1960 års gymnasieutredning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:15

\%:

Ecklesiastikdepartementet

VÄGEN GENOM GYMNASIET Elevernas syn på valsituationer och studieformer Av Kjell Härnqvist och Åke

Grahm

1960 ÅRS G Y M N A S I E U T R E D N I N G I

Stockholm

: AT 79

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk

förteckning

1. En teknisk Institution inom Stockholms universitet. Svenska Reproduktions AB. 114 s. E. 2. Kommunalförbundens lånerätt. Idun. 44 s. I. 3. Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. Idun. 90 s. U. 4. Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. Idun. 95 s. U. 5. Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. Idun. 130 s. Fö. 6. Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgsoch Malmöområdena. Idun. 212 s. I. 7. Utlännings tillträde till offentlig tjänst. Svenska Reproduktions AB. 40 s. Ju. 8. Preliminär nationalbudget för år 1963. Marcus. I V + 97 s. Fi. 9. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. Haeggström. 509 s. E. 10. Universitetsväsendets organisation. Haeggström. 190 s. E. 11. Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. Idun. 54 s. I. 12. översättning av fördrag angående upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. Marcus. 283 s. H. 13. Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. Idun. 269 s. E. 14. Undersökning av taxeringsutfallet. Idun. 155 s. Fi. 15. Vägen genom gymnasiet. Idun. 315 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:15 Ecklesiastikdepartementet

v5/ VÄGEN GENOM GYMNASIET Elevernas syn på valsituationer och studieformer

Av Kjell Härnqvist och Åke Grahm 1960 ÅRS GYMNASIEUTREDNING

I

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1963

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 30 juni 1960 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst elva sakkunniga för att verkställa utredning rörande den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation. De med stöd av detta bemyndigande tillkallade sakkunniga har antagit benämningen gymnasieutredningen. I direktiven för gymnasieutredningen anför departementschefen i anslutning till frågan om gymnasiets mål bl. a. »För att utredningen skall kunna få ett någorlunda samlat första grepp på detta vidsträckta problemkomplex synes det mig nödvändigt att utredningen i inledningsskedet ger sig i kast med att analysera vad jag — med någon tillspetsning och med en från vissa synpunkter konstlad tudelning — skulle vilja kalla den gymnasiala utbildningens egenvärde och dess samhällsnytta. Med det första begreppet åsyftar jag det mått av allmänbildning, som varje slag av gymnasial utbildning bör ge den studerande. Den önskvärda innebörden av allmänbildningskravet — med de skiftningar, som kan betingas av målsättningen för olika gymnasiala utbildningsvägar — bör utredningen förutsättningslöst pröva under beaktande av det förändrade läge, som följer av bl. a. naturvetenskapens och teknikens snabba utveckling, den förlängda skolpliktstiden, de ökade och mer mångsidiga internationella kommunikationerna liksom de nya massmedias allt större roll som bildningsmedel. I varje utbildnings egenvärde ligger också det resultat som, oavsett utbildningens specifika inriktning, en aktiv studiefostran medför för mognadsprocessen, exempelvis i form av förmåga till säker och kritisk bedömning och till konstruktivt tänkande. Även i detta avseende bör utredningen söka precisera de krav, som bör ställas på de gymnasiala utbildningsvägarna. För analysen av den gymnasiala utbildningens samhällsnytta bör utredningen verkställa en kartläggning av de fordringar, som olika avnämare av gymnasialt utbildad arbetskraft, inbegripet de olika utbildningsanstalterna

för fortsatt utbildning, ställer eller vill ställa på den gymnasiala utbildningens innehåll och resultat, framför allt i fråga om kunskaps- och färdighetsstandard. En undersökning bör alltså göras av önskemålen i detta avseende från de utbildningsanstalter av skilda slag, som har hand om den fortsatta utbildning, varpå gymnasiala studier kan vara inriktade.» Frågan om vilka krav man kan ställa på de gymnasieutbildade i framtiden är ett problemkomplex med flera aspekter. En central plats intar önskemålen från gymnasiets avnämare. En kartläggning härav har emellertid begränsat värde, om den ses isolerad från sitt naturliga samband med gymnasieundervisningens utformning och resultat. Ett nära samband med det nämnda har den nuvarande organisationens sätt att fungera och elevernas egna synpunkter på gymnasiets linje- och grensystem m. m. P å förslag av en särskild arbetsgrupp igångsatte gymnasieutredningen med vederbörligt tillstånd hösten 1960 vissa pedagogisk-psykologiska undersökningar för att belysa ovannämnda problem. Huvudresultaten av dessa undersökningar har sammanställts i två betänkanden. I det ena betänkandet, vilket inom kort kommer att överlämnas till Herr Statsrådet, behandlas avnämarnas önskemål. I samband med detta redovisas också den del av undervisningsundersökningarna, som nära sammanhänger med avnämaraspekten. Om den tredje delaspekten — elevernas syn på det nuvarande gymnasiet — anförde den nyss nämnda arbetsgruppen i en promemoria överlämnad till gymnasieutredningen bl. a. följande: »Gymnasieundervisningens utformning och resultat är i sin tur helt beroende av gällande organisation i fråga om linjer och grenar. Det synes gruppen nödvändigt, att man för att kunna ta ställning till kursplanerna på det framtida gymnasiet, behöver ytterligare information om h u r det nuvarande linje- och grensystemet fungerar i praktiken. De tillgängliga statistiska uppgifterna angående gymnasieelevernas val av linje och gren (respektive fackavdelning) behöver sålunda kompletteras med material, som dels belyser elevernas fortsatta väg till högre studier eller yrkesverksamhet i relation till deras val av linje och gren på gymnasiet, dels ger en bild av de faktorer som från elevernas egen synpunkt varit avgörande för deras val av studieväg på gymnasiet. Den särskilda datainsamling som torde bli nödvändigt för att komplettera föreliggande statistiska uppgifter går i det följande under benämningen linje- och grenvalsundersökningen.» Utöver det anförda har gymnasieutredningen ansett det vara av stort värde att få en kartläggning av elevernas inställning till sådana frågor som gymnasiets ämnesinnehåll och arbetsformer. Dessa problem har därför också upptagits i undersökningen, vars målsättning därigenom något vidgats och vars resultat redovisas i detta betänkande. Resultaten av linje- och grenvalsundersökningen utgör tillsammans med resultaten av avnämar- och undervisningsundersökningarna en viktig del av underlaget för gymnasieutredningens bedömningar av det framtida gymnasiets utformning särskilt i fråga om den inre organisationen. Från olika

