) matematik och naturvetenskapliga ämnen (9.4) tekniska ämnen (9.5) ekonomiska ämnen (9.6) estetiska ämnen (9.7) fysisk träning (9.8) Sedan följer redogörelsen för de icke ämnesbundna timmarna till förfogande för speciella uppgifter (9.9) samt för tid avsatt för vissa informationsbehov (9.10). I 9.11 presenteras timplanen i dess helhet. Därvid motiveras ämnenas årskursplacering med hänsyn till gymnasieutredningens differentieringsmodell och till samverkan mellan ämnena. Vidare redogörs för olika studievägar genom gymnasiet, d. v. s. möjligheterna

att utan eller med mindre kompletteringar växla studieriktning (9.12). Till sist behandlas frivilliga ämnen (9.13) samt påbyggnadskurser efter avslutad gymnasieutbildning (9.14) och specialundervisningen (9.15). 9.1.6 Läroplanen

Gymnasieutredningen framlägger i särskilt betänkande Läroplan för gymnasiet (SOU 1963:43) förslag till anvisningar för undervisningen, timplaner och mer detaljerade kursplaner för varje ämne. Utredningen har bedömt det nödvändigt att framlägga relativt omfattande förslag i dessa hänseenden dels för att konkretisera det innehåll och de verksamhetsformer som utredningen föreslår, dels därför att remissbehandlingen av utredningens förslag skall även i dessa viktiga detaljfrågor leda till synpunkter som> underlättar arbetet med läroplanens slutliga färdigställande. Vad särskilt den tekniska sektorn beträffar, inom vilken riksgiltiga läroplaner tidigare knappast förekommit, är förslagen en nyskapelse. Detta är delvis fallet även i fråga om den ekonomiska sektorn. Av utredningen utarbetade eller initierade läroplaner har dock h ä r tillämpats någon tid men i detta sammanhang översetts och utökats. Det har inte varit gymnasieutredningens avsikt att framlägga en läroplan i slutgiltigt skick. Graden av utförlighet varierar ämnena emellan. Det omfattande expertarbete som ligger bakom läroplanerna har, som redovisas i samband med de särskilda ämnena i detta kapitel, inom vissa ämnesområden ej kunnat föras till helt definitiva resultat. Läroplanen präglas därför av en viss oenhetlighet och det förutsattes att den p å vanligt sätt göres till föremål för överarbetning genom skolöverstyrelsens försorg.

339 I den följande redogörelsen för ämnesgrupper och ämnen kan presentationen ej göras så utförlig som i läroplanen. Utredningen har valt att under varje punkt särskilt poängtera viktiga nyheter och därvid noterat skillnader gentemot nuvarande kursplaner för gymnasiet. 9.2 Svenska

och främmande

språk

9.2.1 Svenska

9.2.1.1 Svenska hör till gruppen kärnämnen i läroplanen. Det innebär att ämnet skall läsas av alla gymnasister och väsentligen utformas som gemensam kurs för alla elever oavsett lärokurs. Innan olika specialkrav från avn ä m a r n a diskuteras, finns det alltså skäl att fråga vilka uppgifter ämnet har för alla gymnasister. Svenska innehåller moment, vilkas karaktär hänför dem till kommunikationsfärdigheterna (jfr 5.2.2.2). Denna del skulle med viss schematisering kunna kallas den språkliga delen av ämnet. Dit hör praktiska övningar i muntlig och skriftlig framställning samt vissa siudietekniska moment, vilkas resultat kan tillgodogöras inom samtliga ämnen men vilkas tekniska uppövning lämpligen förläggs till svenska. Vad som bör övas är t. ex. olika läsformer samt bok- och bibliotekskunskap, d. v. s. informationsteknik i vidare bemärkelse. Resultatet av avnämarundersökningarna (5.2.1.1) är beträffande dessa punkter helt entydigt. Kravnivån är genomgående hög för samtliga ämnesoch yrkesgrupper. Från universitetssidan framställs en del klagomål beträffande tillgodoseendet inom det nuvarande gymnasiet av undervisning och träning i informationsteknik (bok- och bibliotekskunskap). Den andra huvuddelen av ämnet svenska, litteraturstudiet, vetter mot

historia, estetisk och övrig kulturell orientering. Detta syftar till en orientering inom ett kulturområde, ordkonsten, till en färdighet, som i princip är densamma för all läsning, nämligen att uppfatta ett innehåll och bedöma detta från olika synpunkter, samt till att göra eleverna bekanta med olika slag av människor, miljöer och problem och ge dem tillfälle till engagemang för och emot. Litteraturstudiet kan införa eleverna i kulturdebatten, eftersom värdefull litteratur härvidlag inte endast behandlar enskilda problem utan ofta också ger en sammanfattande kultursyn, som annars är svår att finna. Det är naturligt, att detta studium får en i viss mån historisk inriktning, syftande till förståelse av nutiden. Den kursplan som utredningen föreslår för historia innebär en breddning på så sätt, att ämnet för äldre tider får ett starkare kulturhistoriskt inslag. Det är därför lämpligt att liksom f. n. föra viss orientering om äldre litteratur till ämnet historia. Behandlingen av nutidslitteraturen däremot förs helt till svenska. Studiet av såväl äldre litteratur som nutidslitteratur bör mera ha karaktären av textläsning och textanalys än av litteraturhistoriskt studium. Denna kulturhistoriska och estetiska orientering bör samtliga elever få utan speciell differentiering med hänsyn till lärokurs. Litteraturläsning bör fattas som ett vidare begrepp än läsning av skönlitteratur, om denna del av ämnet också skall utveckla elevernas lästeknik och förmåga till textanalys. I denna mening kan gymnasiets litteraturläsning ses som en enhet, där det centrala är språket i funktion oavsett om det är fråga om argumenterande sakframställningar, lyrik eller annat. Med denna

340 uppläggning är det möjligt att knyta samman textläsning (litteraturläsning) med momenten i den språkliga delen. Den karaktär som ämnet får med hänsyn till det starka betonandet av kommunikationsfärdigheterna leder till att större utrymme bör beredas de språkliga delarna i kursplanen för det nya gymnasiet jämfört med det nuvarande. Ämnet får också genom sitt innehåll ett starkt samband med andra ämnen, inte bara med historia och estetiska ämnen utan också med språk, samhällsvetenskapliga, ekonomiska och andra ämnen. Samarbetet mellan svenskläraren och övriga lärare behandlas utförligt i läroplanen.

i svenska bör även de estetiskt intresserade i någon utsträckning kunna bli tillgodosedda. Beträffande ämnets rubricering har gymnasieutredningen inte funnit skäl att frångå den beteckning som genom 1962 års skolstadga fastställts för ämnet i såväl grundskolan som gymnasierna. Den förändrade inriktningen av ämnet svenska har medfört att ett mycket omfattande expertarbete måst utföras. Detta har på alla punkter inte kunnat föras fram till resultat som är att betrakta som definitiva. Utredningens kursplaneförslag måste därför betraktas som delvis preliminärt.

9.2.1.2 Även om ämnets innehåll sålunda bör vara gemensamt för alla elever finns det anledning att diskutera om och i så fall hur speciella krav från avnämarna bakom de olika lärokurserna bör tillgodoses. För den ekonomiska lärokursen krävs litteraturläsning samt övning i muntlig och skriftlig framställning med inriktning på affärslivets behov. För den tekniska lämpade moment är skrivning av undersökningsrapporter och nomenklaturfrågor. Även om vissa specialkrav på utformningen av ämnet svenska beaktas på gymnasiets ekonomiska och tekniska sektorer är dock de gemensamma kraven på samtliga sektorer så likartade och dominerande att kursen väsentligen bör vara gemensam för samtliga elever. Särkrav t. ex. för ekonomiska, tekniska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga lärokurser kan tillgodoses genom en framför allt i årskurs 3 differentierad undervisning som möjliggör valfrihet i smärre delmoment. Detta underlättas ju också av det sätt på vilket verksamheten läggs upp i tredje årskursen (se kap. 10 och läroplanen). Vid sidan av vad som ges alla elever

0.2.1.3 Mål och kursinnehåll i svenska. Den språkliga delen. Kursinnehållet har valts utifrån den synpunkten, att denna del av ämnet är av övergripande art och stöder övriga ämnen genom att vara samlingspunkten för skolans språkvårdande verksamhet och för övningar i studieteknik och informationsläsning överhuvud taget. De praktiska synpunkterna dominerar. Övningar i modersmålets bruk i tal och skrift knyts väsentligen till naturliga tal- och skrivsituationer (korta anföranden, diskussionsinlägg, referat, resuméer, anteckningsteknik e t c ) . En sådan på avnämarnas behov inriktad uppläggning kan ersätta en del av den traditionella uppsatsskrivningen och innebär en avsevärd förstärkning av gymnasiets undervisning i skriftlig framställning. Det arbetsprogram för det teoretiska språkstudiet, som skisseras i läroplanen, avser främst att öva elevernas förmåga av språkiakttagelse och ge dem större förutsättningar att ta ställning till aktuella frågor rörande språkvård och språkriktighet, med andra ord att så långt som möjligt ge dem språklig mognad. Semantiska frågor tas upp

341 i samband med argumentationsanalys, som är ett nytt moment i ämnet, och andra studier av språket i funktion. Sett mot bakgrunden av det nuvarande ämnet modersmålet som en helhet är det nya i kursplan och kursinnehåll ett starkare betonande av det språkliga momentet med accent på den muntliga framställningen som förberedelse för den skriftliga. Vidare har danska och norska föreslagits få en förstärkt ställning. Detta motiveras dels av att universitet och högskolor i viss utsträckning nu använder dansk och norsk kurslitteratur, dels av det utvidgade nordiska samarbetet. Litteraturdelen. Litteraturstudiet avser svensk litteratur i vidsträckt bemärkelse, även essäistisk och fackbetonad litteratur, nordisk litteratur och verk ur världslitteraturen, valda så att de belyser viktiga epoker i litteraturens historia. Lästeknik och textstudium skall stå i centrum, men läsning av skönlitteratur skall också införa eleverna i kulturdebatten.

9.2.2 Moderna språk

9.2.2.1 Mål. Kunskaper i de moderna språken utgör vid sidan av kunskaper i den språkliga delen av ämnet svenska och vissa matematisk-statistiska färdigheter huvudinnehållet i de kommunikationsfärdigheter som utredningen beskrivit i avsnittet 5.2. Språkkunskaper av denna typ är givetvis ett gemensamt behov för alla elever. Det gäller också den del av språkstudiet som vetter mot samhälls- och kulturorientering, d. v. s. kännedom om ifrågavarande språkområdes historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur. Därutöver kan vissa elevgrupper beböva speciella språkfärdigheter i an-

slutning till lärokursens inriktning (se 9.2.2.3). 9.2.2.2 Urvalet av språk. Vårt land är i starkt behov av kontakter över språkgränsen. Betydelsen av de moderna språken framgår med stor tydlighet i de olika avnämarundersökningarna (se 5.2 och Kraven på gymnasiet kap. 5). Kraven avser i första hand engelska, i andra hand tyska, i tredje hand franska. Av dessa är kravnivån i franska relativt låg, utom inom vissa större humanistiska ämnesområden. I undersökningarna ingick också att utröna avnämarnas bedömning av de framtida behoven av språk. Undersökningarna gav vid handen, att franska kommer att starkt efterfrågas samt att det blir av väsentlig betydelse att forskning, näringsliv och samhälle får tillgång till arbetskraft, som även har viss utbildning i andra moderna språk, t. ex. i spanska, portugisiska, italienska och ryska. Självfallet innebär inte detta önskemål att var och en av de gymnasieutbildade skall ha breddade språkkunskaper. Innebörden är tvärtom att valet av det tredje och eventuellt också andra språket bör vara friare och inte för alla behöver riktas mot tyska eller franska. Ryska efterfrågas från universitetssidan särskilt av kemi, teknik och medicin, och inom näringslivet behövs ett antal civilingenjörer med ryska språkkunskaper. Spanskan å andra sidan efterfrågas inte så utpräglat från universitet och högskolor men däremot desto kraftigare från näringslivets sida särskilt i fråga om civilekonomer och gymnasieekonomer men också i viss utsträckning i fråga om gymnasieingenjörer och civilingenjörer. Italienska och portugisiska har viss efterfrågan, det förra språket från universitet och högskolor, det senare från näringslivet. Urvalet av språk kan antingen göras

342 restriktivt så att man såvitt möjligt av alla elever kräver gymnasiestudier i engelska, tyska och franska, eller friare så att den enskilde eleven fritt får välja det andra och eventuellt det tredje språk som han vill läsa på gymnasiet. Vid ett ställningstagande i denna fråga bör hänsyn tas till att eleverna i grundskolan i regel under tre år studerat två språk. Detta talar i och för sig för större frihet vid språkval på gymnasiet. Avnämarundersökningarna visar som nämnts behov inom näringslivet av personal med kunskaper i andra språk än engelska, franska och tyska. Även vid universitet och högskolor blir det allt betydelsefullare, att det finns studerande med läskunskaper i andra än de nämnda språken. Om sådana språk skall kunna beredas utrymme på timplanen måste eleverna få större frihet vid språkvalet. I annat fall skulle endast i humanistisk och ekonomisk lärokurs annat språk än engelska, franska och tyska kunna studeras. Ett ytterligare skäl för att tillåta valmöjligheter mellan de moderna språken är det språkpedagogiska. Det har bedömts önskvärt att kunna erbjuda elever som önskar studera andra språk än engelska, tyska eller franska en möjlighet till 3-årig lärogång. Framför allt när det gäller ryska där initialsvårigheterna erfarenhetsmässigt är betydande erbjuder ett 3-årigt studium vidgade möjligheter till ett gott utbyte. Eleverna på gymnasiet bör av dessa skäl erbjudas att fritt välja det andra och i förekommande fall det tredje språket. Enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser angående vidgat tillträde till högre studier kräves för rätt att inskrivas i teologisk, juridisk och filosofisk fakultet i fråga om främmande språk kunskaper i engelska, tyska och franska. I ett av dessa språk kräves kunskaper

motsvarande fordringarna för godkänd i studentexamen, i ett andra språk motsvarande flyttning till allmänt gymnasiums näst högsta ring. I det tredje språket fordras kunskaper motsvarande godkänd i realexamen. När bestämmelserna tillkom var riktpunkten beträffande kunskaper i främmande språk, att de studerande skulle ha sådana språkkunskaper att de kunde tillgodogöra sig undervisningen. För att kravet på språkkunskaper skall kunna motiveras fordras emellertid, att kunskaperna är sådana att de gör studier på det främmande språket meningsfyllda. Det kan starkt ifrågasättas om realexamenskunskaper i ett språk — franska — är tillräckliga för sådana studier. Kravet på komplettering i detta språk framstår därför väsentligen som formellt och måste av många studerande uppfattas som meningslöst. I många fall torde det utgöra ett hinder för studier i ämnen som är efterfrågade på arbetsmarknaden. Särskilt gäller detta för dem som saknar franska men önskar studera naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen. Sveriges förenade studentkårer h a r i underdånig framställning framfört liknande tankegångar och hemställt att kraven på kunskaper i ett tredje främmande språk som behörighetsvillkor för tillträde till universitet och högskolor måtte slopas. Gymnasieutredningen vill med hänvisning till vad som anförts instämma i detta. Det formella kravet på kunskaper i tre språk synes ej vara nödvändigt för bibehållande av de för universitetsstudier nödvändiga förkunskaperna. Utredningen vill därför förorda att generell behörighet erhålles genom gymnasiekunskaper i två främmande språk, av vilka det ena är engelska. F ö r att studera enskilda ämnen kan ett större språkförråd komma att krävas. Det får förutsättas att studie- och yr-

343 kesvägledningen kan erhålla så uttömmande upplysningar från universitet och högskolor om dylika behov, att eleverna kan ges de upplysningar som är erforderliga för valet av språk inom gymnasiet. Även de kvalitativa kraven på språkundervisningen h a r undersökts (se SOU 1963: 22, bl. a. kap. 20). De språkfärdigheter, som h a r högsta kravnivån från industrihåll, är förmåga att förstå text, att samtala och att förstå föredrag. Inom näringslivet föreligger också starka krav på förmåga att skriva i första hand med hjälp av lexikon. Mera krävande skrivformer (enklare redogörelser utan hjälpmedel respektive mera krävande skriftlig) eller muntlig framställning efterfrågas däremot i ringa grad. För viss personal inom industri och bankväsende är kravnivån hög beträffande korrekt uttal och god intonation. På grundval av de gjorda undersökningarna och med hänvisning till vad ovan anförts föreslår gymnasieutredningen i fråga om urvalet av språk följande: Engelska bör som huvudspråk fullföljas av alla men inte nödvändigtvis under hela gymnasietiden. Därutöver bör ett så långt möjligt fritt val erbjudas mellan franska, tyska, ryska, spanska, italienska och portugisiska. Bland dessa språk beräknas de två förstnämnda komma att dominera. Gymnasieutredningen vill understryka vikten av att franska språket får en ställning som svarar mot de behov som redovisats. Det franska språkområdet är stort och bristen på fransktalande i vårt land besvärande, bl. a. med hänsyn till de svenska insatserna i u-länderna. Även inom vårt eget lands näringsliv uppkommer nu ett starkare behov av folk med franska språkkunskaper. Denna uppsättning av språk representerar det som är möjligt att generellt

åstadkomma (jfr dock 9.2.2.4). Intet h i n d r a r dock att man, där lokala förutsättningar finns och ett starkt behov föreligger, kan läsa annat språk i stället för något av de nämnda. Finska kan antagligen aktualiseras i vissa delar av landet. Gymnasieutredningen vill också erinra om sina bedömningar i 5.2.1 beträffande andra språk, bl. a. från utomeuropeiska språkområden. 9.2.2.3 Allmänt om språken inom olika lärokurser. Gymnasieutredningen finner angeläget att ännu en gång betona, att i samtliga lärokurser den praktiska språkfärdigheten är det väsentliga målet för undervisningen. Att t. ex. i ett nybörjarspråk differentiera kursplanen så att man i den ekonomiska sektorn av gymnasiet skulle begränsa språkstudiet till träning av affärskorrespondens på det främmande språket är olämpligt. Det kvalitativa kursinnehållet för de olika studiegångarna skall alltså i huvudsak vara gemensamt. Genom variation av textval och genom individuella tyngdpunktsförskjutningar kan speciella behov utöver de generella tillgodoses. Differentieringen mellan lärokurserna kan inskränkas till mindre variationer i de individuella studieprogrammen inom ramen för samläsning. I årskurs 3 betonas dock mera de språkfärdigheter som är speciella för respektive lärokurser. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang också erinra om den möjlighet till breddning av språkstudiet som införandet av jämförande språkkunskap (9.2.2.5) innebär. Genom frivilligt tillval (9.13) kan ämnet erbjudas även på andra lärokurser än den humanistiska. I det följande genomgås de moderna språkens ställning i de olika lärokurser som föreslagits i 8.6. Den humanistiska lärokursen grundas pä studium av tre språk i tre år. Härtill kommer ämnet jämförande språkkun-

344 skåp. Denna lärokurs bör vara den normala för dem som avser att bedriva universitetsstudier i moderna språk. Det språkliga alternativet på gymnasiets ekonomiska sektor skiljer sig från den humanistiska lärokursen däri att ämnet jämförande språkkunskap inte förekommer samt att respektive språk ges en viss inriktning på ekonomiska specialtexter i årskurs 3. För övriga alternativ inom den ekonomiska sektorn och i den samhällsvetenskapliga lärokursen bör utrymme beredas för tre språk men i mindre utsträckning än på det ekonomisk-språkliga alternativet. Det föreligger ett stort behov av språkkunskaper hos dem som studerar naturvetenskaplig lärokurs. Att studera flera språk under flera år bör alltså vara möjligt. Men det finns också åtskilliga ungdomar med utmärkta förutsättningar för naturvetenskapliga studier som saknar fallenhet för mer omfattande språkstudier. Dessa synpunkter kan tillgodoses genom att inom ramen för de möjliga timtalsvariationerna moderna språk utöver det obligatoriska programmet erbjudes i första hand dem som önskar och bedöms kunna genomföra ett utökat studieprogram (se utförligare 9.13 om frivilliga ämnen). Under alla omständigheter bör eleverna i naturvetenskaplig lärokurs liksom i hittills nämnda lärokurser på gymnasiet under minst en årskurs studera tre språk. Vad som nyss sagts om den naturvetenskapliga lärokursen gäller i princip också den tekniska. Ett ökat utrymme för moderna språk vore i och för sig angeläget. Här h a r man emellertid att göra med en elevgrupp som ofta h a r ovanligt utpräglade specialintressen. Gymnasieutredningen har tidigare framhållit det angelägna i att rekryteringen till denna studiegång förstärks. Om språken utvidgas kraftigt kan man be-

fara att dess attraktivitet minskar. Även svårigheten att bereda utrymme för ett större språkprogram på timplanen lägger hinder i vägen. Gymnasieutredningen har därför stannat för samma antal språk som f. n. i tekniska gymnasier, d. v. s. två. Det bör emellertid betonas, att elever med fallenhet för språk som orkar med ett utvidgat studieprogram har möjlighet enligt utredningens förslag att välja ytterligare språk som frivilligt ämne. Utredningen utgår från att det normala språkprogrammet för teknisk lärokurs skall ge behörighet till högre studier. Elever med inriktning mot den klassiska varianten av den humanistiska lärokursen kan inte bedriva lika omfattande studier i moderna språk som övriga elever på den humanistiska lärokursen. Utrymme på timplanen måste nämligen beredas för latin och eventuellt grekiska.

9.2.2A Schematekniska och andra problem förknippade med timplanen för moderna språk. Det föreslagna fria valet av främmande språk i förening med att eleverna i grundskolan kan ha studerat antingen tyska eller franska medför betydande komplikationer från schemasynpunkt. Enligt av utredningen företagna undersökningar torde det icke alltid bli möjligt att tillåta ett helt fritt val. Inskränkningarna i elevernas fria val behöver emellertid inte i praktiken bli så stora. Dock torde i vissa fall de enskilda eleverna i årskurs 1 kunna erbjudas endast ett nybörjarspråk. I årskurs 3 kan i samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig lärokurs liksom i klassiskt, kameralt, distributivt och administrativt alternativ ibland ej båda de främmande språk erbjudas som studerats i grundskolan. I det nya gymnasiet kan det bli fråga

345 om att mottaga elever, som i grundskolan inte läst maximal kurs i vare sig engelska, tyska eller franska eller som bara läst engelska (jfr 13.2.1.3). Särskilt svårt blir det att låta sådana elever läsa den humanistiska lärokursen. Man torde emellertid kunna utgå ifrån att ett sådant val blir sällsynt. De elever som har mindre kurs eller ingen kurs i tyska eller franska från grundskolan bör erbjudas hjälp på olika sätt. Sålunda bör eleverna under sommaren före gymnasiestudiernas början kunna delta i kompletteringskurs samt under första terminen i gymnasium få följa en stödkurs. Båda förstärkningsanordningarna bör reguljärt anordnas och vara avgiftsfria. Många av dessa elever torde likväl i årskurs 1 komma att tillhöra nybörjarkurs i såväl det andra som det tredje språket. Detta låter sig göra eftersom såväl tyska som franska på grund av valfriheten i grundskolan när det gäller det andra främmande språket måste organiseras med såväl nybörjar- som fortsättningskurs. Elever med goda vitsord från mindre kurs i det andra språket bör dock kunna få studera fortsättningskursen i detta språk. Det andra nybörjarspråket bör i årskurs 1 ha samma timtal som det första. Detta kommer att medföra att timtalet blir 35 mot normalt 34 (jfr tab. 6 i avsnitt 9.11). 9.2.2.5 Mål och kursinnehåll i stora drag. I det följande behandlas endast mera allmänna synpunkter och principiella nyheter. I övrigt hänvisas till läroplanen. Engelska. Huvuduppgiften för undervisningen i engelska är att utveckla elevernas förmåga att förstå språket i tal och skrift samt att befästa och öva deras praktiska språkfärdighet. Kursplanen i engelska liksom för övrigt i alla de moderna språken betonar textens

centrala betydelse. Valet av texter, vilkas kvalitet bör vara god, göres så att en lämplig avvägning sker mellan skönlitterära texter och sakprosa, som bl. a. belyser samhällsförhållanden och tänkesätt inom respektive länder. Med bibehållande av färdighetsaspekten eftersträvas en mer innehållsinriktad textbehandling. Härigenom undvikes också en filologiserande språkundervisning. Genom valet av texter kan en smidig anpassning göras till specialintressen på olika studiegångar. På det ekonomiskspråkliga alternativet bör viss tid ägnas uteslutande åt affärskorrespondens. Tid härför ställes till förfogande i årskurs 3 under 1 vte. Textkursens omfång kan med den skisserade inriktningen av undervisningen ökas utan att arbetsbördan behöver bli tyngre. Träningen i muntlig och skriftlig framställning skall inriktas på innehållsanalys och redogörelse för sakförhållanden. Skrivningarnas form och innehåll anpassas till denna målsättning, samtidigt som deras tidigare dominerande inflytande minskas. (Se kap. 10.) Skrivningarna bör för såväl engelska som övriga moderna språk anslutas till den text som behandlas. De bör vara sammansatta av skilda moment, så att elevernas olika färdigheter kommer till sin rätt och så att en eventuell svaghet i någon detalj av språktillägnelsen kan uppvägas av styrka i ett annat moment. (Se vidare läroplanen IV:2.4.2.5.) Speciellt vad beträffar engelskan kan möjligheten att samverka med orienteringsämnen prövas, eftersom engelska är det språk i vilket eleverna under den längsta tiden haft tillfälle att öva färdigheterna. Vid denna samverkan bör särskilt uppmärksammas önskemålet att komplettera elevernas kunskaper om de engelsktalande ländernas geografi, samhällsförhållanden, kultur och litteratur.

346 Tyska. Beträffande allmänna synpunkter på undervisningens innehåll och uppläggning hänvisas till vad som anförts om engelska. Textvalct skall i de senare årskurserna inriktas på sakprosa, särskilt på texter som orienterar om tyskt samhällsliv, land och folk e t c , samt på litterärt och konstnärligt värdefulla texter, medan ren underhållnings- och förströelselitteratur kan hänvisas till elevernas fria läsning utanför skolan. Textbehandlingen skall mera beakta textens innehåll än dess form. De i kursplanen ingående momenten skall syfta till textförståelse. Den extensiva läsningen skall tillmätas samma vikt som den intensiva. Kravet på talfärdighet är mera markerat. Den ställs främst i textinterpretationens tjänst. Med dessa tyngdpunktsförskjutningar i ämnet påverkas naturligtvis också provgivningen. De romanska språken. Huvudlinjerna i uppläggningen av dessa ämnen sammanfaller med de övriga moderna språkens; en starkare tonvikt lägges vid språken såsom icke blott färdighetsämnen utan även kunskapsämnen och det betonas att språkundervisningen skall förmedla kännedom om land och folk samt materiell och andlig kultur. Större betydelse har tillagts följande moment: Förmåga att uppfatta talad franska (spanska etc). Förmåga att uttrycka sig på det främmande språket i tal och skrift. Kunskaper i fransk (spansk etc.) andlig och materiell kultur av i dag, baserade på texter av såväl skönlitterär som fackbetonad karaktär. Extensiv läsning av text. Mindre vikt än tidigare läggs vid förmågan att översätta från svenska och därav följande grammatikstudium, skrivningarna och den grammatiska analysen av texten.

Beträffande de sydromanska språken måste målsättningen göras relativt blygsam, och kraven på förmåga att tala och skriva språket måste vara mycket måttliga. I p r i n c i p bör dock den allmänna inriktningen av språkstudiet i franska gälla även för sydromanska språk. Hyska. Byska består som övriga språk av en språklig del och en realiadel. Den språkliga delen är den viktigaste och största. Undervisningen skall för det stadium det h ä r gäller i första hand lära eleverna att förstå text och tal. I andra hand skall den hjälpa eleverna att göra sig muntligen och skriftligen förstådda. Bealiadelen skall med svenskans eller ryskans förmedling ge de nödvändigaste kunskaperna om den miljö där ryska är det officiella språket. De principiella nyheterna i det föreslagna innehållet i relation till det nuvarande är få. En utvidgning utgör kraven på vissa insikter i stilistik, synonymik och fraseologi samt utformningen av skrivövningarna, som tar sikte på aktiva färdigheter (att författa uppsatser, redogörelser och b r e v ) . Den särskilda tonvikt som lagts på sovjetiska realia innebär likaså en utvidgning. Det nya manifesterar sig även på det metodologiska planet. Jämförande språkkunskap. I 8.2.3.4 bar gymnasieutredningen ingående behandlat frågan om latinets ställning. De undersökningar som utredningen låtit göra visar att fortsatta studier för grundexamen vid universitet och högskolor endast i fråga om ett begränsat antal ämnen förutsätter de omfattande förkunskaper i latin som ges i det nuvarande gymnasiet. Det gäller framför allt färdigheten att översätta latinska texter, som nu u p p t a r en icke ringa del av kursen. Även för studier i moderna språk är fordringarna ej så omfattande.

347 De är avgränsade till vissa moment av den nuvarande latinkursen. Kraven kan tillfredsställas genom en kurs i vad utredningen kallar jämförande språkkunskap. Utredningens experter har bedömt en sådan kurs vara tillräckligt underlag för vidare studier i moderna västerländska språk upp till och med tvåbetygsnivån, i vissa fall även tillräcklig för trebetygsnivån. Utredningen har därför i 8.2.3.4 konstaterat att den humanistiska lärokursen bör uppbyggas kring de moderna språken, kompletterade med nyssnämnda kurs i jämförande språkkunskap med sikte på ordbildringslära och elementär formlära. Utredningen har övervägt möjligheterna att lägga upp denna kurs så att den kunde sammanfalla med begynnelsestudierna i latin på den klassiska varianten av humanistisk lärokurs. En dylik uppläggning skulle bli otillfredsställande framför allt av det skälet att de berättigade kraven på ett karaktäristiskt kursinnehåll i jämförande språkkunskap inte kan tillgodoses. Av detta skäl har utredningen stannat för ett mål och ett kursinnehåll i jämförande språkkunskap enligt följande. Avsikten med kursen är i första hand att på grundval av någon insikt i latin, främst dess ordförråd, ordbildning och böjningssystem, ge eleverna en vidgad språklig orientering, som även kan komma studiet av de moderna språken till godo. Kursen är därför på ett fundamentalt sätt olik en vanlig språkkurs, där huvudsyftet är att nå förmåga att uppfatta och producera sammanhängande text och tal. För sistnämnda ändamål behövs framför allt övning i textläsning, tal och skrivning. De språkliga mönstren måste i det fallet kunna uppfattas snabbt och helst automatiskt utan medveten analys. Kursen i jämförande språkkunskap syftar inte till denna automatisering

utan till att göra de språkliga strukturerna medvetna. Av detta skäl är textläsning inte någon huvudsak inom kursen. Texternas uppgift är framför allt att ge illustrationer till orden och deras betydelser. Undervisningen h a r nämligen till uppgift i första hand att bibringa eleverna förmåga att förstå och effektivt utnyttja de i de västerländska språken inklusive svenskan ingående latinska orden och ordelementen. Huvuddelen av ordförrådet i kursen måste vara modern-språkliga latinord, främst engelska och svenska. Dessa kan presenteras systematiskt, t. ex. i grupper sammanhållna av något gemensamt element såsom en rot eller ett prefix. Både modern-språkliga texter och latinska kan användas för att introducera ordförrådet. Särskilt lämpliga är facktexter av olika slag, varvid även inslag av grekiska ordelement förtjänar beaktande. Samordningen av undervisningen i den språkliga orienteringskursen med undervisningen i moderna språk är av väsentlig betydelse. Av detta skäl bör den förläggas till årskurs 2, när studiet av de moderna språken kommit längre. Denna placering är också nödvändig med hänsyn till att det annars skulle bli alltför många nybörjarspråk i årskurs 1 och för att kursen skall kunna \äljas som frivilligt ämne av elever på andra studiegångar. En viss svårighet ligger däri, att inte alla elever har samma modern-språkliga bakgrund. Alla har läst och kan associera till svenska och engelska men beträffande de övriga språken är kunskaperna mycket olika. Det är då naturligt att de modern-språkliga illustrationerna i första hand knyts an till exempel från svenska och engelska. Detta innebär inte någon allvarlig begränsning av stoffet. De flesta tyska latinord

348 finns också representerade i svenskan i nästan identisk form och det engelska materialet är överflödande. Kursen kan läsas som frivilligt ämne även av elever med samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig, ekonomisk och teknisk studieinriktning. Detta finner utredningen vara av betydelse; elever med olika intressen kan bl. a. på denna väg tillgodoses.

9.2.3 Klassiska språk

Som gymnasieutredningen utvecklat i 8.2.3.4, kan de avnämargrupper som hittills rekryterat elever med omfattande latinstudier beräknas krympa eftersom ämnet jämförande språkkunskap bättre kommer att tillgodose deras intressen. Den avnämargrupp som efterfrågar en mera omfattande latinkurs, efterfrågar i det stora hela också grekiska, varför ett sammanförande av studierna i de klassiska språken kan motiveras. Av skäl som redovisas i kapitel 8 har utredningen dock stannat för att latinkursen ej skall vara obligatoriskt förenad med grekiska. I diskussionen om de klassiska språken brukar på sätt som antytts i kapitel 8 kännedom om och förståelsen av den antika kulturen knytas till själva språkstudiet. Som utredningen utvecklat i nyssnämnda kapitel är en sådan sammanknytning inte nödvändig. I de föreslagna kursplanerna ingår i t. ex. svenska och historia ett studium av den antika kulturens återverkan på senare tiders kulturhistoria i vid mening. Kännedom om den antika kulturen är alltså inte förbehållen de elever som väljer den klassiska varianten av humanistisk lärokurs. En fördjupning ernås dock för den som väljer latin (jfr läroplanen).

Latin. Undervisningen har som främsta uppgift att lära eleverna förstå lättare latinsk text från antik och efterantik tid. Den skall belysa latinets betydelse som kulturspråk. Slutligen skall den, i samband med textläsningen, göra eleverna mera förtrogna med den antika kulturen överhuvud taget. Grekiska. Undervisningen har till uppgift att bibringa eleverna elementära insikter i klassisk grekiska samt att, i samband med läsning av grekisk prosa och poesi göra eleverna mera förtrogna med antik grekisk kultur.

9.2.4 Timtal för svenska och främmande språk

9.2A.1 Svenskans och språkens veckotimtal i de nuvarande gymnasieformerna (jfr 9.1.2.3) och -linjerna framgår av tabell 3.

9.2A.2 Språken vid inträdet i gymnasiet. I 6.2.2.2 har utredningen behandlat frågan om grundskolan som underlag för gymnasieutbildningen. En förändring jämfört med försöksskola och realskola beträffande förutbildningen för gymnasiet är bl. a. att eleverna vid inträdet saknar ett års studier i ett tredje modernt språk. Detta får självfallet konsekvenser för gymnasiets språkundervisning. Den minskade förutbildningen i franska (eller tyska) kompenseras dock av att utgångsläget är förbättrat i engelska. Totalt sett bör därför det språkliga studieprogrammet i grundskolan och det nya gymnasiet i det hela kunna väl jämföras med nuvarande förhållanden. Genom den förändrade målinriktningen av språkstudierna på gymnasiet kan det med skäl hävdas att det nya språkstudieprogrammet kommer att innebära en höjning av målet sett från avnämarsynpunkt.

349 Tabell

3. Svenskans

Gymnasieform

A lim.

och språkens

veckotimtal

i nuvarande

gymnasieformer

SydTyska Frans- rom. Ryska Latin Grekika ska språk

Svens- Engelska ka 1

gymn.

Allm. linje Soc. gren Spr. gren Friv. ämnen Soc. gren . . . Latinlinjen Halvkl. gren . . Helkl. gren. . . . Friv. ämnen Halvkl. gren. Helkl. gren. . Reallinjen Biol. gren Mat. gren Friv. ämnen. . .

12 12

9 11

3 10

13 3 12 3

15 2

12 12

22 22

13 3 13 3

11 11

Handelsgtjmn. Språkl. gren Övriga grenar. . . Friv. ämnen Spr. gren övriga grenar. Tekn.

10 7

10 7

10* 74

10 5 75

66 66

gymn.

Merk.-tekn. linje Övriga linjer

11—10 6

1) Modersmålet på allmänt gymnasium. 2) Spanska med minskning beträffande andra språk. Därutöver kan spanska eller italienska utgöra tillvalsämne med samma timtal på samtliga grenar av allmänt gymnasium. 3) Med minskning i andra språk. 4) Spanska som fr. o. m. årskurs 1 kan läsas i stället för franska. Vidare må fr. o. m. årskurs 2 franska utbytas mot italienska, portugisiska eller spanska; timtalet för dessa språk blir i så fall 6 v t r på språklig gren och 3 vtr på övriga grenar. 5) Kan fr. o. m. årskurs 1 läsas i stället för franska. 6) Italienska, portugisiska eller spanska. 7) Endast för den som läst ämnet i årskurs 2.

9.2A.3 Gymnasieutredningens förslag. U t r e d n i n g e n s f ö r s l a g till t i m p l a n i svenska framgår av följande tablå: Lärokurser Humanistisk Naturvetensk Teknisk

Ämnet svenska h a r på försöksgymnasiet 12 e l l e r 11 v t r . V i s s t stoff i s v e n s k ämnet ligger enligt gymnasieutredningVtr 10 10 9 9 8

350 ens förslag inom ämnet historia. Vidare ges inom ramen för konst- och musikhistoria orientering bl. a. om litteratur och dramatik. Den allmänna timtalsminskningen kan som tidigare nämnts beräknas till drygt 10 %. Ämnets timtalsmässiga ställning är med andra ord — relativt sett —• oförändrad på gymnasiets allmänna sektor. På gymnasiets ekonomiska sektor har en förstärkning av timtalet i svenska kunnat genomföras från 8 till 9 vtr. Beträffande det tekniska gymnasiet är jämförelser svåra att göra eftersom ut-

Lärokurser

helklassisk variant

Teknisk

Jämförelser med förhållandena på försöksgymnasiet låter sig ej lätt göras eftersom det nya gymnasiets lärokurser inte direkt svarar mot det allmänna gymnasiets. Den humanistiska lärokursen som har 30 vtr kan dock i någon mån jämföras med den allmänna linjens språkliga gren som har 36 vtr. Den allmänna timtalsreduktionen nedbringar detta timtal till ca 32 vtr. Utredningen föreslår 30. Härtill kommer emellertid jämförande språkkunskap om 3 vtr. Sammanlagt har den humanistiska lärokursen alltså 33 vtr, d. v. s. någon förstärkning relativt sett jämfört med den språkliga grenen. Försöksgymnasiets halvklassiska gren har 29 vtr, d. v. s. efter generell timtalsreduktion ca 26 vtr. I utredningens förslag till halvklassisk variant är timtalet för moderna språk 25, d. v. s.

redningen, vilket kommer att framgå senare i detta kapitel, föreslår att studiegången i framtiden för teknisk lärokurs skall vara 4-årig. Den enda relevanta jämförelsen är mellan de hittillsvarande tekniska gymnasierna och de tre första årskurserna i utredningens förslag. Timtalet i svenska har regelmässigt varit 7 av totalt 115,5 medan utredningen föreslår 8 av 92, d. v. s. en förstärkning. Utredningens förslag för de moderna språken kan sammanfattas sålunda:

Summa vtr för moderna språk 30 17 25 25 17 30 21 11

praktiskt taget oförändrat timtal relativt sett. Den naturvetenskapliga lärokursen kan jämföras med reallinjen, som för närvarande har 20 vtr, motsvarande 17 —18 efter generell timtalsreduktion. Utredningen föreslår 17, d. v. s. i det närmaste oförändrat relativt sett. I detta sammanhang bör emellertid beaktas att elev som mäktar det kan — såsom utredningen redan framhållit — få välja moderna språk som frivilligt ämne. På detta sätt skulle totala timtalet för moderna språk kunna bli 23 vtr. De tekniska gymnasierna har förut haft 11 vtr utom på merkantil-teknisk studiegång. Dessa bör ställas i relation till de 115,5 veckotimmarna i årskurserna 1—3. De utgör knappt 10 %. Utredningen föreslår 11 vtr i årskurserna 1— 3, som sammanlagt har 92, d. v. s. en

351 viss förstärkning relativt sett. Utredningens förslag erbjuder därutöver en möjlighet som tidigare inte funnits på de tekniska gymnasierna, nämligen att välja språk som frivilligt ämne (se 9.13). Utredningen hade funnit det önskvärt att bereda den obligatoriska undervisningen i språk inom teknisk sektor en ännu starkare ställning. Detta har emellertid kraven på teknisk fackutbildning ej medgivit. Utredningen föreslår större frihet i val av språk inom ramen för det samlade timtalet för moderna språk. De språk som enligt utredningens förslag kan läsas i gymnasiet är engelska, Bspråk — i det följande använt som beteckning för annat språk läst i grundskolan — samt G-språk, d. v. s. nybörjarspråk i gymnasiet, som kan vara tyska, franska, spanska, ryska, portugisiska eller italienska (finska 1 ). Mellan dessa föreligger valfrihet efter följande regler: Samtliga läser i första årskursen engelska. Därutöver läser alla utom de elever som följer den tekniska studiekursen två språk, som kan vara B-språk och C-språk eller två C-språk. I teknisk studiekurs får eleverna välja mellan Boch C-språk. Dessa språk läses även i årskurs 2 varvid dock elever i naturvetenskaplig studiekurs eller helklassisk variant jämte engelska obligatoriskt fortsätter med endast ett av de andra språken. I tredje årskursen läses i den humanistiska studiekursen samt den ekonomisk-språkliga samma språk som i årskurs 2. Den halvklassiska varianten av humanistisk studiekurs samt samhällsvetenskaplig läser två valfria språk, den helklassiska varianten endast ett valfritt modernt språk av de i föregående årskurs studerade. I den naturvetenskapliga studiekursen och andra ekonomiska alternativ än det ekonomisk-språkliga läses ett valfritt språk av dem som stu-

derats i årskurs 2. På teknisk sektor förekommer modernt språk i årskurs 3 endast som frivilligt ämne. Beträffande val av frivilliga ämnen i samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig lärokurs samt på ekonomisk sektor (utom ekonomisk-språkligt alternativ) och på den tekniska sektorn gäller att i första hand önskemål om moderna språk bör tillgodoses. Jämförande språkkunskap är av skäl som tidigare redovisats förlagd till årskurs 2 och är obligatorisk för dem som inriktar sig på den humanistiska lärokursen. Ämnet kan som nämnts väljas som frivilligt ämne av övriga som inte läser latin. Latinet har på gymnasiet f. n. 22 vtr och grekiska 12 vtr. Med generell timtalsreduktion skulle detta bli 19-—20 vtr resp. drygt 10 vtr. Utredningen föreslår 14 vtr latin och 8 vtr grekiska. Minskningen av timtalen för latin och grekiska är motiverad i kapitel 8. Genom konstruktionen av ett för stora avnämargrupper starkt målinriktat ämne, nämligen jämförande språkkunskap, blir avnämarbasen för klassiska språk liten. Då utredningen trots detta infört sådana måste, med hänsyn till att många ungdomar inte har sin framtid så klart planerad, de varianter av humanistisk lärokurs, som erbjuder latin och grekiska, ha en tillräckligt bred ämnesuppsättning för att elevernas valfrihet efter avslutade gymnasiestudier inte skall vara för begränsad. För att möjliggöra detta måste timtalet reduceras väsentligt. Gymnasieutredningens förslag erbjuder fördelen att eleverna får möjligheter att friare välja det tredje språket 1 Finska är inte ett reguljärt ämne på timplanen men kan erbjudas lokalt i mån av„behov och tillgång på lärare. Utredningen framlägger inte någon läroplan i ämnet.

352 inom ett bredare register. En annan viktig nyhet är ämnet jämförande språkkunskap med stark målinriktning för dem som avser att efter genomgången gymnasieutbildning gå vidare i studier av moderna språk. Ämnet kan naturligtvis också vara av intresse för andra blivande universitets- och högskolestuderande, t. ex. för naturvetare och medicinare.

9.3 Övriga humanistiska samhällsvetenskapliga

ämnen

och

9.3.1 Inledning

Timplanen och kursinnehållet för humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen skall svara dels mot avnämarkrav som är gemensamma för alla elever (jfr kap. 5), dels mot de specialkrav, som avgränsade avnämargrupper kan ha (jfr kap. 8). I undersökningen Vägen genom gymnasiet (SOU 1963:15) behandlas bl. a. elevernas inställning till de olika skolämnena. Som framgår av referatet i 5.4.2, vill två tredjedelar av abiturienterna tillmäta momentet orientering i det moderna samhällslivet större vikt än hittills. Momentet »Allmänbildning på det humanistiska området» vill 30 procent bland abiturienterna tillmäta större vikt, medan 12 procent vill lägga m i n d r e vikt vid det än f. n. Beträffande det sistnämnda momentet finns i abiturientmaterialet stora intressevariationer mellan de olika linjerna. Latinlinjens flickor vill i större utsträckning än andra abiturienter tillmäta momentet ökad betydelse i det framtida gymnasiet, medan majoriteten bland reallinjens pojkar vill minska momentets betydelse. Generellt sett är de kvinnliga abiturienterna positivare än de manliga när det gäller momentets vikt. Vid den sammanvägning av kraven

från individer, samhälle och avnämare, som utredningen gjort i 5.5, h a r utredningen under punkt IV: 1 nämnt samhällsorientering, både svensk och internationell, under punkt IV: 3 orientering om litterära, estetiska, religiösa, filosofiska och psykologiska frågor. Den litterära orienteringen hör förutom till de här behandlade ämnena främst till svenska och främmande språk. Den estetiska orienteringen ges även i svenska och i de estetiska ämnena (se 9.7). Härtill kommer den historiska orienteringen med avseende på utvecklingen inom samhällsliv, teknik, naturvetenskap och kultur (Läroplanen IV: 13). I 8.5.2.3 har utredningen diskuterat behovet av varianter till lärokurserna. Därvid föreslås att på humanistisk och samhällsvetenskaplig lärokurs samt ekonomisk-språkligt alternativ av ekonomisk lärokurs skall kunna erbjudas social variant genom utbyte av 3 veckotimmar modernt språk i årskurs 2 och 3. Därigenom tillfredsställes det ytterligare behov av orientering om sociala och psykologiska frågor som elever med inriktning på social verksamhet kan vara betjänta av. 9.3.2 Gränsdragningen mellan de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena

9.3.2.1 Utredningen har (9.1.4) betonat vikten av att ämnesavgränsningarna inte får göras så att helhetsbilden går förlorad. I fråga om de ämnesfält som här behandlas, d. v. s. svensk och internationell samhällsorientering, orientering om religiösa, filosofiska och psykologiska frågor samt det historiska perspektivet på samhällsliv och kultur, är sambanden mellan delmoment och utvecklingslinjer starka. För förståelsen av ett lands samhällsliv är det sålunda betydelsefullt att känna till dess befolknings- och försörjningsfrågor, dess näringsliv och sociala struktur. För god

353 överblick krävs också studier som tar upp moment vilka på universitetsnivå ingår i en rad ämnen, t. ex. statskunskap, nationalekonomi, sociologi, kulturgeografi och psykologi. På likartat sätt är förståelsen av det religiösa livets utformning och innehåll och dess betydelse i samhälle och kulturliv starkt förk n i p p a d med det ämnesfält som på universitetsnivå motsvaras av historia, litteratur- och konsthistoria. Undervisningen om religionens roll i nutidens samhällsliv å andra sidan bör förknippas med den svenska och internationella samhällskunskapen. Ett allsidigt historiskt perspektiv kan ej heller erhållas om studiet av det historiska skeendet spaltas upp på ett konstlat sätt. I den ämnesuppdelning som gymnasieutredningen i det följande föreslår kan självfallet inte ämnesgränserna vara strikta och definitiva. Tvärtom bör de olika ämnena samverka för att åstadkomma den helhetsbild och den överblick i gymnasiestudiet som utredningen med sitt förslag till läroplan vill skapa. 9.3.2.2 Den svenska och internationella samhällsorienteringen bör samlas i ett ämne kallat samhällskunskap. I detta bör ingå även en rad kulturgeografiska och ekonomisk-geografiska moment som det är av vikt att samtliga elever får stifta bekantskap med. Sambandet är som redan påpekats starkt mellan det nuvarande ämnet samhällskunskap och de kulturgeografiska momenten och gränsen är i flera fall, inte minst när det gäller de ekonomiska avsnitten, svår eller omöjlig att dra. I det nuvarande gymnasiet h a r en god samverkan mellan samhällskunskap och geografi ej kunnat realiseras på grund av att geografin inte läses inom alla studiegångar. Det har därför måst förutsättas i nu gällande anvisningar för ämnet samhällskunskap, att läraren ser till att bristan12— 318117

de kunskaper fylles ut för de elever som ej läser geografi. Det torde ej kunna bestridas att geografiska problemställningar rörande t. ex. befolkningsutveckling och dess regionala förlopp, tätortsbildning och omlandsforskning, regionindelningar, näringslivets lokalisering och utveckling har en mycket nära anknytning till samhällskunskapen och att de i undervisningen ej rätt kan förstås om de isoleras från politiska och samhällsekonomiska aspekter. Med hänsyn härtill och med hänvisning till strävandet att undvika splittring av läroplanen h a r gymnasieutredningen funnit det angeläget att sammanföra samhällskunskap och vissa delar av den nuvarande geografin till ett ämne. Därmed vinnes också möjlighet att ge kulturgeografisk orientering till samtliga elever, vilket skall jämföras med nuvarande förhållanden, då geografi utgör obligatoriskt studium endast på det allmänna gymnasiets allmänna linje och på handelsgymnasiet. Avnämarundersökningarna har också visat (kap. 8) att krav på kunskaper av politisk, ekonomisk och sociologisk art är förenade med krav på kunskaper i geografi, vilket stöder sammanförandet av samhällskunskap med kultur- och ekonomisk-geografiska moment i det nuvarande geografiämnet till ett samlat ämne. Utredningen anser att ämnesbeteckningen samhällskunskap är adekvat som sammanfattande rubricering av ett ämnesstoff med anknytning till de akademiska disciplinerna statskunskap, nationalekonomi, sociologi och kulturgeografi med ekonomisk geografi. Även andra namnförslag har övervägts med hänsyn till det ändrade ämnesinnehållet. Att finna en benämning som klart utsäger att ämnet innehåller geografiskt stoff har ej låtit sig göra. Utredningen

354 har emellertid diskuterat beteckningen sociografi. Som beskrivning av ämnesinnehållet kan den emellertid ej betecknas som överlägsen beteckningen samhällskunskap, varför gymnasieutredningen stannat för den nuvarande ämnesbeteckningen. 9.3.2.3 Orienteringen om det sociala området bör samlas i ett ämne kallat socialkunskap. I detta bör med hänsyn till den stora bredd vårdnads- och serviceverksamheten har i samhället och de olika uppgifter elever inriktade på sådan verksamhet kan tänkas få ingå såväl moment av psykologi med anknytning främst till socialpsykologin som orientering om situationer som leder till samhällsingripanden och vårdåtgärder ävensom information om socialpolitiken. Utredningen är medveten om att ett ämne som socialkunskap kan ges flera alternativa utformningar beroende på vilka funktioner och ämnesfält som anses betydelsefulla och har även övervägt a n d r a utformningar. Det förslag till utformning av mål och kursinnehåll som anges i 9.3.3.6 och i läroplanen måste ses mot den bakgrunden. Det kan därför finnas skäl att vid den överarbetning av läroplanen som gymnasieutredningen föreslår skola äga rum genom skolöverstyrelsens försorg särskild uppmärksamhet ägnas detta ämne. 0.3.2.4 Det historiska perspektivet bör tillgodoses genom ett historieämne med utöver det nuvarande gymnasiets historieämne vidgad omfattning. Sålunda bör ämnet i första hand för äldre tider förutom den politiska, ekonomiska och sociala historien även ge en bredare kulturhistorisk orientering, innefattande orientering om dessa tiders litteratur, bildande konst, musik, idéströmningar o. s. v. För senare tider bör litteratur-, musik- och konstorientering ges i svens-

ka och moderna språk samt i de estetiska ämnena. 9.3.2.5 Idéhistoria. I den offentliga diskussionen om gymnasiet har på senare tid vid upprepade tillfällen förslag framlagts om att idéhistoriska moment skulle beredas ökat utrymme i undervisningen. Därvid har främst två olika möjligheter diskuterats: dels att undervisningen skulle förläggas till ett (utvidgat) filosofiämne, dels att ett nytt ämne skulle införas i läroplanen. I Danmark har diskussionen i denna fråga varit livlig. Där har den lett fram till en anordning som innebär att — i det nya gymnasium som börjar läsåret 1963/ 64 — de idéhistoriska momenten tillgodoses på det sättet, att eleverna får tillgång till en lärobok, som innehåller en sammanfattande översikt över den idéhistoriska utvecklingen. Denna skall emellertid inte läsas som kursbok i vanlig mening, utan den skall användas som uppslagsbok, vilken eleverna på egen hand får studera och till vilken läraren kan göra hänvisningar. Läxförhör eller tentamina förekommer alltså inte. Värdet av att införa idéhistoria har icke bestritts; däremot har det anförts att kravet på att eleverna skall ha läst läroboken icke är genomförbart då ämnet saknar fast anknytning i läroplanen. Gymnasieutredningen har ingående övervägt förslaget att i det framtida gymnasiet tillgodose idéhistorien i större utsträckning än som hittills kunnat ske och därvid även övervägt den lämpligaste formen för meddelandet av en sådan undervisning. Värdet av ett studium i idéhistoria står utom tvivel. Dess betydelse kan först och främst sägas ligga i att den ger en allmän orientering om hur vetenskapen nått fram till allt klarare begrepp om de ledande frågeställningarna på olika områden.

355 Därigenom h a r vi fått perspektiv på oss själva och vår värld. Flertalet av dem som i våra dagar får högre utbildning saknar emellertid mer eller mindre denna överblick. Naturvetare och tekniker får i dagens läge allt svårare att behålla perspektivet bakåt, och humanister får allt svårare att uppehålla kontakten med samtidens naturvetenskap och teknik. Genom ett idéhistoriskt studium skulle bägge kategorierna få en motvikt mot den specialisering, som ej kan undvaras i ett modernt samhälle och som blir mer genomgripande för snart sagt varje år som går. Slutligen ger det idéhistoriska studiet, rätt bedrivet, en allmän träning i kritisk bedömning. Idéhistoriska moment har hittills ingalunda saknats i gymnasiets undervisning. Det är utredningens uppfattning att de bör förstärkas. Av de föreslagna åtgärderna avvisar gymnasieutredningen införandet av ett särskilt ämne på kursplanen. Från många synpunkter är det lämpligare att det idéhistoriska stoffet meddelas i de ämnen där det närmast hör hemma: svenska, historia, fysik, biologi, kemi, konst- och musikhistoria, religionskunskap och filosofi. Kravet på koncentration av läroplanen till så få ämnen som möjligt stöder också denna lösning. Att utvidga filosofiämnet så att detta även omfattar de övriga ämnenas idéhistoriska (vetenskapshistoriska) stoff är av nyssnämnda skäl inte heller lämpligt. Gränsen mellan idéhistoria och filosofi är emellertid av naturliga skäl flytande, och i den uppläggning av undervisningen i de filosofihistoriska momenten, som utredningen föreslår, ingår vissa moment, främst hörande till naturvetenskapernas område, som går utöver de rent filosofihistoriska aspekterna. Huvudparten av den idéhistoriska undervisningen måste dock som nämnts ges inom respektive ämnen.

Gymnasieutredningen h a r velat ta fasta på det danska förslaget om införande av en speciell lärobok i idéhistoria men h a r velat åstadkomma en fastare förankring genom att låta det idéhistoriska stoffet ingå som moment i vissa ämnens kurser. Läroboken skall sålunda utnyttjas dels i historia, dels i övriga ämnen när idéhistoriska moment tas upp till behandling. En viktig roll skall därvid filosofiämnet spela. De elever, som läser detta ämne, vilket av utredningen placerats i årskurs 3, får en sammanfattning av det idéhistoriska stoffet varvid den särskilda läroboken utnyttjas. De nackdelar som påpekats i den danska debatten bör med den föreslagna konstruktionen kunna elimineras, eftersom ansvaret för undervisningen är knutet till vissa ämnen. Samtidigt vinnes en grund för samverkan mellan flera ämnen. Stor omsorg bör nedläggas på att ge den föreslagna läroboken en sådan utformning att den är användbar i gymnasieundervisningen, lättillgänglig och samtidigt ej alltför omfattande. Stoffet bör såvitt möjligt ha direkt anknytning till gymnasiets olika ämnen. Om framställningen skall kunna hållas inom ett rimligt omfång, förslagsvis 150 sidor, är det givetvis uteslutet att söka ge en sammanhängande redogörelse för vetenskapernas historia. Helt bortsett från att en sådan framställning skulle få kompendiekaraktär, kan det ifrågasättas om skildringen bör byggas upp kronologiskt. Ett pedagogiskt värdefullare grepp vore om framställningen kunde byggas u p p kring olika problemkretsar som belyses med relevant stoff. Sålunda kan t. ex. vid behandlingen av ett aktuellt naturvetenskapligt problem utgångspunkten vara en skildring av hur man kommit att ställa problemet just så, vilka faktorer som påverkat problemställningen och

356 hur den skiljer sig från tidigare sätt att angripa samma problem. Ett annat fruktbart grepp borde vara att söka belysa några av inslagen i nutida samhälls- och livsåskådningsdebatt och visa hur man i andra samhällen eller på andra utvecklingsstadier givit sig i kast med samma problem. En framställning sådan som den skisserade bör i icke ringa utsträckning kunna hänvisa till kompletterande framställningar i andra böcker, använda i gymnasiet, eller i annan litteratur. Därmed skulle den också bli av betydelse för den studietekniska träning som eftersträvas i gymnasiet och som närmare behandlas i kapitel 10. 9.3.2.6 Orientering i filosofiska frågor innefattar i första hand en viss kännedom om de metoder som inom vetenskapen används för att få kunskap och för att pröva satsers sanningshalt och slutledningars giltighet. Till filosofin hör också de olika försöken att åstadkomma en vetenskaplig världsförklaring och att lösa de etiska problemen. De senare frågorna har utan tvivel samband med orienteringen i vissa religiösa frågor, t. ex. kristen etik. Filosofin innehåller också en historisk del, de filosofiska idéernas och världsförklaringarnas historia. Delar av denna kommer att behandlas inom historieämnet; därigenom infogas de i sitt tidssammanhang.

9.3.2.7 Till filosofin har också traditionellt hört psykologiska kursmoment. Intresset för psykologiska frågor blir allt större. Behovet av en vetenskapligt grundad orientering i psykologi är därmed angeläget, inte minst som ett ytligt psykologiserande ofta möter ute i det praktiska livet. En orientering i psykologi måste ges en empirisk och biolo-

gisk förankring. Det skulle då kunna ifrågasättas om inte psykologin borde föras till den naturvetenskapliga orienteringen. Vissa moment inom psykologin, framförallt de mycket viktiga socialpsykologiska delarna, har emellertid ringa anknytning till de biologiska vetenskaperna och det är på dessa grunder rimligt att psykologin blir ett särskilt ämne. Av praktiska skäl behandlas det här under rubriken humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. I det nuvarande gymnasiet är filosofiska och psykologiska kursmoment sammanslagna till ämnet filosofi. Med den nyss givna karaktäristiken av uppgifterna för undervisningen i filosofi respektive psykologi är uppdelningen på två ämnen befogad. 0.3.2.8 I detta kapitel har utredningen diskuterat de olika ämnena på gymnasiets timplan med hänsyn till avnämarkrav, samhällskrav och elevintressen. I den allmänna debatten om religionskunskapen och dess uppgifter på gymnasiet har emellertid skymtat tankegångar som innebär att ämnets förekomst på gymnasiet, dess omfattning i timmar räknat och dess innehåll bör bedömas mot bakgrunden av religionens, särskilt kristendomens, betydelse för elevernas livsföring och för deras värderingar, oavsett dokumenterade krav och intressen. Man har därvid hävdat att eleverna med hänsyn till livsåskådningsdebattens inriktning och de skarpa idébrytningarna i vår tid bör utöver vad grundskolan gett, d. v. s. 17 eller i vissa fall 16 vtr kristendomskunskap, ytterligare få sina föreställningar befästa om vad kristen tro och bibelns lära innebär. Med denna hänvisning synes man avse att undervisningen skall medverka till elevernas ställningstagande i trosfrågor. Man har också hävdat att samtal om tros- och samlevnadspro-

357 blem h a r särskild betydelse för elevernas personliga mognad, att dessa samtal bör anknytas till kristendomen och att de därför skulle ha sin naturligaste plats inom religions- och kristendomsundervisningen. Bibelns religiösa och etiska budskap skall förmedlas till eleverna som stoff för deras egen livsorientering och livsinriktning. Sålunda h a r t. ex. Kristendomslärarnas förening i skrivelse till gymnasieutredningen hävdat att utrymme bör ges på gymnasiet åt »samtal om för elever i dessa åldrar b r ä n n a n d e tros- och samlevnadsproblem» och att de bör ha sin plats inom religions- och kristendomsundervisningen. Föreningen hävdar även att »de historiska momenten i den kristna religionen måste levandegöras utifrån religonens egen problematik för att kristendomens karaktäristiska egenart just i den konkreta situationen skall kunna beskrivas» och att objektivitetskravet endast på detta sätt kan tillgodoses. Om man anlägger dylika bedömningar på ämnet bör man kunna tänka sig flera olika uppläggningar av undervisningen om religionsfrågor. Hänsyn bör därvid oavsett vilken lösning som väljes tas till svårigheten att — om ämnets viktigaste syfte är att ge stoff för ställningstagande i livsåskådningsfrågor — utforma stoffurvalet så att det berättigade önskemålet om objektivitet i dessa frågor tillfredsställs. En möjlighet, är att på timplanen och schemat friställa särskild tid, som kan användas för religionsundervisning utanför skolan. Det står då de elever och föräldrar som så önskar fritt att utnyttja den friställda tiden för religionsundervisning i samfundens regi, helt utanför skolan. Samfunden skulle självklart ha fullständig frihet att utforma undervisningens innehåll. Ett annat alternativ är att på timplanen och schemat ställa tid till för-

fogande för en konfessionell religionsundervisning i skolans lokaler med av samfunden utsedda lärare. I båda dessa alternativ måste ämnet vara frivilligt. Alternativen har vissa förtjänster. Varje elev kan själv få välja just den religionsundervisning som står i överensstämmelse med hans egen övertygelse. Av de två alternativen bör det första föredras. Att delta i konfessionell undervisning bör vara varje elevs privatsak. Det kan den förbli endast om den är förlagd utanför skolans lokaler. Att upplåta skolans lokaler för en rad kyrkor, samfund och åsiktsriktningar av skilda slag kan få konsekvenser för elevernas personliga integritet: valet av undervisningsgrupp liksom valet att inte delta i någon religionsundervisning får karaktär av offentlig bekännelse, något som för känsliga elever i den ålder det här är fråga om kan vara besvärligt. En annan väg är att — oavsett om religionskunskapen ges en starkare eller mindre starkt konfessionell prägel — medge ett val mellan religionskunskap och annat ämne, t. ex. filosofi. Filosofin kan i sin behandling av etiken inte utesluta kristendomen; ämnet kan alltså ge en fullständig bild av livsåskådningar och därmed tillgodose syftet att förse med material för eget ställningstagande. Gymnasieutredningen h a r övervägt även denna möjlighet, som skulle i n n e b ä r a att eleverna antingen skulle välja filosofi eller religionskunskap. En fördel med detta arrangemang är att timtalet för respektive ämne blir relativt stort. En konsekvens blir emellertid att elever som väljer religionskunskap inte får möjlighet att också läsa filosofi och tvärtom, såvida de ej vill utöka sitt studieprogram med ett frivilligt ämne. Det har som motsats till detta alternativ föreslagits att lägga samman rao-

358 ment från religionskunskapen med filosofiämnet till ett enhetligt ämne med fast innehåll. Alternativet saknar inte sina fördelar, om det ges ett konsekvent innehåll. I debatten h a r man ju ofta med skärpa framhållit att eleverna behöver stoff för personligt ställningstagande i livsåskådningsfrågor. I ett sammanslaget ämne kan ett rikt material härför presenteras. I samband med filosofins behandling av etiska problem skulle också som ovan nämnts de kristna moralutsagorna kunna analyseras och diskuteras och till beskrivningen och analysen av olika världsåskådningar och moraliska system skulle också kunna fogas den kristna världsåskådningen. De moment i religionskunskapen som skulle kunna beaktas i ett dylikt vidgat filosofiämne vore inom- och utomkristna etiska föreställningar och livsåskådningar. Mot de nämnda fördelarna kan ställas vissa nackdelar: eleverna skulle kunna få den felaktiga föreställningen att filosoferna framför allt sysslat och sysslar med samma problem som de religiösa förgrundsgestalterna. Utrymmet för andra viktiga sidor av filosofiämnet skulle eventuellt komma i skymundan. Följden skulle också kunna bli att endast teologiskt utbildade lärare bleve kompetenta att undervisa i ämnet, vilket från filosofiämnets synpunkt vore m i n d r e lyckligt eftersom ämnet har starka beröringspunkter även med historia, litteraturhistoria, språkvetenskap, matematik och olika naturvetenskaper. Därför är det önskvärt att även blivande gymnasielärare i dessa ämnen uppmuntras att ta med filosofi i sin akademiska examen. Det skulle onekliligen i hög grad försvåras om för undervisningen i det vidgade filosofiämnet rimliga kompetenskrav skulle upprätthållas även i t. ex. religionshistoria och systematisk teologi.

De hittills framlagda lösningarna representerar strikt objektiv, orienterande undervisning eller konfessionellt präglad sådan. Då det möjligen kan anses angeläget att kunna ge båda som alternativ eller komplement till varandra har ytterligare ett förslag till organisation av det religionsorienterande stoffet på gymnasiet tecknats. Stoffet uppdelas på dels en obligatorisk kurs innehållande företrädesvis religionskunskap i betydelsen information om främmande religioner och svensk religionssociologi, dels en frivillig kurs med mera konfessionellt betonad karaktär innehållande framför allt bibelkunskap och kristen troslära. Motiveringen till uppdelningen skulle vara att vissa religionsorienterande moment är nödvändiga för alla gymnasister oberoende av uppfattning om religiösa frågor. Denna uppdelning i två kurser har fördelen att elever med religiösa intressen får tillgång till en kurs som svarar mot dessa. Till svårigheterna hör den frivilliga kursens utformning. Något av de tidigare nämnda alternativen, t. ex. friställande av tid för den frivilliga kursen som förläggs utanför skolan, skulle kunna komma i fråga. Fördelar och nackdelar med dessa uppläggningar har redan redovisats. Gemensamt för de alternativa uppläggningar som här beskrivits i korthet är att motiveringarna på det sättet skiljer sig från dem som utredningen tilllämpat i övrigt, att behovet av undervisning svårligen låter sig kvantifiera och att därmed en bedömning av det utrymme som bör ställas till förfogande näppeligen låter sig göra. I detta sammanhang bör man också beakta att det är svårt att hävda att religionskunskapen skulle särbehandlas med hänsyn till att den lämnar material för elevernas ställningstagande i livsåskådningsfrågor. Ämnen som svenska,

359 filosofi, psykologi, historia, fysik och biologi ger även de sakunderlag för elevernas ställningstagande. Vid konstruktionen av timplanen måste man avväga utrymmet för olika ämnen. Det blir mycket svårt att göra denna avvägning om man för ett ämne skulle tillgripa andra kriterier än de utredningen tillämpar på övriga ämnen, d. v. s. avnämarkrav, samhällskrav och individernas intressen. Utredningen har därför funnit att frågan om vilket religionsorienterande stoff som skall ingå i gymnasieundervisningen och den omfattning detta stoff skall få bör avgöras med hjälp av samma kriterier som tillämpas för alla övriga ämnen. I det följande tar utredningen därför i tur och ordning upp det religionsorienterande stoffets innehåll och utformning med hänsyn till avnämarkrav, samhällskrav och individernas önskemål. Som framgår av utredningens sammanfattning i 5.5 är det motiverat att gymnasisterna får en orientering om världsreligionerna och deras roll i nutida samhällsliv utöver den som ges i grundskolan. Vad gäller undervisning i religiösa frågor har avnämarundersökningen visat att några förutbildningskrav inte föreligger från andra avnämare än de teologiska samt vissa delar av de humanistiska och i någon mån juridiska fakulteterna. Varken de naturvetenskapliga eller medicinska fakulteterna, fackhögskolorna eller avnämarna av merkantilt eller tekniskt utbildade gymnasister ställer några krav på gymnasiet i fråga om sådan undervisning. Den fråga som ställdes till avnämarna gällde ett ämnesmoment formulerat »religions- och kyrkohistoria samt bibelkunskap». Den var sålunda inte differentierad på ämnets olika komponenter. Av vissa svar på öppna frågor från

företrädare för universiteten framgår dock att de krav som ställs till en viss del gäller ökade kunskaper i bibelkunskap bl. a. för att skapa associationsberedskap för dem som fortsätter med historiska eller litteraturhistoriska studier. I debatten under våren och sommaren 1962 har religionskunskapsämnets betydelse för teologisk fakultet och för vissa avnämare inom humanistisk fakultet ytterligare understrukits. Den bibelkunskap, som man åsyftat i debatten, skulle i någon mån kunna tillgodoses i samband med litteraturläsningen i ämnet svenska, då man kunde studera Bibeln som litteratur och som litterär förebild. Från förutbildningssynpunkt låter sig sålunda religionskunskapen motivera endast för en del av gymnasiet. De krav som samhällslivet ställer på gymnasiets utbildning h a r emellertid lett gymnasieutredningen till den slutsatsen (5.5) att gymnasiet oavsett förutbildningsuppgiften bör ge ungdomarna kulturell orientering utöver grundskolan omfattande litterära, estetiska, religiösa, filosofiska och psykologiska frågor. Därutöver bör gymnasiet ge ett historiskt och i Vissa fall framåtblickande perspektiv på de nämnda frågorna. I sitt arbete har gymnasieutredningen sökt realisera detta ställningstagande p å väsentligen två olika vägar. Utredningen menar att man inom ramen för det utvidgade historieämnet bör ge undervisning inte bara om vad som traditionellt har ansetts ingå i ämnet utan också kulturell orientering inklusive religionsorientering och undervisning om viktigare kyrkohistoriska fakta. I denna utformning bör histo^ rieämnet omfatta tiden fram till början av 1800-talet. För tiden därefter får ämnet en mindre bred utformning. Vissa andra ämnen övertar då de kulturorien-

360 terande delarna av historieämnets uppgift. Inom gymnasiets allmänna sektor bör orienteringen om religiösa frågor i högsta årskursen ges inom ett särskilt ämne. Skälet härtill är bl. a. att de förutbildningskrav, som ställs på vissa av gymnasisterna, har sådan omfattning att det måste vara mera ändamålsenligt att undervisningen bedrivs i ett separat ämne. För detta ämne föreslår gymnasieutredningen beteckningen religionskunskap. Vid sidan av den nutidsorienterande undervisningen i religionskunskap ges även vissa religionssociologiska synpunkter i ämnet samhällskunskap. Denna integration mellan undervisningen i historia och i vissa religiösa frågor överensstämmer med vad utredningen föreslagit beträffande a n d r a ämnen, t. ex. litteraturhistoria (9.2.1.1 och 9.3.3.1). För gymnasister, som siktar till fortsatta studier, där särskilda krav på förutbildning i religionskunskap inte har ställts av avnämarna, hade det i och för sig varit möjligt att integrera religionskunskap med det bredare historiska ämnet. Av två skäl h a r utredningen dock föredragit en lösning där även dessa elever får orientering om religiösa frågor inom ett separat ämne. Bet ena skälet är att utredningen velat möjliggöra en undervisning i historia för dessa elever ungefärligen lik den som lämnas de humanistisk-samhällsvetenskapligt inriktade eleverna och med möjlighet för de förra att genom frivilligt val erhålla exakt samma kurs som de senare. Det andra skälet är att ganska många elever, som visserligen valt en naturvetenskaplig studiegång på gymnasiet, ändå erfarenhetsmässigt går till humanistiska, någon gång även till teologiska studier. Det finns därför anledning att för de naturvetenskapligt inriktade gymnasisterna inom den allm ä n n a sektorn ge undervisning i reli-

gionskunskap inom ett separat ämne, även om givetvis förutbildningskravet här inte tillnärmelsevis väger lika tungt som för eleverna på övriga delar av den allmänna sektorn. Vad slutligen gäller eleverna på gymnasiets yrkesutbildande sektorer (den ekonomiska och den tekniska) är givetvis samhällslivets krav desamma på dessa ungdomar. Å andra sidan är det här beträffande läroplanens ämnen i sin helhet särskilt angeläget att göra en avvägning mellan det direkt yrkesutbildande och det mera allmänna stoffet. Införande av ett separat religionskunskapsämne på dessa sektorer av gymnasiet kan icke ske utan att utrymmet för det direkt yrkesutbildande stoffet, ekonomiska och tekniska ämnen, minskas. Att bereda plats för ett självständigt religionskunskapsämne inom det allmänna stoffet kan ej heller ske utan att utrymmet för historisk orientering och samhällsorientering drastiskt minskas. I stället får en m i n d r e omfattande orientering ske i samband med det historiska studiet. Detta möter inte heller något hinder då man — av nyssnämnda avvägningsskäl — ändå måste för eleverna på den yrkesutbildande delen av gymnasiet ha en historiekurs, som inte kan bli densamma som någon av de för den allmänna sektorn avsedda kurserna (jfr nedan om timplanen 9.3.4). Vad slutligen gäller det tredje kravet på gymnasieutbildningens innehåll, individernas krav, har av gymnasieutredningens undersökningar (jfr SOU 1963: 15) intet framkommit, som tyder på att några större grupper av elever skulle från ren intressesynpunkt — oberoende av framtida studieinriktning eller yrkesinriktning — önska undervisning i kristendomskunskap. Tvärtom har undersökningen visat att kristendomsämnet intressemässigt är mycket lågt graderat av eleverna. Om ett sådant intresse

361 emellertid skulle finnas, kommer det att bli tillgodosett genom att de studerande, som väljer humanistisk eller samhällsvetenskaplig lärokurs på gymnasiet, får tillfälle att studera en större kurs i religionskunskap. Ungdomar, som väljer naturvetenskaplig lärokurs, kan om de så önskar utöver det obligatoriska timtalet frivilligt tillvälja religionskunskap på sådant sätt att de får samma kurs som eleverna på humanistisk-samhällsvetenskaplig. För studerande på teknisk eller ekonomisk sektor återigen bör möjlighet ges att frivilligt välja antingen religionskunskapskursen för de naturvetenskapligt inriktade eleverna eller den större kursen för de humanistisk-samhällsvetenskapligt inriktade eleverna. Detta är en möjlighet som tidigare ej funnits men som står öppen genom den föreslagna gymnasiekonstruktionen. Det bör här erinras om att skolan inte skall ge allt som är av intresse för individen och hans utveckling (jfr 9.1.2.2). Bildningsmedlen och informationskällorna utanför skolan kompletterar skolans arbete. Denna syn bör tillämpas inte minst på religionskunskapen. Genom svenska kyrkans och de fria samfundens verksamhet erhåller varje medborgare kanske mer än inom de flesta andra områden ytterligare stoff för ställningstagande i livsåskådningsfrågor och i samhällsdebatten. 9.3.3 Mål och kursinnehåll i stora drag för övriga humanistiska ämnen och samhällsvetenskap liga

9.3.3.1 Historia. Det centrala problemet vid konstruktionen av kursinnehållet i historia är sovringen av det historiska materialet. Eftersom tyngdpunkten bör ligga på de senaste århundradenas historia har sovringen gjorts omfattande för äldre tider. Samtidigt har historiskt stoff av ny karaktär förts in i de äldre

avsnitten. En stark koncentration för vissa perioder har vidare genomförts. Det historiska stoffet kan schematiskt uppdelas i tre avsnitt med skilda grepp på ämnet. För perioden fram till 1800talets början koncentreras studiet till några få men allsidigt belysta kulturoch samhällshistoriska tvärsnitt. Tiden från 1800-talets början till nuvarande tid studeras företrädesvis från politisk, social och ekonomisk synpunkt men med ett urval av historiska huvudlinjer som studeras intensivt och m y n n a r ut i globala perspektiv. Gymnasiekursen avslutas därefter med tematiska återblickar, varvid möjlighet finns att särskilt studera utomeuropeisk historia. Allmänt sett har kursen getts större internationell räckvidd och centrering av stoffet kring svenska förhållanden har undvikits. F ö r tiden fram till romantiken har till ämnet knutits stoff från konst-, litteratur- och musikhistoria samt religionsorientering med vars hjälp särskilt tvärsnitten före 1700-talets mitt utbyggts till omfattande kulturöverblickar. För tiden från 1800-talets början h a r det däremot befunnits önskvärt att undervisningen i respektive estetiska ämnen svarar för orienteringen. Vidare inordnas i det samlade kulturstudiet moment från det samlade idéhistoriska fältet. För denna undervisning torde den tidigare föreslagna läroboken i idéhistoria utgöra ett värdefullt stöd. 9.3.3.2 Religionskunskap. Religionskunskapen som självständigt ämne skall ge insikt om religionens funktion i individens och samhällets liv i skilda kulturmiljöer. Den får en starkt nutidsorienterad karaktär och koncentreras till en framställning av de viktigaste icke-kristna religionerna samt behandling av de väsentliga dragen i kristen

362 tro och etik i anslutning till bibeltexter och diskussion av aktuella livsåskådningsproblem. Historiska återblickar ges i den mån de erfordras för att klargöra viktiga sidor av det religiösa livet inom skilda kyrkor och religioner eller belysa religiösa problem som möter nutidsmänniskan inom eller utom vår kulturmiljö. Det kyrkohistoriska stoffet har starkt beskurits. Det synes allmänt råda den uppfattningen att det omfattande stoffet i äldre kursplaner bör minskas starkt. Till ämnet historia har förts sådana moment som huvudsakligen rör kyrkopolitik och yttre förhållanden. Inom religionskunskapen behandlas de religiösa idéernas och fromhetslivets historia i samband med de historiska återblickar som ovan nämnts. 9.3.3.3 Filosofi. Den föreslagna kursplanen i filosofi har till stora delar utelämnat det filosofihistoriska stoff, som hittills präglat undervisningen på gymnasiet. Ämnesinnehållet är så grupperat att det inledes med övningar i argumentationsanalys och studier i elementär logik, som utbygges med drag i den empiriska vetenskapens arbetssätt och historia. Etik och ett urval av världsåskådningar fullständigar kursen. Argumentationsanalyscn kan betecknas som något principiellt nytt i kursplanen. I övrigt är det kursens organisation som innebär en nyhet snarare än bestämda kursmoment. Ämnet anknyter till samtliga övriga läroämnen, till matematiken genom undervisningen i elementär logik och deduktiv metod, till svenska genom kursen i argumentationsanalys, till övriga ämnen genom att ge en elementär framställning av den empiriska vetenskapens arbetssätt. Det ger dessutom genom en sammanfattande framställning av de viktigaste världsåskådningarna anknytning till historia och

samhällskunskap. Slutligen anknyter det till religionskunskap genom sin framställning av de etiska problemen. 9.3.3A Psykologi. Psykologi som särskilt ämne på gymnasiets allmänna sektor är en nyhet på timplanen. Alla elever bör få undervisning i ämnet. Därutöver bör eleverna på samhällsvetenskaplig, humanistisk (dock ej klassiska varianter) och ekonomisk lärokurs få en utvidgad kurs. Utom ämnets timtal föreslås att sammanlagt cirka 10 timmar till förfogande i årskurserna 1—3 användes för psykologi i samband med anslagsorienteringen (jfr 14.2.3). Genom ämnet skall eleverna få kunskap om psykologins uppgifter och metoder, om verbal inlärning och inlärning av beteende, om behov, motiv och emotioner, om varseblivning, om människors olikheter samt om den enskildes relationer till andra människor och till samhället i övrigt. Därutöver behandlas psykologins uppgifter inom olika fält av samhälls- och näringsliv. 9.3.3.5 Samhällskunskap. Den föreslagna kursen i samhällskunskap förenar samhällsorienterande moment ur olika ämnen till ett gemensamt ämne. De olika ämnenas traditionella uppläggning av stoffet har därvid fått träda tillbaka för en helhetssyn på samhället utifrån geografiska, politiska, sociala och ekonomiska synpunkter. Vid uppläggningen av kursen har hänsyn tagits till att genom grundskolans genomförande alla elever kommer att ha fått undervisning i samhällskunskap och att därför gymnasiets undervisning kan släppa det utpräglat deskriptiva grepp som karaktäriserar nuvarande kursplaner. En viss beskärning har kunnat företas av kursstoff som rör organisationsväsendet och samhällslivets yttre form i övrigt.

363 Ett väsentligt drag i kursuppläggningen är en teckning av den ekonomiska, sociala och politiska miljön. Den ges vid gymnasiets början i form av översikter av befolkning, bebyggelse, näringsliv, ekonomisk och social struktur samt väsentliga strukturproblem, dels för större områden, dels speciellt för det svenska samhället. Allmänt kan sägas att redan från gymnasiets början de svenska och nordiska perspektiven fått vika för ett internationellt. Studier av det svenska samhällets sociala och ekonomiska struktur liksom skildringen av Sveriges näringsliv har en yrkesorienterande effekt och avses ge en teoretisk bakgrund till annan yrkesorientering (kap. 14). Denna mer deskriptiva del fullständigas med en mer probleminriktad och analyserande behandling av dels ekonomiska, dels politiska funktioner och problemställningar i det moderna samhället. Genomgången av näringslivet bildar bakgrunden till den samhällsekonomiska teorin. Ett urval ekonomiska och politiska problem förmedlar kontakten med skildringen av det svenska samhällets politiska struktur, som avslutar den för alla gemensamma kursen i samhällskunskap. För samhällsvetenskaplig och humanistisk lärokurs liksom för den ekonomiska h a r studiet fördjupats inom några avsnitt i syfte att ge en djupare, mer fackbetonad insikt i några viktiga ekonomiska och sociala problem. En relativt långt driven kurs i ekonomisk teori är därvid möjlig. Elever som läser matematik bör kunna anknyta till statistikmomentet och funktionsläran i denna kurs. Reduktionerna i förhållande till nuvarande kurser i geografi och samhällskunskap drabbar framför allt, som redan nämnts, numerativa och organisatoriska partier av elementär karaktär.

Det gäller främst rent beskrivande skildringar av exempelvis folkrörelser, kommunorganisation, rättsväsende. (Beträffande den fysiska geografin se 9.4.2.) Den regionala genomgången av jordens näringsliv har inskränkts till behandling av vissa typområden. Det nya i kursen är i första hand stofforganisationen. Moment som fått större bredd är de samhällsekonomiska avsnitten och momentet samhällsplanering. Från olika håll har framförts förslag om införande av specifika konkreta kursmoment i ämnet. Det bör understrykas att samhällskunskapen ej avsetts främst böra vara ett deskriptivt ämne. Denna uppläggning påverkar givetvis möjligheten att tillgodose de krav som från olika håll ställts på ämnets innehåll. Att på gymnasiet ägna betydande utrymme åt breda deskriptiva framställningar av t. ex. organisationsväsende, ekonomiska aktiviteter eller specifika förvaltningsåtgärder torde ha mindre intresse. Sådant stoff bör kunna tas upp i samband med konkreta tillämpningar av olika samhällsproblem, varvid undervisningssituationen får avgöra urvalet. 9.3.3.6 Socialkunskap. Ämnet avser att ge kunskaper om olika sociala problem samt om samhällets sätt att genom olika socialpolitiska åtgärder söka lösa dem. Det avser också att ge en utvecklingsoch socialpsykologisk bakgrund till sociala problem och socialpolitiska åtgärder. Vid uppläggningen av kursen har hänsyn tagits till det samtidiga studiet av psykologi och samhällskunskap. Stoffet h a r därför på dessa ämnesfält kunnat inriktas på tillämpningsproblem. Kursplanen har disponerats så att

364 Tabell

4. Veckotimtal

i nuvarande och

gymnasieformer för övriga samhällsvetenskapliga Ps 1

Hi

Kr

Fi

Allmänt gymnasium Social gren Språklig gren Halvklassisk gren. Helklassisk gren. . Biologisk gren Matematisk gren..

9 9 7 7 6 6

5 5 5 5 5 5

3 3 3 3 l3 l3

Handelsgymnasium Distributionstekn. gren. övriga grenar

4 4

—

_ —

2 2

Tekn.

—

—

l4

gymnasium,

humanistiska

ämnen

Sk

(Ge)2

Samhällsekonomi

4 4 3 3 3 3

(7,5) (7,5) (1,5) (1,5) (1,5) (1.5)

2 2

(6) (4) 5

—

1 I allmänt gymnasium under beteckningen filosofi Häri ingår även de naturgeografiska partierna Orienteringskurs 4 Arbetspsykologi 6 Nutidshistoria och samhällslära, tillsammans 4 vtr 2 8

Utredningens

Lärokurs

förslag

till kursplan för motsvarande av följande tablå. Hi

Humanistisk , Helklassisk variant. Halvklassisk variant Samhällsvetenskaplig. . Naturvetenskaplig Ekonomisk Teknisk 1

Re 2,5 2,5 2,5 2,5 1,5

ämnen

framgår

Fi

Ps

Sk 10,5 5,5 5,5 10,5 5,5 9,5

Ergonomi.

undervisningen utgår från m ä n n i s k a n s situation och problem som samhällsm e d l e m , v a r e f t e r p e r s p e k t i v e t v ä n d s till a n p a s s n i n g s p r o b l e m i a r b e t s l i v o c h fritidsliv och några sociala p r o b l e m i det m o d e r n a samhället. Slutligen b e h a n d las s o c i a l p o l i t i k e n s m å l , m e t o d e r o c h organisation. I årskurs 3 behandlas den p s y k o l o g i s k a b a k g r u n d e n till s o c i a l p o l i t i k e n s v e r k s a m h e t s f o r m e r . D ä r v i d eft e r s t r ä v a s en s k i f t e s v i s b e h a n d l i n g , d e l s från social- och utvecklingspsykologiska aspekter, dels från sociallagstiftningens synvinkel.

9.3.4 Timtal för övriga humanistiska ämnen och samhällsvetenskapliga Timtalen i de n u v a r a n d e gymnasieform e r n a (jfr 9.1.2.3) f r a m g å r a v t a b e l l 4. Ämnet historia h a r n u på allmänna l i n j e n 9 v t r , v i l k e t efter g e n e r e l l t i m t a l s reduktion enligt u t r e d n i n g e n s förslag motsvarar 8 vtr. Utredningen föreslår d e t t a t i m t a l för samhällsvetenskaplig o c h h u m a n i s t i s k l ä r o k u r s . De k l a s s i s k a varianterna kan närmast jämföras m e d latinlinjen p å försöksgymnasiet. Histor i a h a r d ä r 7 v t r , d. v. s. efter h ä n s y n s t a g a n d e till d e n g e n e r e l l a t i m t a l s r e d u k -

< tionen något mer än 6 vtr. Utredningen föreslår däremot 8, d. v. s. en förstärkning. Reallinjen har 6 vtr, d. v. s. efter hänsynstagande till generell timtalsreduktion drygt 5 vtr. Utredningen föreslår 6 v t r på naturvetenskaplig lärokurs, d. v. s. även här en förstärkning. Timtalen för den ekonomiska sektorn är oförändrade, medan såväl historia som samhällskunskap fått kraftig förstärkning från sammanlagt 4 till sammanlagt 9 vtr på gymnasiets tekniska sektor. Skälen till dessa ökningar av timtalen för historia är att historiskt stoff från andra ämnen i utredningens kursplaneförslag förts över till ämnet. Det höga timtalet på den humanistiska lärokursen motiveras av att eleverna skall få möjlighet till en grundlig kulturhistorisk orientering, bl. a. om antiken, vilken vad gäller latinlinjen hittills i viss mån bevakats av latinämnet. Jämförelser mellan samhällskunskapens timtal enligt förslaget och timtalen enligt tidigare timplaner försvåras av att ämnet i nuvarande gymnasieformer representeras av samhällskunskap och geografi (allmänt gymnasium) respektive samhällskunskap, geografi och samhällsekonomi (handelsgymnasium). På allmän linje har samhällskunskap och geografi nu 4 + 7,5 = 11,5 vtr. Av det angivna timtalet 7,5 avgår en del för de naturgeografiska partierna och dessutom måste den allmänna timtalsreduktionen beaktas. Utredningen föreslår 10,5 vtr för samhällsvetenskaplig och humanistisk (ej klassiska varianter) lärokurs, vilket innebär att ämnet har fått ett större utrymme än förut. På latin- och reallinje har samhällskunskapen nu 3 och geografin 1,5, tillsammans 4,5 vtr. Utredningen föreslår 5,5 vtr för de klassiska varianterna av humanistisk lärokurs och för naturvetenskaplig. Detta i n n e b ä r en avsevärd förstärkning varvid bör särskilt beaktas att geografi förut inte varit obligatoriskt ämne un-

der de två sista årskurserna. På handelsgymnasiet har samhällskunskap, geografi och samhällsekonomi 2 + 4 -f3 = 9 vtr (distributionstekn. gren ytterligare 2 vtr geografi, d. v. s. 11 vtr totalt). Utredningen föreslår 9,5 vtr (varjämte den distributiva studiegången får visst geografiskt inslag i ämnet distribution). De tekniska gymnasierna h a r som framgår av tabellen 4 vtr nutidshistoria och samhällslära och föreslås nu få 4 vtr historia och 5 vtr samhällskunskap. Denna ökning motiveras av att även dessa gymnasister, något som understrukits i avnämarundersökningen, måste få en grundlig orientering, inte minst om samhällslivet. Psykologins ställning är oförändrad vad beträffar gymnasiets ekonomiska sektor. I teknisk lärokurs ingår psykologi i ämnet ergonomi, som fått 2 vtr men givetvis har andra uppgifter utöver det nuvarande ämnet arbetspsykologi med 1 vte. Vid jämförelser med det nuvarande allmänna gymnasiet bör filosofins och psykologins timtal i det framtida gymnasiet sammanslås. En på detta sätt utförd jämförelse visar på en förstärkning för humanistisk och samhällsvetenskaplig lärokurs och en särskilt stor ökning i naturvetenskaplig lärokurs. Medan reallinjen endast erbjöd 1 vte orienteringskurs i filosofi och psykologi, upptar timplanen för den naturvetenskapliga lärokursen i det nya gymnasiet totalt 3 vtr. Därtill kommer möjligheten att genom val av frivilligt ämne i naturvetenskaplig lärokurs läsa psykologi 2 vtr. Återstår så att jämföra timtalen för kristendomskunskap—religionskunskap. I fråga om gymnasiets ekonomiska och tekniska lärokurser h a r situationen förändrats såtillvida att eleverna på dessa lärokurser enligt utredningens förslag får viss sådan undervisning inom historieämnet och vidare kan välja religions-

*

kunskap som frivilligt ämne medan f. n. något studium av religionskunskap överhuvud taget inte kan förekomma. Kristendomskunskap har på allmänt gymnasium 5 vtr. Den generella timtalsreduktionen blir drygt 0,5 vtr. Det kyrkohistoriska stoffet upptar i nuvarande kursplan 1 vte i första och ca 1 vte i andra årskursen. Kyrkohistorien bör som nämnts starkt reduceras. Det kvarstående stoffet förs till största delen till ämnet historia. Visst religionssociologiskt stoff ingår i samhällskunskapen. Detta har emellertid inte sådant utrymme att det har något mera betydande inflytande på timtalsberäkningen. Med hänsyn till denna beskärning av det kyrkohistoriska stoffet och överföring till främst historieämnet bör timtalet reduceras med ytterligare 2 vtr. Då kvarstår 2,5 vtr, d. v. s. utredningens förslag för humanistisk och samhällsvetenskaplig lärokurs. Från avnämarsynpunkt kan religionskunskapen egentligen endast motiveras för den humanistiska och i någon mån den samhällsvetenskapliga lärokursen. Med hänsyn till att naturvetenskapligt inriktade elever ibland går över till humanistiskt inriktade — t. o. m. till teologiska — studier har utredningen (jfr 9.3.2.8) menat att även dessa elever bör ha viss undervisning i religionskunskap. Att på gymnasiestadiet inom ämnet religionskunskap inrymma specialförberedelser för universitetsstudier i teologi och religionshistoria är emellertid inte motiverat. Utredningen föreslår därför 2,5 vtr i humanistisk och samhällsvetenskaplig lärokurs samt 1,5 vtr i naturvetenskaplig vartill kommer tillvalsmöjlighet upp till 2,5 vtr för elever på sistnämnda såväl som på ekonomisk och teknisk lärokurs. Det är i samband med timtalen av intresse att ta del av religionskunska-

pens ställning på gymnasiet i främmande länder. Utredningen har gjort en inventering, som här redovisas i sammandrag. Danmark: På det nya gymnasiets samtliga linjer har ämnet 1 vte per årskurs. Eleverna är ej skyldiga att deltaga. Betyg ges inte på gymnasiet och examination förekommer ej. England och Wales: Timtalet varierar starkt lokalt. Eleverna kan efter anhållan av målsman få utbyta skolans religionsundervisning mot annan sådan undervisning eller mot undervisning i profant ämne. Religionskunskapen är likställd med andra ämnen i fråga om betyg och examination. Finland: Från undervisningen som omfattar 2 vtr per årskurs skall elev som tillhör annat trossamfund eller icke tillhör något samfund på yrkande av målsman befrias. Frankrike: Ingen undervisning i religionskunskap får förekomma i de allmänna skolorna men på gymnasiet görs torsdagseftermiddag schemafri för att tillmötesgå de föräldrar som önskar utrymme för utanför skolan liggande religionsundervisning. Norge: Från undervisningen som omfattar på gymnasiestadiet sammanlagt 3 vtr skall barn till föräldrar som ej tillhör statskyrkan helt eller delvis vara befriade. Ämnet är examensämne. Skottland: Kristendomsundervisning är obligatorisk men elev kan av samvetsskäl befrias från undervisningen. Han måste i så fall utföra annat arbete inom skolan. Examination är ej obligatorisk och i de flesta skolorna förekommer den ej. USA: Inte på något stadium förekommer religionsundervisning i de allmänna skolorna. Att som fallet är i Frankrike frigöra undervisningstid för religionsundervisning utanför skolan har av högsta domstolen bedömts vara stridande mot konstitutionen. Västtyskland: Alla skolor ställer tid till förfogande för religionsundervisning på gymnasiestadiet med 2 vtr per årskurs. Undervisningen är en samfundsangelägenhet och som konsekvens därav är det föräldrarnas sak att avgöra vilken typ av religionsundervisning ett barn skall ha eller om det överhuvud taget skall ha någon religionsundervisning. Av dessa skäl bortfaller frågan om betyg och examination.

367 Denna översikt visar a) att religionskunskapen i vissa länder helt saknas på timplanen (religionsorienterande stoff ingår i de flesta fall i historiska och samhällsorienterande ä m n e n ) . b) att religionskunskapen i Danmark och Norge har 3 vtr på ett sammanlagt timtal om 108 vtr, d. v. s. samma relation som utredningen föreslår för gymnasiets allmänna sektor. 9.4 Matematik

och

naturvetenskapliga

ämnen 9.4.1 Matematik

9A.1.1 Vissa delar av ämnet hör till de kommunikationsfärdigheter, som enligt avnämarundersökningen alla gymnasister bör besitta. Framför allt gäller detta om statistik och i någon mån algebra och funktionslära. Även många av de humanistiska avnämargrupperna efterfrågar statistik. Det bör också erinras om att abiturientundersökningen (jfr 5.4.2) pekar på ett brett elevintresse för mera matematik. 38 % av abiturienterna vill tillmäta matematikkunskaper större vikt medan endast 3 % vill ge dem mindre vikt än hittills. De abiturienter som vill tillmäta matematikkunskaper större vikt är fler än de som vill vidga momentet allmänbildning på det humanistiska området. 9.4.1.2 F r å n vissa ämnesgrupper inom universiteten samt från några fackhögskolor, framförallt de tekniska, föreligger mera omfattande krav. Inom gymnasiet behövs främst för undervisningen i naturvetenskapliga och tekniska ämnen särskild förutbildning i matematik. 9.4.1.3 Knrsappläggning för naturvetenskaplig och för teknisk lärokurs. I

överensstämmelse med utredningens differentieringsmodell bör kursinnehållet i ett ämne inom olika lärokurser i början av studierna såvitt möjligt vara gemensamt. Utredningen har därför undersökt möjligheterna att låta matematikkursen för naturvetenskapliga och för tekniska slutkompetenser vara gemensam. I en specialundersökning som publiceras separat (SOU 1963:41) har de nuvarande tekniska gymnasiernas matematikkurs jämförts dels inbördes, dels med den kurs som läses på det 3-åriga allmänna gymnasiets reallinje och dess matematiska gren. Som material för jämförelsen har tjänat provskrivningsuppgifter under ett läsår vid de tekniska gymnasierna. Det har därvid visat sig att i genomsnitt 66 % av de insända provuppgifterna faller inom realgymnasiets kurs. De enskilda skolorna visar emellertid betydande skillnader. Vid vissa gymnasier var överensstämmelsen ända upp till 80 %. Ett annat resultat av intresse i detta sammanhang är att kursuppläggningarna vid de olika tekniska gymnasierna inbördes visade inte obetydliga olikheter. Matematiken inom de båda ovannämnda lärokurserna har alltså redan nu betydande överensstämmelser även om utformningen inom det tekniska gymnasiet är mindre enhetlig. De betydande förändringar och moderniseringar av kursinnehåll och utformning som gymnasieutredningen av andra skäl föreslår för det nya gymnasiet leder till slutsatsen att matematiken i naturvetenskaplig och teknisk lärokurs kan vara gemensam. 9A.1A Mål och kursinnehåll i matematik. Huvudlinjen i den föreslagna kursen är att ge eleverna i gymnasiet de matematiska kunskaper, som de kommer att behöva vid fortsatta studier

368 eller i framtida yrkesverksamhet. Kravet på matematiska kunskaper har under de senaste decennierna vuxit starkt inte bara inom naturvetenskaperna och tekniken utan även inom många vetenskaper och yrken, där matematiken tidigare varit av underordnad betydelse. Denna utveckling mot användning av matematik inom allt fler områden torde komma att fortsätta. Samtidigt har vissa områden av matematiken fått ökad betydelse jämfört med tidigare förhållanden. Det är framför allt utifrån dessa förutsättningar, som nya moment införts i kursen och tidigare moment fått försvinna. Som exempel kan nämnas, att funktionsläran fått en stärkt ställning inom kursen, att vektorer, som både ger en rationalisering och fördjupning av den analytiska geometrin och algebran och har stor betydelse för många tilllämpningar, införts i kursen. Vidare föreslås en betydligt utvidgad kurs i sannolikhetskalkyl och statistik. Däremot har stora nedskärningar kunnat göras framför allt inom planimetri och trigonometri av stoff som numera inte behövs vare sig inom gymnasiet för arbetet i andra ämnen eller som förberedelse för studier och yrkesverksamhet. I den nya uppläggningen eftersträvas mer än hittills att eleverna får förståelse för de matematiska begreppens innebörd. Därigenom ökas väsentligt förmågan att effektivt utnyttja kunskaperna t. ex. i naturvetenskapliga eller tekniska tillämpningar. Eleverna får vidare en bättre överblick över hur olika ämnesområden sammanhänger. Det h a r under senare år pågått en mycket livlig verksamhet i olika länder kring reformering av matematikkurserna i gymnasiet. Man kan t. ex. nämna OECD:s verksamhet, flera betydelsefulla reformprojekt i USA samt Nordiska

kommittén för modernisering av matematikundervisningen. Många av de synpunkter som framlagts i dessa sammanhang har beaktats. Framför allt har Nordiska kommitténs material utnyttjats. I övrigt hänvisas till läroplanen.

9.4.2 Naturvetenskaplig orientering för humanistisk, samhällsvetenskaplig och ekonomisk lärokurs

9A.2.1 Uppgifter. I 5.5 h a r utredningen konstaterat, att gymnasiet utöver grundskolan bl. a. måste ge teknisk och naturvetenskaplig orientering åt alla elever. Elever med naturvetenskaplig och teknisk studieinriktning får denna orientering genom sina specialstudier i för dessa lärokurser karaktäristiska tillvalsämnen. För övriga elever, d. v. s. de med inriktning på humanistisk, samhällsvetenskaplig och ekonomisk lärokurs, måste orienteringen ges i ett särskilt ämne. Att intresset bland eleverna är stort framgår av abiturientundersökningen (jfr 5.4.2). Hela 47 % av abiturienterna önskar att gymnasiet lägger större vikt vid allmänbildning på det naturvetenskapliga området. Endast 2 % ville tillmäta momentet mindre vikt. I abiturientmaterialet finns variationer. Men även bland dem som varit minst positiva — kvinnliga abiturienter på allmän linje — är de som vill tillmäta momentet Allmänbildning på det naturvetenskapliga området ökad vikt väsentligt fler än de som vill tillmäta det mindre vikt. När det gäller att precisera själva ämnesinnehållet i den naturvetenskapliga orienteringen är svårigheterna stora på grund av att ett strängt urval måste göras och att många alternativ till uppläggning är tänkbara. Väsentligt bör vara att eleverna får en uppfattning om hur de naturveten-

369 skapliga upptäckterna bidragit till att utforma den aktuella världsbilden. De bör vidare få en fördjupad insikt om vår nuvarande uppfattning om materien och den fysikaliska världsbilden samt om livsprocesser och olika fysiologiska sammanhang. Ekologiska synpunkter bör belysa jämvikten i naturen och människans försörjningsmöjligheter. Därmed kan naturvårdsfrågorna sättas in i ett större sammanhang. De naturgeografiska momenten i ämnet geografi bör föras till den naturvetenskapliga orienteringen (jfr 9.3.3.5). Utredningen vill i detta sammanhang ånyo beröra frågan om geografins ställning i det framtida gymnasiet (jfr 9.3.2.2). Ämnet kan generellt sägas innehålla dels samhällsorienterande stoff •— svenskt och internationellt — dels iiaturvetenskapligt orienterande stoff. Utredningen h a r strävat efter att i läroplanen sammanföra det samhällsvetenskapliga stoffet och det naturvetenskapliga stoffet till helheter. Av dessa skäl föreslås ämnet samhällskunskap, i vilket ingår även samhälls- och regionalgeografiska moment, samt inom humanistisk, samhällsvetenskaplig och ekonomisk lärokurs ett naturvetenskapligt ämne, i vilket ingår stoff från de nuvarande ämnena kemi, fysik, biologi och geografi (naturgeografiska moment). Till den naturvetenskapliga orienteringen bör därför även föras aktuella frågeställningar inom geovetenskapernas område, t. ex. naturvård, markexploatering, grundvattensförhållanden, luftföroreningar, krafter som verkar i lufthavet och på jordytan, jordförstöring. Bl. a. representanter för de geovetenskapliga institutionerna vid universitet och högskolor h a r i skrivelser till utredningen betonat vikten av att de geovetenskapliga synpunkterna anknyts till geografi, fysik, kemi och biologi. Så

blir också fallet genom utredningens förslag att sammanföra dessa ämnen till ett för vilket utredningen föreslår beteckningen naturvetenskap. Beträffande geografins ställning på det nya gymnasiet bör därför observeras att, såsom förut omnämnts, i motsats till vad fallet är i nuvarande gymnasieformer geografiska kursmoment enligt utredningens förslag kommer att läsas av alla elever. Detta är en förbättring jämfört med nuvarande förhållanden då flertalet real- och latinstudenter liksom gymnasieingenjörerna inte erhåller någon som helst orientering om geovetenskaperna. Däremot representer a r geovetenskaperna en så liten avnämargrupp att specialkrav från detta håll inte kan beaktas inom gymnasiet. 9A.2.2 Erfarenheter av nuvarande orienteringskurser. Skolöverstyrelsens förslag till provisorisk gymnasiereform 1952 upptog förslag om obligatoriska orienteringskurser: i näst högsta ringen i fysik på allmänna linjens sociala gren (0,5 vte) samt i fysik och kemi på allmänna linjens språkliga gren och på latinlinjen (tillsammans 1 v t e ) ; i högsta ringen i biologi med hälsolära på allmänna linjens språkliga gren, på latinlinjen och på reallinjens matematiska gren (1 vte). Dessa kurser skulle icke~vara förb u n d n a med hemarbete, direkt kunskapsredovisning eller betygsättning. Från och med läsåret 1957/58 h a r de varit obligatoriska. Som allmänt omdöme torde man kunna säga att de har försvarat sin plats och varit ett värdefullt inslag men att stora svårigheter h a r förelegat, när det gällt den konkreta uppläggningen och utformningen av kurserna. Bristen på hjälpmedel (tryckta hjälpmedel, film, TV-program o. s. v.) h a r varit påtaglig.

370 Försöksverksamhet med en saramanslagen orienteringskurs i fysik och kemi har pågått vid vissa allmänna gymnasier från och med läsåret 1959/60. 9A.2.3 Gymnasieutredningens förslag. Utrymmet för ämnet naturvetenskap måste givetvis avvägas mot kraven från andra ämnen. Det är angeläget att det göres bredast i den samhällsvetenskapliga lärokursen, som beräknas rekrytera bl. a. beteendevetenskaperna vid universiteten. Utrymmet blir något mindre för den humanistiska och måste ytterligare beskäras på gymnasiets ekonomiska sektor. I den samhällsvetenskapliga lärokursen bör ämnet ge eleverna kunskap om några väsentliga drag i vår nuvarande uppfattning om materien och den aktuella fysikaliska världsbilden samt en viss förståelse för hur det tekniska utnyttjandet av upptäckter inom fysik och kemi återverkar på samhällslivet. Den moderna utvecklingen av någon eller några av de behandlade centrala naturvetenskapliga teorierna bör tas upp för att åstadkomma ett idéhistoriskt perspektiv. Den biologiskt inriktade delen av ämnet naturvetenskap bör syfta till kunskap om livsprocesser och fysiologiska sammanhang med särskild hänsyn till människan. Genetikens grunder och utvecklingsläran bör ingå i kursen. Kursen bör även innehålla en diskussion av problem med anknytning till omsättningen och jämvikten i naturen med särskild hänsyn till människans försörjning samt i anknytning härtill geovetenskapliga synpunkter. I den humanistiska lärokursen måste kursen inskränkas särskilt i momenten elementär biokemi och cellfysiologi men även i övrigt måste en nedskärning göras av det biologiska ämnesstoffet. På gymnasiets ekonomiska sektor

måste målet sättas lägre. Undervisningen syftar där till att ge eleverna kunskap om väsentliga drag i vår nuvarande uppfattning om materien och den aktuella fysikaliska världsbilden, en viss inblick i hur det tekniska utnyttjandet av upptäckter inom fysik och kemi påverkar samhällslivet samt en biologisk orientering. För att tillgodose olika intressen framläggs i läroplanen alternativa kursuppläggningar.

9.4.3 Fysik 9A.3.1 Specialkrav på ämnet ställs framför allt från den naturvetenskapliga studiegången och från den tekniska. Från universiteten och de tekniska högskolorna framförs följande önskemål: Eleverna bör få övning i att matematiskt angripa fysikaliska problem inom större delen av kursen; de bör få träning i att handskas med fysikalisk apparatur; undervisningen skall bygga på en atomistisk grundsyn; det väsentliga skall vara de fysikaliska principerna, inte de tekniska tillämpningarna. Detta sista önskemål framföres särskilt från de tekniska högskolorna. .9.4.3.2 Av samma skäl som beträffande matematik har utredningen undersökt möjligheterna till gemensam kurs för de naturvetenskapliga och de tekniska studiegångarna (se SOU 1963:41). Undersökningen har upplagts på samma sätt som för matematik och resultatet blev generellt sett likartat. Andelen provuppgifter givna i olika klasser vid de tekniska gymnasierna, som faller inom områden som läses på reallinjen, varierar mellan de olika klasserna från 35 till 96 %. Kursuppläggningen vid de tekniska gymnasierna är, vilket en jämförelse mellan provuppgifternas fördelning på olika moment vid de skilda tekniska läroverken visar, mycket varie-

371 rande. Någon enhetlig kurs kan inte sägas föreligga. Liksom beträffande matematiken har det visat sig möjligt att lägga upp kursplanen i fysik så att den är gemensam för naturvetenskaplig och teknisk lärokurs. Vissa speciella krav från de tekniska ämnena har tillgodosetts inom dessa. Det är av stor vikt att fysikämnet får en utformning, som gör kursen attraktiv och intressant för stora elevgrupper. Kursen får inte framstå som en k r y m p t universitetskurs. Den skall vara en modern och reformerad fysikkurs med realistisk utformning, byggd på den aktuella vetenskapliga uppfattningen men arrangerad så att den kan appellera till den vidgade elevkrets som bör studera ämnet. Försök h a r sedan flera år tillbaka gjorts i Europa och USA för att modernisera den högre skolans fysikkurs. Den amerikanska Physical Science Study Committee h a r här gjort ett banbrytande arbete, vars resultat ligger till grund för försöksverksamhet även i Sverige. Dessa försök har emellertid ännu inte slutförts och utredningen har därför icke ansett sig nu kunna föreslå en uppläggning efter de linjer, som prövas i försöken. Även om utredningens kursplaneförslag för fysikämnet i viss utsträckning h a r påverkats av försöksverksamheten måste det likväl betraktas som preliminärt. Det bör därför uppdras åt skolöverstyrelsen att när försöksresultaten redovisats göra en översyn av förslaget. 9A.3.3 Mål och kursinnehåll i fysik. Undervisningen i fysik för teknisk och naturvetenskaplig lärokurs syftar till att dels ge den fysikaliska grund som behövs för studierna i tekniska ämnen, dels förbereda eleverna för fortsatta matematisk-naturvetenskapliga studier,

dels slutligen ge dem förståelse för de fysikaliska villkor som naturen bjuder människorna. Kursen inleds av momentet mekanik med betoning på dynamik. Härpå bygges en atomistisk behandling av aggregationstillståndens termiska egenskaper. Redan på detta stadium läggs vikt vid matematisk framställning av stoffet. För att detta skall vara möjligt h a r matematikkursen och fysikkursen noga samordnats. Behandlingen av det elektriska och det magnetiska fältet bygger på mekaniken. Ett flertal för eleverna nya storheter införs, framför allt det för beskrivningen av fjärrkrafter nödvändiga fältbegreppet. Om elektricitetslärans talrika tekniska tillämpningar ges i fysikkursen blott en ytlig orientering. Däremot måste eleverna göras förtrogna med grunderna i likströms- och växelströmslära. Studiet av dessa områden bygger på den föregående behandlingen av fälten och utgör en nödvändig förutsättning för laborationerna, eftersom elektriska hjälpmedel utgör ett redskap inom stora delar av laboratorietekniken. Vågrörelseläran intar i den moderna naturbeskrivningen en central plats. Stort utrymme beredes därför klargörandet av vågrörelsefenomenen. Även om det atomistiska betraktelsesättet anläggs vid undervisningen om aggregationstillståndens termiska egenskaper och om elektricitetsläran, är det först efter genomgången av vågrörelseläran som ett elementärt matematiskt studium av den moderna atomfysiken blir möjligt. Enkel matematisk behandling av alla delar av fysikkursen h a r eftersträvats. En samlad framställning av atomfysiken har därför förlagts till slutet av gymnasiets fysikkurs och utnyttjar där stora delar av den tidigare kursen: dynamik, kinetisk gasteori, fält-

372 lära, vågrörelselära. På detta sätt knyts fysikens olika områden samman. I samband med atomfysiken betonas modellbildningens roll för tolkning av fenomen inom atomens värld. Kraven på naturvetenskaplig orientering medför, att man också kan fordra kännedom om huvuddragen av vetenskapens uppfattning av universum i stort. I kursen ingår därför även kosmisk fysik och geofysik. Sammanfattningsvis kan sägas, att i den föreslagna fysikkursen tonvikten förskjuts från statik mot dynamik, från likströmslära mot växelströmslära, från geometrisk optik mot vågrörelselära samt från beskrivning av tekniska tilllämpningar mot en orientering om den moderna vetenskapliga uppfattningen av mikro- och makrokosmos.

9.4.4 Kemi 9.4.4.1 På dem som är inriktade mot naturvetenskapliga och tekniska studier ställs krav på goda kemikunskaper. F r å n universitet och högskolor önskar man att kursen ger kunskap om kemins lagar och förmåga att matematiskt behandla kemiska problem. Kursplanens allmänna uppläggning står i överensstämmelse med de rekommendationer, som uttalades i den s. k. Greystonesrapporten. Utredningen föreslår en kursplan i kemi, som starkare betonar den allmänna kemin och som inriktas på att skapa sammanhang med stöd av atomkemin och den fysikaliska kemin. Kännedom om en mängd enskilda föreningar kan ej få den centrala plats den har f. n. Ett så upplagt kemiämne bör vara gemensamt för naturvetenskaplig och teknisk lärokurs.

nyss sagts kemistudiet mer konsekvent än tidigare grundas på vår uppfattning av atomernas byggnad och elektronstruktur. Med utgångspunkt i elektronstrukturen behandlas tidigt de olika slagen av kemisk bindning, så att ämnenas fysikaliska och kemiska egenskaper kommer att framstå inte som isolerade fakta utan som en konsekvens av atomoch molekylstrukturen. Den allmänna och fysikaliska kemin har fått ökad vikt cch utgör den stomme kring vilken hela kursen är uppbyggd. Den oorganiska kemins ämnen och ämnesgrupper tas upp till behandling, dels för att belysa de grundläggande lagarna och principerna, dels när det är motiverat med hänsyn till ämnenas betydelse i forskning, teknik och modernt samhällsliv. Då denna del av kursen inte i samma grad som tidigare kommer att studeras för sin egen skull utan framför allt för att illustrera den allmänna kemins lagar, kan den beskäras på stora delar deskriptivt stoff. För att ge större stringens åt och bättre befästa elevernas förståelse av den fysikaliska kemin föreslås matematisk behandling med problemlösning inom ett antal områden. Beträffande den organiska kemin lägges stark tonvikt vid strukturläran och funktionella grupper. Med exempel ur den organiska kemin belyses fysikaliskkemiska lagar och principer. För att råda bot mot ett mekaniskt inhämtande av minneskunskaper skall med atomkemins och den fysikaliska kemins hjälp sammanhang skapas mellan de studerade företeelserna. Genom matematisk behandling av olika problem ökas klarheten. I övrigt hänvisas till läroplanen.

9.4.5 Biologi 9.4.4.2 Mål och kursinnehåll i stort. Enligt den föreslagna planen skall som

9.4.5.1 Starka krav på biologikunskaper gäller i första h a n d naturvetenskaplig

373 lärokurs. Undervisning i detta ämne för blivande medicine studerande eller universitetsstuderande i de biologiska ämnena behöver knappast särskild motivering. Men även för övriga mot fortsatta naturvetenskapliga eller tekniska studier inriktade ungdomar är undervisning i biologi angelägen såsom utredningen i korthet motiverat i 8.2. En blivande tekniker har som yrkesman att vidtaga åtgärder med ofta vittgående konsekvenser för naturkapitalet. Det måste anses väsentligt att den blivande ingenjören göres medveten om förekomsten av betydelsefulla jämvikter i naturen. Han bör besitta vissa insikter om den radioaktiva strålningens skadeverkningar och i samband därmed ha kunskaper både om genetiska och fysiologiska mekanismer. Kunskaper om de senare är också av vikt för att kunna bestämma vissa tekniska åtgärders allmänna hälsorisker. För den blivande livsmedelsteknikern beräknas insikter i mikrobiologi bli av allt större betydelse. Det vore med hänsyn till det anförda önskvärt, att en biologikurs inrymdes också på den tekniska sektorns timplan. Det är emellertid mycket svårt att få utrymme för en biologikurs på gymnasiets tekniska sektor. Utredningen menar det vara av väsentlig vikt, att timplanens ram inte sprängs, och föreslår därför inte någon obligatorisk biologikurs inom denna sektor. I ämnet ergonomi förekommer däremot vissa biologiska moment (se 9.5.2.3). Elev som bedöms rå med frivilligt ämne kan studera antingen den mindre eller också den större kursen i naturvetenskap med huvudsakligen biologiskt innehåll, i vissa fall t. o. m. den biologikurs som ingår i naturvetenskaplig lärokurs. Från universitetshåll har beträffande kursens uppläggning framförts följande. Kursen borde innehålla mera fysiologi och biokemi, ekologi och etologi, medan

mycket av nuvarande kursmoment i morfologi, systematik och jämförande anatomi kunde utgå som antikverat stoff. Hälsolära, artkunskap och sexualundervisning i traditionell bemärkelse måste förläggas i första hand till grundskolan. För människan och hennes försörjning väsentliga sammanhang borde ges en framträdande plats.

9.4.5.2 Mål och kursinnehåll. Den i vår tid snabbt ökande kunskapen om biologins fysikaliska och kemiska underlag bar på ett avgörande sätt fördjupat vår insikt om h u r växt- och djurorganismerna, och därmed också m ä n n i s k a n själv, fungerar. En modern biologikurs kan därför inte ges utan betydande förkunskaper i fysik och kemi hos eleverna. Kemikursen bör således i huvudsak vara avslutad, innan de egentliga biologistudierna börjar. Tack vare att p å detta sätt en grund i kemi för biologistudierna skapas, kan studiet av livsprocesserna få den plats i undervisningen, som motsvarar deras betydelse från medicinsk, hygienisk, agrikulturell och industriell synpunkt. I överensstämmelse med nutida uppfattning läggs h ä r v i d biokemin och cellbiologin till grund för fysiologistudierna. En sådan uppläggning tillåter en avsevärd rationalisering av undervisningen, emedan den möjliggör en enhetlig behandling av det kunskapsstoff, som är gemensamt för molekylärgenetik, mikrobiologi samt växt- och djurfysiologi. Människans organfysiologi behandlas i omedelbar anslutning till de cellfysiologisk-biokemiska avsnitten. En strävan i k u r s u p p läggningen h a r nämligen varit att i möjligaste mån inordna humanbiologin i det allmänbiologiska sammanhanget. Bland naturens mångfald av växter och djur behandlas framför allt sådana typer som har att göra med människans

374 Tabell 5. Veckotimtal i nuvarande gymnasieformer och naturvetenskapliga ämnen Gymnasieform Allm. gymnasium Social gren Språklig gren Friv. ämnen: Social gren Språklig g r e n . . . .

Fy

Ke

Bi

14 6

2,5* 2,5i

4 21

4,5 22

0,5 3 0,5 3

0,5 s 0,5 3

3,5 22 22

11,5 11,5

8,5 8,5

3,5 7 22

14 20

3,5

Handelsgymnasium Språklig gren

4 9

Friv. ämne: Språklig gren . . . . Tekniskt gymnasium. 2

Naturvet. orienter.

3 Matem. » Friv. ämne: Matem. gren

matematik

Ma

Helkl. » Friv. ämne: båda grenarna. . .

för

2 2

.

6*

Härav orienteringskurs 0,5 vte. t,

»

vte.

Orienteringskurs. * Allmän kurs i kemi. Anm. På tekniskt gymnasium varierar timtalen, t. ex. för matematik mellan 14 (vanligast) och 17 vtr. Fysikens timtal är 9 på eltekniska linjer eftersom en del stoff från ämnet flyttats över till elämnena. försörjning och hälsa. Stor vikt skall läggas vid att belysa omsättningen och jämvikten i naturen. Den i tidigare kursplaner tillämpade principen att biologistudiet skall omfatta en systematisk genomgång av växt- och djurrikets olika grupper har här övergivits. För botanikens del innebär detta att kryptogamernas generationsväxling ej längre kommer att behandlas och att således de högre växternas släktutveckling (fylogeni) försvinner ur kursen. I zoologistudiet uteslutes vidare flera grupper av ryggradslösa djur, såsom svampdjur, nässeldjur och blötdjur. Det f. n. förhållandevis utförliga studiet av ryggradsdjurens jämförande anatomi reduceras till några få partier, väsentliga för belysning av deras fylogenetiska ut-

veckling och människans ursprung. Utvecklingsläran h a r ansetts vara av så stort värde från idéhistorisk och livsåskådningssynpunkt att den måste tas upp till behandling. Den konkretiseras genom en översiktlig skildring av ryggradsdjurens fylogeni, såsom den framträder framför allt i paleontologins och den jämförande anatomins ljus. Genetiken och dess tillämpningar utgör ett centralt och relativt omfattande kapitel i den föreslagna biologikursen. Inom den allmänna genetiken tillkommer molekylärgenetik som ett viktigt moment med exempel från bl. a. bakterie- och fag-genetiken. Humangenetiken skall erhålla en relativt utförlig behandling, varvid även populationsgenetik skall införas i kursen. Genetiska meka-

375 nismers betydelse för evolutionen skall givetvis klargöras.

9.4.6 Timtal för matematik och naturvetenskapliga ämnen Timtalen för matematik och naturvetenskapliga ämnen i de nuvarande gymnasieformerna framgår av tabell 5 (jfr också 9.1.2.3). Utredningens förslag till timplan för motsvarande ämnen framgår av nedanstående tablå. Som framgår av en jämförelse mellan nuvarande timplaner för 3-åriga gymnasieformer och utredningens förslag är en väsentlig nyhet beträffande matematik att samtliga elever nu föreslås skola studera ämnet under det att elever på 3-årig latinlinje f. n. inte läser matematik. I förhållande till reallinjens matematiska gren har timtalet för matematik i naturvetenskaplig lärokurs väsentligt nedskurits från 20 (ca 18 vtr efter generell timtalsreduktion) till 16 vtr. Jämfört med biologiska grenen höjs timtalet från 14 till 16 vtr, en förstärkning som blir ännu större om man tar hänsyn till minskningen av totala veckotimtalet. Timtalet för gymnasiets tekniska sektor är förstärkt med i regel 2 vtr. Den sociala grenens matematikkurs kan jämföras med matematikkursen på samhällsvetenskaplig lärokurs. Timtalet har nedskurits från 14 (12,5

Lärokurser Humanistisk Samhällsvetenskaplig . Ekonomisk: ekonomiskNaturvetenskaplig. . . . Teknisk

Ma

Fy

\ t r efter generell timtalsreduktion) till 11 vtr. Jämförelserna är emellertid inadekvata eftersom de båda kurserna är mycket olika. De naturvetenskapliga ämnena h a r f. n. på latinlinjen tillhopa obligatoriskt 3 vtr och på allmänna linjens språkliga gren 6,5 vtr. Timtalet blir nu i humanistisk lärokurs 7 vtr i det sammanhållna ämnet naturvetenskap. Häri ingår också naturgeografiska partier ur geografiämnet som tidigare inte varit obligatoriskt för motsvarigheten till denna elevkategori. På samhällsvetenskaplig lärokurs får naturvetenskap timtalet minskat till 9 vtr, vilket kan jämföras med 11 vtr (knappt 10 efter reduktion) på nuvarande social gren. I den ekonomiska lärokursen föreslås 3 vtr mot 2 i nuvarande handelsgymnasium. Fysikens timtal (10,5) på naturvetenskaplig lärokurs kan jämföras med reallinjens fysikkurs, som efter hänsynstagande till den generella timtalsreduktionen motsvarar drygt 10 vtr. På tekniskt gymnasium har fysiken nu 12 vtr (på vissa linjer 9) av 115,5 vtr i årskurserna 1—3. Utredningen föreslår 10,5 vtr av 92, d. v. s. en viss förstärkning ielativt sett. Dessutom förekommer fysikaliska kursmoment även i de tekniska specialämnena. Den allmänna kemikursen inom den tekniska lärokursen föreslås omfatta 6,5 vtr av 92 under de tre första årskur-

Ke

Bi

Naturvet. 1

5 11

7 9

3 9 16 16

3 3 10,5 10,5

6,5 6,5

1 I naturvetenskap ingår moment från ämnena fysik, kemi och biologi samt geografi (naturgeografiska partier).

376 serna, jämfört med 6 av 115,5 vtr vid de tekniska gymnasierna, d. v. s. en relativ förstärkning. På reallinjen omfattar kemikursen 8,5 vtr, medan gymnasieutredningens förslag upptar 6,5 vtr i den naturvetenskapliga lärokursen, d. v. s. en minskning — om den allmänna timtalsreduktionen beaktas — med ca 1 vte. Här måste beaktas sambandet med biologin i årskurs 3, som fått en belt ny uppläggning med biokemisk inriktning och blir obligatorisk för alla elever. De gjorda timplanejämförelserna blir emellertid grovt schematiska, eftersom de kurser, som jämförs, är väsentligt olika. På grund av en starkare målinriktning av kursinnehållet och en bättre samverkan mellan ämnena kommer totalt sett matematik och naturvetenskapliga ämnen i det nya gymnasiet att ge en väl så god grund som hittills såväl för fortsatta studier som för studiet av andra ämnen inom gymnasiet. Särskilt för humanistiskt inriktade elever blir det en radikal förbättring av den matematisk-naturvetenskapliga utbildningen. Det bör ännu en gång betonas, att vissa matematiska och fysikaliska moment av specialkaraktär överflyttats till de tekniska specialämnena. För gymnasiets tekniska sektor är fysik- och matematikkurserna därför att betrakta som grundläggande kurser, som innehåller det generella stoffet. De naturvetenskapliga ämnena har i syfte att åstadkomma sammanhang och fasthet i gymnasisternas naturvetenskapliga kunnande utformats efter en bestämd plan, så att de kan stödja varandra. Kursinnehållet i kemi stöder sålunda biologiämnet. Stoffurvalet och momentföljden i matematik anpassas till fysikundervisningens krav. Fysiken samverkar givetvis med kemin. Matematik, fysik och kemi samverkar med bl. a. teknologin (se vidare 9.5.2.1). De

principer utredningen formulerat i 9.1.4 har sålunda fullföljts så långt detta varit möjligt. Studiet av matematik bör försiggå fortlöpande t. o. m. årskurs 3. Kemi bör av angivna skäl läsas i förra och biologi i senare delen av utbildningsgången. 9.5 För teknisk

sektor speciella

ämnen

9.5.1 Studietidens längd vid teknisk sektor

9.5.1.1 Nuvarande förhållanden. Som framgår av tabell 2 i 9.1.2.3 är det totala timtalet för det nuvarande tekniska gymnasiet mycket högt, 115,5 vtr. För de olika årskurserna är timtalen 39, 39 och 37,5. Det totala timtalet för de tekniska gymnasierna kan jämföras med de 3-åriga allmänna försöksgymnasiernas, vilkas timtal varierar mellan 100.5 och 105 vtr. Det mått på arbetsbördan, som totala timtalet kan utgöra, pekar på en utomordentligt stor arbetsbelastning. De undersökningar Norinder gjort (jfr 11.2.1.2) visar också att det tekniska gymnasiet är en mycket krävande skolform. Norinders material har också utnyttjats i den undersökning beträffande studieresultat m. m. som utförts på gymnasieutredningens u p p d r a g (SOU 1963:41). Av denna undersökning framgår bl. a. att av de elever som vårterminen 1960 fick betyg från det tekniska gymnasiets första klass ca 38 % hade ett eller flera underbetyg. Av dessa elever hade mer än hälften (drygt 20 % av samtliga) underbetyg i matematik samt ett stort antal underbetyg i fysik och/eller kemi (ca 15 resp. 11 % av samtliga). Underbetygsfrekvenserna i dessa ämnen är väsentligt lägre pä allmänt gymnasium. Där hade av eleverna i RI 3 ca 14 % underbetyg i matematik, 3.6 % i fysik och mycket fä i kemi. I RI 4 var motsvarande tal betydligt lägre. Det föreligger vissa svårigheter att göra

377 jämförelser mellan elevgrupper vid å ena sidan tekniskt och å andra sidan allmänt gymnasium på grund av att de båda skolformerna hittills haft ganska olika intagningsbestämmelser och delvis rekryterat från olika skolor och årskurser. Det synes dock berättigat att i varje fall jämföra ring R F vid allmänt gymnasium med tekniskt gymnasium. Det kan nämnas att de elever som genomgått allmän realskola och ej inträdesprövat hade vid inträdet i tekniskt gymnasium höstterminen 1959 medelbetyget 3,96 (6-gradig skala) i matematik medan motsvarande betyg för en stor grupp elever som övergått från klass 44 i realskolan till ring R P höstterminen 1956 var 3,71. Även i flera andra ämnen såsom språk, fysik och kemi hade den förstnämnda gruppen betyg som var minst lika goda som den senares. Resultatet av en specialundersökning på ovannämnda material rörande underbetygen i matematik och fysik för de 979 elever vid tekniskt gymnasium vilka avlagt allmän realexamen återges i följande tablå.

Betyg i realexamen

B Ba AB

Procent med underbetyg i klass 1 i matematik

i fysik

50 34 19 11

37 33 15 11

19 A Samtliga

För vissa andra elever — framför allt från praktisk realskola — var resultaten något bättre. Underbetygsförhållandena vid tekniskt gymnasium synes enligt undersökningar som gjorts i annat sammanhang varit likartade under en följd av år även om vissa fluktuationer förekommit.

Utredningen vill i detta sammanhang också nämna att Norinder i sina undersökningar ställt avbrotts- och underbetygsfrekvenser mot elevernas prestationsförmåga mätt med betygen vid inträdet och med ett allmänt intellektuellt prov. Härav framgår bl. a. att några större skillnader i betygsstatus för elever vid gymnasier med hög respektive mindre hög kvarsittningsfrekvens inte föreligger. Elevernas allmänt-intellektuella status företer ännu mindre skillnader vid gymnasier med hög respektive m i n d r e hög kvarsittningsfrekvens. Skillnaden är inte ens statistiskt säkerställd. Av de manliga elever, som höstterminen 1959 intogs i tekniskt gymnasium och som sedan blivit kvarsittare före klass 3, nådde inemot hälften på det allmänintellektuella provet resultat över medianvärdet för samtliga elever. Å andra sidan uppflyttades till avslutningsklassen utan kvarsittning en lika stor del elever med resultat på det allmän-intellektuella provet, som låg under medianvärdet för samtliga. Kvarsittning respektive uppflyttning sammanhänger sålunda med åtskilliga andra faktorer än de betyg eleverna har vid inträdet och den potentiella förmåga, som ett allmänintellektuellt prov kan ge besked om. Alla de n ä m n d a förhållandena tyder på att den starka koncentrationen av de för tekniska studier allmänt underbyggande kurserna i naturvetenskapliga ämnen och matematik är det avgörande h i n d r e t för bättre studieresultat för stora grupper av elever. Av totala timtalet för matematik, fysik och kemi ligger f. n. % i klass 1 och V3 i klass 2. Dessa ämnen förekommer inte i klass 3. Gymnasieutredningen har funnit det nödvändigt att tiden disponeras på annat sätt i det framtida gymnasiet. Skall den tekniska gymnasieutbildningen bli tillräckligt attraktiv måste initialsvårigheterna väsentligt minskas. Undervis-

378 ningen i matematik, fysik och även kemi måste därför spridas och beredas ett inte obetydligt utrymme i årskurs 3. Eftersom de tekniska ämnena i stor utsträckning bygger på de nyssnämnda ämnena får detta konsekvenser för studietidens längd. 9.5.1.2 Gymnasieutre aningens förslag. Den tekniska utbildningen kräver en grund av allmänt naturvetenskapliga ämnen och matematik samt vissa bredare tekniska ämnen, innan slutligen differentieringen på olika tekniska alternativ sker. Som framgått av föregående avsnitt är dels utrymmet för de allmänt naturvetenskapliga ämnena och matematik relativt sett för knappt, dels är studiet av dessa ämnen alltför koncentrerat. Tidsmässigt bör de självfallet placeras i början av utbildningen men likväl läsas under så lång tid att studierna inte behöver forceras så starkt som f. n. De tekniska ämnena måste till en början ha en bred uppläggning. Först i slutet av utbildningen bör den definitiva differentieringen ske. Gymnasieutredningen hävdar vidare bl. a. på grundval av Dahllöfs undersökningar (SOU 1963:22) att de blivande gymnasieingenjörerna måste få en väsentligt breddad undervisning i humanistiska, samhällsvetenskapliga och språkliga ämnen och h a r i 9.2.4 och 9.3.4 föreslagit, att härför anslås tillhopa 28 vtr (exkl. ergonomi). Då utredningen föreslagit 31 vtr för matematikfysik-kemi och vidare av de för ämnesundervisning disponibla 92 vtr måste avsättas timmar för gymnastik (8 vtr, se 9.8.1.3) återstår 25 vtr för fackämnena (inkl. ergonomi och företagsekonomi). I nuvarande tekniska gymnasium disponerar dessa ämnen ca 56 vtr. Även om grundutbildningen i allmänna ämnen förutsattes bli avsevärt bättre i det nya gymnasiet är det uppenbart att

en minskning till 25 från 56 vtr i fackämnena icke kan göras om man önskar uppnå ett studiemål av ungefärligen samma nivå som det nuvarande. Någon radikal förändring av studiemålet kan med hänsyn till gymnasieingenjörernas uppgift inte ifrågakomma. Gymnasieutredningen har därför funnit, att studiegången för den tekniska lärokursen bör bli 4-årig med en måttlig differentiering först i tredje årskursen och en något starkare differentiering i sista årskursen. En dylik konstruktion medger också samma studietid, d. v. s. tre år, för de elever inom gymnasiets tekniska lärokurs som önskar gå vidare till universitet och högskolor. Dessa elever vinner härigenom tid. Det finns inte heller någon anledning att ge dem specialiserade kurser i tekniska ämnen, vare sig de kommer att studera dessa ämnen vid universitet/högskola eller ej. Avgången bör därför ske ett år före gymnasiestudiernas avslutning. Med studietidens längd sammanhänger också praktikfrågan (se 8.4.6). Om den 3-åriga studiegången för teknisk sektor skulle ha bibehållits, hade detta framtvingat ett högre veckotimtal. Det hade då varit omöjligt att utforma praktiken på det sätt som angives i kapitel 8 och närmare utvecklas i 9.5.7. 9.5.2 För tekniska alternativ gemensamma fackämnen

Vissa tekniska ämnen är gemensamma för alla studerande på den tekniska studiegången nämligen teknologi, företagsekonomi och ergonomi jämte en kortare kurs i arbetsstudier. Beträffande namnen på de tekniska ämnena får utredningen hänvisa till vad därom anförts under 8.4.2.3. 9.5.2.1 Teknologi. Det är av stor vikt, att den blivande ingenjören redan på

379 ett tidigt stadium får utveckla sin kombinationsförmåga och tränas att ingenjörsmässigt behandla olika uppgifter. Utredningen har därför valt att i ämnet teknologi sammanföra ett antal med varandra förknippade kursmoment, som nu tillhör olika ämnen. Eleverna får på detta sätt vid den första kontakten med tekniska ämnen en allmän introduktion till ingenjörsarbetet. Kursen grupperas kring ett antal syntesexempel som väljes ur elevernas egen erfarenhetsvärld. Föremålets funktion studeras, lämpligt material föreslås, ändamålsenligt utförande och säljande utseende diskuteras, enkla hållfasthetsberäkningar göres, produktionsmetoder diskuteras, varvid kanske nya synpunkter på utformningen erhålles. Genom att hela tiden enkla skisser utföres och som avslutning en fullständig ritning upprättas erhålles ritträning. I anslutning till en lämpligt vald serie syntesexempel genomgås, inlärs och övas grunderna av material- och tillverkningslära, konstruktionselement, grundläggande mekanik, hållfasthetslära samt ritteknik och projektionslära. Eleven får tillfälle att omedelbart använda sina kunskaper i dessa ämnen på konkreta tekniska exempel. Ämnet teknologi har dessutom en naturlig anknytning till kurserna i matematik, fysik och kemi. Samverkan mellan dessa fyra ämnen har redan förutsatts i 9.4.6 (jfr även 9.1.4). 9.5.2.2 Företagsekonomi. Undervisningen skall ge eleverna kunskaper om det moderna företaget, särskilt industriföretaget. Kursplanen omfattar avsnitt om företagets mål, dess yttre och inre organisation, redovisning, kostnads- och intäktsanalys samt försäljningsfrågor. Vidare behandlas företagets förbindelse med kapitalmarknaden. Gentemot nuva-

rande läroplan är de väsentligaste förändringarna att ämnet skall läsas inom samtliga alternativ med 3 vtr mot f. n. 4 vtr för alla linjer utom den byggnadstekniska, vilken har 2 vtr. Den föreslagna kursplanen ger dessutom en klarare precisering av ämnets olika delar, bl. a. för att förhindra att redovisningen dominerar över de övriga avsnitten samt för att framhäva kostnadsanalysens betydelse. Vissa avsnitt i nuvarande kursplan, såsom arbetsstudier och planeringsfrågor, har överförts till andra ämnen, varigenom ämnet har fått ett innehåll som bättre stämmer med modern uppfattning. 9.5.2.3 Ergonomi (arbetsvetenskap). På industrins önskan infördes på tekniskt gymnasium 1956 ämnet arbetspsykologi med 1 vte i högsta årskursen. Ämnet föreslås nu utvidgat, så att det omfattar 2 vtr. Samtidigt utvidgas innehållet och ändras benämningen till ergonomi. Orientering ges om de medicinska, hygieniska, psykologiska och sociala faktorer som påverkar effektivitet, hälsotillstånd och trivsel på arbetsplatsen och som har betydelse för samarbetet. Ämnet kan sägas täcka för teknikerna väsentliga delar av den allmänna sektorns biologi-psykologikurs. Härtill kommer den starka betoningen av arbetsledning och därmed sammanhängande moment såsom rekrytering, introduktion, information, ordergivning och arbetslagstiftning. 9.5.2A Gemensam för de tekniska alternativen är härutöver en orientering om arbetsstudier (se läroplanen IV: 37). 9.5.3 Ämnen på maskintekniskt alternativ

9.5.3.1 Enligt 1948 års tekniska skolutrednings förslag till normalplan skulle fr. o. m. 1956 ämnena på maskinteknisk linje studeras på följande sätt.

380 I årskurs 1 skulle förekomma 6 vtr ritteknik och projektionslära gemensamt för alla linjer. I årskurs 2 skulle mekanik, hållfasthetslära, materiallära, konstruktionsteknik, kraft- och värmeteknik samt verkstadsteknik ha tillsammans 19 vtr. I årskurs 3 skulle förekomma elektroteknik, kraft- och värmeteknik, konstruktionsteknik och verkstadsteknik under sammanlagt 26 vtr. Gymnasieutredningen föreslår följande lärogång i de tekniska ämnena: Under de två första årskurserna studeras det tidigare nämnda ämnet teknologi. I årskurserna 3 och 4 studeras återstående tekniska ämnen. Elteknik läses ungefär i samma utsträckning som f. n. De rent maskintekniska ämnena koncentreras till tre block, nämligen konstruktion, energi och produktion. I konstruktion ingår, utom det som f. n. finns i ämnet konstruktionsteknik, även de delar av mekanik och hållfasthetslära, som inte behandlas i teknologin. Energi omfattar i huvudsak nuvarande ämne kraft- och värmeteknik, d. v. s. de energiomvandlande maskinerna, såsom ångmaskiner, förbränningsmotorer, vattenturbiner, pumpar, fläktar, kompressorer. Produktion motsvarar nuvarande ämnen verkstadsteknik och materiallära. Planeringen och genomförandet av tillverkningen poängteras mer än tidigare. Med hänsyn till den betydelse styrning och reglering av maskiner och förlopp intar i modern produktion har vissa moment, som förut behandlats på spridda ställen, sammanförts till ett nytt ämne, reglerteknik. Maskinteknik omspänner de mest skilda verksamheter. Det är omöjligt att, inom den ram ämnena på denna studiegång ges, tillfredsställa alla de krav på fördjupningar inom olika avsnitt eller de önskemål om specialiseringar som framförts från skilda håll. För att ge eleverna möjlighet till fördjupning och specialisering har i års-

kurs 4 reserverats 5 vtr för arbete.

special-

9.5.3.2 Förslaget till kurs i konstruktion bygger direkt på ämnet teknologi. De i sistnämnda ämne inhämtade kunskaperna i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement utvidgas och fördjupas. Därvid kommer även kunskaperna i matematik och fysik till användning. Utom de fasta och rörliga konstruktionselementen omfattar ämnet transportdon samt apparat- och allmän maskinbyggnad. Kunskaperna användes, befästes och fördjupas i ett antal konstruktionsövningar, där beräkning och utformning med hänsyn till funktion, material, tillverkningssätt m. m. är huvudsak medan ritningsarbetet betonas mindre. Den föreslagna kursen i energi anknyter till undervisningen i matematik, fysik och kemi. De grundläggande kunskaper som inhämtats där fördjupas och specialiseras inom de områden som krävs för detta ämne, nämligen hydrostatik, termodynamik, strömningslära, värmeöverföring och förbränningslära. Som en tillämpning av dessa teorier genomgås viktiga i tekniken använda maskiner och anläggningar, såsom förbränningsmotorer, gasturbiner, kompressorer, ånganläggningar, ångturbiner, kylmaskiner, pumpar, fläktar, värmeväxlare, ång- och värmepannor. En orientering ges om belastnings- och driftegenskaper, ekonomiska och andra begränsande faktorer samt principiella beräkningsmetoder för de vanligaste maskinerna och anläggningarna. Jämsides med den teoretiska genomgången får eleverna göra konstruktioner och praktiska försök i skolans laboratorier samt studiebesök. Kursen i produktion

skall vidga och

381 fördjupa elevernas kunskap om tekniska material, deras egenskaper och konstruktiva användning, samt ange metoder för materialets framställning, bearbetning och behandling. Följande moment kan n ä m n a s : materiallära med laborationer, verkstadsmätteknik, hopfogning såsom svetsning, lödning och limning, tillformning såsom gjutning, plastisk bearbetning med valsning, dragning, smidning o. s. v., frånskiljning med skärning och klippning, spånskär a n d e bearbetning såsom svarvning och hyvling, driftning, sågning, borrning o. s. v. Eleverna orienteras om de maskiner och verktyg som används. Särskild vikt lägges vid ekonomiska synpunkter på bearbetningen samt vid planering, arbetsberedning, arbetsstudier och a n d r a för produktionsprocessen betydelsefulla moment. Undervisningen kompletteras med laborationer samt studiebesök. I ämnet reglerteknik behandlas de teoretiska grunderna för uppbyggnad av reglersystem och automatiskt styrda system. Eleverna orienteras om reglerteknikens roll inom industri och annan teknik. De erhåller kunskap om de olika mekaniska, pneumatiska, hydrauliska och elektriska utrustningar, som användes för att åstadkomma mekaniserade förlopp. Teorin ges för den egentliga reglertekniken, d. v. s. de system som själva mäter och korrigerar sin verksamhet så att den överensstämmer med ett i förväg givet program. De komponenter — såsom mätorgan, mätvärdesomformare och verkställande organ — som ingår i systemen genomgås. Laborationer utföres i anslutning till den teoretiska behandlingen. Med fysikkursens elektricitetslära som grund behandlas i ämnet elteknik elektriska maskiners och utrustningars

driftegenskaper, användning och utförande. Med hänsyn till automatiseringsoch regleringsteknikens stora roll h a r huvudvikten lagts på elektronik, medan momenten om elektriska maskiner fått en mindre framträdande roll. Det till fjärde årskursen förlagda specialarbetet avser att huvudsakligen i konstruktion eller produktion u n d e r självständiga arbetsformer fördjupa elevernas kunskaper. 9.5.3.3 Timtal. Som framgått av det föregående är de naturvetenskapliga ämnena och teknologiämnet grundläggande för de tekniska fackämnena. Av dessa skäl måste de förra komma tidigare. De tekniska fackämnena läggs därför i de två sista årskurserna av 4-årig studiegång. Följande veckotimtal föreslås: Ämnen

Veckotimmar

Konstruktion Energi Produktion Reglerteknik Elteknik Större tekniskt specialarbete i sista årskursen.

11 7 10,5 4 4 5

9.5.4 Ämnen på byggtekniskt alternativ 9.5A.1 Det nuvarande tekniska gymnasiet har en allmän byggnadsteknisk linje, som emellertid på ett flertal orter differentieras, så att en särskild vägoch vattenbyggnadsteknisk variant erhålles. Lärogången i de tekniska ämnena har hittills varit följande: I årskurs 1 studeras ritteknik och projektionslära under 6 vtr. I årskurs 2 läses mekanik, hållfasthetslära med stark inriktning mot byggteknik, maskinlära med inriktning på byggmaskiner, värme, ventilation och sanitet, speciella byggtekniska ämnen samt fältmätning under en sammanlagd tid av 19 vtr. Årskurs 3 innehåller elektroteknik, speciella byggtekniska ämnen med kraftig tonvikt på husbyggnadskon-

382 struktion samt väg- och vattenbyggnadsteknik 7 vtr. Sammanlagda tiden blir 28 vtr. I de fall då utbildningen starkare inriktats på väg- och vattenbyggnadsteknik har vissa element som närmast berör husbyggnad borttagits, medan väg- och vattenbyggnadsämnet förstärkts. Timantalet för detta senare ämne är varierande. En brist i nuvarande kursplaner är, att föga uppmärksamhet ägnas åt produktion. Gymnasieutredningen framlägger en läroplan för de tekniska ämnena som bygger på kursen i teknologi. Lärostoffet har omdisponerats under nya ämnesrubriker, inaktuellt stoff har utrensats och nytt tillförts. Materialläran och de byggnadstekniska detaljerna behandlas i ämnet byggteknik, medan mekanik, hållfasthetslära, byggnadsstatik samt beräkning och konstruktion hänföres till ett särskilt ämne, konstruktion. Hur byggnydsplatser planeras, byggnadsarbete organiseras och byggnader uppförs behandlas i ett särskilt ämne, produktion. Det senare ämnet har införts efter framställning från byggnadsindustrin, som påpekat bristerna i nuvarande utbildning och framhållit vikten av att produktionsaspekter alltmer beaktas med hänsyn till utvecklingen inom byggnadsverksamheten. För att tillgodose krav som framkommit i samband med utbyggnaden av våra tätorter har ett tidigare ämne, byggnadsutformning, ersatts av ämnet planering, som innefattar planering av städer och andra samhällen samt av bostäder och övriga byggnader. Undervisning i konstruktion av vägar, broar, dammar, kajer, kraftverk, industribyggnader m. m. meddelas i ämnet anläggning som tidigare benämndes väg- och vattenbyggnadsteknik. I årskurs 4 sker en uppdelning, så att ett husbyggnadsoch ett anlägg-

ning stekniskt alternativ erhålles, varvid tonvikten i det förra fallet lägges på konstruktion och planering och i det senare på anläggning. Värme, ventilation och sanitet (VVS) har utbrutits ur maskinläran och läses som särskilt ämne. Mindre kurser i geodesi, maskinteknik och elteknik ingår även. I motsats till vad fallet är i fråga om det maskintekniska alternativet föreslås inte något på särskild schematid utfört större tekniskt specialarbete. 9.5A.2 Undervisningen i byggteknik avser olika byggmaterial, allmänna Byggtekniska problem samt husbyggnadsdetaljer. Egenskaperna hos och användningen av förekommande material studeras teoretiskt samt praktiskt genom demonstrationer och laborationer. De teoretiska och praktiska förutsättningarna för att lösa allmänna byggtekniska problem, såsom värme-, fukt- och ljudisolering samt brandskydd, genomgås. För olika detaljer, såsom väggar, bjälklag, yttertak, trappor, fönster, dörrar, diskuteras utformning, materialval och tillverkning ingående. Nya metoder för standardiserad produktion, såsom element- och fabriksbyggnad, studeras på husbyggnadsalternativet i sista årskursen. Ämnet konstruktion h a r till uppgift att ge kunskap om grunderna för beräkning och konstruktion av byggelement och byggnader samt förmåga att lösa i byggtekniken vanligen förekommande hållfasthetsproblem. Vad som ej lärts i teknologi av mekanik, hållfasthetslära och byggnadsstatik ingår i detta ämne. Av momenten kan följande nämnas: beräkning av balkar, ramar, stångbärverk (fackverk) och bågar; betong-, murverks-, stål- och trä-

383 konstruktioner; geoteknik, d. v. s. jordarternas egenskaper i synnerhet vid belastning; grundläggning. Stor vikt fästes vid elevens förmåga att självständigt utföra konstruktionsuppgifter. För dem som i sista årskursen väljer husbyggnad ges en fördjupning av kursens väsentliga delar. Kursen i produktion ger riktlinjer för ett juridiskt, ekonomiskt och tekniskt riktigt utfört och rätt organiserat byggande. Eleven får lära sig vilka organisationer och myndigheter han kommer i kontakt med samt gällande byggbestämmelser. Vidare studeras företagets och arbetsplatsens organisation, nuvarande byggmetoder och arbetsteknik, sprängteknik, transporter, materialinköp och materialhantering. Arbetskraftens rätta användning uppnådd genom en arbetsplanläggning baserad på metodstudier är väsentlig. Kostnadskalkyler göres. I det nya ämnet planering behandlas frågan om h u r bostäder och samhällen bör utformas så att de lämpar sig för människors behov och vanor och samtidigt uppfyller de krav samhället uppställer. Samma synpunkter läggs på gemensamhetsanläggningar, allmänna byggnader, industrianläggningar m. m. För dem som i årskurs 4 speciellt studerar husbyggnad ges en fördjupning av kursen.

I ämnet anläggning finns två olika kurser. Den mindre är avsedd för dem som specialiserar sig på husbyggnad. Den omfattar vattenförsörjning, avlopp, vägbyggnad och kraftförsörjning. För dem som specialiserar sig på anläggning fördjupas tidigare nämnda avsnitt, varjämte nya tillkommer, såsom trafik, brobyggnad, teori för vätskors uppträdande (hydraulik), vattnets kretslopp (hydrologi) samt vattenkommunikation. Geodesi ger kännedom om geodetiska instrument och mätmetoder samt kartering. I kursen ingår 4 dagars fältövningar i början av höstterminen i årskurs 4. Kursen i VVS upptar sådana värme-, ventilations-, vatten- och avloppsinstallationer, som normalt förekommer i en byggnad. Ämnet avser att ge eleverna er» orientering i en för dem väsentlig verksamhet, som utförs av specialister med i regel maskinteknisk grundutbildning. Kursen i maskinteknik omfattar kännedom om maskinelement och de viktigare maskiner, som används inom byggnadsbranschen. Undervisningen i elteknik avser att ge en orientering om de vanligast förekommande elektriska maskinerna samt om installationstekniken. För all undervisning inom byggämVeckotimmar

Amnen

Byggteknik.. Konstruktion Produktion.. Planering.... Anläggning. . Geodesi VVS Maskinteknik Elteknik

Gemensamt 6 13,5 5 3 1 1 1,5 1,5

Anläggn.-tekn. studiekurs

Husbyggn.-tekn. studiekurs

384 nena gäller att kunskap skall ges om de lagar, stadgor och normer som reglerar verksamheten. Laborationer, demonstrationer och studiebesök utgör en väsentlig del av undervisningen. 9.5A.3 Timtal. Utredningen föreslår det timtal som framgår av tablå på föregående sida. 9.5.5 Ämnen på eltekniskt alternativ 9.5.5.1 1956 års läroplaner präglas av en mycket långtgående uppdelning av de eltekniska ämnena på en elkraftteknisk och en teleteknisk linje, vilket redogörelsen nedan visar. I årskurs 1 förekommer ritteknik och projektionslära under 6 vtr. Årskurs 2 ägnas åt mekanik, hållfasthetslära, maskinlära, materiallära och verkstadsteknik med sammanlagt 12 vtr samt elektricitetslära och mätteknik under 10 vtr, d. v. s. sammanlagt 22 vtr. Detta innebär att de tekniska ämnena har 3 vtr mera än på övriga linjer. Dessa 3 vtr hänför sig till elektricitetslära och mätteknik, till vilket avsnittet elektricitetslära ur fysikkursen lagts. Fysikkursen omfattar på de eltekniska linjerna 3 vtr mindre än på övriga. I årskurs 3 sker uppdelning på elkraft och teleteknisk linje. I den förra ingår elektromaskinlåra och elektrisk anläggningsteknik som huvudämnen och teleteknik som ett biämne. På den teletekniska linjen är telefonteknik samt radio- och mikrovågteknik huvudämnen, medan elektrisk kraftteknik är ett biämne. Vidare förekommer elektronik. Den snabba utvecklingen av den industriella elektroniken och reglertekniken samt databehandlingen har lett till en modernisering av ämnesinnehållet och i flera fall en specialisering av linjerna i industriell elektronik, allmän elektronik eller reglerings- och styrningsteknik. 9.5.5.2 Gymnasieutredningen föreslår en elteknisk lärokurs, som innebär att erfarenheterna från ovannämnda specialiseringar tas till vara i ämnesinnehållet och i timplanen. En uppdelning göres i sista årskursen på elkraftteknik (starkström) och teleteknik (svagström).

Efter teknologiämnet i de första årskurserna följer det grundläggande ämnet eliära samt en gemensam grundkurs i elektronik. Studierna grundas på den för alla gemensamma kursen i fysik, där för elteknikerna eliäran ej brutits ut. Ett annat ämne av grundläggande karaktär är elmaterial, som tidigare ingick i ett mindre ämne materiallära och verkstadsteknik. En ökad insikt om de elektrotekniska egenskaperna hos de många material som används är numera oundgänglig. Utöver den mekanik, hållfasthetslära och tillverkningsteknik som ingår i fysik- och teknologikurserna meddelas ingen särskild undervisning däri. Däremot finns maskinteknik kvar, även om timtal och innehåll reducerats. En ganska omfattande kurs ges i det nytillkomna ämnet reglerteknik, som har samma inriktning som motsvarande ämne för maskinteknikerna, men huvudvikten läggs här på den elektriska utrustning, som används för att styra och reglera maskiner och processer. Undervisningen i eliära syftar till att på fysikkursens grund vidga och fördjupa elevernas kunskaper om de elektriska och magnetiska fälten, göra dem förtrogna med elektriska mätinstrument och mätmetoder samt t r ä n a deras förmåga att utföra laborativt arbete inom ämnesområdet. I ämnet elmaterial behandlas från atomistisk och fysikalisk synpunkt dels elektrotekniska egenskaper hos fasta tillstånd, dels de fenomen som sammanhänger med elektrisk ström i vakuum och gaser. I ämnet elektronik ges en gemensam grundkurs som omfattar de olika elektronrörens grundläggande tekniska egenskaper. För teleteknikerna ges en

385 grundlig fortsättningskurs omfattande elektroniska komponenter, apparater, utrustningar, mätmetoder och system. För elkraftteknikerna ges en förkortad kurs jämte grunderna för radio-, telefon- och signalteknik samt viss nätteori. Ett annat gemensamt nytt elämne är reglerteknik, vars målsättning är att göra eleverna förtrogna med det viktigaste om återkopplade system, deras egenskaper, dimensionering, komponenter och användning vid automatisering. Undervisningen i maskinteknik skall ge eleverna kännedom om de vanligaste maskinelementen samt uppbyggnad och driftegenskaper av energiorgan, strömningsmaskiner och anläggningar. Till ovannämnda ämnen, som är gemensamma (i fråga om elektroniken delvis) för både elkraftteknisk och teleteknisk studiekurs, kommer för dessa studieriktningar karaktäristiska ämnen. 9.5.5.3 För det elkrafttekniska alternativet bibehålies studiemålet att ge eleverna bl. a. teoretisk kompetens för erhållande av statlig behörighet av klass A som elinstallatör för starkströmsanläggningar. Ett av karaktärsämnena är elmaskiner (elektromaskinlära), som dock reduceras till förmån för bl. a. elmaterial och reglerteknik. Lärostoffets tyngdpunkt har delvis flyttats från roterande maskiner till maskinsystem och tillämpningar. Undervisningen syftar till att göra eleverna förtrogna med uppbyggnad, verkningssätt och driftegenskaper för viktigare elektriska maskiner, roterande och statiska, samt att ge en god överblick över de elektriska maskinernas användning i kraftproduktion och industri. 13—318118

Ett annat centralt ämne är elanläggning (elektrisk anläggningsteknik), vars studiemål är i huvudsak oförändrat. Viss modernisering av lärostoffet genomföres emellertid, i det att industriella anläggningsproblem och tilllämpningar får ökat utrymme på bekostnad av kraftöverföringstekniken. I både elmaskiner och elanläggning moderniseras laborations- och konstruktionskurserna. I detta ämne skall eleverna bibringas god kännedom om p r o jektering, utförande, drift och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar samt bli förtrogna med tillhörande författningar, föreskrifter och normer. 9.5.5A Inom det teletekniska alternativet sker betydande förändringar vad beträffar såväl målsättning som ämnesinnehåll, vilket betingas av elektronikens snabba utveckling och ökade tekniska användning. Studiemålet för den teletekniska lärokursen förskjutes från den äldre rent telekommunikationstekniska inriktningen mot en modernare utbildning som är både elektroniskt och telekommunikationstekniskt inriktad. Ett karaktärsämne för studiegången är elektronik, som är en direkt fortsättning av det gemensamma ämnet elektronik i tidigare årskurs. Ett annat karaktärsämne är telekommunikation som i stort sett är en sammanslagning av de grundläggande delarna i ämnena telefonteknik, radioteknik och mikrovågteknik i den äldre läroplanen. Här behandlas såväl de allmänna grunderna för som det praktiska utnyttjandet av de metoder man använder för att överföra meddelanden och signaler. Bland annat behandlas telefon, telefonsystem, signalteknik (t. ex.

386 Veckotimmar Ämne Gemensamt

Elkrafttekn. studiekurs

Teletekn. studiekurs

Ellära Elmaterial Elektronik Reglerteknik Telekommunikation Systemteknik Elmaskiner Elanläggning Elkraft Maskinteknik

7 3 3,5 4,5

alarmsystem och fj ärrmanövrering), radio- och mikrovågteknik (t. ex. radar och radiolänkar).

9.5.6 Ämnen på kemitekniskt alternativ

Vidare införes ett nytt ämne systemteknik. Ämnet omfattar studiet av elektroniska system, såsom puls-, analogioch digitaltekniska, telekommunikationstekniska system, såsom modulations- och mikrovågtekniska, samt praktisk tillämpning av något system i ett speciellt fall. Eleverna kan fördjupa sig inom något avsnitt av systemteknisk tillämpning, t. ex. hur man sammansätter elektroniska enheter till ett system med vars hjälp man kan följa och reglera produktionen i en verktygsmaskin. Kursen i elkraft, som sammanfattar vad teleteknikern bör kunna om elektriska maskiner och anläggningar, ger en orientering om utförandet av elektriska starkströmsanläggningar, om risker och erforderliga skyddsåtgärder samt om kraftekonomiska frågor. Vidare ges någon kännedom om elektriska maskiners och apparaters viktigaste driftegenskaper och användning. 9.5.5.5 Timplan. Utredningen föreslår ovanstående timplan för tekniska ämnen på de eltekniska studiegångarna.

7 4,5

7,5 10

9.5.6.1 Den nuvarande kemitekniska linjen har följande uppläggning för tekniska ämnen. I årskurs 1 finns ritteknik och projektionslära i samma utsträckning som på andra linjer, 6 vtr. I årskurserna 2 och 3 läses mekanik, hållfasthetslära och maskinlära under 8 vtr. Ämnena har enligt de ursprungliga förslag till kursfördelningar som 1956 uppgjordes av tekniska skolutredningen ingen speciell kemiinriktning. I ämnet elektroteknik, 2 vtr, däremot skall speciellt anläggningar för kemiska industrier behandlas. I de kemiska ämnena koncentreras studiet till oorganisk, fysikalisk och organisk kemi med 10 vtr samt kemiska laborationer med 19 vtr. Kemisk teknologi förfogar över 6 vtr. Den kemitekniska linjen anses numera ha en alltför markerad inriktning mot kemiskt laboratoriearbete, där dock de biokemiska momenten i allmänhet saknas. Gymnasieutredningen föreslår en mera allsidig utbildning som riktar sig mot såväl laboratorie- som fabriksarbete. Biokemi som nu endast studeras på den livsmedelstekniska linjen i Hälsingborg har införts som särskilt ämne. Fysikalisk kemi har fått ett betydande h;slag av den metallografi som har betydelse för den tillämpade kemin och

387 även från materialteknisk synpunkt. Den tidigare stora kursen i ämnet kemiska laborationer, huvudsakligen omfattande analyser, h a r delats u p p på ämnena organisk kemi, biokemi och analytisk kemi. För att tillmötesgå önskemålen om en utbildning som ej blott är inriktad på laboratoriemässig forskning och kontroll utan även omfattar de många problemen inom produktionen h a r följande omdisposition gjorts. Maskinlära och kemisk teknologi h a r fördelats på två ämnen teknisk kemi och apparatteknik. Dessa ämnen h a r fått nytt och mera omfattande innehåll grundat på de synpunkter industrin givit. Elteknik har fått i huvudsak samma omfattning som nuvarande ämne. I sista årskursen h a r införts ett större specialarbete. Detta skall ge eleverna möjligheter att fördjupa studierna inom något ämne eller att specialisera sig på någon teknisk tillämpning, t. ex. livsmedels-, cellulosa- eller petrokemi. Studiet av de kemiska specialämnena bygger på den grund som lagts i det för alla gemensamma kemiämnet samt givetvis p å kunskaperna i matematik, fysik och teknologi. 9.5.6.2 Ämnet fysikalisk kemi h a r till uppgift att visa h u r man med hjälp av fysikaliska metoder och lagar förklarar kemiska företeelser. Där behandlas materiens byggnad, kemisk bindning, det fasta tillståndets fysik och kemi, kemisk termodynamik och kinetik. I kursen ingår metallografi, d. v. s. metallers och metallegeringars fysikaliska och tekniska egenskaper samt vanliga metoder att undersöka dem i dessa avseenden. Undervisningen i organisk kemi syftar till att ge eleverna en elektron-teoretiskt underbyggd kännedom om de kemiska egenskaper som är karaktäris-

tiska för de viktigare ämnesklasserna. Grundläggande kunskap skall ges om biologiskt viktiga ämnesgrupper och om tekniskt viktiga organiska råmaterial, processer och produkter. Dessutom genomgås den kemiska litteraturens användning, dokumentationsmetoder samt skrivandet av tekniska rapporter, uppsatser etc. Följande moment ingår i biokemi: översikt över cellernas byggnad och livsprocessernas kemi, mikroorganismerna och deras livsfunktioner samt grunderna för biokemins och mikrobiologins tekniska tillämpningar. Undervisningen i analytisk kemi syftar till att lära eleverna moderna principer och metoder för att identifiera och kvantitativt bestämma de ämnen, som ingår i tekniskt viktiga material. En systematisk genomgång av olika enhetsoperationer (delförlopp) göres. Automatisk analyskontroll behandlas. Undervisningen i apparatteknik skall ge kunskaper om viktiga enhetsoperationer inom kemisk tillverkning samt grunderna för värmeenergins ekonomiska utnyttjande. I samband därmed behandlas maskinlära för kemisk industri och grunderna för reglerteknik och automatisering. Undervisningen i teknisk kemi omfattar viktiga kemiska enhetsprocesser, materialproblem för den kemiska industrin samt grunderna för ekonomisk tillverkningskalkylering. Till ämnet hör också undervisning i industriell forsknings- och utvecklingsplanering. Med fysikkursens eliära som grund skall eleverna i ämnet elteknik få kännedom om elektriska apparaters, maskiners och utrustningars viktigaste driftegenskaper och användning. Un-

388 dervisningen skall även orientera om elektriska starkströmsanläggningars utförande i stora drag samt om de risker som är förknippade med sådana anläggningar och de viktigaste föreskrifterna rörande dem. Vissa moderniseringar av lärostoffet har skett. Sålunda ökas elektronik och elmätteknik på bekostnad av övriga moment. Vidare skall ett specialarbete utföras i årskurs 4. Här får eleven möjlighet att fördjupa studierna inom ett avsnitt som intresserar honom. Härigenom öppnas en möjlighet till specialisering på visst område, såsom cellulosateknik, livsmedelskemi, gjuterikemi, metallurgi, metallografi, färgeri- och appreturteknik. Detta specialarbete beräknas ofta kunna utföras i samarbete med industriföretag. 9.5.6.3 Timtal. Utredningen föreslår följande veckotimtal för tekniska ämnen på kemiteknisk studiegång. Ämne Fysikalisk kemi Organisk kemi Biokemi Analytisk kemi Apparatteknik Teknisk kemi Elteknik Specialarbete

Veckotimmar 4,5 6 3 11 7 4 2 4

9.5.7 Praktik 9.5.7.1 Praktiken är en del av ingenjörsutbildningen. Den skall belysa och komplettera den undervisning som ges under de vanliga skollektionerna. Vissa moment blir lätt alltför teoretiska och svårbegripliga om de ej kompletteras av kunskaper inhämtade i laboratorier, verkstäder och industri. I 8.4.6.5 har gymnasieutredningen motiverat varför krav på förpraktik ej

längre bör ställas. Att föreskriva viss praktik efter slutad skolgång som villkor för att eleven skall erhålla någon form av behörighet att utöva ingenjörsyrket har bedömts som m i n d r e ändamålsenligt. Om praktiken skall kunna vara ett led i och stödja utbildningen, bör den förläggas till lämpliga tider under skolgången. Utredningens gymnasiekonstruktion utesluter att praktiken läggs in periodvis som del av läsåret. Däremot kan mycket väl verkstadsarbete o. dyl. förekomma vissa veckotimmar under hela läsåret. Årskurs 4 som helt präglas av ingenjörsutbildningen och som föreslås förlagd till ett mindre antal centrala skolor (se kap. 12) kan ej splittras av praktik, om det uppställda studiemålet skall nås. Somrarna bör liksom fallet är nu kunna användas till praktiskt arbete. Svårigheter kan dock uppstå att — som nu i allmänhet sker — ta ut två månaders sommarpraktik. Skälet är den industrisemester på fyra veckor som kan komma att förläggas till sommaren. Eleven har även rätt till och behov av att i likhet med andra erhålla semester. Som redan nämnts i 8.4.5.6 torde därför i framtiden ofta inte mer än sex veckors praktik kunna fullgöras varje sommar. Praktiken måste planeras omsorgsfullt, om den skall kunna uppfylla de krav man ställer på den (8.4.6.7). Från industrihåll har ofta påpekats, att praktikanterna i allmänhet har så obetydliga manuella färdigheter att det krävs mycken instruktion i hur verktyg används och hur grundläggande arbetsmoment utförs, innan de kan utföra något verkligt arbete. Industrins egna arbetare erhåller ofta denna grundläggande utbildning under skolmässiga former. Genom den tekniska utbildningens i

389 framtiden ökade volym på alla stadier måste fler praktikanter än nu skolas i industriellt arbete. Samtidigt orsakar den pågående mekaniseringen och automatiseringen, att tillgången på goda praktikplatser snarare minskar än ökar. Den senare hälften av juni månad kommer dessutom att präglas av förberedelser för industrisemestern, som i allmänhet kommer att börja vid månadsskiftet juni—juli. Alltför lång tid kan därför ej ägnas åt elementär detaljinstruktion åt de stora skaror praktikanter som börjar omkring den 10 juni, då skolan normalt beräknas sluta. De skäl som ovan nämnts har lett gymnasieutredningen till att förorda en grundläggande praktisk utbildning i som regel yrkesskola. Dessa skolor utnyttjas oftast inte under sommarferierna. Dessutom är de i regel tillgängliga på kvällstid under terminerna. Det har ej bedömts vara möjligt erhålla mer än fyra veckors yrkesskolpraktik under sommarferierna. Under terminerna sätter elevernas arbetsbörda en gräns för den tid som kan disponeras för denna s. k. skolpraktik. Utredningen föreslår två veckotimmar koncentrerade till fyra kvällstimmar varannan vecka. Detta motsvarar ungefär två veckors heltidsarbete per läsår. Praktiken på industrins arbetsplatser, miljöpraktiken, kan däremot utsträckas till minst sex veckor per sommar. Man kan därför räkna med praktik i

Period årskurs 1 sommaren efter årskurs 1 årskurs 2 sommaren efter årskurs 2 sommaren efter årskurs 3

minst den omfattning som framgår av nedanstående tablå. 9.5.7.2 Skolpraktiken skall ge grundutbildning i yrkesarbete. Härigenom får eleven större utbyte av miljöpraktiken, emedan han kan erhålla ett mera kvalificerat arbete och därigenom lättare kan placeras i produktionen. Dessutom erhålles kunskap om enklare verktygsmaskiner och vissa tillverkningsmoment, vilket verkar studiestödjande för teknologi och ämnen som behandlar produktion. Under de två första läsåren inom gymnasiets tekniska sektor finns ingen differentiering. För att eleven ej genom praktiken i förtid skall tvingas till ett val av studieriktning, som i de teoretiska ämnena uppskjuts till slutet av årskurs 2, skall praktiken ha ett för alla gemensamt innehåll. Det som främst kan komma i fråga är mekanisk verkstads- och byggnadspraktik. Även viss elektrisk praktik vore önskvärd, men svårigheter torde föreligga att överallt anordna sådan. Den kan därför ej vara ett obligatoriskt inslag men kan lämpligen få utgöra ett alternativ till annan praktik på de orter där yrkesskolans resurser tillåter det. Mekanisk verkstadspraktik kommer främst i fråga som moment i skolpraktiken. Den är lätt att utforma och anordna. Med den undervisningsmetodik som tillämpas vid våra yrkesskolor kan man samtidigt ta emot både nybörjare och mera försigkomna. En läroplan h a r

iktikens art Praktikens

Tid

kolpraktik skolpraktik

motsv. ca 2 veckor 4 »> motsv. ca 2 » minst 6 » minst 6 >»

» » niljöpraktik miljöpraktik niljöpraktik miljöpraktik

Minst

20 veckor

390 utarbetats som upptar både enklare och mer avancerade uppgifter. Däri ingår bänkarbete, skärande bearbetning, mätning, plastisk bearbetning, svetsning och gjutning. Normalt skall i kursen ingå bänkarbete, skärande bearbetning och mätning. Av övriga moment göres urval med hänsyn till lokala resurser. Byggpraktiken bör, av skäl som beröres längre fram, lämpligen förläggas till sommartid. För det mekaniska verkstadsarbetet kvarstår då huvudsakligen kvällstid under terminerna. Som regel är det ej större svårighet att avbryta sådant arbete efter några timmar. Största möjliga hänsyn måste tas till de ordinarie yrkesskoleleverna, så att deras arbete ej störs. Skolpraktiken bör som nämnts normalt förläggas till yrkesskola. På nästan alla gymnasieorter finns eller planeras utbildning i metallyrkena. På de orter där sådan yrkesskola ej finns kan grundskolans skolverkstad användas, sedan utrustningen kompletterats. Inom byggbranschen förekommer i huvudsak tre slags yrkesutbildningar, nämligen för m u r a r e , byggnadsträarbetare och specialarbetare. Eleverna inom gymnasiets tekniska sektor bör öva moment från alla tre utbildningarna, t. ex. murförband ur den första, formsättning ur den a n d r a och betonggjutning ur den tredje. F ö r byggpraktik har i samr å d med överstyrelsens för yrkesutbildning och byggnadsbranschens experter utarbetats en kursplan som upptar en veckas enklare tillämpningsövningar i murar-, byggnadsträ- och specialarbetaryrket och tre veckors arbete på objekt som genom kombinerade tilllämpningsövningar ger praktik inom dessa tre yrken och låter den praktiser a n d e få insikt i hur yrkena griper in i varandra. Yrkesskolor med utbildning av bygg-

nadsträarbetare finns på drygt hälften av gymnasieorterna. Murar- och specialarbetaravdelningar finns endast på ca en tredjedel av de aktuella orterna. Finns ej möjlighet att förlägga byggpraktiken till yrkesskola kan man komplettera skolans laboratorieutrustning, i vilken t. ex. en betongblandare ingår, med verktyg för murning, träarbeten och betonggjutning. Under sommartid kan eleverna sedan på en lämplig plats i det fria få öva sig i grundläggande element av byggarbete. F,ventuellt kan man över en del av arbetsplatsen uppföra ett enkelt skärmtak som regnskydd. Även om yrkesskola finnes är det lämpligt att förlägga byggpraktiken till sommaren. Dels tar de halvfärdiga arbetena stor plats, som inkräktar på de ordinarie yrkesskoleelevernas utrymme, dels lämpar sig vissa moment, t. ex. murning, betongberedning och åtföljande gjutning, ej för uppdelning på korta kvällspass. För elteknik har i samarbete med Sveriges verkstadsförening och överstyrelsen för yrkesutbildning utarbetats ett program för två veckors praktik. Detta omfattar vanligare installationer på såväl starkströms- som svagströmssidan samt jordkabellindnings- och apparatarbeten. Praktiken måste i regel förläggas till yrkesskola. Om utrustning skaffas kan en rymlig skolverkstad användas. Gymnasieutredningen h a r även övervägt att utsträcka skolpraktiken till årskurs 3. För maskin- och i synnerhet elteknisk studiekurs skulle detta vara av visst värde. Eleverna på kemiteknisk studiekurs kunde få ytterligare övning i laboratorieteknik. Byggteknikerna h a r däremot svårare att få meningsfylld praktik inom sitt fack under terminerna.

391 Allmänt sett torde värdet av fortsatt skolpraktik u n d e r ett tredje år inte svara mot den ökade arbetsbelastning av eleverna som verksamheten skulle medföra. Tredje årskursen är mycket arbetskrävande redan därigenom att eleverna då avslutar sina studier bl. a. i matematik och fysik och påbörjar tekniska specialämnen. Därtill kommer att åtskilliga elever med teknisk lärokurs kan beräknas vilja frivilligt läsa något läroämne t. ex. modernt språk eller biologi. Gymnasieutredningen har därför ej funnit det lämpligt att i årskurs 3 belasta eleverna inom teknisk sektor med schemalagt arbete utöver det som krävs av övriga gymnasister. Undervisning i yrkesarbete bör så långt möjligt är skötas av yrkeslärare. Sker undervisningen i yrkesskola är det enklast att anordna praktiken som en deltidskurs, administrativt underställd rektor vid yrkesskolan. Rektor och facklärare från gymnasiet måste dock bestämma praktikens uppläggning. 9.5.7.3 Den andra och tredje feriesommarens praktik, miljöpraktik, skall fullgöras på arbetsplatser, som svarar mot den inriktning på maskin-, bygg-, el- eller kemiteknik, som eleven valt. Även denna praktik skulle kunna planeras så att varje elev, liksom i skolpraktiken, arbetar efter ett detaljerat schema, varigenom ett maximalt antal lämpliga arbetsmoment medhinnes. Detta är den lämpliga metoden att utbilda yrkesarbetare. Miljöpraktiken syftar i första hand ej till att ge manuell yrkesskicklighet. Den skall även ge andra lärdomar (se 8.4.6.7), som kanske ej erhålles om eleverna bindes till ett alltför skolmässigt arbete som avskiljer dem i en grupp utanför övriga anställda.

9.5.7A Miljöpraktikens innehåll. I 8.4.6.7 uppställdes i 4 punkter a—d praktikens mål. Skolpraktiken är huvudsakligen inriktad på att ge manuell färdighet samt kännedom om tillverkningsmoment (punkt a ) . Under miljöpraktiken bör denna färdighet och kunskap ökas men nu bör andra moment framhävas. Verksamheten på arbetsplatserna och dess organisation (punkt b) samt personalkategoriernas arbetsvillkor och personalorganisationernas roll (punkt c) skall praktikanten främst lära känna. Genom praktiken kan eleven dessutom få en uppfattning om ingenjörens uppgifter (punkt d ) . Verksamheten på arbetsplatsen och dess organisation kan visserligen läras in genom en detaljreglerad och skolmässig arbetsgång, men, det är ej den enda vägen. Om praktikantens uppmärksamhet riktas på dessa problem, medan han fullgör ett mera normalt arbete bland övriga anställda kan bättre resultat uppnås. Praktiksomrarna skall ge de blivande ingenjörerna inblick i främst arbetsförhållandena ute i produktionen samt praktisk erfarenhet av arbetarpersonalens uppgifter. Det är därför betydelsefullt att eleven kan ges sådana arbetsuppgifter att denne ej endast blir eller uppfattas som en gymnasist som på ferietid studerar produktion och produktionsmedel. De erfarenheter som åsyftas under punkt d, uppfattning om ingenjörsarbete, kan även erhållas om gymnasisten biträder ingenjörer, verkmästare och förmän vid t. ex. undersökningar, beräkningar, mätningar, kontroll. Denna form av praktik är mycket vanlig inom t. ex. byggnadsbranschen. Den ger goda möjligheter att lära känna arbetsorganisation m. m. men ger avsevärt mindre möjligheter till den eftersträvade praktiska yrkeserfarenheten.

392 Praktik av detta slag bör endast förekomma under den tredje sommaren och då endast om arbetarpraktik ej lämpligen kan anordnas. Ritkontorspraktik ger ej de kunskaper man helst vill att praktikanten skall få. Den bör endast tillgripas i undantagsfall. För kemisterna gäller detsamma om laboratoriepraktik. Anvisningar och uppgifter åt praktikanterna. Sommaren mellan årskurserna 2 och 3, den första miljöpraktiksommaren, bör förbehållas åt arbetarpraktik och elevens uppmärksamhet bör då huvudsakligen riktas på psykologiska och sociala problem. Då de arbetsvetenskapliga studierna sker först i årskurs 4 i ämnet ergonomi bör praktikanten i årskurs 2 och 3 få anvisning om vad han bör vara uppmärksam på och lära sig. Dessutom bör varje praktikant få en eller flera bestämda uppgifter som han bör skaffa sig kunskap om, sammanställa och sedan redovisa under påföljande hösttermin. Den starka betoning som getts åt de psykologiska och sociala inslagen i praktiken utesluter ej att även den industriella verksamhetens organisation m. m. studeras redan under den första miljöpraktiksommaren. Enkla uppgifter bör ges som har samband med verksamheten på elevens arbetsplats. Ändamålet härmed är att eleven skall vänjas vid att iakttaga hur verksamheten planeras och organiseras så att arbetet flyter jämnt. Hans kunskaper från teknologin i årskurserna 1 och 2 utgör grund för dessa studier. Under den andra miljöpraktiksommaren bör större vikt läggas vid studier av den industriella verksamheten och dess organisation. Eleven har då tre års gymnasiestudier som bakgrund och kan nu erhålla mera komplicerade och omfattande uppgifter.

Vid återkomsten till skolan skall eleven ge en skriftlig redogörelse för praktiken och för den eller de uppgifter han fått i u p p d r a g att särskilt undersöka. Redogörelsen granskas av lärare. Inför klassen redovisar sedan eleverna eller, om tiden ej räcker, vissa av eleverna sina uppgifter, varefter diskussion bör följa. Redovisningen kan förläggas till t. ex. svenska eller samsällskunskap i årskurs 3 och ergonomi i årskurs 4. Lärare från det fack praktiken gäller bör vara närvarande dels för att ge synpunkter och stimulera diskussionen, dels för att få en uppfattning om hur eleverna utnyttjat praktiken. En lista på lämpliga uppgifter under praktiktiden har utarbetats av industrins organisationer efter överenskommelse med utredningen och utnyttjas i läroplanen. Sijnpunkter på praktikens utformning. För att praktiken skall ge väntat resultat måste den ges en lämplig utformning och arbetsplatserna bör uppfylla vissa önskemål. Då avsikten är att eleven skall få kontakt med andra på arbetsplatsen anställda, skall han arbeta tillsammans med dem. Eleverna får ej avskiljas i en praktikantgrupp. De bör få göra arbeten av samma slag som andra arbetare. Tillfälliga specialarbeten vid sidan av produktionen kan isolera praktikanten. Ofta uttryckes en önskan att praktikanten skall få stifta bekantskap med så många tillverkningsmoment som möjligt. Under den första miljöpraktiksommaren får detta ske endast om han därigenom icke kommer att byta arbetskamrater. Under den sista praktiksommaren kan man tänka sig att eleven skiftar uppgift någon gång under sommaren. För detta kan bestämda regler

393 ej ges. I en m i n d r e verkstadsindustri t. ex. kan man låta ett antal elever som sysselsätts på bearbetningsavdelningar, verktygsavdelning, montering, gjuteri, ytbehandling, avsyning etc. skifta arbetsplats någon gång under den sista praktiksommaren. I en större industri betyder sådana byten att praktikanten förlorar sina tidigare personkontakter och på nytt får inordna sig i en helt ny arbetsgemenskap. Stor återhållsamhet och försiktighet måste därför iakttagas vid sådana byten. På vissa platser kanske den nödvändiga kontakten med olika avdelningar nås utan att eleven behöver byta uppgift. Om han t. ex. är medhjälpare till en reparatör på en cellulosafabrik kan han under en sommar få tillfälle att lära känna ett flertal avdelningar. Inom byggnadsindustrin har föreslagits att praktikanten skulle få ingå i ett ackordslag. Detta skulle betyda dels att han deltar i det vanliga arbetet, dels att han får den önskade kontakten med de andra anställda. På detta sätt skulle en verkligt god miljöpraktik erhållas. Detta förslag förutsätter dock att en överenskommelse nås med vederbörande organisationer. De lärlingsavtal som nu finns för yrkesskolans elever kan här ge ledning. 9.5.7.5 Skolans uppföljning av praktiken. I rådande system har skolan knappast haft medinflytande i eller på något sätt kontrollerat eller styrt praktiken eller medvetet utnyttjat den direkt i undervisningen. I det system som nu föreslås tar skolan helt h a n d om den första praktiken som sker under skolmässiga former. Avsikten med den andra delen, miljöpraktiken, är att den skall direkt utnyttjas i studierna. För att praktiken skall få avsedd verkan måste någon eller några av sko-

lans befattningshavare få till uppgift att speciellt följa den. Dessa bör som nämnts vara lärare i tekniska ämnen och skall bl. a. ge gymnasisterna de tidigare beskrivna speciella uppdrag som de skall utföra under praktiken samt övervaka att de redovisar dem under påföljande hösttermin. Då meningen är, att den industriella praktiken skall vara en del av utbildningen och att man i den övriga undervisningen skall anknyta härtill, är det lämpligast att en gymnasielärare inom varje fack får i uppgift att följa upp praktikfrågorna. Företagens utbildningsledare skulle kunna vara till god hjälp vid utformning och genomförande av denna praktik, önskvärt vore därför, att de finge tillfälle att ägna tid åt denna verksamhet. De lärare som utses att övervaka praktikfrågorna och praktikanterna bör samarbeta med arbetsförmedling och länsarbetsnämnd.

9.5.7.6 Anskaffning av praktikplatser. Svenska industrins p r a k t i k n ä m n d (SIP) har under många år anskaffat praktikplatser såväl åt de tekniska högskolornas som de tekniska gymnasiernas elever. Förmedlingen av dessa platser h a r sedan skett i samarbete med arbetsförmedlingarna. De senare h a r därjämte själva anskaffat platser, vilket i synnerhet gällt den så kallade förpraktiken. Det avtal mellan SIP och arbetsmarknadsstyrelsen, som funnits under ett flertal år, har uppsagts av den senare parten, som utreder frågan om h u r verksamheten i framtiden skall bedrivas. Därest arbetsmarknadsstyrelsen helt övertar denna verksamhet kan denna bedrivas enligt följande schema:

394 I slutet av november eller början av december samlas eleverna i årskurs 2 och erhåller studie- och yrkesorienterande information om de olika specialiseringarna som erbjuds inom den tekniska studiegången. Detta kan ske vid ett antal tillfällen, där eventuellt även representanter för industri, statliga och kommunala verk, ingenjörsorganisationer, arbetsförmedlingstjänstemän och lärare i de tekniska ämnena medverkar. Denna information kan ges på olika sätt — genom föredrag, diskussioner, estradsamtal, gruppinformation, privatsamtal m. m. Eleverna bereds viss tid att tänka över sitt val, men innan höstterminens slut bör rektor ha en preliminär uppgift om den specialisering som önskas i årskurs 3. Vid höstterminens slut sändes till arbetsförmedlingen en rekvisition på det antal praktikplatser som önskas inom maskin-, bygg-» el- eller kemiteknik. Arbetsmarknadsmyndigheterna anskaffar sedan platser och sänder liksom nu ut en förteckning på dem till skolorna. Sedan eleverna tagit del av dem, sätter de sig i förbindelse med arbetsförmedlingen, som på sedvanligt sätt sköter kontakten mellan arbetsgivare och arbetstagare. Eleverna i årskurs 3 skall på samma sätt informeras om valmöjligheterna i årskurs 4 och erhålla anvisning på lämplig praktik, sedan de träffat sitt val. Beträffande studie- och yrkesorienteringen i övrigt se kapitel 14. Då praktiken är en del av ingenjörsutbildningen måste elevens fria val begränsas till sådana platser som har värde för studierna. Befrielse från praktik bör endast meddelas åt elever som har långvarig yrkeserfarenhet. Endast rektor bör ha rätt att ge sådan befrielse.

9.5.7.7 Utlandspraktik. Den miljöpraktik som tidigare behandlats är främst tänkt som en verksamhet inom landet. Givet är att gymnasisten främst bör lära känna svenska arbetsplatser, om praktiken skall kunna inlemmas i undervisningen och få avsedd betydelse för honom själv.

Utbytet med andra länder blir på alla områden allt livligare. Resor och än mer arbete i andra länder kan ge den kunskap om andra folk, som är grunden för djupare förståelse. Praktik bör därför kunna förläggas till andra länder. Givetvis är det svårare att inordna utlandspraktik i det schema som uppgjorts, och möjligheten för skolan att påverka utformningen är väl i det närmaste obefintlig. De uppgifter som eleven enligt det föregående får att studera och ge svar på måste anpassas efter andra länders sedvänjor, organisation, lagstiftning m. m. Omställningen till andra förhållanden jämte språksvårigheterna gör att eleven kan få svårt att undersöka, förstå och överblicka problem som i hemlandet kanske skulle ansetts lätta. Möjligheterna att på grundval av utlandserfarenheter förstå och bedöma förhållanden i hemlandet blir små, om eleven enbart har utlandspraktik. Kombineras erfarenheter från en sommar i utlandet med lärdomarna från en sommars arbete på en liknande arbetsplats i hemlandet, kan detta främja förståelsen av både mänskliga, tekniska och ekonomiska problem. Därför bör en sommars praktik kunna förläggas till utländska arbetsplatser. En sommar bör dock under alla förhållanden förbehållas svenska arbetsplatser. Ett ytterligare skäl som talar för praktik utomlands är följande. Eleverna på den tekniska studiegången har, genom att skol- och miljöpraktiken lägges ovanpå den för alla gymnasister lika arbetstiden i skolan, en större arbetsbörda än de andra. Dessutom blir skolåret i realiteten 4—6 veckor längre. De andra gymnasisterna disponerar, åtminstone i teorin, över sommarferierna även om många av ekonomiska eller andra skäl tar anställning. De

395 flesta önskar vistas i utlandet under en eller flera somrar, och allt flera kan göra det. Om möjligheterna till utlandsvistelse blir starkt begränsade för eleverna på teknisk lärokurs kan detta verka negativt på elevrekryteringen till denna lärokurs. Ger man däremot gymnasister på denna studiegång möjlighet till praktik och därmed åtminstone i viss utsträckning betald vistelse utomlands, kan detta locka till tekniska studier. Praktik i synnerhet i Tyskland och England förekommer redan nu genom förmedling av SIP men h a r knappast någon större omfattning inom det tekniska gymnasiet. 9.5.7.8 överenskommelser med arbetsmarknadens parter. Vad ovan föreslagits förutsätter överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter om praktikanternas anställningsförhållanden m. m. Gymnasieutredningen har tagit kontakt med arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och Svenska industrins p r a k t i k n ä m n d för att med dem diskutera praktikens utformning och för att därigenom förbereda fortsatta överläggningar om praktikanternas anställningsförhållanden. 9.6 För ekonomisk ämnen

sektor

speciella

9.6.1 Studietidens längd

F r å n att tidigare ha varit blott 2-åriga blev handelsgymnasierna fr. o. m. läsAret 1961/62 3-åriga. Timtalet i det 3åriga gymnasiet är 96 veckotimmar. Utrymmet på timplanen för ämnen med direkt betydelse för ekonomisk-merkantil yrkesverksamhet är stort. Dit bör nämligen räknas inte bara företagsekonomi, redovisning, distribution, administration och företagsorganisation,

samhällsekonomi, förvaltningskunskap, maskinskrivning och stenografi utan också geografi och delar av samhällskunskapen. De moderna språken har vidare i viss utsträckning direkta fackinslag i form av kommersiellt språk. Gymnasiets ekonomiska och tekniska sektor har det gemensamt att båda skall ge yrkesutbildning och allmän utbildning. Såsom framgått av 9.5 är kraven på utbildning i de specifika tekniska ämnena mycket stora. Detta h a r tillsammans med kraven på allmänna färdigheter och kunskaper samt nödvändigheten av en väsentligt minskad arbetsbelastning för eleverna och en viss utspridning över årskurserna 1—3 av de matematisk-naturvetenskapliga ämnena lett till att gymnasieutredningen föreslagit att den tekniska lärokursen skall bli 4-årig. Förhållandena för de ekonomiska Gch tekniska sektorerna är ej helt analoga. De krav som ställs från avnämarna på utbildning i specifika ämnen är i varje fall i dagens läge väsentligt mindre när det gäller den ekonomiska sektorn. Detta sammanhänger bl. a. med att de mera allmänna ämnena har en direkt och stor betydelse för yrkesverksamheten. Det gäller i första hand krav på kunskaper i samhällskunskap — inklusive samhällsekonomi — samt moderna språk. Detta innebär att krav, som i sammanställningen i kapitel 5 betecknats som kommunikationsfärdigheter respektive orientering i svenskt och internationellt samhällsliv, i gymnasiets ekonomiska lärokurs är att hänföra till specialförberedelserna. På den ekonomiska sektorn har det sålunda befunnits möjligt att inom ett lägre totalt timantal än på den tekniska inrymma de nödvändiga specialförberedelserna. Kraven på allmän orientering påverkas ej av detta, eftersom ju åtskilliga ämnen fyller en dubbel funktion.

396 Gymnasieutredningen har därför inte funnit det motiverat att föreslå att den normala studietiden inom ekonomisk lärokurs blir längre än tre år.

9.6.2 Ämnen på ekonomisk lärokurs

9.6.2.1 På den ekonomiska sektorn upptar i utredningens läroplan svenska, moderna språk, historia, psykologi, samhällskunskap, matematik och naturvetenskap ett totalt timtal av 60,5 vtr på det ekonomisk-språkliga alternativet och 57,5 på övriga. Det provisoriska 3-åriga handelsgymnasiet h a r samma ämnen som de ovan u p p r ä k n a d e samt dessutom ämnet geografi. I föreliggande förslag till ekonomisk lärokurs h a r denna utgått — däri ingående huvudmoment förs till a n d r a ämnen. I likhet med vad utredningen föreslår för den allmänna sektorn förs stora delar av det geografiska lärostoffet till ämnet samhällskunskap. Vissa moment föres till ämnet distribution. På nuvarande handelsgymnasium förekommer också ämnet samhällsekonomi. I utredningens förslag har det utgått och däri ingående huvudmoment förts till ämnet samhällskunskap. För den ekonomiska sektorn speciella ämnen är företagsekonomi, redovisning, distribution, förvaltning, rättskunskap, praktiskt sekreterararbete, maskinskrivning och stenografi. 9.6.2.2 Företagsekonomi. I nu gällande provisoriska läroplan ingår som företagsekonomiska ämnen redovisning, distribution samt administration och företagsorganisation. Dessa ämnen behandlar olika aspekter av företaget i dess vidaste bemärkelse. Utredningen föreslår som ett led i de förut angivna integrationssträvandena att dessa sammanslås till ett ämne, benämnt företagsekonomi, vari ingår delar av samt-

liga ovan angivna ämnen. Det är angeläget att redan från början av studierna ge eleven kunskap om företaget sett ur olika aspekter. I årskurs 1 och 2 är därför företagsekonomi obligatoriskt för samtliga elever. Ämnet är i årskurs 3 avsett för samtliga studiealternativ utom det ekonomisk-språkliga. I denna årskurs skall särskilt beaktas frågor om hur företagets olika grenar samarbetar. Avsikten med den föreslagna integrationen är att eleverna genom ämnet företagsekonomi skall upptäcka sambandet mellan de olika företagsekonomiska specialämnena. Därför bör undervisningen knyta an till cases varigenom helhetssynen kan accentueras. Två ämnen på det 2-åriga handelsgymnasiet finns icke företrädda i det 3-åriga: handelslära och handelsräkning. I handelslära har eleverna fått vissa deskriptiva kunskaper om distribution och administration. Dessa avsnitt ingår, liksom i nuvarande provisoriska gymnasieorganisation, i företagsekonomi. Undervisningen har även ägnat utrymme åt terminologiska frågor av olika slag särskilt rörande utrikeshandeln. En inte obetydlig del av dessa fakta är av så speciell art att de icke torde böra behandlas på gymnasiet. Andra som är av betydelse för de fortsatta studierna har inarbetats i företagsekonomins tidigare delar och därvid, för att de ej skall framstå som lösryckta fakta, anknutits till olika ekonomiska funktioner. Handelsräkningen har på 2-årigt gymnasium varit ett ämne där eleverna fått numeriskt behandla företagsekonomiska problem. Hit hör exempelvis olika slag av kalkyler och lönsamhetsberäkningar. Sådana uppgifter är givetvis av betydelse i undervisningen. De anknyts i den föreslagna läroplanen till de företagsekonomiska frågeställningar som de exemplifierar.

397 9.6.2.3 Redovisning. Detta ämne är en fördjupning av vissa moment i den nyssnämnda kursen i företagsekonomi. Ämnet förekommer endast i det kamerala alternativet. Ändamålet med undervisningen är att fördjupa, ej bredda, de i företagsekonomi förvärvade kunskaperna. Stort utrymme ägnas kostnads-intäktsanalys.

rådet har ökats jämfört med vad som behandlades i handelsrätt på det 2åriga gymnasiet. Undervisningen syftar givetvis inte till att ge eleverna sådana kunskaper att de på egen hand kan ta ställning till juridiska problem utan skall framför allt lära dem uppmärksamma i vilka fall juridisk sakkunskap bör rådfrågas.

9.6.2A Distribution. Ämnet är en påbyggnad av företagsekonomins distributiva moment och läses endast i distributivt alternativ. Vissa delar av ämnet ekonomisk geografi — särskilt marknadsgeografi — integreras i distribution. Momentet marknadsanalys utbyggs sålunda till ett relativt omfattande studium av ekonomisk-geografiska faktorer som inverkar på marknaderna både inom och utom landet. I samband därmed behandlas utvecklingstendenser på de internationella varumarknaderna.

9.6.2.7 Praktiskt sekreterararbete. Som alternativ till rättskunskap föreslås de elever som valt det ekonomisk-språkliga alternativet kunna välja praktiskt sekreterararbete. Vissa kunskaper av betydelse för deras framtida verksamhet förvärvar eleverna i stenografi och maskinskrivning. Dessa moment behöver dock kompletteras för mer kvalificerade arbetsuppgifter som sekreterare. Undervisningen i ämnet har till ändamål att ge den nödvändiga bredden i kunskaperna med särskild tonvikt lagd på praktiska övningar.

9.6.2.5 Förvaltning. Detta ämne är en fortsättning av vissa moment inom företagsekonomin och förekommer endast i administrativt alternativ. Undervisningen avser att fördjupa elevernas kunskaper om statlig och kommunal förvaltningsorganisation och verksamhetsformer. Det väsentliga är att eleverna lär sig det tekniska förfarandet inom administrationen. Kunskaper i förvaltningsrätt och socialpolitik bildar bakgrunden till detta. Undervisningen föreslås få en sådan bredd att eleverna får kännedom både om förvaltningsteknikens och socialpolitikens grunder samt om kommunal redovisning.

9.6.2.8 Maskinskrivning. Ämnet är gemensamt för samtliga elever på den ekonomiska sektorn. Kursinnehållet är oförändrat i förhållande till nuvarande handelsgymnasium. Även maskinräkning ingår. I detta sammanhang kan det vara av intresse att erinra om att maskinskrivning som frivilligt ämne utanför den ekonomiska sektorn i p r i n cip kan bli tillgängligt för alla elever inom gymnasiet, som bedöms rå med ett utvidgat studieprogram. I så fall får undervisningen bedrivas individualiserat så att nybörjarundervisning kan ges i årskurs 2.

9.6.2.6 Rättskunskap. Undervisningen i rättskunskap syftar till att ge eleverna en översiktlig kunskap om de delar av juridiken som har direkt betydelse för deras framtida verksamhet. Ämnesom-

9.6.2.9 Stenografi. Ämnet kan i årskurs 2 väljas alternativt till matematik och förekommer i årskurs 3 endast i det ekonomisk-språkliga alternativet. Ämnesinnehållet är jämfört med nuvarande förhållanden i princip oförändrat.

398 Veckotimmar Ämne Gemensamt Ekon.språklig Företagsekonomi grundkurs Företagsekonomi tilläggskurs Redovisning Distribution Rättskunskap Förvaltning Maskinskrivning

Kameral

Distributiv

Administrativ

3 7

21)

7 2

2 7

5 7

x

) Alternativt praktiskt

sekreterararbete.

Utredningen föreslår de i ovanstående tablå angivna timtalen för de h ä r behandlade ekonomiska ämnena. Kursplanen är i huvudsak överensstämmande med det 3-åriga handelsgymnasiets. Det viktigaste undantaget är att ett antal ämnen sammanförts till det övergripande ämnet företagsekonomi. Stenografin h a r förstärkts med en veckotimme. För det ekonomiskspråkliga alternativet har införts möjlighet att i stället för rättskunskap välja praktiskt sekreterararbete.

ändamål och funktion. Det h a r emellertid visat sig svårt att organiskt infoga dessa avsnitt i något ämne, exempelvis företagsekonomi, och utredningen föreslår därför att utanför timplanen förlägges en kurs i kontorsteknik omfattande 20 timmar. Det synes utredningen riktigast att denna undervisning kommer in under första arbetsåret vid gymnasiet. De studiemoment, framför allt i företagsekonomi men även i maskinskrivning, som behandlas detta år är av den arten att de i viss mån knyter an till vad som bör behandlas i en kurs i praktiskt kontorsarbete.

9.6.<TPraktik T gymnasieutredningens förslag till ämnesinnehåll i den ekonomiska lärokursen h a r avsnitt som berör arbetsuppgifter av huvudsakligen manuell karaktär fått ett mycket litet utrymme. Dessa huvudsakligen kontorstekniskt betonade arbetsuppgifter bör emellertid icke vara helt främmande för eleverna. Det är dock icke rimligt att kräva att eleverna behärskar alla kontorstekniska hjälpmedel. Skulle i vissa fall sådana speciella färdigheter behöva uppövas, kan denna färdighet lätt inhämtas senare. Däremot bör eleverna under gymnasiestudierna få kännedom om de vanligaste hjälpmedlen och lära sig dessas

Utredningen har som framgår av 8.3.6.4 ej velat förorda obligatorisk praktik men finner det önskvärt att skolorna verkar för att eleverna söker skaffa sig praktik under studietiden. En kurs i kontorsteknik ökar antagligen möjligheten att få praktik redan efter ett års studier. De arbetsuppgifter som i regel blir aktuella för eleverna kan ofta förutsättas bli av rutinkaraktär, där kunskaper i enklare kontorsuppgifter av olika slag direkt kan nyttiggöras. Utredningen h a r sålunda föreslagit att utöver vad som upptagits i timplanen eleverna i ekonomisk lärokurs bör fullgöra en kurs i kontorsteknik samt att denna kurs förslagsvis bör vara förlagd

9.6.3 Timtal for ekonomiska ämnen

399 till årskurs 1. Möjlighet bör dock stå öppen för skolöverstyrelsen att bestämma annan förläggning.

9.7 Estetiska

ämnen

9.7.1 Den grundläggande estetiska undervisningen

9.7.1.1 Beträffande de estetiska ämnena kan man som för övriga ämnen göra en uppdelning efter vad ämnena bör ge alla elever och vad som därutöver bör ges vissa elever med specialintressen. Med en visserligen grov schematisering kan de estetiska ämnena uppdelas på dels orienterande moment, dels olika former av aktivt utövande (musikutövning, teknisk ritning, teckning, foto, målning, skulptur, textil verksamhet etc). Det orienterande momentet bör såvitt möjligt ges alla elever. I fråga om aktivt utövande på det estetiska området bör däremot valfrihet föreligga, eftersom det då är lättare att tillgodose skilda intressen och förutsättningar. Utredningen föreslår därför dels ett allmänt orienterande ämne kallat konst- och musikhistoria, dels valfrihet mellan musik och teckning. För att individuella intressen skall kunna tillfredsställas föreslås en kursplan i dessa båda ämnen, som ger stor frihet — i synnerhet i teckning — att välja mellan olika arter av estetiskt skapande. Konst- och musikhistoria bör utformas som ett syntesämne i nära samverkan framför allt med historieämnet (9.7.3.1). E h u r u detta i och för sig varit önskvärt h a r gymnasieutredningen inte funnit det möjligt att på gymnasiets ekonomiska och tekniska sektorer bereda utrymme för obligatorisk undervisning i de estetiska ämnena. Gymnasiekonstruktionen medger emellertid att ele-

ver kan få tillgång till frivillig undervisning i dessa ämnen. Eleverna på gymnasiets allmänna sektor bör själva få välja vilket ämne de önskar aktivt utöva, alltså som nämnts musik eller teckning (beträffande innehållet i musik och teckning se 9.7.3.2 resp. 9.7.3.3). På gymnasiets tekniska sektor inryms teknisk ritning i teknologi och på den ekonomiska sektorn behandlas bildframställning i affärssammanhang (reklam, marknadsföring och liknande moment). 9.7.1.2 För undervisningen i de estetiska ämnena kräver det praktiska utövandet tid till individuell handledning medan den orienterande estetiska undervisningen utan nackdel kan utföras i större avdelningar. För att tillgodose det förra kravet och samtidigt i det orienterande ämnet erbjuda såväl konstsom musikhistorisk information föreslår gymnasieutredningen (jfr 9.11.6.2) ett speciellt arrangemang. I konst- och musikhistoria sammanslås två klasser till en undervisningsavdelning med såväl musik- som teckningsläraren som samtidigt närvarande handledare. Undervisningen i teckning och musik sker i avdelning av normal omfattning. Dock föreslår gymnasieutredningen att delningstalet för undervisning i teckning sättes till 20. Med den föreslagna möjligheten till individualisering av undervisningen i detta ämne är det från handledningssynpunkt betydelsefullt med mindre avdelningar. Därtill kommer att de flesta individualiseringsmöjligheterna förutsätter ett utrymmeskrävande laboratoriemässigt arbete, som svårligen kan utföras i avdelning av normalt omfång. För att tillräcklig tid för den estetiskt skapande verksamheten skall kunna erhållas förutsattes att teckning och

400 musik kan förläggas som dubbeltimme varannan vecka. Mot detta skulle då övriga veckor svara dubbeltimme i konst- och musikhistoria.

ningen beröres i kapitel 16 och i läroplanen.

9.7.3 Kursplanerna i de estetiska ämnena 9.7.2 Den specialiserade estetiska undervisningen

I 8.5.2 har utredningen diskuterat behovet av varianter till lärokurserna utöver de två som föreslagits till humanistisk lärokurs (helklassisk resp. halvklassisk). Som framgår av nämnda avsnitt föreslår utredningen, att på humanistisk och samhällsvetenskaplig lärokurs skall kunna erbjudas estetisk variant genom utbyte av vissa ämnen. Tre olika kurser bör finnas, nämligen specialkurs i musik, teckning och dramatik. Åt estetisk specialisering anslås 3 veckotimmar i vardera årskurs 2 och 3 genom utbyte av ett modernt språk. Detta är dock ej möjligt på övriga lärokurser. Självfallet har dock i andra och tredje årskursen alla elever som orkar med utökat studieprogram möjlighet att frivilligt deltaga i den estetiska specialiseringen. En fjärde variant med inriktning på film och TV har också diskuterats. Utredningen har funnit, att detta behov kan tillfredsställas genom en specialiserad kurs inom ramen för teckning. Denna kurs avser film och TV som estetiska uttrycksmedel, ej den filmkunskap som efter samråd med gymnasieutredningen varit föremål för försöksverksamhet. Försöksverksamheten avser möjligheten att använda dessa media som integrerad del i undervisningen i även andra ämnen, t. ex. svenska, psykologi och samhällskunskap, och tar sikte på pedagogiska och administrativa problem som är förenade med sådan försöksverksamhet. En preliminär rapport visar att försöket mottagits med intresse av såväl elever som lärare. Möjligheten att utnyttja film i undervis-

9.7.3.1 Konst- och musikhistoria. Detta ämne skall nära anknytas till historieundervisningen. Även sambandet med litteraturstudiet i svenska skall beaktas. Allmän orientering skall ges om de olika stilarterna, konstnärerna och uttrycksmedlen. Som illustration kan nämnas h u r renässansen kan presenteras i konst- och musikhistoria: Konst: Högrenässansen: da Vinci, Rafael, Michelangelo. Norr om alperna: Diirer, Brueghel, Bosch. Musik: Polyfoni, homofoni, Palestrina, Lasso. Dramatik: Shakespeare, scen ur Romeo och Julia eller Köpmannen i Venedig. Som framgår av exemplet är avsikten, att detta ämne skall ge ett historiskt kulturstudium i mycket nära samverkan med historieämnet och svenskämnet. Dessa tre ämnen tillsammantagna kommer att kunna ge en mångsidig kulturell orientering och innebär ett större utrymme för konsthistorien i förhållande till nuvarande läroplan. Konst- och musikhistoria med den föreslagna uppläggningen av lärostoffet representerar ett helt nytt grepp på undervisningen vad gäller såväl innehåll som organisation. I läroplanen ingår ett förslag till studieplan. 9.7.3.2 Musik. Ämnet kan förekomma dels som obligatoriskt för elever inom den allmänna sektorn alternativt till teckning, dels som en större specialkurs för elever inom en estetisk variant. Undervisningen i musik skall nära anknytas till vad som meddelats i konst- och musikhistoria och därutöver

401 ge vidgade perspektiv och genom aktivt musicerande och musiklyssnande skapa större förutsättningar för personlig musikupplevelse och fördjupade insikter i musikens elementa. Bland kursmomenten kan nämnas tonbildning och talteknik, ensemblespel, musiklära, harmonilära och orkesterns instrument. Det kan påpekas att religionskunskapen kan anknyta till musikämnets behandling av koraler och delar av svenska mässan.

9.7.3A Dramatisk specialisering. Häri ingår såväl färdighetsövningar som litterära och språkliga övningar m. m. Genom färdighetsövningarna tränas förmågan till fritt skapande dramatik med pantomimer, situationsövningar, iakttagelseövningar, scenplastik, replikföring o. s. v. De litterära och språkliga övningarna innefattar talteknik, teateroch stilhistoria, pjäskunskap, rollanalys och liknande. 9.7.4 Timtal för estetiska ämnen

9.7.3.3 Teckning. Liksom musikämnet förekommer teckning dels som alternativt obligatoriskt ämne, dels som specialkurs för elever som valt estetisk variant. Undervisningen skall uppöva elevernas förmåga att uppleva bildframställning i alla former och utveckla deras praktiska och konstnärliga anlag i fri skapande verksamhet. Bland kursmomenten kan n ä m n a s : kompositionsövningar, färg- och formkunskap, bildanalys, kännedom om textning, reklam, teknisk ritning och teknisk illustration. Ämnesbeteckningen är inte helt adekvat eftersom de uttryckssätt som används i det fria skapandet kan variera och förutom teckning innefatta målning, textilt inriktad verksamhet, keramik, skulptur, foto, film m. m. Den har emellertid hävd och det är svårt att finna något b r a och kort alternativ, varför utredningen stannat för att bibehålla den gamla rubriceringen, i synnerhet som utredningen inte anser det befogat att, utöver den art av fritt skapande i olika material som ovan berörts, införa trä-, textil- och metallslöjd. Intressen i anknytning till dessa bör enligt utredningens mening kunna tillgodoses inom ramen för teckning, varvid även mer utrymmeskrävande verksamheter bör kunna tillgodoses, där de lokala förhållandena det medger.

Den allmänna sektorns konst- och musikhistoria bör omfatta 2 vtr och placeras så att den kan stödja och komplettera framför allt historieämnet. Därutöver bör alla elever på denna sektor obligatoriskt ha 2 vtr valfritt musik eller teckning. Den estetiska specialiseringen p å tre varianter bör som ovan nämnts omfatta sammanlagt 6 vtr och bör av allmänna differentieringsskäl samt för att k u n n a bygga på konst- och musikhistoria förläggas senare i utbildningen. 9.8 Fysisk

träning

9.8.1 Gymnastik 9.8.1.1 Det är inte ovanligt att åsikterna går isär i fråga om omfattningen och arten av den fysiska träning som skolan bör ge. För att få en bättre utgångspunkt för ett ställningstagande har gymnasieutredningen därför låtit granska material från fysiologiska och medicinska undersökningar, som kan belysa hur mycken tid som i gymnasiet bör anslås åt fysisk träning, arten av träning, när den bör sättas in samt effekten på annan skolverksamhet. Gymnasieutredningens experter h a r sammanfattat resultatet på följande sätt. Man saknar ä n n u systematiska u n d e r s ö k ningar över långtidseffekten av fysisk aktivitet av olika varaktighet, frekvens och intensitet p å olika funktioner. S ä k r a bevis

402 saknas alltså för att brist på fysisk aktivitet kan ge upphov till sjukdomar eller påskynda åldrande. Däremot har man säkrare belägg för effekten av fysisk träning under kortare tidsperioder. Mycket talar för att regelbunden motion har en gynnsam effekt på hjärta och blodomlopp och därmed på den allmänna prestationsförmågan. Den funktionella kapaciteten för andning, blodomlopp och rörelseorgan bestämmes i hög grad av individens träningstillstånd. I många fall innebär en nedsatt kondition även en sämre psykisk prestationsförmåga. Normalt påverkar därför regelbunden träning individens utveckling och hälsa gynnsamt. De slutsatser som är möjliga att dra ur det fysiologiska och medicinska materialet ger vid handen att den fysiska träningen bör inriktas på konditionsbefrämjande övningar vilkas varaktighet ej behöver vara lång men vilkas intensitet bör vara hög. Effekten blir också bättre med upprepade korta träningspass än med ett längre per vecka. I de enskilda lektionerna bör sådana övningar följaktligen förläggas till lektionens början. Beträffande träningens innehåll pekar undersökningarna på att det ej finns något fysiologisk-medicinskt motiv för nödvändigheten av att inlära speciella gymnastiska eller idrottsliga färdigheter. Det väsentliga måste vara att en tränande effekt uppnås. Undervisningen bör alltså ge plats för en varierad individuell träning och motion. Om eleverna kan pröva de former av aktivitet de finner intresse för kan en anpassning också ske till olika individuella anlag. Beträffande den fysiska träningens utformning har utredningens experter uttalat, att fysisk träning bör ge konditionsträning (träning av syretransporterande organ), allmänträning av rörelseapparaten, instruktion i hur man bör ligga, sitta, stå, gå, lyfta, bära o. dyl., instruktion i teknik, taktik, regler o. dyl. för att minska risken för olycksfall i spel

och idrotter som eventuellt utövas på fritiden, fysisk och psykisk omväxling och rekreation, samt intresse för fortsatt fysisk aktivitet efter avslutad skolgång. Experterna har beträffande dispositionen av för fysisk träning anslagen tid uttalat, att skolungdom som ett minimum bör ha tre träningstillfällen per vecka. Varje övningspass bör som regel omfatta ca 30 minuter. Dubbeltimmar är därför olämpliga. Den fysiska träningen under sista årskursen bör vara obeskuren intill slutet av utbildningen. 9.5.1.2 Eftersom det är angeläget att ungdomarna även efter avslutad gymnasieutbildning fortsätter med regelbunden fysisk träning bör en väsentlig uppgift för ämnet gymnastik vara att med utgångspunkt i människokroppens byggnad och funktion förklara varför man bör vara fysiskt aktiv och hur en träning bör läggas u p p . Denna undervisning bör omfatta hygien, arbets- och viloställningar, arbetsrörelser, arbetsplatsens utformning, hur arbetsförmågan påverkas av olika miljöfaktorer (t. ex. värme, kyla, buller) samt synpunkter på kost- och vätsketillförsel (jfr ovan om ergonomi i 9.5.2.3). 9.5.1.3 För ämnet gymnastik föreslår utredningen sammanlagt 8 vtr, lika för alla lärokurser med 3 vtr i vardera av årskurserna 1 och 2 samt 2 vtr i årskurs 3. Anmärkas må att ämnet tidigare icke förekommit inom gymnasiets alla sektorer. 9.8.2 Friluftsverksamhet Friluftsdagarna har en uppgift att fylla dels genom den rekreation de kan ge, dels genom att ge möjlighet till mera tidskrävande motionsformer och träningsidrotter eller att genomföra exkursioner och studieutflykter. Friluftsverksamheten har nyligen

403 gjorts till föremål för utredning och förslag av 1957 års skolberedning och detta h a r resulterat i nya författningsbestämmelser om friluftsdagarnas innehåll och antal. Då utredning angående femdagarsveckans införande i skolan nyligen påbörjats bör enligt gymnasieutredningens mening frågan om friluftsverksamhetens omfattning lösas i ett sammanhang för hela skolväsendet då ställning tages till skolveckans längd. Utredningen föreslår därför inte nu någon ändring i gällande bestämmelser.

9.9 Timmar till förfogande speciella uppgifter

för

9.9.1 Syftet Allmänt kan sägas att skolväsendets läroplaner i regel varit starkt fixerade i sin utformning och att timplanerna givit föga utrymme för lokala variationer. Ett undantag h a r dock de tekniska och de tidigare 2-åriga merkantila gymnasierna erbjudit. En sådan fasthet är av godo därför att den garanterar en likformighet i undervisningsstandarden och kraven på eleverna som medför att avnämarna på förhand vet, vilka kvalifikationer olika skolvägar ger. Å andra sidan är det enligt gymnasieutredningens uppfattning av stort värde, att skolorna kan mera fritt disponera någon tid dels för sådana moment, som visserligen i regel återkommer år efter år men vilkas omfattning och placering i studiegången inte bör alltför detaljerat fastställas, dels för sådana uppgifter för vilka förutsättningarna växlar efter de lokala förhållandena. Med sitt förslag om timmar till förfogande vill utredningen ge möjlighet till större lokal flexibilitet i läroplanerna än som hittills varit möjlig inom huvuddelen av gymnasiet.

9.9.2 Innehållet Timmarna skall användas för verksamhet, som inte har karaktären av ämnesundervisning eller inte kan eller bör fogas in i något av de på läroplanen upptagna ämnena. Hit hör exempelvis bok- och bibliotekskunskap, röst- och talvård, lästeknik, studierådgivning och j^rkesvägledning. Allt detta är av stor betydelse för undervisningen men varje moment fordrar väsentligt mindre tid än 1 vte och bör f. ö. ej ges u n d e r ett slutet, fixerat tidsutrymme. Timmarna skall också — vilket är mycket väsentligt — kunna användas för lokal anpassning av verksamheten. Man skall t. ex. kunna beakta de näringslivsproblem m. m. som är aktuella i en viss bygd. Eleverna kan därigenom få stifta bekantskap med frågor som är speciella för trakten och som är av betydelse för dem då de skall söka anställning där. I mellersta Norrland kan man t. ex. på ekonomisk lärokurs särskilt behandla skogsekonomi, i Bergslagen järnindustriella frågor. Eleverna kan få uppgifter att utföra i form av specialarbeten eller grupparbeten. Med en sådan uppläggning är det naturligtvis inte lämpligt att en lärare förordnas att för hela läsåret svara för verksamheten. Ett flertal lärare, gästföreläsare, gästartister o. s. v. kan i stället medverka. När så är lämpligt kan eleverna sammanföras i stora klasser, t. ex. så att alla elever i en årskurs deltar samtidigt. Vid andra tillfällen bör verksamheten organiseras för arbete i mindre grupper än i klass av traditionell storlek. Verksamheten kan ibland läggas upp så att kostnaderna blir små eller bortfaller. Måhända bör man kunna räkna med att samhällets serviceorgan, den lokala eller regionala industrin o. s. v. i viss utsträckning ställer personal till

404 förfogande för information och visningar utan särskild kostnad. Till rektors förfogande bör stå en schablonmässigt beräknad summa per klass och timme till förfogande, lämpligen motsvarande timarvode enligt AT 30. Av vad ovan sagts framgår att utredningens avsikt är att inte fixera vad tiden skall disponeras för. Tvärtom är det skolans frihet att självständigt utnyttja tiden som är det väsentliga. Denna frihet innebär också att tiden inte behöver fördelas jämnt över läsåret utan kan koncentreras till tillfällen, då timmarna bäst behövs. Antalet timmar till förfogande bör vara 4 på gymnasiets allmänna sektor och 3,5 på de övriga. Eftersom en inte obetydlig del av dem skall tas i anspråk för yrkesorientering och studierådgivning inför val av postgymnasial utbildning, bör tredje årskursen ha större timtal än första årskursen (se också om studie- och yrkesorientering i kap. 14 och om specialarbetet i kap. 10 samt läroplanen 11:4.2.3.5).

9.10.

Tid för information

m. m.

9.10.1 Informationsbehovet

För arbetstrivseln är det väsentligt att både skolans befattningshavare och eleverna uppfattar sin roll i undervisningen eller i annat arbete inom skolan som ett samarbete i syfte att nå ett gemensamt resultat. Denna syn präglar såsom närmare framgår av kapitel 10 och läroplanen i väsentliga stycken utredningens förslag. Ett smidigt samarbete förutsätter också att informationer och beslut kan meddelas alla som är berörda av en verksamhet. Genom förslaget att avsätta särskild tid till förfogande för speciella uppgifter (timmar till förfogande) ges även tillfällen då lärare och elever från olika

undervisningsavdelningar kan samlas till gemensamma diskussioner och informationsutbyte. Gymnasieutredningen fäster som redan nämnts stort avseende vid denna nya möjlighet till samfälld verksamhet inom skolan. Vid varje skola finns dessutom behov av att samtidigt ge information till hela eller stora delar av elevkåren. Det gäller information som rektor eller annan befattningshavare önskar ge om skolan och om dess program. Det gäller också att uppmärksamma eventuella lokala traditioner eller speciella händelser i skolans liv. För sådan verksamhet bör tid kunna ställas till förfogande. 9.10.2 Nuvarande former för information

Redan nu finns en form för kollektiv samling i skolan som utnyttjas för de nämnda ändamålen, nämligen morgonsamlingen. Denna finns emellertid ej i samtliga nuvarande gymnasieformer. Den förekommer sålunda ej på handelsgymnasium eller tekniskt gymnasium. Den möjlighet till information och kontakt som morgonsamlingen utgör vid de allmänna gymnasierna har emellertid tillgodosetts på annat sätt vid fackgymnasierna. Men den har där måst improviseras av brist på speciellt avsatt tid, i allmänhet så att rektor samlat skolan eller en del av den under någon tid av dagen och därvid lämnat meddelanden eller uppmärksammat vissa för skolan betydelsefulla frågor.

9.10.3 Gymnasieutredningens förslag

9.10.3.1 Utredningen finner sig av anförda skäl böra förorda att någon form av samling införes för gymnasiet i dess helhet. Det kan därvid bli fråga om att för ändamålet ta i anspråk de för speciella uppgifter avsatta timmarna (timmar till förfogande). Det bör emellertid uppmärksammas att en icke obetydlig

405 del av dessa timmar föreslås avsatta för tidigare angivna speciella ändamål. Intervallen mellan de tillfällen då de kan användas för kollektiv information av skisserat slag blir därför i vissa fall rätt stor. Frekvensen av de kortare samlingar med mindre intervall som alltså bör erbjudas bör bedömas mot bakgrunden av deras uppgift. De behöver ej förekomma varje arbetsdag och torde för övrigt av praktiska skäl ej kunna anordnas varje sådan dag. Gymnasieutredningen beräknar, som kommer att framgå av kapitel 12, att gymnasieskolor med en storlek av 800—1000 elever kommer att bli vanliga. Det torde endast i undantagsfall gå att åstadkomma en gemensam samling för så många elever. Blir samlingarna ej dagliga torde också större förutsättningar finnas för bättre program. Gymnasieutredningen föreslår att eleverna uppdelas i grupper och att de kortare samlingarna alltefter behovet förekommer en till två gånger per vecka. Detta måste givetvis ses som ett genomsnitt för en längre period, eftersom de behov som aktualiserar samlingen ej kan bedömas generellt. I de fall där samlingssal ej förekommer bör den gemensamma samlingen ej ersättas av klassvis organiserad samling. Vid sådana skolor bör andra former kunna komma till användning, varvid lokal utanför skolan kan utnyttjas, t. ex. medborgarhus, teater, idrottshall eller kyrka.

9.10.3.2 I det nuvarande gymnasiet förekommer inte sällan att elevernas arbetsdag i skolan börjar vid olika tidpunkter. Med den gymnasiekonstruktion utredningen föreslagit torde detta förhållande bli vanligare. Detta medför att samlingar ej alltid kan förläggas före första lektionen om avsikten att

nå flertalet lärare och elever skall vinnas. Med tanke härpå men även med tanke på att de elever som reser till skolorten skall kunna delta bör samlingen kunna förläggas till annan lämplig tid under dagen. Beteckningen morgonsamling blir då inadekvat. Gymnasieutredningen föreslår benämningen gemensam samling. Tiden för denna förutsätts vara densamma som för nuvarande morgonsamling, d. v. s. 10 eller högst 15 minuter.

9.10.3.3 Den gemensamma samlingen aktualiseras av informationsbehovet men dess innehåll bör vara allsidigt och anknyta till olika sidor av skolans och samhällets liv. Stor frihet bör föreligga beträffande utformningen. Samlingen kan, utöver vad ovan nämnts om information om skolans arbete och planerna härför, innehålla t. ex. musikframföranden, visning av film, uppläsningar eller korta anföranden. För den mera detaljerade utformningen hänvisas till läroplanen. Eleverna bör medverka så långt detta är möjligt. Elevrådet h a r h ä r en lämplig uppgift i fråga om planering och genomförande. Den gemensamma samlingen skall utformas så att den skänker känsla av samhörighet. Åsiktsfriheten får ej kränkas. Morgonsamlingen h a r traditionellt haft ett innehåll med anknytning till religiösa och etiska frågor. Sådana frågor omfattas av många elever med stort intresse. Skolan bör b i d r a till att elevernas intresse i dessa avseenden tillfredsställs. Gymnasieutredningen föreslår därför att lokaler ställs till förfogande för samlingar av denna art. Dessa bör emellertid vara frivilliga — deltagandet bör vara beroende av varje enskild elevs initiativ. Frekvensen av sådana samlingar bör också vara elevernas ensak.

406 9.11 Den år skur sför delade

timplanen

9.11.1 Utgångspunkter

I avsnitten 9.2—9.9 har icke årskursfördelade timtal redovisats för olika ämnen. Därvid har också, då det varit särskilt väsentligt, angivits om ämnet bör förläggas i början eller i slutet av studierna och hur det bör placeras i förhållande till andra ämnen som det bygger på eller parallellt skall samverka med. När ämnenas årskursplacering nu skall preciseras är utgångspunkterna följande. a) F r å n årskurs 3 skall avgång till högre studier vara möjlig från samtliga studiekurser (9.1.1). Detta betyder för den 4-åriga tekniska lärokursen att de allmänna ämnena måste vara avslutade i och med årskurs 3. b) Enligt vad som betonats i den principiella diskussionen om differentieringen (kap. 7 och 9.1.1) bör inslaget av de för respektive lärokurser karaktäristiska ämnena vara litet i början av utbildningen för att sedan successivt öka. c) Möjligheterna att efter genomgång av en årskurs välja olika studiekurser i följande årskurs bör vara goda särskilt i gymnasiets början. d) Hänsyn måste tas till ämnenas samordning. Biologin skall bygga på kem i n ; fysiken och de tekniska ämnena förutsätter matematik; konstoch musikhistoria skall parallellläsas med historien; de tekniska ämnena skall bygga på teknologi o. s. v. Särskilt för att förverkliga b) och c) bör man eftersträva den differentieringsmodell, som gymnasieutredningen kallat tillvalsgymnasium. 9.11.2 Timplanen för årskurs 1

Den gemensamma kärnan bör h ä r vara mycket stor och det kan ifrågasättas om

årskursen överhuvud taget skall differentieras. Gymnasieutredningen har sökt att så långt möjligt förverkliga en enhetlig studiekurs men h a r av olika skäl gjort vissa avsteg. En svag differentiering som innebär gynnsamma övergångsmöjligheter till olika studiekurser i årskurs 2 är befogad för elever, som är inriktade på teknisk eller ekonomisk utbildning och är säkra på sitt val. Elever med teknisk inriktning kan studera ämnet teknologi. På ekonomiska studier inriktade elever kan läsa en brett upplagd kurs i företagsekonomi. Vidare bör kursen i maskinskrivning förekomma redan i årskurs 1, bl. a. för att ämnet skall kunna placeras lämpligt i förhållande till stenografi. Dessa fackämnen föreslås omfatta 6 vtr i respektive studiekurs. Utrymme på timplanen för dessa timmar erhålls för de blivande teknikernas del genom att det tredje moderna språket utgår liksom de estetiska ämnena. För dem som väljer ekonomisk studiekurs minskas matematikkursen och kursen i naturvetenskap, varjämte de estetiska ämnena utgår liksom på teknisk studiekurs. När det gäller ämnen som är speciella för den ekonomiska utbildningen vill gymnasieutredningen ytterligare något belysa frågan om hur stort utrymmet bör vara i årskurs 1. Av Vägen genom gymnasiet (s. 127 jämfört med s. 293) framgår att det merkantila intresset slår ut mycket starkt för de pojkar och flickor som vid övergången till gymnasium syftar till handelsgymnasiet och detta starkare än vad för övriga linjer karaktäristiska intressen gör för de elever som söker dit. Detta förhållande jämte hänsynen till det tydligt manifesterade avnämarkravet har gymnasieutredningen funnit motivera att i årskurs 1 erbjudes ett utrymme för de ekonomiska specialintressena som är lika

407 stort som det för de tekniska. Det bör emellertid understrykas iatt viss osäkerhet råder beträffande omfattningen av dessa intressen. Vissa andra resultat i ovan n ä m n d a undersökning av realskolcelevernas intresseområden talar nämligen för att det merkantila intresset i realskolegruppen som helhet ej är lika utpräglat som t. ex. det tekniska (se t. ex. s. 126). Det kan därför tänkas, att, när ett större erfarenhetsunderlag vinnes, skäl kan finnas till en omprövning av utrymmet för ekonomiska ämnen i årskurs 1, varvid en omfördelning av timtalet mellan dessa och matematik i första h a n d torde böra komma i fråga. Elever som väljer den allmännare utbildningen i årskurs 1 har samma ämnesuppsättning men alternativa kurser erbjuds i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Fysik och kemi ingår i naturvetenskaplig studiekurs, vilken är den naturliga förberedelsen för motsvarande studiekurs i årskurs 2. I stället för fysik och kemi läser elever med humanistisk-samhällsvetenskaplig studiekurs ämnet naturvetenskap. I naturvetenskaplig studiekurs ingår samma matematikkurs som i teknisk studiekurs. Elever med humanistisk-samhällsvetenskaplig studiekurs kan välja denna matematikkurs eller en alternativ kurs med samma veckotimtal. Som kommer att framgå av 9.12 är de olika studiekurserna i årskurs 2 inte tvångsmässigt förbundna med motsvar a n d e studiekurser i årskurs 1. Gemensamma för samtliga elever oavsett studiekurs i årskurs 1 är svenska (3 v t r ) , engelska (3 v t r ) , ytterligare ett modernt språk (3 v t r ) , historia (2 v t r ) , samhällskunskap (3 v t r ) , matematik (5 eller 3 v t r ) , fysik och kemi eller naturvetenskap (5 eller 3 v t r ) , gymnastik (3 vtr) samt 1 timme till förfogande för speciella uppgifter.

Elever med teknisk eller ekonomisk studiekurs skall ha 6 vtr fackämnen. Elever med humanistisk-samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig eller ekonomisk studiekurs läser ett tredje modernt språk (4 v t r ) . Slutligen h a r elever med allmän studiekurs 1 vte konst- och musikhistoria och 1 vte alternativt musik eller teckning. Utanför timplanen skall elever med teknisk och ekonomisk studiekurs fullgöra viss praktik (jfr 9.5.7 samt 9.6.4).

9.11.3 Timplanen for årskurs 2

Andelen gemensamma ämnen måste självfallet bli mindre i denna årskurs, medan tillvalsämnena ökar på timplanen. Gemensamma för alla elever är svenska (3 v t r ) , engelska (2 vtr; humanistisk studiekurs — utom helklassisk variant — dock 3 v t r ) , ytterligare ett modernt språk (3 v t r ) , historia (4 vtr inom humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig samt 2 vtr inom ekonomisk och teknisk studiekurs). Alla elever har 3 vtr gymnastik och 1 vte till förfogande för speciella uppgifter. 9.11.3.1 Den humanistiska studiekursen har ett tredje modernt språk (3 v t r ) , psykologi (2 v t r ) , naturvetenskap (2 vtr) och estetiska ämnen (2 vtr, varav 1 vte konst- och musikhistoria ooh 1 vte alternativt musik eller t e c k n i n g ) . Utöver dessa för den humanistiska studiekursen gemensamma ämnen läser icke-klassikerna 3 vtr samhällskunskap, 3 vtr jämförande språkkunskap. Elever på de klassiska varianterna har 7 vtr latin och kan därför inte erbjudas kursen i samhällskunskap och läser inte heller jämförande språkkunskap. Av samma skäl måste timtalet i psykologi bli 1 vte lägre på de båda klassiska varianterna av humanistisk

408 studiekurs. På den helklassiska varianten läses grekiska (4 v t r ) . För att få utrymme för detta ämne måste eleverna p å denna variant avstå det tredje moderna språket och dessutom i jämförelse med övriga elever inom humanistisk studiekurs avstå 1 vte i engelska som alltså läses sammanlagt 2 vtr. 9.11.3.2 Inom den samhällsvetenskapliga studiekursen läses, utöver de ovannämnda för samtliga studiekurser gemensamma ämnena, ett tredje modernt språk (3 v t r ) , psykologi (2 v t r ) , samhällskunskap (3 v t r ) , matematik (2 v t r ) , naturvetenskap (4 vtr) samt estetiska ämnen (2 vtr) på samma sätt som inom den humanistiska studiekursen. Från den humanistiska studiekursen skiljer sig den samhällsvetenskapliga studiekursen genom att ämnet jämförande språkkunskap saknas medan ämnet matematik tillagts. Inom den samhällsvetenskapliga studiekursen läses vidare engelska 2 vtr mot 3 inom den humanistiska. Slutligen är kursen i naturvetenskap större än inom den humanistiska studiekursen. 9.11.3.3 Den naturvetenskapliga studiekursen skiljer sig från den samhällsvetenskapliga däri att samhällskunskap och det tredje moderna språket saknas, medan ämnena fysik och kemi har 4 vtr vartdera. Kurserna i några andra ämnen varierar dock. Sålunda är psykologikursen m i n d r e (1 vte mot 2 för samhällsvetenskaplig studiekurs) och matematikkursen större (5 vtr mot 2 v t r ) . Naturvetenskap på samhällsvetenskaplig studiekurs, som huvudsakligen omfattar biologi, finns inte på naturvetenskaplig studiekurs, eftersom biologi där läses i tredje årskursen. 9.11.3.4 På gymnasiets ekonomiska studiekurs görs en svag differentiering i

andra årskursen genom att eleverna får välja mellan matematik och stenografi, som vartdera har 3 vtr. Gemensamt för alla elever inom ekonomisk studiekurs i denna årskurs är utöver de för samtliga elever gemensamma ämnena ett tredje modernt språk (3 v t r ) , samhällskunskap (3 v t r ) , fortsättning av den i första årskursen påbörjade breda kursen i företagsekonomi (6 vtr) samt maskinskrivning (3 v t r ) , som avslutas med denna årskurs. Den ekonomiska studiekursen skiljer sig från den samhällsvetenskapliga däri, att psykologi, naturvetenskap och estetiska ämnen saknas liksom även, för vissa elever, matematik, medan där i motsats till vad fallet är på samhällsvetenskaplig studiegång läses företagsekonomi och maskinskrivning samt av vissa elever stenografi. Vidare får dessa elever en mindre kurs i historia. 9.11.3.5 Den tekniska studiekursen kan närmast jämföras med den naturvetenskapliga studiekursen. Skillnaderna är följande: På teknisk studiekurs saknas psykologi (1 vte) och estetiska ämnen (2 vtr) varjämte timtalet för historia minskats till 2 vtr. I stället förekommer där teknologi 5 vtr. På teknisk studiekurs läses följaktligen utöver de för samtliga elever gemensamma ämnena matematik (5 v t r ) , fysik och kemi (4 vtr vartdera) samt teknologi (5 v t r ) . Utanför timplanen skall eleverna på teknisk studiekurs fullgöra viss praktik (jfr 9.5.7).

9.11.4 Timplanen för årskurs 3

Genom denna årskurs skall studierna normalt utom inom den tekniska lärokursen föras fram till sin avslutning. Differentieringen måste därför bli relativt stark. Det för alla studiekurser gemensamma timtalet blir alltså mycket

409 litet. Dock är i fråga om vissa grupper av studiekurser (t. ex. naturvetenskaplig och teknisk) det gemensamma timtalet relativt stort. För samtliga studiekurser gemensamma ämnen är svenska (4 vtr för humanistisk och samhällsvetenskaplig, 3 vtr för naturvetenskaplig och ekonomisk samt 2 vtr för teknisk studiekurs), samhällskunskap (4,5 vtr för humanistisk studiekurs — utom klassiska varianter — och för samhällsvetenskaplig studiekurs, 3,5 vtr för den ekonomiska studiekursen, 2,5 vtr för naturvetenskaplig studiekurs och för de båda klassiska varianterna av humanistisk studiekurs samt 2 vtr för gymnasiets tekniska studiekurs), gymnastik (2 vtr för samtliga elever) och timmar till förfogande för speciella uppgifter (2 vtr på de allmänna studiekurserna, 1,5 för de ekonomiska och tekniska studiekurserna). 9.11A.1 För gymnasiets allmänna studiekurser är därutöver följande ämnen gemensamma: ett modernt språk (3 vtr, dock 2 vtr på helklassisk variant och på den naturvetenskapliga studiekursen), religionskunskap (2,5 vtr utom på den naturvetenskapliga som har 1,5 vtr) samt filosofi (2 v t r ) . Inom den humanistiska studiekursen läses därutöver ytterligare två moderna språk (vartdera 3 + 1 v t r ) l samt historia (2 v t r ) . De två klassiska varianterna skiljer sig dock på följande sätt: Båda har latin (7 vtr) och den helklassiska grekiska (4 v t r ) . Den halvklassiska avstår ett modernt språk och har 1 vte mindre i det andra språket. För att grekiskan skall kunna beredas utrymme måste eleverna på den helklassiska varianten inskränka studiet av moderna språk till enbart ett, som endast kan läsas 2 vtr. Inom den samhällsvetenskapliga studiekursen läses utöver för den allmänna

sektorn gemensamma ämnen ett andra modernt språk (3 + 1 v t r ) , historia (2 vtr) samt matematik (4 v t r ) . Inom den naturvetenskapliga studiekursen läses utöver för den allmänna sektorn gemensamma ämnen matematik (6 v t r ) , fysik (4 vtr) och biologi (5 vtr). 9.11 A.2 Utöver de ämnen som är gemensamma för samtliga elever läses av alla elever med ekonomisk studiekurs ett modernt språk (3 + 1 vtr på ekonomiskspråkligt alternativ, 3 vtr på övriga), psykologi (2 vtr) samt rättskunskap (2 v t r ) , som dock på det ekonomiskspråkliga alternativet kan utbytas mot praktiskt sekreterararbete. Utöver dessa gemensamma ämnen läses följande: Inom det ekonomisk-språkliga alternativet ytterligare två moderna språk (3 + 1 vtr vardera) samt stenografi (4 vtr). Inom de tre övriga ekonomiska alternativen gemensamma ämnen är matematik (3 vtr) samt företagsekonomi (3 v t r ) . Dessa tre alternativ skiljer sig från varandra genom att det för vart och ett karaktäristiska ämnet, som tilldelats 7 vtr, är för det kamerala alternativet redovisning, för det distributiva distribution samt för det administrativa förvaltning. 9.11.4.3 Inom den tekniska lärokursen avslutas de allmänna ämnena i och med årskurs 3. Utöver för samtliga studiekurser gemensamma ämnen läses matematik (6 vtr) och fysik (4 v t r ) . Härtill kommer den första differentieringen i tekniska specialämnen. Tillsammans upptar dessa 12,5 vtr på timplanen för årskurs 3 (se 9.11.6.1, tab. 9 och 10). 1

Beträffande skrivsättet 3 + 1 se 9.11.4.4.

410 9.11A.4- I överensstämmelse med utredningens differentieringsmodell har det fackgymnasiala inslaget i svenska och moderna språk förlagts till tredje årskursen. Andra moderna språk än engelska, franska och tyska skall inom de humanistiska (utom klassiska varianter) och samhällsvetenskapliga studiekurserna samt ekonomisk-språkligt alternativ läsas u n d e r 5 vtr, varvid 1 vte tas från annat språk (jfr tab. 7 och 8 i 9.11.6.1). Inom övriga studiekurser och alternativ får dylika språk 3 vtr, dock att de som så önskar och bedöms r å med det kan frivilligt läsa den större kursen (5 v t r ) . För samtliga årskurser gäller att, då ett ämne förekommer inom olika studiekurser, alternativ eller varianter men h a r samma timtal, kursplanerna är desamma och att samläsning alltså kan äga rum. Detsamma gäller då (i moderna språk) timtalet i någon studiekurs (eller alternativ eller variant) i timplanen betecknats 3 + 1, 2 + 1 eller 3—1. De 3 (2) vtr avser då den kurs som är obligatorisk för elever inom annan studiekurs. Som framgår av timplanen (se 9.11.6) för tredje årskursen har kärngymnasiemodellen inte helt kunnat förverkligas. Den för samtliga studiekurser gemensamma kärnan är i årskurs 3 mycket liten. Inom vissa studiekurser är den å a n d r a sidan avsevärd.

som ställs vid högre utbildningsanstalter. De allmänna skäl för minskad arbetstid som utredningen ovan (9.1.2) anfört äger därför icke samma bärkraft i denna årskurs. Studierna i årskursen avses bli mycket fritt upplagda med arbetsbeting, varigenom det för varje enskild elev schemabundna timtalet kan nedbringas. Elevernas arbete i denna årskurs består vidare i stor utsträckning av individuella konstruktionsuppgifter m. m. som dock i betydande omfattning måste utföras i skolan på grund av behovet av speciell utrustning. Eftersom det individuella arbetet och laborationerna upptar mycken tid är det berättigat att hålla ett timtal som är högre än i föregående årskurs. 9.11.6 Timplanen

9.11.6.1 I tabellerna 6—10 sammanfattas timplanen för gymnasiet. Av praktiska skäl har därvid näraliggande studiekurser sammanförts i samma tabeller. Beträffande förkortningarna för studiekurser och alternativ se 8.6.1. 9.11.6.2 Eleverna i varje årskurs vid ett gymnasium skall delas i klasser efter visst delningstal, vilket utredningen diskuterar i 12.7. Om inte antalet elever från viss studiekurs är tillräckligt för att bilda en klass etableras saniläsning med elever tillhörande annan studiekurs.

9.11.5 Timplan för årskurs 4 (teknisk lärokurs)

Denna årskurs finns endast inom teknisk lärokurs. På timplanen dominerar de tekniska ämnena (29 v t r ) . Härtill kommer de för samtliga alternativ gemensamma ämnena företagsekonomi (3 vtr) och ergonomi (2 v t r ) . Timtalet blir sålunda så högt som 34. Motiven till detta höga timtal är följande: Det är här fråga om ett stadium med fordringar på eleverna snarlika dem

9.11.6.3 Delning av klass skall förekomma i följande fall: a) I årskurs 1 skall klass delas under 1 vte, om elevantalet överstiger 18 (se 12.7) vid undervisning i följande ämnen: svenska, engelska och/eller B-språk, historia och/eller samhällskunskap, fysik och/eller kemi (naturvetenskaplig och teknisk studiekurs), naturvetenskap (huma-

411 Tabell 6. Timplan för årskurs 1 Studiekurs Ämne Alla Svenska Engelska B-språk 2 C-språk 2 Historia Samhällskunskap . . . Matematik Fysik Kemi Naturvetenskap Företagsekonomi.... Maskinskrivning . . . . Teknologi Konst- och musikhistoria Musik eller teckning . Gymnastik Timmar till förfogande

3 3 3

Summa Summa studiekurs

2 3

Hum-Sh

Ek 1

Na

33 4 2

5 2,5 2,5

1 1

Te 1

5 2,5 2,5

6 1 1

3 1 16 34

16 34

16 34

16 34

1 3

Utanför timplanen för Ek 20 tim. kontorsteknik och för Te 2 vtr praktik i skolverkstad. B — språk = språk som elev läst i grundskolan (tyska eller franska). C —språk = nybörjarspråk, nämligen tyska, franska, ryska, spanska, italienska, portugisiska eller finska. Elev må välja två nybörjarspråk (på teknisk studiekurs ett), som då vartdera får 4 vtr. 3 Fritt val mellan två kurser.

nistisk-samhällsvetenskaplig studiekurs) samt företagsekonomi (ekonomisk studiekurs). Syftet med denna uppdelning som sålunda förekommer under genomsnittligt 4 vtr per klass — är, som närmare motiveras i 10.2.2.3, att lektioner med delad klass skall ägnas åt studieteknisk träning (jfr också läroplanen I I : 4.2.2.3). b) I årskurs 1 delas klass i nybörjarspråk under 1 vte om elevantalet överstiger 18. c) Vid laborationer i följande studiekurser (alternativ), ämnen och årskurser (åk) delas klass om elevantalet överstiger 18:

Na och Te: Fysik (0,5 vte i åk 1, 1 vte i åk 2 och 0,5 vte i åk 3) Kemi (0,5 vte i åk 1 och 1 vte i åk 2) Biologi (1,5 vte i åk 3) Hum, Sh och Ek: Naturvetenskap (1 vte för Hum-Sh och 0,5 vte för Ek i åk 1 och 1 vte för Sh i åk 2) M: Energi (1 vte i åk 4) Produktion (0,5 vte i åk 3 och 2 vtr i åk 4) Reglerteknik (1 vte i åk 4) Elteknik (0,5 vte i åk 3 och 0,5 vte i åk 4)

412 Tabell 7. Timplan

för humanistiska och samhällsvetenskapliga Årskurs 2 och 3

Ämne

Årskurs 2

Årskurs 3

Studiekurs

Studiekurs

Båda Svenska

3 B-språk C-språk Jämförande språkkunskap. . Latin Grekiska Historia

Sh

2 + 12

2 Båda

Sh

3 3 + 12 ! 3 + 17

j3+r

3 (7) 3 (4) 4

(V)5 (4)«

2 2,5 2

2 3

4,5 2

2 4

1 1 3 1 24

Hum

Summa lärokurs (inkl. årskurs 1)

3 3

Filosofi Psykologi Samhällskunskap Matematik Naturvetenskap Konst- och musikhistoria. . . Musik eller teckning Gymnastik Timmar till förfogande Summa Summa studiekurs

Hum

2 2 8 32

8 32

11 30

studiekurser1.

11 30

Hum

Sh

10 9 10 11 3 (14) (8) 8 2,5 2 2 10,5 5 7 2 2 8 4

10 5— 8) 6—10 [25 7—11J

8 2,5 2 2 10,5 11 9 2 2 8 4

1 Genom utbyte av ett modernt språk i årskurs 2 och 3 mot estetiskt specialämne (teckning, musik eller dramatik) eller socialkunskap (3 vtr i vardera årskurs 2 och 3) erhålles estetisk resp. social variant. 2 Beteckningar 2 + 1 och 3 + 1 markerar att eleverna under 2 respektive 3 vtr läser samma kurs som elever i annan studiekurs eller annat alternativ. Ämnet samläses under dessa timmar. 3 Latinläsande (Ha) har ej jämförande språkkunskap och samhällskunskap samt endast 1 4vte psykologi. Grekiska (He) läses av latinläsande elever. De har endast ettdera av B- och C-språken samt endast 2 vtr engelska. 6 Latinläsande elever kan fritt välja att fortsätta två moderna språk med vartdera 3 vtr. Valet kan stå mellan engelska, B-språk och C-språk. De har vidare 2,5 vtr samhällskunskap. Beträffande grekiskläsande se not 6. 6 Grekiska läses av latinläsande elever. De har endast ett modernt språk (3-1 = 2 vtr) som samläses med andra studiekurser eller alternativ. 7 I de fall där C-språket i årskurs 3 är annat språk än tyska eller franska erhåller det 5 vtr, annat språk minskas med 1 vte.

B: Byggteknik (1 vte i åk 3) El: Ellära (1,5 vte i åk 3) Elmaterial (1 vte i åk 4) Elektronik (1 vte i åk 3) Reglerteknik (1 vte ii åk 4) Elk: Elektronik (0,5 vte i åk < Elmaskiner (1 vte i åk 4) Elanläggning (1 vte i åk 4

Elt: Elektronik (1 vte i åk 4) Telekommunikation (1 vte i åk 4) Systemteknik (2 vtr i åk 4) Elkraft (1 vte i åk 4)

K: Organisk kemi (2,5 vtr i åk 3) Biokemi (1 vte i åk 4) Analytisk kemi (7 vtr i åk 4) Apparatteknik (1 vte i åk 4)

413 Tabell 8. Timplan

för ekonomiska studiekurser

i årskurs 2 och 3 Summa lärokurs (inkl. årskurs 1)

Årskurs 3 Ämne

Årskurs 2 Alla

C-språk Historia Samhällskunskap . . Matematik Naturvetenskap.... Företagsekonomi... övriga ekonomiska ämnen Rättskunskap

3 2 3 3 2 3 3/0 2

3 + 13 3+ 1 3 + 1*

övriga

1•

2 3,5 3

3 Esp

Övriga

9 9 10 11 4 2 9,5 3 3 10

9 5—8 i 6—9 [21 7—10 J 4 2 9,5 9 3 13

7 2

2 Praktiskt sekreterarMaskinskrivning . . . Stenografi Gymnastik Timmar till förfogande Summa Summa studiekurs

Esp

(2)5 3 0/3 2 3

1,5

(2) 5 7 8

16 30

16 30

5 8

3,5

3,5

1 Genom utbyte av ett modernt språk i årskurs 2 och 3 (Esp) mot socialkunskap erhålles social variant. 2 Val mellan matematik och stenografi. 3 Beträffande timtalen 3 + 1 se tabell 7, not 2. *5 Beträffande annat C-språk än tyska och franska i årskurs 3 (Esp) se tabell 7, not 7. Kan väljas i stället för rättskunskap. 6 Kameralt alternativ: redovisning. Distributivt alternativ: distribution. Administrativt alternativ: förvaltning.

d) Vid konstruktionsövningar m. m. i följande studiekurser (alternativ), ämnen och årskurser delas klass om elevantalet överstiger 18: Te: Teknologi (2 vtr i åk 1 och 2 vtr i åk 2) M: Konstruktion (1 vte i åk 3 och 4 vtr i åk 4) Energi (1 vte i åk 4) Produktion (2 vtr i åk 4) Specialarbete (5 vtr i åk 4) B: Konstruktion (2 vtr i åk 3, 2 vtr i

åk 4 både Ba och Bh, 2 vtr i åk 4 endast Bh) Planering (1 vte i åk 4 både Ba och Bh, 2 vtr i åk 4 endast Bh) Anläggning (3 vtr i åk 4 endast Ba) El: Elmaskiner (1,5 vte i åk 4) Elanläggning (2 vtr i åk 4) K: Specialarbete (4 vtr i åk 4) e) I åk 1 och 2 skall vid undervisning i teckning delningstalet för undervisningsavdelning vara 20 (jfr 9.7.1.2).

414 Tabell 9. Timplan

för naturvetenskapliga

och tekniska studiekurser. Årskurs

Årskurs 2

Årskurs 3

Årskurs 4

Studiekurs

Studiekurs

Summa lärokurs Studie- (inkl. årskurs 1) kurs

Ämne Båda

Na

Te 1

3 2

}3

Båda

Na

Te 1

2 Te

1'

32 2

2 Samhällskunskap... . 6 4

10 32

8 5 6

6 1,5 2 1 5,5 16 10,5 6,5 5

10 32

4 2 5 16 10,5 6,5

41,5 3

29 3 2 2 8

1 22

Summa Summa studiekurs

9 5-71 3—8 [17

1 1 3

Timmar till förfogande

2,5

12,5

Konst- och musik-

Te

5 Övriga tekn. läroämnen 4 Företagsekonomi.... Musik eller teckning .

Na

4—9J

1,5 2

Religionskunskap . . .

5 4 4

2, 3 och 4

1,5

18 30

18 30

4 34 34

8 3,5 130

Utanför timplanen 2 vtr praktik i skolverkstad i årskurs 2 samt 10 tim. arbetsstudier i årskurs 3. 1 Kan vara C-språk (om eleven valt C-språk i årskurs 1. Jfr tabell 6 not 2). 3 Ergonomi. * Se tabell 10 a)—d).

Tabell 10. Tekniska

läroämnen i årskurs 3 och 4

a) Maskintekniskt alternativ Ämne

Årskurs 3

Årskurs 4

Summa

5,5 2 3

5,5 5 7,5 4 2 5

11 7 10,5 4 4 5

41,5

2 Elteknik Summa

12,5

415 b) Byggtekniska alternativ Årskurs 4

Årskurs 3

Ämne

Båda

4 6

Konstruktion

Geodesi VVS Maskinteknik

Ba

Summa Bh

2 7,5 5 3

4 9

3 2

i

1 1 1,5

1,5 Summa 1

12,5

20 Ba

Bh

6 13,5 5 3 9 1 1 1,5 1,5

6 17,5 5 6 2 1 1 1,5 1,5

41,5

41,5

Fyra dagars fältmätövningar vid höstterminens början.

c) Eltekniska alternativ Årskurs 3

Ämne

Eliära

Årskurs 4 Båda

Elk

Summa Elt

Elk

Elt

7 3 7,5 4,5

7 3 9,5 4,5 7 4,5

7 3

Elektronik

3,5

4 4,5

Telekommunikation Systemteknik

7 4,5 7,5 10

Elkraft

4 2 Summa

7,5 10

12,5

7,5

21,5

21,5

d) Kemitekniskt alternativ Årskurs 3

Ämne Fysikalisk kemi Organisk kemi Biokemi Analytisk kemi Apparatteknik Teknisk kemi Elteknik Specialarbete Summa

Årskurs 4

Summa

3 11 7 4 4

4,5 6 3 11 7 4 2 4

41,5

4,5 6

2 12,5

4 2

41,5

41,5

416 (He, Ha, Na) och om 2 vtr (Hum, Sh), matematik om 2 vtr (Sh) samt kursen i naturvetenskap om 2 vtr (Hum). Årskurs 3: Historiekursen om 2 vtr (Hum och Sh), religionskunskap, filosofi, psykologi och samhällskunskap 9.11.7 Antal samtidigt lästa ämnen om 2,5 vtr och 2 vtr (He, Ha, Na, T e ) , Det h a r ofta framförts kritik mot äm- rättskunskap, energi, elteknik om 2 vtr nessplittringen på gymnasiet. Svaren på (M och K ) , geodesi, maskinteknik om enkäten bland abiturienterna i Vägen 2 vtr (El) och 1,5 vtr (B). genom gymnasiet (SOU 1963:15, kap. Årskurs 4: Elteknik 2 vtr (M) och 16 och 17) visar att 65 % av abiturien- 1,5 vte (B), byggteknik 2 vtr, VVS 1 vte terna skulle föredra att läsa ett ämne och anläggning 2 vtr (Bh). koncentrerat under en kortare period. Därutöver bör koncentration företas 32 % skulle vilja att varje dags schema i den utsträckning som pedagogiska upptoge bara ett eller ett par ämnen. skäl motiverar och tjänstgöringsförhålUtredningen har därför, som framgår landen medger. av 9.1.4, strävat efter att nedbringa anTeckning förlägges till dubbeltimtalet samtidigt lästa ämnen. I 10.2.5 mar i såväl årskurs 1 som 2. utvecklas denna fråga ytterligare, meEn jämförelse mellan utredningens dan i förevarande sammanhang endast läroplansförslag samt tidigare läroplasummeras h u r långt utredningen vid ner och läroplansförslag i fråga om antimplanekonstruktionen kunnat minska talet samtidigt lästa ämnen är h ä r av ämnessplittringen. Genom att ämnen intresse. En sammanställning h a r gjorts med ett timtal under 3 vtr koncentreras i tabell 11. till ena halvan av läsåret (se 10.2.5.1), Jämförelser angående antalet samtidär så är möjligt, kan antalet samtidigt digt lästa ämnen är — liksom jämförellästa ämnen minskas ytterligare. Följanser i fråga om timtalen — vanskliga. de ämnen bör enligt gymnasieutredningDetta sammanhänger dels med de olika ens mening obligatoriskt koncentreras differentieringsprinciper som används till ena hälften av läsåret: vid olika tillfällen, dels med frågan i Årskurs 1: Historia. vilken utsträckning koncentrationsåtÅrskurs 2: Historiekursen om 2 vtr gärder inom läsåret tillämpas. Sist(Te och E k ) , psykologikursen om 1 vte

9.11.6A I konst- och musikhistoria sammanslås två klasser till en undervisningsavdelning på sätt utredningen diskuterar i 9.7.1.2.

Tabell 11. Antalet samtidigt lästa ämnen i vissa Åkl

gymnasier

Åk 2

10 II s Försöksgymnasiet 3-årigt handelsgymnasium 11 0 (1961) 9 8 10 1946 års skolkomm:s förslag21 9 8 10 10 1940 års skolutredms förslag 8 7 10 1933 års läroverksstadga. . . . 7 6 9 10 Gymnasieutredningens förslag 1 Ej förslaget om horisontellt kluvet gymnasium. a Timplan B, 3-årigt gymnasium. « Siffra i fetstil markerar det i varje årskurs vanligaste talet eller talen.

Åk 3 10 10 10

417 nämnda förhållande h a r beaktats vid redovisningen i ovanstående tabell av gymnasieutredningens förslag i vilken den obligatoriska koncentrationen h a r medräknats. Vid redovisningen för försöksgymnasiet har koncentrationen beaktats p å så sätt att orienteringskurserna antagits koncentrerade. Vidare har de estetiska ämnena inte kunnat medtagas i tabellen, emedan inte alla timplaneförslag är fullständiga i detta avseende. Ämnenas karaktär kan måhända f. ö. motivera att de ej medräknats. En annan svårighet ligger däri att samma läroplan innehåller olika antal ämnen på skilda studiegångar. Ett försök har gjorts att i tabellen markera det eller de tal som är vanligast. Som framgår av tabellen är den av gymnasieutredningen föreslagna timplanen i regel i varje årskurs något fördelaktigare i jämförelse med tidigare timplaner och timplaneförslag när det gäller ämneskoncentration.

9.12 Studievägar

genom

gymnasiet

Gymnasieutredningen fäster stort avseende vid att det nya gymnasiet blir sådant att valet av en viss studiekurs i en årskurs inte definitivt binder valet a\ studiekurs i den följande årskursen. Även om varje studiekurs har en eller flera fortsättningar, som måste betecknas som den eller de naturligaste, bör även andra fortsättningar kunna väljas. Som närmare utvecklats framför allt i kapitel 7 är det särskilt angeläget att övergången från årskurs 1 till 2 kan ske till flera olika studiekurser. Den läroplan som gymnasieutredningen föreslagit ger avsevärda möjligheter i de berörda hänseendena. I det följande skall utredningen närmare diskutera dessa möjligheter. 14—318118

9.12.1 övergång från årskurs 1 till årskurs 2

De fyra från varandra något avvikande studiekurserna i årskurs 1 — den humanistisk-samhällsvetenskapliga (HumSh), den ekonomiska ( E k ) , den naturvetenskapliga (Na) och den tekniska (Te) — har i årskurs 2 sina naturligaste fortsättningar i studiekurserna med samma namn varvid Hum-Sh svar a r mot vilken som helst av Hum eller Sh. Elever som genomgått årskurs 1 kan emellertid utan eller med begränsade kompletteringar fortsätta i årskurs 2 även i andra studiekurser. Principiellt kan därvid två slag av kompletteringar tänkas. Vissa sådana kan vara nödvändiga för att studierna i årskurs 2 överhuvudtaget skall k u n n a bedrivas. Exempelvis kan man inte efter att ha genomgått Ek i årskurs 1 fortsätta på Sh i årskurs 2 utan en viss komplettering av matematikkursen. Andr a kompletteringar är sådana som en elev borde göra om han eller hon efter slutade gymnasiestudier skulle ha genomgått exakt samma lärokurs som de kamrater som följt den naturligaste studievägen. Dessa kompletteringar är däremot inte nödvändiga för att följa studierna i den nya studiekursen eller försvårar i varje fall ej dessa studier. Gymnasieutredningen är av den u p p fattningen att endast det förra slaget av kompletteringar behöver krävas av eleverna. Några fall som möjligen kan synas mera tveksamma diskuteras i det följande.

9.12.1.1 Elever från den ekonomiska studiekursen bör utan komplettering kunna övergå till den humanistiska studiekursen trots att de saknar estetiska ämnen och h a r mindre kurs i naturvetenskap och matematik. För övergång till den samhällsvetenskapliga studiekursen måste däremot smärre kom-

418 pletteringar göras i matematik. De skillnader som då kvarstår — eleverna saknar estetiska ämnen och har mindre kurs i naturvetenskap i stället för den större som läses inom Hum-Sh — bör inte hindra en övergång till Sh. 9.12.1.2 Elever från humanistisk-samhällsuetenskaplig studiekurs kan övergå till ekonomisk studiekurs efter komplettering av företagsekonomi (4 v t r ) . De saknar då kursen i maskinskrivning (2 v t r ) . De bör därför beredas tillfälle börja maskinskrivningen i årskurs 2. 1 ett ämne av denna typ spelar den individuella övningen den helt dominerande rollen. Det blir därför inte avsevärda olägenheter att i årskurs 2 i maskinskrivning även bereda plats för nybörjare. Från Hum-Sh kan övergång också ske till den naturvetenskapliga studiegången. Om elev har den större kursen ( = Na och Te) i matematik i årskurs 1 är skillnaden endast avvikande kursomfång i fysik och kemi. Inom Hum-Sh h a r eleverna läst ämnet naturvetenskap. De måste därför komplettera så att de n å r upp till fysik- respektive kemikurserna på Na. Om de däremot har endast den mindre kursen i matematik, som kan väljas på Hum-Sh, krävs ytterligare komplettering. 0.12.1.3 övergång från naturvetenskaplig studiekurs till humanistisk och samhällsvetenskaplig studiekurs kan accepteras utan kompletteringar. Övergång till Ek kan ske på samma villkor som för elever från Hum-Sh. Kursen i företagsekonomi (4 vtr) får alltså kompletteras. Övergång till teknisk studiekurs är något svårare. Den kräver en komplettering av kursen i teknologi (6 v t r ) , vilken torde förutsätta sommarstudier och viss stödundervisning. En elev som

på detta sätt går över från Na till Te bar till skillnad från gymnasister, som i årskurs 1 gått teknisk studiekurs, ytterligare ett modernt språk, vilket måste betraktas som en styrka. Han saknar den praktik för den tekniska studiekursen som ligger under läsåret. Detta bör emellertid inte utgöra något hinder för bans övergång. 9.12.1A För övergång från teknisk studiekurs till naturvetenskaplig studiekurs fattas ett språk, som emellertid vissa elever på naturvetenskaplig lärokurs avslutar i och med första årskursen. När en elev, som gått Te i årskurs 1 och sedan övergått till Na, avslutat sina gymnasiestudier har han eller hon sålunda ett språk mindre än sina kamrater på Na. Skillnaden motsvarar dock endast ett års studier och eleven har i varje fall haft något mera omfattande språkstudier än eleverna på Te. Enligt 9.2.2.3 skall dessa senare vara behöriga till högre studier. Detsamma bör då gälla den nämnde eleven på Na. Gymnasieutredningen anser sålunda inte att någon komplettering av det tredje språket bör krävas. Utredningen vill i detta sammanhang förorda att elever i årskurs 2 inom teknisk studiekurs får viss möjlighet att läsa ett tredje språk. Det skulle i så fall gälla en nybörjarkurs motsvarande den som ges i årskurs 1 för gymnasiets övriga sektorer. Denna nybörjarkurs skulle då kunna utnyttjas av dem som från teknisk studiekurs önskar byta till naturvetenskaplig studiekurs. Ämnet bör vara frivilligt och om möjligt bör samläsning ske med grupp som studerar nybörjarspråk i årskurs 1. Om detta är svårt att ordna bör efter särskilt medgivande av länsskolnämnden skolan få anordna särskild undervisning i nybörjarspråket för elever som i årskurs 2 tillhör eller

419 i årskurs 2 tillhört teknisk studiekurs, om tillräckligt antal elever anmäler sig. Att elev som övergår till annan lärokurs från den tekniska saknar estetiska ämnen bör inte medföra krav på komplettering. 9.12.1.5 Beträffande övergång till teknisk studiekurs nämndes ovan att sådan var möjlig från naturvetenskaplig med vissa kompletteringar. Från övriga studiekurser är det däremot väsentligt svårare att gå över till den tekniska. Övergång från ekonomisk studiekurs till teknisk kräver mycket omfattande kompletteringar. Detta är en följd av den visserligen i och för sig svaga differentieringen i årskurs 1. Å andra sidan är elevintressena här ett stöd för utredningens förslag. Såsom visats i kapitel 4 är det nämligen mycket ovanligt att elever som vill till gymnasiet söker både handelsgymnasium och tekniskt gymnasium. De två elevkategorier som rekryterar dessa båda gymnasieformer är av nästan helt olika karaktär i fråga om intresseinriktning. Även övergång från ekonomisk studiekurs till naturvetenskaplig kräver betydande kompletteringar.

9.12.1.6 I fig. 1 illustreras de vägar som från årskurs 1 leder till årskurs 2. De grova pilarna visar de naturligaste fortsättningarna från första årskursens studiekurser till andra årskursens. De smala pilarna utan text visar h u r en elev därutöver kan gå utan att komplettering erfordras. De smala pilarna med text slutligen visar sådana övergångar som kan ske utan mera krävande kompletteringar. I pilarna h a r angivits vilka kompletteringar som behövs. 9.12.2 övergång från årskurs 2 till årskurs 3

9.12.2.1 Förhållandena vid denna övergång varierar från den ena lärokursen till den andra. I årskurs 2 är de tekniska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga studiekurserna odifferentierade. Detta gäller för de två sistnämnda också i årskurs 3 medan där den tekniska h a r fyra alternativ. Det finns sålunda fyra naturliga fortsättningar från Te i årskurs 2 till Te i årskurs 3 medan Na och Sh endast har en vardera. Förhållandena inom den ekonomiska lärokursen påminner om dem inom den tekniska. Från Ek i årskurs 2 finns sålunda fyra naturliga fortsättningar till

Figur 1. Vägar från årskurs 1 i gymnasiet till olika studiekurser Hum

Sh

Ek

Na

i årskurs 2

Te

Arsku rs

I

420 Ek i årskurs 3. Den skillnaden föreligger dock att ekonomisk-språkligt alternativ bygger på val av stenografi i årskurs 2 medan kameralt, distributivt och administrativt alternativ bygger på matematiken i årskurs 2. Inom den humanistiska lärokursen är förhållandena såtillvida avvikande att redan i årskurs 2 finns två starkt avvikande klassiska varianter. Denna differentiering redan i årskurs 2 minskar givetvis övergångsmöjligheterna till årskurs 3. I det följande diskuteras mer i detalj möjliga växlingar av lärokurs mellan årskurs 2 och 3. 9.12.2.2 övergång från helklassisk variant till halvklassisk kräver komplettering med ett tredje modernt språk (3 v t r ) . Att elev haft 2 i stället för 3 vtr i engelska bör inte utgöra hinder för övergång. Övergång till den humanistiska normalstudiekursen är väsentligt svårare. Förutom komplettering av det tredje moderna språket krävs nämligen komplettering i samhällskunskap (3 v t r ) . På denna studiekurs läses i årskurs 2 jämförande språkkunskap i stället för latin. Detta förhållande bör emellertid inte utgöra hinder för övergång, ej heller att psykologi lästs med blott 1 vte. Övergång från halvklassisk variant till huvudstudiekursen kräver endast kompletteringar i samhällskunskap (3 v t r ) . Kursen i latin får i så fall anses ersätta kursen i jämförande språkkunskap. Ej heller h ä r bör den m i n d r e kursen i psykologi utgöra hinder. övergång från halvklassisk variant till helklassisk kräver komplettering av grekiska (4 v t r ) . 9.12.2.3 Övergång från humanistisk studiekurs till den helklassiska varianten kräver komplettering i grekiska (4 vtr)

och i latin, d. v. s. sammantaget betydande kompletteringar, övergång till halvklassisk variant är lättare. Därvid krävs komplettering av latin (7 v t r ) . Övergång till samhällsvetenskaplig studiekurs kräver komplettering av matematiken (2 vtr i årskurs 2). Någon komplettering av kursen i naturvetenskap från m i n d r e till större kurs (4 i stället för 2 vtr) bör inte krävas. Övergång till ekonomisk studiekurs är däremot svår eftersom komplettering krävs av företagsekonomi (4 vtr i årskurs 1 och 6 vtr i årskurs 2) och stenografi eller matematik (3 vtr i årskurs 2). Eventuellt kan komplettering av stenografi ske individuellt inom årskurs 3.

9.12.2A Övergång från den samhällsvetenskapliga studiekursen till humanistisk är möjlig utan komplettering. Krav på komplettering av jämförande språkkunskap synes inte behöva uppställas. Skillnaden mellan kurserna i engelska behöver inte heller utgöra något h i n d e r för övergången. För övergång till ekonomisk studiekurs gäller vad ovan sagts om övergång från humanistisk studiekurs utom att matematik ej behöver kompletteras.

9.12.2.5 Från ekonomisk studiekurs är övergång till humanistisk och samhällsvetenskaplig studiekurs möjlig efter följande kompletteringar: Till humanistisk studiekurs: historia Till samhällsvetenskaplig studiekurs: historia och matematik (i varje fall för elever, som i årskurs 2 läst stenografi i stället för matematik).

9.12.2.6 Övergång från naturvetenskaplig studiekurs till samhällsvetenskaplig bör endast kräva komplettering i sam-

421 hällskunskap (3 v t r ) . Att eleven läst ett språk mindre, psykologi 1 vte i stället lör 2 samt fysik och kemi i stället för naturvetenskap uppväges av de mera omfattande studierna i matematik, fysik och kemi. 9.12.2.7 Från teknisk studiekurs bör för övergång till naturvetenskaplig studiekurs ingen komplettering krävas. Motiveringen är i huvudsak densamma som vid motsvarande övergång från årskurs 1 till 2. 9.12.3 Allmänna synpunkter

De kompletteringar som krävs för byte av studiekurs vid övergång från årskurs 2 till 3 kan för elever som medges läsa frivilliga ämnen bortfalla helt. För dessa kategorier elever blir alltså valet av studiekurs i tredje årskursen mycket fritt. Även på annat sätt kan övergångsmöjligheterna underlättas. Elev som får och vill i högre årskurs välja mindre studiekurs på det sätt gymnasieutredningen närmare utvecklar i kapitel 11 och 13 kan nämligen utelämna ämne, för vilket han genom byte av studiekurs saknar förkunskaper. Detta ämne kan sedan inhämtas efter årskurs 3 (se kap. 11).

9.13 Frivilliga

ämnen

9.13.1 Utökad studiekurs

9.13.1.1 Som utredningen anfört i 9.1.2.3 bör elever som är så framgångsrika i sina studier att de orkar med ytterligare arbetsbelastning erbjudas möjlighet att utöka sitt studieprogram genom att i andra och tredje årskurserna frivilligt studera ytterligare ämnen. Det totala timtalet i dessa årskurser är beräknat så att de frivilliga studierna skall kunna omfatta i varje fall tre å

fyra veckotimmar. Något principiellt hinder att enstaka elever tillåts ta ytterligare en eller annan veckotimme bör ej föreligga även om schematekniska svårigheter kan uppträda. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang framhålla att skolan bör vara relativt obunden av formella betraktelsesätt, då man prövar möjligheterna att tillåta en framgångsrik elev att frivilligt studera ett eller flera ämnen. Kan han exempelvis deltaga i tre av fyra lektioner bör så få ske. 9.13.1.2 De ämnen som bör få väljas frivilligt är sådana som förekommer på annan studiekurs än den eleven tillhör. Genom denna anordning kan eleverna dels allmänt bredda sin kompetens, dels komplettera sin ämnesuppsättning så att de får större valmöjligheter vid flyttning till högre årskurs och efter avslutade studier. I första hand bör den som frivilligt läser ett ämne placeras tillsammans med den klass eller grupp vilken h a r ämnet som reguljärt ämne i sin studiekurs. Skulle emellertid plats ej kunna beredas i sådan klass eller grupp bör, om elevantalet överskrider det allmänna delningstalet för klass, en särskild grupp få bildas i ämnet. I princip bör eleverna få välja fritt bland ämnen i annan studiekurs (alternativ eller variant). Av praktiska skäl kommer emellertid i regel inte alla önskemål att kunna tillgodoses. Vid avgörandet om vilken frivillig undervisning som i första h a n d skall tillhandahållas bör elevmajoritetens önskningar så långt detta är möjligt fälla avgörandet. Läroplanen är emellertid — såsom i det föregående framhållits — så konstruerad att på de olika lärokurserna vissa ämnen bör ges prioritet vid frivillig undervisning. Detta gäller

422 på teknisk lärokurs: modernt språk i årskurserna 2 och 3 (även enligt kursplanerna för årskurs 1 och 2), religionskunskap i årskurs 3 samt biologi i årskurs 3 eller naturvetenskap i årskurs 2, på naturvetenskaplig lärokurs: modernt språk i årskurserna 2 och 3 samt samhällskunskap i årskurserna 2 och 3, på samhällsvetenskaplig l ä r o k u r s : matematik (enligt fordringarna för naturvetenskaplig och teknisk lärokurs) i årskurserna 2 och 3, på ekonomisk lärokurs: stenografi eller matematik (det senare enligt fordringarna för ekonomisk lärokurs) i årskurserna 2 och 3, religionskunskap i årskurs 3, samt ett modernt språk i årskurs 3 på annat alternativ än det ekonomiskspråkliga, på humanistisk lärokurs: matematik (enligt fordringarna för samhällsvetenskaplig eller ekonomisk Järokurs) i årskurserna 2 och 3. Gymnasieutredningen vill vidare eri n r a om de estetiska och sociala varianterna av samhällsvetenskaplig och humanistisk lärokurs. Dessa varianter bör i årskurserna 2 och 3 kunna väljas frivilligt av elever på samtliga lärokurser. Därutöver bör eleverna i första årskursen, såvida de inte läser två nybörjarspråk och sålunda redan h a r 35 vtr, k u n n a erbjudas möjlighet att tillvälja 1 vte estetiska ämnen. De som redan valt musik skall därvid delta i teckning och omvänt. 9.13.1.3 Som ovan nämnts kan för elever som medgivits utökad studiekurs möjligheterna ökas att vid flyttning till högre årskurs övergå till annan studiekurs. Exempelvis skulle, såsom framgår av 9.12, en elev på den humanistiska studiekursen vid flyttning till årskurs 3

kunna välja den samhällsvetenskapliga studiekursen, om han i årskurs 2 tillvalt matematik. Hans kompetens skulle då vara densamma som om han i årskurs 2 gått på samhällsvetenskaplig studiekurs med undantag för att han endast läst en mindre kurs i naturvetenskap (2 i stället för 4 v t r ) . 9.13.2 Frivillig undervisning utanför schemat

Enligt för allmänt gymnasium gällande regler kan som frivilliga ämnen utanför schemat förekomma instrumentalmusik, körsång, teckning och dramatik. Vid fackgymnasierna finns ingen motsvarighet härtill. Tiden för instrumentalmusik beräknas så att för varje fullbordat 50-tal elever vid en skola beviljas en veckotimme. För den frivilliga körsången beräknas f. n. en veckotimme för varje fullt 50-tal av det sammanlagda antalet kördeltagare. För frivillig teckning tilldelas en veckotimme för varje skola och för dramatik disponeras för hela landet sammanlagt 16 vtr. Gymnasieutredningen föreslår att instrumentalmusik, körsång, teckning och dramatik skall få finnas som frivilliga ämnen utanför schemat i hela gymnasiet, sålunda även i de fackgymnasiala lärokurserna. I fråga om timtilldelningen föreslår utredningen beträffande instrumentalmusiken 1 vte för varje fullbordat 30tal elever, varigenom även ensemblegrupper i instrumental- och vokalmusik lättare kan beredas plats, beträffande körsången en veckotimme för varje påbörjat 50-tal deltagare samt för teckning 1 vte för varje fullbordat 30-tal deltagare. I fråga om timtilldelningen för dramatik bör det ankomma på skolöverstyrelsen att i varje särskilt fall fördela behövligt antal timmar. Det för hela gymnasiet disponibla antalet timmar bör icke vara maximerat.

423 Därutöver föreslås gymnastik som frivilligt ämne utanför schemat. Det synes angeläget att den möjligheten står öppen främst med tanke på eleverna i årskurs 4 av teknisk lärokurs, där ämnet ej förekommer på schemat. De övriga elever som vill utnyttja en sådan möjlighet torde i stor utsträckning göra det för att få sakkunniga träningsråd och handledning. Under sådana förhållanden är avdelningens storlek av liten betydelse. Gymnasieutredningen föreslår därför en timtilldelning av 1 vte per skolenhet.

9.13.3 Medgivande att läsa frivilligt ämne

Gymnasieutredningen föreslår (se förslag till ändring av skolstadgan 12 kap. 17 §) att elev senast den 1 april skall till rektor anmäla vilken studiekurs (alternativ eller variant) han önskar följa i nästa årskurs. Samtidigt skall önskemål om att få läsa frivilliga ämnen framställas. Det bör ankomma på rektor att efter hörande av klasskonferensen bestämma om en elev kan anses rå med utökad studiekurs och, om så anses vara fallet, vilket eller vilka ämnen han skall få välja.

9.14 Påbyggnadskurser

9.14.1 Inledning

Gymnasieutredningen har under 8.3.7 och 8.4.7 rent principiellt diskuterat frågan om frivilliga kurser som påbyggnad på de ekonomiska respektive tekniska lärokurserna. Härvid anförde utredningen att den ej fann skäl att nu framlägga förslag om sådana kurser beträffande den ekonomiska sektorn innan närmare erfarenheter om den nuvarande differentieringen vid handels-

gymnasiet vunnits. Med hänsyn till bl. a. de erfarenheter som sedan läsåret 1957/ 58 erhållits beträffande påbyggnadskurser vid tekniskt gymnasium förordade utredningen att sådana kurser anordnades som påbyggnad på de olika lärokurserna inom gymnasiets tekniska sektor.

9.14.2 Exempel på tekniska påbyggnadskurser

Utredningen kommer att i det följande ge exempel på några enligt utredningens uppfattning önskvärda tekniska påbyggnadskurser samt en kort kommentar till innehållet i varje kurs. Kurserna beräknas i allmänhet komma att omfatta högst 600 timmar (motsvarande heltidsundervisning en t e r m i n ) . Kurserna grupperas efter det alternativ av den tekniska lärokursen som de skall bygga på. 9.14.2.1 Maskintekniska påbyggnadskurser. a) Konstruktörskurs inom maskinindustrin. Som förebild kan tjäna Sveriges mekanförbunds konstruktörskurs. Avsikten med kursen är att den skall ge inblick i de flesta frågor, som möter en konstruktör på arbetsplatsen, moderna konstruktionsprinciper, materialfrågor belysta från olika synpunkter, standardisering i vidare bemärkelse, samspelet mellan kund, konstruktör och tillverkare, synpunkter på konstruktionen ur ekonomiska, funktionella, ergonomiska och tillverkningsmässiga aspekter. b) Konstruktörskurser speciellt avsedda för vissa områden, exempelvis varvsindustri, flygindustri, textil- och konfektionsindustri och kemisk industri. Målet för dessa är att ge ovannämnda kunskaper med speciell inriktning på de olika områdena. c) Kurs för produktionsingenjörer inom maskinindustrin. Kursen skulle

424 vara avsedd för dem som inom maskinindustrin tänker ägna sig åt arbetsstudier, metodstudier, planering, arbetsledning och kontroll. Uppläggningen av kursen bör vara sådan, att den ger inblick i samtliga ovannämnda arbetsområden. En ytterligare specialisering kan ske genom industrins egna organ. d) Kurs i gjuteriteknik med i huvudsak det innehåll i ämnet som nu finns vid den gjuteritekniska linjen i Jönköping. e) Kurs i träbearbetning. Ett fördjupat studium i träets egenskaper samt i de för träbearbetning speciella produktionsproblemen. f) Kurs för driftingenjörer vid energitekniska anläggningar. Kursen skulle omfatta teoretisk behandling av frågor, som rör ångkraft-, värme-, pump- och vattenturbinanläggningar, varvid speciell vikt skall fästas vid praktiska driftproblem vid sådana anläggningar. g) Kurs i underhällsoch anläggningsteknik. Kursen skulle avse att utbilda ingenjörer, som skall ha ansvaret för underhåll och drift av maskinell utrustning inom olika branscher såsom kommunikationsföretag, byggnadsverksamhet, kemisk-teknisk industri, gruvor och järnverk, mekanisk verkstadsindustri, skogshantering etc. Projektering av förslag inom dessa områden kräver ingenjörer med insikter i planering av kommunikationer och materialhantering, varför även denna sida av utbildningen bör tillgodoses inom kursens ram. h) Olika kurser för beräkningsingenjörer, exempelvis en mer allmän kurs för sådana ingenjörer inom maskinindustrin eller mer speciella sådana kurser, exempelvis inom WS-facket eller i reglerings- och automatiseringsteknik. i) Kurs i materialteknik med den inriktning som närmare diskuteras under 8.4.5.2.

9.14.2.2 Byggtekniska påbyggnadskurser, a) Mätningsteknik. Om kursen skall kunna ge de mätningstekniska kunskaper, som erhålles vid nuvarande mätningstekniska specialkurs i Härnösand, torde den böra omfatta ca 1 200 timmar (två t e r m i n e r ) . Det bör dock kunna vara möjligt att, om behov därav anses föreligga, kunna ge en meningsfull till ca 600 timmar förkortad sådan kurs. b) Trafik- och stadsplaneteknik. c) Arkitektur. Kursen skulle ha till ändamål att utbilda medarbetare med ingenjörsutbildning för arkitektkontor. d) VVS-ieknik med i stort sett samma mål som nuvarande värme- och sanitetslinje vid tekniska gymnasiet i Göteborg.

9.14.2.3 Eltekniska påbyggnadskurser. a) Kurser i pulsteknik, autoteleteknik, digitala system och reglerteknik med i stort sett den uppläggning motsvarande kurser haft. b) Produktionsteknik för elingenjörer med utbildning i produktionsplanering, -rationalisering och -metoder inom elindustrin. Kurserna bör vara olika för elkraft- och teleingenjörer. c) Mikrovågteknik med ändamål att utbilda utvecklingsingenjörer för större mikrovågtekniska system, såsom radar och TV. d) Elektriska drivsystem med ändamål att ge en fördjupad utbildning, inriktad på samordning av elmaskintekniska och anläggningstekniska problem rörande elektriska drivsystem inom olika slag av elanläggningar samt styrnings- och regleringsproblem i sådana system. e) Elkraftekonomi. Kursen skulle ge fördjupade ekonomiska aspekter på elkraftöverföring, -distribution och -försäljning. Statistik och statistisk bearbetning för projektering bör bl. a. ingå.

425 9.14.2A Kemitekniska påbyggnadskurser, a) Träkemi och cellulosateknik med i stort sett samma inriktning som nuvarande cellulosatekniska linje vid tekniska gymnasiet i Härnösand. b) Pappersteknik och grafisk teknik. Kursen skulle i stort sett meddela kunskaper i förbehandling av olika massatyper, pappersformställning, olika papperstyper, grafisk teknik vid tryckning på p a p p e r . c) Polymera material. Kursen skulle omfatta en utvidgning av motsvarande moment inom ämnena organisk kemi och teknisk kemi i den reguljära kemitekniska lärokursen. d) Bioteknik och mikrobiologi. Denna kurs skulle i allt väsentligt bygga på det nya ämnet biokemi. Lärostoffet bör inriktas på industriella tillämpningar (bioteknik) och mikrobiologi. e) Textilkemi och textilteknik. Kursen skulle ansluta till motsvarande moment i ämnena organisk kemi och teknisk kemi. Vid detaljutformningen kan man få ledning av innehållet i de speciella fackämnena på nuvarande textiltekniska linje. f) Materialteknik med den inriktning som berörts under 8.4.5.2. g) Kemisk processteknik. Kursen skulle inriktas på produktionsproblemen inom svensk kemisk industri och närmast utvidga kunskaperna i teknisk kemi och apparatteknik. Den kan även inriktas mot en viss grupp av industrier och metoder. Så t. ex. är en metallurgiskt inriktad kurs tänkbar. 9.14.2.5 Följande påbyggnadskurser kan bygga på samtliga tekniska alternativ: a) Kurs i ergonomi för att tillfredsställa det stigande kravet från olika områden på personal med insikt i ergonomiska frågor. b) Merkantila kurser. För de många ingenjörer som tänker ägna sig åt in-

köp, försäljning, administration m. m. kan merkantila påbyggnadskurser på en till två terminer anordnas. F ö r de merkantila kurser, där språk ingår till väsentlig del, behövs antagligen två terminer. För de rent merkantila ämnena bör en enterminskurs vara tillfyllest. 9.14.2.6 Gymnasieutredningen vill slutligen framhålla, att denna u p p r ä k n i n g av vissa kurser endast får betraktas som en exemplifiering utan anspråk på fullständighet. Som utredningen tidigare nämnt torde man böra räkna med att påbyggnadskurserna kommer att i viss utsträckning ersätta de linjer som enligt 8.4.3.7 föreslås icke längre skola ingå i gymnasiets reguljära tekniska utbildning. 9.15

Specialundervisning

Skolstadgans bestämmelser angående specialundervisning avser enbart grundskolan. Undervisningen anordnas i specialklass jämsides med vanlig undervisning (särskild specialundervisning). Därutöver kan särskild undervisning anordnas. Specialklass är, när det gäller normalbegåvade barn, avsedd för elever som är behäftade med sjukdomar eller handikapp som medför svårigheter att följa undervisningen, t. ex. svår vanförhet, höggradiga hörsel- eller syndefekter eller sjukdomar som verkar så kraftnedsättande att eleverna inte orkar följa den vanliga undervisningen. Särskild specialundervisning anordnas i sådana fall där antalet elever är otillräckligt för bildande av specialklasser och i de fall där särskild specialundervisning bedömes vara en lämpligare arbetsform än sammanförande av eleverna i särskilda klasser. Till denna undervisningsform hänföres även elever med läs- och skrivsvårigheter. Särskild undervisning avser den undervisning som bedrives på sjukvårdsanstalt eller motsvarande för barn som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande omständighet ej kan delta i vanligt skolarbete.

426 På gymnasiestadiet torde specialundervisning närmast böra avse sådana elever som är behäftade med hörseleller synskador eller eljest lider av sådant fysiskt handikapp att svårigheter kan uppstå att följa den normala läroplanen. En grupp som förtjänar särskild uppmärksamhet utgöres av elever med läs- och skrivsvårigheter. I vissa fall torde enbart modifikationer i lärogång i form av befrielse från visst ämne, t. ex. gymnastik och estetiska ämnen, vara nödvändiga. I andra fall kan mer omfattande stödåtgärder i form av speciella hjälpmedel vara erforderliga. Specialklasser torde endast undantagsvis behöva organiseras på gymnasiet. Man får förutsätta att elever med hörsel- och synskador av så allvarlig art att de bereder dem stora svårigheter att följa vanlig undervisning hänvisas till någon form av särskild undervisning. På större gymnasieorter kan det dock tänkas att specialklasser organiseras av andra skäl. I storstäderna torde det av bl. a. ekonomiska skäl vara fördelaktigt att sammanföra elever, vilkas undervisning kräver speciella pedagogiska och tekniska anordningar, till särskilda undervisningsavdelningar i en gymnasieskola. Normalformen för specialundervisning på gymnasiestadiet bör vara vad som i skolstadgan betecknas som särskild specialundervisning. Det förutsattes då att elever med fysiska handikapp i huvudsak kan följa undervisningen i dess normala utformning med de modifikationer i form av befrielse från vissa ämnen som kan vara befogade. Den särskilda specialundervisr i n g e n bör utformas som stödjande undervisning och kan tänkas innebära t. ex. hörselträning, talövningar, utnytt-

jande av speciella hjälpmedel eller inhämtande av färdigheter som i mindre utsträckning kan tillgodoses i den ordinarie undervisningen. Organiserandet av specialundervisningen bör ske i samma former som för grundskolan. Undervisningen bör anordnas efter medgivande av länsskolnämnden och kunna avse period som är kortare än en termin. Undervisningsgruppernas storlek och undervisningstidens längd torde ej generellt kunna anges utan bör bedömas från fall till fall. Undervisningen bör kunna ske i smärre grupper, förslagsvis med 2—4 elever i varje. 2—4 undervisningstillfällen per vecka bör förekomma. Särskild undervisning i skolstadgans mening, d. v. s. undervisning på sjukvårdsanstalt och motsvarande, bör rimligtvis kunna komma i fråga även för gymnasiestadiet utan att eleven belastas med speciella utgifter för undervisningen. Skolstadgan bör därför kompletteras med en bestämmelse av innebörd att huvudman för anstalten må åtaga sig att svara för undervisningen och att statsbidrag därvid utgår. I första hand kommer här i fråga blind- och dövinstitut samt vanföreanstalter. Gymnasieutredningen vill understryka att de synpunkter som ovan lagts på specialundervisningen och dess organisation är tentativa. Någon utredning angående behovet av specialundervisning på detta utbildningsstadium föreligger ej. En sådan kan givetvis leda till andra normer än de som diskuterats. Med hänsyn härtill föreslår därför gymnasieutredningen att skolöverstyrelsen får i uppdrag att undersöka behovet av specialundervisning på gymnasiestadiet innefattande även frågan om statsbidrag för sådan undervisning.

K A P I T E L 10

Undervisningens utformning

10.1 Inledning

10.1.1 Principiella synpunkter

Undervisningens utformning har helt naturligt avgörande betydelse för realiserande av gymnasiets mål. I kapitel 5 har vissa allmänna riktlinjer angivits, som i föreliggande kapitel utvecklas och konkretiseras. Som bakgrund till de förslag, som framlägges, vill gymnasieutredningen emellertid inledningsvis ge sin principiella syn på undervisningens uppgifter. Undervisningen är den situation i vilken kunskaper och färdigheter inhämtas av eleverna, i det nya gymnasiet måste uppmärksamheten koncentreras kring eleven och den process genom vilken denne tillgodogör sig undervisningen. För att eleven skall ernå bästa möjliga resultat och för att processen skall underlättas ställs till hans förfogande hjälpmedel i ordets vidaste bemärkelse. Vägledande för urvalet och sammanställningen av hjälpmedel, t. ex. läroböcker, tekniska hjälpmedel och lärarhandledning, bör vara de krav eleven kan ställa på en acceptabel inlärningssituation. Det är gymnasieutredningens uppfattning att undervisningens utformning i högre grad än hittills måste präglas av detta synsätt. Det innebär att i uppmärksamhetens centrum måste stå problemen hur eleverna tillägnar sig stoffet och vilka metoder som är mest ändamålsenliga för att undervisningen skall

kunna ge inte bara kunskaper utan även de arbetsfärdigheter och den träning som är betydelsefull för verksamheten såväl inom som utom skolan. Det är därför viktigt att vid undervisningens utformning eleven ej är enbart ett objekt för lärares och övriga befattningshavares aktivitet. Läraren har självklara uppgifter som arbetsledare, men lika självklart är att frågor om t. ex. stoff, disposition, undervisningsformer, arbetssätt och hjälpmedel ej bör bli föremål för ensidiga överväganden och beslut. Medverkan från elevernas sida i planeringen av undervisningsarbetet och medansvar för dess resultat bör vara naturligt i en skola som vill ge en positiv inställning till arbetet och befordra sådana egenskaper som självständighet och samarbetsförmåga.

10.1.2 Krav på förmåga att arbeta självständigt

10.1.2.1 I den redogörelse som givits för gymnasientredningens avnämarundersökning i kapitel 5 har framhållits att praktiskt taget alla avnämare starkt betonat kravet på allmänna studie- och arbetstekniska färdigheter samtidigt som många ansett att det nuvarande allmänna gymnasiet inte till fullo lyckats tillgodose detta krav. Kravet gäller färdigheter med anknytning till läs- och studieteknik i vid mening. En särställning intar dock den färdighet som sammanfattningsvis benämnts vana vid självständigt arbete och som mer pre-

428 ciserat formulerats som förmåga att på egen h a n d planlägga och genomföra ett större arbete samt redovisa det skriftligt eller muntligt. Bedömningen av färdighetsstandarden är här entydig i universitetsmaterialet. Tendensen är negativ och pendlar mellan smärre och allvarliga brister. Även i näringslivsmaterialet är tendensen i flertalet fall negativ. Detta bekräftas av svaren på avnämarundersökningens attitydfrågor. Bland de ting som man önskar att gymnasiet skall lägga större vikt på i framtiden märks främst vana vid självständiga studier. Attityden är också klart positiv till ett sådant arbetssätt som i n n e b ä r att eleverna ställs inför större arbetsuppgifter att lösa på egen hand och att större kursavsnitt samlas vid varje redovisningstillfälle. 10.1.2.2 Under sökning en av elevernas inställning till olika ämnen och ämnesområden ger ett till avnämarundersökningen korresponderande resultat. Vid den bedömning av bredare verksamhetsområden som abiturienterna fått ge placeras främst, före alla ämnesmoment i egentlig bemärkelse, ett önskemål om större övning i självständigt studiearbete. Abiturienternas attityd till gymnasiets arbetssätt visar också stora likheter med de attityder som redovisats i avnämarundersökningen. (Se SOU 1963:22, kap. 7.) I första hand gäller det önskemålet om friare arbetsformer med dels större arbetsuppgifter, dels mer högskolemässiga studieformer i högsta ringen. Abiturienterna synes emellertid inte föra önskemålen lika långt. Man h a r positiv majoritet för högskolemässiga studier, men vissa av dess tillämpningar är inte lika populära. 10.1.3 Tidigare förslag och försök

10.1.3.1 Kraven på gymnasiet att ge eleverna möjlighet att utveckla självstän-

dighet och att tillämpa friare arbetsformer har betonats vid samtliga de tillfällen under 1900-talet då man tagit ställning till gymnasiets inre arbete. Senast har såväl 1940 års skolutredning som 1946 års skolkommission framhållit behovet av en nyorientering av det inre arbetet i bl. a. detta avseende. Skolutredningen påpekade att de principer som formulerats i samband med 1927 års skolreform i ringa utsträckning omsatts i gymnasiets arbete och sökte undanröja de yttre hindren härför genom förslag om en sänkning av elevantalet i klasserna och i en uppdelning av klasserna vissa veckotimmar. Skolkommissionen anslöt sig i p r i n c i p till de förslag skolutredningen framlagt men önskade komplettera dessa med en minskning av antalet schemabundna timmar för att ge större utrymme för självverksamhet. Kommissionen ansåg att metoden borde prövas men att gymnasiet inte borde bindas vid den. Varje gymnasium borde ha rätt att söka sig egna vägar mot ett friare arbetssätt. En speciell möjlighet till friare arbetsformer gav skolkommissionens förslag till gymnasieorganisation med horisontell klyvning. I årskurs 12, college-året, kunde relativt stora krav på fria studier och självständiga arbetsformer ställas. De förslag till friare arbetsformer som gymnasieutredningen avser att föreslå innebär alltså till sitt syfte intet nytt. Däremot vill utredningen ge undervisningsarbetet en organisation, som skapar garantier för att intentionerna förverkligas och att kraven kan tillgodoses. Dessa förslag stöder sig på erfarenheter från försöksverksamheten. 10.1.3.2 Vissa försök har, som skildrats i 1.4, utförts i avsikt att tillämpa arbetsformer i gymnasiet, som gjort det möjligt för eleverna att under en längre period mer självständigt bearbeta ett

429 material och redovisa detta. Av särskilt intresse är därvidlag betingsförsöken, vilka inneburit att terminskursen uppdelats i ett antal större avsnitt, som studerats och redovisats i sin helhet. Omfattningen av försöken h a r hittills varit begränsad, men de resultat som vunnits tilldrar sig intresse sedda i relation till de avnämarkrav och elevpreferenser som redovisats under 10.1.2.1 och 10.1.2.2. Betingsförsök har under läsåret 1961/62 bedrivits vid sex allmänna gymnasier och i försöken h a r 596 elever deltagit. De ämnen som berörts är modersmålet, engelska, historia, geografi, matematik och biologi. I den enkät som följt försöken h a r eleverna sagt sig i denna studieform uppskatta främst den bättre överblick de fått över ämnet. Därnäst h a r möjligheten att på ett bättre sätt fördela arbetstiden och det självständiga arbetssättet värderats. Eleverna h a r därvid även betonat att den arbetsteknik de förvärvat kan vara till nytta i framtiden. Som mindre gynnsamma konsekvenser h a r anförts att metoden medfört en ojämn fördelning av arbetstiden och att den kräver mer av tid och arbete än andra arbetssätt. Omdömena om arbetstidens disposition är klart motstridiga. Det är också delvis samma elever som fällt dem. Att efteråt tolka den innebörd de velat lägga i sina uttalanden är ogörligt och minskar givetvis enkätsvarets värde på denna punkt. Entydig är däremot attityden till betingsläsning som normal företeelse i undervisningen. En klar majoritet var av den meningen att betingsläsning borde införas på gymnasiet i ett till tre ämnen. 10.1.3.3 Möjligheten att använda självständigare arbetsformer är i högsta grad beroende av att eleverna besitter adekvat studieteknik. Vid betingsförsö-

ken h a r en betydande del av undervisningstiden inom ett betingsavsnitt avsatts till träning av för respektive ämne specifika färdigheter. Mer omfattande försök med studieteknisk h a n d l e d n i n g h a r förekommit vid försöksgymnasierna, där en studieteknisk introduktionskurs om tio timmar organiserats i första ringen. Kursen h a r ofta innefattat en studievaneenkät, information om inlärningspsykologiska fakta och lästeknik. Vidare har förmågan att lyssna aktivt och föra anteckningar liksom förmågan till meningsfullt studium av tabeller, diagram, bilder och kartor övats. Denna del av kursen h a r omfattat sju lektioner. De återstående h a r ägnats studietekniken i moderna språk, orienteringsämnen och matematik samt bok- och bibliotekskunskap. Att fälla ett entydigt omdöme om kursens effekt låter sig ej göra. Kursens innehåll h a r rönt u p p skattning, medan organisationen utsatts för viss kritik. Kritiken avser dels att handledningen placerats utanför timplanen, dels att den ej integrerats i respektive ämnesstudium. 10.1.3A Behovet av studiehandledning understrykes också av de undersökningar Norinder på gymnasieutredningens uppdrag utfört beträffande elevernas studieförhållanden och studieresultat vid fackgymriasiernaj (SOU 1963:41). Undersökningen ger belägg för att studieresultaten också beror av a n d r a faktorer än elevernas allmänintellektuella status och att den individuella studiehandledningen därvid h a r en central betydelse. De uppgifter som inhämtats om elevernas planmässighet, koncentration och uthållighet vid studierna visar sig vid bearbetning äga ett visst samband med studieframgången. Sådana för studierna viktiga arbetsegenskaper borde man därför genom en förnuftig arbets-

430 fostran kunna befrämja och utveckla. En av undersökningens slutsatser, som för övrigt helt stämmer överens med erfarenheterna från försöksgymnasiet, är att handledningen ej får stanna vid studietekniska råd i mer ytlig bemärkelse. Om handledningen i studieteknik skall kunna leda till några nämnvärda förbättringar av studieresultaten, måste den utvidgas till en studieträning, som syftar till att varaktigt förbättra de modifierbara personliga arbetsegenskaperna. Detta har både undersökningsoch erfarenhetsmässigt visat sig vara av större betydelse än studietekniska detaljer.

10.1.3.5 Även om vissa av försöken haft liten omfattning, synes det vara berättigat att låta resultaten tjäna som vägledning vid utformningen av arbetet i gymnasiet. Ställda i relation till de krav som såväl avnämare som elever ställt på gymnasiet och de standardbedömningar som gjorts, bekräftar de att studiehandledning i den vida mening som ovan nämnts och ett självständigare arbetssätt måste tillmätas betydande vikt vid det framtida gymnasiets utformning. Vid övervägandet av riktlinjer för arbetet inom gymnasiet har gymnasieutredningen inskränkt sig till de verksamhetsformer, som får anses specifika för gymnasiet. De anvisningar som ges i grundskolans läroplan har till stora delar giltighet även för gymnasiet. De synpunkter som där ges på lärarens funktion och elevernas verksamhet, på undervisningsprinciper och undervisningsmetoder är av den generella karaktär att de i princip är tillämpbara även på undervisningen i a n d r a skolformer. Samma omdöme gäller allmänna metodiska handledningar. Dylika generella synpunkter behandlas därför ej.

10.1.3.6 Gymnasieutredningen diskuterar i detta kapitel mot bakgrund av synpunkter på elevernas arbetsbörda under 10.2 hur den studietekniska träningen, lärostoffets bearbetning ocb redovisningen på gymnasiet bör utformas så att självständigare arbetsformer kan förverkligas. Därvid behandlas även vissa rent organisatoriska åtgärder avsedda att underlätta arbetssättet. I 10.3 utvecklas vidare de organisatoriska förutsättningarna för de undervisningsformer och arbetssätt som föreslagits i 10.2. Det behov av olika slags hjälpmedel som aktualiseras av verksamhetsformerna överväges i 10.4. Till hjälpmedlen hör även prov av olika slag. I 10.5 diskuteras de former av prov och redovisningar som blir nödvändiga för att diagnostisera elevernas arbetsförmåga och färdigheter, för att planera arbetet och utvärdera prestationerna. Till sist sammanfattar gymnasieutredningen sina förslag under 10.6.

10.2 Självständigt

arbete

10.2.1 Inledande synpunkter

Som en av gymnasiets uppgifter har i 5.7.6 angivits att utveckla goda arbetsvanor. Det innebär bl. a. att gymnasiet skall ge sina elever möjlighet att förvärva en god studieteknik och erhålla en arbetsträning som medverkar till detta. Det kan knappast ske genom enbart direkta kunskaper i studieteknik. Det centrala bör vara att skapa sådana verksamhetsformer att eleven stimuleras att söka sig fram på egen hand och att förvärvad förmåga till självständigt ställningstagande kommer till sin rätt. Det kan åstadkommas genom att eleverna ställs inför successivt alltmer krävande uppgifter och genom att de vänjes att genomföra dessa på egen h a n d

431 eller i saraarbete med andra elever med den handledning, som kan vara erforderlig.

10.2.2 Studieteknik

1 grundskolan får eleverna studieteknisk träning inom varje ämne. I målsättningen för de skilda ämnena understrykes behovet av färdighetsträning och i anvisningarna ges kontinuerliga studietekniska anvisningar i samband med kommentarer till lärostoffet. Man kan alltså förutsätta att eleven, när han kommer till gymnasiet, inte står främmande för den arbets- och informationsteknik eller de hjälpmedel som är av betydelse för kunskapstillägnelsen i varje enskilt ämne. Inte heller saknar han allmän studieteknisk träning. 10.2.2.1 Det är givetvis betydelsefullt att dessa färdigheter tas till vara och att gymnasiet bygger vidare på underlaget från grundskolan. I försöksgymnasiet har detta påbörjats genom handledning i studieteknik, som förlagts utanför timplanen i första årskursen. Dess utformning har emellertid som nämnts i 10.1.3.3 utsatts för viss kritik och det bör därför övervägas, om ej undervisningen i studieteknik i det nya gymnasiet bör utformas efter andra linjer. Som särskilt betydelsefullt har angivits, att studietekniken ej framstår som en separat uppgift utan att den infogas som ett naturligt element i varje ämne. Norinders undersökningar bekräftar också detta. Visserligen är många studietekniska element gemensamma för alla ämnen, men varje ämne kräver å andra sidan specialfärdigheter, som det skulle te sig egenartat att öva utan anknytning till stoffet och som kräver kontinuerlig uppmärksamhet. Gymnasieutredningen har därför, som framgår av läroplanen, sökt ge samtliga ämnen en

utformning som medvetet tar hänsyn till behovet av studieteknisk träning. Central betydelse har därvid tillmätts ämnet svenska, som mer än andra ämnen h a r möjlighet att tillgodose t. ex. olika former av muntlig och skriftlig framställning samt bok- och bibliotekskunskap. Läroplanen vill också söka tillgodose en studieteknisk samverkan så, att färdigheter som speciellt övas i ett ämne utnyttjas även i andra. 10.2.2.2 De element i försöksgymnasiets studieteknikhandledning som rönt uppskattning är framförallt den grundläggande inlärningspsykologiska orienteringen liksom möjligheten att diagnostisera de individuella studievanorna. Det nya gymnasiet bör tillgodogöra sig dessa erfarenheter och ge möjlighet att fullfölja dem i sin studieteknikhandledning. För dessa moment bör därför speciell tid ställas till förfogande. Det kan ske genom att man utnyttjar en del av den för introduktion i gymnasiestudierna avsatta tiden. Denna avses få form av en introduktionsdag vid höstterminens början som även av andra skäl, t. ex. för skolsocial och allmänt studieorienterande information, bör komma till stånd för att orientera eleverna om den nya skolformen. Vidare kan för studieteknikhandledningen utnyttjas timmar till förfogande, varvid sådana avsnitt kan behandlas som kan ges åt stora grupper samtidigt. (Läroplanen 11:4.2.2) 10.2.2.3 Den studietekniska träningen förutsätter möjligheter att avpassa den grundläggande handledningen efter elevernas individuella behov. Detta understrykes i de i 10.1.3.4 refererade undersökningarna av Norinder. Därvid betonas det realistiska i tekniska skolutredningens förslag till studiehandledning för eleverna. Den föreslog att ett antal

432 veckotimmar skulle få disponeras för individuell handledning. Vid inträdet i gymnasiet h a r eleverna skiftande studievanor varför det ej torde vara möjligt att direkt tillämpa den teoretiska orienteringen om studieteknikens elementa i praktiskt handlande. Ej heller torde det alltid vara möjligt att i den konkreta undervisningssituationen stanna vid råd och anvisningar som avser alla elever. Den nödvändiga kontakten mellan elev och lärare och den mer individualiserade handledningen förutsätter mindre grupper. Gymnasieutredningen finner det därför angeläget att en mer individuellt präglad handledning möjliggöres genom att undervisningsavdelningen i årskurs 1 får delas u n d e r fyra veckotimmar, benämnda grupptimmar. En grupptimme förlägges till svenska, en till ämnesgruppen historia/samhällskunskap, en till engelska/B-språk och en till ämnesgruppen fysik/kemi alternativt naturvetenskap eller företagsekonomi (se 9.11.6.3). Avsikten med dessa timmar skall vara att ge eleverna tillfälle till studieteknisk bearbetning av stoff och läraren skall företrädesvis fungera som handledare. Grupptimmarna är ej avsedda för ytterligare stoffinlärning. (Läroplanen 11:4.2.2.3) Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang erinra om de möjligheter till delning under tre veckotimmar som nu förefinnes i försöksgymnasiet. Motiveringen för denna delning är till sitt syfte likartad med gymnasieutredningens förslag, ehuru innehållet är ett annat. Försöksgymnasierna mottar elever från skilda skolformer med skilda studievanor. De delade timmarna h a r utnyttjats till att ge en jämnare färdighetsstandard och resultatet h a r bedömts värdefullt. Gymnasieutredningens förslag innebär således en nyhet endast vad avser innehållet. Att gymnasieutred-

ningen i sitt förslag stannat för fyra veckotimmar är betingat av en klassificering av studieteknikens art, som ej är likartad för alla ämnen men som utan större olägenhet kan reduceras till de fyra nämnda ämnesgrupperna. 10.2.3 Arbetsuppgifternas omfång

En god individuell studieträning utgör en viktig förutsättning för användning av arbetsformer, som bygger på elevens egen aktivitet och som utöver kunskapsinhämtandet stimulerar till problemlösning och nyskapande. Eleven måste emellertid få tillfälle att omsätta och vidareutveckla sin förvärvade arbetsteknik på uppgifter, som successivt ställer allt större krav på förmågan till inlärning, behandling och bedömning av ett kunskapsstoff. Vid gymnasiets slut bör han vara förmögen att på egen hand relativt självständigt lösa rätt omfattande arbetsuppgifter. Denna förmåga kan utvecklas genom att uppgifterna växer kontinuerligt. Om lärostoffet organiseras så att eleven vänjes att i undervisningen svara för och överblicka ett större avsnitt än det som •vanligen ges som läxa, blir den studietekniska tillämpningen och träningen naturlig och oundviklig. Eleven måste då mer självständigt ta ställning till och bearbeta det förelagda kursavsnittet, än när läxa ges till varje ny lektion. En övergång från den dagliga korta arbetsuppgiften till ett system med självständigt inhämtade större kursavsnitt kan ske genom längre sammanhållna uppgifter, långläxor. Samtidigt förändras undervisningen, så att klassundervisningen i den vanliga utformningen ersattes av mer handledande undervisning, vars riktpunkt är att föra in eleverna i problemställningar, ge direktiv för h u r dessa skall angripas och anvisa hjälpmedel för uppgifter. (Läroplanen 11:4.2.3.2)

433 En successiv övergång från dag- till långläxor skall under loppet av årskurs 1 ske i praktiskt taget alla ämnen med undantag för nybörjarspråk, där övergång till långläxsystemet kan uppskjutas till andra årskursen. Fr. o. m. årskurs 2 skall långläxor med ett redovisningsintervall av en vecka tillämpas generellt i den mån ej betingsstudium förekommer. En sådan arbetsorganisation ställer givetvis större krav på planering än dagläxor. För detaljerna beträffande planeringen hänvisas till läroplanen 11:4.2.3.2. Här skall endast understrykas behovet av att redovisningstillfällena för olika ämnen sprides över arbetsveckan så att eleverna får jämnast möjliga arbetsbelastning.

10.2.4 Beting Försök h a r som tidigare nämnts (10.1.3.2) förekommit med en om långläxor påminnande studieform, beting. Gymnasieutredningen ser i betingsstudierna ett värdefullt instrument för förnyelse av skolans inre arbete och framförallt för främjande av friare arbetsformer. De ger möjlighet att skapa bättre sammanhang i och överblick över ämnesstoffet. Samtidigt kan större utrymme ges åt metodfrågor och färdighetstriining än när lärostoffet behandlas i korta avsnitt. Värdefullt är också det utrymme som ges för en mer individualiserad handledning och för en anpassning till olika elevers arbetstakt och förmåga. De principiella synpunkter gymnasieutredningen anfört på undervisningens utformning under 10.1.1 synes i stor utsträckning kunna förverkligas genom betingsläsningen. Genom denna uppläggning av studierna synes det också vara möjligt att skapa den organisation för arbetet i gymnasiet som garanterar att intentioner nedlagda i läroplanen kan förverkligas. Gymna-

sieutredningen fäster därför stort avseende vid att betingsstudierna realiseras som ett normalt inslag i gymnasiets inre arbete. 10.2A.1 Betinget kan schematiskt u p p fattas som en förlängd långläxa, som en tillämpning av långläxans teknik på ett något större avsnitt. De ämnen som betingsläses uppdelas i avsnitt som spänner över större områden och för vilka längre studietid ges. Avsnitten (betingen) redovisas i ett sammanhang vid periodens slut. Betingsläsningens syfte är att hos eleverna uppöva förmågan att mer självständigt bearbeta och ta ställning till ett förelagt kursmaterial och på egen hand lösa mer omfattande arbetsuppgifter. Den ökar även möjligheten till mer individualiserad arbetstakt och fördjupning och ger tillfälle för eleven att friare disponera sin tid, vilket samtidigt ställer krav på elevens förmåga till arbetsplanering. Detta studium förutsätter vidare att den nuvarande typen av klassundervisning till större eller mindre del avlöses av friare former för handledning och studium inom det ämnet tilldelade timtalet. Den samlade schematiden för ett ämne fördelas under en betingsperiod på genomgång, handledning, självstudium och redovisning, varvid en icke obetydlig del av schematiden friställes för elevens eget arbete. 10.2A.2 Betingsstudiet kan delvis anses motsvara de värderingar av gymnasiets arbetssätt som redovisats i avnämarundersökningen (SOU 1963: 22, kap. 7). I såväl universitetslärar- som abiturientmaterialet påpekas, att det skulle vara till fördel för arbetssättet, om eleverna finge lösa större arbetsuppgifter på egen hand. Förslaget i undersökningen om tentamen på större kursavsnitt åt gången

434 bedömdes positivt på universitetshåll men gavs inte lika entydigt positiva värderingar hos abiturienterna. Dessa tycktes visserligen uppskatta högskolemässiga studieformer men var ej helt konsekventa när det gällde att ta ställning till dessas praktiska konsekvenser. Sålunda uppvisar abiturienterna en negativ attityd till att en större del av det totala skolarbetet än nu skulle utföras hemma eller på bibliotek och en m i n d r e del än nu på lektionstid, förutsatt att den totala arbetsbördan vore densamma. Vilken tyngd som skall tillmätas denna tendens är emellertid ovisst. Vissa tolkningssvårigheter tycks ha förelegat på denna punkt. Dahllöf h a r också påpekat att det kan vara förutsättningen att arbetsvolymen skulle vara densamma, man vänt sig mot, ej mot betingsläsningen som sådan. Resultatet av elevenkäten i anslutning till betingsförsöken läsåret 1961/62 ger stöd för en sådan tolkning. Gymnasieutredningen vill här understyrka vad som i kapitel 9 framhållits om arbetsbördan i gymnasiet. Den totala arbetsbördan får inte öka, den skall i stället minskas. Betingsstudiet får sålunda inte utformas så att arbetsinsatsen blir större. Den ökade självständiga insatsen skall kompenseras genom motsvarande friställning från lektionstid. För många elever kommer detta säkerligen att betyda minskad arbetstid. Å andra sidan får man inte blunda för att de individuella förutsättningarna för att arbeta självständigt växlar liksom att de utvecklas olika snabbt. Dispositionen av tillgänglig lektionstid måste göras med hänsyn härtill. Vissa elever kan ges mera frihet, andra åter kan behöva mera handledning. Anvisningarna i läroplanen h a r utformats med beaktande härav. (Läroplanen II: 4.2.3.3) De synpunkter som ovan anförts beträffande arbetsinsatsen i samband med

beting gäller inte bara eleverna. Det gäller även lärarna. Större krav kommer att ställas på arbetsplanering dels på längre sikt, dels för kortare delar av en betingsperiod. Läroplanen h a r därför förutsatt att viss lektionstid under betingsperioden skall friställas för såväl lärare som elever, tid som för lärarens del kan utnyttjas för planeringsarbete.

10.2A.3 Gymnasieutredningen fäster stor vikt vid betingsstudier såsom en organisatorisk metod för att säkerställa självständigt arbete. Betingsmetoden har prövats under flera år men endast i begränsad skala och vid ett mindre antal gymnasier. Flertalet lärare saknar erfarenhet och speciell utbildning härför. Med hänsyn härtill vill utredningen inte nu föreslå ett obligatoriskt tillämpande av metoden i samtliga årskurser och ämnen. Men för att tillförsäkra betingsläsningen en plats som en normal organisationsform för undervisningen föreslår gymnasieutredningen ett visst minimum i fråga om antal ämnen och tid för betingen. Betingen bör till en början ej ges större omfattning än vad som svarar mot ca två veckors vanligt skolarbete för att sedan successivt öka. Varje elev skall efter det första gymnasieåret bedriva betingsstudier i viss omfattning. Betingsläsning skall under höstterminen i andra årskursen förekomma i minst ett ämne och följande terminer i minst två. Anvisningar beträffande lämpliga ämnen och betingsläsningens utformning ges i respektive ämnens kursplaner. Det är emellertid betydelsefullt att exempel på lösningar i form av studieplaner för betingsstudier utarbetas för varje ämne. Det bör därför upp dras åt skolöverstyrelsen att ombesörja att dylika blir tillgängliga. Betingsläsningen aktualiserar också

435 en lärarutbildningsfråga. För att kunskap om betingsläsningens metodik snabbt skall kunna spridas är det angeläget att den tas upp till behandling inte bara i den reguljära lärarutbildningen men framför allt uppmärksammas i den kontinuerliga fortbildningsverksamhet som bedrives. Denna fråga upptas i 15.2.5. 10.2AA Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt utformningen av redovisningen och utvärderingen av det arbete eleven utfört i form av beting. Försöksverksamheten pekar på vissa svårigheter att administrera redovisningen så att den ej tar alltför stor del av betingsperioden i anspråk. Redovisningens form är också värd speciell uppmärksamhet. Det är av vikt att kunna utvärdera icke blott kunskapstillägnelsen utan även de speciella kvaliteter betingsläsningen vill befordra. Dessa frågor kommer att behandlas i 10.5 i samband med diskussionen av kunskapskontrollen i gymnasiet.

10.2.5 Koncentration av schemat

10.2.5.1 Betingsstudiet kan om det inpassas i ett schema av hävdvunnen typ bli utsträckt över ogynnsamt lång tid. Betingsarbetet kan också uppfattas som betungande om det skall utföras parallellt med åtskilliga andra konventionellt lästa ämnen. Det är därför angeläget att betingen, även om de omfattar längre studieavsnitt, kan genomföras under en kortare tidsperiod med ett större antal veckotimmar. Antalet samtidigt lästa ämnen bör i vissa fall vara mindre än i det framlagda förslaget till timplan. Antalet bör i de två sista årskurserna minskas till isju respektive sex exklusive gymnastik, eller ännu hellre fem i sista årskursen. För att åstadkomma detta måste ämnena med lägre timtal kon-

centreras till den ena av läsårets terminer. Andra ämnen behöver bli föremål för partiella koncentrationer, d.v. s. ämnet får under vissa tidsperioder ett större och under andra ett mindre timtal. Betingsläsningen är ej det enda och avgörande skälet för koncentration av timplanen. Av skäl som redovisats i kapitel 9 och som diskuteras i 10.3.4, t. ex. behovet av samverkan, bör ämnen med mindre timtal koncentreras. För att kunna säkerställa sådan koncentration vill gymnasieutredningen därför framföra förslaget att skolorna ålägges att genomföra en obligatorisk minimikoncentration givetvis med rätt för dem att företa ytterligare koncentration i den mån de lokala omständigheterna medger det. Gymnasieutredningen föreslår att de ämnen som h a r två veckotimmar eller mindre koncentreras till ena hälften av läsåret, dock med undantag för estetiska ämnen, gymnastik, maskinskrivning, ergonomi och moderna språk. Vissa ämnen med högre timtal göres också till föremål för obligatoriska koncentrationsanordningar, nämligen i årskurs 3 religionskunskap och den mindre kursen i samhällskunskap (se 9.11.7). Lokala variationer vid utformningen av koncentrationen bör medgivas, med hänsyn bl. a. till möjligheten för eleverna att läsa frivilligt ämne. Det bör också vara möjligt att förskjuta en del av timtalet i ett ämne till annan årskurs. 10.2.5.2 Det vore önskvärt att nu kunna framlägga förslag till mer omfattande koncentrationsåtgärder. Vissa förarbeten härför har utförts inom utredningen och dessa skulle efter överarbetning kunna läggas till grund för mer omfattande åtgärder att nedbringa antalet samtidigt lästa ämnen. Det centrala ämbetsverket bör därför få i u p p d r a g att

436 bearbeta detta material, föreslå mer vittgående koncentrationsalternativ samt att till skolornas tjänst utarbeta erforderliga anvisningar. Därvid bör enligt gymnasieutredningens mening särskild uppmärksamhet ägnas åt den form av partiell koncentration där perioden för koncentrationsåtgärderna är kortare än ett halvt läsår, exempelvis så att en termin uppdelas i fyra skeden, varvid det totala timtalet för respektive ämne fördelas så att ämnet under ett eller två skeden får ett ökat timtal. Ett sådant arrangemang torde vara betydelsefullt för att lösa de pedagogiska problem som visat sig uppkomma i vissa ämnen vid koncentration till den ena terminen. Erfarenheter som bekräftar betydelsen av en sådan lösning för de moderna språkens del h a r vunnits vid försöksverksamheten vid allmänna gymnasiet i Kalmar.

Vägledande för gymnasieutredningens ställningstagande h a r varit det principiella synsätt som presenterats under 10.2.4 i anslutning till förslaget om beting. Liksom beträffande betingsstudierna ser gymnasieutredningen i specialarbetet ett betydelsefullt instrument för förnyelse av skolans inre arbete. Specialarbetet ger de största möjligheterna att realisera ett fritt arbetssätt i grupp eller individuellt och blir en probersten på undervisningens utformning. Det ger större möjligheter än betingen att ställa problem och utvälja studiefält oberoende av ämnesgränser. Det ger också tillfälle att tillämpa arbetssätt som i stor utsträckning kan anknyta till de arbetssätt eleven kommer att möta som naturliga inom arbetslivet och vid fortsatta studier. Gymnasieutredningen fäster därför stort avseende vid att specialarbetet kan förverkligas i enlighet med de riktlinjer som nedan skisseras.

10.2.6 Specialarbete

10.2.6.1 Tidigare har i allmänna gymnasiet s. k. enskilt arbete ingått ursprungligen som en obligatorisk uppgift för att sedermera bli frivilligt. Det enskilda arbetet har ej haft förmåga att väcka större intresse hos alla elever. Det har av många upplevts som en extra arbetsbelastning och det har från elevhåll vittnats om osäkerhet och villrådighet beträffande metoden för arbetsuppgiftens utförande. Orsakerna till att det enskilda arbetet ej mött det gensvar som avsetts får sökas bl. a. däri att det ej byggt på någon systematisk arbetsteknisk träning och att kontinuerlig handledning ej föreskrivits. Det har ej heller ingått som ett led i det normala programmet i skolarbetet utan legat utanför detta som ett extraarbete. Det h a r vidare inte givit uttryck för annan form av självständighet än den, som ligger i att eleven ofta lämnats att helt på egen hand försöka sig på uppgiften utan den

Den systematiska träningen i aktivt arbetssätt är visserligen en individuell träning men den avser vad gäller betingsstudierna ett stoff eller ämnesomr å d e som är gemensamt för alla elever. Slutledet i denna träning bör därför vara att den enskilde eleven får tillfälle att tillämpa sina studietekniska färdigheter på en större individuellt eller i samarbete med kamrater vald och utförd arbetsuppgift. Arbetsuppgiften bör ha den uppläggningen, att om möjligt alla de komponenter, som ingår i tidigare arbetsformer, får komma till uttryck. Gymnasieutredningen föreslår därför ett obligatoriskt specialarbete för varje elev förlagt företrädesvis till tredje årskursen. Härmed avses sålunda ej det specialarbete inlagt på schematid som förekommer i maskintekniskt och kemitekniskt alternativ i årskurs 4 och som tidigare behandlats i kapitel 9.

437 handledning, som hade varit erforderlig. Uppgifternas art h a r många gånger inte kunnat locka till större entusiasm inför arbetet. 10.2.6.2 Det kan mot denna bakgrund te sig förvånande att gymnasieutredningen föreslår ett individuellt specialarbete. Därför är det angeläget att redan inledningsvis understryka att gymnasieutredningen velat ta vara på det enskilda arbetets positiva sidor och samtidigt sätta in det i arbetssystemet. Specialarbetet skall vara ett normalt led i gymnasiearbetet och utföras med den handledning som eleverna behöver. Oavsett den tidigare successiva träningen i självständigare arbetssätt är det oundvikligt, att elevernas förmåga att lösa mer omfattande uppgifter varier a r starkt. Det är därför nödvändigt att uppgifternas art och svårighetsgrad varierar. Det väsentliga är emellertid inte omfånget eller problemens djup. Det avgörande för arbetsformens värde är, att eleverna alltefter förmåga får tillfälle att pröva sina krafter på en uppgift, som är litet större än de, som vanligtvis kan ges under de föregående gymnasieåren och som något liknar de typer av arbetsuppgifter, eleverna kan ställas inför under fortsatta studier eller i yrkesverksamheten. En tänkbar förberedelse för den större uppgiften kan vara m i n d r e ambitiösa uppgifter utdelade i årskurs 2 och då förslagsvis utförda i form av grupparbete. Detta konstaterande utesluter inte grupparbete för den större uppgiften i tredje årskursen. Med tanke på att grupparbete är vanligt i den verksamhet eleven senare kommer att ägna sig åt förutsätter tvärtom utredningen att grupparbete blir den vanliga arbetsformen. Elevens val av arbetsuppgift förlägges till slutet av årskurs 2. Det ger fördelen att fler ämnen befinner sig i

blickfältet och att de ämnen som avslutas i och med andra årskursen ej faller utanför valet. Det behöver ej heller nödvändigt göras bland de ämnen som är att betrakta som karaktärsämnen på respektive studiegång. Specialintressen vid sidan av schemat bör också få komma till uttryck. Vissa restriktioner måste emellertid införas. En granskning av arbetsprogrammets omfattning skall äga rum, så att det står i proportion till elevens förmåga och den tid som kan beräknas avsättas för specialarbetet. En avvägning mot elevens allmänna prestationer är också befogad, så att ej uppgiften väljes i ämne, där prestationerna är svaga. Avsikten är inte att specialarbetet skall utnyttjas till betygsuppläsning. Syftet är ej en kunskapsprestation utan en träning i studiemetod, vilket måste uppmärksammas vid uppgifternas formulering. Valet måste också övervägas med tanke på skolans resurser, möjligheterna till handledning inom eller utom skolan och arbetsbelastningen på handledarna. Det är t. ex. angeläget att få en viss spridning, så att inte vissa handledare belastas onormalt. F ö r organisationens detaljer hänvisas till läroplanen. (Läroplanen 11:4.2.3.5) F ö r att uppgiften med utarbetande av förslag till arbeten och studieplaner skall kunna hållas inom rimliga proportioner bör det uppdras åt det centrala ämbetsverket att låta utarbeta och distribuera förslag till uppgifter jämte vissa anvisningar för arbetets utförande. De uppgifter som konstrueras vid skolorna bör å andra sidan inges till den centrala skolmyndigheten, så att de kan utnyttjas i andra sammanhang. Arbetsperioden för det större självständiga arbetet kan i stort sett sträcka sig över tredje årskursen. Eleven skall härvid inte lämnas utan hjälp från skolan, ty då kan de olägenheter som

438 varit förknippade med det tidigare enskilda arbetet återkomma; bristande bandledning, oförmåga att få grepp om arbetet, arbetsanhopning till tredje årskursens slutveckor. Handledningen skall vara kontinuerlig. I samband med att eleven får sin uppgift diskuterar läraren och eleven arbetsmetoderna och arbetets uppläggning. Läraren står sedan till förfogande för handledning och skall självmant ingripa, om initiativ inte tas från elevens sida. Handledningen kan vara individuell, men den kan också utföras gruppvis, n ä r flera elever utför likartade uppgifter liksom självfallet då fråga är om grupparbetsuppgifter. Gymnasieutredningen förutsätter att arbetsuppgifterna i stor utsträckning kan utformas så att grupparbete blir det normala arbetssättet (se vidare 10.2.7). För handledningen kan en timme till förfogande utnyttjas varvid det får förutsättas att vid individuell handledning mer än en elev kan få utnyttja handledarens tjänster inom ramen för samma timme. Läraren skall sålunda kunna stå till förfogande i skolan viss tid varje vecka för handledning. Skolans samlade resurser i form av bibliotek, övriga samlingar av media för referenser, laboratorier och övriga lokaler skall eleverna få använda. Gymnasieutredningen vill i detta samm a n h a n g påpeka att urvalet av uppgifter ej behöver begränsas av de resurser i fråga om handledning som utgöres av lärarna. Beroende av specialarbetets k a r a k t ä r bör skolan kunna anlita handledare utanför lärarkretsen liksom även utanför skolan. Sådant handledningsarbete ersattes genom att det förlägges till timmar till förfogande. F ö r vissa arbetsmoment kan speciell tid behöva ställas till förfogande. Det kan diskuteras, huruvida denna bör förläggas samtidigt för alla elever i form

av en från undervisning friställd vecka. För detta talar möjligheten att sammanhängande syssla med stora arbetsmoment, att företa tidsödande studiebesök, intervjuundersökningar, mer krävande laborationer m. m. När gymnasieutredningen avvisar en sådan organisation är det främst av det skälet, att det sannolikt skulle ställa alltför stora krav på skolans resurser. I fall av många laborativa uppgifter skulle de normala laboratorieresurserna inte räcka till. Handledarnas arbete skulle minska i effektivitet, när det måste fördelas på ett stort antal samtidigt, koncentrerat arbetande elever. Till detta kommer att omfattningen och typen av elevernas arbeten kan ställa helt olika krav på tidsfördelning. Det torde därför vara mer rationellt, att elever vid behov kan friställas från undervisningen individuellt under en halv dag, en eller några dagar för att utföra större tidskrävande uppgifter. En jämnare fördelning av handledarens insatser är under sådana förhållanden också möjlig. Med tanke på att självständigare arbetsformer och längre redovisningsintervall tillämpats redan från första årskursen, torde det förhållandet att några elever periodvis är borta från skolarbetet ha mindre betydelse för undervisningen. 10.2.6.3 En svårbedömbar fråga är i vad mån det arbete som utförts skall premieras på något sätt, om det skall ske någon registrering av prestationen på slutbetyget. Man kan tänka sig att antingen låta det åstadkomna arbetet återverka på ämnesbetyget eller införa ett separat graderat omdöme om elevens förmåga att utföra självständiga arbetsuppgifter. Den senare typen av omdöme måste förmodligen utmönstras med hänvisning till att instrument saknas för en sådan bedömning. Dessutom är det stör-

439 re självständiga arbetet en integrerad del av skolarbetet och det vore felaktigt att bryta ut ett moment för att betygsätta det särskilt. Även mot alternativet att låta prestationen återverka på ämnesbetyget kan invändningar göras. I vissa, förmodligen dock sällsynta fall, kan eleven välja ett arbete som berör ett ämnesområde som endast delvis eller med svårighet kan pressas in inom ramarna för ett schemaämne. Blir detta sällsynt, så är förmodligen ett annat fall vanligare, nämligen det där eleven har förlagt sin uppgift till ett ämne för vilket slutbetyg redan givits. Det kan gälla kemi, historia, språk och estetiska ämnen. I varje fall de två första kan inte uteslutas från de ämnen, som kan räkna på stor uppmärksamhet från elevernas sida. Man kan, om arbetet premieras särskilt, få den olyckliga styrning av ämnesvalet som anförts som en av nackdelarna med det enskilda arbetet. Ämnesvalet kan komma att styras av andra faktorer än elevernas intresse. Om man avstår från att värdera elevens förmåga genom ett separat betyg eller genom eventuell betygshöjning i ett enskilt ämne, behöver det inte leda till slutsatsen att prestationen inte skulle vara av betydelse för eleven. Vad eleven uträttar kommer otvivelaktigt hans allmänna prestationer till godo utan att det speciellt belönas. Både de kunskaper han förvärvar, den överblick han skaffar sig och den studietekniska erfarenhet han samlar måste ge utslag i hans allmänna prestationsförmåga, och därmed i premieringen av denna i slutbetyget. Gymnasieutredningen har emellertid också övervägt den inverkan det kan ha på elevernas prestationer och inställning till specialarbetet, om en förtjänstfull prestation ej markeras på något sätt. Med hänsyn till de ovan anförda

svårigheterna att avge graderade omdömen har gymnasieutredningen därför stannat för att föreslå att i slutbetyget på det sätt skolöverstyrelsen bestämmer noteras med viss utförlighet specialarbetets art och innehåll.

10.2.6.4 Specialarbete i årskurs 4 inom maskintekniskt och kemitekniskt alternativ av teknisk lärokurs har en annan karaktär. Det är schemalagt och därmed i allt väsentligt parallellställt med ett undervisningsämne. Sådant specialarbete skall därför betygsättas i vanlig ordning såsom ett undervisningsämne.

10.2.7 Grupparbete

Gymnasieutredningen har vid sin presentation av beting och specialarbete i första hand fäst uppmärksamheten vid undervisningens organisation och möjligheter att genom vissa organisationsformer åstadkomma friare arbetssätt i gymnasiet. Någon systematiserad analys av olika undervisningsformer och arbetssätt har därvid ej gjorts. Gymnasieutredningen finner det ej heller påkallat att göra en omfattande framställning av olika verksamhetsformer med tanke på de synpunkter som nyligen redovisats av skolberedningen. Dessa är vad gäller de principiella ställningstagandena giltiga även för gymnasiet. I olika sammanhang har dock gymnasieutredningen särskilt betonat betydelsen av grupparbeten i samband med framställningen om beting och specialarbete, varför det finnes anledning att något utveckla skälen härför. Gymnasieutredningen ansluter sig till de motiveringar för grupparbete som anförts av skolberedningen men vill utöver dessa understryka de anledningar som finns att lägga ytterligare vikt vid detta arbetssätt på gymnasiet.

440 I kapitel 5 h a r diskuterats avnämarnas krav på allmänna arbets- och studietekniska färdigheter av betydelse för elevernas framtida yrkesverksamhet eller studier. I det moderna arbetslivet liksom inom stora sektorer av universitets- och högskoleutbildningen är sådana arbets- och studieformer vanliga som förutsätter en samverkan mellan flera personer inom en arbetsgrupp. Det gäller i hög grad de arbetsfält dit elever från gymnasiets ekonomiska och tekniska sektorer söker sig. Det gäller vid universiteten och högskolorna framför allt tekniska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen. Gymnasiet skulle försumma en viktig del av studie- och arbetsträningen, om eleverna ej finge tillfälle att tillämpa arbetssätt, som avnämare och samhälle betraktar som oundgängliga. Det bör därför vara naturligt att sådana arbetsuppgifter skapas — framför allt i samband med beting och specialarbete — att den lämpligaste lösningen är grupparbete. Att skapa arbetsuppgifter av den karaktären bör i inånga ämnen vara relativt lätt. Marknadsundersökningar av begränsad natur bör vara en självfallen uppgift för elever på den ekonomiska sektorn. För elever på den samhällsvetenskapliga studiegången bör enkäter med datainsamlande och bearbetning vara högst naturliga uppgifter. I båda fallen förutsattes intimt samarbete både vid precisering av frågor och utvärdering av svar. Liknande synpunkter kan läggas på konstruktionsarbeten och laborativa uppgifter. Grupparbete förbereder för arbetsuppgifter som kräver gemensam planering, organisation av arbete och förmåga att ta och möta skäl. Även om man ej skall ställa alltför stora förväntningar på dess möjligheter att bid r a till anpassning till yrkes- och studielivets krav, måste det betraktas som

ett viktigt led i skolans strävan att skapa realistiska arbetssituationer.

10.3 Samverkan

och

planering

10.3.1 Samverkans uppgift

Samverkan mellan olika ämnen ock lärare i dessa har till uppgift att motverka splittringen av stoffet och främja överblicken. De yttre möjligheter som kursplanerna skapat bör vid utformningen av undervisningen utnyttjas genom att tillfällen till samverkan mellan ämnen skapas. Detta har ett speciellt samband med de arbetsformer som behandlats under 10.2. När undervisningen tar formen av större uppgifter och dess syfte är att animera eleverna till en självständig bearbetning av ämnesstoffet är det visserligen betydelsefullt att eleven lär sig att avgränsa sin uppgift. Den får ej bli orimligt betungande eller tendera mot ett diffust faktasökande. Men det är å andra sidan också av vikt att eleven inte väjer för att ta med för arbetet relevant material eller tillämpa en för uppgiften passande arbetsteknisk metod enbart av det skälet att detta eller denna hör hemma i ett annat ämne. För att befordra en sådan inställning till arbetet är det nödvändigt att läroplan och verksamhetsformer inom gymnasiet tar rimlig hänsyn till behovet av samverkan mellan ämnena. Det förhållandet att ämnesuppdelningen är nödvändig av praktiska skäl utesluter ej, att man i gymnasiets arbete ger plats för inslag som i sig rymmer element från olika ämnen. Att bryta genom ämnesbarriärerna och skapa en samlad eller åtminstone samordnad undervisning är ett sedan länge uttalat önskemål, som i allt större utsträckning kommit att förverkligas på den obligatoriska skolans låg- och mellanstadium.

441 Grundskolans läroplan vittnar om samma intentioner även för högstadiets vidkommande. Försöksverksamhetens resultat antyder också att samverkan mellan olika ämnen på gymnasiestadiet kan innebära en avsevärd stimulans för arbetet. Träningen att sammanställa fakta från olika ämnesområden till ett sammanhang vänjer elever att se ett problem ur flera synvinklar. Därtill kommer att tids- och arbetsvinster kan skapas genom samverkan dels genom att dubbelbehandling av ämnesstoff undvikes, dels genom att inlärningen förstärkes. Av Vägen genom gymnasiet framgår också den positiva inställning eleverna h a r till samverkan mellan ämnena. Omkring 80 procent av abiturienterna visar positiv inställning till en sådan undervisningsform. (SOU 1963: 15, s. 244).

10.3.2 Vertikal samverkan

Som redan framhållits i kapitel 9 h a r genom läroplanens konstruktion ämnessplittring och ineffektiv dubbelbehandling såvitt möjligt undvikits. En gränsrevision h a r företagits mellan gymnasiets ämnen så att stoff som i det nuvarande gymnasiet är fördelat på olika ämnen sammanförts till ett eller omfördelats på andra ämnen. Det förra gäller t. ex. historia, samhällskunskap, företagsekonomi och teknologi, det senare gäller t. ex. det nuvarande gymnasiets geografi och kristendomskunskap. En vertikal samverkan kan sägas äga rum genom ämnenas placering i årskurser, där ett tidigare påbörjat ämnes uppläggning förbereder ett eller flera ämnen vars studium är förlagt till senare årskurs. Det gäller t. ex. kemi— biologi, teknologi—övriga tekniska ämnen, företagsekonomi—övriga ekonomiska ämnen. Men även i samma års-

kurs är ämnesinnehållet så arrangerat att vissa ämnens innehåll förutsätter ett samspel. Sålunda är kursplanen i matematik så uppbyggd att den vid varje tidpunkt skall ha behandlat de områden som är av betydelse för fysikkursen. 10.3.3 Horisontell samverkan

Den horisontella samverkan ägnas stor uppmärksamhet i förslaget till läroplan och förekommer i sammanhang som tidigare ej i så stor utsträckning u p p märksammats. Det gäller t. ex. mellan moderna språk och naturvetenskapliga ämnen, mellan samhällskunskap och matematik, mellan skilda tekniska ämnen o. s. v. Gymnasieutredningen vill starkt understryka behovet av att dessa uppslag utnyttjas och att samverkan kommer till stånd såväl inom som utom schemat, och att därvid beaktas icke blott ämnesstoffet utan även möjligheten till samordnad färdighetsträning. Även om samverkan ej är formellt organiserad bör läraren söka utnyttja de tillfällen till pedagogiskt värdefull samverkan som kursplanen medger. Vid fastställande av ordningsföljden mellan ämnets olika moment skall läraren beakta tillfällena till samverkan med angränsande samtidigt studerade ämnen. Med hänsyn till den vikt läroplanen fäster vid samverkan vill gymnasieutredningen också föreslå att organiserad samverkan skall förekomma inom något eller några ämnesområden i varje årskurs. Skolledningen h a r därvid att efter hörande av konferens fastställa vilket eller vilka områden som är lämpliga för denna verksamhet. 10.3.4 Koncentration

Ämnessplittring motverkas och samverkan kan befordras även genom den koncentration av schemat som diskuterats under 10.2.5. Antalet samtidigt stude-

442 rade ämnen minskas och kontaktytan mellan ämnena blir större. Gymnasieutredningen ser häri ytterligare ett skäl till att förorda koncentration utöver det skisserade minimum. Vad som därvid självfallet måste uppmärksammas är att koncentrationen inom årskursen inte utföres på ett sådant sätt att givande möjligheter till samverkan offras. 10.3.5 Samverkan utom schemat

Gymnasieutredningen har hittills endast diskuterat möjligheterna till samverkan inom schemat. Även externa inslag i undervisningen bör uppmärksammas som objekt för samverkan mellan olika ämnen, eftersom de ofta på ett osökt sätt kan utnyttjas för att belysa olika fält av verksamheten i skolan. Det gäller såväl studiebesök som studieresor och lägerskolor. De senare, av vilka man har goda erfarenheter från försök både i Sverige och utomlands, ger dessutom tillfällen till träning av olika färdigheter, t. ex. intervjuer och skriftlig rapportering. Samtliga aktivitetsformer h a r sitt värde även därigenom att de ger helt andra möjligheter än i den vanliga skolsituationen att öva eleverna i samarbete och att skapa en för allt skolarbete fördelaktig sammanhållning iViom avdelningen. Det vore därför värdefullt om — under förutsättning att de personella, lokala och ekonomiska förutsättningarna finns — lägerskola kunde anordnas minst en gång under gymnasietiden. 10.3.6 Planering

Samverkan ställer ökade krav på planering, en planering som inte bara avser den enskilde läraren och det enskilda ämnet utan en större eller mindre grupp av lärare. Oftast kan det behov av planering och personligt samråd som samverkan aktualiserar lösas på informella vägar genom personliga kontak-

ter. Sådant personligt samråd behöver ej utgöra någon avsevärd extra arbetsbelastning på den enskilde läraren, eftersom den endast innebär modifieringar av den planering av undervisningen på längre sikt som varje lärare utför. Men även om sålunda en väsentlig del av samverkan kan åstadkommas på det personliga planet torde det, när större projekt aktualiseras, när planläggning för en hel årskurs göres eller när ett större antal ämnen avses, vara nödvändigt att kläda samarbetet i institutionella former, konferenser. 10.3.6.1 Skolstadgan föreskriver två typer av formell samverkan, klasskonferens och ämneskonferens. Mycket schematiskt kan den förra sägas avse elevvårdande uppgifter i vid mening, medan den senare gäller huvudsakligen ämnespedagogiska frågor. Helt kan dessa uppgifter ej renodlas, i varje fall ej när det gäller klasskonferensen. I den gymnasiekonstruktion som framlägges av gymnasieutredningen kommer klasskonferensernas sammansättning att bli mer varierande än nu — i varje fall i andra och tredje årskursen — beroende bl. a. på elevernas ämnesval och samläsningen. Konferensernas sammansättning behandlas närmare i läroplanen 11:4.1.3.3. 10.3.6.2 Behovet av konferenser mellan olika lärare och olika grupper av lärare accentueras av den samverkan mellan ämnena som föreslagits. Organisationen av beting och specialarbeten liksom t. ex. utnyttjandet av timmar till förfogande samt studie- och yrkesorienteringens uppläggning kräver också konferensernas uppmärksamhet. För att tillräcklig tid skall kunna ägnas åt dessa betydelsefulla uppgifter är det angeläget att konferenserna på ett effektivt sätt inordnas i gymnasiets arbete, t. ex.

443 genom att de inplaceras i arbetsordningen vid lämplig tidpunkt under veckan. I försöksverksamheten har ett system tillämpats — rörliga konferensdagar — varvid konferenserna hålles på undervisningstid. Lärarna har då friställts från undervisningen och eleverna h a r givits uppgifter av den karaktären, att de helt bygger på elevens eget arbete. F ö r att förhindra att vissa ämnen drabbats av större timbortfall än övriga har konferenserna ej förlagts till fixerad veckodag utan successivt förflyttats från veckodag till veckodag. De rörliga konferenserna synes i vissa avseenden kunna lösa de problem som hittills varit förknippade med konferenserna. Friställande av tid till elevernas eget arbete låter sig också väl förena med den allmänna målsättningen för gymnasiestudierna. En annan möjlighet till infogandet av konferenser i arbetsordningen vore fastställande av en fast konferensdag. Det förutsätter dock att för gymnasiet i dess helhet schemat kan läggas så, att en veckodag före eller efter frukostrasten kan friställas från lektioner. På denna halvdag lägges konferenser regelbundet. Konferenserna kan därvid parallelläggas, varigenom utrymme för upp till sex konferenser kan vinnas. Systemet h a r den fördelen att eventuella rubbningar i undervisningsarbetet undvikes. Då vissa komplikationer kan komma att uppstå vid en tillämpning av fasta konferenser inom ramen för femdagarsvecka vill gymnasieutredningen nu ej föreslå detta som ett alternativ till rörliga konferensdagar. Undersökningar bör dock göras om i vad mån fasta konferensdagar är möjliga att förena med den nya arbetsorganisationen. Att förutse de problem som är förknippade med olika konferensmodeller är ej möjligt, då dessa måste prövas mot

en rad skolorganisatoriska problem. Det bör därför uppdras åt det centrala ämbetsverket att låta pröva olika alternativ och därefter vidta de åtgärder som är befogade. 10.3.6.3 Samtidigt som konferensernas arbete ej får underskattas, måste starkt understrykas risken för att i högre grad institution alisera överläggningarna om undervisningens uppläggning. Lärarens uppgift är främst att undervisa. Det administrativa arbetet skall tjäna denna uppgift. Problem som gäller samverkan bör i stor utsträckning kunna lösas genom informella kontakter mellan lärarna i de olika ämnena. Sådana kontakter kan knytas även över vidare fält om t. ex. studiedagar inriktas på att ta upp frågor om utveckling av gymnasiets inre arbete. Skolans pedagogiska ledning bör ha stora möjligheter att i anknytning till andra uppgifter stimulera till initiativ som garanterar koordination och planering av undervisningsarbetet. Inte minst kan verksamheten av den fackinspektion som utredningen föreslår i kapitel 13 bli av betydelse. Ett icke oviktigt led i dess arbete bör vara att uppmärksamma samverkansspörsmål. 10.4 Hjälpmedlens ningen

roll i

undervis-

10.4.1 Inledning

Hjälpmedlen har i gymnasieundervisningen uppgiften att förmedla en rikare information till eleverna och göra det möjligt för dem att bedriva en effektiv färdighetsträning. De har likaså en stor betydelse med tanke på den vikt som i förslaget till läroplan läggs vid att kunskapsinhämtande och färdighetsträning sker på ett sätt som utvecklar elevens förmåga att arbeta rationellt och självständigt. Behovet av hjälpmedel liksom

444 den inre och yttre organisationen av hjälpmedelsförsörjningen kommer att behandlas separat i kapitel 16. I föreliggande kapitel inskränkes därför behandlingen av hjälpmedlen till principiella synpunkter på dessas funktion i gymnasiets undervisning. Framställningen kommer därvid att koncentreras kring hjälpmedlens funktion att göra undervisningen åskådlig, möjliggöra friare arbetsformer samt slutligen att delvis eller helt överta traditionella läraruppgifter.

eleven reella möjligheter att förverkliga detta självstudium är det uppenbarligen nödvändigt att han kan lita till en riklig tillgång till hjälpmedel och att dessa är utformade på ett ändamålsenligt sätt. I detalj behandlas detta i kapitel 16. Bland hjälpmedel, vilkas utformning måste ägnas speciell uppmärksamhet för att de skall fylla den åsyftade funktionen, vill utredningen h ä r ägna särskilt intresse åt de tryckta hjälpmedlens betydelse för elevens studieträning.

10.4.2 Hjälpmedlens funktion

10A.3.1 Det tryckta studiematerialet bör vara så utformat att det ger eleverna tillfälle att själva planera studierna, att det sporrar dem att på egen h a n d spåra, kombinera och dra slutsatser. Den anmärkningen gäller i synnerhet läroböckernas utformning. För närvarande är många läroböcker utformade så att de ger små möjligheter att på egen h a n d söka sig fram till det material som är av betydelse för de problem som studeras. Utrymmet för egen planering är starkt beskuret. Läroböcker av den typen kan ej användas om det nya gymnasiets mål skall kunna tillgodoses. För att kunna svara mot målsättningen måste studiematerialet ha en helt annan bredd än den hävdvunna läroboken. Studiematerialet bör få uppläggningen mer av material för studierna och vägledning för bearbetning av stoffet än de hittillsvarande läroböckerna. Det torde för att tillgodose de krav som ställs i framtiden vara riktigare att tala om behovet av ett lärobokssystem än en lärobok. Ett lärobokssystem torde behöva utformas kring en stomme bestående av en sammanfattande framställning, en grundbok. Denna kompletteras med olika typer av hjälpmedel producerade i direkt anknytning till grundboken. Närmast till denna bör ansluta studiehandledning för eleverna

I syfte att ge undervisningen ett konkret innehåll är sedan länge en rad hjälpmedel införlivade med skolans undervisning. Med tanke på att denna hjälpmedelsfunktion varit föremål för intensiv behandling i olika sammanhang, t. ex. i samband med utfärdande av läroplaner för olika skolformer, och tagits upp i ett särskilt betänkande (Hjälpmedel i skolarbetet, SOU 1961: 17) av skolberedningen vill gymnasieutredningen h ä r endast understryka några generella synpunkter. Hjälpmedlen bör infogas organiskt i undervisningen. Det är en viktig uppgift, särskilt när det gäller de tekniska hjälpmedlen, att välja det medium som bäst är ägnat att konkretisera och presentera ett kursavsnitt. Förutsättningen för användningen av hjälpmedel är alltid att de h a r något väsentligt att ge och att vad de meddelat görs till föremål för samma behandling och samma kontroll som övriga inslag i undervisningen. 10.4.3 Tryckta hjälpmedel

Förslaget till läroplan betonar mycket starkt elevernas eget arbete och självständiga bearbetning av ämnesstoffet. De friare arbetsformerna är betonade i betingsorganisationen liksom i samband med specialarbetet. För att ge

445 och lärarhandledning. Till detta kan fogas ytterligare material i form av diagnostiska och andra prov, litteratur, bilder, ljudband och filmer som ytterligare belyser framställningen. Kompletteras grundboken på detta sätt med annat material eller hänvisningar till annat material kan eleverna lättare övas att spänna över ett större stoff, värdera och bearbeta detta. Dessa synpunkter på lärobokens utformning utesluter givetvis inte användning av andra typer av läroböcker. Närmast kommer då den programmerade läroboken i fråga. För inlärning av grundläggande kunskaper och färdigheter torde den vara överlägsen det skisserade lärobokssystemet. Gymnasieutredningen fäster stora förhoppningar vid de försök med programmerade läroböcker som bedrives. En utveckling av dessa skulle innebära att väsentligt ökade resurser ställdes till förfogande för att realisera betydelsefulla mål. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att ombesörja att sådana hjälpmedel utarbetas. 10.4.3.2 Kravet på ökad självständighet i elevernas arbete gör det också nödvändigt att i stor utsträckning utnyttja material som med framgång kan bearbetas utan stöd av lärarens kontinuerliga genomgång. Sådant material saknas i stor utsträckning för närvarande. Vad gymnasiet skulle vara betjänt av vore en rikare uppsättning av självinstruerande hjälpmedel. Ett sådant hjälpmedel står redan nu till buds, nämligen brevkurser. Det vore värdefullt om sådana kurser, lämpade som underlag för lärarhandledda brevstudier, i större utsträckning kunde infogas i gymnasiets undervisning. En del av textläsningen i språk och studier av begränsade avsnitt i skilda ämnen kunde efter lärarens anvisningar bedrivas som beting efter denna metod. Det sag-

da gäller givetvis också specialarbetet. Till övriga fördelar som de självinstruer a n d e hjälmedlen kan erbjuda, fogar sig dessutom den nästan obegränsade möjligheten till individualisering av studiet. De hjälpmedelsfunktioner som hittills diskuterats avser alla hjälpmedel fungerande som ingredienser i en lärarhandledd undervisning. I den föreslagna gymnasiekonstruktionen torde emellertid hjälpmedlen i vissa fall permanent eller övergångsvis få fylla en annan funktion, nämligen att svara för den pedagogiska uppläggningen av undervisningen i visst ämne och överta en större eller mindre del av lärarens uppgifter. Dennes funktion blir då närmast handledarens. Det kan gälla i de fall där elev efter normalstudietidens slut önskar fullfölja studiet av ämne som valts bort tidigare genom övergång till m i n d r e studiekurs. Även av andra skäl kan hjälpmedel fylla lärarfunktionen. Fortbildningen kan ej bedrivas så kontinuerligt, att det är möjligt att erbjuda en vid varje tillfälle fullt aktuell lärarutbildning. Det gäller särskilt ämnen eller delar av ämnen där utvecklingen går mycket snabbt. En liknande situation kommer med säkerhet att uppstå u n d e r en övergångstid i samband med det nya gymnasiets införande, då den existerande lärarutbildningen inte är helt adekvat för de nykonstruktioner av läroämnen som föreslagits, t. ex. naturvetenskap. F ö r det första fallet, där elev kompletterar tidigare bortvalt ämne, torde det i många fall vara lämpligt att erbjuda reguljär korrespondensundervisning genom skolans försorg. På så vis blir det möjligt att tillämpa en individuell studietakt och arrangera behovet av lärarhandledning på ett pedagogiskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt.

446 I de situationer då en snabb utveckling inom ett ämne kan aktualisera behovet av undervisningsinsats utifrån, bedömer gymnasieutredningen skolTV:s möjligheter vara stora. Särskilt för integrerad undervisning av den typ som förekommer främst i naturvetenskap, men även i samhällskunskap, företagsekonomi samt konst- och musikhistoria bör skol-TV ge helt andra möjligheter till illustration och disposition av undervisningen än övriga hjälpmedel. Skol-TV är ännu ett relativt oprövat hjälpmedel för gymnasieundervisning. Gymnasieutredningen har för att få vissa pedagogiska och organisatoriska problem belysta stimulerat till programverksamhet under vårterminen 1963 berörande orienteringskursen i kemi på det nuvarande gymnasiet. De erfarenheter, som därvid gjorts, h a r dock ej kunnat utvärderas vid betänkandets framläggande. Gymnasieutredningen har även genom kontakter med 1960 års radioutrednings skoldelegation blivit i tillfälle att framlägga de ovan anförda synpunkterna på skolornas behov. Dessutom har gymnasieutredningen understrukit den insats skol-TV kan göra genom att erbjuda program som tillgodoser möjligheterna till samverkan mellan olika ämnen (se vidare 16.2.3.4). En viktig funktion i undervisningen fyller de hjälpmedel som är avsedda att diagnostisera elevens studieresultat och bidra till bedömning av eleven, d. v. s. proven. De är, sedda ur undervisningens synvinkel, nödvändiga som hjälpmedel för att planera arbetet och kontrollera dess resultat. Dessa hjälpmedel kommer dock att bli föremål för separat behandling i följande avsnitt. 10.5 Prov som

hjälpmedel

10.5.1 Informationsbehovet

Läraren bör i egenskap av arbetsledare successivt kontrollera resultatet av så-

väl sina egna som elevernas arbetsinsatser. Denna verksamhet skall ses som en uppföljning av undervisningen. Arbetet kan inte gärna fortsätta innan läraren förvissat sig om att eleverna nått den plattform från vilken undervisningen kan föras vidare. Uppföljningen innebär alltså en diagnos för att konstatera eventuella brister, ge möjlighet att söka anledningen till dem och därigenom kunna sätta in lämplig behandling. Diagnosen bör även utreda elevernas starka sidor för att möjliggöra individualisering. Dessa åtgärder ger således underlag för lärarens planering av arbetet. Det åligger vidare läraren att bedöma kvaliteten hos elevernas prestationer. Om denna bestämning skall bli någorlunda tillförlitlig, måste den givetvis grunda sig på systematiska och objektiva iakttagelser och ej bestå i ett vagt eftersinnande, när betygen i fråga skall utdelas. Begreppet kontroll h a r kanske inte alltid haft så god klang och det bör ej förnekas, att kontrollen i skolan stundom uppleves som något hotfullt. Kontrollen som sådan bör emellertid inte lastas för detta utan de alltför dramatiska former, i vilka den ibland utövas. Eleverna upplever dessutom inte alltid det omedelbara sambandet mellan undervisningens innehåll och kontrollens utformning. Rätt utformad kan kontrollen dock innebära en stimulans för eleven i hans skolarbete, en form av yttre motivation och ett närliggande mål för hans strävan.

10.5.2 Muntlig och skriftlig kontroll

De nu gällande metodiska anvisningarna för arbetet i skolan rekommenderar, att kontrollen i främsta rummet sker muntligt i de fall, där inte rent skriftliga färdigheter skall kontrolleras eller

447 syftet med kontrollen är enbart diagnostiskt. Rekommendationen bör ses mot bakgrunden av att de skriftliga proven menas få mer av dramatik över sig samt och framförallt att de i sin vanligaste utformning, de s. k. lappskrivningarna, m e r kommit att mäta elevernas receptivitet än deras förmåga till överblick och självständigt tänkande. Lappskrivningarna tar sålunda i de allra flesta fall sikte på kontroll av faktainlärningen. Inte sällan kommer ganska oväsentliga detaljkunskaper att premieras. Kritiken drabbar såväl förberedda som oförberedda prov. De förra inbjuder till »faktainpluggning» omedelbart före provet, vilket ger utbyte för stunden men inte på lång sikt. Den normala arbetsrytmen störs härav och effektiviteten av övrig undervisning blir liten. Oförberedda prov av gängse typ kan skapa olust — ofta nervositet och osäkerhet — inte minst hos ambitiösa elever, som för att vara garderade tvingas att ständigt hålla mycket detaljstoff aktuellt. Skriftliga prov av den typ som nyss beskrivits tar givetvis gymnasieutredningen avstånd från. Argumentationen mot dem blir ännu starkare i det nya gymnasium utredningen vill skapa. Lappskrivningar av traditionell typ skulle direkt motverka ett inre arbete med den målsättning, som i det föregående angivits. Det nu sagda drabbar, emellertid inte den skriftliga kunskapsoch färdighetskontrollen som sådan utan endast dess avarter. När gymnasieutredningen här tar upp till diskussion de olika kontrolltypernas fördelar och nackdelar, sker det därför under förutsättningen att de skriftliga proven kan ges en ny utformning, som överensstämmer med målsättningen för gymnasieundervisningen. Utredningen bedömer, såsom skall framgå längre fram, utsikterna härför som gynnsamma.

Flera av de argument, som anförs till förmån för den muntliga kontrollformen, kan nämligen med samma fog gälla den skriftliga — för en annan kategori elever. Det är onekligen sant, att vissa elever har svårt att skriftligt formulera sina svar och — bl. a. därför — upplever skriftliga prov som särskilt pressande. Andra elever, som inte har det talade ordet i sin makt, h a r motsvarande negativa inställning till muntliga förhör och känner sig illa till mods över att behöva redovisa sina kunskaper med kamraterna som åhörare. För dem innebär det skriftliga provet mer tid till eftertanke och prestationerna är en affär endast mellan dem själva och deras lärare. En odisputabel förtjänst hos det muntliga förhöret är, att läraren därigenom relativt lätt kan skaffa sig en uppfattning inte bara om elevens detaljkunskaper utan även om hans förmåga till överblick av ämnet och självständigt tänkande i anslutning till det. Det ställer utan tvekan större krav på läraren, om han genom ett skriftligt prov skall nå samma allsidiga belysning av elevens förmåga. Ett allsidigt, muntligt förhör är emellertid mycket tidskrävande. En allvarlig invändning mot det muntliga provet är, att det inte kan vara tillräckligt objektivt. Eleverna får ett fåtal olika frågor vid skilda tillfällen, och utvärderingen sker mer eller mindre subjektivt. Här h a r det skriftliga förhöret en ovedersäglig styrka. Varje elev får som regel ett flertal frågor, något som bidrar till att motverka slumpens spel vid utvärderingen. Alla får samma frågor, och möjligheten till objektiv bedömning är större. Mot bakgrund av ovanstående har båda formerna av kontroll sitt värde som undervisningsinstrument och bör alltså förekomma vid sidan av varandra under förutsättning att båda utformas

448 så att kontrollen tar sikte på med hänsyn till gymnasiets målsättning väsentliga kunskaper och färdigheter. Kontrollen av elevernas studiearbete skall läggas upp så att förmågan att bedriva studier på egen hand tillräckligt uppmärksammas. Elevernas omdöme och skicklighet att använda sina kunskaper och färdigheter bör i första hand bli föremål för lärarens kontroll. Memoreringen bör inte bli föremål för kontroll i någon större utsträckning. Sådan kontroll bör överlåtas på eleverna att själva svara för. 10.5.3 Provens utformning

Det muntliga förhöret torde som påpekas i läroplanen (II: 4.4.4.4) behöva utformas så att det verkligen speglar de former för kunskapsinhämtande som anges som karaktäristiska för varje ämne. Det innebär att det skall visa elevens förmåga att reflektera över ett studerat avsnitt och jämföra det med vad som tidigare lästs eller vad som inhämtats på andra områden. När förhören avser redovisning av beting måste tyngdpunkten läggas på förmågan att sammanhålla och överblicka stoffet i stort. Å andra sidan kommer gymnasiet att odla mer individuella arbetsformer och gruppdiskussioner. Behovet av att bedöma elevernas arbetsresultat genom muntligt förhör kommer därigenom att bli mindre framträdande. Behovet av skriftliga prov som hjälpmedel både för information och bedömning kommer av flera skäl att accentueras i det nya gymnasiet. Studietiden måste utnyttjas så effektivt som möjligt. Lektionerna måste i första h a n d användas för undervisning, först i andra h a n d för kunskaps- och färdighetskontroll. Denna bör därför ske så snabbt som möjligt och utformas så att den informationsmängd som erhålles per tidsenhet

blir maximal. Det gäller i synnerhet betingen, där alltför stor del av den samlade tiden ej får tas i anspråk för kontroll. Vidare torde den ökade tillströmningen till gymnasiet resultera i ett elevklientel med större spridning i fråga om studietraditioner och arbetsvanor. För diagnos och vägledning blir det därför ännu viktigare att skapa hjälpmedel. Skall emellertid skriftliga prov kunna användas för dessa uppgifter är det som ovan betonats under förutsättning att de kan ges en sådan utformning att de på ett adekvat och objektivt sätt speglar undervisningens målsättning. Det torde därför möta vissa svårigheter för den enskilde läraren att utan alltför stor arbetsinsats konstruera sådana. 10.5.4 Provens syfte

När gymnasieutredningen i fortsättningen diskuterar olika hjälpmedel för bestämning av elevernas prestationer och mätbara arbetsegenskaper kommer de hjälpmedel som h ä r berörs, proven, att klassificeras efter bedömningens syften. Detta kan antingen vara att ge grund för undervisningens planering eller att på ett rättvisande sätt utvärdera elevernas kunskaper. I det senare fallet är uppgiften dels att rangordna eleverna, dels att bestämma gruppens nivå och spridning i relation till andra grupper i landet. 10.5A.1 Diagnostisering. En av lärarens viktiga uppgifter i det nya gymnasiet är att inom ramen för läroplanen lägga upp lämpliga studieprogram, som är anpassade till elevernas intressen, förutsättningar och tidigare prestationer. För att kunna göra detta är det nödvändigt, att han erhåller erforderliga informationer om vad eleverna behärskar i fråga om stoff och färdigheter såväl innan ett nytt avsnitt tas upp till behandling som

449 sedan detta avslutats. En enbart muntlig kartläggning skulle, när det gäller större elevgrupper, ta orimligt lång tid i anspråk. Ett effektivare och snabbare sätt är att skaffa sig upplysningarna genom skriftliga diagnostiska för- och efterprov. Provens effektivitet och värde är dock helt beroende av att de utformas så att de kan specificera de färdigheter och kunskaper man önskar kartlägga. Efterproven borde med fördel kunna konstrueras i anslutning till läroböckerna och bli till avsevärd nytta om de före publicerande prövas i tillfredsställande omfattning och distribueras tillsammans med rättningsmallar. Olika provtyper borde kunna användas, men det vore antagligen fördelaktigast med prov till vilka kan ges entydiga svar, d. v. s. den typ av prov som i anglosaxisk litteratur brukar betecknas »objective tests». Fördelarna med dessa prov är att eleverna kan ges tillfälle att besvara många frågor och att de ofta är så lätträttade att mindre kvalificerad arbetskraft kan användas. Till dessa provs begränsning hör svårigheten att konstruera dem. Kvalitetskravet måste ställas högt och måste garanteras genom sakkunnig prövning. Som förprov bör sådana prov vara naturliga, eftersom de måste ha större bredd än de efterprov, som konstrueras till bestämda läroböcker. Det vore värdefullt om lärarna själva konstruerade prov som hjälpmedel för diagnostiska syften. För att kunna göra detta krävs emellertid förlagor av hög klass i form av en samling prototyper för olika ämnen. Det invändes ibland att prov med entydiga svar genom sin tekniska utformning h a r begränsade möjligheter att utvärdera alla de komponenter av färdigheter och attityder, som man önskar få belysta. Särskilt den kreativa faktorn men även reflektionsförmågan an15—318118

ses svår att komma åt. Om så vore fallet skulle invändningarna mot provtypen få ökad vikt på gymnasiestadiet. Prov av den typ, där entydiga svar kan ges, kan i de fall då de är mindre omsorgsfullt konstruerade uppvisa en viss torftighet men härmed är inte sagt, att det skulle vara omöjligt att konstruera fullödiga sådana prov avsedda för gymnasiet. För bedömning av möjligheten att använda prov med entydiga svar på gymnasiet har gymnasieutredningen låtit utarbeta exempel på dylika prov. Dessa är emellertid inte slutbearbetade och h a r t. ex. inte utprövats och standardiserats. De har utformats så att ett minimum av detaljkunskaper förutsattes. De nödvändiga fakta presenteras i stället i proven. Gymnasieutredningen föreslår att dessa provexempel överlämnas till skolöverstyrelsen för vidare bearbetning och försöksverksamhet (se vidare 10.5.4.4). Entydigt rättningsbara prov har naturligtvis sin begränsning och behöver kompletteras med andra provtyper, som ger eleverna större frihet att individuellt utveckla tankar och idéer. Inte minst viktigt är det att gymnasisterna får tillfälle att klä dessa i egna ord. Därmed belyses h u r eleverna utvecklat den viktiga förmågan att ge sammanhängande, sakliga och väl disponerade redogörelser och samtidigt utföra en bearbetning av det inhämtade stoffet. En lämplig typ av sådana kompletterande prov är s. k. essåprov, d. v. s. prov med frågor som skall besvaras i form av en redogörelse. Det är angeläget att erfarenheten av och kännedomen om h u r dylika prov kan förbättras och bedömas snabbt vidgas, varför de snarast bör göras till föremål för utvecklingsarbete. I läroplanen ges i ämnet svenska anvisningar om essäprov och andra likartade prov.

450 Tabell 1. Gymnasieutredningens Årskurs och ämne Årskurs 1 Svenska Engelska Fortsättningsspråk (Franska/ Tyska) Matematik Teknologi

förslag till skrivningar

Antal skrivningar ht vt

Tid i lektions-1 timmar

1 + 2 +

4 2— 3

0+ 2+ 0+

2 3 3

Årskurs 2 Svenska Engelska Fortsättningsspråk (Franska/ Tyska) Matematik Fysik Företagsekonomi Teknologi Årskurs 3 Svenska Engelska, affärskorr Fortsättningsspråk (Franska/ Tyska) Fortsättningsspråk, affärskorr. Matematik Fysik Företagsekonomi Redovisning Energi Konstruktion, B och M Byggteknik Ellära 1

2+ 2 1 + 1

och centrala prov Därav centrala prov

Centralt provs placering

4 2— 3

maj december

2— 3 3 — 4 3— 4 2— 3 4

januari mars mars

4 2 2— 3 2 3— 4 3— 4 2 2— 3 3— 4 3— 4 3 3 — 4

januari januari december

4 lektionstimmar användes som markering för en tid om högst 180 min.

10.5.4.2 Rangordning. För betygsättningen är det betydelsefullt, att läraren har lämpliga instrument i sin hand bl. a. för att rangordna eleverna inom gruppen. Givetvis b ö r betygsättningen grundas på en rad olika observationsformer, men rangordningen är svår att genomföra, om ej samtliga elever ibland får samma uppgifter att lösa. För detta ändamål bör olika provformer kunna komma till användning, dels de tidigare nämnda proven med entydiga svar och essäprov, dels de redan nu förekommande uppsatsproven och prov med särskilt utarbetad rättningsmall. Närmare anvis-

ningar om provens utformning ges i läroplanen under varje ämne. Obligatoriska skriftliga prov i syfte att rangordna eleverna bör enligt gymnasieutredningens mening endast förekomma i de ämnen som upptagits i tabell 1. Som framgår av tabellen förekommer obligatoriska skriftliga prov ej i årskurs 4. De prov som i denna årskurs eventuellt anordnas skall enligt gymnasieutredningens mening helt förläggas till respektive ämnes egna lektionstimmar. Till jämförelse lämnas i tabellerna 2 och 3 en översikt över den nuvarande omfattningen av skrivningar i allmänt

451 Tabell 2. Skrivplan

Årskurs och ämne

för nuvarande

Antal skrivningar

Ring I*: Modersmålet Engelska Tyska Matematik, A, R » , L

6—8 6—8 6—8 7 2

Ring II*, P: Modersmålet Latin, L Engelska Tyska Matematik, A I 3 , R I s » , A II 4 , R II*. .

6—8 4 6—8 6—8 7 6

Ring III*, IP: Modersmålet Latin, L ha, he Engelska Tyska, A (L, R) sp, L h a . Franska, A (L, R) sp . . . . Franskt versionsprov, A (R) so, L he Matematik A (R) so, R bi, ma Fysik, R bi, ma

3 6 6—7

Ring IV*, IIP: Modersmålet Latin, L, ha, he Engelska Tyska Franska, A (L, R) sp Franskt versionsprov, L h a . . Spanskt versionsprov Matematik, A (R) so, R bi, ma Fysik, R bi, ma

5—6 6 2—3 ht 2—3 h t 6 3 3 5 4 ht

allmänt

gymnasium Därav

Halvdag

6—8 8—9 6—8 6—8 6—8

o c h t e k n i s k t g y m n a s i u m . D e t ibör för b e d ö m n i n g e n av s a m m a n s t ä l l n i n g a r n a a n m ä r k a s att o m f a t t n i n g e n a v s k r i v n i n g a r n a v i d t e k n i s k t g y m n a s i u m ej bygger p å en centralt u t f ä r d a d skrivplan. De i tabell 3 angivna skrivninga r n a ä r en s a m m a n s t ä l l n i n g av skrivn i n g s s c h e m a n f r å n l ä s å r e n 1961/62 o c h 1962/63. Det b ö r ä v e n a n m ä r k a s att en jämförelse mellan ämnen är vansklig att g ö r a , e f t e r s o m s ä r s k i l t p å t e k n i s k l ä r o k u r s de ä m n e n g y m n a s i e u t r e d n i n g -

Tid i timmar

Heldag

24—3 2 J—3 24—3 2 A—3

Tid i timmar

I hemmet

34—4

0—2

34—4

4—44 4—44

3—34 3—34 3—34

0—2

4—44 4—44

4—S 4—g 6—g

3—34 3—34 3—34

0—2 0—2

5—6 5—6 4 4

6 5—6

5—6 5—6

5 6 0—2 0—2 0—3

5—6 5—6 4 4 4

0—2 0—1

2—24

0—3 0—3 3—6 3 3

3—34 3—34 3—34 2—24 2—24

0—1 0—1

5—6 5—6

e n f ö r e s l å r ej h a r d i r e k t a m o t s v a r i g h e ter i det n u v a r a n d e t e k n i s k a gymnasiet. Beträffande handelsgymnasiet h a r en liknande sammanställning av skrivninga r ej u t f ö r t s . E n s å d a n k a n k n a p p a s t åstadkommas m e d a n s p r å k p å att k u n n a l ä g g a s till g r u n d för j ä m f ö r e l s e r . E n j ä m förelse m å s t e n ä m l i g e n s k e a n t i n g e n m e d det 2-åriga h a n d e l s g y m n a s i e t eller m e d d e t p r o v i s o r i s k a 3 - å r i g a för v i l k e t uppgifter e n d a s t k a n ges a v s e e n d e de två första åren. H ä r skall endast n ä m -

452 Tabell 3. Schemalagda

skrivningar

vid nuvarande

tekniskt

gymnasium

Antal skrivningar

Skrivningstid i timmar

2—3 2 2—3 5—6 3—5 2—4 0—1 0—3

3£—5 Ii—3* Ii—3 3J—5 2i—5 2i—4 2i—3£ 3—5

» E Hållfasthetslära, M » B » E Materiallära Verkstadsteknik Konstruktionsteknik Kraft- och värmeteknik. . . Maskinlära Byggnadsteknik Byggnadskonstruktionslära. Ellära och mätteknik Elanläggningsteknik Teleteknik Oorganisk kemi Organisk kemi Företagsekonomi

3—5 2—3 3—5 2—4 3—4 2—4 2—4 3—4 2—4 1—3 1—3 1—4 2—3 1—3 1—2 1—2 2—4 1 1—2 2 2 1—4

3 i—5 4 2£—5 3 i—5 3i 4 3*—5 3i—4 4 2 £—4 2i—4 3i—5 3£—5 3—4 2 i—4 3—4 3i—4 4 4 4 4 3i—4

Årskurs 3: Verkstadsteknik Konstruktionsteknik Kraft- och värmeteknik. . . Maskinlära Byggnadsteknik Byggnadsstatik Byggnadskonstruktionslära. Byggnadsutformning Väg- och vattenteknik. . . . Byggekon. o. byggplanering Elteknik Elmaskinlära Elanläggningsteknik Elektronik Elektronik med teleteknik . Elkraftteknik Telefonteknik Radio o. mikrovågteknik . . Oorganisk kemi Kemisk teknologi Företagsekonomi Nutidshistoria Arbetspsykologi

3—4 2—4 3—5 2—3 0—3 2—3 3—5 2 2 1 2—3 4 4 2—3 3 3—5 3 3—5 3 3 2—4 2 1

3—4 2£—4 3—5 3 i—4

Årskurs och ämne Årskurs 1: Svenska Engelska Tyska Matematik Fysik Kemi Ritteknik Projektionslära Årskurs 2: Matematik Fysik E Fysik, övriga Mekanik M i

B

3i 3i—5 3£—4 1—2 i 3J—4 3i 3—4 3i—4 3 i—4 4 3J—4 3 i—4 4 4 4 4 3i Ii—3i Ii—3*

453 nas att variationerna liksom i tekniskt gymnasium är mycket stora. Det högsta antalet schemalagda skrivningar har under läsåret 1962/63 varit 39, det lägsta 23. I det förra fallet motsvarade skrivningarna 25 arbetsdagar. Av tabellerna framgår att proven föreslås nedskurna framför allt till omfånget jämfört med nuvarande förhållanden. Med den omfattning proven nu har kan det ifrågasättas om ej den vinst man erhåller i form av rangordningsdata motverkas av förlusten i undervisningstid. Denna förlust får i varje fall i de sista årskurserna anses vara oproportionerligt stor. Exempelvis tillbringar eleverna i näst högsta årskursen på reallinjen mellan 20 och 25 arbetsdagar i skrivsalen. Gymnasieutredningen föreslår att tiden för de enskilda proven minskas väsentligt. I flertalet ämnen synes två eller högst tre lektionstimmar vara lämpligt. I vissa ämnen kan dock skrivningstiden utsträckas till tre timmar (180 min.). Därmed vinnes också att proven i icke oväsentlig utsträckning kan förläggas till ämnets egna timmar, varvid bortfallet av undervisningstid för andra ämnen minskas. Av läraren på eget initiativ anordnade prov utöver de obligatoriska bör givetvis ansluta sig till någon av de nämnda provtyperna och ges en för syftet betryggande utformning. Detta gäller självklart också de fall då lärare önskar ersätta ett centralt givet prov med ett av honom själv konstruerat (jfr 10.5.4.3). Sådana prov bör därför anmälas till rektor, arkiveras och kunna granskas vid den fackinspektion, som gymnasieutredningen i kapitel 13 föreslår. Att göra en rättvisande jämförelse med andra länder ställer sig svårt, eftersom skrivningarnas antal, utformning och längd ansluter till respektive lands former för avslutning av gymnasiestu-

dierna. Danmark och Norge kan emellertid på grund av de förhållandevis stora överensstämmelserna med vårt lands gymnasieväsende ge visst underlag för jämförelse. Enligt uppgifter inhämtade från respektive länder förekommer skrivningar i den utsträckning som beskrivs i det följande. I danskt gymnasium förekommer före sista årskursen endast undantagsvis schemalagda skrivningar. De skrivningar som förekommer förutsattes ske på ämnets egna timmar eller kunna arrangeras genom byte av lektioner. Normalt motsvarar skrivningstiden två lektioner. Längre skrivningstid ges för vissa former av skrivningar, där uppgifterna är friare formulerade. I tredje årskursen förekommer båda terminerna två schemalagda skrivningar i de ämnen som är föremål för prövning i examen. Även dessa förutsattes till en del kunna ske på ämnets egna timmar. Skrivningsämnena i examen är danska, moderna språk, latin och matematik. I Norge förekommer vid sidan av de för det norska gymnasiet karaktäristiska jul- och påsktentamina liksom »årspröven» skrivningar vanligtvis på ämnenas egna timmar. Den normala skrivningstiden motsvarar två lektionstimmar med undantag för i norsk skrivning, där skrivningar förekommer i såväl bokmål som nynorsk och det av språken som valts som »hovudmål» ägnas 4—5 timmars skrivningstid. Skrivningsämnena i examen är norska (på »norrönlina» gammalnorsk), moderna språk, latin, matematik och fysik. Sammanfattningsvis kan konstateras att de allmänna gymnasierna i Danmark och Norge har färre antal schemalagda skrivningar och kortare skrivningstid än det nuvarande svenska gymnasiet. Eftersom i båda länderna anvisningar givits i syfte att vid schemaläggningen tillgodose skrivningsformerna blir bort-

454 fallet av tid för icke-skrivämnen mindre än i Sverige.

10.5A.3 Ekvivalering. Betygens jämförbarhet inom och mellan skolorna bör givetvis vara så fullständig som möjligt. För att lösa detta ekvivaleringsproblem har i det nuvarande gymnasiet olika metoder att normera betygen tillgripits, t. ex. centrala prov, censorskontroll och lärarbedömning. Dessa metoder bör om deras funktion skall vara fullständig inte bara garantera betygens jämförbarhet. De bör även medverka till den pedagogiska utvecklingen i enlighet med de mål som uppställes och ej lägga hinder i vägen för en konstruktiv fortlöpande försöksverksamhet. De centrala prov som nu förekommer i gymnasiet, i matematik, fysik och moderna språk, uppfyller i mer eller mindre utpräglad grad de anförda önskemålen. Rättningsprinciperna har kodifierats; i matematik och fysik genom en relativt fast rättningspraxis, i språk genom rättningsmallar. Den svenska uppsatsen uppfyller i mindre utsträckning normeringskravet. Gymnasieutredningen fäster stora förhoppningar vid forskning och försöksverksamhet i syfte att ekvivalera bedömningen av prov i svensk skrivning. Censorskontrollen i den muntliga examen har förvisso en styrande effekt på undervisningen. I vad mån den medverkar till ett realiserande av målet och riktlinjerna för skolans undervisning är helt beroende av de enskilda censorernas inblick i målsättningsfrågor och undervisningsmetodiska problem. Är den insikten ej tillräcklig kan censorskontrollen verka styrande på undervisningen i en annan riktning än den avsedda. Ekvivaleringseffekten måste på grund av kontrollsystemets konstruktion bedömas som relativt ringa. Utredning-

en återkommer till sistnämnda fråga i kapitel 13. Den vanligaste formen för betygsnormering är lärarbedömningarna i anslutning till den s. k. treterminskatalogen. Dess normerande förmåga är givetvis vad gäller betygens jämförbarhet mellan skolor ringa. Normeringen inom den enskilda skolan kan dock ha ett stöd i de informationer som ges om betygsfördelning i andra avdelningar och i övriga ämnen. I detta fall är frågan i vad mån den inverkar styrande på undervisningen irrelevant. Gymnasieutredningen är av den uppfattningen att dylika jämförelser mellan betygsättningen i olika ämnen i en klass, i samma ämne i skilda klasser o. s. v. har en viktig uppgift för ekvivaleringen. I läroplanen ges anvisningar för sådana jämförelser (se läroplanen 11:4.4.7.3). Betydelsefullt är framförallt det samråd som skall ske med den fackinspektion utredningen närmare behandlar i kapitel 13. Gymnasieutredningen finner det angeläget att åtgärder vidtas i normeringssyfte' för att väsentligt höja prognosvärdet hos betygen, göra dem jämförbara och ägnade att positivt styra undervisningen. Vill man nå ytterligare resultat krävs emellertid att speciella hjälpmedel ställs till lärarens förfogande. Bedömningen av klassens genomsnitt och spridning är för den enskilde läraren betydligt svårare att utföra än rangordningen, även om hans säkerhet ökar när han undervisat ett antal klasser på stadiet i fråga och alltså har jämförelsematerial. En svårighet är emellertid att han endast har erfarenhet av sina egna klasser. Av detta skäl är ekvivalerande instrument i form av prov utarbetade av den centrala skolmyndigheten önskvärda, prov som är så konstruerade att de kan fylla det dubbla kravet på ekvivalering och styrning.

455 För att ej lägga hinder för den enskilde lärarens pedagogiska initiativ bör denne efter rektors medgivande få använda egna prov i stället för centralt utfärdade. För den händelse läraren i stället för det centralt utfärdade provet önskar använda eget, bör detta dock arkiveras och ställas till fackinspektörernas förfogande. Självfallet går läraren om han använder eget prov förlustig möjligheten att jämföra sin egen betygsättning med betygsättningen i landet i övrigt. Den effekt detta har för den enskilde eleven bör därför alltid beaktas, när användande av eget prov överväges. Dessa centralt utfärdade eller av läraren konstruerade prov kan få en yttre form som ansluter till de ovan diskuterade. Skrivningarna förutsattes ej få en längd överskridande tre lektionstimmar eller i något fall fyra lektionstimmar (180 min.) och ingår i det ordinarie skrivningsprogrammet. De bör för den enskilde elevens betyg ej tillmätas större vikt än andra skrivningar. Med denna syn på proven blir tidpunkten mindre betydelsefull. De centrala proven sprides över de två sista årskurserna, i vissa ämnen med ett prov vartdera året. För skrivningarnas innehåll hänvisas till resp. ämnes anvisningar. 10.5 A A Försöksverksamhet. Gymnasieutredningen vill f. n. ej föreslå centralt utfärdade prov i andra ämnen än de som angivits i tabell 1. Helt visst är kraven på förbättring av betygens prognosvärde och jämförbarhet ej mindre i andra ämnen. Behovet av att via kontrollen styra den pedagogiska utvecklingen är lika stort. Detta skulle tala för att likartade prov erbjudes även i övriga ämnen. Då gymnasieutredningen nu ej framlägger något förslag i den riktningen är skälet att sådana prov ännu ej finnes till hands.

Förutsättningarna kan emellertid ändras i samband med att nya former av de entydigt rättningsbara prov och essäprov som diskuterats under 10.5.4.1 framkommer. Det är angeläget att erfarenheter av dessa provformer snabbt vinnes genom försöksverksamhet. Ett av de angelägnaste ämnena för sådan försöksverksamhet torde vara kemi. Gymnasieutredningen förutsätter att frågan kan tas upp till förnyat övervägande när försöksverksamhetens resultat föreligger. Gj^mnasieutredningens förslag till försöksverksamhet kan emellertid ej begränsas till dessa nya provformer. Även formerna för prov i de ämnen där sådana redan är obligatoriska bör överses. Därvid är det angeläget att provens styrande effekt på undervisningen särskilt uppmärksammas. Provformer som mer allsidigt än de hittillsvarande förmår motsvara resp. ämnens mål bör prövas. 10.6

Sammanfattning

Gymnasieutredningen har i detta kapitel diskuterat utformningen av undervisningen mot bakgrund av de krav som framkommit i avnämar- och elevundersökningarna och den försöksverksamhet som bedrivits. De synpunkter som därvid framkommit är i icke ringa utsträckning överensstämmande med dem som tidigare framförts på gymnasiets undervisning, översiktligt kan de framställas som ett understrykande av behovet av studieträning och orientering mot friare arbetsformer. Som framgår av kapitel 2 ligger dessa synpunkter i linje med den utveckling som pågår mångenstädes i utlandet. De förslag till självständiga arbetsformer som gymnasieutredningen framlägger skiljer sig i princip ej från de förslag som redovisats av tidigare skolutredningar. Den väsentliga skillnaden

456 ligger däri att gymnasieutredningen vill skapa en organisation för arbetet som bidrar till intentionernas förverkligande. Stort avseende fästes vid att den studieträning som påbörjats i grundskolan fullföljes och utvecklas. Det tillgodoses dels genom att respektive ämnens mål utformats så att denna aspekt betonas, dels genom direkta undervisningsinslag i första årskursen. De senare har bundits till en introduktionsdag för gymnasiestudierna, inlärningspsykologisk orientering inom ramen för timmar till förfogande samt till fyra veckotimmar med delad undervisningsavdelning avsedda för individualiserad handledning. För att tillvarata möjligheterna att vidare utveckla goda arbetsvanor och ge eleverna tillfälle att i större utsträckning ta ansvar för studiearbetet föreslås en ny organisation av stoff och redovisningsintervall. Under årskurs 1 sker en övergång från dag- till långläxor, som under andra årskursen kan övergå till beting. Betinget avser en sådan organisation av studiet under en termin eller ett läsår att kursen uppdelas i avsnitt om minst två veckor med sammanhängande behandling av ett avsnitt och redovisningen koncentrerad till periodens slut. Betingsläsning skall under höstterminen i årskurs 2 förekomma i minst ett ämne, senare terminer i minst två. Slutledet i studieträningen utgör det specialarbete, som förlägges till tredje årskursen, varvid eleven enskilt eller i grupp får tillfälle tillämpa sina studiefärdigheter på en något större uppgift. Arbetsorganisationen bör kunna medföra en vidare utblick över gymnasiets hela lärostoff. För att ge ytterligare möjlighet till detta föreslår gymnasieutredningen att viss obligatorisk samverkan mellan ämnena skall förekomma utöver den som betingas av tim- och kursplaners konstruktion. Undervisningens utformning medför

en förändrad syn på lärarens och elevens uppgift och på behovet av hjälpmedel och dessas funktion. Lärarens uppgift förutsattes under gymnasiestudiernas gång alltmer få karaktären av handledning för relativt själständigt arbetande elever. Hjälpmedlen bör utformas så att de möjliggör friare arbetsformer och i större eller mindre utsträckning kan överta vad som hittills varit läraruppgifter. Det tryckta studiematerialet föreslås därför få en sådan karaktär att det ej presenterar en färdig kurs utan aktiverar eleven till ett självständigare ställningstagande till stoffet. Vidare framlägges förslag om användande av material som kan bearbetas utan lärarens kontinuerliga stöd, t. ex. brevkurser och programmerade läroböcker. Vid möjligheten att genom skol-TV:s förmedling ge en aktuell undervisning fäster gymnasieutredningen stora förhoppningar. Proven utövar en kraftig styrande inverkan på undervisningen. Deras funktion är att vara ett hjälpmedel för planeringen och bidra till att kontrollera dess resultat. Med den inriktning gymnasieutredningen velat ge gymnasiets arbete har provens utformning central betydelse. Förslag har ej avgivits om obligatoriska prov annat än i ett begränsat antal ämnen, där dock antal och omfång förutsattes bli mindre än i det nuvarande gymnasiet. Behovet att via kontrollen styra den pedagogiska utvecklingen är emellertid inte mindre i andra ämnen. Gymnasieutredningen framlägger nu ej förslag om sådana prov i andra ämnen utan föreslår att nya provtyper gores till föremål för försöksverksamhet. Denna bör då särskilt uppmärksamma provens möjligheter att mäta de olika komponenter som ingår i respektive ämnes mål.

KAPITEL 11

Studiestödj ande åtgärder

Gymnasieutredningen har i det föregående i flera sammanhang framhållit att det gymnasiala skolsystemet i framtiden måste utformas så att alla elever kan finna studievägar som så långt möjligt motsvarar vars och ens önskemål och förutsättningar. Vid utformningen av gymnasiets läroplan har denna p r i n c i p varit vägledande. Som framgår av 10.2.4, 10.2.6 och läroplanen avses verksamhetsformerna inom gymnasiet få sådan utformning att arbetet kan individualiseras och studiesättet liksom arbetsuppgifternas omfång kan anpassas till olika elevers arbetstakt och förmåga. Härtill bidrar särskilt organisationen med långläxor och beting. Specialarbetet ger på samma sätt möjlighet att utforma uppgifter alltefter elevens kapacitet. Även hjälpmedlen och sättet för deras utnyttjande verkar i samma riktning. Som antytts i kapitel 10 och som närmare kommer att framgå av kapitel IG avser gymnasieutredningen en sådan utformning av läroböcker och därtill anslutande undervisningsmateriel att eleven med utgångspunkt från visst grundstoff kan företa den ytterligare bearbetning av stoffet som svarar mot hans intressen och studieförmåga. I samma riktning verkar förslagen om användning av programmerat material. I 9.13 har utredningen vidare med sikte särskilt på elever med stor kapacitet föreslagit möjlighet till utökat stu-

dieprogram genom tillval av frivilliga ämnen. Varje elev får sålunda genom de redan föreslagna åtgärderna rika tillfällen att låta studiernas omfattning och svårighetsgrad svara mot vad han eller hon finner sig kunna prestera. Den i olika avseenden rikt utrustade eleven kommer att genom läroplanens utformning kunna genom såväl breddning som fördjupning av studierna fullt utnyttja sin kapacitet. Den elev som möter svårigheter skall också kunna finna den handledning och den planering av studierna som gör det lättare att nå ett tillfredsställande resultat. Trots detta får man räkna med att det kommer att finnas gymnasieelever som av olika skäl kommer att få svårt att nå tillfredsställande resultat. I detta kapitel skall utredningen diskutera dessa frågor och de åtgärder som kan behöva vidtagas. Speciellt skall frågan om en med de tre första årskurserna i gymnasiet parallell 4-årig studiegång behandlas (jfr kap. 6). 11.1

Problemställning

11.1.1 Studieresultatens variation

11.1.1.1 Inom en stor elevgrupp varier a r studieförutsättningar och intressen starkt mellan olika individer. Det ideala vore att konstruera en skola i vilken varje individ kunde följa ett speciellt för honom avpassat studieprogram. I

458 Studie-

Studie^ resulta t

/\ resulta t

/ i

>

'

i i i i

! i i i

i

i

i

i

i

i

i

i

!

>

efter studieresultat

Figur 1 a. Studieresultat för elevgrupp som genomgått ett enhetligt studieprogram

Figur 1 b. Studieresultat för elevgrupp som genomgått ett differentierat studieprogram

praktiken är detta svårgenomförbart. Om hela elevgruppen får följa ett enhetligt studieprogram, kommer slutresultatet att variera starkt från individ till individ beroende på att det enhetliga studieprogrammet passar somliga elever mycket bra, medan det för andra är mindre adekvat och för en del elever dåligt. I figur 1 a har slutresultatets variation schematiskt illustrerats med den metod som använts i 6.2.1. Om man tänker sig att elevgruppen i stället erbjuds ett på lämpligt sätt differentierat studieprogram, blir anpassningen till elevernas förutsättningar bättre. Flera i elevgruppen når resultat, som bättre står i relation till deras förutsättningar och intressen. Om man bortser från svårigheterna att mäta och jämföra studieresultaten för elever med olika studieprogram (se 6.2.1) kan slutresultaten schematiskt illustreras som i figur 1 b. Ovanstående principiella resonemang har varit vägledande för gymnasieutredningens ställningstagande såväl till utformningen av det gymnasiala skolsystemet i dess helhet i framtiden som när det gäller konstruktionen av det egentliga gymnasiet. Utredningen h a r sålunda betonat vikten a v att nya gymnasiala skolformer tillskapas för dem

som av olika skäl — intresse, ambition eller studieförutsättningar — önskar en utbildning, vars riktpunkt mer eller mindre avviker från det nuvarande gymnasiets. En betydelsefull uppgift bör i detta hänsende fyllas av fackskolan och i vissa fall av yrkesskolan. Vid utformningen av gymnasiets läroplan har gymnasieutredningen på skilda sätt, såväl vid konstruktionen av studiekurserna som vid samordningen dem emellan, sökt tillmötesgå olika elevtyper. Särskild betydelse har i detta sammanhang att eleverna vid flyttning till högre årskurs (se 9.12) kan välja mellan flera studiekurser. Detta bör möjliggöra för den enskilde eleven att nå en successivt allt bättre anpassning till sina förutsättningar och intressen. Det arbetssätt som föreslås i kapitel 10 medger också en individuell anpassning till elevernas intressen och förmåga. Den studietekniska inskolningen av eleverna skall starkare uppmärksammas och arbetsformer, som i större utsträckning tar hänsyn till elevernas olika förutsättningar i de skilda ämnena, accentueras. 11.1.1.2 Den individuella anpassningen bör dock k u n n a drivas längre. Somliga elever (i fig. 1 b schematiskt märke-

459 rade med gi) skulle kunna ha ett större studieprogram medan andra (g2 i fig. 1 b) trots stora ansträngningar inte når upp till en tillfredsställande nivå. För att tillgodose elever som bedöms orka med en större arbetsbörda har som inledningsvis framhållits föreslagits att sådana elever — huvudsakligen i andra och tredje årskursen — skall kunna få frivilligt delta i undervisning utöver ordinarie studieprogram (utökad studiekurs). Denna elevgrupp bör också få rätt till förtidsprövning (13.5.4.6). En förtidsprövande elev kan avsluta ett eller flera ämnen före den normala studietidens utgång. Som ovan nämnts måste man räkna med att vissa gymnasieelever (g 2 i fig. 1 b) gör studieprestationer vilka inte når upp till en tillfredsställande nivå. Att precisera denna nivå är i praktiken mycket vanskligt. Bedömningen bör som utredningen närmare utvecklar i 13.4 ske individuellt. Ett kriterium kan vara att de resultat en elev uppnår i vissa ämnen är så svaga att studierna i sin helhet för honom eller henne inte ter sig meningsfulla. Om de ansträngningar skolan kan göra inom ramen för den reguljära verksamheten inte är tillräckliga för att avsevärt förbättra elevens resultat, måste andra åtgärder övervägas. Omfattningen iav den grupp, vars studieresultat bedömes som så svaga att särskilda åtgärder krävs, sammanhänger med intagningen till gymnasiet. Som utredningen utvecklar i kapitel 13 kan intagningen inte göras för snäv. Det finns nämligen inga intagningsinstrument med vilkas hjälp man med större säkerhet kan förutse vilka som med framgång kan genomföra gymnasiestudier. Om intagningen starkt begränsas, skulle man visserligen minska antalet elever som lyckas mindre väl men samtidigt riskera att utestänga många ung-

domar, som i själva verket har förutsättningar för gymnasiestudier. En mindre snäv intagning medför å andra sidan att elever tas in, som senare visar sig få svårigheter att nå upp till sådana resultat, att de erhåller tillfredsställande utbyte av gymnasiestudierna. Det anförda belyser svårigheterna att avgränsa intaget till gymnasiet. Rent principiellt synes det rimligt att som allmän regel för intagningen överenskomma att elever som har minst 50 % utsikt att lyckas bör få tillträde till gymnasiestudier. Tillämpningen av en sådan regel visar sig emellertid mycket svår i praktiken. Även av andra skäl, som gymnasieutredningen tar upp i 13.2.1, kan ifrågasättas huruvida en fix behörighetsgräns bör uppställas. Hur intagningsbestämmelserna än utformas har gymnasiet ansvar för de elever som tagits in och bör genom särskilda åtgärder hjälpa dem som har svårigheter att — med så liten försening som möjligt — genomföra studierna. Bl. a. denna elevgrupps sammansättning och åtgärder för att hjälpa dem nå ett tillfredsställande resultat behandlas i det följande. I 11.1.2 diskuteras den generella strukturen hos den elevgrupp för vilken studiestödjande åtgärder kan övervägas varvid först den allmänna debatten refereras. I nästa större avsnitt (11.2) upptas frågan om vissa elevers svårigheter kan underlättas genom fast organiserad längre studiegång. I de två sista avsnitten (11.3 och 11.4) redogörs för utredningens förslag till studiestödjande åtgärder.

11.1.2 Elevgrupper för vilka studiestödjande åtgärder kan aktualiseras

11.1.2.1 Debatten om studietidens längd har under den tid gymnasieutredningen arbetat varit livlig. Åtskilliga skäl

460 har framförts för att inom det framtida gymnasiet bör rymmas en 4-årig studiegång eventuellt jämsides med den 3-åriga. I skrivelse till gymnasieutredningen i oktober 1961 förordar Läroverkslärarnas riksförbund en sådan konstruktion. Efter att ha uttalat farhågor för iatt grundskolan kommer att ge en svagare grund för gymnasiestudier än som för närvarande ges i realskolan anför förbundet: »Om kunskapsmålet bl. a. för de gymnasister på allmänbildande gymnasier, som ämnar fortsätta vid högskolor och universitet, inte skall behöva sänkas och om kvarsittning och onödig avgång skall kunna undvikas, blir det därför nödvändigt redan av dessa skäl att för en del av gymnasisterna tillhandahålla en 4-årig studiegång. Lägges härtill den omständigheten, att en viss sänkning av den genomsnittliga studielämpligheten är sannolik på grund av den breddade intagningen, framstår ett krav på en 4-årig studiegång, som ännu mera välgrundat, om man vill bibehålla det nuvarande kunskapsmålet i huvudsak oförändrat. Denna ståndpunkt hänger även nära samman med LR:s uppfattning, att alla som vill och kan ta studenten också skall få göra detta. Att tillhandahålla en blott 3-årig studiegång skulle innebära, att många elever som i och för sig är gymnasiekapabla men på grund av en långsammare mognadsgång har svårt att följa undervisningen i ett 3årigt gymnasium, antingen inte kan nå fram till studentexamen eller också göra detta med sämre resultat än som eljest skulle ha blivit fallet.» Senare har Läroverkslärarnas riksförbund närmare utvecklat sin syn på gymnasiet i Framtidens gymnasium — ett debattinlägg (1962). Där anföres bl. a. följande: »Men även om grundskolan blir i stånd att ge fullt tillfredsställande förberedselse för en treårig lärogång genom gymnasiet, bör det övervägas, om en sådan räcker till för att ge alla i grunden dugande elever rättvisa möjligheter till gymnasieutbildning. Ofta har det talats om s. k. late bloomers, elever som av olika skäl mognar senare än andra och behöver längre tid för

att fullt ut kunna visa vad de duger till. En annan kategori kan vara väl medveten om sina möjligheter men arbetar långsamt och inträngande och skjuter icke gärna ifrån sig en uppgift, förrän den är i grunden genomarbetad. Bland sådana elever kan synnerligen goda vetenskapliga begåvningar finnas. En del elever kan av hälsoskäl eller till följd av svåra personliga förhållanden behöva en skonsam och lugn arbetstakt. Andra har någon talang, som de vid sidan av det teoretiska studiearbetet bör och vill odla. Det finns även elever med starka och livliga intressen för livet utanför skolväggarna. De anklagas ibland för bristande studievilja och koncentration, men deras attityd kan vara uttryck för ett mycket legitimt behov av allmänorientering eller för en vaken samhällsanda, som far illa av att bli undanskjuten genom en nödvändig koncentration på skolarbetet under några aktiva och mottagliga ungdomsår. Alla dessa elevkategorier tillsammantagna bildar utan tvivel en grupp, som kan tillgodoses genom en längre studiegång i gymnasiet och är väl värd en sådan hänsyn liksom givetvis även den grupp av »andraplansbegåvningar», som med flit och energi kan tillgodogöra sig gymnasiets undervisning, om den blott får tid och ro att studera på det tyngre, mer minnesbetonade sätt, som för den är naturligt. En fyraårig lärogång är således under alla förhållanden en pedagogisk fördel av avsevärd betydelse.» Gymnasieutredningen skall i det följande söka mera systematiskt analysera för vilka elevgrupper studiestödjande åtgärder — bl. a. en förlängning av studietiden — kan aktualiseras. 11.1.2.2 Elevernas studieprestationer i en viss årskurs är givetvis beroende av deras studieförmåga. Redan före inträdet i den aktuella årskursen kan studieförmågan mätas på olika sätt, t. ex. med betygen i föregående årskurs eller med anlagsprov av olika slag. Alla dylika mått är mer eller mindre bristfälliga. I det principiella resonemang som närmast följer är det i och för sig likgitigt hur man mäter studieresultat och studieförmåga. Om man så vill kan man i

461 båda fallen tänka sig att medelbetyg användes. I figur 2 har på sedvanligt sätt illustrerats sambandet mellan de resultat som eleverna i en viss årskurs uppnått och deras studieförmåga. Elevernas prestationer i relation till studieförmågan samlas kring den s. k. regressionslinjen A—B. En del elever ligger emellertid långt från denna linje. Inom en elevgrupp med samma studieförmåga a finns sålunda elever med för denna studieförmåga genomsnittliga studieprestationer (e 3 ) men också sådana med avsevärt högre studieprestationer än man skulle väntat sig. Dessa elever representeras i figuren av e 2 . Det finns också elever som har avsevärt lägre studieprestationer (t. ex. e4) än man skulle vänta av elever med studieförmågan a. Orsakerna till att elever med samma mått på studieförmågan når olika studieresultat kan vara flera. Studieprestationen beror av många faktorer av vilka åtskilliga endast i mindre grad eller inte alls kan komma till uttryck i de gängse måtten på studieförmågan vid studiernas början. Under läsårets gång inträffade ändringar i intressen och i förhållanden i hem- och skolmiljö finns exempelvis inte med i studieförmågan, om denna mätes med betygen i föregående årskurs. Vidare är som nämnts de instrument med vilka studieförmågan och studieresultaten mätes behäftade med mer eller mindre stora fel. Även om det råder ett förhållandevis starkt samband mellan de båda storheterna följer av det senast sagda att smärre avvikelser i studieresultat i förevarande sammanhang saknar intresse. Först när avvikelserna blir betydande finns anledning att här uppmärksamma dem. Elever som åstadkommer studieresultat avsevärt över förväntan i förhållande till det använda måttet på studieförmågan kallas ibland överpres-

Studieresultat

underpresterande

gräns

för

"acceptabla" studieprestationer

a

studieförmåga

Figur 2. Samband mellan studieförmåga och studieresultat

terande. Elever som presterar avsevärt under förväntan med hänsyn till betygen i föregående årskurs eller hans resultat på olika anlagsprov kallas underpresterande. De däremellan liggande eleverna kan kallas normalpresterande. Det är angeläget att undersöka vad som karaktäriserar de underpresterande för att k u n n a avgöra om stödåtgärder bör sättas in i syfte att hjälpa denna grupp elever att nå resultat som står i bättre överensstämmelse med deras förutsättningar. En andra grupp elever kan totalt sett prestera i överensstämmelse med vad man väntar sig med hänsyn till mätvärdet på studieförmågan (intagningsbetyg och/eller anlagsprov) men lyckas mindre bra i ett enstaka ämne. En sådan elev har i figuren betecknats med ei. Dylika elever h a r i något ämne ett mycket lågt betyg i förhållande till genomsnittsbetyget, d. v. s. ett hack i betygsprofilen. Denna grupp betecknas i fortsättningen »elever med profilhack». En dylik elev motsvarar med dagens terminologi närmast en elev

462 raed ett underbetyg men med stark kompensation i andra ämnen. En tredje grupp för vilken stödåtgärder kan diskuteras utgöres av dem som har svagheter i några eller flertalet ämnen och i övrigt i stort sett är jämnstrukna och vilkas prestationer därför kan komma att bedömas som ej acceptabla. I figur 2 antas denna grupp ligga under linjen C—D. Linjen är inte skarp och väldefinierad. Bland eleverna närmast under linjen finns åtskilliga som utan större svårigheter kan komma ovanför. Den acceptabla prestationsnivån kring linjen G—D bör man därför närmast tänka sig som en zon med övergångsfall. Hela gruppen under linjen C—D kallas i fortsättningen lågpresterande.

11.1.2.3 Gymnasieutredningen har i föregående avsnitt antytt några förhållanden som kan förklara varför en elevs studieresultat avviker från vad man förväntar av honom. Här skall denna fråga diskuteras något utförligare varvid bl. a. utvecklingspsykologiska synpunkter blir av betydelse. Man vet att den intellektuella kapaciteten — begåvningen —• varierar (liksom flertalet andra personliga egenskaper) mellan olika individer på ett sådant sätt att begåvningsfördelningen för hela befolkningen torde relativt väl kunna approximeras med en normalfördelning. Man vet också att det finns ett positivt samband mellan begåvning, som man mäter den med intelligenstest, och skolprestationer, utvärderade t. ex. i form av betyg. Detta samband är emellertid endast måttligt starkt (jfr den i 11.2.1.3 refererade undersökningen) vilket innebär att andra egenskaper (minne, flit, ambition, arbetsteknik, emotionell stabilitet, miljö) spelar en roll för resultaten. Sambandet mellan

begåvning och betyg är emellertid sådant, att begåvningen som regel sätter en övre gräns för vad en elev kan prestera i skolan. En elevs skolprestationer hänger sålunda samman med en rad olika egenskaper. Utifrån en gymnasists tidigare prestationer i den gymnasieförberedande skolan har man — såväl principiellt som erfarenhetsmässigt — anledning vänta sig en viss prestation även i gymnasiet. Hela intagningssystemet grundar sig på denna princip. I vissa fall infrias emellertid inte förväntningarna. I en del av dessa fall kan orsaken helt eller delvis vara att söka i t. ex. otillräcklig arbetsinsats eller bristande intellektuella förutsättningar. Dessa senare brister kan i den tidigare skolgången ha kompenserats av andra egenskaper, men på gymnasiet tas begåvningen i anspråk i större utsträckning och individen faller då tillbaka i förhållande till sina tidigare prestationer. Med den terminologi som använts i 11.1.2.2 kan man säga att elevens studieförmåga vid inträdet i gymnasiet överskattas och att eleven därför (i förhållande till detta mått på studieförmågan) h a m n a r i gruppen underpresterande. Det förhållande som här beskrivits kan givetvis också inträffa vid andra tidpunkter t. ex. senare i gymnasiet. En elev kan t. ex. vara »normalpresterande» t. o. m. årskursen 1 därför att bristerna i intellektuell kapacitet kunnat kompenseras genom exempelvis ambition men blir sedan i årskurs 2 underpresterande. Måhända är det dock berättigat anta att i varje fall hittills sådana fall varit ovanligare och att bytet av skolform medfört att underpresterande av här nämnda orsaker oftast uppträtt redan i årskurs 1. Prestationer som avviker från vad man förväntar sig kan också bero på andra förhållanden. I det följande skall

463 två elevkategorier särskilt uppmärksammas nämligen: 1) Ungdomar vilkas begåvningsutveckling under gymnasieåren tillfälligt hämmats under någon längre tid och detta i sådan grad att det inverkar menligt på vederbörandes skolprestationer. Rent principiellt skulle en sådan elevs begåvningsutveckling kunna beskrivas med den streckade linjen i figur 3.

Figur 3. Principiell skiss över mognadsutvecklingen i normala fall ( ) samt hos personer med fördröjd men återhämtad utveckling

Man kan hävda att studiegången för nämnda elev skulle behöva utsträckas i tiden för att eleven skulle komma till sin rätt. 2) Ungdomar vilka på grund av personlighetsegenskaper i övrigt, inte sällan i samverkan med yttre omständigheter, behöver en lugnare studiegång för iatt lyckas lika b r a som övriga gymnasieelever med samma begåvning och ambition. En del av dessa personlighetsegenskap e r kan vara m e r konstitutionellt betingade, t. ex. en läggning som tar sig uttryck i ett omständligt arbetssätt. Andr a kan vara föranledda av mera tillfälliga störningar, sammanhängande med t. ex. puberteten eller miljöförändringar. I vissa fall rör det sig om fenomen

som är av medicinsk natur, i andra om variationer inom det normalpsykologiska området men av något starkare utpräglingsgrad än för genomsnittseleverna. 1 föreliggande sammanhang synes framför allt följande frågeställningar vara av intresse. a) Hur stor andel utgör kategorierna 1 och 2 av det totala antalet intagna elever på gymnasiet? b) Med vilken säkerhet och på vad sätt kan dessa elevkategorier diagnostiseras? c) Finns det någon tidpunkt som är särskilt lämplig för en sådan diagnos? Innan de båda elevkategorierna närmare diskuteras bör understrykas att mian i alla h ä r relevanta avseenden måste räkna med flytande övergångar mellan normal och icke-normal utveckling. Alla gränser som man söker dra mellan olika elevkategorier blir då också inom vida fält godtyckliga. Då flertalet storleksuppskattningar, t. ex. andelen elever i kategorierna 1 och 2, måste utgå från sådana gränser, blir de erhållna resultaten också godtyckliga i den meningen att de är direkt beroende av vilka gränser som använts vid beräkningarna. Elever tillhörande kategori 1 Det synes förekomma, att elever under uppväxtåren beskriver den utvecklingsgång som illustreras iav den streckade linjen i figur 3. De heldragna kurvorna är närmast statistiska konstruktioner som återspeglar genomsnittstendensen hos ett stort iantal individer. De enskilda individerna kan emellertid under längre eller kortare tid förete avvikelser från en jämnt förlöpande utveckling. Analyser för att kartlägga dylika avvikelser kan utföras endast på grundval av s. k. longitudinella studier, d. v. s.

464 undersökningar där samma elever undersöks vid olika tillfällen under en längre period. Av naturliga skäl är sådana undersökningar relativt sällsynta. En sammanfattning härav har gjorts av Husen (Skolreformen och den pedagogisk-psykologiska forskningen I: Skolan och differentieringen. Fyra professorer har ordet. Stockholm 1959) som hämtar illustrationerna huvudsakligen från Willard Olsons forskningar rörande en grupp barn som följts upp till 12 års ålder. Även om de större avvikelserna inte är så många synes bland dessa i någon utsträckning förekomma avvikelser motsvarande kategori 1. Senare har samma barn följts ytterligare några år. Resultaten följer i stort sett samma mönster som tidigare. I detta sammanhang bör påpekas att man hos ungdomar i puberteten ofta kan iakttaga tydliga språngvisa förändringar i fysisk utveckling och yttre beteende. Begåvningsutvecklingen företer emellertid som regel inte motsvarande kastningar. Här är det emellertid utvecklingen efter 16-årsåldern som är av intresse. Även om det bland forskarna råder delade meningar om den exakta tidpunkten och även om det är så att denna kan variera med klimat och kulturmiljö, synes det i stort sett råda enighet om att begåvningsutvecklingen vid denna tid är i huvudsak avslutad eller i varje fall befinner sig i avslutningsskedet. Utrymmet för förändringar i begåvningsfaktorerna är med andra ord för flertalet ganska begränsat och därmed minskar också sannolikheten för större avvikelser hos enskilda individer. Med utgångspunkt i dessa allmänna iakttagelser kan man med relativt stor säkerhet säga, att antalet elever i kategori 1 torde vara blygsamt, även om man skulle betrakta ganska måttliga förändringar som betydelsefulla.

Att närmare precisera hur stor andel det här rör sig om är utomordentligt svårt. Det förutsätter bl. a. en uppföljning av ett större antal elever under längre tid och fordrar dessutom tillgång till goda test, som är lika väl standardiserade och normerade på alla de åldersnivåer där undersökningen skall sättas in. För det åldersstadium, som här är av intresse, saknar vi i Sverige f. n. tillräckligt antal goda mätinstrument. Även om problemet i princip skulle gå att undersöka på empirisk väg, är det en grundforskningsuppgift som i sig implicerar åtskilliga år av testkonstruktivt arbete. För gymnasieutredningens del har sådana undersökningar givetvis inte kunnat komma ifråga.

Elever tillhörande kategori 2 Frågan om den roll som spelas .av andra personlighetsegenskaper än begåvning liksom av yttre förhållanden är också utomordentligt svår. Man vet att sådana egenskaper har ett visst inflytande men däremot inte något mer preciserat om i vilken grad som olika faktorer inverkar. De undersökningar som i Sverige på realskolestadiet utförts av Blomqvist (Kvarsittning och skolframgång. Uppsala 1958) pekar emellertid mot att det här är fråga om ett komplicerat samspel av flera faktorer, vilkas sammanlagda verkan kan vara betydande. I närmast följande avsnitt behandlar utredningen en med den 3-åriga normalstudiegången parallellt organiserad 4-årig studiegång. Därvid relateras denna organisation till de olika g r u p p e r som enligt diskussionen ovan kan vara i behov av studiestödjande åtgärder. Likaså behandlas möjligheterna att. diagnostisera dessa grupper.

465 11.2 Fast organiserad, studiegång

4-årig

parallell

I detta avsnitt diskuteras endast längre studietid erbjuden i en fast organiserad, 4-årig studiegång, parallell med de tre första årskurserna i normalstudiegången. Därvid måste preciseras dels vilka elevkategorier, som kunde tänkas komma i fråga för en sådan studiegång, dels hur de skall indentifieras. Frågan gäller också hur en sådan 4-årig studiegång kan konstrueras och vilket utbyte just denna organisation kan ge de aktuella elevgrupperna. Utredningen vill understryka att den organisation det här gäller icke är jämförbar med nuvarande förhållanden. I det allmänna gymnasiet finns visserligen idag både 3- och 4-åriga linjer men de bygger på olika årskurser nämligen den sista respektive den näst sista i den gymnasieförberedande skolan. De är sålunda parallella under de tre sista åren — då de också har i det hela samma kursplaner — medan den första årskursen i den 4-åriga studiegången är parallell med den sista årskursen i den gymnasieförberedande skolan. Den konstruktion som skall diskuteras i detta avsnitt innebär i stället att den längre studiegången har samma innehåll som den kortare men att detta innehåll är utlagt över fyra i stället för tre år.

11.2.1 Gymnasieutredningens undersökningar angående studietidens längd

För att belysa frågan om studietidens längd har gymnasieutredningen låtit utföra flera större undersökningar. 11.2.1.1 Attitydundersökningen byggde på ett förslag av utredningens experter docenten Urban Dahllöf och professorn Kjell Härnqvist. Utgångspunkten var

gymnasieutredningens önskan att få viss information om elevers och föräldrars inställning till olika långa parallella studiegångar i gymnasiet. Det är en allmän förmodan att en längre studietid i regel ger gättre betyg. För många är detta av betydelse i konkurrenssituationer och därigenom för inställningen till studietidens längd. För utredningen har det varit av intresse att få riktigheten av denna förmodan undersökt liksom att om möjligt erhålla något mått på hur lockande den längre studiegången kan vara med hänsyn till de fördelar den anses erbjuda. Ett dylikt mått kunde man tänka sig erhålla genom att undersöka hur föräldrars och elevers inställning till olika långa studiegångar förändras om man inför en korrektionsfaktor som h a r till uppgift att ekvivalera betygen erhållna på de båda studiegångarna. I 11.2.2.3 nedan analyserar utredningen denna fråga från teoretiska utgångspunkter. Av denna analys följer att någon fast relation mellan korrektionsfaktorns storlek och betygens relativa prognosvärde knappast kan uppnås. Gymnasieutredningen h a r vidare kommit till den slutsatsen att en fältundersökning inte torde kunna ge en approximation av korrektionsfaktorn. Undersökningen h a r därför begränsats till att enbart vara attitydmätande. Den borde vidare belysa hur inställningen till en med den 3-åriga lärogången parallell 4-årig studiegång varierar med elevernas betyg, framtidsplaner, kön, sociala bakgrund m. m. Undersökningen har utförts av konsulenten Bertil Särlvik. En detaljerad rapport Elevers och föräldrars attityd till studiegångar av olika längd i gymnasiet finns i SOU 1963: 41. Här ges endast en kort sammanfattning av undersökningens uppläggning och huvudresultat.

466 Intervjumetoden valdes i stället för enkätmetoden, som bedömdes vara omöjlig eftersom de frågor som skulle ställas var relativt komplicerade. Meningen var att elever och föräldrar samtidigt skulle delta i intervjun så att man skulle kunna komma fram till ett familjebeslut. Det visade sig svårt att helt hålla fast vid denna avsikt men i flertalet fall var, jämte gymnasisten, någon av föräldrarna närvarande. Den grupp som intervjuades var elever som passerat det stadium, då man i det framtida gymnasiet — enligt ett i debatten vanligt förekommande alternativ — antoges kunna välja mellan en kortare och en längre studiegång, nämligen efter genomgången första årskurs i gymnasiet. I nuvarande allmänna gymnasium motsvarar detta elever som genomgått I3 och II 4 . Bl. a. av kostnadsskäl var det nödvändigt att begränsa undersökningens omfattning. Den population, som ansågs intressantast, var eleverna på reallinjen, eftersom de i större utsträckning än elever på andra linjer går till spärrade utbildningsvägar och därför lägger ned extra ansträngningar för att nå betygsresultat som berättigar dem till tillträde till dessa utbildningsvägar. Materialet har vid bearbetningen uppdelats efter den gymnasieform eleven tillhörde (3- resp. 4-årigt gymnasium), hemortstyp (land, stad), kön, utbildningsplaner, föräldrarnas yrkesgrupp och elevernas genomsnittsbetyg. I det sista hänseendet utskildes två grupper mellan vilka gränsen sattes vid Ba. I fråga om utbildningsplaner särhålls de som siktat till s. k. spärrade utbildningsvägar och övriga, men gränsen är i detta hänseende mycket flytande. Även de s.k. fria fakulteterna har spärrar i vissa ämnen. I fråga om föräldrars yrkestillhörighet utvaldes fyra yrkesgrupper: 1. akademiker 2. högre tjänstemän (folkskollärare, officerare, ingenjörer utan högskoleutbildning etc.) 3. lägre tjänstemän (förmän, verkmästare etc.) och 4. arbetare. För att särhålla de båda gymnasietyperna gjordes intervjuerna endast på orter som hade respektive typ i någorlunda renodlad utformning, d. v. s. praktiskt taget enbart 3-åriga eller enbart 4-åriga gymnasier. På detta sätt kunde ett 80-tal allmänna gymnasier vara med i undersökningen. Årskurs I i det 3-åriga gymnasiet motsvarar organisatoriskt årskurs II av det 4-åriga. De elever som går i dessa årskurser tillhör emellertid oavsett gymnasieform olika års-

klasser. I undersökningen ingår endast de som är födda 1944 och 1945. Intervjuerna gjordes av personal vid arbetsmarknadsverket (ett 60-tal intervjuare). Vissa frågor ställdes om yrkesvägledning och studierådgivning utöver de i förevarande sammanhang relevanta huvudfrågorna, som var tre (a, b och c nedan). Eleverna som alla läsåret 1961/62 genomgått R 13 eller R II* (årskurs I på 3-årig resp. årskurs II på 4-årig reallinje) tillfrågades om hur de — under vissa villkor, som varierade i de tre frågorna a—c — skulle ställa sig till 2 eller 3 års ytterligare gymnasiestudier fram till studentexamen. Svaren på dessa frågor framgår av tabell 1 som förklaras och kommenteras nedan. För korthetens skull talar utredningen i det följande enbart om eleverna. I de allra flesta fall är det emellertid fråga om elevers och föräldrars gemensamma svar. Vid den första huvudfrågan (a i tabell 1) fick eleverna ta ställning till om de efter R I 3 respektive R II 4 skulle vilja välja en studiegång med ytterligare två år ledande fram till studentexamen eller en studiegång med tre år med samma mål. Man skulle därvid läsa precis samma kurser i de olika ämnena och få längre tid på sig om man valde att läsa tre år men det förutsattes att intervjupersonen skulle få exakt samma studentbetyg, oavsett vilken studiegång han valde. Tabellen visar att under detta villkor totalt 22 % av de tillfrågade väljer den längre studietiden. Elever som genomgått R I 3 är mindre benägna att välja den längre tiden än elever som genomgått R II 4 . Skillnaden är emellertid inte stor. Materialet är litet och får därför inte pressas. Nästa fråga (b) ställdes enbart till elever som i fråga (a) valt den kortare studiegången. Förutsättningarna är nu att de h a r utsikt att erhålla högre studentbetyg om de väljer den längre stu-

467 Tabell 1. Attityder

till studietidens

längd under olika

Föredrar längre studietid

Föredrar kortare studietid

Villkor vid fråga (a) Den tillfrågade antas få exakt samma betyg oavsett studietidens längd (b) Många — men naturligtvis inte alla — kan räkna med högre studentbetyg på längre studiegång (c) Den tillfrågade antas verkligen få bättre studentbetyg, men de som gått kortare studiegång får visst poängtillägg på betyget

antal

procent

+ 261 389

+ 45

Samtliga tillfrågade elever. diegången. När dessa utsikter erbjuds går en betydande del av de elever som vid svar på den tidigare frågan föredragit kortare studiegång över till längre studiegång. Om det antages att de som på fråga (a) svarat längre studietid, vidhållit detta svar om de fått frågan (b), skulle sammanlagt 67 % önska längre studietid under den nya förutsättningen. Skillnaderna mellan män och kvinnor samt mellan R I 3 och R II 4 är obetydliga. Svaren på de olika frågorna illustrerar de betygsspekulationer som uppkommer vid parallella olika långa studiegångar. Om en betygskorrektion förs in vid elevernas bedömning (fråga c ) , sjunker andelen, som skulle föredra längre studiegång till 36 %. Korrektionen antogs utformad så att de elever som gått den kortare studiegången fick ett poängtilllägg motsvarande vad elever i genomsnitt kan beräknas vinna på att gå den längre studiegången. Eftersom 22 % skulle föredra längre studietid även om de erhölle samma betyg som på kortare, kan måhända differensen 14 % antyda hur många som trots korrektion räknar

Procent av tillfrågade i olika grupper som föredrog längre studietid

antal

män

kv.

RF

RII 4

261 192

+ 181

— 181 208

förutsättningar

581 med att få högre betyg på den längre studiegången än på den kortare. De elever som under alla omständigheter torde föredra längre studiegång (fråga a) fick motivera sitt svar genom att välja något eller några av tre svarsalternativ. De två mest frekventa svarsalternativen var: »det är svårt att orka med den kortare studiegången» (96 svar) och »den (längre) gör det möjligt att ägna mera tid åt verksamhet utanför skolan (t. ex. idrott, föreningsliv, hobbies)» (74 svar). 44 elever markerade svarsalternativet »den (längre studiegången) gör att man får längre tid på sig att avgöra vilken levnadsbana man skall välja». På motsvarande sätt fick de elever, som föredrog 3-årig studiegång, även vid förutsättningen att »många — men naturligtvis inte alla — kan räkna med högre studentbetyg» på den längre studiegången (b), motivera sitt val. Man kunde välja ett eller flera bland olika fasta svarsalternativ. De största frekvenserna fick följande: »Även om de flesta får högre genomsnittsbetyg efter den längre studiegången, så är det inte

468 säkert att jag får det» (66), »jag räknar med att få så bra betyg även efter den kortare studiegången, att jag kommer in på den utbildningsanstalt jag tänkt mig» (81), »det är trist att gå i skolan så länge» (47), »det är bättre att skaffa sig meriter genom att läsa vid universitet» (44) eller »det är bättre att skaffa sig meriter genom att gå om en ring» (53). Av svaren på en speciell fråga framgick att av samtliga 581 elever hade 145 i något sammanhang utanför undersökningen fått frågan om en längre eller en kortare studiegång i det nya gymnasiet aktualiserad, de flesta genom pressen. Genom variansanalys har påvisats att praktiskt taget inga signifikanta skillnader föreligger t. ex. mellan män och kvinnor, mellan land och stad eller mellan föräldrars olika yrkesgrupper.

Slutsatser av attitydundersökningen Den positiva inställning till en 4-årig lärokurs i det nya gymnasiet, som bl. a. i vissa sammanhang kommit till uttryck i den allmänna debatten, visar sig sålunda vid närmare analys vara nära förknippad med de betyg som eleverna anser sig kunna påräkna vid studiernas slut. Den andel av de tillfrågade, som även utan betygshöjning iväljer den längre studiegången, är för pojkar ca 20 % och för flickor drygt 25 %. Om man däremot har möjlighet att räkna med högre betyg, stiger andelen till drygt 65 % resp. 70 %. Det är alltså en mycket stor del av de tillfrågade som i sitt ställningstagande påverkas av önskan att få högre betyg. Två huvudmotiv härför kan tänkas: 1. Högre betyg är uttryck för bättre kunskaper och färdigheter; ungdomarna vill helt enkelt lära sig mer under gymnasietiden. 2. Högre betyg ger bättre möjligheter i konkurrenssituationer. Att med säker-

het avgöra vilket av motiven 1 och 2 som varit avgörande och om de tillfrågade överhuvud taget tänkt igenom hela problematiken synes inte möjligt. Den starka nedgången av andelen, som önskar längre studietid, när betygskorrektionen i frågan c införes, tyder likväl på att konkurrensmotivet är det viktigaste. Om nämligen det kunskapsmässigt bättre utbytet av studierna varit det väsentligaste, borde inte det poängmässiga tillägget för 3-årig studiegång i högre grad ha påverkat ställningstagandet. I varje fall borde det inte ha fått så stor effekt, att andelen som väljer 4-årig studietid går ned till totalt ca 36 %. För den dryga femtedel av eleverna som enligt fråga (a) önskar längre studietid även om betygen skulle bli desamma som efter 3-årig studiegång är skälen framför allt arbetsbördans storlek och önskan att få mera tid för verksamhet utanför skolan. Det är utredningens mening att arbetsbördan måste minskas och att eleverna skall beredas ökad tid för verksamhet utanför skolan. Detta gäller emellertid alla elever. Om ytterligare minskning — utöver vad som föreslagits i kapitel 9 — skall genomföras för några elever, bör skälet vara att eleverna i fråga tillhör någon av de i 11.1 diskuterade grupperna — underpresterande, elever med profilhack eller lågpresterande. Att sätta de elever som enligt fråga (a) önskar längre studietid i relation till någon av nyssnämnda grupper är svårt. De skiljer sig nämligen inte i något av de avseenden som blivit föremål för undersökning (stad—• land; R I3—R II 4 ; män—kvinnor; yrkesgrupper; betygsgrupper; spärrade— icke spärrade utbildningsvägar) signifikant från övriga elever. 11.2.1.2 Studieresultat i nuvarande gymnasium. På gymnasieutredningens upp-

469 drag har professorn Carl Erik Quensel och fil. kand. Göran Ängsmark utfört vissa betygsstatistiska undersökningar rörande elever som gått i gymnasium under senare år. En undersökningsrapport, författad av Ängsmark, ingår i SOU 1963:41. Rapporten omfattar tre delundersökningar, varav två berör allmänna gymnasier och en tekniska gymnasier. De förra har betecknats individrespektive klassundersökningarna, den senare tekniska undersökningen. Individundersökningen omfattar ett urval av samtliga elever, som intogs på fyraårigt gymnasium höstterminen 1955 och på treårigt höstterminen 1956. Normalt studentexamensår för båda grupperna var således 1959. I urvalet ingår alla gymnasier i Stockholm, inga i Göteborgsområdet och Malmöhus län samt ca V3 av gymnasierna i övriga Sverige. Eleverna har följts under hela studietiden från intagningen fram till studentexamen eller tidigare avgång. Klassundersökningen syftar till en fullständig betygsbeskrivning för de olika ämnena i skilda ringar vårterminen 1960. Materialet utgörs av betygsfördelningar för de enskilda klasserna i rikets samtliga allmänna gymnasier. Den tekniska undersökningen är upplagd efter samma riktlinjer som individundersökningen med det undantaget att den omfattar samtliga tekniska gymnasier i landet. Undersökningen utnyttjar ett material som ställts till förfogande av Norinder och av honom insamlats för den i SOU 1963: 41 presenterade undersökningen. Studiegången har följts för elever, som intogs höstterminen 1959. Av det mycket omfattande materialet skall här endast återges några resultat som rör elevernas framgång i studierna. Beträffande de allmänna gymnasierna utnyttjas därvid den del av individundersökningen som avser elever vilka från 5- eller 4-åriga realskolor övergått till statliga eller kommunala gymnasier, dock ej försöksgymnasier. Av dessa elever avgick ca 17 % av såväl pojkar som flickor utan studentexamen. Studentexamen utan försening av-

lade ca 58 % av pojkarna och ca 67 % av flickorna medan ca 25 % av pojkarna och ca 16 % av flickorna blev försenade. Mellan 4- och 3-årigt gymnasium föreligger inga större skillnader. På grund av det ringa antalet flickor i tekniska gymnasier har i den tekniska undersökningen endast materialet för pojkarna bearbetats. Siffrorna över studieframgången för dessa avviker inte påtagligt från dem som gäller för elever i allmänna gymnasier. Liknande undersökningar vid tekniskt gymnasium har tidigare gjorts av rektorn Axel Nordhult (publicerade i Tekniska läroverkens lärarförbunds medlemsblad 1962). En jämförelse visar att de elever som intogs i tekniskt gymnasium 1951 och 1955 klarade sig inte oväsentligt sämre än 1959 års nybörjare. Avgången utan examen var i de förstnämnda årgångarna ca 24 % respektive 28 %, i den sistnämnda drygt 15 %. Av samtliga intagna på allmänna gymnasier avgick under eller omedelbart efter det första läsåret 7 % på 4-årigt gymnasium och 11 % på 3-årigt. I fråga om avgången i början av gymnasiestudierna råder god överensstämmelse mellan pojkar på tekniska gymnasier och på allmänna gymnasiers 3-åriga linjer. Avgången minskar kraftigt i högre ringar och på allmänna gymnasier h a r endast ca 3 % av samtliga som ej avlagt studentexamen avgått efter högsta ringen. På tekniska gymnasier är antalet elever som avgått utan examen efter högsta klassen helt obetydligt. I allmänna gymnasier är antalet kvarsittare relativt sett störst i näst högsta ringen. 17 % av de pojkar som inte tidigare suttit kvar går om denna ring. Motsvarande tal för flickorna är 10 % medan talen i det ogrenade gymnasiet är 8 % respektive 5 %. Det relativa antalet elever som blivit kvarsittare i de skilda ringarna är nå-

470 got större på det 3-åriga gymnasiet än på det 4-åriga. Däremot föreligger inga skillnader mellan de två gymnasietyperna i fråga om det totala antalet elever som gått om någon ring i relation till samtliga intagna. På de olika tekniska gymnasierna föreligger skilda bestämmelser i fråga om kvarsittning och rätten att flyttningspröva. Detta gör att skillnader mellan allmänna och tekniska gymnasier på denna punkt är mindre upplysande. Andelen kvarsittare i allmänt gymnasium vilka godkändes i den ring de gick om var genomgående hög, i det ogrenade gymnasiet över 80 % och i näst högsta ringen över 90 %. Av de elever som gick om i I4, II 4 och I 3 avlades studentexamen av ca 55 %, 70 % respektive 65 %. över 90 % av de elever som gick om i näst högsta ringen avlade studentexamen. Av samtliga intagna på allmänna gymnasier har 40 % av pojkarna och 49 % av flickorna avlagt studentexamen utan att någon gång ha haft underbetgg. Av de elever som avlagt studentexamen utan försening hade 31 % pojkar och 27 % flickor underbetyg vid något tillfälle. På 4-årigt gymnasium har -— fortfarande av elever som avlagt studentexamen på normal tid — 14 % pojkar och 10 % flickor haft underbetyg vid mer än ett tillfälle medan på 3-årigt gymnasium 5 % av såväl pojkarna som flickorna har erhållit underbetyg mer än en gång. Av samtliga elever på allmänna gymnasier hade ca 32 % underbetgg i första ringen. På tekniska gymnasier hade ca 38 % av eleverna underbetyg i första klassen. Bland de elever som ej fick underbetyg i första ringen avlade ca 80 % studentexamen utan försening medan ungefär 5 % avgick utan studentexamen. Relativa antalet studentexamina utan försening avtar och rela-

tiva antalet avgångna stiger kraftigt med växande antal underbetyg, så att av elever med tre eller flera underbetyg i första ringen endast 2 % avlade studentexamen på normal tid, medan 65 % avgick utan studentexamen. Bland de olika ämnena på allmänna gymnasier bereder språken samt matematik och fgsik stora svårigheter. På de tekniska gymnasierna noteras de flesta underbetygen i de naturvetenskapliga ämnena matematik, fysik och kemi samt i projektionslära. Vid fördelning av de elever i de allmänna gymnasierna, som haft underbetyg i ett visst ämne, efter den ring där underbetyg första gången uppträder erhålles i allmänhet de högsta värdena för första ringen. Dock förekommer i stor utsträckning det första underbetyget i högre ringar. I latin på latinlinjen, matematik på reallinjen samt i engelska uppträder svårigheter i form av underbetyg i stor utsträckning först i näst högsta ringen. Vid analys av vissa speciella frågeställningar h a r materialet i individundersökningen uppdelats på smärre, mera homogena grupper än som legat till grund för den bearbetning som refererats ovan. Härvidlag har tonvikten lagts på formen för övergång från realskola till gymnasium. Två dylika övergångsformer är dominerande: övergång från 45 till I 4 i Stockholm och från 44 till I 3 i övriga Sverige. Vid behandlingen av flera problem har studiet i första hand inriktats på dessa grupper. Framgången i gymnasiestudierna i relation till betygen i realskolan har undersökts, varvid jämförts prognosvärdet hos olika ämnen eller ämnesgrupper. Det har framkommit att föga står att vinna genom att använda ett mera komplicerat uttryck än det vanliga medelbetyget som från praktisk beräkningssynpunkt erbjuder stora fördelar.

471 Vid jämförelser i fråga om framgången i gymnasiestudierna t. ex. mellan olika linjer samt mellan pojkar och flickor måste beaktas de eventuellt varierande förutsättningar, som kan föreligga. Betygen i den avlämnade skolan är de betydelsefullaste variabler som i undersökningarna varit tillgängliga för att karaktärisera elevernas förutsättningar för vidare studier. Eliminering bör ske av den inverkan, som betingas av varierande betygsnivå i de elevgrupper som skall jämföras. Om så sker kan konstateras att inga påtagliga skillnader i fråga om studieframgång föreligger mellan elever, som intagits på olika linjer. Vidare h a r konstaterats att flickornas studieresultat är något bättre än pojkarnas. Jämförelser mellan elever som intagits på 4- och 3-årigt gymnasium försvåras av vissa selektionsproblem. Den analys av materialet som utförts tilllåter inga slutsatser att några skillnader föreligger mellan studieresultaten på de två gymnasietyperna. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen också beröra Norinders undersökningar angående studieförhållandena vid fackgymnasierna. En redogörelse för dessa lämnas som nämnts i SOU 1963:41. Dessa undersökningar går långt utöver den rent betygsstatistiska aspekten. Norinder h a r bl. a. med hjälp av tests och enkäter gjort en analys av kvarsittargruppen vid de tekniska gymnasierna. Det h a r därvid visat sig att en stor del av kvarsittarna har goda allmänintellektuella förutsättningar (inemot hälften ligger över medianvärdet för samtliga elever). De karaktäriseras av att de är sämre anpassade till sina studier, vilket bl. a. framgår av att många ångrar att de börjat gymnasium i stället för att ta anställning i näringslivet. De

är ofta oroade och osäkra i skolarbetet. De h a r en benägenhet att ge upp arbetet därför att de underskattar sin förmåga. De har också svårt att koncentrera sig och de har ett dåligt lästempo. De ovan berörda undersökningarna visar att ett betydande antal gymnasister vid både allmänt och tekniskt gymnasium någon gång under sin studietid h a r underbetyg men likväl genomgår gymnasiet på normaltid. Man kan uttrycka detta så att många elever med profilhack inte behöver en längre studiegång. Å andra sidan finns i båda gymnasieformerna åtskilliga som går om ett år därför att deras totala resultat varit otillfredsställande. I det hela är dessa elever vad som här kallas lågpresterande. Det är viktigt att observera att denna grupp i varje fall vid allmänt gymnasium uppträder vid alla tidpunkter, dvs. i varje årskurs. I tekniskt gymnasium är särskilt den första årskursen en svår stötesten. Bl. a. med hänsyn härtill har gymnasieutredningen konstruerat den tekniska lärokursen så att de mycket stora svårigheterna i början skall försvinna. 11.2.1.3 Gymnasieutredningen har för att belysa vissa i det föregående (se 11.1.2.3) nämnda problem låtit utföra en undersökning rörande underprestation i det allmänna gymnasiets första årskurs. Undersökningen som utförts av filosofie licentiaten Bengt Ahnmé redovisas i SOU 1963:41. Denna undersökning fick följande uppläggning och genomförande. I slutet av maj månad 1962 genomfördes en skriftlig grupprövning i ring I s vid ett antal treåriga allmänna gymnasier. För prövningen sammanställdes ett testbatteri med hänsyn till det dubbla syftet att dels möjliggöra en beräkning av hur väl elevernas skolprestationer i ring I' svarar

472 mot vederbörandcs begåvningsmässiga resurser och dels bidra till att belysa vilka faktorer som medverkar till att eleverna olika väl svarar mot de förväntningar som kan ställas på dem med utgångspunkt från deras tidigare skolprestationer respektive från deras begåvningsnivå. Förutom ett antal intelligens- och kunskapsprov förelades eleverna vid detta tillfälle vissa formulär, där de ombads lämna en del självbiografiska uppgifter samt ta ställning till några intresse- och attitydschemata och ett schema rörande studievanor. Under sommaren 1962 insamlades uppgifter rörande elevernas antagningspoäng till gymnasiet, betyg i enskilda ämnen i realexamen, födelsetal och födelsenummer, linjebyten, avgång från gymnasiet, frånvaro under vårterminen 1962 samt betyg i ring Ia vårterminen 1962. I november 1962 insamlades vissa objektiva data och subjektiva bedömningar i samband med besök på de i undersökningen ingående gymnasierna. Undersökningen har begränsats till att omfatta elever i årskurs I3 läsåret 1961/62 vid allmänna gymnasier, som ej ligger på ort där även 4-årigt allmänt gymnasium förekommer, ej är nyetablerade och ej i större omfattning rekryterar elever från försöksskolans högstadium, det sistnämnda i syfte att få ett så enhetligt material som möjligt. Bland de gymnasier, som uppfyllde dessa villkor, utvaldes 22 för undersökningen, varvid i första hand togs sådana som hade såväl allmän, latin- som reallinje. Vidare eftersträvades en så god representation som möjligt av olika landsändar. Sammanlagt 1 950 elever ingår i huvudundersökningsmaterialet. Med hjälp av det insamlade materialet kan belysas vilken inverkan på studieprestationerna i årskurs I» följande faktorer har: elevens ålder, föregående skolutbildning, socialgruppstillhörighet, den omständigheten att en del elever fortsätter i gymnasium i samma skola som den, där de avlagt realexamen, medan andra kommer från främmande realskolor, det förhållandet att vissa elever är bosatta på skolorten, medan andra är inackorderade eller dagligen reser mellan hemorten och skolan,

olika uttryck för elevens anpassning till skolsituationen, olika begåvningsfaktorer, antagningspoäng och poäng i vissa grupper av ämnen i realexamensbetyget, olika uttryck för elevens intresseinriktning. Huvuddelen av bearbetningen har ägt rum med materialet uppdelat efter kön och linje. Antalet undergrupper blir sålunda sex. Undersökningen visar att antagningspoängen har ett förhållandevis högt samband med studieresultaten i ring I s . För de olika undergrupperna varierar korrelationskoefficienterna mellan 0,65 och 0,80, varvid de högsta värdena (0,80 och 0,78 för pojkar resp. flickor) u p p nås på reallinjen. Allmänbegåvning mätt med konventionella intelligenstest u p p visar också som väntat positiva ehuru lägre samband med studieresultat i ring I3. En viss men inte särskilt stor ökning av prognosvärdet ger en kombination av realexamensbetyg och intelligenstest. Avgränsningen av gruppen underpresterande elever är ytterst en definitionsfråga. För att betecknas som underpresterande i förhållande till sin antagningspoäng måste en elev rimligtvis uppvisa ett studieresultat i ring I 3 som är tydligt lägre än det förväntade värdet. Den definition som tillämpas är sådan att alla elever som rimligtvis kan anses uppvisa en klar avvikelse tillförts gruppen. Med hänsyn till det förhållandevis starka sambandet mellan antagningspoäng och studieresultat i ring I3 blir gruppen underpresterande ändå ganska liten. Av de 1 950 elever som ligger till grund för beräkningarna har sålunda 180 (9 %) kunnat klassificeras på detta sätt. En kompletterande analys har också utförts med utgångspunkt i begåvningsmässiga förutsättningar.

473 Det har sålunda visat sig möjligt att med viss grad av säkerhet identifiera underpresterande elever. Detta kräver emellertid kvalificerade psykometriska förfaranden. Tillförlitligheten skulle möjligen kunna ökas ytterligare något genom kompletterande psykologiska personutredningar. Däremot synes det inte möjligt att identifiera de underpresterande eleverna enbart genom subjektiva diagnoser. Samstämmigheten mellan av lärare utförda bedömningar och de på objektiva grunder uttagna underpresterande eleverna var liten med utgångspunkt såväl från antagningspoäng som från begåvningsförutsättningar. Som närmare framgått av analysen av problemställningarna ovan (11.1.2.2) kan underpresterande elever återfinnas på varje studielämplighetsnivå. Även elever med relativt goda studieresultat kan sålunda underprestera. Det empiriska materialet fördelar sig också jämnt över alla nivåer. För att belysa frågan om anledningarna till underprestationen jämfördes dessa elever med ett motsvarande antal dels normalpresterande, dels överpresterande elever med samma antagningspoäng. Jämförelser företogs såväl ifråga om allmänna bakgrundsförhållanden, begåvnings- och intressefaktorer som beträffande förekomsten av speciella miljöomständigheter och förhållanden under läsåret. Ifråga om allmänna bakgrundsförhållanden föreligger inga säkerställda skillnader mellan grupperna. De underpresterande avviker sålunda inte från sina normal- och överpresterande kamrater i fråga om ålder, tidigare skolgång (3-, 4- eller 5-årig realskola), realskolestudier vid samma eller annan skola, bostad i förhållande till skolorten eller föräldrarnas socialgrupp. Inte heller i fråga om begåvningsför-

utsättningar förekommer några systematiska skillnader. Ett antal begåvningsprov gavs i de sex grupperna. Av utförda jämförelser utfaller nämligen endast 2 med statistiskt säkerställda differenser. Den ena gäller allmänbegåvning för reallinjens pojkar, där de underpresterande har lägre testresultat. Den andra gäller pojkarna på allmän linje, men här går differensen i motsatt riktning. I ett av proven, det spatiala, har nämligen de underpresterande högre testresultat än de överpresterande. Dessa resultat är av speciellt intresse för en bedömning av förekomsten av elever tillhörande kategori 1 (»late bloomers» jfr 11.1.2.1, 11.1.2.3). Om underprestationen i första ringen skulle kunna förklaras av att den ifrågavarande elevgruppen under läsåret i jämförelse med andra elever hämmats i sin begåvningsutveckling, borde detta visa sig i lägre testresultat vid prövningstillfället. Denna fördröjning skulle i så fall återhämtas vid senare tidpunkt enligt den tidigare återgivna principskissen (fig. 3). Resultaten av begåvningsprövningarna ger sålunda inte något stöd åt hypotesen om nämnvärd frekvens elever tillhörande kategori 1 bland de underpresterande. Inte heller i övrigt ger undersökningen några hållpunkter för denna hypotes. Ifråga om speciella miljöomständigheter och förhållanden under läsåret föreligger emellertid vissa skillnader mellan grupperna. Med hänsyn till det begränsade antalet elever som jämförelsen omfattar kan man dock inte dra mer vittgående slutsatser om olika omständigheters relativa betydelse. Det kan dock konstateras, att de underpresterande eleverna i högre grad visar symptom på svårigheter att anpassa sig till en ny skolmiljö. Vidare h a r noterats högre frekvens av besvärliga hemförhållanden. Särskilt gäller detta splittring mellan

474 föräldrarna. Däremot gäller det inte om ekonomiska svårigheter. Flera elever, särskilt flickor, har uppgivits ägna sig mer åt dans och andra nöjen bland underpresterande än inom övriga jämförelsegrupper. Slutligen har något fler elever betecknats som sjukliga och klena, men denna skillnad är obetydlig. Ifråga om avvikelser i beteendet i förhållande till kamrater, lärare och samhälle kan däremot inga skillnader konstateras. Frekvensen av mer intensivt bedrivna fritidssysselsättningar av organiserad art (idrott, hobbyverksamhet, musik, sång, föreningsliv etc.) visar inte heller någon skillnad mellan grupperna. Ekonomiska svårigheter rapporteras slutligen i högre grad bland de överpresterande. Av de undersökta huvudfaktorerna är det sålunda endast vissa speciella miljöomständigheter och förhållanden under läsåret som skiljer de underpresterande från övriga jämförelsegrupper. Flertalet av dessa speciella faktorer synes vara av den karaktären att de kan inträffa när som helst under studietiden. De kan knappast åberopas som skäl för en särskild studiegång. Däremot synes de i hög grad påkalla åtgärder från skolans rådgivande och elevvårdande verksamhet. 11.2.1.4 Av diskussionerna och redogörelserna i det föregående framgår att åtskilliga elever i nuvarande gymnasieformer avgår utan examen eller försenas i sina studier. Misslyckanden inträffar också vid alla tidpunkter även om en koncentration till gymnasiets början är tydlig i varje fall i fråga om avgång. Det finns också elever som med objektiva kriterier kan sägas prestera över, normalt eller under vad man väntar sig med hänsyn till det mått på studieförmågan som finns vid intaget i gymnasiet.

Underprestationer kan — såsom nämnts i 11.1.2.3 — bero av att studieförmågan vid inträdet överskattats men sammanhänger också ofta med yttre förhållanden. I det förstnämnda fallet synes det inte vara ändamålsenligt att skolan genom särskilda stödåtgärder medverkar till att elevens prestationer höjs för att han skall komma i nivå med den överskattade studieförmågan. En annan sak är om en sådan elev råkar ut för utpräglade misslyckanden. Han kan då komma i fråga för de generella åtgärder som bör ägnas lågpresterande och till vilka utredningen återkommer. I de fall då elev underpresterar på grund av ogynnsamma yttre förhållanden synes av såväl Norinders som Ahnmés undersökningar följa att de mest adekvata åtgärderna är av elevvårdande karaktär. Det elevvårdsprogram utredningen presenterar i kapitel 14 bör i vissa fall bli av stor betydelse i detta sammanhang. Åter andra åtgärder synes närmast vara sådana där skolans möjligheter att göra insatser alltid måste bli begränsade (hälsovård, familjerådgivning) . Det kan vidare konstateras att det skulle fordras omfattande psykologiska undersökningar för att avgöra vilka elever som presterar under sin förmåga. Även om detta vore möjligt torde uppgiften att klassificera de som underpresterar efter orsakerna härtill vara övermäktig. Det kan i varje fall konstateras, att s. k. late bloomers, i den mån sådana finns, inte kan på förhand diagnostiseras. Mycket talar sålunda för att den grupp som kan ifrågakomma för studiestödjande åtgärder bör begränsas titt elever som är svaga i ett enstaka ämne men i övrigt har goda studieresultat (elever med profilhack) samt de lagpresterande. Kan dessa två grupper hjälpas genom längre parallellstudiegång?

475 Bland annat denna fråga skall gymnasieutredningen diskutera i följande avsnitt.

11.2.2 Alternativa villkor för tillträde till 4-årig studiegång

Frågeställningen i detta avsnitt är: Om en 4-årig studiegång organiseras parallellt med årskurserna 1, 2 och 3, vilka elever skall få tillträde till denna och kan den konstrueras så att den tillgodoser elever, som enligt objektiva kriterier behöver studiestöd? De olika villkor som diskuteras i detta avsnitt är 1. fullständigt fritt tillträde utan någon korrektion av betygen (11.2.2.1), 2. rådgivning och »mild dirigering» av eleverna till de olika långa studiegångarna (11.2.2.2), 3. fritt tillträde men korrektion för de betygshöjningar som kan beräknas uppkomma genom den längre studiegången (11.2.2.3). Vidare diskuteras de ekonomiska och geografiska följderna av införandet av en 4-årig studiegång vid sidan av den 3-åriga normalstudiegången (11.2.2.4). 11.2.2.1 Fullständigt fritt tillträde till den 4-åriga studiegången utan att någon korrektion av betygen företas. Attitydundersökningens resultat tyder på att detta alternativ skulle leda till att en mycket stor del av eleverna — kanske mer än hälften — valde den längre studietiden. I varje fall gäller detta för den framtida motsvarigheten till reallinjen, d. v. s. naturvetenskaplig lärokurs. För många som skulle välja 4-årig studiegång vore valet betingat av betygsspekulationer i konkurrenssyfte. Gymnasieutredningen h a r redan avvisat en sådan konstruktion eftersom den 4-åriga studiegången inte längre bleve en undantagsform vid sidan av den 3-åriga normalformen. Ytterligare några syn-

punkter skall emellertid här framhållas. Om den 4-åriga studiegången får stor omfattning kommer denna studiegång också att få många elever som vill gå vidare till spärrade utbildningslinjer. För dessa elever blir slutbetyget från gymnasiet av sådan betydelse att de välkända problem som sammanhänger med betygskonkurrens snart nog aktualiseras. Bl. a. kan krav på ytterligare förlängning av studietiden komma att resas. Någon form av förlängning aktualiseras f. ö. under alla omständigheter för sådana elever, som lyckas mindre tillfredsställande trots att de valt en 4-årig studiegång. Även andra effekter sammanhängande med konkurrensförhållanden kan uppkomma. Många av dem som trots förekomst av 4-årig studiegång kan tänkas välja den 3-åriga torde åtminstone till en början göra detta därför att de räknar med från konkurrenssynpunkt tillräckligt bra betyg även med kortare studietid (jfr 11.2.1.1). Om 4-årig studiegång kommer att dominera kan det emellertid visa sig att de räknat fel. Följden torde bli kompletteringar och snart nog ytterligare överströmning till den längre studiegången. Fri tillgång till 4-årig (och eventuellt längre) gymnasieutbildning kan vidare leda till att åtskilliga, vilkas förutsättningar för gymnasiestudier är mindre goda, ändå lockas att välja sådana studier. Även om — såsom gymnasieutredningen i det föregående framhållit •—• intaget till gymnasiet aldrig kan och bör göras så snävt att endast ungdomar med ådagalagd mycket utpräglad studielämplighet mottas är det å andra sidan inget samhällsintresse att erbjuda lång och dyrbar utbildning om risken att utbytet blir ringa är mycket stor. Det är visserligen möjligt att ett dylikt synsätt kan leda till att man utestänger

476 eller avråder från gymnasiestudier några ungdomar, som tillhör den i 11.1.2.1 nämnda gruppen s. k. andraplansbegåvningar, som med flit och energi kan tillgodogöra sig gymnasieundervisning om de får god tid på sig. Att avgöra vilka som tillhör denna grupp synes emellertid närmast omöjligt. I dylika fall är det för både individen och samhället lämpligare att åtminstone den första etappen i utbildningen inte blir för lång utan efter en studietid på exempelvis två år leder fram till en för yrkesverksamhet lämpad kompetens. Möjligheterna att på denna utbildning bygga vidare t. ex. till gymnasiekompetens kommer alltid att finnas (jfr 6.4) genom vuxenutbildningsinstitutioner eller i vissa fall övergång till gymnasium. Det nu förda resonemanget innebär speciellt att fri tillgång till 4-årig gymnasieutbildning kan rubba balansen mellan gymnasium och fackskola. I detta sammanhang vill utredningen också understryka att om vid det nya gymnasiet inrättas en 4-årig studiegång parallell med den 3-åriga båda givetvis måste erbjuda i det hela samma studiekurser. Om exempelvis — såsom någon gång synes ha ifrågasatts — endast de allmännare studiekurserna men inte de ekonomiska eller tekniska skulle finnas på den 4-åriga studiegången, kan man riskera att de sistnämnda skulle förlora i attraktivitet. Resultatet kunde bli minskad tillströmning till de fackgymnasiala sektorerna i stället för den ökning, som bör eftersträvas. Gymnasieutredningen kan sålunda inte ansluta sig till tanken på att gymnasiet konstrueras med två parallella studiegångar, som efter tre respektive fyra år leder fram till samma slutmål, mellan vilka ungdomarna kan välja fullständigt fritt och utan att någon korrektion av betygen göres. Skall två sådana studie-

gångar kunna tänkas måste någon form av reglering av tillträdet till dem införas. Till att börja med kan konstateras att åtskilliga skäl talar för att åtminstone den första årskursen i de båda studiegångarna blir gemensam. Att redan från början företa en sortering utan annan kännedom om eleverna än vad betyg och andra meddelanden från grundskolan ger, synes vara omöjligt om syftet skall vara att med någon grad av säkerhet bedöma vad som är bäst för de olika eleverna. Härtill kommer ekonomiska och organisatoriska skäl för en sammanhållen årskurs 1. I sin ovannämnda skrivelse till gymnasieutredningen har också Läroverkslärarnas riksförbund föreslagit att den 4-åriga studiegången utdifferentieras först efter årskurs 1. Schematiskt kan konstruktionen åskådliggöras som i figur 4.

årskurs

årskurs

3^

årskurs

årskurs

2'

årskurs

-4 2

årskurs

= årskurs

1 Figur 4. Gymnasium med parallella 3- och 4åriga studievägar med samma studiemål och gemensam första årskurs.

Konstruktionen i figur 4 har visserligen fördelar men är i och för sig inte tillräcklig för att lösa problemet att reglera tillträdet till de båda, olika långa studievägarna. I det följande diskuteras olika metoder för en dylik reglering och möjligheter att på denna väg tillgodose elevernas behov av hjälp och stöd i studierna.

477 11.2.2.2 Rådgivning och »mild» dirigering av eleverna till olika långa studiegångar. Enligt denna metod skulle ansvaret för elevernas fördelning på de olika långa studiegångarna mer eller mindre ligga hos skolan. Att enbart lita till rådgivning synes mot bakgrund av vad som sagts i 11.2.2.1 inte vara möjligt. Fördelningen skulle främst ske efter årskurs 1, då skolan haft tillfälle att följa elevernas arbete och iaktta deras intressen och förutsättningar och därför borde ha bättre möjligheter att bedöma vilken väg som vore lämpligast för den enskilde individen. De elever, som skulle föras till den längre studiegången, har karaktäriserats på olika sätt i olika sammanhang.

I 11.1.2 har gymnasieutredningen nämnt några av de oftast nämnda elevtyperna, bl. a. de s. k. late bloomers. Som framhållits i 11.1.2.3 synes forskarna i stort sett vara ense om att denna sistnämnda kategori är mycket sparsamt företrädd bland ungdomar över 16-årsåldern. I den mån den förekommer förefaller det på forskningens nuvarande ståndpunkt f. ö. vara närmast omöjligt att vid en given tidpunkt fastställa, vilka elever som under de återstående gymnasieåren skall visa sig tillhöra denna kategori. Att gymnasiets lärare och övriga personal skulle kunna på grundval av subjektiva bedömningar ined någon större framgång identifiera dylika eventuella »late bloomers» måste sålunda också betraktas som uteslutet. Utan betydande stöd av psykologisk expertis och psykometriska instrument kan skolan inte heller spåra de elever som av andra orsaker presterar under förväntan. Skolans hjälp bör därför ta sikte på lågpresterande elever och eventuellt på elever med profilhack. Kan nu skolan genom rådgivning och

mild »dirigering» efter årskurs 1 hjälpa dessa elevtyper? Först kan då med stöd av undersökningarna i 11.2.1 konstateras att åtskilliga av de orsaker, som ligger bakom de större eller mindre misslyckandena, inte är sådana som avhjälpes genom en längre studietid. Vidare behöver de svaga resultaten i ett eller flera ämnen inte inträffa i årskurs 1 utan först senare. Visserligen är i nuvarande gymnasium underbetygsfrekvensen störst i årskurs 1 och även kvarsittning och avgång förekommer mest i gymnasiets början men alla dessa förhållanden uppträder också senare i inte ringa utsträckning. Att redan efter första årskursen förutse senare misslyckanden är inte möjligt. Enbart uppdelning på studiegångar av olika längd efter årskurs 1 är sålunda en otillräcklig metod. I de fall då en förlängning av studietiden verkligen är till nytta måste den kunna sättas in åtminstone efter varje årskurs. En tänkbar konstruktion vore den i figur 5 antydda. Figuren har erhållits efter komplettering av figur 4 med pilar, vilka anger övergång från 3-årig till 4-årig studiegång. En elev som misslyckas exempelvis i årskurs 2 3 kan övergå till årskurs 3 4 och får alltså två i stället för

årskurs A

Figur 5.

478 ett år fram till gymnasiestudiernas avslutning. Genom de streckade linjerna antydes helt schematiskt hur årskurserna inom den 3-åriga studiegången kan tänkas fördelade på den 4-åriga. Exempelvis skulle årskurs 24 kunna börja med en viss repetition (a) av årskurs 1 i syfte att fylla igen luckor och överhuvudtaget stabilisera kunskaper och färdigheter från denna årskurs. Därefter studeras en del (b) av årskurs 2 3 medan resten (c) skjutes upp till årskurs 3 4 . Åtskilliga olika utformningar efter denna princip kan givetvis tänkas. De skilda ämnena behöver exempelvis inte behandlas på samma sätt. Hur konstruktionen än utföres ger den likväl föga möjlighet till individuell anpassning. Oberoende av i vilket eller vilka ämnen en elev har svårigheter blir behandlingen av eleverna densamma: till en viss del omläsning av redan (i tidigare årskurs) genomgångna partier, därefter utdragna kurser i alla eller flertalet ämnen. Ett annat problem orsakas av den »påspädning» efter årskurs 2 och 3 med nya elever, som är i behov av stödåtgärder. Utrymme härför måste beräknas vid sammansättning av klasserna i årskurs 24 om inte kostnaderna skall bli orimligt stora. Gymnasieutredningen återkommer nedan till dessa »realekonomiska» svårigheter, som också sammanhänger med möjligheterna att erbjuda längre studietid för alla de olika lärokurserna. Här vill utredningen ta upp en annan fråga av stor betydelse för den h ä r diskuterade konstruktionen. Hittills h a r utredningen utgått ifrån att den h å r i g a studiegången skulle reserveras i huvudsak för dem som vid sina studier på den 3-åriga haft påtagliga svårigheter och i många fall kommit att hamna bland de s. k. lågpresterande. Det synes

emellertid troligt att många elever skulle vara föga tilltalade av att på detta sätt föras ut ur en tidigare klassgemenskap för att placeras i den längre studiegången om denna stämplas såsom »svagklass». I all synnerhet kan detta komma att gälla elever med profilhack. Följden skulle då kunna bli att de elever som inte blir flyttade kommer att rekrytera den 4-åriga studiegången, som därigenom skulle få huvudsakligen ett s. k. negativt gallrat elevmaterial. Det torde ha sociala nackdelar att skapa dylika avdelningar på längre studiegång. De skulle lätt komma att uppfattas som specialklasser för svagt begåvade. Av dessa skäl kan knappast ett sådant alternativ av 4-årig studiegång förordas. Om man likväl önskar en fast organiserad, 4-årig studiegång synes det sålunda nödvändigt låta även andra elever än dem, som haft svårigheter att nå tillfredsställande resultat, söka sig till och placeras på denna studieväg. Då fri tillströmning inte kan komma ifråga måste skolan genom viss dirigering söka finna en rimlig fördelning. Därvid h a r man såsom nämnts inte att räkna med hjälp av några objektiva kriterier. Då man vet att ett stort antal elever av meriteringsskäl skulle önska komma till den längre studiegången blir det en delikat uppgift för skolan att lösa fördelningsproblemet. Gränsfall kan sannolikt inte undvikas, där två elever med relativt lika förutsättningar kommer att föras till olika studiegångar, vilket i sin tur i regel torde få den konsekvensen att eleven på den 4-åriga studiegången får ett slutbetyg, som överstiger kamratens på den 3-åriga. Intrikata och för skolan svårbemästrade rättviseproblem synes sålunda kunna uppstå. I detta läge finns anledning överväga om det vore möjligt att genom någon annan typ av reglering minska till-

479 strömningen till den längre studiegången fastän valet av studiegång överlämnades till eleverna. 11.2.2.3 Fritt tillträde till 4-årig studiegång men korrektion för de betygshöjningar som kan beräknas uppkomma genom den längre studietiden. Denna metod bygger på hypotesen att elevernas önskemål om en längre studiegång är starkt beroende av förväntad betygshöjning och därav följande bättre meriter i en konkurrenssituation. Attitydundersökningen (se 11.2.1.1) stöder denna hypotes. En korrektion för betygshöjningar kan ske antingen så att eleverna på den 3-åriga studiegången får ett tillägg eller de på den 4-åriga ett avdrag. I princip är det ingen skillnad mellan dessa metoder. Psykologiskt kan möjligen ett avdrag verka mera avskräckande för dem som överväger den längre studiegången. I attitydundersökningen valdes att uttrycka saken så att de som gått kortare studiegång får ett poängtillägg, som beräknas motsvara vad kamraterna på den längre vinner i genomsnittlig betygshöjning. En intressant fråga är n u : Låter sig ett sådant poängtillägg förutberäknas, eller — allmännare — är det möjligt att fastställa ett rättvist poängtillägg? Utredningen vill något uppehålla sig vid denna fråga. I vilken grad ett poängtillägg kan göras rättvisande får bedömas från flera olika synpunkter, vilka icke nödvändigtvis ger samma utslag. Här behandlas i tur och ordning frågan sedd ur de mottagande läroanstalternas, de båda elevgruppernas och »samhällets» synvinkel. a. De mottagande läroanstalterna. Under förutsättning att det föreligger skilln a d e r i prognosvärde mellan samma betygssummor från 3-årig respektive 4årig studiegång, bör korrektionen beräk-

nas så att studerande, som i genomsnitt h a r lika god prognos men på grund av olika snabb studiegång fått olika höga betygssummor, får betygen korrigerade till en gemensam nivå t. ex. genom tilllägg till den missgynnades betyg. Principerna för detta förfarande framgår av figur 6 som åskådliggör sambandet mellan betygspoäng (x) och senare studieresultat (y) vid mottagande läroanstalt. Regressionslinjen A—A1 visar sambandet för studerande med 3årig studiegång. Den ligger något högre än linjen B—B 1 , som avser studerande med 4-årig studiegång. Skillnaden är ett uttryck för den favör i betygshänseende som den 4-åriga studiegången tankes innebära. Senare s t u d i e r e s u l t a t (y)

( 3-åriga) / ( A - å r iga)

t>2 BetygspoäfTg (x)

Figur 6. Principskiss för korrektion enligt betygens prognosvärde Den studerande ax uppnår senare samma studieresultat (läge y t ) som hans kamrat b l f vilken gått den längre studiegången och erhållit högre betygspoäng. Samma slutresultat (y 2 ) men från olika utgångslägen erhåller de studerande a 2 och b 2 . För att göra urvalet rättvisande från den mottagande läroanstaltens synpunkt måste avståndet K ( = korrektionen) läggas till betygspoängen a. I denna principskiss löper linjerna A—A 1 och B—Bi parallellt. Detta är det enklaste fallet. De kan även tänkas ha olika lutning, eller vara icke-linjära. Det bör vidare observeras, att avstån-

480 det A y är betydligt mindre än avståndet A x. Detta innebär att två studerande, som i viss grad är olika varandra i utgångsläget, skiljer sig avsevärt mindre i slutläget. När prognosvärdet är lågt, d. v. s. lutningen svag, betyder det att även en liten skillnad i senare studieprestationer motsvarar starka utslag i intagningspoäng och leder till kraftiga korrektioner, vilkas storlek dessutom kommer att fluktuera starkt på grund av olika statistiska felkällor. För att göra korrektioner av detta slag krävs ett stort statistiskt underlag beträffande antagningspoäng och senare studieresultat för studerande som tillbringat olika lång tid i gymnasiet. Redan detta torde i praktiken göra förfarandet ogenomförbart. Tidigare undersökningar av studentbetygens prognosvärde för högre studier har i genomsnitt gett låga resultat med stora fluktuationer ej bara mellan olika läroanstalter utan också mellan olika intagningsterminer och läsår (jfr Antagningen av medicine studerande m. fl. SOU 1951:4, s. 75—120 och Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen SOU 1957: 24, s. 40). Man torde ej heller få fram entydiga och stabila uppskattningar av korrektionens storlek. Därför bör man räkna med att en eventuell korrektion får fastställas utifrån andra utgångspunkter än olikheter i prognosvärde. b. Det 3-åriga respektive det k-åriga gymnasiets elever. Från dessa elevgruppers synpunkt artar sig problemet om korrektionens storlek till ett jämviktsproblem. Om man ser det från de »3-åriga» gymnasisternas synpunkt, bör korrektionen sättas så, att genomgång av det 4-åriga gymnasiet i genomsnitt ej medför någon favör vid konkurrensen om spärrade utbildningsplatser. Om å andr a sidan denna synpunkt helt tillgodoses, h a r man från de »4-åriga» gymna-

sisternas sida i genomsnitt ingen nytta av ett fjärde år från poängsynpunkt — däremot kanske man haft andra fördelar — ty det man genomsnittligt skulle vinna läggs till de »3-åriga» kamraternas betyg. Endast den som bedömer sig ha mer än genomsnittligt att vinna på ett fjärde år skulle i så fall söka sig dit. Sådana omständigheter kan föreligga, när exempelvis en elev genom sjukdom eller tillfälliga studiehinder har presterat mindre än vad man skäligen kunnat vänta eller då han annars ej alls bedömer sig kunna genomföra gymnasiestudierna. För att denna korrektionsmekanism skall fungera, fordras att man uppnår ett jämviktsläge så att den genomsnittliga eleven varken vinner eller förlorar på korrektionen. Detta synes å andra sidan knappast kunna beräknas på empirisk väg i förhand, utan man får snarare tänka sig att nalkas det genom successiva approximationer, först grundade på en rimlighetsbedömning och sedan på valtendenserna. Korrektionen måste vidare göras generell, dvs. lika gentemot alla läroanstalter, och den får regleras centralt. c. Samhället. Eftersom knappast något av utvecklingspsykologiska faktorer bestämt optimalläge finns för elevfördelningen mellan 3-åriga och 4-åriga linjer, måste en bedömning av vad som från samhällets synpunkt är en rimlig fördelning göras. Därvid kommer bl. a. kostnadssynpunkter att spela en betydande roll. Om korrektionen är för svag, stiger tillströmningen till den 4åriga linjen utöver vad som är önskvärt. Om den är för kraftig, blir valet av 4-årig studiegång så sällsynt att det av organisatoriska skäl kan bli svårt att tillhandahålla den. Sedd från dessa samhällssynpunkter blir korrektionen ej längre en rättvisefråga utan ett regleringsproblem.

481 F r å n nu behandlade teoretiska synpunkter synes det vara möjligt att införa en korrektion. Men denna får i så fall vara generell, och den får närmast betraktas som godtycklig. Detta betyder att även de elever, som egentligen motiverat förekomsten av den 4-åriga studiegången, alltid missgynnas oavsett vilka skäl det är som gjort att de lyckats mindre väl och därför valt den längre studievägen. Ytterligare en betydelsefull invändning måste nämnas. Hur skall man förfara med dem, som gått om ett år på den 3-åriga studiegången eller som genom bortovaro under en tid — t. ex. ett studieår utomlands — förlängt sin studietid? Egentligen borde dessa gå miste om sitt poängtillägg. Konsekvenserna blir emellertid då sådana att hela systemet synes orimligt. Gymnasieutredningen h a r för sin del kommit till den slutsatsen att metoden att genom betygskorrektion söka reglera tillströmningen till olika långa studievägar inte bör komma i fråga. 11.2.2A Innan gymnasieutredningen tar slutlig ställning till frågan om fast organiserade, parallella studiegångar av olika längd vill utredningen ytterligare diskutera den praktiska frågan hur dessa skall utformas och vilka konsekvenserna blir i fråga om lärar- och lokalbehov samt möjligheterna att geografiskt sprida den längre studiegången även till mindre orter. Som närmare utvecklas i kapitel 12 har man att räkna med varierande organisation hos gymnasiet vid skilda skolenheter. På ett stort antal mindre och medelstora orter med enbart en gymnasieskola bör vid denna skolenhet i regel erbjudas utbildning i varje fall inom alla huvudlärokurser, d. v. s. både humanistisk, samhällsvetenskaplig, ekonomisk, naturvetenskaplig och teknisk 16—318118

utbildning bör finnas. På mindre orter kan å andra sidan knappast alla alternativa studiekurser erbjudas. Inrättandet av från varandra skilda, olika långa studiegångar begränsar ytterligare möjligheterna att ge utbildning inom flera studiekurser; i varje fall om man vill erbjuda längre och kortare studietid inom alla lärokurser. Gymnasieutredningen erinrar om vad utredningen i sistnämnda fråga anfört i 11.2.2.1 om att 4-årig utbildning inte bara kan finnas för vissa lärokurser. Gymnasieutredningen vill här understryka att förhållandena vid det nya gymnasiet inte kan jämföras med dem i realskolan, som ju under en övergångstid på ett stort antal orter varit utrustad med parallella 3- och 4-åriga studiegångar, vilka båda byggt på årskurs 6 i folkskolan och lett fram till realexamen. Realskolan har nämligen i huvudsak varit odifferentierad, d. v. s. haft endast en lärokurs. Inom den 4-åriga studiegången h a r därför endast en lärokurs behövt erbjudas. Gymnasieutredningen har ovan funnit att någon form av reglering av elevernas fördelning på de två olika långa studiegångarna måste göras, men att därvid inte metoden med betygskorrektion är lämplig. Det enda återstående alternativet är då en kvotering, varvid mest tilltalande från rättvisesynpunkt är att alla gymnasieregionerna i landet erbjudes i stort sett samma kvot platser på 4-årig studiegång. Att på objektiva grunder fastställa kvotens storlek är svårt, men den får givetvis inte bli stor då normalstudietiden skall vara tre år. Kvotens storlek återverkar på kostnaderna och på möjligheten att vid gymnasier av olika storlek upprätthålla i det hela samma studiekurser på de båda olika långa studiegångarna. För att belysa sistnämnda frågor har utredningen sökt beräkna ökningen i

482 lärarbehovet för olika typer av skolor och under vissa antaganden om kvotens storlek. Antag att man i ett gymnasium med 90—150 nybörjare — fördelade på 3—5 klasser — räknar med att efter årskurs 1 inrättas en parallellklass på 4-årig och 2—4 på 3-årig studiegång samt att timtalen i årskurserna 24, 3 4 och 44 är 32, 30 respektive 30 vtr. Antag vidare att samtliga studiekurser inrättas, dock endast två ekonomiska och två tekniska alternativ samt ingen klassisk variant på den 4-åriga studiegången. Jämfört med det fall att endast 3-årig studiegång finnes innebär konstruktionen formellt att endast en klass tillkommer, nämligen klass 44. Det är emellertid tydligt att lärarbehovet ökar väsentligt mycket mer än med det genomsnittliga behovet för en klass. Klasserna på den 4-åriga studiegången i vilka skall erbjudas undervisning enligt en rad studiekurser blir nämligen härigenom mycket lärarkrävande. Beräkningar som utredningen utifrån vissa antaganden (jfr 12.7) utfört gör det troligt att man får en ökning av lärarbehovet med i genomsnitt omkring 30 procent och en motsvarande ökning av lokalbehovet. Om vid sex- eller sjuparallelligt gymnasium inrättas två paralleller av 4-årig studiegång torde lärarbehovet öka med mer än 20 %. De nu angivna exemplen hänför sig i första hand till förhållanden på mindre och medelstora orter. På större orter med fler gymnasieenheter kommer troligen den procentuella ökningen att bli något mindre, måhända 15—25 %. Det måste starkt understrykas att beräkningar av detta slag är synnerligen vanskliga att göra, då man inte kan förutse hur eleverna kommer att fördelas på olika studiekurser. Utredningen vill också erinra om den svårighet, som ligger i att klassen 24 måhända inte bör

fyllas helt, eftersom den bör kunna motta elever också i årskurs 3 4 och 44 (jfr 11.2.2.2). Blir sådana åtgärder nödvändiga kan detta komma att öka antalet klasser av 2 3 och därmed ytterligare höja kostnaderna. Härifrån h a r emellertid bortsetts i ovanstående beräkning. Det anförda betyder att dessa inte får uppfattas annat än som räkneexempel, som ger en viss antydan om vilken ökningen av lärar- och lokalbehovet kan bli om en 4-årig studiegång införes parallellt med den 3-åriga. I kapitel 18 göres beräkningar av den totala årliga kostnaden för lärarlöner i hela landet omkring 1970 vid en organisation av gymnasiet där alla lärokurser är 3-åriga utom den tekniska, vilken är 4-årig. Lönekostnaden uppskattas där till ca 200 miljoner kronor. Inom utredningen — på grundval av ovannämnda räkneexempel — gjorda kalkyler gör det troligt att kostnadsökningen för lärarlöner vid införandet av en 4-årig studiegång parallellt med och helt skild från årskurserna 1—3 skulle komma att inte oväsentligt överskrida 30 miljoner kronor årligen. Även andra organisationsalternativ än det hittills diskuterade kan tänkas. Exempelvis har Läroverkslärarnas riksförbund i skrivelse till departementschefen den 23 januari 1963 framfört tanken att det sammanlagda timantalet på den 4-åriga studiegången skulle kunna minskas så att det i det hela bleve lika på båda studiegångarna. Det är ovisst om det är möjligt att komma ned till lika timtal — i varje fall om första årskursen skall vara gemensam för de bada studiegångarna — men en minskning av timantalet medför givetvis att kostnadsökningen reduceras. Enligt verkställda beräkningar torde den stanna vid omkring 20 miljoner kronor. Bland andra organisationsalternativ som diskuterats kan nämnas det, där

483 samläsning anordnas i vissa ämnen mellan 3- och 4-årig studiegång. En sådan lösning h a r påtagliga ekonomiska fördelar och kan också socialt sett medföra fördelar. Om den längre studiegången nämligen kommer att utnyttjas i första hand av elever med mindre tillfredsställande resultat blir den i praktiken i m i n d r e grad »negativt gallrad», om samläsning i inte alltför ringa utsträckning kommer till stånd. Pedagogiska svårigheter kan å andra sidan uppstå i fråga om samverkan mellan olika ämnen. Kravet på sådan samverkan tillåter nämligen inte alltid att de icke-samlästa ämnena fördelas på hela den 4-åriga studiegången. De problem som uppkommer blir i vissa avseenden av samma karaktär som de vilka möter vid realiserandet av ett annat alternativ, som utredningen längre fram (11.3) tar upp under rubriken mindre studiekurs. Som framgår av det ovan anförda kan särskilda svårigheter förutses när man vill inrätta den 4-åriga studiegången också på alla mindre eller medelstora orter. En möjlighet att tillgodose detta vore följande. Landet indelas i ett antal områden omfattande vart och ett flera mindre gymnasieregioner och minst en större centralort. Den 4-åriga studiegången upprättas i regel endast p å den större orten. De mindre orternas gymnasieelever skulle sedan — t. ex. efter genomgången första årskurs — ha möjlighet söka över till den 4-åriga studiegången på centralorten. Från läraroch lokalbehovssynpunkt innebär uppenbarligen en organisation av detta slag stora fördelar. De orter i landet som skulle få 4-årig studiegång kunde säkerligen bli åtskilliga och torde tillsammans komma att täcka en betydande del av det totala elevunderlaget. Från de mindre orternas synpunkt blir organisationen givetvis ogynnsam. Det

kan icke vara lämpligt undandra gymnasierna på dessa orter ansvaret för dem av eleverna som lyckas mindre väl och överflytta detta på de större orternas gymnasier. Det kan vidare starkt ifrågasättas om eleverna på mindre orter och deras föräldrar kommer att uppfatta möjligheten att flytta till 4-årig studiegång på annan ort såsom någon väsentlig fördel. Att tillgodose behovet av särskilda stödåtgärder för vissa elevkategorier med en organisation efter dessa principer synes enligt gymnasieutredningens mening böra ifrågakomma endast om andra alternativ visar sig underlägsna eller svårrealiserbara. 11.2.3 Gymnasieutredningens överväganden och slutsatser.

11.2.3.1 Av det föregående framgår att betydande svårigheter av pedagogisk, psykologisk och social natur är förenade med inrättandet av parallella studiegångar av olika längd inom gymnasiet. En sådan konstruktion blir vidare kostsam. I sistnämnda avseende är det särskilt angeläget att understryka att det ökade behovet av lärare är minst lika allvarligt som de rent ekonomiska konsekvenserna. Skall den 4-åriga studiegången komma till stånd måste därför motiveringen vara mycket stark. Det måste vara klarlagt dels att det finns ett elevklientel som behöver en längre studiegång, dels att denna måste utformas som en parallell, fast organiserad studieväg. Innan gymnasieutredningen tar slutlig ställning vill utredningen här erinra om några karaktäristika i det gymnasieförslag den lägger fram i första h a n d till belysning av frågan om behovet av speciella åtgärder av den art som här avsetts. 11.2.3.2 Gymnasieutredningen har konstaterat att speciella åtgärder är berättigade och angelägna i första hand för

484 de två typer av elever som karaktäriserats med termerna »elever med profilhack» och »lågpresterande elever». Vad gäller den förstnämnda typen är den inte alltid betjänt av längre studietid. Om bestämmelserna för elevernas gång genom gymnasiet — d. v. s. i första hand flyttningsbestämmelserna — utformas på ett ändamålsenligt sätt behöver ofta inte några problem uppkomma. En elev, som har goda eller relativt tillfredsställande resultat i alla ämnen med något undantag, flyttas då alltid och bör i många fall — eventuellt med skolans stöd — kunna förbättra svaga resultat i ett möjligen två ämnen. De principiella frågor som ligger bakom en sådan flyttningsprocedur liksom den praktiska utformningen av denna tar utredningen upp i detalj i kapitel 13. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om en grundtanke i den gymnasiekonstruktion som presenterats framförallt i kapitel 9 och 10. Eleverna skall ha möjlighet att successivt välja sin väg genom gymnasiet så att det valda programmet så långt möjligt passar vars och ens individuella anlag och intressen. I den mån ett eller ett par »svagämnen» beror på att den valda studiekursen inte passar elevens förutsättningar bör en korrigering av valet, d. v. s. en viss ändring av studieinriktningen, ofta kunna verksamt bidraga till att svårigheterna undanröjs. Det tillhör skolans uppgifter att genom framför allt studierådgivningen (jfr kapitel 14) hjälpa eleverna att finna den lämpligaste vägen genom gymnasiet. Gränsen mellan gruppen av elever med profilhaok och gruppen lågpresterande är givetvis flytande. Åtskilliga elever i den senare gruppen kan sannolikt hjälpas med samma metoder som ovan angivits i fråga om elever med profilhack. Resultaten av undersökningen Studieresultat i gymnasiet ger

stöd för detta påstående. Av denna framgår nämligen att kvarsittarna i inte obetydlig grad består av elever med endast ett eller två underbetyg. Det kan i detta sammanhang anmärkas att vid tekniskt gymnasium flyttas i regel ingen direkt som h a r ett underbetyg. Å andra sidan synes flertalet dylika elever efter prövning vid höstterminens början flyttas till den högre årskursen. Gymnasieutredningen är för sin del inte övertygad om att det för majoriteten elever med ett eller högst två underbetyg innebär någon betydande vinst att tvingas tillbringa ytterligare ett år i samma årskurs och därvid även läsa om de ämnen där resultaten varit godkända eller mer. Det må h ä r erinras om den — på grund av mättekniska och andra svårigheter — icke obetydliga osäkerhet, som ofta vidlåder varje enskilt ämnesbetyg och vilket medför att flyttningsbestämmelser knutna till sådana betyg också medför osäkra, ibland måhända orättvisa avgöranden. En samlad bedömning, där elevens totala situation — betygsmässigt och i andra avseenden — beaktas ger bättre möjligheter att pröva vilka åtgärder som bäst gagnar den enskilde eleven. Gymnasieutredningen vill understryka att ett sådant synsätt ingalunda är främmande för gymnasiet av i dag utan tvärtom regelmässigt tillämpas inom ramen för de formella bestämmelserna. Svårigheten ligger emellertid just i utformningen av dessa bestämmelser. Utredningen återkommer i detalj till dessa frågor i kapitel 13 men vill redan här fastslå att åtskilliga elever, som enligt reglerna i det nuvarande gymnasiet skulle kvarsättas, i framtiden bör — med eller utan ändrad studieinriktning — flyttas. Detta kan sägas innebära att i framtiden ett väsentligt mindre antal elever hänföres till de lågpresterande. Mot det senast anförda kan m å h ä n d a

485 invändningar komma att resas bl. a. av innebörden att dylika åtgärder skulle innebära en sänkning av gymnasiets studiemål. Dessa invändningar har i vissa principiella avseenden redan bemötts i diskussionen om begreppet studiemål i avsnittet 6.2. Härtill vill gymnasieutredningen också foga vad utredningen ovan (bl. a. i 11.1.1.2) allmänt anfört om kriteriet för att en elev skall anses vara lågpresterande. Viktigt är således att observera att det resultat eleven når måste te sig som ett meningsfullt utbyte av egna ansträngningar och skolans undervisning. Detta betyder att elev och föräldrar måste få visst inflytande på flyttningen. Avgörande för bedömningen av vilket studiemål som de tre årskurserna 1—3 i gymnasiet kan leda fram till är emellertid konstruktionen av detta gymnasium. Två mycket betydelsefulla förhållanden måste därvid särskilt uppmärksammas. 11.2.3.3 I nuvarande allmänna gymnasium äger de skriftliga proven i studentexamen rum omkring eller något före mitten av mars, i vissa fall tidigare. För många ämnen innebär detta att kurserna måste vara genomgångna till denna tidpunkt, i skrivningsämnena inte sällan avsevärt tidigare för att medge preparation för skrivningarna. Tiden efter dessa fram till den muntliga studentexamen, som äger r u m i senare hälften av april och början av maj, ägnas förnämligast åt repetitioner och särskilda förberedelser för det muntliga provet. Gymnasieutredningen har i 9.1.2.4 förutsatt att i det nya gymnasiet undervisningen i varje årskurs — även den sista — skall pågå till början av juni, d. v. s. omfatta fulla läsår. För det allmänna gymnasiets del kommer detta att inneb ä r a en avsevärd förlängning av studietiden, motsvarande 2 å 3 månader. Denna för alla elever generella förläng-

ning av studietiden medför givetvis ett väsentligt ökat utbyte av gymnasiets undervisning, vilket inte minst bör vara till fördel för de elever som h a r svårigheter i något eller några ämnen. Det andra förhållande som h ä r bör erinras om är den höjning av gymnasieundervisningens effektivitet som man har anledning räkna med. Skolväsendet i sin helhet karaktäriseras av ökad produktivitet såsom ett resultat framförallt av reformerade läroplaner, bättre lärarutbildning samt effektivare och rikligare förekommande hjälpmedel. För det nya gymnasiets del innebär gymnasieutredningens förslag att undervisningens effektivitet avsevärt bör kunna höjas. Härtill bidrar i första h a n d de större valmöjligheter som den nya organisationen erbjuder men också den till en viss grad ändrade metodik med betoning av produktivare och självständigare arbetssätt och studietekniska färdigheter som präglar utredningens läroplansförslag. Individualiseringen av undervisningen kommer ovedersägligen att öka utbytet för den dominerande delen av eleverna. Huruvida det blir fallet för alla är vanskligt att uttala sig om. Möjligen kan de nya metoderna komma att visa sig svårare för någon mindre grupp av elever, vilka vill — som Läroverkslärarnas riksförbund anfört — »studera på det tyngre, mer minnesbetonade sätt som för dem är naturligare». Andra elever, för vilka sistnämnda studiesätt är mindre naturligt, kommer i gengäld att vinna på förändringen. Det är sålunda möjligt att det kommer att inträffa ett skifte i sammansättningen av gruppen lågpresterande. 11.2.3A Gymnasieutredningen menar sålunda att det nya gymnasiet får en utformning som medför att behovet av en med årskurserna 1—3 parallell 4årig studiegång blir väsentligt mindre

486 än i ett gymnasium av det nuvarandes konstruktion. En konstruktion med parallella studiegångar skulle vidare vara förenad med en rad komplikationer. I och för sig utgör detta tillräckliga skäl för att avvisa förslaget om en fast organiserad längre studiegång. Härtill kommer att det enligt utredningens mening finns metoder som väsentligt bättre tillgodoser elever som behöver hjälp, genom att möjliggöra ett individuellt hänsynstagande till behov som uppkommer vid olika tidpunkter under studiegången. Fast organiserad längre studiegång är bl. a. genom sin stelhet inte en ändamålsenlig anordning när det gäller att ta hand om dem vilkas svårigheter skolan saknar möjligheter att diagnostisera på ett tidigare stadium. Gymnasieutredningen framlägger i de två följande avsnitten förslag till åtgärder som synes utredningen mer adekvata. 11.3 Mindre undervisning

studiekurser.

Förlängd

11.3.1 Principiella synpunkter

11.3.1.1 Gymnasieutredningen har ovan framhållit att det nya gymnasiets konstruktion kommer att medföra att det relativa antalet elever, som behöver särskild hjälp för att kunna föra sina gymnasiestudier till ett tillfredsställande resultat, blir väsentligt mindre än nu. Likväl måste man räkna med att det kommer att finnas elever — i första hand de som i det föregående kallats lågpresterande — vilka lyckas endast om de erhåller särskilt stöd. Omfattningen och arten av detta stöd sammanhänger givetvis med elevernas prestationer. En elev som i alla eller flertalet av de ämnen han i en årskurs studerar uppnår mycket svaga resultat är i de allra flesta fall inte betjänt av att flyttas till högre årskurs h u r omfattande stödåtgärderna där än blir. För en sådan elev kommer — om han vill stanna kvar i

skolan — knappast annat i fråga än kuarsättning. Den andra ytterligheten bland de elever, vilkas prestationer inte helt igenom är tillfredsställande, representeras av elever som i ett, möjligen två ämnen gör svaga prestationer, d. v. s. väsentligen elever med profilhack med ovan använd terminologi. I stort sett kan sådana elever (se 11.2.3.2) utan vidare flyttas och bör på egen hand eller med hjälp av stödundervisning kunna klara upp svagheterna. Till frågan om stödundervisning återkommer gymnasieutredningen i 11.4. Mellan nu nämnda ytterligheter befinner sig den grupp av de lågpresterande eleverna, vilken i föreliggande avsnitt skall särskilt uppmärksammas. Dessa ungdomar h a r svagheter i några ämnen och är i flertalet övriga ämnen jämnstrukna. Detta kan bero på att deras allmänna begåvning är relativt begränsad, det kan också sammanhänga med att prestationsförmågan är reducerad genom fysiska, psykiska eller sociala handikapp. Såsom utredningen i det föregående uppvisat saknar man ofta möjlighet att med större säkerhet klarlägga vilka olika faktorer som inverkar. I varje fall är det uteslutet att diagnostisera framtida svårigheter <av denna art. Skolan måste emellertid på allt sätt söka hjälpa den som genom yttre omständigheter, t. ex. sjukdom eller problem i hemmet, får svårigheter i skolarbetet — inte bara genom pedagogiska stödåtgärder utan också genom allmänna elevvårdande åtgärder. Gymnasieutredningen återkommer till sistnämnda frågor i kapitel 14. I föreliggande sammanhang begränsar sig utredningen till de pedagogiska anordningar som behövs för att motverka studiemisslyckanden och göra det möjligt för h ä r ifrågavarande elever att nå ett tillfredsställande resultat.

487 Om elever med svagheter i några ämnen beredes tillfälle minska sitt studieprogram genom att avstå från undervisning i ett eller ett par ämnen kan han använda den friställda tiden för övriga ämnen och dessutom mer koncentrerat gå in för studierna i dessa. Detta bör verka allmänt sporrande och i många fall kunna leda till att eleverna i dessa ämnen u p p n å r relativt goda resultat. Motgångar i något eller några ämnen påverkar — såsom bl. a. framgår av Norinders undersökningar — ofta ogynnsamt hela studiesituationen så att elevens prestationer i andra ämnen blir lidande. En minskning av studieprogrammet medger ett individuellt hänsynstagande genom att de vidtagna åtgärderna kan riktas just mot de ämnen där de behövs och sättas in vid olika tidpunkter. Som stödåtgärd för elever i första h a n d i den lågpresterande gruppen är därför denna anordning, som gymnasieutredningen i fortsättningen kallar mindre studiekurs, överlägsen den fast organiserade längre studiegången. 11.3.1.2 Genom att övergå till mindre studiekurser bör en elev, som eljest skulle haft stora svårigheter, kunna på den normala studietiden uppnå hyggliga resultat i de ämnen han läst. Han saknar då helt eller delvis vissa ämnen i de fullständiga studiekurser som den studiegång han följt i och för sig erbjuder. Han bör genom det allmännas försorg beredas möjlighet att genom förlängd undervisning under ytterligare högst ett läsår inhämta de utelämnade ämnena eller ämnesdelarna om han så önskar. Utredningen återkommer härtill i 11.3.3. 11.3.1.3 Å andra sidan torde många elever som följt mindre studiekurs vara nöjda med den partiella kompetens de

uppnått därför att de bedömer den tillräcklig för de egna syftena och planerna. Exempel på sådana studieformer finns f. ö. redan nu. Den reguljära utbildningen vid Försvarets läroverk liksom vid Hvilans specialgymnasium ger partiell studentexamenskompetens. Utanför den reguljära utbildningen vid våra gymnasier studerar ett stort antal ungdomar och även vuxna för att skaffa sig begränsad gymnasiekompetens. Några olägenheter behöver inte befaras uppkomma av att vissa elever lämnar gymnasiet med partiell kompetens. Exempelvis blir det knappast svårt för avnämarna att skilja partiell gymnasiekompetens från fullständig gymnasiekompetens eller från fackskolekompetens. Gymnasieutredningen vill h ä r framhålla att den partiella kompetensen dock torde behöva i erforderlig omfattning kompletteras innan behörighet för tillträde till högre studier erhålles. Dessa frågor behandlar utredningen i kapitel 13. Det bör vidare observeras, att utredningen i kapitel 9 föreslagit möjlighet till utökad studiekurs, vilket innebär att elever kan välja frivilliga ämnen utöver dem som normalt ingår i en studiekurs. Från avnämarsynpunkt är de båda arrangemangen av i princip samma innebörd. 11.3.1A Man kan fråga sig varför gymnasiet skall erbjuda sådana särskilda förmåner som de mindre studiekurserna innebär, n ä r någon liknande anordning inte förekommer i grundskolan. Härtill kan svaras att grundskolans högstadium har fått en sådan utformning att den elev, som vid något tillfälle känner att han behöver en studieväg som underlättar hans arbete och gör det möjligt för honom att nå bättre resultat, i regel lätt kan finna en sådan. Visserligen har också eleverna på gymnasiet möjlighet att växla spår och därige-

488 nom nå bättre anpassning men gymnasiets studiesvårighetsgrad och vägar ä r i högre grad än grundskolans enhetliga i fråga om krav på arbetsinsats. Det finns därför anledning införa ett system som möjliggör att studieprogrammen mer anpassas efter den enskilde elevens kapacitet. Huruvida detta resonemang har giltighet också för övriga gymnasiala skolor kan gymnasieutredningen inte avgöra.

11.3.2 Utformningen av mindre studiekurser

11.3.2:1 Möjligheten att få utnyttja mindre studiekurs bör begränsas till de elever som bedömes ha behov av en sådan åtgärd för att resultatet av deras gymnasiestudier skall kunna bli tillfredsställande. I princip betyder detta att de elever, som i fig. 1 b markerats med g2, får möjlighet att uppnå bättre resultat så att dessa i flertalet fall når u p p till en tillfredsställande nivå. Mycket schematiskt kan då slutresultaten för gymnasiets samtliga elever åskådliggöras som i figur 7.

k

Det synes rimligt att samtliga gymnasister i varje fall i årskurs 1 läser fullständiga studiekurser. Mindre kurs bör därför erbjudas endast i årskurserna 2, 3 och 4. Avgörandet om en elev skall få mindre studiekurs torde i regel komma att träffas i samband med flyttning från en årskurs till närmast högre. De närmare övervägandena om procedurens utformning inklusive elevens och hans föräldrars inflytande på avgörandet gör gymnasieutredningen i 13.4.2.

resulta t

fv

g2

i i i i i i i i i Figur 7

De stora differenserna i slutresultatet har något utjämnats genom att eleverna g2 h a r »höjts». Rent teoretiskt kan sägas att detta innebär att kravet på ekvivalering av slutbetygen från gymnasiet i viss utsträckning eftergivits (jfr 13.5.2), eftersom eleverna g2 fått favören av speciellt gynnsamma studieförhållanden med mindre studiekurser och eventuellt förlängd undervisning. Man bör emellertid erinra sig, att det h ä r är fråga om elever med särskilda svårigheter ofta kanske orsakade av yttre förhållanden. Därtill kommer att den höjning av slutresultaten som eleverna g2 erhåller i regel inte torde bli så stor att den påverkar ekvivaleringen av de resultat som vanligen kommer till användning i konkurrenssituationer. Gymnasieutredningen menar sålunda att i fråga om de elevgrupper som här är berörda är det väsentligt angelägnare att gymnasiestudierna leder till ett för den enskilde meningsfullt resultat än att kravet på ekvivalering av slutresultaten strängt upprätthålles. Detta krav har sitt främsta berättigande på den övre delen av resultatskalan.

.. ^. elever

11.3.2.2 Bortvalet bör i regel avse ämne där eleven har påtagliga svårigheter. I detta sammanhang måste emellertid ämnenas samhörighet och det förhållandet att vissa ämnen är speciellt be-

489 roende av varandra uppmärksammas. Ett bortval t. ex. i naturvetenskaplig lärokurs av matematik kan få konsekvenser för fysik liksom ett bortval av kemi påverkar biologistudierna. I vissa fall kan det därför vara lämpligt att en elev avstår från ett ämne — även om det inte berett eller beräknas bereda särskilda svårigheter — för att få extra tid att ägna sig åt a n n a t ämne, som han h a r haft problem med men vilket på grund av lärokursens konstruktion inte bör utelämnas. Vid avgörandet om vilka och hur många ämnen som skall utelämnas måste det hållas i minnet att det inte enbart innebär fördelar att få avstå från vissa ämnen. Det gäller ju för en sådan elev att verkligen utnyttja den friställda tiden på ett ändamålsenligt sätt, vilket — även om skolan hjälper till med planering och organisation av arbetet — ställer krav på elevernas egna insatser. På den som efter den normala studietidens slut vill komplettera de utelämnade ämnena kommer vidare oftast att ställas krav på självständiga studier där ansvaret ännu mer än i den reguljära undervisningen vilar på eleven själv. Det sagda innebär att den som vill avstå från flera ämnen tar vissa risker. Skolan bör betona detta för eleven. Det följer också av det föregående att antalet ämnen, som en elev får avstå ifrån, bör vara relativt begränsat. Härför talar också följande skäl. Om gymnasieeleverna skulle få möjlighet till mycket omfattande bortval kunde detta leda till att i gymnasiet lockas in ungdomar för vilka redan från början med stor sannolikhet kan förutses att de knappast har möjlighet att i normal ordning genomföra studierna. En dylik effekt skulle vara ofördelaktig inte bara för gymnasiet utan för det gymnasiala skolsystemet som helhet. Risk finns bl. a. att balansen mellan

gymnasium och fackskola skulle rubbas. Ur såväl den enskildes som samhällets synpunkt måste det obetingat vara att föredra att här berörda elever i första hand skaffar sig den målinriktade utbildning som fackskolan erbjuder. Med denna utbildning som grund står för dem sedan möjligheten öppen att t. ex. via vuxenutbildningen fortsätta med gymnasiestudier. Det sagda innebär att enligt gymnasieutredningens mening restriktivitet bör iakttagas i fråga om omfattningen av bortval. Gymnasieutredningen förordar att det inte i detalj regleras vilka ämnen — liksom deras omfattning eller antal — som får utelämnas, i varje fall inte förrän praktiska erfarenheter föreligger. Man synes i initialskedet — för att ange en maximigräns — böra räkna med att en elev i årskurs 2 får avstå från högst två ämnen, undantagsvis tre med mindre timtal samt i årskurs 3 och 4 möjligen tre ämnen. I årskurs 2 bör sammanlagda timtalet för de utelämnade ämnena allra högst kunna få uppgå till ca 7 vtr samt i årskurs 3 och 4 till ca 10 vtr. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda erforderliga anvisningar. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen konstatera att — liksom f. n. kvarsittningen i och avgången från gymnasiet kan sägas utgöra ett mått på h u r väl gymnasiets utformning svarar mot elevernas intressen och förutsättningar — i framtiden antalet elever som utnyttjar mindre studiekurser och omfattningen av bortvalen kan komma att utgöra ett sådant mått. För att erhålla en utgångspunkt för sina fortsatta överväganden h a r gymnasieutredningen antagit att i första hand de ämnen som angivits i efterföljande tablå komer att utelämnas då en elev följer mindre studiekurs. Även om tablån torde kunna tjäna som riktpunkt

490 Studiekurs

årskurs 2

årskurs 3

Hum Modernt språk* Jämförande språkkunskap Samhällsk.* Modernt språk Latin Filosofi Samhällsk. Historia

Sh

Ek

Na

Te

Modernt språk

Modernt språk(*)

Modernt språk

Modernt språk

Samhällsk.* Matem.*

Samhällsk.* Matem.(*) Stenografi(*)

Fysik*

Historia

Kemi*

Kemi(*)

Modernt språk Psykologi Samhällsk. Ma/Stenogr.

Modernt språk Filosofi Samhällsk. Matem. Fysik Biologi

Modernt språk Filosofi Samhällsk. Matem. Historia

årskurs 4

Samhällsk. M: Energi, elteknik* B: Maskinteknik El: Maskinteknik K: Elteknik Företagsekonomi Ergonomi Tekniska ämnen

Anm. 1. Med * eller (*) har markerats ämnen i årskurs 2 som framtvingar resp. kan framtvinga (beroende på vilken studiekurs som väljes) utelämnande av visst ämne eller val av visst alternativ (variant) i högre årskurs. Anm. 2. M, B, El, och K avser de olika alternativen i teknisk studiekurs i årskurs 3. Utelämnande av energi eller elteknik på M bereder vissa särskilda problem i årskurs 4 som måhända oftast bäst löses om elev under sommaren mellan årskurs 3 och 4 inhämtar det utelämnade ämnet.

för skolornas bedömande — åtminstone under ett begynnelseskede — vill utredningen emellertid understryka att den inte innefattar något förslag från utredningens sida. 11.3.2.3 Syftet med mindre studiekurs är som ovan framhållits att ge eleven möjlighet att dels koncentrera sig på ett mindre antal ämnen, dels få ytterligare tid för arbetet med dessa ämnen. Anordningen är därför helt i linje med gymnasieutredningens allmänna målsättning för gymnasiet, vilken bl. a. syftar till mindre ämnessplittring och större självständighet i elevernas insatser. Utformningen av gymnasiet i fråga om såväl läroplanen som de yttre förutsättningarna för dess realiserande (se bl. a. kapitel 16 ang. hjälpmedel och lokaler) utgår från denna målsättning. Elev som en viss lektionstimme inte har under-

visning skall sålunda inom skolan — i bibliotek, elevrum eller på en institution — kunna syssla med studiearbete. I det nya gymnasiet blir det därför vanligare än nu att eleverna befinner sig i skolan även om de inte direkt får lektionsundervisning. Givetvis betyder inte detta att man i framtiden skulle kunna utgå ifrån att s. k. »håltimmar» inte är till någon olägenhet för eleverna. Även i det nya gymnasiet bör elevernas arbetstid i skolan — inte minst med hänsyn till resor — vara så samlad som möjligt men det blir naturligare än nu att eleven arbetar i skolan även utanför lektionssalens väggar. Det nu sagda gäller alla elever. För elever med mindre studiekurs bör skolan ge särskilt stöd med råd och hjälpmedel så att den friställda tiden effektivt utnyttjas. Det ankommer givetvis på klassföreståndaren, till vars uppgifter

491 hör ait följa elevernas framsteg i studierna, att speciellt uppmärksamma elev med mindre studiekurs. Då så erfordras bör sådan elev få stödundervisning t. ex. i form av korrespondensundervisning med eller utan muntlig handledning enligt det generella program för sådan undervisning som gymnasieutredningen behandlar i avsnittet 11.4. 11.3.3 Förlängd undervisning

Elever som i någon eller några årskurser haft mindre studiekurser bör såsom redan framhållits ha rätt till förlängd undervisning för att uppnå full gymnasiekompetens. Detta kan ske på olika sätt. Eleverna har naturligtvis möjlighet att om de så önskar ämnespröva efter privata studier (13.5.4). Andra former torde emellertid bli vanligare. Innan utredningen går in härpå skall den beröra frågan om vilken total omfattning denna undervisning kan tänkas få. 11.3.3.1 Såsom framgår av den i 11.2.1.2 lämnade redogörelsen för studiegång och studieresultat vid nuvarande allmänna och tekniska gymnasier är avgången utan examen f. n. drygt 15 %. Av dessa avgår en stor del redan under eller omedelbart efter årskurs 1. Anledningarna härtill är emellertid, som också framkommer av Ahnmés undersökningar, långt ifrån alltid skolmisstyckande (av dem som slutar efter årskurs 1 har ca 20 % inget underbetyg). Åtskilliga lämnar gymnasiet t. ex. på grund av sjukdom eller för att övergå till annan utbildning. Även i framtiden får man räkna med att elever slutar i gymnasiet därför att de kommer underfund med att de vill ägna sig åt något annat. Denna elevkategori saknar intresse i föreliggande sammanhang, övriga elever som avgår utan examen har inte sällan

betydande skolsvårigheter som manifesterar sig i många underbetyg. Med den utformning gymnasieutredningen givit gymnasiet — inte minst i fråga om den tekniska sektorn — bör initialsvårigheterna bli avsevärt mindre. Antalet elever som u p p n å r mycket svaga resultat bör därmed minska starkt. Som inledningsvis nämnts i 11.3.1.1. får man räkna med att dylika elever inte kan hjälpas på annat sätt än att de får möjlighet att gå om. Bland de utan examen avgångna finns emellertid också en grupp elever vilkas studieresultat inte är anmärkningsvärt svaga. Det händer t. o. m. att sådana elever får underbetyg först i högsta eller näst högsta årskursen. Dylika elever bör — med den utformning gymnasieutredningen i kapitel 13 föreslår att flyttningsproceduren skall få — i framtiden kunna lämna gymnasiet med tillfredsställande resultat vare sig de nöjer sig med partiell kompetens eller skaffar sig fullständig sådan. De elever som i nuvarande gymnasium behöver längre tid än normaltid för att genomgå gymnasiet utgör i r u n t tal 20 % av antalet intagna. Procenttalet är högre för pojkar och lägre för flickor. Förseningen uppkommer genom kvarsittning, som beträffande det allmänna gymnasiet i ungefär halva antalet fall gäller näst högsta årskursen och i något mindre än en fjärdedel sista årskursen. I det tekniska gymnasiet är som redan nämnts initialsvårigheterna störst, ca 10 % går om årskurs 1, medan mycket få blir kvarsittare i högsta årskursen. I det 3-åriga allmänna gymnasiet får bland dem som någon gång sitter kvar ca hälften underbetyg första gången i andra eller tredje årskursen. De enskilda eleverna har oftast endast ett underbetyg. Genom en ändamålsenligare utformning av flyttningsbestämmelserna —

492 varigenom inverkan av isolerade misslyckanden elimineras — men framförallt genom gymnasiets öppnare och mera differentierade utformning bör i framtiden — s å s o m utredningen utvecklat i 11.2.3.2 — många av de elever som motsvarar dagens kvarsittare kunna genomgå gymnasiet på normaltid. Somliga av dem kan behöva mindre studiekurser. Det är givetvis vanskligt att med utgångspunkt i nuvarande förhållanden söka bedöma behov och frekvens av mindre studiekurser i framtiden. Förhållandena kommer att radikalt förändras i en rad hänseenden. Om man som ett räkneexempel antar att avgång och kvarsittning tillsammans blir ca 10 %, varav avgången liksom nu koncentreras till under och omedelbart efter första årskursen, kan det måhända vara rimligt räkna med att mindre studiekurs följes av 10 % av eleverna i årskurs 2, 15 % i årskurs 3 och 5 % i årskurs 4. Av dem som sitter kvar kan en del senare komma att tillhöra mindre studiekurs. Totalt sett skulle dessa antaganden innebära att ca 75 % av en nybörjarårgång går igenom på normaltid med fullständiga studiekurser — mot f. n. ca 60 % —• medan av övriga omkring 15 % på normaltid får partiell kompetens och ungefär 10 % avgår eller försenas. Av de 15 procentenheter som fått partiell kompetens förutsattes några vara nöjda härmed medan ca två tredjedelar, d. v. s. 10 procentenheter, beräknas vilja ha förlängd undervisning. Av dessa senare antas hälften ha haft mindre studiekurs i årskurs 2. Gymnasieutredningen vill understryka att de antaganden som här presenterats inte låter sig i detalj motivera t. ex. med utgångspunkt i nuläget. De bör snarast ses såsom ett uttryck för en bedömning som om den blir verklighet

skulle innebära att gymnasieutbildningen avsevärt effektiviseras jämfört med nuvarande förhållanden. Givetvis kan mindre variationer åt ena eller andra hållet uppträda utan att systemet störs därav. Förändringarna i fråga om kostnaderna (se 11.3.3.5 nedan) påverkas ganska litet härav. 11.3.3.2 En del av de elever som efter att ha följt mindre studiekurs önskar förlängd undervisning kan tänkas vilja efter årskurs 3 (eller 4) följa den ordinarie undervisningen i det eller de ämnen de avstått ifrån. För elev som enbart under en årskurs följt mindre studiekurs kan detta ske utan olägenhet. Även i andra fall kan detta vara möjligt om de utelämnade ämnena inte går över mer än en årskurs och inte bygger på varandra på sådant sätt att de måste läsas i en bestämd ordningsföljd. Elev bör emellertid få på detta sätt erhålla undervisning under högst ett läsår. Å andra sidan bör det vara tilllåtet att uppskjuta dessa kompletteringar. Förslagsvis bör den dock ske inom fyra år efter den normala studietidens slut. I de allra flesta fall torde utan svårighet plats kunna beredas elev, som önskar följa den reguljära undervisningen, i de ordinarie klasserna utan att därför maximitalet överskrides. Om emellertid elevantalet skulle bli för högt bör eleven hänvisas till andra kompletteringsvägar. 11.3.3.3 Det synes sannolikt att flertalet elever, som efter att ha följt mindre studiekurser önskar förlängd undervisning, kommer att föredra att koncentrationsläsa de utelämnade ämnena u n d e r ett påföljande läsår. Detta år behöver då ej alltid bli helt taget i anspråk. För många torde det r ä c k a med en termin. En förutsättning härför är emellertid

493 att skolans hjälp och stöd får lämplig utformning. Vanlig klassundervisning är vid koncentrationsundervisning mindre lämplig i all synnerhet som elevantalet i varje ämne ofta kan antas bli relativt lågt. En bättre metod är att bygga på läroboksmaterial lämpat för studier på egen hand, i viss omfattning kompletterat med en effektiv lärarhandledning. I många fall torde studiematerial av brevskolekaraktär vara mest ändamålsenligt. Behovet av handledning växlar från ämne till ämne. Vissa moment i språken och de experimentella ämnena måste särskilt tillgodoses, bl. a. uttalsträning och laborationer under lärares ledning. 11.3.SA Den kvantitativa omfattningen av förlängd undervisning kommer att växla med gymnasiernas storlek. På mindre orter med upp till 5 gymnasieparalleller (jfr 12.6.1) skulle med i 11.3.3.1 gjorda antaganden högst 15 — i många fall väsentligt färre — elever årligen önska förlängd undervisning. Antalet sådana orter kan omkring 1970 uppskattas till ett femtiotal. Även om man antar att samtliga nämnda elever skulle föredra koncentrationsläsning och alltså ingen skulle följa den reguljära undervisningen kan organisatoriska svårigheter beräknas uppkomma eftersom eleverna torde fördela sig på flera olika ämnen. Det anförda torde motivera en viss koncentration av den förlängda undervisningen. Beträffande de tekniska ämnena kommer en sådan naturligt till stånd såsom en konsekvens iav utredningens förslag i nästa kapitel att den tekniska gymnasieundervisningen i årskurs 4 skall koncentreras till ett mindre antal centrala gymnasier. Uppskattningsvis torde man få r ä k n a med att förlängd undervisning kan regelmässigt organiseras på 80 å 90 av de

oa 120 gymnasieorter vi i dag har. På vissa av de större orterna, som har flera gymnasieskolor, torde en koncentration inom orten till en eller beträffande storstäderna några få skolenheter visa sig lämplig. Tillsammans torde mindre än 100 enheter kunna tillgodose hela landets behov. Man skulle då med ovan gjorda antaganden kunna räkna med att varje enhet årligen ger förlängd undervisning åt minst 30 ungdomar. Såväl de organisationsformer, som här avtecknar sig, som den form för den förlängda undervisningen, vilken enligt 11.3.3.3 synes mest ändamålsenlig, gör det sannolikt att en sammankoppling längre fram med en utbyggd vuxenutbildningsorganisation blir huvudformen för verksamhetens bedrivande. Bl. a. i 6.4 har gymnasieutredningen betonat denna institutions stora betydelse i det framtida utbildningssystemet och framhållit att utredningen i senare betänkande återkommer till frågan om dess organisation och utbyggnad. Såsom visats iav studiesociala utredningen i dess betänkande Vidgad vuxenutbildning (SOU 1962:5) är koncentrationsundervisning ofta den lämpligaste formen för undervisning av mera vuxna elever. Elev som är berättigad erhålla förlängd undervisning bör i framtiden få utnyttja vuxenundervisningen vid komplettering av bortvalda ämnen. Denna komplettering bör — liksom då den förlängda undervisningen erhålles i andra former — vara avgiftsfri. Det bör beaktas då frågan om studiesociala förmåner upptas att vissa av dessa elever torde komma att få fullfölja sina studier på lannan ort än hemorten. 11.3.3.5 Gymnasieutredningen vill slutligen här på basis <av i det föregående redovisade antaganden göra en schematisk uppskattning av de kostnader som

494 den förlängda undervisningen kan föranleda. Utredningen har framhållit att en lämplig metod för sådan undervisning torde vara handledd korrespondensundervisning. Kostnaderna för sådan undervisning hänför sig till dels brevkurserna jämte eventuell rättning av dessa vid korrespondensinstitut, dels lärarhandledningen. Följande uppskattning av kostnaderna grundar sig på erfarenheter från vuxenläroverken och vuxenutbildning enligt koncentrationsundervisningsmetod vid kvällsgymnasierna. Utredningen vill emellertid understryka att även a n d r a metoder torde kunna användas vid förlängd undervisning, exempelvis programmerat studiematerial som ej är av brevskolekaraktär. Priset för en brevkurs varierar starkt från ämne till ämne och givetvis också med hänsyn till vilka årskurser den skall täcka. F. n. kostar brevkurserna i de av det allmänna gymnasiets ämnen, som enligt tabellen 2 i 11.3.2.2 bör kunna komma i fråga att utelämnas vid mindre studiekurs, för årskurs 3 från ca 50 kr till ca 200 kr samt för årskurs 2 och 3 tillsamman från ca 100 kr till ca 400 kr. Härav utgör ca S,U institutens rättningskostnader. Det kan givetvis vid undervisning med lärarhandledning förekomma att inte alla brev insändes för rättning. Vid läroverket för vuxna i Norrköping är detta fallet i betydande utsträckning. I det följande har emellertid icke räknats med någon reduktion av utgifterna av nämnda anledning. I kostnaden per elev för förlängd undervisning utgör kostnaden för brevkursen en post som inte beror av hur många elever vid en skola som samtidigt får sådan undervisning. Kostnaderna per elev för lärarhandledningen är däremot starkt beroende av antalet elever. Antalet undervisningstimmar bör visserligen avvägas med

hänsyn till elevantalet men dessa antal kan dock inte vara proportionella. Gymnasieutredningen har som ovan nämnts med ledning av förhållandena vid läroverken för vuxna och kvällsgymnasierna gjort en uppskattning av behovet av Iärarhandledda undervisningstimmar för olika ämnen. Därvid har utredningen för att belysa inverkan av elevantalet räknat med undervisningsgrupper om 1 elev, 5 och 10 elever. Resultatet framgår av nedanstående tablå. Antalet undervisningstimmar (utr) för lärarhandledning i en årskurs av ett ämne 1 elev/grupp 5 elever/grupp 15—70 utr 20—80 utr 10 elever/grupp 25—90 utr Nedan sammanställes kostnaderna per elev och ämne för brevkurserna och lärarhandledningen, varvid lönekostnader räknats efter AT 25 ortsgrupp 4. Kostnaderna per elev och ämne (en årskurs) för förlängd undervisning Variationsområde

1 elev/grupp 800—3 500 kr

Variationsområde I genomsnitt

5 elever/grupp 250—900 kr 700 kr

Variationsområde I genomsnitt

10 elever/grupp 200—600 kr 500 kr

Genomsnittstalet avser det fall att de dyrare ämnena (framför allt språk, matematik, fysik) blir vanligare. Om andra ämnen skulle få större frekvens blir kostnaden mindre. Å andra sidan kan detta komma att uppvägas av att antalet utelämnade ämnen i sådant fall blir något större. Vid beräkningen av totalkostnaderna antar gymnasieutredningen med ut-

495 gangspunkt i överväganden i 11.3.3.1 att ca 5 % av eleverna utelämnat ett ämne i årskurs 2, att ytterligare 5 % utelämnat ett ämne i årskurs 3 samt att av de nämnda så många, som motsvarar 5 % av årskullen, utelämnat ett andra ämne i årskurs 3 eller årskurs 4. I så fall blir totalkostnaden ca 4 000 000 kr om i genomsnitt 5 elever undervisas i varje grupp och ca 3 000 000 kr om elevantalet i genomsnitt blir 10 per grupp. Utredningen r ä k n a r med att t. v. ett särskilt anslag ställes till skolöverstyrelsens förfogande för ändamålet. Man torde kunna utgå från att längre fram vuxenutbildningsinstitutionen i stor utsträckning får ombesörja den förlängda undervisningen. Kostnaden ökar starkt om elevantalet skulle minska ned till 1 å 2 elever per grupp. Ett så lågt elevantal synes emellertid icke behöva uppkomma. Som nämnts ovan får man nämligen räkna med att den förlängda undervisningen koncentreras till mindre än 100 gymnasieskolor och att vid varje sådan enhet minst 30 ungdomar årligen erhåller förlängd undervisning. Detta medger regelmässigt undervisning i minst 6 ämnen. Pä större orter särskilt i storstäderna bör man eftersträva koncentration till ett fåtal enheter. I gengäld kan då inom oförändrad kostnadsram på mindre orter antalet ämnen ökas. Längre fram när vuxenutbildningsinstitutionen väsentligt utbyggts kan skilda lokala behov tillgodoses väsentligt bättre. Den närmare planeringen och utformningen av den förlängda undervisningen bör ankomma på skolöverstyrelsen samt regionala och lokala skolmyndigheter och bli beroende av dels gymnasieorganisationens utbyggnad, dels elevernas önskemål om mindre studiekurser och förlängd undervisning. Under alla omständigheter visar de ovan gjorda uppskattningarna att detta sy-

stem i fråga om både lärarbehov och kostnader blir avsevärt m i n d r e krävande än ett system med parallella, fast organiserade, olika långa studiegångar. 11.4 Stödundervisning 11.4.1 Behoy Privatundervisning förekommer f. n. i tämligen stor utsträckning. Elever som med hänsyn till framtidsplaner önskar förbättra sina betyg använder sig av brevkurser eller tar privatlektioner i mer traditionell mening. Det behöver därvid inte gälla elever som nått i och för sig dåliga resultat. Vanligast förekommande är emellertid att elever med svårigheter i ett eller annat ämne söker hjälp utanför den reguljära skolundervisningen. Att kvantitativt uppskatta omfattningen av privatundervisning under läsårets gång är vanskligt. De försök gymnasieutredningen i detta avseende gjort i samband med arbetsbördeundersökningen (jfr 9.1.2.1) gav inget tydligt utslag. Ett visst mått pä s. k. ferieläsning erhålles i undersökningen Studiegång och studieresultat i gymnasiet. I varje fall de som vid höstterminen flyttningsprövat kan antas ha bedrivit studier under sommaren. Av samtliga elever i det allmänna gymnasiet vilka avlagt studentexamen utan försening torde ca 15 % vid minst ett tillfälle ha ägnat sig åt ferieläsning. Härtill kommer att de elever som avgått eller varit kvarsittare i betydande utsträckning någon gång ferieläst. Sammanlagt h a r säkerligen mer än en tredjedel av gymnasisterna någon gång ägnat sig åt ferieläsning. Även i framtiden kommer givetvis gymnasiets elever att ha behov av hjälp och stöd utanför den reguljära undervisningen. Det kan gälla elever som vid övergång från grundskola till gymnasium har brister i vissa ämnen. Exempel-

496 vis torde en elev, som i grundskolan inte läst den mest omfattande kursen i det andra moderna språket (tyska eller franska) men ändå bör kunna följa gymnasiets fortsättningskurs i språket (jfr 9.2.2.4 och 13.2.1.3), ibland behöva extra hjälp för att utbytet av gymnasieundervisningen skall bli gott. Sådan hjälp bör kunna sättas in dels under sommaren före inträdet på gymnasiet, dels i viss utsträckning som extra stöd u n d e r första terminen i årskurs 1. Elever som under gymnasiestudiernas gång får svårigheter med något ämne skall kunna få stödundervisning. Ofta torde det bli fråga om att täcka luckor i kunskaper och färdigheter, som uppkommit i samband med sjukdom o. dyl. Speciell uppmärksamhet skall vidare såsom framhållits i 11.3.2.3 ägnas dem som följer mindre studiekurs. I 9.12 har gymnasieutredningen diskuterat möjligheterna att vid flyttning växla studieinriktning. I vissa fall kan sådan växling kräva någon komplettering. Möjlighet till byte av studieinriktning ingår såsom ett betydelsefullt led i det nya gymnasiets program. Syftet är att hjälpa varje elev att finna den studieväg som passar honom bäst. Eleven bör därför få hjälp av skolan att fylla igen de luckor som kan finnas. I första hand ifrågakommer ferieläsning men stöd bör också kunna erhållas u n d e r första terminen i den nya studiegången.

11.4.2 Utformning

11.4.2.1 Den nuvarande privatundervisningen är som regel externt organiserad utan samordning med skolundervisningen. F r å n flera synpunkter är en sådan anordning mindre tillfredsställande. Denna undervisning kommer inte sällan för sent för att göra verklig nytta och en lärare utanför skolan får i

allmänhet inte lika lätt som skolans lärare — eventuellt elevens egen lärare i ämnet — inblick i elevens specifika svårigheter. Dessutom tröttar den eleven och splittrar hans intressen, vilket ofta visar sig oförmånligt för det dagliga arbetet i skolan. En motsvarande stödundervisning inom skolan skulle i många fall lättare kunna anpassas till och synkroniseras med den ordinarie undervisningen. Det kan vidare nämnas att vissa elever av ekonomiska skäl eller på grund av föräldrarnas principiella inställning helt saknar möjligheter att få privatundervisning. Med hänsyn till såväl arbetsbördan som sociala och pedagogiska skäl är det sålunda avgjort att föredra, att den stödundervisning som i olika sammanhang behövs inordnas i skolans ordinarie pedagogiska program. Det skulle innebära att stödet som regel kunde sättas in vid den riktiga tidpunkten och att samtliga elever, som behöver hjälp, även kunde komma i åtnjutande av den. 11A.2.2 Formerna för stödundervisningen måste tänkas variera avsevärt eftersom individuella behov skall tillgodoses. Vilka åtgärder, som skall insättas, blir som ovan visats beroende av elevens situation. I vissa fall kan en individuell handledning vara av nöden, i andra kan den ske i större grupper. Vidare kan det visa sig lämpligt att kombinera lärarhandledning med studiematerial, t. ex. övningssamlingar med instruerande facit, brevkurser, programmerat studiematerial. Stödet behöver ibland sättas in under läsårets gång, ibland under sommarferierna. I det senare fallet bör före feriernas början ett program uppgöras av skolan. Om det exempelvis gäller en elev som nått dåligt resultat i ett eller annat ämne och därför behöver läsa under sommaren för att kunna följa

497 undervisningen i följande årskurs skall lärarna i ifrågavarande ämnen ge råd och anvisningar om sommarstudiernas uppläggning, vilka svagheter som skall repareras etc. Stödundervisningen utformas sedan efter dessa anvisningar. 11A.2.3 Stödundervisningen kommer att dra kostnader dels för studiematerial, dels för lärarhandledning. Det bör åvila kommunerna att med statliga bidrag svara för dessa kostnader. Olika former för bidragsgivningen kan tänkas. Ett schablonmässigt bidrag avvägt i förhållande till gymnasiets storlek

vore en möjlighet. Gymnasieutredningen har övervägt denna men inte funnit det möjligt att nu framlägga förslag härom. Först sedan erfarenhet vunnits av h u r det nya gymnasiet kommer att fungera blir det möjligt avgöra om en sådan väg överhuvud taget är framkomlig. I avvaktan härpå bör det ankomma på skolöverstyrelsen att efter särskild framställning från skolkommunerna ge bidrag från ett för ändamålet avsett anslag. Gymnasieutredningen föreslår att för första läsåret ställes ett anslag om 500 000 kr till skolöverstyrelsens förfogande.

KAPITEL 12

Gymnasiets yttre organisation

12.1 Inledning

Såsom framgår av kapitel 3 skall gymnasieutredningen enligt sina direktiv inte begränsa sig till vad som där kallas de egentliga gymnasierna. Utredningen har även att behandla gymnasiala utbildningsvägar avsedda för dem vilka vill välja en utbildning med annan riktpunkt än vad det egentliga gymnasiet har. Sådana nya gymnasiala former kan vara av skilda slag och erhållas genom variation av studiemålet i fråga om både innehåll och nivå. Vid övervägandena härom måste särskilt fackskolans ställning och uppgift uppmärksammas. De undersökningar gymnasieutredningen i kapitel 4 redovisat över behovet av utbildade och efterfrågan på utbildning med relativt teoretisk inriktning på det gymnasiala åldersstadiet gör det sannolikt att hittillsvarande snabba kvantitativa utveckling kommer att fortsätta. Det synes till och med troligt att efterfrågan på utbildning av sådan karaktär kommer att öka i ännu mer accelererat tempo än hittills. Som provisorisk riktpunkt räknar gymnasieutredningen med att omkring 1970 drygt 50 % av en årskull söker sig till dylik utbildning. Av årskullen torde 30 å 35 % från arbetsmarknadssynpunkt behöva utbildning med en riktpunkt i huvudsak motsvarande det nuvarande egentliga gymnasiets. Samtidigt har emellertid ut-

redningen understrukit att man måste skapa en flexibel utbildningsorganisation på det gymnasiala åldersstadiet. Allt eftersom man får nya informationer kan det bli nödvändigt att mer eller mindre starkt ändra de riktpunkter som för närvarande förefaller rimliga. Det utbildningstryck som uppstår, om drygt 50 % av årskullen söker sig till en relativt teoretisk, gymnasial utbildning, är enligt gymnasieutredningens uppfattning både till storlek och art sådant att det inte kan tillfredsställas av enbart ett egentligt gymnasium. Även om de ungdomar det här gäller är intresserade av en förhållandevis teoretisk utbildning måste man räkna med att åtskilliga av dem varken önskar eller passar för en gymnasieutbildning liknande den nuvarande. Utredningen har sålunda funnit att det behövs nya gymnasiala former av den art som namnes i direktiven. Bland dessa är särskilt sådana med kortare studietid än det egentliga gymnasiets angelägna. Dylika utbildningsvägar bör dels tillgodose elevintressen av både allmännare och specifikare art, dels leda fram till relativt breda sektorer av arbetsmarknaden eller utbildningsväsendet. Såsom gymnasieutredningen framhållit i kapitel 6 är det från många synpunkter ändamålsenligt att fackskolorna, som 1957 års skolberedning föreslagit och riksdagen fattat beslut om, får fylla uppgiften att erbjuda gymnasiala vägar

499 med kortare studietid än det egentliga gymnasiets. En viktig förutsättning för att de skall kunna göra detta är emellertid att studiemålet sättes tillräckligt högt. Utredningen vill betona att exempelvis den tekniska fackskolans studiemål inte får bli detsamma som den praktiska (tekniska) realskolans. Målet måste sättas väsentligt högre och närmast jämföras med vad de bästa tekniska skolorna i dag ger i den mån sådana jämförelser med hänsyn till skillnader i skolornas allmänna inriktning och karaktär överhuvudtaget är möjliga. Om så inte blir fallet måste med nödvändighet en alternativ studieväg införas i gymnasiet, vilken tillfredsställer de många tekniskt intresserade ungdomar som önskar en kvalificerad utbildning av något mindre teoretisk karaktär än den tekniskt gymnasium ger men framför allt kortare än gymnasiets och utan dettas större krav på allmänna inslag. Å a n d r a sidan har utredningen framhållit, att varken ekonomiska eller andra resurser (lärare, utrustning m. in.) torde medge att man inrättar sådana nya vägar inom både gymnasiet och fackskolan. Det synes för övrigt inte lämpligt att man mellan gymnasiet och fackskolan inrättar ytterligare 2-åriga utbildningsvägar. En sådan konstruktion skulle ställa avnämarna och ungdomarna inför en svåröverskådlig flora av kompetenser och utbildningsnivåer. Bl. a. av dessa skäl har gymnasieutredningen också avvisat en horisontell klyvning av det egentliga gymnasiet. En av de fördelar som det horisontellt kluvna g}'mnasiet h a r ansetts ge är möjligheten att ytterligare sprida gymnasieutbildningen. Utredningen har emellertid i kapitel 6 visat att motsvarande effekt i stort sett kan uppnås om gymnasium och fackskola samorganiseras på mindre orter. I detta kapitel skall nu gymnasieut-

redningen mer ingående undersöka möjligheterna att sprida olika typer av gymnasieutbildning över landet. Som utredningen i kapitel 4 framhållit är en sådan spridning en förutsättning för att det egentliga gymnasiet skall kunna erbjuda fackutbildning i erforderlig omfattning. I de avsnitt i det följande vilka berör fackskolan h a r gymnasieutredningen samrått med fackskoleutredningen.

12.2 Skolplaneringen

12.2.1 Allmänna synpunkter

1 sin redogörelse för gymnasiets dimensionering (kap. 4) har gymnasieutredningen konstaterat att den gymnasiala utbildningens kvantitativa omfattning beror av en rad faktorer vilka med en viss schematisering kan sammanfattas dels i ungdomens efterfrågan på gymnasial utbildning, dels i avnämarnas efterfrågan på personer med dylik utbildning. Vissa problem kan uppstå när man vill försöka tillgodose båda huvudintressenterna, eleverna eller de presumtiva eleverna å ena samt arbetsgivarna i vidsträcktaste mening å andra sidan. För eleverna kan önskemålet om bekväm tillgång till den önskade utbildningen väga tungt, medan en del blivande avnämare med hänsyn till sina speciella rekryteringsproblem kan önska ha utbildningen starkare specialiserad och lokaliserad i sin närhet. Ett annat problem kan uppstå om efterfrågan på viss utbildning från elevernas och avnämarnas sida inte överensstämmer. Som gymnasieutredningen tidigare framhållit torde studieorienteringen få allt större betydelse vid val av studieinriktning och studienivå. Det kan dock konstateras att redan under

500 nuvarande förhållanden eleverna — särskilt inom fackgymnasierna — ofta är lyhörda för förändringar på arbetsmarknaden och anpassar sig efter dessa.

ga ytterligare investeringar kan anpassas till ändrade förhållanden. I det följande diskuterar gymnasieutredningen dessa punkter något mera ingående.

12.2.2 Principer för planeringen

12.2.2.1 Den snabbt stigande efterfrågan på gymnasial utbildning som redovisats i kapitel 4 och som enligt gymnasieutredningens uppfattning kommer att göra sig mycket starkt gällande även i framtiden kräver betydande samhälleliga insatser. Planeringen för de olika skolformerna, inklusive yrkesutbildningen, måste därför ske rationellt. En primäruppgift är att förbereda åtgärder som medger en ökning av antalet elever i gymnasier, fackskolor och yrkesskolor i takt med det växande behovet. Utbildningsorganisationen kommer att kräva en betydande tillgång på i första hand lärare, utrustning och lokaler. Även övriga driftkostnader kommer att bli avsevärda. Undersökningar rörande grundskolan har visat, att de årliga kostnaderna per elev är inte oväsentligt större i skolenheter med ett litet antal elever på högstadiet än i motsvarande större enheter. Förhållandet är enahanda vid gymnasieskolor. Det är därför väsentligt att resurserna utnyttjas med omtanke. Utnyttjandegraden växer med antalet elever per enhet. I ett skede då skolans krav på samhällets resurser ökar i snabbare takt än någonsin tidigare, är det nödvändigt att man i största möjliga utsträckning ekonomiserar med lärare, lokaler och utrustning. Samtidigt vill emellertid utredningen understryka vikten av att hänsyn tas även till andra faktorer än realekonomiska. Skolanläggningarna måste vara ändamålsenliga, moderna och erbjuda en lämplig miljö för skolans fostrande verksamhet.

Gymnasieutredningen h a r i 6.4.2.2 konstaterat att den snabba utbyggnaden av gymnasieorganisationen sedan 1950-talets början skett genom en aktiv och systematiskt genomförd planeringspolitik. Det praktiska planeringsarbetet har bedrivits efter två delvis sammanfallande huvudlinjer. Det har gällt dels att rikta uppmärksamheten på bristområden, dels att vidga organisationen på redan existerande gymnasieorter (g-ort e r ) . Sedan senare hälften av 1950-talet har i ökad omfattning planeringen för de olika gymnasieformerna samordnats. Därigenom h a r det varit möjligt att alltmer ta hänsyn till de i föregående avsnitt nämnda faktorerna. Mot bakgrunden av dessa samt samhällets resurser i fråga om lärare, skollokaler m. m. har planeringen genomförts. Medan tidigare i många fall punktaktioner lett till en från en större regions synpunkt föga rationell utbyggnad av skolväsendet på det gymnasiala stadiet, är numera mera övergripande riktlinjer vägledande för utbyggnaden. Dessa kan sammanfattas i fyra huvudpunkter. Utbyggnaden skall a. vara rationell, d. v. s. effektivt utnyttja ekonomiska och personella resurser, b. så långt möjligt ge eleverna, oavsett bostadsort, samma tillgång till olika utbildningslinjer, c. i möjligaste mån ta hänsyn till efterfrågan på gymnasieutbildade dels kvantitativt, dels vid lokaliseringen av en enskild skola och d. medge största möjliga flexibilitet så att organisationen med minsta möjli-

12.2.2.2 Gymnasieutredningen har (jfr 4.3.3.1) visat hur gymnasiefrekvensen

501 (g-frekvensen) varierar bl. a. med hänsyn till restidsavstånd mellan skolorten och elevernas bostad. Även om frekvensen sedan 1940-talets mitt stigit snabbare inom inackorderingsområdena än inom närzonen kan fortfarande konstateras en betydande frekvensskillnad. Det redovisade materialet visar även att den totala g-frekvensen är högre på orter som erbjuder en mera allsidig gymnasieutbildning. En jämförelse mellan elevernas fördelning på allmänt gymnasium (Ag) och fackgymnasier (Fg) inom regioner med olika utformad gymnasieorganisation visar, att regioner med enbart Ag har relativt sett fler Ag-elever än regioner med såväl Ag som FgDessa och andra undersökningar som gymnasieutredningen redovisat i kapitel 4 visar att möjligheten att komma till en skola har väsentlig betydelse för rekryteringens omfattning. De presumtiva eleverna synes av olika skäl i vissa fall avstå från den tänkta utbildningen om de geografiska avstånden är stora, medan de i andra fall hellre väljer den utbildning som finns på hemorten framför en annan utbildning som de i första b a n d önskat men som finns på större avstånd från bostadsorten. Av hänsyn till i första hand eleverna är det sålunda angeläget att utbildningen decentraliseras i möjligaste mån. Å andra sidan får inte denna utspridning ske i större utsträckning än att underlaget för samtliga eller åtminstone flertalet studievägar blir tillräckligt.

12.2.2.3 Gymnasieutredningen har konstaterat att en ökning av antalet gymnasister till motsvarande en intagning i första årskursen omkring 1970 av mellan 30 och 35 % av en årskull synes erforderlig. Vidare har utredningen funnit att den nuvarande intagningen långt

ifrån motsvarar efterfrågan på fackgymnasieutbildade. En lämplig riktpunkt synes vara att fackgymnasieelevernas andel ökas till mer än 40 % av samtliga gymnasister. En förutsättning för att detta mål skall kunna realiseras är att ekonomisk och teknisk utbildning blir tillgänglig på i stort sett samtliga g-orter. Blir detta fallet bör det finnas goda möjligheter att tillgodose samhällets efterfrågan på lämpligt utbildade vad beträffar riksbehovet. Det synes svårare att efterkomma lokala önskemål beträffande lokaliseringen av en skola till en viss ort om motivet är att speciellt gynna en kommun eller ett företag. Skolan betraktas av medborgarna som en viktig serviceinrättning. Ett väl utbyggt skolväsen bidrar därför till en kommuns attraktivitet. Ofta framföres synpunkten att en ort skulle erhålla en behövlig injektion och en pågående avfolkning avstanna, om t. ex. ett gymnasium upprättades på orten. Gymnasieutredningen vill framhålla att ett flertal gymnasier har — av andra skäl — upprättats inom regioner med minskande folkmängd utan att befolkningsutvecklingen därigenom förändrats. Skollokaliseringen ensam torde inte kunna medföra ändrade förhållanden men kan, om förutsättningar i övrigt (bl. a. i form av ökade sysselsättningsmöjligheter) finns eller skapas, i viss utsträckning medverka till en bygds utveckling i positiv riktning. Skulle önskemål om gymnasial utbildning på orter med ett förhållandevis litet elevunderlag villfaras, skulle resurserna splittras i alltför hög grad och eleverna ej kunna erbjudas ett tillräckligt urval av studievägar. Utbildningen bör sålunda spridas så långt detta är möjligt men inte till fler orter än att fullständig utbildning kan erbjudas. Gymnasieutredningen vill i detta sam-

502 manhang beröra lokala önskemål om en speciellt utformad utbildning med hänsynstagande till inriktningen av ortens näringsliv. Om man bortser från viss yrkesutbildning, avser undervisningen på det gymnasiala stadiet att ge en förhållandevis allmän utbildning så att den utbildade skall kunna vinna anställning inom en relativt bred grupp av yrken. Detta gäller inte minst inom den tekniska sektorn av gymnasiet, vilkens nuvarande rika sortiment av linjer och specialiseringar gymnasieutredningen föreslagit skola reduceras till ett mindre antal breda utbildningsvägar. En undersökning av sambandet mellan elevernas hemort och val av linje i tekniskt gymnasiums (Tg) andra årskurs läsåret 1960/61 har genomförts. Därvid h a r först undersökts hur stor del av Tg-eleverna, bosatta inom de olika Tg-regionerna, som valt den eller de linjer vilka erbjudits vid regionens Tg. De sålunda erhållna talen har jämförts med motsvarande linjers andel av rfkets samtliga Tg-elever. Om t. ex. ett Tg erbjuder enbart maskin- och byggteknisk utbildning, kan dessa två linjer ha samlat kanske 90 % av regionens Tg-elever, medan av rikets samtliga Tg-elever ca 60 % valt dessa båda linjer. En jämförelse visar således, att de båda linjerna är överrepresenterade i den här redovisade regionen jämfört med förhållandena i hela riket. I tabell 1 anges — i antal procentenheter — medianvärdet av dylika skillnader för regioner med olika antal linjer i årskurs 2. Tabellen visar att eleverna i mycket stor utsträckning väljer den eller de linjer som finns vid regionens Tg. Även linjer av speciell art och med litet antal elever hämtade — oaktat de i viss mån kan sägas vara riksrekryterande — i genomsnitt 70 % av eleverna från den egna Tg-regionen. Detta innebär att ett ringa antal stu-

Tabell 1. Differens mellan den andel av en Tg-regions elever, som valt linjer, vilka finns vid regionens Tg, och den andel av landels samtliga Tg-elever, som valt motsvarande linjer (medianvärden) Antal linjer i årskurs 2

Differens i procent

1 2 3 4—5 6—8

61 36 18 18 9

dievägar begränsar elevernas valmöjligheter och således i stor utsträckning tvingar eleverna att välja mindre intressebundna studiealternativ. Särskilt kännbart blir detta, om de befintliga linjerna är starkt specialinriktade. 12.2.2A Gymnasieutredningen har (4.5.3.4) framhållit vikten av en gymnasieutformning som tillåter en »rullande planering» och således lätt kan anpassas efter nya förhållanden. De principer som ovan redovisats torde även framdeles kunna läggas till grund för planeringen i stort, men i de konkreta fallen kommer olika faktorer att medföra varierande förhållanden. G-frekvensen har snabbt förändrats efter andra världskrigets slut och nya önskemål från såväl arbetsmarknadens som ungdomens sida har lett till en ä n d r a d målsättning för elevernas fördelning på olika utbildningslinjer. Nya förhållanden kan även framgent snabbt inträffa till följd av utbyggnaden av nya skolformer, elevernas ändrade önskemål eller nya krav från arbetsmarknaden. Gymnasieutredningen har vidare (4.3.3.2) påvisat att skillnaden i social sammansättning mellan de olika gymnasieformerna är betydande. Fg-eleverna är även genomsnittligt äldre än Ag-eleverna. Särskilt Tg har till en del täckt

503 behovet av vuxenutbildning. Med grundskolans genomförande kan dessa förhållanden komma att förändras. Fördelningen av elever mellan gymnasium och fackskola kan också framdeles komma att förskjutas. Med hänsyn till dylika osäkerhetsmoment innebär det betydande svårigheter att med tillräcklig säkerhet bedöma elevernas fördelning mellan olika studievägar på gymnasiet och i fackskolan. Förhållandena kommer att variera frän region till region. Även om i flertalet regioner år 1970' drygt 50 % av årskullen skulle söka inträde i gymnasium och fackskola, kommer elevernas fördelning dels mellan olika lärokurser inom gymnasiet, dels mellan fackskolan och gymnasiet att bli mycket olika. Fördelningen kan komma att variera även från ett år till ett annat. De anförda svårigheterna och osäkerhetsmomenten får naturligtvis inte h i n d r a att man för att få en utgångspunkt för nödvändiga beräkningar gör vissa antaganden, baserade på de förhållanden, som i dag synes sannolika. 12.2.3 Praktiskt genomförande av planeringen

De olika faktorer som i praktiken avgör dimensionering och lokalisering av skolor på det gymnasiala stadiet kan sammanfattas under två huvudrubriker, delningsbestämmelser och elevantal. 12.2.3.1 De organisatoriska förutsättningarna utgöres således av bestämmelser rörande klasstorlek och generella medgivanden om när viss utbildning får anordnas. Dylika bestämmelser måste utformas med hänsyn till dels pedagogiska synpunkter, dels kostnader för lokaler, utrustning, lärare och drift i övrigt, dels tillgång på lärare och möjligheten att sysselsätta och effektivt utnyttja dem, dels elevernas önskemål att

i möjligaste mån fritt välja studieriktning. En organisation som ger eleverna tillgång till ett förhållandevis stort antal studieriktningar kan förväntas medverka till en mera omfattande rekrytering av de vägar som arbetsmarknaden redovisar behov av. På en rad orter med relativt liten organisation på det gymnasiala stadiet kan en samordning av skolformer med lika eller näraliggande studiemål öka möjligheterna till en differentierad skolorganisation eftersom lärare och lokaler kan utnyttjas bättre. Hithörande problem behandlas utförligare nedan. Gymnasieutredningen vill dock — med hänvisning till vad tidigare redovisats angående elevernas val av studieväg och samhällets behov av personer med viss utbildning — redan h ä r fastslå att alla elever i möjligaste mån, oavsett bostadsort, skall erbjudas likvärdig tillgång till största möjliga antal utbildningsvägar inom gymnasial utbildning. Endast i undantagsfall bör avsteg göras från denna princip och då i enlighet med de riktlinjer gymnasieutredningen redovisat i 6.4. Sedan bestämmelser om delningstal fastställts blir elevantalet avgörande för vilken organisation som kan upprätthållas. Hela utbildningsväsendet på det gymnasiala åldersstadiet måste därvid beaktas samtidigt. Storleken av de årskullar som beräknas rekrytera gymnasium, fackskola och yrkesskola utgör den totala ramen för ifrågavarande utbildningslinjers dimensionering. Fördelningen av eleverna mellan respektive skolformer och inom skolformerna mellan de olika studievägarna blir beroende av deras attraktionsförmåga i den inbördes konkurrensen om eleverna. I dagens läge påverkas g-frekvensen inom en region även av den standard och omfattning andra skolor på åldersstadiet kan uppvisa.

504 12.2.3.2 En första förutsättning för att beräkningar av elevantalet skall kunna göras är att en region avgränsas kring skolorten. Utgår man från frekvensvärdena ca 30 % till gymnasium och ca 20 % till fackskola omkring år 1970, torde dessa skolformer kunna upprätthållas på i stort sett samma antal orter. Samma regionindelning bör således kunna läggas till grund för gymnasium och fackskola. Förhållandena är inte lika entydiga beträffande yrkesskoleväsendet. F. n. torde antalet elever i årskurs 1 i heltidsläsande, minst 1åriga yrkesskolekurser motsvara ca 25 % av antalet 16-åringar. Antalet elever i årskurs 2 torde motsvara ca 10 % av antalet 17-åringar, medan antalet i årskurs 3 motsvarar 3—4 % av antalet 18-åringar. Deltagare i omskolningskurser h a r härvid ej inräknats. Enligt gymnasieutredningens uppfattning kan och bör planeringen för olika skolor på det gymnasiala åldersstadiet samordnas. Elevernas val av utbildning påverkas som nämnts ofta starkt av vilka skolor som finns på hemorten eller i dess närhet. Det är därför angeläget att en orts skolväsende är allsidigt sammansatt. Detta talar för att yrkesskolor med heltidskurs borde upprätthållas i huvudsak endast på gymnasie- och fackskoleorterna. Yrkesskolor kommer dock av andra skäl att finnas även på andra orter inom en gymnasieregion, bl. a. på grund av att yrkesutbildning i viss utsträckning kommer att anknytas till industrin på en ort, t. ex. inbyggda skolor, företagsskolor etc. Å andra sidan förutsätter ett väl utbyggt skolväsende på det gymnasiala åldersstadiet att yrkesskola finns på samtliga gymnasieorter. Regionavgränsningen är ett första led i det praktiska planeringsarbetet. Elevrekryteringen till allmänna gymnasier har åtminstone sedan 1950-talets

mitt skett på sådant sätt att, när 1958 bestämmelser om elevområdesavgränsning infördes, dessa icke ledde till några väsentliga ändringar i dittills existerande förhållanden. Eleverna hade med få undantag sökt sig till de gymnasier som med hänsyn till befintliga kommunikationer var lättast tillgängliga. Vissa gymnasieorter som i andra avseenden betraktades som naturliga centralorter hade dock även beträffande gymnasiet en större attraktivitet än vissa mindre och nyblivna gymnasieorter, även om avståndet till de förra var något större. Genomförda undersökningar visar, att även handelsgymnasierna och tekniska gymnasierna i dagens läge har en helt övervägande regional elevrekrytering. Då fråga är om inrättande av en ny skola i en bygd kan man gå tillväga på olika sätt då orten och regionen skall bestämmas. I en del fall kan t. ex. ett kommunalt initiativ rikta uppmärksamheten på en viss ort, kring vilken en lämplig region avgränsas. I andra fall kan ett till sin omfattning naturligt avgränsat område erbjuda alternativa förslag till lokaliseringsort. Mot bakgrund av det tidigare förda resonemanget om en rationell skolorganisation har det — i likhet med vad fallet är i övrig samhällsplanering — visat sig vara riktigast att först försöka bestämma en lämplig ort och därefter avgränsa regionen kring denna. De därefter följande beräkningarna om elevantal får utvisa, om regionen har tillräckligt underlag för den tänkta organisationen. Vid bestämmande av skolort kan d i k a metoder komma till användning. Vanligast är den s. k. centralortsprincipen (se 6.4.2 och 12.4.1), vilken även använts vid den omfattande utbyggnaden av gymnasieväsendet sedan 1950-talets mitt. Denna innebär i stort

505 sett att gymnasieregionerna överensstämmer med näringsgeografiska regioner, uppbyggda kring centralorter som kommersiellt, ekonomiskt och kommunikationsmässigt hör samman med omlandet. Skolans roll som en samhällelig serviceinstitution understrykes därigenom och den blir lokaliserad till den plats som utgör områdets befolkningstyngdpunkt och sålunda medger för eleverna att så bekvämt som möjligt komma till skolan.

12.2.3.3 Sedan en region avgränsats beräknas dess elevantal. Planeringsarbetet följer samma riktlinjer vare sig det är fråga om inrättandet av en ny skola eller utvidgning av en redan befintlig skolorganisation. Antalet elever är en funktion av antalet personer i gymnasieåldrarna och g-frekvensen. Först måste antalet personer i gymnasieåldrarna — för gymnasiets första årskurs kan man utgå från 16-åringar eller 17-åringar — beräknas. Antalet bestäms av befolkningsförhållandena som i sin tur påverkas av näringslivets struktur. De personer som uppnår 16årsåldern 1978 eller tidigare är redan födda (jfr 4.2, diagram 1). Reduktionen genom dödlighet är relativt obetydlig. Däremot påverkas antalet ungdomar inom de olika åldersklasserna av den inrikes omflyttningen. Näringslivets utveckling och därav följande sysselsättningsmöjligheter får konsekvenser för beräkningarna inom de olika regionerna. Migrationens betydelse accentueras av nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den andel av årskullen som söker sig till utbildning på gymnasiestadiet påverkas av en rad olika faktorer. Gymnasieutredningen har berört dessa problem i kapitel 4. Därvid har påpekats

att tillgången till undervisning på stadiet närmast under det gymnasiala är av betydelse för g-frekvensen. Likaså har kunnat konstateras, att frekvensvärdena minskar då avståndet till skolorten ökar. Regionen bör därför uppdelas i skolort, reszon och inackorderingszon. Även om frekvensen ökar förhållandevis snabbare i de lågfrekventa zonerna torde en fullständig utjämning ej kunna förväntas ske under överblickbar framtid. Betydande variationer inom samma tidsavståndszoner kan även iakttagas bl. a. till följd av olika struktur, men en beräkning av antalet 16-åringar inom de olika reszonerna är av stort intresse. I tabell 2 redovisas dels antalet 16åringar inom landet fördelade på de tre zonerna, dels fördelningen inom de olika Ag-regionerna. Gymnasieorganisationens utbyggnad har alltså medfört att år 1960 endast ca en fjärdedel av landets 16-åringar bodde i inackorderingszonen medan motsvarande siffra år 1946 var nära hälften. En ytterligare minskning av inackorderingszonens andel är att vänta fram till år 1975. Skulle gymnasieutredningens förslag om kombinerade gymnasier och fackskolor på mindre orter (6.4.2.3) förverkligas, kan andelen 16åringar inom inackorderingszonen år 1975 väntas minska till omkring 15 %. Uppgifter för Tg framgår av tabell 3. Motsvarande värden för Hg torde endast obetydligt avvika från dessa. Tekniskt gymnasium finns i huvudsak på stora orter. Andelen 16-åringar på Tg-orter avviker därför inte på långt när lika mycket från motsvarande tal för Ag-orter som andelen 16-åringar i inackorderingszonerna kring Tg avviker från motsvarande andel för Ag. År 1960 bodde fortfarande ca 50 % av 16-åringarna på inackorderingsavstånd från Tg-orterna. Även år 1975 kommer

506 Tabell 2. Antalet 16-åringar i hela riket fördelade på zoner inom resp. Ag-regioner åren 1946, 1956, 1960 och 1975 Absoluta tal Zon

1975a

1975b

G-ort Reszon Inack.zon

27 400 18 700 41 100

37 600 23 500 37 200

64 300 30 400 33 300

60 300 23 900 19 800

61 200 25 600 17 200

Hela riket

87 200

98 300

128 000

104 000

104 000

Relativa tal Zon

1975a

1975b

G-ort Reszon Inack.zon

31 22 47

38 24 38

50 24 26

58 23 19

59 25 16

Hela riket

100 Anm. 1975 a avser 1962 års Ag-organisation. 1975 b avser 1962 års Ag-organisation med tillägg av 14 regioner, inom vilka kan tänkas komma i fråga en sammankoppling av gymnasium och fackskola enligt gymnasieutredningens överväganden (6.4.2). Tabell 3. Antalet 16-åringar i hela riket åren 1960 och 1975 fördelade på zoner inom resp. Tg-regioner Absoluta tal Zon

1960a

1960b

1975 Tg-ort Reszon Inack.zon....

44 400 16 100 67 500

48 000 20 300 59 700

42 000 17 000 45 000

Hela riket.... 128 000 128 000 104 000

Relativa tal Zon

1960a

1960b

1975 Tg-ort 35 Reszon 12 Inack.zon. . . . 53

37 16 47

41 16 43

100 Hela riket....

Anm. 1960a avser Tg-organisationen år 1960. 1960b och 1975 avser Tg-organisationen år 1962 med tillägg av 1963 beslutade Tg i Karlskoga, Motala, Sundsvall och Umeå.

siffran att vara hög, sannolikt omkring 40 %. För att ge en bild av förhållandena inom de olika regionerna visas i tabellerna 4a—c hur stor andel 16-åringar som återfinns dels på g-orten, dels i reszonen och dels i inackorderingszonen inom de olika g-regionerna. Ej heller i dessa tabeller har hänsyn kunnat tagas till den kommande omflyttningen. Tabell 4 visar exempelvis att år I960 endast 19 g-regioner hade mer än hälften av sina 16-åringar bosatta i inackorderingszonen och att i endast två av dessa regioner bodde mer än 75 % i denna zon. Grundskolans genomförande och utbyggnaden av andra skolor än gymnasiet på samma åldersstadium såväl som befolkningens förändrade bosättning i förhållande till g-orterna är faktorer som kommer att förändra förhållandena inom de enskilda regionerna i olika

507 Tabell 4. Antal g-regioner, fördelade efter den procentuella andelen 16-åringar som 1960 var bosatta eller 1975 beräknas vara bosatta a) på År

g-orten 1975

%

—25

26—50

51—75

76—100

—25

26—50

51—75

76—100

Antal regioner .

b) i

reszonen

År

%

—25

26—50

51—75

76—100

—25

26—50

51—75

76—100

Antal regioner .

—

—

c) i

inackorderingszonen 1975

1960 År

%

—25

26—50

51—75

76—100

—25

26—50

51—75

76—100

Antal regioner .

1 Anm. Antalet regioner, 111, inkluderar tre korrespondensgymnasier. Med ett undantag har Stor-Stockholm och Stor-Göteborg räknats som vardera en region. Två regioner saknar reszon (b) och tre saknar inackorderingszon (c).

snabb takt. Detta framhäver ånyo vikten av en elastisk utformning av skolväsendet på det gymnasiala åldersstadiet. En flexibel organisation dels inom gymnasiet, dels mellan gymnasiet och fackskolan samt berörda delar av yrkesskolan blir väsentlig, om man vill k u n n a möta relativt snabba förändringar. 12.3

Gymnasiet

Gymnasieutredningen har i 4.2 redovisat tillväxten av antalet gymnasieelever fram till år 1962. I 6.4 beskrives gymnasieorganisationens utbyggnad från 1940-talets slut. Den hittillsvarande utvecklingen och dagens situation utgör basen för beräkningar om den kommande utbyggnaden. I det följande skall först (12.3.1) re-

dovisas gymnasieorganisationens omfattning läsåret 1962/63 och därefter (12.3.2) ett räkneexempel för att belysa omfattningen av organisationen år 1970. Med utgångspunkt i vissa antaganden om elevernas fördelning på olika studiegångar kan beräknas hur många elever som kan komma att välja varje studiegång i regioner av olika storlek. Dylika beräkningar är givetvis endast meningsfulla under förutsättning att studiegångarna erbjudes eleverna. Ej minst betydelsefullt är att de ekonomiska och tekniska studievägarna finns representerade. Möjligheterna härför sammanhänger med vilka krav som den ekonomiska och tekniska utbildningen kan ställa i fråga om lärare, lokaler och utrustning. Dessa frågor behandlas i avsnitten 12.3.3.1 respektive 12.3.3.2. Mot bakgrunden av bl. a. där redovisade för-

508 Antal gymnasieklasser i årskurs 1

Tabell 5. Vissa skolor på det gymnasiala

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 39 75 168

—i

åldersstadiet

läsåret 1962/63

(1961/62)

Därav med skolformen

<u

* t! < 00

•<

Tg

Tfi

Tgr

Hg

Hfi

Fl 1 3 3 2 2 1 3 1

Pr

Tesk 1 1 3 3 2 2

Tk

2R

1 4

1R

2K

7 11 13 6 3 3 3 3 2 1 5 2 2 1 1 3

7 7 8 4 3 2

14 27 26 11 4 4 3 3 2 1 5 3 3 1 1 3

2 1 2 1 1 5 3 1 1 1 2

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

118 1

4 3 3 2 1 1

3 4 2

1 4 3 3 1 1 3

2 1

1 17

1 1 1 2 2

3 5 3 2 1 1 1 1

1 4 3 3 1 1 3

2 2 2 2 1 1 1 2 3

1 1 1

1 1

1 2

1 2 1

1 1 1 1

1 Inom Stor-Stockholm har i två fall g-orter parvis sammanförts till en region. Korrespondensgymnasier har ej inräknats i detta antal. Landets enda Hg-ort utan Ag har sammanförts med den Ag-region i vilken orten ing Antalet g-orter är sålunda lägre än det i 6.4.2.2 angivna.

hållanden framlägger sedan gymnasieutredningen i 12.3.4 sitt förslag om spridning av fackgymnasieutbildningen.

12.3.1 Nuvarande förhållanden Av vad gymnasieutredningen tidigare anfört följer att utredningen lägger stor vikt vid att en samplanering sker för gymnasiestadiets olika skolformer, inklusive yrkesskolan. Det egentliga gymnasiets omfattning är beroende bl. a. av övriga befintliga skolor. I tabell 5 som avser att ge en översiktlig bild av läget 1962 redovisas därför förutom

gymnasiet även flickskolor, praktiska realskolor, tekniska dagskolor och viss merkantil utbildning, som finns på gymnasieorter. Tabellen är uppställd med utgångspunkt i befintligt antal parallellklasser i gymnasiets årskurs 1 (av Ag, Hg och Tg) inom landets Ag-regioner. Korrespondensgymnasier och internatskolor har ej medtagits men väl övriga statsunderstödda privatskolor. Filialklasser har redovisats för de skolorter på vilka de är upprättade och är således ej inräknade i »modergymnasiets» antal klasser.

509 Av tabellen framgår sålunda antalet Ag-regioner fördelade efter antalet nybörjaravdelningar. Dessutom anges på hur många Ag-orter det finns Tg, Tgfilial (Tfi), teknisk gren vid allmänt gymnasium (Tgr), Hg, Hg-filial (Hfi), flickskola (Fl), praktisk realskola ( P r ) , teknisk dagskola, omfattande såväl högre fackkurs som teknikerkurs (Tesk), teknisk dagskola, omfattande enbart teknikerkurs (Tk), kurs i handel för elever med realexamen eller motsvarande, dels 2-årig (2R), dels 1-årig (1R) samt 2-årig kontorskurs (2K). Övriga yrkesskolekurser är antingen av speciell natur eller ej jämförbara med här redovisad utbildning. De praktiska realskolornas undervisning motsvarar visserligen ej undervisningen på det gymnasiala stadiet men redovisas, eftersom skolformen h a r visst samband med planeringen för fackskolan. Även beträffande 1-årig handelskurs för elever med realexamen och 2-årig kontorskurs samt teknikerkurs kan ifrågasättas om de hör hemma i detta sammanhang. Uppgifterna ger emellertid en fylligare bild av hela det icke-obligatoriska skolväsendet. Slutligen bör anges, att uppgifterna rörande den tekniska och merkantila yrkesutbildningen — utom för 2-årig handelskurs — avser läsåret 1961/62. Läsåren 1961/62 och 1962/63 har fackgymnasieutbildning kunnat spridas till ett antal orter med mindre elevantal genom inrättande av filialklasser. Antalet Hg-filialorter läsåret 1962/63 var 17 och antalet Tg-filialorter likaledes 17. Det kan dessutom noteras att Hg finns på en ort, som ej har Ag. En annan form av teknisk utbildning h a r tillkommit läsåret 1962/63 på tio orter genom inrättandet av teknisk gren av reallinjen. Läsåret 1963/64 torde dylik utbildning komma till stånd på ytterligare ett tiotal orter. Flickskolor fanns 1962/63 endast på

Ag-orter. Flertalet fanns visserligen inom de större regionerna, men av de 27 regioner som hade totalt fem—tio nybörjaravdelningar vid gymnasium hade endast nio flickskola. Å a n d r a sidan fanns flickskola på sju orter som hade mindre än fem nybörjaravdelningar vid gymnasium. Även de praktiska realskolorna fanns i huvudsak på orter, vars gymnasieorganisation 1962/63 omfattade minst fem nybörjaravdelningar. En praktisk realskola, numera kombinerad med en allmän realskola, fanns på en ort utan gymnasium. De tekniska skolornas standard varierar. Flertalet återfinns på orter med förhållandevis lågt antal nybörjaravdelningar vid gymnasium. Endast fem skolor med högre fackkurs fanns på orter med Tg. Högre fackkurs fanns dessutom på två orter utan gymnasium. Teknikerkurs fanns på samtliga orter med högre fackkurs men dessutom på ytterligare fem Ag-orter samt på tre orter utan gymnasium. Även den ekonomiska utbildningen är ojämnt fördelad med hänsyn till befolkningen. Av stort intresse är de 2-åriga kurser för elever med realexamen som grund, vilka inrättades för första gången år 1961. I vissa fall hade sådana kurser funnits tidigare för elever utan realexamen. Den 2-åriga utbildningen omfattar ett gemensamt grundar och tre linjer i årskurs 2, nämligen en redovisningsteknisk, en distributiv och en språklig linje. Läsåret 1962/63 fanns dylika kurser på nio orter, av vilka två på orter med Hg och två på orter som saknade gymnasium. Ettåriga kurser i handel för elever med realexamen fanns läsåret 1961/62 på 110 orter, av vilka 73 även hade gymnasium. Av de övriga 37 var 31 belägna på orter som ingick i regioner med motsvarande utbildning på gymnasieorten.

510 Läsåret 1961/62 fanns 2-åriga kontorskurser på 62 orter, av vilka 41 även hade gymnasium. På åtta av de 21 orterna utan gymnasium fanns både 1äriga och 2-åriga kurser. Tre av de åtta orterna var belägna inom regioner, vilkas g-ort saknade motsvarande utbildning. Två av de tre ingick i samma Ag-region. 12.3.2 Läget omkring 1970

12.3.2.1 Gymnasieutredningen har i 12.3.1 redovisat den kvantitativa omfattningen i dagens läge av h ä r ifrågavarande utbildning. I det följande kommer gymnasieutredningen att med vissa beräkningar belysa situationen läsåret 1970/71. Av olika skäl är det inte möjligt att här framlägga motsvarande kvantitativa uppgifter för yrkesskoleväsendet. Under förutsättning att yrkesskolans struktur inte ändras radikalt torde vissa approximativa storlekssiffror dock kunna anges. I organisationsexempel som kommer att redovisas under 12.6.2 beräknas yrkesskolans elevantal på gorterna bli ungefär lika stort som fackskolornas. F. n. motsvarar som ovan nämnts elevantalet i årskurs 1 ca 25 % av antalet 16-åringar, medan antalet elever i årskurs 2 och 3 motsvarar respektive ca 10 % av antalet 17-åringar och 3—4 % av antalet 18-åringar. Antages yrkesskolekurserna i ökad omfattning — detta gäller i första hand kurser på större orter, bl. a. g-orter — som regel bli 2-åriga, synes det inte orealistiskt att göra ovannämnda antagande att antalet yrkesskoleelever på g-orterna blir ungefär lika stort som elevantalet i fackskolorna. Förutsättningarna för detta antagande kan givetvis komma att förändras bl. a. till följd av en allmän översyn av yrkesskoleutbildningen. Det kan vidare förutsättas att de tekniska dagskolorna och den kvalifice-

rade handelsutbildningen, först och främst de 2-åriga kurserna för elever med realexamen eller motsvarande, kommer att starkt påverkas av och eventuellt omvandlas till fackskolor. Flickskolor och praktiska realskolor kommer att avvecklas. Gymnasieutredningen h a r i 6.4.2.3 redogjort för sina överväganden om möjligheterna att ytterligare sprida gymnasieutbildningen genom att sammankoppla gymnasium och fackskola och därvid funnit att 10—15 orter skulle kunna komma i fråga. Utöver dessa torde gymnasium komma att upprättas på endast ett mycket ringa antal orter utöver nuvarande g-orter. Beräkningarna i det följande av antalet g-elever omkring 1970 har baserats på redan existerande 118 regioner. Ytterligare två nya g-regioner som bör tillkomma före år 1970 har dock medtagits. 12.3.2.2 Gymnasieutredningen h a r i det föregående framhållit svårigheten att med säkerhet förutse gymnasiets kvantitativa utveckling bl. a. med hänsyn till avvägningen mellan gymnasium och fackskola. Det synes emellertid f. n. rimligt räkna med att 30—35 % av årskullen kommer att intagas i gymnasiet år 1970. I tabell 6 redovisas ett räkneexempel beträffande gymnasiets kvantitativa omfattning läsåret 1970/71. Exemplet bygger på antagandet om en 30-procentig g-frekvens inom landets samtliga regioner. Antalet parallellklasser har beräknats på så sätt att en klass förutsattes bli upprättad för varje 30-tal elever. Uppgår det överskjutande antalet elever till minst nio har — utan att gymnasieutredningen därför bundit sig för denna princip — ytterligare en klass förutsatts bli upprättad (jfr 12.7.3.2). Gymnasieutredningen har framhållit, att g-frekvensen till följd av en rad faktorer av skilda slag varierar från en

511 Tabell 6. Det egentliga gymnasiets omfattning läsåret 1970/71 vid en g-frekvens av 30 % inom samtliga regioner Antal gymnasieklasser i årskurs 1

Antal Ag-orter

därav f. n. med Tg

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 37 59 85

2 2 17 16 21 14 8 5 7 3 2 5 5 5 2 1

— 1 1 1 1 1

120 1

Tabell 7. Det egentliga gymnasiets omfattning läsåret 1970/71 enligt beräkningar av skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning planeringsgrupp

Hg

—

—

—

—

2 2 4 1 2 3 1 4 4 2 2 1

— 1 1 1 1 1

34 2

Antal gymnasieklasser i årskurs 1

Antal Ag-orter

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 43 60 99

1 1 3 1 1 3 2 3 4 2 2 1

— 1 1 1 1 1

1 Inom Stor-Stockholm har i två fall g-orter parvis sammanförts till en region. Korrespondensgymnasier har ej inräknats i detta antal. Två nya g-regioner beräknas tillkomma före 1970. 2 Inkl. fyra 1963 beslutade samt ytterligare två som enligt skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning planeringsgrupp torde tillkomma. region till en annan. Även om den genomsnittliga g-frekvensen i landet skulle bli 30 % 1970 kommer gymnasiets omfattning i de olika regionerna säkerligen att mer eller mindre avvika från siffrorna i tabell 6. Inom skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning planeringsgrupp har genomförts beräkningar om det framtida elevantalet inom de enskilda regionerna med hänsynstagande till lokala variationer. Dessa beräkningar har underställts vederbörande kom-

1 11 18 24 16 7 6 9 4

därav f. n. med Tg

Hg

—

— .—

— 2 3 2 5 2

1 1 2 2 5

—

—

— —

—

—

—

120 1

34 1

2 6 4 4 1 2 1

1 1 1 1

2 3 4 2 1 2 1 1 1 1 1

2 3 4 2 1 2 1 1 1 1 1

Se noter till tabell 6.

rauner vilkas synpunkter beaktats. I tabell 7 redovisas resultatet efter samma grunder som i tabell 6. Antalet nybörjaravdelningar i hela riket enligt det mera schablonmässiga beräkningssättet blir 1097 (tabell G) och enligt planeringsgruppens beräkningar 1049 (tabell 7). Den senare siffran motsvarar en g-frekvens av ca 29 %. Rikstalet förändras sålunda föga1 men väl 1 I juni 1963 har planeringsgruppen gjort omarbetningar som resulterar i vissa förändringar som emellertid endast berör Stor-Stockholmsoch Stor-Göteborgsområdena. De nya beräkningarna ger beträffande antalet avdelningar liksom g-frekvensen i hela riket praktiskt taget samma resultat som de mera schablonmässiga beräkningarna. Gymnasieutredningen har i det följande ej kunnat ta hänsyn till dessa smärre förändringar.

512 storleksförhållandena mellan de enskilda regionerna. Försöksvis har en preliminär uppskattning av elevantal och parallellklasser gjorts inom de regioner som kan tillkomma till följd av gymnasieutredningens förslag om spridning av gymnasierna genom en kombination med fackskolor (6.4.2.3). Antalet regioner med två parallellklasser av gymnasium torde bli åtta, med tre klasser tre och med fyra klasser två, sammanlagt 33 nybörjaravdelningar. Antalet elever i dessa avdelningar skulle uppgå till drygt 850. Samtidigt reduceras vissa befintliga gymnasier. En region torde reduceras från beräknade tre parallellklasser till två, en från fyra parallellklasser till tre, en från fem parallellklasser till tre och en från fem parallellklasser till fyra samt två från sex parallellklasser till fyra. Reduktionen kan totalt beräknas omfatta ca 250 elever. I tabell 7 har (liksom i tabell 6) angivits det antal Åg-orter som enligt nuvarande organisation har Tg (eller inom närmaste åren beräknas få detta) och Hg. G-regioner som 1970 beräknas ha nio paralleller eller flera kommer normalt att ha fullständig teknisk utbildning. Visserligen kommer så inte att vara fallet på 11 av de 37 g-orterna men sju av dessa 11 regioner ingår i Stor-Stockholms- eller Stor-Göteborgsregionerna och särredovisas endast med hänsyn till befintliga administrativa gränser. Avståndsmässigt ingår de i respektive huvudorters funktionella enheter. Ytterligare två g-orter är belägna på bekvämt resavstånd till närmaste Tg. De två återstående ingår i var sin grupp g-regioner vilka gemensamt utgör underlag för ett Tg. I 24 av de ovannämnda g-regionerna med nio eller fler parallellklasser finns f. n. Hg. Åtta av de 13 regioner som saknar Hg ingår i Stor-Stockholms- eller StorGöteborgsregionerna. Ytterligare två g-orter är belägna på bekvämt resavstånd till

närmaste Hg och av de återstående ingår tre i var sin grupp g-regioner vilka gemensamt utgör underlag för ett Hg. Endast en region är så belägen, att den med nuvarande gymnasieorganisation och krav på elevunderlag för Hg skulle kunnat komma i fråga för Hg. Antalet regioner som år 1970 beräknas ha åtta paralleller eller färre uppgår till 83. Inom åtta av dessa regioner finns fullständiga Tg. Två av dessa Tg är belägna inom regioner med vikande befolkning och samtidig, kraftig beskärning av elevunderlaget genom upprättande av gymnasier på relativt närliggande orter. Tre Tg är belägna inom var sin grupp av regioner, vilka gemensamt utgör underlag för ett Tg. Ett Tg är slutligen lokaliserat till ett omfattande glesbygdsområde. Endast i sex av de 83 regionerna finns Hg. Fyra av dessa är belägna inom var sin grupp av regioner vilka gemensamt utgör underlag för ett Hg. Ett Hg är beläget inom en region med vikande befolkning och samtidig kraftig beskärning av elevunderlaget genom upprättandet av gymnasier på en närliggande ort. 12.3.2.3 Gymnasieutredningen har i olika sammanhang konstaterat, att g-elevernas hittillsvarande fördelning på olika utbildningsvägar inte överensstämmer vare sig med elevernas önskemål, så som dessa kommit till uttryck i antal sökande, eller med arbetsmarknadens behov. Det har också kunnat påvisas hur tillgången till viss utbildning på ett visst stadium påverkar de presumtiva elevernas val av utbildningsväg. Självfallet finns en betydande grupp elever som är så klart målinriktade att de väljer just den önskade utbildningen även om den inte är lika lättillgänglig som en annan likartad utbildning. Att så är fallet kan utläsas av det förhållandet att elever från regioner med enbart Ag i viss utsträckning söker sig till fackgymnasier trots bl. a. de större ekonomiska uppoffringar som ett dylikt val ofta får till konsekvens. Det är emellertid uppenbart att en väsentligt

513 större grupp elever skulle välja fackgymnasial utbildning, om denna vore lika lättillgänglig som utbildningen vid allmänt gymnasium och samtidigt inte alltför starkt specialiserad. Gymnasieutredningen har även konstaterat, att en omfattande spridning av ekonomisk och teknisk gymnasieutbildning är en förutsättning för att antalet utbildade på dessa studievägar skall bli tillräckligt stort med hänsyn till arbetsmarknadens behov. Utredningen har utgått från att åtminstone 40 % av gymnasieeleverna bör erhålla ekonomisk och teknisk utbildning. En förutsättning för att en sådan fördelning av eleverna skall kunna uppnås är att de olika utbildningsvägarna på det gymnasiala stadiet göres lika lättåtkomliga. Hur ungdomarna verkligen kommer att fördela sig på de olika studiegångarna om denna förutsättning blir uppfylld är givetvis vanskligt att bedöma. I 12.7 nedan redovisar gymnasieutredningen ett antagande om den relativa fördelningen grundat på vissa överslagsberäkningar. Utredningen har därvid för enkelhets skull bl. a. antagit att 1970 ca 60 % av eleverna väljer gymnasiets allmänna sektor, ca 20 % den ekonomiska och ca 20 % den tekniska. Det antal elever, som vid olika stora gymnasier enligt detta antagande skulle välja de olika studievägarna, framgår av tabell 19 i 12.7.2.2. Gymnasieutredningen vill understryka att de i nämnda tabell angivna talen är att betrakta som räkneexempel. Likaväl som den totala g-frekvensen kommer att vara olika inom de olika regionerna kan elevfördelningarna i de enskilda fallen förutsättas komma att variera. Mot bakgrunden av den förhållandevis likartade elevfördelning på orter med samma gymnasieorganisation som 17—318118

kunnat iakttagas torde dock avvikelserna ej heller i framtiden i regel bli mycket stora. Lokala variationer till följd av speciella förhållanden, t. ex. näringslivets struktur och yrkesfördelningen såväl som viss skoltradition, kan självfallet förekomma men de variationer som kunnat utläsas ur nuvarande förhållanden synes främst sammanhänga med socialgruppstillhörighet. Fackgymnasierna, speciellt Tg, har såsom tidigare nämnts i viss, inte obetydlig utsträckning fångat upp äldre elever och sålunda även fungerat som vuxenutbildningsgymnasium. Dessa två faktorer torde i framtiden få minskad betydelse. De i 12.7 gjorda beräkningarna torde därför kunna tjäna till ledning för en bedömning av det väntade utfallet av den tänkta gymnasieorganisationen. 12.3.2A Av tabell 7 framgår, att gymnasiernas storlek kommer att variera kraftigt. Av hänsyn till lärartillgång och erforderliga investeringar kan det visa sig svårt att erbjuda eleverna alla studiekurser. Mot detta måste ställas behovet av ungdomar med t. ex. teknisk utbildning. Likaså måste elevernas rätt att i möjligaste mån ha tillgång till samma utbildningsvägar oavsett bostadsort beaktas. Problemet om gymnasiets yttre organisation har olika karaktär på orter med olika stort elevantal. Vid de små gymnasierna torde — såvida inte speciella åtgärder, t. ex. införande av korrespondensundervisning, vidtages — endast ett begränsat antal lärokurser kunna upprättas. Vilka utbildningsvägar som kan erbjudas måste prövas från fall till fall. Detta innebär dock inte att organisationen kan ändras fritt från ett år till ett annat. Bl. a. av hänsyn till underlaget för lärartjänster och erforderliga investeringar i lo-

514 kaler och utrustning är detta inte möjligt. Av 12.7.2.2 framgår att endast en eller två — beroende på vilket delningstal som väljs — studiekurser med teknisk inriktning och en eller två med ekonomisk torde kunna upprätthållas i årskurs 3 på de 2-parallelliga gymnasierna. Naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och humanistisk huvudstudiegång kan erbjudas. Svårigheterna blir således betydande men torde ej minskas genom att elever med teknisk och ekonomisk inriktning mer allmänt hänvisas till andra gymnasier. Tvärtom blir då det återstående antalet elever så ringa, att underlaget för lärartjänster kan äventyras. Undervisningen per elev i de ämnen som samläses skulle dessutom fördyras genom att elevantalet reduceras. Problemets kvantitativa sida är dock inte stort. Av nu existerande gymnasier beräknas endast ett ha två paralleller år 1970. Problemet får dock något större proportioner om nya gymnasier tillkommer i enlighet med gymnasieutredningens överväganden i 6.4.2.3. Av helt annat intresse, kvantitativt sett, är regioner med medelstora gymnasier, omfattande tre—nio paralleller. Totala antalet elever vid dessa gymnasier torde 1970 uppgå till 14 000—15 000 i årskurs 1. Med hänsyn till det stora antalet elever, nära hälften av landets samtliga, är det nödvändigt att upprätthålla alla huvudlärokurser (Hum, Sh, Ek, Na och Te), även om alla alternativ inom dessa inte kan komma till stånd. På 11 respektive 13 av de 91 orterna tillgodoses behovet av ekonomisk och teknisk utbildning genom befintliga Hg och Tg. Innan gymnasieutredningen framlägger sitt förslag till hur fackgymnasieutbildningen bör åstadkommas på återstående ca 80 orter diskuterar utredningen i avsnitt 12.3.3 de speciella lokal- och lärarbehoven för denna ut-

bildning. Mera detaljerat behandlas frågorna om lokaler och utrustning i kapitel 16 och om lärare i kapitel 15. Antalet regioner med så många gymnasieelever att antalet paralleller beräknas uppgå till tio eller flera blir 28. Alla läro- och studiekurser kan här normalt tillhandahållas. På dessa större orter finns redan i dag ett eller flera Ag samt Hg och Tg. Med ett undantag ingår de orter, som fortfarande h a r endast ett gymnasium, i storstadsregionerna och förutsattes få ett snabbt stigande elevunderlag. En kvantitativ utbyggnad av existerande fullständiga Tg blir nödvändig.

12.3.3 Speciallokaler m. m. för ekonomiska och tekniska lärokurser

12.3.3.1 För ekonomisk lärokurs erfordras ej andra speciella lokaler än maskinskrivningsrum och lokal för kursen i kontorsteknik. I 16.2.6 angives vilken speciell utrustning de erfordrar och kostnaderna för denna. Det totala timtalet för maskinskrivning i ekonomisk lärokurs är fem veckotimmar. Vid gymnasier som har alla fem lärokurserna och 4—8 paralleller betyder detta ett utnyttjande av maskinskrivningssalen under 10—15 veckotimmar. Även om ytterligare några veckotimmars beläggning kan erhållas genom den frivilliga undervisning i maskinskrivning som enligt kapitel 9 kommer att erbjudas inom gymnasiets övriga lärokurser, kommer det otvivelaktigt att finnas tid över som lämpligen kan disponeras av en annan skolform än det egentliga gymnasiet. Vad gäller lokaler och utrustning i övrigt vill gymnasieutredningen bl. a. framhålla att den ekonomiska lärokursen ställer samma krav på ett välutrustat bibliotek som gymnasiet i övrigt. Så-

515 Tabell 8. Antal lär ar timmar i specialämnen inom ekonomisk lärokurs vid olika gymnasiestorlekar (ungefärliga tal) Totalt antal paralleller Ämnen

Företagsekonomi Redovisning och distribution Rättskunskap Maskinskrivning Stenografi

7 2 5 7

7 2 5 7

14 2 10 7

14 2 10 7

14 4 10 7

14 4 15 7

14 4 15 7

som kommer att framgå av kapitel IG är dessa krav avsevärda. Viss speciell facklitteratur behövs också för ekonomisk lärokurs. Det kvalitativa kravet på lärarna i den ekonomiska studiegången är i de allmänna ämnena detsamma som för lärare i motsvarande ämnen på gymnasiets övriga sektorer. För de språklärare som i årskurs 3 skall undervisa i de främmande språkens affärskorrespondensmoment kan dock någon form av ytterligare utbildning bli aktuell. För de speciella fackämnena företagsekonomi, redovisning, distribution, förvaltning, rättskunskap, maskinskrivning och stenografi fordras lärarkrafter av annat slag än vad gymnasiet i övrigt som regel kan erbjuda. Lärarna i de tre förstnämnda ämnena måste ha någon form av högre ekonomisk utbildning vid universitet eller högskola. På samma nivå bör utbildningen ligga för lärarna i förvaltning och rättskunskap med inriktning på samhällsvetenskap och juridik. Lärarna i maskinskrivning ocb stenografi bör lämpligen ha en teoretisk utbildning på gymnasieekonomnivå. — För samtliga nu nämnda lärarkategorier tillkommer att de bör ha praktisk erfarenhet inom sitt område. Gymnasieutredningen har — med utgångspunkt i antaganden för vilka närmare redogöres under 12.7 — gjort vissa beräkningar om lärarbehovet i all-

männa ämnen och specialämnen på ekonomisk studiegång vid gymnasier med totalt två—åtta paralleller. Antalet lärartimmar (lärarbehov i veckotimmar) i sistnämnda slag av ämnen kan uppskattas enligt tabell 8. Om administrativt alternativ kommer till stånd i sista årskursen, vilket dock torde kunna bli fallet endast vid de största gymnasierna, tillkommer sju timmar för ämnet förvaltning. Tabellen utvisar bl. a. att vid ett gymnasium med två paralleller timantalet ej är tillräckligt för en lärartjänst med högre ekonomisk utbildning. Då ämnena redovisning och distribution i regel måste ligga parallellt med varandra på schemat framgår vidare att redan gymnasium med fyra paralleller kräver två lärare i något eller några av de tre första ämnena. Även vid större gymnasier blir det dock problem att fullt sysselsätta dessa. För att lärarförsörjningen skall fungera smidigt är det, i varje fall vid gymnasier med mindre än sex paralleller, angeläget att vederbörande lärare har möjlighet till ytterligare tjänstgöring vid annan skolform med i stort sett motsvarande undervisning. Vidare framgår av tabellen att utrymme regelmässigt ej kommer att finnas för hel lärartjänst i maskinskrivning eller i stenografi eller i dessa båda ämnen.

516 12.3.3.2 Teknisk lärokurs, som i sista årskursen omfattar samtliga sex reguljära alternativ, erfordrar stora speciella lokaler och dyrbar speciell utrustning, till vilka endast i mycket begränsad omfattning motsvarighet kommer att finnas inom gymnasiet i övrigt. I kapitel 16 kommer gymnasieutredningen att framlägga beräkningar om behovet av speciella lokaler och speciell utrustning jämte kostnaderna härför beträffande dels fullständig teknisk utbildning, dels utbildning omfattande endast de tre första årskurserna. Därav framgår att nybyggnadskostnaderna för institutionslokaler vid skolenhet med fullständig teknisk utbildning för enbart tekniska ämnen kan uppskattas till två å tre miljoner kronor. Härtill kommer utrustning för mellan en och två miljoner kronor. Detta betyder att kostnaderna för spridning av fullständig teknisk gymnasieutbildning till det 80-tal orter som nu ej h a r tekniskt gymnasium skulle kräva investeringar enbart för de tekniska ämnena av minst 250 miljoner kronor. Härtill kommer dryga årliga driftkostnader såväl för materiel som för personal. Vidare skulle utnyttjandegraden av lokaler och utrustning bli låg på grund av det förhållandevis låga elevantalet inom de skilda alternativen. Av samma skäl blir lärarbehovet relativt sett mycket högt. Till jämförelse kan nämnas att kostn a d e r n a för anordnande av teknisk gymnasieutbildning under de tre första årskurserna med fyra alternativ i årskurs 3 kan uppskattas till omkring en halv miljon kronor för nybyggnad avlokaler för tekniska ämnen och till ca 300 000 kronor för utrustning av dessa lokaler. Skillnaden i investeringskostnader blir som synes avsevärd mellan detta alternativ och det föregående alternativet med fullständig teknisk utbild-

ning. Härtill kommer betydligt lägre driftkostnader och stora besparingar i fråga om lärare vid teknisk utbildning under de tre första årskurserna. Slutsatsen blir att det vid flertalet gymnasier icke kan bli fråga om att inrätta teknisk utbildning, omfattande samtliga årskurser. Kraven på fysik- och kemiinstitutioner (den senare för icke-kemiteknisk studiegång) är desamma för teknisk och för naturvetenskaplig lärokurs. Liksom gymnasiet i övrigt fordrar teknisk lärokurs ett välutrustat bibliotek. Kravet på speciell facklitteratur är stort. För AV-hjälpmedel krävs samma lokaler och samma utrustning som för gymnasiet i övrigt. Det kvalitativa kravet på lärarna i den tekniska lärokursen är i de allmänna ämnena detsamma som för lärare i motsvarande ämnen på gymnasiet i övrigt. För de tekniska ämnena fordras lärare med högre teknisk utbildning, en lärarkategori vilken som regel icke är företrädd inom gymnasiet i övrigt. För undervisningen i företagsekonomi behövs lärare med samma utbildning som lärare i detta ämne på ekonomisk lärokurs. För skolpraktiken slutligen behövs lärare med yrkeslärarutbildning. Med utgångspunkt i vissa antaganden (se 12.7) har gymnasieutredningen sökt beräkna lärarbehovet i de tre första årskurserna av teknisk lärokurs. I tabell 9 ges en uppskattning av antalet lärartimmar i tekniska ämnen vid olika gymnasiestorlekar. När det gäller att bedöma behovet av lärare i tekniska ämnen måste man observera dels att undervisningen i a n d r a tekniska ämnen än teknologi oftast kommer att ligga parallellt på schemat, dels att den omfattar så olika områden som maskinteknik, byggteknik och elteknik. Någon person som utbildnings-

517 Tabell 9. Antal lärartimmar

i tekniska ämnen i årskurserna 1—3 vid olika storlekar (ungefärliga tal)

gymnasie-

Totalt antal paralleller Ämnen 2 Teknologi Övriga tekniska ä m n e n . . .

11 12,5

11 15 12,5—25 25—37,5

mässigt täcker alla dessa områden existerar knappast. Möjligen kan det maskintekniska området vid de minsta gymnasietyperna täckas av en heltidsanställd lärare. De byggtekniska och eltekniska ämnena kan endast undantagsvis vid de största av dessa gymnasier omfatta så många timmar att de räcker för en heltidstjänst i ämnet. Framför allt vid de mindre gymnasierna blir därför lärarfrågan i tekniska ämnen avsevärt lättare att lösa, om möjlighet finns att samverka med annan skolform med i stort sett motsvarande fordringar på lärarnas utbildning. Vid gymnasium med fullständig teknisk lärogång torde mera sällan uppstå svårigheter att ordna tjänster för lärare inom samtliga tekniska ämnen.

12.3.4 Gymnasiets organisation

I de medelstora gymnasieregionerna kan man räkna med att antalet gymnasieelever (g-elever) omkring 1970 kommer att variera mellan ca 90 och ca 270 i varje årskurs. Med hänsyn till det stora antal g-elever — nära hälften av landets samtliga — som kommer att återfinnas i dessa regioner är det som redan framhållits väsentligt, att alla huvudlärokurser som regel kan erbjudas eleverna på deras gymnasieort. 12.3A.1 Av 12.7.2.2 kommer att framgå att ett elevantal per årskurs av minst 120 bör kunna medge att åtminstone två av de ekonomiska alternativen erbjuds i

15 37,5

15 37,5

26 37,5—50

26 50

årskurs 3. Om elevfördelningen blir lämplig, kan två sådana alternativ ifrågakomma även vid gymnasier med endast tre paralleller. För att möjliggöra eller i varje fall underlätta lösningen av lärarfrågan i ekonomiska ämnen samt maskinskrivning och stenografi är det, som i 12.3.3.1 framhållits, önskvärt att samordning sker med annan kvalificerad ekonomisk (merkantil) utbildning. För de ekonomiska utbildningsvägarna erforderliga speciallokaler är såväl till omfattning som till utrustning förhållandevis ringa. Däremot är kraven på lokaler och utrustning i övrigt — t. ex. bibliotek, ämnesrum, pedagogiska hjälpmedel — i det hela desamma som för andra sektorer av gymnasiet. Motsvarande gäller i fråga om lärare i allmänna ämnen. 1 dessa senare ämnen kan även samläsning mellan ekonomisk och annan lärokurs, i första hand samhällsvetenskaplig och humanistisk lärokurs, i betydande utsträckning anordnas. Det anförda visar att en samordning av ekonomisk och annan gymnasieutbildning från såväl lokal- och utrustnings- som lärarsynpunkt medför betydande vinster. På de mindre orterna synes den t. o. m. vara en förutsättning för att den ekonomiska utbildningen skall kunna komma till stånd. En dylik samordning medför också i fråga om administration — skolledning o. dyl. — liksom då det gäller skolsociala anordningar avsevärda fördelar. Vissa för de ekonomiska och tekniska

518 lärokurserna gemensamma problem beröres nedan. 12.3A.2 Den hittillsvarande organisationen av teknisk gymnasieundervisning kräver ett mycket stort befolkningsunderlag för att skolenheten skall bli tillräckligt stor att erbjuda önskat antal differentieringar. Möjligheterna att sprida dylik utbildning till nya orter är bl. a. därför starkt begränsade. Som i korthet berörts under 12.3.3.2 och utförligt behandlas i 16.6.5 har fullständig teknisk lärokurs behov av stora och dyrbara speciallokaler. I ett litet dylikt gymnasium blir vidare utnyttjandegraden för lärarna låg i varje fall i årskurs 4. Med den brist på lärare vi h a r och under överskådlig framtid måste räkna med kan det bli svårt att fylla lärarbehovet. Den tekniska utbildningen måste emellertid spridas. Under senare år har två olika vägar tillgripits för att åstadkomma detta. Dels har filialklasser av första årskursen förlagts till en del Agregioner med otillräckligt elevunderlag för ett fullständigt Tg, dels har fr. o. m. läsåret 1962/63 teknisk gren av reallinje upprättats vid ett tiotal Ag. Med den utformning gymnasieutredningen föreslår för den tekniska lärokursen har man två möjligheter att sprida teknisk utbildning till alla eller nästan alla g-orter. Man kan erbjuda sådan utbildning under antingen de två eller de tre första åren av studiegången. Eftersom undervisningen i tekniska specialämnen ej påbörjas förrän i tredje årskursen, skulle en avslutande utbildning under två år vid ett fullständigt Tg innebära att studiegången i dessa ämnen bleve obruten samtidigt som behovet av lärare och speciallokaler för denna undervisning kunde koncentreras till ett relativt ringa antal orter. Av 12.7.2.2 kommer att framgå, att ett

elevantal av minst 120 per årskurs bör kunna medge två av de tekniska alternativen i årskurs 3. Sättes delningstalet ej för högt bör två alternativ i regel även kunna erbjudas vid ett gymnasium med tre paralleller. Ett system som medför att eleverna kan undervisas endast halva studietiden vid hemortens gymnasium innebär emellertid även betydande nackdelar. En förutsättning för att den tekniska studiegången skall bli lika attraktiv som övriga studievägar är att den är lika lättillgänglig som dessa. Detta gäller i första hand det inte obetydliga antal elever som kanske inte är klart inställda på teknisk utbildning eller av olika skäl inte anser sig beredda att öka sina sludiekostnader genom bortovaro från hemorten där annan utbildning på samma nivå ges. Elever som lämnar hemortsgymnasiet efter årskurs 2 får vidare ett brott i undervisningen i vissa ämnen, därav i de för dem särskilt betydelsefulla ämnena matematik och fysik, vilket självfallet medför nackdelar och sannolikt skulle komma att minska intresset för den tekniska studiegången. Då det fjärde året i den tekniska gymnasieutbildningen kan sägas ha en speciell karaktär kan skäl anföras för att sätta gränsen mellan utbildning på hemorten och vid ett centralt, fullständigt tekniskt gymnasium mellan tredje och fjärde årskurserna. Visserligen torde i tredje årskursen endast två alternativ med säkerhet kunna erbjudas vid fyra-parallelliga gymnasier, men om det ena alternativet normalt är maskintekniskt och det andra byggtekniskt eller eltekniskt erbjuds eleverna dock två alternativ som kan antas komma att svara för minst 60 % av den totala tekniska gymnasieutbildningen. Elev som i årskurs 3 vill välja alter-

519 nativ som inte finns vid hemortsgymnasiet bör emellertid ha rätt att efter årskurs 2 övergå till skola, där den önskade utbildningen finns. Detta gäller f. ö. inte bara utbildning inom teknisk utan också inom ekonomisk och allmän sektor. Gymnasieutredningen har i 8.4.4 föreslagit att under vissa förutsättningar en svagare specialisering av årskurs 4 utöver de sex reguljära differentieringarna bör kunna medgivas. Om så blir möjligt, gäller det emellertid varianter som kan beräknas komma till stånd endast på enstaka gymnasier med fullständig teknisk utbildning och vilka för sin rekrytering måste p å r ä k n a hela landet som upptagningsområde. Om vid hemortsgymnasiet endast de två första årskurserna av teknisk utbildning skulle finnas, skulle det i många fall för den som vill gå på sådan variant bli fråga om skolbyte både efter årskurs 2 och 3. Många ungdomar skulle säkerligen dra sig för ett sådant skolbyte och därför ej kunna påräknas för rekryteringen till varianterna. Men även om eleven för att tillfredsställa sin intresseinriktning vore beredd att byta skola två gånger, är en sådan studieväg behäftad med sådana pedagogiska nackdelar, att den ej kan betecknas som lämplig. Om årskurs 3 bibehålles vid hemortsgymnasiet kommer eleverna i teknisk lärokurs att undervisas i tekniska ämnen under 12,5 veckotimmar. I övriga ämnen kan samläsning ske med elever på naturvetenskaplig studiegång under ca hälften av det totala veckotimtalet. Denna senare undervisning måste upprätthållas för den naturvetenskapliga lärokursens elever oavsett om eleverna i teknisk lärokurs överföres till ett gymnasium med fullständig teknisk utbildning eller ej. Vid det gymnasium som erhåller ett elevtillskott i årskurs 3 kan det i denna årskurs bli fråga om ökat

lärarbehov även i andra ämnen än de tekniska, eftersom de nytillkommande eleverna i många fall ej kan inplaceras i redan befintliga klasser. Det är således vanskligt att generellt bedöma om lärarbehovet ökar eller minskar enligt de två alternativen, 2-årig eller 3-årig teknisk lärokurs på flertalet gymnasieorter. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen beröra en fråga som har med lärarrekryteringen att göra. På åtskilliga av de mindre och medelstora orter om vilka här är fråga finns industrier vilka har anställda ingenjörer bl. a. med högskoleutbildning. Industrins intresse för den tekniska utbildningen gör att man borde kunna ha anledning räkna med att gymnasierna på en del orter kan få hjälp från den lokala industrin med timlärare i tekniska ämnen. Redan nu förekommer detta i viss utsträckning. En spridning av den tekniska gymnasieutbildningen ökar ytterligare dessa möjligheter. Det måste emellertid ihågkommas att det finns flera orter, där man som en följd av näringslivets struktur inte kan räkna med dylik rekrytering av timlärare. Av redogörelsen i 12.3.3.2 har framgått att kraven på lokaler och utrustning för den fullständiga 4-åriga tekniska utbildningen är betydande. Där har också framhållits att kraven i de tre första årskurserna är väsentligt mindre. För de allmänna ämnena erfordras samma resurser som för naturvetenskaplig studiegång. Särskilt för fysik och kemi behövs välutrustade lärosalar och laboratorier. Redan på grund h ä r a v är det nödvändigt att teknisk och naturvetenskaplig gymnasieutbildning samordnas på mindre och medelstora orter. Övriga krav i fråga om lokaler, utrustning och lärare för allmänna ämnen talar liksom då det gällde ekonomisk utbildning i samma riktning.

520 En samordning mellan den tekniska lärokursen och övriga lärokurser tillgodoser emellertid inte behovet för de tekniska ämnena. I 12.3.3.2 har nämnts att dessa behov kan tillgodoses på olika sätt beroende på g-ortens belägenhet liksom att de växlar alltefter vilka tekniska studiekurser som anordnas i årskurs 3. Om avståndet från g-orten till närmaste gymnasium med fullständig teknisk lärokurs inte är alltför stort, kan man tänka sig att låta eleverna med teknisk studiekurs i årskurs 3 resa till n ä m n d a gymnasium för att där genomföra de relativt få laborationsövningar som ingår i årskurs 3. Om emellertid de speciallokaler som behövs för de tekniska ämnena användes även för annan teoretisk teknisk utbildning på g-orten blir utnyttjandegraden sådan att erforderliga investeringar och underhållskostnader synes väl försvarbara. Vill man, vilket gymnasieutredningen anser nödvändigt, sprida även den tekniska fackskoleutbildningen kan man f. ö. inte undgå dessa kostnader. Gymnasieutredningen återkommer härtill nedan. Utredningen vill här dock tillägga att jämförelser mellan 2- och 3-årig teknisk gymnasieutbildning inte blir rättvisande om man inte också medtar de utgifter ett års längre inackordering innebär både för den enskilde och samhället. Sammanfattningsvis vill gymnasieut redningen föreslå att teknisk gymnasieutbildning successivt sprides i varje fall till alla g-regioner som omkring 1970 beräknas ha 90 eller fler gymnasieelever i första årskursen. Utbildningen bör därvid samordnas med övrig gymnasieutbildning på respektive gorter. Den tekniska utbildningen bör regelmässigt omfatta de tre första årskurserna och i varje fall på g-orter med mer än 120 gymnasieelever bör inrättas minst två av alternativen i årskurs 3.

12.3A.3 Gymnasieutredningens förslag i 12.3.4.1 och 12.3.4.2 innebär att på de allra flesta g-orter i framtiden bör finnas tillgång till i varje fall huvudlärokurserna inom det egentliga gymnasiets tre första årskurser. Innan utredningen i 12.6. ger sina synpunkter på den yttre organisationen av det gymnasiala skolväsendet i dess helhet och de exempel rörande denna organisation, som kan tjäna som riktpunkter för planeringen för framtiden, kommer utredningen att i avsnitt 12.4 beröra planering m. m. för fackskolan och i 12.5 vissa allmänna synpunkter på samordning av skolformer.

12.4 Fackskolan

Den samordning inom det egentliga gymnasiet som gymnasieutredningen i 12.3.4 föreslagit innebär stora fördelar bl. a. i fråga om tillgång och utnyttjandegrad beträffande såväl lokaler och utrustning som lärare. I en del ämnen erfordras emellertid lärare och lokaler som inom den stora gruppen regioner med totalt tre till nio paralleller på gymnasiet kan beräknas få en relativt låg utnyttjandegrad. Gymnasieutredningen finner det därför angeläget att undersöka i vilken utsträckning annan utbildning på det gymnasiala stadiet med i huvudsak likartade krav på lärar-, lokal- och utrustningsstandard kan beräknas bli organiserad på de olika g-orterna och i vilken utsträckning en samordning av resurserna lämpligen kan ske. Såsom gymnasieutredningen i det föregående i olika sammanhang framhållit utgår utredningen från att fackskolan på grund av sin målsättning och utformning blir det alternativ (med kortare studietid) till gymnasiet som måste finnas i framtiden. Om detta realiseras synes det rimligt räkna med att

521 fackskolans krav på lokaler, utrustning och lärare bl. a. i specialämnena kommer att ligga ganska nära gymnasiets. Motsvarande krav från yrkesskolan kan också i vissa fall vara sådana att en samordning av gymnasiets och yrkesskolans resurser kan vara ändamålsenlig12.4.1 Fackskolans lokalisering

1 proposition 1962: 54 h a r föredragande departementschefen — med viss avvikelse från skolberedningens förslag -— anslutit sig till det av skolöverstyrelsen framförda förslaget att fackskoleorganisationen redan från början bör utbyggas enligt allmänna planeringsprinciper. I enlighet med dessa intentioner har gymnasieutredningen genomfört en översiktlig, hela riket omfattande beräkning av fackskolans kvantitativa omfattning i början av 1970-talet. Utöver de principiella resonemang, gymnasieutredningen redovisat ovan i 12.2, vill utredningen h ä r framhålla följande synpunkter. Lokaliseringsregioner består av tätort och omland. Inom omlandet är regionhuvudortens inflytande och dragningskraft större än regionens alla andra motsvarande tätorters. En dylik region kan vara olika stor beroende på tätortens betydelse. De olika tätorterna bildar en hierarki, i vilkens topp återfinns en ort som regelmässigt har de flesta serviceinrättningarna. Ju bättre utbyggd en orts service är, desto större blir dess naturliga omland. Skissen överst på denna sida exemplifierar schematiskt det sagda.

A är områdets huvudort medan Bl och B2 samt Cl, C2, C3 och C4 är tätorter av lägre dignitet. Omlandets storlek står i proportion till tätortens betydelse som centralort. Hela regionen har förutsatts ha en folkmängd av 180 000. Inom regionen finns således ett antal tätorter som är olika väl utrustade i servicehänseende. I vissa avseenden (I) är regionens hela befolkning hänvisad till den största orten (A). Här finns vissa specialiteter som kräver ett mycket stort befolkningsunderlag. För andra inrättningar (II) erfordras ett mindre underlag, varför de finns i mer än en tätort, förutom i A även i Bl och B2. Slutligen finns ytterligare inrättningar (III) på ett flertal orter, såväl i A, Bl och B2 som i Cl, C2, C3 och C4. Det erforderliga befolkningsunderlaget för dessa sistnämnda inrättningar är förhållandevis litet. Uppställningen nedan illustrerar de ovan redovisade tre stadierna I—III. Gymnasieutredningen har ovan (12.2) uttalat att planeringen bör leda till en rationell skolorganisation med hänsyn till dels de stora insatser av lärare och kostnader som erfordras, dels skolorA (180 000)

I

II

Cl (15 000)

Bl (30 000)

B2 (45 000)

A (90 000)

Bl (45 000)

II

C2 (15 000)

A (60 000)

C3 (15 000)

B2 (30 000)

C4 (15 000)

522 ternas uppnåelighet för eleverna. Största möjliga antal elever skall under för elevernas arbete och utveckling gynnsamma förhållanden erhålla utbildning. Då ungdomen inom ett område skall beredas utbildning på det gymnasiala åldersstadiet, t. ex. inom fackskolans ram, och skolenheterna skall utplaceras är det naturligt att fackskolan förlägges till tätorten i hierarkins topp. Är elevunderlaget tillräckligt för flera skolorter kommer de därefter följande orterna med de näst största omlanden (Bl och B2) att förses med fackskola. Psästa steg tages — vilket i ovan anfört exempel skulle betyda att fackskola förlägges till orterna Cl, C2, C3 och C4 — om elevunderlaget är tillräckligt. En planering efter dessa linjer är både med hänsyn till elever och resurser den lämpligaste. Ett alternativ vore att — om gymnasier förutsattes finnas på orterna A, Bl och B2 — upprätta fackskolor på orterna A, Cl, C2, C3 och C4. Besultatet skulle bli — förutom en mera läraroch lokalkrävande organisation till följd av det större antalet enheter — att fackskolans uppgift som gymnasialt alternativ skulle bli geografiskt betingad. Ej heller blir underlaget på de enskilda orterna tillräckligt för att samtliga fackskoletyper skall kunna upprättas. Eftersom eleverna vid val bland utbildningsvägar på i stort sett samma nivå i stor utsträckning väljer närmast tillgängliga skola, finner gymnasieutredningen det mycket sannolikt att ungdomar på f-orter utan gymnasium väljer gymnasium i mindre utsträckning än som vore önskvärt. På mindre orter kommer vidare bristande elevunderlag att begränsa elevernas möjligheter till val av studieväg. Dessa förhållanden leder till en »utbildningsgeografi» med övervikt av fackskoleelever av skilda slag på vissa mindre orter och av gymnasieelever på

de större orterna. Större orter med ett större elevunderlag får sålunda avstå från fackskoleutbildning till förmån för mindre orter varigenom ett större antal små enheter upprättas, vilka trots ett totalt större behov av lärare och lokaler ger mindre effekt, räknat i antal fackskoleelever. Av det ovan sagda framgår, att orter med gymnasium även bör upprätta fackskolor i den mån elevunderlaget inom regionen är tillräckligt. Inom vissa regioner kan fråga uppkomma, huruvida fackskola kan upprättas jämväl på annan ort inom vederbörande region. Även vid en sådan planering skulle en från elevernas och samhällets synpunkt oförmånlig »utbildningsgeografi» bli resultatet. Elever med intresse och förutsättningar för gymnasieutbildning skulle i större eller mindre omfattning välja fackskolestudier på hemorten framför gymnasiestudier på annan ort. Från gymnasiets synpunkt torde detta inte medföra några nackdelar men väl för de enskilda eleverna. Dessa skulle därtill normalt erbjudas begränsade valmöjligheter, eftersom den fackskola som upprättas vid sidan av gymnasieortens fackskola i regel får ett litet elevunderlag. Om ifrågavarande orter likväl bedömes ha underlag för fackskola torde de i samma mån ha underlag även för viss del av den gymnasiala utbildningen i övrigt. Gymnasieutredningen h a r berört dessa problem i 6.4.2.3. Ovan (12.2.3.3) har redovisats att ännu år 1975 mer än 40 % av landets 16-åringar kan beräknas vara bosatta utanför g-orten. Det är sålunda ett betydande antal elever i gymnasium, fackskola och yrkesskola som dagligen eller vissa gånger under läsåret måste resa mellan hemmet och skolorten. Även om antalet privata motorfordon fortsätter att öka, torde flertalet av dessa elever även framdeles vara hänvisade till kol-

523 k k t i v a trafikmedel. Dessa resmöjligheter undergår emellertid en påtaglig försämring. Såväl järnvägs- som landsvägsbusstrafiken reduceras till följd av vikande trafikunderlag. Sannolikt måste eleverna på det gymnasiala stadiet vara relativt många för att finansiera erforderliga transporter i stort sett utan stöd av den resande allmänheten i övrigt. Möjligheterna att erbjuda eleverna dagliga resor till och från skolan är sålunda beroende av antalet resande. En samordning av resorna för gymnasiets, fackskolans och yrkesskolans elever är därför av stor betydelse. En dylik samordning försvåras avsevärt, om eleverna skall uppsöka olika skolorter. Sammanfattningsvis finner sålunda gymnasieutredningen att fackskola endast undantagsvis bör lokaliseras utanför gymnasieorterna. Å a n d r a sidan är det, bl. a. med tanke på behovet av fackskolan såsom ett gymnasialt alternativ, angeläget att fackskolor inrättas på så många g-orter som möjligt. Gymnasieutredningen hänvisar här även till sitt förslag om kombination av gymnasium och fackskola på mindre orter.

merna (linjerna), i det följande benämnda allmän, merkantil och teknisk fackskola (Af, Mf resp. Tf), uppskattas här till ungefär en tredjedel på envar. Lokala avvikelser — ibland stora sådana — kan givetvis förekomma. På orter med Af, Mf och Tf h a r den senare antagits få en mindre övervikt. F r å n dessa utgångspunkter kan en beräkning av fackskoleorganisationens omfattning och fördelning i hela landet göras. I tabell 10 redovisas antalet orter med fackskola (f-orter) fördelade efter beräknat antal fackskoleelever. Tabellen innehåller tre alternativ.

12.4.2 Fackskolans omfattning omkring 1970

För alternativ 2 och 3 gäller, att Tf förutsatts bli upprättad även på en del orter med förhållandevis ringa elevunderlag till följd av stora restidsavstånd för eleverna. I sammanställningarna ingår däremot inte de 10—15 orter som kan tänkas få gymnasium och fackskola enligt gymnasieutredningens överväganden i 6.4.2.3. I två fall har två g-regioner av praktiska skäl räknats som en. Även om endast mycket begränsade erfarenheter rörande fackskolans attraktivitet ännu föreligger, kan man utgå ifrån att f-frekvensen liksom gfrekvensen kommer att variera från en region till en annan.

I propositionen 1962: 54 anges, att planeringen för fackskolan preliminärt bör räkna med en fackskolefrekvens av 20 %. Gymnasieutredningens beräkningar tyder på att detta tal bör kunna användas för att ange omfattningen av fackskolan omkring 1970. Gymnasieutredningen skall till belysning av sina egna överväganden i detta och följande avsnitt redovisa några överslagsberäkningar rörande fackskolans omfattning omkring 1970 respektive dess behov av lokaler och lärare. Fullständigare beräkningar torde komma att redovisas av fackskoleutredningen. Elevernas fördelning på de olika for-

Alt. 1. Af, Mf och Tf upprättas på alla g-orter. Alt. 2. Af och Mf upprättas på samtliga g-orter, Tf upprättas på flertalet g-orter, dock i en del fall under den förutsättningen att speciallaboratorier ej byggs i fullständig omfattning utan att i stället samverkan med näraliggande större Tf etableras. Alt. 3. Af och Mf upprättas på samtliga g-orter, Tf upprättas på större g-orter med underlag för minst två kurser inom Tf.

524 Tabell 10. Antalet orter med fackskola enligt tre olika alternativ, fördelade efter beräknat antal elever Antal parallellklasser

Antal regioner med Tf

Antal elever Af

Mf

Tf

alt. 1

alt. 2

alt. 3

— 60 6 1 — 90 91—120 121—150 151—180 181—210 211—240 241—270 271—300 301—330 331—360 361—390 391—420

1 1 1 2 2 2 3 3 4 4 5 5 5

1 1 1 1 2 2 3 3 4 4 4 5 5

ev. 1 1 2 2 2 3 3 4 4 5 5 5 6

11 27 22 15 11 6 5 2 8 4 2 1 1

2 16(2) 19(2) 14 11(1) 6(1) 5 2 8(1) 4(3) 2 1 1

1 9(3) 12(2) 14 11(1) 6(1) 5 2 8(1) 4(3) 2 1 1

750 1 300 1 700

8 15 20

8 15 20

8 15 20

1 1 1

1 1(1) 1

1(1) 1(1) 1

118 Anm. 1. Inom parentes anges det antal orter, på vilka Tf enl. alt. 2 och/eller 3 beräknas få tillskott, från angränsande regioner utan Tf. Anm. 2. Alt. 2 och 3 innebär enligt ovan att Af och Mf finns på samtliga g-orter, d. v. s. orter nämnda under alt. 1. Anm. 3. Inom Stor-Stockholm har i två fall f-orter parvis sammanförts till en region. Ett andra räkneexempel (tabell 11) visar på samma sätt som tabell 10 antalet elever inom motsvarande antal regioner, sedan f-frekvensen varierats så att den förutsatts uppgå till 25 % på skolorten, 20 % i reszonen och 15 % i inackorderingszonen. Inom regioner utan Tf (enl. alt. 2 och/eller 3) kan frekvensen till Tf komma att bli lägre än 15 %, men i detta räkneexempel h a r hänsyn ej tagits härtill.

12.4.3 Lokal- och lärarbehov i fackskolan Gymnasieutredningen skall i detta avsnitt i korthet ta upp frågorna om fackskolans behov av speciella lokaler och speciell utrustning samt det kvalitativa kravet på och det kvantitativa behovet av lärare vid denna skolform. Utredningen har i dessa frågor samrått med fackskoleutredningen men med

hänsyn till att statsmakterna ännu inte tagit definitiv ställning till denna skolforms läroplaner m. m. kan givetvis synpunkterna endast vara preliminära. 12A.3.1 Den allmänna fackskolan torde inte ha behov av andra lokaler — bortsett från tillgång till lokaler för undervisning i konsumentkunskap, slöjd och hushållsteknik — eller annan utrustning än som behövs för den allmänna sektorn av gymnasiet. Denna senare studiegångs lokaler och utrustning är givetvis i viss utsträckning mer omfattande än vad den allmänna fackskolan kräver. Även andra skolor — t. ex. yrkesskolan — torde i vissa fall ha lokaler och utrustning lämpade för den allmänna fackskolan. Den allmänna fackskolan torde som regel ej ha behov av lärare med den kompetens som gymnasiets lektorer f. n.

525 Tabell 11. Antalet orter med fackskola enligt tre olika alternativ, fördelade efter beräknat antal elever och med olika elevfrekvens på skolorten, reszonen och inackorderingszonen Antal regioner med Tf

Antal parallellklasser i Antal elever Af

Mf

Tf

alt. 1

alt. 2

Alt. 3

— 60 6 1 — 90 91—120 121—150 151—180 181—210 211—240 241—270 271—300 301—330 331—360 361—390

1 1 1 2 2 2 3 3 4 4 5 5

1 1 1 1 2 2 3 3 4 4 4 5

ev. 1 1 2 2 2 3 3 4 4 5 5 5

13 32 20 12 10 2 6 5 6 3 3 3

2 21 15 12 10 2 6 5 6 3 3 3

1 12 11 12 10 2 6 5 6 3 3 3

800 1 500 2 100

10 17 25

10 17 25

10 17 25

1 1 1

1 1 1

1 1 1

77 Anm. Se anm. 2 och 3 till tabell 10. skall ha. Givetvis skulle dock fackskolan dra stor nytta av denna lärarkategoris kunskaper och erfarenheter av undervisning på det gymnasiala stadiet. Man torde kunna räkna med att fackskolans lärare i stort sett kommer att ha samma kompetens som gymnasiets adjunkter. Vid fackskola med få paralleller kan det bli svårt att i vissa ämnen eller ämneskombinationer ge full sysselsättning åt läraren, om icke i lärarens tjänstgöring även kan få ingå undervisning i annan skolform. Med hänsyn till undervisningens utformning torde det ofta vara rationellt att sådan tjänstgöring förlägges till motsvarande ämnen och studiegång inom gymnasiet. I vissa fall torde härvid även grundskolans högstadium liksom yrkesskolan kunna komma i fråga. 12A.3.2 Den merkantila fackskolan torde ej komma att behöva andra speciallokaler och annan specialutrustning än den ekonomiska sektorn av gymnasiet.

Beläggningen av dessa lokaler och utnyttjandet av materielen torde som regel bli något större än vid ekonomisk studiegång av motsvarande storlek i gymnasiet men dock ej maximal. Med hänsyn härtill måste det vara lämpligt att samordna denna del av den merkantila fackskolans undervisning med sådana skolformer där kraven på lokaler och utrustning är i stort sett desamma. Härvid kommer i första hand gymnasiets ekonomiska sektor och viss utbildning inom yrkesskolan i blickpunkten. Beträffande lokaler och utrustning i övrigt gäller vad därom sagts beträffande den allmänna fackskolan. Den merkantila fackskolan torde fä samma specialämnen som gymnasiets ekonomiska lärokurs även om självfallet utformningen av undervisningen i dessa ämnen i viss utsträckning kommer att avvika. Beträffande lärarnas kompetens uttalade skolberedningen rent principiellt att samma krav borde uppställas som för lärare i praktisk realskola d . v . s. »adjunktskompetens». I varje

526 Tabell 12. Antal lärartimmar (avrundade tal) i specialämnen vid merkantil fackskola av olika storlekar

Ämnen

Företagsekonomi.... Redovisning och distribution Förvaltning Maskinskrivning Stenografi

Antal paralleller av Mf 1

10 10

15 10

10 5 25 20

fall synes det dock inte erforderligt att för lärartjänst vid merkantil fackskola kräva den högre kompetens som gymnasiets lektorer har. I tabell 12 lämnas en preliminär uppställning över antalet lärartimmar i specialämnen på merkantil fackskola med en—tre paralleller (30—90 elever). Utredningen har därvid dels utgått från de av fackskoleutredningen den 7 mars 1963 föreslagna timplanerna (stencil, Ecklesiastikdepartementet 1963: 3), dels räknat med två differentieringar vid en parallell, tre vid två paralleller och samtliga fyra vid tre paralleller. Liksom vid ekonomisk lärokurs på mindre gymnasier (jfr tabell 8) synes svårigheter föreligga att få lämpligt avvägda lärartjänster, om undervisning i motsvarande ämnen på annan studiegång ej står till buds. 12A.3.3 Den tekniska fackskolan behöver speciallokaler och specialutrustning för undervisningen i de tekniska ämnena. I 16.7 ger gymnasieutredningen synpunkter härpå. Lokaler och utrustning behöver ej vara så omfattande som vid fullständig teknisk lärokurs på gymnasiet men å andra sidan torde det krävas mer än för årskurserna 1—3 i sistnämnda studiegång. I teknisk fackskola som ger både maskin-, bygg-, el- och kemiteknisk utbild-

ning torde man uppskattningsvis kunna räkna med ett nybyggnadsbehov för lokaler för de tekniska ämnena av drygt en miljon kronor. Kostnaderna för utrustning kan beräknas bli nära en miljon kronor. Det är att märka att teknisk fackskola — oberoende av om den har en eller samtliga fyra differentieringar — även måste ha fysik- och kemiinstitutioner i stort sett av samma omfattning som motsvarande institutioner vid gymnasiet. Fordringarna på lokaler och utrustning är som synes avsevärda och redan av den anledningen bör eftersträvas att lokalmässigt samordna denna undervisning med annan teknisk undervisning på samma eller högre nivå. I fråga om det kvalitativa kravet på lärare för teknisk fackskola uttalade skolberedningen att lärarna i princip borde ha »adjunktskompetens». I allt fall synes lärarna vid teknisk fackskola ej behöva ha den högre kompetens som gymnasiets lektorer förutsatts skola ha. Gymnasieutredningen redovisar i tabell 13 vissa beräkningar om totala antalet lärartimmar i specialämnen och vissa naturvetenskapliga ämnen vid teknisk fackskola, omfattande en till tre paralleller (30—90 elever). Härvid har — med utgångspunkt från fackskoleutredningens under föregående avsnitt nämnda förslag till timplaner — för enkelhetens skull antagits dels att en parallell endast skall medge inrättande av maskin- och byggteknisk differentiering, att vid två paralleller därutöver skall finnas elteknisk differentiering samt att vid tre paralleller alla fyra differentieringarna (sålunda även kemiteknisk) skall vara inrättade, att den byggtekniska utbildningen är ytterligare differentierad i årskurs 2 endast vid tre paralleller och att i övrigt icke någon ytterligare differentiering i årskurs

527 Tabell 13. Antal lärartimmar (avrundade tal) i vissa ämnen vid teknisk fackskola av olika storlekar

12.5 Allmänna synpunkter på samordning mellan olika skolformer 12.5.1 Inledning

Ämnen

Fysik Kemi (allmän kurs). . Maskintekniska ämnen Byggtekniska ämnen Eltekniska » Kemitekniska »

Antal paralleller av Tf 1

10 2

15 4

25 6

35 35 5

35 35 30

35 50 30 35

2 förekommer. Utredningen vill slutligen understryka att tabellen måste uppfattas som ett räkneexempel. I verkligheten kan givetvis differentieringarna vara annorlunda eller kombineras på annat sätt. Av tabellen framgår bl. a. att det ofta kommer att bli svårt att få full sysselsättning för lärare i framförallt fysik och kemi, vilket starkt talar för samordning med annan studiegång med motsvarande ämnen. Av timtalet för de tekniska ämnena att döma skulle dessa ämnesområden kunna ge full sysselsättning för en å två lärare. Det är dock att märka att de skilda tekniska ämnesgrupperna omfattar olika ämnen, visserligen alla exempelvis inom det byggtekniska området, samt att dessa ämnen, i varje fall när studiegången är ytterligare differentierad i årskurs 2, omspänner så pass skilda områden att det ytterst sällan förekommer att en ingenjör h a r tillräckliga teoretiska och praktiska kunskaper inom samtliga områden. I verkligheten blir det därför svårare att inrätta tjänster i de tekniska ämnena än vad tabellen utvisar. Det är därför ändamålsenligt att få till stånd en samordning mellan teknisk fackskola och annan teknisk utbildning på i stort sett samma nivå.

I framtiden kommer ungdomarna, när de lämnar grundskolan, att ha tillgång till en rad lockande utbildningsvägar om de direkt eller efter kortare uppehåll vill fortsätta sin skolutbildning. För den som önskar en mera speciell utbildning med sikte på något eller några ganska bestämda yrken erbjuder yrkesskolan många olika kurser. Yrkesskolan har under senare år genomgått en snabb utveckling. Det är synnerligen önskvärt att denna fortsätter. Därvid synes det sannolikt att expansionen inte bara kommer att få formen av en breddning. Helt nya uppgifter torde komma att läggas på yrkesskolväsendet bl. a. i form av nya typer av kvalificerade påbyggnadskurser inte bara på grundskolan utan i ökad utsträckning på en ännu högre grundutbildning. Det synes emellertid därvid inte bara bli fråga om utbildning med nytt innehåll. Även de organisatoriska formerna kan behöva ändras eller avvägas på nytt sätt. En viktig fråga blir därvid avvägningen mellan extern och intern utbildning. Gymnasieutredningen vill framhålla att det synes angeläget att översynen av yrkesskolväsendet inte begränsas till det uppdrag, som givits överstyrelsen för yrkesutbildning att anpassa yrkesskolan till de förutsättningar den nya grundskolan ger. En allsidig utredning om yrkesskolväsendets uppgifter, målsättning och organisation på lång sikt torde inom kort genomföras. Ungdomar vilka önskar en m i n d r e starkt specialiserad men ändå målinriktad utbildning, som efter relativt kort studietid ger möjlighet till val av yrke inom ett ganska brett fält eller till val av mera specialiserad yrkesutbildning, bör i framtiden bli tillgodosedda genom

528 fackskolans tillkomst. Om denna skolform i sin slutliga utformning blir tillräckligt kvalificerande, kommer den med sannolikhet att för stora skaror ungdomar bli ett lockande alternativ till yrkesskolan och inte minst gymnasiet. Gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan kommer sålunda att tillsammans bilda ett gymnasialt skolsystem med många och rikt differentierade utbildningsvägar. Om dessa från början så långt möjligt avvägs lämpligt i förhållande till varandra och om systemet i fortsättningen, allteftersom utvecklingen kräver det, modifieras och kompletteras, bör utsikterna att det skall bli funktionsdugligt bedömas som mycket goda. Gymnasieutredningen har velat deklarera denna sin enhetliga syn på det gymnasiala åldersstadiets skolformer innan utredningen mer i detalj ger sina allmänna synpunkter på samordningen mellan dessa och andra skolformer.

12.5.2 Vertikal samordning

I betänkandet Grundskolan (SOU 1961: 30) ger 1957 års skolberedning en analys av de olika samordningsfrågor som aktualiseras genom dess förslag. Beredningen diskuterar därvid bl. a. huruvida ett allmänt gymnasium i framtiden, såsom hittills nästan undantagslöst varit fallet, bör vara organiserat tillsammans med en del av den underliggande rekryterande skolan. Skäl för och emot anföres. Främst pedagogiska skäl talar för att gymnasiet samorganiseras med grundskolans högstadium. Gymnasieutredningen instämmer häri och vill understryka att betydelsen av det pedagogiska samarbetet mellan gymnasium och underliggande skolformer inte kan ifrågasättas. Detta gäller emellertid inte

endast gymnasiet — än mindre enbart dess allmänna sektor — utan alla skolformer som får sin övervägande rekrytering från grundskolan. Särskilt betydelsefullt för gymnasiets del är från rekryteringssynpunkt att åtskillnad ej göres mellan yrkesutbildande sektorer och allmän sektor. Om endast allmän sektor samordnas med högstadium är det, såsom skolberedningen framhåller, nämligen »sannolikt, att rekryteringen till ett gymnasium i hög grad är beroende av att detta befinner sig i samma skolanläggning som ett bögstadium, vilket skulle medföra en för andra gymnasier — fackgymnasier •— oförmånlig rekryteringssituation». Om gymnasieutredningens förslag i föregående avsnitt (12.3.4) realiseras uppkommer i sistnämnda avseende ingen olägenhet på de orter där gymnasiet blir integrerat. På större orter, där av praktiska och ekonomiska skäl även i fortsättningen inom de skilda gymnasieenheterna den ena eller andra sektorn kommer att dominera, kvarstår dock invändningen och får ökad kraft genom att den viktiga expansionen av den fackgymnasiala utbildningen kan hämmas. För att förhindra en snedvridning av elevernas fördelning inom gymnasiet borde samtliga eller flertalet gymnasier samorganiseras med grundskolans högstadium. Detta skulle emellertid få ogynnsamma återverkningar på rekryteringen till övriga gymnasiala skolformer — fackskolan och yrkesskolan. För att motverka en dylik utveckling kan man överväga att samordna även dessa skolor med högstadiet. Man kan därvid tänka sig att förlägga gymnasium tillsammans med ett högstadium, fackskola tillsammans med ett annat och yrkesskola tillsammans med ett tredje. Endast de större g-orterna har befolkningsunderlag för en sådan organisa-

529 tion. Det kan dock inte uteslutas att även på dessa orter olägenheter uppkommer. Utredningen tänker därvid för ögonblicket inte på ekonomiska och liknande invändningar utan på den risk för snedvridning av studievalet i grundskolan och vid övergången till fortsatt utbildning som kan uppstå därigenom att varje högstadiums elever utan att tillräckligt ingående och allsidigt penetrera sin situation följer minsta motståndets lag och väljer fortsatt skolgång inom den egna skolenheten. På medelstora orter får man normalt räkna med högstadieundervisning endast vid en eller två skolenheter. Till en skolenhet med högstadium kan då tänkas bli förlagt gymnasium och fackskola och till en annan yrkesskola. Alternativt kan tänkas en samordning av enbart högstadium och gymnasium å ena sidan och av högstadium, fackskola och yrkesskola å den andra. De olägenheter som nyss angivits beträffande större orter gäller om än i mindre grad för den här skisserade organisationen på de mindre orterna. I de fall då endast en skolenhet med högstadium finns kan — utan att olägenheter av hittills nämnt slag uppkommer — såväl gymnasium som fackskola och yrkesskola förläggas dit. I flertalet fall blir emellertid en sådan skolenhet alltför stor. Skall det gymnasiala skolsystemet fungera väl bör dess olika studievägar, oavsett om dessa ligger inom yrkesskolan, fackskolan eller det egentliga gymnasiet, väljas på »lika villkor». Det vill synas som om detta krav ej blir fullt tillgodosett i fråga om grundskoleelever i skolenheter, där högstadium är samordnat med någon av de gymnasiala skolformerna. Gymnasieutredningen vill till sist redovisa ytterligare ett skäl som framförts mot den vertikala samordningen. Spe-

ciellt om denna blir en samorganisation av gymnasium och grundskola har uttalats farhågor för att högstadiet vid en sådan skolenhet skulle komma att av både elever, målsmän och lärare uppvärderas i jämförelse med högstadier utan anknytning till ovanliggande skolform. Därtill kommer att ett dylikt högstadium av utrymmesskäl ofta endast kan få ett fåtal paralleller och därför inte blir fullständigt. Vad ovan anförts talar enligt gymnasieutredningens uppfattning för att varken den ena eller andra skolformen bör samorganiseras med grundskolan. Gymnasieutredningen vill emellertid tillägga att detta ställningstagande i praktiken endast kan tjäna såsom en riktpunkt för planering och organisation. Utredningen är sålunda medveten om att lokala förhållanden — framförallt utformningen och placeringen av befintliga skolenheter — kan medföra avvikelser från den principiella riktpunkten. På grund härav torde sålunda vertikal samordning mellan grundskola och t. ex. gymnasium fortfarande under avsevärd tid komma till stånd i viss utsträckning. Härigenom garanteras på dessa orter det pedagogiska samarbete vars vikt utredningen inledningsvis understrukit. På andra orter, där den vertikala samordningen inte etableras, kan och bör det pedagogiska samarbetet tillgodoses bl. a. genom lämplig fördelning av lärarnas tjänstgöring, genom gemensamma studiedagar, studiekonferenser och ämneskonferenser m. m. I de flesta fall kommer skolenheternas geografiska belägenhet att medge detta.

12.5.3 Horisontell samordning

Framförallt i samband med sina överväganden om de lokala organisationsformerna för fackskolorna (jfr SOU 1961:30 sid. 499 ff) kom skolbered-

530 ningen in på frågan om samorganisation i horisontell led. Därvid diskuterades för fackskolornas del flera alternativ nämligen I: fristående fackskola, (d. v. s. enligt tidigare använd nomenklatur Af, Mf eller Tf i egen skolenhet), I I : de olika fackskolorna (Af, Mf och Tf) sammanförda till fristående »blandfackskola», I I I : en eller flera fackskolor förbundna med fullständigt allmänt gymnasium eller linje därav, med fackgymnasium eller med yrkesskola. De synpunkter av praktisk-ekonomisk natur som skolberedningen anför för och emot de olika alternativen är i det hela desamma som gymnasieutredningen redan berört eller i det följande tar upp. I föreliggande sammanhang begränsar sig därför utredningen till vissa synpunkter av mera allmän natur som r ö r frågorna om hur fackskolan kommer att värderas och vilken attraktivitet den får vid skilda organisationsalternativ. Dessa frågor har också rönt viss uppmärksamhet i den allmänna debatten. Det h a r därvid bl. a. yppats farhågor för att om fackskolan — i varje fall den mer allmänt utformade — samordnas med allmänt gymnasium kan detta leda till en för de förra ogynnsam jämförelse. Eleverna i fackskolan, vilka inte siktar på studentexamen, skulle betraktas såsom mindre angelägna för skolan än de elever, vilkas mål är n ä m n d a examen. Gymnasieutredningen vill gentemot sådana tankegångar anföra att, om det av utredningen föreslagna gymnasiet realiseras, premisserna för de förda resonemangen radikalt förändras. Det nya gymnasiet består inte av tre från v a r a n d r a skilda typer, såsom nu, utan är en skola genom vilken leder en rad studievägar — yrkesutbildande lika väl som mer allmänna. Som närmare utföres i kapitel 13 kommer gymnasiet ej

att avslutas med examen och avgången med slutbetyg konstituerar ej behörighet för högre studier. Den som behöver lättnader i det normala studieprogrammet för att på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodogöra sig vad skolan ger kan genom mindre studiekurs (jfr 11.3) få minska sin arbetsbörda. Överhuvud taget utmärks det gymnasium som gymnasieutredningen föreslår av större flexibilitet och öppnare organisation med större hänsynstagande till individens intressen och möjligheter. Till en sådan organisation hör — som utredningen upprepade gånger framhållit — såsom ett naturligt och för många lockande alternativ en kortare studiegång av fackskolans typ. I anslutning härtill bör erinras att skolberedningen också framhållit att dess resonemang förts mot bakgrunden av hur gymnasiet ser ut i dag och att läget kunde komma att ändras om gymnasiet finge en annan utformning. Vad gäller frågan om merkantil och i synnerhet teknisk fackskolas samordning med motsvarande fackgymnasier synes de invändningar som framkommit mot ett dylikt arrangemang inte ha varit särskilt starka. De rent praktiska fördelarna av konstruktionen har oftast bedömts vara så betydande att mera subtila invändningar fått stå tillbaka. Däremot har alternativet med samordning mellan yrkesskolan och merkantil och/eller teknisk fackskola omfattats med intresse. Det följer av vad gymnasieutredningen ovan anfört om sin syn på det gymnasiala skolsystemet såsom en enhet att utredningen inte har några principiella invändningar mot en sådan anordning. Det h a r någon gång framförts att samorganisation fackskola—yrkesskola skulle komma att göra fackskolan mindre attraktiv än gymnasiet. Det är vanskligt att uttala sig om riktigheten i ett dylikt förmodande. Ut-

531 redningen vill emellertid säga — och detta har generell giltighet för varje form av horisontell samorganisation — att avgörande för vilken attraktivitet fackskolan får är undervisningens innehåll, studiemålets kvalitet och därmed utbildningens användbarhet. Därmed är, enligt gymnasieutredningens sätt att se, frågan reducerad till vilken organisation som är mest praktisk och ekonomisk med hänsyn till dels i dag givna förutsättningar beträffande tillgången på lärare samt kostnader för lokaler och utrustning, dels kravet på handlingsberedskap inför framtiden.

12.5.4 Sammanfattning

En lokalmässig samordning över hela det gymnasiala fältet bör eftersträvas. 1 några kommuner har sådan samordning redan kunnat realiseras genom att lokaler för gymnasium, fackskola och yrkesskola kunnat läggas intill varandra. I många fall kan detta emellertid inte ske. Inför de stora och kostnadskrävande utbyggnadsprogram som nu utformas eller skall utformas i flertalet av landets kommuner är det av stor vikt att planeringen grundas på rationella överväganden om h u r man nu och i framtiden bäst skall kunna utnyttja ekonomiska och personella resurser för att landets ungdom, oavsett var de bor, skall få tillgång till likvärdiga utbildningsmöjligheter, väl lämpade efter vars och ens personliga förutsättningar och intressen. I följande avsnitt (12.6) har gymnasieutredningen sökt ange den generellt sett med hänsyn härtill mest ändamålsenliga skolorganisationen. Självfallet är utredningen medveten om att den enligt rationella planeringssynpunkter bästa lösningen kan i vissa fall behöva modifieras med hänsyn till lokala förhållanden.

12.6 Sammanfattande synpunkter på det gymnasiala skolsystemets yttre organisation 12.6.1 De gymnasiala skolformernas omfattning

Gymnasieutredningen har i det föregående konstaterat, att en gymnasieorganisation som skall erbjuda samtliga huvudstudiegångar på i stort sett alla g-orter ställer stora krav på lärare, lokaler och utrustning. Utredningen h a r även konstaterat att en förutsättning för ett rationellt utnyttjande av lokalerna och lärarna är att gymnasiets olika studiegångar samordnas. Likaledes innebär en dylik organisation betydande fördelar för eleverna vilkas successiva val av väg genom gymnasiet väsentligt underlättas. Möjligheterna att ta hänsyn till individuella intressen och att hjälpa var och en att få den utbildning som bäst passar blir i det integrerade gymnasiet större. En del studiegångar, i första hand de tekniska, kräver emellertid vissa speciallokaler som får en förhållandevis låg utnyttjandegrad. Likaså blir underlaget för vissa lärartjänster knappt. Ovan har framhållits, att en samordning av framförallt den tekniska utbildningen på gymnasiet med annan teknisk utbildning på i stort sett samma stadium skulle innebära betydande besparingar och ökat utnyttjande av lokaler och utrustning. Den tekniska fackskolan h a r med gymnasiet likartade krav på lokaler och utrustning såväl som på lärarkompetens. De fördelar en samordning mellan teknisk utbildning i gymnasier och fackskola innebär framgår av det föregående. Även om beröringspunkterna framstår klarast ifråga om den tekniska utbildningen är emellertid fördelarna stora även beträffande övriga studiegångar. En samordning av fackskolan med

532 andra skolformer eller av fackskolans olika studiegångar inbördes till s. k. blandfackskola kan också i vissa fall bli aktuell. Gymnasieutredningen har starkt betonat vikten av ett nära samarbete mellan skolor på olika stadier, t. ex. mellan grundskolans högstadium å ena samt yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet å andra sidan. Det oaktat finner gymnasieutredningen, med hänsyn såväl till elevernas ålder och möjlighet att smidigt övergå från en skola till en annan på samma stadium som till de gymnasiala skolornas likartade krav på lärare och lokaler, att en vertikal samordning av det icke-obligatoriska skolväsendet med grundskolan får träda tillbaka för den horisontella samordningen. Lokalproblemen måste särskilt beaktas beträffande den tekniska utbildningen. En jämförelse mellan de olika skolformernas lokalbehov visar beträffande såväl maskinteknisk, byggteknisk och elteknisk som kemiteknisk institution att samtliga för teknisk fackskola behövliga lokaler och tillhörande utrustning kommer att finnas vid skola med fullständig teknisk gymnasieutbildning. Utnyttjandegraden vid gymnasiet är dessutom i regel så låg att utrymme på flertalet orter finns även för undervisningen i teknisk fackskola. 1 detta sammanhang bortses dock från landets tre storstadsregioner. Även beträffande utrustningen är det framförallt den tekniska utbildningen i gymnasium och fackskola som är kostnadskrävande och av likartad standard. Den för fullständig teknisk gymnasieoch fackskoleutbildning erforderliga utrustningen krävs normalt nu icke i yrkesskolan. Viss sådan utrustning förekommer dock på ett fåtal orter med kvalificerad teknisk utbildning inom yrkesskola.

På orter utan fullständig teknisk gymnasieutbildning erfordras väsentligt mindre av speciallokaler och utrustning för de tekniska studiegångarna inom gymnasiet. Om på sådana orter den tekniska fackskolan förlägges till gymnasiet får gymnasiets tekniska sektor (årskurs 1—3) sitt lokal- och utrustningsbehov för tekniska fackämnen fyllt. Som tidigare nämnts underlättas också lärarforsörjningen i dessa ämnen. Samtidigt erhåller fackskolan välutrustade lokaler i bl. a. fysik och kemi. En dylik samordning innebär sålunda bi. a. betydande besparingar och underlättar därmed spridningen av den tekniska fackskolan. Även om gymnasieutredningen här i första hand uppehållit sig vid de stora ömsesidiga fördelarna med samordning av olika tekniska studievägar, ernås uppenbara fördelar även vid samorganisation av övriga studiegångar i gymnasium och fackskola. Bibliotek och AVhjälpmedel är t. ex. kostnadskrävande utrustning som vid en sådan samordning kan utnyttjas effektivare. Vissa andra gemensamma utrymmen kräver samma standard i gymnasium och fackskola, t. ex. gymnastiksalar. Viss utrustning som behövs för gymnasium och fackskola kan självfallet utnyttjas även av andra skolor. Detta kan t. ex. gälla vissa kurser inom yrkesskolan. Så långt detta är möjligt bör därför gymnasium, fackskola och yrkesskola placeras så att lokalerna kan användas av samtliga. För att belysa fackskolans omfattning inom olika regioner i början av 1970-talet har tabell 14 sammanställts. Den utgår från alternativ 2 enligt räkneexemplet i tabell 11. Under förutsättning att samtliga studiegångar i fackskolan samordnas skulle det totala antalet klasser i fackskolan uppgå till högst 14 i 89 av de 118 regionerna. Om de organiseras som

533 Tabell 14. Regioner fördelade efter antal klasser i fackskolan omkring år 1970. Antal regioner med fullständig teknisk gymnasieutbildning anges även Antal re- Af o. Mf gioner (alltså med full- exkl. Tf) ständig Antal teknisk fackskoleAntal gymnasieregioner utbildning regioner

Samtliga fackskolor Totala antalet klasser 4 6 8 10 12 14 16 18 20 24 26 28 30 >30

27 23 15 12 10 2

2 1 4 4 1

6 5 6 3 3 3 3

4 5 2 2 3 3 3

65 12 12 11 9 3 3

3 118

fristående blandfackskolor skulle dessa — jämfört med övriga skolenheter på motsvarande stadium — ofta bli mycket små. Organisationen måste bli oekonomisk och svårigheter uppstå då det gäller att få underlag för lärartjänster i en rad ämnen. Mot bakgrunden av ovan redovisade kostnader för och den låga utnyttjandegraden beträffande lokaler och utrustning inom teknisk fackskola synes det otillfredsställande att på en och samma ort bygga samma lokaler inom mer än en skolenhet. (Här bortses från de större orter där speciella förhållanden kan råda.) I tabell 14 h a r därför även angivits inom vilka regioner fullständig teknisk gymnasieutbildning beräknas finnas. I det föregående h a r också framhållits fördelarna av att de tre första årskurserna av teknisk lärokurs på gymnasiet samordnas med teknisk fackskola.

Om samorganisation av teknisk fackskole- och gymnasieutbildning kommer till stånd, minskar underlaget för s. k. blandfackskolor ytterligare. I 100 regioner blir det sammanlagda klassantalet högst 12. Inom 109 regioner blir det sammanlagt högst 16 klasser. Dessa blandfackskolor blir sålunda förhållandevis små; i intet fall skulle det sammanlagda elevantalet uppgå till 500. Med hänsyn till behovet av lärare, lokaler, utrustning m. m. är därför även i dessa fall en samordning av gymnasium och fackskola till en skolenhet den lämpligaste organisationsformen. Bland ytterligare fördelar med en dylik organisation vill utredningen särskilt betona att den lättast möjliggör en framtida anpassning till ändrade förhållanden i fråga om såväl den totala expansionen av de gymnasiala skolformerna som deras inbördes storlek. Dylik elasticitet är av utomordentlig betydelse. De tal som i dag anges för tillströmningen till gymnasium och fackskola är endast riktpunkter som man måste räkna med behöver justeras — kanske ganska radikalt —• allteftersom nya informationer tillkommer. Utbildningen på det gymnasiala stadiet kommer självfallet, såsom redan anförts, att organiseras på olika sätt på de enskilda skolorterna, beroende på dels organisationens kvantitativa omfattning, dels redan befintliga skollokaler. Då skolorganisationen skall anpassas till befintliga lokaler, synes i första hand speciallokalerna komma att bestämma skolenheternas omfattning. I några av de efterföljande organisationsexemplen torde antalet elever i den enhet, vari teknisk utbildning ingår, vara större än som kan rymmas i många av de nuvarande tekniska gymnasierna. Ett tillskott av klassrum, allt-

534 Tabell 15. Antalet

Anntal Antal gymnag-regiosieparalner leller 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 >20

1 11 18 24 16 7 6 9 4

—

120 1

parallellklasser

av gymnasium och teknisk enligt tre alternativ

1970 inom olika g-regioner\

Därav med följande antal parallellklasser i Tf

10 18 15 2

9 14 7 6 6

(alt. 3)

(alt. 2)

(alt. 1) 5

1 9 13 2 3 4

5 13 7 6 6

3 4

4 10 7 6 6

2 1 2 1

6 2

2 1 2 1

2 1 2 1 1 3

3 25

7 Se not 1 under tabell 6.

så förhållandevis billiga lokalutrymmen, skulle emellertid väsentligt öka enheternas kapacitet. I exemplen h a r därför förutsatts, att dylika lokaler i första h a n d anskaffas i stället för att dyrbara speciallokaler med låg utnyttjandegrad uppföres vid ytterligare skolenheter på samma ort. Gymnasieutredningen vill, som i flera sammanhang framhållits, betrakta utbildningen ovanför grundskolan enhetligt och finner det i princip önskvärt inte enbart att gymnasiets olika studiegångar integreras utan även att de olika skolformerna, gymnasium, fackskola och yrkesskola, i möjligaste mån samordnas. Yrkesskolans kvantitativa omfattning liksom dess utformning i framtiden är det f. n. inte möjligt att uttala sig om. När i följande avsnitt vissa organisationsexempel presenteras antas rent räknemässigt att yrkesskolan,

3 4

1 3

3 9

1 3 42

5 8 1

2 6 4 4 1 2 1

fackskola

vad elevantalet i heldagskurser beträffar, får ungefär samma omfattning som fackskolan. Att ange omfattningen uttryckt i klasser låter sig emellertid inte göra. I tabellerna 15 och 16 h a r därför endast antalet klasser i gymnasium och fackskola angivits. I dessa tabeller har regionerna grupperats efter det beräknade antalet gymnasieparallellklasser. Tabell 15 visar antalet parallellklasser i teknisk fackskola i de olika regiontyperna. Tre alternativ anges (jfr tabell 10). I tabell 16 h a r det totala antalet klasser (ungefärligt) i gymnasium och fackskola 1970» beräknats, baserat på alt. 2 i tabell 11. Enligt tabellen skulle i (1 + 11 = ) 12 g-regioner det totala antalet klasser bli högst 13. Klassantal därutöver men högst 28 skulle förekomma i (18 + 24 + 16 = ) 58 regioner samt klassantal ut-

535 Tabell 16. Antalet fackskola 1970 Antal gymnasieparalleller

ö v e r 28 m e n h ö g s t 54 i (7 + 6 + 9 + 4 + 2 = ) 28 r e g i o n e r . E n d a s t i 22 g - r e g i o n e r skulle klassantalet k o m m a att övers t i g a 60. I s i s t n ä m n d a g r u p p i n g å r d e tre största städerna, där organisationsp r o b l e m e n i mycket skiljer sig från landet i övrigt.

klasser i gymnasium och inom olika g-regioner

Antal g-regioner

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 >20

Totala antalet g- och f-klasser

1 11 18 24 16 7 6 9 4

6 13 17 22 28 33 36 40 48

—

—

_

—

2 6 4 4 1 2 1

12.6.2 Organisationsexempel 12.6.2.1 I g r u p p e n m e d t o t a l t h ö g s t c a 15 klasser i g y m n a s i u m o c h fackskola syn e s det ä n d a m å l s e n l i g t att s a m o r d n a gymnasium och fackskola m e d antingen y r k e s s k o l a (Ysk) eller g r u n d s k o l a n s h ö g s t a d i u m ( G h ) till en s k o l e n h e t (jfr fig. l a o c h I b ) .

54 63 66 76 78 81 84

1 3

12.6.2.2. I g r u p p e n m e d t o t a l t c a 1 6 — 3 0 klasser i gymnasium och fackskola kan en m e d h ä n s y n till elevantalet l ä m p l i g skolenhet organiseras. Skulle även yr-

90 >90

120 1 1

Se not 1 under tabell 6. Hum Ek

Sh Na

Te Na

Af

Mf

Gh

Ysk

270 + 120 + 420 - 810 Figur 1 a Hum Ek

Sh Na

1 1

Te Na

Af

Mf

Ysk

Gh

270 + 120 + 180 = 570 Figur 1 b Hum Sh

Ek

Sh Na

Na

Te

Af

Mf

Tf

Ysk

450 + 240 - 690 Figur 2 Förkortningar H u m = humanistisk lärokurs av gymnasiet Ek = ekonomisk lärokurs av gymnasiet Sh = samhällsvetenskaplig lärokurs av gymnasiet. Na = naturvetenskaplig lärokurs av gymnasiet

Te Af Mf Tf Gh Ysk

= teknisk lärokurs av gymnasiet = allmän fackskola = merkantil » — teknisk » = grundskolans högstadium = yrkesskolan

536 Sh Ek Ek Af Af Af Mf Mf Mf Ek

Hum

Hum

Sh

90 90 90 90 60 60 60 60 60 60 540 + 360 = 900

Na Na Na Na Te Te Te Tf Tf Tf

Ysk

90 90 90 120 120120 60 60 60

630 + 180 = 810 Figur 3:1

Hum

Sh Ek

Sh Ek Na Na Af Af Mf Mf

Te Te ,Tf Tf

Ysk

90 90 90 90 60 60 60 60*

90 90 60 60

180 + 120 +[360 = 660

540 + 240 = 780 Figur 3:2

kesskolan eller grundskolans högstadium ingå i skolenheten blir antalet elever i vissa fall alltför stort. En lämplig anordning är att gymnasium, fackskola och yrkesskola, då så är möjligt, förlägges på intilliggande tomtområden men med eleverna fördelade på två skolenheter (jfr. fig. 2). 12.6.2.3 I gruppen med totalt ca 30—60 klasser i gymnasium och fackskola erfordras två skolenheter. I regioner som beräknas få 45—60 klasser kommer som regel att finnas fullständig teknisk gymnasieutbildning. Det är då naturligt att samordna denna med teknisk fackskola och i en del fall inom denna skolenhet måhända även bereda plats för vissa klasser av naturvetenskaplig lärokurs. Övriga lärokurser kunde då samordnas i en andra skolenhet (jfr fig. 3:1). I likhet med vad som anförts i 12.6.2.2 är det eftersträvansvärt att yrkesskolan lokaliseras så nära den ena skolenheten som möjligt. På en del orter blir elevantalet i gymnasium och

fackskola för stort för en enhet men väl litet för två. En lämplig organisation kunde då vara att samordna vissa av gymnasiets och fackskolans studiegångar med yrkesskolan medan övriga delar av gymnasiet och fackskolan bildar en andra enhet (jfr. fig. 3:2), 12.6.2A I det 20-tal större regioner som beräknats få ca 60—90 klasser i gymnasium och fackskola kan normalt förutsättas tre skolenheter. På i stort sett samtliga dessa orter kommer att finnas fullständig teknisk gymnasieutbildning. Tillsammans med teknisk fackskola erhålles en skolenhet som blir så stor att andra studiegångar normalt inte bör förläggas dit. (I avsnitt 12.6.3 nedan redovisas dessa fristående tekniska gymnasiers kvantitativa omfattning och deras samband med den tekniska gymnasieutbildningen på övriga orter). Övriga studiegångar synes kunna fördelas på två enheter. Av ekonomiska skäl och med hänsyn till lärartjänsterna kan en förläggning av hela undervisningen i naturvetenskaplig studie-

537 gång till en skolenhet vara lämplig (jfr. fig. 4a). Å andra sidan har orter med en så stor gymnasie- och fackskoleorganisation, att tre enheter erfordras, ofta en så utspridd bebyggelse, att det av hänsyn till stadens interna kommunikationer är en fördel att kunna sprida de olika studiegångarna till mer än en skolenhet (jfr fig. 4b). Pedagogiska skäl kan också anföras för en sådan organisation. Yrkesskolan torde på de orter det här är fråga om komma att utgöra en så stor skolenhet att någon samordning med gymnasium och fackskola ej blir aktuell. På enstaka orter kan inrättande av s. k. blandfackskola visa sig lämplig (jfr. fig. 4c). Likaså kan exempelvis teknisk fackskola samordnas med yr-

kesskola. Dylik samordning bör givetvis ifrågakomma, då det befintliga tekniska gymnasiet blir så stort, att ytterligare speciallokaler behöver byggas för teknisk fackskola. Vid uppgörandet av organisationsexemplen h a r icke medräknats eventuella kurser, motsvarande nuvarande 1-åriga fackkurser vid handelsgymnasium samt nuvarande specialkurser vid tekniskt gymnasium och påbyggnadskurser vid sistnämnda skolform. På omfattningen av skolenheterna har emellertid de nämnda kurserna i de allra flesta fall ringa inflytande. 12.6.2.5 Storstadsregionerna erbjuder speciella problem. En i förhållande till nuvarande fackgymnasieorganisation mycket betydande utbyggnad av eko-

Hum Sh Na Na Na Na Na Af Af Af Af

Hum

Sh Ek Ek Ek Ek Mf Mf Mf Mf Mf

90 90 90 90 90 60 60 60 60 60

90 90 90 90 90 90 60 60 60 60

540 + 300 •= 840

630 + 240 •= 870

Te Te Ti

TI'

Tf

Tf

Tf

120120120 120 30 30 60

60 Te Te Te Te

Ysk 840

540 + 300 = 840 Figur 4 a

Hum

Hum

Sh Sh Na Na Na Af Af Af Af

Ek Ek Ek Ek Na Na Mf Mf Mf Mf 1 Mf

90 90 90 90 90 60 60 60 60

90 90 90 90 90 90 60 60 60 60 60

1 540 + 300 = 840

630 + 240 = 870 Te Te Tf Tf Tf Tf Tf

Ysk

120 120120 120 30 30 60 60 60 60 60

840 Te Te Te Te

540 + 300 = 840 Figur 4 b

538 Hum

Hum Sh Sh Ek Ek Ek Ek Na Na

90 90 90 90 90 90 90 90

900 Na

Na

Na

Te

Te

Te

120 120 120 120 3 0

30 Te

Te Te

810 Af Af Af Af Mf Mf Mf MJ Mf Tf Tf Tf Tf Tf 240

840 Ysk 840 Figur 4 c.

nomisk och teknisk utbildning synes erforderlig. Samtidigt sker en snabb utspridning av bostadsbebyggelsen. Med hänsyn till elevernas möjlighet att relativt bekvämt kunna nå de olika utbildningsvägarna torde en utspridning av såväl gymnasiets som fackskolans samtliga studiegångar böra i möjligaste mån komma till stånd. De stora investeringar som erfordras för en fullständig teknisk gymnasieutbildning gör det nödvändigt att i storstadsregioner koncentrera denna utbildning till några kommunikationsmässigt centralt belägna skolanläggningar. Även den tekniska fackskoleorganisationen torde det vara ändamålsenligt att koncentrera i viss utsträckning men med beaktande av behovet av utbyggnadsmöjligheter. Man kan tänka sig dels fristående gymnasier med fullständig teknisk utbildning och

fristående tekniska fackskolor, dels skolenheter som ger både teknisk gymnasie- och teknisk fackskoleutbildning. Givetvis kommer i storstadsområdena — på samma sätt som i övriga större städer (jfr. fig. 4a och 4b) — att finnas skolenheter som endast eller till övervägande del inrymmer ekonomisk (merkantil) utbildning. Även om centrala skolenheter med enbart teknisk eller ekonomisk utbildning inrättas bör man dock i ytterområdena och i kringliggande orter — på samma sätt som nu anses självfallet beträffande allmän gymnasieutbildning — kunna (i varje fall i viss utsträckning) erhålla fackgymnasial utbildning och fackskoleutbildning. I fråga om teknisk gymnasieutbildning torde det dock av skäl som i olika sammanhang tidigare anförts härvid ej kunna bli fråga om annat än utbildning i de tre

539 Tabell 17. Antal regioner med fullständig teknisk utbildning med olika antal parallellklasser i årskurs 1—3 och årskurs 4 år 1970 Antal parallellklasser i årskurserna 1—3 2 3 4 9 14 20 Summa regioner 1

Antal parallellklasser i årskurs 4 3

3 1

3 4

1 2 4

2 4 2

1 2 1

10 14 7 1 1 1

34 1

1 1 4

1 Sa regioner

Se not 2 under tabell 6.

första årskurserna och beträffande vissa differentieringar inom den tekniska lärokursen endast i de två första årskurserna. Sistnämnda kan komma att gälla även vissa alternativ i sista årskursen inom gymnasiets ekonomiska lärokurs. F . ö. gäller samma sak för alla mindre frekventa kurser inom gymnasiet. 12.6.3 Den fullständiga tekniska gymnasieutbildningens organisation

Inom regioner med fullständig teknisk gymnasieutbildning (sannolikt 34 regioner) kommer enligt de antaganden, som i det föregående gjorts, antalet parallellklasser i årskurserna 1—3 i något eller några fall att understiga motsvarande antal med nuvarande gymnasieorganisation. Som gymnasieutredningen tidigare konstaterat är en spridning av de tre första årskursernas tekniska utbildning till i stort sett samtliga g-regioner en förutsättning för att ett tillräckligt stort antal elever skall välja dylika studiegångar. Denna ökade rekrytering medger — under förutsättning att det stora flertalet av eleverna fortsätter sina studier det fjärde året — ett inte oväsentligt ökat antal studiekurser i årskurs 4 vid gymnasier med fullständig teknisk utbildning. I tabell 17 redovisas antalet regioner

med sådan fullständig utbildning, fördelade efter antalet parallellklasser dels i årskurserna 1—3, dels i årskurs 4. Samtliga regioner med fullständig teknisk gymnasieutbildning har i årskurs 4 minst tre parallellklasser. Endast i ett fall är antalet detsamma i samtliga årskurser. Det rör sig därvid om ett utpräglat glesbygdsområde. Av det beräknade totala antalet (34) regioner torde 30 få 4 parallellklasser eller flera i årskurs 4, vilket torde innebära, att elevantalet blir tillräckligt för att i sista årskursen medge anordnande av åtminstone fem av de sex föreslagna reguljära alternativen. I flertalet fall bör i årskurs 4 samtliga sex reguljära alternativ kunna erbjudas. Detta innebär i jämförelse med nuläget en utomordentligt starkt ökad tillgång till kvalificerad teknisk undervisning. En ytterligare utspridning av fullständig teknisk gymnasieutbildning till nya orter skulle innebära minskade förutsättningar för de redan befintliga att kunna erbjuda det stora flertalet differentieringar. 12.6.4 Avslutande synpunkter

Gymnasieutredningen har från skilda synpunkter, i första hand pedagogiska och ekonomiska, sökt belysa hur bl. a. med hänsyn till önskad rekryterings-

540 effekt en ändamålsenlig lokal organisation av de olika skolformerna på det gymnasiala åldersstadiet skall kunna ernås. Den mycket omfattande utbyggnad i första hand under det närmaste årtiondet som föreslås gör det till en angelägenhet av största vikt att organisationen blir så rationell som möjlig. På en rad orter kommer emellertid skolenheternas uppbyggnad givetvis att bero av redan befintliga skolbyggnader. Speciella lokala önskemål kan även påverka lösningen i enskilda fall. De av gymnasieiitredningen redovi* sade typexemplen visar, att någon allmängiltig lösning av organisationsfrfc gorna ej finns och att planeringen aldrig kan ske efter schablon. Centralt utarbetade riktlinjer för planeringen har endast till uppgift att ge vägledning för de lokala skolmyndigheterna. Större eller mindre avvikelser från dessa riktlinjer är ofta ofrånkomliga. Utredningen vill vidare framhålla att en övergång till en organisation efter dessa riktlinjer givetvis inte kan ske på en gång över hela landet. Gymnasieutredningen återkommer härtill i kapitel 19. 12.7 Klass- och gruppstorlek I föregående avsnitt har gymnasieutredningen framlagt organisationsexempel för det gymnasiala utbildningsväsendet i kommuner av olika storlek. Utredningen h a r därmed syftat till att visa vilken organisation som är den mest ändamålsenliga, om man vill nå så många elever som möjligt och samtidigt hushålla med resurserna. I detta avsnitt tar gymnasieutredningen upp vissa näraliggande frågor, nämligen elevernas uppdelning på klasser, grupper o. d. vid de enskilda skolenheterna, behovet av lärare totalt och i vissa ämnesgrupper m. m.

12.7.1 Begreppen klass och grupp

12.7.1.1 Klassbegreppet. Av praktiska och pedagogiska skäl sammanföres i all reguljär skolundervisning elever som läser samma ämne (eller kurs i ett ämne) till undervisningsenheter. En sådan enhet kan av många anledningar inte göras hur stor som helst. Om föreskrifter finns som innebär att det antal elever som får undervisas samtidigt ej får överstiga ett visst maximital, betecknar man detta maximital som delningstal. Är exempelvis delningstalet 30 innebär detta att för att en ny undervisningsenhet skall få bildas måste det antal elever som skall åtnjuta undervisningen i fråga överstiga 30. Dylika undervisningsenheter kallas i flertalet länder klass men begreppet har något skiftande innebörd. I exempelvis USA avser begreppet klass inom high school elever som samtidigt undervisas i ett ämne. I andra ämnen undervisas dessa elever i regel inte tillsammans utan ingår oftast i andra klasser. I Sverige definierar skolstadgan (1 kap. 3 §) klass som de »elever som regelmässigt i olika ämnen undervisas gemensamt av samma lärare, även om de ej tillhöra samma lärokurs eller årskurs». Det är här sålunda frågan om en undervisningsenhet som är densamma i flera ämnen. Enligt 11 kap. 15 § skolstadgan gäller att vid gymnasium elever i samma årskurs och linje som regel skall bilda särskild klass. Som regel får klass ej heller omfatta mer än 30 elever. Den omständigheten att man härigenom skapat en viss elevenhet är av betydelse bl. a. för möjligheten att för denna enhet avdela en särskild lärare (klassföreståndare) och tilldela denne vissa elevvårdande uppgifter. Det allmänna och tekniska gymnasiets indelning i linjer h a r i viss mån moti-

541 verats med utgångspunkt i denna föreställning om klass. Som framgår av 7.4.2 föreslår gymnasieutredningen att det nya gymnasiet skall differentieras efter en annan modell, som innebär tillval av ämnen till en gemensam kärna. Framför allt i gymnasiets första årskurs är denna modell konsekvent tillämpad medan i årskurs 3 den för alla elever gemensamma kärnan är liten. Den nya differentieringsmodellen har påtagliga likheter med det system som gäller för grundskolans högstadium. Det ligger i sakens natur att en klass inte blir lika väldefinierad i ett sådant system som i en linjeuppdelad skola. I nuvarande gymnasium kan man åtminstone på större orter räkna med att eleverna i en klass läser alla ämnen gemensamt i gymnasiets början och flertalet ämnen gemensamt i de högsta årskurserna. På m i n d r e orter blir dock förhållandena i det allmänna gymnasiets grenade del ofta komplicerade och omfattande samläsning över klassgränserna mycket vanlig. Det senare sammanhänger bl. a. med att allmän linje i regel inte finns på sådana orter. Motsvarande studievägar tillgodoses genom s. k. A-kombinationer, vilka innebär att latinlinjen och reallinjen ytterligare differentieras på (ny-) språklig och social gren. I stort sett samma gäller för mindre tekniskt gymnasium med många differentieringar. Delningstalet 30 för inrättande av klass i gymnasiet har gällt sedan mycket länge. För grundskolans högstadium gäller att klass som regel ordnas för varje påbörjat 30-tal elever (skolstadgan 5 kap. 23 §). Gymnasieutredningen får erinra om att bestämmelserna om delningstal för grundskolan är ett resultat av riksdagens så sent som våren 1962 fattade beslut om införandet av grundskolan. I försöksskolan har delningstalet varit 35. Beträffande fackskolan vill utredningen erinra om att i proposition 1963:98 föreslagits att i fråga om elevernas fördelning på klass i fackskolan skall i allt väsentligt

gälla samma bestämmelser som för grundskolans högstadium. Gymnasieutredningen skall i det följande bl. a. diskutera konsekvenserna i fråga om klassbegreppet av den valda differentieringsmetoden. Frågan gäller därvid om det i det nya gymnasiet blir möjligt att organisera klasser, där antalet elever når så nära maximitalet (delningstalet) som möjligt och samtidigt eleverna samläser om inte i alla så dock i flertalet av ämnena. 12.7.1.2 Gruppbegreppet. I gällande skolstadga (1 kap. 3 §) definieras grupp som de »elever som i ett visst ämne eller eljest mera tillfälligt undervisas gemensamt av samma lärare, även om de ej tillhöra samma lärokurs, årskurs eller klass». Beträffande grupp i gymnasierna sägs vidare i skolstadgan (11 kap. 16 §) att klass må uppdelas i grupper enligt föreskrifter i timplanen samt eljest om överstyrelsen med hänsyn till särskilda omständigheter det medgiver. Bestämmelserna för gymnasiet om minimital elever för anordnande av undervisning i gren (linje eller specialisering inom linje) och i frivilligt ämne kan sammanfattas enligt följande Gren* Allmänt gymnasium Handelsgymnasium Tekniskt gymnasium

52 53 84

Frivilligt

ämne 55 85 85

Anm. 1) För tekn. gymnasium: linje eller specialisering inom linje. 2) För helklassisk gren tre elever. Skolöverstyrelsen kan på särskilda skäl medge lägre elevantal än fem respektive tre. 3) Förvaltningsteknisk gren endast efter medgivande av överstyrelsen för yrkesutbildning. 4) Enligt av överstyrelsen för yrkesutbildning till Kungl. Maj:t ingivet förslag, som även innehåller att överstyrelsen kan på särskilda skäl medge lägre elevantal, dock lägst fem.

542 5) Länsskolnämnden kan medge undantag.

F ö r grundskolan kan bestämmelserna sammanfattas enligt följande. 1) F ö r anordnande av tillvalsgrupp (årskurs 7 och 8) fordras minst fem elever. 2) F ö r anordnande av alternativkurs fordras minst fem elever. 3) Om elev äger välja mellan olika obligatoriska ämnen må undervisning i ämne komma till stånd om elevantalet blir lägst fem. 4) Linje av årskurs 9 må anordnas som särskild klass om antalet elever är lägst tolv. Är elevantalet lägre anordnas linje i samundervisning med annan linje a) om elevantalet är lägst fem och den separata undervisningen för förstnämnda linje omfattar i medeltal högst sju veckotimmar, samt b) eljest om elevantalet är lägst åtta. Gymnasieutredningen h a r i 12.7.1.1 vid diskussionen av klassbegreppet utgått från att detta definieras av det maximiantal elever som kan få undervisas samtidigt. Begreppet grupp definieras på motsvarande sätt av det minimiantal elever som måste finnas för att viss undervisning överhuvud taget skall få komma till stånd. Det kan härvid gälla enbart undervisning i ett visst ämne men också i hel studiekurs, alternativ eller variant. F ö r att undervisning i exempelvis ryska i årskurs 1 skall anordnas måste bl. a. av ekonomiska skäl krävas att ett visst antal elever deltar häri. Detsamma gäller t. ex. det administrativa alternativet av ekonomisk studiekurs i årskurs 3. Eleverna i en grupp behöver inte och kommer ofta inte att tillhöra samma klass eller studiekurs. I t. ex. ryska i årskurs 1 får man räkna med att elever

från flera klasser och studiekurser kommer att delta. I sådana fall blir det således fråga om samläsning över klassgränserna. I det följande skall utredningen också diskutera vilket minimiantal som bör krävas för att grupp skall få upprättas (gruppstorlek). 12.7.1.3 Faktorer som bestämmer maximi- och minimitalens storlek. Såväl lärarkostnaderna som lärarbehovet blir självfallet mindre ju större maximi- och minimitalen blir. Vissa besparingar torde därjämte kunna göras beträffande lokaler genom att de olika rumsenheterna skulle bli större och färre till antalet. Vidare torde i vissa fall stora besparingar, framför allt i fråga om undervisningsmateriel, kunna göras om minimiantalet sättes så högt att endast vissa av de tekniska alternativen kan komma till stånd. Pedagogiska skäl åberopas ofta för sänkning av elevantalet i klasserna. Undervisningssituationen anses bli bättre och därmed också elevernas kunskaper och färdigheter. Även för läraren underlättas och effektiveras därmed arbetet (jfr 12.7.5.2). Å andra sidan h a r framhållits att det inte går att fixera ett visst elevantal som lämpligt antal i alla situationer. I vissa ämnen och under vissa förhållanden kan det vara fördelaktigare med mindre klasser (grupper). I andra fall åter spelar klasstorleken ingen eller mindre roll; det anses t. o. m. stundom vara fördelaktigt att samla eleverna i enheter betydligt överstigande vad vi h ä r i landet betraktar som normalt. I USA förekommer i viss utsträckning undervisning i s. k. storklasser med mycket stort elevantal. Undervisning i storklasser prövas även i Frankrike och Storbritannien. Undersökningar pågår i Sverige inom en av skolöverstyrelsen och över-

543 styrelsen för yrkesutbildning tillsatt arbetsgrupp om dessa frågor. Verksamheten befinner sig emellertid på initialstadiet och h a r inte kunnat beaktas av gymnasieutredningen. Som gymnasieutredningen vid flera tillfällen framhållit är det önskvärt att så många studiekurser, alternativ och varianter som möjligt erbjuds också på mindre gymnasieorter och helst också vid varje skolenhet. Detta talar för att gruppstorleken, d. v. s. minimiantalet elever för att undervisning överhuvud skall få komma till stånd, blir så låg som möjligt. Det är dock att märka att ej enbart gruppstorleken härvidlag är av betydelse; en viktig omständighet är möjligheten att lösa de schematekniska problemen, som inte minst vid mindre gymnasier torde bli en stötesten beträffande undervisningen i bl. a. de frivilliga ämnena. 12.7.1A För att få material för ställningstagandet till delningstal och gruppstorlek h a r gymnasieutredningen genomfört vissa undersökningar. Samtidigt har dessa belyst lärarbehovet, schematekniska problem och klassföreståndarproblemen. Utredningen kommer att i det följande redogöra för dessa undersökningar därvid i 12.7.2 behandlas det fallet att klasstorleken i stort sett är oförändrad och i 12.7.3 konsekvenserna av ett lägre eller högre delningstal.

12.7.2 Nuvarande klasstorlek

Som i 12.7.1.1 nämnts föreskrives i skolstadgan (11 kap. 15 §) att gymnasieklass må omfatta högst 30 elever. Högre antal kan medgivas av länsskolnämnden. Vid de undersökningar som utredningen gjort angående delningstal och gruppstorlek har utredningen måst utgå

från vissa antaganden om skolenheternas utseende och om antalet studiekurser m. m. som kommer att finnas vid olika stora skolenheter. 12.7.2.1 Vid antagandena om skolenheternas utseende i de olika kommunerna h a r gymnasieutredningen utgått i huvudsak från de exempel, som presenterats i 12.6. Utredningen h a r därvid räknat med att ca 85 gymnasier (huvudsakligen i medelstora kommuner) skall ge utbildning helt eller delvis inom gymnasiets samtliga fem lärokurser. I större kommuner skulle vissa skolenheter omfatta enbart eller huvudsakligen allmänna, ekonomiska respektive tekniska lärokurser. Vidare h a r utredningen beräknat lärarbehovet m. m. för de olika stora skolenheterna och för de olika typerna av desamma. 12.7.2.2 Det är omöjligt att med någon grad av säkerhet uttala sig om h u r eleverna kommer att välja studiekurser, alternativ, varianter och frivilliga ämnen. Valet kommer med säkerhet ej att bli detsamma vare sig i de olika kommunerna (skolenheterna) eller år från år. För sina räkneexempel h a r utredningen därför måst göra vissa antaganden om elevernas relativa fördelning på olika studiekurser, alternativ, varianter m. m. Fördelningarna redovisas i tabell 18. I stora drag bygger denna på utredningens beräkningar i kapitel 4 och överväganden i kapitel 8. Beträffande vissa detaljer h a r emellertid skönsmässiga antaganden måst göras. I tabell 18 h a r icke medtagits de estetiska och sociala varianterna. Gymnasieutredningen räknar med att dessa, i varje fall till en början, endast kommer att kunna inrättas vid ett m i n d r e antal skolenheter.

544 Tabell 18. Antaganden om elevernas relativa fördelning på studiekurser, alternativ och varianter Årskurs 1 Humanistisk-samhällsvetenskaplig (Hum-Sh) Ekonomisk (Ek) Naturvetenskaplig (Na) Teknisk (Te)

30 % 20 % 30 % 20 %

Årskurs 2 Humanistisk (Hum) 15 % därav halvklassisk (Ha) 2 procentenheter helklassisk (He) 3 » Samhällsvetenskaplig (Sh) 15 % Ekonomisk 20 % Naturvetenskaplig 30 % Teknisk 20 % Årskurs 3 Humanistisk 15 % därav halvklassisk 2 procentenheter helklassisk 3 » Samhällsvetenskaplig 15 % Ekonomisk 20 % därav ekonomisk-språklig (Esp) 8 procentenheter kameral (Ka) 6 procentenheter distributiv (Di) 4 » administrativ (Ad) 2 »> Naturvetenskaplig *• 30 % Teknisk 20 % därav maskinteknisk (M) 7 procentenheter bygg» (B) 6 i el» (El) 5 » kemi»> (K) 2 » Årskurs 4 Maskinteknisk 35 % Anläggningsteknisk (Ba) 15% Husbyggnadsteknisk (Bh) 15% Elkraftteknisk (Elk) 10 % Teleteknisk (Elt) 15 % Kemiteknisk 10 % Tabell 19 Elevernas fördelning på studiekurser m.m. vid gymnasier av olika storlek (absoluta tal) Årskurs 1 Antal elever

HumSh

Ek

Na

Te

60 90 120 150 180 210 240

18 27 36 45 54 63 72

12 18 24 30 36 42 48

18 27 36 45 54 63 72

12 18 24 30 36 42 48

Elevernas fördelning på grundval av dessa antaganden på olika studiekurser vid olika gymnasiestorlekar (antal elever i varje årskurs) framgår av sammanställningarna i tabell 19, varvid gymnasieutredningen utgått från att elevantalet ej sjunker i årskurs 2 och följande. 12.7.2.3 Om man enligt sammanställningarna i tabell 19 skulle dela upp eleverna i klasser med 30 elever i varje klass blir det ej möjligt att föra alla elever som läser samma studiekurs eller alternativ till samma klass. Samläsning måste etableras och denna bör då lämpligen ske mellan dels Hum och Sh, dels Sh och Ek, dels Na och Te. Vid de minsta skolenheterna måste samläsning även ske mellan andra studiekurser. I ett gymnasium med fyra paralleller (120 elever per årskurs) blir enligt tabell 19 elevfördelningen i årskurs 1 36, 24, 36 respektive 24. Man kan därvid tänka sig att teknikerna och sex av naturvetarna får bilda en klass (gemensamt 28 vtr av 34 vtr), en klass bildas av återstående 30 naturvetare, en klass av ekonomerna och sex humanister-samhällsvetare (gemensamt 22 vtr av 34 vtr) och den fjärde klassen av återstående 30 humanister-samhällsvetare. I årskurs 2 blir förhållandena något mer komplicerade med hänsyn till att antalet studiekurser blir fler och skillnaden mellan dem större. Klassindelningen från årskurs 1 kan dock bibehållas. Exempelvis har naturvetare och tekniker samma kurser i språk, matematik, fysik och kemi (sammanlagt 16 vtr vartill kommer 3 vtr gymnastik). I årskurs 3 upplöses klassbegreppet ytterligare. Huruvida de ursprungliga klasserna skall bibehållas eller slås sönder i ett större antal — t. ex. en för tekniker, två för naturvetare, en för ekonomer, en för samhällsvetare och en för

545 Tabell 19 forts. Årskurs 2 Hum Sh

Antal elever

60 90 120 150 180 210 240

Ha

He

övriga

S:a

1 2 2 3 4 4 5

2 3 4 5 5 6 7

6 9 12 15 18 21 24

9 14 18 23 27 31 36

9 13 18 22 27 32 36

För Ek, Na och Te skulle elevantalet bli detsamma som i årskurs 1. Av Ek :s elever beräknas 40 % läsa det alternativa ämnet stenografi och 60 % ämnet matematik. Årskurs 3 Te

Ek Antal elever

60 90 120 150 180 210 240

Esp

Ka

Di

Ad

S:a

M

B

El

K

S:a

5 7 10 12 14 17 19

4 5 7 9 11 13 14

3 4 5 6 7 8 10

2 2 3 4 4 5

12 18 24 30 36 42 48

4 6 9 11 13 15 17

4 5 7 9 11 13 14

3 5 6 7 9 10 12

1 2 2 3 3 4 5

12 18 24 30 36 42 48

För Hum och Sh gäller talen från årskurs 2 samt för Na från årskurs 1. Årskurs 4 Antal elever 90 120 150 180 210

M

Ba

Bh

Elk

Elt

K

32 42 53 63 74

14 18 23 27 32

13 18 22 27 31

9 12 15 18 21

13 18 22 27 31

9 12 15 18 21

humanister — mellan vilka samläsning etableras är en fråga som får avgöras från fall till fall med utgångspunkt i tjänstefördelning för lärare, klassföreståndarskap m. m. För lärare- och lokalbehov saknar frågan betydelse. Gymnasieutredningen h a r i det följande alltid utgått ifrån att klasserna bibehålles genom hela studietiden. För gymnasier med större antal paralleller blir de här berörda problemen mindre. Detsamma gäller givetvis i stör18—318118

re städer gymnasier som helt eller huvudsakligen h a r endast en lärokurs. 12.7.2A Ett särskilt problem vid klassoch gruppindelningen blir undervisningen i språk med hänsyn till att gymnasiet kommer att från grundskolan motta elever som läst antingen tyska eller franska som andra språk. Detta problem är emellertid oberoende av gymnasiets konstruktion. Vidare kommer schematekniska problem att uppstå

546 genom att beträffande moderna språk föreslås stor valfrihet. Visa schablonmässiga antaganden om elevernas val har gjorts som ligger till grund för det i det följande beräknade behovet av lärare. 12.7.2.5 Gymnasieutredningen kommer att i följande tre avsnitt presentera vissa beräkningar om det totala lärarbehovet, ävensom lärarbehovet per avdelning i årskurserna 1—3 och i årskurs 4. Beräkningarna grundar sig på i 12.7.2.2 gjorda antagandena om elevernas relativa fördelning samt ytterligare antaganden om valet av språk och frivilliga ämnen. Gymnasiets totala omfattning antas svar a mot ett intag 1970 av ca 30 % av årskullen. Antalet avdelningar (exkl. de privata gymnasierna) i årskurs 1—3 och 4, kan då uppskattas till ca 3 150 (jfr 12.3.2.2) respektive ca 220. 12.7.2.6 I första alternativet antas delningstalet för klass vara 30. Vidare får undervisning inom studiekurs, alternativ, variant eller ämne komma till stånd om elevantalet uppgår till minst fem, d. v. s. minimitalet för grupp antas vara fem. Sålunda skulle exempelvis enligt tabell 19 vid ett elevantal av 120 av alternativen i årskurs 3 endast Esp, Ka, Di, M, B och El kunna komma till stånd samt alternativen Ad och K endast kunna inrättas vid ett elevantal av 240. Beräkningarna ger följande resultat. 1. Totala lärarbehovet, uttryckt i antal heltidstjänster (avrundat), i årskurserna 1—3 6 400 årskurs 4 570 s:a 6 970 2. Lärarkoefficienten (antal heltidstjänster per klass) i årskurserna 1—3 2,034 årskurs 4 2,568

3. Total lönekostnad (efter 1963 års löner, ortsgrupp 4, för årskurserna 1—3 löneklass 24 och för årskurs 4 löneklass 25) . . 225 mkr. 12.7.2.7 I det andra alternativet antas alltjämt delningstalet vara 30 men gruppstorleken h a r höjts till åtta varjämte fördelningen på studiekurser och alternativ gjorts så att elevantalet i dessa — med vissa undantag — uppgår till tal delbara med 15, d. v. s. minst halvklass. Det senare innebär att antagandena grundar sig på en viss tvångsdirigering så att (jfr tabell 19) exempelvis i en skolenhet med 90 elever i årskurs 1 till Hum-Sh förs 30 elever, till Ek 15, till Na 30 och till Te 15. F ö r årskurs 2 skulle det innebära att på vardera av Hum och Sh faller 15 elever. Talen för Ek och Te h a r genomgående gjorts delbara med 15, vilket innebär att exempelvis i årskurs 3 inom vardera av dessa studiekurser endast ett alternativ kan komma till stånd vid elevantalet 90, två vid elevantalet 120—180 och tre vid elevantalet 210—240. Beräkningarna enligt alternativ två visar följande. 1. Totala lärarbehovet i årskurserna 1—3 årskurs 4

5 950 500 s:a 6 450

2. Lärarkoefficienten i årskurserna 1—3 årskurs 4 3. Total lönekostnad

1,891 2,252 208 mkr.

12.7.2.8 Det tredje alternativet slutligen innebär följande. Delningstalet för klass är alltjämt 30 med en mindre modifikation. Ibland kommer till undervisning i ett ämne att anmäla sig ett sådant antal elever att det vore dyrbart och inte säl-

547 lan opraktiskt att rigoröst tillämpa talet 30. Om t. ex. 92 elever vill läsa ett visst ämne skulle en sådan tillämpning framtvinga fyra undervisningsavdelningar. Om man däremot i ett sådant fall tilllåter att elevantalet något får överskrida 30 räcker det med tre avdelningar med 30, 31 respektive 31 elever. Allmänt skulle den antagna modifikationen innebära följande. Om vid tillämpning av detta delningstal på undervisningen i visst ämne erhålles ett antal klasser med vardera 30 elever och det överskjutande antalet elever blir 1, 2 eller 3 må för dessa icke upprättas ny klass. Sistnämnda elever fördelas i stället på de redan bildade klasserna, vilkas elevantal därvid blir 31, 32 eller högst 33. Delning av klass vid laborationer m. m. (jfr kap. 9) sker först vid 19 eller fler elever i klassen. Gruppstorleken är minst åtta. Huvudskillnaden mellan alternativ två och tre är att i det senare alternativet för att uppnå hela eller halva klasser icke gjorts någon tvångsvis fördelning av eleverna varigenom lärarbehovet blir något större. I någon mån kompenseras det härigenom ökade lärarbehovet genom att i alternativ tre tillåtits att klasser någon gång får överstiga 30 elever och att delning av klass först sker när elevantalet uppgår till 19. Beräkningarna med utgångspunkt i dessa antagande visar följande. 1. Totala lärarbehovet i årskurserna 1—3 årskurs 4

6 200 540 s:a 6 740

2. Lärarkoefficient i årskurserna 1—3 årskurs 4

1,971 2,432

3. Total lönekostnad

218 mkr.

12.7.2.9 En variant av alternativ tre som kan övervägas är att variera grupp-

storleken något. För anordnande av ekonomiska och tekniska alternativ skulle denna alltjämt ha minimitalet åtta men för undervisning i enstaka ämnen skulle minimitalet sättas till fem. En översiktlig beräkning visar att lärarkostnaderna härigenom skulle komma att ligga ca två miljoner kronor över motsvarande kostnader för alternativ tre, eller sålunda uppgå till ca 220 miljoner kronor. Utredningen h a r emellertid härvid förutsatt att på gymnasieorter med två eller flera gymnasieenheter gruppundervisningen centraliseras så att mera sällan antalet elever i grupp behöver bli så lågt som fem. 12.7.2.10 Det föreslagna fria valet av främmande språk i förening med att eleverna i grundskolan kan ha läst antingen tyska eller franska kommer som tidigare nämnts att medföra komplikationer från schemasynpunkt. Samläsning i språk måste förekomma mellan de olika klassavdelningarna i en icke ringa omfattning. Även i exempelvis ämnen som frivilligt får väljas måste man räkna med en sådan samläsning. Vilka anordningar man än vidtar för att minska svårigheterna att lägga schema torde det vara ofrånkomligt att behovet av schematimmar per vecka och klass kommer att uppgå till 35—39. Om man räknar med sju lektioners skoldag, skulle det sålunda behövas en skolvecka med över fem dagar. Ett sätt att öka antalet schematimmar är att genomgående minska lektionstiden till 40 minuter. Sätter man härvid måltidsrasten till 60 minuter och övriga raster till 10 minuter samt förlägger måltidsrasten till olika tider för olika elever, blir det — om skoldagen börjar kl. 8.00 — möjligt att till exempelvis klockan 15.20 få ut nio 40-minuterslektioner. Räknar man vidare med fyra schematimmar på lördagar, skulle så-

548 lunda genom en sådan anordning 49 schematimmar per vecka kunna stå till förfogande, vilket givetvis skulle underlätta schemaläggningen. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang understryka att detta ej betyder att varje elev skall ha åtta lektioner. Enligt utredningens mening bör för enskild elev antalet lektionstimmar per dag som regel ej överstiga sju. Genom att använda dubbeltimmar bör vidare eftersträvas att antalet ämnen per dag blir så få som möjligt. Genom det större antalet schematimmar kan vidare lokalerna utnyttjas bättre, vilket självfallet för med sig kostnadsbesparingar. Schemaproblemen kommer att ytterligare kompliceras om femdagarsvecka införes. Med hänsyn till pågående utredning om femdagarsvecka inom hela skolväsendet anser sig gymnasieutredningen nu icke böra närmare gå in på de här antydda problemen, bl. a. rörande en generell sänkning av lektionstiden till 40 minuter. Gymnasieutredningen förutsätter att nämnda utredning uppmärksammar dessa problem. 12.7.2.11 Under avsnittet 9.11.6.3 har gymnasieutredningen föreslagit delning av klass dels i vissa ämnen i årskurs 1, dels vid laborationer, dels vid konstruktionsövningar på teknisk lärokurs. Det härigenom ökade lärarbehovet och lärarkostnaden kan för alternativ tre (12.7.2.8) uppskattas till ca 540 heltidstjänster respektive 17,5 miljoner kronor år 1970 vid ett intag i gymnasiet omfattande 30 % av årskullen. Motsvarande behov och kostnader för det första alternativet (12.7.2.6) och det andra alternativet (12.7.2.7) blir i stort sett desamma. Skillnaden i fråga om lärarkostnad mellan det alternativ som ger de största valmöjligheterna för eleverna (första

alternativet) och det som mest inskränker elevernas val (andra alternativet) uppgår som framgår av det föregående till ca (225 — 208) 17 miljoner kronor. Kostnaderna för det tredje alternativet (218 miljoner kronor) ligger ungefär mitt emellan det dyraste och det billigaste alternativet. 12.7.3 Annat delningstal för klass

12.7.3.1 Gymnasieutredningen skall under detta avsnitt diskutera vilka konsekvenserna blir om delningstalet 30 antingen sänkes till 25 eller höjes till 35. Om antalet intagningsklasser ej utökas blir lärarbehovet vid delningstalen 25 och 35 i stort sett detsamma som vid delningstalet 30. Antalet ungdomar som får gymnasieundervisning minskar emellertid under sådana förhållanden vid delningstalet 25 med ca en sjättedel, eller omkring 1970 med drygt 5 000 per årskull. Motsvarande ökning skulle ske vid delningstalet 35 och oförändrat antal intagningsklasser. 12.7.3.2 Om man liksom tidigare räknar med att det läsåret 1970/71 intas ca 30 % av årskullen skulle det då finnas ca 1 050 intagningsklasser vid gymnasiet. Med ett delningstal av 30 skulle antalet elever i gymnasiets första årskurs då uppgå till ca 31 500. Om delningstalet nu sättes till 25 och man förutsätter att elevantalet skall vara detsamma, innebär detta att antalet klasser i årskurs 1 måste bli ca 1 260, d. v. s. en ökning med ca 210 klasser eller 20 %. En undersökning motsvarande den gymnasieutredningen genomfört för delningstalet 30 visar att lärarbehovet per klass vid delningstalet 25 blir praktiskt taget detsamma som vid delningstalet 30. Härav följer att — vid oförändrat elevantal — delningstalet 25 medför en relativ ökning av lärar- och lokalbehovet med ca 20 %.

549 Ovan angivna beräkningar av klassantalet h a r gjorts dels med utgångspunkt från hela landet som en gymnasiekommun, dels kommunvis. Utredningen h a r i det senare fallet undersökt hur stort antalet klasser skulle bli om man vid delningstalet 30 respektive 25 inrättade nya klasser då antalet överskjutande (presumtiva) sökande alternativt vore 29, 19 och 9, respektive 24, 16 eller 8. Antalet intagningsklasser blev självfallet minst vid alternativet 29 respektive 24 och störst vid alternativet 9 respektive 8. En jämförelse av klassantalet vid mot varandra svarande alternativ visar att för samtliga fall vid sänkning av delningstalet till 25 den relativa ökningen av antalet intagningsklasser uppgår till ca 20 %. I framtiden synes det emellertid vara av mindre intresse att fixera bestämmelser om hur inånga överskjutande elever som behövs för att ytterligare klass av gymnasium skall få upprättas. När ca 50 % av årskullen söker till gymnasium och fackskola blir nämligen huvudproblemet att åstadkomma en lämplig fördelning på båda skolorna. Den elev som inte kan mottas i den ena skolan bör i regel få plats i den andra. En gemensam intagning till gymnasium och fackskola är därför angelägen. Även av andra skäl, som närmare utvecklas i kapitel 13, synes en sådan anordning lämplig. Anses en bestämmelse nödvändig om h u r stort det överskjutande antalet elever skall vara för att en ny klass skall få upprättas, bör därför denna bestämmelse gälla för de två skolformerna gemensamt. Hur antalet klasser därefter skall fördelas på gymnasium och fackskola torde få avgöras främst med hänsyn till elevernas önskemål om och behörighet för intagning i den ena eller den andra skolformen. Det torde sålunda vara realistiskt att

vid en sänkning av delningstalet från 30 till 25 — om man förutsätter att elevantalet ej skall minskas — räkna med ytterligare minst 600 klasser i de tre första årskurserna av gymnasiet samt ett 40-tal klasser i årskurs 4. Lärarbehovet med utgångspunkt i de under 12.7.2.8 angivna lärarkoefficienterna kan härigenom beräknas öka med i det närmaste 1 300 lärare, motsvarande en årlig kostnad av drygt 40 miljoner kronor eller sålunda en ökning med närmare 20 % av de under 12.7.2.8 angivna kostnaderna. Härtill kommer ökade lokal- och driftkostnader. Då det blir fråga om att anskaffa nya lokaler kan man tänka sig antingen en tillbyggnad, alternativt nybyggnad, eller att vissa klasser av andra skolformer får flytta för att bereda plats för gymnasieklasser. F ö r dem som flyttar måste då i allmänhet en ny byggnad uppföras. Kostnaderna för alternativen blir något olika. En god uppfattning om storleksordningen erhålles emellertid om man gör det antagandet att högstadieklasser flyttar för att bereda plats för nya gymnasieklasser. För närvarande är en högstadieskola något dyrare att bygga än en skola för allmänt gymnasium beroende på de speciella utrymmen som en högstadieskola kräver. I gymnasieutredningens konstruktion av gymnasiet med såväl ekonomiska som tekniska lärokurser torde skillnaden dock bli obetydlig. De faktiska kostnaderna för uppförande av en högstadieskola med fem paralleller ( = totalt 15 klasser) kan i dagens läge uppskattas till mellan fem och sex miljoner kronor, varav statsbidrag räknas på en kostnad av ca 4,5 miljoner kronor. Gymnasieutredningen h a r vid beräkningen av kostnaderna för erforderliga nya lokaler omvandlat de ca 640 nya klasserna till »normalskolor» med fem paralleller

550 och därvid antagit att en dylik kostar 4,5 miljoner kronor att bygga. Med 15 klasser i varje skola skulle det fordras drygt 40 »normalskolor» för en kostnad av ca 180 miljoner kronor. Med utgångspunkt i de i 18.2.2.2 gjorda beräkningarna kan de ökade driftkostnaderna beräknas till drygt 3 miljoner kronor per år.

12.7.3.3 Gymnasieutredningen h a r även gjort vissa beräkningar om lärarbehov m. m. vid delningstalet 35 och enligt alternativet i 12.7.2.8. Utgår man från att 1970/71 ett oförändrat antal elever, d. v. s. ca 31 500, skall intagas, skulle klassantalet i årskurs 1 bli ca 900 eller ca 150 mindre än under samma förutsättningar vid delningstalet 30. Denna minskning av klasser skulle rent räknemässigt sett för hela gymnasiet betyda en minskning med ca 450 klasser i årskurserna 1—3 och ca 30 klasser i årskurs 4. Med de i 12.7.2.8 angivna lärarkoefficienterna betyder detta en besparing av ca 960 heltidstjänster. Kostnadsminskningen skulle bli drygt 30 miljoner kronor eller sålunda ca 15 % av motsvar a n d e kostnader vid delningstalet 30. Med de i 12.7.3.2 använda beräkningssätten för lokal- och driftkostnader skulle besparingen bli drygt 140 respektive drygt två miljoner kronor. Dessa besparingar torde dock delvis vara skenbara. Många lokaler i nuvar a n d e skolor är ej så dimensionerade att de rymmer 35 elever. Ej obetydliga ombyggnadsarbeten torde behöva ske. Med hänsyn härtill torde det bli nödvändigt att i varje fall övergångsvis ge dispens, innebärande att klass må upprättas med mindre än 35 elever. De angivna kostnadsminskningarna för lärare och lokaler torde därför till en början endast delvis kunna komma till stånd.

12.7.4 Antal klasser och lärare vid annan gymnasiefrekvens

Vid de beräkningar gymnasieutredningen gjort i det föregående har utredningen utgått från en gymnasiefrekvens år 1970 av ca 30 %. I detta avsnitt skall utredningen framlägga vissa beräkningar om antalet klasser och lärare samt om lokalbehov vid en gymnasiefrekvens av 35 % och 40 % samt vid delningstalen 30, 25 och 35, allt enligt alternativ tre i 12.7.2.8. 12.7A.1 Vid en gymnasiefrekvens av 35 % omkring år 1970 kommer att i intagningsklasserna finnas ca 36 750 elever, fördelade på ca 1 225 klasser vid delningstalet 30 och på ca 1 470 klasser vid delningstalet 25. Totala antalet klasser kan beräknas bli drygt 3 900 respektive 4 700, det totala lärarbehovet (heltidstjänster) ca 7 800 respektive ca 9 400 samt lärarlönekostnaden ca 250 respektive 300 miljoner kronor. Det ökade lokalbehovet skulle kosta ca 140 respektive 400 miljoner kronor. 12.7A.2 Vid en gymnasiefrekvens av 40 % kan antalet nybörjare beräknas bli ca 42 000, vilket innebär vid delningstalet 30 ca 1 400 intagningsklasser och vid delningstalet 25 ca 1 680 intagningsklasser. Totala antalet klasser kan beräknas bli ca 4 500 respektive ca 5 400, totala lärarbehovet ca 8 950 respektive ca 10 700 heltidstjänster samt lärarkostnaden ca 290 respektive ca 345 miljoner kronor. Det ökade lokalbehovet kan beräknas kosta 330 respektive 600 miljoner kronor. De angivna kostnadsökningarna vid en g3/mnasiefrekvens av 35 och 40 % är, om hänsyn tas till hela det gymnasiala skolväsendet, i viss mån skenbara. Ökningarna kommer nämligen att delvis kompenseras genom lägre kostnader för med gymnasiet parallella skolformer.

551 12.7A.3 Gymnasieutredningen gör i efterföljande tabell 20 en sammanställning av lärarkostnaderna vid olika delningstal (25, 30 och 35) samt vid olika gymnasiefrekvenser (30, 35 och 40 % ) . Härvid har — utöver vad ovan beräknats — också medtagits en uppskattning av kostnaderna för delningstalet 35 och gymnasiefrekvensen 35 och 40 %. Vid samtliga beräkningar h a r gymnasieutredningen utgått från alternativet tre (12.7.2.8).

Tabell 20. Lärarkostnader (i milj. kronor) vid olika delningstal och olika g-frekvenser (avrundade belopp). Delningstal

G-frekvens /o

30 35 40

258 300 345

218 250 290

188 215 250

12.7.5 Gymnasieutredningens överväganden och förslag

I det föregående h a r gymnasieutredningen redovisat vilket lärarbehov och vilka kostnader som uppkommer vid olika gymnasiefrekvenser och vid alternativa bestämmelser rörande delningstal för klass och minimital för bildande av undervisningsgrupper. Innan utredningen framlägger sina förslag i dessa frågor, vill utredningen ta upp några allmänna synpunkter av betydelse för bedömningen av de olika alternativen. 12.7.5.1 Utredningen vill då först erinra om några karaktäristiska egenskaper i det gymnasium utredningen föreslår. Som framhållits i 11.2.3 h a r man anledning att räkna med att skolans undervisning generellt sett blir allt effektivare i samma mån som lärarutbild-

ningen förbättras och nya och bättre hjälpmedel tillkommer. Härtill kommer för det nya gymnasiets del vinsterna av att mer tid — genom förlängning av det sista läsåret, minskad omfattning av den tid som ägnas skriftliga prov, ökad betoning av ett självständigare och mer produktivt arbetssätt m. m. — ägnas åt undervisningen. Vidare ger den differentierade läroplanen eleverna väsentligt vidgade möjligheter att finna den studieväg som passar var och en bäst. Till dessa pedagogiska förbättringar kommer så de kraftigt ökade lärarinsatserna. Lärarbehovet per klass blir (jfr kap. 20) inte obetydligt större i det nya gymnasiet än i det nuvarande. Man kan också säga att undervisningsavdelningarna genomsnittligt är mindre. En tydlig bild härav ger också 16.6.2.1 varav framgår att antalet mindre undervisningsgrupper ökar kraftigt. Även om sålunda undervisningsavdelningarna genomsnittligt blir m i n d r e i det nya gymnasiet får man dock räkna med att variationen i avdelningarnas storlek kommer att bli stor. Detta innebär att avdelningar med maximalt antal elever kommer att uppträda då och då. När detta inträffar är vanskligt att i detalj förutsäga. För vissa ämnen i å r s kurs 1 blir det likväl vanligt, nämligen för svenska, engelska, historia och samhällskunskap. I högre årskurser kommer de stora avdelningarna att växla med elevernas val av ämnen och studiekurser. Först när några års erfarenheter av det nya gymnasiet föreligger blir det möjligt att avgöra huruvida vissa ämnen, årskurser och lärokurser kommer att drabbas mera än andra. 12.7.5.2 I den pedagogiska debatten h a r stora klasser ofta ansetts inverka ogynnsamt på undervisningens effektivitet. Å. andra sidan h a r undersökningar gjorts (t. ex. Marklund, Skolklassens storlek

552 och struktur, Uppsala 19G2) som tyder på att variationer i undervisningsavdelningens storlek i och för sig inte får någon direkt effekt på resultatet i grundläggande moment inom olika ämnen. Det h a r vidare hävdats att betydelsefullare än en generell sänkning av undervisningsavdelningarnas storlek är att anpassa storleken så, att den i varje speciell undervisningssituation blir den lämpligaste. Härvid blir det sålunda undervisningsavdelningar av varierande storlek som kommer i blickpunkten. Omfattande försök härmed pågår utomlands. Läsåret 1963/64 startar sådana försök också i Sverige (jfr 15.2.6.4). 12.7.5.3 Om man i dagens läge i syfte att nedbringa undervisningsavdelningarnas storlek skulle sänka delning stålet för klass, måste man erinra sig vad ovan sagts om situationen i det av gymnasieutredningen föreslagna gymnasiet. I detta h a r man nämligen — oavsett vilket delningstal för klass som fastställes — att räkna med betydande variationer i undervisningsavdelningarnas storlek så att elevantalet i stor utsträckning kommer att understiga maximitalet. Sänkes delningstalet innebär detta visserligen att »topparna kapas» men samtidigt sker genomsnittligen en motsvarande minskning av alla undervisningsavdelningar, således även av undervisningsgrupper som ej omfattar hel klass. Resultatet blir det starkt ökade behovet av lärare och lokaler som belysts i 12.7.3. De ekonomiska konsekvenserna härav skulle sålunda bli allvarliga. Ännu allvarligare blir emellertid lärarsituationen. Redan nu är lärarbristen svår. F. n. kan man inte uttala sig om när situationen kan förbättras. Vill man med minskat delningstal för klass ta in lika många elever i gymnasiet skulle detta i dagens läge med nödvändighet medföra att ytterligare ett stort antal lärare

utan adekvat utbildning måste anställas. Vill man undvika detta och ändå minska klasstorleken återstår inget annat än att minska intaget till gymnasiet. Man står sålunda inför valet att antingen minska elevantalet i klasserna och erbjuda färre ungdomar utbildning eller att avstå från en sådan minskning och i stället ge fler utbildning. 12.7.5.4 Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang framhålla att enligt utredningens mening frågan om delningstalet för klass i gymnasiet svårligen kan isoleras från samma fråga beträffande andra skolformer. Därest man anser att starka skäl talar för mindre klasser i gymnasiet måste dessa skäl gälla också för övriga skolor på det gymnasiala åldersstadiet. Att härvidlag ge gymnasiet en privilegierad ställning i jämförelse med t. ex. fackskolan är omöjligt, vilket i och för sig redan följer av att gymnasieutredningen anlägger en enhetlig syn på alla gymnasiala skolor. Vidare hävdar utredningen att skäl som har minst samma tyngd kan anföras för grundskolans del, bl. a. med hänsyn till att klasserna där är mer heterogena än på gymnasiestadiet men också därför att disciplinproblemen i grundskolan torde vara mera svårbemästrade än på gymnasiestadiet. I och med att sålunda frågan om klassstorleken inte kan begränsas till gymnasiet enbart blir konsekvenserna av en sänkning av delningstalet i avseende på kostnader och lärarbehov ännu mycket större. Gymnasieutredningen kan för sin del inte finna att det med hänsyn till de resurser man i dag förfogar över är möjligt att genomföra en sådan reform, som skulle beröra hela skolväsendet. I den prioritering som måste göras anser utredningen sålunda att genomförandet av grundskolan och fackskolan samt de reformförslag, som gymnasieutredning-

553 en framlagt beträffande gymnasiet, måste ha företräde. Tillgängliga resurser måste i första h a n d disponeras för dessa ändamål.

12.7.5.5 Såsom medel att minska de undervisningsavdelningar, som i det av gymnasieutredningen föreslagna gymnasiet kommer att ha maximalt elevantal, är sålunda metoden med generell sänkning av delningstalet åtminstone t. v. inte användbar. För ett mera begränsat syfte, nämligen att på det nya gymnasiet skapa en gynnsam arbetssituation för de ämnen i vilka undervisningen eljest måste bedrivas i full klass, är metoden dessutom måhända icke heller den enda tänkbara. Å andra sidan vill gymnasieutredningen allmänt understryka, att planeringsarbetet för gymnasiet, liksom för skolväsendet i dess helhet, självfallet måste inriktas på en fortgående kvalitativ förstärkning av undervisningen. Med hänsyn till de krav, som en individualiserad undervisning av ungdomar i gymnasieåldern ställer, måste härvidlag, bland andra åtgärder, en minskning av undervisningsavdelningarnas storlek aktualiseras i samma mån som situationen i avseende på lärartillgången förbättras. Detta fordrar att verksamma åtgärder vidtages för att stimulera lärarrekryteringen och förbättra lärarutbildningen. Gymnasieutredningen återkommer härtill i kapitel 15. Som utredningen redan framhållit kan man emellertid inte räkna med att lärartillgången ännu på länge kommer att bli så stor att den kan disponeras för andra ändamål än de allra angelägnaste, nämligen att säkerställa grundskolans och fackskolans genomförande samt gymnasiets reformering. Vidare niåste pedagogisk forskning stimuleras och praktisk-pedagogiska åtgärder i anslutning härtill sättas in.

Det är emellertid vanskligt att uttala sig om vilka pedagogiska åtgärder som är effektivast. Problemet måste ses i direkt relation till undervisningsmetodiken och aktivitetsformerna i skolarbetet. Frågan om vilka pedagogiska och administrativa åtgärder som bäst gynnar strävandena att individualisera undervisningen inom olika ämnen har därför tagits upp inom det pedagogiska utvecklingsarbetet, bl. a. i Sverige. Härvid torde inte minst de inom skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning arbetsområde pågående försöken med varierande klasstorlek böra uppmärksammas. Under ledning av en särskild arbetsgrupp genomföres som nämnts föreberedande systematiska försök under läsåret 1963/64. En första omgång större huvudförsök planeras för läsåret 1964/65 med tonvikt på gymnasiestadiet. Den försöksverksamhet som påbörjas under innevarande budgetår bör skapa goda förutsättningar för en allsidig utprövning av olika typer av lösningar i form av större fältförsök under fullt realistiska förhållanden. Gymnasieutredningen finner det synnerligen angeläget att försöksverksamheten på angivet sätt utbygges och fördjupas från och med budgetåret 1964/65. Utredningen beräknar kostnaderna för en dylik försöksverksamhet till 500 000 kronor för det första budgetåret. Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att inom ramen för anslagsäskandena för nämnda budgetår utarbeta en detaljerad plan för arbetets bedrivande. Med hänsyn till vad som ovan anförts och föreslagits förordar utredningen under rådande förhållanden ingen sänkning av delningstalet för klass i gymnasiet.

12.7.5.6 Återstår att närmare fixera minimitalen för grupp och eventuella yt-

554 terligare bestämmelser som h a r samband med upprättandet av grupper och klasser. Utredningen har i avsnitten 12.7.2.6—12.7.2.8 presenterat tre olika alternativ. Av dessa är det a n d r a avgjort minst kostnadskrävande. Det innebär emellertid i viss mån en dirigering av eleverna till olika studievägar och kan därför medföra betydande inskränkningar i elevernas möjligheter att fritt välja studieväg. Gymnasieutredningen menar att denna för det nya gymnasiet bärande princip inte utan avsevärda olägenheter kan efterges. Alternativet två bör därför inte komma i fråga. I fråga om alternativen ett och tre kan skäl anföras för båda. Det sistnämnda innebär ett inte obetydligt mindre lärarbehov. Utredningen h a r i fråga om minimitalet för grupp funnit den i 12.7.2.9 angivna varianten lämpligast. Denna innebär att undervisning i enstaka ämne skall få anordnas om deltagareantalet är minst fem men att för anordnande av ekonomiska eller tekniska alternativ skall krävas åtta elever. På orter med flera gymnasier, där en elev utan mycket stora olägenheter kan flytta över från ett gymnasium till ett annat, synes dock minimitalet för under-

visning i enstaka ämne kunna sättas till åtta. Beträffande den i alternativet tre angivna modifikationen om att delningstalet 30 i vissa undantagssituationer kan komma att överskridas föreslår gymnasieutredningen följande förändring: Om vid tillämpning av delningstalet 30 på undervisningen i visst ämne erhålles ett antal klasser med vardera 30 elever och det överskjutande antalet elever blir 1, 2 eller 3 fattar länsskolnämnden beslut huruvida ny klass må upprättas eller sistnämnda elever skall fördelas på redan bildade klasser. Därvid bör 32 och 33 elever placeras i samma klass endast då lärar- och lokalsvårigheter gör detta särskilt angeläget. Utredningen vill understryka att denna regel ej berör frågan om antalet elever i första årskursen. Detta antal skall p å vanligt sätt bestämmas som en multipel av 30.

Med utredningens nu angivna förslag skulle den genomsnittliga lärarkoefficienten (antal heltidstjänster per klass) bli 1,998 för årskurserna 1—3 och 2,465 för årskurs 4.

K A P I T E L 13

Intagning, betyg,

flyttning och studiernas avslutning

Inledning

Utformningen av gymnasiets innehåll och organisation har gymnasieutredningen grundat på den principiella syn på skolformens uppgift och målet för dess verksamhet, som angivits i första hand i kapitel 5. Ett av gymnasiets syften, som dock för stora sektorer inte är huvuduppgiften, är att förbereda för fortsatta studier vid universitet, fackhögskolor och motsvarande utbildningsvägar. Elever som tillfredsställande tillgodogjort sig undervisningen i årskurserna 1—3 skall sålunda i vad gäller allmän behörighet äga tillträde till sådana fortsatta studier. Ett av problemen i detta kapitel är att närmare precisera villkoren för sådan behörighet. Sin syn på studiemålets nivå har gymnasieutredningen närmare utvecklat i kapitel C. Utredningen har därvid betonat att detta begrepp i många avseenden är svårpreciserat. Betydande förändringar i kursinnehåll och arbetsteknik gör jämförelser mycket vanskliga mellan det nuvarande gymnasiet och det gymnasium som gymnasieutredningen föreslagit. Mycket förenklat uttryckt kan man dock säga att det framtida gymnasiet inte avsetts skola överta någon väsentlig del av de högre utbildningsanstalternas uppgifter eller själv till dessa överlåta betydelsefulla uppgifter. Om elever med lika förutsättningar på lika villkor finge genomgå det nuvarande respektive det framtida gymnasiet, borde

de sålunda uppnå resultat som generellt sett är likvärda från avnämarnas synpunkt. Studieresultatet kommer emellertid alltid att växla från individ till individ. I det framtida lika väl som i det nuvarande gymnasiet kommer det att finnas elever vilkas resultat i vissa ämnen eller mera allmänt blir mindre goda. Men även om man anser att en grupp elever inte når upp till en sådan nivå att de generellt bör äga tillträde till högre studier innebär inte detta att skolan genom en underkännandeprocedur behöver särskilt utmärka dem. De kan, oberoende av om de anses behöriga till högre studier, fullgöra betydelsefulla uppgifter inom en rad utbildningsvägar och yrken, d ä r kraven är m i n d r e fixerade i fråga om både ämnesuppsättning och prestationsnivå. Utredningen h a r redan i kapitel 11 berört dessa förhållanden i samband med frågan om mindre studiekurser. Bestämmelserna för intagning i gymnasiet behandlas i avsnittet 13.2. Två frågor måste därvid beaktas, nämligen dels behörigheten, dels urvalet vid konkurrens mellan flera sökande till gymnasiet. I samband härmed kommer utredningen in på frågan om avgränsningen mellan gymnasium och fackskola. Passagen genom gymnasiet r y m m e r problem sådana som flyttning — med eller utan bortvalt ämne — kvarsättning och avgång före studiernas avslutning. Dessa behandlas i 13.4.

556 Dessförinnan tar gymnasieutredningen i 13.3 upp betygsfrågan, eftersom betygen på detta stadium är ett av de viktigaste instrumenten, n ä r frågan om flyttning m. m. skall avgöras. Avsnittet 13.5 innehåller överväganden och förslag beträffande gymnasiestudiernas avslutning. I 13.5 diskuteras också frågan om intagningsbestämmelserna vid universitet, högskolor och motsvarande utbildningsanstalter.

13.2 Intagning

13.2.1 Behörighetsvillkor

13.2.1.1 För intagning i grundskolans påbyggnader behövs dels regler om behörighet, dels föreskrifter om urval bland behöriga sökande då dessa är fler än antalet tillgängliga platser. Nu gällande behörighetsregler för tillträde till gymnasiet har gymnasieutredningen i korthet berört i 4.3.1.2. Urval bland de sökande sker i det allmänna gymnasiet på grundval av summan av de betyg i läroämnen som erhållits i den gymnasieförberedande skolan eller efter prövning. Vid fackgymnasierna är proceduren i viss mån friare. Urvalet grundas emellertid på betyg, varjämte föregående praktik tillmätes betydelse. Det kan anmärkas att åtskilliga sökande till tekniskt gymnasium intages efter prövning. I föreliggande avsnitt 13.2.1 behandlar gymnasieutredningen behörighetsvillkoren i framtiden och tar därefter i 13.2.2 upp urvalsfrågan. Utredningen har beträffande båda dessa frågor samrått med fackskoleutredningcn som beträffande fackskolan torde komma att framlägga förslag efter samma linjer som gymnasieutredningen gör i fråga om gymnasiet, övervägande-

na i det följande gäller gymnasieutredningens principiella syn på dessa frågor avseende alla påbyggnader på grundskolan. Under de närmaste åren kan det dock — innan yrkesskolans ställning och framtida utformning närmare klarlagts — visa sig svårt att i praktiken tillämpa likformiga bestämmelser över hela fältet. 13.2.1.2 Direkt på grundskolan kommer i framtiden att bygga en rad utbildningsvägar av vilka flertalet hör hemma inom gymnasiet, fackskolan eller yrkesskolan. Det är, som utredningen tidigare framhållit, från många synpunkter angeläget att ungdomarnas val av fortsatt studieväg grundas på en saklig och fördomsfri bedömning av egna intressen och förutsättningar. Studieoch yrkesorientering har i detta sammanhang en viktig uppgift att fylla. Men även utformningen av intagningsbestämmelserna är mycket betydelsefull. Om dessa bestämmelser konstrueras olämpligt kan återverkningarna bli ogynnsamma i både grundskolan och dess påbyggnader. Om exempelvis rekryteringen till gymnasiet begränsas till enbart 9g, kan detta lätt leda till att denna studieväg i grundskolan överbelastas och till att rekryteringsunderlaget för gymnasiestudier felaktigt inskränkes till vissa begåvningstyper. Resonemanget leder till att behörighetsvillkoren för tillträde till gymnasium och fackskola bör utformas så, att man utan alltför stora svårigheter bör kunna gå till båda skolformerna från samtliga linjer i grundskolan. I vissa fall blir det emellertid nödvändigt att kräva kompletteringar. Ganska omfattande måste dessa bli för elever som från de praktiska linjerna i årskurs 9 vill gå till gymnasium. Däremot bör det vara möjligt för elever som i årskurs 9 tillhört linjerna 9g, 9h, 9t, 9m och 9s

557 att med små eller inga kompletteringar gå vidare till såväl gymnasium som fackskola. Även om tillträde till gymnasium och fackskola sålunda i många fall kan ske på samma villkor måste vissa speciella behörighetskrav uppställas med hänsyn till de olika studievägarnas utformning inom såväl den ena som den andra skolformen. Dessa krav avser förutbildning (i några fall betygsnivå) i enskilda ämnen och är inte ovillkorligen knutna till bestämda linjer i grundskolan. De bör vidare vara relativt generösa så att inte syftet med den gemensamma behörigheten motarbetas. Förslag till sådana speciella behörighetsvillkor — ges i 13.2.1.3. Här vill gymnasieutredningen emellertid först diskutera huruvida något bestämt krav på kvalificerade betyg bör uppställas för behörighet att vinna inträde i gymnasiet och fackskolan eller endera skolformen. Både för den enskilde och för samhället är det önskvärt att endast de kommer in som har rimlig chanis att tillgodogöra sig undervisningen. Som riktlinje för utarbetande av behörighetskrav för exempelvis gymnasiet kunde man tänka sig att välja principen att endast de elever som bedöms ha minst 50 % sannolikhet att kunna tillfredsställande genomföra gymnasiestudier anses behöriga att vinna inträde i gymnasiet. Som gymnasieutredningen framhållit är elevernas framgång i studierna starkt beroende av hur gymnasiet lyckas ta till vara vars och ens individuella intressen och anlag. Utredningen har utformat sitt förslag till gymnasium så, att en individuell anpassning bör bli möjlig i avsevärt högre grad än vad fallet är i det nuvarande gymnasiet. Att uppskatta hur stor del av årskullen som h a r minst 50 % sannolikhet att tillfredsställande genomföra gymnasiestudier

torde redan med hänsyn härtill vara omöjligt. Men även beträffande det nuvarande gymnasiet är det, beroende på bristen p å tillgängliga data o c h p å att flera svårkontrollerbara och osäkra antaganden måste göras, mycket svårt att beräkna hur stor del av en årskull elever från grundskolan isom utifrån denna princip skulle anses behörig för gymnasiestudier. Av det sagda följer också att det är en omöjlig uppgift att i dag ange en sådan undre gräns för betyg från grundskolan att ungdomar som i framtiden får högre betyg har den ovan angivna sannolikheten att lyckas i gymnasiestudier. Vill man införa en betygsgräns blir det följaktligen nödvändigt att välja denna skönsmässigt. Först efter flera års erfarenhet blir det m å h ä n d a möjligt att mera säkert fixera en gräns som h a r vissa önskade egenskaper. Härtill vill gymnasieutredningen ytterligare framhålla följande. De betygsgränser som nu gäller för tillträde till gymnasium tillämpas i praktiken mycket sällan, eftersom antalet sökande väsentligt överstiger antalet tillgängliga platser. De härstammar från en tid då skolan icke förfogade över den yrkesvägledning och studieorientering som nu finns i grundskolan. Om inte gymnasiet och fackskolan skall på ett ofördelaktigt sätt spelas ut mot varandra, bör en eventuell lägsta betygsgräns vara gemensam. Även i fortsättningen kan det faktiska behovet av en sådan gräns beräknas bli ringa. Under en avsevärd tid framåt torde nämligen efterfrågan på gymnasie- och fackskolutbildning på de allra flesta orter så väsentligt överstiga platstillgången att en betygsspärr i praktiken blir ointressant. Men härtill kommer att grundskolans yrkesvägledning och studieorientering måste beräknas komma att på ett mer ändamålsenligt sätt fylla de funktioner som i ett

558 skolsystem utan sådana anordningar ankommer på en betygsspärr. Av det ovan anförda drar gymnasieutredningen den slutsatsen att föreliggande förhållanden icke motiverar en betygsspärr, d. v. s. en u n d r e betygsgräns för tillträde till gymnasium eller fackskola. På de få orter d ä r intagningen kan tänkas bli mycket generös kan i olika avseenden värdefulla erfarenheter för framtiden erhållas. 13.2.1.3 Speciella behörighetskrav för gymnasiestudier. 1957 års skolberedning h a r i sitt huvudbetänkande (SOU 1961: 30 sid. 280) givit vissa synpunkter på bestämmelserna om övergång från grundskola till gymnasium. Beredningen förutsätter, »att övergång till gymnasium för därtill i övrigt berättigade elever skall vara medgiven i följande fall: a. enligt nuvarande bestämmelser, d. v. s. dels för elever med fullständig behörighet för inträde på gymnasium, dels för elever med mindre omfattande kurs i matematik (inträde på latingymnasiet) ; b. för elever med fullständig kurs i engelska men med begränsade kunskaper i det andra främmande språket (mindre kurs i tyska eller franska) men med goda kunskaper i övrigt, främst måhända i matematisk-naturvetenskapliga ämnen; c. för elever med fullständig kurs i enbart engelska men utan kunskaper i övriga främmande språk; härvid förutsattes dock att eleverna har mycket goda kunskaper i främst matematisk-naturvetenskapliga ämnen. Eventuellt kan här som villkor tillfogas att eleverna i övrigt, enligt avlämnande skolas bedömande, är mycket väl lämpade för vidare studier.» I propositionen 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. anför föredragande departementschefen härom. »I anslutning till beredningens uttalanden, vilka jag finner beaktansvärda och i god överensstämmelse med den allmänna synen på skolans omvårdnad om den enskilde eleven, förutsätter jag, att gymnasieut-

redningen vid sitt fortsatta arbete beaktar förslaget om att elever med begränsade kunskaper i främmande språk men med god teknisk eller naturvetenskaplig begåvning under angivna förutsättningar skall kunna vinna inträde på gymnasium.» Gymnasieutredningen har i samband med sina förslag om de moderna språkens ställning (9.2.2) i det nya gymnasiet redan delvis beaktat departementschefens synpunkter. Med det förslag till behörighetsvillkor som ges nedan blir angivna intentioner även i övrigt tillgodosedda på ett sätt som står i överensstämmelse med synpunkterna i 13.2.1.2 ovan. I första årskursen av gymnasiet skall enligt utredningens förslag eleverna kunna välja mellan de fyra relativt lika studiekurserna: humanistisk-samhällsvetenskaplig (Hum-Sh), ekonomisk (Ek), naturvetenskaplig (Na) och teknisk (Te). För tillträde till gymnasiet bör av alla elever krävas att de i grundskolans årskurs 9 läst svenska, matematik, kristendomskunskap (med undantag givetvis för dem som varit befriade), samhällskunskap, historia, geografi, biologi, kemi och engelska (särskild kurs) p å någon av linjerna 9g, 9h, 9t, 9m och 9s eller sedermera kompletterat angivna ämnen enligt fordringarna för dessa linjer. Härutöver bör följande behörighetsvillkor uppställas för elev, som väljer Hum-Sh eller Ek: a) matematik (särskild kurs) jämte tyska eller franska (3-årig lärogång), eller b) matematik (särskild kurs) jämte tyska eller franska (2-årig lärogång eller mindre kurs) med betyg över 3, eller c) matematik (allmän kurs) jämte tyska eller franska (3-årig lärogång) med medelbetyg över 3 i engelska och tyska alternativt engelska och franska.

559 Na eller Te: matematik (särskild kurs), fysik samt a) tyska eller franska (3-årig lärogång), eller b) tyska eller franska (2-årig lärogång eller mindre kurs) med betyg över 3, eller c) intet av villkoren a) och b) uppfyllt men medelbetyg över 3 i matematik, fysik och kemi. Dessa behörighetskrav innebär att elever från linjerna 9g, 9h, 9t, 9m och 9s har möjlighet att få behörighet utan kompletteringar. Elever från övriga linjer måste däremot komplettera så att de uppfyller något av ovanstående behörighetsvillkor för den studiekurs i gymnasiet de önskar välja. Gymnasieutredningen vill erinra om att utredningen redan i kapitel 8 föreslagit att något krav på förpraktik ej bör uppställas för tillträde till de tekniska och ekonomiska studiekurserna. Det är av stor vikt att kännedom om behörighetsbestämmelserna bland annat genom studieorientering (se kap. 14) effektivt sprides till grundskolans elever och deras föräldrar.

13.2.2 Urval bland behöriga sökande

13.2.2.1 Vid planeringen av en orts eller en regions skolväsen bör hänsyn tas till samtliga gymnasiala utbildningsvägar. Det synes därför naturligt att en samordning av intagningen av elever till dessa skolformer kommer till stånd. Skollagen föreskriver att gemensam intagning skall äga r u m på orter med flera gymnasier. Liknande föreskrifter bör utfärdas då elevområdena för gymnasium och fackskola helt eller delvis sammanfaller. I varje fall på längre sikt bör också vissa kurser i yrkesskolan som bygger direkt på grundskolan medtagas. Av det sagda följer att det är

lämpligt och nödvändigt att bestämmelserna för intagning i gymnasium och fackskola samt, då så befinnes lämpligt, yrkesskola göres så likformiga som möjligt.

13.2.2.2 Detta gäller bl. a i fråga om det intagningsinstrument, som användes för att rangordna sökande, då dessa är fler än antalet tillgängliga utbildningsplatser. Man bör därvid söka konstruer a ett instrument som ger en god prognos om ungdomarnas förutsättningar att lyckas med studierna. Gymnasieutredningen skall här diskutera h u r ett sådant instrument kan utformas. För närvarande grundas intagningen till gymnasiet i huvudsak på en summa av betyg i läroämnen från grundskolan, realskolan eller motsvarande. Betygen torde även i fortsättningen bli ett viktigt instrument vid urvalet av elever. Beträffande uppflyttning till högre årskurs i grundskolan framhålles i Läroplan för grundskolan att betygen endast utgör en bedömningsgrund, vanligen inte ens den viktigaste. I den mån betygen väges in i bedömningen skall det ske från den allmänna förutsättningen att samtliga ämnen är likvärdiga. Det anförda talar enligt gymnasieutredningens mening för att betygen i övningsämnen och i förekommande fall yrkesämnen bör få inverka även på intagningen i fackskolan och gymnasiet. I skrivelse den 9 november 1959 till skolöverstyrelsen (överlämnad till utredningen för beaktande) har Svenska facklärarförbundet anhållit att praktiska och estetiska ämnen i fråga om betyg och kompensationsvärde ställs helt i paritet med läroämnen. En av skolöverstyrelsen utförd enkät till högre skolor rörande dessa frågor visar att den övervägande majoriteten av kollegierna vid dessa skolor är positiva till att övnings-

560 ämnena på något sätt tillmäts kompensationsvärde. De flesta anser dock, att övningsämnena inte bör tillmätas lika högt meritvärde som läroämnena. Det har ibland ifrågasatts om man inte genom att medräkna övningsämnena vid intagning till utbildning av relativt teoretisk karaktär får ett sämre urval av elever med hänsyn till studierna i de mera teoretiska ämnena. Gymuasieutredningen har låtit företaga en undersökning av i vilken utsträckning medräknande av övningsämnen i betygssumman leder till förändring av rangordningen bland de sökande. Korrelationer mellan olika summor av betyg i realexamen för 275 flickor och 275 pojkar — slumpvis utvalda — har därvid beräknats. Korrelationen mellan summan av de tolv läroämnena å ena sidan och summan av de tolv läroämnena och de fyra övningsämnena å andra sidan blev 0,98 för flickorna och 0,97 för pojkarna. Detta visar att rangordningen av sökande endast obetydligt påverkas om övningsämnena medräknas, under förutsättning att betygssumman (eller medelbetyget) i båda fallen användes.

Det hävdas ibland att man genom en viktning av sistnämnda slag skulle kunna erhålla ett intagningsinstrument med bättre prognosvärde än vad det vanliga medelbetyget har. Nyligen har publicerats en norsk undersökning (J. Sandven: Pr0ver och karakterer, Pedagogisk forskning, hefte 4/1961) som bland annat behandlar övergången från (norsk) realskola till gymnasium. I frågan om viktning av betygen anföres att denna inte höjer prognosvärdet, utan — enligt undersökningen — snarast bid r a r till sänkning av detta.

I det hela bör effekten av att övningsämnena (yrkesämnena) får inflytande på intagningen till fackskola och gymnasium bli gynnsam. Man kan dock inte förbise att det finns risker för prov- och betygsjäkt i dessa ämnen i grundskolan. Skolmyndigheterna förutsattes ha sin uppmärksamhet riktad härpå likaväl som motsvarande risker i alla andra ämnen måste uppmärksammas. Om man vill hävda de olika ämnenas likvärdighet, bör sålunda alla ämnen, även övningsämnen, ges lika vikt vid intagningen. Detta betyder att man som intagningsinstrument bör välja den vanliga betygssumman (eller medelbetyget). Ett sådant system är dessutom praktiskt enklare än ett system med högre vikt åt vissa ämnen.

Även med hjälp av det material, som gymnasieutredningen låtit insamla för undersökningen Studieresultat i gymnasiet (SOU 1963: 41), har frågan om prognosvärdet hos betygen i olika ämnen och ämnesgrupper undersökts. Därvid har gymnasisternas framgång studerats i relation till betygssumman för alla ämnen, för gruppen av »orienteringsämnen», för gruppen av språk, för gruppen av naturvetenskapliga ämnen samt till betygen i svensk skrivning och i matematik. I samtliga fall avses betyg givna i realskolans näst högsta eller högsta klass vid övergång till gymnasiet. Det visar sig att betygssumman för alla ämnen ger minst lika god särskiljande effekt som övriga nämnda betygssummor eller betyg.

För att belysa inverkan av sådan viktning har gymnasieutredningen för ovannämnda elevgrupp låtit beräkna korrelationer mellan å ena sidan summan av de tolv läroämnenas betyg med samma vikt och å andra sidan de tolv läroämnenas betyg dels med dubbel vikt åt svensk skrivning och matematik, dels med dubbel vikt åt svensk skrivning, matematik, engelska och tyska. Korrelationerna var i samtliga fall minst 0,99, vilket visar att viktningen h a r obetydlig inverkan på rangordningen av de sökande.

561 Med hänsyn till att alla ämnen i grundskolan är likvärda och med stöd av ovan relaterade undersökningar föreslås, att intagningen till gymnasiet grundas på medelvärdet av betygen i läroämnen och övningsämnen, varvid alla ämnen ges lika vikt. Vilka ämnen som skall medtagas vid beräkningen av medelbetyget beror på vilken linje i årskurs 9 i grundskolan vederbörande elev avgått från liksom eventuella kompletteringar som gjorts med hänsyn till de speciella behörighetsbestämmelserna. För elever, som h a r betyg i samtliga ämnen från någon av linjerna 9g, 9h, 9t, 9m eller 9s, eventuellt efter prövning, bör medelbetyget beräknas på följande ämnen: svenska, matematik, engelska, kristendomskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, 9g, 9h, 9t, 9m biologi, f och 9s kemi, de två av ämnena musik, teckning och slöjd som eleverna erhållit undervisning i, gymnastik fysik på 9g, 9h, 9t och 9s, tyska/franska på 9g, 9h och 9m, teknisk orientering på 9t, handelskunskap på 9m, familje- och socialkunskap på 9s. Fackskoleutredningen torde komma att framlägga motsvarande förslag för fackskolans del varvid hänsyn även torde komma att tas till yrkesämnena. För yrkesskolans vidkommande bör enahanda system, d å så befinnes lämpligt, kunna tillämpas. Beträffande de två sistnämnda skolorna kan därjämte intagning — utan komplettering — komma

i fråga från linjerna 9pr, 9tp, 9ha och 9 ht. För deras del lärer måhända också frågan om föregående praktik och dess värde för studierna komma att prövas. Om en elev är befriad från undervisning i kristendomskunskap, ersätts betyget i detta ämne med medelbetyget i övriga ämnen. Med hänsyn till de svårigheter, som vissa elever — på grund av mer eller mindre utpräglade handikapp — kan ha i gymnastik, bör svaghet i detta ämne ej minska möjligheterna att bli intagen. Goda prestationer i gymnastik bör å andra sidan premieras. Vid beräkning av medelbetyget bör undantag göras för betyget i gymnastik på sådant sätt att detta medräknas endast om betyget överskrider medelbetyget i övriga ämnen. Om så inte är fallet, bör gymnastikbetyget ersättas med medelbetyget i övriga ämnen. Användningen av kompletterande intagningsinstrument vid sidan om betygen har även diskuterats. Användbarheten på gymnasienivå av sådana intagningsinstrument har i Sverige inte blivit mera ingående undersökt. Däremot har dylika undersökningar företagits i samband med intagningen till realskola. Problemet om intagning till högre skolor har varit föremål för omfattande forskning i olika länder. Det har därvid konstaterats att betyg eller liknande mått på skolprestationer har ett klart men dock begränsat prognosvärde. Detta kan förbättras, om man vidtar åtgärder för att göra lärarnas bedömning av eleverna mer objektiv och mer jämförbar från klass till klass, t. ex. med hjälp av standardiserade prov för justering av klassens betygsstandard. Prognosen kan härutöver ytterligare förbättras, om man som komplement till betygen även använder resultat i t. ex. begåvningstest, studielämplighetsprov eller objektiva kunskapsprov.

562 Det föreligger i dagens läge i Sverige inte tillräckligt väl utarbetade och utprövade prov att användas för intagningen till gymnasiet och inte heller har deras värde för detta ändamål undersökts tillräckligt. Det synes betydelsefullt att sådana prov utarbetas och att deras värde som kompletterande hjälpmedel vid intagningen till gymnasiet ytterligare undersökes. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att föranstalta om lämpliga åtgärder. Man kan sammanfattningsvis konstatera att betygssumman eller motsvarande mått på elevernas totala studieprestation är det f. n. bästa enskilda prognosinstrumentet men att detta instrument kan förbättras genom betygsekvivalerande åtgärder. Möjligheter föreligger att förbättra prognosen ytterligare genom att använda resultat i studielämplighetsprov, objektiva kunskapsprov och dylika typer av prov. Dessa möjligheter bör därför prövas. 13.2.2.3 Gymnasieutredningen har ovan framhållit att organisationen av intagningen till gymnasium, fackskola och eventuellt yrkesskola bör samordnas. Utredningen vill här endast beröra några ytterligare allmänna synpunkter härpå och hänvisar i övrigt till sitt författningsförslag. Om utöver skolstadgans bestämmelser behov kommer att finnas av anvisningar torde det få ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda sådana. Ansökan till gymnasium, fackskola och/eller yrkesskola bör inlämnas före den 1 april. På grundval av antalet ansökningar till olika skolor och studievägar, tillgängliga resurser i fråga om lokaler och lärare, gällande bestämmelser och av statsmakterna utfärdade riktlinjer, upprättas plan över beräknat antal elever och klasser i bl. a. första årskursen av fackskolan och gymnasiet. Planen insändes till skolöverstyrelsen

samt länsskolnämnden före den 1 maj. Antalet klasser i årskurs 1 av fackskola och gymnasium bestämmes för varje kommun av överstyrelsen. Intagning beslutas av en särskild intagningsnämnd, som skall vara gemensam för samtliga berörda skolor i gymnasieregionen. Intagningsnämnden utses av länsskolnämnden. De sökande bör intagas i den ordning de förekommer enligt sina medelbetyg — för fackskolans och yrkesskolans del därjämte eventuellt med hänsyn till praktik — och så långt möjligt enligt uttalade önskemål om skolform och studieväg. Inom grupper med samma medelbetyg bör de sökande särskiljas med hänsyn till antalet toppbetyg, d. v. s. antal gånger betyget 5 förekommer och, om så erfordras, antal gånger betyget 4 förekommer o. s. v. 13.2.3 övergång mellan gymnasium och fackskola

Som utredningen framhållit bl. a. i kapitel 6 är det angeläget — för att det framtida skolsystemet skall fungera väl — att eleverna har möjlighet till övergång mellan gymnasium och fackskola. Efter överläggningar med fackskoleutredningen har gymnasieutredningen kommit fram till i det följande redovisade synpunkter i denna fråga. 13.2.3.1 Övergång från fackskola till gymnasium bör och kommer sannolikt att bli vanligast efter avslutade fackskolestudier. De allra flesta ungdomar som valt fackskola torde nämligen först vilja skaffa sig den kompetens d e n n a utbildning ger innan de påbörjar studier med sikte på ett nytt mål. Även från samhällets synpunkter är det lämpligast att så sker. Härigenom k o m m e r de samlade utbildningsresurserna att bli bäst utnyttjade. Övergång från årskurs 2 i allmän

563 eller merkantil fackskola till årskurs 2 i gymnasiet torde vara det alternativ som lättast åter sig realisera. Vissa kompletteringar kan dock komma att krävas. Omfattningen härav blir beroende av vilken studiekurs i gymnasiet som väljes. Då man h a r anledning räkna med att i stort sett endast sådana ungdomar som uppnått goda resultat i fackskolan söker sig till fortsatta studier i gymnasiet, bör dylika kompletteringar i regel utan större svårigheter kunna genomföras under sommarferierna. F. ö. bör, som utredningen nedan i 13.2.3.3 återkommer till, inträdeskraven inte få en strängt formaliserad utformning. När det gäller elever som genomgått den tekniska fackskolan torde en övergång till gymnasium i viss mån komma att te sig annorlunda än för elever från övriga fackskollin jer. Detta beror till en del på den mer speciella karaktär som den tekniska fackskolans läroplan torde få men därjämte på två andra förhållanden, nämligen dels att studietiden i den tekniska lärokursen i gymnasiet är 4 år och i den tekniska fackskolan i många fall 3 år, inberäknat ett mellanliggande praktikår. En fackskoleingenjör som börjar i årskurs 2 i gymnasiets tekniska lärokurs kommer sålunda normalt att behöva sammanlagt sex år fram till gymnasieingenjörskompetens efter slutad grundskola. För den som i den tekniska fackskolan nått goda resultat torde i de allra flesta fall vuxenutbildning vara en väsentligt mer lockande väg. I många fall torde detta f. ö. — som utredningen i det föregående betonat — också gälla för elever som genomgått allmän eller merkantil fackskola, särskilt om de gör ett uppehåll mellan fackskole- och gymnasiestudierna. Med den konstruktion den tekniska lärokursen i gymnasiet fått är det för den

som har goda kunskaper från den tekniska fackskolan långt ifrån omöjligt att gå till årskurs 3 i gymnasiets tekniska lärokurs. Visserligen torde fackskoleingenjören i regel sakna de allmänna ämnen — eller ha läst dem i väsentligt mindre omfattning än gymnasieeleven — vilka krävs för att få behörighet till studier vid universitet och högskolor men det bör få ankomma på vederbörande att själv avgöra om han önskar komplettera dessa. I viss mån blir en dylik elev likställd med den som valt mindre studiekurs. För den som genomgått allmän eller merkantil fackskola torde det däremot endast undantagsvis bli möjligt att under en sommarferie klara av de ganska krävande kompletteringar som behövs för att kunna fortsätta i årskurs 3 av gymnasiet. Övergång från årskurs 1 i fackskolan till gymnasiet bör bli m i n d r e vanlig. Sådan övergång kan m å h ä n d a någon gång bli aktuell för elev som lyckats utomordentligt väl under sitt första läsår i fackskolan och vederbörande bör då kunna gå till årskurs 2 i gymnasiet. I övrigt torde övergång närmast aktualiseras för dem som genom linje- och ämnesval i grundskolan inte varit behöriga till gymnasiestudier men senare finner att de gärna vill gå till gymnasiet. Genom ett års studier i fackskolan har luckorna fyllts och vederbörande bör kunna bli behörig till gymnasiestudier. I detta fall torde det oftast bli fråga om att börja i gymnasiets första årskurs. Behörigheten bör prövas i vanlig ordning av intagningsnämnden som avgör huruvida inträdesprövning är påkallad eller om studieresultaten i fackskolan är så goda att direkt övergång kan medges. Detta förfaringssätt bör tillämpas för att inte fackskolan skall få karaktären av genomgångs- eller kompletteringsinstitut och för att man

564 inte på en omväg skall skapa en icke önskvärd form av förlängd gymnasieutbildning. Huvudlinjen bör — som ovan framhållits — vara att den som valt fackskola fullföljer studierna där.

13.2.3.2 Övergång från gymnasium till fackskola torde i regel bli aktuell efter årskurs 1. Anledningen till att en elev då kan vilja lämna gymnasiet kan vara mindre tillfredsställande studieresultat. Skälen kan emellertid ofta vara helt andra. En elev upptäcker exempelvis att han valt fel och i stället med hänsyn till intresse och yrkesplaner borde gått i fackskola. Gymnasieutredningen vill erinra om att redan nu i betydande utsträckning förekommer att gjminasieelever slutar inte på grund av svaga resultat utan för att exempelvis övergå till annan utbildning. Det är från många håll omvittnat att sådana byten ofta gör att eleven trivs väsentligt bättre med skolarbetet. Den hittills diskuterade övergången, som innebär att eleven lämnar gymnasiet efter årskurs 1, torde ofta kunna ske till årskurs 2 i fackskolan. I vissa fall kan emellertid därvid kompletteringar komma att 'krävas. I regel blir de dock inte mer omfattande än att de bör kunna genomföras under sommarferierna. Särskilda svårigheter erbjuder emellertid övergång till teknisk fackskola även för den som i gymnasiet följt teknisk studiekurs. Å andra sidan skall en sådan elev i de flesta fall praktisera under ett år före årskurs 2. Jämsides med praktiken bör han kunna inhämta vad som erfordras för att kunna följa undervisningen i årskurs 2 i tekniska fackskolan. Övergång från årskurs 2 i gymnasiet till fackskolan blir sannolikt mindre vanlig. Elever som nått så långt i gymnasiestudierna torde regelmässigt ha

stabiliserats i fråga om studie- och yrkesintresse och därför vilja fullfölja gymnasiestudierna. Därtill kommer att de, som har svårigheter att nå tillfredsställande resultat, genom att läsa mindre studiekurs får sådana möjligheter att slutföra gymnasiestudierna att de knappast drar sig för att fullfölja desamma. Gymnasieutredningen h a r berört enbart övergångar som kan ske efter avslutade årskurser. Givetvis kan även övergång från fackskola till gymnasium och omvänt aktualiseras under pågående läsår även om det torde bli mindre vanligt.

13.2.3.3 Av det föregående framgår att generellt sett goda möjligheter kan beräknas komma att föreligga att växla studieväg mellan gymnasium och fackskola även om man i regel får räkna med vissa kompletteringar i båda övergångsriktningarna. Ytterligare en viktig förutsättning för att övergångar skall kunna ske smidigt måste framhållas. Den form av växling av studieväg som övergången innebär måste betraktas på samma positiva sätt som elevernas växling av studieväg exempelvis inom gymnasiet. Utredningen betonar att möjligheten att successivt välja sin väg genom skolan är en grundläggande tanke bakom gymnasiekonstruktionen. Skolan skall därvid p å allt sätt hjälpa eleverna och får inte genom formella regler i form av onödiga krav på betyg och prövningar h i n d r a individens anpassning till det program som passar honom bäst. Samma grundsyn bör prägla skolans inställning då en elev vill övergå från gymnasium till fackskola och tvärtom. Det följer härav att några fixerade intagningsbestämmelser inte bör uppställas. Det får ankomma på vederbörande skolledare att bedöma elevernas möjligheter och ge anvisningar och hjälp

565 då vissa kompletteringar anses erforderliga. I vissa fall kan därjämte andra instanser behöva engageras. Sålunda ankommer det på intagningsnämnden att avgöra om den som gått i endera fackskola eller gymnasium skall intagas i årskurs 1 i den andra skolan. Vidare kan det inträffa att så många elever vill gå över att ny klass skulle behöva inrättas på grund härav i gymnasium eller fackskola. I den mån det gäller klass i annan årskurs än den första bör det ankomma på skolstyrelsen att besluta härom.

13.3 Betygsättningen

i

gymnasiet

13.3.1 Inledning 13.3.1.1 En kort översikt av betygsfrågans historiska utveckling bar nyligen givits i 1957 års skolberednings betänkande (SOU 1961: 30 sid. 571 f.). Därav framgår bl. a. att den betygskala som ända till grundskolans införande använts i vårt land kom till i början av innevarande århundrade. Betygen angavs i formuleringar av typen »Med utmärkt beröm godkänd» och »Icke fullt godkänd», men den närmare innebörden angavs inte. Inte heller gavs anvisningar för hur ofta de olika betygsvärdena skulle användas eller vilken prestation enligt kursplanen som ett visst betygssteg skulle motsvara. Under årens lopp har dock utbildats en viss praxis för vilka krav som skall ställas för godkänt betyg och h u r pass vanliga de olika betygstegen skall vara. Denna praxis har i gymnasiet varit ganska varierande dels mellan olika gymnasieformer, dels från ämne till ämne, även om vissa grupper av ämnen med likartad betygrättning kan särskiljas. Detta framgår K land annat av tidigare publicerad statistik (Aktuellt från skolöverstyrelsen 1955: 67 ff.) samt av de ovan i kapitel

11 refererade undersökningar som gjorts på uppdrag av gymnasieutredningen. Relativt betydande variationer mellan olika gymnasier har även kunnat iakttagas ifråga om den tillämpade betygskalan. Betygsättningen har tagits upp i flera statliga utredningar t. ex. av 1940 års skolutredning (SOU 1945:45) och av 1957 års skolberedning. Dessa utredningar har dock inte i någon större utsträckning berört gymnasiet — i varje fall inte fackgymnasiet — och inte heller lett till några mera genomgripande reformer av gymnasiets betygsättning. Skolberedningen anser dock, att det av beredningen föreslagna betygsystemet för grundskolan så snart som möjligt bör överföras även till de skolformer som bygger på grundskolan (SOU 1961: 30 sid. 598). 13.3.1.2. Det betygsystem som nu — i stora drag i enlighet med skolberedningens förslag — införts i grundskolan (se skolstadgan 6 kap. 9 §) och skolöverstyrelsens anvisningar för skolans verksamhet (se Läroplan för grundskolan sid. 89 ff., Skolöverstyrelsens skriftserie 60, 1962) bygger på principen att betygen är relativa mått, som anger elevens placering i relation till medelprestationen bland de elever inom en årskurs som läser ämnet eller kursen i fråga. I gymnasiet har betygen hittills ofta upplevts som mer absoluta mått på kunskaper och färdigheter, varvid gränsen mellan godkänd och underkänd prestation ansetts särskilt påtaglig. Detta har bland annat tagit sig uttryck i att man speciellt i skrivningsämnena har hög frekvens av underbetyg. Detta torde, såsom antytts i kapitel 11, tillsammans med flyttningsbestämmelsernas utformning ha bidragit till den höga kvarsittningen och utkuggningen i gymnasiet.

566 Frågan om »absolut» eller »relativ» betygsättning på gymnasiet är central. En diskussion härav bör emellertid grundas på ett ställningstagande till frågan om betygens p r i m ä r a uppgift.

gift p å gymnasiet blir lättare att föra, om man klart urskiljer dels vad som är betygens primära uppgift, dels vad som är mer eller mindre önskvärda konsekvenser av betygsättningen i dess olika former.

13.3.2 Betygens primära uppgift

13.3.2.2 Om definitionen av betygens primära uppgift torde i stort sett råda enighet. Utredningen h a r redan berört denna fråga i 10.5.4 (jfr också läroplanen 11:4.4) och diskussionen kan här göras kort. Gymnasieutredningen finner det dock angeläget att som en grund för sitt ställningstagande fastslå, att den anser betygens p r i m ä r a uppgift vara att utgöra ett så objektivt mått som möjligt på de enskilda elevernas prestationer i relevanta delar av skolarbetet.

13.3.2.1 I sin analys av betygsättningens syften utgår skolberedningen (SOU 1961: 30, sid. 576 ff.) från en indelning i åtta olika funktioner som betygen kan ha. Denna indelning har hämtats från Allmänna anvisningarna för undervisning och fostran på skolans högre stadier (Skolöverstyrelsens skriftserie 41, 1959, sid. 72). Enligt dessa kan betygen ha följande funktioner: 1. De graderar elevernas prestationer i relation till de i kursplanerna uppställda studiemålen. 2. De är en form av meddelande från skolan till hemmet, varigenom målsmännen med jämna mellanrum hålles underrättade om elevernas resultat. 3. De utgör underlag vid avgörandet om flyttning från en klass till en annan eller om övergång från ett stadium till ett sinnat samt vid examina. 4. De kan vara ett medel att sporra eleverna i deras arbete. 5. De rangordnar eleverna inbördes och kan därför användas som instrument vid urval till fortsatt utbildning, då antalet tillgängliga platser är begränsat. 6. De kan användas som underlag vid tilldelning av stipendier. 7. De kan utgöra hjälpmedel vid rådgivning beträffande val av fortsatt utbildning, vid linjedelning samt vid yrkesvägledning. 8. De användes av anställande myndighet och av arbetsgivare såsom kvalifikationsgrund vid bedömning av sökande till viss anställning. Gymnasieutredningen, som i princip ansluter sig till denna indelning och till de kommentarer som därtill fogats av skolberedningen (SOU 1961: 30, sid. 577 ff.), anser dock att den fortsatta diskussionen om betygens upp-

I den tidigare betygsdebatten har meningarna däremot varit delade om behovet av ett dylikt prestationsmått. Den frågan har också besvarats något olika beroende på av vem man i första hand tänker sig att betygen skall användas. Man kan sålunda se frågan från elevernas, föräldrarnas, lärarnas, yrkesvägledarnas samt de mottagande utbildningsanstalternas och arbetsgivarnas (avnämarnas) synpunkter. Detta får i sin tur konsekvenser dels för betygens utformning, dels för tidpunkterna för betygens avgivande. Som exempel kan anföras följande. Från avnämarsynpunkt lägger man i allmänhet stor vikt vid den rangordning av eleverna som betygen medger. Man förutsätter sålunda att en elev med ett givet betyg i skolarbetet h a r utfört en bättre prestation än en elev med lägre betyg i samma ämne (och en sämre prestation än en elev med högre betyg). Man förutsätter också att betygen har prediktionsvärde genom att de p r e s tationer som graderas är av betydelse för den fortsatta verksamheten. Denna

567 förutsättning vilar i sin tur på antagandet, att läroplanen är utformad bl. a. med hänsyn till avnämarnas krav. Från elevsynpunkt kan det — för ett rätt bedömande av de egna möjligheterna för fortsatt utbildning eller yrkesverksamhet — också vara ett intresse med ett prestationsmått av samma typ. Ju mer vägledningssynpunkten betonas, desto angelägnare blir det dock med betygsgivning vid tidigare tidpunkt(er) än vid studiernas slut. Härtill kommer behovet av att också se prestationerna i relation till de egna förutsättningarna. Jämförelsen med k a m r a t e r n a (med skiftande förutsättningar) blir i så fall mindre betydelsefull. Som referenspunkter skulle i stället erfordras tillförlitliga mått på de egna begåvningsmässiga och andra förutsättningar som vanligen är av betydelse för ett gott studieresultat. En betygsättning med detta primära syfte leder alltså till betyg med en annan typ av jämförelsepunkter liksom till andra tidpunkter för betygsättningen. Ehuru goda skäl kan anföras för en betygsgivning av den senaste beskrivna typen från såväl elevernas som föräldrarnas synpunkter, önskar gymnasieutredningen framhålla, att en information till elev och föräldrar om elevens prestationer i relation till h a n s eller hennes möjligheter kan utformas på många olika sätt. Även tidpunkten kan väljas relativt fritt. Dylik information utgör vidare ett enligt gymnasieutredningens mening mycket önskvärt komplement till en betygsgivning av traditionell typ, utformad i första hand med hänsyn till avnämarnas behov. Däremot kan betygen inte ersättas av ifrågavarande information. 13.3.2.3 Med hänsyn till att gymnasiet är en frivillig skolform som har till uppgift att förbereda de studerande för

fortsatt utbildning vid universitet och högskolor respektive för yrkesmässig verksamhet anser gymnasieutredningen det ofrånkomligen nödvändigt, att betygsgivningen på gymnasiet baseras på ett system som uppfyller avnämarnas fordringar på en så långt möjligt tillförlitlig gradering av olika elevers studieprestationer i gymnasiet. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen särskilt fästa uppmärksamheten vid det förhållandet, att betygen från gymnasiet ligger till grund för intagningen bl. a. till spärrade utbildningsvägar. Konkurrensen är där ofta mycket hård. Även små skillnader i genomsnittsbetyg kan bli avgörande för intagningen. Det är därför av stor vikt, att betygen graderar även de duktiga eleverna på ett tillförlitligt sätt liksom att betygen från olika lärare, i olika ämnen och i varje fall från näraliggande år på ett godtagbart sätt är jämförbara över hela betygskalan. Gymnasieutredningen återkommer härtill i 13.5. 13.3.2.4 Man kan principiellt tänka sig att använda skilda system vid betygsättningen vid olika tidpunkter i gymnasiet. Gymnasieutredningen anser dock detta vara olämpligt och orealistiskt. Samma betygsystem bör därför tillämpas generellt över hela gymnasiet vid de tidpunkter och med den kompletterande information som närmare preciseras i det följande (13.3.5 resp. 13.3.6). 13.3.2.5 Det synsätt som gymnasieutredningen här anlagt på betygens primära uppgift innebär, att frågor om betygens eventuellt sporrande effekter, om betygen som underlag vid tilldelning av stipendier etc. betraktas som möjliga konsekvenser av betygsättningen. I allmänhet är de situationer i vilka betygen här förutsattes spela en roll, inte uteslutande knutna till betygen.

568 Dessa är i stället ett av många tänkbara hjälpmedel för att t. ex. vidmakthålla eller höja motivationen. Allteftersom betygen härvidlag bedöms som positiva eller negativa faktorer kan deras inverkan regleras genom olika andra åtgärder. Gymnasieutredningen saknar därför anledning att i detalj diskutera dessa betygens sekundära funktioner. 13.3.2.6 Slutligen bör betonas, att den definition som h ä r använts förutsätter, att betygen är ett mått på elevernas ådagalagda prestationer. Som sådant bör detta vara så rent från andra faktorer som möjligt. Även om betygen som objektiva prestationsmått h a r ett betydande prognosvärde t. ex. för fortsatta studier, innebär detta, att man vid själva betygsättningen endast skall beakta under föreskriven tid ådagalagda prestationer utan alla hänsyn till förmodad men i studieprestationer inte dokumenterad lämplighet för fortsatta studier. Dylika mått på lämplighet erhålles bäst genom separata bedömningar och vid undersökningar med psykologiska metoder. Betygsättningen på gymnasiet bör alltså ha till p r i m ä r uppgift att gradera elevernas ådagalagda studieprestationer i relevanta hänseenden på ett sådant sätt, att jämförbarhet över hela betygskalan så långt möjligt föreligger mellan elever oberoende av från vilken skola de kommer. PYån denna allmänna utgångspunkt diskuteras i det följande vissa principiella frågor rörande betygsättningens utformning samt hjälpmedel för densamma. För ytterligare synpunkter och anvisningar i hithörande frågor hänvisas dels till kapitel 10, dels till förslaget till läroplan. 13.3.3 Absolut eller relativ betygsättning

13.3.3.1 En betygsättning med den ovan angivna uppgiften (13.3.2) förutsätter,

att elevens prestation bedömes såväl mot bakgrunden av läroplanens innehåll och anvisningar som med hänsyn till den genomsnittliga studieprestationen av alla elever i riket som läst ifrågavarande studiekurs. Beroende på vilken av de nämnda aspekterna som bildar den tekniska utgångspunkten för betygsgivningen talar man gärna om absolut respektive relativ betygsättning. En s. k. absolut betygsättning, som utgår från elevernas prestationer i relation till läroplanens föreskrifter, ger — under förutsättning av att såväl betygsteg som elevprestationer kan erhålla en entydig beskrivning och tolkning — till resultat en rättvis gradering av elevernas prestationer inom varje ämne. Endast under de ytterligare förutsättningar som innebär att läroplanens föreskrifter liksom det i den praktiska undervisningen bjudna stoffet (inklusive proven) i relation till den för varje ämne tillmätta tiden är av samma svårighetsgrad i olika ämnen, kan man utgå ifrån att betyg i olika ämnen är jämförbara med varandra. Dessa förutsättningar antages också vara uppfyllda i gällande författningar och föreskrifter. Motsvarande gäller om jämförelser mellan olika läsår. Den s. k. relativa betygsättningen, som kännetecknas av att den utgår ifrån de faktiska prestationerna för hela elevkullen är emellertid på intet sätt frikopplad från jämförelser med läroplanens krav på kunskaper och färdigheter. Systemet förutsätter nämligen, att läroplanens föreskrifter och anvisningar tolkats på ett likvärdigt sätt av samtliga undervisande lärare under läsåret och att sådan jämförbarhet i fråga om den meddelade undervisningen också föreligger mellan olika läsår. I det fall att samtliga ovan angivna förutsättningar uppfylles bör de båda metoderna ge i allt väsentligt samma

569 resultat. Fördelningen av betygen för en hel elevpopulation bör bli densamma i de olika ämnena liksom också mellan olika årskullar med samma studieförutsättningar. Det förhållandet, att den ena eller andra metodens överlägsenhet beror på om vissa för all betygsgivning allmänt accepterade förutsättningar är uppfyllda i praktiken, visar att problemet om absolut eller relativ betygsättning närmast är en teknisk fråga. Företagna betygsundersökningar visar som tidigare nämnts (13.3.1.1) att vissa av de angivna förutsättningarna inte är uppfyllda i nuvarande betygsgivning. Då denna för gymnasiets del är av s. k. absolut karaktär, vill gymnasieutredningen närmast j'tterligare diskutera fördelar och nackdelar med denna typ av betygsgivning mot bakgrunden av vunna erfarenheter. Därefter behandlas den relativa betygsättningen på samma sätt. 13.3.3.2 På villkor att de angivna förutsättningarna föreligger h a r absolut betygsättning betydande förtjänster. Utöver en rättvis gradering av elevernas prestationer erhåller man en beskrivning av det huvudsakliga innehållet i elevernas kunskaper. En sådan beskrivning måste emellertid i regel bli mycket detaljerad och kan därför inte uttryckas i en enda beteckning. Man kan i bästa fall avläsa om en elev uppfyller de krav som avnämarna uppställer i fråga om kunskaper och färdigheter. Betygen från olika läsår blir också direkt jämförbara vilket är betydelsefullt för att elever från olika årskullar som konkurrerar i samma intagningssituation skall bli rättvist behandlade. En annan fördel är, att den samlade betygstatistiken för hela landet kan utnyttjas för att studera, om kunskapsstandarden har förändrats mellan olika år. Detta är dock närmast

en konsekvens som dock ibland utnyttjats som ett argument till förmån för den absoluta betygsättningen. Den absoluta betygsättningens främsta nackdel — enligt nuvarande utformning av betygsgivningen — är, att de ovan angivna förutsättningarna är synnerligen svåra att uppfylla. Att så är förhållandet framgår klart av de stora skillnader som i de tidigare redovisade undersökningarna kan påvisas i fråga om den faktiskt tillämpade betygskalan dels vid jämförelser mellan olika skolor inom samma ämnen, dels vid jämförelser mellan olika ämnen, dels också vid jämförelser av resultaten framför allt i examensproven mellan olika år. Anledningarna härtill är väl kända: Det är svårt att på förhand uppskatta svårighetsgraden hos ett uppsatsämne, en text, ett matematiskt problem etc. med tillräcklig grad av tillförlitlighet. Ändå måste uppgifterna av naturliga skäl varieras år från år. Det kan f. ö. starkt ifrågasättas om det överhuvud är möjligt att enbart i absoluta termer utforma prov som underlag för en betygsättning som fyller rimliga krav på jämförbarhet mellan ämnena. Ett enkelt och numera även på gymnasiet använt hjälpmedel härvidlag är visserligen att företa en empirisk förprövning av svårighetsgraden eller likartade förfaranden, t. ex. utfärdande av rättningsnormer av s. k. mallkommittéer, efterstandardisering av examenskrivningar e t c , men då bör observeras att detta innebär att man tillämpar just den princip som är utm ä r k a n d e för relativ betygsättning. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen fästa uppmärksamheten på ytterligare två synpunkter som delvis sammanhänger med de ovan diskuterade svårigheterna. Den första är, att en konsekvent tillämpning av den absoluta betygsättningen alltför lätt medför, att undervisningen bindes relativt hårt till

Ö70 vissa återkommande uppgiftstyper. Ett utbyte och en förnyelse av kursinnehållet blir härigenom svårare. Inte minst får detta direkt negativa konsekvenser för undervisningens kvalitet, när uppgifterna under olika år blir så likartade, att eleverna faller för frestelsen att tilllämpa schablonmetoder utan att förstå tankegång eller sammanhang. Den andra synpunkten innebär, att den absoluta betygsättningen i nuvarande utformning fäster stort avseende vid gränsen mellan godkänt och underkänt, samtidigt som vitsord i detta betygsskikt saknar större relevans för de konkurrenssituationer i samband med intagning till högre läroanstalter vid vilka betygens graderande funktion i praktiken utnyttjas. Sammanfattningsvis finner gymnasieutredningen sålunda, att den absoluta betygsättningen i princip h a r vissa obestridliga förtjänster om metodens förutsättningar är uppfyllda. Stora svårigheter föreligger emellertid att realisera förutsättningarna, vilket framgår av ett flertal betygsundersökningar. För att lyckas härmed synes det också vara nödvändigt begagna sig av någon relativ metod. Utvecklingen h a r också såsom ovan nämnts gått i denna riktning, vilket bl. a. efterstandardiseringen av vissa studentexamensprov är ett uttryck för. Den hittillsvarande betygsättningen fullgör — trots vissa ovan angivna inslag av relativa jämförelser — enligt gymnasieutredningens uppfattning icke på ett tillfredsställande sätt uppgiften att med godtagbar jämförbarhet mellan läroanstalter, ämnen och läsår gradera elevernas studieprestationer. 13.3.3.3 Den relativa betygsättningens fördelar består till övervägande delen däri att den i första hand möjliggör den jämförbarhet i fråga om betygskala som visat sig svår eller närmast omöj-

lig att uppnå med den absoluta betygsättningen. Härtill kommer att den inte nödvändigtvis verkar lika starkt bindande i fråga om undervisningens innehåll. Nackdelarna med denna metod är huvudsakligen två. Den första består i att det av de avgivna betygen inte omedelbart framgår om en prestation är godtagbar eller ej. Inte heller i övrigt säger betygen något om prestationernas absoluta karaktär. I den mån de förutsättningar angående jämförbarhet mellan lärare, ämnen och läsår vid tolkning och omsättning av läroplanen i pedagogisk praxis som ovan diskuterats är uppfyllda, spelar detta i flertalet sammanhang inte någon mer betydande praktisk roll. Den andra nackdelen består i att metoden förutsätter att vissa statistiska principer förstås och tillämpas av de betygsättande lärarna. Det är ett alltför vanligt missförstånd, att metoden skulle innebära att betygen i varje enskild klass skulle ha samma medelvärde och spridning som den normgivande fördelningen för samtliga elever i riket. Betygsättningen i den enskilda klassen skall i stället anpassas efter klassens allmänna standard i relation till samtliga klasser. En konsekvens av detta kan sägas vara, att det är lättare att erhålla en rättvis betygskala i ämnen där centralt givna prov kan utnyttjas för en bedömning av klassens allmänna standard. De s. k. standardproven fyller i grundskolan denna funktion. I fråga om den relativa betygsättningen gäller dock, att nackdelarna kan motverkas genom olika åtgärder. I första hand ifrågakommer här klara anvisningar för betygsättningen samt hjälpmedel för densamma i form av centralt givna prov, anvisningar för lärarnas egen provkonstruktion etc. Det önskemål som ibland framförs om att i en

571 relativ betygskala inrymma en absolut godkändgräns h a r emellertid både principiella och tekniska nackdelar. Problemet kan emellertid lösas på andra vägar, som närmare kommer att framgå av det följande. 13.3.3A I detta sammanhang vill gymnasieutredningen ytterligare något beröra den fråga om jämförbarheten mellan olika årskullar, som anfördes som ett positivt drag i den absoluta betygsättningen. I den allmänna debatten synes detta argument ibland framföras som det enda väsentliga för bibehållandet av den nuvarande betygskalan. Genom att studera den samlade betygstatistiken för hela landet tror man sig kunna avläsa, om gymnasiets kunskapsstandard är densamma vid olika tidpunkter eller om den har förändrats. F ö r det första är det med hänsyn till de angivna svårigheterna att utifrån den absoluta betygsättningens princip konstruera jämförbara prov utomordentligt vanskligt att utnyttja betygstatistiken p å detta sätt. Därtill kommer att det finns andra mer ändamålsenliga metoder att studera eventuella förändringar i det samlade resultatet av gymnasiets undervisning. Gymnasieutredningen anser att det är av betydelse att man kartlägger och följer eventuella förändringar av undervisningsresultaten. Detta kan emellertid enklast göras genom separata analyser av undervisningens innehåll och resultat i olika ämnen. Fördelarna härmed är flera. För det första behöver inte hela elevpopulationen användas utan stickprovsförfarande kan tillämpas. För det andra möjliggör dylika separata analyser, att jämförbarheten undersökes över hela betygskalan. F ö r det tredje kan man erhålla en bild av förändringarna inom de olika ämnena. Därmed ökas

möjligheterna att i själva undervisningen anpassa kursinnehåll och metodik efter utvecklingens krav. En betygsjämförelse mellan olika årskullar får inte ensidigt begränsas till den vikt som olika moment ägde i undervisningen vid det första undersökningstillfället. Vid jämförelser mellan två tidpunkter måste man kunna fastställa vilka sidor av undervisningen som under tidsperioden minskat i betydelse och vilka som ökat. Härvid har tekniken med separata, återkommande analyser uppenbara fördelar.

13.3.3.5 Man kan givetvis tänka sig att komplettera den nuvarande betygsättningen med särskilda anvisningar, som på ett bättre sätt undanröjer metodens nackdelar. Vissa åtgärder har på senare tid också vidtagits i detta syfte, t. ex. efterstandardisering av examensskrivningar. Som ovan anförts (13.3.3.2) innebär emellertid detta i själva verket en tillämpning av de principer som ligger till grund för den relativa betygsättningen. Den nuvarande betygsättningen i gymnasiet är alltså redan nu i många fall mer relativ än absolut. Då det dessutom är väsentligt lättare att med särskilda åtgärder motverka de nackdelar som vidlåder den relativa betygsättningen än att förbättra den absoluta betygsättningen utan att denna glider över i en relativ, vill gymnasieutredningen förorda, att betygsättningen i gymnasiet utformas enligt principen om relativ betyg sättning. Utredningen har redan något berört vissa frågor angående de anvisningar, särskilda hjälpmedel och undersökningar i övrigt som erfordras för att metoden skall fungera tillfredsställande i praktisk tillämpning. Närmare anvisningar ges i läroplanen. I 13.3.6 och i kapitel

572 16 återkommer vidare utredningen till frågan om hjälpmedel.

13.3.4 Betygskalan

13.3A.1 Precisionen i betygsättningen är i regel inte större än att man kan nöja sig med en fcmgradig skala. Utredningen förordar därför att samma skala användes som i grundskolan. Enligt denna skala skall betygen i vart och ett av ämnena fördela sig på följande sätt i riket som helhet: Betyg 1 2 3 4 5 Procenttal 7 24 38 24 7 Betyg enligt denna skala kan fungera även som ett av underlagen för studieoch yrkesorienteringen samt för avgöranden om intagning till vidareutbildning eller vid anställning i olika yrken. 13.3A.2 Man kan dock inte bortse ifrån att den nya betygsättningsprincipen har vissa följdverkningar som åtminstone vid första påseende kan te sig ogynnsamma. De elever som går till gymnasiet torde i genomsnitt ha betyg över medeltalet i grundskolan. Detta kommer att medföra att eleverna i gymnasiet i allmänhet får lägre betyg än de hade i grundskolan. Under förutsättning att elever och föräldrar informeras om att man av tekniska skäl h a r att räkna med denna effekt behöver inga avsevärda olägenheter uppstå. Förhållandet är f. ö. likartat i nuvarande gymnasium liksom tidigare vid övergång från folkskola till realskola. En annan svårighet sammanhänger med att vissa gymnasister efter ett eller två års studier avslutar ett ämne som deras kamrater fortsätter att läsa. I den mån detta beror på att elever »väljer bort» ett ämne i vilket de har svårigheter, medan huvudsakligen framgångsrika elever fortsätter, skulle ett strikt

fasthållande vid ovan angivna betygsfördelning leda till en genomsnittlig sänkning av betyget i ämnet för de senare eleverna. Endast om en dylik effekt bleve kvantitativt betydande skulle följdverkningarna kunna bli ogynnsamma. Nu torde emellertid risken för en sådan utveckling vara begränsad om gymnasiet erhåller den konstruktion gymnasieutredningen föreslagit. Dessa ojämnheter måste också bedömas som obetydliga i jämförelse med den bristande jämförbarheten i nuvarande betyg. Det är tänkbart att exempelvis i moderna språk »bortval» på grund av svaga studieresultat kan få en icke oväsentlig omfattning. Det är därför av vikt att skolöverstyrelsen genom betygstatistiska undersökningar noggrant följer utvecklingen och om så erfordras vidtar motåtgärder. 13.3A.3 Det nya betygsystemets genomförande kräver klara och bestämda riktlinjer. I läroplanen har gymnasieutredningen mera ingående tagit upp vissa anvisningar till lärarna. Utredningen förutsätter, att skolöverstyrelsen utfärdar fullständiga bestämmelser och anvisningar i ämnet. Det har emellertid visat sig att bland föräldrar och även lärare lätt uppkommer missförstånd rörande betygsättningens principer. Det är därför av stor vikt, att principerna för betygsgivningen tas upp både i lärarnas grundutbildning och i fortbildningen av lärare samt att även föräldrarna får ingående information.

13.3.5 Betygens förekomst

13.3.5.1 Resonemanget i 13.3.2 innebär att betygens uppgift i varje fall under själva gymnasietiden i viss utsträckning kan tillgodoses på annat sätt, t. ex. ge-

573 nom vidgad kontakt med föräldrarna och genom särskilda metoder för att utröna och meddela elevernas anlag och arbetsresultat. Ett viktigt motiv för bibehållande av betygsättningen vid nuvarande tidpunkter utgör studie- och yrkesvägledningen. Den individuella vägledningen blir första gången aktuell under vårterminen i årskurs 1 och skall pågå från slutet av februari. Detta skulle göra det möjligt att avstå från betygsättningen vid höstterminen i årskurs 1 och eventuellt ersätta den med preliminära betyg avgivna först i februari. Härigenom kunde gymnasiestudierna få en lugnare start. Bl. a. kunde muntliga och skriftliga prov få en mindre framträdande roll, vilket skulle underlätta elevernas anpassning i den nya skolformen. Betygsfrihet på höstterminen i årskurs 1 praktiseras redan i de tekniska gymnasierna. Där utdelas vid höstterminens slut endast varningar i skriftlig eller (i gränsfall) muntlig form. Detta system synes fungera tillfredsställande. Å andra sidan får man inte bortse från att nybörjarna i det tekniska gymnasiet hittills varit i genomsnitt äldre än i övriga gymnasieformer samtidigt som urvalet varit relativt strängt. Situationen kan förändras då den tekniska sektorn starkt expanderar och inträdet regelmässigt sker direkt efter genomgången grundskola. Det synes vidare sannolikt att föräldr a r n a kommer att önska betyg för sina barn redan vid slutet av höstterminen i årskurs 1. Då det i dag är svårt att överblicka i vilken utsträckning detta önskemål kan tillgodoses genom annan typ av föräldrainformation, vill utredningen inte föreslå inskränkning i betygsättningen ens efter höstterminen i årskurs 1. Dessa betyg bör dock endast vara preliminära och deras förekomst får inte ge upphov till ett omfattande sy-

stem med skriftliga och muntliga prov. Den preliminära karaktären bör liksom i grundskolan understrykas genom att betygen avgivna vid vårterminens slut får betraktas som betyg på prestationerna under hela läsåret och alltså i rimlig utsträckning påverkas även av prestationerna under höstterminen. Höstterminsbetygen i årskurs 1 utgör skolans första mera preciserade meddelande om elevernas prestationer. Under vårterminen bör följa kontinuerlig studieinformation till föräldrar och elever. Denna information kan även ersätta varningarna under vårterminen. Vad ovan sagts gäller även höstterminsbetygen under årskurserna 2, 3 och 4. De utgör preliminära bedömningar av eleverna och betygen vid vårterminens slut utgör slutgiltiga och sammanfattande bedömningar av prestationerna under hela läsåret. 13.3.5.2 Betyg bör som ovan sagts sättas i samtliga ämnen i vilka eleven åtnjutit undervisning. Enda undantaget härifrån utgör den musik- och konsthistoriska orienteringen. Elevens prestationer häri bör invägas i betyget i musik eller teckning. I varje ämne bör sättas endast ett betyg. För närvarande ges i allmänt gymnasium i svenska ett betyg i svensk skrivning och ett betyg i svenska språket och litteraturen. Flera betyg i ett ämne kan lätt medföra en artificiell uppdelning av ämnet och härigenom motverka de integrationssträvanden för vilka läroplanen är ett uttryck.

13.3.6 Hjälpmedel för betygsättningen

13.3.6.1 Med tanke på den stora betydelse som särskilt slutbetygen från gymnasiet har är det av vikt att betygen är ekvivalerade, d. v. s. dels att betygen

574 riktigt graderar eleverna inbördes inom en klass, dels att betygen är jämförbara mellan olika klasser. Betygen bör vara ekvivalerade redan på tidigare stadier under gymnasiet, så att onödigt stora förskjutningar kan undvikas, när de slutliga betygen sättes. Glidande betygskala skall alltså inte förekomma. Det är givetvis lättare för läraren att tillfredsställande betygsätta eleverna i en klass i förhållande till varandra än att riktigt inplacera klassen i förhållande till övriga klasser i landet. Vissa åtgärder för att underlätta lärarens arbete vid betygsättningen inom klassen har föreslagits ovan i kapitel 10 i samband med frågan om prov och kunskapskontroll. Ännu betydelsefullare är emellertid att vidtaga åtgärder för att betygen över hela landet skall bli ekvivalerade. 13.3.6.2 Kursplanerna är ensamma otillräckliga som ekvivaleringsinstrument. Detta gäller även om de görs detaljerade och t. ex. förses med anvisningar om vad som skall krävas för att en elev skall bedömas med ett visst betyg. Även om sådana anvisningar göres mycket detaljerade kommer de att ges delvis olika tolkning från lärare till lärare. Härmed är givetvis inte sagt att inte läroplanen bör innehålla anvisningar för betygsättningen. Tvärtom är det av vikt att däri ange vad bedömningen skall avse; exempelvis att betygen är uttryck inte endast — oftast inte ens i första h a n d — för elevens kunskapsmässiga prestationer utan för en rad a n d r a kvaliteter såsom förmåga att tänka självständigt, kritiskt och konstruktivt kring stoffet. Dylika anvisningar ingår i läroplanen för grundskolan och även i gymnasieutredningens läroplansförslag.

13.3.6.3 Verbala betygsformuleringar av typen »Med utmärkt beröm godkänd» eller betyg som bygger på dessa är otillräckliga, eftersom de ges olika innebörd av olika bedömare. Att lita till att praxis så småningom ger likartad innebörd för alla bedömare åt en verbal betygsformulering h a r visat sig omöjligt. En så uppkommen praxis kommer dessutom lätt att variera från ämne till ämne, vilket är fallet med den nuvarande betygsättningen. Den av gymnasieutredningen föreslagna betygskalan innebär att verbala betygsformuleringar icke skall förekomma. 13.3.6A Betygen får större likvärdighet om lärarna åläggs att jämföra betygsfördelningarna mellan sina egna klasser och med andra lärares samt med betygsfördelningen för hela riket. Detta system tillämpat i full utsträckning utgör otvivelaktigt en väsentlig förbättring. I gymnasieutredningens förslag till läroplan liksom i läroplanen för grundskolan ingår anvisningar för jämförelser av ovannämnt slag. Vid betygsättningen skall läraren sålunda ta hänsyn till om hans klass avviker från en normal gymnasieklass och rätta betygsnivån därefter. Ledning får han därvid t. ex. genom att jämföra med sina egna och med kollegers parallellklasser. Med hjälp härav kan han justera betygens fördelning, så att betygen blir jämförbara med andra elevers. 13.3.6.5 Det kan emellertid vara svårt för läraren att med enbart jämförelser på nyssnämnt sätt bestämma klassens standard i förhållande till genomsnittet i hela riket. Som hjälpmedel för läraren vid justeringen av betygsstandarden bör därför — såsom föreslagits i kapitel 10 — stå till förfogande centralt utgivna skriftliga prov i de ämnen, där detta är

575 lämpligt. Det är därvid angeläget att proven utformas så att de allsidigt återspeglar målsättningens och kursplanens skilda delar. I avsnittet 13.5 nedan återkommer gymnasieutredningen ytterligare till denna fråga.

13.3.7 Läs- och skrivsvårigheter I gymnasiet kommer att finnas elever med läs- och skrivsvårigheter. Enligt läroplanen för grundskolan, allmänna anvisningar för skolans verksamhet, gäller följande: »I de fall, då speciella läs- och skrivsvårigheter av djupgående art uppenbarligen föreligger hos en elev, skall vid betygsättningen i första hand i svenska och i främmande spräk hänsyn tas därtill. Ju högre årskurs betyget i svenska avser, desto större vikt bör vid betygsättningen tillmätas den språkliga färdigheten, kunskaperna, omdömet och mognaden (jfr de speciella anvisningarna i ämnet). Man bör sålunda successivt alltmer bortse från prestationerna i läsning och stavning och sätta betygen med hänsyn till övriga moment och delar av ämnet. Om undervisning av elever med läs- och skrivsvårigheter har skolöverstyrelsen utfärdat särskilda anvisningar.» Utredningen finner inte anledning att för gymnasiets del föreslå tillämpning av andra normer än vad som gäller för grundskolan. Den utveckling mot att bedömningen av prestationerna i läsning och stavning alltmer underordnas bedömningen av andra moment inom respektive ämnen bör sålunda fullföljas i gymnasiet.

13.3.8 Betygen i uppförande och ordning F ö r närvarande är betyget A normalbetyg i uppförande och ordning. Lägre betyg förekommer sällan och då endast vid allvarligare förseelser.

Beteenden och egenskaper som skall betygsättas under rubriken uppförande och ordning är i hög grad situationsbundna och varierande. Detta gäller särskilt under adolescensen. Att sätta betyg i uppförande eller ordning som även har värde för prognos av elevens beteende efter skolan är därför mycket vanskligt. Betyg i uppförande och ordning motiveras ofta med att förekomsten av sådana betyg verkar disciplinuppehållande. I gymnasiet som är en frivillig skolform med ett mera moget elevklientel är denna motivering svagare än i grundskolan. Genom den ökade elevvården och föräldrakontakten inom gymnasiet torde det vara möjligt att lösa disciplinproblemen på ett smidigare och m i n d r e konstlat sätt än genom betyg. Utredningen återkommer härtill i kapitel 14. Försök har företagits med avskaffande av betygen i uppförande och ordning inom vissa gymnasier. Erfarenheterna av dessa försök synes på det hela taget vara goda. Utredningen föreslår att betygen i uppförande och ordning avskaffas i gymnasiet.

13.3.9 Betygens rättskraft Enligt nuvarande bestämmelser är skolans beslut beträffande betyg utan appell med undantag av kollegiets beslut om betyg i uppförande, vilket kan överklagas. Läraren kan inte ens ändra sitt en gång satta betyg. Kungl. Maj:t h a r dock möjlighet att undanröja konsekvenserna av ett för lågt betyg men själva betyget kan inte ändras. Med tanke på betygens stora betydelse för elevens framtid finns skäl som talar för att myndigheternas åtgärder skall kunna överklagas på detta område liksom

576 på de flesta andra områden av samhällslivet. Av samma anledning kan ifrågasättas om inte elev och lärare därjämte bör ha rätt att begära särskild offentlig prövning. 1957 års skolberedning föreslog en utredning av frågan om besvärsrätt beträffande betygsättningen. Gymnasieutredningen har i sitt remissyttrande över skolberedningens betänkande anslutit sig till kravet på utredning men därvid framhållit att det torde vara lättare att bedöma och objektivt pröva överklaganden rörande flyttning och kvarsättning än r ö r a n d e enskilda betyg. Enligt gymnasieutredningens uppfattning bör ovannämnda utredning av frågan om besvärsrätten även innefatta gymnasiet. Den särskilda utredningen bör också undersöka om beslut om flyttning och kvarsättning skall kunna överklagas och om särskild offentlig prövning skall kunna begäras. Den fackinspektion som gymnasieutredningen föreslår i avsnittet 13.5 bör ha möjlighet informera lärarna i aktuella betygsfrågor och därvid kunna föreslå ändring av betyg så att bättre ekvivalering uppnås. Vid den särskilda utredningen bör också övervägas om inte kollegial betygsättning kunde tillämpas då så bedömes erforderligt eller lämpligt.

13.4 Passagen genom

gymnasiet

13.4.1 Inledning

13A.1.1 Tidigare har konstaterats att i gymnasiet endast bör tas in elever som bedöms ha rimlig chans att tillgodogöra sig undervisningen. Även om intagningsinstrumenten förbättras och studievägledningen i grundskolan får ökat utrymme, kommer dock alltid gymnasiet att motta elever som får svårigheter att i normal ordning genomföra sina gymna-

siestudier. Gymnasiet h a r ansvar för alla sina elever och bör genom särskilda åtgärder söka hjälpa elever, som h a r misslyckats, att med minsta möjliga försening genomföra sina gymnasiestudier. Att tillgripa kvarsättning och utkuggning utgör för både individen och samhället ofta ineffektiva och oekonomiska lösningar som bör användas endast i begränsad omfattning. 13.4.1.2 Elevernas väg genom gymnasiet kan underlättas genom bättre undervisningsresurser och metodik samt genom ökade möjligheter till individualisering av undervisningen, men vid sidan därav behövs åtgärder, som direkt tar sikte på att stödja elever med särskilda svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen. I första hand bör detta, såsom närmare utvecklats i kapitel 11, ske genom av skolan organiserad stödundervisning. Även om man genom stödundervisning lyckas betydligt reducera antalet skolmisslyckanden, kommer det att finnas elever, som ej kan tillgodogöra sig undervisningen i tillräcklig omfattning för att i längden kunna följa ett fullständigt studieprogram. Därtill kommer att dessa elever ofta tynger undervisningen så, att verksamheten i övrigt inom klassen blir lidande. Man måste då överväga att ändra elevens studieprogram. I kapitel 11 h a r gymnasieutredningen därför föreslagit att mindre studiekurser införes genom att eleverna medgives rätt att välja bort vissa läroämnen. Ändringar i studiekursens omfattning bör — om elev och föräldrar uttalar önskemål h ä r o m och skolan på de grunder som anges i det följande finner det möjligt — kunna ske när som helst under läsåret, men i allmänhet utgör övergången till ett nytt läsår det naturliga tillfället.

577 13.4.2 Flyttning m. m. Inför ett nytt läsår bör för alla elever ett avgörande träffas mellan främst följande alternativ. A. Flyttning med fullständig studiekurs. B. Flyttning med mindre studiekurs. C. Kvarsättning. D. Avgång ur gymnasiet. 13A.2.1 Som underlag för diskussionen om eleven skall flyttas till nästa årskurs med fullständig studiekurs eller om annan särskild åtgärd erfordras, kan man tänka sig att eleverna uppdelas i följande kategorier, mellan vilka gränserna i praktiken givetvis är flytande och svåra att bestämma. I. Elever som ådagalagt sådana studieförutsättningar och studieresultat att de bedömes på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodogöra sig undervisningen i den högre årskursen. II. Elever som haft vissa svårigheter men likväl bedömes utan speciella stödåtgärder på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodogöra sig undervisningen i den högre årskursen. III. Elever med så påtagliga studiesvårigheter att de i varje fall inte utan speciella stödåtgärder kan tillgodogöra sig undervisningen i den högre årskursen. Dessa elevkategorier är som nämnts inte precist definierade. I huvudsak kan man säga att kategori II svarar mot »elever med profilhack» och kategori III mot »lågpresterande elever» med den i kapitel 11 använda terminologin (jfr 11.1.2.2). Att kategori I skall flyttas till nästa årskurs med fullständig studiekurs är givet. I regel bör detta vara fallet också med eleverna i kategori II. Elevkategorin III fordrar n ä r m a r e överväganden. Det är svårt att i praktiken avgöra vilken kategori en elev tillhör. Även om 19—318118

kategoriindelningen kunde göras tillfredsställande, bör även andra faktorer, t. ex. föräldrarnas önskningar, eventuell längre frånvaro från undervisningen och förhållandena i klassen få inverka p å valet av åtgärd. Frågan om flyttning (med fullständig studiekurs) bör därför avgöras från fall till fall efter samråd med föräldrar och elev samt utifrån elevens totala situation och prestationer utan »mekaniskt» verkande regler om vissa bestämda betygskrav för flyttning. Avgörandet bör kombineras med studievägledning. Även om i p r i n c i p all flyttning av eleverna bör avgöras från fall till fall kan dock en sådan genomgång av varje elev, klass efter klass, bli onödigt tidsödande, eftersom de flesta eleverna är väl kvalificerade för flyttning till nästa årskurs. Utredningen vill därför föreslå att följande förfarande användes som ett hjälpmedel i syfte att förenkla flyttningsproceduren vid läsårets slut. Eleverna indelas i två grupper med hjälp av en lämplig betygsvariabel. I den lägre gruppen placeras elever, för vilka betygsvariabeln har ett värde under en viss fastställd gräns. Gränsen väljs därvid så att i den övre gruppen i stort sett kommer elever med tillfredsställande studieresultat samt sådana elever som endast h a r smärre svårigheter med studierna (i stort sett kategori I och II ovan). När eleven tillhör den lägre gruppen (i huvudsak kategori III) avgöres frågan om flyttning med fullständig studiekurs eller icke genom granskning av varje särskilt fall. Därvid bör i allmänhet elever, som bedöms med övervägande sannolikhet kunna i vanlig ordning genomföra gymnasiestudierna, flyttas u p p . Hänsyn tas dock till omständigheter i det speciella fallet såsom elevens och föräldrarnas öskningar samt betygsprofilens utseende.

578 Elev inom den övre gruppen uppflyttas utan närmare överväganden, om inga speciella skäl iföreligger för motsatsen eller om eleven och/eller hans föräldrar ej önskar att frågan om flyttning prövas. De speciella skäl som kan medföra att sådan elev inte automatiskt flyttas ä r väsentligen två: Eleven har uppenbarligen försummat något ämne fastän betygsvariabeln på grund av »kompensationsbetyg» i andra ämnen ändå fått ett relativt högt värde. Eleven har på grund av sjukdom eller andra personliga förhållanden i vissa ämnen uppnått resultat som bedömes ligga väsentligt under hans prestationsförmåga. Som ovan nämnts bör alltid beslut om flyttning o. dyl. föregås av studievägledning och samråd med elev och föräldrar. Frågan är vem som skall fatta beslut då avgörande skall träffas mellan flyttning med fullständig studiekurs eller icke. Gymnasiet är en frivillig skola genom vilken samhället ställer utbildning till förfogande för dem som önskar sådan utbildning och som motsvarar de krav skolan ställer. Bedömes en elev utan speciella stödåtgärder kunna följa fullständig studiekurs bör skolan därför fatta beslut härom. Finner man däremot att eleven inte kan beräknas klara ett sådant studieprogram, bör skolan — eftersom beslutet har återverkningar på 'undervisningssituationen — också besluta att han inte flyttas med fullständig studiekurs. Däremot bör i sistnämnda fall — som utredningen återkommer till nedan — elev och föräldrar i viss utsträckning få välja mellan de alternativ som kommer i fråga när flyttning med fullständig studiekurs ej kan medges (jfr 13.4.2.2). I detta sammanhang vill utredningen framhålla att alla skolans beslut beträffande flyttning o. dyl. bör träffas av rektor och elevens lärare, d. v. s. av klasskonferensen.

Utredningen vill betona att indelningen i två grupper med hjälp av en betygsvariabel endast skall uppfattas som ett tekniskt hjälpmedel för att underlätta skolans arbete. Även eleverna i den lägre gruppen bör sålunda till stor del flyttas.

13A.2.2 När beslut fattats om att en elev inte kan flyttas till nästa årskurs med fullständig studiekurs, måste ytterligare ett val träffas. Det står i första hand mellan kvarsättning och mindre studiekurs. För närvarande är kvarsättningen det normala alternativet för elever som ej kan nöjaktigt följa undervisningen i gymnasiet. Denna åtgärd kan vara lämplig då eleven bedöms ha nytta av ett extra mognadsår, t. ex. efter sjukdom, annan lång frånvaro eller personliga svårigheter. Kvarsättningen är dock ofta en ineffektiv och onödigt drastisk åtgärd. Eleven upplever ofta kvarsättningen som en svår personlig motgång. Han måste lämna sina tidigare kamrater för att anpassa sig till en ny grupp och kanske till nya lärare. Dessutom är de ekonomiska återverkningarna för individen och samhället relativt stora, eftersom eleven måste tillbringa ytterligare ett år i skolan. Speciellt när eleven har svårigheter i endast ett eller ett par ämnen men i övrigt gör acceptabla prestationer (elever med profilhack) kan som framhållits i kapitel 11 flyttning — även med fullständig studiekurs — ofta ifrågakomrna. Kan detta inte medges är en mindre drastisk och tidskrävande möjlighet än kvarsättning att eleven flyttas upp till nästa årskurs men med m i n d r e studiekurs. Som framhållits i 11.3.2.2 bör detta i regel innebära att ett eller två ämnen kan utgå i årskurs 2, u n d a n -

579 tagsvis tre med mindre timtal samt i årskurs 3 och 4 möjligen tre ämnen om så erfordras, motsvarande högst ca 7 vtr i årskurs 2 samt ca 10 vtr i årskurs 3 och 4. Därigenom får eleven bättre möjligheter att med goda resultat genomföra studierna i de återstående ämnena under den normala studietiden. Efter dennas slut beredes eleven möjlighet att — om han så önskar — fullfölja studierna i det eller de ämnen han avstått från (jfr 11.3.3). Valet 'mellan kvarsättning och flyttning med mindre studiekurs påverkas i hög grad av individens personliga förhållanden. Om båda möjligheterna kan ifrågakomma bör därför eleven och dennes föräldrar — inom ramen för skolans organisatoriska möjligheter — få välja mellan dessa två alternativ efter samråd med skolans representanter. Vid valet av det eller de ämnen som skall utgå måste hänsyn tas till hur studierna av kvarstående ämnen påverkas. Beslutet om vilka ämnen som skall ingå i den mindre studiekursen bör därför fattas av skolan efter samråd med elev och föräldrar.

13A.2.3 Den mest drastiska åtgärden är att skilja eleven från vidare studier vid gymnasiet. Den bör tillgripas först när alla andra åtgärder visat sig otillräckliga och eleven någon gång genom kvarsättning under gymnasietiden beretts möjlighet att visa om han kan genomföra sina studier i gymnasiet. Rätt till kvarsittning bör dock — såvida inte särskilda omständigheter föreligger — gälla endast en gång. Detta innebär att elev som tillhört någon av gymnasiets årskurser under två läsår och icke uppflyttas — med fullständig eller m i n d r e studiekurs — i regel skall avgå från gymnasiet.

13.4.3 Prövning vid höstterminens början

13A.3.1 Frågorna om flyttning, kvarsättning och avgång uppkommer inför ett nytt läsår. Liksom hittills bör emellertid dessa frågor behandlas vid två tillfällen, nämligen vid slutet av en årskurs och vid början av nästa. Elev som vid vårterminens slut inte flyttats med fullständig studiekurs bör ha rätt att om han så önskar pröva i vissa ämnen vid höstterminens början. Skolan skall — efter samråd med elev och föräldrar — ange vilka ämnen prövningen skall avse samt ge anvisningar för studierna u n d e r sommaren. Sedan prövningen gjorts och resultatet betygsatts skall frågan om flyttning m. m. på nytt prövas efter de principer som angivits ovan i 13.4.2 under förutsättning att eleven erhållit högre betyg. 13A.3.2 Ovan har föreslagits att beslut vid vårterminens slut i här förevarande avseenden från skolans sida fattas av rektor och elevens lärare under det gångna läsåret. Beslut vid höstterminens början fattas av rektor, de lärare som u n d e r det nya läsåret skall undervisa eleven, om han uppflyttas, samt lärare som prövat eleven. Såväl vid vårterminens slut som vid höstterminens början kan det vara betydelsefullt att skolläkaren och skolkuratorn (se kap. 14) deltar, då beslut om flyttning m. m. fattas. 13.4.4 Betygsgräns som hjälpmedel vid flyttning

I 13.4.2 har föreslagits att eleverna vid behandlingen av frågan om flyttning o. dyl. indelas i två grupper en lägre och en högre med hjälp av en lämplig betygsvariabel. Utredningen diskuterar i detta avsnitt valet av denna variabel och det värde på variabeln som skall m a r k e r a gränsen mellan de båda grupperna.

580 13AA.1 Givetvis bör betygsvariabeln väljas på sådant sätt att den utgör ett så gott instrument som möjligt n ä r man vill ställa prognos om framgång i studierna. I avsnittet 13.2.2 angående intagningsbestämmelserna har utredningen konstaterat att den funktion av betygen i de olika ämnena, vilken f. n. generellt sett synes ge bästa prognosen, är medelvärdet av betygen. Det har ifrågasatts om man ej genom vissa modifikationer av medelvärdet — t. ex. genom att inte medtaga alla ämnen eller genom att tillägga ämnena olika vikt på skilda studiegångar — skulle något kunna förbättra prognosvärdet. Tidigare refererade undersökningar liksom gymnasieutredningens egna (jfr 13.2.2.2) pekar emellertid i den riktningen att prognosvärdet inte skulle förbättras eller i varje fall endast mycket obetydligt. Sådana modifikationer medför också oftast större olägenheter än vinster genom att ogynnsamt påverka studiestituationen, exempelvis genom att vissa ämnen av eleverna kommer att värderas mindre. Eftersom betygsvariabeln endast är ett hjälpmedel och slutavgörandet vid flyttningsproceduren i princip skall grunda sig på en bedömning från fall till fall utan automatiskt verkande regler, är det inte heller nödvändigt att finjustera variabeln. Men för att den verkligen skall bli ett arbetsbesparande hjälpmedel måste några synpunkter beaktas vid konstruktionen. Gränsen mellan den lägre och den högre gruppen får inte sättas för högt ty i så fall h a m n a r så många elever i den lägre gruppen att tillräcklig arbetsbesparing inte uppnås. Om å andra sidan gränsen sättes lågt och man som variabel väljer det vanliga aritmetiska medelvärdet kommer elever med många l : o r i betyget i övre gruppen. Men sådana elever bör uppen-

bart komma under diskussion, då del kan riskeras att de får svårigheter att följa undervisningen om de flyttas liksom att undervisningen i dess helhet i följande årskurs kan bli lidande. För att undvika dessa konsekvenser av en relativt lågt vald gräns kan man utöver medelvärdet av betygen också beakta deras spridning. En sådan metod synes emellertid komplicerad och är dessutom såtillvida onödig som intresset inte knyter sig till betygens spridning i sin helhet utan endast till förekomsten av betyget 1. En möjlighet vore d å att använda det aritmetiska medelvärdet som betygsvariabel men föreskriva att elev vars medelbetyg ligger över gränsen dock skall föras till den lägre gruppen om han i betyget har föreslagsvis två l : o r . Otvivelaktigt skulle emellertid detta leda till att betyget 1 så starkt utpekades att det skulle få karaktären av underbetyg. Som gymnasieutredningen tidigare framhållit bleve sannolikt effekten härav på betygsgraderingen ogynnsam. En mindre stark markering av 1 såsom ett exceptionellt betyg bör därför eftersträvas. Olika möjligheter kan tänkas bl. a. att som betygsvariabel välja något viktat medelvärde av betygen p å sådant sätt att särskilt betyget 1 får stor vikt. En medelväg som är tekniskt enklare är följande: Betygsvariabeln definieras som det aritmetiska medelvärdet mo av samtliga betyg, om eleven inte h a r något betyg 1. För elever med l : o r avdrages 10 % av m 0 för varje gång betyget 1 förekommer. Om en elev har ett (två, tre etc.) betyg 1 får alltså betygsvariabeln värdet m 0 • 0,9 (m 0 • 0,8, m 0 • 0,7 etc.). Även med denna metod blir betyget 1 särskilt utpekat, dock inte på samma avgörande sätt som om enbart antalet l : o r vore avgörande för behandlingen av en elev. Redan i räkneförfarandet

581 finns nämligen en kompensationsmöjlighet inbyggd. 13A.4.2 Återstår frågan vilket värde på betygsvariabeln, som bör väljas som gräns mellan den lägre och den högre gruppen. Av undersökningar och överväganden, som gymnasieutredningen gjort, framgår att det synes rimligt välja gränsen 2,30. Elev, för vilken den ovan — genom ett korrigerat medelvärde — definierade betygsvariabeln h a r ett värde större än 2,30 bör sålunda automatiskt flyttas. Det kan då inträffa att en elev med två 1 :or i betyget flyttas automatiskt. Gymnasieutredningen finner detta fullt rimligt, då betygsvariabelns konstruktion medför att en sådan elev måste h a stark kompensation. Endast i exceptionella undantagsfall (jfr 13.4.2.1 ovan) skall sålunda denne elevs situation prövas. 13AA.3 Det förslag gymnasieutredningen här framlagt om att såsom hjälpmedel i samband med flyttning o. dyl. använda ett betygsmedelvärde h a r påtagliga likheter med ett förslag som framfördes av 1957 års skolberedning. Gymnasieutredningen avstyrkte i sitt remissyttrande över skolberedningens betänkande detta förslag. Anledningen härtill var att om en dylik metod tillämpas i en obligatorisk skola på hela eller nästan hela årskullen detta kommer att medföra att de elever som kommer under betygsgränsen i stor utsträckning består av den del av årskullen som genom svaga begåvningsmässiga förutsättningar h a r särskilda svårigheter med skolarbetet. Dessa ungdomar är emellertid enligt gymnasieutredningens uppfattning inte betjänta av kvarsättning utan behöver genom helt a n d r a åtgärder hjälpas att finna en för dem lämplig väg genom skolan. Förhållandet är ett helt annat i en

frivillig skola som gymnasiet. I denna h a r man rätt att fordra att de elever som söker sig dit skall motsvara de krav skolan ställer på dem. Medelbetyget ger en relativt god bild av hur eleverna svar a r mot dessa krav. De elever som får ett lågt medelbetyg måste därför bli föremål för särskilda åtgärder såsom också i det föregående föreslagits. De kan inte göra anspråk på att på normaltid och med normalt studieprogram få fullfölja studierna. Utredningen vill emellertid understryka — vilket klart framgått av det föregående — att gymnasiet ändå h a r ansvar för alla sina elever och måste söka att på olika sätt hjälpa dem fram till en tillfredsställande avslutning av studierna. 13AAA Gymnasieutredningen vill avslutningsvis betona att den betygsvariabel och den gräns, som utredningen konstruerat, givetvis kan behöva justeras när erfarenheter vunnits av hur systemet fungerat. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att även på denna punkt genom statistiska undersökningar följa utvecklingen och vidta erforderliga åtgärder.

13.4.5 Frivillig kvarsittning

13A.5.1 På senare år har den s. k. frivilliga kvarsittningen väckt en viss uppmärksamhet. De av gymnasieutredningen genomförda undersökningarna har inte givit någon sammanfattande och tillfredsställande bild härav. Skolöverstyrelsen h a r emellertid gjort en undersökning genom en enkät till rektorerna vid flertalet allmänna gymnasier där dessa tillfrågats om förhållandena läsåret 1961/62. Av undersökningen framgår bl. a. följande. Av totalt ca 13 600 elever i högsta ringen avstod nästan 400, d. v. s. ungefär 3 %, från att gå upp i studentexamen, fastän de enligt rekto-

582 rernas bedömning torde haft möjlighet avlägga examen. Av de ca 48 500 eleverna i övriga ringar avstod 350—400 (mindre än 1 %) från flyttning till nästa ring fastän de hade flyttats eller skulle ha blivit flyttade om de prövat vid höstterminens början. Undersökningen visar att den frivilliga kvarsittningen ännu inte, om man bortser Iran den högsta ringen, har någon nämnvärd omfattning. Den inte obetydliga frivilliga kvarsittningen i högsta ringen är med säkerhet en följd av de allt allmännare och h å r d a r e betygsspärrarna vid inträde till vissa studiebanor t. ex. vid universtiet och högskolor och de allt mer begränsade möjligheterna att genom komplettering iav studentbetygen forcera dessa spärrar. 13A.5.2 Det är av vikt att tillse att systemet med kvarsättning och mindre studiekurser i det nya gymnasiet inte blir ett medel för konkurrenskompletteringar för inträde till olika studiebanor vid universitet och högskolor. I det system för flyttning och kvarsättning, som gymnasieutredningen i det föregående föreslagit, ingår implicit att frivillig kvarsittning, d. v. s. att en elev går om en årskurs utan att ha behov av det för att nöjaktigt k u n n a tillgodogöra sig undervisningen, i princip ej skall förekomma i det nya gymnasiet. Kvarsättning och mindre studiekurs är reserverade för elever med påtagliga studiesvårigheter som annars ej kan genomföra sina gymnasiestudier. Dessa åtgärder är alltså ej avsedda för elever med goda studieresultat eller studieförutsättningar. Eleven och dennes föräldrar skall visserligen ha rätt att uttrycka önskemål om sådana åtgärder, men skolan skall vara restriktiv och använda sig av dem endast i fall då eleven eljest inte väntas kunna genomföra studierna på ett tillfredsställande sätt.

Det torde förekomma >att elever försöker formellt »meritera sig» för kvarsättning genom att söka få vissa låga betyg. Om de ovan föreslagna flyttningsbestämmelsernia genomföres blir detta mycket svårt, eftersom avgörandet om flyttning är mycket svagare bundet vid vissa fixerade betygskrav än f. n. Skolan torde ha möjlighet att bedöma om bakom önskan om kvarsättning eller studiegång med bortval ligger avsikt att »konkurrenskomplettera» sina betyg. Om så befinnes vara fallet bör eleven flyttas. Skolöverstyrelsen bör genom sin övervakande verksamhet se till att en restriktiv praxis utbildar sig.

13.5 Studiernas

avslutning

13.5.1 Återblick och nuläge

13.5.1.1 Examensväsendet vid olika gymnasieformer. Studentexamen avlades ursprungligen vid universiteten som en inträdesexamen. Genom 1693 års skolordning kompletterades den med en avgångsexamen vid gymnasierna, vilken skulle vara ett villkor för rätt att avlägga inträdesexamen inför dekanus. Reformen tillkom utan tvivel för att göra den relativt summariska examinationen vid universitet mindre slumpartad och för att skapa vissa garantier för att endast kvalificerade studerande vann inträde där. Studentexamen som inträdesexamen blev under 1800-talet starkt kritiserad. Den ansågs summarisk, ytlig, illa organiserad. I slutet av 1850-talet tillsattes en examenskommitté, vilkens arbete resulterade i 1862 års stadga angående avgångsexamen vid rikets högre allmänna läroverk. Inträdesexamen till universiteten avskaffades samtidigt. Den nya examen förrättades första gången vårterminen 1864. Första året godkändes 81 av 87 abiturienter. Benämningen v a r

583 först avgångsexamen och sedan mogenhetsexamen (egentligen mogenhetsprövning) samt från 1905 studentexamen. Den ordning som skapades 1862 h a r i sina grunddrag blivit bestående intill våra dagar. Karaktäristiskt för 1862 års avgångsexamen var, att den delades i en skriftlig prövning i vissa ämnen och en muntlig prövning i alla ämnen i högsta klassen utom modersmålet samt att den muntliga prövningen skulle ledas och övervakas av censorer. Eftersom censorerna representerade universiteten kan det med viss rätt sägas att anordningen innebar en sammanslagning av läroverkens avgångsexamen och universitetens inträdesexamen. Mot examenskommitténs ursprungliga förslag uteslöts censorerna från bedömningen av det skriftliga provet. Censor e r n a uteslöts också från bedömning av mogenhetsgrad och vitsord. I stället tililades de befogenhet att underkänna examen för en abiturient som lärarna godkänt. Under hela den tid som censorsinstitutionen existerat h a r det slutgiltiga godkännandet eller underkännandet av examen varit censorernas enda reglementsenliga andel i bedömningsprocessen. De har inte i stadga eller censorsinstruktion tilldelats några uppgifter i samband med betygsgivning. Man kan uttrycka saken så att censorernas egentliga och ursprungliga uppgift har varit att bevaka »godkänd-tröskeln». För att detta skall kunna ske under betryggande insyn har det också varit censorernas uppgift att göra u p p examensordning och därvid bestämma förhörsämnen och förhörsuppgifter. De har också haft rätt att inträda som förhörsledare i lärarens ställe. Under den tidigare delen av den tidr y m d det här är fråga om har det varit en självfallen p r i n c i p , att universitet och högskolor skulle ta emot godkända

studenter utan att resa krav på överbetygsprestationer. Betygsgraderingar kan därför sägas ha spelat mindre roll. Situationen är i detta avseende delvis förändrad. Studentexamen har varit föremål fölen mera omfattande utredning av 1936 års studentexamenssakkunniga (SOU 1937:45). De sakkunniga föreslog en relativt genomgripande omläggning med centrala bedömningsnämnder för de skriftliga proven samt att den muntliga prövningen liksom censorsinstitutionen skulle avskaffas. I stället föreslog de sakkunniga en tentamensordning och en regelbunden fackinspektion över gymnasierna. Fackinspektörerna skulle hämtas ur samma kretsar, ur vilka de nuvarande censorerna rekryteras. Därigenom ville man också bevara det samband mellan universitetens och gymnasiernas arbete, som man ansåg önskvärt (a. a. sid. 69—70). Studentexamenssakkunniga framhöll bl. a. risken »att vid universitet och högskolor mera sporadiskt företoges vissa spontana försvarsåtgärder, för den händelse de ansåge sig kunna konstatera en inträdd minskning i kunskapsnivån, eller blott befarade att en dylik sänkning skulle inträda såsom följd av det hittills gällande kontrollsystemets upphörande.» Flera skäl anfördes för att bevara sambandet mellan universitet och gymnasium: »När de sakkunniga i ett tidigare sammanhang uttalat övertygelsen, att ett samarbete i dessa former skulle bli av fruktbärande betydelse även för universitetens vidkommande, ha de särskilt erinrat om de professorer, som inom de filosofiska fakulteterna bl. a. ha till uppgift att utbilda blivande lärare åt läroverken och med dem jämförliga undervisningsanstalter. Vid denna utbildning är det givetvis av stor praktisk betydelse att vederbörande akademiska lärare icke stå främmande för det samtida skolarbetets former och fordringar. Å andra sidan vore det av synnerligt värde, att särskilt gymnasiets lärare på detta sätt då och då bragtes i kontakt med den vetenskapliga undervisningen och forskningsarbetet, vars

584 resultat ligga till grund för den på skolstadiet meddelade undervisningen.» Sedan studentexamenssakkunnigas förslag varit föremål för remissyttranden, bearbetades det ytterligare men ledde dock inte till en omläggning. 1940 års skolutredning behandlade också i sitt betänkande IX. Gymnasiet (SOU 1947: 34) frågan om studentexamen och framlade förslag om vissa reformer, som sedan beaktats. Även 1946 års skolkornmission (SOU 1948: 27) behandlade frågorna om studentexamen och dimissionsexamen. 1959 tillkallades fyra sakkunniga för att utreda formerna för examinas anordnande inom det högre skolväsendet. Dessa sakkunniga, examensutredningen, hade emellertid endast att syssla med de examenstekniska och administrativa frågorna. Examens funktion som avslutande kunskapsprov och värdemätare skulle inte omprövas i detta sammanhang. De sakkunniga överlämnade betänkande jämte förslag (i stencil) 1961. I detta sammanhang bör framhållas, att bestämmelser om en privatistexamen förekom redan i 1862 års stadga. Möjligheter till examenskomplettering infördes 1875. Särskild prövning i studentexamen är en möjlighet, som erbjuds dem som inte avlagt studentexamen, alltså i princip en privatistprövning. Den började införas 1934 och 1937 och vidareutvecklades efter 1936 års studentexamenssakkunnigas förslag. 1940 års skolutredning var tillskyndare till omprövning i studentexamen, som är en restprövning, vilken medges vissa av gymnasiernas egna examinander, när de inte har kunnat godkännas samtidigt som sina kamrater. Den principiellt intressantaste av studentexamens särformer är särskild prövning i studentexamen. Den innebär en möjlighet att avlägga en partiell studentexamen i ett eller flera ämnen och

kan alltså sägas vara en möjlighet att variera studentexamens omfång. Särskilda prövningar kan också utgöra delar av en fullständig privatistexamen. Numera kan också vissa av gymnasiernas elever genom särskild prövning avlägga studentexamen på förhand i ett eller annat ämne. Examensproceduren vid fackgymnasierna är väsentligt enklare än vid de allmänna gymnasierna. I fråga om de tekniska gymnasiernas ingenjörsexamen kan man till och med ifrågasätta, om inte termen examen liksom i fråga om folkskollärarexamen huvudsakligen är en kompetensbeteckning. Några centralt givna skriftliga avgångsprov existerar ej. Däremot förekommer avgångsförhör, som till en viss grad liknar den muntliga prövningen i studentexamen. Examen vid de tekniska gymnasierna övervakas och ledes av examensombud, vilka utses av överstyrelsen för yrkesutbildning. Av de 41 ombud, som anlitades vårterminen 1962, var 15 lärare vid universitet och högskolor och 26 industrimän eller representanter för tekniska verk. Dessa övervakade examen för ca 1 600 elever. Examensombuden får av överstyrelsen för yrkesutbildning rätt att vid förbesök u n d e r läsåret inspektera gymnasiernas pedagogiska verksamhet. Varje ombud besöker vanligen två skolor varje läsår. Vid besöket bevistar ombuden lektioner i om möjligt samtliga ämnen och årskurser, tar del av elevernas skriftliga arbeten, kontrollerar kurslitteraturen samt diskuterar kursplaner och fordringar med lärarna. Ombuden kan därutöver med lärarna diskutera den lämpligaste uppläggningen av u n dervisningen i de olika ämnena och även se till att nya områden och nya r ö n införlivas med undervisningen. En viktig del av deras uppgift är att medverka

585 vid normering av kursplaner och kursfordringar. Examensombuden återkommer i slutet av maj månad för att övervaka och leda examen. De har ej rätt att såsom censorerna i studentexamen underkänna en elev med enligt deras bedömande otillräckliga kunskaper. Utbildningen vid handelsgymnasierna avslutas med handelsgymnasieexamen. Varje handelsgymnasium anordnade tidigare egen avgångsprövning. Genom frivilliga överenskommelser mellan rektorerna infördes på 1940talet gemensamma skriftliga prov för de fiesta handelsgymnasier. År 1948 infördes en privatistexamen med centralt av överstyrelsen för yrkesutbildning utarbetade skriftliga prov. Dessa prov kom att utnyttjas även för gymnasiernas egna elever. År 1958 föreskrev överstyrelsen skyldighet att deltaga i dessa prov. Efter ansökan kunde handelsgymnasierna dock få tillstånd att använda tgna prov i svensk uppsats, svensk affärskorrespondens och franska. Muntlig prövning har icke varit föreskriven men har förekommit vid vissa handelsgymnasier, dock utan kontroll eller insyn utifrån. Under de senaste decennierna har studentbetygets gradering kommit att ^pela en allt större roll. Även om överbetygsprestationer formellt inte krävs för intagning vid universitet och högskolor har konkurrensen om ett begränsat antal platser medfört att höga betyg ofta varit erforderliga. Små differenser i fråga om betygspoäng har därvid kunnat bli avgörande. Det rättvisekrav eller de krav på enhetlig bedömning, som examinanderna självklart önskar se tillgodosedda, gäller därför numera i högre grad än tidigare betygen, inte endast själva examensgodkännandet. Betygs-

graderingen har också fått ökad vikt under de senaste åren på grund av att i stigande utsträckning endast originalbetyget lägges till grund för intagningen. Under de senaste decennierna har vid de allmänna gymnasierna och handelsgymnasierna under lärarnas medverkan utvecklats ett system för efterstandardisering av bedömningen av examensskrivningar. Den verksamhet, som avser att göra fordringarna vid prov och prövningar i möjligaste mån enhetliga, har betecknats med olika termer i olika sammanhang, standardisering, egalisering och ekvivalering. Denna verksamhet går ut på att åstadkomma en så rättvis bedömning som möjligt, rättvisa mellan lärjungar, mellan klasser, mellan skolor och mellan årgångar. Skriftliga examensprov har vid de allmänna gymnasierna givits i ett begränsat antal ämnen, som hittills ansetts vara lämpliga »skrivämnen». Proven har varit centralt givna uppgifter, likalydande vid alla landets gymnasier. En blygsam strävan till ekvivalering förelåg redan i 1862 års bestämmelser. Det stipulerades, att medbedömare skulle deltaga i provens betygsättning. Beträffande matematik och fysik bestämdes också det antal nöjaktigt lösta uppgifter, som fordrades för godkännande. Sedan länge har också förekommit en central eftergranskning av de skriftliga examensarbetena och av dessas bedömning. Utomlands är en central bedömning av alla examinanders prestationer relativt vanlig. Så är fallet i bl. a. Danmark och Norge. En liknande anordning föreslogs som ovan nämnts för vårt land av 1936 års studentexamenssakkunniga. Med den omfattning antalet examinander numera fått måste ett system med centrala granskningsnämnder bli mycket tungt. I Sverige har också en helt

586 annan metod utbildats för att främja enhetlighet i bedömningen av de skriftliga proven. Vissa av lärarnas ämnesföreningar står sina medlemmar till tjänst med »normalöversättningar» eller »normallösningar» av examensuppgifter. Sedan början av 1940-talet har förslag till »riksgiltig» bedömning varit mera systematiskt utarbetade. Bedömningsförslagen kan sägas innebära försök till enhetlig bedömning inom en årgång och p å samma gång försök att erhålla en från år till år lika fördelning av betygen. Detta system för en hela landet omfattande enhetlig rättning och bedömning av skriftliga prov har närmare beskrivits av examensutredningen (stencil 1961, sid. 34—45). De skriftliga proven i studentexamen h a r sålunda kommit att i viss utsträckning få kar a k t ä r av standardprov. En viktig skillnad är emellertid att bedömningen av de förra proven standardiseras efter det att proven fullgjorts och inte såsom vid egentliga standardprov före användningen. Den h ä r angivna utvecklingen har nått längst ifråga om examensproven i latin och moderna språk men inte alls berört uppsatserna på modersmålet. De skriftliga examensproven h a r alltså utvecklats till mätinstrument, som i några ämnen tillåter en relativt långt driven betygsekvivalering. Den skriftliga prövningen i studentexamen har tidigare i sin helhet varit förlagd till vårterminen i högsta ringen. Med början 1956 flyttades vissa skriftliga p r o v till en tidigare termin än den sista. Frågan om mera än ett centralt givet skriftligt prov i samma ämne har vidare aktualiserats bl. a. av examensutredningen. Man lägger sålunda inte längre samma vikt som tidigare vid att skriftliga examensprov skall vara koncentrerade till slutterminen. Borttagan-

det av den särskilda procedur, vid vilken abiturienter med dåliga resultat i de skriftliga proven kunde underkännas och sålunda ej få tillträde till den muntliga prövningen, har genomförts sedan 1961. Dessförinnan prövades anordningen vid några gymnasier våren 1960. Detta innebär också att den hittillsvarande skriftliga examensprövningen som en enhet i viss mån upplöses. Det som här har anförts om skriftliga prov gäller studentexamen. I det stora hela har ett likartat system med skriftliga prov och efterstandardiscring utvecklats vid handelsgymnasierna. Ursprungligen förrättades muntlig prövning i studentexamen i samtliga läroämnen. Med tiden har antalet förhörsämnen minskats till fyra. Examensutredningen har föreslagit två till fyra, i genomsnitt tre förhörsämnen, för varje enskild abiturient. I hela förhörsschemat vid ett gymnasium torde dock i det närmaste alla läroämnen i högsta årskursen förekomma. Antalet förhörsämnen p e r examinand har bestämts med tanke på att exempelvis tre censorer skall beredas tillfälle att höra en examinand, innan de på grundval av dennes muntliga och skriftliga examensprestationer och övriga meriter tar ställning till frågan godkänd eller underkänd examen. Censorerna var elva till antalet när den nuvarande examensordningen först tillämpades 1864. Nästan alla var universitetslärare. Antalet examinander var som nämnts 87. År 1920 var antalet censorer 24. År 1950 hade det stigit till 75 och våren 1963 till 181. Antalet anmälda till examen var då knappt 16 000. Av dessa deltog ca 300 ej i den skriftliga prövningen och ytterligare ca 700 avstod från den muntliga prövningen. I denna underkändes drygt 200. Studentexamen avlades av ca 14 700. Examensperiodens avkortning av h ä n s y n

587 till militärinkallelser har även medverkat till censorskårens utökning. Såsom angivits bestod censorskåren i begynnelsen nästan uteslutande av universitetslärare. De dominerar alltjämt men när censorskåren vidgats h a r inslaget av gymnasielärare också ökat. Bland censorerna 1960 fanns ca 80 universitetslärare, flertalet professorer, 60 skolman, i huvudsak rektorer och lektorer, samt ytterligare ett tiotal personer med skiftande yrken. Med anledning av förekomsten inom censorskåren av åtskilliga pensionsavgångna universitets- och gymnasielärare bör det påpekas att skolöverstyrelsen vid censorsförordnanden tillämpar en övre åldersgräns på 70 år. Samma åldersgräns tillämpas av överstyrelsen för yrkesutbildning i fråga om examensombuden vid de tekniska gymnasierna. 13.5.1.2 När man vill sammanfatta examensprocedurens hittillsvarande uppgifter synes det vara viktigt att först framhålla att det slutliga godkännandet eller u n d e r k ä n n a n d e t av examen h a r varit censorernas vid de allmänna gymnasierna enda reglementsenliga andel i bedömningsprocessen. I själva verket har detta varit huvuduppgiften: att garantera att de blivande universitetsstudenterna har uppnått en viss grad av kunskaper, färdigheter och mognad. Vid fackgymnasierna har examensförfarandet framför allt ansetts ge andra avnämare än universiteten — näringslivet — en viss garanti för uppnådda studiemål. Examensväsendet h a r sålunda varit ett uttryck för det ansvar gymnasiet h a r iklätt sig gentemot avnämarna. Utöver en bevakning av »godkändtiöskeln» h a r man genom examensförfarandet också velat uppnå en viss ekvivalering av fordringarna och betygsskalan.

Systemet med censorer vid studentexamen och examensombud vid ingenjörsexamen har inneburit en utifrån kommande kontroll och insyn, ansedd som angelägen från såväl samhällets som de enskilda intressenternas synpunkt. Själva vetskapen om att kontroll förekommer bedömes på olika områden främja en god arbetsdisciplin. I det h ä r föreliggande fallet har den utifrån kommande kontrollen i samband med examen fått ökad vikt därför att de centrala skolämbetsverkens personal inte har räckt till för en kontinuerlig inspektion. Vid de allmänna gymnasierna har det kunnat förflyta mer än två decennier mellan inspektionsbesöken. Censorsinstitutionen vid de allmänna gymnasierna liksom systemet med examensombud vid de tekniska gymnasierna har möjliggjort en regelbunden kontakt mellan skola och avnämare.

13.5.2 Gymnasieutredningens synpunkter och förslag

13.5.2.1 Som gymnasieutredningen i det följande (13.5.3) närmare utvecklar bör bl. a. intagningen till utbildningsvägar och yrkesbanor, som bygger på gymnasiet, i första hand grundas på slutbetyget från denna skola. För utredningen framstår med hänsyn härtill den uppgift som här har kallats ekvivalering som angelägen. Man bör sträva efter likartade bedömningsgrunder för olika elevavdelningar, för alla skolor av samma typ och för skilda årgångar som ligger varandra nära i tiden. Såväl elever som lärare synes härvid önska stöd av en objektiv, utifrån kommande bedömning och av ett pålitligt mätinstrument som spänner över hela betygsskalan. Eleverna uppfattar detta som ett krav på rättvisa i bedömningen och lärarna upplever det som ett behov av stöd för en objektiv betygsättning.

588 När kravet på en ekvivalering utslräckes på det sätt som h ä r h a r antytts blir frågan om godkännande eller underkännande i examen ett specialfall av en ekvivaleringsverksamhet. Den andra huvudfrågan som utredningen vill betona gäller den inverkan på skolarbetet som ett kontrollsystem beräknas få. I det nya gymnasium som utredningen föreslår blir behovet av ämnesinformation stort. Detta innebär exempelvis ett behov av information om utvecklingen på det vetenskapliga området. Avnämarnas önskemål bör vara kända för gymnasiernas lärare. Den metodiska utvecklingen och bedömningssystemet bör vara föremål för en fortlöpande diskussion och kontroll. Ett examens-, prövnings-, kontroll- eller inspektionssystem bör ha en positiv och inspirerande betydelse i det framtida gymnasiet. Frågan är nu om det nuvarande examenssystemet är lämpat för den betydelsefulla ekvivaleringsuppgiften och om systemet medger en sådan utvecklande och inspirerande påverkan som måste anses väsentlig. 13.5.2.2 Även om de skriftliga prov som nu förekommer i studentexamen är betydelsefulla instrument för kontroll och påverkan av undervisningen lider systemet av uppenbara svagheter. De flesta proven är fortfarande förlagda till den sista gymnasieterminen. Den hjälp till betygsekvivalering som lärarna kan få genom de skriftliga proven kan alltså inte utnyttjas förrän slutbetygen skall sättas. Om en enskild lärare eller en enskild skola har kommit att tillämpa en alltför liberal eller en alltför snäv betygspraxis, en onormal betygskala, kan detta inte rättas till förrän i avgångsögonblicket. En genomgående betygssänkning vid detta tillfälle kan vålla missräkningar och förvecklingar, och

kompromissar lärarna blir ekvivalen n g e n inte fullgod. Lärarna bör kunna utnyttja centralt givna prov som mätinstrument tidigare än under den sista terminen. Standardiseringsverksamheten omfattar, som tidigare framhållits, inte alla skriftliga prov. Den organisatoriska ramen medger inte heller en effektiv verksamhet i detta avseende. Det stora flertalet av det allmänna gymnasiets och handelsgymnasiets läroämnen förekommer inte vid skriftlig prövning och vid de tekniska gymnasierna är muntliga slutförhör den enda redovisningsformen. Det är vidare en allmän uppfattning att skriftliga prov inte belyser alla aspekter av ämnena. Den rådplägning om betyg, som förekommer då censorerna besöker de allmänna gymnasierna eller examensombuden de tekniska gymnasierna, kan sägas innebära en viss strävan till betygsekvivalering. Censorer och examensombud lär känna betygspraxis vid olika gymnasier och får vid sina resor tillfälle att påverka betygsättningen i utjämnande riktning. Därigenom kan konventionerna i fråga om betygsättning bli mera enhetliga vid landets gymnasier. Denna betygsekvivalerande verksamhet är emellertid ofullständig och mycket osäker och bristfällig. Orsakerna härtill är många. Bl. a. försvårar det ringa antalet förhörsämnen liksom den korta förhörstiden ekvivaleringen. Dessa svårigheter har vuxit i takt med antalet examinander, vilka under den senaste 1 O-årsperioden betydligt mer än fördubblats. De censorsgrupper som besöker de allmänna gymnasierna och de grupper av examensombud som besöker de tekniska gymnasierna omfattar i regel t r e till fem personer. I sådana grupper är många av gymnasiernas läroämnen inte representerade. Ungefär 25 % av för-

589 boren i studentexamen avlyssnas av censorer som icke är fackmän. Därvid har ändå varje censor räknats som fackman i ganska många ämnen, nämligen genomsnittligt tre. Ämnesstoffet som är föremål för förhör i studentexamen är sådant att i regel endast fackmän med ämnesteoretisk och pedagogisk kompetens h a r fullgoda kvalifikationer att bedöma undervisningsresultaten. Om man skulle skärpa kraven på ämnesteoretisk fackkunskap, skulle frekvensen av icke fackkunnig censur bli betydligt högre än 25 %. De nämnda förhållandena innebär att den muntliga examensproceduren i sin nuvarande form endast i ringa utsträckning kan bidra till betygsekvivalering även om instruktionen för censorerna ändrades så att uppgiften inginge. Frekvensen av icke fackkunnig censur begränsar också starkt möjligheterna till ämnesteoretisk och metodisk rådgivning. Om den muntliga prövningen gäller slutligen detsamma som om huvuddelen av den skriftliga. Den stund då censorer och lärare kan rådgöra om bedömningen kommer för sent, om man vill uppnå en verklig ekvivalering. Man möts på dagen för slutexamen. Omständigheterna är då sådana att en justering av betygskalorna är svår att genomföra. Examensombuden vid de tekniska gymnasierna h a r vid sina besök under pågående läsår större möjligheter än censorerna att ägna intresse åt rådgivning och diskussion. Även deras möjligheter är dock starkt begränsade. Vid handelsgymnasierna h a r en muntlig prövning i egentlig mening inte förekommit. Slutprövningen är f. n. konstruerad på skilda sätt i de tre gymnasieformer-

na. I det av utredningen föreslagna gymnasiet måste man rimligen förfara lika inom alla lärokurser. Slutbetygen måste vara ekvivalerade på samma sätt för alla studerande. Kvantitativa faktorer får då stor betydelse. Gymnasieutredningen är ställd inför uppgiften att finna enhetliga former för avslutningen av studierna för 30 000 elever per år eller flera, d. v. s. ungefär dubbelt så många som examinerades våren 1963. Antalet censorer eller examensombud måste då bli mycket stort, om det nuvarande systemet skulle bibehållas, kanske 300—400 personer. Det ter sig icke genomförbart att överlämna uppgiften att ansvara för bedömningssystemets enhetlighet till en så stor grupp som därtill endast tillfälligt sysslar med uppgiften. En väsentlig förlängning av examensperioden skulle medgiva en relativ sänkning av antalet censorer eller examensombud. Detta skulle emellertid medföra ännu större störningar än de som studentexamen redan medför för undervisningen under det sista läsåret och i synnerhet den sista terminen. Dels dirigeras undervisningen ofta av examenspreparationen på ett sätt som förhindrar pedagogisk utveckling och dels styckas terminen upp av examensproceduren, så att tiden inte kan utnyttjas rätt. Det sista läsårets effektivitet, i varje fall vid de allmänna gymnasierna, är redan nu kraftigt nedsatt på grund av förekomsten av en slutexamen. Olägenheterna skulle väsentligt öka vid en utvidgning av examensperioden. Gymnasieutredningen har i 13.5.2.1 konstaterat att kravet bl. a. på betygsekvivalering och på en nära kontakt mellan skolan och dess avnämare är av stor betydelse i det framtida gymnasiet. Utredningen anser sig vidare kunna konstatera att en examensprocedur som

590 utgör en mer eller mindre stark modifikation av den nuvarande inte kan tillfredsställande fylla dessa krav. Då därtill nuvarande system som ovan berörts har andra avsevärda brister och olägenheter, finner gymnasieutredningen att man måste söka en ersättning utformad efter andra linjer. Gymnasieutredningen kan inte tänka sig, att ett system med enbart centralt utfärdade anvisningar skulle vara tillfyllest för att lösa den komplicerade ekvivaleringsuppgiften. Utredningen har pekat på andra uppgifter som inte heller kan lösas genom anvisningar, nämligen ämnesinformation och kontakten mellan skolan och dess avnämare. Dessa senare uppgifter ävensom ekvivaleringen synes kräva en rådgivande och kontrollerande institution, ett organ som förfogar över sakkunskap och erfarenhet beträffande gymnasieundervisningen och innehåller representanter för näringsliv, förvaltning och universitet. Gymnasieutredningen anser, att ett system med skriftliga prov av delvis ny typ samt en fackinspektion skulle vara den bästa ersättningen för nuvarande examensprocedurer. 13.5.2.3 Det har under de senaste åren konstruerats skriftliga prov som i de moderna språken prövar färdigheter och kunskaper långt mer allsidigt än tidigare. Utländska erfarenheter tyder också på att det är möjligt att konstruera användbara objektiva och normerande prov för gymnasiet, vilka inte bara mäter minnes- och faktakunskaper utan även förståelse av sammanhang samt tillämpning av kunskaper på nya problem. Sådana prov kan göras relativt korta och få mångsidig användning som lärarnas betygsekvivalerande hjälpmedel i gymnasiet även i ämnen som inte nu är skrivämnen i Sverige.

Gymnasieutredningen har närmare tagit upp frågor om skriftliga prov i kapitel 10 och återkommer i kapitel 16 till frågan hur sådana prov skall framställas. Enligt gymnasieutredningens mening bör man inom en nära framtid kunna få fram skriftliga prov som får långt större betydelse än de nuvarande bl. a. för slutbetygens ekvivalering. Gymnasieutredningen h a r (10.5.4) föreslagit att centralt givna skriftliga prov t. v. gives i huvudsak i samma ämnen som nu förekommer i skriftlig prövning i studentexamen och handelsgymnasieexamen. Den typ av prov som nu förekommer bör dock standardiseras mera metodiskt och genomgående. De bör också få karaktär av hjälpmedel och inte av slutprov. De skriftliga uppgifter som ges under gymnasieåren tjänar både som övningar och prov. De centralt givna proven bör betraktas som ett eller två i raden av sådana uppgifter. De medger därutöver bedömning av klassens eller gruppens standard i jämförelse med övriga motsvarande klasser i landet. För att ej lägga hinder för den enskilde lärarens pedagogiska initiativ har föreslagits (jfr 10.5.4.3) att lärare — efter rektors medgivande — i stället för centralt utgivna prov skall kunna använda egna prov. Vidare har föreslagits att dessa prov sprides över två läsår och i vissa ämnen upprepas. Vilka ämnen detta gäller liksom provens förläggning framgår av tabell 1 i 10.5.4.2. 13.5.2A Den inspektionsverksamhet som skolöverstyrelsen utövar över landets allmänna gymnasier har som förut framhållits i vad det gäller regelrätta inspektionsbesök blivit alltmer uttunnad. En sådan inspektion förrättas vid en stor skola med gymnasium i regel u n d e r tre till fem dagar av två ledamöter av skolöverstyrelsen. Den ene av de

591 inspekterande brukar representera humanistiska eller språkliga ämnen och den andre matematik och naturvetenskapliga ämnen. Vid dessa tillfällen blir det också fråga om en allmän inspektion av skolan i fråga, av disciplinära, organisatoriska, administrativa och lokalmässiga förhållanden. Det kan alltså av flera skäl inte bli fråga om en ämnes- eller fackinspektion i egentlig mening. Ej heller överstyrelsens för yrkesutbildning inspektion av fackgymnasierna h a r kunnat ske i den omfattning, som varit önskvärd. Länsskolnämndernas inspektion omfattar som regel inte ännu gymnasieundervisningen. Nämnderna förfogar i allmänhet inte över personal för ändamålet. Av en gymnasieinspektion som skall ersätta censorsinstitutionen och examensombuden bör man kräva att den tjänar ekvivaleringssyften, påverkar undervisningen och ger möjlighet till sådan ämnesinformation och diskussion som främjar gymnasiets verksamhet. Fackinspektionen bör i viss mån tjäna som en konsulentorganisation av hög valör. Även på lång sikt kommer lärarna att behöva den rådgivande diskussion som en fackinspektion kan möjliggöra. Under en ny gymnasieorganisations första tid är den särskilt viktig. Det behövs en viss ekvivalering även i sättet att handskas med ekvivaleringsproblem och ekvivaleringsprov. Man måste räkna med att dessa problem är både komplicerade och omdömeskrävande. I inspektörernas uppgifter avses ingå en bedömning av den förekommande undervisningen. Såtillvida är deras verksamhet av annan natur än konsulenternas. Inspektörerna skall ha till uppgift att följa undervisningsarbetet och därvid bl. a. granska skriftliga arbeten och dessas bedömning, uppmärksamma h u r det självständiga arbetet

bedrives samt åhöra lektioner. Det kan tänkas vara lämpligt att inspektörer ibland ger uppgift för en lektion eller själva leder en lektion. Inspektör e r n a bör granska och diskutera bibliotek och undervisningsutrustning. De skall som en viktig uppgift hålla ämneskonferenser. Ibland kan det vara lämpligt att samla lärare från flera gymnasier. Ett mera fullständigt inspektionsbesök bör avslutas med sammanträde med de berörda lärarna. Inspektörerna skall lämpligen varje termin avge berättelse till skolöverstyrelsen, på vilken det bör ankomma att delge vederbörande det i berättelsen överstyrelsen finner lämpligt. Inspektörerna avses inte såsom censorerna ha rättighet eller skyldighet att deltaga i besluten om enskilda elevers godkännande eller underkännande när slutbetyg gives. Några sådana beslut avses inte förekomma. Inspektörernas verksamhet skall inte vara inskränkt till sista terminen eller ens sista årskursen i gymnasiet utan utspridas över hela läsåret och innefatta i varje fall de senare årskurserna. Fackinspektionens uppgifter i samband med övergången till det nya gymnasiet behandlar utredningen i 19.3.3. En inspektion skall kunna vara partiell eller fullständig i vad gäller ämneskretsen. Ledamöter av överstyrelsen bör understundom deltaga i inspektionsbesök som då kommer att omfatta även moment vilka nu ingår i sedvanlig inspektion. Antalet personer, som under loppet av ett läsår engageras i inspektionsverksamheten, bör vara så stort att olika ämnesgrupper är väl företrädda. Inspektörskåren bör omfatta kvalificerade ämnesexperter inom gymnasiets skilda ämnen. I åtskilliga fall torde en person k u n n a räknas isom expert i mera än ett ämne. Av inspektörerna

592 krävs givetvis kännedom om kursplaner och de nya pedagogiska intentioner som skall förverkligas. Det är angeläget att inspektionen inte splittras på för många händer och att inte inspektörerna byts för ofta om enhetlighet och effektivitet skall uppnås. Inspektörerna bör rekryteras bland universitets- och högskolelärare, sådana representanter för näringslivet och allmän tjänst, som har intresse av gymnasiets arbete, samt gymnasierektorer och gymnasielärare. Det bör vara möjligt att utnyttja flera typer av inspektörer i den meningen att en del av kåren bör vara heltidstjänstgörande, för vilka särskilda förordnandetjänster inrättas. Andra kan vara deltidsarbetande eller sådana som under ledighet från annan tjänst inträder för kortare perioder. Heltidstjänstgörande inspektörer kan av organisatoriska skäl (läsårets längd etc.) inte tjänstgöra i egentlig inspektionstjänst hela året. En så ordnad verksamhet skulle också kunna bli alltför ansträngande. Även med tanke på inspektionsarbetet är det angeläget, att heltidstjänstgörande inspektörer får vissa andra uppgifter inom undervisningsväsendet. Skolöverstyrelsen har för närvarande ett antal ämnesexperter som ofta behöver anlitas särskilt i ämnen som inte representeras av någon av överstyrelsens ledamöter. Beroende p å tillgängliga medel anlitar överstyrelsen för yrkesutbildning tillfälligtvis lärare vid handelsgymnasier och tekniska gymnasier som ämnesexperter. Gymnasieinspektörerna skulle fungera som sådana. Åtskilliga inspektörer bör få omfattande arbetsuppgifter i samband med provkonstruktion, standardisering och eftergranskning. Själva inspektionsarbetet kräver planering och administration samt konferenser. Inspektörerna bör för sitt egentliga arbetes skull delta i t. ex.

kursplanediskussioner, lärarfortbildning och överstyrelsearbete. Vid beräkning av den tid som kan ägnas åt inspektion bör man uppmärksamma, att heltidstjänstgörande inspektörer, bosatta t. ex. i Stockholm, utan bortovaro över natten kan nå ganska många av landets gymnasier. Om nian kan uppnå en decentralisering av stationeringen till även Göteborgs- och Malmö-områdena kan man vinna ytterligare ifråga om reduktion av tiden för frånvaro från bostadsorten. Skolöverstyrelsen bör fastställa den stationeringsort som i varje särskilt fall befinnes lämplig. För att kunna göra en beräkning av inspektionskårens lämpliga storlek och kostnaderna för verksamheten måste vissa antaganden göras. Det har nämnts att inspektionen skall kunna omfatta alla årskurser men bör ha sin tyngdpunkt på senare årskurser. Som ett ungefärligt mått på inspektionens omfattning antas att varje klass i årskurserna 2—4 avlyssnas åtta—nio lektioner per läsår, vilket i stort sett innebär att undervisningen i varje läroämne kan inspekteras under en lektion. Om det antas att årskurserna 2 och 3 har ca 1 000 klasser v a r d e r a och årskurs 4 något mer än 200 klasser, blir antalet lektioner som varje år skall åhöras ca 20 000. En inspektör kan inte beräknas bevista mera än 20 lektioner per vecka, d. v. s. högst 600 lektioner per år. Man måste också beräkna tid för bl. a. granskningsarbete, konferenser och resor. Under här angivna förutsättningar skulle det behövas 35 heltidstjänstgörande inspektörer. Det finns också ett annat sätt att erhålla en uppskattning av ett rimligt omfång av fackinspektionen. Om man granskar censorsverksamheten som den nu är organiserad, skall man finna, att 15 000 abiturienter erfordrar ungefär

593 160 censorer som var och en tjänstgör i tre veckor med i genomsnitt 60 avlyssnade förhör per censor, d. v. s. sammanlagt 10 000 förhör. Om antalet abiturienter fördubblas krävs 300—400 censorer vilket motsvarar ungefär 35 heltidstjänstgörande inspektörer. Det ovan beräknade omfånget av fackinspektionen avser en gymnasieorganisation av den omfattning, som enligt gymnasieutredningens beräkningar f. n. synes sannolik omkring 1970. De här gjorda bedömningarna av antalet lektioner, som kan åhöras e t c , är avsedda att vara räkneexempel, som ger vissa hållpunkter. Det är sannolikt att inspektionsorganets arbetsmönster i verkligheten blir ett annat, överläggningar med lärare — ofta i grupp — kan ibland ge större utbyte än att avlyssna lektioner. Informations- och konferensuppgifterna kan bli så omfattande i det nya gymnasiet att det fordras ett annat arbetssätt. Kostnaderna för en fullt utbyggd organisation (omkring år 1970) kan uppskattas enligt följande.

naderna att vara lägre och successivt stiga till angivna belopp. Frågan är emellertid om icke — under förutsättning att det nya gymnasiet börjar angivet läsår — inspektionsverksamheten behöver uppbyggas i snabbare takt med därav följande ökade kostnader. Gymnasieutredningen behandlar denna fråga närmare i kapitel 19. Emellertid måste man under några år efter det att det nya gymnasiet börjat införas även räkna med kostnader som är förknippade med nuvarande examensväsende. Inspektörerna har beräknats under en del av sitt arbetsår utföra arbete av annat slag för skolväsendets räkning. Denna del av deras arbete tar något mera än en fjärdedel av deras arbetstid i anspråk. Det motsvarar en lönekostnad av ca 500 000 kronor. Dessa arbetsuppgifter måste utföras, även om det inte finns en gymnasieinspektion. Den egentliga kostnaden för den skisserade fackinspektionen över gymnasierna beräknas alltså vara (2 400 000 — 500 000 = ) 1 900 000 kronor.

35 inspektörer, löner 1 900 000 5 000 dygnstraktamenten å 50 kr 250 000 1 000 resor å 150 kr 150 000 Administration, tryck, omkostnader 100 000

Kostnaderna vårterminen 1963 för ersättning för mistade löneförmåner, arvoden, resor och traktamenten för censorerna kan uppskattas till ca 775 000 kronor och motsvarande kostnader för de tekniska gymnasiernas examensombud till ca 85 000 kronor, eller sålunda sammanlagt ca 860 000 kronor. Totala antalet examinerade vårterminen 1963 är drygt 16 000. Ovan gjorda beräkningarna hänför sig till 30 000 elever i årskurs 3. Kostnaderna för den egentliga fackinspektionen — bortsett från administrationskostnader m. m. — skulle enligt ovan bli (1900 000 + 250 000 + 150 000 — 500 000 = ) ca 1 800 000 kronor, d. v. s. i proportion till elevantalet ungefär samma kostnader som nu.

Summa kr 2 400 000 Lönen för en inspektör h a r antagits ungefär motsvara lönen för gymnasierektor i högsta avlöningsgruppen (1962/63 års l ö n e r ) . Beträffande arvodessättningen för inspektörer som inte är anställda på heltid hänvisas dock till vad nedan anföres. Dessa kostnader hänför sig till en 1970 fullt utbyggd organisation på sätt närmare angivits i kapitel 12. Om det nya gymnasiet skulle börja införas från och med läsåret 1965/66, kommer kost-

Här har beräknats att inspektionskåren bör ha en omfattning motsvarande

594 35 heltidstjänster. Med hänsyn till att undervisningen inom gymnasiet kommer att omfatta även ekonomisk och teknisk utbildning blir antalet ämnen stort. Om i det närmaste varje ämne skall ha en permanent företrädare inom inspektionen skulle knappast några tjänster återstå för den medverkan — under i regel kortare perioder — av universitetslärare och representanter för näringsliv och förvaltning som är angelägen. De 35 tjänsterna bör därför inte alla bli heltidstjänster. Gymnasieutredningen föreslår att man beräknar 15 heltidstjänster som gymnasieinspektörer, förslagsvis förordnandetjänster med titeln gymnasieråd, placerade vid skolöverstyrelsen. Därtill bör komma förslagsvis 10 tjänster, på vilka för minst ett halvår förordnas gymnasierektorer cch gymnasielärare i aktiv tjänst. Dessa tjänster bör också kunna delas upp i halvtidstjänster. Ungefär tio tjänster bör delas upp på kortare förordnanden för universitetslärare, företrädare för allmän tjänst och näringsliv. Om man räknar med att förordnandeperioderna för denna grupp genomsnittligt bör vara tre veckor, blir antalet personer som tilldelas detta uppdrag ungefär 100. Vid beräkning av deras arvoden torde man kunna utgå från de nuvarande censorsarvodena. Antalet tio bör inte vara starkt fixerat. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att mera fritt disponera 20 tjänster som kan besättas med tillfälliga innehavare eller delas upp på kortare förordnanden. 13.5.3 Slutbetyg från gymnasium

De betyg som ges vid gymnasiestudiernas avslutning får för de studerande en större och varaktigare betydelse än de årskursbetyg som har avgivits under skoltiden. Vid yrkesvalet, vid intagning till universitet och högskolor och i ar-

betsmarknadens antagningssituationer spelar dessa betyg en betydande roll. Gymnasieutredningen h a r därför tidigare i detta kapitel velat fästa stor vikt vid de åtgärder, som har kallats ekvivalerande. I följande avsnitt diskuteras de nämnda betygens funktion och konstruktion. 13.5.3.1 Slutbetygets uppgift och innehåll. Gymnasieutredningen vill till en början erinra om att i den gymnasiekonstruktion som utredningen föreslår åtskilliga ämnen avslutas före den sista årskursen. Dessa ämnen har samma vikt som de vilka studeras i sista årskursen. I slutbetyget, som ges vid slutet av den sista årskursen, bör därför årskursbetygen i alla de ämnen som tidigare avslutats sammanföras med betygen i de ämnen som avslutas i sista årskursen. Elev som genomgått årskurserna 1—3 i den tekniska lärokursen beräknas i regel fortsätta i årskurs 4. I de fall detta innebär att han eller hon måste övergå till annat gymnasium med fullständig teknisk lärokurs förutsattes att de olika handlingar som visar bl. a. hans eller hennes studieresultat översändes till det nya gymnasiet. Däremot behöver ej slutbetyg utfärdas. I vissa fall kan dock elev efter genomgången årskurs 3 av teknisk lärokurs vilja överväga att sluta gymnasiestudierna. Han äger då erhålla slutbetyg. När ett urval bland behöriga sökande till en utbildning eller verksamhet måste ske, uppstår frågan hur detta bör genomföras för att bli så rättvisande som möjligt. Slutbetyget har då ofta ansetts ha ett gott prognosvärde. Även vid de gymnasieutbildades egna överväganden och vid studie- och yrkesorienteringen utnyttjas slutbetyget i praktiken som prognosinstrument. Utredningen vill inte här i hela dess bredd ta u p p

595 denna fråga som ofta diskuterats eller varit föremål för utredning. Det är emellertid viktigt, att slutbetyget får ett så gott prognosvärde som möjligt. Det har ibland ifrågasatts att man skulle överlämna till universitet och högskolor att förrätta inträdesprövning eller åtminstone ställa upp de allmänna kraven på slutbetyget från gymnasiet. Detta skulle, om det avsåges bli mera än ett formellt arrangemang, innebära en stor och svårbedömbar organisatorisk förändring, en ny stor och krävande arbetsuppgift för universiteten samt medföra att gymnasiets bedömning av eleverna negligerades och gjordes om. Det skulle också innebära risk för att olika högskolor eller universitetsfakulteter ginge skilda vägar och därmed skapa stora svårigheter för gymnasiet och dess elever. Stora samordningsproblem skulle i varje fall skapas, eftersom sådana intagningsbestämmelser enligt all erfarenhet i hög grad återverkar på gymnasiets arbete. Utredningen kan inte tänka sig sådana lösningar. Slutbetygen från gymnasiet skall kunna användas som intagningsinstrument för olika utbildningar och yrken. Slutbetygen skall liksom t. ex. studentbetygen hittills, om de uppfyller vissa krav, bl. a. ge allmän behörighet till akademiska studier. Detta kan uttryckas så att slutbetyget skall kunna tjäna som dimissionsbevis. Till frågorna om samarbete med universiteten och till samordningsproblem vill utredningen återkomma i 13.5.5. Slutbetyg från de lärokurser, som närmast motsvarar det nuvarande allmänna gymnasiet, beräknas i framtiden få en allsidigare användning än som intagningsinstrument. Det finns ingen anledning att <av alla gymnasiestuderande fordra universitetsmässiga slutbetyg. Många kan tänkas vilja nöja sig med slutbetyg som inte kan medföra universitetsinskrivning men ändock betygar

en viss utbildningsstandard. Därigenom kan åtskilliga elever slippa ett delvis konventionellt betingat tvång att gå om sista årskursen. I själva slutbetyget bör inte anges, om det uppfyller de allmänna fordringarna för tillträde till universitet och högskolor. Dessa fordringar får preciseras i annan ordning, så att vederbörande skolmyndigheter och antagningsmyndigheter liksom de studerande får kännedom om betygens dimissionsvärde. Utredningen framlägger nedan förslag till en medelbetygsberäkning, som gör det möjligt att ange ett visst tröskelvärde för de slutbetyg som skall berättiga till inskrivning vid universitet och högskolor. Detta tröskelvärde kommer säkerligen att få betydelse vid betygens värdering. Det uppstår dock ingen fråga om en abiturient i nuvarande mening blir godkänd eller underkänd i examen. Av den anledningen används ej uttrycket examen. I stadgor och andra föreskrifter för universitet och högskolor ges kompletterande bestämmelser om linje-, grenoch ämnesval i gymnasiet såsom villkor för tillträde till särskilda studievägar. Utvecklingen h a r också lett till att det vid sidan av dessa bestämmelser i åtskilliga fall meddelats särskilda bestämmelser rörande grunderna för urvalet bland behöriga sökande i fall där antalet sökande överstiger antalet tillgängliga nybörjarplatser. I vissa fall förekommer även mindre formaliserade förfaranden för urval bland sökande (jfr SOU 1963: 9 s. 222). Dessa konkurrensregler är ofta mycket kännbara i gymnasierna. Till dessa frågor återkommer gymnasieutredningen i 13.5.5. Problemet slutbetyg — dimissionsbevis har sin parallell i problemet slutbetyg — kompetensbevis för ingenjörer och ekonomer, som går direkt ut i yr-

596 keslivet. Beträffande ingenjörerna löser sig problemet lättast, därigenom att frågan om allmän behörighet till högre studier är knuten till det slutbetyg, som utfärdas för dem som så önskar efter tredje årskursen, medan frågan om ingenjörskompetensen är knuten till det slutbetyg, som ges efter fjärde årskursen. De studerande på ekonomisk lärokurs har tre årskurser. För dem utfärdas alltså ett slutbetyg, som samtidigt kan tänkas bli dimissionsbevis och kompetensbevis. Elever som har erhållit slutbetyg efter ekonomisk eller teknisk gymnasieutbildning och vill gå direkt ut i arbetslivet torde få en mycket växlande användning. På arbetsplatserna kommer att ställas mycket varierande krav på deras kunskaper. Men efter en tid kommer också arbetsresultaten att vara avgörande för avnämarnas värdering. Det är därför svårt och samtidigt mindre angeläget att i dessa fall fixera en kompetenströskel motsvarande dimissionströskeln med krav på viss betygsprestation. Denna fråga tas i det följande upp i 13.5.3.3. I här förevarande sammanhang anmäler sig en rad frågor: rätt att tillbringa mera än tre år i den gemensamma delen av gymnasiet och mera än ett år i årskurs 4, frågor om studieavbrott och återinskrivning, anordningen av privatistexamen och fyllnadsprövning o. s .v., till vilka utredningen också återkommer nedan.

13.5.3.2 Allmän behörighet till universitetsstudier. Hur skall det bestämmas om ett betyg medför behörighet till akademiska studier? Det skulle vara av stort värde, om i framtiden liksom nu inte blott den allmänna behörigheten till universitets- och högskoleintagning

utan också den speciella behörigheten för tillträde till vissa studiebanor kunde utläsas ur gymnasiets slutbetyg. Där. till bör också såsom nu sker vid vissa högre läroanstalter konkurrens om nybörjarplatser baseras enbart på slutbetyget från årskurs 3 utan att proceduren behöver kompliceras genom särskilda värderingar av vissa ämnen. Gymnasieutredningen vill särskilt understryka att betygen från årskurs 4 i den tekniska lärokursen icke bör ge särskilda meriter vid övergång till högre studier. Vid beslut om flyttning till andra eller tredje (och i förekommande fall fjärde) årskursen skall skolan enligt utredningens förslag få en viss frihet att bedöma en elevs möjligheter till fortsatta gymnasiestudier eller behovet av mindre studiekurs (13.4.2). Skolan skall vid sådana beslut inte vara strängt bunden av betygsresultaten. Därvid är det emellertid fråga om fortsatta studier under ledning av samma lärarkår. Efter årskurs 3 går flertalet elever till arbetsområden av mycket växlande natur och fordringar. Man frågar sig då om en sådan mera »fri» bedömning som förekommit vid flyttning inom gymnasiet är meningsfylld. Frågan är om inte skolan vid detta tillfälle skall nöja sig med den prognos som kan ligga i betygsgraderingarna. Godkännande i examen från gymnasium har hittills beslutats på grundval av vissa betyg samt lärarnas, eventuellt lärarnas och censorernas, överväganden. Vid betygens sättande har i allmänna gymnasiet slutprov haft betydelse. Efterhand som antalet examinander blivit större har också praxis alltmera mekaniserats. Sålunda godkände lärarna praktiskt taget samtliga examinander i studentexamen 1960 som formellt kunde godkännas. Det skulle medföra många praktiska fördelar, om behörig-

597 heten för akademiska studier kunde bestämmas genom en viss automatik. Den h ä r diskuterade behörigheten skall bestämmas inte blott för gymnasieelever som lärarna väl känner och personligen kan bedöma. Även mera tillfälliga prövande måste förekomma. En grupp är de privatister som examinerande lärare lär känna endast vid ett förhör. E n annan är de elever, som följt mindre studiekurs eller sådana som fått ett relativt lågt slutbetyg, i båda fallen elever, som kanske vill uppnå dimissionsnivå genom komplettering. En komplettering fullgöres måhända efter en tids förlopp som en enstaka prövning, eventuellt vid annan skola än den ursprungliga. Vid privatistexamen och fyllnadsprövning finns ingen lärarkorporation som känner examinandens allmänna ställning och egenskaper. En mera mekanisk framräkning av behörighet till fortsatta studier är ingalunda ovanlig. Godkännande i studentexamen i Danmark grundar sig på numeriska värderingar av betygen vid gymnasiestudiernas avslutande. Mekaniska bestämningar reglerar också i allmänhet i USA övergång från delstatliga high schools till delstatliga colleges. Den mekaniska framräkningen av behörighet h a r många fördelar. Den inger dock många människor en obehaglig känsla av hänsynslöshet och skenbar perfektion. Den medger inte överväganden i gränsfall och vid ömmande omständigheter. Sådana överväganden och hänsyn kan dock säkras genom att de centrala universitets/högskolemyndigheterna får en viss rätt och skyldighet att i gränsfall bevilja dispens. Sättet att beräkna den poäng eller det numeriska värde som skall vara dimissionsgräns är i och för sig ett problem. Gymnasieutredningen h a r accepterat som p r i n c i p för betygssystemet, att

skillnad mellan godkända och underkända betyg inte skall förekomma. Man kan då inte uttrycka villkoren för behörighet genom att ange ett antal godkända betyg. Villkoret bör i stället anges som krav på ett visst medelbetyg. En enkel medelbetygsberäkning medger dock att en gymnasist kan helt nonchalera något eller några ämnen om han i de återstående får goda vitsord. Betyget 1 kan nämligen tänkas innebära mycket svaga kunskaper. I varje enskilt ämne är medelbetyget 3. För en hel årskull bör också det totala medelbetyget bli 3, om en relativ betygsättning konsekvent genomföres. Det torde då vara självklart att det medelbetyg som skall utgöra dimissionströskel skall vara lägre än 3. En utgångspunkt för värdets bestämning kan vara, att betyget 1, det lägsta, inte bör anses vara meriterande för universitetsstudier. Betyget 1 skall i varje ämne normalt tilldelas 7 % av eleverna vilket i genomsnitt motsvarar två per klass med 30 elever. Av de blivande studenterna bör man emellertid också fordra, att de har lägst vitsordet 3 i några ämnen. Om man sätter det önskvärda minimivärdet till 2,3 skulle det vid 14—15 ämnen fordras t. ex. betyget 3 i fyra å fem ämnen och betyget 2 i övriga. Det är utredningens uppfattning, att ett slutbetyg som når upp till eller överträffar en sådan betygsställning skulle motsvara godkänd examen från nuvarande gymnasier. Sådana betygstaktiska beräkningar som tar sig uttryck i att ett par ämnen nonchaleras i förhoppning om andra poängvinster kan bli en realitet i vissa situationer. Om avnämarna särskilt värderar vissa ämnesbetyg uppstår lätt sådana reaktioner. Privatister kan på grund av omständigheter, som de upplever som nödtvång, lockas att »lägga av» ett par ämnen. Spekulationer av de

598 slag, som nu nämnts, har visat sig förekomma. De bör dock kunna motverkas genom den i 13.4.4 angivna metoden att korrigera betygsmedelvärdet, vilken innebär att om betyget 1 förekommer i ett ämne multipliceras medelbetyget med 0,9, i två ämnen med 0,8 och i tre ämnen med 0,7. Utredningen har gjort vissa kalkyler i syfte att isöka uppskatta hur stor andel av en årgång som kommer att få ett korrigerat medelbetyg som understiger 2,3. Sannolikt kan man räkna med att denna andel kommer att ligga mellan 10 och 15 %. Om trots den föreslagna reduktionen det inträffar att elev avsiktligt gör synnerligen otillfredsställande prestationer i något ämne, vilket innebär praktiskt taget obefintliga kunskaper och färdigheter, kan detta knappast längre rubriceras som en enkel betygspekulation. Det rör sig i stället om ett elevvårdsfall vilket man inte kan komma tillrätta med genom en viss utformning av betygsystemet. De åtgärder som behövs hör i stället hemma under elevvården (se kapitel 14). Bland åtgärder som därutöver i vissa fall kan övervägas är att överföra elev, vars prestationer i ett ämne är helt undermåliga, till mindre studiekurs (se kapitel 11). Utredningen föreslår, att ett slutbetyg över genomgången fullständig lärokurs skall medföra allmän behörighet för universitetsoch högskolestudier, om det uppnår medelbetyget 2,3, beräknat på ovan angivet sätt som ett korrigerat medelvärde. Skolöverstyrelsen bör några få år efter det att ett sådant system introducerats undersöka, om den fixerade gränsen åstadkommit en lämplig fördelning av behöriga och icke behöriga samt om så befinnes motiverat föreslå en förändring av siffervärdet. Givetvis bör dock en behörighet som en gång erhållits inte ändras. Det är av vikt att systemet uppfattas som stabilt

och att medelbetyget, sedan en sådan prövning en gång är gjord, blir ett för lång tid giltigt tröskelvärde. I slutbetyg från årskurs 3 bör upptagas betyg i alla ämnen i denna årskurs ävensom i alla ämnen som avslutats tidigare. Medelbetyget beräknas på samtliga ämnen. Det bör inte sättas ut på betygsdokumentet. Där bör inte heller anges, om ett betyg ger allmän behörighet till universitetsinskrivning. Man bör inte onödigtvis diskriminera de betyg som saknar sådant behörighetsvärde. Det är viktigt, att även betyg under dimissionsgränsen värderas på arbetsmarknaden. Däremot kan ifrågasättas om inte av praktiska skäl på slutbetyget bör anges frivilliga ämnen och bortvalda ämnen. Gymnasieutredningen har här föreslagit ett bestämt medelbetyg som tröskelvärde. För utredningen synes det viktigt, att det för ingen studiebana vid universitet och högskolor stipuleras en högre medelbetygströskel som allmänt behörighetsvillkor. Utredningen har inte funnit anledning att här använda orden »student» och »studentbetyg» annat än när nuvarande förhållanden omnämnes. Ordet »student» användes i svenskt språkbruk om universitetsstuderande, d. v. s. personer som har studentbrev, men också om dem som avlagt allmänna gymnasiets slutexamen utan att sedermera inskrivas vid universitet. De här framlagda förslagen ger intet stöd för ordets användning om den senare gruppen i framtiden. Någon anledning att i författningar fixera innebörden av ordet synes emellertid inte föreligga.

13.5.3.3 Kompetensvärde av slutbetyg från ekonomisk och teknisk sektor. Det h a r förut framhållits att de elever, sorn efter avslutad ekonomisk eller teknisk

599 gymnasieutbildning vill gå direkt ut i yrkeslivet, torde få en mycket växlande användning, i statlig och kommunal förvaltning, i affärslivet, i industrin o. s. v. Det är vanskligt, att i detta fall fixera den betygställning, som skall antyda acceptabel duglighet. När utredningen har föreslagit att vissa betygskrav skall ställas upp för behörighet till akademiska studier, har det skett därför att det kan antas att gymnasiets slutbetyg kan få ett tämligen gott prognosvärde när det gäller fortsatta teoretiska studier. Vad som fordras för de skiftande ställningarna i yrkeslivet och vilket prognosvärde slutbetygen kan ha för yrkesverksamheten måste vara långt osäkrare. Var skall en eventuell betygströskel placeras, om det gäller kompetens eller auktorisation som gymnasieekonom eller gymnasieingenjör? Hittills har godkännandereglerna för handelsgymnasieexamen och ingenjörsexamen haft en viss likhet med godkännandereglerna i studentexamen. Det bör också observeras, att man hittills haft en i princip absolut betygsskala, varför det kan te sig rimligt att diskutera i vilken utsträckning man skall tolerera ett eller möjligen två underbetyg. Att vid en relativ betygsskala stipulera en viss betygställning eller ett visst medelbetyg som bevis för duglighet för praktisk verksamhet ter sig svårt. Man skulle träffa ett högst godtyckligt val. Utredningen h a r klart för sig, att en dimissionströskel kan få praktisk betydelse i h ä r förevarande sammanhang. Den kommer m å h ä n d a av många arbetsgivare att uppfattas som ett minimimått på ett hyggligt betyg. Man kan emellertid anta, att många som inte u p p n å r dimissionströskeln ändå kan bli mycket användbara i näringslivet. En sådan studerande bör inte diskrimineras genom att t. ex. förvägras kompe-

tens eftersom dimissionströskeln är konstruerad för de akademiska studiebanorna. För ekonomer och ingenjörer kan yrkesverksamheten anses motsvara fortsatt utbildning och dugligheten ådagalägges i praktiken. Arbetsgivarna är också ofta benägna att ta mera hänsyn till yrkesframgången än till betygsmeriterna. Ofta är också tillgång och efterfrågan på kvalificerad arbetskraft bestämmande för arbetsgivarnas anspråk på betygen. Det är arbetsgivarna som skall bestämma kompetenströskeln, som i verkligheten kan växla från tid till annan, Iran yrke till yrke. Gymnasieutredningen vill inte föreslå någon kompetenströskel för ekonomer och ingenjörer som en motsvarighet till den föreslagna dimissionströskeln. Vid övergång till universitet och högskolor gäller för dem samma krav på slutbetyget från årskurs 'å som för andra studerande. Därutöver bör skolans myndigheter inte avge förslag om fixerade betygskrav. I betygen från tredje årskursen i ekonomisk lärokurs och från fjärde årskursen i teknisk lärokurs bör anges erhållna ämnesbetyg men ingen totalvärdering av betyget från kompetenssynpunkt. Det har ovan framhållits, att det är arbetsgivarna som skall bestämma kompetenströskeln, i den mån så behövs. Ett stort antal av statens verk kommer att bli arbetsgivare för personer som efter avslutade gymnasiestudier går ut i förvärvslivet med eller utan tilläggsutbildning. De som genomgått ekonomisk och teknisk lärokurs beräknas få mångsidig användning i undervisning, förvaltning och tekniska verk. Här bör dock framhållas, att åtskilliga efter avslutade studier motsvarande det nuvar a n d e allmänna gymnasiets också kommer att gå direkt ut i förvärvslivet, eventuellt till tjänst i stat och kommun. Det synes gymnasieutredningen rikti-

600 gast, att vederbörande verk eller myndighet får bestämma eller föreslå den kompetens eller de betygskrav som anses erforderliga. Mot den tankegång som senast utförts kan invändas, att det blir onödigt komplicerat att de olika verken har växlande kompetenskrav och att verken ofta inte förfogar över den sakkunskap i fråga om utbildning, som behövs för de nämnda besluten eller förslagen. Undervisningsverk å sin sida förfogar ofta inte över den arbetsmarknadsexpertis, som bör höras i dessa angelägenheter. Gymnasieutredningen håller före att, när det gäller offentlig tjänst, ett statens kompetensråd liknande det, som föreslagits av arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, skulle kunna bli en värdefull institution. Utredningen vill senare återkomma till detta ämne (13.5.5.3). Med avgångsexamen från tekniskt gymnasium har följt titeln ingenjör eller gymnasieingenjör. Detta titelbruk har haft sin förankring i den författningsmässiga benämningen ingenjörsexamen. I framtiden bör en fullständig genomgång av årskurs 4 medföra titeln gymnasieingenjör. På motsvarande sätt bör en fullständig genomgång av årskurs 3 i ekonomisk lärokurs medföra titeln gymnasieekonom.

13.5.3.4 I det föregående har gymnasieutredningen framlagt förslag om vilken roll slutbetyget från årskurs 3 bör ha som behörighets- eller kompetensbevis. Vidare har utredningen i 11.3.3 föreslagit rätt för den som har slutbetyg efter mindre lärokurs att efter tredje årskursens slut deltaga i undervisning i bortvalda ämnen och erhålla nytt slutbetyg, som då blir ett slutbetyg efter fullständig lärokurs.

I förevarande avsnitt behandlas frågan om rätt för den vars slutbetyg efter fullständig lärokurs ej uppnår dimissionströskeln att delta i undervisningen eller efter enskilda studier och prövning erhålla nytt slutbetyg. Det viktigaste motivet för kvarsättning i gymnasiets två lägsta årskurser är att göra en elev skickad att följa undervisningen i den därpå följande årskursen. Samma motiv kan anföras mot flyttning till årskurs 4 i teknisk lärokurs. Om flyttning skall i det fallet beslutas på samma grunder som gäller vid flyttning från tidigare årskurser. Årskurs 3 har emellertid inom gymnasiet, frånsett den tekniska lärokursen, ingen fortsättning som eleven behöver förberedas för. Det är i och för sig möjligt att efter ett år i denna årskurs ge varje elev, som fullföljt gymnasiestudierna, det slutbetyg han lyckats uppnå och låta därvid bero. Det synes emellertid rimligt att låta en elev som inte uppnått allmän behörighet för universitets- och högskolestudier få göra ett nytt, eventuellt flera försök. En tekniskt enkel lösning är att medge dem rätt att tillbringa ytterligare högst ett år i gymnasiet som inte uppnått allmän behörighet. Det kommer sannolikt att röra sig om ett relativt litet antal elever. Man behöver därför inte befara, att betygens prognosvärde nämnvärt påverkas. En särskild fråga är om en elev under sitt andra år i årskurs 3 skall läsa alla ämnen. Vid diskussioner om studentexamen har det ibland framhållits, att det är omotiverat att kräva att en examinand skall göra om kursprogrammet för högsta årskursen i de ämnen där examinanden godkänts eller väl godkänts. Detta var också motiveringen för att införa omprövning i studentexamen, d. v. s. restprövning i högst två ämnen. Det har inte ansetts uteslutet, att en begräns-

601 ning av omprövningsrätten till två ämnen borde bortfalla. Om man går vidare på denna linje, sammanfaller kvarsättning och medgivande att komplettera avgångsexamen med skolans hjälp. Det får bli den studerandes ensak att avgöra hur omfattande undervisning han behöver. Slutbetyget kan då uppnå dimissionströskeln lika väl genom studier i ämnen, där den studerande redan uppnått hyggliga resultat, som genom studier i ämnen där han uppnått låga betyg. En sådan frihet ter sig tilltalande. Det är gymnasieutredningens uppfattning, att den elev, som har kommit under dimissionströskeln, skall få läsa vilka ämnen han vill vid sina försök att under en tredje eller tredje och fjärde termin i årskurs 3 uppnå ett bättre slutbetyg. Det kan råda tvekan, om ett deltagande i skolans undervisning får ske endast när vederbörande elev omedelbart fortsätter sina studier efter den tredje årskursen eller om det också skall få ske efter ett studieavbrott. Enligt gymnasieutredningens mening bör ett studieavbrott på fyra år kunna medgivas. Det synes vidare rimligt, att en person, som lämnat gymnasiet med slutbetyg som inte uppnår dimissionströskeln, några år efter avslutad skolgång efter enskilda studier bör tillåtas komplettera sitt slutbetyg och få nytt betyg utskrivet. Man brukar anse, att fullgjorda delprov för en examen eller avgångskompetens inte får bli alltför gamla. Sålunda måste särskild prövning i studentexamen vara gjord under de senaste sex åren, om den skall åberopas för privatistexamen. I förslagen om vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet (SOU 1962:5) föreslås i detta fall en åttaårsperiod. I den perioden skall alla examensämnena medhinnas. Vid omprövning i studentexamen i ett

eller två ämnen måste prövningen ske inom ett år. Komplettering av särskild realexamen till fullständig examen skall medhinnas inom fyra år, om skolöverstyrelsen ej annat medgiver. I detta fall gäller det högst tre ämnen. Samma tidsgräns, d. v. s. fyra år, torde vara lämplig, om det gäller prövning för nytt slutbetyg efter enskilda studier. Man bör nämligen ta hänsyn till tid för värnpliktstjänstgöring och därutöver medge någon tidsmarginal för dem som växlar levnadsbana. Sammanfattningsvis föreslår utredningen: Elev som erhållit slutbetyg från årskurs 3 över fullständig lärokurs och därvid icke uppnått dimissionströskeln skall ha rätt att på ettdera av nedannämnda sätt söka höja sitt slutbetyg. Eleven må utan hinder av vad som föreslagits i 13.4.2.3 inom fyra år efter det han avslutat årskurs 3 under ytterligare högst ett läsår deltaga i undervisningen i årskurs 3 och därefter erhålla nytt slutbetyg. Eleven må efter enskilda studier pröva och erhålla nytt slutbetyg. Sådan prövning skall göras senast inom fyra år efter det han avslutat årskurs 3. Det kan diskuteras, om det nya medelbetyg som uppnås i ett nytt slutbetyg skall få tillgodoräknas till hela sitt numeriska värde vid konkurrens om nybörjarplatser vid spärrade högre läroanstalter. Denna fråga är dock såsom redan framhållits i 11.3.2.1 av relativt ringa betydelse, eftersom sökande med låga medelbetyg sällan har utsikter att göra sig gällande i sådan konkurrens. Utredningen förordar därför att det nya slutbetyget jämställes med på normalt sätt erhållet slutbetyg. Frågan huruvida elev skall äga rätt att under studietiden komplettera i ämne, som avslutats före sista årskursen, behandlas i avsnittet 13.5.4.6.

602 Eventuell rätt att tillbringa ett extra år i årskurs 4 av teknisk lärokurs kan inte bestämmas genom att den begränsas av någon dimissions- eller kompetenströskel. Slutbetygen från årskurs 4 förutsattes inte spela någon roll för intagning vid universitet och högskolor. Näringslivet torde icke heller komma att tilllämpa någon fixerad kompetenströskel. Rätten att gå om årskursen blir därför knappast något problem. Den som vill tillbringa ett extra år i årskursen bör få göra detta efter klasskonferensens prövning och under villkor att statsverket inte åsamkas extra kostnader. 13.5.3.5 En särskild fråga är hur man skall handla med en elev, som måste avbryta sina studier under årskurs 3. Ett sådant studieavbrott kan ha många orsaker: sjukdom, familjeskäl, studiemisslyckanden, som medfört depression, utlandsstudier o. s. v. Det kan också tänkas att betygstaktiska spekulationer medverkar. En elev i högsta årskursen i en frivillig skolform kan inte hindras från att avgå t. ex. den 1 maj. Skall en sådan elev som eventuellt inte blir betygsatt vid vårterminens slut få följa undervisningen under nästföljande termin eller läsår. Det gäller alltså h ä r en fråga om frivillig kvarsittning. För närvarande gäller inom gymnasiet, att en elev kan få tillhöra en viss årskurs under fyra terminer. Han kan tänkas under den fjärde terminen avgå med avgångsbetyg en månad före läsårets slut, eventuellt därför att han fruktar att få ett alltför dåligt betyg. Han får då återvända inom ett år men inte tillhöra klassen mera än en månad, såvida kollegiet inte av särskilda skäl lämnar medgivande därtill. Stadgetexten h a r angivit »sjuklighet eller andra särskilda skäl» som undantagsmotiv. En liknande regel kan konstrueras för att

förhindra en frivillig kvarsittning genom avgång före läsårets slut och återinskrivning påföljande läsår. Det är en liten minoritet av eleverna i den tredje årskursen som beräknas få ett slutbetyg under dimissionströskeln. Endast en del av dessa kan beräknas komma att begagna sig av i 13.5.3.4 föreslagna möjligheter att höja slutbetyget antingen efter enskilda studier eller genom att delta under ytterligare ett läsår i gymnasiets undervisning. De kan inte komma att nämnvärt störa organisationen, betygsbedömningen och prognosbedömningen av avgångsbetygen. Om man däremot på ett eller annat sätt skulle tillåta eller tolerera att en större grupp av goda studerande p å nytt skulle delta i undervisningen, skulle såväl organisationen som bedömningen avsevärt kompliceras. Anspråken på betyg skulle förskjutas uppåt och i konkurrensen skulle de elever som studerar i normal ordning bli ogynnsamt ställda. En sådan utveckling skulle locka allt större grupper att sitta kvar frivilligt. Gymnasieutredningen finner det nödvändigt, att dessa förhållanden regleras. Vissa möjligheter till undantag bör finnas för elever som varit pressade av sjukdom eller sociala omständigheter närmast före och u n d e r studieavbrottet. En elev bör ha rätt att återinträda i årskursen påföljande år för den tid som återstår av ett läsår, därest inte r e k t o r efter klasskonferensens och — om så anses erforderligt — skolläkarens hörande finner sjuklighet eller andra särskilda skäl motivera att han får återinträda tidigare. Erfarenheten t o r d e härvidlag efter en viss tid kunna ge stöd åt sådana bedömningar, så att rimliga skäl respekteras. 13.5.3.6 Vissa tekniska frågor. Gymnasieutredningen har fäst vikt vid betygs-

603 ekvivalering. Vid sättande av slutbetyg bör strävandena att uppnå sådan ekvivalering inom en läroanstalt och mellan läroanstalter understödjas. Vid bedömning av det sista läsårets skriftliga prov bör utom undervisande lärare en medbedömare delta på sätt som nu sker i fråga om svenska uppsatser. Betygsnivån i alla ämnen kontrolleras också genom fackinspektörernas verksamhet. Det är dock önskvärt, att rektor och i högsta årskursen undervisande lärare diskuterar bedömningen, innan betygen sättes. Detta kan ske, om vid ett sammanträde avsett för sådan diskussion preliminära betyg och preliminär betygsstatistik föreligger. Efter diskussion sättes därefter betyg. Det blir därvid givetvis inte fråga om godkännande eller u n d e r k ä n n a n d e . De formella bestämmelserna kan vara knappa. Det räcker att stadga, att lärarna i högsta årskursen innan slutbetyg utfärdas vid vårterminens slut skall sammanträda för att diskutera elevernas ställning och bedömningen av dem.

13.5.4 Prövning för privatister med flera

Gymnasieutredningen skall i detta avsnitt i korthet beröra frågor rörande privatistprövning, fyllnadsprövning, omprövning och dessa prövningars motsvarighet i framtiden. Det finns anledning räkna med att privatistprövning blir minst lika vanlig som f. n. Prövningar i enlighet med den nya läroplanen torde emellertid komma att äga r u m först om 3 å 4 år och sannolikt dröjer det till slutet av 1960-talet innan någon genom privatistprövningar h a r skaffat sig ett fullständigt slutbetyg från det nya gymnasiet. I samband med kommande överväganden om vuxenutbildningen får gymnasieutredningen anledning att mera ingående behandla frågor sammanhängande med privatist-

prövning. Utredningen vill likväl h ä r något beröra frågan, eftersom enskilda studier ofta läggs upp på lång sikt och de som inom de närmaste åren avser att påbörja sådana studier bör få viss information om h u r prövningarna kan komma att te sig. Förtidsprövningar för elever i den reguljära gymnasieundervisningen kan vidare bli aktuella relativt snart i det nya gymnasiet. Utredningen behandlar inte här frågan om avgifter för prövningar. Vidare förutsätter utredningen att övergångsbestämmelser i vanlig ordning utfärdas så att de som påbörjat sina enskilda studier enligt nuvarande läroplaner kan fullfölja dem. 13.5A.1 Nuvarande förhållanden. Studentexamen för privatister omfattar liksom examen för allmänna gymnasiets elever skriftliga och muntliga prov. Med privatist h a r man hittills menat en prövande, som inte är anmäld till studentexamen och inte h a r avlagt studentexamen. Även en elev i gymnasiet h a r stadgemässigt kunnat uppträda som privatist. Den muntliga och avslutande privatistprövningen, som skall omfatta alla läroämnen, om inte examinanden utnyttjat möjligheterna att dela upp examen, förrättas i juni och december av särskilda av skolöverstyrelsen utsedda examinatorer (examensnämnder). Vid förhören är censor närvarande. De prövande måste på förhand undergå prövning i sådana ämnen, som avslutas före högsta ringen. De kan också på förhand undergå särskild prövning i studentexamen i ett ämne i sänder. Dock skall minst fyra ämnen återstå till den slutliga examensprövningen. Särskilda prövningar tillgodoräknas, om de avlagts under de senaste sex åren före examensprövningen och om de bedömts med lägst betyget Ba. Det är numera regel, att privatisterna utnyttjar systemet med

604 särskild prövning och h a r kvar endast 4—5 ämnen vid avslutande prövning. Antalet privatister h a r under den sista tioårsperioden minskat något. 1953 anmälde sig sålunda 569 personer. 1962 var motsvarande antal 396. Antalet godkända var sistnämnda år 140. I regel godkännes 35—40 % av de anmälda. Handelsgymnasieexamen för privatister är antingen odelad eller delad, i vilket senare fall prövningen skall verkställas vid två på varandra följande examenstillfällen. Endast ett examenstillfälle förekommer per läsår. Proven är skriftliga, muntliga och praktiska (stenografi och maskinskrivning). F ö r de skriftliga proven hänvisas privatisterna av överstyrelsen för yrkesutbildning till visst handelsgymnasium. De skriftliga proven utges centralt av överstyrelsen. För de muntliga prövningarna och de praktiska proven hänvisas vederbörande av överstyrelsen till två eller tre handelsgymnasier. Dessa prövningar och prov sker inför en av överstyrelsen utsedd examensnämnd. Examen skall vidare övervakas av examensombud, likaledes utsedda av överstyrelsen. Antalet godkända privatister h a r de senaste tre åren ej överstigit 50 per år. I samband med att handelsgymnasiet omorganiseras från 2- till 3-årigt kommer handelsgymnasieexamen för privatister att utformas i enlighet med vad gäller för privatistexamen vid tekniskt gymnasium. Privatistexamen vid tekniskt gymnasium (teknisk privatistexamen) sker genom särskild prövning i ämne för ämne. Sedan examinanden, som erhåller en tentamensbok från överstyrelsen för yrkesutbildning, vid prövning erhållit lägst betyget B i samtliga på studieplanen upptagna ämnen, utfärdas ingenjörsbetyg av rektor vid det gymnasium,

där den sista prövningen avlagts. Proven är, beroende på ämne, skriftliga, kombinerat skriftligt och muntligt eller enbart muntliga. I några ämnen måste prövningen föregås av laborationskurs. Vidare måste en del av ämnena tenteras i viss följd. I princip kan prövning avläggas vid vilket som helst gymnasium enligt den prövandes eget val och prövningen förrättas av den lärare, rektor därtill utser. Medbedömare kan utses på begäran av examinand. Prövningen i två ämnen (karaktärsämnen på linjen) skall äga rum inför av överstyrelsen utsett examensombud och sådan prövning kan blott äga rum två gånger om året (vid höstterminens och vårterminens slut). Antalet som avlägger teknisk privatistexamen är ej stort, det har undei de senaste åren ej överstigit 20 per år. Skall man döma efter antalet utlämnade tentamensböcker skulle omkring 1 000 personer studera för ingenjörsexamen. En del av de prövande torde dock icke syfta till att avlägga examen utan endast att skaffa sig betyg i vissa ämnen. 13.5A.2 Särskild prövning i studentexamen (jfr 13.5.1.1) h a r blivit en alltmera utnyttjad väg att skaffa sig studentbetyg i ett eller flera ämnen. Antalet prövande är i stigande. 1961 var antalet anmälda prövande 5 472. Därvid h a r personer, som anmält sig för att under en examensperiod pröva i t. ex. tre ämnen, räknats som tre prövande. Många prövande gör på grund av misslyckanden mera än ett försök per år. Antalet personer, som under 1961 h a r deltagit i särskild prövning, är sålunda betydligt lägre än det nyss angivna talet. Engelska är det vanligaste förekommande prövningsämnet. 1961 var antalet anmälda till prövning 1 133. Svensk skrivning, historia och matematik var samma år relativt vanligt

605 förekommande prövningsämnen med respektive 725, 597 och 471 anmälda. Huvuddelen av de prövande torde vara sådana, som förbereder en slutprövning för privatister. Under det senaste årtiondet h a r också införts särskild prövning för de allmänna gymnasiernas egna elever. Denna anordning h a r gjort det möjligt att låta framgångsrika elever genom tentamen avsluta studierna i ett ämne tidigast under höstterminen i näst högsta ringen. 13.5A.3 Antalet fyllnadsprövande efter studentexamen h a r sjunkit, fastän antalet studenter per år h a r stigit. Det torde bero på att man alltmera övergått till att vid betygskonkurrens räkna endast de ursprungliga examensbetygen. Aspiranterna har därför ingen nytta av betygshöjningar förvärvade vid fyllnadsprövning. Däremot gäller alltjämt, att många studenter h a r intresse av att förvärva studentbetyg i ämnen, som ursprungligen inte har ingått i deras examen. En n ä r m a r e undersökning skulle sannolikt ge vid handen, att denna grupp inte minskat. Minskningen är sannolikt helt att söka bland dem, som h a r velat skaffa sig konkurrenskraftigare betyg. Antalet deltagande i särskild prövning och fyllnadsprövning i studentexamen framgår av nedanstående tablå.

1959 1960 1961

Särskild prövning 4 403 5 149 5 472

Fyllnadsprövning 3 489 2 967 2 787

Vid handelsgymnasiet har hittills fyllnadsprövning motsvarats av efterprövning efter handelsgymnasieexamen. Den som vill höja vitsordet i ett eller flera ämnen kan medges detta av kollegiet vid det handelsgymnasium där examen avlagts. För den som avlagt handels-

gymnasieexamen som privatist kallas motsvarande prövning förnyad prövning och undergåendet av sådan medges av överstyrelsen för yrkesutbildning. Fyllnadsprövning efter ingenjörsexamen kan ske i antingen ämne, som förekommit i den studiegång, inom vilken examen avlagts, eller i ämne inom annan studiegång. Det ankommer på överstyrelsen för yrkesutbildning att medge sådan prövning. Många av dem som fyllnadsprövade var, i varje fall tidigare, sådana som avlagt examen inom specialkurs vid tekniskt gymnasium (tidigare teknisk fackskola vid tekniskt läroverk) och önskade få kompetens i ämne enligt fordringarna för ingenjörsexamen på 3-årigt tekniskt gymnasium. Antalet prövande h a r aldrig varit stort. 13.5AA Omprövning i studentexamen medges elever vid allmänt gymnasium, vilkas studentexamen inte helt h a r kunnat godkännas. Prövningen skall, om skolöverstyrelsen inte medger undantag, förrättas inom ett år. Under åren 1954— 58 uppgick antalet underkända med rätt till omprövning till knappt 100 per år. Av dessa återkom ca 15 per år aldrig till någon omprövning. Omprövningsinstitutet berör alltså mycket få studerande jämfört med fyllnadsprövning och särskild prövning. I stort sett motsvarande föreskrifter för omprövning finns vid handelsgymnasierna och tekniska gymnasierna. 13.5A.5 Administrationen av privatistexamen, fyllnadsprövning, särskild prövning och omprövning är en komplicerad procedur. För de allmänna gymnasierna omhänderhas den av skolöverstyrelsens examensrotel, som beträffande privatisterna fullgör ett omfattande arbete med granskning av anmälnings-

606 och behörighetshandlingar. Utöver de två tillfällena för muntlig prövning i privatistexamen anordnas fem examensperioder för särskild prövning och fyllnadsprövning, i januari, mars, maj— juni, augusti—september och november. Två av perioderna sammanfaller med skrivningsperioderna för gymnasiernas examinander. I maj—juni ges inga skriftliga prov. Då kan följaktligen fyllnadsprövande i skrivämnen inte examineras. I fyra perioder ges alltså en fullständig uppsättning examensprov. En samling av de skriftliga proven till perioder är av praktiska skäl nödvändig, överstyrelsens distribution av sådana prov som är förenad med besvärande sekretesskrav skulle eljest pågå året runt. Fyllnadsprövande bör enligt skolöverstyrelsens krav examineras vid det läroverk, där de varit elever, om inte redovisade skäl talar för annan ordning. Likaså bör de som avlägger särskild prövning helst hålla sig till ett läroverk. Erfarenheten säger, att de prövande eljest söker upp läroverk och lärare, som fått anseende för att vara »lätta». Under alla omständigheter kan det bli mycket besvärande, om några få läroverk skall ta emot ett stort antal prövande. överstyrelsen för ett kontrollkort för varje prövande. Detta kort föres för att förfrågningar från högskolor skall kunna besvaras, för att överstyrelsen skall kunna följa prövningsverksamheten, för att kontrollera bristande och oriktiga uppgifter o. s. v. Kortsystemet föres på grundval av ett system med listrapportering och på läroverkens rektorsexpeditioner föres särskilda liggare för varje slag av prövningar. Här bör erinras, att betygsförfalskningar dessvärre förekommer. Rektorsexpeditionerna är ålagda att bl. a. noga granska anmälningshandlingar.

Administrationen av privatistexamen m. m. vid fackgymnasierna handhas av vederbörande fackbyrå inom överstyrelsen för yrkesutbildning. F ö r handelsgymnasieexamen omfattar den bl. a. de centralt utgivna proven, hänvisning av privatister, utseende av examensnämnd och examensombud och medgivande av förnyad prövning. För ingenjörsexamen inskränker sig överstyrelsens för yrkesutbildning uppgifter till i huvudsak utfärdande och registrering av tentamensböcker, tillgodoräknande av olika vitsord som betyg i teknisk privatistexamen (denna ärendegrupp är ej obetydlig) samt utseende av examensombud. 13.5A.6 Gymnasieutredningens överväganden och förslag. Med all säkerhet kommer det i framtiden att behövas former för privatistprövning. Gymnasieutredningen använder i fortsättningen termen privatist som beteckning för en prövande, som inte är elev i ett gymnasium, som omfattas av den föreslagna fackinspektionen, och inte heller tidigare fått slutbetyg från gymnasium. Med all säkerhet kommer det också att behövas former för komplettering av ett slutbetyg. Härmed avses sålunda inte de anordningar som enligt gymnasieutredningens förslag i 11.3.3 och 13.5.3.4 skall leda till att nytt slutbetyg utfärdas. Det kan för det tredje tänkas, att det behövs möjligheter att låta en gymnasieelev i förtid avsluta ett ämne. Elever, som t. ex. genom långvarig utlandsvistelse väl behärskar ett främmande språk, bör få en sådan möjlighet. Det finns enligt utredningens mening inte anledning att begränsa gymnasisternas möjligheter till sådana förtidsprövningar. Komplettering av ett slutbetyg kan i vissa fall tänkas ske, innan eleven lämnar gymnasiet. Åtskilliga ämnen avslutas

607 före sista årskursen och frågan är om komplettering för betygshöjning i dylikt ämne skall kunna ske t. ex. vid början av följande läsår efter sommarstudier. För närvarande tillätes vid det allmänna gymnasiet en elev, som har blivit underkänd i något ämne, att pröva för högre betyg vid höstterminens början. Vid tekniskt gymnasium skall den som blivit underkänd i ämne vid vårterminens slut alltid pröva i ämnet vid höstterminens början, om han vill flytta till nästa årskurs. En elev som h a r avslutat t. ex. studier i tyska vid slutet av ring Is i allmänna gymnasiet, tillätes också göra en privatistprövning. Om det nya betyget blir högre införes det i sludentbetyget. Gymnasieutredningen anser att en sådan möjlighet att komplettera och höja betyget under skoltiden bör finnas även i det framtida gymnasiet. Omprövning förekommer inte i det system med slutbetyg, som har föreslagits. Det torde inte vara nödvändigt att ha skilda bestämmelser eller beteckningar för prövning för privatister, komplettanter eller gymnasiets egna förtidsprövande. I samtliga fall är det fråga om prövning enligt gymnasiets lärokurser i ett eller flera ämnen. Utredningen föreslår den enhetliga benämningen ämnesprövning. Ämnesprövning för den som inte h a r genomgått gymnasium skall självfallet omfatta hela gymnasiekursen. För den som prövar efter mindre studiekurs eller efter att ha fått ett fullständigt slutbetyg skulle man kunna tänka sig att utesluta den första årskursen ur fordringarna. Vissa ämnen läses dock endast u n d e r en eller två årskurser. Det torde vara lämpligast att stadga, att fordringarna för alla prövande skall gälla hela gymnasiekursen. Modifikationer i förhörspraxis kan uppnås genom anvisningar eller tillämpningsföreskrifter.

Den ordning, enligt vilken en privatist skall kunna uppnå ett fullständigt slutbetyg, kan diskuteras i anslutning till ett förslag om merkantil privatistexamen avgivet av studiesociala utredningen i betänkandet Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet (SOU 1 9 6 2 : 5 ) . Förslaget, vilket nyligen genomförts, innebär att examen, i likhet med vad som gäller för teknisk privatistexamen, skall kunna uppnås genom en serie särskilda prövningar. Det gymnasium, som prövar i det eller de sista i examen ingående ämnena, utfärdar betyg över gymnasieekonomexamen. Villkoret är att prövningen i alla i examen ingående ämnen (även ämnen som nedlägges före den sista årskursen) ägt rum u n d e r den sist tilländalupna åttaårsperioden samt att minst betyget Godkänd erhållits i samtliga ämnen. Gymnasieutredningen förordar att en sådan anordning införes i det nya gymnasiet. Detta innebär sålunda att slutbetyg för privatister utfärdas, när den prövande vid ämnesprövningar erhållit betyg i alla erforderliga ämnen. För närvarande är för privatister i studentexamen prövning i övningsämnen frivillig. I privatisternas examina tas dessa ämnen sällan med. Det är enligt utredningens mening lämpligt att ämnesprövning i gymnastik, konst- och musikhistoria samt musik och teckning inte blir obligatoriska för slutbetyg för privatister. Det torde för många studerande av denna kategori vara mycket svårt att få en meningsfylld undervisning i dessa ämnen. Om betyg i de nämnda ämnena inte är upptagna i slutbetyget, torde det bli nödvändigt att ha ett särskilt betygsformulär för p r i vatister, så att inga missförstånd u p p står. Betygsättning vid ämnes prövningar är ett speciellt problem. Gymnasieeleverna h a r vid flyttning till andra och

608 följande årskurser varit föremål för bedömning av lärare, som känner dem. Eleverna når aldrig tredje eller fjärde årskursen, om studieresultaten är underhaltiga. Helt andra omständigheter gäller vid ämnesprövning för privatister och komplettanter. Den prövande blir i regel omedelbart föremål för slutprövning i ämnena. Om den föreslagna betygskalan skulle tillämpas utan varje inskränkning, kunde det tänkas, att han finge betyget 1 utan att ha några som helst kunskaper i ämnet. Betygsystemet innebär nämligen i princip, att alla prövande skall fördelas på betygsgraderna 1—5. Det kan rent teoretiskt tänkas, att en privatist prövar i samtliga ämnen för ett fullständigt slutbetyg och i alla ämnen får betyget 1 utan att ha läst en rad. Det kan i praktiken inträffa, att en privatist, som är hårt pressad av sitt tidsschema, handlar så i ett eller några ämnen, om det inte föreligger formella hinder. En studerande kan vilja komplettera sitt slutbetyg med ett ämne, som han inte läst i gymnasiet. Han kan tänkas pröva helt oförberedd, få betyget 1 och ett dokument att foga till slutbetyget. Dokumentet kan vara vilseledande för avnämare som inte känner systemet. Avnämare som känner systemet kan tvärtom komma att betrakta betyget 1 hos privatister och komplettanter med särskild misstänksamhet. Det torde vara nödvändigt, att lämna den prövande läraren möjlighet att i dessa fall vägra att avge betyg. De som bör vägras varje betyg torde bli mycket få, om denna risk är känd. Vid ämnesprövningar bör förekomma medbedömare av det skriftliga provet. Vid muntlig prövning bör rektor eller av honom utsedd lärare vara närvarande. Den

administrativa

handläggningen

av ämnesprövningar bör vara så enkel som möjligt. Prövningarna bör ske inom bestämda tidsperioder, minst tre per år. Distribution av skriftliga prov och rapportering till skolöverstyrelsen gör en sådan anordning önskvärd. Förläggningen av perioderna bör bestämmas av ämbetsverket. En prövande bör i allmänhet fullfölja sina prövningar vid det gymnasium, där han börjat pröva eller där han erhållit slutbetyg. Rektor vid annat gymnasium bör dock ta emot en prövande, som kan redovisa skäl för avvikelse från regeln, t. ex. byte av bostads- eller studieort. Gymnasieutredningen anser, att man för privatister bör införa tentamensböcker med identitetsbevis, i stort sett samma system som nu tillämpas för privatister vid tekniska gymnasier. Tentamensbok utfärdas vid det första prövningstillfället. Insändande av anmälningshandlingar och listor till överstyrelsen på förhand slopas. I stället rekvireras vid föreskriven tidpunkt ett bestämt antal skriftliga prov. Efter prövningsperiodens slut insändes rapport till överstyrelsen. På överstyrelsen och varje rektorsexpedition föres ett kortregister över de prövande. Med hjälp av överstyrelsens register kan det kontrolleras, att en prövande inte tar ut tentamensbok vid flera gymnasier. Rektor vid det gymnasium, där den sista prövningen för en privatist förrättas, bör utfärda slutbetyg. 13.5.5 Intagningsbestämmelser vid universitet och högskolor m. m.

13.5.5.1 Enligt den till den 1 juli 1962 gällande läroverksstadgan medförde avlagd studentexamen »behörighet att utan ytterligare prövning bliva såsom studerande vid universitet inskriven» (109 §). Gymnasieutredningen h a r föreslagit att slutbetyg från gymnasiet som uppnår ett på visst sätt framräk-

609 nat medelvärde (13.5.3.2) skall ge motsvarande behörighet för inskrivning vid universitet och högskolor även i framtiden. En rad speciella inträdesvillkor utöver de allmänna r ö r a n d e studentexamen har så småningom växt fram, vilka påverkat och delvis satt ur spel de ursprungliga avsikterna med anpassningen mellan skola och fortsatt utbildning. På grund av hård konkurrens om utbildningsplatser har inträdeskraven ofta fått ogynnsamma effekter på valet av studiegång, inriktningen av gymnasisternas studiearbete och på själva detta arbete. Genomföres gymnasieutredningens förslag till utformning av det nya gymnasiet framtvingas automatiskt omfattande tekniska förändringar i dessa inträdesbestämmelser. Det torde emellertid också vara nödvändigt att därutöver vidtaga åtgärder av mer principiell art. 13.5.5.2 Allmän behörighet för inskrivning vid universitet ä r i universitetsstatuterna (§ 88 mom. 1) formulerad sålunda: »Behörig att inskrivas såsom studerande vid universitet är den som a) avlagt svensk studentexamen eller förvärvat sådan utbildning att han enligt gällande bestämmelser om vidgat tillträde till högre studier skall likställas med den som avlagt studentexamen; eller b) avlagt handelsgymnasieexamen enligt fordringarna för sådan examen på treårigt handelsgymnasium; ...» I övrigt föreskrives intet om speciella inträdesvillkor utom genom en hänvisning till de särskilda bestämmelser som gäller för ekonomisk fakultet i Lund och för medicinska studier. Enligt stadgan angående filosofiska examina skall i de föreskrivna studieplanerna anges, »huruvida för viss studiekurs för filosofiska ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen eller filosofie 20— 318118

licentiatexamen erfordras särskilda förkunskaper och på vad sätt dessa kunskaper skola ådagaläggas». Studieplanerna fastställs av universitetskanslern efter förslag från vederbörande sektion och yttrande av dess undervisningsnämnd. Som bekant h a r sådana förkunskaper i stor utsträckning föreskrivits, t. ex. beträffande latin och matematik. Dessa speciella krav på genomgången viss linje eller på godkända betyg i vissa ämnen torde i regel inte förorsaka besvärande återverkningar för arbetet i gymnasierna i den mån de speglar för den kommande utbildningen relevanta intressen, begåvningskomponenter och kunskapskrav. Däremot förutsätter de givetvis en ändamålsenlig differentiering av gymnasiet och en god studieoch yrkesvägledning. Det är först när man inom det högre utbildningsväsendet — inför tvånget att avvisa sökande — använder sig av särskilda meritvärderingsprinciper som rangordningsinstrument, som besvärande återverkningar uppstår för gymnasiet. Rangordningen sker huvudsakligen med utgångspunkt i studentbetygets poängsumma, uträknad på visst sätt, eller från dess medelvärde. Denna urvalsgrund har varit det praktiskt taget enda urvalsalternativ som erbjudits alltsedan konkurrensen om utbildningsplatserna på 1920-talet började bli ett problem. Vid sidan av betyget har visserligen i viss utsträckning anlagstest kommit till användning liksom praktik, militärtjänstgöring m. m., men studentbetyget har ändå alltid framstått som det väsentliga urvalsinstrumentet. Att så varit fallet h a r i sin tur påverkat de intagnings- och meritvärderingsregler som utformats vid utbildningsanstalterna. När allt fler studenter konkurrerat, har de tvingats förbättra sina meriter, vilket på grund av spärreglernas natur då kommit att ske i form av

610 betygshöjningar och inläsning av nya ämnen. Intagningspoängen har stigit och framtvingat nya kompletteringar. Så småningom har man som nämnts för att råda bot på det s. k. kompletteringseländet förändrat intagnings- och meritvärderingsprinciperna därhän, att ingen vikt fästes vid betygshöjningar och i vissa fall inte heller vid nya ämnen, ehuru sådana givetvis godtagits i form av behörighetskomplettering. Man har också menat, att vid eljest lika betygsmeriter prognosvärdet för det betyg, som ursprungligen varit högst, varit säkrare än för det betyg som efter komplettering höjts. I dagens läge är det alltså i stort sett originalstudentbetyget som gäller och som ger poäng i konkurrenssituationer. Å andra sidan måste någon form av differentieringsinstrument finnas vid eljest lika meriter, om man inte helt enkelt skall använda sig av lotten. Några få mottagare använder sig av lämplighetsprov, som vid sidan av eller i stället för studentbetyget fäller utslaget för hela populationen av sökande eller för den del som ligger senare i kön. Andra och flertalet h a r medgivit komplettering via akademiska studier. Denna form av komplettering h a r i hårda konkurrenslägen kommit att spela en ökande roll. Givetvis innebär detta en belastning för universiteten. Universitetens kapacitet tas i inte ringa grad i anspråk för att bereda tillträde till vissa högre studier. Man kan måhända påstå, att det för de blivande medicinarna, teknologerna eller andra liknande studerande är av allmänt värde att på detta sätt bredda sin förutbildning. Det kan emellertid starkt ifrågasättas om så omfattande studier i sig själva h a r något värde som förberedelse eller prognos för ungdomar, som redan genom sitt

originalbetyg ligger tämligen väl till i poängavseende. Ibland ges vid intagningen särskilt hög vikt åt ämnen, som anses betydelsefulla för den kommande utbildningen. Så t. ex. ger de tekniska högskolorna hög vikt åt matematik, fysik och kemi. De olika viktsystemens tillkomst bottnar icke alltid i grundligare undersökningar beträffande sambandet mellan dessa olika ursprungsbetyg och framgång i de fortsatta studierna. Under alla förhållanden medför systemet risken att gymnasisten försummar andra ämnen såsom »icke matnyttiga». I a n d r a fall krävs också speciella ämnen för inträde (t. ex. de naturvetenskapliga för medicinska studier), medan meritvärderingen bygger på hela det p r i m ä r a studentbetyget utan hänsyn till om detta innehåller de ämnen som formellt krävs för behörighet eller ej. Detta förorsakar ibland spekulation i valet av studieväg genom gymnasiet i det att gymnasisten någon gång lockas att välja en lättare väg i förhoppningen att denna skall ge högre betyg och först efter studentexamen läser in de behörighetsgivande ämnena. 13.5.5.3 Det framgår av denna redogörelse att gymnasieutredningen bedömer vissa av verkningarna av kraven för inträde till universitet, högskolor och andra utbildningsvägar såsom ogjmnsamma för gymnasiets arbete. De är tekniskt sett föga enhetliga och därför svåra att överblicka. De är ofta så skiljaktiga, att eleverna tvingas till onödigt tidiga ställningstaganden vid val av ämnen och kurser. De studerande blir tidigt betygsmedvetna på ett sätt som h a r mindre med den personliga utvecklingen och studieintresset att göra, mer med betygstaktiska spekulationer. Inte minst verkar det ovannämnda vikt-

611 ningssystemet snedvridande. Det är i och för sig rimligt att intressen och begåvningsdrag ger utdelning genom att göra det lättare att nå häremot svarande studiemål. Detta bör emellertid inte medföra att gymnasisten för betygspoängens skull försummar andra, för hans allmänna utveckling och orientering väsentliga ämnen. Den h å r d a poängjakten verkar störande på undervisningssituationen i och med att betygsättningen blir pressande för lärare och elev. Rättviseproblem uppstår, varvid en överdriven accentuering av skriftliga och muntliga prov blir följden. Ett antal gymnasister tillgriper den utvägen att frivilligt gå om en årskurs för att få högre examensbetyg och på så sätt konkurrensdugligare meriter. Tillsammans med annan form av komplettering medverkar detta till att öka utbildningstidens längd utan att en mer påtaglig vinst av förlängningen kan påvisas. Det bör dock i sammanhanget påpekas, att åtskilliga h ä r nämnda svårigheter och ogynnsamma effekter för gymnasiet är en följd av det begränsade utrymmet vid utbildningsanstalterna. Så länge sådana begränsningar kvarstår och man inte förfogar över något bättre och lätthanterligare instrument kommer svårigheter av liknande art att uppstå. Gymnasieutredningen har övervägt möjligheterna att rekommendera andra urvalsinstrument än betyget, framför allt anlagsprov av olika slag, vilka också skulle ge upplysningar om yrkeslämplighet. Sådana skulle kunna från skolan avlyfta huvudansvaret för millimeterrättvisan vid h å r d intagningskonkurrens. Detta skulle i sin tur ha en gynnsam effekt för studierna och för betygsbedömningen. Gymnasiet måste dock fortfarande ta ansvaret för att dess elever får goda kunskaper och fär-

digheter, vilka krävs för formell behörighet och reell framgång i kommande utbildnings- och yrkesverksamhet. Emellertid ger gjorda försök och erfarenheter vid handen att kompletterande urvalsinstrument är principiellt och praktiskt svåra att konstruera och därtill drar stora kostnader. Individuella orättvisor kan heller icke med dessa metoder helt undvikas. Den betydelsefullaste uppgiften för dylika instrument synes emellertid vara att ge hjälp i yrkesväglednings- och studierådgivningssituationer. Gymnasieutredningen anser det därför angeläget att möjligheterna att framställa goda anlagsprov av skilda typer ytterligare undersökes. Arbetet härmed bör ske i samarbete med ansvariga myndigheter på skolans och vidareutbildningsanstalternas områden. I underdånig skrivelse den 1 november 1962 h a r arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning framlagt förslag om inrättande av ett statens kompetensråd. Gymnasieutredningen finner det synnerligen angeläget att detta råd eller en motsvarande institution skapas. Kompetensrådet bör medverka vid utformandet av intagningsbestämmelser, urvalsinstrument m. m. Utredningen vill erinra om att dessa ifrågor (aktualiserats av 1955 års universitetsutredning (SOU 1963:9 s. 222 ff). 13.5.5A När man överväger vilka speciella behörighetsvillkor som bör gälla vid universitet, högskolor och övriga utbildningsanstalter och kurser, bör man utgå ifrån att det nya gymnasiet skapat ett annat utgångsläge för bedömning av de sökandes behörighet och meriter i övrigt. Det nya gymnasiet h a r på grundval av ingående avnämarundersökningar konstruerats så att god överensstäm-

612 melse skall finnas mellan avnämarnas behov och de gymnasieutbildades färdigheter och kunskaper. Avnämarnas krav har redovisats i utredningen Kraven på gymnasiet (SOU 1963: 22). I kapitel 8 har gymnasieutredningen dragit konsekvenserna av såväl avnämarnas önskemål som elevernas egen syn på studiernas uppläggning. Härav framgår h u r det framtida gymnasiets konstruktion anpassats till de skilda kraven. Hänsyn har givetvis även tagits till krav som samhället i övrigt kan ställa på gymnasiet. Såsom framgår av framställningen i kapitel 8 är det naturligt för vissa avnämare att motta gymnasister från vilken lärokurs som helst, emedan elevernas gemensamma kärna av kunskaper och studietekniska färdigheter är stor och de kommande studierna eller arbetsuppgifterna inte kräver alldeles specifika förkunskaper. Hit hör åtskilliga av de postgymnasiala fackutbildningslinjerna och anställning direkt på arbetsplatserna. Även en del av de akademiska studierna h a r denna allmännare karaktär. Närmare information om dessa förhållanden vad gäller dagens villkor erhålles bl. a. i nämnda betänkande Kraven på gymnasiet. Andra avnämare kommer naturligen att hämta sina elever från bestämda lärokurser inom gymnasiet. Den medicinska fakulteten bör huvudsakligen ta sökande från naturvetenskaplig studiegång men även från teknisk, om biologi kompletterats. Även från andra lärokurser, t. ex. den samhällsvetenskapliga, bör man kunna komma till medicinska studier efter nödvändiga kompletteringar. Matematikämnet vid universiteten hämtar sökande från naturvetenskaplig eller teknisk studiegång men kan också motta andra sökande som läst den största matematikkursen. Studier i språk och vissa humaniora bygger naturligen på

humanistisk lärokurs med jämförande språkkunskap. Till åtskilliga ämnen vid humanistisk fakultet bör man emellertid kunna gå även från gymnasiets övriga lärokurser. Överhuvudtaget anser gymnasieutredningen att speciella behörighetskrav bör uppställas i så liten omfattning som möjligt. Visserligen förlängs ibland studietiden efter gymnasiet något, t. ex. om man vid en klasslärarutbildning måste öka kretsen av ämnen utöver vad man medförde i sitt slutbetyg. Denna nackdel bör då vägas mot fördelen att som lärare anlita personer med skilda begåvnings- och intressetyper. Detta resonemang gäller även andra utbildningsvägar och yrken som inom sig rymmer många olika slags funktioner och arbetsuppgifter, t. ex. de militära, de vårdande, förvaltningen, biblioteken etc. Gymnasieutredningen vill sålunda inte framlägga något i detalj gående förslag om sambandet mellan slutbetyg och speciella behörighetskrav. I den utsträckning bestämmelser härom erfordras bör de utformas i samverkan mellan berörda myndigheter, verk m. fl. och det ovannämnda statliga kompetensrådet. 13.5.5.5 Detsamma gäller den viktiga frågan om hur gymnasiets slutbetyg skall behandlas i konkurrenssituationer och vilka ytterligare meriter, som därvid bör tillgodoräknas. Gymnasieutredningen vill dock i denna fråga framlägga vissa konkreta förslag. Som framgått av det föregående bedömer utredningen de meritvärderingsförfaranden som bygger på viktning av olika ämnen i slutbetyget från gymnasiet såsom ofta mycket ogynnsamma för gymnasiets verksamhet. Det synes inte heller ådagalagt att dessa förfaranden skulle ge en från prognossynpunkt vä-

613 sentligt bättre rangordning av de sökande än det vanliga medelbetyget. Från andra intagningssituationer finns erfarenheter, som snarast talar för att medelbetyget h a r minst lika god särskiljande förmåga som andra betygsvariabler (jfr 13.2.2). I de konkurrenssituationer, som i förevarande sammanhang är aktuella, torde det vanliga medelbetyget i flertalet fall komma att vara detsamma som det i 13.5.3.2 angivna korrigerade medelbetyget. Gymnasieutredningen vill också peka på att konstruktionen av urvalsinstrument vid konkurrens h a r att ta hänsyn till att de kvaliteter kommer till sin rätt, som avnämarna lagt särskild vikt vid och för vars skull gymnasiet delvis fått den utformning utredningen föreslår. Undervisningen avses sålunda få en sådan uppläggning att elevernas förmåga att självständigt planera och genomföra arbetsuppgifter avspeglar sig även i betygen. Härigenom kommer rimligtvis betygens prognosvärde i ett väsentligt avseende att förbättras. Detta gäller ämnen över hela fältet, varför viktning av olika betyg icke heller från denna synpunkt är motiverad. Gymnasieutredningen vill med hänvisning till det anförda föreslå att (det korrigerade) medelbetyget i första hand användes såsom urvalsinstrument vid konkurrens om utbildningsplatser t. ex. vid spärrade högskolelinjer. Som i föregående avsnitt påpekats måste i framtiden liksom nu behörighetskompletteringar få förekomma. Sådana kompletteringar genomföres emellertid ofta under särskilt gynnsamma omständigheter. Betygen blir därför måh ä n d a högre än om de förvärvats under gymnasietiden. Skäl kunde därför anföras mot att de får medräknas i konkurrensen. Om å andra sidan betygets värde saknar betydelse, kan det inträffa att den kompletterande gör

minsta möjliga arbete, nämligen endast så mycket som krävs för att vid prövningen få betyget 1. F ö r att jämförelserna skall bli så rättvisa som möjligt och för att förhindra en avsevärd mängd medvetna spekulationer i efterkompletteringar synes det lämpligast att ämnen som på grund av behörighetsbestämmelser kompletterats medräknas i slutbetyget, varvid det dock får tillgodoräknas högst till det värde som motsvarar originalslutbetygets medelvärde. Utredningen vill framhålla att h ä r lavses behörighetskompletteringar av slutbetyg över fullständig lärokurs. Kompletteringar av gymnasieämnen utöver vad nu nämnts bör icke tillgodoräknas i konkurrenssituationer. Ett speciellt problem erbjuder de s. k. akademiska kompletteringarna. Det vore i och för sig önskvärt att dessa kunde helt avskaffas. För såväl samhället som den enskilde medför de avsevärda kostnader och innebär dessutom en särskild fördel för de ekonomiskt mest gynnade. Den förstärkning av förutbildningen som den akademiska kompletteringen åstadkommer synes vidare enligt hittills redovisade undersökningar inte medföra någon förbättring av studieresultaten vid den spärrade utbildningslinjen. I varje fall står denna förbättring inte i rimlig proportion till använd tid och nedlagd kostnad. Då gymnasieutredningen likväl inte är beredd föreslå att akademiska betyg inte skulle få tillgodoräknas vid konkurrens om utbildningsplatser, beror det på att utredningen menar att originalslutbetyget från gymnasiet inte bör få en så definitivt avgörande karaktär att ingen appell ges den, som inte lyckats i gymnasiet på det sätt han hoppats. Å andra sidan är det synnerligen angeläget att den akademiska kompletteringen så långt möjligt begränsas. En-

614 ligt gymnasieutredningens mening bör detta ske genom fortsatta inskränkningar efter de principer som under senare tid börjat prövas. Vid varje spärrad utbildningslinje bör sålunda den allra största delen reserveras för sökande som endast meriterar sig med slutbetyget från gymnasiet. Genom en sådan kvotering bör olägenheterna med akademisk komplettering k u n n a avsevärt begränsas. Resultatet kan emellertid bli att åtskilliga, som h a r skaffat sig akademiska meriter, inte kommer att intagas vid den önskade utbildningslinjen. För att deras akademiska studier ändå skall bli av värde är det angeläget att meritvärderingsbestämmelserna utformas så att endast sådana studier som är användbara även i annat sammanhang får meritvärde. Detaljutformningen av bestämmelserna bör göras i samarbete mellan berörda myndigheter och den ovan nämnda statliga institutionen för kompetensfrågor. 13.5.5.6 Gymnasieutredningen sammanfattar h ä r sina synpunkter och förslag angående sambandet mellan gymnasieutbildningen och bestämmelser angående tillträde till högre studier m. m. a) Den som i fullständig lärokurs erhållit lägst medelbetyget 2,3 i slutbetyg från årskurs 3 i gymnasiet skall äga allmän behörighet för tillträde till högre studier. I övrigt bör sådant slutbetyg — i vissa fall också slutbetyg över m i n d r e studiekurs — ge samma behörighet som stu-

dentexamensbetyg och motsvarande f. n. ger. b) Stor återhållsamhet bör iakttas ifråga om speciella behörighetskrav. Där sådana likväl erfordras bör de ansluta sig till de huvudlinjer som gymnasieutredningen framför allt i kapitel 8 angivit. De bör vidare utformas i samarbete mellan företrädare för avnämare och skola samt den speciella kompetensinstitution, som bör tillskapas. c) I fall av konkurrens om utbildningsplatser bör som rangordningsinstrument i första hand användas originalslutbetyget från gymnasiet. Dettas poängvärde bör därvid beräknas såsom det korrigerade medelvärde utredningen angivit i 13.5.3.2. Om behörighetskomplettering skett bör därvid erhållet betyg medtagas vid beräkning av medelvärdet, dock högst till det värde som motsvarar originalslutbetygets poängvärde. Andra meriter — t. ex. akademiska betyg — bör få tillgodoräknas endast efter mycket restriktiva regler. Dessa regler bör utformas i samma ordning som under b) angivits för speciell behörighet. d) Fortsatta forskningar och utredningar bör bedrivas i syfte att skapa nya kompletterande intagningsinstrument. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana instrument som kan användas för bedömning av anlag och lämplighet för viss yrkesverksamhet eller utbildning.

K A P I T E L 14

Skolsocial verksamhet Studie-

och yrkesorientering,

Inledning

Den nutida skolan kännetecknas av ett starkt ökat intresse för att ge eleverna bättre vägledning i studierna, orientering inför fortsatt utbildning eller inför yrkesval, stöd vid personliga svårigheter och överhuvudtaget för att genom sociala stödåtgärder underlätta elevernas utbildning. Redogörelsen i kapitel 2 visar att dessa tendenser är mycket markerade även i utlandet. Studiesociala stödåtgärder, studieoch yrkesorientering och andra elevvårdande åtgärder är f. ö. naturliga och nödvändiga i samband med vidgad rekrytering till gymnasiet. Detta synsätt h a r accepterats och föranlett planmässiga åtgärder vad grundskolan beträffar, i mindre grad ifråga om andra skolformer. Detta belyses vad angår studieoch yrkesvägledningen av gymnasieutredningens delbetänkande, Härnqvist & Grahm, Vägen genom gymnasiet (SOU 1963:15, sid. 211 ff), varav bland annat framgår att ungdomarna har stort behov av upplysningar och råd. Man önskar bl. a. mer av individuell anlagsorientering men också en kollektiv studie- och yrkesorientering. Gymnasieutredningen h a r konstaterat att de skolsociala anordningarna på gymnasiestadiet även i andra hänseenden är otillräckliga. Då det u r den enskildes såväl som u r samhällets synvinkel är av största vikt att underlätta

elevvård

m.rn.

för eleverna att nå ett gott resultat har utredningen med utgångspunkt i grundskolans förhållanden funnit sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt de skolsociala frågorna på gymnasiet. Gymnasieutredningen har i detta kapitel fört samman verksamheter som omfattar delvis disparata områden: studieoch yrkesorientering, personlig rådgivning, hälsovård, elevernas fritidsaktiviteter och självstyrelse, disciplinfrågor m. m. De har dock det draget gemensamt att de alla kompletterar den pedagogiska verksamheten och att de på olika sätt underlättar elevens väg genom skolan. Redan inledningsvis vill gymnasieutredningen emellertid framhålla att principen om elevens personliga integritet måste respekteras. Skolsociala åtgärder bör visserligen i vissa avseenden vara obligatoriska på samma sätt som undervisningen. Väsentligt är dock att eleven icke känner sig övervakad eller försatt i situationer där han mot sin vilja måste diskutera personliga förhållanden och problem utan att han uppfattar anordningarna såsom i första hand en service, som man vid behov frivilligt utnyttjar. En service avsedd för både elever och lärare, hem och skola, då dessa tillsammans h a r att söka komma till rätta med problem förknippade med skolarbetet. Såväl respekten för elevernas integritet som erfarenheten att många av de problem som träffar fler-

616 talet ungdomar, finner sin lösning utan ingripanden utifrån, talar för att elevvårdande uppgifter skall ses som en service. I det följande kommer gymnasieutredningen att sammanföra skolsociala åtgärder under några olika rubriker. I 14.2 behandlas studie- och yrkesorienteringen. I 14.3 behandlas elevvård i meningen medicinsk skolhälsovård, mentalhygieniska frågor och olika former av personlig rådgivning liksom även disciplinfrågor. Hit föres också frågan om elevernas fritidsaktiviteter och självstyrelse. Frågan om befattningshavare och deras uppgifter behandlas i avsnitt 14.4, varvid gymnasieutredningen även tar upp frågan hur organisationen skall inpassas i det kommunala skolväsendet överhuvudtaget.

14.2 Studie- och

yrkesorientering

14.2.1 Studie- och yrkesorienteringens uppgifter

Studie- och yrkesorienteringen i gymnasiet har att i sin uppläggning ta hänsyn till individens utveckling och önskemål, till studiernas organisation i gymnasiet och vid högre utbildningsanstalter samt till arbetsmarknadens krav. Den bygger på den grund som lagts i den obligatoriska skolan. Verksamheten måste bygga på observation av elevernas intressen, kunskaper och färdigheter, fysiska förutsättningar, personliga läggning och miljö. Gymnasiets egen konstruktion ställer väsentliga krav på studieorienteringen. En uppdelning på en allmän, en teknisk och en ekonomisk sektor kommer att ske redan från och med första årskursen, varför yrkes- och studievägledning i detta avseende måste förläggas till grundskolan. Gymnasieutredningen vill understryka vikten av att denna vägledning blir ändamålsenlig. I öv-

rigt sätter differentieringen in successivt vilket också måste återspeglas i uppläggningen av orientering och vägledning. Slutligen måste aktuell information ges beträffande utbildningsväsendet, yrkesvärld och arbetsmarknad av en art som skolan knappast själv kan åstadkomma. Medverkan utifrån är därför påkallad, i första hand från den statliga organisation, som handlägger arbetsmarknadsfrågor och framställer material i yrkesvägledningssyfte. Skolan har emellertid det p r i m ä r a ansvaret för studie- och yrkesorienteringen. Gymnasieutredningen h a r med avsikt valt samma term för verksamheten som grundskolans i avsikt att betona dess i första h a n d informativa karaktär. Termen yrkesvägledning förekommer i första h a n d som samlingsrubrik på samhällets totala program på området, varav skolans endast är en del. Vägledningsbegreppet finns också i skolan i samband med den enskilda vägledningen eller rådgivningen.

14.2.2 Komponenterna i studie- och yrkesorientering

Yrkesvägledningsprogrammets huvudmoment omfattar studieorientering, yrkesorientering, anlagsorientering och enskild vägledning. De tre första momenten ger det bakgrundsmaterial individen behöver för att själv eller genom enskild vägledning komma till ett personligt genomtänkt beslut. Orienteringen kan ges generellt i klass eller i tryckt material men också enskilt, ofta i samband med enskild vägledning. I vissa fall behövs särskilda åtgärder för att få tillräckligt material för anlagsorienteringen. 14.2.2.1 Studieorientering behövs för samtliga elever, eftersom den ger information om gymnasiets organisation,

617 valsituationer, innehåll och krav. Hit kan också räknas de allmänna partierna av den studietekniska handledningen. Såsom ett led mellan renodlad studieorientering och renodlad yrkesorientering ligger orienteringen om vart olika lärokurser i gymnasiet leder i utbildningsväsendet. Val av studieväg i gymnasiet liksom individuellt betonade studier därutöver är för många elever betingat av kommande utbildnings- och yrkesval. Eleven önskar också ofta veta vilka yrken det ena eller det andra studieintresset lämpar sig för. Ett p a r studievägledningsfrågor förtjänar att belysas särskilt. I de gymnasieskolor där skolkurator verkat har till h a n s arbetsuppgifter h ö r t att ta h a n d om viss pedagogisk stödverksamhet. Han h a r t. ex. ordnat extralektioner, stödkurser, läxläsning och kompletteringskurser. Han h a r också varit den som givit enskilda elever råd och anvisningar om den för var och en lämpligaste formen för pedagogiskt stöd. Det synes vara ändamålsenligare att varje lärare och skolans pedagogiska ledning mera direkt h a n d h a r denna verksamhet. Det ingår i lärarens uppgifter att svara för att undervisningsform e r n a anpassas till enskilda elevers behov. Detta kräver diskussion av elevens situation med denne och med hans övriga lärare. Klasskonferensen skall beh a n d l a sådana frågor som elevernas behov av t. ex. mindre studiekurs, stödundervisning, kvarsittning (jfr kap. 11 och 13).

14.2.2.2 Till momentet yrkesorientering h ö r den generella yrkesorienteringen inom samhällskunskapens ram. Den är ägnad att dels ge eleverna ett vidare perspektiv på yrkesutövningen som funktion i samhällslivet, dels förbereda a n d r a former av yrkesorientering. Till

momentet kan också räknas yrkesorientering som ges vid särskilda tillfällen (se 9.5.7.6) och vid enskilda samtal. Den generella yrkesorienteringen behöver givetvis fördjupas, aktiviseras och konkretiseras. Gymnasieutredningen framlägger i detta syfte i 14.2.3 förslag till försöksverksamhet med speciell yrkesorientering u n d e r andra årskursen. Avsikten med denna är att eleverna genom studiebesök på arbetsplatser, intervjuer och genom a n d r a arrangemang inom eller utom skolan skall få tillfälle att n ä r m a r e sätta sig in i de yrken eller yrkesområden som de intresserar sig för.

14.2.2.3 Anlagsorienteringen h a r liksom övrig studie- och yrkesorientering grundlagts i den obligatoriska skolan. Vad som i dess läroplan yttrats om skolans möjligheter att bidra till elevens självkännedom och egen bedömning av framtida studie- och yrkesverksamhet äger givetvis relevans även för gymnasiet. Det anlagsorienterande momentet i studie- och yrkesorienteringen kräver generell undervisning om h u r yrkesvalet sker och vilka faktorer som övar inflytande på val av studier och yrke. Det kräver också material för bedömning av individens anlag och personliga förutsättningar för olika studievägar och yrken. Här avses bl. a. lärar- och läkaromdömen. Det kan också gälla anlagsprov, erfarenheter från skola, arbetsliv och fritid etc. En särskild vikt h a r betygen som prognosinstrument för fortsatta studier och utbildning. Deras innebörd i studie- och yrkesvägledningssammanhangen bör därför uppmärksammas (se läroplanen I I : 4.4.1). F ö r åtskilliga elever u t m y n n a r den verksamhet som behandlas i detta avsnitt, 14.2.2, samt i 14.2.3 i konsulte-

618 rande samtal av det slag som brukar sammanfattas under begreppet enskild studie- och yrkesvägledning. Detta moment avser att hjälpa eleven att komma till klarhet om sig själv och sitt förhållande till olika valmöjligheter i fråga om studier, fackutbildning och yrke. Stundom kan det räcka med mer speciella, praktiska råd och upplysningar. Ofta är situationen nier oklar och samtalen måste då läggas upp på ett mer grundligt och systematiskt sätt för att yrkesvägledaren med utgångspunkt i elevens egna och andras upplysningar om intressen, läggning och önskemål skall kunna ge de praktiska anvisningar och den vägledning, som kan vara till hjälp vid utformningen av individuellt anpassade utbildningsplaner. Vilka befattningshavare inom och utom skolan som kommer att deltaga i studie- och yrkesorienteringsprogrammet är beroende på de resurser som är tillgängliga i fråga om personal. Här liksom i all annan undervisning och inom elevvården bör ett lagarbete genomföras där olika befattningshavares insatser kompletterar varandra. Gymnasieutredningen förutser utan att därför föregripa diskussionen av befattningshavarnas uppgifter (se 14.4) att i detta lagarbete måste ingå en skolans befattningshavare som bland sina övriga uppgifter ansvarar för genomförandet av studie- och yrkesorienteringen. Möjligheten att genomföra hela det program som föreslås är också beroende av den aktuella tillgången på utbildad personal. Det är givetvis helt naturligt att programmet måste anpassas till personaltillgången och att verksamheten successivt bör utbyggas allteftersom resurserna ökar. Även genom konferenser och andra former av fortbildning kan den enskilda skolan efterhand konsolidera arbetet. En stegvis utveckling av programmet är i regel att föredra fram-

för en strävan att omedelbart ehuru med outbildade medverkande genomföra det i full utsträckning (jfr 19.3.4.2).

14.2.3 Studie- och yrkesorienteringens fördelning på årskurser

I det följande anger gymnasieutredningen ett förslag till huvuddragen i studie- och yrkesorienteringsprogrammet fördelat efter gymnasiets årskurser. Detta program är delvis bestämt av de valsituationer, som eleverna ställs inför, men dess innehåll kan givetvis växla beroende på lokala förhållanden och resurser. Gymnasieutredningen förutsätter att mer detaljerade anvisningar om innehåll och genomförande av studie- och yrkesorienteringen samt om uppgifternas fördelning på skolans befattningshavare och annan expertis utarbetas av skolöverstyrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. 1U.2.3.1 Studieorienteringen i första årskursen betingas av att eleverna skall införas i gymnasiestudierna och i sin skolas särskilda anordningar samt av det förestående valet av studieinriktning. Detta val är för elever på teknisk lärokurs mer betydelsefullt i andra årskursen, varför vissa av här föreslagna åtgärder för dem lämpligen kan förläggas till årskurs 2. Studieorienteringen vid höstterminens början bör som föreslås i kapitel 10 kunna ges vid en för elever och föräldrar gemensam introduktionsdag. Försök härmed h a r med stor framgång p r ö vats vid enstaka gymnasier. I övrigt bör introduktionen främst ges klass- eller gruppvis i samband med grupptimmarna som föreslagits i kapitel 10. Lärarna i de enskilda ämnena h a r till uppgift att orientera eleverna om ämnesinnehåll, uppläggning och krav i såväl denna årskurs som i de högre och

619 att ge eleverna tillfälle att med dem diskutera studieteknik och verksamhetsformer inom ämnet. Yrkesorientering av den generella natur som berörts ovan i 14.2.2.2 ges i samhällskunskapen i samband med orientering om näringsliv och samhälls- och yrkesstruktur (se kapitel 9). F ö r denna undervisning kräves givetvis att läraren i samhällskunskap h a r erforderliga kontakter med den expertis inom och utom skolan som kan förse honom med aktuella upplysningar och synpunkter. Den yrkesvalsanknutna studieorienteringen, främst inför val av studiekurs i årskurs 2, blir aktuell under vårterminen i årskurs 1. Psykologiundervisningen är förlagd till årskurs 2 eller årskurs 3 ( E k ) . Några av timmarna till förfogande bör emellertid redan i årskurs 1 k u n n a ägnas åt förberedande anlags- och intresseundersökningar. Sådana kan om så erfordras ske t. ex. i form av grupptest. Enskilda samtal blir i första årskursen i den mån de kommer till stånd huvudsakligen av studieorienterande karaktär. De kan i vissa fall kräva ett någorlunda säkert underlag i form av resultat från olika undersökningar t. ex. intressetestning, läkarundersökning, uppgifter lämnade av eleverna själva eller av klassföreståndaren. Detta kontaktarbete förutsätter en viss samverkan mellan klassföreståndaren och övriga befattningshavare vid skolan. Ett viktigt led i studieorienteringen är för vissa elever överväganden om flyttning, kvarsättning, m i n d r e studiekurs, eventuell avgång eller övergång till annan skolform. En del av första årskursens studieorienteringsprogram bör för elever i teknisk lärokurs förläggas till andra årskursen, t. ex. yrkesvalsanknuten studieorientering samt en del av de anlagsorienterande momenten.

14.2.3.2 Som nämnts i 14.2.2.2 kan i andra årskursen ett behov förefinnas av en m e r speciell yrkesorientering, då eleven får närmare kontakt med ett m i n d r e antal yrken eller yrkesområden respektive utbildningsvägar, valda av eleven med utgångspunkt i hans framtidsplaner och intressen. En sådan speciell yrkesorientering kan tänkas organiserad p å olika sätt. När gymnasieutredningen nu framlägger en skiss till organisation, vill den emellertid understryka att denna endast bör ses som ett möjligt alternativ bland flera tänkbara, t. ex. anordnandet av estradsamtal, rundabordskonferenser, yrkesupplysning i skolorna genom yrkesföreträdare, filmvisning, studiebesök etc. En sådan mer inträngande orientering skulle under andra årskursen kräva att en vecka eller något mindre ställdes till förfogande. Den verksamhet som bedreves under denna tid borde då förberedas genom att eleverna informerade vederbörande befattningshavare som ansvarar för studie- och yrkesorienteringen om sina individuella studieplaner samt i biblioteket och i samtal med yrkesvägledare skaffade sig ytterligare upplysning om det yrkesområde som intresserade dem samt i övrigt bidroge genom att insamla material som kan belysa deras särskilda intressen. En sådan speciell yrkesorientering borde kunna genomföras enskilt eller i smärre grupper och i former som tar tillvara möjligheterna att studera olika yrken på arbetsplatserna, som skolorten kan erbjuda. Det borde dock vara möjligt för elever eller en mindre elevgrupp att om medel finnes tillgängliga förlägga en del av en sådan vecka till en annan ort. Ett viktigt moment i denna orientering borde också vara elevens redovisning av sina intryck. Den kunde ges som yrkesinformation inom samhälls-

620 kunskap eller alltefter yrkesorienteringens art i andra ämnen. Dylika redovisningar kunde för den enskilde eleven tjäna som mallar för senare studier av andra yrken eller yrkesområden. Väsentligt i dylika yrkesorienteringsdagar bör vara elevernas egen aktivitet och den samlade träningen i en mer avancerad studie- och arbetsmetodik. Hela momentet skulle läggas upp enligt de undervisningsprinciper och -metoder som gymnasieutredningen föreslagit i kapitel 10. Verksamhet av detta slag kommer givetvis — inte minst på orter med föga differentierat näringsliv — att ställa stora krav på företagare, yrkesutövare och arbetsförmedling. Det torde ej heller vara möjligt att på alla orter ge eleverna tillfälle till de konkreta yrkesstudier som för många av dem ter sig som de mest angelägna. Gymnasieutredningen vill därför — trots förvissningen om verksamhetens även pedagogiska värde — ej föreslå att yrkesorientering i denna speciella form nu göres till ett obligatoriskt inslag i gymnasiets studie- och yrkesvägledningsprogram. Utredningen betraktar det dock som värdefullt om försöksverksamhet i detta syfte kan igångsättas på orter med olika näringsstruktur för att utröna de möjligheter, som kan öppnas för en mer djupgående yrkesorientering för eleverna och för att få erfarenheter om dess pedagogiska och administrativa effekt. Det organisatoriska genomförandet av programpunkten i fråga måste närmare övervägas av skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen i samråd. Olika former bör måhända prövas alltifrån en organisation där alla elever är befriade från den schemabundna undervisningen under en vecka eller del av vecka till en organisation där individuella anpassningar till elevernas behov sker med avseende på både tidpunkt och omfattning.

Under alla förhållanden bör dock elev kunna erhålla ledighet från undervisningen för att under någon dag erhålla mer omfattande information. Inför val av miljöpraktik i årskurs 2 skall eleverna upplysas om studiernas differentiering och yrkesmöjligheterna. I övrigt fullföljes i årskurs 2 på liknande sätt som angivits för årskurs 1 studieorientering inför val av studieväg i årskurs 3 och den därav och av yrkesplanerna föranledda enskilda vägledningen. 14.2.3.3 I tredje årskursen inriktas den yrkesvägledande verksamheten mera direkt på det förestående utbildningsoch yrkesvalet. Den enskilda orienteringen får först i denna årskurs rent yrkesvägledande karaktär. Ofta går den ut på utbildningsplanering med vad detta innebär av kompletterande informationer och praktiska anvisningar. I enskilda fall där eleven eller föräldr a r n a så påfordrar bör också orienteringen kunna kompletteras med grundligare anlagsundersökningar. Det torde i viss utsträckning kunna utföras av till skolväsendet knuten psykologisk expertis, men en del av fallen torde även i fortsättningen komma att kräva utnyttjande av speciella möjligheter, t. ex. institut för anlagsundersökningar. Gymnasieutredningen förutsätter att de sakkunniga som tillkallats för utredningen rörande den psykotekniska verksamhetens organisation i sitt arbete beaktar gymnasiets behov. Yrkesvägledningsprogrammet för tredje årskursen h a r också ett väsentligt inslag av klass- eller gruppundervisning, dels för att ge eleverna en djupare förståelse för yrkesvalets k a r a k t ä r och dess betydelse för individen, dels för att ge den aktuella utbildnings- och arbetsmarknadsorientering, som h a r omedelbar relevans för yrkesvalet.

621 Speciallektioner av yrkesvägledaren kan kompletteras genom yrkesupplysningar lämnade av representanter för ifrågavarande yrken. Dessa kan framförallt ge eleverna en uppfattning om arbetsmiljö, arbetsfunktioner, ett företags uppbyggnad m. m. Orientering bör vad beträffar de blivande ingenjörerna fördelas på såväl tredje som fjärde årskurserna. Den information som i tredje årskursen avser studier vid universitet, högskolor och andra utbildningsvägar bör i största möjliga utsträckning — eljest indirekt via yrkesvägledarna — ta i anspråk den sakkunskap som studieupplysare vid universiteten och motsvar a n d e besitter. Studieförhållandena, särskilt för nybörjare, förändras stundom snabbt och radikalt. Därigenom försvåras den utbildningsplanering som icke desto m i n d r e är nödvändig, bl. a. med tanke på den kostnad långvariga studier innebär. 14.2.3.4- Det yrkesvägledningsprogram, som erbjudes eleverna i tredje årskursen, h a r full relevans för de elevgrupp e r vilkas studier fortsätter ett fjärde år. Det rent studieorienterande moment, som där ingår, avses enbart för dem. I fjärde årskursen bör viss arbetsmarknadsorientering ånyo sätta in för de blivande ingenjörerna och enskild vägledning inför yrkesvalet givetvis erbjudas dem som så önskar. 14.2.3.5 Under samtliga årskurser bör det självfallet stå elever och föräldrar fritt att även vid sidan av ovan skisserade allmänna plan för studie- och yrkesvägledning vända sig till lärare, yrkesvägledare eller andra befattningshavare med frågor och problem i samband med studie- och yrkesval. Det kan gälla byte av studieprogram, temporärt eller mer definitivt studieavbrott eller

övergång till annan skolform, anpassningsproblem som eleven anser ha betydelse för studie- och yrkesvalet, frågor om ekonomi, feriepraktik, utlandsvistelse, värnplikt och andra omständigheter, som influerar på framtidsplanerna.

14.3 Elevvård

14.3.1 Begreppet elevvård

Inledningsvis betonade gymnasieutredningen, att det för att u p p n å målet för skolans verksamhet krävs åtgärder som underlättar elevernas anpassning i skolsamhället och förbereder dem för verksamhet efter skolans slut. Sådana åtgärder kan avse att ekonomiskt och materiellt stödja elevens skolgång, t. ex. genom studiehjälp. Åtgärderna kan också avse elevens psykiska och fysiska anpassning till livet i skolan och på fritid, elevens rättsliga ställning och elevens information om studier och yrken. Om man undantar studie- och yrkesvägledningen (behandlad ovan i 14.2), brukar de nämnda åtgärderna sammanfattas under begreppet elevvård. Det är därvid att märka att detta begrepp ingalunda är helt adekvat och icke får förstås så, att de verksamheter ordet täcker avser enbart vård i egentlig mening. Under rubriken elevvård kommer gymnasieutredningen i fortsättningen att behandla åtgärder som är att hänföra till skolläkarverksamhet, skolpsykologverksamhet, disciplinfrågor, hjälp och råd i personliga frågor, studiehjälp samt elevernas föreningsliv och självstyrelse.

14.3.2 Fysisk hälsovård och mentalhygieniska frågor

Bland skolans uppgifter ingår sålunda sedan gammalt att vaka över elevernas

622 kroppsliga och mentala utveckling och hälsa och att i detta syfte hålla kontakt med bl. a. elevernas hem. F ö r både lärare, elever och andra i skolarbetet engagerade är det av vikt att andan i skolan är god och att vardagsarbetet löper friktionsfritt. Detta kräver även att mentalhygieniiska frågor i vid mening uppmärksammas. Eleverna kan ibland behöva hjälp och råd i personliga frågor. Behovet av personligt stöd i problemsituationer belyses bl. a. i Norinders och Ahnmés undersökningar, vilka redovisas i gynmasieutredningens betänkande SOU 1963: 41. 14.3.2.1 Medicinsk skolhälsovård. Skolhälsovården syftar i gymnasiet liksom i grundskolan till att befordra elevernas fysiska och psykiska hälsa. Skolstadgans fjärde kapitel om hälsovården ger ramarna för verksamheten i såväl obligatorisk som frivillig skola. Den obligatoriska undersökningen i första årskursen bör enligt gymnasieutredningens mening vara omsorgsfull, detta m e d tanke bl. a. på anlags- och yrkesorientering. Särskilt bör de elever vilkas hälsokort från grundskolan pekar på medicinska svårigheter vid tidigare studie- och yrkesvalssituationer beaktas i detta avseende. Den för skolläkare den 26 oktober 1962 utfärdade instruktionen är i h ä r förevarande sammanhang av särskilt intresse i två avseenden. Skolläkaren skall lämna rektor, lärare och föräldrar råd rörande elever som visar påfallande psykisk särart eller h a r särskilda svårigheter att följa undervisningen samt avge utlåtanden angående dem. Detta betyder att skolläkaren i möjligaste mån bör delta eller t. ex. gen o m skolsköterskan lämna sitt bidrag, då klasskonferensen behandlar elevvårdsfrågor. Det gäller självfallet icke endast påfallande beteenderubbningar

eller allvarligare förseelser utan allehanda förhållanden som stör elevens individuella utveckling, förhållandet elever sinsemellan resp. mellan lärare och elev och som är av betydelse för skolarbetet. Läroplanen för grundskolan framhåller hur samråd om eleverna bör ske mellan klassföreståndare och skolläkare respektive skolsköterska såväl före som efter läkarundersökning. Gymnasieutredningen tillmäter detta samråd stor vikt. Det bör i viss utsträckning kunna ske genom att skolsköterskan deltar i klasskonferens eller genom samtal mellan sköterska och klassföreståndare. Det förutsattes givetvis att tystnadsplikten därvid iakttages. Vidare ingår enligt instruktionen nu som tidigare att, där medicinska skäl så påfordrar, läkaren skall biträda vid ungdomens yrkesvägledning. Enligt gymnasieutredningens mening är detta bidrag från läkarens och skolsköterskans sida betydelsefullt. Man vet av erfarenhet, att endast en liten del av gymnasieeleverna har h a n d i k a p p av den art grundskolans läroplan kallar »sådan svaghet, sjukdom eller lyte, som kan förmodas bli av betydelse för yrkesvalet». Å andra sidan är det viktigt att just dessa elever får det stöd de kan behöva. Gymnasieutredningen finner det emellertid synnerligen önskvärt att den medicinska yrkesrådgivningen inte begränsas till uppenbara fall av sjukdom eller lyte utan att även olika grader av allmän insufficiens eller inadekvat beteende beaktas i den samlade bilden av anlag, färdigheter och personlighetsdrag. Initiativet till den medicinska yrkesrådgivningen ligger hos medicinalpersonalen när det gäller klassundersökningar, som sker i gymnasiets första och tredje årskurser. Dessemellan bör i de individuella fallen initiativ kunna tas

623 av lärare, annan befattningshavare vid skolan, föräldrar och elever. Yrkesvägledningspersonalen skall naturligtvis icke avsluta enskild yrkesvägledning förrän den förvissat sig om att eleven haft den medicinska kontakt som kan vara nödvändig.

l!t.3.2.2 Mentalhygieniska frågor i vid mening är förutom en lärarnas uppgift, ingående i det pedagogiska programmet, en angelägenhet för skolläkare, skolpsykolog och skolkurator eller motsvarande befattningshavare. Hur de mentalhygieniska frågorna kommer att hänföras till olika befattningshavare inom skolan är beroende av problemens natur men också av lokala förhållanden och personella resurser. Klassföreståndaren är den som framför allt och tidigast kommit i kontakt med elevproblem av h ä r avsedd natur. Där kurator funnits h a r denne dock i allmänhet fått ta h a n d om alla slags personliga problem. I framtiden torde böra gälla för klassföreståndare och eventuell skolkurator att frågor och problem naturligen koncentreras till dem och genom dem kanaliseras till andra befattningshavare allt efter problemens natur. Utöver uppgifterna i samband med den direkta hälsovården och den medicinska yrkesrådgivningen h a r skolsköterskan en betydelsefull roll i den mentalhygieniska elevvården. Enligt sin instruktion skall skolsköterskan med uppmärksamhet följa inte bara elevernas kroppsliga utan även deras mentala utveckling. Hon skall också hålla kontakt med hemmen och i hälsovårdande syfte göra besök hos inackorderade elever »och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt sådana förhållanden, som kan antagas ogynnsamt inverka på elevernas mentala och kroppsliga hälsa».

Skolsköterskan får sålunda i vissa fall en närmare kontakt med eleverna än någon annan vid skolan. Hennes roll som första kontakt är visserligen mera utpräglad för yngre elever, men även på gymnasiet får hon inte sällan ta emot förtroenden och personliga bekymmer. Gränsen mellan den mentalhygien, som läkare och skolsköterska enligt sina instruktioner är ansvariga för, och den allmänna personliga omvårdnaden är svår att dra. Gymnasieutredningen finner skolsköterskans kurativa uppgift i sammanhanget naturlig och riktig. F ö r att eleverna skall få adekvat behandling är det emellertid nödvändigt med ett organiserat samråd mellan skolans medicinalpersonal och annan personal med elevvårdande uppgifter.

14.3.2.3 Skolpsykologens uppgifter i det mentalhygieniska programmet h a r hittills angivits relativt vagt i skolstadgor, bestämmelser och anvisningar. I allmänna anvisningar för undervisning och fostran hänvisas till skolpsykologisk expertis i samband med samverkan mellan skola och hem, skolsvårigheter av allvarligare art, vissa flyttnings- och kvarsättningsfrågor samt frågor om studieavbrott. I skolstadgan 6 kap. 29 § omnämnes skolpsykologen i samband med åtgärder vid elevs allvarligare förseelser, en paragraf som enligt 12 kap. 25 § också skall tillämpas på gymnasiet. Gymnasieutredningen h a r tagit del av den s. k. mentalkommitténs utredning om elevvårdande verksamhet vid Stockholms skolor (december 1962) och kan i mycket instämma i dess förslag beträffande skolpsykologens arbetsuppgifter. Givetvis h a r dock många av kommitténs slutsatser och förslag inte samma relevans för gymnasiet som för andra delar av skolväsendet.

624 På det lokala planet kan enligt mentalkommittén arbetet uppdelas i tre huvudgrupper : a) utredningar i samband med att någon form av specialundervisning övervägs för en elev eller då överförande från specialundervisning kan ifrågasättas, b) medverkan vid studie- och yrkesorienteringen med anlags- och intresseundersökningar samt c) utredningar rörande elever med olika slag av anpassningsproblem och skolsvårigheter. På skolpsykologens mottagning, där både elever och lärare skall tas emot, skall, menar mentalkommittén, lärarna ha »möjlighet och tillfälle att få resonera med psykologen om problem, som rör enskilda elever eller viss grupp av elever, problem som kan ha disciplinära lika väl som pedagogiska aspekter. Till de senare kan exempelvis räknas den situationen att man vill ha anvisning på diagnostiska prov av något slag, en grupptestning genomförd eller få råd om uppläggningen av en intresseundersökning. Psykologen kan i det ena fallet kanske ge konkreta besked, medan han i ett annat fungerar som kontaktman för vidare utredning av frågeställningen.» En självständigt arbetande psykolog (t. ex. den byråpsykolog som kommittén föreslår) skall huvudsakligen bedriva rådgivning efter ett ingående undersökningseller diagnosarbete, varvid en betydande del av utredningen förutsattes ha skett på det lokala planet. Rådgivningen skall ske efter konferenser med rektor, skolpsykiater och kurator. Mentalkommittén förutsätter att det i en stor skolförvaltning bör finnas en chefspsykolog, som skall ansvara för den skolpsykologiska verksamheten från fackpsykologisk synpunkt. En skolpsykologverksamhet av angivet slag finner gymnasieutredningen vara i det stora hela av betydelse även för gymnasiet. Emellertid torde en skolpsykolog p e r län resp. storkommun ej täcka behovet av psykologisk expertis för skolorna. Det är önskvärt att en fackpsykolog (eventuellt biträdande skolpsykolog) även h a r tid för den enskilde eleven där klassföreståndare eller

annan befattningshavare finner det önskvärt med direktkontakt mellan elev (föräldrar) och psykolog. Skolpsykologen bör också ha tid för konferenser om kollektiva åtgärder samt för överläggning rörande enskilda elever. Först då en expertgrupp kommer till stånd, t. ex. kommunvis (se kap. 15), kan det elevvårdsprogram som skisserats realiseras till fullo. 14.3.3 Personlig rådgivning Utöver den rådgivning som sker genom olika befattningshavare i samband med hälsovård och mentalhygieniska åtgärder samt studie- och yrkesorientering finns som utredningen redan påpekat behov av personlig rådgivning i vissa andra sammanhang. Under skolgången väcks sålunda många frågor och problem för eleven, vilka kräver praktisk information eller utredning och förslag till lösningar eller personlig rådgivning. Det är frågor som kan aktualiseras av eleven eller dennes föräldrar. Skolan bör därför kunna erbjuda elev och föräldrar sådana tjänster att förfrågningar kan besvaras och personliga problem eller konfliktanledningar bringas till lösning. En del av problematiken hänför sig till de elever vilkas studieresultat påverkas eller riskerar att påverkas av personliga svårigheter eller yttre omständigheter. För en del av dessa elever aktualiseras särskilda studiestödjande åtgärder (jfr kap. 11), för andra stöd i andra former. Gymnasieutredningen vill understryka att den utgår från att de flesta av skolans befattningshavare bör kunna bidra till att ge eleverna praktiska upplysningar och andra former av råd och stöd. Eleven skall med förtroende kunna vända sig till skolans ledning, lärare och övrig personal, för att få den information han behöver. Av praktiska skäl

625 bör klassföreståndare eller i förekommande fall annan befattningshavare, t. ex. skolkurator vara den på vilken det främst ankommer att ge råd till elever och föräldrar, men dessa skall inte behöva känna sig bundna av en tjänsterutin, när de söker råd i personliga angelägenheter.

14.3.4 Disciplinfrågor

l^.SA.l I skolstadgan 12 kap. 25 och 26 §§ behandlas beträffande gymnasiet frågan om åtgärder för elevs tillrättaförande n ä r denne begått förseelse eller uppträtt olämpligt. Därvid hänvisas i vissa avseenden till motsvarande bestämmelser beträffande grundskolan (skolstadgan 6 kap. 28 och 29 §§). Häri föreskrives att om elev »begått mindre förseelse eller uppträtt olämpligt, skall läraren på lämpligt sätt för honom framhålla vikten av att han ändrar sitt uppförande. Vinnes ej rättelse, bör läraren vid personligt samtal med eleven söka utreda orsaken till hans beteende, klargöra innebörden av det inträffade för honom och varna för upprepning. Finnes anledning därtill skall samråd med föräldrarna äga rum». Läraren kan utvisa elev från återstoden av pågående lektion, men i gymnasiet icke låta eleven sitta kvar efter skoldagens slut. Då frågan är av den arten att den hänskjutes till rektor, d. v. s. »vid upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande liksom vid allvarligare förseelse», skall denne »tillsammans med elevens lärare och föräldrar söka utreda orsaken till beteendet». Vid behov skall också skolläkare samt skolpsykolog och kurator medverka vid utredningen. På grundval av denna utredning skall rektor vidtaga lämpliga åtgärder avpassade efter elevens individuella förhållanden. Rektor kan därvid tilldela eleven varning. Efter h ö r a n d e av klasskonferensen

och på särskilda skäl (12 kap. 26 §) kan rektor avstänga eleven från undervisning helt eller delvis högst två veckor av terminen. Samråd skall ha ägt r u m med barnavårdsnämnden varjämte eleven och dennes föräldrar skall ha beretts tillfälle yttra sig innan beslut fattas. Det sistnämnda gäller även då förvisning ifrågasattes. Beslut härom meddelas av kollegiet och elev kan förvisas från gymnasiet för högst tre terminer utöver den då beslutet meddelas. Kollegiets beslut skall underställas överstyrelsen för fastställelse. I detta sammanhang bör också nämnas att betygen i uppförande och ordning f. n. (enligt 12 kap. 11 § och 6 kap. 10 §) bestämmes av klasskonferensen. Om konferensen anser att elev bör erhålla lägre betyg än det högsta i uppför a n d e skall dock kollegiet besluta h ä r om. Gymnasieutredningen vill erinra om att den i 13.3.8 föreslagit att uppförande- och ordningsbetygen på gymnasiet avskaffas. Om gymnasieutredningens förslag vinner bifall och skolstadgans bestämmelser i övrigt inte ändras medför detta bl. a. att kollegiets befattning med frågor som rör elevernas uppförande och förseelser kommer att begränsas. Oavsett om uppförandebetygen avskaffas eller inte finns emellertid skäl som talar för att kollegieinstitutionens uppgifter beträffande h ä r aktuella frågor överflyttas på annat organ. 14.3A.2 I flera sammanhang h a r anförts att kollegiet inte alltid är lämplig instans för disciplinfrågor och att dessa överhuvudtaget skulle få en mera ändamålsenlig handläggning om ett särskilt organ härför inrättades. Sålunda h a r SECO föreslagit en disciplinnämnd för handläggning av dylika frågor. Till stöd härför h a r SECO anfört följande:

626 Med de nuvarande formerna för handläggning av disciplinfrågor har eleven eller elevens målsman vanligtvis inte rätt att närvara vid de sammanträden där elevens förseelser behandlas. Vidare kan vid ärendenas handläggning från rättssäkerhetssynpunkt ogynnsamma situationer uppstå. Om en elevs förseelse riktar sig mot t. ex. klassföreståndaren, gör denne den utredning som ligger till grund för konferens och kollegiums beslut. Svårigheterna i att i en sådan situation förebringa en absolut objektiv utredning är uppenbar. Eleven har dessutom vid de flesta förseelser ingen möjlighet att överklaga sitt straff. För att en elevs förseelse skall kunna bedömas rättvist, måste ofta vissa fakta om elevens hemliv och privatliv redovisas. Det är mindre lämpligt att sådana saker handlägges i en så stor församling som ett kollegium. En annan nackdel med kollegiet är att det för litet kan ägna sig åt förebyggande verksamhet. Det sammanträder för sällan för att behandla akuta disciplinproblem. Proceduren blir också svår och tidsödande i en så stor församling. Det är också naturligt att det är svårt för en lärare att öppet diskutera svårigheter som kan uppfattas som misslyckanden inför alla sina kolleger. 14.3A.3 Gymnasieutredningen finner starka skäl tala för att ett särskilt organ inrättas med uppgift att på sätt nedan närmare preciseras medverka vid handläggningen av vissa av de frågor det h ä r gäller. Ett sådant organ skulle vara mindre omfattande och mer fixerat och allsidigt till sin sammansättning än ett kollegium kan bli. Det kan vidare genom sin verksamhet bli särskilt väl förtroget med det spörsmål som kommer under dess bedömande och därigenom bl. a. trygga kontinuiteten i frågornas behandling. Gymnasieutredningen finner en disciplinnämnd vara lämplig instans för att utreda och besluta i allvarligare frågor angående elevers uppförande och tillrättaförande. Vid upprepad eller allvarlig förseelse, där rättelse ej kunnat vinnas genom lärares eller rektors ingripande, skall ärendet

hänskjutas till disciplinnämnden för avgörande. Denna h a r således att besluta beträffande sådana ärenden som anges i skolstadgan 12 kap. 26 § d. v. s. frågor beträffande avstängning och förvisning. Övriga disciplinfrågor bör däremot handläggas på det sätt som nu föreskrives i skolstadgan. (Jfr 14.3.4.1 ovan.) Nämnden skall dessutom aktivt verka för att i fortsättningen söka åstadkomma en sådan situation för vederbörande elev, att han återföres till god ordning eller gott uppförande. I generella ordnings- och uppförandefrågor skall den endast förbereda och utreda under det att skolstyrelsen beslutar. För att öka säkerheten för att disciplinfrågorna på en ort handlägges likformigt oavsett skolform och skolenhet bör i en skolas disciplinnämnd ingå representanter utsedda gemensamt för kommunens skolor. Representanterna bör utses av skolstyrelsen inom eller utanför densamma och vara två till antalet, av vilka den ene skall fungera som nämndens ordförande och den andre som dess vice ordförande. Vidare bör i nämnden ingå vederbörande skolas rektor, två representanter för lärarna utsedda av kollegiet och tvä representanter för eleverna. De senare bör utses av elevråd, då sådant finnes, eljest i den ordning skolstyrelsen bestämmer. Föredragande i disciplinnämnden bör som regel vara klassföreståndare i vederbörande elevs klass. Vid sidan av klassföreståndaren bör disciplinnämnden kunna för belysning av fallet till sin hjälp kalla olika experter knutna till kommunens skolväsende, t. ex. skolläkare, skolsköterska, skolpsykolog och skolkurator. Dessa senare bör ha rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Att förseelser som begåtts under löpande termin hittills i många fall inte

627 kommer till behandling förrän vid kollegiesammanträde långt därefter är i hög grad otillfredsställande. En av fördelarna med en disciplinnämnd är att den kan ingripa snabbt. Disciplinnämnden bör sammankallas omedelbart vid förekommande fall efter verkställd utredning. Dess sammanträden skall ges prioritet i skolans arbete. Beslut om förvisning bör enligt gymnasieutredningens mening ej längre underställas skolöverstyrelsen men väl kunna bli föremål för besvär. För disciplinnämnden bör gälla instruktion, fastställd av skolstyrelsen med ledning av normalinstruktion utarbetad av skolöverstyrelsen. Med den konstruktion och med de uppgifter som är tänkta för nämnden bör visst antal sammanträden inte föreskrivas i instruktionen. Gymnasieutredningen understryker vikten av att i denna uppmärksammas att nämnden inte enbart skall besluta om korrigerande åtgärder utan också om rehabiliterande. Dess sammansättning bör ge goda förutsättningar för sådan verksamhet. I anslutning till sitt förslag framhåller gymnasieutredningen vikten av att till ledning för disciplinnämndens handläggning av frågor angående avstängning och förvisning anvisningar utfärdas för nämndens handlande i de fall då elev åtalats för brottslig gärning. Gymnasieutredningen vill avslutningsvis något beröra frågan om gränsdragningen mellan å ena sidan skolans och å a n d r a sidan rätts- och socialvårdens uppgifter i h ä r förevarande sammanhang. Reaktion från skolans sida — i sista hand förvisning — skall i princip följa p å förseelser, som elev gjort sig skyldig till såsom elev, d. v. s. förseelser som innebär brott mot skolans ordningsföreskrifter (t. ex. fusk), samt därjämte p å förseelser, som innebär skada eller fara för övriga elever.

Där fråga är om brott mot allmän lag, skall det i princip ankomma på samhällets organ för rätts- och barnavård att vidtaga erforderliga åtgärder. Gymnasieutredningen vill understryka denna boskillnad och uttala den principiella uppfattningen, att en dubbel reaktion med karaktär av dubbelbestraffning icke bör förekomma. Förvisning skall sålunda enligt gymnasieutredningens mening icke få tillgripas mot elev som blivit villkorligt dömd för t. ex. inbrott. Beslut om förvisning skulle nämligen i sådant fall äventyra det med den villkorliga domen avsedda ändamålet. Nu finns det emellertid fall, där en reaktion från såväl skolan som samhället likväl är påkallad, t. ex. fall av brottslighet som samtidigt innebär risker för övriga elever i en skola. Detta fordrar särskilda överväganden vid utformningen av erforderliga författningsbestämmelser och anvisningar. Den här antydda problematiken tarvar enligt gymnasieutredningens mening en översyn av gällande bestämmelser inte bara i fråga om gymnasiet. Gymnasieutredningen föreslår att en sådan översyn kommer till stånd och att därvid de ovan anförda principiella synpunkterna beaktas. Utredningen vill i sammanhanget också hänvisa till gällande disciplinstadga för universitet och högskolor (SFS 1958: 327). I avvaktan på resultatet av den sålunda föreslagna översynen har utredningen såsom ett provisorium i det bilagda författningsförslaget intagit den nuvarande bestämmelsen i skolstadgans kap. 12 § 26.

14.3.5 Förenings- och fritidsaktiviteter

14.3.5.1 Av kapitel 5 liksom av kapitel 9 och 10 framgår att gymnasieutred-

628 ningen fäster stor vikt vid att eleverna kan inhämta kunskaper och färdigheter utanför skolan. En stor mängd bildningsmedel står därvid till buds. Sedan gammalt har elevernas intressen såväl inom som utanför skolämnenas ram odlats i allehanda fritidsaktiviteter. Många av dem h a r tagits om hand av skolföreningar och klubbar. Gymnasieutredningen vill understryka värdet av sådan verksamhet, men önskar samtidigt framhålla det angelägna i att eleverna ej isolerar sig i sin egen föreningsvärld. De bör delta även i de fritidsaktiviteter och föreningar, som livet utanför skolan erbjuder. Särskilt bör understrykas vikten av att elevernas politiska aktivitet eller intressen med eller utan samverkan med politiska ungdomsorganisationer har hemortsrätt inom skolan. En skoltidning h a r också sitt givna värde och bör få resurser så att den kan utgivas under så yrkesmässiga yttre former som möjligt. En bra tidning kan medverka till och föra vidare skoltraditioner av den art som skapar sammanhållning mellan lärare, elever och föräldrar. Det synsättet bör prägla skolans stöd av elevernas fritidsaktiviteter att de bl. a. tack vare sin karaktär av komplement till skolans undervisning och som ett led i elevens allsidiga utveckling bör kunna utnyttjas i utvärderingen av elevens intressen och fallenheter i studieoch yrkesvalssammanhang. 14.3.5.2 Vad som sägs i grundskolans läroplan om elevverksamhet i form av elevråd är i sina huvuddrag tillämpligt för gymnasiet. Med hänsyn till elevernas ålder kan man dock ställa än större förväntningar på elevrådets verksamhet i ett gymnasium. Det är sålunda gymnasieutredningens uppfattning, att elevrepresentanter bör

ingå som medverkande i gymnasiets arbetsorganisation och ta del av ansvaret för arbetet i skolan. Skolledningen bör stimulera tillkomsten av elevråd eller elevrepresentation. Ordningsregler inom skolan bör utarbetas i samråd med elevrådet eller annan förefintlig elevpresentation. I den disciplinnämnd som ovan nämnts under 14.3.4 bör representanterna för eleverna utses av elevrådet. I den händelse elevråd ej finnes vid skolan utses elevernas representation i den ordning som skolstyrelsen bestämmer. Utöver de områden för elevrådets verksamhet som avses i grundskolans läroplan ifrågakommer för gymnasiets del även medverkan i undervisningsplaneringen. Gymnasiet har mot bakgrunden av den syn på undervisningsarbetet som tecknas i kapitel 10 skäl låta sina elever medverka vid studiernas uppläggning. Likaså bör elevrådet bli kanal för elevsynpunkter på gymnasiets elevvård inte bara när det gäller fritidsverksamhet utan även beträffande t. ex. studieoch yrkesorientering, trivselfrågor, utformningen av gemensamma aktiviteter t. ex. timmar till förfogande och gemensam samling. 14.3.5.3 I grundskolans läroplan betonas betydelsen av samverkan mellan skola och hem. På gymnasiestadiet är eleverna mera vuxna och självständiga, men icke förty klarlägger både undersökningar (t. ex. Härnqvist & Grahm, Norinder, Ahnmé) och erfarenhet hur beroende eleverna är av en studievänlig miljö. På detta område bör skolan kunna lita till stöd från målsmannahåll. Beträffande formerna för föräldrarnas medverkan i skolans elevvård eller på annat sätt hänvisas till vad som anföres i läroplanen för grundskolan.

629 14.3.6 Studiesocialt stöd Det studiesociala stödet till studerande ungdom på det gymnasiala åldersstadiet är för närvarande under utredning i 1962 års studiehjälpsutredning. I kapitel 16 behandlar gymnasieutredningen lokalfrågor. I det skolsociala sammanhanget skall h ä r endast erinras om behovet av elevhem, goda inackorderingsmöjligheter, uppehållsrum och rum för förenings- och fritidsaktiviteter. Frågan om skolmåltider synes ej böra behandlas av gymnasieutredningen. En ökande del av eleverna i frivilliga skolformer erhåller för närvarande skolmåltid.

14.4 Befattningshavarna vårdande verksamheten

för

den

elev-

14.4.1 Principiella synpunkter

Gymnasieutredningen delar den syn på relationerna lärare-elev som komm e r till uttryck i grundskolans läroplan och som förutsätter att läraren vinnlägger sig om sådan kontakt med eleverna att dessa med förtroende vänder sig till honom med sina frågor och problem. Skolledare och lärare är helt naturligt de befattningshavare inom skolan som h a r särskilda förutsättningar att hålla kontinuerlig kontakt med eleverna och deras problem. Särskilt klassföreståndaren möter dagligen eleverna i undervisningen och h a r därigenom möjlighet att bilda sig en uppfattning om föreliggande behov och erforderliga åtgärder. De elevvårdande och andra verksamheter som tecknats ovan stöder undervisningen mer eller m i n d r e direkt. Det är därför oundgängligt att varje lärare har den utbildning och de hjälpmedel till förfogande, som tillåter honom att åta sig en betydelsefull roll i skolans

elevvårdsprogram. Under alla förhållanden bör varje lärare, som fått sig en elevgrupp anförtrodd som klassföreståndare, ha fått en sådan utbildning och information vid sidan av den utbildning som är inriktad på undervisningen, att han kan ge sina elever elementär studieorientering och handledning i studieteknik samt identifiera tecken på personliga svårigheter hos eleverna och därvid bidra till att söka lösa dem i kontakt med eleven och eventuellt genom hänvisning till experter. Även om en betydande del av elevvårdsprogrammet måste ankomma på lärarna torde det dock inte vara möjligt att genomföra en elevvårdsorganisation som lägger hela uppgiften på dessa. Förutom de rena expertfunktioner som krävs för elevvårdsarbetet, t. ex. medicinsk expertis, psykologisk expertis, expertis för studie- och yrkesorientering, kan det i olika situationer vara betydelsefullt att komplettera lärarens bedömning med bedömning av en utomstående. Därtill kommer att elev och föräldrar mången gång önskar vända sig till någon som de ej anser vara direkt bunden till undervisningen. Även för läraren måste det vara till fördel att icke ensam bära ansvar för eleverna. Det blir följaktligen i det praktiska elevvårdsfallet fråga om en samverkan mellan lärare och övrig expertis. Innan gymnasieutredningen ytterligare analyserar detta och framlägger förslag till samarbetsformer mellan olika experter samt organisation för elevvården i gymnasiet skall i korthet den tidigare diskussionen angående elevvården i skolan refereras.

14.4.2 Skolkuratorsverksamhet

HA.2.1 Tidigare skolutredningar h a r sökt klarlägga vissa problemställningar på elevvårdens område och därvid be-

630 lyst de kurativa uppgifternas art samt sambandet mellan olika verksamhetsområden inom och utom skolan. Kompetensfördelningen mellan olika befattningshavare har behandlats liksom uppgifternas fördelning mellan stat och kommun. Senast h a r 1957 års skolberedning framlagt synpunkter på elevvårdsorganisationen och en eventuell framtida kuratorsverksamhet. Skolberedningen konstaterade därvid att tillgången till en kurator vid en skola kan innebära en önskvärd lättnad i rektors arbetsbörda och ett gott stöd för lärarna. Skolberedningen underströk dock de risker för en splittring av den elewårdande versamheten, som en utökning av skolans stab av specialister kunde medföra. Särskilt betonades att lärarens kontakt med och ansvar för den enskilde eleven utgör själva grunden för skolarbetet. I första hand borde därför sådana åtgärder vidtagas som ökade klassföreståndarens möjligheter att hjälpa eleverna. Man anförde även att många s. k. kurativa uppgifter i själva verket sköts av befattningshavare såsom skolsköterska och yrkesvalslärare. Därmed ville dock skolberedningen inte bestrida, att ett behov av särskilda skolkuratorer kunde föreligga. Vad beredningen främst ville betona var nödvändigheten av att på både det centrala och det lokala planet i elevvårdsfrågor vidga perspektiven till att omfatta också andra befattningshavares verksamhetsområden inom och utanför skolan. Skolberedningen pekade också på att en allsidig bedömning utifrån varierande lokala förhållanden borde göras för att få till stånd ett effektivt samarbete mellan olika befattningshavare och olika organ. Några mer bestämda allmänna rekommendationer ansåg sig skolberedningen i övrigt inte kunna framlägga i kuratorsfrågan. 14A.2.2 Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen h a r framlagt ett förslag till lösning av elevvårdsfrågorna i samband med frågan om yrkesvägledningens organisation i grundskolan. Detta förslag berör också spörsmålet om den lokala skolpsykologverksamheten och kuratorsverksamheten.

Två olika organisationstyper föreslås sålunda för studie- och yrkesorienteringen och annan elevvård i grundskolan. För mindre och medelstora högstadieorter föreslås, att den yrkcsorienterande verksamheten jämte de uppgifter som faller på skolpsykolog och skolkurator skall handhas av en skolkonsulent med samma grundutbildning i psykologi och pedagogik som krävs av biträdande skolpsykolog och därjämte två terminers kurs i yrkesvägledning. För högstadieområden med mer än 1 000 elever på högstadiet föreslås skilda befattningar för de tre specialformerna av elevvård. Sålunda förutsattes att det på dessa orter skulle finnas skolpsykolog, skolkurator samt skolkonsulenter för yrkesvägledning. För behörighet till sistnämnda typ av konsulentbefattning föreslogs två terminers kurs i yrkesvägledning jämte utbildning som folkskollärare, högstadielärare, yrkeslärare, övningslärare eller socionom. Samtliga skolkonsulenttjänster föreslås bli kommunala. Befattningshavarna skall ha heltidstjänstgöring i skolan. 14A.2.3 I propositionen 1962:54 behandlade föredragande departementschef även frågan om elevvårdens organisation. Departementschefen anslöt sig därvid helt till skolberedningens synpunkter på skolkuratorsverksamheten. Det innebar att det behov av hjälpkrafter av detta slag, som kunde föreligga, borde bedömas utifrån förhållandena i varje kommun och med perspektivet vidgat även till andra verksamhetsområden än skolan. Särskilt underströks vad skolberedningen anfört om riskerna för alltför stor splittring av den elewårdande verksamheten och om lärarens och klassföreståndarens centrala ställning i skolarbete och elevvård. Det betonades vidare att undervisning, fostran och elevvård inte är uppgifter som kan isoleras från varandra och med strikta gränsdragningar anförtros åt olika befattningshavare. Däremot anfördes det som naturligt, att skolans rektor och lärare i olika former skulle kunna anlita speciell sakkunskap t. ex. medicinsk, psykiatrisk, psykologisk och social. Uppgifter med speciellt social anknytning kunde på vissa orter vara av den omfattningen att den hjälp som kan ges genom barnavårdsnämnden och

631 i någon mån genom skolsköterskan bleve otillräcklig. Det vore då fullt berättigat och önskvärt, att en särskild kurator anställdes. Departementschefen ville därför liksom skolberedningen betrakta skolkuratorsverksamheten som en kommunal angelägenhet och var inte beredd att föreslå statsbidrag eller någon annan reglering från statens sida beträffande denna verksamhet i grundskolan. 14.4.3 Gymnasieutredningens förslag till elevvårdsorganisation

14A.3.1 Gymnasieutredningen vill liksom skolberedningen understryka att elevvården ej är att betrakta som en separat uppgift i skolan. Utredningen har i flera sammanhang framhållit att denna verksamhet är en integrerad del av de åtgärder, som bör vidtas för att skolan skall ge ett gott resultat. Självfallet bör därför väsentliga arbetsuppgifter åvila skolledare och lärare, särskilt klassföreståndaren, eftersom på dem ankommer det övergripande ansvaret för studieförhållandena. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen beröra klassföreståndarebefattningen i det nya gymnasiet. Denna fråga h a r redan något berörts i 12.7. Som framgått bl. a. i sistnämnda avsnitt medför gymnasieutredningens förslag att begreppet klass ej blir lika väldefinierat som i det hittillsvarande linjedelade gymnasiet. I det nya gymnasiet kan man ej räkna med att eleverna i en klass alltid läser alla eller större delen av ämnena gemensamt. Beroende på elevernas val av ämnen under den första årskursen samt av studiekurser, varianter, alternativ och eventuella frivilliga ämnen under de påföljande kommer undervisningsgruppernas sammansättning att variera. En betydande samläsning för elever från olika lärokurser får dessutom förutsättas. I synnerhet

gäller det nu sagda i fråga om mindre gymnasieorter. Möjligheten att ha en lärare som klassföreståndare för en hel klassavdelning på omkring 30 elever synes emellertid i de två första årskurserna goda oavsett om klassen är sammansatt av elever från olika studiekurser. I årskurs 3 kan däremot fall uppstå, då hela klassen är samlad endast i något eller ett fåtal ämnen. Ett önskemål är att en klass skall kunna ha samma klassföreståndare under hela gymnasietiden, önskemålet att klassföreståndaren följer klassen kan vad det gäller de två första årskurserna praktiskt taget alltid tillgodoses, eftersom åtskilliga ämnen läses av hela klassen. Även i årskurs 3 kan detta tillgodoses, om ej klassavdelningen är sammansatt av elever ur samhällsvetenskaplig jämte ekonomisk, humanistisk jämte ekonomisk eller naturvetenskaplig jämte samhällsvetenskaplig lärokurs. Antalet gemensamma timmar blir i dylika klassavdelningar mycket lågt. I dessa fall går det dock alltid att uppdela klassen i två grupper, vilka inbördes h a r ett större antal gemensamma timmar. Klassen bör därför kunna fördelas på två klassföreståndare av vilka den ena tidigare undervisat i klassen. Detta förhållande påverkar givetvis också möjligheten att rekrytera klassföreståndare från samtliga kategorier lärare. Framför allt den stora valfriheten när det gäller språk minskar möjligheten att använda lärare i moderna språk utom engelska som klassföreståndare. Ställs vidare kravet att klassföreståndaren skall undervisa i hel klassavdelning under hela gymnasietiden minskas urvalet ytterligare. Dessa komplikationer påverkar naturligtvis ej klassföreståndarens personliga förutsättningar att påta sig elevvårdande uppgifter. De kan dock minska

632 kontinuiteten i kontakten med eleverna och alltså ge mindre möjligheter till allsidig information och kännedom om eleverna. Klassföreståndaren kan därför i vissa situationer för sin elevvårdande verksamhet behöva stöd och råd av a n d r a befattningshavare.

14A.3.2 Gymnasieutredningen finner det därför angeläget att klassföreståndare och andra med ansvar för elevvården till sin hjälp kan ha en speciell befattningshavare med uppgift att handlägga olika kurativa problem och att eleverna vid behov kan vända sig till en sådan. Till stöd härför vill gymnasieutredningen ytterligare anföra följande. Studiesituationen är på gymnasiet i många avseenden en annan än i grundskolan. Ett icke obetydligt antal elever kan, som framgått av kapitel 12, förväntas vara inackorderade på skolorten. Den personliga omvårdnaden av dessa elever kräver särskild uppmärksamhet. De undersökningar som utförts av Norinder beträffande kvarsittning och studieavbrott vid fackgymnasier visar också en del drag i studiesituationen som är speciella för gymnasiet och som fordrar särskild uppmärksamhet. I denna undersökning konstateras att sambandet mellan förekomsten av onormal studiegång och elevurval ej är särskilt markerat. Olika former av onormal studiegång kan följaktligen ej minskas genom något speciellt elevurval. Åtgärder för att förbättra studiesituationen bör i stället inriktas på att skolan i större utsträckning än den i allmänhet gör söker sätta sig in i dessa elevgruppers studieproblem. Detta h a r vad gäller kursutformning och verksamhetsformer uppmärksammats i betänkandets kapitel 10. Därutöver synes speciella åtgärder behöva vidtas för att bidra till elevernas studiefostran. Sådana åtgärder

måste enligt undersökningens slutsatser åvila skolans elevvård. Därvid måste uppmärksamheten inriktas även på sådant som ligger utanför den rent tekniskt metodiska studieträningen. Ett intresserat och energiskt arbete måste nedläggas om denna viktiga uppgift för gymnasiet skall leda till att eleverna u p p n å r tillfredsställande resultat av sitt studiearbete. I dessa uppgifter behöver otvivelaktigt klassföreståndaren hjälp av annan befattningshavare. Detta understrykes av vad som i 14.4.3.1 anförts om klassföreståndare. Studie- och yrkesorienteringen på gymnasiet kräver enligt det förslag till dess organisation som framlagts i 14.2 ett omfattande förberedelse- och organisationsarbete. För att de specialister som utför det egentliga vägledningsarbetet skall kunna utnyttjas på ett rationellt sätt och för att deras insatser skall kunna sättas in vid lämpliga tidpunkter bör en befattningshavare vid skolan h a ansvaret för organisation och samordning. Att detta när det gäller stora elevgrupper skulle kunna läggas på klassföreståndarna synes ogörligt. I grundskolan h a r dessa problem till en del lösts genom den speciella yrkesvalslärarinstitutionen. Enligt gymnasieutredningens mening kan denna konstruktion inte tillämpas på gymnasiestadiet där problemen är väsentligt annorlunda än i grundskolan. Det skulle vara mycket orationellt att utnyttja gymnasielärare för de uppgifter det här gäller. Den långa och dyrbara utbildning dylik lärare h a r bör utnyttjas för undervisningsuppgifter. F. ö. skulle en omfattande kompletterande utbildning erfordras om gymnasielärare skulle kunna ta h a n d om speciella elevvårdsfrågor. Eleverna är i gymnasiet äldre än i grundskolan. De problem de ställs inför av praktisk och personlig natur är

633 komplicerade och kan därför inverka menligt på elevernas förmåga att fullgöra sitt studiearbete och att utvinna de resultat av detta som svarar mot deras förmåga. Skolan måste ikläda sig ansvaret för att eleverna får den personliga omvårdnad som är erforderlig för att de friktionsfritt skall kunna utföra sitt skolarbete. För att samordna dessa uppgifter och annan elevvårdande verksamhet föreligger behov av en särskild befattningshavare. Behovet av olika slags elevvårdsexpertis är på ett gymnasium omfattande. Det kan icke komma i fråga att varje skolenhet eller ens skolkommun skall ha knutna till sig experter för alla funktioner. Expertis utifrån som man delar med andra måste således ofta anlitas. Detta är att förorda även av det skälet att vissa experters uppgifter är sådana, att experterna ej bör löskopplas från sin anknytning till annan institution eller myndighet. Det måste bli en särskild befattningshavares uppgift att svara för att experterna utifrån utnyttjas på det mest ändamålsenliga sättet. Gymnasieutredningen föreslår av dessa skäl att en befattning benämnd skolkurator inrättas. Då gymnasieutredningen ej kan ta in hela skolväsendet i en bedömning av funktionärsbehovet måste den stanna vid de önskemål som avser gymnasiets elevvård och kan icke göra en avvägning mot önskemål och behov inom andra skolformer. Genom tillkomsten av en skolkurator kan skolans experter utnyttjas bättre då man får tillgång till en samordnare och utredare med god överblick över hela skolsystemet. Rektor kan rimligen inte ensam fylla denna funktion (jfr också kap. 15 om befattningshavarna). När gymnasieutredningen föreslår inrättande av skolkuratorsbefattningar får

detta emellertid ej leda till en minskning av lärarnas elevvårdande ansvar.

14A.3.3 Hur en skolkurators arbete skall förhålla sig till övriga befattningshavares inom skolan och till experternas samt hur denna expertstab skall organiseras beror av många omständigheter. Gymnasieutredningen vill peka på följande. Bland de yttre faktorer som inverkar spelar skolans storlek viss roll. Det är troligt att små och medelstora skolor kan tillgodoses med en deltidskraft som skolkurator, anställd av kommunen eller ett p a r kommuner. Det torde vara lämpligare med heltidstjänst som kurator fördelad på mer än en skolenhet än med tjänst fördelad antingen på undervisning och elevvårdsverksamhet inom en och samma skola eller på rent administrativa och skolsociala uppgifter. Huruvida den enskilda skolenheten eller kommunen kommer att sysselsätta heltids- eller deltidsanställda experter är beroende även av den organisatoriska och lokalmässiga anknytningen mellan olika skolformer i kommunen (jfr kapitel 12). Beträffande beräkningsgrunderna för tjänster som skolkurator hänvisas till 15.4.4. IkA.SA Kommunens skolväsende totalt sett kan också komma att påverka skolkuratorsorganisationen i gymnasiet. De begränsade resurser, som samhället åtminstone för lång tid framåt torde h a i fråga om utbildade kuratorer och experter av olika slag, nödvändiggör en rationell planering och fördelning av dessa resurser. En skolform kan inte göra anspråk på huvudparten av resurserna. Av betydelse för skolkurators-expertprogrammets utformning är givetvis

634 också h u r skoladministrationen i dess helhet byggs upp. Att utformningen av elevvårdsprogrammets funktionärskår och administration slutligen är beroende av h u r stat och kommun fördelar det ekonomiska ansvaret mellan sig är uppenbart. Mot bakgrunden av ovannämnda faktorers inverkan på utformningen av funktionärsstaben för elevvården synes ett gemensamt huvudmannaskap för kommunens samtliga skolor vara betydelsefullt. Härmed underlättas en klar arbetsfördelning, anskaffande av expeditionslokaler och materielcentraler, samarbetsrutiner och ett rationellt utnyttjande av tillgängliga specialister.

14A.3.5 Beträffande administrationen av studie- och yrkesorienteringen liksom av elevvården i övrigt i gymnasiet återkommer utredningen i 15.4. Gymnasieutredningen behandlar i nästa kapitel frågan om gymnasiets befattningshavare. Utredningen h a r därvid dock icke funnit sig kunna framlägga förslag om behörighet och utbildning för elevvårdspersonalen utan utgår från att dessa frågor uppmärksammas dels av 1960 års lärarutbildningssakkunniga, dels i den utredning i ämnet som skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning förordat i skrivelse till Kungl. Maj :t av den 7 maj 1963.

K A P I T E L 15

Gymnasiets befattningshavare

15.1 Inledning

Vid ställningstagande till de funktioner och den utbildning gymnasiets olika befattningshavare skall ha, kan överväganden inte ske isolerat utifrån gymnasiets konstruktion och behov. Även andra skolformers behov måste tas med i bedömningen och vägas mot gymnasiets. Gymnasiet kommer i åtskilliga fall att vara samorganiserat med annan skolform till en skolenhet. Även om så icke skulle vara fallet på enskilda orter, kommer i viss utsträckning befattningshavarna att behöva tas i anspråk för tjänstgöring i andra skolformer. Omvänt är också likartade krav på befattningshavare — i första hand lärare men exempelvis också institutionstekniker med arbete i anknytning till naturvetenskapliga och tekniska institutioner — ett betydelsefullt argument för samordning av vissa skolor. Gymnasieutredningen har i det föregående (se kap. 12) beaktat detta vid sina överväganden och förslag om samordning av olika skolformer. Därvid har förutsatts att även i de fall där samorganisation icke sker ett betydande samarbete kräves över skolformernas gränser. I detta sammanhang bör även ett annat förhållande uppmärksammas, nämligen arbetsfördelningen inom skolkommunen mellan de enskilda skolenheterna och den centrala skolförvaltningen. En rationell arbetsfördelning

särskilt vad avser planering, organisation och administration kan väsentligt underlätta arbetet såväl inom de enskilda skolenheterna som inom kommunen som helhet. En rad befattningshavare inom kommunens skolväsen kan vidare ha expertuppgifter som är gemensamma för alla eller flera skolenheter (jfr kap. 14) och bör därför som regel kunna knytas till skolförvaltningen, ej till enskilda skolor. I föreliggande kapitel kommer gymnasieutredningen att behandla olika kategorier av befattningshavare i gymnasiet mot bakgrund av de förslag till organisation och innehåll som framlagts i tidigare kapitel. I 15.2 diskuteras först l ä r a r n a s uppgifter med särskild hänsyn till de förändringar av undervisningen som gymnasieutredningen föreslagit. Därefter framlägges gymnasieutredningens förslag till lärarkategorier på gymnasiet samt synpunkter på den framtida lärarutbildningen och fortbildningen. De kvantitativa behoven utvecklas liksom förslag till lärarbriståtgärder. I 15.3 behandlas behovet av personal för uppgifter, som ej är av undervisnings- eller elevvårdsnatur, och i 15.4 behovet av elevvårdspersonal. Slutligen tas i 15.5 skolledningens uppgifter upp till diskussion. Mot bakgrund av en precisering av uppgifternas natur och nivå framlägges förslag till uppgifternas fördelning på olika befattningshavare och till kvalifikationskrav för dessa.

636 15.2

Lärare

Av kapitel 9 framgår att i kursplanerna för ett stort antal ämnen föreslås betydande förändringar. Undervisningen föreslås även förändrad genom inför a n d e av de nya verksamhetsformer, som skildrats i kapitel 10. Dessa förslag h a r konsekvenser för lärarnas undervisningsuppgift och givetvis också för lärarutbildningen. Vissa förändringar medför även förslaget till organisation för de elevvårdande uppgifterna i kapitel 14, även om det ej har samma genomgripande karaktär vad det gäller lärarna. 15.2.1 Nyheter i lärarnas uppgifter

15.2.1.1 Ämnesundervisningen kommer enligt gymnasieutredningens förslag att undergå betydande förändringar. För de viktigaste nyheterna har redogjorts i 9.2—9.8. Generellt kan konstateras att de enskilda ämnenas konstruktion i många fall ställer helt nya krav på innehållet i den teoretiska lärarutbildningen liksom på kombinationerna av ämnen i akademiska examina och i lärartjänster. För att illustrera problemet skall här endast några exempel ges. I den tekniska respektive ekonomiska lärokursen förekommer två helt nya ämneskonstruktioner nämligen teknologi och företagsekonomi. Det förra ämnet innefattar element från främst mekanik, hållfasthetslära, projektionslära och ritteknik och har stark anknytning till matematik, fysik och kemi. Det senare innebär ett sammanförande av de tidigare ämnena redovisning, distribution och administration. Även om kraven på teoretisk utbildning för dessa ämnen kan lösas inom ramen för utbildningen vid teknisk högskola respektive handelshögskola eller filosofisk fakultet kräver konstruktionen dock speciell uppmärksamhet.

De största förändringarna gäller dock de allmänna ämnena. Samhällskunskapens konstruktion belyser måhända bäst den nya problematiken. Det innehåll som givits ämnet svarar mot ett flertal universitetsämnen. I första hand anknyter det till geografi, nationalekonomi, sociologi och statskunskap, men även till statistik och företagsekonomi. Även historieämnet spänner över ett vitt fält. Med den nya inriktningen integreras moment från estetiska ämnen, religionskunskap och filosofi. Det ställer givetvis krav på att lärarutbildningen skall motsvara lärarens nya undervisningsuppgift. Historia och samhällskunskap erbjuder de bästa exemplen på nya utbildningskrav, men även i andra ämnen uppstår likartade problem. För biologi kan det övervägas om ej genetikutbildningen och det humanbiologiska inslaget bör få ökad tyngd. Men framför allt måste det på biologiläraren ställas krav på gedigna kunskaper i kemi. I matematiklärarutbildning blir statistik nödvändig. Fysiklärarna bör ha utbildning i teoretisk fysik, geofysik och astrofysik. De problem som nytt eller förändrat ämnesinnehåll skapar berör ej lärarutbildningen enbart i den meningen att utbildningen av nya lärare bör anpassas till skolans behov. Åtgärder måste vidtas för att komplettera de nuvarande lärarnas utbildning. Gymnasieutredningen kommer i 15.2.5 att framlägga förslag beträffande organisationen av denna fortbildning. Ämnesbeskrivningarna i kapitel 9 visar en mycket stark samverkan mellan de olika ämnena. I vissa fall är den så intim att man kan tala om en organisatorisk samordning. Det gäller t. ex. kemi och biologi där kursplanerna är vertikalt samordnade, men det gäller också den horisontella samordningen

637 mellan matematik och fysik, liksom samordningen mellan de naturvetenskapliga ämnena å ena sidan samt teknologi respektive övriga tekniska ämnen å den andra. För att kunna garantera denna samordning vore det önskvärt att samme lärare kunde undervisa i samorganiserade ämnen. Att regelmässigt ställa det kravet torde vara ogörligt. Modifikationer måste göras av hänsyn till enskilda skolenheters läraruppsättning och tjänstefördelningsförhållanden. Ökade förutsättningar för samordningen skulle dock skapas om de samordnade ämnena normalt utgjorde ämneskombination för lärartjänst. Skolatadgans bestämmelser om de grupper av ämnen, som skall ingå i ordinarie lärartjänst i läroämnen, lämnar en relativt stor frihet för olika kombinationer. Om dessa kombinationsmöjligheter i framtiden kvarstår oförändrade och utnyttjas i hela sin vidd kan det ej undvikas att vissa för gymnasiet ogynnsamma konsekvenser kan uppstå. Mot bakgrund av den uppbyggnad läroplanen fått framstår vissa kombinationer som nödvändiga för en väl planerad undervisning, medan vissa andra är i hög grad önskvärda. Till den förra gruppen — nödvändiga kombinationer — hör biologi-kemi samt fysik-matematik. Sambandet mellan kemi och biologi är ämnesmässigt mycket starkt. I biologin ingår dessutom ett markant biokemiskt inslag varför det från såväl lärarutbildningssom utnyttjandesynpunkt vore m i n d r e rationellt att skilja ämnena åt. Detsamma gäller fysik och matematik. De fysikaliska problemen angrips i stor utsträckning matematiskt varför fysikläraren u n d e r alla förhållanden bör ha goda matematiska kunskaper. Liknande synpunkter kan anföras beträffande fysik—kemi och matematik—

samhällskunskap. Kemin h a r stark fysikalisk anknytning och begagnar i stor utsträckning fysikaliska undersökningsmetoder och betraktelsesätt. Samhällsekonomin inom ämnet samhällskunskap förutsattes få stark anknytning till matematiken. Särskilt i de avsnitt som behandlar prisbildning och resursallokering skall kunskaperna i statistik och funktionslära kunna tilllämpas. Även i andra avsnitt eftersträvas matematiska analysmetoder. Som önskvärda framstår en rad andra kombinationer. Då dessa motiveras genom beskrivningar av respektive ämnen i 9.2—9.8 och i läroplanen förtecknas h ä r endast de mest önskvärda kombinationerna nämligen matematik kombinerat med ett av ämnena kemi, filosofi, samhällskunskap, företagsekonomiska ämnen eller teknologi; psykologi kombinerat med biologi eller samhällskunskap; samhällskunskap kombinerat med historia, matematik, psykologi eller företagsekonomiska ämnen. Övriga tänkbara kombinationer präglas ej på samma sätt som de n ä m n d a av ett mer eller mindre tvingande samband, varför friare kombinationer måste anses acceptabla. Tilläggas bör emellertid att vissa hittills rätt vanligt förekommande kombinationer t. ex. av kristendom och filosofi i och med förändringen av respektive ämnen ej har samma samband som tidigare samt att föreningen av biologi och geografi ej blir aktuell på det nya gymnasiet. En förändring av de ämnen som lämpligen ingår i tjänster medför givetvis också konsekvenser för lärarutbildningen. Dessa kommer att behandlas i samband med att gymnasieutredningen framlägger sina synpunkter på den framtida lärarutbildningens uppbyggnad i 15.2.4.

638 15.2.1.2 Verksamhetsformerna i gymnasiet medför även som framgått av kapitel 10 vissa nyheter i lärarens uppgift. I vissa fall föreslås helt nya metoder, i andra accentueras starkare metoder som tidigare förekommit. Generellt avses ett genomförande av friare arbetsformer. De betonas dels genom den successiva arbetsträningen dels genom organisationen av lärostoffet i större enheter som redovisas med längre intervall än vad som f. n. är vanligt. De friare arbetsformerna understryker kraftigt undervisningens inriktning på handledning. Lärarens uppgift blir då i första hand ej att meddela kunskap utan att förmedla kunskap, d. v. s. att ge eleverna den information och den fortlöpande handledning som erfordras för att de på eget ansvar individuellt eller i grupp skall kunna fullfölja sina arbetsuppgifter. Samverkan betonas också kraftigt i läroplanen. Om den skall kunna förverkligas i avsedd utsträckning innebär det att uppmärksamhet måste ägnas planeringen inte enbart av det enskilda ämnet utan för större block av ämnen. Om detta skall betecknas som en ny uppgift är tveksamt. Läraren måste alltid utföra en arbetsplanering för det egna ämnet, som innefattar avvägning av tillgänglig tid, lärokursens innehåll, hjälpmedelstillgång m. m. mot det mål som är satt för ämnet. Det nya är att denna planering ej kan utföras enskilt utan fordrar samarbete med lärare i angränsande ämnen. I vad mån detta arbete kan eller bör ske i organiserade former, konferenser, är naturligtvis beroende av lokala förhållanden. Så mycket står dock klart att behovet av för flera ämnen gemensamma konferenser ökar och att deras uppgift inte blir enbart samordning av stoff utan även av färdighetsträning, studieteknik och redovisningsformer.

Hjälpmedlen har en viktig funktion att fylla för att möjliggöra friare arbetsformer och för att delvis överta traditionella läraruppgifter. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas åt urvalet av hjälpmedel för studiearbetet. Därigenom underlättar läraren också sitt eget arbete. Rationella hjälpmedel för eleverna avlyfter andra arbetsprocesser för läraren. I kapitel 10 har understrukits den viktiga funktion proven har som hjälpmedel för diagnostisering av studieresultatet och som bidrag till bedömningen av eleven. Gymnasieutredningen har där anvisat nya typer av prov och föreslagit att sådana skall ställas till skolornas förfogande dels i form av centralt utfärdade prov dels i form av provkataloger med stöd av vilka egna prov kan konstrueras. Därmed underlättas lärarens arbete avsevärt, men det ställer också krav på kännedom om principerna för provkonstruktion och medvetande om varje provtyps användbarhet och begränsningar. De nya verksamhetsformer som införes i gymnasiet kräver liksom ämnesundervisningen uppmärksamhet i lärarutbildningen, i detta fall främst den praktiska. På kortare sikt är det en viktig uppgift för fortbildningen. Detsamma gäller även lärarens kontakt med clika skolsociala uppgifter. 15.2.1.3 Elevvårdande uppgifter. Läraren har alltid haft en betydelsefull elevvårdande funktion t. ex. i sin egenskap av klassföreståndare. Som framgått av kapitel 14 tas läraren i stor utsträckning i anspråk för den elevvårdande verksamheten även om vissa delar av denna ankommer på andra befattningshavare. Några i egentlig mening nya uppgifter ankommer ej på l ä r a r e n . Däremot kan det sägas att de funktioner, som lärarna tidigare haft, utnytt-

639 jas på ett mer systematiskt sätt. Detta gäller framför allt studie- och anlagsorienteringen. Den gymnasiekonstruktion som utredningen föreslagit med möjlighet til] val mellan olika lärokurser och till övergångar under gymnasietiden förutsätter dels en allmän orientering om gymnasiets konstruktion dels en orientering om de enskilda ämnenas innehåll, uppläggning och krav i de olika årskurserna. Att denna orientering i stor utsträckning måste ankomma på den enskilde läraren är självklart. Den framstår också med de föreslagna verksamhetsformerna som ett naturligt led i den planering av studierna som lärare och elev bör utföra gemensamt. 15.2.2 Lärarkategorier

15.2.2.1 Minimikompetens för ämneslärare. Undervisningen på gymnasiet bestrids för närvarande av lektorer och adjunkter samt timlärare. För lektorerna ställs krav på vetenskaplig utbildning, licentiatexamen eller doktorsgrad för tjänster vid allmänt gymnasium. Någon av dessa utbildningar eller civilingenjörs- respektive civilekonomexamen med vissa kvalificerade betyg jämte bl. a. praktik är kraven vid tekniskt gymnasium respektive handelsgymnasium. Adjunkterna har oavsett om de undervisar vid gymnasium eller annat skolstadium samma utbildning, fil. ämbetsexamen eller i vissa fall pol. mag.-, civilingenjörs- eller civilekonomexamen. Fil. ämbetsexamen, som är den klart dominerande, omfattade tidigare minst sju betygsenheter, men kraven förändrades i och med 1953 års stadga angående filosofiska examina till sex. Det bör emellertid noteras, att stor diskrepans råder mellan de formella kraven för tjänsterna och de meriter tjänsteinnehavarna kan uppvisa, eftersom det visat sig svårt att erhålla be-

höriga sökande. Främst gäller detta leklorstjänster, som i icke obetydlig utsträckning upprätthålles av adjunkter eller, om ock i mindre utsträckning, av icke-ordinarie lärare med eller utan praktisk lärarutbildning. De regionala variationerna är markerade. Medan vissa skolor h a r flertalet tjänster besatta, är antalet vakanser betydande på andra orter. På vissa orter är samtliga lektorstjänster vakanta. Minst är diskrepansen vid tekniskt gymnasium, där behörighetsvillkoren är mer elastiska än vid allmänt gymnasium. I början av höstterminen 1962 förekom vakanser på 97 av 375 lektorstjänster. Då skall emellertid anmärkas, att av dessa 77 inrättades fr. o. m. 1 juli 1962 och vid läsårets början ej hunnit tillsättas. Den större delen av dessa h a r sedermera under läsåret 1962/63 blivit tillsatta. Kvalificeringskravet i form av vetenskapliga studier eller vetenskapligt författarskap samt föregående praktisk och pedagogisk verksamhet h a r dock ofta ej kunnat upprätthållas. Vid handelsgymnasium h a r behörighetsvillkoren så nyligen förändrats, att tjänstetillsättningarna ej ger grund för säkra omdömen. Vid allmänt gymnasium är diskrepansen störst. Skillnaden mellan antalet befintliga tjänster och antalet besatta ökade från 125 den 1 juli 1956 till 831 den 1 juli 1962. Vid den senare tidpunkten utgjorde vakanserna 49,1 % för landet som helhet. Tjänsterna upprätthölls som nämnts av a n d r a lärare, i vissa fall med teoretisk minimikompetens för adjunktstjänst, d. v. s. sex akademiska betyg eller fyra akademiska betyg jämte folkskollärarexamen. För adjunktstjänst är kompetensen för allmänna läroämnen för närvarande sex betyg i ämbetsexamen eller motsvarande med betygen så fördelade, att två huvudämnen är representerade med

640 tvåbetygskurser. Det har i debatten ifrågasatts, om den kompetensen är tillräcklig för gymnasielärare och om tj krav på trebetygskunskaper eller motsvarande krav i examina från fackhögskola skulle kunna hävdas som minimum. Som skäl har anförts bl. a. behovet av större ämneskunskaper och den kontakt med vetenskaplig metod, som fördjupade studier innebär. Möjligheterna att göra förändringar av adjunktskompetensen är emellertid i någon mån beroende av gymnasiets relation till grundskolan. Oavsett om grundskola och gymnasium förutsätts administrativt komma att utgöra en skolenhet eller ej, vore det givetvis värdefullt om lärarpersonalen kunde utnyttjas på båda stadierna, och då måste frågan ställas, h u r den lärarutbildning skall se ut som kan tillgodose båda stadierna. För grundskolan h a r framförts behovet av att ämneslärarna företräder ett större antal ämnen, att de h a r större bredd i sin examen. Detta krav h a r tillgodosetts genom skolstadgans bestämmelse angående behörighet för adjunktstjänst på högstadium. Behörighetsbestämmelserna medger redan nu möjlighet för de studerande att konstruera ämbetsexamina med olika inriktning för att tillfredsställa olika skolformers behov. Detta behöver ej h i n d r a den önskvärda kommunikationen mellan stadierna, eftersom man ej behöver anta, att läraren tjänstgör på båda i samtliga sina ämnen. Men möjligheterna att variera ämbetsexamens struktur utgör ett osäkerhetsmoment då det gäller att försörja gymnasiet med ämneslärare med tillräcklig teoretisk fördjupning. En ämneslärarutbildning som omfattade t. ex. två tvåbetygs- och två ettbetygskurser skulle närmare motsvara kravet på en högstadielärares än på en gymnasielärares kunskaper. För att säkra tillfredsställande djup i ämnesstudierna borde studier motsva-

rande en trebetygskurs ingå i adjunktsutbildning för gymnasiet. Det är som en konsekvens av detta naturligt att i regel begränsa gymnasielärarutbildningen till två skolämnen. Det skäl som när det gäller grundskolan talar för ett större antal ämnen, nämligen önskan att begränsa antalet i klassen undervisande lärare, gör sig ej gällande med samma kraft i fråga om gymnasiet. I varje fall torde fördjupningskravet väga tyngre än detta. Gymnasieutredningen vill redan h ä r anmärka att förslaget till varierande uppbyggnad av ämbetsexamen syftande till främst gymnasie- eller högstadietjänstgöring endast avser examens struktur, ej studietidens längd. Utredningen återkommer till denna fråga i 15.2.4. En betydelsefull fråga är i vad mån en gymnasielärarexamen konstruerad efter principen två ämnen med fördjupning i ett till motsvarande trebetygsnivå går att realisera inom ramen för den nuvarande ämbetsexamen. Ställs minimifordringarna ej högre än motsvarande sex betyg blir det i de fall där ett skolämne svarar mot mer än ett examensämne svårt att inom ramen sex betyg åstadkomma den önskvärda fördjupningen i vissa kombinationer. En lösning måste då sökas i organisatoriska förändringar av den teoretiska lärarutbildningen. Till denna fråga återkommer gymnasieutredningen i 15.2.4 och sammanfattar här endast de principiella synpunkterna på lärarutbildningens utformning. Förändrade behörighetsbestämmelser bör införas för sökande till gymnasietjänst i allmänna läroämnen. Kravet på kunskaper i det enskilda ämnet måste därvid ställas högre än för adjunktstjänst vid grundskolan för att garantera den erforderliga ämnesfördjupningen. Generellt kan det definieras som kunskaper, motsvarande tre betyg i ett ämne

641 i nuvarande ämbetsexamen. Tjänsterna bör normalt inte omfatta mer än två ämnen. Det bör därvid ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda sådana övergångsbestämmelser, att adjunkter med äldre utbildning men med eventuellt erforderlig komplettering av ämnesmässig eller pedagogisk meritering äger rätt att söka och inneha adjunktstjänst på gymnasium. Skolöverstyrelsen bör även fastställa en tidsplan för reformens genomförande. Hittills har endast diskuterats behörighet för lärartjänst i allmänna ämnen. Samma principer bör givetvis så långt möjligt tillämpas när det gäller ekonomiska och tekniska ämnen. Vad gäller de ekonomiska ämnena är principen direkt tillämpbar om den teoretiska utbildningen förvärvats genom avläggande av fil. ämbetsexamen eller samhällsvetenskaplig examen innefattande företagsekonomi. Förvärvas utbildningen via civilekonomexamen ställer den sig svårare att realisera. Gymnasieutredningen anser att goda skäl talar för att behörighet för tjänst i ekonomiska ämnen förvärvas genom avläggande av fil. ämbetsexamen, vilket dock inte bör utesluta lärarrekrytering liksom hittills via civilekonomexamen. Dels erbjuder det betydande fördelar att kunna skapa en reguljär lärarutbildning för de ekonomiska ämnena, dels kan på den vägen en lärarutbildning skapas där dessa ämnen förenas med exempelvis matematik eller samhällskunskap. Det enda ekonomiska specialämne för vilket utbildning f. n. ej organiseras inom fil. ämbetsexamen är rättskunskap. Vilka lärarkategorier som kan tänkas handha den undervisningen återkommer gymnasieutredningen till i 15.2.4 i samband med lärarutbildningen. Att tillämpa principerna på utbildning för tekniska ämnen möter svårigheten att någon reguljär lärarutbildning ej 21—318118

existerar. Några fixerade behörighetsbestämmelser är ej fastställda i skolstadgan. Antalet adjunktstjänster är f. n. förhållandevis litet och upprätthålles övervägande av civilingenjörer. Möjligheterna att rekrytera civilingenjörer till de tekniska gymnasierna h a r växlat och synes vara starkt beroende av konjunkturerna inom industrin. F. n. är flertalet lektorstjänster besatta. Den utbyggnad av den tekniska undervisningen inom gymnasium och fackskola som förestår kommer att kräva många lärare i tekniska ämnen. Om lärarförsörjningen i fortsättningen skall ske från civilingenjörskategorin torde de rekryteringssvårigheter som nu finns när det gäller andra tjänster än lektorstjänster komina att kvarstå och förstärkas. Liksom beträffande de ekonomiska ämnena är det angeläget att en reguljär lärarutbildning i tekniska ämnen kommer till stånd. Därigenom skulle skolan få större möjligheter både att behålla sina lärare och att ge dem en för uppgiften avpassad teoretisk och praktisk utbildning. Inom gymnasieutredningen har tidigare utarbetats ett förslag till lärarutbildning vid teknisk högskola, vilket skulle ge kompetens för undervisning i vissa grundläggande tekniska ämnen samt matematik och fysik. Detta förslag h a r med vissa förändringar, framför allt innebärande en förstärkning av den pedagogiska utbildningen, i proposition nr 111 förelagts 1963 års riksdag som fattat beslut i enlighet med propositionen. Det är utredningens uppfattning att den utbildning som där skisserats bör väl svara mot de p r i n c i p e r som tidigare redovisats beträffande minimikompetens för ämneslärare. Den bör därför kunna vara den normala behörigheten för grundläggande tekniska ämnen och alternativ till fil. ämbetsexamen för matematik och fysik. Den nya utbildningen syftar till en nivå motsva-

642 rande fordringarna vid universitet.

för

tvåbetygskurs

15.2.2.2 Ett speciellt problem möter lärarutbildning för det nya ämnet socialkunskap, eftersom dess innehåll f. n. ej täckes helt av ämnen vid filosofisk fakultet. En möjlighet att lösa utbildningsproblemet vore att förena utbildning vid socialinstitut och filosofisk fakultet. Till denna fråga återkommer gymnasieutredningen dels i samband med frågan om den teoretiska lärarutbildningens utformning i 15.2.4, dels i samband med frågan om utnyttjande av speciallärare i 15.2.6.3. Liknande problem möter också lärarutbildning för ämnet förvaltning på gymnasiets ekonomiska sektor. 15.2.2.3 Även de estetiska ämnena föreslås undergå betydelsefulla förändringar, främst genom tillkomsten av konstoch musikhistoria och möjligheten till estetisk specialisering. Dessa förändringar synes dock endast kräva smärre justeringar av lärarutbildningen. För att tillgodose undervisningen i konst- och musikhistoria är det angeläget att vissa inslag från båda konstarternas historia ingår i såväl musik- som teckningslärarutbildningen. En annan tänkbar lösning är att i lärartjänst förena teoretiskt läroämne och övningsämne. Då gymnasieutredningen förutsätter att denna fråga kommer att behandlas av 1960 års lärarutbildningssakkunniga, göres den ej i föreliggande sammanhang till föremål för diskussion. Dramatik är ett helt nytt ämne på schemat. Att skapa en speciell utbildning med exklusiv behörighet enbart för detta ämne torde i varje fall inte under de närmaste åren vara lämpligt. Tjänster i enbart dramatik kan förmodligen tänkas endast i de största skolkommunerna. Utbildningen bör täcka ämnets alla si-

dor, såväl den gestaltande som den historiskt-teoretiska, men utformas så att den kan utnyttjas vid alternativt val av yrke. Ett sätt att göra dramatikutbildningen mer spridd och samtidigt tillförsäkra läraren sysselsättning om dramatik ej förekommer varje år är att ämnet kombineras med andra. Därvid kan ifrågakomma en kombination antingen med teoretiskt läroämne eller med annat estetiskt ämne. I det förra fallet kan t. ex. ämnet teaterhistoria ingå i utbildningen. Gymnasieutredningen finner det i begynnelseskedet vara angeläget att gymnasiet för detta ämne kan förvärva goda handledare utan att vara bundet av formella krav och föreslår därför att det måtte överlåtas åt skolöverstyrelsen att framlägga förslag om behörighet vid tidpunkt då erfarenhet av undervisningen vunnits. Gymnasieutredningen har ej gått in på frågan om lärarutbildningen för övningsämnena, då denna fråga är mindre akut för det nya gymnasiet. Utredningen förutsätter att frågan kommer att behandlas av lärarutbildningssakkunniga. 15.2.2A För närvarande bör varje läroämne på gymnasiet vara företrätt av lektor. Kraven på teoretisk utbildning har som nämnts ställts högt. För tjänster vid allmänt gymnasium var tidigare disputation minimikompetens. Den har sedermera sänkts till licentiatexamen. För lektorstjänst vid fackgymnasierna har däremot behörighet kunnat vinnas på alternativa meriteringsvägar. Liksom vid allmänt gymnasium har den kunnat förvärvas genom disputation eller licentiatexamen. Alternativt —• och vanligast — h a r varit vägen via civilingenjörseller civilekonomexamen, som kompletterats med kvalificeringar på områden av väsentlig betydelse för lektorstjäns-

643 ten. Kvalificeringen skall vara vetenskaplig-teoretisk, förenad med praktisk verksamhet och pedagogisk meritering. De förhållanden, som motiverar lektorsinstitutionen, kvarstår även i en ny gymnasiekonstruktion. Lektorerna skall i regel fungera som huvudlärare. Deras uppgift är att genom ämneskonferensen leda planeringen för visst eller vissa ämnen, att ge pedagogisk handledning åt yngre lärare och ge anvisningar av metodisk och kunskapsmässig art. De bär ett huvudansvar för att undervisningen följer de riktlinjer som angives i läroplanen. För att kunna fylla den uppgiften bör lektorn ha praktisk-pedagogisk skolning och en god teoretisk utbildning. Gymnasiets uppgift att förbereda för fortsatta studier vid universitet och högskolor eller direkt yrkesverksamhet av förhållandevis kvalificerad art ställer vidare krav på att lektorerna har god beläsenhet, förtrogenhet med vetenskaplig metod och praktisk erfarenhet av verksamheten inom vederbörande avnämarområde. Beroende på vilken typ av ämnen lektor är huvudlärare i, synes det härvid naturligt, att tyngdpunkten förlägges antingen till förtrogenhet med vetenskaplig metod eller till praktisk erfarenhet. När det gäller lektorstjänster i tekniska och ekonomiska ämnen, är det naturligt att även i framtiden alternativa meriteringsvägar liksom nu finnes. Behörighet bör sålunda kunna förvärvas genom disputation eller licentiatexamen men också via civilingenjörs- eller civilekonomexamen, kompletterad genom kvalificering av vetenskaplig-teoretisk natur samt praktisk verksamhet. Härutöver bör krav på praktisk-pedagogisk utbildning ställas (se vidare 15.2.4.2). För övriga lektorstjänster har meriteringen hittills gått enbart över ämnesteoretiska studier. Gymnasieutredningen ifrågasätter, om ej för dessa tjänster al-

ternativa meriteringsvägar bör finnas liksom för tekniska och ekonomiska ämnen. Beträffande den ämnesteoretiska utbildningen är det nödvändigt att uppmärksamma, att det ej råder någon absolut korrespondens mellan de krav, som ställs på lektorn, och innehållet i utbildningen. Licentiatstudiernas uppläggning framför allt vid universiteten innebär såvida examen avlagts i universitetsämne med nära anknytning till skolämne endast en anpassning till skolans behov n ä r det gäller att säkerställa huvudlärarens teoretiska bakgrund. Utbildningen säkerställer ej de ytterligare uppgifterna, som ingår i lektorstjänsten. Det är också orealistiskt att räkna med möjligheten att skapa en lektorsutbildning, som tillgodoser samtliga de egenskaper som krävs av befattningshavaren, men det bör vara möjligt att få dessa företrädda inom lektorskåren som helhet vid ett gymnasium. Det är därför icke befogat eller i överensstämmelse med gymnasieundervisningens behov att generellt för samtliga tjänster i allmänna läroämnen ställa krav på licentiatexamen av nuvarande omfattning. Liksom då det gäller lektorstjänster i tekniska och ekonomiska ämnen anser alltså gymnasieutredningen alternativa meriteringsvägar vara motiverade för övriga lektorstjänster. Vid universiteten finns nu möjligheter till ettbetygsstudium för licentiatexamen, även om sådana inte berättigar till erhållande av examen. Dessa avser att ge en forskningsintroduktion dels genom kursspecialisering, dels genom självständiga uppgifter, även om de ej alltid har karaktären av primärforskning. För en blivande lektor kunde ett studium, motsvarande ett betyg i licentiatexamen, i princip ge samma inriktning av studierna som nuvarande tvåoch trebetygsstudier för licentiatexa-

644 men, även om de kvantitativt är mindre omfattande. Det är gymnasieutredningens uppfattning att de uppgifter som åvilar en lektor kan tillfredsställande fullgöras utan att kravet på teoretiska studier förs längre än till den nivå som nu karaktäriserar ett betyg i licentiatexamen. Enligt gällande examensstadga fordras för filosofie licentiatexamen minst två betyg i något i examen ingående ämne. Utredningens förslag innebär sålunda att kravet på licentiatexamen ersätts med krav på vetenskaplig utbildning inom denna examens ram (ett betyg), som inte är fullt tillräcklig för själva examen. Härvid är dock att märka, att fordringarna för licentiatexamen i realiteten i de flesta ämnen är avsevärt större än som förutsatts i gällande föreskrifter. Med hänsyn till sistnämnda förhållande bör enligt gymnasieutredningens mening minimikraven för filosofie licentiatexamen kunna anpassas till den nivå, som sålunda föreslås för behörighet till lektorstjänst, d. v. s. till ett betyg i stället för enligt gällande bestämmelser två betyg. Härigenom skulle enligt utredningens övertygelse lektorsrekryteringen i avsevärd mån stimuleras. Studietiden för licentiatexamen skulle förkortas, något som allmänt sett vore av stort värde. Samtidigt skulle man — vid bibehållande av betygsskalan inom licentiatexamens ram — relativt lätt kunna utforma erforderliga regler för värderingen av de teoretiska lärdomsmeriterna hos t. ex. två sökande till samma lektorstjänst av vilka en avlagt licentiatexamen med betyget godkänd och den andre avlagt samma examen med betyget med beröm godkänd. Med hänsyn till att frågor rörande krav för akademiska examina faller utanför utredningens uppdrag, avstår emellertid utredningen från att framlägga något konkret för-

slag om ändring av stadgan angående filosofiska examina i nu berört hänseende. När gymnasieutredningen föreslår ett betyg i licentiatexamen som minimikrav för teoretisk meritering är det i förvissningen att denna utbildning väl uthärdar en jämförelse med motsvarande utbildning för gymnasielärare i andra länder. Som jämförelse kan nämnas, att en undersökning av den teoretiska lärarutbildningen för gymnasielärartjänster i de nordiska länderna, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och Västtyskland givit vid handen, att utbildningskravet ställes lägre än svensk licentiatexamen. Normalt förekommer en typ av lärarutbildning för gymnasiet, en annan för motsvarigheterna till realskola och grundskola. Någon uppdelning av gymnasietjänsterna motsvarande de svenska adjunkts- och lektorstjänsterna förekommer inte. Gymnasieutredningen vill emellertid understryka att ovanstående förslag endast berör den teoretiska meriteringen. Lektorstjänst innefattar åtskilliga uppgifter som ej tillgodoses enbart genom ämnesteoretiska studier. En alternativ meriteringsväg till lektorat bör därför stå öppen, där avseende fästes vid pedagogisk kvalificering. Utredningen vill erinra om det stora behov av såväl praktisk försöksverksamhet som utvecklingsarbete inom metodik och didaktik som i olika sammanhang understrukits, bl. a. av skolkommissionen. Att göra dylikt arbete till en meriteringsgrund för lektorat skulle dels stimulera metodisk-didaktisk verksamhet dels tillföra gymnasierna erfarenheter och resurser som skulle vara till stort gagn. Möjlighet bör därför föreligga för den som avlagt en kvalificerad grundexamen och därutöver meriterat sig genom pedagogisk verksamhet att inneha lektorat. Denna pedagogiska kvalificering

645 kan tänkas ske genom utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom metodik och didaktik eller dokumenteras genom bl. a. vetenskapligt eller pedagogiskt författarskap, konsulenttjänstgöring eller kursverksamhet samt givetvis genom allmän dokumentering som duglig, pedagogiskt skicklig lärare. I det sista fallet kan direkt dokumentering vara svår att uppnå. Gymnasieråds och skolledares omdöme om vederbörande måste därför tillmätas stor vikt. Vid inbördes konkurrens förutsätter dock gymnasieutredningen att liksom enligt nu gällande skolstadga särskild vikt vid bedömningen av andra befordringsgrunden fästes vid betyget i licentiatexamen under förutsättning att denna avlagts i ämne motsvarande skolämnen. Sammanfattningsvis bör följande vägar att nå behörighet för lektorstjänst på gymnasium, vad gäller ämnesteoretisk meritering, förekomma: A. Behörighet vinnes liksom hittills genom licentiatexamen eller doktorsgrad i skolämne eller därmed besläktat ämne eller på ovannämnt sätt kvalificerad civilingenjörs- eller civilekonomexamen. B. Behörig till lektorstj än&t är också den som avlagt godkänd tentamen för ett betyg i licentiatexamen i skolämne eller därmed besläktat ämne. C. Lektorstjänst kan även innehas av person, som meriterat sig på andra vägar, t. ex. avlagt en för adjunktstjänst kvalificerad grundexamen, innefattande en trebetygskurs eller motsvarande, detta dock under förutsättning, att denna teoretiska utbildning kompletteras med andra kvalifikationer, som kan anses vara av värde för lektortjänst. Till sådana kvalifikationer bör även kunna räknas licentiatexamen i från skolämnen mer avlägsna universitetsämnen.

I jämförelse med nuvarande behörighetsvillkor för lektorstjänst innebär gymnasieutredningens förslag, att alternativa meriteringsvägar skapas för tjänster i allmänna läroämnen där nu licentiatexamen eller doktorsgrad förutsattes. För gymnasieskolorna som helhet innebär förslaget att likartade meriteringsgrunder skapas — något som är angeläget, om gymnasial utbildning av olika typer sammanföres — samtidigt som meriteringsvägarna differentieras. För att dylika bestämmelser skall ha omedelbar effekt och göra en ökad rekrytering möjlig till lektorstjänsterna, bör sådana övergångsbestämmelser utfärdas, att de möjliggör för personer, som redan nu har likartad kvalificering, att söka tjänsterna. Gentemot gymnasieutredningens förslag till meritering för lektorstjänster kan anföras att förslaget innebär en sänkning av nuvarande behörighetskrav och att detta därför skulle kunna inverka menligt på resultatet av gymnasiestudierna. Det torde dock ej vara möjligt att hävda ett dylikt påstående på annat än formella grunder. Ser man enbart till de formella kraven kan hävdas att den svenska gymnasieundervisningen tillgodoses med teoretiskt mycket väl meriterade lärare. Det reella förhållandet är emellertid som gymnasieutredningen redan påpekat att inemot hälften av tjänsterna är obesatta och att antalet vakanser under senare år oavbrutet ökat. De vakanta tjänsterna uppehålls i vissa fall med befattningshavare som ej skulle vara behöriga att inneha ordinarie adjunktstjänst. Sett mot den bakgrunden vill gymnasieutredningen bestämt hävda att dess förslag till behörighet för lektorstjänst kan medverka till en reell förbättring av rekryteringen. Dels torde tjänsterna i större utsträckning kunna besättas,

646 löpa risken att genomsnittsnivån, bl. a. med hänsyn till vad som ovan anförts om vakanssättning, sänks. Om man önskar stå kvar vid de behörighetsbestämmelser som hittills existerat bör man ha en optimistisk uppfattning om möjligheten att besätta tjänsterna med behöriga sökande. De uppgifter som är tillgängliga angående licentiatproduktionen berättigar inte till en sådan optimism. Inom arbetsmarknadsstyrelsen har utförts vissa beräkningar över antalet licentiatexamina och disputationsprov vid de filosofiska fakulteterna. Av dessa framgår bl. a. att examinationen under den sista femårsperioden ej varit av den omfattningen att den nämnvärt bör kunna förändra rekryteringen till lektorstjänsterna, som framgår av tabell 1. Det bör vid bedömningar av licentiatexaminationens tillräcklighet tas i beaktande att behovet av lärartjänster vid gymnasiet i allmänna läroämnen under 1960-talet kommer att öka från drygt 3 000 till ca 4 500. Redan att häva den nuvarande lektorsbristen i de stora skolämnena skulle förmodligen kräva att under lång tid hela produktionen av

dels kan till dem knytas lärare som med nuvarande bestämmelser ej kan komma i fråga men som skulle kunna tillföra gymnasiets undervisning betydande värden. När en väg för rekrytering av lektorstjänsterna anvisas som innebär att behörighet kan vinnas — vid sidan av akademiska studier — även genom aktivt utvecklingsarbete inom skolväsendet, leder detta dels till en förbättrad rekryteringssituation, dels även till en mycket värdefull stimulans av skolans utvecklingsarbete. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang också erinra om förslaget till behörighet för adjunktstjänst vid gymnasium i 15.2.2.1 vilket innebär större ämnesfördjupning motsvarande 3-betygsstudier i något ämne. Att den reella kompetensen för gymnasielärarna genom detta förslag och förslaget till förändrade villkor för lektorsbehörighet kommer att höjas torde icke kunna motsägas. Det måste under alla omständigheter vara bättre att göra behörighetsvillkoren sådana att den genomsnittliga utbildningsnivån hos lärarna höjs än att genom upprätthållande av relativt höga formella krav för en kategori

Tabell 1. Antal licentiatexamina under läsåren 1957/58—1961/62 i grupper motsvarande skolämnen

sammanförda

1957/58

1958/59

1959/60

1960/61

1961/62

Naturvetenskapliga ämnen: Matematikämnen Fysikämnen Kemiämnen Biologiämnen Geografiämnen

19 26 28 7

12 25 20 19 2

12 27 24 22 5

15 28 33 31 6

12 30 32 47 13

Humanistiska ämnen: Matematiskt-samhällsvetenskapliga ämnen övriga samhällsvetenskapliga ämnen.. Beteendevetenskapliga ämnen Levande språk Svenskämnen Klassiska ämnen Övriga ämnen

4 25 7 19 22 3 14

3 25 18 20 17 7 18

5 32 12 19 16 6 15

5 38 23 16 18 6 23

6 27 24 18 21 9 22

Summa

261 Ämnesgrupp

647 licentiater tillfördes gymnasiet. När gymnasiet nu expanderar kraftigt samtidigt som övriga avnämares behov av licentiater ökar, synes det orealistiskt att räkna med att lektorsbehovet inom överskådlig framtid kan täckas genom licentiater med nuvarande studietid för licentiatexamen. Som exempel kan anföras att om det nuvarande antalet vakanser i moderna språk som uppgick till 138 tjänster vid de allmänna gymnasierna den 1 juli 1962 skall kunna fyllas krävs att hela licentiatproduktionen tillförs gymnasiet under ca 10 år. För att få en bild av det verkliga rekryteringsbehovet måste emellertid härtill läggas ersättningsbehovet och nuvarande vakanser vid fackgymnasierna samt det behov som aktualiseras av gymnasiets expansion. 15.2.3 Kvantitativt lärarbehov

15.2.3.1 Gymnasieutredningen har i kapitel 12 berört det kvantitativa lärarbehovet för gymnasiet vid 1970-talets början med utgångspunkt bl. a. i antagandet att ca 30 % av årskullen går i gymnasium. För att belysa h u r lärarbehovet fördelar sig på ämnen och hur det framräknade behovet ställer sig till den prognos som tidigare framlagts i betänkandet Lärare i läroämnen. Behov och tillgång under 1960-talet (Stockholm 1962) redovisas h ä r ämnesgruppsvis vissa sammanställningar. Det bör därvid observeras att lärarbehovet räknats som heltidstjänster i respektive ämnen. I de fall där ett minskat lärarbehov redovisas kommer detta ej att leda till hastiga förändringar i fråga om lärarbehov, eftersom tjänster vid gymnasium vanligtvis omfattar två läroämnen. Det innebär att behovet av lärare med utbildning i t. ex. klassiska språk är större än det i 15.2.3.3 angivna antalet tjänster, eftersom lärare i dessa ämnen kan undervisa även i andra ämnen.

15.2.3.2 I svenska och moderna språk är överensstämmelsen med tidigare prognos relativt god. Behovet av lärare i svenska — uttryckt i heltidstjänster —är framräknat till ungefär 500, vilket skall jämföras med tidigare prognossiffra 511. Beträffande moderna språk skall 1 347 enligt tidigare prognos jämföras med ca 1 400. Den intressanta skillnaden är emellertid en viss förskjutning mellan de moderna språken. I stort sett samma lärarbehov beräknas för engelska, tyska och franska i storleksordningen ca 400 lärartjänster i vartdera ämnet. Ett ökat behov redovisas för ryska och sydromanska språk. För dessa beräknas ett behov av ca 200 tjänster mot tidigare beräknade ett 40tal. 15.2.3.3 En stark minskning kan däremot förutses för de klassiska språken. Enligt gymnasieutredningens bedömanden skulle 1970 ca 100 heltidstjänster i enbart dessa språk vara erforderliga. 1962 års prognos räknade där med ungefär 250. I ämnet jämförande språkkunskap skulle erfordras 20 till 30 heltidstjänster. För bedömning av effekten av en sådan minskning hänvisas till vad som sagts i 15.2.3.1. Vidare bör anmärkas att antalet vakanta lektorstjänster den 1 juli 1962 var 34. 15.2.3.i För övriga humanistiska ämnen och samhällsvetenskapliga låter sig jämförelser ej lätt göra, eftersom gymnasieutredningens förslag delvis innebär en omfördelning av stoff mellan ämnena. I arbetsmarknadsstyrelsens och lärarutbildningssakkunnigas beräkningar sammanfördes historia och samhällskunskap till en grupp och antalet tjänster angavs år 1970 till ca 470 vartill bör läggas en del av det till ca 170 beräknade behovet av geografilärare. För historia och samhällskunskap sker i och med gymnsieutredningens förslag en viss

648 expansion varvid fördelningen mellan de olika ämnena kan anges till drygt 300 heltidstjänster i historia och ca 450 i samhällskunskap. Även för filosofi och psykologi sker en viss omstrukturering som ger utslag i lärarbehovet. Tidigare beräknades ett sammanlagt behov av inemot ett 70-tal heltidstjänster. Fördelningen bör enligt gymnasieutredningens beräkningar bli ett 60-tal lärare i filosofi och drygt 90 i psykologi. I den senare siffran är då inräknat behov av ett 20-tal lärare i ergonomi i teknisk lärokurs. I religionskunskap, där visst stoff förts över till andra ämnen, minskar lärarbehovet från det tidigare beräknade ca 160 till knappt 100 heltidstjänster (jfr 15.2.3.1). 15.2.3.5 För de naturvetenskapliga ämnena och matematik visar de olika beräkningarna relativt god överensstämmelse. Differensen belöper sig till ett 100-tal tjänster. En ökning beräknas inträda från ca 1 500 till ca 1 600. Ämnena sinsemellan finns vissa skillnader med någon ökning för matematik och fysik och minskning för kemi och biologi. Tas hänsyn till ämnet naturvetenskap visar gymnasieutredningens och 1962 års beräkningar en nästan exakt överensstämmelse. 15.2.3.6 För ekonomiska ämnen kan ej en liknande jämförelse göras som för allmänna läroämnen. Generellt kan dock sägas att med beräknad takt för utbyggnad av de ekonomiska studievägarna lärarbehovet kommer att öka avsevärt. För 1970 har gymnasieutredningen beräknat följande behov av heltidstjänster i ekonomiska ämnen: Företagsekonomi ca 200 Redovisning, distribution, förvaltning ca 100 Rättskunskap ca 25 Maskinskrivning och stenograf i ca 150

15.2.3.7 Beträffande de tekniska läroämnena är svårigheten att göra direkta jämförelser mellan olika beräkningar betingad av att ämnena i det nuvarande tekniska gymnasiet och i gymnasieutredningens förslag till utformning av teknisk lärokurs i flera avseenden inte motsvarar varandra. Sammanslås emellertid teknologi och övriga tekniska ämnen enligt gymnasieutredningens förslag kan ett lärarbehov av ca 900 tjänster beräknas 1970. Mot denna siffra skall ställas beräkningar som gjorts av lärarbehovet i tekniska specialämnen jämte mekanik, hållfasthetslära, ritteknik och projektionslära för samma tidpunkt. Dessa beräkningar h a r stannat vid ett behov av drygt 850 tjänster. Överensstämmelsen är alltså relativt god. 15.2.3.8 De estetiska ämnenas lärarbehov kan slutligen beräknas till drygt 100 tjänster samt för gymnastik till ca 200. Till övriga beräkningar skall även läggas det lärarbehov som motsvaras av timmar till förfogande och som kan sättas till motsvarande närmare 300 tjänster. 15.2.3.9 Totalt r ä k n a r gymnasieutredningen med att gymnasiet vid 1970-talets början med en antagen gymnasiefrekvens av 30 % har ett behov av ca 6 700 lärartjänster. Någon bestämd norm för hur dessa skall fördelas mellan lektorsoch adjunktstjänster kan ej anges. 15.2.3.10 Enligt skolstadgan 15 kap. 13 § bör varje på allmänt gymnasiums timplan upptaget läroämne vara företrätt av lektor. För tekniskt gymnasium gäller enligt 15 kap. 19 § att varje viktigare läroämne bör vara företrätt av lektor. Att för den gymnasiekonstruktion som gymnasieutredningen framlägger fasthålla den bestämmelse som nu gäller för allmänt gymnasium torde vara prak-

649 tiskt ogörligt. När det gäller vissa mindre ämnen kan det ej vara möjligt att i alla situationer skapa sådana ämneskombinationer att de företräds i lektorstjänst. Ett stadgande av den art som gäller för allmänt gymnasium kan också leda till svårigheter att skapa full tjänstgöring för vissa lektorer. Gymnasieutredningen föreslår därför att den bestämmelse som nu gäller för tekniskt gymnasium göres till generell föreskrift för inrättandet av lektorstjänster på det nya gymnasiet och att det må ankomma på skolöverstyrelsen att fastställa antalet lektorstjänster för varje enskild gymnasiehuvudman. Frågan om tjänsternas fördelning mellan enskilda skolenheter behandlas vidare i 18.2.1.1.

15.2.4 Synpunkter på den framtida lärarutbildningens uppbyggnad

Som framgått av 15.2.2 kan ett ställningstagande till kompetens för olika lärarkategorier ej ske utan att vissa lärarutbildningsfrågor berörs. Redogörelsen för ämnesinnehåll i kapitel 9 och för undervisningens utformning i kapitel 10 har också haft vissa utblickar mot lärarutbildningen. Frågan om h u r lärarutbildningen bör utformas med hänsyn till sådana förändrade förutsättningar som utformningen av den obligatoriska skolan och gymnasiet är f. n. föremål för utredning genom 1960 års lärarutbildningssakkunniga. Departementschefen h a r emellertid förutsatt ett samråd med gymnasieutredningen och i sina direktiv till de sakkunniga yttrat »att de båda utredningarna, så snart gymnasieutredningen kan precisera målsättningen för de gymnasiala skolformer, som kommer att omfattas av dess blivande förslag, i samverkan utarbetar närmare förslag i lärarutbildningsfrågan». De förslag och principiella synpunkter, som gym-

nasieutredningen h ä r diskuterar, har dryftats med en delegation inom lärarutbildningssakkunniga, som därvid redovisat de synpunkter på frågorna, som framkommit bland de sakkunniga intill tidpunkten för överläggningarna med gymnasieutredningen. De sakkunniga har dock ännu ej tagit slutgiltig ställning till lärarutbildningens utformning.

15.2A.1 Teoretisk lärarutbildning. Ämnesstudierna vid universiteten är som regel organiserade i kvantitativt fixerade enheter, betygsstudier. Som tidigare påpekats är denna studieorganisation svår att anpassa till utbildningsbehovet för vissa ämnen. Ämnesinnehållet skär i vissa fall över två eller flera examensämnen. I andra fall, där korrespondensen är större mellan ett gymnasieämne och ett universitetsämne, saknas för gymnasieundervisningen viktiga ingredienser f. n. i ämnesstudiet vid universiteten. I 15.2.2.1 har gymnasieutredningen hävdat, att de ämnesteoretiska studierna för adjunktbehörighet vid gymnasium i de fall, där den utgörs av ämbetsexamen i enskilt ämne, bör ha något större djup än för närvarande och att den i något ämne bör motsvara trebetygsstudier. Om man relaterar förslagen om ämnesinnehåll till nuvarande organisation för magisterstudierna, blir svårigheterna att rymma utbildningen för vissa ämnen och ämneskombinationer inom ramen för ämbetsexamen uppenbara. De kvantitativa fordringarna på kunskaper i de olika ämnen, som motsvarar ett undervisningsämne i gymnasiet, skulle bli mycket stora i exempelvis biologi, historia och samhällskunskap. Om varje universitetsämne skulle vara företrätt med betygsstudier, skulle exempelvis enbart biologi eller samhällskunskap en-

650 samma fylla en magisterexamen om sex betyg. Kombinationer med andra ämnen vore svåra eller uteslutna. En möjlig lösning av problemet vore att inom de ämnen, som betraktas som centrala för utbildningen, införa viss kompletterande kurslitteratur från andra universitetsämnen. Metodens lämplighet är naturligtvis beroende av hur kunskapskontrollen utformas. Om denna kompletterande kurslitteratur ej redovisas i form av tentamen i delstudiekurs, torde värdet vara begränsat. En förbättring av undervisnings- och kontrollmöjligheterna vore om inom ramen för betygsstudierna i ett ämne anknytande stoff från andra ämnen kunde tillgodoses genom speciella kurser. En tredje möjlighet till lösning av problemet att rymma studier i kompletterande ämnen inom den nuvarande magisterexamens studieorganisation, ger de särskilda kurser, som omnämnes i § 16 stadgan angående filosofiska examina. De tidigare nämnda litteraturstudierna eller specialundervisningen skulle kunna ersättas av särskilda kurser. Eftersom dessa ej inräknas i betygssumman för examen, blir möjligheterna att hålla utbildningen inom ramen för sex betyg större. Konsekvensen bleve att vissa ämnen och ämneskombinationer komrae att kräva väsentligt längre studietid än andra och det förhållandet får vägas mot bl. a. den effekt det kan ha på rekryteringen till dessa ämnen. Bedömes den bli negativ, bör andra lösningar övervägas. Den anmärkning som med skäl kan riktas mot alla dessa tre förslag till lösningar är att de ej ger möjlighet till en ur skolans synvinkel rationell avvägning mellan olika ämnen och ämnesmoment. För att åstadkomma dels fördjupningen, dels en rationell avvägning mellan de ämnen, som skall ingå i utbildning-

en, torde det för utbildningen i vissa skolämnen, t. ex. biologi och samhällskunskap, böra övervägas om ej avvikelser måste göras från organisationen med betyg och kurser till förmån för andra modulenheter. I stället för betygsstudier kunde speciella magisterkurser anordnas med beteckningar som biologi, historia, samhällskunskap. Sådana kurser skulle tidsmässigt omfatta en, två eller tre terminers studium och uppbyggas av kortare studiekurser i olika ämnen. Därmed vinnes också att en kombination av kurser, som är relevanta för gymnasieundervisningen, kan göras och att tidsvinster kan åstadkommas genom att den dubbelläsning, som eventuellt förekommer mellan olika universitetsämnen, kan undvikas. Det borde ej heller vara omöjligt att denna kursorganisation kunde skära över fakultetsgränserna, eventuellt också gränser mellan universitet och fackhögskola. Det senare skulle vara till fördel för lärarutbildningen i ämnen som rättskunskap, socialkunskap och företagsekonomiska ämnen. Denna organisation, som påminner om studieuppläggningen vid andra universitetsfakulteter än de filosofiska och om den vid fackhögskolorna, måste bedömas erbjuda stora fördelar genom målinriktningen, de organiserade studierna och de eventuella tidsvinsterna. Den borde därför kunna övervägas även för andra ämnen. Tillämpat på universitetsutbildningen för ämneslärare skulle vad nu anförts innebära, att denna gåves en annan struktur än den nuvarande. Ämnesstudier skulle organiseras motsvarande gymnasiets och grundskolans läroämnen. Varje ämnesstudium skulle uppbyggas av studiekurser av varierande omfång och med en logisk ordningsföljd, så att dubbelbehandling undvikes och så att exempelvis element ur his-

651 toria, konsthistoria och religionshistoria stöder varandra. Ett sådant av delstudiekurser uppbyggt ämnesstudium bör kunna anpassas även till ett integrerat studium av vissa ämneskombinationer. I undervisningsämnen, som har starka anknytningspunkter, skulle det förmodligen innebära både ämnesmässiga och pedagogiska fördelar. I 15.2.1.1 har påpekats hur vissa ämneskombinationer i det nya gymnasiet är direkt nödvändiga t. ex. kemi och biologi eller matematik och fysik. Det skulle erbjuda påtagliga fördelar om ett studium av dessa fast förknippade ämnen kunde organiseras i form av en fast studiegång, där studierna i respektive ämnen samordnades med varandra. Därmed skulle vinnas att de olika studiekurser som tillsammans skapar studiegången kan ingå vid den tidpunkt under utbildningen och i den omfattning som är adekvat. Ett sådant integrerat studium av en ämneskombination borde normalt rymmas inom ramen för ett treårigt studium och då innefatta även den ämnesfördjupning, som ansetts befogad i ett ämne för den som siktar till lärartjänst på gymnasium. Denna kan i form av specialstudium avsluta de tre integrerade studieåren i analogi med examensarbetet vid teknisk högskola. Någon förändring av studiernas djup eller vetenskapliga prägel jämfört med nuläget synes ej behöva befaras i ett integrerat studium. Utbildningen torde kunna läggas till grund för vidare studier, även om vissa av de element, som i dag förutsätts för licentiatstudier, faller bort på grund av målinriktningen. Det är därvid emellertid att anmärka att den som i dag ägnar sig åt vidare studier beroende på valet av licentiatuppgift stundom måste räkna med att lägga kompletterande studier till sin grundutbildning. Ett principiellt nytt läge

skulle ej inträffa vid ovan anförda studiesätt. När gymnasieutredningen framlägger denna skiss till integrerat studium av en ämneskombination är det i fullt medvetande om att den ej är generellt tilllämpbar. I de ovan anförda kombinationerna matematik-fysik och kemi-biologi skulle den innebära fördelar. Även i andra fall t. ex. i samhällskunskap bör en sådan studieform vara ändamålsenlig. I åter andra fall förefaller den inte innebära de fördelar som ovan anförts. Det kan gälla vissa delar av studier inriktade på lärartjänst i moderna språk. Integrerat ämnesstudium kan b i d r a till att lösa studieorganisationsproblem, om man i enlighet med gymnasieutredningens förslag i framtiden har att räkna med olika fordringar för adjunktstjänst på gymnasiet och på grundskolans högstadium. Inom det integrerade studiet bör det i princip vara möjligt att lägga upp två olika nivåer, som svarar mot respektive stadiers behov. Ett treårigt studium för adjunktsbehörighet kan i princip tänkas organiserat så att under de två första åren studier i två ämnen förs upp till en nivå som kan betecknas som tillräcklig för undervisning på grundskolans högstadium. Detta studium är gemensamt för samtliga blivande lärare oavsett om de siktar till tjänst vid grundskola eller gymnasium. Vid det tredje studieårets början träffas ett val mellan antingen ämnesfördjupning eller utökning av studierna med ytterligare ämne eller ämnen. Det första alternativet väljes av dem som siktar till gymnasietjänst, det senare av dem som inriktar sig på grundskolan företrädesvis. Även om studierna ej bedrivs integrerade utan ämne för ämne är ett likartat arrangemang till fördel. Grundstudierna i varje ämne är då gemensamma för

652 alla blivande ämneslärare oavsett vilken senare lärartjänstgöring de tänker sig. Detta förslag till organisation av studierna utesluter ej att behörighet till tjänst kan förvärvas genom akademiska studier i annan ordning. Givetvis måste då för full behörighet till tjänst vissa kompletteringar företagas t. ex. i anknytning till praktisk lärarutbildning. Universitet och skola måste stå i kontinuerlig rapport med varandra om tillräcklig följsamhet i kursuppläggningen skall garanteras. De läroplansförändringar, som göres vid skolan, måste relativt snabbt kunna slå igenom vid universiteten om målinriktningen skall kunna bevaras. Fördenskull bör skolöverstyrelsen ha möjlighet att påverka de studieplaner som gäller blivande lärare. En sådan ordning för fastställande av studieplaner bör föreskrivas att den tillgodoser de berättigade krav, som både universitet och skola kan ha på innehållets utformning. Det förslag som 1955 års universitetsutredning framlagt (SOU 1963:9, s. 267) om formen för fastställande av studieplaner för ämbetsexamen liksom beträffande utbildningens organisation är ett betydelsefullt steg i den riktningen. De synpunkter som ovan lagts på studierna för behörighet till adjunktstjänst bör i tillämpliga delar även läggas på den samlade utbildning som leder till lektorsbehörighet. Målinriktningen är därvid lika väsentlig. 15.2A.2 Praktisk lärarutbildning. Den målinriktning, som vinnes genom det integrerade studiet, gäller så långt som hittills diskuterats endast den teoretiska ämnesutbildningen. Målinriktningen skulle avsevärt förstärkas om utbildningen tillfördes undervisningselement, som direkt förberedde för den praktiska lärarutbildningen och verksamheten som lärare. De studerande skulle då på

ett tidigt stadium kunna få en klarare föreställning om den kommande yrkesverksamheten och definitivare än nu ta ställning till studieinriktning och yrke, medan ännu möjligheterna till andra yrkesval är förhållandevis stora. Hittills h a r man på detta för samhället i dess helhet så vitala utbildningsområde endast i begränsad utsträckning målinriktat utbildningen. Gymnasieutredningen menar att denna fråga nu måste omprövas. Med tanke både på framgången i lärarens yrkesutövning och ett rationellt resursutnyttjande ter det sig angeläget att så snart som möjligt under utbildningens gång kunna införa element — teoretiska och praktiska — som ger den studerande ökad kännedom och erfarenhet av skolan och läraryrket. Vissa inslag av vad som nu kallas praktisk lärarutbildning bör därför förekomma som yrkesförberedande moment i samband med den teoretiska lärarutbildningen. Hur denna i detalj skall utformas och vilket utrymme den bör ha är frågor som det ankommer på lärarutbildningssakkunniga att närmare penetrera. Gymnasieutredningen framför därför nu endast diskussionsvis några principiella synpunkter illustrerade genom olika modeller. Om pedagogik endast ses som en dimension av varje ämnesstudium kan kraven på yrkesförberedande moment göras mycket moderata. De kan sägas bli tillgodosedda genom att studierna målinriktas. Då universitetsstudierna ges ett innehåll som står i överensstämmelse med innehållet i motsvarande skolämne får den studerande redan genom sina studier en bild av den blivande verksamheten. För att skapa den erforderliga målinriktningen kan utöver studieplanernas uppbyggnad vissa organisatoriska åtgärder vidtas. En lämplig sådan torde ett visst samarbete

653 mellan universitet och lärarhögskola vara. Lärarhögskolornas lektorer kan tänkas fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet vid universiteten. På så vis skapas ytterligare förutsättningar för att målinriktningen skall kunna vidmakthållas. Det har diskuterats huruvida ämnesmetodik skall ges parallellt med ämnesstudierna. En viss tveksamhet h a r yppats mot en sådan organisation. Det h a r anförts att en sammankoppling kan leda till en icke önskvärd förenkling av problemställningarna om studierna hela tiden ses ur aspekten hur ämnet skall presenteras för skolans elever. Dessutom kan det pekas på vissa organisatoriska problem om ämnesmetodik skall införas i en studieorganisation där blivande lärare för grundskola och gymnasium följer samma kurser. Vad som däremot kan ges parallellt med ämnesstudierna utan att dessa organisatoriska problem inträder är information om målsättningsfrågor i vidare mening, skolorganisation, pedagogiskt utvecklingsarbete, hjälpmedel m. m. Denna information kan medverka till en starkare verklighetsanknytning och bidra till ökad förståelse för skolans samhällsfunktion. Den här skisserade utbildningen borde enligt gymnasieutredningens mening organiseras av lärarhögskola eller i nära samarbete mellan lärarhögskola och universitet och infogas i lärarutbildningen dels som en introduktionskurs vid de teoretiska studiernas början dels som övningar och föreläsningar parallellt med teoristudierna. Intresset för auskultationer har hittills varit påtagligt bland studerande med inriktning på lärarbanan. En förstärkning skulle otvivelaktigt erhållas om även auskultationer kunde organiseras. Sådana borde i så fall erhålla en fastare organisation, dels så att de genomföres planmässigt, dels

så att de intryck som erhålles diskuteras och summeras vid speciella seminarieövningar. En tredje möjlighet att ge ett inslag av praktisk lärarutbildning vore givetvis att integrera den med den teoretiska utbildningen. Om de inslag av praktisk utbildning som nämnts i föregående modell inplaceras i den modell för integrerat ämnesstudium som diskuterats i 15.2.4.1 kan följande organisation tänkas. Studier med sikte på lärarutbildning börjar med en introduktionsperiod vid lärarhögskola om förslagsvis två veckor som ger den ovan nämnda informationen. I anslutning till att de teoretiska studierna av ett ämne eller väsentligt ämnesmoment avslutats tillfogas en kortare period för studium av tillämpningsfrågor, eventuellt med auskultationer och ämnesmetodik. Vid universitetsstudiernas slut har då en grundläggande praktisk utbildning givits i anknytning till varje ämne. Oavsett vilken modell som tillämpas kan inom ramen för vad som hittills varit den ämnesteoretiska delen av studierna inordnas vissa delar av vad som exklusivt legat på lärarhögskoleutbildningen. Det innebär att denna senare del bör kunna göras kortare än tre terminer. Vilken tidsvinst detta kan leda till för den samlade lärarutbildningen är ^vårt att bedöma. Visserligen skulle det kunna antas att lärarhögskoleutbildningen därmed kunde inskränkas till två terminer, men det synes mera troligt att tidsvinsten för den samlade lärarutbildningen blir något mindre än en termin, eftersom de föreslagna inslagen i anknytning till de ämnesteoretiska studierna kan medföra någon förlängning av de skisserade tre studieåren. Hur den praktiska lärarutbildningen vid lärarhögskola skall organiseras har gymnasieutredningen ej anledning att gå in på. Utred-

654 ningen förutsätter dock att praktisk lärarutbildning skall ges samtliga lärare vid gymnasiet. Det innebär att sådan utbildning måste organiseras även för lärare i ekonomiska och tekniska ämnen. Behovet av utbildningsplatser för dessa är betydligt mindre än för lärare i allmänna ämnen, varför utbildningen bör kunna koncentreras till en eller ett par lärarhögskolor. Att skilja denna utbildning från annan lärarhögskoleutbildning är ej motiverat. Utbildning för allmänna, ekonomiska och tekniska ämnen bör alltså förläggas till samma utbildningsenhet. 15.2A.3 Lärarutbildningens organisation. I 15.2.4.2 har diskuterats åtgärder för att befordra lärarutbildningens målinriktning. Därvid har framförts tanken på en närmare utbildningskontakt mellan universitet och lärarhögskola. Den kontakten kan givetvis ske vare sig någon organisatorisk samordning av lärarutbildningens olika delar förekommer eller ej. Icke obetydliga fördelar skulle emellertid kunna vinnas om hela lärarutbildningen organiserades som en enhetlig teoretisk-praktisk studiegång. En starkare tonvikt vid målinriktningen skulle då kunna läggas. Med utgångspunkt från en enhetlig lärarutbildningsorganisation skulle det också vara lättare att förutse lärartillgången och utbildningsbehovet och i tid få fram erforderliga resurser för att tillgodose behovet. Med nuvarande organisation kan sannolika antaganden om den framtida lärartillströmningen göras först vid den tidpunkt, då den studerande går över från universitet till lärarhögskola. Då stort avseende måste fästas vid prognos- och målsynpunkterna, är det anledning att överväga om de ej bäst skulle tillgodoses om en organisatoriskt sammanhängande lärarutbildningsorganisation kunde skapas. En möjlighet —

som emellertid skulle leda till stora organisatoriska förändringar — vore att som i den allmänna debatten antytts skapa en speciell lärarutbildningsfakultet, som gåve hela utbildningsprogrammet och vid vilken avgångsexamen direkt ledde till behörighet att undervisa. I denna fråga har gymnasieutredningen inte tagit ställning. Att genomföra en sådan organisation för utbildning av lärare i tekniska och ekonomiska ämnen, vilka kan komma att utgöra en stor del av lärarna vid gymnasiet, synes knappast möjligt. En tänkbar utbildningsorganisation, som ej krävde de nämnda organisatoriska förändringarna kan enligt gymnasieutredningens förmenande se ut på följande sätt. Den som avser att bli lärare i läroämnen inskrives vid lärarhögskola men bedriver sina teoretiska studier i huvudsak vid universitet eller högskola. Efter dessa studiers slut fortsättes den praktiska lärarutbildningen vid lärarhögskola. Ett visst praktiskt pedagogiskt inslag kunde därvid såsom tidigare diskuterats tänkas placerat parallellt med de teoretiska studierna. För lärartjänster i allmänna ämnen har därvid förutsatts, att den bygger på utbildning vid filosofisk fakultet eller annan utbildning med motsvarande innehåll, t. ex. decentraliserad akademisk utbildning. För de lärartjänster för vilka civilingenjörs- eller civilekonomutbildning utgör grund kan måhända organisationen modifieras. Det är gymnasieutredningens uppfattning att en lärarutbildning, organiserad genom lärarhögskola och målinriktad på lärarverksamhet, aktivt kan b i d r a till en starkare lärarrekrytering. Man har anledning anta att den som påbörjar en på detta sätt anordnad målinriktad utbildning starkare än en vid universitet nyinskriven student får sin yrkesinriktning befästad. Genom studiernas

655 uppläggning ges de studerande klarare än nu en föreställning om vad verksamheten i det kommande yrket innebär och fordrar. Tillkomsten av en lärarutbildning organiserad på skisserat sätt bör inte utesluta att den studerande som erhållit teoretisk utbildning i annan ordning kan vinna behörighet för adjunkts- eller lektorstjänst vid gymnasium. Förutsättningen bör då vara att ämbets- eller licentiatexamen, eventuellt disputationsprov, avlagts i examensämne som svarar mot skolämne, och att den teoretiska utbildningen kompletteras med erforderlig praktisk lärarutbildning vid lärarhögskola. 15.2.4.4 Omedelbara åtgärder. De synpunkter som lagts på lärarutbildningen för gymnasiets del förutsätter organisatoriska förändringar vid universiteten. De berör också ett fält där ett sammanhängande förslag senare kommer att framläggas av lärarutbildningssakkunniga. Det innebär att av lärarutbildningssakkunniga föreslagna förändringar av ämneslärarutbildningen med all sannolikhet inte kan ske förrän efter det att det nya gymnasiet genomförts. Det nya gymnasiet föreslås skola genomföras fr. o. m. läsåret 1965/66 (se 19.1.2). För att det nya gymnasiets mål och innehåll skall kunna realiseras snabbt är det nödvändigt att lärarutbildningen så snart som möjligt kan anpassas till behoven. För att effekten av eftersläpningen skall bli den minsta möjliga, är det angeläget att sådana åtgärder vidtages att redan från och med höstterminen 1964 förändringar av universitetskurserna kan vidtagas inom ramen för nuvarande organisation. Detta bör kunna ske bl. a. genom att i större utsträckning kurser av det slag som oranämnes i § 16 stadgan angående filosofiska examina anordnas, d. v. s. sådana

särskilda kurser som nu ges i vissa ämnen för ämbetsexamen, t. ex. i astronomi för blivande fysiklärare. Det bör ankomma på universitetskanslerämbetet att i samarbete med skolöverstyrelsen snarast ta sådana initiativ att åsyftade förändringar kan komma till stånd.

15.2.5 Fortbildningen

De förändringar som föreslagits beträffande gymnasiets allmänna målsättning, samt de enskilda ämnenas målsättning och innehåll aktualiserar åtgärder för att göra lärarna förtrogna med dessa, d. v. s. de aktualiserar fortbildning. När gymnasieutredningen i fortsättningen kommer att framlägga förslag till fortbildningens organisation, har utredningen därvid delat upp komplexet i två avsnitt. Först kommer i 15.2.5.1 att diskuteras den fortbildning som måste komma till stånd för att under en övergångstid anpassa en tidigare utbildning till en ny situation. Därvid särskiljes behov som kräver förhållandevis små åtgärder från sådana som kräver större arrangemang. Gymnasieutredningen har vidare funnit det angeläget att framlägga förslag till en mera permanent organisation för fortbildning. I kapitel 5 och kapitel 9 har framhållits nödvändigheten av en fortlöpande läroplansrevision. En naturlig konsekvens av en kontinuerlig revision av lärokurserna måste vara en kontinuerlig fortbildning av lärarna. Förslag till organisation för denna diskuteras i 15.2.5.2. 15.2.5.1 Fortbildning under övergångstiden. Det kvantitativt mindre problemet under övergångstiden kan karaktäriseras som ett fortbildnings- och informationsproblem. Det är angeläget att förändringarna i vad avser såväl målsättning som innehåll så snart som möj-

656 ligt slår igenom i undervisningen. Särskilt torde målsättningsfrågorna behöva ägnas uppmärksamhet, eftersom man erfarenhetsmässigt kunnat iaktta, att dessa frågor, även om de ej är obeaktade, lätt skymmes av innehållsproblemen. Inte minst är detta betydelsefullt i de ämnen där förändringarna, jämfört med nuvarande gymnasium, innehållsmässigt inte är så stora men där målsättningen och studiemetoden är en annan. Då det nya gymnasiet genomföres är det viktigt att informationen om mål och riktlinjer ges tillräcklig uppmärksamhet för att programmet skall kunna genomföras inom rimlig tid. De nya undervisningsprinciperna, manifesterade t. ex. i förslag om ökat utrymme för självständigt arbete och studieteknisk handledning liksom metodfrågor för enskilda ämnen, bör självfallet vara centrala objekt för informationsverksamheten. Detsamma gäller innehållsförändringar och ämnesplanering. Informationsbehovet torde väsentligen kunna tillfredsställas genom studiedagar, feriekurser och tryckt information. För studiedagar, den av länsskolnämnderna bedrivna fortbildningen under terminstid och fortbildningskonsulenternas verksamhet bör detta vara en central uppgift. En tänkbar modell för studiedagsverksamheten är följande. Studiedagar förbereds genom att material på förhand ställs till deltagarnas förfogande, så att dessa kan inrikta sig på den information som kommer att bjudas. Studiedagen följs sedan upp genom att kvällskurser lokalt anordnas inriktade på praktiska planeringsproblem i anslutning till de frågor som behandlats på studiedagen. Det är angeläget att gymnasieutredningens experter liksom gymnasieråden härvid medverkar. De kan göra en stor insats för att informera om de nya läroplanerna.

Feriekursverksamheten, både den som organiseras centralt genom fortbildningsinstituten och den som organiseras genom lärarnas egna ämnesorganisationer, bör i princip ges samma inriktning som ovan diskuterats för studiedagarna. Även om målsättningsfrågorna särskilt i inledningsskedet också på feriekurserna bör ges stort utrymme är dock ämnesfortbildningen det naturligaste inslaget. Eftersom den blir relativt omfattande bör det övervägas om ej feriekurser av något längre omfattning kan tänkas i framtiden, även om en icke obetydlig rationalisering kan vinnas, om viss litteratur förutsattes vara inhämtad vid kursens början. Feriekurser för lärare anordnas även av branschorganisationer av olika slag. Dessa kurser är oftast mycket värdefulla men skulle kunna göras ännu värdefullare om det pedagogiska inslaget förstärktes. För att fortbildningsverksamheten skall bli effektiv är det av vikt att den samordnas så att resurserna utnyttjas på bästa sätt och att material ställs till förfogande. Skolöverstyrelsen bör därvid ikläda sig ansvaret för att lämpligt material utarbetas och ställes till förfogande. Detta bör ske genom att till verket knytes arbetsgrupper i olika ämnen eller ämnesblock bestående av lärare samt representanter för branschorganisationer, som när det gäller tekniska och ekonomiska ämnen kan antas göra en verksam insats för framställning av fortbildningsmaterial. Motsvarande arbetsgrupper har överstyrelsen beslutat sammansätta för grundskolans behov. Distributionen av material och organiserandet av kurser bör infogas i den fortbildningsorganisation som planeras. Fortbildningsinstituten, vilkas verksamhet bör omfatta även tekniska och ekonomiska ämnen, bör sedan regionalt

657 fungera som service- och organisationsorgan för olika slag av kursverksamhet dels genom de kurser de själva anordnar, dels genom samarbete med ämnesföreningar och branschorganisationer som bedriver egen kursverksamhet. Till de kostnadsfrågor som är förknippade med detta förslag återkommer gymnasieutredningen sedan de mer omfattande fortbildningsfrågorna behandlats. Den tryckta informationen har också sin givna betydelse för fortbildningen. Redan nu utarbetas och publiceras informationsmaterial för lärarnas bruk främst genom skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning försorg. Den permanenta löpande informationen skötes antagligen bäst den vägen. Frågan beaktas enligt vad som är gymnasieutredningen bekant vid det arbete som nu pågår med omredigering av Aktuellt från skolöverstyrelsen. Separata ämnesserier är därvid tänkbara. Liksom beträffande anordnande av feriekurser gäller beträffande tryckt information att dylik publiceras även av lärarorganisationer och andra organisationer. Dessa kan förutsättas ge en värdefull hjälp i informationssträvandena och bör därför erhålla stöd i olika former för denna verksamhet. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att inkomma med förslag till utformningen av detta stöd. Ett mer omfattande fortbildningsproblem än det ovan behandlade aktualiseras av den starka förändring som skett av vissa ämnen. Konsekvensen därav är att vissa även relativt vanliga ämneskombinationer kommer att vålla svårigheter. Den enskilde läraren skulle även om han kunde koncentrera sin verksamhet till ett undervisningsämne behöva komplettera sin utbildning med hela universitetsämnen eller motsvarande. Denna mer omfattande fortbildning är alltså av övervägande ämnesteoretisk

art och den spänner över stor latitud. I vissa fall kan den inskränkas till kompletterande studier avseende ett begränsat ämnesavsnitt. I andra kan den avse större kompletterande studier, för att slutligen som redan nämnts utsträckas till motsvarigheter till akademiska betygsstudier. Det sista gäller kanske främst ämnet samhällskunskap. Ofta omvittnat är det stora intresse ämneslärarna nedlägger på sin fortbildning och vidareutbildning. Den kontinuerliga utvecklingen av ämnesinnehåll och metoder har på lärarna lagt ett behov av ständig fortbildning. Något för lärarkåren principiellt nytt inträder ej i och med införandet av en ny läroplan. Det kan därför antas att de flesta lärare likmätigt den tradition som utbildats inom kåren griper sig an med denna fortbildning. Det är dock angeläget att i den situation som uppstår, då den nya läroplanen genomföres, en betydande insats göres för att underlätta arbetet för de enskilda lärarna. En tjänlig metod för vidare studier för en person, som samtidigt fullgör sin tjänstgöring, är att genomgå lokalt organiserade kurser eller att följa någon form av brevskoleundervisning. Den förra formen organiseras nu dels av skolöverstyrelsen i samarbete med universiteten och i samråd med universitetskanslersämbetet, dels av Folkuniversitet och TBV. Hittills h a r kurserna främst inriktats på bristämnen, men med tanke på grundskolans behov har också ett bredare register övervägts i syfte att bredda lärarnas kompetens. Vad som synes angeläget ur gymnasiets synvinkel är att kurser organiseras i de ämnen där man kan förutsätta att behovet kommer att bli störst och att kurserna innehållsmässigt får en sådan utformning att de är anpassade till gymnasiets behov. Det innebär att de ej behöver vara identiska med universitetens

658 betygskurser. För att göra kurserna tillgängliga i största utsträckning och för att nedbringa kostnaderna torde korrespondenskurser, som förutsattes utan kostnad ställas till lärarnas förfogande, vara den form för lösning av fortbildningsproblemet som i många fall är den mest ändamålsenliga. I andra fall, t. ex. när det gäller naturvetenskapliga och tekniska ämnen, torde feriekurser behövas som komplettering till brevstudier. Särskilt när laborationsövningar ingår i studierna synes den anordningen ofrånkomlig. I vanlig ordning kan naturligtvis studier också bedrivas vid universitet eller högskola. Det kan ifrågasättas om ej universiteten borde bära ansvaret för fortbildningen. Ett sådant ståndpunktstagande skulle bygga på att universiteten borde svara för den teoretiska lärarutbildningen oavsett vid vilken tidpunkt under en lärares verksamhet utbildningsbehovet aktualiserades. Mot detta kan anföras att universiteten ej ålagts något sådant ansvar när det gäller övriga akademiska yrkeskategorier samt att universitetsorganisationen nu ej är så utbyggd att den kan väntas med framgång bemästra problemen. Organiserandet av fortbildningen innebär inte bara en analys av läroplanen och utarbetande av kompletterande kurser i anslutning till förändringarna. Den innebär också beräkning av utbildningsbehovet, lokalisering och administration av kurser, allt uppgifter för vilka ett intimt samarbete med skolöverstyrelsen är nödvändigt. Universitetens befattning med utbildningen är också avhängig av utbildningens form. Kurserna har förutsatts väsentligen erbjudas som brevstudier. För detta talar möjligheten att sprida kurserna, kostnadssynpunkterna samt den i detta sammanhang betydelsefulla omständigheten att andra kursformer un-

dandrar lärare från undervisningen, något som under övergångstiden har särskilt ogynnsamma verkningar. Om metoderna för kursuppläggningen blir andra än de vid universiteten hävdvunna — vilket torde bli fallet eftersom kurserna ej motsvarar akademiska betygskurser — tillkommer ytterligare en svårighet att övervinna. Gymnasieutredningen finner det därför naturligt att den föreslagna fortbildningen helt administreras genom skolöverstyrelsens försorg. Det bör övervägas i vad mån ämnesföreningarna kan medverka i denna fortbildning. Kostnaderna för den föreslagna fortbildningsorganisationen ställer det sig vanskligt att beräkna innan en närmare analys av utbildningsbehovet kan presenteras. En sådan är beroende av säkrare uppgifter än som nu kan presteras om dels kursbehovet i varje särskilt ämne dels lärarkårens struktur och utbildning vid den tidpunkt det nya gymnasiet genomföres. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att snarast möjligt göra erforderliga beräkningar och framlägga därav föranledda förslag angående såväl den övergångsvis anordnade som den permanenta fortbildningsverksamheten. Gymnasieutredningen föreslår därför att ett anslag på 1 miljon kronor ställes till skolöverstyrelsens förfogande budgetåret 1964/65 för utredning och påbörjande av verksamheten och att det må ankomma på skolöverstyrelsen att återkomma med förnyade äskanden. Gymnasieutredningen förutsätter att genomgången fortbildningskurs eller motsvarande utbildning göres till förutsättning för erhållande av ordinarie tjänst eller för transport till annan tjänst. Genom skolöverstyrelsens försorg bör sådana övergångsbestämmelser emellertid utfärdas att hänsyn tages under en övergångstid till de lärare som f. n. icke är ordinarie.

659 15.2.5.2 Permanent fortbildning. Fortbildning bör inte vara en företeelse där insatserna begränsas till vissa perioder med akuta problem, t. ex. vid övergång till en ny läroplan. Speciella förhållanden motiverar då att lärarna erbjudes på visst sätt organiserad hjälp. Men som redan nämnts ägnar många lärare fortlöpande ett stort intresse åt sin fortbildning och det vore därför rimligt att de finge hjälp och stöd i detta sitt arbete i samma former som föreslagits för övergångsperioden. Förslaget om en rullande läroplansrevision är ett tungt argument för att de föreslagna åtgärderna permanentas och att impulser och uppslag till kompletteringar av ämnena förmedlas från de arbetsgrupper knutna till skolöverstyrelsen som skisserats i 15.2.5.1 och från gymnasieråden. Skall vidtagna förändringar vad gäller såväl målsättning som innehåll och verksamhetsformer snabbt slå igenom i undervisningen måste de organisatoriska garantierna härför skapas. Ett krav på fortbildning som obligatoriskt föreläggande för lärarna kan motiveras med samma argument som stöder kravet på att fortbildningen skall vara en permanent företeelse. Då lärarutbildningssakkunniga mer ingående kommer att behandla fortbildningsfrågorna, inklusive frågan om fortbildning skall vara obligatorisk, inskränker sig gymnasieutredningen h ä r till några principiella synpunkter. Den permanenta fortbildningen torde huvudsakligen kunna bedrivas efter samma linjer som den som skisserats för övergångstiden. Viktigt är att den ges en utformning, som gör det möjligt för lärarna att i stor utsträckning utan tjänstledighet fullfölja sin fortbildning. Det innebär att huvudlinjen bör vara att brevskolekurser ställs till lärarnas förfogande. Framdeles bör

också övervägas om kurser kan anordnas på ferietid med vissa intervall. För att feriekursverksamheten skall bringas att fungera rationellt, bör övervägas, om inte genom samverkan mellan fortbildningsinstituten och korrespondensinstituten en form av fortbildning kunde åstadkommas, i vilken en brevskolekurs utgör introduktion till en därtill anslutande feriekurs. Ett specialproblem är fortbildningen för tekniker. Den ställer sig svårare, eftersom den delvis bör ha formen av arbete inom industri och möjligheten att hålla sådana praktikantplatser öppna inom olika företag förmodligen är begränsad. Detsamma gäller lärare i ekonomiska ämnen. Även dessa frågor torde komma att närmare uppmärksammas av lärarutbildningssakkunniga varför gymnasieutredningen nu ej framlägger något preciserat förslag.

15.2.6 Åtgärder mot lärarbristen

Gymnasiets expansion aktualiserar ett omfattande lärarutbildningsbehov. Särskilt kan lärarbristen i vissa ämnen och ämnesgrupper komma att bereda svårigheter. Det gäller framför allt de ämnen som beräknats expandera, i första h a n d naturvetenskapliga, tekniska och ekonomiska. När gymnasieutredningen i det följande diskuterar olika åtgärder för att främja lärarförsörjningen och framlägger förslag till åtgärder kommer dessa att koncentreras till de ämnen, där problemen kan förmodas bli störst. Gymnasieutredningen kommer därvid ej att behandla generella utbildningspolitiska åtgärder i syfte att öka lärartillgången utan begränsar sig till vissa medel för att ernå ökad lärartillgång samt till åtgärder i syfte att åstadkomma ett mer rationellt utnyttjande av lärarna.

660 15.2.6.1 Nya former av lärarutbildning. I syfte att öka tillströmningen av lärare till gymnasiets tekniska sektor har gymnasieutredningen redan framlagt förslag, som lett till beslut av 1963 års riksdag. Genom detta beslut skapas en reguljär lärarutbildning för tekniska ämnen. Tillkomsten av en på lärarbanan inriktad högre teknisk utbildning torde verksamt bidraga till lösandet av lärarutbildningsproblemen för de tekniska ämnena. I och med inrättandet av denna utbildning kommer reguljär lärarutbildning att finnas för de flesta av gymnasiets ämnen utom de ekonomiska. En tänkbar lösning av detta problem vore att inrätta en analog utbildning vid handelshögskola. En sådan utbildning torde emellertid vara mindre tjänlig för gymnasiets behov med tanke framför allt på att ekonomiska ämnen i tjänster bör kunna vara förenade med t. ex. matematik eller samhällskunskap som framhållits i 15.2.1.1. En bättre lösning vore därför att behovet av lärare i ekonomiska ämnen vid sidan £v utbildningen vid handelshögskola tillgodosåges inom ramen för fil.ämbetsexamen. Sedan ämnet företagsekonomi blivit examensämne vid de filosofiska fakulteterna bör det kunna infogas i en studiegång av den typ som skisserats i 15.2.4. Inom ramen för en sådan examen bör det också vara möjligt att erbjuda utbildning i rättskunskap. Med tanke på att lärarbehovet är stort i de ekonomiska ämnena är det angeläget att information ges till de studerande om de möjligheter denna studieväg öppnar och att verksamma åtgärder vidtas för att stimulera till sådan utbildning. Gymnasieutredningen har tidigare nämnt möjligheten att anordna lärarutbildning omfattande ämnen eller ämnesinslag från olika högskoleutbildningar eller fakulteter. En kombination av

företagsekonomiska ämnen och rättskunskap skulle på den vägen kunna tillgodoses. I detta sammanhang vill gymnasieutredningen även peka på svårigheten att erhålla en adekvat utbildning för ämnena ergonomi, förvaltning och socialkunskap inom en och samma högskola eller fakultet. I den mån lärarförsörjningen för dessa ämnen ej kan ske i enlighet med 15.2.6.3 bör övervägas en speciell lärarutbildning. Hur denna skall anordnas är i någon mån beroende av de ämnen med vilka de lämpligen bör kombineras. Denna fråga torde ankomma på lärarutbildningssakkunniga att närmare utreda. 15.2.6.2 Assistenter. För att förbättra lärarsituationen i de tekniska och ekonomiska ämnena skulle en differentiering av läraruppgifterna kunna ske så att lärare med utbildning för i första h a n d lektorstjänst reserveras för de mer krävande undervisningsuppgifterna. Särskilt i de tekniska ämnena kan de läraruppgifter som nu placeras på en lärare med lektorskompetens differentieras på flera befattningshavare med olika uppgifter och utbildning. Huvudlärarens, lektorns, arbetsinsats reserveras för de mer avancerade teoretiska undervisningsmomenten medan organiserandet av laborationer och handledningen av räkneövningar kan anförtros en assistent med mindre omfattande utbildning. Denna form av fördelning av undervisningsarbetet har enligt vad gymnasieutredningen erfarit med framgång prövats vid bergsskolan i Filipstad. Som assistentlärare har där anställts — enligt kontrakt och med reglerad arbetstid — ingenjörer från skolan. De har sålunda till skillnad från övriga lärare ej undervisningsskyldighet. Därigenom kan assistentläraren även utföra andra arbetsuppgifter än dem som ä r direkt knutna till undervisningen. Assi-

661 stentsystemet betyder ingen total personalbesparing, eftersom antalet i undervisningen sysselsatta ej minskar. Däremot uppstår minskat behov av lärare med kvalificerad utbildning. Man kan vidare anta att på grund av den differentierade lönesättningen en viss ekonomisk besparing göres. Som assistenter i tekniska läroämnen kan användas gymnasieingenjörer och ingenjörer från de hittillsvarande fackskolorna. Gymnasieutredningen förutsätter att assistenttjänster med arvodesanställning av ovan skisserad art blir föremål för överväganden och förslag av lärarutbildningssakkunniga. Erfarenhet föreligger f. n. enbart från undervisning i tekniska läroämnen, men motsvarande tjänster bör enligt gymnasieutredningens mening prövas även i andra ämnen.

15.2.6.3 Speciallärare. Vissa läraruppgifter kan även täckas av personal som normalt h a r annan sysselsättning än lärarens. Det kan t. ex. ifrågasättas om reguljär lärarutbildning skall bedrivas för m i n d r e specialämnen, särskilt inom den tekniska sektorn. I varje fall måste undervisningen i sådana ämnen under en övergångstid tillgodoses genom att skolan som speciallärare kan förvärva specialister från olika områden som meddelar undervisning vid sidan av sin ordinarie yrkesverksamhet. Rekommendationer i denna riktning har tidigare avgivits av den under 1962 verksamma arbetsgruppen för de tekniska gymnasiernas lärarbehov, vars resultat publicerats i Lärarsituationen vid de tekniska gymnasierna (Ecklesiastikdepartementet, Stockholm 1962). Även utanför den tekniska sektorn bör speciallärare kunna h a n d h a undervisningen i vissa ämnen för vilka reguljär lärarutbildning f. n. saknas. Det gäller i första h a n d

rättskunskap, förvaltning, socialkunskap och dramatik.

15.2.6A Lärarbristen ställer problem av organisatorisk natur för skolarbetet, om de tillgängliga resurserna skall kunna användas på ett rationellt sätt. Nya och okonventionella metodiska grepp måste användas om resurserna skall räcka till. Sådana metoder bör eftersträvas där läraren kan utnyttjas som handledare för ett större antal elever än f. n. Vid den praktiska utformningen bör beaktas vad som nämnts om assistenter. Korrespondensundervisning under lärarhandledning är en redan prövad metod som även bör kunna utnyttjas framför allt i de fall där det av kostnadsskäl ej är försvarligt att använda annan undervisningsform. Den bör kunna prövas även i andra fall, t. ex. genom att läroböcker utformas som brevkurser för att under en övergångsperiod möta de problem som uppstår i helt nya ämnen, t. ex. teknologi. Undersökningar pågår i vad mån nya tekniska hjälpmedel kan bidra att lätta på trycket på personalresurserna. Om programmerade hjälpmedel kan utnyttjas i gymnasieundervisningen kan en lärare betjäna flera elever därigenom att hans roll blir huvudsakligen handledarens. Så bör kunna ske vid den stödundervisning som organiseras genom skolans försorg samt för elever som önskar komplettera mindre studiekurs. Även i den muntliga undervisningen är det nödvändigt att söka nya vägar. Klassavdelningen är inte i alla situationer den givna gränsen för optimalt undervisningsresultat. Några undervisningsmoment kräver antagligen den som övre gräns, medan andra kan förmedlas till betydligt större undervisningsgrupper. Erfarenheter av undervisning med grupper av varierande storlek saknas

662 i vårt land. Som nämnts i 12.7.1.3 har skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att penetrera dessa problem. I avvaktan på resultaten av denna grupps överväganden h a r gymnasieutredningen ej velat framlägga något förslag om införande av dylik organisation för undervisningen. Utredningen förordar att denna undervisningsorganisation så snart möjligt prövas där de lokala förutsättningarna föreligger.

15.3 Bibliotekarier, ka biträden m.m.

vaktmästare,

teknis-

15.3.1 Bibliotekarier

15.3.1.1 Enligt skolstadgan skall bibliotekarie finnas vid statligt gymnasium. Efter medgivande av vederbörande överstyrelse kan biträdande bibliotekarie eller särskild föreståndare för elevbibliotek finnas. Normalt skall en av skolans lärare tjänstgöra som bibliotekarie. Biblioteksorganisationens storlek regleras indirekt av de arvodesbestämmelser, som föreskrives i skilda kungliga brev. Sålunda må åt bibliotekarie vid statligt gymnasium och realskola per läsår utgå 2 880 kronor om elevantalet är minst 900, 2 520 kronor om elevantalet är 700—899 och 2 100 kronor om elevantalet är 500—699. Vid tekniskt gymnasium utgörs bibliotekariearvodet per läsår av ett grundbelopp av 1 000 kronor vartill kommer 100 kronor per linje och 1 krona per elev. Till de kommunala handelsgymnasierna utgår ej statsbidrag för arvode åt bibliotekarie. Detta innebär att även vid de större gymnasierna arvodena är sådana att man från skolans sida knappast kan räkna med mer än fyra å fem timmars arbete per vecka under läsåret av bibliotekarien. Några föreskrifter om hur

bibliotekstjänstgöringen ganiserad finns ej.

skall vara or-

15.3.1.2 I kapitel 16 skisseras bibliotekets funktioner i det nya gymnasiet. Dessa är betydande och bibliotekariens arbetsuppgifter kan i huvudsak uppdelas i två kategorier, bibliotekstekniska och pedagogiska även om någon skarp gränsdragning ej kan göras mellan dem. Att lösa de där föreslagna uppgifterna låter sig ej göra med de personella och ekonomiska resurser som nu står till gymnasiernas förfogande. När det gäller de bibliotekstekniska funktionerna bokinköp m. m. liksom uppgifter i samband med inköpsplanering och handledning i bibliotekskunskap och informationsteknik bör en fackutbildad bibliotekarie ha de största förutsättningarna att på ett rationellt sätt handlägga dem. Även vissa delar av de pedagogiska arbetsuppgifterna torde vinna på en arbetsfördelning mellan en fackutbildad bibliotekarie och elevernas lärare i olika ämnen. Den generella undervisningen i bibliotekskunskap bör kunna omhänderhas av bibliotekarien medan anvisningar i samband med givna arbetsuppgifter ges av resp. lärare. Bibliotekarien fyller också en viktig funktion i samband med konsultationer åt elever som ägnar sig åt individuella arbetsuppgifter. Det vore alltså en värdefull tillgång för skolans biblioteksväsen om fackutbildad arbetskraft stode till förfogande (jfr 16.4.2.2). I ett antal kommuner har skolväsendets biblioteksfrågor lösts på sådant sätt att avtal ingåtts mellan skolstyrelsen och ortens bibliotek, innebärande att det senare ställt fackutbildad personal till skolans förfogande mot särskild ersättning. Denna personal har haft såväl bibliotekstekniska som vissa pedagogiska uppgifter. Den h a r utgjorts av funktionärer på flera nivåer, t. ex. fack-

663 bibliotekarie, biblioteksassistenter och biträdespersonal. Enligt vad gymnasieutredningen erfarit har sådana överenskommelser mellan skola och offentliga bibliotek blivit till stor fördel för skolbiblioteken. Gymnasieutredningen vill rekommendera att sådant samarbete genomföres på alla gymnasieorter. Det innebär en rationell användning av specialutbildad personal. Fackbibliotekarien medverkar vid undervisningen i bibliotekskunskap och informationsteknik. Han hjälper till vid bokanskaffning och utlåning. Assistenter och biträdespersonal arbetar med utlåning, sköter vissa katalogiseringar, registreringar, bokreparationer etc. Biblioteket bör stå till förfogande såväl under skoltid som efter skoldagens slut, i det senare fallet som arbetsplats för eleverna då de utför självständiga arbetsuppgifter, men även för utnyttjande av andra än skolans elever och befattningshavare. För utlåning och enklare biblioteksarbeten bör elever kunna användas. 15.3.1.3 I skolstadgan 16 kap. 4 § stadgas att en biblioteksnämnd vid skolorna äger att besluta om bokinköp. Det nya gymnasiets bredd i fråga om lärokurser och ämnen gör en sådan rådgivande instans önskvärd. Det torde enligt gymnasieutredningens mening vara rationellt att vid varje gymnasium en rådgivande nämnd utses för bokanskaffningen i vilken förutom skolans bibliotekarie bör ingå en representant för var och en av skolans lärokurser. 15.3.1A Kostnaden för gymnasieskolans biblioteksverksamhet såsom denna beskrives i 16.4.2 och den organisation som här skisserats kommer givetvis att skifta mellan olika skolor, men som underlag för kostnadsberäkningar anges följande siffror. Förslagsvis kan ett

basbelopp beräknas till 3 000 kronor per skolenhet och 8 kronor per vid höstterminens början närvarande elev. Dessa belopp vilka endast bör betraktas som riktlinjer innebär att ett gymnasium med 800 elever för biblioteksverksamheten disponerar 9 400 kronor p e r år mot 2 400—2 900 kronor f. n. Denna förstärkning skulle kunna bidra till att ge biblioteket den ställning i gymnasiearbetet som är nödvändig.

15.3.2 Vaktmästare

Behovet av vaktmästare är delvis beroende av en gymnasieanläggnings lokalförhållanden. Behovet av maskinister eller värmeskötare varierar likaså från gymnasium till gymnasium. Med hänsyn till att gymnasieutredningen i kapitel 18 framlägger förslag om kommunalisering av gymnasieväsendet och till vad ovan sagts om det mycket varierande behovet av vaktmästare vid gymnasieskolor kan och bör generella normer ej uppställas. Det bör självfallet ankomma på vederbörande kommunala myndighet att från fall till fall pröva behovet. Vid de flesta gymnasierna torde vaktmästare också behöva biträda vid arbetet på rektorsexpeditionen, med duplicering, budskickning etc. Som framgår av följande avsnitt om tekniska biträden finns vid mindre skolor behov av vaktmästarhjälp vid vissa arbeten på de naturvetenskapliga och tekniska institutionerna. Dessa behov måste givetvis beaktas av beslutande kommunala myndigheter.

15.3.3 Tekniska biträden

15.3.3.1 Medan den under 15.3.2 n ä m n d a personalen har att i första hand fullgöra en rad allmänna åligganden vid skolorna, krävs specialister för vissa arbeten på bl. a. gymnasiernas institutioner för

664 biologi, fysik, kemi, maskinteknik, byggteknik, elkraftteknik och teleteknik. En föreställning om dessa institutioners omfattning erhålles i kapitel 16 där deras behov av lokaler och utrustning behandlas. Denna utrustning representerar stora ekonomiska värden och fordrar därför en sådan skötsel, att förslitningen ej blir för stor. När materiel användes i undervisning kan det dock ej undvikas att skador uppstår. Materielen fordrar vidare kontinuerligt underhåll och reparationer. När apparaturen används krävs dessutom förberedelse- och avslutningsarbeten.

tillgång till analyser av det slag som skoladministrativa utredningen utfört över arbetsuppgifterna på en rektorsexpedition. Något sådant material står emellertid ej till förfogande. Fördelningen på de olika gymnasierna av nuvarande institutionsteknikertjänster torde ej heller ha skett efter någon speciell norm. Erfarenheterna från de tekniska gymnasierna ger dock — trots bristen på kvantitativt underlag för bedömningen — en viss ledning vid beräkningen av personalbehovet. De allmänna synpunkter på institutionsteknikerns arbete som ges i det följande torde även belysa behovet.

De nämnda arbetena bör ej utföras av lärare utan av personal med för ändamålet lämpad utbildning — metallarbetare, finmekaniker, elektriker, radio- och telereparatörer etc. I de nuvarande tekniska gymnasierna h a r man därför i stor utsträckning anställt yrkesutbildade personer som institutionstekniker. F. n. finns ett 50-tal dylika befattningar. Därjämte har man vid anställandet av maskinister och vaktmästare sökt erhålla sådana med en yrkesutbildning, som gjort det möjligt för dem att utföra kvalificerade institutionsarbeten vid sidan av övriga göromål. Vid de allmänna gymnasierna finns inga institutionstekniker. Skolöverstyrelsen h a r emellertid ansett att stort behov finnes av dylika specialister även vid dessa och äskade i sina petita för budgetåret 1963/ 64 medel för anställande av institutionstekniker. Det kan påpekas att ett flertal länder i Europa har dylika anställda vid de skolor som närmast motsvarar våra gymnasier. Detta gäller t. ex. England, Nederländerna, Frankrike och Schweiz och därvid inte enbart skolor med teknisk undervisning.

Man bör vid undervisningen inom ett gymnasiums naturvetenskapliga och tekniska institutioner i görligaste mån anlägga samma synpunkter på personalsammansättningen som vid liknande vetenskapliga eller industriella anläggningar. Detta är motiverat icke enbart från pedagogisk synpunkt. Fastmer är det en fråga om rationell användning av arbetskraft. Det torde numera vid forskningsinstitutioner och industrilaboratorier ej anses vara ekonomiskt ändamålsenligt att använda akademiskt utbildad arbetskraft för annat än arbetsplanering, arbetsledning, undervisning och kvalificerat vetenskapligt arbete. Att inom skolan lösa frågan om institutionernas vård genom särskilda arvoden åt lärarna eller genom att nedsätta deras undervisningsskyldighet är lika ekonomiskt olämpligt. Det innebär att mindre kvalificerade uppgifter ersattes efter normer som gäller för mer kvalificerade samtidigt som specialutbildad arbetskraft tas från sina egentliga uppgifter.

Det skulle givetvis vara värdefullt att som underlag för bedömningen av en skolas behov av institutionstekniker ha

15.3.3.2 Utredningen har i 15.2.6.2 diskuterat en assistentinstitution. När nu en ökad användning av institutionstekniker föreslås, innebär detta att ytterligare ett steg tages mot en rationellare

665 användning av lärarnas arbetsinsats. Assistenternas arbetsinsats bör enligt utredningens mening ej omfatta det rent tekniska arbetet utan är närmast avsedd för uppgifter i samband med laborationer m. m. Bland den mängd arbeten på en skolas institutioner som billigare och med fördel fullgöres av för arbetet särskilt skolad personal kan nämnas översyn, rengöring, reparation, uppsättning och nedtagning av maskiner och apparater, viss tillverkning och ändring av apparatur, inköp av förbrukningsartiklar och övrig materiel för verksamheten. Gymnasieutredningen vill i detta sammanhang också peka på den möjlighet för underhåll av materielen som i vissa fall kan ernås genom serviceavtal med leverantörerna. För bedömning av institutionsteknikerbehovet bör erinras om följande: 1. De naturvetenskapliga ämnena får en relativt sett starkare ställning i det kommande gymnasiet än i det nuvarande. De av skolöverstyreslen tidigare redovisade behoven blir således större. 2. Den tekniska utbildningen sprides till ett stort antal gymnasieorter där nu endast allmän gymnasieundervisning finns. Även härigenom ökas behovet av institutionstekniker. 3. Antalet lärokurser vid nuvarande tekniska gymnasier torde öka på flera orter. 4. De moderniserade och delvis helt nya läroplanerna för de naturvetenskapliga och tekniska ämnena förutsätter ökade laboratorieresurser och därmed ökat behov av institutionsvård. 5. Gymnasieutredningen utgår ifrån att skolornas institutioner utnyttjas maximalt. Man måste dock räkna med att detta ej kan ske vid vissa skolor. Även dessa skolors laboratorier behöver dock institutionstekniker. Behovet av personal är i första h a n d beroende av

antalet institutioner men även av elevantalet. 6. Gymnasier med fjärde årskurs har avsevärt större teknikerbehov än gymnasier med enbart tre årskurser. 7. Vissa gymnasier får laboratorier som är särskilt välutrustade och skall för laboratoriearbeten kunna ta emot elever från andra skolor (centrallaboratorier). Vid gymnasier med enbart 3-årig studiegång finns laboratorier för biologi, fysik, kemi, maskinteknik, byggteknik och elteknik. Laboratorierna är dock icke vare sig vad utrymmen eller utrustning beträffar jämförbara med skolor som även har den fjärde årskursen. En vanlig storlek på skolor med enbart 3-årig studiegång kan som framgått av kapitel 12 komma att bli fem till sex paralleller, vilket torde komma att innebära två å tre paralleller med naturvetenskaplig och teknisk lärokurs. Man kan vidare räkna med högst tre av de fyra tekniska alternativen i årskurs 3. Verksamheten på biologiska, fysiska, kemiska och tekniska laboratorier kan bedömas ge full sysselsättning för en institutionstekniker. Vid de större gymnasierna med sju till tio paralleller kan tre till fem beräknas vara naturvetenskapliga eller tekniska. Alla tekniska alternativ torde finnas representerade. För institutionsarbetet vid sådana skolor bör institutionsteknikern få hjälp antingen av en deltidsanställd tekniker eller av en vaktmästare, som även fullgör andra sysslor. Vid gymnasier utan årskurs 4 och med mindre än fem paralleller bör institutionsarbete ingå i skolvaktmästarens uppgifter. Vid gymnasier med fullständig teknisk lärokurs kan följande organisationsformer bli aktuella. Ett gymnasium med högst fyra paralleller i årskurs 4 och med maskinteknisk, byggteknisk och elteknisk studiegång kan beräknas behöva

666 3 institutionstekniker. Finns kemiteknisk lärokurs ökas behovet med en halv tjänst. För centrallaboratorium tillkommer ytterligare en halv tjänst. Det bör påpekas att en samordning mellan gymnasium och fackskola i och för sig ej ökar teknikerbehovet, i den mån ej dubblering skett av laboratorierna något som ej syns erfordras normalt. Gymnasieutredningen utgår i sitt förslag från maximal beläggning av laboratorierna. I siffrorna för gymnasierna med fullständig teknisk lärokurs h a r medräknats behovet för påbyggnadskurserna. 15.3.3.3 Fördelningen och placeringen av teknikerna på de olika institutionerna avgöres av de lokala skolmyndigheterna. Ibland kan det vara fördelaktigt att placera dem så att de kan göra reparationer och nytillverkningar i anslutning till de maskintekniska institutionernas verkstad. Vid större skolor kan det ofta vara förmånligare att placera dem i anslutning till de institutioner de främst skall betjäna och att låta dem där få en arbetsplats för reparationer. Vid gymnasium med fler än en institutionstekniker bör dessas utbildning komplettera varandra. Vid sidan om en verkstadstekniker är det angeläget att skolan disponerar en svagströmstekniker. Eftersom inrättandet av institutionsteknikertjänster kommer att vara en kommunal angelägenhet bör de i detta avsnitt angivna behovsuppgifterna endast betraktas som ett underlag för de kommunala myndigheternas bedömanden. Enligt gymnasieutredningens uppskattning skulle totalt 275 tjänster som institutionstekniker behövas inom gymnasieväsendet. Om det antages att en halv vaktmästartjänst per skola f. n. är utnyttjad för institutionsvård vid de

allmänna gymnasierna, innebär detta en ökning av organisationen med omkring 140 tjänster, ökningen innebär delvis ett överförande av arbete från lärare till tekniker men är framför allt orsakad av gymnasieväsendets expansion och förändrade struktur.

15.4 Personal för uppgifter

elevvårdande

15.4.1 Inledning I kapitel 14 har utredningen framlagt förslag till organisation av elevvården vid gymnasier. Nuvarande skolstadga anger inga normer för hur elevvården bör ordnas. Den reglerar endast den del av elevvården som berör hälsovården och även inom detta område utan några detaljerade bestämmelser. I kapitel 12 om gymnasiets yttre organisation har angivits några organisationsexempel. Utredningen har utgått från dessa vid behandlingen av bibliotekarie- och institutionsteknikerorganisationerna. Exemplen är dock ej speciellt användbara vid beräkningen av personalbehovet för skolsocial verksamhet. Ett enskilt gymnasium ger ej underlag för hela tjänster inom elevvården. Som framgår av tablåerna i kapitel 12 redovisar dessa emellertid kommunernas hela skolväsende på gymnasial nivå, med eller utan samorganisation med grundskolans högstadium. Utredningen har detalj studerat behovet av personal för skolsocial verksamhet endast vid gymnasier. Det är dock rimligt antaga att fackskolorna och yrkesskolorna har ett liknande personalbehov. Eftersom gymnasiets skolsociala program i många orter blott kan genomföras om samarbete sker med a n d r a skolformer måste också vid genomförandet hänsyn tas till dessa. I de minsta kommunerna räcker det dock ej

667 med ett samarbete mellan ålderns skolor.

gymnasie-

De medelstora och större kommunerna kan genomföra programmet med egen personal om samtidigt grundskolebehovet inom dessa områden beaktas.

15.4.2 Skolhälsovård

Gymnasieutredningen anser en utbyggnad av skolhälsovården angelägen. Det torde under alla förhållanden kunna konstateras att heltidsanställda skolsköterskor behövs i skolor med ett elevantal av 1 000 eller större. Bristen på läkare försvårar f. n. ett ökat utnyttjande av sådana inom skolväsendet, varför gymnasieutredningen funnit det mera realistiskt att föreslå en koncentration av resurserna till andra delar av elevvården. Hälsovården måste liksom hittills i många gymnasiekommuner organiseras gemensamt för gymnasierna och den obligatoriska skolan. Ett samarbete kan också ske med de övriga kommunala institutioner som har organiserad hälso- eller sjukvård.

15.4.3 Studie- och yrkesorientering samt övrig elevvård

Underlaget för tjänster inom skolpsykologin och för specialister inom studieoch yrkesorienteringen är föga större än inom skolhälsovården. Endast i residensstäder eller större samhällen finns nu de specialister, som krävs. Emellertid har arbetsmarknadsstyrelsen lagt upp en organisationsplan som — i fall av tillfredsställande personalresurser — inom ett par läsår är avsedd att ge tillfredsställande medverkan i yrkesvägledningen på praktiskt taget alla gymnasieorter. Då behovet av personalförstärkning till viss del tillgodosetts torde det endast vara den skolpsykologiska verksamheten i de minsta gymnasiekommunerna som kräver utifrån kommande särskild medverkan. Länsskolpsykologen bör i viss utsträckning kunna lämna denna.

15.4.4 Personalorganisation

Under hänvisning till vad i det föregående sagts och till kapitel 14 skulle en kommuns elevvårdsorganisation på det gymnasiala åldersstadiet kunna utformas enligt nedanstående översikt. Skolkurator: Kuratorns arbetsuppgifter växer med antalet elever i skolan. Arbetsmängden bör per elev och läsår beräknas till 3A å 1 timme. Detta motsvar a r en halv kuratorstjänst per skolanläggning om 800—1 000 elever. Skolläkare: Dennes mottagnings- och konferenstid beräknas till iU a Va timme per elev och vartannat läsår. Detta motsvarar närmast en heltidstjänst per 10 000 elever efter de n o r m e r som f. n. gäller för skolläkartjänster. Skolsköterska: En heltidstjänst bör inrättas per 1 000—1 200 elever. Skolpsykolog: Arbetstiden för psykologen bör beräknas efter samma grunder som för skolläkaren. Detta betyder en heltidstjänst per 10 000 elever. Yrkesvägledare: Länsarbetsnämndens yrkesvägledare bör disponera omkring Vs å Vi timme per elev och läsår för samtal, konferenser, lektioner och utredningar. Detta kan anses motsvara en heltidstjänst på 5 000 elever. Den organisation som angivits måste anses vara beräknad i underkant. Ett säkert underlag för bedömning av behoven saknas ännu, men det förefaller realistiskt att förutse ett större behov av skolkuratorer och skolpsykologer. Med en psykologtjänst på 10 000 elever kan givetvis endast det mest trängande behovet tillgodoses. Vad skolkuratorerna beträffar kan nämnas att vissa amerikanska skolor anser det nödvändigt

668 med en kurator per 200 elever, varvid denne dock även arbetar med bl. a. yrkes- och studievägledning. När gymnasieutredningen trots insikten om behovet föreslår ett begränsat program har detta sin grund i en bedömning av möjligheten att inom en snar framtid genomföra detsamma. Tillgången på personer med lämplig utbildning torde tills vidare vara så knapp att en kraftigare utbyggnad av elevvården ej är möjlig. Antalet befattningshavare vid enbart gymnasium skulle, om deras arbetstid sammanfördes till heltidstjänster, motsvara följande antal tjänster (avrundade tal) omkring 1970 vid en gymnasiefrekvens av ca 30 % : 60 skolkuratorer 10 skolläkare 90 skolsköterskor 10 skolpsykologer 20 yrkesvägledare. Eftersom det här gäller skolor som f. n. h a r sin elevvård anordnad med bidrag av såväl statliga som kommunala medel och några aktuella uppgifter om det skolsociala programmets utformning och omfattning vid de kommunala skolorna ej finns, kan någon rättvisande jämförelse med aktuella förhållanden ej göras. De berörda befattningshavarna torde dessutom i de allra flesta fall arbeta inom såväl gymnasieskolor som grundskolor, realskolor, flickskolor och yrkesskolor, vilket ytterligare försvårar en jämförelse.

15.5 Skolans

ledning

Gymnasieutredningen behandlar i detta avsnitt frågor rörande skolans ledning. Utredningen har därvid haft kontakt med skoladministrativa utredningen särskilt i vad gäller administrativa arbetsuppgifter och personalbehovet härför.

15.5.1 Skolledningens uppgifter och arbetsbörda

15.5.1.1 Med skolledningen avses i det följande dels rektor och biträdande skolledare, dels den personal rektor har till hjälp i skolans kansli. Skoladministrativa utredningen har i Förslag till förbättringar av läroverksrektorernas arbetssituation (stencil, ecklesiastikdepartementet 1962: 5) analyserat skolledningens uppgifter och därvid utifrån rektors arbete indelat dem i tre grupper, nämligen pedagogiska, administrativa och skolsociala. Genom bl. a. enkäter har man sökt fastställa arbetsbördan för en skolenhets rektor, sekreteraren — som i allmänhet är en lärare med sekreterararbetet som extra uppdrag — och biträdespersonalen. Man h a r även sökt bestämma relationerna mellan de pedagogiska, administrativa och skolsociala uppgifterna. I remissvaren över denna utredning anfördes att de specifika arbetsförhållandena vid skolor med fackgymnasial undervisning icke beaktats i tillräcklig utsträckning. Gymnasieutredningen anförde för sin del tvekan beträffande de kriterier som använts vid fördelningen mellan administrativa och pedagogiska uppgifter. Närmast gällde emellertid detta frågan om vad som skall avses med pedagogiska uppgifter. Gymnasieutredningen anser för sin del att som pedagogiska bör betraktas endast sådana arbetsuppgifter för vilkas fullgörande kräves praktisk lärarutbildning. Denna distinktion är av betydelse bl. a. med tanke på rektorstjänstens konstruktion och rekrytering. Som bakgrund till sina synpunkter på och förslag angående skolledningens uppgifter och organisation vill gymnasieutredningen först anföra några synpunkter på skolledningens arbetsbörda. Som framgår av avsnitten om gymnasiernas sekreterar- och biträdespersonal kan arbetsförhållandena för denna reg-

669 leras genom att variera antalet tjänster. En minskning av rektors arbetsbörda måste däremot åstadkommas på annat sätt. Att åstadkomma en sådan var en av skoladministrativa utredningens huvuduppgifter. Utredningen visade att vid modelläroverk med 35 klassavdelningar och 1 000 elever samt olika fördelningar av dessa på gymnasium, grundskolans högstadium och realskola rektors arbetsbörda i nuläget varierade mellan 2 090 och 2 390 timmar per år med stark koncentration till läsårstid. Denna arbetsbörda överstiger avsevärt den som normal betraktade årsarbetsmängden. Av rektors arbete kunde inte fullt en femtedel hänföras till undervisning med vad därtill hörde av för- och efterarbeten. Man måste därför ställa frågan vilka åtgärder som kan vidtagas för att minska rektors arbetsbörda bl. a. genom att överföra arbetsuppgifter på annan personal. Som framgår av kapitel 12 räknar gymnasieutredningen med att gymnasieskolorna i framtiden kommer att utgör a s av skolenheter med något färre elever än de nuvarande läroverken. Flera skäl torde medverka till denna utveckling. Inrättandet av grundskola innebär att de flesta kommuner torde finna det fördelaktigt att sprida högstadieundervisningen i kommunen på flera anläggningar än de som tidigare existerat på samma åldersstadium i form av realskolor eller flickskolor. Vidare erbjuder en horisontell samordning mellan gymnasiala skolor avsevärda ekonomiska och pedagogiska fördelar samtidigt som elevantalet även i sådana samorganiserade skolor oftast blir lägre än vid hittillsvarande högre allmänna läroverk. En relativt vanlig storlek torde bli skolor med 800—1 000 elever, men under en övergångstid torde skolenheterna kamma att vara större. Skoladministrativa

utredningen

har

såsom tidigare framgått arbetat med olika modelläroverk. Med hjälp av skoladministrativa utredningens beräkningar kan för skolor med nyss nämnd storleksordning antagas att rektors arbetsbörda, sedan rektor så långt möjligt avlastats annat än pedagogiskt betonat arbete, kommer att variera mellan ca 1 900 och drygt 2 200 arbetstimmar beroende på skolans storlek. Detta innebär att jämförelsen gjorts med rektors arbetsbörda vid tekniskt läroverk innefattande 5 veckotimmars undervisning. Av de skäl som nedan anföres är den jämförelsen i regel den mest adekvata. Även om siffrorna måste utnyttjas med stor försiktighet framgår att redan skolans storlek vid de av gymnasieutredningen redovisade exemplen ger rektorerna en rimligare arbetsbörda och att denna skulle med hänsyn tagen enbart till dessa förhållanden närma sig den som betraktas som normal. Det finns å andr a sidan faktorer, som i det framtida gymnasiet ökar rektors arbetsbörda även om elevantalet blir lägre. Sådana faktorer har skoladministrativa utredningen ej kunnat väga in. Den viktigaste faktorn är den samorganisation av olika studievägar som föreslås. Det större antalet studievägar liksom möjligheten till övergång mellan dessa måste komma att öka det administrativa arbetet. Detta medför även viktiga uppgifter inom studierådgivningen. Skolans kontaktbehov med övriga delar av samhället ökar. Skolan får en heterogenare lärarkår och ett större antal institutioner av olika slag — inte bara naturvetenskapliga utan även t. ex. maskintekniska, byggtekniska och elektrotekniska. För att belysa dessa uppgifter och anvisa vägar till en rimlig arbetsbörda för rektor diskuteras i det följande några av skolledningens funktioner. Beträffande skolledarorganisationen inom kommunen hänvisas till kapitel 17.

670 15.5.1.2 Rektors undervisningsskyldighet och allmänna pedagogiska uppgifter. Man har hittills i svensk skola ansett att rektor bör undervisa åtminstone några lektioner varje vecka. Endast genom att ha egen undervisning skulle en skolledare kunna ge på tillräckligt fast grund vilande hjälp åt skolans lärare i dessas pedagogiska arbete. Förståelsen för elevernas arbetssituation skulle likaså främjas av att rektor undervisade. Undervisningen skulle vidare ge rektor bättre möjligheter att pröva och värdera nya pedagogiska hjälpmedel och metoder. I skolstadgan 15 kap. 4 § stadgas att rektors undervisningsskyldighet skall omfatta 10—14 veckotimmar eller vid handelsgymnasium 10—16 veckotimmar. Den kan dock nedsättas till lägst 5 veckotimmar om elevantalet är ovanligt högt eller arbetsbördan omfattande. Rektor som förestår egentlig lärarkurs eller vid skola samverkande med lärarhögskola liksom rektor vid tekniskt gymnasium kan få sin undervisningsskyldighet nedsatt till lägst 3 veckotimmar. Länsskolnämnden fastställer undervisningsskyldigheten. Skolväsendets omdaning h a r medfört att rektors undervisning successivt måst skäras ned. Det kan erinras om att rektorer vid lärarutbildningsanstalter h a r ingen eller ringa undervisning fastän de med utgångspunkt i ovan anförda synpunkter borde ha störst anledning att undervisa. Även inom fackgymnasieväsendet har rektor undervisning. Vid tillsättandet av dessa rektorat har emellertid delvis nya vägar beträtts. Mindre vikt har lagts vid rektors pedagogiska funktion och mer vid hans arbetsledande. Detta betyder att man sett på undervisningsskyldigheten något annorlunda än inom det allmänna skolväsendet. I några fall h a r skolledare förordnats, vilka varit väl

kvalificerade tekniker eller forskare men ej haft väsentlig pedagogisk erfarenhet. De på dessa vägar rekryterade skolledarna har visat sig mycket tillfredsställande kunna leda gymnasier och fullgöra en rektors pedagogiska uppgifter. Sett mot den bakgrunden synes det som om rektors undervisningsskyldighet är av mindre betydelse för att han framgångsrikt skall kunna leda skolans verksamhet. Det nya gymnasiets utbildningsprogram omfattar ett väsentligt större område än någon av de gamla gymnasieformernas. En rektor med ämnesutbildning inom ett område kommer givetvis att kunna ge viss pedagogisk handledning åt lärare undervisande inom andra ämnesområden. Stora delar av den för andra fack gällande speciella metodiken och pedagogiska problematiken kommer dock att ligga utanför hans kompetens. Värdet av rektors egen undervisning som garanti för att han skall kunna fullgöra vissa andra funktioner blir därför mindre. Undervisningsskyldigheten användes å andra sidan i skolväsendet som en regulator av rektors arbetsbörda. Som sådan har den förtjänster och torde därför vara oundgänglig i mindre gymnasier. Gymnasieutredningen anser sig med ledning av erfarenheterna från fackgymnasieväsendet och yrkesskolorna samt med hänsyn till den konstruktion som det blivande gymnasiet föreslås få ej övertygad om nödvändigheten av att rektor har egen undervisning. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om vad som i 15.5.1.1 anförts om den delvis nya arbetssituation som uppstår varför skoladministrativa utredningens analys av rektors arbetsuppgifter ej kan tillämpas på det nya gymnasiet. Det framtida gymnasieväsendet torde utvecklas fördelaktigare om rektor kan koncentrera sig på de arbetsledande

671 funktionerna. Hans undervisningsskyldighet bör därför bli av ringa omfattning och han bör även kunna vara helt utan undervisning. Undervisningsskyldigheten bör efter av skolöverstyrelsen utfärdade riktlinjer fastställas av länsskolnämnden. 15.5.1.3 Övervakning och ledning av undervisning m. m. Rektors möjligheter att övervaka undervisningen, ge pedagogisk handledning m. m. varierar men är ofta — bl. a. på grund av arbetsbelastningen i övrigt — små. Det är emellertid mycket angeläget att dessa uppgifter ägnas stor uppmärksamhet. Skall detta bli möjligt måste enligt gymnasieutredningens uppfattning rektor till sin hjälp ha befattningshavare som biträder med den pedagogiska ledningen vid skolan. Man kan tänka sig olika former för den pedagogiska ledningen. Oavsett vilken lösning som väljes bör dock organisationen vara sådan att den minskar rektors arbetsbörda. Utredningen återkommer till frågan under avsnittet 15.5.3, där olika organisationsmodeller diskuteras. 15.5.1A Arbetet med eleverna. Ehuru skolledningen har ansvar för och bör ta aktiv del i den skolsociala verksamheten, bör de föreslagna skolkuratorerna utföra en betydande del av detta arbete. Skolledningens arbete inom det skolsociala området kommer därför att ändra karaktär. Det utredande arbetet förutsattes utföras av klassföreståndare eller kurator. Rektors uppgift blir först och främst beslutande och kansliets verkställande. Rektor bör vidare kunna överföra det med studiehjälpsbidrag o. dyl. förenade arbetet på skolkurator och biträdespersonal. Studiehjälpen bör betraktas mer som en social än som en pedagogisk angelägenhet och är därför en del av det skolsociala programmet och därmed en kurators uppgift.

Arbetet med eleverna kräver givetvis insikt i skolans liv. Samtidigt måste dock påpekas att flera av dessa arbetsuppgifter är av det slag som varje arbetsledare har att utföra. De är kvalificerade och atmosfären i en skola är mycket beroende av h u r de utföres. På rektorsämbetet måste därför också i framtiden åvila ett betydande ansvar inom detta arbetsområde som dock inte kan betraktas såsom i trängre mening pedagogiskt. De erfarenheter som är nödvändiga för bedömning av dylika frågor förvärvas på skilda vägar och pedagogisk utbildning synes ej vara en ovillkorlig förutsättning. 15.5.1.5 Med undervisningens organisation avses frågor om elevernas studieval, skollokalernas disposition, lärarnas och övriga befattningshavares tjänstgöringsfördelning, uppgörande av arbetsordning för muntlig undervisning och för skriftliga prov etc. Dessa uppgifter sysselsätter all personal i skolans ledning och utgör en betydande del av dess arbete. I många skolor är framför allt rektors sekreterare sysselsatt med dem. De övriga uppgifterna torde i betydande omfattning kunna handläggas av kvalificerad expeditionspersonal (jfr 15.5.4). Det är sannolikt att den i det nya gymnasiet komplicerade schemaläggningen kan utföras med datamaskin. Det erforderliga förarbetet, som kräver ingående kunskap om studiegångarna, skolans pedagogiska funktion och speciella förutsättningar vid skolenheten, behöver utföras av en erfaren lärare. En icke automatiserad schemaläggning torde i det nya gymnasiet kräva större lärarinsats än i det nuvarande. 15.5.1.6 Intagning, avgång, flyttning, terminsavslutning, slutbetyg. Dessa uppgifter kräver f. n. en omfattande insats av rektorsexpeditionernas biträdesperso-

672 nal. De förutsätter goda kunskaper om bestämmelser i skolstadgan och kan karaktäriseras såsom administrativa. Besluten ligger i vissa fall ej på rektorsämbetet utan hos klasskonferens. Kansliets uppgift är registrerande och expedierande. Rektors arbete i dessa angelägenheter knytes i hög grad till ledandet av de konferenser och sammanträden vari de behandlas. Dessutom skall han planera och leda u p p r o p , åhörardagar, avslutningar etc. Arbetsfördelningen i det kommande gymnasiet mellan rektor och kanslipersonal torde i dessa avseenden vara ungefär densamma som hittills. Det torde f. n. med få undantag vara lärare som för protokoll vid sammanträden i skolorna. Gymnasieutredningen ifrågasätter huruvida det icke vore rationellt att denna uppgift vid vissa större sammanträden överfördes till kanslipersonalen. 15.5.1.7 Lokaler, utrustning, hjälpmedel. Rektor har ett primärt ansvar för skolans fastighet och inventarier och skall tillse att undervisningsmaterielen är modern och i gott skick. Han h a r ansvar för biblioteket. I inventarie- och materielfrågor skall rektor göra den avvägning mellan institutionernas behov som är nödvändig. Denna grannlaga uppgift kräver egentligen mer ingående fackkunskaper än vad som rimligen kan begäras av honom. Här kan emellertid huvudlärare få en funktion och lämna rektor den medverkan som är nödvändig. Rektors slutgiltiga beslut i fråga om reparationer, nyinköp etc. blir av den typ som varje chefstjänsteman måste fatta, där behov väges mot varandra och mot tillgängliga medel. Rektor anger också riktlinjerna för institutionsteknikernas arbete och kan givetvis använda dessa, oavsett deras anknytning till visst laboratorium, för

andra uppgifter inom skolan där deras specialkunskaper behövs. Han skall dock ej belastas med rutinbetonade arbetsledande uppgifter som h a r med institutionernas skötsel att göra. För detta svarar institutionsföreståndarna som teknikernas närmaste förmän. 15.5.1.8 Rektor är chef för skolans expedition och skall leda och fördela arbetet inom denna. Det är fråga om ett administrativt arbete, besläktat med det som sker inom varje företag eller förvaltning. Bland speciellt viktiga rektorsuppgifter märks anställning av skolans personal i den mån detta icke ankommer på annan myndighet, då rektor har att upprätta förslag eller avge förord. I övrigt kräver expeditionen en rad arbeten som skall utföras av biträdespersonal. Det gäller inte minst personalrapporter av olika slag. Här bör varken rektor eller eventuell sekreterare träda in. För att tillfredsställande kunna leda expeditionsarbetet är det angeläget, såsom närmare framhålles i det följande, att rektor får utbildning i administration och kontorsorganisation och att rektorsexpeditionen förses med moderna hjälpmedel. 15.5.1.9 Samarbetet med näringslivet för anordnande av elevpraktik är en angelägenhet för biträdande skolledare eller därtill särskilt utsedda lärare. I övrigt är kontakten med styrelse, kommunala och statliga organ samt enskilda organisationer en av rektors viktigaste uppgifter och bör självfallet inte överlåtas på annan personal. I de föregående avsnitten h a r gymnasieutredningen delvis utnyttjat skoladministrativa utredningens material och analyser och vad gymnasieutredningen anfört överensstämmer i vissa avseenden med synpunkter som framlagts av denna utredning.

673 15.5.2 Behörighetsvillkor

15.5.2.1 Behörighetsvillkor för rektor. Gymnasieutredningen h a r ovan framhållit att den ej finner det nödvändigt att rektor i det framtida gymnasiet har egen undervisning. Rektors arbetsuppgifter skall främst vara arbetsledande. Liksom hittills kommer givetvis rektorskåren att i första hand rekryteras bland lärare. Den rekryteringsvägen är den naturliga och i allmänhet lämpligaste. Men rektorstjänstens arbetsledande karaktär bör ge möjligheter att till rektorat även knyta kvalificerade administratörer från offentlig eller privat tjänst. Gymnasiets rektor skall vara en god organisatör och personalledare varför behörighetsvillkoren bör utformas i enlighet med denna princip. Gymnasieutredningen föreslår därför att de behörighetsvillkor som nu gäller för rektorstjänst vid tekniskt gymnasium blir gällande för gymnasiet, vilket innebär att den förordnade skall »vara med hänsyn till insikter, praktisk erfarenhet och övriga egenskaper skicklig och lämplig för tjänsten». Givetvis innebär utredningens förslag att en kvalificerad adjunkt har goda möjligheter att konkurrera med en lektor eller annan sökande om rektorat. Utredningen anser således inte att de för en rektor väsentliga egenskaperna med säkerhet kan anses stå i någon bestämd relation till vederbörandes ämnesutbildning. I det komplex av ämnen och studievägar som finns i det nya gymnasiet kan enligt utredningens mening rektors ämneskunskaper ej a priori förutsättas ge honom speciell auktoritet i hans skolledande funktion. Liksom hittills skall givetvis en akademisk, vetenskaplig insats väga tungt som merit vid tillsättande av rektorat. Men det måste samtidigt konstateras att ett skickligt skolledarskap förutsätter egenskaper som ej kan 22—318118

anses dokumenterade genom en forskargärning. 15.5.2.2 Frågan om utbildning av skolledare h a r i flera sammanhang diskuterats i Sverige. Statliga och kommunala myndigheter har hittills i liten utsträckning anordnat skolledarutbildning. De lärare som varit intresserade av skolledande uppgifter har meriterat sig för dem genom kortare eller längre rektorsvikariat. Ofta har dessa varit förlagda till ferietid, varför de från såväl utbildnings- som meriteringssynpunkt icke kan anses ha varit fullvärdiga. Även sekreterar upp drag på rektorsexpedition h a r varit meriterande. För de skoladministrativt intresserade lärarna vid de allmänna gymnasierna anordnar lärarsammanslutningarna numera sommarkurser på några veckors längd. Dessa ger kännedom om arbetet på en rektorsexpedition. Kandidater till lediga rektorstjänster hänvisar ofta till deltagande i dessa kurser. Vid kurserna lämnas inga vitsord. Deltagandet som sådant har dock ansetts dokumentera intresse för skoladministrativt arbete. Lämpligheten för rektorstjänst kan dock ej anses klarlagd genom deltagande i dessa kurser. Det kan övervägas huruvida skoladministrativ utbildning bör uppställas som behörighetsvillkor för rektorstjänst. Under alla förhållanden synes det dock viktigt att skolöverstyrelsen i framtiden anordnar skoladministrativa kurser. Skulle gymnasierna, såsom utredningen avser att föreslå, kommunaliseras bör kurserna organiseras i samarbete med kommunförbunden. Lärarsammanslutningar h a r som nämnts gjort en värdefull insats inom detta område, men det är knappast rimligt att de ensamma också i framtiden skall ombesörja en skolledarutbildning, vilken måste anses

674 vara en det allmännas angelägenhet. Skolledarkurserna bör ge deltagarna goda kunskaper om svensk förvaltning och dess praxis, om gällande skolförfattningar samt om modern företagsteknik men därutöver och kanske framförallt om ledarskapets olika funktioner. 15.5.3 Biträdande skolledare

I 15.5.1.3 har gymnasieutredningen påpekat behovet av att rektor erhåller lämplig hjälp i sin arbetsbörda vad beträffar den pedagogiska ledningen inom skolan. Den pedagogiska ledningen av skolan stöter som redan påpekats på svårigheter som är förknippade med ämnesbredden inom det nya gymnasiet och med den aktiva handledning som gymnasieutredningen förutsatt. I de flesta fall består skolenheten dessutom ej endast av gymnasium. Det synes därför oundgängligt att rektor får hjälp med åtskilliga uppgifter av biträdande skolledare. 15.5.3.1 I aet nuvarande gymnasiet kan huvudlärarna under rektor sägas vara de som svarar för den pedagogiska ledningen. Detta system kan knappast sägas ha fungerat helt tillfredsställande och har ej givit rektor en rimlig avlastning. I skolstadgan säges blott, att huvudlärare skall finnas med uppgift att tillhandagå övriga lärare i ämnet med upplysningar och råd samt förestå till ämnet hörande institution. Huvudlärarnas möjligheter att göra en mer aktiv insats har bl. a. begränsats av de små möjligheterna att sänka huvudlärarnas undervisningsskyldighet. Detta h a r otvivelaktigt varit till men för institutionsvården och reducerat möjligheterna till handledning av yngre lärare. Om detta system för den pedagogiska ledningen skall bibehållas och en förstärkning av huvudlärarnas insatser skulle kunna ske, skulle det vara nöd-

vändigt att ge en möjlighet till sänkning av undervisningsskyldigheten utan att detta påverkar normerna för övriga lärares arbete. I nuvarande läge med accentuerad lärarbrist ligger dock en svårighet i varje konstruktion av den pedagogiska ledningen som är förknippad med nedsatt tjänstgöringsskyldighet. I varje fall vid mindre centralt belägna gymnasier är övertimmar en normal företeelse, i vissa fall en direkt förutsättning för att undervisning skall komma till stånd i avsedd utsträckning. Om ej direkta hinder uppställes för vederbörande huvudlärares rätt att åta sig extra undervisning, blir en eventuell nedsättning av undervisningsskyldigheten illusorisk. Det utrymme som avsetts skola skapas för de pedagogiskt ledande uppgifterna fylles av extra undervisning. Men oavsett vilken vikt som bör fästas vid dessa praktiska svårigheter vill gymnasieutredningen ifrågasätta om nuvarande huvudlärarinstitution är lämplig för det nya gymnasiet. Som framgår av läroplanen (särskilt II: 4.1—4.4) fästes stor vikt vid verksamhetsformer som spänner över flera ämnen eller fordrar planeringsåtgärder för hela lärokurser. Det gäller t. ex. den organiserade handledningen i studieteknik, föreskrifterna om obligatorisk samverkan, planering av betingsorganisationen och olika åtgärder i syfte att normera betyg. Dessa planeringsuppgifter kan inte utan stora organisatoriska svårigheter lösas i en huvudlärarförsamling. De kräver centraliserad handläggning och återfaller därmed på rektor, som ej erhåller det åsyftade biträdet med den pedagogiska ledningen. Det synes därför nödvändigt att söka en lösning som innebär att dessa uppgifter anförtros en person eller en mindre grupp av personer som under rektor utövar skolans pedagogiska ledning.

675 15.5.3.2 En möjlighet som även berörts i den allmänna debatten vore att den pedagogiska ledningen utövades av en m i n d r e krets, förslagsvis benämnda studierektorer, representerande var och en av gymnasiets lärokurser eller någon annan uppdelning av gymnasiets läroämnen i relativt sammanhängande block. Rektor kunde då eventuellt vara en av dessa och inom det ämnesområde han eventuellt representerar fungera som studierektor. Beroende på ämnesindelning och skolans organisation skulle övriga medlemmar i gruppen bli två till fyra. Dessa befattningshavare skulle överta ansvaret för ämneskonferenser och pedagogisk ledning inom sitt specialområde. De skulle i stor utsträckning kunna fungera som handledare inom respektive lärokurser eller ämnesområden och därvid t. ex. åhöra lektioner. Studierektorerna skulle även kunna ägna uppmärksamhet åt olika former av fortbildningsverksamhet. Härigenom skulle rektor kunna få en nödvändig avlastning av de många uppgifter som åvilar honom. Studierektorerna skulle ha möjlighet att var och en inom sitt ämnesområde stimulera lärarna till modernisering och effektivisering av undervisningen samt övervaka att lärarna instrueras i det tekniska och pedagogiska handhavandet av skolans hjälpmedel. De skulle för rektor och lärare föreslå annordnande och uppläggning av studie- och planeringsdagar, konsulentbesök samt auskultationer. Informationsmöten med föräldrar liksom erforderligt samarbete med näringsliv och yrkesskola beträffande elevpraktik och studiebesök skulle också naturligt kunna vara studierektorernas uppgift liksom att biträda med studievägledningen. Den odisputabla fördelen med denna studierektorsinstitution är att den peda-

gogiska ledningen kan hänföras till en mindre krets och därmed bli mer enhetlig. Gruppens begränsade storlek ger stora möjligheter till aktivt och effektivt arbete. Den kan sammanträda med kort varsel och utan större formella anordningar diskutera pedagogiska spörsmål. Den representerar vidare en viss sakkunskap inom avgränsade ämnesområden. I det integrerade gymnasium gymnasieutredningen föreslår synes det angeläget att alla lärokurser och ämnesgrupper får samma uppmärksamhet. För utbildningens effektivitet och lärarnas trivsel synes detta betydelsefullt. Den breddning av gymnasiets innehåll som föreslås skulle försvåras om icke i gymnasier, som hittills haft en annan studietradition, nya ämnens och ämneskretsars behov och särart tillgodosåges. En studierektorsinstitution av angivet slag skulle utgöra en garanti mot ojämn viktning av ämnen och lärokurser. Mot denna konstruktion kan främst tre skäl anföras. Studierektorernas expertställning blir trots allt begränsad. De kommer att representera en ny befattningshavarkategori med förmansställning gentemot övriga lärare. Konstruktionen är förenad med icke obetydliga kostnader. Dessutom kan liksom i 15.5.3.1 de invändningar som hänför sig till lärarbrist och extratjänstgöring resas. Dessa studierektorer kan givetvis inte utanför sina specialfack anses som ämnesexperter i samma grad som huvudlärarna i nuvarande gymnasieorganisation. Hur än lärokurser och ämnen fördelas mellan dem kommer vissa ämnen eller ämnesgrupper att bli ofullständigt täckta. Dock kan naturligtvis anföras att, även om täckningen ej blir fullständig, studierektorerna dock har bättre fackmässiga förutsättningar att bedöma pedagogiska och metodiska frågor inom respektive fack än en ensam rektor.

676 Kritiken mot denna studierektorsinstitution att den skulle komma att utgöra ett mellanled med förmansställning ligger väl främst på det psykologiska planet. Denna kritik får emellertid av det :skälet ej underskattas. Den tjänsteväg man nu har i gymnasierna med rektor som lärarnas direkte förman har fast tradition och har visat sig fungera väl. I samband med denna kritik kan även anföras att skolledningen blir splittrad. Detta skulle kunna äventyra genomförandet av den enhetliga syn på gymnasieväsendet som utredningen anser angelägen. Detta senare skulle dock kunna motverkas genom en sådan utformning av skolstadgan att rektor skall vara skolans chef och studierektorerna hans ställföreträdare inom respektive ämnesområden. Studierektorerna kan ej fullgöra sina uppdrag utan en avsevärd nedsättning av undervisningsskyldigheten. Man måste med denna konstruktion liksom med det förslag till nedsättning av undervisningsskyldigheten som nämnts i 15.5.3.1 räkna med vissa löne- eller arvodeskostnader som ej finns i nuvarande gymnasier. Gymnasieutredningen har beräknat att vid en gymnasieskola med 800—1 000 elever och 3—5 lärokurser arvoden bör utgå eller nedsättning beviljas motsvarande totalt 20—25 veckotimmars undervisning. Dessa timmar skulle då fördelas med 5—6 timmars nedsättning för varje studierektor, vilket får anses motsvara väsentligt fler timmars arbete per vecka. Tilläggas bör att nuvarande huvudlärarsystem effektiviserat med 1—1,5 veckotimmars nedsättning skulle innebära samma kostnad. Reellt betyder förslaget ett ökat lärarbehov. Vad som tidigare anförts om extratimmarnas inverkan på eventuella nedsättningsregler gäller även här. Förbättringen kan på orter med stark lärar-

brist bli illusorisk om man ej utgår ifrån att studierektorerna avstår från extratimmar, vilket torde vara nödvändigt men kan medföra betydande kompensationskrav på arvodessidan. 15.5.3.3 En annan möjlighet såväl att underlätta rektors arbete med den pedagogiska ledningen som att centralisera den är att fördela de pedagogiskt ledande uppgifterna mellan rektor och en studierektor. Denna form för pedagogisk ledning återfinnes med något olika utformning inom olika skolformer. I grundskolan är den pedagogiska ledningen fördelad mellan rektor och studierektor, varvid dessa beträffande utbildning och undervisning kompletterar varandra. En horisontell uppdelning av skolans pedagogiska ledning göres mellan dessa varvid den ene svarar för högstadiet, den a n d r e för låg- och mellanstadiet. En dylik uppdelning är av naturliga skäl ej aktuell för gymnasiet. Vid yrkesskolorna finns olika slag av biträdande skolledare. I deras befattning ingår i vissa fall huvudsakligen pedagogiska uppgifter, i vissa fall administrativa. Befattningarna har ej någon enhetlig utformning eller benämning. I samband med beslut angående statlig lönereglering för skolledare och lärare vid yrkesskolor h a r 1963 års riksdag fastslagit att nämnda befattningshavare skall få samma benämning som i grundskola, nämligen studierektor. Studierektors befattning kan efter medgivande av länsskolnämnden efter ett visst poängberäkningssystem för antalet kurser vid skolan inrättas vid yrkesskola med lägst 30 poäng under förutsättning att studierektors arbetsområde omfattar lägst 9 poäng. Studierektors arbetsområde bör omfatta vissa kurser och linjer, för vilka han skall ha det pedagogiska ansvaret. På gymnasiet förekommer ingen direkt motsvarighet till studierektor. I

677 vissa fall finns dock biträdande skolledare. Vid de allmänna gymnasierna förordnas biträdande rektor då skolan har mer än 600 elever och rektor är förste rektor i kommunen. Vid de två tekniska gymnasier där motsvarande tjänster inrättats h a r detta föranletts av gymnasiernas storlek och antal linjer. Länsskolnämnderna fastställer instruktion för nuvarande biträdande rektorer och bland arbetsuppgifterna märks att vederbörande skall tillsammans med rektor övervaka undervisningen, besöka klasserna och ge lärarna råd och anvisningar, medverka vid intagning av elever, lämna studierådgivning och ha uppsikt över elevernas flit, framsteg och uppförande. Skolöverstyrelsen h a r i sitt yttrande över skoladministrativa utredningen berört behovet av biträdande skolledare, kallade konrektorer. Dessa skulle även vid förfall för rektor företräda denne i skolstyrelsen, vara skyldig vikariera vid dennes ledighet etc. Koncentreras den pedagogiska ledningen i ett gymnasium till rektor och en biträdande studierektor kan fördelningen av arbetet ske på olika sätt. Studierektors uppgifter skulle kunna vara att bära ansvaret för de i läroplanen nämnda övergripande åtgärderna rörande studieteknisk handledning, viss studieorientering, organiserad samverkan mellan ämnen, betingsläsningsorganisation, betygsnormering, praktik m. m. Han skulle vidare med biträde av en huvudlärarorganisation av nuvarande utformning som verkställighetsorgan organisera konferenser och förmedla pedagogiska nyheter och impulser och ansvara för den enskilda skolans bidrag till den »rullande läroplansrevision» som föreslagits. Även andra fördelningar av arbetet mellan rektor och studierektor kan tänkas. Oavsett vilken fördelning av arbetet som väljes skall så-

väl rektors som studierektors uppgifter avse skolenheten och ej någon speciell däri ingående skolform. Mot systemet med endast en studierektor kan samma kritik riktas som mot rektors bristande sakkunskap på områden utanför hans fält. Han skulle ej på samma sätt som en flerhövdad studierektorsorganisation gentemot övriga lärare framstå som ämnessakkunnig. Studierektorn kan följaktligen ej heller påta sig omfattande arbetsuppgifter i anknytning till fortbildningsfrågor o. dyl. annat än av organisatorisk natur. Huruvida just detta är ett allvarligt handikapp för undervisningen kan emellertid ifrågasättas. Fortbildningen bör som framgår av gymnasieutredningens förslag vara en angelägenhet för fortbildningsinstituten m. m. Vad som ankommer på den lokala pedagogiska ledningen, d. v. s. rektor med biträde av studierektor, är att verkställa intentioner från skolöverstyrelse och fortbildningsinstitut. Om den pedagogiska ledningen anförtros åt rektor och en studierektor bör man räkna med att den senare för att kunna fylla sina uppgifter bör ges en avsevärd nedsättning av undervisningsskyldigheten, förslagsvis 8—14 veckotimmar. Organisationen skulle följaktligen ställa sig mer ekonomiskt fördelaktig än de tidigare anförda förslagen. De tidigare nämnda svårigheterna med övertimmar blir också väsentligt mindre, när man har endast en befattningshavare. Vad som sagts i 15.5.3.2 om införande av en mellaninstans med förmansställning gentemot lärarna gäller också studierektorn, ehuru givetvis mindre markerat än när det gäller en större grupp lärare. Hur studierektorn uppfattas kommer också att bli beroende på vilken formell ställning han får. Gores hans tjänst till en del av skolled-

678 ningen synes de nämnda farhågorna icke behöva uppstå. De erfarenheter man h a r av nu fungerande studierektorer tyder härpå. 15.5.3A Gymnasieutredningen h a r vid sina överväganden funnit att den lämpligaste formen för gymnasiets pedagogiska ledning är en rektor jämte en studierektor samt huvudlärare, de senare med ungefärligen samma uppgifter som nu. Åt studierektorn bör även uppdragas att fullgöra vissa av de uppgifter vilka skolöverstyrelsen i sitt yttrande över skoladministrativa utredningens förslag ansett böra utföras av den föreslagne konrektorn. Befattningshavaren bör emellertid enligt gymnasieutredningens förmenande, framför allt för att markera den pedagogiska funktionen, benämnas studierektor. Denne tilldelas därvid ej ansvar för något speciellt ämnesområde inom skolan utan hans arbetsuppgifter motsvarar till en del nuvarande biträdande rektorers. Något krav på utbildning i vissa ämnen bör därför icke ställas. Dock är det önskvärt att studierektorn till sin teoretiska utbildning och sina tidigare erfarenheter kompletterar rektor. Det synes gymnasieutredningen mest ändamålsenligt att arbetsfördelningen mellan rektor och studierektor icke genom centralt utfärdade bestämmelser strikt fixeras. Hänsyn måste nämligen kunna tas till lokala förhållanden såsom skolenhetens storlek och struktur, rektors och studierektors utbildning och erfarenhet. Arbetsfördelningen bör därför uppgöras från fall till fall och fastställas av vederbörande skolstyrelse. Studierektor skall tjänstgöra som lärare vid skolan och hans undervisningsskyldighet bör nedsättas med 8—14 veckotimmar. Till detta bör läggas arvode. I kostnadskalkylerna räknar utredningen med arvode om 7 200 kronor,

vilket motsvarar vad studierektor vid yrkesskola i högsta arvodesgruppen enligt överenskommelse mellan civildepartementet och facklärarförbundet erhåller. För att kunna fylla sina funktioner bör studierektor åläggas att ej åtaga sig övertimmar. Eftersom studierektor även skall åtaga sig vissa andra skolledarfunktioner än pedagogiska vid förfall för rektor bör även studierektor åtnjuta semester, ej ferier. Det kan slutligen påpekas, att en institution med biträdande rektorer finnes i ett flertal västeuropeiska länder. I Schweiz varierar skolväsendets struktur i de olika kantonerna, men det är vanligt att skolor med 400—800 elever disponerar en rektor med 5—6 veckotimmars undervisning och en biträdande rektor med 12—14 veckotimmars undervisning. I de franska lycéerna finns ofta vid sidan om rektor en eller två biträdande rektorer. Nederländska skolor på gymnasienivå disponerar ofta rektor med några veckotimmars undervisning samt biträdande rektor, för vilken undervisningsskyldigheten minskats med cirka 10 veckotimmar. Även i engelska skolor på motsvarande stadium finns ofta såväl rektor som biträdande rektor.

15.5.4 Rektorsexpeditionens sekreterare- och biträdespersonal

Skolstadgan omnämner i 15 kap. 39 § att ordinarie och extraordinarie biträdespersonal finns anställd vid nuvarande statliga gymnasier i enlighet med gällande personalförteckningar. Däremot sägs ingenting om omfattningen av denna personal. 15.5A.1 Rektorsexpeditionens sekreterare och biträden har de uppgifter som redovisats under avsnittet 15.5.1. Skoladministrativa utredningen har kart-

679 lagt arbetsbördan för de nuvarande sekreterarna och biträdena. Arbetet på rektorsexpeditionen bör givetvis utföras så, att det blir så ekonomiskt och rationellt som möjligt. 15.5A.2 Det är ej möjligt dra en skarp gräns mellan sekreterarens och den övriga kanslipersonalens arbete. Arbetsuppgifterna måste ses i ett sammanhang. Enligt skoladministrativa utredningen utgöres årsarbetsmängden av omkring 2 100—2 600 timmar för biträdespersonalen vid de skolor som närmast är att jämföra med det nya gymnasiet och som har tidigare nämnd omfattning. Med den kvalifikation gymnasieutredningen nedan föreslår för en av befattningshavarna och biträdespersonalen torde därjämte ytterligare något 100-tal arbetstimmar kunna överföras från den av skoladministrativa utredningen föreslagne rektorsassistenten till biträdespersonalen. Sammantaget finns därför behov beroende på skolenhetens storlek av 1—2 tjänster på ett gymnasiekansli. 15.5A.3 I Kungl. Maj:ts proposition 112: 1963 som behandlar hjälpen på rektorsexpeditionerna har departementschefen ansett väsentliga arvodeshöjningar nödvändiga för rektors sekreterare liksom en kvalitativ och kvantitativ förstärkning av biträdespersonalen. Sekreterararvodena höjs från 3 450 kronor till 7 500 kronor per läsår för de skolor som i detta sammanhang är aktuella. Vidare får rektorerna möjlighet anställa kontorsskrivare i lönegrad 13 i stället för som nu kansliskrivare i lönegrad 11. För sekreterare och biträdeshjälp har hittills ett allmänt gymnasium kunnat erhålla ett fast belopp av 2 000 kronor per år jämte 18 kronor per elev och år. De tekniska gymnasierna har erhållit ett belopp av 1 800 kronor per år jämte

35 kronor per elev och år. I propositionen har föreslagits att detta anslag till rektorsexpeditionerna höjes med 1,3 miljoner kronor, vilket innebär att gymnasierna torde kunna få en ökning av sina anslag för biträdespersonal med cirka 10 000 kronor per skola. Därtill skall läggas anslagshöjningen för sekreteraren. I avvaktan på en omorganisation av gymnasieväsendet har departementschefen i sagda proposition ej velat ta definitiv ställning till frågan om karaktären av sekreterartjänsterna utan förordat en försöksverksamhet. Denna skall baseras på skoladministrativa utredningens respektive skolöverstyrelsens förslag. De uppgifter som vid nuvarande gymnasiers rektorsexpeditioner utförs av lärare bör enligt gymnasieutredningens mening i görligaste mån överföras på kvalificerad kanslipersonal. Gymnasieutredningen har i denna fråga samma principiella uppfattning som den vilken redovisats beträffande användningen av tekniska biträden — lärarnas arbetskraft skall först och främst användas för undervisning. Det ovan uppskattade arbetskraftsbehovet på 1—2 tjänster bör i första hand täckas av en tjänst på vars innehavare bör ställas krav på kvalifikationer som överstiger vad som nu krävs av biträdespersonalen. Det synes lämpligt att vederbörande h a r utbildning från handelsgymnasium, merkantil fackskola eller liknande. Befattningshavarens tjänsteställning och lönegradsplacering torde få ytterligare övervägas. Utan att ta ställning i frågan använder gymnasieutredningen benämningen kanslist och utgår i kostnadsberäkningen från en genomsnittlig lön motsvarande löneklass A 15. Det övriga arbetskraftsbehovet torde böra täckas med personal som gymnasieutredningen här benämner kanslibiträde. En gymnasieskola med omkring 800

680 elever bör disponera en kanslisttjänst och en halv kanslibiträdestjänst. Skolor med omkring 1 000 elever bör disponera en kanslisttjänst och en kanslibiträdestjänst. 15.5AA I ovan nämnda arbetsuppgifter har icke inräknats sådana speciella arbetsuppgifter som schemaläggning. Gymnasieutredningen har icke funnit det lämpligt att schemaläggning skall åvila rektor eller studierektor, varför särskilda medel torde behöva ställas till förfogande motsvarande 4 kronor per elev.

15.5.5 Ytterligare arbetsuppgifter

I petita för budgetåret 1963/64 har skolöverstyrelsen föreslagit att medel skulle ställas till de allmänna läroverkens disposition för skrivhjälp åt lärarna, hjälp med arbetet på institutionerna etc. Den föreslagna organisationen med institutionstekniker kommer att lösa den sistnämnda frågan. Skrivhjälp till lärare återstår dock att organisera. Den för rektorsexpeditionen angivna personalen är avsedd för arbete på kansliet och ej främst såsom hjälp åt lärarna. I sina ovannämnda petita anför skolöverstyrelsen att lärare i betydande omfattning används för göromål som lika väl eller bättre kan utföras av personal med andra kvalifikationer och till lägre kostnad för statsverket. Det gäller framför allt lärarnas behov av skrivhjälp. Aktiv pedagogik innebär bl. a. att lärarna i stor utsträckning utarbetar material för undervisningen och inte enbart håller sig till läroböcker eller på annat sätt färdigställd materiel. Den personal som kan ifrågakomma som skrivhjälp till lärarna kan utgöras antingen av fast anställda biträden eller av på deltid eller heltid arvodesanställd personal. Endast ett fåtal skolor i landet torde vara

av sådan storlek att det finns utrymme för en heltidsanställd befattningshavare för detta ändamål. Samordning kan givetvis ske med biträdespersonalen på rektorsexpeditionen. Skolöverstyrelsen föreslog, att för detta ändamål skulle utgå ett belopp av 5 000 kronor per gymnasieskola samt ett rörligt belopp av 8 kronor för varje den 15 september närvarande elev. Därvid är att uppmärksamma att skolöverstyrelsens förslag avsågs täcka även en del av de arbetsuppgifter som bör utföras av de av gymnasieutredningen föreslagna institutionsteknikerna. Anslagssumman bör därför justeras till 3 000 kronor per gymnasieskola samt ett rörligt belopp av 4 kronor per elev.

15.6 Personalorganisationen

Gymnasieutredningen föreslår i kapitel 18 att gymnasierna kommunaliseras. Som påpekats anser utredningen att normer inte bör fixeras för en gymnasieskolas personalorganisation vad beträffar administration, elevvård eller studie- och yrkesorientering. Den i det föregående förda diskussionen har haft till syfte att belysa den organisation som torde vara ändamålsenlig för att gymnasiet skall fungera tillfredsställande, d. v. s. ge eleverna goda studiemöjligheter och gynnsamma förutsättningar att nå det i kursplanen angivna studiemålet. Personalen på rektorsexpeditionen bör givetvis ha sin arbetsplats i skolan. Det kan i vissa fall vara fördelaktigt att den deltidsanställda personalen inom elevvården har sin tjänstgöring förlagd annorstädes på sätt kommunen beslutar (jfr kap. 14). Med utgångspunkt i organisationsexemplen i kapitel 12 och de riktlinjer för personalorganisationen som angi-

681 vits i kapitel 14 och i detta kapitel skulle en gymnasieskolas organisation kunna åskådliggöras med nedanstående tablå. Denna torde få i stort sett sam-

DISCIPLINNAMND

ma utseende vare sig gymnasieskolan är samorganiserad med annan skola eller ej.

SKOLSTYRELSE

ELEVRAD

FÖRÄLDRAFÖRENING

STUDIEREKTOR

PEDAGOGIK Huvudlärare L- L ä r a r e

Kanslist Kansl i b i t r a d e

Ass i s t e n ter

S kri v h j ä l p

Bibliotekarie

Mask i n i s t

I n s t i t u t i o n s tekn.

Vaktmästare

Elevamanuenser

Personal

Skriv h j ä l p

s c h e m a a r b . m.m.

Skolsköterska

för Skrivhjälp

K A P I T E L 16

Hjälpmedel och lokaler

16.1 Inledning

Mål, innehåll och organisation i det av gymnasieutredningen föreslagna gymnasiet avviker i många hänseenden starkt från det nuvarande. Detta får i flera avseenden konsekvenser för behov och utformning av gymnasieskolornas lokaler och deras utrustning med hjälpmedel. Utredningen skall i detta kapitel behandla dessa frågor. Givetvis måste därvid tonvikten ligga på de förändringar i jämförelse med nuvarande förhållanden som orsakas av utredningens förslag. Utredningen utgår således i princip från att nuvarande gymnasier h a r — med hänsyn till nu gällande läroplaner — adekvat utrustning. Mer eller mindre stora lokala avvikelser som nu förekommer har utredningen inte ansett sig ha anledning gå in på. Det bör emellertid framhållas att vissa av de förslag om förändringar eller kompletteringar ifråga om lokaler och hjälpmedel som utredningen framlägger är en följd av den allmänna pedagogiska utvecklingen och därför skulle ha aktualiserats oberoende av gymnasiereformen. I avsnittet 16.2 behandlar gymnasieutredningen pedagogiska hjälpmedel i vidaste mening. Häri innefattas sålunda både tryckta hjälpmedel, AV-hjälpmedel och specialutrustning för ämnesrum och institutioner — t. ex. naturvetenskapliga och tekniska. Utredningen tar också i korthet upp

frågan om granskning av hjälpmedel (16.3) vilken i vissa avseenden kommer i ett nytt läge om utredningens förslag till nytt gymnasium vinner bifall. Försörjningen med hjälpmedel rymmer problem sådana som anskaffning, förvaring, skötsel och intern produktion vilka också påverkas av den nya synen på gymnasiet. Vissa synpunkter och förslag i dessa frågor framlägger utredningen i 16.4. Utredningen betonar också vikten av anvisningar för hjälpmedlens användning (16.5). Behovet och utformningen av gymnasieskolornas lokaler sammanhänger — framför allt då det gäller naturvetenskapliga och tekniska ämnen — nära med hjälpmedlens omfattning och karaktär. Utredningen tar upp lokalproblemen i avsnittet 16.6. Det framgår därav att det nya gymnasiets struktur kommer att ställa starkt ökade krav på bl. a. speciallokaler i första hand för ämnen inom de tekniska men även de ekonomiska lärokurserna. Gymnasieutredningen h a r då det gäller lokaler och beträffande den dyrbarare utrustningen — framför allt apparater och maskiner — sökt uppskatta kostnader för kompletteringar och förändringar. Dessa kostnader blir betydande. Det är därför angeläget att lokaler och utrustning blir effektivt utnyttjade. Såsom utredningen framhållit i kapitel 12 kan detta uppnås genom samordning av skolor med likartade krav.

683 I avsnittet 16.7 konkretiserar utredningen denna synpunkt och påvisar vilka besparingar som ernås om olika gymnasiala skolor — i första h a n d gymnasiet och fackskolan — kan utnyttja samma lokaler och utrustning.

tingade krav på deras utformning har gymnasieutredningen berört i 10.4 och 10.5. 16.2.1 Tryckta hjälpmedel

Gymnasieutredningen framlägger i detta avsnitt allmänna riktlinjer. Det är på vissa punkter alltså inte fråga om preciserade förslag, som omedelbart kan realiseras över hela fältet. Utredningen vill framhålla att viss del av materielen behövs för skolväsendet i dess helhet och att organisationen av hjälpmedelsförsörjningen är en angelägenhet som de enskilda kommunerna kommer att starkt intressera sig för och vars lösning kommer att variera från kommun till kommun.

Gymnasiets arbetsformer och arbetssätt ställer en rad krav på de tryckta hjälpmedlen. Litteratur som inte primärt framställts för skolan kominer att användas i ökad omfattning. Det är en följd av gymnasiets uppgift att överbrygga klyftan mellan grundskolans läroböcker och bokvärlden, inklusive den litteratur som anlitas i yrkesverksamhet efter gymnasiestudier och vid fortsatta studier. Serier av småhäften kan i viss utsträckning komma att ersätta de stora läroböckerna som omfattar hela årskursen i ett band. Kraven på större variation ifråga om gymnasiets tryckta hjälpmedel kommer i viss mån att resultera i en upplösning av det hittillsvarande begreppet lärobok.

I detta avsnitt diskuteras framförallt behovet av pedagogiska hjälpmedel av olika slag i första hand som nämnts mot bakgrunden av de förändringar som utredningens förslag till nytt gymnasium innebär. I viss omfattning behandlas också de kvalitetskrav som det nya gymnasiet ställer på hjälpmedlen. Vidare beröres frågan om centrala åtgärder för att främja produktionen av hjälpmedel. Ifråga om speciell utrustning — framförallt för naturvetenskapliga, tekniska och ekonomiska ämnen — ges uppskattningar av kostnaderna för anskaffning. Detta har ansetts särskilt angeläget för att möjliggöra en bedömning av de resurser som krävs för att realisera utredningens förslag om starkt ökad spridning av teknisk och ekonomisk utbildning. Vissa hjälpmedels funktion och uppgift i skolans inre arbete och därav be-

Presentationen av det centrala stoffet i text och bild bör kompletteras med häften innehållande fördjupningsstoff, studiehandledning för eleverna med övningsuppgifter och andra hjälpmedel för förståelse och inprägling, metodisk handledning för läraren och prov för kontroll av studieresultaten. Hjälpmedel av dessa typer bör inte produceras som fristående enheter utan byggas samman till ett välplanerat system. I sådana »lärobokssystem» eller studiematerialsatser kan också skilda AVmedia komma att ingå. Kraven på individualisering och självständighet i studiearbetet medför behov av nya kategorier av tryckta hjälpmedel såsom studievägledningar (till läroböcker och annan litteratur), studiebrev (korrespondensbrev), studieplaner för enskilt arbete eller grupparbete, programmerat studiematerial m. m.

16.2 Behov medel

och produktion

av

hjälp-

684 I det följande behandlas olika typer av tryckta hjälpmedel: studiematerialsatser, självinstruerande hjälpmedel, studiebrev, böcker, tidningar och tidskrifter, samlingar av arbets- och övningsuppgifter av annat slag än det som ingår i lärobokssystemet, studieplaner samt prov utöver dem som ingår i studiesatserna. 16.2.1.1 Studiematerialsatser. Användningen av tryckta hjälpmedel varierar självfallet. Undervisningen kan vara bunden till läroboken, så att dess utformning i väsentlig utsträckning kommer att definiera kursen. Det medför i vissa fall den nackdelen att utrymmet lör elevernas egen planering av studierna begränsas. Genom koncentrationen på lärobokens framställning erbjuder sig färre tillfällen för eleverna att på egen hand söka reda på material som är relevant för de problem som studeras. Tryckta hjälpmedel kan också utnyttjas så att eleverna ges tillfälle att själva planera sitt studium, söka rätt på material, bearbeta materialet på egen hand och sammanfatta huvudresultatet av de egna studierna. Vissa läroböcker är mindre användbara för ett sådant studiesätt eftersom de i ringa utsträckning ger underlag för studieplanering. Det nya gymnasiets mål tillgodoses bäst om det tryckta materialet kan användas som handledning för den egna planeringen. Studiematerialet bör också ha en större bredd än de konventionella läroböckerna. Som framgått av kapitel 10 föreslås verksamhetsformer som kräver ett aktivare studiearbete av eleverna, så att dessas förmåga att spänna över ett större textmaterial utvecklas och tränas. Olika uppfattningar och omdömen bör därför presenteras vid sidan av varandra i läroboken så att de kan läggas till grund för elevernas

personliga ställningstagande och för gruppdiskussioner. Läroboken får också karaktär av källmaterial för studierna och vägledning vid bearbetningen av källmaterialet. Gymnasiets »lärobok» kan därför ej vara en enhetlig totalframställning av stoffet utan bör utformas som en studiematerialsats (studiesats) bestående av en sammanfattande framställning i text och bild, kompletterande material för fördjupning i form a^ häften eller böcker, studiehandledning för eleverna, AV-media, prov samt lärarhandledning. En studiesats av detta slag återspeglar de olika funktioner som textmaterialet har i skolan: information och instruktion (den sammanfattande framställningen jämte kompletterande material för fördjupning); bearbetning av informationen, inprägling och övning (studiehandledningen) ; redovisning och kontroll (prov). I lärobokssystemet bör också ingå metodisk vägledning för lärare i form av särskild handledning, som även innefattar hänvisningar till litteratur in. m. för fortbildning. Den sammanfattande framställningen bör innehålla ett gemensamt grundläggande stoff utöver vilket eleverna har möjlighet att fördjupa sig med stöd av kompletterande material. I t. ex. historia i årskurs 1 kan denna sammanfattande framställning bestå av en översikt över de stora linjerna i politisk historia, kyrko- och kulturhistoria, social och ekonomisk historia. Denna översikt kompletteras för fördjupade studier av ett antal »epokhäften» bland vilka elever och lärare får välja och av den sammanfattande idéhistoriska framställning gymnasieutredningen i 9.3.2.5 föreslagit. Det kompletterande materialets karaktär blir givetvis beroende på vilket ämne det är fråga om. Det kan bestå av häften, böcker, tidskrifter och tidningsartiklar, uppsatser i antologier, bildhäften, atlaser, tabellverk, uppslagsverk, lexika och skilda AV-

685 media. I det nyss valda exemplet kompletteras den sammanfattande framställningen av ett antal »epokhäften», t. ex. ett som behandlar grekisk kultur och historia under antiken, atlas, källsamling med bilder av konstverk t. ex. belysande den grekiska konstutvecklingen under antiken, litterära utdrag (t. ex. Hesiodos, Homeros och det grekiska dramat), andra dokument (t. ex. inskriptioner, utdrag ur Herodotos, Thukydides), tidskriftsartiklar, artiklar i uppslagsverk, avsnitt ur speciallitteratur (t. ex. en tidningsartikel om tolkningen av linear B-skriften eller om den grekiska demokratin eller ett parti om grekisk skulptur ur en utförligare konsthistorisk framställning). Studiehandledningen för eleven bör innehålla vägledning för bearbetningen av stoffet, individuella arbetsuppgifter, övningar, diskussionsfrågor samt hänvisningar till kompletterande material av olika slag. Den bör utformas så att eleverna till en början ges en detaljerad studieteknisk handledning, som sätter dem i stånd att så småningom arbeta utan kontinuerligt stöd av lärarens personliga handledning eller av tryckta handledningar. Studiehandledningen blir således ett mellanting mellan ett studiebrev och handledning i studieteknik för ämnet i fråga. Med en sådan uppläggning kan lektionstiden och lärartiden frigöras så att läraren kan ägna mera tid åt individuell handledning av eleverna. Studiehandledningen i vissa ämnen bör också innehålla direkta övningar i anslutning till vägledningen i stoffet. I språk bör handledningen sålunda förutom uppslag för uttalsträning, konversationsövningar, fri skrivning, vidgning av ordförrådet (ordbildning) och stilanalys även innehålla övningar som ansluter till dessa. En handledning i historia skall visa hur man bearbetar stoffet' på egen hand. Den bör behandla sammanhangsstudium, innehålla samtidighetstabeller, visa hur man planerar arbetet inom ett större studiebeting, och ge uppslag för inprägling av huvudlinjer och viktiga fakta. Vidare bör där ges exempel på analys av källor, diskussionsfrågor och exempel på ämnen för specialarbetet. I ett lärobokssystem med inriktning på självstudier måste ingå ett element som ger upplysning till eleven om hur han lyckas med sitt studiearbete och som ger information om vilka delar och färdigheter som

kräver förnyad uppmärksamhet. Detta sker enklast om prov (företrädesvis av diagnostisk karaktär, men även betygsättningsprov kan komma i fråga) ingår i studiesatsen på det sätt som förekommer i vissa utländska läroböcker. Det är inte arbetsmässigt och ekonomiskt rimligt att alla lärare var för sig konstruerar sådana prov när detta kan göras centralt av experter och med en omsorgsfull utprövning som garanterar högre kvalitet än det är rimligt att begära av lärarkonstruerade prov. Dylika prov skulle ha stort värde inte minst därför att de kan rikta studierna mot väsentliga mål i läroplanens anda genom att innehålla uppgifter som lägger tyngdpunkten på förmågan att tänka, att kritiskt bedöma, att använda kunskaper mer än att reproducera fakta. Ett sådant prov i ett lärobokssystem i fysik skulle kunna innehålla entydigt rättningsbara frågor t. ex. av flervalstyp kring sex eller sju fysikaliska situationer, varje situation konstruerad så att den representerar verklighetstrogna förhållanden som man kan räkna med att eleverna kan ta ställning till på erfarenhetsmässiga och logiska grunder. Eleverna får angripa situationerna utifrån de fysikaliska principer de har lärt, men knappast någon fråga kan besvaras genom återgivande av satser ur läroböckerna. I största möjliga utsträckning kan eleverna välja det rätta svaret antingen med stöd av ett kvalitativt resonemang eller genom en approximativ kalkyl. På motsvarande sätt borde prov tillhörande en studiesats i historia framför allt ta sikte på sammanhang och överblick samt vissa nyckelfakta, förmågan att handskas med historiskt stoff, d. v. s. att tolka och dra slutsatser från historiska källor, att förstå och bedöma en gången epoks kulturyttringar etc. Provet skall i första hand ge eleven bekräftelse på att han inhämtat ett visst pensum och i vilken grad han förvärvat vissa färdigheter samt leda honom tillbaka till de partier av kursen som han försummat. Provet kan därigenom även ge en diagnos på den studietekniska färdigheten och ge upplysning om vilka moment som kräver ytterligare uppmärksamhet, t. ex. förmågan att överblicka sammanhang, förstå texter och andra informationskällor, inprägla väsentliga drag och betydelsefulla detaljer. Betygsättningsprov utarbetade i anslutning till studiesatsen bör vara översikts-

686 prov som sammanfattar ett större avsnitt av kursen och som prövar elevernas ställning i förhållande till läroplanens mål för ämnet i fråga. Lärarhandledning till studiesatsen bör ge uppslag om hur denna skall användas för att utveckla elevernas förmåga att arbeta på egen hand. Den bör således ge metodiska synpunkter på hur den studietekniska träningen skall läggas upp, hur eleverna successivt med användande av studiesatsen kan föras in i självständigare arbetsmetoder. Här bör också förekomma förslag till diskussioner, grupparbeten, övningar, laborationer och specialarbeten. Litteraturanvisningar för läraren bör införas i lärarhandledningen. De bör innehålla upplysningar dels om pedagogiskt värdefulla källor, dels om litteraturartiklar m. m. som bl. a. presenterar nya vetenskapliga rön vilka läraren under sin utbildning inte kommit i kontakt med. En studiesats av det slag som h ä r beskrivits och exemplifierats får naturligtvis mycket varierande utformning beroende på ämne. Studiesatserna måste också utbyggas med skilda AV-media som på olika sätt kan stödja den lärarledda undervisningen och ge hjälp till de moment som eleverna studerar på egen hand. 16.2.1.2 Självinstruerande hjälpmedel. Det nya gymnasiets krav på ökad självständighet i elevernas arbete gör det angeläget att i större utsträckning än för närvarande utnyttja material som med framgång kan bearbetas utan stöd av lärarens kontinuerliga genomgång. De medel som i första rummet kommer i fråga för att underlätta dylikt självständigt arbete är de i studiesatserna ingående elevhandledningarna med tillh ö r a n d e övningar, arbets- och diskussionsuppgifter, programmerat studiematerial och brevkurser. De rön som vunnits vid s. k. programmerad undervisning, varvid stoffet uppdelats i ett stort antal mycket korta steg som ordnats i en från inlärnings-

synpunkt lämplig sekvens, bör i viss mån kunna vara vägledande vid utformningen av självinstruerande material även för gymnasiet. Möjligheterna att översätta utländskt programmerat material bör undersökas. Med hänsyn till de ofta mycket betydande kursavvikelserna synes det dock tveksamt om utländska program i större utsträckning kan användas. P r o g r a m för olika speciella kursmoment inom matematik och naturvetenskap på främmande språk bör dock vara möjliga att bearbeta för svenska förhållanden. Forskningen kring programmerat studiematerial har emellertid visat att ett avsevärt arbete måste läggas ned på produktionen av dylika hjälpmedel om de skall uppfylla rimliga krav. Det bör därför ankomma på skolöverstyrelsen att medverka vid praktisk utprövning av självinstruerande hjälpmedel inom områden som bedöms särskilt angelägna för gymnasiet och i övrigt främja utvecklingen av sådana, övervaka deras kvalitet samt, om så erfordras, själv låta utarbeta dylika hjälpmedel. Det är angeläget att programmerat studiematerial av god kvalitet produceras så att i och för sig riktiga idéer om självinstruerande hjälpmedel icke diskrediteras. 16.2.1.3 Studiebrev. Studiematerial som används inom korrespondensundervisningen bör kunna utnyttjas i betydande utsträckning i det nya gymnasiet. Studiebreven är för självstudium speciellt tillrättalagt material och är därför hjälpmedel som inte kan undvaras i gymnasiet. En av de viktigaste pedagogiska fördelarna med brevstudier och utnyttjande av a n d r a självinstruerande hjälpmedel är den nästan obegränsade möjligheten till individualisering som dessa arbetssätt erbjuder, om på lämpligt sätt svårighetsgraderat material föreligger.

687 Begåvade och specialintresserade elever kan med anlitande av dessa hjälpmedel både fördjupa och bredda sina studier i ett ämne eller en ämnesgrupp. Sådant material har redan i betydande utsträckning framställts för grundskolan. Lärarledda brevstudier och studium av självinstruerande material erbjuder möjligheter inte endast till effektivisering av undervisningen. Lärarresurserna kan också utnyttjas bättre. Sålunda kan åtskillig färdighet förvärvas genom brevstudier, om de infogas i skolstudierna efter lärarens anvisning. Läraren lår då mera tid att inrikta sin verksamhet speciellt på det som kräver hans personliga ledning, t. ex. på kritik och omdömesfrämjande diskussioner, särskilt svårbemästrade teoretiska avsnitt, experiment, demonstrationer, uttalsövningar och övningar i muntlig framställning. I fall av lärarbrist kan lärarledda brevstudier liksom användning av andra typer av självinstruerande material göra det möjligt för en lärare att svara för undervisningen i flera klassavdelningar än eljest, då hans insats vid denna arbetsform i tidsavseende torde kunna begränsas till hälften eller mindre än hälften av det normala muntliga undervisningsarbetet per avdelning. Formonia för och omfattningen av lärarledda brevstudier inom gymnasiet sammanhänger delvis med tillgången på kvalificerade lärare. Särskilt värdefulla är brevkurser som kan användas av elever vilka efter normalstudietidens slut önskar förlängd undervisning emedan de tidigare följt mindre studiekurs. Här torde det — såsom nämnts i kapitel 11 — i många fall vara lämpligt att erbjuda korrespondensundervisning genom skolans försorg. Därvid kan man utnyttja de tämligen omfattande och positiva erfarenheter som vunnits vid de s. k. kor-

respondensgymnasierna vilka domineras av brevstudier som leds och kompletteras genom muntlig handledning. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att inventera tillgången på och befordra tillkomsten av brevkurser lämpade för gymnasiet i enlighet med ovanstående synpunkter. 16.2.1.4 Böcker, tidskrifter och tidningar. Eleverna skall beredas tillfälle att själva planera sitt studium, söka rätt på material ur olika källor, värdera och bearbeta materialet. För detta krävs — som berörts ovan i samband med frågan om studiesatsernas utformning — en bred repertoar av litteratur, t. ex. böcker, småskrifter, tidnings- och tidskriftsartiklar, källsamlingar, tabellsamlingar, handböcker och uppslagsverk (se vidare 16.4.1—2). Användningen av detta material kräver vägledning som ges i studiesatsernas elevhandledningar och genom lärarens muntliga undervisning samt av bibliotekarie. Därutöver kan studieplaner i vissa ämnen ställas till elevernas förfogande. De kan vara utformade för ett studium enskilt eller i grupp av böcker, tidningar, tidskrifter, bilder och tabeller. Studieplanerna bör vara pedagogiskt bearbetade så att lärarens handledning väsentligt underlättas. Studieplanerna bör kunna underlätta användning av studiebeting och studiecirklar på gymnasiet. De bör vara resonerande och knyta samman den litteratur (»litteratursats») och andra hjälpmedel som hör till studieplanen. De kan också innehålla arbets- och diskussionsuppgifter, som kan komplettera lärarens »styrning» av undervisningen. Studieplanen kommer då liksom studiesatsernas elevhandledningar att fungera som ett program för inlärningen. Den nya läroplanen syftar till att

€88 sammanföra vissa ämnen till en helhet för eleverna, t. ex. genom integration och genom en lämplig studiegång. Både läroböcker och studieplaner bör anknyta till detta syfte. Man bör sålunda söka upprätta studieplaner som griper över två eller flera ämnen och integrer a r kursmoment från dessa. Litteratur, musik och konst under 1900-talet bör sålunda kunna studeras i förening med delar av den moderna historien. Ämnena psykologi, filosofi, samhällskunskap och socialkunskap kan även samverka på vissa punkter. En speciell typ av samverkan är användningen av texter på främmande språk med sakinnehåll från skolans andra ämnen. Inom snart sagt alla läroämnen på läroplanen bör det vara möjligt att i viss utsträckning använda text på främmande språk, företrädesvis populära tidskriftsartiklar och utdrag ur lättfattliga böcker med begränsat ordförråd. Skolöverstyrelsen bör ombesörja inventering av böcker, tidningar, tidskrifter etc. som är lämpade för gymnasiets olika ämnen (jfr nedan 16.4.1 och 16.4.2). Inventeringen bör även utsträckas till material sorn framställs inom sammanslutningar och företag för internt bruk. 16.2.1.5 Centrala prov som hjälpmedel i skolarbetet. För att planera undervisningen och kontrollera dess resultat behövs såsom framhållits i 10.5.4 diagnostiska prov och betygsättningsprov. De bör i den utsträckning det är möjligt tillhandahållas som en del av studiesatserna i respektive ämnen. Vid sidan härav bör skolväsendet få tillgång till centralt konstruerade prov för direkt användning och som prototyper för lärarnas egna prov. Erfarenheterna från framställningen av standardprov för grundskolan visar, att konstruktionen

av prov med hög kvalitet är tids- och kostnadskrävande, varför den måste ske centralt. De betygsnormerande prov som gymnasieutredningen föreslagit i 10.5.4.3 för vissa ämnen måste givetvis också utarbetas centralt. Viss centralt ledd försöksverksamhet med sådana prov har även föreslagits (10.5.4.4). Som hjälpmedel för betygsättningen lämpar sig också samlingar av provuppgifter, s. k. uppgiftskataloger. Sådana innehåller provuppgifter bland vilka lärarna kan välja ut ett lämpligt antal för egna prov. Dylika uppgiftskataloger kan avsevärt underlätta för lärarna att sammanställa betygsättningsprov. Gymnasieutredningen anser att dylika samlingar av provuppgifter, även om de inte kan användas för en normering av betygsättningen, dock har stort värde som hjälpmedel i undervisningen. Sådana provuppgiftssamlingar bör därför utarbetas centralt. I 1957 års skolberednings betänkande (SOU 1961:30) betonas behovet av objektiva prov för den obligatoriska skolan. Skolberedningen sammanfattar vissa synpunkter och förslag på följande sätt: »Av det föregående framgår, att beredningen tillmäter såväl standardprov som diagnostiska prov avsevärd betydelse som hjälpmedel i skolans arbete. Det är därför nödvändigt, att skolväsendet kontinuerligt förses med sådana prov i tillräcklig omfattning. Arbetet måste därvid i första hand inriktas på framställning av prov för direkt och omedelbart bruk. Skall konstruktionen av prov kunna bedrivas effektivt måste emellertid även ett mera långsiktigt utvecklingsarbete med utnyttjande av den svenska och utländska forskningen komma till stånd. Detta får anses vara en förutsättning för att skolväsendets behov av mätinstrument m. m. skall kunna tillgodoses. De anordningar av tillfällighetskaraktär som hittills i stor utsträckning präglar arbetet med prov för skolväsendet synes vara otillräckliga med det program för framställ-

689 ning av prov som framdeles blir nödvändigt för den obligatoriska skolans del. Viss ökning av effektiviteten bör också kunna nås inom ramen för redan befintliga resurser, om dessa samordnas i högre grad än vad som nu synes vara fallet. Det synes böra ankomma på i första hand skolöverstyrelsen att ta erforderliga initiativ och göra de framställningar vartill de ovan angivna riktlinjerna föranleder.» I samband med att detta arbete utföres inom skolöverstyrelsen med sikte på grundskolans behov av standardprov och diagnostiska prov bör också de gymnasiala skolformernas behov beaktas. Eftersom denna omorganisation är tidskrävande liksom själva provframställningen, är det befogat att här något diskutera hur en för hela skolväsendets behov arbetande central provorganisation bör vara uppbyggd och vilka uppgifter den bör ha. Gymnasieutredningen lämnar i det följande vissa principiella synpunkter på frågan men då enbart utifrån gymnasiets behov. Den centrala provverksamheten bör bedrivas vid ett provinstitut med nära anknytning till skolöverstyrelsen och med olika personalkategorier: provteknisk expertis och administrativ personal samt ämnesexperter. Institutet bör ha bekväm tillgång till datamaskinservice. För de olika proven bör särskilda ämnesdelegationer skapas för planering och granskning. Ämnesexperter bör anställas från fall till fall för de prov som institutet arbetar med. Det bör eftersträvas att verksamheten blir självbärande genom att proven saluförs till skolorna. Den centrala provverksamheten bör för gymnasiets del inriktas på de provtyper som tidigare nämnts d.v.s. betygsnormerande prov, diagnostiska prov, framställning av uppgiftskataloger. De betygsnormerande proven bör inom den centrala provorganisationen

utarbetas genom ämnesdelegationer för varje ämne. I en sådan ämnesdelegation bör ingå respektive gymnasieråd, gymnasielärare men även ämnesexperter utanför skolan. Delegationernas uppgift bör vara att tillsammans med provtekniker planlägga provens utformning och granska det färdiga provförslaget. Uppgifterna bör under provteknikernas ledning utarbetas av ämnesexperter inom eller utom delegationen. Gymnasieråden bör inta en central ställning i delegationerna. De får på så vis en dubbel funktion. De h a r att under sina besök vid gymnasierna medverka till att den nya läroplanen genomföres i undervisningsarbetet. De medverkar också genom sin funktion i den centrala provverksamheten till att kontrollen av undervisningens resultat snabbt speglar läroplanens syften och innehåll. Genom en sådan organisation kan för de ämnen där betygsnormerande prov införes den nya läroplanens grundtankar snabbt få genomslagskraft vid skolorna. I samband med den centrala provorganisationens löpande arbete bör experiment göras med nya provtyper liksom vissa undersökningar företagas i avsikt att belysa provens lämplighet och roll i skolarbetet. Det är emellertid angeläget, att forsknings- och utvecklingsarbetet organiseras så, att organisationen kan utnyttja kapaciteten hos olika forskningsinstitutioner på området. Detta synes enklast kunna ske bl. a. genom att — i varje fall när det gäller större eller mer fristående projekt — undersökningar eller nya prov beställes vid de vetenskapliga institutionerna vid lärarhögskolor och universitet. Därigenom kan arbetet berikas såväl kvantitativt som kvalitativt. Av praktiska skäl torde slutfasen av arbetet med nykonstruktioner — framför allt nor-

690 meringen — böra ske i samarbete och genom utnyttjande av den centrala organisationen. Även i övrigt bör forskare och institutioner utanför denna kunna samarbeta, när det gäller maskinell bearbetning, normering och liknande. Följande exempel kan belysa det utvecklingsarbete som bör vara möjligt att bedriva inom ramen för organisationens löpande verksamhet. Den skriftliga språkfärdighet i svenska som avnämarna efterfrågar bör kunna tas till utgångspunkt för försök i syfte att skapa nya prov- och uppgiftstyper som är lättare att normera. Om möjligt bör därvid målsättningen för svenskans språkliga moment prövas mera allsidigt än som blir fallet med författande av en uppsats av essäistiskt slag. Självfallet bör liknande undersökningar utföras på uppsatser på främmande språk respektive på de avdelningar av flerdelade prov som innehåller en fri skriftlig framställning. En betydelsefull uppgift för organisationen bör vara att följa den aktuella forskningen inom och utom landet samt den praktiska provverksamheten utomlands. Utvecklingen på området går snabbt och även om de utländska erfarenheterna inte är direkt tillämpliga på våra förhållanden bör de dock i många avseenden kunna vara vägledande för arbetet. Ett provbibliotek bör även kunna läggas u p p , omfattande prov av olika typer, publicerade inom och utom landet. Med hänsyn till verksamhetens betydelse för skolväsendet och utvärderingen av dess arbetsresultat bör den administrativt sortera direkt under skolöverstyrelsen. Prioriteringen av arbetsuppgifterna bör göras inom verket. Verksamhetens chef bör vara föredragande inom ämbetsverket i frågor rörande institutet.

Gymnasieutredningen föreslår sammanfattningsvis att en central provorganisation, till tjänst åt grundskola och gymnasiala skolor, skapas; att skolöverstyrelsen, i avvaktan på denna omorganisation av den nuvarande framställningen av standardprov och diagnostiska prov för grundskolan, påbörjar framställning av diagnostiska prov för gymnasiet.

16.2.2 Bibliotekets bokbestånd

I ett gymnasium där undervisningen bedrivs på det sätt som den föreslagna läroplanen förutsätter blir bibliotekets roll central. Eleverna bör givetvis i skolan stimuleras att utnj'ttja de allmänna biblioteken och bli förtrogna med dessas system och arbetsformer. Skolbiblioteket bör därför vara uppställt enligt moderna bibliotekstekniska principer. 16.2.2.1 Bokbestånd. Gymnasiebiblioteket bör i första h a n d förses med facklitteratur och ett adekvat urval av svensk och utländsk skönlitteratur. Eftersom det är viktigt att eleverna får tillgång till litteratur på främmande språk bör det finnas både ett skönlitterärt och ett facklitterärt bokbestånd på dessa språk. Populärvetenskapliga verk för en bredare engelsk-, franskoch tyskläsande allmänhet och bredvidläsningslitteratur för engelska, franska och tyska bör kunna komma i fråga för inköp. Tyngdpunkten bör förutom på handböcker och tidskrifter ligga på goda populärvetenskapliga arbeten. Eftersom tidningar och tidskrifter i våra dagar är väsentliga informationskällor, bör anskaffning av sådana ägnas särskild uppmärksamhet. Någon eller några populärvetenskapliga tidskrifter på fram-

691 mande språk bör också anskaffas i varje ämne. Speciellt vid undervisningen i modern naturvetenskap, teknik, ekonomi och i samhällskunskap, där läroböckerna ofta behöver kompletteras med aktuellt stoff, erbjuder de stora dagstidningarnas populärvetenskapliga artiklar och bokrecensioner m. m. många uppslag för undervisningen. Anskaffningen av facklitteratur till gymnasiebiblioteken måste anpassas till den nu föreslagna läroplanen. Nya undervisningsformer med en utvidgning av den extensiva läsningen kräver också en expansion av bokbeståndet. Dessa förändringar liksom de allmänt ökade kraven på gymnasiebiblioteken gör det nödvändigt att kvaliteten i bokurvalet skärps. Centralt bör periodiska kommenterade listor över nyutkomna böcker utarbetas för olika ämnen. De nyutkomna böckerna och småtrycken, vilka också bör förtecknas, eftersom de annars är svåra att komma över, bör graderas efter inköpens angelägenhet. Självfallet skall listorna betraktas som en ren service; full valfrihet skall föreligga vid inköpen. Bokurvalslistorna bör beträffande litteratur på främmande språk vara svårighetsgraderade. Även detta är ett exempel på att centralt utfört arbete kan underlätta arbetet att vägleda eleverna i litteraturen. 16.2.2.2 Central biblioteksteknisk service. Den tekniska servicen i gymnasiebiblioteket bör vara av samma karaktär som i folkbiblioteken. Katalogapparaten bör ha samma utformning och gallringen i bokbeståndet bör genomföras fortlöpande. Mycket av det bibliotekstekniska arbetet, i synnerhet klassifikation, katalogisering och upprättande av litteraturlistor, inköp och därmed sammanhängande åtgärder, bör k u n n a

ske centralt för hela kommunen. De s. k. »tryckta korten» som används inom folkbiblioteksväsendet bör användas. Även i övrigt bör den bibliotekstekniska standarden anpassas till den som förekommer inom folkbiblioteken. Ett gymnasiebibliotek kan inte fungera på ett tillfredsställande sätt om det saknar en god ämneskatalog, antingen en alfabetisk efter ämnesord eller en fint uppdelad systematisk katalog. En sådan bör omfatta även t. ex. tidningsartikelkopior, vilka bör förses med ämnesord, så att biblioteken kan inordna kopiorna i en alfabetisk svit, efterhand som de levereras. För att underlätta förverkligandet av dessa önskemål är det ändamålsenligt med ett nära samarbete mellan skolbibliotek och kommunbibliotek. Utredningen, som berört denna fråga i 15.3.1.1, återkommer härtill i 16.4.2.3. Även om gymnasiebiblioteken kommer att få fullgoda ämneskataloger, kvarstår ett behov av litteraturlistor för ämnesområden, som lämpar sig för studiebeting. För sådana och liknande ändamål t. ex. grupparbeten bör särskilda förteckningar utarbetas.

16.2.3 Av-hjälpmedel Beträffande AV-hjälpmedlen görs i detta kapitel en uppdelning på AV-apparatur, d.v.s. reproduktionsmedel och apparater för framställning av material, och AV-media, d. v. s. det material som reproduceras. De anvisningar skolöverstyrelsen givit i nr 62 av sin skriftserie, Lektionsrummet. Utformning och utrustning med hänsyn till användningen av audivisuella hjälpmedel, Stockholm 1962, gäller i tillämpliga delar även gymnasiet. 16.2.3.1 Till AV-ap paraturen räknas bandspelare, grammofon, skivspelare,

692 mikrofoner,*förstärkare, högtalare, språklaboratorieutrustning, småbildsprojektorer, episkop, skriftprojektor, filmprojektor, TV-mottagare, TV-kamera, TV-projektor, videobandapparat samt reproduktionsapparatur för kontaktkopiering, elstencilframställning, duplicering, reproduktionsfotografering och diaframställning. De kvalitetskrav på produktionen av AV-apparatur som ställs från grundskolan galler naturligtvis också för gymnasiet. Detsamma gäller behovet av åtgärder för att främja en till skolans behov anpassad produktion. En del av den kommersiella produktionen av AVapparatur är mindre väl anpassad till skolans specifika behov. Ibland är den mera inriktad på användning i hemmen eller vid industrier. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att fortlöpande följa produktionen och främja framställningen av ändamålsenlig och billig apparatur genom att utarbeta normerande anvisningar och genom att stimulera till experiment och forskning. Normerna i fråga om utrustning med AV-apparatur och anknytande inredningsdetaljer bör inför den lokalmässiga upprustningen av gymnasierna och inför tillkomsten av nya gymnasieenheter ägnas särskild uppmärksamhet. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att utarbeta normalutrustningslistor för ämnesrum och andra undervisningslokaler. Gymnasieutredningen vill för sin del uttala följande allmänna rekommendationer. De bör uppfattas som riktpunkter för utvecklingen och kan givetvis inte omedelbart uppfyllas vid övergången till det nya gymnasiet. Såväl ämnesrum som institutioner, grupprum och bibliotek bör ha möjligheter för bild- och ljudåtergivning via småbildsprojektor, bandspelare och grammofon. I ämnesrum och institutioner är det betydelsefullt att utrust-

ningen är stationär. Vad gäller övrig AV-apparatur är denna för närvarande så dyrbar att man i regel får räkna med att den skall kunna användas gemensamt för en svit av rum. Dessutom bör för skolan som helhet finnas tillgång till skilda typer av reproduktionsapparatur (för kopiering på p a p p e r och film samt för framställning av material för skriftprojektorn). Helt nya möjligheter för undervisningen torde inom de flesta av gymnasiets ämnen kunna skapas genom att •— utöver den ovan nämnda AV-apparaturen — tillföra gymnasierna TVprojektor, TV-kamera och videobandspelare. TV-projektorn gör det möjligt att ungefär såsom med en filmprojektor projicera den mottagna TV-bilden till en betydligt större yta än den som en vanlig TV-mottagares bildskärm tillåter. TV-kameran har redan kommit till användning inom vissa grenar av högskoleundervisningen och mycket talar för att den i gymnasiets undervisning kan komma att få stor betydelse framför allt när läraren vill fästa elevernas uppmärksamhet på någon detalj han demonstrerar vid katedern •— en detalj som eleverna eljest inte kan se. Ett naturligt användningsområde för TV-kameran är när läraren önskar visa t. ex. ett kemiskt experiment som av olika skäl inte kan eller får göras i klassrummet av hänsyn till att det kan vara riskabelt för eleverna. Eleverna kan då via TV få se experimentet som kan utföras under betryggande förhållanden. Inte minst i storgruppsundervisning är denna metod mycket lämplig. För att komma tillrätta med de många organisatoriska och schematekniska problemen i samband med de direktsända skol-TVprogrammen har stora förhoppningar ställts till lämplig apparatur, videobandspelare som kan reproducera både bild och ljud från en tidigare TV-sändning. Denna apparatur är för närvarande både dyrbar och komplicerad, men med tanke på det utvecklingsarbete som bedrivs torde den inom överskådlig tid kunna komma att höra till gymnasiets AV-utrustning. Därige-

693 nom skulle många av nyss antydda problem vara radikalt lösta. För att kunna bedriva en både aktuell och differentierad undervisning måste lärare, i många fall även eleverna, vid gymnasiet ha möjligheter att snabbt få fram ganska skiftande reproducerat material. Härför krävs reproduktionsapparatur som kan framställa enstaka kopior eller klassupplagor samt förminska eller förstora originalen. Apparatur för ovan nämnda ändamål finns redan i marknaden, men för gymnasiets arbete är det nödvändigt att söka få fram sådana apparattyper som från både ekonomisk och praktisk synpunkt kan användas i skolan. Där så är möjligt och lämpligt kan den anförda reproduktionsutrustningen naturligtvis utnyttjas av flera skolenheter gemensamt vid en AV-central. Är avståndet mellan ett gymnasium och en AV-central stort eller kommunikationerna bristfälliga bör bästa möjliga reproduktionsapparatur finnas tillgänglig på det lokala gymnasiet, för att bereda lärare och elever den rörelsefrihet i arbetet, som är av avgörande betydelse. 16.2.3.2 I detta sammanhang vill gymnasieutredningen framhålla att den finner det angeläget att gymnasieskolorna i framtiden utrustas med språklaboratorier. Med den målsättning språkundervisningen har, där det talade språket intar en central ställning, blir språklaboratoriet ett ovärderligt hjälpmedel. Det kan anordnas för hel- eller halvklass. Utrustningen består av bandspelare med hörtelefon för lärare och elever samt manöverorgan som tillåter att koppla in varje elev. Det är också önskvärt att språklaboratoriet innehåller ett par hytter för klinisk behandling av talfel o. dyl. Utrustningen för språklaboratoriet inklusive specialbord men exklusive installation kan f. n. beräknas kosta

för helklass för halvklass

ca 60 000 kr. ca 35 000 kr.

16.2.3.3 Till AV-media räknas grammofonskivor, ljudband och ljudbildband, diabilder och bildband, material för skriftprojektorer, filmer, program från skolradio, rundradio och TV samt — på gränsen till tryckta hjälpmedel — även t. ex. elektrostencilerat material. Grammofonskivor. Inom musik samt konst- och musikhistoria är en representativ skivsamling oundgänglig både för demonstration och för enskilt studium med hjälp av musikinstitutionens samling av studiepartitur. Likaså för undervisning i en rad andra ämnen, t. ex. moderna språk, är en god tillgång på grammofoninspelningar av största värde. Ljudband. Inom gruppen ljudband kommer bandade program från skolradio och rundradio i första rummet. Därtill kommer språkband på nybörjarstadiet och i anslutning till språklaboratorier. I de studiematerialsatser, som beskrivits i samband med genomgången av tryckta hjälpmedel, bör naturligtvis ljudbandet ingå som ett led. Det är knappast rationellt att normalt låta spela in program från skolradion och rundradion på de enskilda gymnasierna eftersom ljudkvaliteten kräver en ganska dyrbar inspelningsapparatur. De betydligt bättre tekniska resurserna vid AV-centralerna bör därför i första hand utnyttjas. Även från Sveriges Radios bandcentral kan önskade inspelningar inköpas. En förutsättning för att ett gymnasium skall kunna utnyttja en centraliserad inspelningsateljé är att denna kan effektuera inspelningar inte bara från skolradions sändningar utan även från rundradion och utländska stationer. Går detta ej att genomföra kan man inte bortse från nödvändigheten av lokala inspelningscentraler vid gymnasierna. Sådana bör också kunna hjälpa lärarna att göra erforderliga redigeringar av tillgängligt ljudmaterial och andra inspelningar av mera speciell karaktär. Ljudbildband såsom pedagogiskt medium torde ännu inte ha funnit sin idealiska utformning. Många lovvärda initiativ har här tagits, inte minst från skolradions sida, och en del material har också producerats av andra. Ljudbildbandet kan göras

694 pedagogiskt effektivt till kostnader, som ligger långt under kostnader för filmer och TV-program. Det vore angeläget att skolöverstyrelsen kartlade de områden för vilka ljudbildbanden skulle lämpa sig särskilt bra som medium och på lämpligt sätt stimulerade produktion för att täcka dessa bristområden. Inom näringslivet, fria folkbildningsorganisationer och olika institutioner framställs ljudbildband och andra AV-media, som belyser bl. a. företagsorganisation, produktionsprocesser, företags- och samhällsekonomiska frågor. Detta bör kunna användas även i gymnasiet, bl. a. inom den samhällsvetenskapliga, ekonomiska och tekniska lärokursen. Skolöverstyrelsen bör låta inventera och överskådligt fortlöpande registrera och stödja produktionen av dylikt material. Diabilder och bildband. I någon utsträckning kan inköparna för gymnasiets räkning falla tillbaka på den produktion som siktar på grundskolans behov. De bildkollektioner som finns på den svenska marknaden är emellertid helt otillräckliga. Material från nordiska, engelska, franska, tyska och amerikanska producenter borde kunna utnyttjas vid de svenska gymnasierna. Det centrala ämbetsverket bör undersöka villkoren för import och göra en kartläggning över utländskt bildmaterial som kan täcka angelägna svenska behov. Material för skriftprojektor måste för närvarande i största utsträckning framställas genom lärarnas försorg, eftersom den kommersiella produktionen är obetydlig. Med hjälp av de ovan omnämnda reproduktionsapparaterna som gymnasierna eller grupper av gymnasier bör få tillgång till kan material framställas även för skriftprojektorn. Det är fördelaktigt då man har speciella önskemål och vill ha material som är särskilt tillrättalagt för ett visst ändamål. I övrigt bör det vara rationellt, särskilt när vissa tekniska svårigheter att mångfaldiga materialet bortfallit, att centralt framställa material för skriftprojektorer. På utländsk marknad, särskilt amerikansk, finns redan åtskilligt att tillgå och det är önskvärt att det centrala ämbetsverket kartlägger tillgången på utländskt material lämpat för eller anpassbart till svenska förhållanden. Behovet av undervisningsfilm är mångskiftande och varierar mellan gymnasiets olika ämnen. Filmer med sikte på vuxen-

undervisning t. ex. inom företagen bör i viss utsträckning kunna utnyttjas även för gymnasiet. Tillgången på undervisningsfilm för gymnasie- och universitetsstadiet är synnerligen stort särskilt på de naturvetenskapliga och tekniska områdena i England, Tyskland, Frankrike, Sovjetunionen och USA. Möjligheterna att skaffa dylik film till Sverige bör undersökas. De många klart uttalade önskemålen och behoven av lämpliga filmer för gymnasieundervisningen i skilda ämnen understryker vikten av att tillräckliga ekonomiska resurser ställs till skolöverstyrelsens förfogande dels för egen produktion av filmer och dels för ett effektivt stöd åt den kommersiella produktionen av den typ av undervisningsfilm som av hänsyn till den begränsade konsumtionen eljest ej är ekonomiskt genomförbar. 16.2.3A Radio- och TV-program. Via skol-radio och skol-TV kan man snabbt och i enkla administrativa former med för skolan låga kostnader föra ut program av hög kvalitet till en stor mängd skolor. Gymnasieutredningen har i 10.4.3.2 redovisat sina principiella synpunkter på skol-TV:s möjligheter att bidra till undervisningens utformning. Dessa kan här konkretiseras med några exempel på områden där detta mediums tjänster framstår som nödvändiga. Detta gäller inte bara vid övergången till det nya gymnasiet, då den nuvarande lärarutbildningen inte är helt adekvat för den nykonstruktion av läroämnen som föreslagits. Det gäller även den situation som föreligger då lärarutbildningen anpassats till de nya läroplanerna. Ämnet naturvetenskap fordrar som gymnasieutredningen påpekat i kapitel 9 och 10 i vissa fall lektionsuppläggningar som dels är svåra att genomföra med vanliga hjälpmedel, dels fordrar en snabb anpassning till dagsläget. I dessa fall vore det önskvärt att

695 Sveriges Radio kunde producera serieprogram i ett sådant antal att programledaren och programredaktionen i betydande utsträckning övertoge ansvaret för kursens pedagogiska uppläggning och för den systematiska behandlingen av lärostoffet. Därvid vore det naturligtvis även värdefullt om en särskild kursbok kunde tillhandahållas som kompletterade utsändningarna. Vidare kräves en lärarhandledning, som ger läraren detaljerade informationer om programmets syfte och innehåll, så att alla möjligheter kan tillvaratas att integrera stoffet i undervisningen. Ett sådant nära samarbete med skolan är särskilt angeläget i fråga om televisionsprogram, eftersom läraren i allmänhet ser programmet för första gången, då det visas för eleverna. Liknande fordringar kommer att ställas på konst- och masikhistoria, som avses bli utformad som ett integrerat studium av olika konstarter. Erfarenheter saknas för närvarande av dylik undervisning och den lärarutbildning som hittills bedrivits har helt naturligt icke kunnat tillgodose den metodiska behandling av lärostoffet som blir önskvärd. Integrationen förutsätter i stor utsträckning en samtidig presentation av bild och ljud, för vilket televisionen torde ha de bästa förutsättningarna. Stoff av starkt föränderlig karaktär förefinnes i åtskilliga ämnen, främst i samhällskunskap, bl. a. i studie- och yrkesorienteringen, företagsekonomi och tekniska ämnen men även i andra. I dessa ämnen är undervisningen beroende av att nytt material kontinuerligt kan tillföras undervisningen. Även om behovet av serieprogram inte är så accentuerat som beträffande naturvetenskap är tillgången till löpande illustrationer till undervisningen värdefull. En sådan kunde åstadkommas dels genom en kontinuerligt bedriven TV-produktion, dels genom återsändande av vissa tidigare program, eventuellt i reviderad utformning. De senare kan då i viss utsträckning vara program som ursprungligen producerats för andra ändamål än undervisning. Genom dessa program kan även det behov av studiebesök som inte kan tillfredsställas på alla gymnasieorter tillgodoses och i någon mån kan undervisningens yrkesorienterande aspekt ernå fördelar av detta. De anmärkningar som ovan fällts angående behovet av lärarhandledningar m. m. gäller även det senast nämnda undervisningsinslaget.

16.2.4 Speciell utrustning för naturvetenskapliga ämnen 16.2A.1 De i det föregående behandlade hjälpmedlen är generella i den meningen att de i stort sett har samma användning i alla ämnen. I detta och följande avsnitt ger gymnasieutredningen synpunkter på utrustning som är knuten till speciella ämnen. Först behandlas behovet av instrument, redskap, demonstrations- och laborationsmateriel för naturvetenskapliga ämnen. Denna utrustning liksom motsvarande för tekniska ämnen drar avsevärda kostnader vid nyanskaffning. Underhållskostnaderna är också betydande. Det är därför angeläget att för utrustning av naturvetenskapliga och tekniska institutioner finns anvisningar. Sådana bör i form av normalutrustningslistor utarbetas av skolöverstyrelsen. En dylik kartläggning av gymnasieundervisningens behov av dessa hjälpmedel bör också beakta frågan i vilken utsträckning en effektiv inlärning kan uppnås genom filmade demonstrationslaborationer, företrädesvis sådana för vilka krävs dyrbar utrustning och som utnyttjas med låg frekvens eller sådana laborationer som är förenade med särskilda risker. I det följande redovisas de konsekvenser för utrustningen som förändringar i läroplanen medför för ämnena fysik, kemi och biologi. 16.2A.2 Den nya kursplanen i fysik innebär vissa ej oväsentliga förändringar av lärostoffet. Dessutom betonas mer än förut betydelsen av laborationer och åskådningsundervisning med bl. a. demonstrationsförsök. Modernare demonstrations- och viss laborationsutrustning krävs, huvudsakligen för studiet av vågrörelse- och eliära. I den för naturvetenskaplig och teknisk lärokurs gemensamma kursen i

696 kemi föreslås en mera markant inriktning mot fysikalisk kemi. Apparater, modeller och annan lämplig utrustning för att göra undervisningen mer åskådlig krävs i större omfattning än nu. Eleverna bör få göra laborationer även inom fysikalisk kemi, t. ex. potentialmätning, kolorimetri, polarimetri. I jämförelse med nuvarande utrustning vid en välutrustad kemiinstitution erfordras viss ökning av demonstrations- och laboratorieutrustningen. För att den nya kraftigt moderniserade läroplanen i biologi skall kunna tillämpas fordras endast en mindre komplettering av den utrustning som nu bör finnas. 16.2A.3 Ett försök har gjorts att uppskatta kostnaderna för den tilläggsutrustning för de naturvetenskapliga institutionerna som enligt ovan föranledes av utredningens förslag till läroplan. Utgångspunkten har därvid varit de normalutrustningslistor som skolöverstyrelsen utarbetat för allmänt gymnasium (skolöverstyrelsens skriftserie nr 55). För ämnena fysik, kemi och biologi tillsammans kan kostnaden för komplettering vid ett normalutrusttat gymnasium uppskattas till ca 80 000 kronor. 16.2.5 Speciell utrustning för tekniska ämnen 16.2.5.1 Som redan framhållits i kapitel 12 är kraven på speciella hjälpmedel för de tekniska ämnena mycket stora i den fullständiga 4-åriga lärokursen. För årskurserna 1—3, som här först behandlas, är behoven avsevärt mindre. Enbart dessa årskurser kan beräknas förekomma på 80 ä 90 orter i framtiden, om gymnasieutredningens förslag beträffande gymnasiets yttre organisation förverkligas. Därvid kommer de att vara sammankopplade med övrig

gymnasieutbildning huvudsakligen i skolenheter som f. n. hyser allmänt gymnasium. I det följande anges ämne för ämne vilka kompletteringar av det allmänna gymnasiets utrustning som blir aktuella. För ämnet teknologi behövs modeller, maskinelement i olika tillverkningsstadier, enklare mätverktyg, kopieringsapparat för ritningar, material för syntesexempel, kataloger och handböcker. Den studieväg som i första hand kommer i fråga inom gymnasiets tekniska sektor är maskinteknisk lärokurs. Fullständig sådan lärokurs är mycket materialkrävande. Huvuddelen av det apparat- och maskinkrävande lärostoffet har kunnat placeras i årskurs 4. Viss utrustning måste emellertid finnas för årskurs 3. För ämnet konstruktion bör den utrustning som tidigare nämnts för teknologin förstärkas med ytterligare handböcker, tabellverk, modeller och annan demonstrationsmateriel. Ämnet energi omfattar teoretisk undervisning som illustreras av demonstrationer, laborationer och vid studiebesök. De viktigaste kursinslagen behandlar bränslen och förbränningslära, ideala gasers termodynamik samt förbränningsmotorprocesserna. Laborationer bör göras på bränslen samt otto- och dieselmotorer. Utrustning för detta bör finnas vid skolan och bör användas i fysik-, kemi- och naturvetenskapsundervisningen för övriga elever. Ämnet produktion omfattar materiallära med laborationer, verkstadsmätteknik, där laborationerna dock görs i årskurs 4, samt bl. a. svetsning och gjutning. Materiallära behöver utrustning för hållfasthets- och hårdhetsprovning samt mikroskop och slipapparatur för metallografiska undersökningar. Praktisk kunskap om svetsning bör eleverna ha erhållit i skolpraktiken. Skall svetslaborationer göras, bör de förläggas till yrkesskola. Eventuella gjuterilaborationer förutsattes ske först i årskurs 4. Demonstrationsmateriel bör finnas i riklig mängd. De samlingar som tidigare nämnts för teknologi och konstruktion bör kompletteras för de aktuella momenten, nämligen materiallära, verkstadsmätteknik, hopfogningsmetoder samt gjutning. Särskilt det sista momentets behov av demonstrationsmateriel kan framhållas. Konstruktionsöv-

697 ningar i detta ämne förekommer ej i årskurs 3 varför ritsal kan undvaras. För undervisningen i elteknik för maskintekniker behövs ett välutrustat fysiklaboratorium som kompletteras med speciell elektrisk materiel. Kompletteringens omfattning beror på om elteknisk studiekurs finns vid gymnasiet eller ej. Kostnaderna för komplettering av utrustningen vid ett normalutrustat allmänt gymnasium för undervisning i teknologi samt för maskinteknisk studiekurs i årskurs 3 kan uppskattas till 80 000 å 90 000 kronor. Byggteknisk lärokurs kommer, om nuvarande avnämarbehov och elevintresse fortfar, att finnas vid de flesta gymnasier. I årskurs 3 undervisas i byggteknik, konstruktion, geodesi och maskinteknik. De två sistnämnda ämnena avslutas i denna årskurs, medan de två första fortsätter i årskurs 4. Då ämnet byggteknik bl. a. omfattar läran om byggmaterial måste det finnas samlingar av de många olika ting som används inom byggverksamheten. Vidare skall eleverna under laborationerna lära känna och pröva olika material. Den utrustning som behövs är ganska skrymmande och omfattar bl. a. betongblandare (flyttbar), vibroutrustning, VB-mätare, lufthaltsmätare, vågar, verktyg, kubformar, siktapparat med siktsatser, speciell viktmätare, volymviktmätare, vicatapparat, tryck- och böjprovmaskin m. m. Utrustning för att mäta ljudisolering kan lånas från ett gymnasium med fullständig teknisk utbildning. För ämnet konstruktion behövs planscher, diapositiv, handböcker, kataloger. Laborationer ingår ej i årskurs 3. I geodesi behandlas ämnets teori samt de instrument som skall användas i de praktiska fältmätövningarna vid början av höstterminen i årskurs 4. Dyrbarare demonstrationsutrustning kan lånas från ett gymnasium med 4-årig lärokurs. Den sammanlagda kostnaden för utrustning till byggteknisk studiekurs i årskurs 3 kan uppskattas till ca 65 000 kronor. Lärostoffet i ellära och elektronik inom elteknisk lärokurs företer stora likheter med fysikens. Ett fysiklaboratorium med

en förstärkt utrustning är därför tillfyllest. Har fysikinstitutionen kompletterats med den utrustning, som de nya fysikkurserna kräver, blir nyanskaffningen för elteknisk utbildning ej särskilt omfattande. För demonstrationer m. m. i ellära behövs bl. a. generator för sinus- och fyrkantvåg, oscilloskop, elektronomkopplare. Elektroniken kräver viss komplettering av utrustningen för fysik och ellära. En impedansmätbrygga och en högklassig rörvoltmeter bör bl. a. tillkomma. I övrigt behövs en uppsättning av rör, motstånd, kondensatorer, halvledare m. fl. komponenter. Utrustningen för såväl ellära som elektronik bör förvaras tillsammans med övrig liknande fysikmateriel i eller i anslutning till fysikinstitutionen. Då i regel maskinteknisk lärokurs finns anordnad behövs för ämnet maskinteknik endast en mindre komplettering av åskådningsmateriel, handböcker, broschyrer, tabeller o. dyl. Kostnaderna för demonstrations- och laborationsmateriel samt handböcker för el-teknisk studiekurs i årskurs 3 kan uppskattas till ca 60 000 kronor. Det är troligt att den kemitekniska lärokursen inte får samma spridning som övriga tekniska lärokurser och endast kommer att finnas vid gymnasier med relativt stort elevområde. Vid de gymnasier där sådan lärokurs upprättas får undervisningen i årskurs 3 anknytas till institutionen för den allmänna kemikursen. Dennas utrustning behöver något kompletteras. I den fysikaliska kemin ingår en kurs i materiallära. Utrustningen för ämnet produktion inom maskinteknisk lärokurs är tillräcklig härför. För demonstrationer och även laborationer i organisk kemi behövs en relativt måttlig komplettering. I elteknik kräves någon förstärkning av demonstrationsutrvistningen för motsvarande ämne inom maskinteknisk studiekurs. Den speciella utrustningen för kemiteknisk studiekurs i årskurs 3 kan beräknas kosta ca 35 000 kronor. Vid gymnasierna bör finnas institutionstekniker eller vaktmästare med hu-

698 vudsaklig uppgift att biträda på laboratorierna (jfr. 15.3.3). Deras uppgift blir bl. a. att reparera materiel och att montera eller tillverka apparater och andra anordningar som ej kan köpas färdiga. Institutionstekniker behöver viss utrustning som även skall kunna användas vid demonstration av metallbearbetningens grunder. Kostnaderna för utrustningen kan uppskattas till 20 000 å 25 000 kronor.

så långt möjligt motsvarar den som finns i industrin. Emellertid används en betydande del av utrustningen endast någon enstaka gäng. Det synes därför angeläget att i framtiden koncentrera denna utrustning till blott ett 15-tal skolenheter, vilka förses med centrallaboratorier, och att låta eleverna från de övriga gymnasierna besöka dessa. I förslaget för maskinteknisk institution har detta system förutsatts skola tillämpas.

16.2.5.2 Utrustning för skola med årskurserna 1—4. Den 4-åriga lärokursen kommer enligt gymnasieutredningens förslag att finnas på ca 30 orter. Gymnasieutredningen anser att på alla dessa orter skall finnas maskin-, bygg- och elteknisk utbildning och på ungefär 20 av orterna även kemiteknisk utbildning.

För ämnet energi bör vid alla gymnasier finnas en maskinhall med förbränningsmotorer, fläktar, kompressor, pumpar och anordningar för strömningsförsök, kylutrustning, värmeväxlare samt värmepanna (enkel). Dessutom skall det finnas utrustning för bränslelaborationer och temperaturmätning. Vid centrallaboratorier bör dessutom finnas ånganläggning. Ämnena produktion och reglerteknik har under senare år hastigt ökat i betydelse. Eleverna bör därför få tillfälle att stifta bekantskap med och pröva ett rikhaltigare urval av apparater än f. n. Utrustning bör finnas för gjutning (enkla modeller), plastisk bearbetning (dragpress), svetsning, mätteknik, spånskärande bearbetning och materialundersökning. En rad reglertekniska komponenter bör anskaffas. En uppdelning har gjorts, så att centrallaboratorierna erhåller gjuterilaboratorium, hydraulisk dragpress, revolversvarv, samt den dyrbarare utrustningen för materialprovning.

Ritsalar behövs för undervisningen i teknologi, konstruktion, energi, produktion, specialarbete, planering, anläggning, elmaskiner och elanläggning. Ritsalar bör specialinredas med stora bord på vilka ställbara ritbräden kan placeras. Skåputrymmen för ritsalsbibliotek och demonstrationsmaterial skall finnas. I anslutning till ritsal bör finnas förvaringsutrymmen för ställbara ritbräden med ritapparater påsatta. Teknologiämnets behov har redan behandlats i samband med 3-årig teknisk utbildning. Den materiel som begagnas kan till stor del vara gemensam med materielen för konstruktion. Maskinteknisk institution är utan jämförelse dyrast. Man h a r ofta diskuterat om man ej kan ersätta dess dyrbarare utrustning med modeller, filmer m. m. Hittills h a r det emellertid ansetts att i en teknisk yrkesutbildning, även om den till sitt innehåll är teoretisk, eleven skall ha arbetat med och sett så mycket som möjligt av de apparater m. m. som han studerar. I laborationerna bör därför eleven få arbeta med utrustning som

Inom den byggtekniska institutionen bör utrustning finnas för arbete inom följande områden: beredning, gjutning och provning av betong och betongkonstruktioner, sandundersökning, akustiska mätningar, undersökning av beläggningsmaterial, undersökning av övriga byggnadsmaterial, fältmätning. En välförsedd samling av byggnadsmaterial och byggnadsdetaljer bör finnas. Inom den eltekniska institutionen krävs viss förstärkning av utrustningen framför allt på grund av reglerteknikens ökade betydelse.

699 Den starkt förändrade läroplanen inom kemiteknisk lärokurs, där biokemi och apparatteknik införts som nya ämnen och där kursinnehållet i flertalet är starkt förändrat, ställer vissa nya krav på utrustningen av den kemitekniska institutionen. I a p p a r a t t e k n i k krävs ökad u t r u s t n i n g för att eleverna skall lära k ä n n a principerna för viktigare maskiner och apparater. På de orter där en kemisk industri med ett l a b o r a t o r i u m för försök i halvstor skala finnes är det värdefullt om överenskommelse kan träffas att detta får användas.

Gymnasieutredningen har med utgångspunkt från de undersökningar, som f. n. pågår inom överstyrelsen för yrkesutbildning angående behovet av utrustning vid de tekniska gymnasierna, och med beaktande av de förändringar, som i det föregående i korthet angivits, sökt uppskatta kostnaderna för utrustning av de speciella laboratorier, verkstäder m. m. som krävs vid skolor med 4-årig teknisk gymnasieutbildning. 1 nedanstående sammanställning anges vissa ramar inom vilka kostnaderna enligt dessa uppskattningar torde ligga. Utrustningen för teknisk kemi kan uteslutas om industri finnes vars laboratorier får användas. Vissa av de nuvarande tekniska gymnasierna har större delen av den utrustning som krävs för den framtida fullständiga tekniska lärokursen. I många fall torde emellertid komplettering krävas. Då utrustningens omfattning betydligt växlar från skola till

skola har det inte varit möjligt för gymnasieutredningen att ange någon kostnad för nödvändiga kompletteringar. 26.2.5.3 Skolpraktik. Under de två första skolåren samt mellanliggande sommar skall enligt gymnasieutredningens förslag eleverna ha praktiskt arbete som skall omfatta mekaniskt verkstadsarbete, byggnadspraktik och om möjligt elpraktik. Normalt förlägges denna utbildning till yrkesskola. Under det första läsåret förutsattes alla elever ha verkstadspraktik under ett fyrat i m m a r s p a s s v a r a n n a n vecka. Arbetet måste med hänsyn till de ordinarie yrkesskoleeleverna vanligen förläggas till kvällstid. Varje elev bör ha en uppsättning h a n d verktyg som han får lära sig sköta och som han a n s v a r a r för. Arbetet skall utföras i de maskiner som de ordinarie eleverna använder under dagarna. Detta betyder, att dessa måste t a ned sina arbetsstycken ur maskinerna. I vissa fall kan detta betyda ett stort avbräck. För sådana fall bör det finnas ehuekar och backskivor i reserv, så att dessa kan bytas med fastsittande arbetsstycken. Även en gymnasieelev bör ha möjlighet att n ä r så är lämpligt låta sitt arbetsstycke sitta k v a r i chuck eller backskiva. Under sommaren mellan årskurs 1 och 2 skall alla elever om möjligt få byggpraktik. På de ställen där yrkesskola för murare, specialarbetare eller byggnadsträarbetare ej finns får lämplig plats användas i det fria, dit gymnasiets betongblandare och a n n a n lämplig utrustning j ä m t e arbetsverktyg får föras. Vissa arbetsverktyg måste inköpas. Både mekanisk verkstadspraktik och byggpraktik kan förekomma under sommaren. Med hänsyn till de lokala resurserna

Utrustning för maskinteknisk institution 1 (inkl. teknologi), ej centrallaboratorium Utrustning för maskinteknisk institution, centrallaboratorium Utrustning för byggteknisk institution »> »> elteknisk » 2 » » kemiteknisk » 1

400 000— 600 000 kr 750 000—1 000 000 kr 150 000— 200 000 kr 400 000— 600 000 kr 250 000— 350 000 kr

Instrumentverkstad för tillverkning och reparation av undervisnings- och laborationsmateriel ingår. 2 Häri ingår även kostnader och lokaler för undervisning i det för naturvetenskaplig och teknisk lärokurs gemensamma kemiämnet.

700 blir det sannolikt nödvändigt att låta huvuddelen av eleverna få 2 veckors byggpraktik och 2 veckors mekanisk verkstadspraktik eller elpraktik. Under det andra läsåret k a n både mekanisk och elektrisk verkstadspraktik förekomma. På många orter finns emellertid ej el-avdelningar vid yrkesskolan. Där får man nöja sig med enbart mekanisk verkstadspraktik. I de fåtal fall yrkesskola ej finns kan grundskolans skolverkstäder a n v ä n d a s . En viss komplettering krävs. Under t e r m i n e r n a räcker lokaler och utrustning för en enda yrkesskoleavdelning väl till även för en ganska stor gymnasieskola, emedan en gymnasieklass med 30 elever endast behöver förfoga över en kväll per vecka. Under sommaren då eleverna skall arbeta på heltid blir behovet av arbetsplats så stort att både bygg- och metallarbetsavdelningar antagligen måste finnas. Eleverna kan då t. ex. tillbringa 2 veckor i vardera.

För att skolpraktik skall kunna anordnas fordras vissa kompletteringar av yrkesskolornas utrustning. Kostnaderna härför kan uppskattas till 10 000 å 15 000 kronor per klass inom teknisk lärokurs. 16.2.6 Speciell utrustning för ämnen inom ekonomisk lärokurs

De för den ekonomiska lärokursen specifika ämnena är företagsekonomi, redovisning, distribution, förvaltning, rättskunskap, maskinskrivning, stenografi och praktiskt sekreterararbete. Dessa ämnen har speciella behov av handböcker, läroböcker, monografier, uppslagsböcker, tabeller, planscher, bildband och filmer på samma sätt som t. ex. samhällskunskap. När ekonomisk undervisning införs vid ett gymnasium är det oundgängligt att det redan från början får en grundutrustning av ovan nämnd materiel som sedan får förnyas och kompletteras successivt. Ämnet stenografi kräver knappast någon specialutrustning medan maskin-

skrivning som också omfattar maskinräkning och duplicering behöver dylik. Undervisning i maskinskrivning med fem veckotimmar är obligatorisk för alla elever på gymnasiets ekonomiska lärokurs. Dessutom erbjuds samtliga elever maskinskrivning som frivilligt ämne under två till tre veckotimmar. Utöver detta bör eleverna ha tillfälle att träna på kvällstid. Utrustningen bör vidare stå till förfogande när redovisning av självständigt arbete, grupp- och betingsarbete skall utskrivas. Eleverna på teknisk och naturvetenskaplig lärokurs bör även ha möjlighet att lära maskinräkning. Då gymnasieutredningen föreslår att maskinskrivning undervisas i odelad klass fordras en fullständig klassuppsättning av vanliga skrivmaskiner. Dessutom behövs några elektriska skrivmaskiner. Huvuddelen av räknemaskinerna kan vara handdrivna men några elektriska av olika typer bör finnas. Därjämte erfordras diktafon, stencilapparat och spritduplikator. Utrustningen för en maskinskrivningssal beräknas kosta 60 000—70 000 kr. I kontorsteknik skall eleverna stifta bekantskap med olika kontorstekniska hjälpmedel, utöver dem som finns i maskinskrivningssalen. Kursen omfattar ca 20 timmar totalt. Undervisning av samma slag, men i långt större utsträckning, ges i den mera rutinbetonade utbildningen i yrkesskolans handelskurser. Den torde även komma att finnas i fackskolan. Utrustning för undervisning i kontorsteknik kan vara gemensam för alla skolformer på en ort och kan lämpligen placeras i yrkesskolan, som redan nu har t. ex. bokföringsmaskiner. 16.2.7 Hjälpmedelsproduktion

16.2.7.1 Inom varje skola sker genom lärarnas försorg en intern produktion

701 av hjälpmedel. i 16.4.3.

Dessa frågor behandlas

16.2.7.2 Gymnasieutredningen vill här fästa uppmärksamheten på vissa upphovsrättsliga problem som berör frågan om hjälpmedelsproduktionen. Lagen om upphovsmannarätt innebär för skolorna och AV-centralerna att bandinspelningar endast får göras för tillfälligt bruk och inte kan arkiveras på lång sikt samt därutöver att reproduktion och mångfaldigande (t. ex. genom elektrostencilering, reproduktionsfotografering etc.) är förbjuden utan upphovsmannens medgivande. Dessa inskränkningar försvårar en rationell användning av upphovsrättsskyddat material i undervisningen. Bifall till gymnasieutredningens förslag till utformning av det nya gymnasiet kommer att skärpa svårigheterna och aktualiserar åtgärder för att lösa problemen. Det kan nämnas att förhandlingar har upptagits mellan skolöverstyrelsen och Sveriges Radio angående av sistnämnda institution producerat material. 16.2.8 Sammanfattande synpunkter

Dei\ behandling gymnasieutredningen i det föregående givit frågan om behov och produktion av hjälpmedel h a r givetvis måst bli översiktlig och framförallt fått ta sikte på mera betydelsefulla förändringar som föranledes av den föreslagna gymnasiereformen. Till ledning för kommunernas arbete med uti ustningsfrågor behövs mera uttömmande undersökningar. De stora kostnader som hjälpmedlen d r a r — både i nyanskaffning och underhåll — motiverar att man centralt söker bistå kommunerna. Betydande besparingar torde härigenom kunna uppnås. Det är sålunda angeläget att en detaljerad kartläggning göres av gymnasiets

behov av hjälpmedel och den aktuella tillgången på hjälpmedel svarande mot dessa behov. Behovet av tryckta hjälpmedel, AV-apparatur, teknisk apparatur och utrustning för laborationer och demonstrationer bör anges i normalntrustningslistor. En inventering av den aktuella tillgången på hjälpmedel bör utföras för att kartlägga väsentliga bristområden. När resultatet av en sådan kartläggning föreligger bör överläggningar med hjälpmedelsproducenterna upptas i syfte att stimulera produktion på områden där behoven är stora. I den mån kommersiell produktion inte kan täcka alla bristområden bör även kompletterande statlig produktion övervägas. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att vidta erforderliga åtgärder i sådant syfte.

16.3 Hjälpmedelsgranskning medelsforskning

och hjälp-

Bevakning av skolans försörjning med hjälpmedel av olika slag (framför allt tryckta hjälpmedel, AV-apparatur och AV-media) kan innefatta en rad åtgärder: granskning av hjälpmedlens kvalitet i syfte att skolan till rimliga kostnader skall kunna förses med så goda hjälpmedel som möjligt; bestämmelser för antagning av läroböcker och för inköp av AV-hjälpmedel i syfte att förhindra olämpliga inköp vid de enskilda skolorna; forskning i syfte att förbättra hjälpmedlen. 16.3.1 Granskning m. m. av hjälpmedel

Granskningen av läroböcker och andra hjälpmedel har till syfte att vidmakthålla en hög kvalitet och att hålla kost-

702 naderna på en rimlig nivå för samhället och för eleverna personligen. I det följande diskuteras var för sig problem beträffande läroboksgranskning och beträffande AV-hjälpmedel. 16.3.1.1 Tryckta hjälpmedel. För närvarande sker granskningen av tryckt material huvudsakligen på förlagssidan och i läroboksnämnden. Förlagsgranskningen torde vara omsorgsfull både ämnesmässigt och pedagogiskt men skulle få ännu större precision om skrivbordsgranskningen i ökad utsträckning kompletterades med utprövning av hjälmedlen i undervisning. Det är angeläget att förlagen gör utprövningar av tryckt material med preliminära utgåvor som tillhandahålls i vissa skolor till starkt nedsatt pris. I den mån läroböckerna ersätts med en studiematerialsats på det sätt som beskrivits ovan blir det oundgängligt med fältprövningar av materialet före den reguljära användningen. Läroboksnämndens granskning avser dels skolböckernas kvalitet, dels deras pris. Vad priserna beträffar är det ett väsentligt samhällsintresse att kostnaderna hålles nere med tanke på både eleverna och gymnasiernas huvudmän. Granskningen måste för samtliga böcker återspegla ett och samma normsystem som bör härledas u r läroplanen. Granskningen bör belysa h u r böckerna anpassats till läroplanens innehåll och metodiska intentioner. Bedömningen blir slumpbetonad om endast en granskare utför den och om varje granskare för sig har olika n o r m e r för sin granskning. Effektiviteten i bedömningen beror också på granskningsorganets samm a n s ä t t n i n g och resurser. Först en praktisk användning i skolklasser visar böckernas kvalitet. Bedömargranskningen borde därför kompletteras med praktisk utprövning av böckerna. Eftersom det för framtiden kan bli fråga om granskning av hela studiematerialsatser torde enbart en skrivbordsmässig bedömning av läroböckerna vara helt otillräcklig.

Avgränsningen av granskningsområdet är svår. Granskningen bör endast avse studiemateriel som direkt framställs för skolbruk. I gymnasiet kommer andra kategorier av tryckt materiel att användas i u n dervisningen vid sidan av böcker som framställts för skolbruk. Det gäller framför allt gymnasiets ekonomiska och tekniska lärokurser. Användningen av detta materiel får bli beroende av överväganden vid de särskilda gymnasierna. Någon granskning kan inte k o m m a i fråga i detta fall. I vissa ämnen förekommer nu granskning eller rekommendationer genom respektive ämnesföreningar. Eleverna bör också l ä r a sig att själva bedöma kvaliteten i sitt källmaterial.

Granskning vid övergången till gymnasiets nya läroplan. Då den nya läroplanen införes är riskerna stora att den äldre läroplanen via föråldrade läroböcker konserveras inom skolan. Speciella åtgärder bör vidtagas för att förhindra detta. Studieplaner med litteratur- och hjälpmedelsanvisningar bör snabbt utarbetas och produktionen av nya läroböcker stimuleras. Gymnasieutredningen har delvis tillgodosett detta genom att i vissa starkt förändrade eller nya ämnen detaljutforma kursplanerna. Vidare har Kungl. Maj :t, efter framställning från gymnasieutredningen i samråd med respektive överstyrelser, lämnat medgivande till förberedande arbete med modernisering av kursplanerna i vissa ämnen på gymnasiet och i anslutning härtill framställning av läroboksmaterial. Antagning av läroböcker, övergången till den nya läroplanen medför ett behov att snabbt kunna anpassa läroboksurvalet till den nya situationen. Det synes därför angeläget att p r i n c i p e r n a för antagning av nya läroböcker granskas mot bakgrund av detta. 16.3.1.2 AV-hjälpmedel. Bevakning av gymnasiets försörjning med dessa hjälpmedel inkluderar granskning av kvalitet och priser samt bestämmelser

703 beträffande inköp för att minska riskerna för k ö p av olämplig materiel. Granskning av AV-apparatur. Inom skolöverstyrelsen finnes sedan flera år en kommitté, vars uppgift är att ha kontinuerlig kontakt med producenterna inom denna speciella sektor och i samarbete med dessa söka få fram apparater som lämpar sig för skolbruk. Nyutkomna apparater och nya modeller ÖV tidigare apparatur testas opartiskt vid tekniska högskolan eller annan offentlig anstalt. Från samhällsekonomisk synpunkt är det väsentligt att skolorna får sakkunnig information om apparatur och råd för inköp. Det bör dock övervägas om ej denna granskningsprocedur kan ersättas av att normer för a p p a r a t u r avsedd för skolbruk fastställes av skolöverstyrelsen. Granskning av AV-media har mer eller m i n d r e systematiskt pågått ett antal är och resulterat i att skolöverstyrelsen med vissa mellanrum kunnat publicera förteckningar över godkänt material. Detta h i n d r a r dock inte att skolorna haft full frihet att köpa vad de önskar. För gymnasiets del är det väsentligt att denna granskning i lämplig form fortsätter och får större resurser. När det gäller AV-media för gymnasiet måste det stå klart att det ofta inte är ekonomiskt lönsamt för ett företag att utarbeta material med sikte enbart på gymnasiets behov. I sådana fall inträffar att bildmaterial produceras för grundskolans högstadium, men i reklamen tillägges att materialet kan användas även på gymnasiet. Sådant bildmaterial bör inte komma till användning inom gymnasiet enbart därför att det inte finns för gymnasieundervisningen lämpat material. Liksom beträffande tryckta hjälpmedel bör granskningsområdet avgränsas så att bedömningen begränsas till AVmedia som p r i m ä r t framställts för skolbruk.

Inköp. Olika åtgärder kan vidtas för att förhindra inköp av mindre goda hjälpmedel. De kan få formen av aktiv information och konsumentupplysning till inköparna. Central upphandling kan i vissa fall också fylla denna funktion. Den information som för närvarande ges om nyheter i fråga om AV-hjälpmedel omhänderhas huvudsakligen av förlagen. Detta är av flera skäl inte tillräckligt. De hjälpmedelscentraler som efter hand byggs upp bör kunna lämna erforderlig rådgivning vid inköp. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att överväga om ytterligare åtgärder blir erforderliga. 16.3.1.3 De synpunkter som i det föregående anlagts på granskning av AVhjälpmedel är i princip giltiga också för annan utrustning även om förhållandena i vissa avseenden kan vara mer komplicerade.

16.3.2 Forskning rörande pedagogiska hjälpmedel

Inom skolforskningen måste resurser beredas även för forskning rörande de pedagogiska hjälpmedlen. Den pedagogiska grundforskningen rörande hjälpmedel bör därför stödjas och stimuleras. Vid sidan av denna bedrivs forskning i producentledet för att utveckla nya produkter och i konsumentledet för att pröva de nya hjälpmedlen vid praktiskt skolarbete. Den direkta producentforskningen bör syfta till att framställa och pröva nya och förbättrade typer av hjälpmedel, bl. a. självinstruerande materiel. Konsumentledets forskning, d. v. s. utprövning av hjälpmedel i konkreta pedagogiska situationer, är en angelägenhet av stor vikt. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att överväga och framlägga förslag om hur

704 forskningen på detta område skall stödjas och organiseras. Hjälpmedelskonsumenterna skulle kunna förses med information om hur hjälpmedlen fungerar vid praktiskt skolarbete. Därigenom skulle varudeklarationsdata få stort värde. Försök med AV-media, t. ex. TVundervisning, är även angelägna uppgifter för den pedagogiska forskningen.

16.3.3 Sammanfattning

Utredningen har i detta avsnitt om granskning och bevakning av gymnasiets försörjning med pedagogiska hjälpmedel begränsat sin uppgift till att registrera en rad problem. Särskilt frågan om granskning av pedagogiska hjälpmedel är relativt omfattande och hör inte till de uppgifter som gymnasieutredningen h a r att lösa. De frågor som här berörts bör därför bli föremål för särskild översyn. Denna fråga h a r tagits upp i propositionen 1962:54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. Föredragande departementschefen anför om läroboksnämnden bl. a. att genom »det ökade behovet av samverkan och samordning mellan på skilda håll förekommande granskning och andra liknande omständigheter ter sig på längre sikt en förutsättningslös omprövning av nämndens verksamhet och uppgifter nödvändig».

16.4 Den ningen

lokala

hjälpmedelsförsörj'

De närmast föregående avsnitten av detta kapitel har i fråga om hjälpmedelsförsörjningen bland annat rört centrala åtgärder av olika slag i syfte att stimulera produktion av för skolan lämpade hjälpmedel. I detta avsnitt diskuteras åtgärder för rationalisering av hjälpmedlens inköp, registrering, för-

varing och skötsel vid de särskilda skolenheterna. Detta gäller särskilt ämnesrummens (institutionernas) och bibliotekens utrustning och samlingar. Till en början behandlas skötseln av utrustning och samlingar tillhörande de olika ämnesrummen. Därefter diskuteras gymnasiets boksamlingar, den interna framställningen och översynen av hjälpmedel och apparatur samt arbetsuppgifter och personalbehov som betingas av gymnasiets hjälpmedelsprogram.

16.4.1 Ämnesrummens utrustning

16A.1.1 Inköp. För hjälpmedelsförsörjningen är det angeläget att tillgängliga medel för en skola fördelas genom ett budgetsystem på de olika ämnenas behov. Vid varje skola bör därför en långsiktig fortlöpande reviderad plan upprättas för de olika ämnesrummens utrustning med hjälpmedel. Det är också betydelsefullt att de som planerar och beslutar om inköpen lätt kan få fullgod överblick över tillgängliga hjälpmedel producerade både kommersiellt och internt inom företag och organisationer. Hjälpmedelscentralernas konsumentupplysning genom utställningar, hjälpmedelsförteckningar, utrustningslistor och konsultation vid inköp spelar därvidlag en stor roll. Vid de enskilda skolorna läggs ett betydande arbete ned på inköp och registrering av materiel. När det gäller de arbetsuppgifter som sammanhänger med inköp, accession och registrering kan rationalisering och arbetsbesparing vinnas genom central service. Denna kunde tänkas innefatta: periodiska kommenterade listor över i handeln och på annat sätt tillgängliga hjälpmedel; centrala inköp grundade på listorna; tillhandahållande av registreringshjälpmedel (t. ex. katalogkort), blan-

705 ketter, formulär, kontorsmaterial, skyltar, diverse inventarier. Sådana serviceuppgifter förekommer för närvarande när det gäller de kommunala biblioteken. Det är avsevärda tids-, arbets- och kostnadsbesparingar, som härigenom göres. Det finns anledning att förmoda att motsvarande skulle bli fallet i fråga om andra pedagogiska hjälpmedel. Behovet av en central registrerings- och inköpsorganisation kan dock ej överblickas utan närmare utredning. Dock bör redan nu en översyn ske av de registrerings- och arkiveringsrutiner som tillämpas vid skolorna i syfte att göra dessa enhetliga. 16A.1.2 Förvaring och skötsel. Materielens förvaring bör bestämmas efter en avvägning mellan pedagogiska behov och kostnadsmässiga konsekvenser. Materielen bör i den mån så är möjligt och lämpligt placeras i ämnesrum eller till dessa anslutande materielrum, rum för samlingar och ämnesbibliotek. Som framgår av framställningen om gymnasiets lokalfrågor senare i detta kapitel bör dessa lokaler utformas så att elever och lärare kan ha tillgång till materielen även under tid då lektion pågår i ämnesrum. Materielen kräver en fortlöpande vård: underhåll av AV-apparatur, reparation av laborationsmateriel, utrangering av föråldrad eller utsliten materiel o. s. v. I vissa fall, särskilt när det gäller mera komplicerade apparater, fordras central service av fackmän. I samband med utredning om behovet av central upphandling bör även upptas frågan om serviceavtal som garanterar att materielen underkastas regelbunden service. 16.4.2 Bibliotekets organisation och skötsel 16A.2.1 Litteraturens användning och placering. Man kan urskilja tre litteraturkategorier: 23—328118

a) Litteratur som behövs vid den löpande undervisningen i ämnesrum och laborationslokaler, d. v. s. ämnesbiblioteket inrymt i respektive ämnesrum eller i omedelbar anslutning till dessa. Det innebär främst för ämnet centrala handböcker, uppslagsverk och klassuppsättningar, de för året löpande tidskriftsnumren samt ett antal böcker i övrigt som man vill använda under lektioner. Ämnesbiblioteken bör placeras så att eleverna kan nå dem utan att störa pågående undervisning. b) Litteratur med relativt hög användningsfrekvens som oftast behövs utanför ämnesrummet, d. v. s. det för flera ämnen gemensamma gymnasiebiblioteket inrymt i särskilda bibliotekslokaler. Från det gemensamma biblioteket (»gymnasiebiblioteket») kan eventuellt utsöndras ett litet speciellt referensbibliotek för lärarna (»lärarbibliotek»). För de flesta ämnen bör emellertid det sammanhållna biblioteket vara den gemensamma arbetsplatsen för lärare och elever. Att decentralisera gymnasiebiblioteket genom att helt spjälka det i ämnesbibliotek kan inte rekommenderas. Det förhindrar att biblioteket blir en central institution i skolans liv och det är därför bättre att — om man vill ha ett fylligare ämnesbibliotek — skaffa dubbletter av de oundgängliga böckerna. Det finns flera viktiga skäl för att bibehålla ett gemensamt bibliotek. Åtskillig litteratur är gemensam för flera ämnen och dubbleringen av bokbeståndet skulle bli mycket omfattande om man decentraliserade gymnasiebiblioteket till ämnesbibliotek. Den samverkan över ämnesgränserna som eftersträvas i läroplanen och anvisningarna underlättas också om gemensamt bibliotek finnes. I det nya gymnasiet bör det också bli naturligt att studieverksamheten i ett visst ämne inte ensidigt är förlagd till ämnesrummet utan alltefter kursmoment, arbetsformer och undervisningsorganisation försiggår i grupper av varierande storlek och enskilt. Under sådana omständigheter är det i de flesta ämnen rimligt att bokbeståndet sammanhålls och att rörliga lit-

706 teratursatser ställs samman för varje kursmoment eller större arbetsuppgift. Litteraturen kan då användas i den lokal som i varje särskilt fall är den lämpligaste. c) Litteratur av mera speciell karaktär, som behövs endast vid vissa tidpunkter och för vissa ämnesområden och därför kan tillfälligt lånas in från något annat bibliotek för disposition i skolan, här kallat vandringsbibliotek. Ett mera individualiserat arbetssätt med inslag av specialuppgifter kräver litteratur som i skolan i dess helhet h a r en låg användningsfrekvens. Det kan inte vara rimligt att gymnasiebiblioteket förses med ett så allsidigt bokbestånd, att det kan klara denna service. I så fall måste man använda ett system av bokdepositioner från ett centralt bokförråd, i första hand det kommunala biblioteket på gymnasieorten. Samarbete med det kommunala biblioteket underlättar denna anordning (se n e d a n ) .

16A.2.2 I gymnasiebiblioteket finns i huvudsak två kategorier av arbetsuppgifter: a) De bibliotekstekniska uppgifterna, t. ex. bokinköp, klassifikation, katalogisering, gallring, utlåning, bokuppsättning, registrering av låntagare, beställning av böcker från andra bibliotek. Dessa uppgifter avser alla de tre här särhållna litteraturkategorierna: ämnesbiblioteken, det för flera ämnen gemensamma biblioteket och eventuellt vandringsbibliotek. b) De pedagogiska arbetsuppgifterna, som främst innefattar dels handledning i biblioteket åt elever, som arbetar med individuella arbetsuppgifter eller grupparbeten, dels mera formell handledning i bibliotekanvändning, t. ex. användning av kataloger, bibliografier och handböcker,

dels upprättande av litteraturlistor för studiecirklar i de fall då eleverna inte bedöms själva kunna göra upp dessa eller i fall att centralt utarbetade listor saknas. Det låter sig emellertid svårligen göra att dra en skarp gräns mellan dessa kategorier av arbetsuppgifter. Handledning i bibliotekets användning och serviceuppgifter av typen litteraturlistor hänger nära samman med de tekniska arbetsuppgifterna. De bibliotekstekniska arbetsuppgifterna bör som framhållits i 15.3.1 anförtros fackutbildade bibliotekarier medan de pedagogiska arbetsuppgifterna bör kunna fördelas mellan fackbibliotekarien och elevernas lärare i respektive ämnen. Den generella undervisningen i bibliotekskunskap och informationsteknik bör omhänderhas av bibliotekarien, medan anvisningar i samband med en given arbetsuppgift kan ges av läraren. Den fackutbildade bibliotekarien kan vara knuten till skolortens folkbiblioteksväsen. Därigenom kan enkelt ett tekniskt samarbete komma till stånd mellan ortens folkbibliotek och gymnasiebiblioteket. Samarbetet mellan gymnasiebiblioteket och ortens folkbibliotek behandlas utförligare i ett följande avsnitt. Bibliotekarien bör dagligen u n d e r viss tid stå till förfogande i biblioteket för konsultation. Elever som i olika ämnen håller på med individuella arbetsuppgifter eller grupparbeten som kräver litteratur och andra hjälpmedel skulle då kunna få hjälp att skaffa fram materialet och att beställa material från andra bibliotek och institutioner, om det saknas i skolan. Vid sidan av denna centrala uppgift bör bibliotekarien i samråd med den biblioteksnämnd som föreslagits i 15.3.1 medverka vid planeringen av i n k ö p ;

707 sprida kännedom om boknyheter bland lärare och elever; medverka vid upprättandet av litteraturlistor i ämnet som inte täcks av de centralt utarbetade listorna; i viss utsträckning fungera som lärare i bibliotekskunskap- och informationsteknik och därvid biträda lärarna i denna del av studieteknikundervisningen. Biblioteket bör stå till förfogande såväl u n d e r som efter skoltid, i det senare fallet som arbetsplats för självständiga arbetsuppgifter men även för utnyttjande av andra än skolans elever och personal. Ett så vidgat öppethållande ställer krav på att erforderliga tjänster i form av t. ex. anvisningar, in- och utlåning kan erbjudas i större omfattning och med större arbetsinsats än för närvarande. F ö r den service som erfordras bör som assistenter i biblioteket kunna användas elever. Tillgång till fackbibliotekarie innebär en upprustning såväl av gymnasiebibliotekens bibliotekstekniska standard som av deras pedagogiska funktioner. Förslaget att delvis lägga det pedagogiska biblioteksarbetet på en särskild bibliotekarie får inte tolkas så att gymnasiets lärare inte skulle utöver ämnesbiblioteken använda även det gemensamma biblioteket eller ha ansvar för att eleverna lär sig utnyttja en bredare repertoar av källor i sina studier. I viss mening är alla lärare bibliotekslärare. Med hänsyn till den vikt utredningen lägger vid biblioteket anser dock utredningen att det vore av stort värde att varje gymnasieskola hade tillgång till en fackutbildad bibliotekarie (jfr 15.3.1).

16A.2.3 Samverkan mellan folkbibliotek och gymnasiebibliotek kan avse olika delar av biblioteksarbetet och variera från mindre omfattande samverkan till fullständig integration.

Sålunda kan samverkan avse gemensam planering av bokinköp (för att undvika onödiga dubbelinköp); biblioteksteknisk service från folkbiblioteken till gymnasiebiblioteket; personalsamverkan genom att folkbiblioteksväsendet i skolkommunen ställer expertis till förfogande på deltid; gemensamma lokaler och gemensamt bokbestånd, d. v. s. gymnasiebiblioteket fungerar som filial inom folkbiblioteksväsendet i gymnasiekommunen; depositioner. Denna fråga om samverkan mellan folk- och skolbibliotek tas upp i skolberedningens betänkande Hjälpmedel i skolarbetet (SOU 1961:17). Där refereras också ett betänkande, som tillkommit efter en utredning i vilken ingick representanter för skolöverstyrelsen, stadsförbundet och folkbibliotekarieföreningen (Organisation och arbetsmetoder vid kommunala bibliotek. Betänkande avgivet av särskilda kommitterade, Stockholm 1960). I detta senare betänkande konstateras, att graden av samverkan mellan skolbibliotek och folkbibliotek nu varierar »från endast bibliotekstekniskt samarbete mellan folk- och skolbibliotek till en integration av de olika slagen av biblioteksväsen i en kommun. Fördelar och nackdelar med respektive förfarande belyses i betänkandet, liksom erfarenheter från olika delar av landet». Majoriteten i kommittén fann »att kooperativa åtgärder av skilda slag otvivelaktigt medför kostnadsmässiga fördelar». Samverkan kan också innebära en »förstärkning av de enskilda enheternas resurser och en rationalisering av i första hand skolbibliotekens arbetssätt». Majoriteten rekommenderade därför »att samverkan 'undantagslöst bör omfatta allt bibliotekstekniskt arbete av förberedelsekaraktär, bokinköp, klassifikation, katalogisering, etc. Längre gående samverkan exempelvis i form av gemensamma lokaler för skol- och folkbibliotek, gemensamt bokbestånd eller gemensam personal' bör komma till stånd i alla de fall, där de lokala

708 förhållandena ( r å d a n d e utgångsläge, kostnadsmässiga och a n d r a verkningar för de berörda parterna och de betalande kommunerna) medger detta».

Föredragande departementschefen anför i grundskolepropositionen 1962: 54 i den aktuella frågan följande: »Jag finner det angeläget att i detta s a m m a n h a n g något beröra den ibland omdiskuterade frågan om eventuell samverkan mellan skolbibliotek och allmänt bibliotek. Det är enligt m i n mening motiverat, att en generell möjlighet öppnas för samverkan mellan dessa två former av bibliotek i alla de fall då detta ä r önskvärt och lämpligt. Jag vill emellertid understryka, att eftersom skolbiblioteket h a r en central pedagogisk uppgift a t t fjdla, får inte enbart kommunalekonomiska synpunkter bli avgörande för om dylik samverkan skall komm a till stånd eller inte. Med all förståelse för att samverkan mellan de båda formerna av bibliotek kan för båda ge ökat utbyte av de resurser samhället k a n avdela för biblioteksverksamhet, vill jag dock erinra om värdet av skolbibliotekets pedagogiska funktioner samt att staten j u s t av den anledningen ekonomiskt understödjer komm u n e r n a s ansvar för skolbiblioteksverksamheten.»

Graden av samverkan mellan skolbibliotek och allmänt bibliotek måste givetvis bedömas utifrån de speciella förhållanden som gäller i varje enskilt fall. Generellt sett synes det emellertid gymnasieutredningen som om — när det gäller gymnasieskolornas bibliotek — väsentliga fördelar står att vinna med en sådan samverkan (jfr 15.3.1).

16.4.3 Intern produktion

16A.3.1 Med den interna produktionen avses framställning av hjälpmedel i skolorna och genom AV-centraler. Hit kan också räknas framställning och reparation av laborationsmaterial. Även om den centrala produktionen blir rikt differentierad föreligger en rad behov av hjälpmedel som bl. a. på grund av aktualitetskraven inte kan tillgodoses

på annat sätt än genom intern produktion. Det kan vara fråga om duplicering, t. ex. av prov, övningsuppgifter, kompendier, textutdrag, tidningsurklipp, boksidor; framställning av diabilder, bildband, material för skriftprojektor; bandinspelning, framför allt av radioprogram. För denna interna produktion krävs viss utrustning samt lokaler (se 16.6.9.2). I större kommuner kan AV-centraler ge service åt flera skolor. Ibland är det ej möjligt att inköpa lämplig demonstrations- eller laboratoriemateriel. Särskilt gäller detta för de tekniska ämnena. Den kan i sådant tall få tillverkas vid skolans verkstäder. 16A.3.2 Gymnasiets hjälpmedelsprogram ställer anspråk på biträdespersonal för sådana uppgifter som av tekniska och ekonomiska skäl inte bör utföras av lärare. Hit hör maskinskrivning, duplicering, elektrostencilering och reproduktionsfotografering, inspelning, rutinmässig skötsel, registrering, märkning och insortering av nyanskaffningar, återställande av material, tillverkning och reparation av laborationsmateriel. Gymnasieutredningen har i 15.3 och 15.5.5 framlagt rekommendationer för hur sådan verksamhet bör ordnas.

16.4.4 Utlåning och service från kommunala centraler

Gymnasierna kan inte bli helt självförsörjande med materiel och apparatur för produktion. En del materiel h a r en låg användningsfrekvens i förhållande till sitt anskaffningsvärde. Utrustning för viss produktion är förhållandevis dyrbar om den inte används ofta. I dessa och liknande fall bör kommunala hjälpmedelscentraler i första hand erhålla dylik utrustning.

709 16.5 Anvisningar vändning

för hjälpmedlens

an-

I sitt betänkande om hjälpmedel i skolarbetet betonade skolberedningen starkt vikten av att skolan tillförs anvisningar för hjälpmedlens utnyttjande. Både i läroplanens allmänna del och under de enskilda ämnena finns sådana anvisningar. Därutöver behövs emellertid supplement. Det centrala ämbetsverket bör fortlöpande utge sådana för att till gymnasierna sprida kännedom om uppslag för användning av tryckta och andra hjälpmedel. Enskilda initiativ i fråga om studieplaner och kursalternativ samt metodikhandledningar är också önskvärda. I avsnittet om studiesatser (lärobokspaket) h a r betonats vikten av att i dessa ingår lärarhandledningar (jfr 16.2.1.1). Även uppslag och idéer som inte kräver omfattande presentation bör förmedlas till lärarna. Det bör kunna ske genom en specialserie av Aktuellt från skolöverstyrelsen med direkt sikte på gymnasiet. I denna borde publiceras metodiknyheter, lektionsförslag, exempel på ämnen för specialarbete, aktuella litteraturlistor etc. En sådan specialupplaga av Aktuellt från skolöverstyrelsen borde redigeras följsamt så att aktualitetsvärdet inte går förlorat. Dylika specialnummer h a r redan utkommit — frågan om en mer systematisk utgivning behandlas inom skolöverstyrelsen enligt vad utredningen erfarit. Skolöverstyrelsen har framställt film, ljudbildband m. m. med sikte på undervisningsmetodik och användning av tekniska hjälpmedel. Denna verksamhet bör utvidgas med speciellt sikte på gymnasiet. 16.6 Gymnasiets

behov av lokaler

16.6.1 Allmänna synpunkter

16.6.1.1 Målsättningens inverkan på lokalerna. Det gymnasium gymnasieutred-

ningen föreslår präglas av elevernas stora valmöjligheter. Härigenom upplöses delvis det gamla klassbegreppet och i stället erhålles undervisningsavdelningar av varierande storlek och sammansättning vilket påverkar behovet och utformningen av lokalerna. Inriktningen på individuella studier och studier i grupper bidrar till att behovet av mindre lokaler ökar. Införandet av teknisk och ekonomisk utbildning som en integrerande del av gymnasiet fordrar undervisningslokaler anpassade för dessa ändamål. 16.6.1.2 Skolbyggnadsplanering och lokalbehov. Skolbyggnadsplaneringen sammanhänger intimt med skolväsendets organisation i en kommun. En bedömning av lokalbehovet under beaktande av bl. a. ekonomiska konsekvenser måste vid sidan av rent pedagogiska synpunkter läggas till grund för organisationen. Genom en konsekvent samordning av lokaler för olika skolformer kan betydande besparingar åstadkommas. Gymnasieutredningen har i 12.6.2 angivit vissa organisationsexempel för olika skolenheter, varvid utgångspunkten varit att samordna skolor med likartade krav på lärare, lokaler och utrustning. I de allra flesta fall blir det nödvändigt att utnyttja redan befintliga skolanläggningar och komplettera dessa med nybyggnad. Det torde även bli aktuellt att utnyttja enstaka lokaler eller lokalgrupper i befintliga skolanläggningar på något avstånd från den egentliga huvudanläggningen. En rationellt övervägd lokalplanering är särskilt viktig då det gäller den tekniska utbildningen. Den kostnadskrävande utrustningen i förening med den förhållandevis låga utnyttjandegraden i fråga om speciallokaler för denn a utbildning innebär, att en samordning av den tekniska utbildningen inom

710 i första hand fackskola och gymnasium kommer att medföra betydande besparingar. I viss utsträckning gäller detsamma för ekonomisk utbildning. Lokalbehovet för olika skolor har hittills fastställts av skolöverstyrelsen beträffande det allmänna skolväsendet och av överstyrelsen för yrkesutbildning beträffande de tekniska och merkantila gymnasierna jämte yrkesskolorna. De båda ämbetsverken har därvid tillämpat olika normer vid dimensioneringen av lokalerna. I viss utsträckning kan detta ha varit motiverat av undervisningens mål och inriktning. Gymnasieutredningen vill framhålla betydelsen av att entydiga normer i framtiden utarbetas beträffande lokalbehov och lokalstorlek för olika skolformer Utarbetandet av dylika normer sker genom en av de båda ämbetsverken tillsatt arbetsgrupp. Vad gymnasieutredningen nedan anför i fråga om storleken av behövliga utrymmen är, i avbidan på denna grupps arbetsresultat, att betrakta som preliminära synpunkter. 16.6.1.3 Skolbyggnadsforskning. Utformningen av skolans lokaler bör ske i nära samarbete mellan pedagoger, arkitekter, annan teknisk expertis och kommunal sakkunskap. Endast genom ingående funktionsstudier där de pedagogiska kraven och den pedagogiska utvecklingen beaktas kan allmängiltiga normer utarbetas. I detta avseende har skolbyggnadsgruppen inom statens institut för byggnadsforskning utfört ett banbrytande arbete. Med tanke på de krav gymnasiets nya målsättning ställer på lokalerna är en fortsatt målmedveten forskning och planering angelägen. Stora ekonomiska besparingar kan göras och felinvesteringar undvikas om skolans lokalplanering grundas på rationella funktionsstudier och byggnadstekniska undersökningar.

Gymnasieutredningen finner det därför angeläget, att medel ställes till förfogande för fortsatt skolbyggnadsforskning. I verksamheten bör ingå att genom en periodisk tidskrift meddela rön och anvisningar samt presentera nyuppförda representativa skolanläggningar. 16.6.1A Skollokalernas användning för andra ändamål. Skolan och dess lokaler bör i dagens samhällsliv inta en central plats. För den frivilliga bildningsverksamheten och liknande verksamhet bör skolans lokaler liksom nu är fallet upplåtas. F ö r fritidsverksamheten utnyttjas ofta skolans gymnastiksalar, som numera i allt större utsträckning utformas som idrotts- och gymnastikhallar. Skolans samlingssal utökas ofta och förses med större scenutrymmen för att tillgodose allmänhetens behov. Lokaler för kommun- och skolbibliotek samordnas även i viss utsträckning. Gymnasieutredningen vill understryka dessa olika möjligheter men dock i sammanhanget framhålla att i den m å n lokalerna huvudsakligen skall tjäna skolans behov de måste utformas därefter. 16.6.1.5 I anslutning till gymnasiets nya målsättning har gymnasieutredningen låtit undersöka i vad mån lokalutformningen j>åverkas härav. I följande avsnitt framföres i korthet synpunkter på de olika lokaler som kommer ifråga för gymnasiet. Först behandlas undervisningslokaler för de allmänna ämnena, därefter de speciallokaler som erfordras för teknisk och ekonomisk undervisning. Lokalmässiga förutsättningar för undervisning i storklass berörs något. Det nya gymnasiets krav på bibliotekslokaler, samlingslokaler, elevlokaler, verkstad, rum för intern hjälpmedelsproduktion, lokaler för estetiska ämnen, gymnastiksalar, administrations- samt lärarlokaler m. m. anges också.

711 I kapitel 18 föreslår gymnasieutredningen statsbidrag till byggnader för gymnasium. Det lokalbehov som det nya gymnasiet har enligt översikten i det följande bör ligga till grund för beräkning av statsbidragsunderlag.

16.6.2 Lokaler för allmänna ämnen

16.6.2.1 Ämnesrum. Sedan slutet av 1940talet har ämnesrumssystemet — efter att tidigare ha prövats utomlands bl. a. i Danmark — tillämpats vid ett antal gymnasieskolor i vårt land. Ett väl utformat ämnesrumssystem ger skolan betydligt större möjligheter att utnyttja lärosalarna än den traditionella klassrumsskolan tillåter. En förutsättning är dock att skåp- och kapprum ordnas för förvaring av elevernas tillhörigheter. Sedan mitten av 1950-talet h a r i huvudsak alla nyplanerade gymnasieskolor utformats med ämnesrum och centralkapprum. Erfarenheterna h a r över lag varit goda. Lärarna har erhållit institutioner där de kunnat samla ämneslitteratur, AV-utrustning och övrig materiel för de olika ämnena och på så sätt kunnat ge rummet en stimulerande atmosfär av stor betydelse för undervisningen. Eleverna har även visat sig uppskatta den omväxling under arbetsdagen som ämnesrumssystemet för med sig.

Ämnesrummen bör kompletteras med grupprum. Dessa skall dels erbjuda en lärosal av lämplig storlek för de smärre undervisningsavdelningar som uppkommer på grund av det nya gymnasiets konstruktion, dels ge en möjlighet att indela en klass i smärre avdelningar och sålunda möjliggöra grupparbete och individualiserad undervisning. Gymnasiets konstruktion för med sig att undervisningsavdelningar av skiftande storlek uppkommer. Tabell 1 utvisar hur den genomsnittliga storleken av undervisningsavdelningarna tillåter att lektionerna uppdelas på ämnesrum och grupprum för gymnasieskolor med 90, 120 och 150 elever per årskurs. Som jämförelse anges i tabellen motsvarande siffror för ett allmänt gymnasium med allmänna (A), latin- (L) och reallinjer (R) enligt angivna organisationer. Från pedagogisk synpunkt är det väsentligt, att grupprum kan disponeras vid de tillfällen då läraren vill dela in klassen i självständiga arbetsgrupper. Vidare behövs de för elevernas enskilda studier och då läraren under betingsstudierna instruerar elever, som är i behov av lärarhandledning. För handledningen av specialarbetet i årskurs 3, som ofta avses ske i grupp, bör läraren ha möjlighet att finna en lokal även under dagtid. Ett grupprum lämpar sig ofta väl härför.

Tabell 1. Procentuell fördelning av schemalagda lektioner på ämnesrum och grupprum. De tekniska och ekonomiska ämnena liksom de naturvetenskapliga laborationsämnena ingår ej i beräkningen Organisation Lokal

Integrerat gymnasium enligt gymnasieutredningens förslag

Allmänt nuvarande gymnasium

90 elever per 120 elever per 150 elever per A+ L+ R årskurs årskurs årskurs Ämnesrum Grupprum Summa

A+ L + 2R

2A+L + 2R

64 36

68 32

70 30

83 17

89 11

84 16

712 Visserligen kommer eleverna att i stor utsträckning utföra specialarbetet på kvällstid, men de bör även ha möjlighet att arbeta under håltimmar och liknande tillfällen. De kan även friställas från undervisningen för att utföra detta arbete. För de individuella studierna liksom för gruppstudier i form av bl. a. studiecirklar kommer skolanläggningarna således att behöva utrustas med ett relativt stort antal mindre rumsenheter. För det första ändamålet torde det närmast bli fråga om studieplatser inom biblioteket medan för studiet i grupp infogas grupprum av normal storlek, d. v. s. 20— 30 m 2 . Ämnes- och grupprummen bör ha god kontakt med varandra och grupprummen bör ligga fördelade bland ämnesrummen. För den schemalagda undervisningen behövs, beroende på skolans storlek, från 3 till 5 grupprum å ca 30 m 2 . Dessutom behövs ett antal mindre grupprum på ca 20 m 2 för grupp- och annan mera individualiserad undervisning. I rummen förvaras de böcker och den materiel som oundgängligen behövs för ämnesundervisningen i varje särskilt rum. Böcker och hjälpmedel som skall användas gemensamt för flera rum sammanförs lämpligen till depå- och materielrum, som bör finnas i större antal än nu. I anslutning till dessa depåoch materielrum kan arbetsrum för lärarna anordnas. Varje rum måste ha direkt ingång från kommunikationsutrymime, således även grupp- och depårummen.

där läraren har möjlighet att avlyssna och kommentera elevens prestationer har visat sig vara till mycket stor hjälp. Språklaboratoriet medför ingen ökning av lokalbehovet utan innebär att ett ämnesrum göres om till talövningsrum, där undervisningen kan bedrivas med hjälp av bandspelare och avlyssningsanordningar. Närmare anvisningar beträffande utformningen och utrustningen bör utarbetas av skolöverstyrelsen. Erfarenheterna från den nu pågående försöksverksamheten bör därvid läggas till grund. Det bör även undersökas i vilken utsträckning utländska erfarenheter kan anpassas till svenska förhållanden. Språkundervisningen kommer även i en relativt stor skola att under många lektionstimmar bedrivas i undervisningsavdelningar av mycket varierande storlek. Lämpligt är att en språkinstitution bildas genom att ett antal ämnesoch grupprum i närheten av varandra reserveras för språk. Till institutionen bör också höra materielrum, språklaboratorium och arbetsrum för språklärare. Beträffande språklaboratorium hänvisas även till vad som anförts i 16.2.3.2.

16.6.2.2 I språkstudierna betonas taloch avlyssningsövningarna starkt. Enligt moderna pedagogiska metoder kräver detta en ökad användning av bandspelare. Speciella språklaboratorier där varje elev förfogar över en bandspelare och

16.6.2A Den nuvarande geografiinstitutionen kan efter viss komplettering av utrustningen bilda centrum för en samhällsvetenskaplig institution med huvudvikt på samhällskunskap. Vid en mindre skolenhet kan även företagseko-

16.6.2.3 På grund av den ändrade målsättningen i svenska behövs språklaboratoriet för övning i muntlig framställning samt för röst- och talvård. Ämnesrum för svenska kan ingå i språkinstitutionen om så befinnes lämpligt, önskvärt är att något ämnesrum förses med en mindre scen samt talarstol för att underlätta övning i muntlig framställning.

713 nomi o. dyl. föras dit. Vid en större däremot bör en särskild institution för ekonomiska ämnen finnas. Vid en större skolenhet kan det även vara ändamålsenligt med institution dit framför allt historieundervisning koncentreras.

16.6.3 Lokaler för naturvetenskaplig:! ämnen

De naturvetenskapliga institutionerna i det nya gymnasiet behöver i de många fall då teknisk utbildning skall finnas vid skolan ökade utrymmen. Denna fråga behandlas i 16.6.5. Utformningen av lokalerna påverkas däremot föga. För lokaler avsedda för undervisning i biologi, fysik och kemi har skolöverstyrelsen utarbetat typriktningar. Dessa torde i princip kunna tillämpas för det nya gymnasiet. För specialarbete i årskurs 3 bör någon bänk eller bord eller helst ett extra utrymme iordningställas och reserveras för apparatuppställningar, som ej omedelbart kan monteras ner. Dessutom bör plats beredas för det rikhaltiga ämnesbibliotek som är en förutsättning för att specialarbete skall kunna utföras. Det är angeläget att alla moderna hjälpmedel, inklusive skriftprojektor och TV-anläggning, kan användas i lokalerna. De bör vidare vara så inredda, att de intentioner i fråga om demonstrationer och undervisningsexperiment som de enskilda läroplanerna innehåller kan förverkligas. Som framhålles i 16.6.9.5 bör i anslutning till institutionerna finnas arbetsr u m för lärare försett med facklitteratur och med plats att förvara elevernas arbetsuppgifter, redogörelser m. m.

16.6.4 Lokaler för estetiska ämnen och gymnastik

16.6A.1 De estetiska

ämnenas större va-

riationsbredd kommer att kräva vissa anordningar. Det är önskvärt att man för den gemensamma undervisningen i musik- och konsthistoria förfogar över en lokal som samtidigt rymmer 60 elever. I regel borde finnas musiksal som fyller detta krav. I ämnet teckning skall arbete kunna utföras i andra material t. ex. trä, metall, sten, gips m. m. Vissa av de tekniska ämnenas lokaler bör kunna användas härför (jfr 16.6.5.1). För körsång, ensemblespel och teorilektioner i ämnet musik är nuvarande musiksal i regel tillfyllest. Om den individuella undervisningen och den individuella övningen skall kunna ges plats fordras mindre övnings- och överspelningslokaler. Om man ej har möjlighet att inrätta smårum för dessa ändamål får vissa grupprum eller lärosalar reserveras härför efter skoltidens slut. Denna lösning används ofta av de kommunala musikskolorna. I dramatik kan det förberedande arbetet utföras i skolans vanliga lokaler. En scen behövs dock för att slutföra arbetet. För detta ändamål bör samlingssal eller skrivsal — vilket oftast redan är fallet -— vara försedd med scen och scenanordningar. Även vid en stor gymnasieskola torde beläggningen av lokalerna för teckning och musik inte bli särskilt stor. Det är därför angeläget att dessa rum utnyttjas även för andra ämnen och möbleras därefter. Teckningssalen är lämplig för undervisning i teknologi och konstruktion (se 16.6.5.1). Musiksalen kan komma till användning vid föredrag och eventuell undervisning med storgrupp samt, i den mån inredningen så medger, för dramatisk framställning. 16.6A.2 Gymnastiklokalernas utformning kräver ingen ändring på grund av den nya kursplanen.

714 16.6.5 Lokaler för tekniska ämnen

16.6.5.1 Teknisk utbildning i årskurserna 1—3. Enbart 3-årig teknisk gymnasieutbildning kommer enligt gymnasieutredningens beräkningar att finnas på 80 å 90 orter. Av kapitel 12 framgår att dessa gymnasiers storlek blir ganska måttlig. Det vanligaste blir 4 till 8 paralleller vilket kan beräknas ge 25—50 elever som väljer teknisk utbildning. Detta betyder att tekniska ämnen i regel kommer att studeras i 1—2 parallellavdelningar. Endast i ett fåtal fall har man anledning räkna med 3 sådana. I årskurs 3, där fördelning sker på de olika tekniska alternativen, kommer det endast i undantagsfall att finnas mer än en undervisningsavdelning inom varje alternativ. Exempel på organisation av de gymnasiala skolorna har även angivits i kapitel 12. Därav framgår att man i första hand bör ta i anspråk de byggnader som nu användes för gymnasierna och till dem knutna realskolor och högstadier. I regel kan man på så sätt friställa ett antal klassrum, ämnesrum, laboratorier och övningslokaler som får disponeras om för det nya gymnasiets behov. Den tekniska utbildningen kräver, även om endast de tre första årskurserna finnes, ritsalar och vissa laboratorier. Så långt möjligt är bör man därvid anknyta till fysik-, kemi- och teckningsinstitutionerna. I det följande göres en översikt över vad som krävs utöver vanliga ämnesoch grupprum. Genomgången göres ämne för ämne. Endast teknologi förekommer i årskurserna 1 och 2. Alla övriga ämnen som nämns läses i årskurs 3. Teknologi. Då ritövningar utgör ett mycket stort inslag i ämnet b ö r så många lektioner som möjligt förläggas till ritsal. Som sådan kan en modernt inredd teckningssal användas. I regel k o m m e r både teckning, teknologi och de i det följande n ä m n d a konstruktionsövningarna att få plats i de nu-

varande gymnasiernas teckningsinstitutioner. Dessutom behövs förvaringsplats för elevernas ritbräden j ä m t e förrådsutrymmen för undervisningsmateriel och färdiga r i t ningar. I anslutning till ritsalen bör det finnas en plats där läraren kan granska ritningar och uppgifter. De nu n ä m n d a utrymmena kan lämpligen vara gemensamma för teknologi och maskintekniska ämnen. Maskintekniskt alternativ. Ritsal behövs under några veckotimmar i ämnet konstruktion. Dessutom erfordras utrymme för samlingar, ritningsarkiv, plats för kopieringsoch ritbord, l ä r a r r u m med rättningsbord och institutionsbibliotek. Dessa u t r y m m e n bör vara gemensamma för teknologi och maskintekniska ämnen. I ämnet energi utföres laborationer på bränslen, otto- och dieselmotorer. Bränsleundersökningarna kan göras i kemilaboratoriet. Ett motorlaboratorium kan eventuellt inrymmas i en källarlokal. Lokalen kan inte utnyttjas för a n n a n undervisning. Störande buller kan ej undvikas, varför placering i närheten av någon lärosal måste undvikas. I regel torde det vara bäst att, om byggtekniskt alternativ finnes, s a m m a n föra motor- och byggnadslaboratorium m. m. i en friliggande paviljong. I ämnet produktion ingår material- och hållfasthetslaborationer. Plats härför kan lämpligen ordnas i anknytning till fysiklaboratoriet. Visst u t r y m m e måste beräknas för placering av fast utrustning. Vid laborationer måste även fysiklaboratoriet användas. Finnes laboratorium för byggtekniskt alternativ kan materiallaboratoriet förläggas dit, varigenom en lokalbesparing på 10—20 m 2 erhålles. I elteknik förekommer laborationer som lämpligen förlägges till fysikinstitutionen. Ett förrådsutrymme för samlingar på cirka 15 m 2 utöver fysikinstitutionens u t r y m m e n bör tillkomma. Finns eltekniskt alternativ vid skolan användes dess utrustning.

Behövliga lokalkompletteringar för undervisning i teknologi och inom maskintekniskt alternativ kan beräknas omfatta en yta av ca 125 m2. Finnes vid skolan även eltekniskt alternativ minskas ytan till ca 110 m2. Förvaringsplats för elevernas ritbräden ordnas i disponibla utrymmen. Härför åtgår ca 10 m 2 per 30 elever.

715 Byggtekniskt alternativ. I ämnet byggteknik behövs rum för samlingar av byggmaterial och modeller, betonglaboratorium med fuktrum samt material- och hållfasthetslaboratorium. Dessa laboratorier är ej utan vidare lämpade för annan verksamhet, då betonghantering är ett smutsigt och materialprovning ett dammigt arbete. Högklassiga lokaler fordras ej. Källare, lagerlokaler o. dyl. är tillfyllest. Det bör observeras att betongblandaren åstadkommer buller. Ofta torde det bli lämpligt att bygga en friliggande paviljong för de byggnadstekniska laborationerna. Det kan då vara lämpligt att föra dit motorlaboratoriet för maskinteknik. För materialprovning inom maskintekniskt alternativ kan ett med byggteknik gemensamt materiallaboratorium utformas. Finns ett gymnasium med 4-årig teknisk utbildning i närheten kan det, om endast få elever — t. ex. en halv klass — väljer byggtekniskt alternativ, vara lämpligt att fullgöra alla eller en del av de högst 30 laborationstimmarna där. I varje fall kan det vara befogat att avstå från betonglaboratoriet. Bygglaboratoriet bör kunna användas av elever som i teckning eller estetisk specialisering arbetar med t. ex. skulptur eller annan platskrävande specialitet. I konstruktion behövs ritsal under några veckotimmar. Dessutom behöver läraren plats för ritningsgranskning och plats att förvara ritningarna. För geodesi krävs ett mindre utrymme för utrustning. För maskinteknik fordras inga specialutrymmen. Den sammanlagda ytan i en byggteknisk institution kan beräknas till ca 195 m2. Dessutom tillkommer plats för elevernas ritbräden med 10 m 2 per 30 elever. Eltekniskt alternativ. I årskurs 3 förekommer ellära, elektronik och maskinteknik. Lärostoffet i ellära och elektronik företer stora likheter med fysikens. En välplanerad fysikinstitution är därför tillfyllest. Ritsal behöver ej användas. Undervisningen i maskinteknik kan förläggas till en vanlig lärosal. En ökning av nuvarande fysikinstitution med ca 30 m 2 för förråds- och

preparationsutrymmen torde i allmänhet vara tillräcklig för undervisning inom eltekniskt alternativ. Den tilläggsutrustning som behövs för elteknik kan även få plats här. Kemitekniskt alternativ. För fysikalisk och organisk kemi torde de nuvarande allmänna gymnasiernas kemiinstitutioner vara tillfyllest, om laboratoriet har god ventilation. Plats måste dock beredas för den ökade utrustningen samt för elevernas materiel och under längre tid pågående arbeten. En ökning av lärarnas preparationsrum är även önskvärd. Den nödvändiga lokalkompletteringen för undervisning inom kemitekniskt alternativ kan uppskattas till ca 30 m 2 . Plats bör dessutom beredas för elevernas skyddskläder. Det maskintekniska materiallaboratoriet användes någon veckotimme under vårterminen i årskurs 3. Skolpraktik. Om yrkesskolan eller eventuellt grundskolans lokaler användes krävs plats för extra utrustning. Då man ej gärna kan göra tillbyggnad härför, får ett tillgängligt utrymme i skolan anvisas. Det utrymme som behövs kan uppskattas till 2— 3 m2 per klass. Då varje elev under terminerna endast arbetar en kväll varannan vecka får han ta hem sina arbetskläder, varför särskilt skåputrymme ej behövs. Under sommaren är de ordinarie elevernas skåp tomma.

1G.6.5.2 Teknisk gymnasieutbildning i årskurserna 1—4. 4-årig teknisk utbildning kommer enligt gymnasieutredningens förslag att finnas på ca 30 orter. Genom denna koncentration av årskurs 4 till ett fåtal orter finns goda möjligheter att ge dessa gymnasier den utrustning och de lokaler som modern ingenjörsutbildning förutsätter. Överstyrelsen för yrkesutbildning h a r under de senaste åren ägnat lokalproblemen stor uppmärksamhet. Sålunda h a r experter bearbetat uppgifter om lokaler som insamlats från gymnasierna

716 och med ledning av dessa uppgjort lokalförteckning. Gymnasieutredningen har haft tillgång till dessa experters arbete och har modifierat det med hänsyn till det nya gymnasiets behov. För administration, läraravdelning, bibliotek samt de undervisningslokaler som har sin motsvarighet inom övriga sektorer av gymnasiet gäller vad utredningen anför under 16.6.8—9.

Speciella lokaler för teknisk undervisning i årskurserna 1—i. Ritsalar behövs i teknologi, konstruktion, energi, produktion, specialarbete i årskurs 4, planering, anläggning, elmaskiner och elanläggning. I många fall delas klass under lektioner i ritsal. En ritsal för hel klass bör tillsammans med ritningsarkivet ha ungefär dubbel klassrumsstorlek. Den specialinreds med stora bord, på vilka ställbara ritbräden kan placeras. Viktigt är att eleverna även har bordsytor för handböcker och för beräkningar medan ritarbete pågår. Jämte ritsal för hel klass bör finnas ritsal för halv klass. Denna bör vara av klassrumsstorlek. Den skall inredas på sådant sätt att den kan användas av halv klass för ritning och av hel klass för lektioner. I anslutning till ritsal skall finnas förvaringsutrymmen för elevernas ritbräden och ritmateriel. Maskintekniska ämnen samt teknologi. I en maskinteknisk institution bör finnas utrymme för samlingar av demonstrationsmateriel, laboratorier för verkstadsteknik, hållfasthetslära och materiallära, kraft- och värmeteknik samt arbetsplatser för institutionsföreståndare och lärare. I det verkstadstekniska laboratoriet skall beredas plats för den materiel som används för undervisning i gjutning, plastisk bearbetning, svetsning, verkstadsmaskiner, reglerteknik och mätteknik. Dessutom skall finnas förråd och instrumentverkstad. Hållfasthetsoch materiallaboratoriet omfattar ugnsrum, sliprum, mikroskoprum samt provnings- och materielrum. För kraft- och värmeteknik behövs ett maskinlaboratorium med oljeförråd och kompressorrum. Den maskintekniska institutionen används dessutom för undervisning i VVS,

maskinteknik och fysikalisk kemi (materiallära) inom bygg-, el- och kemitekniskt alternativ. I den maskintekniska institutionens verkstadsdel inryms verkstad för reparation och tillverkning av undervisningsmateriel. I 16.2.5.2 h a r tanken på centrallaboratorier framförts. Detta innebär att det maskintekniska laboratoriets lokalyta kan begränsas avsevärt för många gymnasier med 4-årig undervisning. Byggteknik. Laborationer utförs i byggteknik, konstruktion och anläggning. Dessutom övas geodetisk mätning. Lokaler för byggteknisk institution har beskrivits i 16.6.5.1. För 4-årig teknisk lärokurs behövs lokaler av samma slag men med något större yta. Elteknisk institution. Den eltekniska institutionen bör om möjligt ligga i anslutning till fysikinstitutionen så att materiel och lokaler kan användas gemensamt. Två laboratorier behövs i regel. Det ena skall specialinredas för laborationer i ämnena elmaskiner, elanläggning, elkraft och större delen av elmaterial, utan att dock utesluta laborationer i t. ex. eliära. Det andra laboratoriet skall vara huvudsakligen avsett för eliära, elektronik, telekommunikation, system- och reglerteknik. Det skall om så behövs kunna utnyttjas för fysiklaborationer i årskurs 2 och 3. I institutionen skall dessutom ingå rum för samlingar, preparationsrum, specialutrymmen för reglerteknik och elmaterial, plats för permanenta uppställningar, skärmat utrymme, plats för ackumulatorer och elmaskiner för strömförsörjning. Kemiteknisk institution. Kärnan i den kemitekniska institutionen skall vara ett större laboratorium som tillåter laborationer för odelad klass. I årskurs 4 är nämligen laborationstiden i analytisk kemi och biokemi så stor att klassen av schematekniska skäl ej kan delas. Laboratoriet bör dock utformas så att det lätt kan delas på två lokalenheter när det används för halvklass i lägre årskurser. Omkring det gemensamma större laboratoriet grupperas vågrum, rum för fysikalisk kemi och fasta apparatuppställningar, ugnsrum, glas-, kemikalie- och apparatförråd, preparationsrum, referensbibliotek och lärarrum. Om laboratorium i apparatteknik ej kan

717 förläggas till närliggande kemisk industri kan det anslutas till maskinlaboratoriet. Fotolaboratorium. Ett fotolaboratorium bör åtminstone innehålla ett litet mörkrum för laddning och negativarbeten samt ett rum för förstoring och kopiering. Det senare bör innehålla minst två arbetsplatser anordnade så att de medger ett snabbt och rationellt arbetssätt. Skolpraktik har behandlats under 16.6.5.1. Nedan lämnas en sammanställning över lokaler för laboratorier, verkstäder och till dem hörande utrymmen vid skolor med 4-årig teknisk utbildning. Läro- och ritsalar har ej medtagits i sammanställningen. Maskinteknik och teknologi 1 - 2 600—700 m 2 Byggteknik 325—375 m 2 Elteknik 350—400 m 2 Kemiteknik utan laboratorium för teknisk kemis , 425—475 m 2 Laboratorium för teknisk kemi^ 50— 60 m 2 Fotolaboratorium .... 16— 20 m 2 Anm. 1) för centrallaboratorium tillkommer 250—300 m 2 2) instrumentverkstad för tillverkning och reparation av undervisningsoch laboratoriemateriel ingår 3) häri ingår även lokaler för undervisning i ämnet kemi 4) laboratoriet för teknisk kemi kan uteslutas om industri finnes vars laboratorium får användas. 16.6.5.3 Komplettering av nuvarande tekniska gymnasier till avsett antal lärokurser. Gymnasieutredningen förutsätter att i framtiden alla nuvarande tekniska gymnasier skall ha fullständig 4årig maskin-, bygg- och elteknisk utbildning, medan ett 20-tal också kommer att få kemiteknisk. Situationen i de nuvarande 29 tekniska gymnasierna, de tekniska linjerna i

Södertälje inbegripna, 1962/63 följande L i .

Maskinteknisk Byggnadsteknisk Elkraftteknisk Teleteknisk Kemiteknisk

var

läsåret

Antal gymnasier med angiven linje 29 22 10 10 10

Till den kemitekniska linjen har räknats cellulosateknisk linje. I samband med den starka utvidgningen av de tekniska gymnasierna, som bl. a. resulterat i att antalet intagningsavdelningar ökat vid samtliga befintliga gymnasier, h a r både från elever och från industri framförts önskemål om ökade valmöjligheter vid gymnasier med ofullständig uppsättning av mera frekventerade linjer. En utökning av antalet linjer vid tekniskt gymnasium innebär en omfördelning av eleverna och bör hållas isär från den ökning av antalet elever i teknisk studiegång som är målet för gymnasieplaneringen. En ny linje innebär därför i fråga om utrustning och lokalbehov endast att viss för linjen specifik utrustning och vissa för linjen karaktäristiska lokaler måste anskaffas. I fråga om klassrum, ritsalar, administrations-, elev- och samlingslokaler m. m. uppkommer inga nya behov, däremot för de lokaler som redovisats ovan. En komplettering enligt gymnasieutredningens förslag skulle innebära att utrustning och lokaler måste kompletteras vid ett antal av de nuvarande tekniska gymnasierna nämligen för byggtekniskt alternativ 7, för eltekniskt sammanlagt 19 och för kemitekniskt 10. 16.6.6 Lokaler för ekonomiska ämnen m. m.

Undervisningen i allmänna ämnen, såsom språk, historia, psykologi, sam-

718 hällskunskap, rättskunskap, matematik, vilka tillsammans omfattar ungefär 60 % av timplanens tid, h a r samma fordringar på lokaler som inom övriga sektorer av gymnasiet. Undervisningen i de ekonomiska ämnena företagsekonomi, redovisning, förvaltning och distribution kan alltefter avdelningens storlek försiggå i vanliga klass- eller grupprum. För stenografi som läses av elever med ekonomisk-språklig inriktning är en vanlig lärosal tillfyllest. För maskinskrivning som är ett gemensamt ämne för alla studerande inom ekonomisk lärokurs föreslår gymnasieutredningen undervisning i odelad klass för vilket en sal på ca 80 m 2 kan bedömas vara tillräcklig. Även om många elever från andra sektorer beräknas frivilligt välja ämnet, och även om utrustningen användes för självständigt arbete och grupparbete samt för övning under håltimmar och dylikt, blir den endast delvis utnyttjad. Sambruk med annan skola rekommenderas. Lämpligt är även att maskinerna görs nedfällbara i bordet, så att lokalen kan användas som vanlig lärosal. Rum för kontorsteknik används endast ett fåtal timmar för gymnasiets undervisning, varför det lämpligen ordnas gemensamt för gymnasium och fackskola eller yrkesskola. Lämpligt är att undervisningen i ekonomiska ämnen och maskinskrivning får lokaler intill varandra. Även matematikundervisningen för ekonomisk lärokurs bör förläggas i anslutning till maskinskrivningssalen, emedan där placerade räknemaskiner då och då behöver användas. Intill dessa lokaler kan då anordnas arbetsplats för lärarna samt ett gemensamt förråd för hjälpmedel.

16.6.7 Undervisning i storklass

Under de senaste åren har främst i USA försök gjorts med storklassundervisning. I Sverige h a r spontana försök gjorts i enstaka ämnen vid ett par gymnasieskolor. Försöksverksamhet planeras från och med läsåret 1963/64. Från lokalsynpunkt kräver undervisning med varierande klasstorlek tillgång till såväl stora som små lokaler, som helt bör stå till undervisningsgruppernas disposition vid en och samma tidpunkt. I USA h a r detta problem lösts genom att en .större lokal gjorts delbar med vikväggar eller draperier. Ljudisolering och särskilt vikväggar ställer sig dyrbara, varför det kan ifrågasättas, om det inte för svenska förhållanden är lämpligast att förse skolan med ett p a r större lokaler för ca 60—90 elever och därutöver några extra grupprum. De svenska gymnasieskolorna förfogar nu i allmänhet över två större lokaler, nämligen samlingssalen-skrivsalen och musiksalen. Vid de försök som gjorts i Sverige har i regel musiksalen utnyttjats. Största lokalproblemet vid storklassundervisning erbjuder de naturvetenskapliga ämnena. Dessa kräver tillgång till elektricitet och vatten samt, för demonstration inför en större avdelning, även lokal-TV. 16.6.8 Bibliotek Biblioteket kommer att få delvis nya funktioner och väsentligt större uppgifter än nu. Bokbeståndet och därmed lokalerna måste utökas genom att teknisk och ekonomisk litteratur även skall finnas. Biblioteket kommer liksom nu att behöva en central del med utökade utrymmen för såväl utlåning som läsning, grupparbete och individuella studier. Läsrummets yta bör ökas och fördelas på flera enheter. Utom större rum bör

719 finnas ett antal små rum, studieceller. Enligt amerikanskt mönster kan cellerna ordnas som avdelade bås i ett större läsrum. Nuvarande gymnasieskolor planeras, oavsett storleken, med utlåningsrum, läsrum för elever, läsrum för lärare och rum för bibliotekarie, med en sammanlagd nettogolvyta av 175 m 2 . Utrymmena har för de större gymnasieskolorna visat sig otillräckliga. Gymnasieutredningen vill därför föreslå att bibliotekslokalernas yta fastställes med hänsyn dels till den utökade verksamheten, dels till skolans storlek. Detta betyder en ökning av nuvarande normer så att en 8-parallellig skola skulle erhålla cirka 275 m2 mot nuvarande 175 m 2 .

16.6.9 Andra lokalbehov

16.6.9.1 Verkstad för tillverkning och reparation av undervisningsmateriel. I 16.2.5.1 h a r nämnts utrustning som institutionsteknikern behöver för reparation och tillverkning av undervisningsmateriel. För att ge plats för denna verksamhet bör nuvarande verkstadslokal på 10 m 2 vid de allmänna gymnasierna utökas till ca 30 m 2 . 16.6.9.2 Intern hjälpmedelsproduktion. För den i 16.2.7.1 och 16.4.3.1 nämnda interna hjälpmedelsproduktionen bör en lokal på ca 25 m 2 stå till förfogande. Detta rum bör lämpligen ligga intill administrationslokalerna, eftersom den personal som anlitas i allmänhet arbetar där. 16.6.9.3 Samlingslokaler. Till samlingslokalerna hänförs här måltidslokaler, samlingssal och skrivsal. Av dessa kommer det nya gymnasiets utformning endast att beröra storlek och behov av samlingssal-skrivsal. Denna har för de allmänna gymnasierna hittills dimen-

sionerats så att en årskurs samtidigt kunnat skriva i den. Dess funktion som samlingssal har även bedömts med hänsyn till storleken av ett till skolenheten eventuellt hörande högstadium, så att det ena skolstadiet kunnat samlas i en omgång i salen. Gymnasieutredningen finner att skrivplatser fortfarande bör finnas till sådant antal att alla elever i en årskurs kan skriva på samma gång. I 9.10 har behandlats informationen i skolan och i 9.10.3 har framlagts förslag härutinnan. Bifall till gymnasieutredningens förslag innebär att för samling plats behöver beredas för högst hälften av gymnasiets elever samtidigt. En större skrivsal med enkla scenanordningar är tillfyllest. Särskilda anordningar som ger salen aulakaraktär behövs ej. Det är ej heller nödvändigt att av samlingsskäl göra en enda stor skrivsal, enär ytbehovet för samling ej uppgår till mer än drygt hälften av ytbehovet för iskrivning. 16.6.9A Elevlokaler. Gymnasieutredningen vill särskilt betona vikten av att elevernas intressen tillgodoses även då det gäller skolans lokaler. Uppehållsrum bör finnas i anslutning till centralkapprum. Nuvarande normer, 40 m 2 för 2 paralleller plus 10 m 2 för varje överskjutande parallell, är icke alltid tillfyllest. Uppehållsrummet utnyttjas i allmänhet främst av elever som h a r håltimmar eller som väntar på hemresa. Skolor med stort antal resande elever bör få större utrymmen härför. Uppehållsrummen bör utrustas med robusta möbler samt ha ett stort antal sittplatser. Elever som önskar läsa läxor under håltimmar bör dessutom kunna anlita något eller några rum helst i anslutning till biblioteket. För arbete i väntan på hemresa eller då längre uppehåll i un-

720 dervisningen förekommer bör vissa grupprum eller ämnesrum friställas. Som ett medel att hjälpa den föreningsverksamhet som gymnasieutredningen önskar i det nya gymnasiet bör elevråd-elevkår och övriga elevsammanslutningar förfoga över en expeditionslokal om 20—30 m 2 . 16.6.9.5 Lokaler för lärare. I det nya gymnasiet ställs läraren inför vissa förändringar i arbetet. Den starka betoningen av åskådlighet och omväxling i undervisningen förutsätter att demonstrationer och experiment i långt högre grad än nu skall ingå. Genom den nya organisationen med teknisk och ekonomisk utbildning vid ett mycket stort antal skolenheter blir det nödvändigt med beräkningar, konstruktioner och experiment i större utsträckning än nu på de flesta gymnasier. Lärarnas förberedelse- och avslutningsarbeten b i n d s härigenom till skolans lokaler i högre grad än tidigare. Större uppmärksamhet måste ägnas åt att ge lärarna förbättrade arbetsmöjligheter icke blott i lektionssalen utan även utanför denna. Lärarnas utrymmen bör omfatta lär a r r u m med pentry eller kokskåp, mottagnings- och arbetsrum samt konferensrum. Kollegierum i hävdvunnen mening torde ej erfordras då skolan för detta ändamål kan disponera t. ex. bibliotek eller musiksal. På central plats i skolan bör finnas ett eller flera dagrum jämte ett p a r samtals- och mottagningsrum, där lärare kan träffa elever och målsmän för enskilt samtal. Här bör även finnas ett konferensrum. Det nya gymnasiet förutsätter nämligen tätare konferenser än nu mellan l ä r a r n a i samma ämnen, i närliggande ämnen eller i samma klass.

Arbetsrummen bör spridas så att de ansluter till de olika ämnesrummen och institutionerna eller till biblioteket. De bör även kunna användas som mottagnings- och samtalsrum. Arbetsplatser för lärare kan ofta anordnas i anslutning till eller i materiel-, depå- och preparationsrum. De föreslagna förändringarna torde innebära att nuvarande lärarutrymmen bör ökas till inemot det dubbla. 16.6.9.6 Administrationslokaler. Expeditionslokaler bör finnas i den utsträckning som betingas av antalet befattningshavare och deras tjänstgöring inom skolans administration. Till administration hänförs h ä r även skolsocial verksamhet och hälsovård. Expeditionerna bör ligga centralt och med goda entréförhållanden för besökande. Väsentligt är att de olika befattningshavarna lätt nås både av lärare och elever. Den ökade skolsociala verksamheten torde innebära att något expeditionsrum tillkommer utöver de rum som nu är vanliga i gymnasier.

16.7 Besparingar skolor

vid samordning

av

16.7.1 Allmänt Av det föregående har framgått att genomförandet av den gymnasiereform utredningen föreslår kommer att ställa stora krav i fråga om investeringar i hjälpmedel och lokaler. Det är mot den bakgrunden uppenbarligen angeläget att organisationen av skolväsendet blir sådan att lokaler och hjälpmedel utnyttjas rationellt. Gymnasieutredningen har i kapitel 12 allmänt utvecklat sin syn på dessa frågor. I förevarande sammanhang skall utredningen mera konkret

721 söka belysa vilka besparingar som kan göras vid samordning av skolor. Härvid är det lämpligt särskilja följande grupper av lokaler: a) Läro- och ritsalar. b) Speciallokaler för naturvetenskapliga ämnen, tekniska och ekonomiska ämnen, verkstad för framställning och reparation av undervisningsmateriel, fotolaboratorium. c) Språklaboratorium. d) Bibliotek. e) Administrations-, lärare-, samlings-, elevlokaler, gymnastiksal och rum för intern hjälpmedelsproduktion. Vid de flesta fall av samorganisation av skolor som i detta sammanhang kan komma i fråga uppkommer någon besparing under förutsättning att den uppkomna skolenheten får en lämplig omfattning. Till lokaler inom grupp a h a r förts ämnesrum, grupprum, speciallärosalar, såsom fysik-, kemi- och biologilärosalar samt ritsalar. Dessa salars antal beror främst av totalantalet elever. Vid en samorganisation kan en lämpligare fördelning på rum av olika typer erhållas i de fall de samordnade skolorna i fråga om undervisningens utformning är likartade. Beläggningen av rummen blir jämnare varigenom någon eller några kostnadskrävande speciallärosalar eller ritsalar ibland kan inbesparas. I det följande bortses emellertid härifrån. 16.7.2 Fackskolans lokal- och utrustningsbehov

För att kunna belysa besparingar som kan göras vid samordning med fackskola är det nödvändigt att ha tillgång till vissa uppskattningar av fackskolans behov av lokaler och utrustning. Då fackskolans slutliga utformning ä n n u inte är i detalj fastställd kan f. n. inga exakta beräkningar göras. E n av överstyrelsen för yrkesutbildning tillkallad expertgrupp h a r på grundval av fack-

skoleutredningens preliminära förslag till timplaner gjort vissa beräkningar angående utrustning för tekniska och merkantila fackskolor. Av dessa beräkningar som ställts till gymnasieutredningens förfogande framgår emellertid att fackskolan såväl i fråga om utrustning som lokaler h a r krav som i mycket hög grad liknar dem som gäller för gymnasiet. På grundval av de nämnda förslagen kan också göras vissa uppskattningar av lokalbehov, kostnader härför och för utrustning inom grupperna b—e. Nedan ges en sammanställning härav. Beroende av skolans storlek kan vissa variationer uppkomma men i de allra flesta fall är dessa små. Endast i storstäderna där elevunderlaget tillåter mycket stora fackskolor behöver hänsyn härtill tas. De lokaler som medräknas är sådana som ej eller i ringa grad påverkas av, om elevantalet ändras inom rimliga gränser. Den yta som redovisas nedan är en nettogolvyta, där således kommunikationsytor m. m. ej ingår. Den totala byggnadskostnaden har erhållits genom att till bidragsunderlaget 1 160 kr per m 2 lägga kostnader som ej ingår häri jämte ett tillägg betingat av verkliga byggkostnader. En investeringskostnad av ca 1 400 k r per m 2 erhålles sålunda. Det speciella lokalbehovet för fysik och kemi i teknisk fackskola kan beräknas till 120 m 2 vilket ger en investeringskostnad på ca 170 000 kr. Kostnaderna för utrustning kan uppskattas till 160 000 kr. Behövs också lokaler för biologi tillkommer 30 m 2 . Investeringskostnaden höjs då till ca 210 000 kr och utrustningskostnaden till 210 000 kr. För tekniska ämnen i teknisk fackskola (exklusive kemi) behövs lokaler

722 med en golvyta av ungefär 750 m 2 vilket motsvarar en investeringskostnad på ca 1 000 000 kr. Utrustningen torde kosta ca 750 000 kr. Förekommer också kemiteknisk undervisning får man r ä k n a med ytterligare kanske 200 m 2 vilket ger en investeringskostnad på ca 280 000 kr. Den ytterligare utrustningskostnaden blir ca 200 000 kr. I de nu angivna ytorna och beloppen ingår också de relativt blygsamma behoven av verkstad och fotolaboratorium. För speciella ämnen inom merkantil fackskola får man räkna med ett utrymmesbehov om ca 100 m2 motsvarande en investeringskostnad på ca 140 000 kr. I stort sett samma utrustning som för ekonomisk lärokurs inom gymnasiet torde fordras. Kostnaden skulle i så fall bli ca 65 000 kr. Kostnader för språklaboratorium i fackskola är desamma som för gymnasiet, i genomsnitt ca 50 000 kr. Biblioteket torde kunna beräknas något mindre än för gymnasiet, förslagsvis 175 m 2 golvyta (investeringskostnaden 240 000 kr) och med en utrustning för ungefär 100 000 kr. Vad slutligen gäller utrymmena för lokalerna i grupp e kan dessa för en inte alltför stor skola uppskattas till ca 850 m2 representerande en investeringskostnad på ca 1 200 000 kr inklusive förekommande inredning.

16.7.3 Samordning av fackskola och gymnasium

I fråga om lokalernas och utrustningens utformning kvalitativt föreligger i det stora hela ingen skillnad mellan fackskola och gymnasium. Däremot är de kvantitativa behoven såsom framgår av ovanstående sammanställning och

redogörelse tidigare i detta kapitel i vissa avseenden olika. Framför allt gäller detta beträffande de tekniska ämnena. Vid den närmare analysen av samordningsproblemen måste därför en uppdelning i två fall göras. Det ena avser sådana gymnasieorter där det finns enbart 3-årig teknisk lärokurs. Det a n d r a fallet avser orter där även 4-årig teknisk utbildning finnes. 16.7.3.1 Enbart 3-årig teknisk lärokurs bör enligt gymnasieutredningens förslag förekomma på mellan 80 och 90 orter. På dessa orter torde även fackskola komma att finnas. I det följande göres en beräkning av de besparingar som ernås om man antar att gymnasium och fackskola på dessa orter samordnas. Härvid göres först jämförelsen med det fall att fackskolan eljest skulle vara fristående. Beträffande speciella lokaler och utrustning för de naturvetenskapliga ämnena täcker gymnasiet helt fackskolans behov. Besparingen kan därför i detta fall uppskattas till (210 000 kr + 210 000 kr =) ca 420 000 kr (jfr 16.7.2). I fråga om de tekniska ämnena blir det i stället så att fackskolan täcker gymnasiets behov. Vinsten utgöres således av kostnaderna för gymnasiet. Enligt 16.6.5.1 krävs för gymnasiet (exklusive kemiteknisk studiekurs i årskurs 3) en golvyta av ca 400 m 2 representerande en investeringskostnad på ca 550 000 kr. Vidare behövs utrustning för ca 230 000 kr. Besparingen kan sålunda uppskattas till ca 780 000 kr. Om kemiteknisk studiekurs finns i årskurs 3 blir besparingen ytterligare ca 75 000 kr. De lokal- och utrustningsbehov som ekonomisk lärokurs och merkantil fackskola har torde vara i det hela desamma. Besparingen kan beräknas bli

723 (140 000 k r + 65 000 kr = ) ca 205 000 kr. Gemensamt språklaboratorium för gymnasium och fackskola sparar ca 50 000 kr. I fråga om biblioteket täcker visserligen gymnasiets bokbestånd i huvudsak fackskolans (måhända bortsett från viss teknisk litteratur) men beläggningen på lokalerna kan beräknas bli så stor att gymnasiebiblioteket behöver utvidgas något. Här räknas därför inte hela fackskolans bibliotek bli inbesparat utan endast så stor del som motsvarar golvytan 125 m 2 . Totalt inbesparas (175 000 kr + 100 000 kr = ) ca 275 000 kr. Slutligen kan man räkna med att gymnasielokalerna inom gruppen e blir tillräckliga också för fackskolan vilket skulle betyda en besparing av ca 1 200 000 kr. Sammanlagt ger den gjorda jämförelsen till resultat en besparing av ca 2 900 000 kr, av vilken ca 650 000 kr utgör kostnad för utrustning och ca 2 250 000 kr investeringskostnader för lokaler. Tillkommer kemiteknisk utbildning blir besparingen ca 3 000 000 kr av vilken ca 700 000 kr kommer på utrustning och ca 2 300 000 kr på lokaler. Det måste emellertid understrykas att jämförelsen gjorts med det från kostnadssynpunkt ofördelaktigaste alternativet nämligen gymnasium och fackskola helt isolerade från varandra och därtill fristående. Åtskilliga mellanformer med partiell samordning kan tänkas liksom samordningar med andra skolformer vilket också kan ge betydande besparingar. Besparingar i fråga om administrationslokaler o. dyl. torde i sistnämnda fall alltid kunna göras. Gymnasieutredningen återkommer härtill i 16.7.4.

16.7.3.2 Fullständig teknisk lärokurs beräknas komma att finnas på ett 30-tal orter i framtiden. På sådana orter torde i många fall den tekniska lärokursen komma att vara koncentrerad till en skolenhet, i varje fall om man bortser från de tre största städerna. I dessa är förhållandena i många fall speciella och i det närmast följande resonemanget utelämnas de därför. På övriga orter antas nu att samordning sker mellan fackskola och gymnasium varvid givetvis gymnasie- och fackskoleutbildning med likartad utbildning sammanföres. En genomgång på motsvarande sätt som skett i 16.7.3.1 visar då vilka besparingar som uppstår. Den enda väsentliga skillnaden är att i detta fall speciella lokaler och utrustning för tekniska ämnen helt täckes av gymnasiets resurser. Besparingen blir därför på denna punkt större nämligen 1 750 000 kr mot 780 000 kr om inte kemiteknisk utbildning förekommer. Finns sådan utbildning ökar besparingen med 480 000 kr. Totalt skulle detta innebära att om samordning sker såsom ovan antagits göres i var och en av kommunerna en besparing av ca 3 900 000 kr respektive ca 4 400 000 kr om kemiteknisk utbildning anordnas. Fördelningen är ca 1 200 000 kr respektive ca 1 400 000 kr för utrustning och ca 2 700 000 kr respektive ca 3 000 000 kr i investeringskostnader för lokaler. Jämförelsen har även i detta fall gjorts med det ofördelaktigaste alternativet (jfr 16.7.3.1).

16.7.4 Samordning med andra skolor

Som utredningen framhållit i kapitel 12 kan det med hänsyn till lokala förhållanden bli nödvändigt att välja andra konstruktioner av skolenheterna än

724 de som exemplifierats i nämnda kapitel. Även sådana konstruktioner kan innebära besparingar. Vad gäller administrationslokaler tordet detta generellt bli fallet. I detta fall gäller det sålunda framför allt att undvika många små skolenheter. I viss omfattning gäller det sistnämnda även beträffande lärar- och elevlokaler. I varje fall torde den horisontella samordningen i detta avseende inte innebära några större kostnadsbesparingar jämfört med den vertikala. Vad gäller gymnastiksalar växlar förhållandena starkt från kommun till kommun. I vissa fall är högstadiernas gymnastiksalar inte utformade så att de lämpligen kan användas av eleverna på det gymnasiala åldersstadiet. Regelmässigt saknar yrkesskolorna egna gymnastiklokaler. Å andra sidan har i inte så få kommuner planeringen bedrivits så att många skolor använder samma idrottshall för gymnastiken. Är skolenheterna lämpligt placerade spelar i sådant fall gymnastiklokalerna ingen roll från kostnadssynpunkt. Vad så gäller bibliotek ger vertikal samordning en viss besparing i fråga om lokalkostnader även om den blir m i n d r e än då gymnasium och fackskola bildar en enhet. Beträffande bibliotekets utrustning blir besparingen väsentligt mindre eftersom det gemensamma bokbeståndet för högstadium och gymnasial skola är litet medan t. ex. gymnasiet praktiskt taget helt täcker fackskolans behov. Samordning fackskola— yrkesskola ger ifråga om biblioteket regelmässigt liten besparing. Om språklaboratorium kommer att finnas i grundskolan i framtiden ger den vertikala samordningen samma besparing som den horisontella mellan gymnasium och fackskola. Inte heller i detta avseende synes

emellertid samordning med yrkesskola innebära någon vinst. Återstår speciallokalerna för naturvetenskapliga, tekniska och ekonomiska ämnen. En vertikal samordning leder för dessas del endast till obetydliga besparingar såväl i fråga om kostnaderna för lokalerna som för utrustningen. Beträffande de tekniska ämnena, som representerar den helt dominerande kostnaden, blir vinsten närmast obefintlig. Även ifråga om de naturvetenskapliga blir — med hänsyn till de olika kvalitativa kraven — besparingarna inte särskilt stora. I fråga om de speciella kostnaderna för den ekonomiska utbildningen sparas troligen mest genom att lokaler och utrustning för maskinskrivning bör kunna vara gemensam. Det sistnämnda gäller också ofta vid horisontell samordning av yrkesskola med endera av eller både gymnasium och fackskola. På några orter torde också sådan samordning medföra besparingar ifråga om lokaler och utrustning för den tekniska undervisningen medan endast undantagsvis vinster görs i fråga om den naturvetenskapliga.

16.7.5 Sammanfattning Det framgår av det föregående att utomordentligt stora kostnadsbesparingar kan ernås genom en lämplig samordning av olika skolor. Praktiskt taget varje sådan samordning leder till minskade kostnader för lokaler och utrustning. Avgjort fördelaktigast synes emeller en horisontell samordning vara. Man bör därvid eftersträva att placera de gymnasiala skolorna så att de samtliga kan dra nytta av varandras lokaler och utrustning. I många fall kommer detta — åtminstone inom nu överblickbar tidsrymd — inte att vara möjligt genom att befintliga lokaler binder kommu-

725 nernas möjligheter att planera fritt. Där sådan frihet emellertid föreligger utgår gymnasieutredningen från att planeringen sker så att de stora besparingar, som enligt vad ovan påvisats blir en följd av samorganisation i första hand av gymnasium och fackskola, ernås. Dessa kostnadsminskningar, vilka till en betydande del uppkommer genom samordning av den tekniska utbildningen, h a r i 16.7.3 under vissa förutsättningar uppskattats till ca 3 å 4 miljoner kronor per kommun, de större kommunerna frånräknade. Även om dessa belopp bör reduceras med hänsyn

till att också andra organisationsformer leder till kostnadsminskningar synes gjorda överslagsberäkningar tyda på att besparingarna vid samordning av gymnasium och fackskola (16.7.3) är betydligt större än vid annan samordning. Man torde kunna räkna med att de enligt det senare alternativet genomsnittligt blir ungefär hälften så stora som enligt det förra alternativet. Till konsekvenserna för investeringskostnaderna i lokaler och utrustning för landet i dess helhet återkommer gymnasieutredningen i kapitel 20.

K A P I T E L 17

Organisatoriska och ekonomiska frågor vid samordning av olika skolor

17.1 Inledning

Utredningen h a r i kapitel 12 behandlat frågan om den lokalmässiga samordningen av olika skolor och hävdat att av flera skäl en sådan samordning måste komma till stånd så långt detta är möjligt. Utredningens förslag till gymnasiets uppbyggnad innebär också en långt driven integration av de nuvarande gymnasieformerna. Det är därför nödvändigt att närmare undersöka de administrativa och förvaltningsmässiga förutsättningarna för den lokalmässiga samordningen och för integrationen av gymnasiet. Erfarenheterna av den samordning av olika skolformer i en skolenhet som redan förekommer — främst grundskolans högstadium och gymnasium — h a r visat att samordning medför problem av administrativ och organisatorisk art. Då bland de skolor, beträffande vilka samordning främst kan ifrågakomma, förekommer bade sådana med kommun och sådana med staten som huvudman, blir det vidare nödvändigt att undersöka i vilken utsträckning samordningsproblemen sammanhänger med det uppdelade huvudmannaskapet. Undersökningen bör ske med utgångspunkt i nuvarande förhållanden sådana de bestämmes av gällande författningar rörande grundskolan, gymnasiet och, i viss utsträckning, den kommunala yrkesskolan; beaktas måste också fackskolan enligt de beslut som för närvarande föreligger rörande denna.

översikt

av gällande

bestämmelser

17.2.1 Huvudmannaskap. Kommunernas skyldigheter m. m.

Det kan först konstateras att grundskolan, fackskolan och yrkesskolan är kommunala skolformer, medan i fråga om gymnasiet både stat och kommun förekommer som huvudman: staten för samtliga tekniska gymnasier och för flertalet allmänna, kommunerna för samtliga merkantila gymnasier och för allmänna gymnasier under tid före förstatligande (i detta sammanhang bortses från de enskilda gymnasierna). Ett merkantilt gymnasium, handelsgymnasiet i Örebro, har landsting som huvudman. Genom 1962 års skollag (SFS 1962: 319) och skolstadga (SFS 1962: 439) har den författningsmässiga splittring, som rått före den 1 juli 1962, i det väsentliga undanröjts. De grundläggande bestämmelserna för samtliga här ifrågavarande skolformer återfinns i skollagen och skolstadgan (de särskilda stadgebestämmelserna för fackskolan dock ännu ej meddelade). Central myndighet för grundskola och allm ä n t gymnasium ä r skolöverstyrelsen och för yrkesskola, tekniskt gymnasium och handelsgymnasium överstyrelsen för yrkesutbildning. För fackskola skall den överstyrelse vara central myndighet, som Kungl. Maj :t förordnar. Vid genomförande av det förslag om ett gemensamt skolämbetsverk, som framlagts av 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och

727 viss lärarutbildning, kommer uppdelningen av den centrala tillsynen på två myndigheter att upphöra. Riksdagen har nu beslutat om upprättande hösten 1964 av ett nytt gemensamt skolämbetsverk (prop. 1963: 144). Regional tillsynsmyndighet för samtliga här ifrågavarande skolor är länsskolnämnden. I fråga om inspektionsverksamheten har nämnden att svara för den omedelbara inspektionen av grundskolan och övriga obligatoriska skolor, av den allmänbildande undervisningen av skolpliktiga elever i yrkesskolor och, i den mån central statsmyndighet så bestämmer, av övriga skolor under nämndens inseende. Beträffande den centrala och regionala tillsynen föreligger sålunda i princip ingen skillnad mellan ifrågavarande skolformer. I fråga om de centrala och regionala statsmyndigheternas befattning med å ena sidan statliga och å andra sidan kommunala skolor finns dock vissa skillnader, sammanhängande med huvudmannaskapet, vilka närmare behandlas i det följande. I 2 § skollagen fastslås det varje komniun åvilande allmänna ansvaret för skolväsendet i kommunen. Kommun skall efter vad i lagen eller särskilda författningar närmare bestämmes, utom att sörja för Undervisningen av barn i grundskola, främj a åtgärder i syfte att bereda barn och Ungdom undervisning i kommunal yrkesskola och fackskola samt statligt och kommunalt gymnasium, ävensom i övrigt vårda skolväsendet i kommunen, såvitt ej handhavandet därav ankommer på annan. Enligt 7 § skollagen är kommunens skol§tl}rclse styrelse såväl för grundskola, yrkesskola och fackskola som för statligt och kommunalt gymnasium. Väsentligt i detta sammanhang är att sålunda även de statliga gymnasierna numera är inordnade under kommunens skolstyrelse, allmänt gymnasium från och med den 1 juli 1958 och tekiiskt gymnasium från och med den 1 jul: 1962. >ärmast under skolstyrelsen skall en skolchef (rektor tillika skolchef, förste rektor eller skoldirektör) vara ledare för skolväsjndet i kommunen. Hans chefsskap omfattar sålunda samtliga skolor, som lyder uncer skolstyrelsen, såväl statliga som kommunala. Skolstyrelsens allmänna skyldigheter är angivna i 9 § skollagen. Styrelsen skall be-

akta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område, följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erforderliga initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande utbildning. Skolstyrelsen skall vidare, bl. a., i den mån sådant ej tillkommer annan, ombesörja de angelägenheter avseende skolväsendet i kommunen, vilka är att hänföra till förvaltning och verkställighet, samt tillse att verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten. Mot bakgrunden av dessa allmänna skyldigheter — lika för samtliga skolor under skolstyrelsen, statliga eller kommunala, — bestämmes skolstyrelsens befattning med olika skolor av skolstadgans och andra författningars detaljbestämmelser, i väsentlig mån sammanhängande med skollagens och skolstadgans föreskrifter om kommunens särskilda skyldigheter beträffande å ena sidan statliga och å andra sidan kommunala skolor. Beträffande grundskolan och övriga kommunala skolor svarar kommunen för förvaltningen och bestrider samtliga kostnader i den mån de ej täckes av statsbidrag, bidrag från annan kommun eller andra medel. Kostnaderna, eller delar av dem, kan principiellt täckas av statsbidrag upp till 100 procent. Kommunen skall ombesörja att befattningshavarna vid såväl kommunala som statliga skolor under skolstyrelsen, vilkas avlöningsförmåner regleras genom bestämmelser utfärdade av Kungl. Maj :t, erhåller föreskrivna avlöningsförmåner. Efter Kungl. Maj :ts bestämmande skall å ordinarie tjänst mottagas ordinarie befattningshavare, som befinnes böra förflyttas från tjänst vid statlig eller statsunderstödd undervisnings- eller annan anstalt. De nu gällande bestämmelsera om kommunernas skyldigheter i förhållande till de statliga gymnasierna utgör resultatet av en lång utveckling innebärande bl. a. en successiv övergång från ett system, kännetecknat av att skyldigheterna i större eller mindre utsträckning grundades på åtaganden av kommunerna, till en reglering genom generella författningsbestämmelser. Det sista ledet i denna utveckling utgjordes, vad beträffar de allmänna gymnasierna, av överförandet den 1 juli 1958 av de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning till skolstyrelserna, varvid samtidigt kommunernas ekonomiska skyldigheter generellt

728 fixerades i läroverksstadgan. I och med att de tekniska gymnasierna den 1 juli 1962 fördes in under skolstyrelserna överfördes den ekonomiska förvaltningen även av dessa gymnasier till skolstyrelserna. Enligt 50 § skollagen och 16 kap. skolstadgan åligger det kommun att för statligt gymnasium hålla mark, lokaler och inventarier och svara för den yttre renhållningen av fastighet, på vilken skollokalerna är belägna. Mellan allmänt och tekniskt gymnasium föreligger den betydelsefulla skillnaden att kommun för det förra därjämte skall bestrida kostnaderna för belysning och uppvärmning, utom såvitt avser avlöningskostnader för värmeskötare och eldare, samt för allmänna avgifter och försäkringsavgifter, medan sådana kostnader för tekniskt gymnasium bestrides av statsmedel. Sedan skolhälsovården vid statliga skolor under skolstyrelsen den 1 juli 1962 överfördes till kommunen åligger det denna att, mot viss kompensation, anordna skolhälsovård även i de statliga gymnasierna. Skolhälsovården regleras av för samtliga skolor i huvudsak enhetliga bestämmelser i 4 kap. skolstadgan. I fråga om skolbibliotek innehåller skolstadgan inga andra föreskrifter än om bibliotekarie och biblioteksnämnd vid statligt gymnasium. Sedan det särskilda statsbidraget till skolbibliotek från och med den 1 juli 1962 inarbetats i det allmänna driftbidraget finns inga normerande föreskrifter beträffande skolbibliotek vid grundskolan. Läroplanen för grundskolan innehåller emellertid föreskrifter om skolbibliotekets användning i undervisningen. Bestämmelserna rörande skolstyrelsens åliggande att för statsverkets räkning ombesörja statligt gymnasiums ekonomiska förvaltning innebär i huvudsak följande. Statsmedel till driften av statligt gymnasium skall i kommunens räkenskaper redovisas under särskilda i 16 kap. 3 § skolstadgan angivna poster. Vad beträffar allmänt gymnasium tillföres posterna statsmedel genom utbetalning från vederbörliga riksstatsanslag av länsstyrelsen (i Stockholm skolöverstyrelsen) beträffande posterna till avlöningar, till rese- och flyttningsersättningar och till sjukvårdsersättningar, och av skolöverstyrelsen beträffande posterna till expenser, till bibliotek och materiel och till understöd och premier. I fråga om de två senare posterna regleras medelstill-

delningen av generella föreskrifter meddelade av Kungl. Maj :t. För tekniskt gymnasium gäller motsvarande, dock med vissa avvikelser sammanhängande med föreskrifterna rörande dispositionen av riksstatsanslagen för de högre tekniska läroverken. Om användningen av medel under posterna till bibliotek och materiel och till understöd och premier beslutar rektor, dock att en biblioteksnämnd vid gymnasiet äger besluta om bokinköp och kollegiet om utdelning av premier. Vid dispositionen av statsmedel är skolstyrelsen givetvis bunden av de statliga föreskrifter som i olika avseenden gäller. Kommunen är gentemot statsverket ansvarig för medel som kommunen förvaltar för statsverkets räkning. Utbetalas medel i strid mot författningar eller särskilda föreskrifter, är kommunen skyldig att efter beslut av riksrevisionsverket ersätta statsverket motsvarande belopp, såvida ej betalningen grundas på beslut av statlig myndighet. Beträffande revision av skolstyrelsens ekonomiska förvaltning av statligt gymnasium skall vad i kommunallagen är stadgat om revision äga motsvarande tillämpning. Kommunal revisor är dock ej skyldig att beträffande posterna avlöningar och sjukvårdsersättningar granska tillämpningen av författningar eller lämpligheten av vidtagna åtgärder. Skolstyrelsen skall senast den 1 oktober efter redovisningsårets utgång tillställa riksrevisionsverket utdrag av räkenskaperna beträffande samtliga poster jämte verifikationer i original eller avskrift till posterna avlöningar och sjukvårdsersättningar. Riksrevisionsverkets revision skall främst avse sistnämnda poster. Enligt skolstadgan beslutar Kungl. Maj:t om inrättande av statligt gymnasium — efter beslut av riksdagen — medan kommunalt gymnasium och fackskola inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t. Här bör nämnas den för kommunerna från ekonomisk synpunkt väsentliga skillnaden att ett nytt tekniskt gymnasium (högre tekniskt läroverk) inrättas som statligt, medan nytt statligt allmänt gymnasium som regel upprättas genom att kommunalt gym-

729 nasium förstatligas. För nyupprättat kommunalt allmänt gymnasium utgår som regel ej statsbidrag under de fyra första åren efter inrättandet. För allmänt gymnasium börjar bidrag därefter att utgå, första året för första årskursen, varefter bidragsgivningen utsträckes för en årskurs per år. Förstatligandet, som också sker successivt med en årskurs om året, börjar numera i regel året efter det statsbidrag börjat utgå. Handelsgymnasium skall enligt praxis ha varit i verksamhet u n d e r fem år, innan det kommer i åtnjutande av statsbidrag. För fackskola kommer statsbidrag att utgå från inrättandet. Bestämmelserna i skollagen och skolstadgan rörande elevområden, vilka bestämmelser reglerar formerna för interkommunal samverkan, är enhetliga för samtliga skolor under de kommunala skolstyrelserna. Anledning finns ej att i detta sammanhang behandla skolornas inre organisation samt läroplaner m. m. Det behöver endast konstateras att frågor hur en skola skall vara organiserad, vilka utbildningslinjer som skall förekomma, elevernas fördelning på klasser och grupper, läroplaner m. m. regleras genom statliga bestämmelser eller statlig myndighets beslut i väsentligen samma omfattning för kommunala skolor som för statliga. Dock torde en skolstyrelse ha möjlighet att för en kommunal skola vid sidan av gällande bestämmelser vidtaga förstärkningsanordningar, om kommunen själv svarar för därav föranledda kostnader. 17.2.2 Statsbidrag

Statsbidragsreglerna för de kommunala skolorna u n d e r skolstyrelsens förvaltning är ej enhetliga. Det väsentliga bidraget till grundskolan är det allmänna driftbidraget, som i huvudsak utgör bidrag till lärarlöner men som också in-

nefattar bidrag till andra ändamål, t. ex. skolhälsovård och skolbibliotek. Bidraget utgår med belopp motsvarande lärarlönerna — beräknade efter schablonmetod — med visst, avdrag för varje lärartjänst. Vissa kostnader — sjukvårdsersättningar, rese- och flyttningsersättningar i vissa fall, vissa pensionskostnader — bestrides av statsmedel. För grundskolan har införts ett allmänt pedagogiskt utrustningsbidrag med visst belopp per elev, ersättande det tidigare försökskostnadsbidraget. Statsbidragsreglerna för fackskolan kommer att anknytas till dem som nu gäller för de högre kommunala skolorna, innebärande bl. a. att det allmänna driftbidraget skall utgå med 79 % av ett bidragsunderlag, beräknat på samma sätt som för grundskolan (prop. 1962:54 s. 343, och prop. 1963: 98 s. 15). Allmänt driftbidrag till handelsgymnasierna utgår med 78 % av bidragsunderlaget, varjämte till dem också utgår särskilt driftbidrag med visst belopp per klassavdelning. Driftbidrag till yrkesskolan kommer att i anslutning till lönereglering för yrkesskolans lärare omläggas och fr. o. m. den 1 juli 1963 utgå efter i huvudsak samma grunder som för högre kommunala skolor och fackskolor (prop. 1963: 170). Statsbidrag utgår till anskaffning av skollokaler för grundskolan och yrkesskolan. Samma bidragsbestämmelser kommer också, enligt riksdagens beslut, att gälla för fackskolan. Däremot utgår ej statsbidrag till byggnadsarbeten för gymnasiet. Oavsett om statsbidrag utgår, skall innan kommun verkställer ny-, till- eller ombyggnad av skolhus vederbörande överstyrelse även ha prövat lokalbehovet. 17.2.3 Skolornas personal

I fråga om rektorer, lärare och övrig personal föreligger ju först och främst

730 den skillnaden, att befattningshavarna vid statlig skola är statligt anställda och befattningshavarna vid kommunal skola kommunalt anställda. Detta är dock i och för sig ej ett nödvändigt förhållande. Om kommun h a r skyldighet att ombesörja vissa uppgifter vid statlig skola, sker detta genom kommunalt anställd personal, såsom fallet nu är beträffande skolhälsovården, i den mån ej därmed sammanhängande uppgifter fullgöres av innehavare av på övergångsstat förd statlig tjänst. Vidare kan för statligt anställd befattningshavare föreligga skyldighet att tjänstgöra vid kommunal skola och tvärtom. I det följande lämnas en översiktlig framställning av i detta sammanhang relevanta bestämmelser rörande rektorer, lärare och övrig personal vid ifrågavarande skolor. Vid grundskolan är anställda dels rektorer såsom skolledare, dels studierektorer och tillsynslärare såsom biträdande skolledare. Antalet rektorer vid grundskolan i kommunen bestämmes automatiskt av det poängtal för skolväsendet i kommunen, i den mån det är underställt rektor vid grundskolan, som framräknas enligt 1 kap. 4 § skolstadgan. Avvikelser kan, inom i skolstadgan angivna gränser, medgivas av skolöverstyrelsen. I vad mån biträdande skolledare skall eller må finnas är angivet i stadgan. Vid gymnasium skall finnas rektor. Befattning som biträdande rektor må under vissa förutsättningar efter Kungl. Maj :ts medgivande inrättas vid skolenhet, vari ingår allmänt gymnasium. I fråga om behörighetsvillkor för rektorstjänst föreligger vissa olikheter mellan skolorna. För behörighet till rektorstjänst vid grundskolan fordras att vara behörig till tjänst som ordinarie lärare vid grundskolan, medan rektor vid allmänt gymnasium och handelsgymnasium skall dels vara behörig att inneha lektorstjänst vid gymnasium av det slag som rektorstjänsten avser, dels ock inneha ordinarie lärartjänst i läroämne. För behörighet till rektorstjänst vid tekniskt gymnasium är ej föreskrivet något behörighetsvillkor av formell art; för behörighet fordras att vara med hänsyn till insikter, praktisk erfarenhet och övriga

egenskaper skicklig och lämplig för tjänsten. Ordinarie lärartjänster i läroämnen i grundskolan är dels adjunkts- eller ämneslärartjänster, dels ämneslärartjänsttr för folkskollärare, gymnasieingenjörer eller gymnasieekonomer med viss vidareutbildning (tjänster för gymnasieekonomer ännu ej inrättade). Ordinarie lärartjänster i läroämne vid gymnasierna är lektorstjänster och adjunktstjänster. Vid handelsgymnasium kan dessutom inrättas ordinarie tjänster i stenografi och maskinskrivning. Vidare kan vid både grundskolan och gymnasierna, utom vid handelsgymnasium, inrättas ordinarie tjänster såsom övningslärare med vissa skillnader mellan skolorna i fråga om i vilka ämnen tjänster kan inrättas. Ordinarie tjänster vid statlig skola inrättas av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut och upptages i personalförteckning medan de här ifrågavarande tjänsterna vid icke-statlig skola inrättas av kommunen i enlighet med beslut och bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj :t (4 § Saar). Det av Kungl. Maj:t fastställda antalet tjänster fördelas, vad beträffar grundskolan, av skolöverstyrelsen mellan kommunerna och, vad beträffar gymnasierna, av vederbörande överstyrelse mellan gymnasierna. Tjänst såsom övningslärare i grundskolan inrättas dock av kommun efter medgivande eller, i visst fall, efter föreskrift av länsskolnämnden. Ordinarie lärare vid gymnasium är innehavare av tjänst vid visst gymnasium, medan lärare vid grundskolan innehar tjänst vid grundskolan i kommunen med tjänstgöringen tills vidare förlagd till viss skolenhet. I fråga om skyldighet för lärare att tjänstgöra vid annan skola gäller att lärare vid grundskolan, som tjänstgör vid skolenhet vari jämte grundskolan ingår annan skola eller del därav, är skyldig att, om så påkallas med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena vid skolenheten, fullgöra en del av sin tjänstgöring vid den skolan (8 kap. 3 § skolstadgan). Motsvarande gäller för lärare vid gymnasium som tjänstgör vid skolenhet, vari jämte gymnasium ingår annan skola, liksom för lärare vid yrkesskola som tjänstgör vid skolenhet, vari jämte yrkesskola ingår annan skola (15 kap. 1 § och 23 kap. 2 § skolstadgan). Bestämmande av ämneskombination för tjänst ankommer beträffande tjänst vid

731 grundskolan på länsskolnämnden, utom i vissa specialfall då skolöverstyrelsen beslutar, och beträffande tjänst vid gymnasium på vederbörande överstyrelse. I fråga om tjänstetillsättning gäller att samtliga tjänster och befattningar som skolledare, statliga eller kommunala, tillsättes av statlig myndighet (Kungl. Maj :t eller vederbörande överstyrelse), medan befattning som studierektor eller tillsynslärare vid grundskolan tillsättes av skolstyrelsen. Skolledartjänst tillsättes genom förordnande för viss tid och befattning som biträdande skolledare genom förordnande tills vidare. Samtliga ordinarie lärartjänster vid skola under skolstyrelsens förvaltning tillsättes likaledes av statlig myndighet — lektorstjänst av Kungl. Maj :t, annan ordinarie lärartjänst vid gymnasium, där lärarutbildning är anordnad, av överstyrelsen och övriga tjänster av länsskolnämnden. Kommunal lärartjänst tillsättes genom förordnande och statlig lärartjänst genom fullmakt. Icke-ordinarie lärartjänst tillsättes av skolstyrelsen, vid tekniskt gymnasium dock av överstyrelsen för yrkesutbildning eller, efter dess bemyndigande, av skolstyrelsen. I avlönings- och pensionshänseende är samtliga här ifrågavarande skolledare och lärare inordnade i det statliga löne- och pensionssystemet. Från och med den 1 juli 1962 gäller Saar även för rektorer och lärare (utom övningslärare) vid det obligatoriska skolväsendet. Vissa skillnader föreligger mellan statligt och kommunalt anställda lärare, t. ex. beträffande lön under ferier i samband med åtnjuten tjänstledighet under terminstid. Vidare kan uppmärksammas att bestämmelserna om förflyttningsskyldighet är något annorlunda utformade för kommunalt anställda lärare än de allmänna bestämmelserna i 13 § Saar, som gäller för lärare tillsatta genom fullmakt. Den kommunala huvudmannen äger ej till lärare utgiva ersättning för arbetsuppgifter, som enligt gällande bestämmelser kan åläggas honom i tjänsten, utöver vad som följer av statliga avlöningsbestämmelser eller eljest medgives av Kungl. Maj :t. I pensionshänseende gäller för samtliga rektorer och lärare statens allmänna tjänstepensionsreglemente. För yrkesskolans lärare liksom för yrkeslärare vid grundskolan genomföres en statlig lönereglering fr. o. m. den 1 januari 1964, varvid Saar och andra statliga avlö-

ningsbestämmelser blir tillämpliga även på dessa lärargrupper (prop. 1963:170). I disciplinärt avseende lyder skolledare, biträdande skolledare och lärare vid skola under skolstyrelsens förvaltning under länsskolnämnden. Mellan statligt och kommunalt anställd lärare föreligger skillnad såtillvida, att lärare tillsatt genom fullmakt i motsats till lärare tillsatt genom förordnande ej kan i administrativ ordning dömas till avsättning. Skoldirektör, biträdande skoldirektör, förste rektor samt rektor vid skolenhet med statligt gymnasium kan ej bli föremål för disciplinär åtgärd. Annan för driften av skola erforderlig personal än skolledare och lärare är likaledes statligt anställd vid statlig skola och kommunalt anställd vid kommunal skola med de vindantag som följer av kommunens skyldighet att ombesörja vissa uppgifter vid statligt gymnasium: den ekonomiska förvaltningen, skolhälsovården och den yttre renhållningen. För kommunal skola regleras ej genom statliga bestämmelser, annat än i viss utsträckning beträffande skolhälsovården, arten och omfattningen av den personal som, utöver skolledare och lärare, skall finnas för driften av skolan. Det beror alltså för närvarande helt på kommunen i vilken utsträckning t. ex. biträdespersonal ställes till förfogande för rektorsexpeditionerna. För statlig skola bestämmes tillgången på vaktmästare, institutionstekniker, biträdespersonal och annan liknande personal ytterst av riksdagens medelsanvisning och den utsträckning i vilken tjänster inrättas enligt därom gällande bestämmelser. Vid allmänt gymnasium finns för närvarande ej personal som motsvarar institutionsteknikerna vid tekniskt gymnasium. Tillgången på biträdespersonal på rektorsexpeditionerna vid de statliga gymnasierna regleras genom generella föreskrifter angående anslag till biträdeshjälp. Inom ramen för dessa bestämmer vederbörande överstyrelse för varje gymnasium det belopp, inom vilket utgifterna för avlöningsförmåner till sådan personal skall rymmas, och vilka extra ordinarie tjänster som må inrättas. Nämnda belopp beräknas efter förmånligare grunder vid tekniskt än vid allmänt gymnasium. I motsats till vad som är fallet beträffande lärarna gäller för här ifrågavarande personal skilda anställnings- och avlönings-

732 villkor. Den statligt anställda personalen är inordnad i det statliga löne- och pensionssystemet, medan för den kommunalt anställda personalen löne- och pensionsförhållanden är kommunalt reglerade. Tjänsteåligganden för den sistnämnda gruppen är fastställda i kommunala tjänstereglementen och andra kommunala bestämmelser, medan för den förra gruppen gäller statliga instruktioner eller föreskrifter. Motsvarande förhållanden föreligger beträffande personal för den inre renhållningen av skollokalerna. Avlönings- och anställningsförhållanden regleras genom olika avtal för å ena sidan statligt, å andra sidan kommunalt anställd städningspersonal. Den ovan berörda enligt skolstadgan (8 kap. 3 §, 15 kap. 1 §, 23 kap. 2 §) föreliggande skyldigheten att vid skolenhet, vari mer än en skola ingår, fullgöra en del av tjänstgöringen vid den andra skolan omfattar även här avsedda befattningshavare. De ifrågavarande tjänsterna som biträden av olika kategorier, vaktmästare, institutionstekniker m. fl. vid statliga skolor under skolstyrelsens förvaltning, tillsättes av skolstyrelsen.

17.2.4 Bestämmelser om samordning De författningsbestämmelser, som direkt tar sikte på den lokalmässiga samordningen av olika skolor och de problem som därvid uppkommer, är mycket få. Främst är härvid att nämna bestämmelsen i 2 kap. 26 § skolstadgan att efter medgivande av Kungl. Mäjlt olika skolor eller delar därav må bilda en skolenhet. Ovan h a r nämnts skyldigheten för lärare vid skola ingående i skolenhet omfattande även annan skola att fullgöra en del av sin tjänstgöring vid den skolan. I övrigt har ej reglerats de problem av främst ekonomisk art som uppkommer vid sådant sammanförande i en skolenhet av olika skolor. I detta sammanhang bör emellertid nämnas att 9 kap. allmänna försöksskolebestämmelserna, vilket utgör den del av nämnda bestämmelser, som ej är upphävd och som därför i princip fort-

farande torde vara tillämpligt, innehåller anvisningar bl. a. om bestridande av vissa för en skolanläggning bestående av (försöksskolans) högstadium och högre statlig skola gemensamma kostnader. 17.3 Förutsättningar av olika skolor

för

samordning

En väsentlig förutsättning för samordning och integration av olika skolor måste anses vara att skolorna i administrativt hänseende är underställda samma myndighet, i första hand på det lokala planet. Denna förutsättning föreligger nu i och med att de här ifrågavarande skolorna — grundskolan, fackskolan, de olika gymnasieformerna och även yrkesskolan — står under förvaltning av kommunens skolstyrelse. De olägenheter vid en samordning, som bottnat i stadgebestämmelsernas olika utformning, är också i det väsentliga undanröjda genom att en enhetlig skolstadga utfärdats. För tjänstetillsättningar gäller enhetliga bestämmelser med undantag för att tillsättningsmyndighet i vissa fall är Kungl. Maj:t eller vederbörande överstyrelse, i andra fall länsskolnämnden. Lärare vid en skola är enligt generella regler skyldig att fullgöra del av tjänstgöringsskyldigheten vid annan skola i samma skolenhet. Skolhälsovården, som ombesörjes av kommunen även vid statlig skola, regleras av enhetliga bestämmelser. Reglerna för interkommunal samverkan omfattar samtliga skolor. I fråga om lärarnas avlöningsförhållanden är i huvudsak enhetliga bestämmelser gällande såtillvida som statens allmänna avlöningsreglemente respektive avlöningsreglementet för övningslärare gjorts tillämpliga för samtliga skolor, fr. o. m. den 1 januari 1964 även för yrkesskolan och yrkeslärarna vid grundskolan.

733 Enhetligheten i nu nämnda avseenden, som är av vikt för en friktionsfri samordning, h a r kunnat åstadkommas oaktat vissa av skolorna är kommunala och andra statliga och oavsett att inom den kommunala sektorn statsbidragssystemet är oenhetligt. I andra avseenden framträder emellertid vid samordning svårigheter som sammanhänger med dessa skillnader. Beträffande de svårigheter som uppkommer vid samordning i en skolenhet av en statlig och en kommunal skola vill utredningen anföra följande.

nala delen i förhållande till antalet timmar på respektive del och rekvirera statsbidrag för timmarna vid den kommunala delen. Att uppdelningen skett på rätt sätt kan bli föremål för granskning, av länsskolnämnden vid granskningen av statsbidragsrekvisitionen för den kommunala skolan, av riksrevisionsverket vid granskning av räkenskaperna för den statliga skolan och av den kommunala revisionen. Det bör emellertid framhållas att en motsvarande uppdelning måste ske även i de fall endast kommunala skolor ingår i skolenheten, i vart fall så länge statsbidragsbestämmelserna är olika för skolorna.

Att staten är huvudman för en skola innebär principiellt, liksom i fråga om annan statlig verksamhet, bl. a. att personalen är statligt anställd, att kostnaderna bestrides direkt av statsmedel och att utrustning, undervisningsmateriel m. m. är statlig egendom (i detta sammanhang bortses från de undantag som beror på kommunernas speciella skyldigheter beträffande statligt gymnasium) . Omvänt gäller att vid en komm u n a l skola personalen är kommunalt anställd, att kostnaderna principiellt bestrides av kommunala medel samt att utrustning, undervisningsmateriel m. m. a r kommunal egendom. I detta sammanh a n g är ej relevant att kommunen i störr e eller mindre utsträckning erhåller bidrag av staten för driften av de kommunala skolorna och att kommun i väsentliga avseenden är bunden av statliga bestämmelser även beträffande den kommunala sektorn.

I fråga om annan personal än lärare — vaktmästare, biträdespersonal, städningspersonal — har olägenheterna av det dubbla huvudmannaskapet numera i viss mån minskat genom den nämnda enligt 8 kap. 3 § skolstadgan (och motsvarande föreskrifter i 15 kap. 1 § och 23 kap. 2 §) föreliggande skyldigheten att tjänstgöra vid olika i en skolenhet ingående skolor. Betydande olägenheter kvarstår emellertid, sammanhängande bl. a. med att skilda anställnings- och avlöningsvillkor — såsom de kommer till uttryck i avlöningsreglementen, avtal och instruktioner — gäller för personal med samma arbetsuppgifter inom en skolenhet och att, som ovan framhållits, skolorna i en skolenhet efter olika principer förses med personal för skolenhetens drift.

Vad beträffar lärarpersonalen är som nämnts enhetliga bestämmelser gällande som i och för sig gör det möjligt att fördela deras tjänstgöringsskyldighet på skolorna inom skolenheten på det sätt som från pedagogiska och organisatoriska synpunkter är lämpligt. Den löneutbetalande myndigheten, skolstyrelsen, måste emellertid dela upp lönekostnaderna på den statliga och den kommu-

Det uppdelade ekonomiska ansvaret, som ju ytterst ligger bakom de nu berörda komplikationerna beträffande personalen vid skolenheten, medför svårigheter även i andra avseenden. En friktionsfri samordning skulle förutsätta att skolenheten vore en ekonomisk enhet och att enhetliga regler gällde för skolenhetens förseende med utrustning och undervisningsmateriel, för skolbib-

734 liotek osv. Dessa förutsättningar är ej uppfyllda vid samordning av en kommunal och en statlig skola. F ö r den statliga skolan anslås statsmedel enligt generella regler för anskaffning av undervisningsmateriel och för skolbibliotek, medan för den kommunala skolan medel för motsvarande ändamål anvisas av kommunen. Ett gemensamt utnyttjande i skolenheten av hjälpmedlen i undervisningen är dock nödvändigt. I 63 § allmänna försöksskolebestämmelserna anvisas den lösningen av dessa problem, att de i § 127 läroverksstadgan omnämnda kassorna (numera posterna i kommunens räkenskaper) må, med visst undantag, vara gemensamma för hela skolanläggningen, under förutsättning att kommunen, i vad avser avdelningarna av den kommunala skolan, lämnar bidrag enligt samma grunder som gäller för den statliga medelstilldelningen. Motsvarande föreskrifter finns i bestämmelserna om försöksgymnasieorganisationen.

i stor omfattning en lokal samordning kommer att ske av olika skolor. Utredningen har i kapitel 15 behandlat frågor om lärarpersonalen vid det nya gymnasiet och återkommer till personalfrågorna i kapitel 18. I samband med förevarande behandling av samordningsfrågorna vill utredningen framhålla att vid en skolenhet med enbart gymnasium personalen måste vara gemensam för skolenheten, oavsett vilka lärokurser som finnes vid skolenheten. Denna måste sålunda, självfallet, stå under ledning av en rektor. Därjämte skall enligt utredningens förslag studierektor finnas. Lärare och annan personal förutsattes vara anställda vid gymnasiet och ej vid viss del av detta, t. ex. vid den tekniska sektorn. Det är vidare nödvändigt att det i organisatoriskt avseende enhetliga gymnasiet även i ekonomiskt avseende är en enhet. Allt detta leder omedelbart över till frågan om huvudmannaskapet för gymnasiet, som behandlas i nästföljande kapitel.

Vad beträffar samordning i en skolenhet av enbart statliga eller enbart kommunala skolor vill utredningen i detta sammanhang endast allmänt uttala att förutsättningarna för en samordning blir gynnsammare ju mer enhetliga de administrativa, organisatoriska eller ekonomiska bestämmelserna för de i skolenheten ingående skolorna är.

I fråga om samordning i en skolenhet av gymnasium och annan skola vill utredningen erinra om att, såsom framgår av kapitel 12, ett väsentligt motiv för sådan samordning är nödvändigheten av att personal, lokaler och utrustning utnyttjas rationellt. För att detta skall uppnås fordras emellertid att skillnaderna mellan skolorna i administrativt, organisatoriskt och ekonomiskt avseende ej är av den art att ett sådant rationellt utnyttjande försvåras. I detta avseende gäller de allmänna synpunkter som i föregående avsnitt anförts om förutsättningarna för samordning av olika skolor. Av vad där anförts torde bl. a. framgå att enligt nuvarande bestämmelser vissa svårigheter för en samordning föreligger och att dessa svårigheter är större då samordning skall ske av skolor med olika huvudmän än då skolorna ifråga h a r en och samma hu-

17.4 Samordningsfrågorna gymnasiet

och det nya

Gymnasieutredningens förslag utgår som i olika sammanhang betonats från en helhetssyn på skolutbildningen ovanför grundskolan, det gymnasiala åldersstadiet. Detta h a r kommit till uttryck först och främst i förslaget om ett integrerat gymnasium med olika studiegångar. Därjämte utgår utredningen från att

735 vudman. Det är sålunda nödvändigt att se även dessa samordningsfrågor mot bakgrunden av behandlingen av frågan om huvudmannaskapet för gymnasiet. Beträffande personalen vid en skolenhet bestående av gymnasium och annan skola vill utredningen här framhålla att, oavsett h u r huvudmannaskapsfrågan för gymnasiet löses, i vart fall lärarna måste vara anställda vid viss skolform och ej vid skolenheten som sådan. Även rektor skall vara förordnad vid viss skola med skyldighet att fullgöra rektorsgöromålen vid hela skolenheten, i den mån ej vissa uppgifter ankommer på studierektor. Beträffande frågan var lärare skall vara anställd för det fall att i kommun finns mer än en skolenhet med gymnasium hänvisar utredningen till 18.2.1.1. Lärarnas placering vid viss skola får dock ej utgöra h i n d e r för att tjänstgöringsskyldigheten skall kunna uttagas i hela skolenheten på det sätt som från pedagogiska och organisatoriska synpunkter befinnes lämpligast. Detta möjliggöres genom den i 8 kap. 3 § och 15 kap. 1 § skolstadgan intagna föreskriften om skyldigheten att tjänstgöra vid annan skola i skolenheten. Även om ett enhetligt kommunalt huvudmannaskap skulle föreligga för skolorna inom skolenheten, måste emellertid, så länge statsbidragsbestämmelserna är olika för de skilda skolorna, en uppdelning av lärarnas tjänstgöring på skolorna ske vid rekvisition av statsbidrag. Det kan antagas att även av budgettekniska skäl behov föreligger att uppdela lönekostnaderna. För närvarande finns ej, såvitt gäller lärare i läroämnen, regler om h u r sådan uppdelning skall göras. Med hänsyn till den stora omfattning i vilken samordning av här avsett slag kommer att ske är det angeläget att klara och enkla bestämmelser meddelas härom. Sådana bestämmelser

erfordras givetvis också för de fall då fyllnadstjänstgöring förekommer mellan skolor, som ej är samordnade i en skolenhet. Möjlighet torde emellertid föreligga att redan vid förordnande av lärarna vid skolorna i en skolenhet förfara så, att fördelningsfrågan i stort sätt löses automatiskt. Detta synes kunna ske på följande sätt. Det antages att en skolenhet består av fackskola och gymnasium (här förutsattes att gymnasiet är kommunalt och att för fackskolan och gymnasiet gäller enhetligt bidragssystem utom att bidragsandelen är olika stor för skolorn a ) . Vid fackskolan respektive gymnasiet finns ett antal ordinarie lärare, vilkas placering alltså är given. Sedan deras tjänstgöringsskyldighet uttagits, inom hela skolan om detta befunnits lämpligt, återstår ett visst antal lärartimmar, som skall fullgöras av timlärare och andra icke-ordinarie lärare. Timlärarnas placering är också given i den meningen, att de skall förordnas vid fackskolan och/eller gymnasiet alltefter var deras timmar är förlagda. Återstår ett antal timmar, som skall fullgöras av övriga icke-ordinarie lärare. Dessa lärare förordnas vid respektive skola så, att antalet veckotimmar, som ingår i deras tjänster, plus det antal timmar, som ingår i tjänsterna för de ordinarie l ä r a r n a vid skolan, så nära som möjligt motsvar a r totala antalet veckotimmar vid skolan minus det antal timmar, som fullgöres såsom timlärartimmar (övertimm a r ) . Härvid måste givetvis beaktas den för respektive skolform gällande medeltjänstgöringen. För att en lärare skall kunna förordnas vid viss skola, fordras endast att han h a r åtminstone en timme vid den skolan. Det skisserade tillvägagångssättet utgör ett kvittningsförfarande och det kan antagas att kvittningen ej alltid går

736 jämnt ut. Den rest, som i sådant fall uppkommer, skulle dock som regel understiga det antal veckotimmar, som motsvarar en hel tjänst. Eftersom de vid respektive skola förordnade lärarna sålunda motsvarar lärarbehovet vid skolan, så när som på i förekommande fall den nämnda resten, erfordras ingen uppdelning av tjänsterna vid statsbidragsrekvisitionen. För varje skolform rekvireras statsbidrag för de tjänster, som finns vid skolan. Förfaringssättet i n r y m m e r vissa möjligheter att inverka på statsbidragets storlek genom att lärare i hög löneställning förordnas vid skola med hög bidragsandel, men risken härför måste anses vara mycket liten. Även lönekostnaderna blir med denna anordning automatiskt fördelade mellan skolorna så när som på lönen för den tidigare nämnda resten. Vad denna rest beträffar kan det göras gällande, att det ej vore av större betydelse, om den komme att ingå i statsbidragsrekvisitionen för den skola, där den rätteligen ej h ö r hemma. Men det synes också möjligt att åstadkomma en utjämning på följande sätt. Om t. ex. i de vid fackskolan placerade tjänsterna ingår 10 veckotimmar utöver det totala antalet timmar vid skolan, vilka 10 timmar alltså borde ingå i tjänst på gymnasiet eller där Utgöra en timlärartjänst, avdrages dessa timmar från statsbidragsrekvisitionen för fackskolan och tillägges på rekvisitio-

nen för gymnasiet. Eftersom timmarna ej kan identifieras, måste de antagas tillhöra en viss löneklass, exempelvis den enligt timlärarkungörelsen för läroämne på stadium I gällande löneklassen. Efter samma schablonregler överföres lönekostnaden från fackskolan till gymnasiet. Ett enklare tillvägagångssätt vore att — utan iakttagande av de nu skisserade något komplicerade reglerna för förordnande av lärarna — i samband med rekvisition av statsbidrag för respektive skola utan vidare medräkna de lärare, som under året varit förordnade vid skolan, utan att taga hänsyn till att tjänstgöringen kan ha varit förlagd även till annan skola. Beträffande de ickeordinarie lärarna skulle kunna tänkas en sådan regel, att läraren — och tjänsten — skall anses vara placerad vid den skola dit större delen av tjänstgöringen är förlagd. Detta förutsätter alltså ett accepterande av att vissa avsteg kan få förekomma från den kostnadsfördelning mellan stat och kommun, som den för respektive skola fastställda bidragsandelen för statsbidraget är avsedd att åstadkomma. Utredningen vill för sin del — med hänsyn till det alltid aktuella önskemålet om administrativ förenkling — ansluta sig till ett sådant betraktelsesätt. Detta leder i sin tia' fram till tanken om ett enhetligt bidragssystem för i vart fall hela skolväsendet ovanför grundskolan.

K A P I T E L 18

Huvudmannaskapet för gymnasiet

18.1 Stat eller kommun

huvudman

18.1.1 Utredningens överväganden 18.1.1.1 Det nuvarande gymnasiets uppdelning på tre fristående gymnasieformer — allmänt, tekniskt och merkantilt — möjliggör en motsvarande uppdelning av huvudmannaskapet. Den organisation av gymnasiet som utredningen föreslår innebär däremot, att gymnasiet är en enhet som inom sig rymmer de tre sektorerna — allmän, ekonomisk och teknisk — i sin tur uppdelade på olika studiegångar. I många fall kommer samtliga sektorer att finnas i en skolanläggning. Samläsning av grupper av elever med olika studiekurser blir vanlig. I kapitel 17 h a r utredningen framhållit att all personal skall vara anställd vid gymnasiet, ej vid viss del av detsamma, och att den organisatoriska enheten måste motsvaras av en ekonomisk sådan. Det är uppenbart att under sådana förhållanden något utrymme för en uppdelning av huvudmannaskapet ej föreligger och att det enhetliga gymnasiet sålunda måste ha en huvudman. De alternativ som föreligger är 1) staten, 2) primärkommun, 3) landsting. Vilken lösning som än väljes blir en förändring av nuvarande förhållanden nödvändig: 1) handelsgymnasierna förstatligas, 2) de allmänna och de tekniska gymnasierna överföres till primärkommun, 3) samtliga nu befintliga gymnasier överföres till landsting (dock h a r f. n. ett antal nyupprättade allmänna 24—318118

gymnasier primärkommun som huvudman och ett handelsgymnasium har landsting som h u v u d m a n ) . 18.1.1.2 Både ur principiell synvinkel och i förhållande till nuvarande faktiska läge skulle införandet av landstinget som huvudman innebära den radikalaste förändringen. Då denna möjlighet på senare tid framförts torde motivet härför varit i huvudsak följande. Upptagningsområdet för ett gymnasium omfattar som regel mer än en kommun. Särskilt för fackgymnasierna med deras hittills begränsade antal h a r upptagningsområdena varit omfattande. Det kunde därför synas naturligt att gymnasierna frigjordes från primärkommunerna och att huvudman i stället bleve en sekundärkommun som närmare motsvarade den region, som vederbörande gymnasium skulle betjäna. Härigenom skulle också det arbetskrävande systemet med interkommunalt samarbete till stor del bli obehövligt såvitt gäller gymnasierna. Vidare torde den synpunkten ha spelat in att om landstingen bleve huvudmän och primärkommunerna avlastades utgifterna för gymnasierna en viss skatteutjämning mellan kommunerna inom landstingsområdet skulle uppnås. Utredningen finner sig ej närmare böra gå in på skatteutjämningsfrågan; den torde böra behandlas i annat sammanhang med beaktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter. Det må

738 dock framhållas, att det interkommunala saraarbetet med ersättningar till värdkommunerna har en skatteutjämnande effekt. Vad beträffar synpunkten att huvudmannaskapet bör knytas till landstinget på grund av att landstingsområdet bättre motsvarar ett gymnasiums upptagningsområde än primärkommun må framhållas, att den synpunkten får anses förlora i styrka i den mån särskilt fackgymnasiesektorerna, som utredningen föreslår, erhåller en större lokal spridning. Ett enligt utredningens mening avgörande skäl mot tanken på landstinget som huvudman för det nya gymnasiet är att en sådan lösning skulle bevara svårigheterna att samordna gymnasiet med de primärkommunala skolformerna — fackskola, yrkesskola eller grundskolans högstadium. Statsmakterna har nyligen tagit ställning till frågan om huvudmannaskapet för grundskola och fackskola och därvid beslutat att primärkommun skall vara huvudman för dessa skolor. Ett överförande av gymnasierna till landstingen skulle innebära att det nyssnämnda ställningstagandet måste omprövas. En avkoppling av kommunerna från vården av skolorna skulle utgöra ett avsteg från en av de grundläggande principerna för vårt skolväsende, nämligen dess förankring i det medborgerliga intresset som i första hand kommer till uttryck i kommunmedlemmarnas medverkan i den egna kommunens angelägenheter. Slutligen må beträffande landstingen och gymnasierna framhållas att landstingen visserligen i viss utsträckning är engagerade på utbildningens område — folkhögskolor, lantmannaskolor, centrala verkstadsskolor och viss annan yrkesutbildning — men att de främst är inriktade på ett annat starkt expanderande område, sjuk- och hälsovården, inom vilket även nya uppgifter synes

komma att anförtros dem. En utvidgning av deras verksamhet till att omfatta det allmänna skolväsendet eller delar av detsamma skulle uppenbarligen nödvändiggöra väsentliga förändringar av deras organisation. Gymnasieutredningen anser sålunda starka skäl tala mot landstingen som huvudmän för gymnasiet. De alternativ som återstår är att staten eller vederbörande primärkommun är huvudman. 18.1.1.3 Den traditionella uppdelningen mellan stat och kommun av ansvaret för undervisning och utbildning har varit, att kommunen i huvudsak svarat för den grundläggande utbildningen åt alla medborgare, medan staten i huvudsak s\arat för utbildning på universitetsoch högskolenivå och den utbildning, som förbereder för tillträde till universitets- och högskolestudier, samt för ingenjörsutbildning på gymnasiestadiet. På det stadium, som motsvaras av realskolan, har hittills såväl stat som kommun uppträtt såsom huvudman men i och med grundskolans genomförande avvecklas de statliga skolorna på detta stadium. Detta innebär emellertid endast en fortsatt tillämpning av principen att den allmänna medborgerliga utbildningen är en uppgift väsentligen för kommunen. Mot bakgrunden av denna tradition att gymnasiet, med undantag för handelsgymnasiet, är en statlig skolform, bör frågan ställas om så starka principiella skäl föreligger härför att gymnasiet även i fortsättningen bör ha staten som huvudman. Det skulle kunna göras gällande, att gymnasieutbildningen är av sådan betydelse för samhället, särskilt med hänsyn till dess uppgift att förbereda för vidare utbildning vid universitet och högskolor, att staten ej bör överlåta densamma till kommunerna. Staten, i

739 första h a n d företrädd av de centrala tillsynsmyndigheterna, skulle vara en garant för att en tillfredsställande och jämn standard uppehölles i landets alla gymnasier. Riksintresset måste, skulle företrädare för synpunkter av denna art kunna hävda, i fråga om gymnasieutbildningen dominera över kommunala intressen, som kunde vara bestämda av skiftande kommunalpolitiska förhållanden. Utredningen är ej av den meningen, att gymnasiets uppgift att förbereda eleverna för vidare studier vid universitet och högskolor, för övrigt endast en av gymnasiets uppgifter, är avgörande skäl för att gymnasiet skall vara statligt. Synpunkten att goda och lika betingelser bör gälla för gymnasierna över hela landet är givetvis viktig men utredningen kan ej finna att den tillgodoses endast om staten är huvudman. Det nämnda synsättet skulle för övrigt leda till att även de kommunala skolor, som är obligatoriska och vid vilka det därför är än väsentligare att en jämn standard upprätthålles, borde ha staten som huvudman. Det bör erinras om att även dessa skolor i väsentliga avseenden regleras av statliga bestämmelser. Tillsyn och inspektion av statliga myndigheter, centrala eller regionala, utövas på det sätt som befinnes lämpligt, oberoende av skolans karaktär av statlig eller kommunal. I anslutning till dessa synpunkter skulle också kunna hävdas att, oavsett gymnasiets nämnda uppgift att förbereda för universitetsstudier, särskilda krav måste ställas på gymnasieutbildningens kvalitet och att upprätthållandet av denna förutsätter bl. a. god tillgång på undervisningsmateriel och hjälpmedel i undervisningen. Det vore därför nödvändigt att staten genom sin anslagstilldelning direkt svarade för att erforderlig standard uppehölles på dessa

områden. Då kostnaderna för dessa ändamål på detta stadium är avsevärda, särskilt på gymnasiets tekniska sektor, skulle det ej vara tillrådligt att överlåta ansvaret härför på kommunerna. Utredningen får beträffande sådana synpunkter framhålla att gymnasiet i dessa avseenden principiellt sett ej intar någon särställning i förhållande till andra skolformer, beträffande vilka kommunerna nu primärt svarar för att skolornas utrustning med materiel och hjälpmedel är tillfredsställande. Inom alla skolformer är god tillgång på materiel och hjälpmedel en nödvändig förutsättning för att det för skolformen uppställda målet skall uppnås. En samverkan mellan statliga och kommunala myndigheter är på detta område erforderlig beträffande samtliga skolformer. Vad särskilt just gymnasierna beträffar visar erfarenheten att kommunerna med få undantag gjort insatser för anskaffning av materiel m. m. som mycket väl tål jämförelse med och ofta överträffar motsvarande statliga insatser. Detta mycket påtagliga uttryck för det ansvar kommunen känner för ortens skola — även om den är statlig — har sin grund i det medborgerliga intresset att skolan kan lämna en god utbildning. I de undantagsfall då kommunala medel icke ställts till förfogande i erforderlig utsträckning för statliga skolor har motiveringen varit att det ankommer på staten som huvudman att sörja för anskaffningen. Sammanhängande med ovan anförda synpunkter på gymnasieutbildningens särskilda karaktär är uppfattningen, att gymnasierna skulle vara riksskolor i den meningen, att gymnasieeleverna efter avslutad utbildning sprides över landet och i regel ej blir verksamma i den kommun, där de fått sin gymnasieutbildning, detta i motsats till exempelvis eleverna i yrkesskolorna. Med nuvaran-

740 de rörlighet av arbetskraften gäller detta emellertid i större eller mindre utsträckning för samtliga skolformer och kan ej åberopas som skäl för att gymnasierna skall vara statliga. Det kan för övrigt påpekas, att sedan lång tid tillbaka inrättande av gymnasium varit beroende av kommunalt och annat lokalt initiativ och att allmänt gymnasium som regel inrättas som kommunalt. Erfarenheten visar att det ligger i varje kommuns intresse, bl. a. av närings- och arbetsmarknadspolitiska skäl, att ha ett så differentierat skolväsende som möjligt. Då ny skola föreslås av någon kommun till inrättande i kommunen brukar synpunkten att blivande elever i stor utsträckning kommer att efter utbildningen utföra sin gärning i andra kommuner ej tillmätas betydelse annat än beträffande speciella yrkesskolor. Utredningen kan sålunda ej finna, att de principiella skäl, som kan anföras för att staten bör svara för gymnasieutbildningen, ger stöd för uppfattningen, att gymnasiet under alla förhållanden bör vara statligt. 18.1.1 A Frågan bör då också ställas vilka skäl av principiell art som kan anföras till förmån för att kommunen bör vara huvudman för gymnasiet. Utredningen vill därvid framhålla att skolsystemet i landet är uppbyggt med den kommunala grundskolan som bas och att på denna bygger skolformer för vidareutbildning av olika slag: yrkesskola, fackskola, gymnasium. Skolväsendet upp till universitets- och högskolenivå är sålunda avsett att utgöra en organisk enhet. Enligt riksdagens beslut skall även fackskolan vara kommunal, en omständighet som under alla förhållanden måste vara av stor betydelse för bedömningen av frågan om gymnasiet skall vara statligt eller kommunalt. Samtliga de i detta system ingående

skolformerna står under den kommunala skolstyrelsens förvaltning, varigenom i administrativt hänseende ett enhetligt huvudmannaskap kan anses föreligga. Det framstår då som konsekvent och rationellt att även i ekonomiskt avseende ett enhetligt huvudmannaskap genomföres. Först härigenom skulle även gymnasiet i full utsträckning komma att framstå som en integrerad del av skolväsendet i kommunen och av kommunen uppfattas som dess egen skola, för vilken den har samma ansvar som för övriga delar av dess skolväsende. Denna psykologiska aspekt får inte undervärderas. Den måste vara av betydelse inte minst vid de anslagsbeviljande kommunala myndigheternas avvägning av anslagstilldelningen till de olika delarna av skolväsendet och överhuvudtaget för kommunmedlemmarnas intresse för och omtanke om gymnasiets förkovran. Redovisningen av de principiella synpunkterna på huvudmannaskapsfrågan leder enligt utredningens mening till slutsatsen att de skäl av principiell art som talar för att kommunen bör vara huvudman för gymnasiet måste tillmätas större vikt än de skäl som kan anföras för att staten bör vara huvudman. De principiella synpunkterna kan kompletteras med ett konstaterande av proportionerna mellan den sektor av skolväsendet, beträffande vilken ställning nu skall tagas om den skall vara statlig eller kommunal, och den sektor som är fastlagd som kommunal. Enligt föreliggande prognoser kommer antalet elever år 1970 att i runda tal vara 1 miljon i grundskolan, 40 000 i fackskolan, 50 000 i yrkesskolan (heltidskurser) och 100 000 i gymnasiet. Gymnasiet omfattar således knappt 10 procent av hela antalet elever. Skall gymnasiet under sådana omständigheter intaga en särställning i fråga om huvudmannaskapet

741 måste mycket starka skäl kunna åberopas. Utredningen har inte funnit sådana skäl föreligga utan tvärtom kommit till det resultatet att övervägande skäl talar för att även gymnasiet bör vara kommunalt. 18.1.1.5 Vad beträffar förutsättningarna för samordning med a n d r a skolformer torde det utan vidare stå klart att, om gymnasiet är kommunalt, en rationell samordning i en skolenhet av gymnasium och annan skola inom det kommunala skolväsendet i hög grad underlättas. Vid behandlingen i kapitel 12 och 17 av samordningsfrågorna h a r utredningen framhållit, bl. a., dels att en samordning av i första hand de gymnasiala skolorna i största möjliga omfattning måste komma till stånd med hänsyn till nödvändigheten av att personal, lokaler och utrustning på bästa sätt skall bli utnyttjade, dels att nu föreliggande dualism i huvudmannaskapet försvårar samordningen. Utredningen vill emellertid här till ytterligare belysning av frågan göra en sammanfattning av vad i kapitel 17 anförts om de problem, som uppkommer vid samordning av statlig och kommunal skola, samt anlägga vissa synpunkter på det nuvarande förhållandet att kommunen har ekonomiska förpliktelser beträffande statligt gymnasium och att sådant gymnasium står under den kommunala skolstyrelsens förvaltning. Den omständigheten att vid skolenheten finns både statligt och kommunalt anställd lärarpersonal utgör i och för sig ej h i n d e r för att lärarna kan tjänstgöra inom hela skolenheten på sätt som befinnes lämpligt. Det är emellertid nödvändigt att dela upp lönekostnaderna på den statliga och kommunala delen och detta för var och en lär a r e alltefter fördelningen av tjänstgöringen på respektive del. Detta innebär

dock ej någon större skillnad i förhållande till vad som skulle vara fallet om skolorna inom skolenheten vore kommunala. Även då skulle det vara nödvändigt att i fråga om lärarnas anställning och tjänstgöring iaktta gränserna mellan skolorna, i vart fall så länge statsbidragsreglerna är oenhetliga. I fråga om anställnings- och avlöningsförhållanden samt tjänstetillsättning är som nämnts enhetliga bestämmelser i stort sett gällande för kommunalt och statligt anställda lärare. Den skillnad i rättslig ställning som beror av att vissa statliga lärare tillsättes genom fullmakt och kommunal lärare genom förordnande har ej betydelse i detta sammanhang. Utredningen har tidigare framhållit att olägenheterna av det dubbla huvudmannaskapet är betydande beträffande annan personal erforderlig för skolans drift —• vaktmästare, biträdespersonal, städningspersonal. Ett enhetligt huvudmannaskap för sådan personal kan dock erhållas genom att, såsom redan skett i fråga om skolhälsovården, till kommunen överföres uppgiften att svara för sådan personal även vid statlig skola utan att det statliga huvudmannaskapet för skolan i övrigt ändras. Utredningen vill erinra om att förslag härom framförts av skolberedningen men att departementschefen, under hänvisning bl. a. till gymnasieutredningens arbete, fann sig ej böra uppta förslaget till behandling för omedelbart genomförande (prop. 1962:54 s. 570 f.). De viktigaste praktiska svårigheterna vid sammanförandet av statlig och kommunal skola hänför sig till det förhållandet att skolenheten ej är en enhet i ekonomiskt avseende. Kostnaderna för undervisningsmateriel, hjälpmedel av olika slag, skolbibliotek m. m., som allt bör utnyttjas gemensamt av skolorna inom skolenheten, bestrides av dels statliga medel enligt generella statliga be-

742 stämmelser eller beslut av statlig myndighet i varje särskilt fall, dels kommunala medel enligt beslut av kommunal myndighet. Den lösningen av dessa problem att de statliga bestämmelserna blir tillämpliga för hela skolenheten, under förutsättning att kommunen lämnar bidrag enligt samma grunder, som gäller för tilldelning av statsmedel, är ej tillfredsställande. Skolenheten består fortfarande av en statlig och en kommunal del, vilket innebär att t. ex. frågan om äganderätten till materielen måste lösas. Detta gäller både sådan materiel, som redan finnes vid den statliga eller kommunala delen, och materiel, som inköpes med anlitande av medel, till vilka både staten och kommunen bidragit. Det kan vidare anföras att en samordning av detta slag torde vara särskilt svår att genomföra vid en skolenhet, i vilken ingår skolor med stora skillnader i fråga om kostnader för sådana ändamål varom här är fråga. Gällande bestämmelser om skolstyrelsens förvaltning av de statliga gymnasierna och kommunens övriga skyldigbeter i förhållande till sådant gymnasium bör också beaktas vid bedömningen av frågan om huvudmannaskapet för gymnasiet. I och med att förvaltningen av de allmänna läroverken överfördes till kommunen övertog skolstyrelsen, med vissa undantag, den förvaltning av läroverken som förut tillkommit rektor och lokalstyrelse. Samtidigt överfördes till skolstyrelsen vissa uppgifter från den centrala statliga myndigheten. Motsvarande gäller för de tekniska läroverken fr. o. m. den 1 juli 19G2. Utredningen har tidigare framhållit att detta får anses innebära att huvudmannaskapet för de allmänna och de tekniska gymnasierna till en del redan överförts till kommunerna, nämligen i administrativt avseende. Detta förhållande, att en kommunal nämnd förvaltar en statlig

institution, torde vara säreget inom svensk förvaltning. Den blandning av statlig och kommunal verksamhet, som här kan anses föreligga, kan föranleda principiella betänkligheter. Kombinationen av statliga och kommunala regler medför också en viss komplikation av förvaltningsförfarandet. Skillnaden mellan det statliga budgetåret och det kommunala räkenskapsåret innebär betydande ölägenheter för skolförvaltningarna. Redovisningen till riksrevisionsverket för budgetår innebär, att räkenskaperna måste sammanställas från två kommunala räkenskapsår och tillrättaläggas för den statliga redovisningen. Den dubbla redovisningen, som innebär att två bokslut, ett per den 30 juni och ett per den 31 december, måste göras, medför ett avsevärt merarbete för skolförvaltningarna. Vidare torde ett dubbelarbete för skolförvaltningarna förorsakas därav att räkenskaperna är underkastade revision dels av kommunala revisorer, dels av riksrevisionsverket, varvid den statliga revisionen sker först en avsevärd tid efter redovisningsårets utgång. Slutligen bör nämnas, att kommunens skyldighet att hålla inventarier för de statliga gymnasierna kan medföra gränsdragningssvårigheter då det gäller att avgöra, om viss anskaffning skall bekostas av kommunala eller statliga medel. Gränsen mellan vad som är att hänföra till inventarier och vad som är att betrakta som materiel kan vara flytande. Detta tynger det kamerala arbetet på skolexpeditionerna. 18.1.2 Sammanfattning och förslag

Utredningen anser att dess förslag till organisation av gymnasiet förutsätter att gymnasiet skall ha en huvudman; uppdelning såsom för närvarande av huvudmannaskapet mellan stat och kommun så att den allmänna och den tek-

743 niska sektorn skulle vara statlig och den merkantila kommunal är alltså ej tänkbar. Bärande principiella skäl för att gymnasieutbildningen måste vara en statens uppgift finner utredningen ej föreligga. Vid sådant förhållande bör de starka skäl som talar för att kommunen bör vara huvudman för gymnasiet vara avgörande. Dessa skäl kan sammanfattas sålunda. Skolväsendet under universitets- och högskolenivån utgör ett enhetligt system innefattande grundskolan och till denna anslutande skolformer: yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet. I fråga om administrationen på det lokala planet har detta kommit till uttryck däri att samtliga dessa skolor står under den kommunala skolstyrelsens förvaltning. Om en, av dessa skolformer, gymnasiet, i övrigt stode under statligt huvudmannaskap — vilket enligt nuvarande förhållanden främst innebär att personalen, i vart fall lärarpersonalen, är statligt anställd och att staten har det ekonomiska ansvaret utom beträffande skolbyggnader och inventarier — skulle enheten brytas på en viktig punkt, vilket vore olägligt. Bl. a. kommer den samordning i en skolenhet av olika skolor, som i stor utsträckning kommer att vara nödvändig för ett rationellt utnyttjande av lärarkrafter, lokaler och utrustning, att vara förenad med avsevärt större svårigheter om den ena skolan är statlig och den andra kommunal än om skolorna har samma huvudman. Vidare medför tillämpningen av både statliga och kommunala bestämmelser viss komplikation vid skolstyrelsens förvaltning av statligt gymnasium. Om huvudmannaskapet helt tillkomme kommunen, skulle förvaltningen av hela det under skolstyrelsen stående skolväsendet kunna samordnas på ett mera rationellt sätt och bringas i överensstämmelse med den kommunala förvaltningen i övrigt.

Utredningen föreslår sålunda att gymnasiet skall vara en kommunal skola. Detta innebär att huvudmannaskapet för de nuvarande statliga allmänna och tekniska gymnasierna överföres till kommunerna. Utredningen vill påpeka att vid bifall härtill det enda nuvarande landstingsägda gymnasiet, handelsgymnasiet i Örebro, lämpligen bör överföras till primärkommunen. I nästföljande avsnitt behandlar utredningen innebörden av kommunaliseringen och konsekvenserna härav i fråga om dels personalens ställning, dels kompensationen till kommunerna för övertagandet av det ekonomiska ansvaret. Beträffande tidpunkten och ordningen för kommunaliseringen får utredningen anföra följande. I kapitel 19 föreslår utredningen att gymnasiereformen skall börja genomföras läsåret 1965/66 genom de nya läroplanernas tillämpning i första årskursen och därefter successivt i följande årskurser, övergången föreslås skola ske vid samma tidpunkt för samtliga gymnasier, oavsett om grundskolan då är fullt utbyggd inom vederbörande kommun eller inte. Utredningen finner det vara mest lämpligt att kommunaliseringen av de statliga gymnasierna sker i anslutning till gymnasiereformens genomförande, dock så att kommunaliseringen sker av samtliga årskurser på en gång. En successiv kommunalisering av en årskurs i taget, motsvarande det nu tillämpade förfaringssättet vid förstatligande av kommunalt gymnasium, skulle vara opraktiskt och ej tjäna något rationellt ändamål. För den 1 juli 1965 som tidpunkt för kommunaliseringen talar även den omständigheten att gymnasierna då kommer att vara kommunala från samma tidpunkt som fackskoleorganisationen är avsedd att mera allmänt börja genomföras, en omständighet av stor betydelse från samordningssyn-

744 punkt. Det skulle kunna anföras att i de kommuner, där realskolan ännu ej är avvecklad den 1 juli 1965, vissa samordningssvårigheter skulle komma att föreligga under övergångstiden intill dess avvecklingen skett, såtillvida att nian där under denna tid skulle komma atl ha skolenheter bestående av statlig realskola och kommunalt gymnasium och eventuellt annan kommunal skola. Utredningen anser dock att dessa olägenheter av övergångskaraktär är små i förhållande till de nackdelar för genomförandet av det nya gymnasiet, som skulle vara förenade med en förskjutning i tiden av gymnasiets kommunalisering antingen för samtliga gymnasier till dess realskolan helt avvecklats i hela landet eller enbart för gymnasierna i de kommuner, där avvecklingen ej slutförts med utgången av budgetåret 1964/ 65, till den tidpunkt så skett i vederbörande kommun. Utredningen föreslår sålunda att samtliga nuvarande statliga gymnasier i sin helhet kommunaliseras den 1 juli 1965.

18.2 Kommunalisering gymnasierna

av de statliga

18.2.1 Personalfrågor

18.2.1.1 Lärare. Utredningen behandlar i kapitel 15 och 17 vissa allmänna frågor om lärarpersonalen vid det nya gymnasiet. Under förevarande avsnitt vill utredningen taga upp sådana personalfrågor som sammanhänger med förslaget att gymnasiet skall vara en kommunal skola och att de nuvarande statliga gymnasierna skall kommunaliseras. Vid det kommunala gymnasiet skall i princip lärare och all övrig personal vara anställd av kommunen såsom huvudman-arbetsgivare. Vid behandlingen

av frågor om anställnings- och avlöningsförhållanden bör utgångspunkten därför vara att dessa frågor skall regleras i överensstämmelse med vad som gäller för personal vid andra kommunala skolor. Av stor betydelse är emellertid att överförandet av huvudmannaskapet till kommunerna i princip innebär, att de nu statligt anställda befattningshavarna skall överföras till kommunal tjänst. Hithörande frågor måste givetvis bli föremål för förhandlingar med vederbörande personalorganisationer. Utredningen vill dock erinra om vissa grundläggande förutsättningar för regleringen av anställnings- och avlöningsförhållandena, då de kan vara av betydelse för bedömningen av huvudmannaskapsfrågan i dess helhet. Det har tidigare konstaterats att i avlönings- och pensionshänseende i allt väsentligt samma bestämmelser är gällande för kommunalt som för statligt anställda lärare. Utredningen förutsätter sålunda att Saar, Arö, timlärarkungörelsen och andra statliga avlöningsförfattningar samt statens allmänna tjänstepensionsreglemente med tillhörande författningar fortfarande skall gälla för gjmmasiets lärare. Vissa särbestämmelser föreligger nu enligt Saar för lärare vid kommunal skola, men dessa synes vara av mera formell art utom i fråga om anställningsform (ordinarie tjänst tillsatt genom förordnande i stället för genom fullmakt) samt lön under ferier i samband med under termin åtnjuten tjänstledighet. I sistnämnda avseende bör enhetliga bestämmelser införas för lärare vid olika skolformer, oavsett hur huvudmannaskapsfrågan löses. Till bestämmelserna om förflyttningsskyldigheten återkommer utredningen i det följande. I pensionshänseende kommer inga förändringar av betydelse för lärarna själva att inträda. Frågan om kostnaderna för pensione-

745 ringen behandlas under avsnittet om statsbidragsfrågor. I administrativt hänseende är lärarna vid statligt gymnasium redan nu underställda skolstyrelsen på samma sätt som lärare vid kommunal skola. Skolstyrelsen beslutar om avlöningsförmåner med tillämpning av gällande bestämmelser och om tjänstledighet, i den mån ej beslutanderätten tillkommer rektor, länsskolnämnden eller vederbörande överstyrelse. Förändringar uppkommer alltså ej i dessa avseenden liksom ej heller i fråga om handläggningen av disciplinärenden. I sistnämnda avseende inträder dock en förändring för rektorerna då för dem ej bör gälla andra bestämmelser än för a n d r a kommunala rektorer. De bör sålunda ej vara undantagna från disciplinärt förfarande såsom nu är fallet för rektorer vid de statliga gymnasierna. Bestämmelserna om tjänstetillsättning behöver ej påverkas av ändringen av huvudmannaskapet. Med gällande likformighet i tillsättningsordningen för statliga och kommunala lärare vid skolor under skolstyrelsen är frågan om vilken statlig myndighet som skall vara tillsättningsmyndighet oberoende av huvudmannaskapet. Gymnasieutredningen finner det emellertid ändamålsenligt att i de fall Kungl. Maj:t nu är tillsättningsmyndighet, d. v. s. beträffande rektorer och lektorer, tillsättningen överflyttas till skolöverstyrelsen. I likhet med vad som gäller vid övriga kommunala skolor bör även lärartjänsterna vid det kommunala gymnasiet tillsättas genom förordnande. I fråga om lärarnas allmänna åligganden sker inga förändringar genom övergången från statlig till kommunal tjänst. Bestämmelserna härom i skolstadgan är enhetliga för statliga och kommunala skolor. Detta gäller också skyldigheten för lärare vid en skolen-

het, i vilken ingår mer än en skola, att till en del tjänstgöra vid den andra skolan. I kapitel 17 har angivits att lärarna skall vara anställda vid gymnasiet, ej vid viss del av detsamma, och, då gymnasiet ingår i skolenhet tillsammans med annan skola, vid gymnasiedelen. Utredningen h a r övervägt huruvida lär a r n a skall vara anställda vid viss skolenhet eller, i analogi med vad som är fallet beträffande grundskolans lärare, vid gymnasiet i kommunen. Med hänsyn till det nya gymnasiets konstruktion har utredningen därvid funnit ändamålsenligt att samma regler tillämpas som i fråga om lärarna vid grundskolan. Denna förändring i förhållande till nuvarande läge vid de statliga gymnasierna är dock, som nämnts, motiverad av gymnasiets konstruktion och ej av förändringen av huvudmannaskapet. Sammanfattningsvis får utredningen uttala att för lärarna vid det kommunala gymnasiet inga väsentliga skillnader kommer att föreligga i förhållande till vad som nu gäller för lärarna vid det statliga gymnasiet. Detta beror på de i stort sett enhetliga anställningsoch avlöningsförhållandena för statligt och kommunalt anställda lärare. I den mån skillnader förekommer, är de ej ofrånkomligen beroende av det statliga respektive kommunala huvudmannaskapets särart. Detta innebär att vad som nu gäller enbart statligt anställda lärare skulle kunna i huvudsak bibehållas för lärare vid det kommunala gymnasiet. Man skulle således kunna göra gällande att överflyttningen av huvudmannaskapet för gymnasiet till kommunerna för lärarnas del vore av mera formell än reell innebörd. Dock bör framhållas att, som ovan angivits, utredningen förutsätter att lärarna skall tillsättas genom förordnande i stället för genom fullmakt; detta gäller emellertid ej dem som kan komma att i innehavande full-

746 maktstjänst övergå till kommunal tjänst (se närmare 18.2.1.3). 18.2.1.2 Annan personal än lärare. För annan personal än lärare (vaktmästare, biträden m. fl.) måste förhållandet bli ett annat än vad ovan angivits för lärarna. I och för sig vore visserligen ej omöjligt att även för denna personal efter en kommunalisering gällde statliga avlönings- och pensionsbestämmelser och att tjänsteåliggandena bibehölles oförändrade enligt statliga bestämmelser. Detta synes dock av flera skäl ej böra ske. För motsvarande befattningshavare vid andra kommunala skolor gäller i alla avseenden kommunala bestämmelser. Tillämpningen av statliga bestämmelser för dessa personalgrupper vid denna kommunala skolform skulle innebära att de fördelar från bl. a. samordningssynpunkt, som enligt vad förut anförts skulle vinnas genom en kommunalisering i denna del ej uppnåddes. Utredningen förutsätter därför att såväl för nu löneplansanställd personal — vaktmästare, institutionstekniker, biträdespersonal — som för den enligt kollektivavtal anställda städningspersonalen anställnings-, avlönings- och pensionsförhållanden skall rt-gleras genom kommunala bestämmelser och avtal och att statliga myndigheter ej skall ha att ta befattning med denna personalgrupp vid de kommunaliserade gymnasierna lika litet som med motsvarande personal vid det kommunala skolväsendet i övrigt. I fråga om de befattningshavare, som innehar statlig anställning vid genomförandet av kommunaliseringen, torde övergången till kommunalt reglerad anställning medföra vissa problem särskilt i pensionshänseende, som torde få lösas efter förhandlingar mellan staten, kommunförbunden och personalorganisationerna (jfr 18.2.1.3).

Även för arvodesanställda befattningshavare, för vilka ersättningen nu regleras genom generella statliga bestämmelser, t. ex. skolbibliotekarier, torde arvoden och andra ersättningar komma att få bestämmas genom avtal på den kommunala sidan. 18.2.1.3 övergångsfrågor beträffande vid de statliga gymnasierna anställd personal. En fråga av stor betydelse är huruvida och på vad sätt den personal, som vid tidpunkten för förändringen av huvudmannaskapet innehar statlig anställning vid allmänt och tekniskt gymnasium, skall kunna överföras till anställning hos de nya kommunala huvudmännen. Såvitt gäller icke-ordinarie befattningshavare behöver åtminstone i formellt avseende svårigheter ej föreligga. De icke-ordinarie befattningshavarna, vilkas förordnanden löper vid nämnda tidpunkt, kan enligt gällande bestämmelser uppsägas från sina statliga anställningar och nyanställas vid den kommunala skolan. De problem som därvid uppkommer, sannolikt främst för gruppen vaktmästare m. fl., torde få lösas efter förhandlingar mellan berörda parter. Beträffande de ordinarie befattningshavarna är läget ett annat. Samtliga ordinarie lärare innehar fullmakt på sina tjänster, medan övriga ordinarie befattningshavare är tillsatta genom konstitutorial. Fullmaktshavare är som närmare behandlas i det följande omfattad av bestämmelserna i regeringsformen § 36 angående oavsättlighet och förbud mot tvångsförflyttning. Med hänsyn till den utveckling som inom tjänstemannarätten förekommit, främst genom de under de senare decennierna utfärdade avlönings- och pensionsförfattningarna, torde för närvarande osäkerhet råda om innebörden av de grundlagsfästa garantierna och om fullmakts-

747 havares rättsliga ställning. Utredningen anser sig varken kunna eller böra självständigt behandla dessa frågor, men då de torde vara av visst principiellt intresse i förevarande sammanhang lämnar utredningen i det följande en sammanfattning, som i huvudsak grundas på Jägerskiöld Svensk tjänstemannarätt I och en av justitierådet Yngve Söderlund och byråchefen K. E. Uhlin i samband med behandlingen av frågan om provinsialläkarnas överförande till landstingstjänst utarbetad »P. M. angående vissa statliga och kommunala befattningshavares rättsliga ställning» (en sammanfattning av de i promemorian anförda slutsatserna återfinns i prop. 1961:181 s. 97 f.). Den grundläggande bestämmelsen för statstjänstemans rättsliga ställning är RF § 36. Däri stadgas, att de som bekläder domarämbeten samt alla andra ämbets- och tjänstemän än s. k. förtroendeämbetsmän ej kan, utan medelst rannsakning och dom, ifrån sina innehavande sysslor av Konungen avsättas och ej heller, utan efter egna ansökningar, till andra tjänster befordras eller flyttas. Detta grundlagsbud anses sedan länge avse fullmaktshavare, oavsett om fullmakten utfärdats av Kungl. Maj :t eller av underordnad myndighet. Däremot omfattas ej befattningshavare med konstitutorial av bestämmelsen. Enligt grundlagstadgandet är fullmaktshavare sålunda tillförsäkrad oavsättlighet, utom att han kan av domstol dömas till avsättning för brott, samt skydd mot tvångsförflyttning till annan tjänst. Oavsättlighetsprincipen innefattar en ekonomisk garanti för att tjänstemannen skal] äga bibehålla de med tjänsten förenade löneförmånerna. Rättsutvecklingen efter det stadgandet inskrevs i RF har dock inneburit inskränkningar i det skydd som stadgandet, tolkat enligt sin ordalydelse, innebär. Att sådana inskränkningar ansetts kunna genomföras utan grundlagsändring, har teoretiskt grundats på uppfattningen att bestämmelsen är av dispositiv natur och fullmaktshavaren därför äger disponera över honom genom grundlagen tillagda rättigheter.! Begränsningarna har skett i huvudsak genom gene-

rella föreskrifter i avlönings- och pensionsreglementen, men har ansetts tillämpliga endast å den som mottagit befattning, vara reglementet är tillämpligt. Den som vid nytt reglementes ikraftträdande innehar befattning, å vilken reglementet blir gällande, blir underkastad detta, såvida han ej inom viss tid anmäler, att han vill kvarstå på det äldre reglementets villkor. I senare fallet säges han vara på övergångsstat.2 Generell föreskrift av nu ifrågavarande art, som upptagits i annan författning än avlöningsreglemente, anses vara bindande endast för befattningshavare, som utnämnts sedan föreskriften trätt i kraft. Oavsättligheten innebär ej att tjänstemannen har en rätt att under alla förhållanden fullgöra de med tjänsten förenade göromålen. Hinder möter ej att tvångsvis överföra tjänstemän, vilkas arbetskraft på grund au organisatoriska skäl ej längre kan tagas i anspråk, på indragningsstat. Den i oavsättligheten liggande lönegarantien medför dock, att tjänstemannen i sådant fall äger bibehålla de med tjänsten förenade löneförmånerna, även om tjänsten som sådan indragits och något arbete ej behöver utföras. Här bör nämnas en begränsning i oavsättlighetsskyddet, som visserligen i detta sammanhang ej är av betydelse men som från principiell synpunkt är av intresse, nämligen den numera föreliggande möjligheten att använda disponibilitetsstat. Bestämmelsen härom finns i 14 § Saar där det föreskrives, att ordinarie tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten, utom i fall som angives i gällande tjänstepensionsbestämmelser, även under förutsättningar som må gälla på grund av bestämmelser antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen. 1 Häremot har gjorts gällande att bestämmelsen tillkommit i allmänt intresse och ej haft sin motivering i den enskildes trygghetskrav och att befattningshavaren därför ej kan genom att acceptera en i t. ex. avlöningsförfattning föreskriven förflyttningsskyldighet omintetgöra grundlagens föreskrift. Uppfattningen har dock ej godtagits av domstol (se Jägerskiöld, Svensk tjänstemannarätt I s. 330 ff). 2 Vid de allmänna läroverken och de högre tekniska läroverken torde ej finnas befattningshavare som ej övergått på nu gällande avlöningsreglementen, utom de musiklärare, som vid ikrafträdandet den 1 juli 1950 av Arö ej övergick på detta reglemente utan kvarstår på civila avlöningsreglementet. Av dessa torde nu ett tiotal kvarstå i tjänst.

748 Här är alltså fråga om skyldighet att avgå från t j ä n s t som bibehålies, ej att föras på indragningsstat då t j ä n s t indrages av organisatoriska skäl. Bestämmelse om sådan avgångsskyldighet, som k a n göras gällande då så finnes påkallat med h ä n s y n till statens intressen, h a r meddelats beträffande vissa högre m i l i t ä r a befattningshavare samt vissa befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet. Det kan vidare n ä m n a s att den i 14 § Saar stadgade skyldigheten a t t avgå under förutsättningar som angives i pensionsbestämmelser, alltså vid viss ålder och på grund av sjukdom och invaliditet, j u också, åtminstone teoretiskt, ä r en begränsning av den fulla oavsättligheten, en begränsning som n u m e r a ä r helt naturlig, vilket ej var fallet på den tid då befattningshavare innehade t j ä n s t på livstid. En viktig begränsning av den i oavsättligheten liggande ekonomiska garantien utgör i avlöningsreglemente föreskriven ändringsskyldighet beträffande gällande avlöningsbestämmelser. Enligt p u n k t 5 övergångsbestämmelserna till statens löneförordning är tjänsteman, å vilken förordningen erhåller tillämpning, underkastad generell ändringsskyldighet i fråga om bestämmelser rörande avlönings- och pensionsförmåner. Denna skyldighet innebär en väsentlig utvidgning i förhållande till vad som dessförinnan gällde enligt 51 § Saar. Den i förevarande s a m m a n h a n g och även frän principiell synpunkt viktigaste begränsningen av det fullmaktshavare enligt RF § 36 tillkommande skyddet ä r dock förflyttningsskyldigheten. I förbudet mot tvångsförflyttning började inskränkningar göras redan i mitten av 1800-talet. I civila avlöningsreglementet infördes de föreskrifter om förflyttningsskyldighet som nu finns i 13 § Saar. 1 Där föreskrives nu att innehavare av ordinarie tjänst, vilken tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial, ä r »pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller a n n a n ordinarie tjänst vid det verk h a n t i l l h ö r liksom ock, där Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till ordin a r i e t j ä n s t vid a n n a t verk, å vilken reglementet ä r tillämpligt». Till ytterligare belysning av förevarande problem kan anföras följande, 2 som emellertid h a r relevans endast om det skulle anses att förflyttningsskyldighet till komm u n a l tjänst ej direkt följer av 13 § Saar. Som ovan framhållits innebär oavsättlig-

hetsprincipen ej att befattningshavaren h a r en r ä t t att under alla förhållanden fullgöra de med tjänsten förenade göromålen, men däremot innefattar den en ekonomisk garanti för bibehållande av de med tjänsten förenade löneförmånerna (denna garantis omfattning ä r visserligen en omdiskuterad fråga, som ej h ä r är av betydelse). Det skulle kunna ifrågasättas om ej den ekonomiska garantien kunde i samband med en förändring av huvudmannaskapet av staten fullgöras på det sättet, att befattningshavarna, som j u kan föras på indragningsstat, erbjödes nya kommunala tjänster med samma rättsliga ställning i fråga om oavsättlighet och förflyttningsskydd och med samma arbetsuppgifter, stationeringsort och ekonomiska förmåner som vid den statliga tjänsten. Det är att m ä r k a att även kommunal befattningshavare som tillsättes med statlig fullmakt anses vara omfattad av RF § 36. Om befattningshavaren ej mottog den erbjudna tjänsten, skulle h a n då ej med utsikt till framgång k u n n a rikta anspråk mot staten att denna i a n n a n ordning, d. v. s. genom utbetalande av lön på indragningsstat, skulle infria sina ekonomiska förpliktelser enligt garantien. Härigenom skulle alltså indirekt en övergång till den kommunala tjänsten k u n n a framtvingas. Ett avgörande om hållbarheten av en sådan uppfattning kan givetvis erhållas endast genom domstols prövning. Beträffande förflyttningsskyldigheten k a n också framhållas, att sådan skyldighet kan föreligga redan av den anledningen att fullmakten ej utfärdats på viss tjänst vid viss institution utan t. ex. på tjänst i viss lönegrad eller vid viss förvaltningsenhet. Så sker t. ex. vid vissa kårer inom försvarsväsendet. Beträffande ordinarie befattningshavare med förordnande på viss tid (rektorerna) 1 Det är intressant att konstatera att vid remissbehandlingen av 1936 års lönekommittés betänkande mycket delade meningar kom till uttryck beträffande dess förslag till bestämmelse om tvångsförflyttning. Flera remissinstanser, bl. a. Svea Hovrätt, ansåg föreskrift om tvångsförflyttning för fullmaktshavare vara grundlagsstridig. Även vid riksdagsbehandlingen anfördes starka betänkligheter. Riksdagen beslöt dock i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, som överensstämde med vad kommittén föreslagit (se Jägerskiöld a.a. s. 338 ff). 2 Se den ovannämnda promemorian s. 23 och prop. 1961 : 181 s. 98.

749 torde i detta sammanhang endast behöva framhållas, att bestämmelserna om förflyttningsskyldighet ej gäller dem. Det torde numera anses, att befattningshavare med visstidsförordnande ej kan under tiden för förordnandet entledigas i administrativ väg. Bestämmelserna i 28 kap. 1 § 1 mom. skolstadgan om disciplinärt förfarande, som ju för annan än den som innehar tjänst på grund av fullmakt innefattar möjlighet till avsättning, är enligt 2 mom. samma paragraf ej gällande för bl. a. rektor vid skolenhet med statligt gymnasium. Bestämmelsen i 13 § Saar gäller såväl fullmaktshavare som den som tillsatts genom konstitutorial. Skillnaden ligger däri att för fullmaktshavaren bestämmelsen principiellt sett är en inskränkning i det honom enligt R F § 36 tillförsäkrade skyddet mot tvångsförflyttning, en inskränkning som han godtagit genom att låta sig bli underkastad reglementet. Enligt uttalande i prop. 1948: 225 förutsattes bestämmelsen om förflyttningsskyldigheten böra tillämpas så, att tjänsteman ej skall behöva övergå till annat verk i annat fall än då med den nya tjänsten är förenade arbetsuppgifter av liknande art som den han haft att utföra i den tidigare tjänsten eller i vart fall arbetsuppgifter, för vilka tjänstemannen genom sin utbildning är skickad. Detta är ju en förutsättning, som helt skulle vara uppfylld vid eventuell förflyttning av lärare vid statligt gymnasium till motsvarande tjänst vid kommunalt gymnasium. Men den i detta sammanhang avgörande frågan är, om bestämmelsen innebär skyldighet för statligt anställd befattningshavare att, där Kungl. Maj :t så finner lämpligt, låta förflytta sig till sådan ordinarie tjänst vid kommunalt »verk», å vilken Saar äger tillämpning. I civila avlöningsreglementet fanns ett likartat stadgande som givetvis kunde avse förflyttningsplikt endast till annan statlig tjänst, då ju reglementet

endast gällde statliga institutioner. I och med att bestämmelsen överflyttades till Saar, som gäller även viss kommunal verksamhet, har i varje fall enligt ordalagen skyldigheten att låta förflytta sig kommit att omfatta även förflyttning till kommunala tjänster, på vilka Saar äger tillämpning. Utredningen h a r ej funnit bärande skäl för antagandet, att stadgandet skulle ha annan saklig innebörd 1 . Det måste då förutsättas att den som förflyttas fortfarande skall ha fullmakt, varigenom hans rättsliga ställning ej förändras. Med stöd av 13 § Saar bör Kungl. Maj:t sålunda kunna föreskriva, att vid överförande av huvudmannaskapet för gymnasiet till kommunerna de ordinarie lärarna förflyttas till motsvarande tjänster vid de kommunala gymnasierna med bibehållande av fullmakt. Beträffande övningslärarna synes läget emellertid vara annorlunda. I 67 § övningslärarstadgan, vilket författningsrum fortfarande torde vara tillämpligt på övningslärare för vilka skolstadgan gäller, är nämligen föreskrivet att statligt anställd övningslärare ej är pliktig att låta förflytta sig till icke statlig tjänst. Bestämmelsen antyder att uppfattningen tidigare varit, att statlig befattningshavares förflyttningsskyldighet endast kunde avse förflyttning till annan statlig tjänst. För gruppen vaktmästare m. fl. kan förflyttningsskyldighet till kommunala tjänster ej ifrågakomma redan av den anledningen att, som utredningen förutsätter, Saar ej kommer att gälla för dem. För de fall förflyttningsskyldighet ej befinnes föreligga och frivillig övergång 1 Jfr Ekenberg, Den svenska statsförvaltningens avlöningsväsen I, s. 59 där det uttalas att, då Saar gäller även vissa kommunala och enskilda institutioner, en utvidgning av förflyttningsplikten skett i förhållande till civila avlöningsreglementet.

750 till kommunal tjänst ej sker eller om eljest förflyttningsskyldigheten ej anses böra göras gällande, torde de nuvarande tjänstinnehavarna få föras på övergångsstat och deras tjänstgöringsskyldighet fullgöras vid det kommunala gymnasiet. Allmänt sett borde hinder ej kunna anses föreligga att påfordra att den tjänstgöringsskyldighet, som enligt gällande bestämmelser åligger befattningshavaren att fullgöra vid statlig skola, i stället skall under, i vart fall vad beträffar lärarna, i övrigt oförändrade förhållanden fullgöras vid samma skola, sedan den övertagits av kommunen. I detta sammanhang bör emellertid uppmärksammas de bestämmelser som enligt läroverksstadgan gällde för befattningshavare vid allmänt läroverk, som på grund av realskolans avveckling i samband med försöksskolas inrättande ej kunde beredas full tjänstgöring vid läroverket. Enligt läroverksstadgan § 123 mom. 1, vilket författningsrum enligt kungörelsen 1962:489 fortfarande är tillämpligt för statlig realskola, är ordinarie lärare i läroämnen vid allmänt läroverk, vilken utnämnts efter utgången av juni 1951, skyldig att, därest han på grund av försöksskolas inrättande ej kan beredas full tjänstgöring vid läroverket, enligt skolöverstyrelsens bestämmande fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet helt eller delvis på högstadiet vid försöksskola i den kommun, där läroverket är beläget. Det bör beaktas att föreskriften omfattar samtliga innehavare av befordringstjänster, eftersom de utnämnts efter nämnda tidpunkt. Bestämmelsen, som infördes i läroverksstadgan genom kungörelsen 1958: 335, meddelades ursprungligen i kungörelsen den 8 juni 1951 (598) om skyldighet för vissa lärare att fullgöra tjänstgöring vid försöksskola. Frågan underställdes riksdagen i prop. 1951:155. I

ett av särskild utredningsman framlagt förslag angående anställnings- och avlöningsförhållanden m. m. för vissa lärare vid skolor i försöksdistrikt hade föreslagits, att för ordinarie lärare, som i fortsättningen anställdes vid högre skolor inom försöksdistrikt, skulle föreskrivas skyldighet att — därest så visade sig erforderligt och lämpligt — fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet vid, respektive låta sig förflyttas till tjänst inom enhetsskolan. Departementschefen fann (prop.1951:155 s. 27 f.) vägande skäl tala för att i dåvarande läge avstå från den föreslagna förflyttningsskyldigheten till ordinarie tjänster på försöksskolans högstadium (det föreslogs för övrigt inrättande endast av extra ordinarie och extra tjänster på högstadiet). Däremot förordade han, att den av utredningsmannen föreslagna skyldigheten att fullgöra fyllnadstjänstgöring på försöksskolans högstadium skulle gälla alla de lärare vid ifrågavarande högre skolor, statliga och kommunala, som tillsattes efter utgången av juni 1951. Detta borde gälla även i de fall läraren ej kunde fullgöra någon undervisning i den egna tjänsten utan hela hans tjänstgöring bleve förlagd till försöksskola. Motsvarande fråga om ordinarie vaktmästares vid allmänt läroverk tjänstgöringsskyldighet behandlas i prop. 1957:106. Departementschefen uttalar där (s. 144), att för samtliga från och med den 1 juli 1957 nyanställda statliga ordinarie vaktmästare bör uttrj'ckligen föreskrivas skyldighet att vid sådan omorganisation av skoldistriktets skolväsen, som är föranledd av att försöksverksamhet införes, fullgöra sin tjänstgöring vid kommunal försöksskola. Sådan föreskrift infördes i läroverksstadgan § 159 mom. 5 enligt kungörelsen 1958: 355. Författningsrummet tillhör emellertid de delar av läroverks-

751 stadgan, som enligt kungörelsen 1962:489 upphävts även för statlig realskola.

dighet vid kommunal skola (SOU 1961:30 s. 478). Utredningen föreslår sålunda att för befattningshavare vid statligt gymnasium, som vid gymnasiets kommunalisering ej övergår till kommunal tjänst utan överföres till statlig övergångsstat, skall införas generell skyldighet att fullgöra honom åliggande tjänstgöring vid skolenhet vari ingår kommunalt gymnasium. Utredningen föreslår vidare att, intill dess kommunalisering genomförts, vid tillsättningen av sådana tjänster vid statligt gymnasium, vilkas innehavare enligt vad förut sagts ej kan anses vara skyldiga att låta sig förflyttas till kommunal tjänst, i tillsättningshandlingen intages föreskrift om förflyttningsskyldighet till tjänst vid motsvarande kommunal skola. Det kan för övrigt ifrågasättas om sådana tjänster överhuvudtaget bör tillsättas som ordinarie. Som redan antytts torde beträffande personal, för vilken övergång från statlig till kommunal anställning också innebär övergång från statliga till kommunala avlönings- och pensionsbestämmelser, vissa övergångsfrågor komma att aktualiseras. Detta torde bl. a. gälla samordningen av den i statstjänst förvärvade pensionsrätten med den pensionsrätt, som förvärvas i den nya kommunala anställningen, samt tillgodoräkningen i lönehänseende av den statliga anställningstiden. Sådana och andra uppkommande övergångsfrågor torde få lösas efter förhandlingar mellan staten, kommunerna och personalorganisationerna.

Skyldigheten enligt dessa bestämmelser att tjänstgöra vid kommunal skola gäller sålunda endast för dem som utnämnts efter det bestämmelsen utfärdats eller, beträffande vaktmästare, efter det beslut fattats om införande av skyldigheten. Även om något direkt uttalande härom ej finns i förarbetena, kan det ifrågasättas om ej av denna begränsning av skyldigheten kan dragas den slutsatsen, att det ej ansetts möjligt att utsträcka skyldigheten till redan utnämnda befattningshavare. Utredningen anser att, även om frågan bedömdes på angivet sätt under de nämnda förhållandena, detta ej kan vara prejudicerande i förevarande fall. Bestämmelsen i läroverksstadgan § 123 medför skyldighet för lärare med tjänst vid en skolform att tjänstgöra vid annan skolform med väsentligt andra förhållanden, medan det i detta fall endast skulle vara fråga om tjänstgöring vid samma skolform under oförändrade förhållanden, utom att huvudmannaskapet ändrats. Utredningen vill också erinra om att, som förut nämnts, i skolstadgan (8 kap. 3 § och 15 kap. 1 §) införts generell skyldighet för befattningshavare vid skolenhet, vari jämte grundskola eller gymnasium ingår annan skola, att om så påkallas med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena vid skolenheten fullgöra en del av sin tjänstgöring vid den skolan. Vidare får utredningen hänvisa till att skolberedningen i samband med sitt förslag att vaktmästare m. fl. vid de statliga skolorna under skolstyrelsen skulle överföras till 18.2.2 Ekonomiska frågor kommunen föreslog, att för befattnings- 18.2.2.1 Allmänna synpunkter. T och med havare av denna kategori, som ej överatt gymnasiet blir kommunalt, skall gick till kommunal tjänst, skulle införas kommunerna primärt svara för alla skyldighet att, oavsett när vederbörande kostnader för dess drift. Kostnaderna anställdes, fullgöra sin tjänstgöringsskylmåste emellertid i större eller mindre

752 omfattning täckas genom statsbidrag. Beträffande det ekonomiska ansvaret för gymnasiet uttalas i direktiven för utredningen att prövningen härav bör »göras åtskild från spörsmålet om det administrativa huvudmannaskapet och i stort sett följa de riktlinjer för kostnadsfördelning mellan stat och kommun, som beträffande liknande utgiftsändamål är eller framdeles kan bli uppdragna». Uttalandet får anses innebära att en ändring av huvudmannaskapet ej skall medföra att den nuvarande fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för gymnasiet i någon högre grad rubbas. Det gäller med a n d r a ord i första h a n d att för det kommunala gymnasiet utforma ett statsbidragssystem som i stort sett sörjer för status quo beträffande kostnadsfördelningen mellan å ena sidan staten och å a n d r a sidan kommunerna som en enhet. Utgångspunkten är alltså nu gällande regler för kostnadsfördelningen. Dessa regler är som tidigare redovisats ej enhetliga för de olika gymnasieformerna. Vid de statliga gymnasierna svarar staten helt för kostnader för lärarlöner och för driftkostnader i övrigt utom för lokaler och inventarier och — vid allmänt gymnasium — belysning och uppvärmning, medan vid handelsgymnasium utgår dels statsbidrag till lärarlöner med 78 %, dels ett särskilt driftbidrag med 2 000 kronor för varje klassavdelning (1 000 kronor vid 4-årig linje med aftonundervisning). Skilda regler gäller för nyupprättat gymnasium: tekniskt gymnasium inrättas som statligt, allmänt gymnasium i regel som kommunalt utan statsbidrag de första åren och därefter ett begränsat statsbidrag intill dess förstatligandet genomförts, medan merkantilt gymnasium erhåller statsbidrag först fem år efter inrättandet. Vissa speciella kostnader såsom för sjukvård, pensionering, rese- och flyttnings-

ersättningar behandlas närmare i det följande. En strikt tillämpning av status-quoprincipen för kostnadsfördelningen skulle innebära ett överförande av dessa regler på motsvarande sektorer av det nya gymnasiet. En sådan lösning är dock utesluten. De synpunkter, som ovan anförts om nödvändigheten av ett enhetligt huvudmannaskap, är tillämpliga också på frågan om statsbidragssystemets utformning. Den organisation av gymnasiet som utredningen föreslår förutsätter ett enhetligt statsbidragssystem för hela gymnasiet. Detta system borde vara så utformat att det vid viss omfattning av gymnasieorganisationen och viss relativ fördelning av denna på studiegångar motsvarande de tre nuvar a n d e gymnasieformerna skulle medföra samma totala kostnader för staten som den i samma läge skulle ha haft enligt nuvarande ordning. Oförändrat läge i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten å ena sidan och kommunerna å andra sidan innebär ej oförändrade kostnader för varje enskild kommun. Ett enhetligt bidragssystem av nämnd innebörd medför nödvändigtvis en omfördelning av kostnaderna mellan kommunerna, eftersom väsentliga skillnader nu föreligger i fråga om kommunernas kostnader för de olika gymnasieformerna. För att det skall kunna undvikas att genomförandet av ett enhetligt bidragssystem medför förluster för en del kommuner måste status-quo-principen i någon mån modifieras därhän att staten i stort kommer att stå för kostnaderna för uppnåendet av enhetligheten. Utredningen anser att så bör ske och återkommer härtill i det följande. Innan utredningen övergår att behandla statsbidragssystemets utformning vill utredningen framhålla att det ej är möjligt att för framtiden behålla

753 en motsvarighet till nuvarande regler i fråga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun för nyupprättat gymnasium. Såsom utredningen tidigare erinrat står staten nu helt för kostnaderna för tekniskt gymnasium från dess upprättande, medan för allmänt gymnasium, som upprättats som kommunalt, och för handelsgymnasium kommunerna står för kostnaderna under de första åren intill dess, såvitt gäller allmänt gymnasium, ett begränsat statsbidrag börjar utgå och gymnasiet därefter successivt förstatligas och, i fråga om handelsgymnasium, statsbidrag börjar utgå enligt gällande bestämmelser. En sådan organisation av gymnasiet som utredningen föreslår är ej förenlig med dessa olika villkor. Det nuvarande systemet medför också en mycket ojämn belastning på kommunerna beträffande kostnaderna för gymnasiets expansion. Med den nuvarande noggranna planering, som föregår ett beslut om upprättande av nytt gymnasium, behövs ej heller viss karenstid innan staten börjar stödja gymnasiet. Utredningen föreslår därför att statsbidragssystemet i framtiden omedelbart blir tillämpligt på ett nyupprättat gymnasium. 18.2.2.2 Statsbidrag till lärarlöner och vissa driftkostnader. Den väsentligaste kostnadsfaktorn, till vilken hänsyn skall tagas vid utformningen av statsbidragssystemet, är givetvis lärarlönerna. Genom bidrag skall i princip även täckas övriga kostnader som vid allmänt och tekniskt gymnasium nu bestrides av statsmedel. Dessa kostnader, som i fortsättningen sammanfattas under beteckningen driftkostnader, avser dels kostnader för avlönande av annan personal än lärare (vaktmästare, institutionstekniker och jämförlig personal, biträdespersonal, skolbibliotekarier och i förekommande fall skolkuratorer),

som nu bestrides ur vederbörande riksstatsanslag till avlöningar, dels ock kostnader som bestrides ur omkostnadsanslagen (expenser, bibliotek och materiel vid allmänt gymnasium och motsvarande vid tekniskt gymnasium, understöd och premier; beträffande vissa särskilda kostnader se närmare i det följ a n d e ) . Vidare skall beaktas det nu utgående särskilda driftbidraget till handelsgymnasium. Bidraget till lärarlöner föreslår utredningen skola utformas i likhet med det allmänna driftbidraget enligt kungörelsen 1958:665 om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet. Bidragsunderlaget skall sålunda beräknas på det schematiserade sätt som gäller för det allmänna driftbidraget. Med hänsyn till att tjänstgöringsskyldigheten vid lärartjänst vid gymnasiet är lägre än vid tjänst vid grundskolan bör emellertid deltjänst ej uttryckas i 30delar av hel tjänst såsom fallet är enligt kungörelsen 1958:665. Timarvode utgår på gymnasiestadiet enligt beteckningen AT, vilket för varje veckotimme innebär VM av årslönen enligt statens löneförordning. Utredningen föreslår därför att varje veckotimme räknas som VM av hel tjänst. I bidragsunderlaget bör också inräknas avlöningsförstärkningar enligt bilaga D till TB Saar. Den ersättning motsvarande två veckotimmar, som utgår till rektor och lärare vid lärarkursläroverk och med lärarhögskola samverkande läroverk, bör därvid ingå med schematiserat årsbelopp. Bidragsandelen bör bestämmas till viss procent av bidragsunderlaget. Beträffande bidrag till driftkostnader har utredningen övervägt olika lösningar. Ett bidragssystem som bygger på de faktiska kostnaderna vid respektive gymnasium måste av flera skäl anses ute-

754 slutet. Bidraget måste under alla förhållanden generaliseras. Utredningen har övervägt införande av ett särskilt driftkostnadsbidrag, anknutet till antal elever eller antal veckotimmar. Verkställda beräkningar visar att i det i och för sig skulle vara möjligt att lösa frågan om kompensation till kommunerna för driftkostnaderna på det sättet. Utredningen har emellertid stannat för att föreslå att bidrag till driftkostnader anknytes till bidraget till lärarlönerna genom uppräkning av bidragsandelen för detta. Utredningen har funnit en sådan konstruktion vara att föredraga dels därför att den från administrativ synpunkt är mycket enkel, dels därför att den automatiskt garanterar en viss värdebeständighet åt bidraget. Anknytningen till lärarlönerna medför emellertid en nackdel såtillvida att kommuner, som har svårighet att få lärartjänsterna besatta med ordinarie innehavare, blir i någon mån missgynnade. För ett gymnasium med många vakanta tjänster, som uppehälles av lärare i låg löneställning, blir lönesumman och därmed bidragsunderlaget avsevärt lägre än för ett lika stort gymnasium med samtliga tjänster besatta. Utredningen återkommer härtill i det följande. Utredningen har funnit ändamålsenligt att vid diskussionen om hur ett enhetligt bidragssystem med fullt tillgodoseende av status quo-principen bör utformas tills vidare räkna med ett speciellt bidrag för den särskilt kostsamma fjärde årskursen av den tekniska sektorn. Även härtill återkommer utredningen i det följande. I fråga om de kostnader, för vilka kommunerna skall kompenseras genom de nu nämnda bidragen, vill utredningen vidare framhålla att den ej funnit lämpligt eller möjligt att i de generella bidragen väga in kostnader motsvarande dem, vilka nu bestrides ur posten till

laboratorieutrustning under reservationsanslaget till materiel och böcker m. m. vid de högre tekniska läroverken. Tilldelningen ur denna post till de olika läroverken varierar nu kraftigt beroende på det skiftande behovet av nyanskaffning av utrustning. Utredningen har därför övervägt att föreslå att även efter kommunaliseringen statsmedel för nyanskaffning av utrustning vid den tekniska sektorn, i första hand den fjärde årskursen, skulle tilldelas kommun efter prövning i varje särskilt fall. Mot en sådan form av bidragsgivning kan dock riktas väsentliga invändningar. Den skulle dels ej vara lämplig från administrativ synpunkt, dels vara mindre väl förenlig med gymnasiets karaktär av kommunal skola. Utredningen anser därför att denna kompensationsfråga i stället bör lösas i samband med införande av ett statsbidrag till den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel som behandlas i avsnittet om statsbidrag till byggnadsarbeten m. m. I de följande beräkningarna ingår sålunda ej de här avsedda kostnaderna. I beräkningarna ingår ej heller statens kostnader vid de högre tekniska läroverken för ersättning för borttagna elevavgifter och för belysning och uppvärmning. Utredningen redovisar i det följande en metod att fastställa grunderna för ett enhetligt bidragssystem för hela gymnasiet så avpassat, att gällande fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för de nuvarande gymnasieformerna i stort sett bibehålies. Därvid räknar utredningen, som nämnts, tills vidare med att i systemet skall ingå ett särskilt driftbidrag för fjärde årskursen av den tekniska sektorn. Utgångspunkten vid konstruktionen av bidragssystemet måste som nämnts med hänsyn till status-quo-principen

755 vara de regler och kostnadsfaktorer som nu bestämmer statens kostnader för allmänt, tekniskt och merkantilt gymnasium. Statens kostnader för dessa gymnasieformer är olika stora inte endast för allmänt och tekniskt gymnasium i förhållande till merkantilt utan också för tekniskt gymnasium i förhållande till allmänt på grund av att det förra är kostsammare i drift än det senare. Eftersom det gymnasium som utredningen föreslår så väsentligt avviker från den nuvarande organisationen — den i detta sammanhang viktigaste avvikelsen är givetvis att det nya gymnasiet ej består av tre fristående gymnasieformer — är det emellertid inte möjligt att direkt applicera gällande regler och kostnadsfaktorer på detta nya gymnasium. Det är därför nödvändigt att söka beräkna vad det nya gymnasiet med dess av utredningen tänkta fördelning på studiegångar kan anses motsvara vid en uppdelning på nuvarande gymnasieformer eller med andra ord att »översätta» det nya gymnasiets konstruktion till det nuvarande gymnasiets. Denna beräkning bör utgå från förhållandena vid den tidpunkt då det nya gymnasiet beräknas vara utbyggt och omfördelningen mellan allmän- och fackgymnasieutbildning genomförts. En sådan beräkning kan göras med utgångspunkt i vad i kapitel 12 anförts om gymnasiets yttre organisation (jfr tabell 7 i 12.3.2.2) och elevernas fördelning på olika lärokurser (se tabell 18 i 12.7.2.2). Den gymnasieorganisation, som skulle föreligga, om i början av 1970-talet ca 30 % av en årskull går i gymnasium (exkl. privata gymnasier), kan — uttryckt i nuvarande gymnasieformer — anses motsvara 1 840 avdelningar av allmänt, 694 avdelningar av tekniskt och 612 avdelningar av merkantilt gymnasium. Därtill skall läggas 222 avdelningar av fjärde årskursen av teknisk sektor.

Nästa steg är att beräkna dels lärarlönekostnaden dels driftkostnaden per avdelning. Vad beträffar kostnaden för lärarlöner är det — med hänsyn till skillnaderna mellan det nuvarande gymnasiet och det gymnasium som utredningen föreslår — nödvändigt att utgå från lärarbehovet för det nya gymnasiet och applicera detta på de fingerade avdelningarna. Lärarkoefficienten enligt utredningens förslag till timplaner varierar något beroende på gymnasieenhetens storlek och det antal studiegångar som är representerade inom densamma men enligt utredningens beräkningar kan man (se 12.7.5.6) utgå från en genomsnittskoefficient av 1,998 för årskurserna 1—3 och 2,465 för årskurs 4 av den tekniska sektorn. Då lärarbehovet är i stort sett lika för olika studiegångar kan det nyssnämnda måttet för detsamma tilllämpas på de fingerade avdelningarna. Den andra faktor som måste bestämmas för beräkningen av lärarlönekostnaden per avdelning är lönekostnaden per lärartjänst. För att en genomsnittskostnad gemensam för de olika sektorerna skulle kunna beräknas, skulle egentligen få förutsättas att de olika lärarkategorierna vore representerade i samma proportioner inom alla studiegångarna. Denna förutsättning är emellertid ej helt uppfylld då övningsämnen förekommer i något större omfattning inom den allmänna än inom de ekonomiska och tekniska sektorerna och då ämnen som stenografi och maskinskrivning förekommer på den ekonomiska sektorn men ej på de övriga. Vid dessa överslagsberäkningar synes kunna antagas en genomsnittlig löneställning som är en enhet lägre för årskurserna 1—3 än för årskurs 4. Om för den senare antages löneklass 25 bör sålunda för de förra antagas löneklass 24. Efter ortsgrupp 4 och i 1960/61 års löneläge (detta har valts

756 med hänsyn till att driftkostnaderna är beräknade för detta budgetår) erhålles sålunda en lönekostnad per avdelning av i avrundade tal för årskurserna 1—3 50 900 kronor och för årskurs 4 74 100 kronor. De redovisade kostnaderna per avdelning avser endast de egentliga lärarkostnaderna. Till dessa belopp bör läggas kostnaderna för rektorernas löner till den del lönen inte avser den i rektorernas tjänster ingående undervisningsskyldigheten. Denna kostnad, som med andra ord bör motsvara kostnaderna för rektorernas nedsättning i undervisningsskyldigheten, kan beräknas till sammanlagt 7 500 000 kronor. Utslaget per avdelning erhålles ett belopp av ca 2 200 kronor. De förut redovisade kostnaderna per avdelning stiger härigenom till respektive 59 100 kronor för årskurserna 1—3 och 7G 300 kronor för årskurs 4 av den tekniska sektorn. Till kostnaderna för de av gymnasieutredningen föreslagna studierektorstjänsterna återkommer utredningen senare i kapitel 20.

dessa kostnader har avdragits kostnad för skolhälsovården samt, för de tekniska läroverken, för laboratorieutrustning. För högre allmänt läroverk uppgår den genomsnittliga kostnaden per avdelning till 4 653 kronor. Beloppet som ju avser både realskola och gymnasium torde vara något för lågt för enbart gymnasium och avrundas därför uppåt till 4 900 kronor. Den genomsnittliga driftkostnaden per avdelning av tekniskt gymnasium uppgår enligt de infordrade uppgifterna till 9 727 kronor, avrundat 9 700 kronor, Det särskilda driftbidraget per avdelning av handelsgymnasium utgår med 2 000 kronor per avdelning, De nu angivna beloppen för lärarlönekostnad och driftkostnad per avdelning skall användas för beräkning av bidragsgrunder för ett enhetligt bidragssystem, vilket vid den omfattning och utformning av gymnasieorganisationen som beräknas föreligga i början av 1970-talet, skall medföra samma totala kostnad för

I fråga om driftkostnaderna finner utredningen nödvändigt att utgå helt från nuvarande förhållanden. Utredningen har införskaffat uppgifter om de faktiska driftkostnaderna budgetåret 1960/61 vid 20 högre allmänna läroverk och 18 högre tekniska läroverk, vilket i fråga om de senare innebär samtliga läroverk som då var helt utbyggda. Från

staten som om de för närvarande gällande bestämmelserna för statens bidragsgivning fortfarande vore tillämpliga. Bidragsandelen för bidraget till lärarlöner beräknas på följande sätt. Den totala rektors- och lärarlönekostnåden ( = bidragsunderlaget) utgör i avrundade tal:

Allmän sektor Ekonomisk sektor Teknisk sektor 1—3 Teknisk sektor 4

1 840 x 59 100 = 108 700 000 6 1 2 x 5 9 1 0 0 = 36 200 000 6 9 4 x 5 9 100= 41000 000 222 x 76 300 = 16 900 000 202 800 000

Statens kostnad för lärarlönebidrag enligt nuvarande regler: Allmän sektor 100 % 108 700 000 Ekonomisk sektor 78 % 28 200 000 Teknisk sektor 100 % 57 900 000 194 800 000 Höjning av bidragsandelen för den ekonomiska sektorn till 100 % skulle alltså kosta staten (36 200 000 — 28 200 000 = ) 8 000 000 kr.

757 Vid ett strikt tillgodoseende av status-quo-principen i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten å ena sidan och kommunerna som en enhet å andra sidan borde bidragsandelen, såvitt gäller bidrag till lärarlöner, vara 96,1 %.x Beräkningen av bidrag till driftkostnader sker på följande sätt. Först måste beaktas utbyggnaden av gymnasiets tekniska sektor med fjärde årskurs. Då en gymnasieenhet erhåller en fjärde årskurs medför ej detta, att dess driftkostnader stiger med belopp motsvarande den ovan angivna kostnaden Allmän sektor Ekonomisk sektor Teknisk sektor 1—3 Teknisk sektor 4

per avdelning. De kostnadsposter som ökar är i första hand sådana som enligt gällande regler bestämmes av elevantalet, vilket gäller biträdeshjälp och arvoden till skolbibliotekarier. I viss utsträckning ökar också kostnaden för expenser samt för böcker och material m. m. Det antages att detta sammanlagt motsvarar 100 kronor per elev, vilket betyder omkring 3 000 kronor per avdelning. De sammanlagda driftkostnaderna enligt gällande regler kan alltså beräknas på följande sätt.

1 840 x 4 900 = 9 016 000 612 x 2 000 = 1 224 000 694 x 9 700 = 6 731 8001 _ „ Q7 2 2 2 x 3 000= 666 000/' ' 800 3 368 17 637 800

Avsevärd skillnad föreligger nu mellan allmänt och tekniskt gymnasium i fråga om driftkostnadernas storlek. I och med att den specialiserade tekniska undervisning, som är särskilt kostsam, förlägges till fjärde årskursen, torde dessa skillnader utjämnas, och det bör kunna antagas att driftkostnaderna för de tre första årskurserna av den tekniska sektorn blir i stort sett lika stora som för den allmänna och den ekonomiska

Hela gymnasiet . Teknisk sektor 4

Med hänsyn främst till höjningen av bidraget till den ekonomiska sektorn skulle detta innebära en överkompensation för kommunerna med (19 700 000 — 17 637 8 0 0 = ) 2 062 200 kronor. För att behålla oförändrad kostnad för staten måste alltså det belopp, som skall fördelas, minskas. Om det särskilda bidraget till årskurs 4 sättes till 14 000

sektorn. Denna gemensamma kostnad antages tills vidare vara den för allmänt gymnasium beräknade, alltså 4 900 kronor per avdelning. Den merkostnad, som nu föreligger för tekniskt gymnasium (9 700 — 4 9 0 0 = ) 4 800 och som för de tre första årskurserna av en parallell utgör sammanlagt ( 3 x 4 800 = ) 14 400 kronor, hänföres helt till fjärde årskursen. De totala driftkostnaderna blir då följande: 3 368 x 4 900 222 x 14 400

16 503 200 3 196 800 19 700 000

kronor per avdelning, skulle det totala bidraget fördela sig på följande sätt för att status-quo för staten skulle behållas: 1 En enligt annan metod företagen beräkning, grundad bl. a. på en vid 20 högre allmänna läroverk och 18 högre tekniska läroverk företagen undersökning om lärarlönekostnaderna budgetåret 1960/61, har givit praktiskt taget samma resultat, 96,3 %.

758 Särskilt bidrag till årskurs 4 Generellt bidrag via lärarlönebidraget

Beloppet för det generella bidraget, avrundat 14 500 000 kronor, motsvarar jämnt fördelat på samtliga 3 368 avdelningar 4 305 kronor och utgör 7,2 % av bidragsunderlaget för lärarlönebidraget, 202 800 000. För att statens totala bidrag till lärarlöner och driftkostnader skulle uppgå till samma belopp som statens kostnader enligt nuvarande ordning borde alltså bidragsandelen för allmänt driftbidrag till gymnasiet sättas till (96,1 + 7,2 = ) 103,3 %, varjämte till avdelning av årskurs 4 av den tekniska sektorn skulle utgå särskilt driftbidrag med 14 000 kronor. Utredningen återkommer emellertid såväl till storleken av bidragsandelen för det allmänna driftbidraget som till det särskilda driftbidraget. Frågan hur det ekonomiska utfallet av ett bidragssystem av angiven art skulle komma att te sig för de enskilda kommunerna beror i första hand på hur kommunens gymnasium kommer att vara uppbyggt. Eftersom ett enhetligt bidragssystem byggt på status-quo-principen åstadkommits genom en utjämning av statens bidragsgivning till de nuvarande gymnasieformerna så att en höjning för den ekonomiska sektorn motsvaras av en minskning för de övriga två, bör resultatet för en kommun, i vars gymnasium de ekonomiska studiegångarna ej är representerade, bli en viss förlust i förhållande till nuläget. För en kommun vars gymnasium är uppbyggt på sådant sätt att relationen mellan de olika delarna vid en »översättning» till nuvarande gymnasieorganisation motsvarar den relativa fördelning på gymnasieformer, som förutsatts vid utredningens beräkningar, bör resultatet bli status-quo. Det synes vidare troligt

222 x 14 000 =

3 108 000 14 529 800 17 637 800

att kommun med fjärde årskurs av den tekniska sektorn i någon mån blir överkompenserad. Såsom redan antytts är utredningen av den meningen att kommunaliseringen av de statliga gymnasierna och genomförandet av ett enhetligt bidragssystem ej bör få medföra att en del kommuner åsamkas mera betydande förluster. Utredningen har också framhållit att anknytningen till lärarlönerna av kompensationen för driftkostnaderna innebär att kommuner med många vakanta lärartjänster vid gymnasiet och därav följande reduktion av bidragsunderlaget blir missgynnade. Med hänsyn härtill föreslår utredningen en viss uppräkning av bidragsandelen för det allmänna driftbidraget. Till ledning vid bedömningen av med vilket antal enheter uppräkningen bör ske kan tjäna vissa beräkningar i det föregående. Sålunda har kostnaden för höjning av bidragsandelen för handelsgymnasium till 100 % beräknats till omkring 8 miljoner kronor. Vidare framgår att en höjning av driftkostnadsbidraget till handelsgymnasium till samma nivå som beräknats för allmänt och tekniskt gymnasium skulle innebära en kostnadsökning av omkring 2 miljoner kronor. Utjämningen av bidragsgivningen har sålunda inneburit att omkring 10 miljoner kronor överförts från de allmänna och tekniska sektorerna till den ekonomiska. Av detta belopp synes skäligen 9 miljoner kronor böra tillföras kommunerna genom höjning av bidragsandelen. Beloppet motsvarar 4,4 % av bidragsunderlaget. Vid beräkningarna av bidragsgrunderna har som nämnts hänsyn ej tagits till statens kostnader vid de tekniska gymnasierna för ersättning för borttagna

759 elevavgifter och för bränsle, lyse och vatten. Den metod som använts för kompensation av övriga driftkostnader är ej lämpad för dessa speciella kostnader, då de ej h a r samband med sådana kostnader som föranledes av undervisningens karaktär vid tekniskt gymnasium och som enligt den tillämpade kompensationsmetoden hänförts till årskurs 4 av gymnasiets tekniska sektor. Kostnaderna för de två h ä r nämnda ändamålen uppgår enligt omkostnadsstaten för de högre tekniska läroverken för budgetåret 1962/63 till omkring 1,4 miljoner kronor. Sjukvårdsersättningar samt rese- och flyttningsersättningar bestrides nu av statsmedel vid samtliga tre gymnasieformerna, med det undantaget att rese- och flyttningsersättningar vid handelsgymnasium, utom i vissa speciella fall, bekostas av kommunen utan statsbidrag. Med hänsyn till de administrativa fördelar som skulle vinnas om kommunerna, som ju h a r att besluta om ersättningarna, helt stode för kostnaderna, bör dessa, i den mån de nu bestrides av statsmedel, i förevarande sammanhang överföras till kommunerna. Det rör sig om relativt obetydliga belopp; med ledning av omkostnadsstaterna för budgetåret 1962/63 för de allmänna och de högre tekniska läroverken kan sjukvårdsersättningarna för detta budgetår beräknas till sammanlagt 250 000 kronor för samtliga tre gymnasieformer och rese- och flyttningsersättningarna till 150 000 k r o n o r för allmänt och tekniskt gymnasium. Kostnaderna kan sålunda uppskattas till omkring 0,5 miljoner kronor. överförandet till kommunerna ev de nu nämnda kostnaderna, uppgående till ett belopp i nuvarande läge av omkring 2 miljoner kronor, motsvarande 1 % av bidragsunderlaget, bör beaktas vid fastställandet av bidragsandelen.

De nu angivna förhållandena föranleder en uppräkning av bidragsandelen med sammanlagt (4,4 + 1 = ) 5,4 % från 103,3 till 108,7 %. Ytterligare ett par omständigheter bör beaktas i detta sammanhang. Utredningen föreslår i kapitel 8 att till yrkesskolor skall förläggas viss praktik för elever från teknisk studiegång, och kontorsteknik för elever på ekonomisk studiegång. Detta föranleder ett utökat lärarbehov vid dessa skolor, enligt gjorda beräkningar motsvarande omkring 165 000 undervisningstimmar. Kommunerna bör dock ej åsamkas kostnader härför. Med utgångspunkt i att statsbidraget till kommunala yrkesskolor bygger på 79-procentsregeln, bör kompensation utgå till kommunerna för 21 % av lönekostnaderna för yrkeslärare som fullgör denna undervisning. Denna kompensation bör lämpligen ske genom uppräkning av bidragsandelen för det allmänna driftbidraget för gymnasiet. Beräknat efter en genomsnittlig lönekostnad av 15 kronor per undervisningstimme skulle det belopp som efter nämnda grunder bör tillföras kommunerna utgöra omkring 550 000 kronor, vilket motsvarar 0,27 % av bidragsunderlaget för det allmänna driftbidraget. Avrundas detta till 0,3 % täckes även kommunernas kostnad för den i 9.5.2 föreslagna kursen i arbetsstudier. Kompensation till kommunerna för övertagandet av skolhälsovården vid de statliga gymnasierna utgår nu med 0,8 % av lönekostnaderna vid allmänt gymnasium och 0,5 % vid tekniskt gymnasium. Detta bidrag bör invägas i det allmänna driftbidraget. Med beaktande av att bidraget ej utgår vid handelsgymnasium, kan det skäligen invägas med 0,5 %. Den bidragsandel som enligt dessa beräkningar erhålles skulle uppgå till närmare 110 % (108,7 + 0,3 + 0,5 = 109,5).

760 Gymnasieutredningen föreslår att bidragsandelen för det allmänna driftbidraget sättes till 110 %. Sedan bidragsandelen för det allmänna driftbidraget sålunda preciserats, vill utredningen återkomma till det i det föregående ifrågasatta särskilda driftbidraget till fjärde årskursen av den tekniska sektorn. Det erinras om att de beräkningar, som ledde fram till att ett sådant bidrag borde ingå i systemet, byggde på en strikt tillämpning av status-quo-principen för kostnadsfördelningen mellan staten å ena sidan och kommunerna som en enhet å andra sidan. Det h a r emellertid redan antytts att bidraget skulle innebära att kommun med fjärde årskurs av den tekniska sektorn skulle bli i viss mån överkompenserad. Då nu bidragsandelen för det allmänna driftbidraget föreslås bli uppräknad, vilket innebär en modifiering av status-quo-principen till förmån för den kommunala parten, blir denna överkompensation mer markerad. Uppräkningen innebär en ytterligare förmån för kommuner med ekonomisk sektor, som redan vid en tillämpning av statusquo-principen erhåller en förbättring i förhållande till nuläget. Dessa kommuner kommer i stor utsträckning att vara desamma som också har teknisk utbildning. Vidare bör framhållas att lärarbehovet är avsevärt högre för den fjärde årskursen än i det övriga gymnasiet, vilket betyder en motsvarande förhöjning av bidraget till driftkostnaderna, som ju bygger på lärarlönerna. Ytterligare en omständighet bör h ä r nämnas, som kommer att vara av väsentlig betydelse i fråga om utjämning mellan kommunerna av kostnaderna för den tekniska gymnasieutbildningen. Utredningen åsyftar det förhållandet att fr. o. m. den 1 juli 1962 bestämmelserna om elevområden och ersättningar till värdkommunen från de kommuner,

inom vilka eleverna är kyrkobokförda, är tillämpliga även på tekniska gymnasium genom deras inordnande under skollagen och skolstadgan. Detta kommer att vara av särskilt stor betydelse just för kommun med fjärde årskurs av den tekniska sektorn, då andelen elever från andra kommuner där kommer att vara betydande. Alla dessa omständigheter tillsammantagna utgör enligt utredningens mening avgörande skäl för att ett särskilt driftbidrag för den fjärde årskursen av den tekniska sektorn ej införes i bidragssystemet. 18.2.2.3 I fråga om bidragssystemets införande föreligger tekniskt sett ej hinder för att det omedelbart börjar tillämpas från och med den 1 juli 1965, då enligt utredningens förslag kommunaliseringen skall genomföras. Bidragssystemet blir då under en övergångstid tillämpligt både på de nuvarande gymnasieformerna, som kommer att vara u n d e r avveckling, och på det nya gymnasiet under uppbyggnad. Detta innebär för det nuvarande gymnasiet under avveckling bl. a. en avsevärd höjning av bidraget till handelsgymnasierna och en viss minskning för de tekniska gymnasierna. Ifrågasättas kan sålunda om vissa övergångsbestämmelser erfordras under tiden för avvecklingen av det nuvarande tekniska gymnasiet. Såsom framgår av det föregående är driftkostnaderna för det 3-åriga tekniska gymnasiet avsevärt högre än för allmänt gymnasium, medan enligt vad som förutsatts vid beräkningarna kostnaderna för de tre första årskurserna av den 4-åriga tekniska sektorn kommer att närma sig den för den allmänna sektorn. Om, såsom utredningen förutsätter, intagning i det nuvarande gymnasiet sista gången sker läsåret 1964/65, kommer det 3-åriga tekniska gymnasiet att vara avvecklat i

761 och med utgången av läsåret 1966/67. Det skulle alltså erfordras övergångsbestämmelser för två redovisningsår, 1965/66 och 1966/67. Övergångsbestämmelserna borde vara av innehåll att för dessa två år till det 3-åriga tekniska gymnasiet u n d e r avveckling skulle utgå särskilt bidrag, vilket till beloppet borde motsvara den beräknade merkostnaden för tekniskt gymnasium i förhållande till allmänt, d. v. s. (9 700 - 4 900 = ) avrundat 5 000 kronor per avdelning. Om enligt utredningens förslag bidragsandelen för det allmänna driftbidraget sättes till ett högre tal än som skulle följa av en tillämpning av statusquo-principen föreligger dock enligt utredningens mening ej tillräckliga skäl för att ett särskilt driftbidrag övergångsvis skulle utgå. Vad ovan anförts om särskilt driftbidrag för fjärde årskursen får anses äga motsvarande tillämpning på särskilt driftbidrag för det tekniska gymnasiet under avvecklingstiden. Utredningen finner det även från administrativ synpunkt vara önskvärt, att överenskommelsen mellan staten och kommunerna blir sådan att övergångsbestämmelser överhuvudtaget ej blir erforderliga. Utredningen hänvisar till vad som i det följande anföres om skäligheten av att, med hänsyn till utredningens förslag om andra förmåner för kommunerna, bl. a. statsbidrag till byggnader, kraven på en i alla lägen fullständig kompensation till kommunerna bör få eftergivas, om detta av praktiska skäl visar sig önskvärt. Utredningen vill h ä r slutligen framhålla att i detta betänkande ej behandlas specialkurserna vid tekniskt gymnasium och ej heller de 1-åriga fackkurserna vid handelsgymnasium. Vad h ä r anförts om kommunalt huvudmannaskap och statsbidragssystem kan emellertid tillämpas även härpå.

18.2.2A Pensionskostnader m. m. Vid behandlingen i det föregående av kompensationen till kommunerna har beträffande personalkostnader hänsyn endast tagits till kostnader för lön. De kommunala huvudmännens kostnader för personalpensionering måste emellertid också beaktas. Häri inbegripes kostnaderna för den statliga personalpensioneringen, för avgifter för allmän tilläggspension och, ehuru här ej är fråga om egentlig pensionskostnad, för ersättning för höjd folkpensionsavgift. För närvarande står staten för samtliga ifrågavarande kostnader vid allmänt och tekniskt gymnasium medan vid handelsgymnasium statsbidrag utgår med 78 % av de fortlöpande avgifterna till statens pensionsanstalt och av ersättningen för höjd folkpensionsavgift. Då de fortlöpande avgifterna endast täcker en del av pensionskostnaderna, i princip hälften, svarar staten i övrigt för utgående pensioner till lärare vid handelsgymnasierna. Det erinras om att sådan personal vid handelsgymnasierna, som ej omfattas av statliga avlöningsbestämmelser (vaktmästare, biträdespersonal), även i pensionshänseende helt går på kommunala bestämmelser. För ATP-avgifterna vid handelsgymnasierna utgår ej statsbidrag. Utredningen förutsätter som tidigare anförts att vid det kommunaliserade gymnasiet såväl i avlönings- som pensionshänseende statliga bestämmelser skall gälla för rektorer och lärare medan för övrig personal i båda hänseendena kommunala bestämmelser skall vara tillämpliga. Av stor betydelse i förevarande sammanhang är det förslag som, på grundval av SPA-utredningens betänkande, förelagts riksdagen i proposition 1963: 92. Enligt detta förslag, som avser nuvarande SPA-grupper och alltså på före-

762 varande område är direkt tillämpligt endast på lärarpersonalen vid handelsgymnasierna, skall kommunalt anställd personal, för vilken gäller statliga avlöningsbestämmelser, omfattas av helstatlig personalpensionering utan några avgifter för de kommunala huvudmännen. Vidare skall för sådan personal staten i princip svara för ATP-avgifterna genom statsbidrag i enlighet med vad som nu gäller i fråga om statsbidrag härtill för vissa lärare vid det obligatoriska skolväsendet. Dessa principer kommer att vara väl tillämpliga även på rektorer och lärare vid de nuvarande statliga gymnasierna efter kommunaliseringen och innebär såvitt gäller dem ej någon rubbning av den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. På grund härav torde ej uppkomma några problem beträffande finansieringen av pensionskostnader för sådan personal vid det kommunaliserade gymnasiet, för vilken statliga avlöningsbestämmelser skall gälla. Beträffande kostnaderna för ersättning för höjd folkpensionsavgift anser utredningen att de för här avsedd personal i princip skall genom statsbidrag helt täckas av statsmedel. Detta innebär en viss fördel för kommunerna, såtillvida att kommunerna som nämnts nu svarar för 22 % av dessa kostnader vid handelsgymnasierna. Det är emellertid, i vart fall enligt nu gällande regler, här fråga om relativt obetydliga belopp; som jämförelse kan nämnas att i avlöningsstaten för de högre tekniska läroverken för budgetåret 1962/63 anslagsposten til] kompensation för höjd folkpensionsavgift är uppförd med 454 500 kronor (22 % härav ca 100 000 k r o n o r ) . Frågan om kompensation till kommunerna för pensionskostnader m. m. för personal vid det kommunaliserade gymnasiet, som ej förutsattes bli omfattad av statliga avlönings- och pen-

sionsbestämmelser, är betydligt mera komplicerad. Utredningen anser sig ej böra närmare gå in på h u r denna fråga tekniskt bör lösas; den torde böra avgöras efter förhandlingar mellan staten och berörda kommunförbund med beaktande av hur motsvarande problem lösts eller kan komma att lösas i liknande fall. Utgångspunkten är att beträffande denna personalgrupp staten nu står för samtliga ifrågavarande kostnader vid de statliga gymnasierna och kommunerna för samtliga kostnader vid de kommunala gymnasierna. Av betydelse torde även vara på vad sätt efter förhandlingar med personalorganisationerna övergångsfrågorna i dessa avseenden, bl. a. tillgodoräkningen av tjänstår i statlig tjänst för kommunal pensionering, ordnas för sådan personal som övergår från statlig anställning till kommunalt reglerade tjänster. Väsentligt från utredningens synpunkt är att ifrågavarande kompensationsfrågor löses på ett enhetligt sätt för hela denna personalgrupp vid det enhetliga nya gymnasiet. Därvid torde även böra beaktas de kostnader kommunerna såsom arbetsgivare h a r för socialförsäkring i övrigt — sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring. 18.2.2.5 Villkor för statsbidrag m. m. I det föreslagna allmänna driftbidraget är invägd huvudparten av de nu vid de statliga gymnasierna av statsmedel bestridda kostnader som kommunerna efter kommunalisering skall svara för. Vid bidragsgivningen kommer sålunda ej att framgå, h u r stor del av bidraget som är avsett att utgöra täckning för viss kostnad. För närvarande är genom de centrala myndigheternas på grundval av generella bestämmelser fattade beslut för statligt gymnasium fixerat, vilka belopp som för budgetår skall användas för det ena eller andra ändamålet. Det

763 kan därför ifrågasättas, om behov föreligger av att genom statsbidragsvillkor eller på annat sätt skapa garantier för att efter kommunalisering vederbörande kommun uppehåller önskvärd standard och anslår medel i erforderlig utsträckning till olika ändamål. Utredningen vill härvid erinra om att vid omläggningen av bidragsgivningen till det obligatoriska skolväsendet, varvid ett antal speciella driftbidrag indrogs och kompenserades genom det allmänna driftbidraget, till vilket sammanfördes ett antal andra bidrag, de tidigare i statsbidragsförfattningarna intagna detaljerade bidragsvillkoren bortföll och ersattes av normerande föreskrifter i främst folkskolestadgan. Kungörelsen om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet (1958:665) innehåller sålunda inga föreskrifter om villkor för bidragets utgående. I 28 § kungörelsen är emellertid stadgat att, om kommun åsidosätter vad som enligt lag, stadga eller annan författning åligger kommunen på det allmänna skolväsendets område, länsstyrelsen äger efter anmälan av länsskolnämnden besluta, att viss del, högst 10 %, av statsbidraget skall innehållas eller, om rättelse ej vinnes, avdragas från statsbidraget. Denna sanktionsbestämmelse korresponderar sålunda mot bl. a. normerande föreskrifter i skolstadgan. Borttagandet av de detaljerade statsbidragsvillkoren motiverades främst av önskemålet att minska kontrollen av den kommunala verksamheten och öka den kommunala självbestämmanderätten. Vidare åberopades att de ofta komplicerade villkorsbestämningarna föranledde betungande administrativt arbete icke bara för de statliga utan även för de kommunala myndigheterna (prop. 1957: 112 s. 89 ff.). Utredningen anser att ej heller be-

stämmelser om statsbidrag till gymnasiet, vilka bestämmelser torde böra inarbetas i driftbidragskungörelsen för det allmänna skolväsendet, bör vara förknippade med särskilda statsbidragsvillkor. En annan fråga är dock om — utöver de allmänna föreskrifterna i skolstadgan rörande kommuns skyldigheter — mera preciserade föreskrifter kan vara erforderliga om kommunernas skyldigheter att sörja för att en viss standard uppehälles vid gymnasierna. Olika synpunkter kan anläggas på denna fråga. Å ena sidan kan anföras att det är synnerligen viktigt att kommunernas anslagstilldelning för sådana ändamål, som har stor betydelse för gymnasiernas funktionsduglighet, blir tillfredsställande och att med hänsyn härtill normerande föreskrifter bör utfärdas. Å andra sidan kan anföras att vissa nackdelar kan vara förenade med sådana föreskrifter, såtillvida att de kan verka återhållande på det kommunala intresset att sörja för bästa möjliga standard och förhindra goda initiativ till förbättringar. Fastställda normer kan utgöra ett hinder för en positiv utveckling. Utredningen finner synpunkter av sistnämnda art väsentliga och h a r stannat för att ej föreslå att normerande föreskrifter skall utfärdas. I kapitel 15 och 16 redovisar utredningen synpunkter på vilken utrustning och personal som är erforderlig för att en framgångsrik och kvalitativt god undervisning enligt läroplanen skall kunna bedrivas. Detta avser emellertid endast läget vid det nya gymnasiets start — behoven kommer undan för undan att ändras. Utredningen h a r all anledning räkna med att kommunerna skall finna det angeläget att upprätthålla erforderlig standard i dessa avseenden och vidtaga de ändringar som utvecklingen på området gör erforderliga. Det kommer att

764 vara en väsentlig uppgift för fackinspektionen att bevaka detta och i fall av behov föreslå åtgärder. I sista hand bör sanktionsbestäramelserna i 28 § driftbidragskungörelsen kunna tillgripas. I detta sammanhang vill utredningen erinra om att enligt 16 kap. 4 § skolstadgan rektor beslutar om användningen av medel under posten till bibliotek och materiel, med det undantaget att biblioteksnämnden beslutar om bokinköp. I och med att gymnasierna blir kommunala torde det liksom i fråga om kommunala skolor i övrigt ankomma på skolstyrelsen att besluta om inköp av undervisningsmateriel men utredningen finner det naturligt att till rektor delegeras att inom ramen för anvisade medel besluta om anskaffning av undervisningsmateriel. 18.2.2.6 Särskilda kostnader vid skolor, som tas i anspråk för praktisk lärarutbildning m. m. Utredningen förutsätter, att även de kommunaliserade gymnasierna kommer att utnyttjas för praktisk lärarutbildning genom att dit förlägges praktisk lärarkurs eller genom att sådant gymnasium blir med lärarhögskola samverkande skola. Förläggning av praktisk lärarkurs till allmänt läroverk och sådant läroverks användning för lärarutbildningen vid lärarhögskola föranleder särskilda kostnader vid dessa läroverk, som nu bestrides från de allmänna läroverkens avlönings- och omkostnadsanslag. Dessa kostnader vid de kommunala gymnasierna torde, såsom nu är fallet vid lärarutbildningsblocken, böra utgå direkt av statsmedel, lämpligen från ett särskilt riksstatsanslag för kostnader för praktiska lärarkurser m. m., från vilket även bör utgå medel till avlöning åt deltagare i lärarkurserna m. m. De kostnader som h ä r åsyftas är de

som nu bestrides från delposten till särskilda arvoden vid läroanstalterna med lärarkurs m. m. under avlöningsanslagets delpost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t. Den till rektor och lärare vid lärarkursläroverk och samverkande läroverk utgående avlöningsförstärkningen, motsvarande timarvode för två veckotimmar, förutsattes dock komma att utgå av kommunala medel; ovan har föreslagits att avlöningsförstärkningen skall inräknas i bidragsunderlaget för det allmänna driftbidraget. Vidare avses resekostnadsersättning och traktamente, som i vissa fall utgår till föreståndare för egentlig lärarkurs och lärare vid läroanstalter med lärarkurs. Enligt gällande bestämmelser utgår till läroanstalter med egentlig lärarkurs visst belopp till biträdeshjälp på rektorsexpeditionen utöver vad som utgår till övriga statliga gymnasier. Under omkostnadsanslaget finns en anslagspost till teknisk utrustning vid läroanstalter med egentlig lärarkurs, huvudsakligen avsedd för anskaffning av audivisuella hjälpmedel. Utredningen föreslår att till den centrala skolmyndighetens förfogande ställes medel att för dessa ändamål fördelas mellan kommunala skolor som tages i anspråk för praktisk lärarutbildning. I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att kostnader för de i 8.4.7 behandlade påbyggnadskurserna inom det tekniska området även efter en kommunalisering torde böra bestridas direkt av statsmedel. Genom avtal med vederbörande kommun eller på annat lämpligt sätt bör säkerhet skapas för att lokaler med utrustning ställes till förfogande. 18.2.2.7 Äganderätten till materiel och böcker m. m. Donationsfonder. Vid över-

765 förande av huvudmannaskapet för gymnasierna till kommunerna torde befintlig undervisningsmateriel och böcker utan vederlag böra övergå i kommunernas ägo. I vissa fall kan dock omständigheterna vara sådana, att värdefullare samlingar, konst och bibliotek ej bör övergå till kommunen utan att äganderättsfrågan prövas från fall till fall. Detta gäller bl. a. då fråga är om donationer. Till de högre allmänna läroverken är i betydande omfattning knutna fonder och donationer, även i form av fast egendom. Om gymnasierna avförstatligas, uppkommer vissa permutationsfrågor. Avvecklingen av realskolan har aktualiserat sådana. Enligt 67 § allmänna försöksskolebestämmelserna åligger det den som fullgör rektorsgöromålen vid statlig realsKola, som avvecklas för att ersättas av högstadium, att utreda frågan om donationsfonder vid skolan och till skolöverstyrelsen inkomma med därav föranledda förslag. De frågor av denna art, som uppkommer vid ett avförstatligande av gymnasierna, torde emellertid bli både flera och mera komplicerade än i samband med avvecklingen av realskolan. Det synes därför nödvändigt att, om statens huvudmannaskap för gymnasierna avvecklas, riktlinjer utfärdas h u r det skall förfaras med fast egendom, värdefullare samlingar m. m. som ovan avses och på vad sätt uppkommande permutationsfrågor skall handläggas. Vidare torde i särskild ordning böra övervägas huru skall förfaras med »ämbetshus och gårdar, skolhemman, ägor och andra lägenheter, som blivit anslagna eller donerade till läroverkens ämbets- och tjänstemän» (§ 210 mom. 2 läroverksstadgan), i den mån icke sådana frågor redan är under utredning.

18.2.2.8 Sammanfattning. Gymnasieutredningen föreslår att statsbidrag till det kommunala gymnasiet skall utgå som allmänt driftbidrag, utformat i likhet med det allmänna driftbidraget enligt kungörelsen 1958:665 om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet. Bidragsunderlaget skall sålunda utgöras av ett på grundval av antalet lärartjänster beräknat sammanlagt årslönebelopp för varje särskilt gymnasium. Med hänsyn till att lärarnas tjänstgöringsskyldighet vid gymnasiet är lägre än vid grundskolan, förordas dock den avvikelsen att deltjänst skall uttryckas i 24-delar av hel tjänst i stället för i 30-delar. Vidare föreslås att i bidragsunderlaget skall inräknas även avlöningsförstärkningar. Bidragsandelen skall fastställas till visst procenttal av bidragsunderlaget. Utredningen h a r beräknat h u r stor bidragsandelen bör vara för att vid den fördelning av gymnasieorganisationen på olika sektorer, som kan antagas föreligga i början av 1970-talet, kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna skall bli i stort sett densamma som enligt nu gällande regler. Utredningen har funnit att bidragsandelen då bör sättas till omkring 103 procent varvid samtidigt ett särskilt driftbidrag för årskurs 4 av den tekniska sektorn skulle utgå. Med hänsyn bl. a. till att detta skulle innebära en omfördelning av kostnaderna mellan kommunerna, varigenom vissa kommuner skulle åsamkas ekonomisk förlust på grund av de statliga gymnasiernas kommunalisering, förordar dock utredningen, att bidragsandelen fastställes till ett högre tal än det som skulle följa av en strikt tillämpning av status-quo-principen för kostnadsfördelningen mellan staten å ena sidan och kommunerna som en enhet å andra sidan. Utredningen föreslår, med beaktande även av vissa andra på frågan inverkande omständigheter, att

766 bidragsandelen för allmänt driftbidrag fastställes till 110 procent. Det särskilda driftbidraget föreslås i samband härmed skola utgå ur bidragssystemet. I samband med att i följande avsnitt förslag framlägges om statsbidrag till byggnadsarbeten för gymnasiet föreslås införande av statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmaterial. Med hänsyn främst till önskemålet om administrativ förenkling föreslås att sjukvårdsersättningar samt rese- och flyttningsersättningar skall bestridas av kommunerna, vilket beaktats vid beräkningen av bidragsandelen. I fråga om pensionskostnaderna hänvisar utredningen beträffande personal, för vilken statliga avlöningsbestämmelser fortfarande skall gälla — rektorer och lärare — till det förslag, som på grundval av SPA-utredningens betänkande framlagts i proposition 1963:92. Enligt detta skall sådan personal omfattas av helstatlig pensionering utan kostnad för de kommunala huvudmännen. Till ATP-avgifterna skall statsbidrag utgå. Beträffande pensionskostnaderna för annan personal, som nu vid de statliga gymnasierna omfattas av statliga pensionsbestämmelser men för vilka kommunala sådana bestämmelser förutsattes skola gälla efter kommunaliseringen, avstår utredningen från att framlägga förslag. Enligt utredningens mening bör denna tekniska fråga lösas efter förhandlingar mellan staten och kommunerna med beaktande av h u r motsvarande frågor lösts eller kan komma att lösas på andra områden. I likhet med vad som gäller beträffande det allmänna driftbidraget till det obligatoriska skolväsendet bör bidraget till gymnasiet ej vara förenat med särskilda statsbidragsvillkor. Utredningen föreslår ej att normerande föreskrifter skall utfärdas för kommunernas tillhan-

dahållande av biträdespersonal och utrustning för gymnasierna. Vid upprättande av nytt gymnasium skall enligt vad utredningen föreslår fullt statsbidrag omedelbart börja utgå. De föreslagna bidragsreglerna överensstämmer med principer som i övrigt gäller för statsbidragsgivningen till det kommunala skolväsendet. Det allmänna driftbidraget ansluter sig till det allmänna driftbidraget till det obligatoriska skolväsendet. Tillämpningen av bidragssystemet synes från administrativ synpunkt ej innebära några komplikationer. Från kommunal synpunkt synes bidragssystemet erbjuda den fördelen att anknytningen till lärarlönerna garanterar en viss värdebeständighet. Beträffande bidragssystemet och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vill utredningen, utöver vad i det föregående anförts, ytterligare framhålla följande. Det är visserligen möjligt att konstruera ett bidragssystem som i princip och med utgångspunkt i nuvarande kostnader sörjer för att den kostnadsfördelning, som nu föreligger, i stort sett ej rubbas. Det är däremot ej möjligt att förutse de kostnadsförskjutningar som i framtiden kan uppkomma, t. ex. på grund av olika kvalitativa förbättringar, som utvecklingen gör nödvändiga i den ena eller andra delen av gymnasiet och som vid oförändrade bidragsgrunder kan medföra förskjutningar i den kostnadsfördelning som från början varit avsedd. Bidragsgrunderna kan därför i sådana lägen böra omprövas. Utredningen vill emellertid framhålla att utgångsläget från kommunal synpunkt blir gynnsamt därigenom att bidragsandelen för det allmänna driftbidraget uppräknats utöver vad som skulle följa av en tillämpning av status-quo-principen för att förhindra att en del kommuner åsamkas förlust på grund av kommunali-

767 seringen. Vid bedömningen av bidragssystemet från kommunal-ekonomisk synpunkt anser utredningen också böra beaktas vissa förmåner, till vilka hänsyn ej tagits eller kunnat tagas vid beräkningarna. Utredningen åsyftar här dels slopandet av karenstiden för statsbidrag för nyupprättade gymnasier, dels det förslag som i det följande framlägges om införande av statsbidrag till byggnader för gymnasiet. Det senare förslaget har visserligen ej samband med frågan om gymnasiet bör vara statligt eller kommunalt, men det synes dock utredningen befogat att såtillvida beakta denna föreslagna nya förmån, att kraven på en i alla lägen fullständig kompensation till kommunerna må kunna eftergivas, om detta av praktiska skäl visar sig önskvärt eller nödvändigt. Slutligen vill utredningen ej underlåta att framhålla att önskemålen om administrativ förenkling och om ytterligare förbättrade möjligheter att samordna olika skolor starkt talar för ett enhetligt statsbidragssystem för så stora delar av det kommunala skolväsendet som möjligt. Det av utredningen föreslagna bidragssystemet för det kommunala gymnasiet är ägnat att underlätta arbetet att nå fram till ett dylikt enhetligt statsbidragssystem. Införandet av en gemensam bidragsandel torde emellertid innefatta en komplicerad avvägning av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och mellan kommunerna inbördes. Det faller utom ramen för utredningens uppdrag att gå in härpå.

18.3 Statsbidrag till byggnadsarbeten för gymnasium m. m. 18.3.1 Gällande bestämmelser om statsbidrag till skolbyggnader m. m.

18.3.1.1 Utvecklingen lande bidragssystem.

fram till nu gälSom ett led i sta-

tens övertagande i ökad utsträckning av kostnaderna för skolväsendet har efter hand införts rätt till statsbidrag till skolbyggnader. Denna rätt begränsades till en början till byggnader för den obligatoriska skolan. Successivt har skett en utvidgning till andra skolformer. F r å n och med den 1 juli 1936 infördes statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet (kungörelsen 1936:45, prop. 1935: 174). Bidraget omfattade bl. a. byggnadsbidrag för nya och för redan befintliga u n dervisningslokaler samt underhålls- och materielbidrag men utvidgades genom k u n görelsen 1943: 398 att gälla även mera omfattande ändringsarbeten på befintliga u n dervisningslokaler. Den i huvudsak ä n n u gällande ordningen för byggnadsärendenas handläggning infördes genom en av skolöverstyrelsen den 19 augusti 1941 j ä m l i k t Kungl. Maj :ts bemyndigande utfärdad kungörelse med anvisningar rörande handläggningen av ansökn i n g a r om byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler. Härigenom fastställdes bl. a. att skolöverstyrelsen skulle pröva lokalbehovet innan ritningar upprättades och att skissritningar skulle underställas överstyrelsen för förhandsgranskning. Bidragsreglerna i 1936 års kungörelse gav ej u t r y m m e för en differentiering av bidragens storlek med hänsyn till kommunernas mycket skiftande ekonomiska bärkraft. Genom ny kungörelse om statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet, k u n görelsen 1945:882 (prop. 1945:367), som gällde från och med den 1 j a n u a r i 1946, gjordes statsbidragets storlek beroende av k o m m u n e n s ekonomiska bärkraft. Detta å s t a d k o m s i första hand genom att statsbidragets storlek, uttryckt i procent av bidragsunderlaget, sattes i relation till antalet skattekronor per invånare i kommunen. Bidragsunderlaget skulle i princip utgöras av de beräknade kostnaderna för byggnadsföretaget med möjlighet dock att efter skälighetsprövning fastställa detsamma till lägre belopp. Till statsbidragsberättigande kostnader kunde även föras utgifter för den första uppsättningen inventarier till klassrum, med viss maximering, och till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. Beträffande utbetalningen av statsbidraget genomfördes den ä n n u gällande ordningen, att beviljat bidrag utbetalas med hälf-

768 den eller på grund av generella bestämten vid arbetets påbörjande, med lU då byggnaden är under tak och med återsto- melser, åvilat vederbörande läroverksden då byggnadsföretaget blivit avsynat kommun. Byggnadsskyldighet åvilar och godkänt. Vid ombyggnad samt ändrings3 också kommunerna beträffande de komoch reparationsarbeten kan dock /« av bidraget uppbäras redan vid arbetets igång- munala högre skolorna och yrkesskolorsättande. na. Endast i rena undantagsfall har komEnligt 1936 års kungörelse utgår fortfa- mun erhållit bidrag av statsmedel till rande övergångsvis dels statsbidrag till uppförande av läroverksbyggnad (lärobyggnadsarbeten, beträffande vilka beslut meddelats före den 1 januari 1946, dels verket i H a p a r a n d a ) . Bidrag kunde tidigare i vissa fall utgå från stiftens byggbyggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler. Bestämmelserna om undernadskassor och från vederbörande lärohålls- och materielbidrag upphävdes genom verks byggnadsfond. kungörelsen 1947:400 angående statsbiSedan frågan om möjlighet för komdrag till viss undervisningsmateriel vid munerna att erhålla statsbidrag till folk- och småskolor. Denna kungörelse upphävdes i sin tur i samband med 1958 års byggnadsföretag för vissa högre skolor statsbidragsreform, då statsbidraget till aktualiserats, bl. a. genom framställningundervisningsmateriel invägdes i det allar hos Kungl. Maj:t av ett antal kommänna driftbidraget genom justering av muner, h a r denna fråga i olika samkommunandelen. Möjlighet att erhålla statsbidrag till pro- manhang varit under behandling. visoriska skolbyggnader för folkskoleväsendet infördes genom kungörelsen 1948: Genom beslut den 29 mars 1946 uppdrog 438. Bidraget gällde även kostnader för Kungl. Maj :t åt skolöverstyrelsen att utreda den första uppsättningen inventarier till frågan om statsbidrag under vissa förhålklassrummen i sådana byggnader. landen till undervisningslokaler för högre Vad beträffar försöksskolans högstadium läroanstalter. I skrivelse till Kungl. Maj :t gjordes genom de den 8 juni 1951 medde- den 21 februari 1949 framlade överstyrelsen lade särskilda bestämmelserna för budget- utredning och förslag härom. Förslaget inåren 1951/54 beträffande försöksverksam- nebar, att statsbidrag under vissa förutheten inom vissa skoldistrikt m. m. kungö- sättningar skulle kunna utgå till byggnadsrelsen 1945:882 tillämplig även i fråga om företag för realskoledelen av högre allskollokaler för högstadiet. Från och med mänt läroverk, fristående realskola och högden 1 juli 1953 infördes förmånligare reg- re kommunal skola. Statsbidrag skulle alltler om statsbidrag till försöksdistrikten, så ej utgå för gymnasiebyggnad. Härför aninnefattande bl. a. rätt till tilläggsbidrag fördes den motiveringen, att det relativt med 8 procent av de enligt kungörelsen sett vore till avsevärt större fördel för en 1945:882 utgående statsbidragen (prop. kommun att förfoga över högre allmänt lä1953:126). roverk än att ha enbart en realskola, vilket För att förenkla statsbidragsärendenas bestyrktes av att så många kommunala handläggning och hålla kostnaderna för gymnasier tillkommit under de senare åren. skolbyggnadsproduktionen nere infördes Vidare anfördes att gymnasier endast i ungenom kungörelsen den 31 maj 1957 (nr dantagsfall dittills funnits i så små kom318) om statsbidrag till byggnadsarbeten muner, att byggnadskostnaderna vore av inom det allmänna skolväsendet (prop. större betydelse för deras ekonomi. Flerta1957: 122, Bskr nr 274) föreskrifter om att let remissinstanser tillstyrkte införande av bidragsunderlaget skulle bestämmas med byggnadsbidrag men förslaget föranledde i utgångspunkt i ett visst belopp per kva- övrigt ingen Kungl. Maj :ts åtgärd. dratmeter nettogolvyta. Då överstyrelsen avlämnade denna utredning hade 1940 års skolutredning i sitt beSkyldigheten att tillhandahålla lokaler tänkande angående socialpedagogiska anför de allmänna läroverken och de hög- ordningar inom skolväsendet (SOU 1947: re tekniska läroverken har sedan gam- 11) redan föreslagit, att i samband med termalt, antingen genom särskilda åtagan- minsavgifternas avskaffande statsbidrag till

769 byggnadsarbeten för högre skolor skulle införas. I 1950 års proposition angående riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling (nr 70) nämndes införandet av statsbidrag till byggnadsföretag för högre skolor bland de åtgärder, som under övergångstiden borde vidtagas för att närma läroverksorganisationen till enhetsskolan. Statsbidragsfrågan behandlades därefter av skolöverstyrelsens planeringskommitté i dess betänkande Skolan och de stora årskullarna, pvgivet den 15 oktober 1955, samt av realskoleutredningen i betänkandet Realskolan under övergångstiden (SOU 1955: 53). På grundval av planeringskommitténs förslag föreslog realskoleutredningen, att statsbidrag skulle utgå till byggnadsföretag för realskoledelen av högre allmänt läroverk, fristående statlig realskola och högre kommunal skola. Den huvudsakliga motiveringen för förslaget vr.r de mycket stora svårigheter för en rationell skolplanering, som olikheterna i statens bidragsgivning till olika skolformer medförde. Utjämningen av de ekonomiska olikheterna innefattade också avskaffande av terminsavgifterna, varmed förslaget om införande av byggnadsstatsbidrag kombinerades. Bidragsreglerna föreslogs bli utformade i enlighet med de för folkskolan gällande bestämmelserna med vissa avvikelser, i syfte bl. a. att möjliggöra en friare bedömning av bidragsbehovet med hänsyn till förekomsten i större eller mindre utsträckning av elever från andra kommuner än skolkommunen. Både planeringskommittén och realskoleutredningen förutsatte, att bidrag ej skulle utgå till byggnader för gymnasiet; kommittén hänvisade till vad skolöverstyrelsen anfört härom i förutberörda skrivelse den 21 februari 1949 medan utredningen ansåg, att en reglering av de gymnasiala skolformernas ekonomiska ställning borde hänföras till en senare etapp i skolväsendets utveckling. Departementschefen tillstyrkte (prop. 1956:123) realskoleutredningens förslag med den ändringen, att bidragsreglerna helt skulle anslutas till vad som gällde för folkskolan. Riksdagen beslöt i enlighet härmed (SU 154, Rskr 315) och kungörelse angående statsbidrag till byggnadsarbeten vid vissa högre skolor (nr 383) utfärdades den 15 juni 1956. Kungörelsen avlöstes efter ett år av kungörelsen 1957: 318 om statsbidrag 25—318118

till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet. I fråga om yrkesskolorna utgick före den 1 juli 1957 statsbidrag till byggnader endast för verkstadsskolor (kungörelsen 1951:586 angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor) och för sjömansskolor (kungörelsen 1955: 504 angående statsbidrag till yrkesskolor). På uppdrag av Kungl. Maj:t framlade överstyrelsen för yrkesutbildning den 3 oktober 1956 förslag till bestämmelser om statsbidrag till byggnader även för andra yrkesskolor än de ovan nämnda. Införandet av sådant bidrag angavs vara ett led i åtgärderna för att få till stånd en nödvändig ökning av yrkesutbildningsväsendets kapacitet. Förslaget förelades riksdagen i p r o p . 1957:123. Bestämmelserna infördes i kungörelsen 1957:480 om statsbidrag till yrkesskolor. 18.3.1.2 Gällande bestämmelser. Bestämmelser om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet är meddelade i kungörelsen 1957:318 (lydelse enligt 1962:479). Enligt kungörelsen äger kommun erhålla statsbidrag till byggnadsarbeten för grundskola och folkskola, för statlig realskola och för högre kommunal skola. Som förutsättning för statsbidrag till byggnadsarbeten för icke-obligatoriska skolor gäller bl. a. att byggnadsföretaget planerats jämväl med hänsyn till grundskolans behov och att, om grundskola ännu ej är anordnad i kommunen, lokalerna är avsedda att vid grundskolans införande utnyttjas inom ramen för den nya skolorganisationen i kommunen. Statsbidrag utgår dels till anskaffande av permanenta skollokaler genom nybyggnad eller om- eller tillbyggnad samt till utförande av mera omfattande ändringsoch reparationsarbeten å befintliga dylika lokaler, dels ock till uppförande av