5 håll har stort intresse visats för undersökningarna. Inför behandlingen av gymnasieutredningens slutliga förslag är det också av stort värde, om betydelsefulla utgångsdata och synpunkter i god tid bringas till skilda intressenters kännedom. Med hänsyn härtill har gymnasieutredningen ansett det lämpligt att de nämnda undersökningarnas resultat offentliggöres, innan utredningen framlägger sina förslag till utformning av det framtida gymnasiet. Den föreliggande undersökningsrapporten, som i sin slutliga utformning erhållit namnet »Vägen genom gymnasiet», har utförts av professorn Kjell Härnqvist, tillika expert åt gymnasieutredningen, under medverkan av assistenten Åke Grahm. Genom beslut den 28 december 1962 erhöll gymnasieutredningen vederbörligt tillstånd att i tryck framlägga resultaten av undersökningen. Gymnasieutredningen får härmed som sitt betänkande I vördsamt överlämna sagda rapport. Stockholm den 11 februari 1963. Nils Gustav

Rosén

Torsten

Andersson

Håkan Berg

Folke

Lamek

Hulthén

Mats Hultin

Sigvard

Olof Palme

Lennart

Sandgren

Birger

öhman

Haldén Magnusson

Margareta

Vestin

Innehåll

Skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet

3 Innehållsförteckning

7 Tabellförteckning

10 Figurförteckning

14 Vissa återkommande

beteckningar

15 Förord

17 I. Undersökningens uppläggning

Kap

1. Inledning Problemställningar Rapportens disposition

21 21 22

Kap.

2. Undersökningsförfarande och variabler Metod Variabler Frågeformulärsundersökningen Sammanfattning

23 23 23 29 30

Kap.

3. Undersökningsmaterial Uttagningen av stickprov Stickprov och svarsfrekvens Abiturientmaterialets sammansättning Grenvalsmaterialets sammansättning Realskolematerialets sammansättning Sammanfattning

31 32 35 37 37 38 40

Kap.

4. Forskningsbakgrund Sociala och geografiska faktorers samband med valet Regåvnings- och personlighetsmässiga faktorers samband med valet av utbildning och yrke Regåvnings- och personlighetsmässiga faktorers samband med lämpligheten för utbildning och yrke Teorier om utbildnings- och yrkesvalet Sammanfattning

48 49 53

5. Valsituationerna i samband med gymnasieutbildning Valen i nuvarande skolorganisation

54 54

II. Valsituationerna

Kap.

43 43 46

8 Teoretiska synpunkter på valen Sammanfattning Elevernas skäl för grenvalet

56 56 149

Kap.

6. Övergången till gymnasium och valet av linje Övergångsfrekvensen till gymnasium Säkerhet i valet av gymnasium Frekvenserna för gymnasieformer och linjer Andrahandsvalen Säkerhet i linjevalet Framåtblick på grenvalet Fackskolor som alternativ till gymnasium Planerna hos elever som ej går till gymnasium Anledningar till uppskov med gymnasieövergången Sammanfattning

57 58 59 60 62 63 65 67 69 70 71

Kap.

7. Motiv vid gymnasievalet Elevernas skäl a t t börja i gymnasium Elevernas skäl att ej börja i gymnasium Elevernas skäl att välja viss linje Fackgymnasieeleverna Sammanfattning

73 74 79 82 85 88

Kap.

8. Gymnasieval, skolbetyg och sociala variabler Övergången till gymnasiet i relation till skolbetygen Övergång och social bakgrund Övergång, skolbetyg och social bakgrund Elevernas upplevelse av valet i förhållande till skolbetyg och social bakgrund Linjeval och skolbetyg Elevernas upplevelse av linjevalet i förhållande till vissa betygskombinationer Linjeval och social bakgrund Sammanfattning

91 91 93 97

109 114 117

9. Gymnasieval, ämnes- och yrkesintressen Inställningen till olika skolämnen Svaren på ett intresseschema Yrkesplanerna Sammanfattning

119 119 124 129 134

Kap.

99 104

K a p . 10. De osäkra linjeväljarna Säkerheten i valet Skälen för gymnasie- och linjeval Skolbetyg och social bakgrund Inställningen till olika skolämnen Svaren på ett intresseschema Sammanfattning

136 137 137 139 140 142 143

K a p . 11. Grenval och grenvalsmotiv Valfrekvenser för olika grenar Lättheten att välja gren Fackgrenar och fackskolor

144 144 146 147

9 Abiturienternas återblick på linje-och grenvalsskäl Sammanfattning

154 155

Kap. 12. Grenval och yttre faktorer Skolbetygen Social bakgrund Inställningen till olika skolämnen Svaren på ett intresseschema Yrkesplanerna Sammanfattning

157 157 162 163 168 172 174

Kap. 13. Tillfredsställelsen med den valda studievägen Valet av gymnasium Valet av linje- och gymnasieform Valet av gren Fackgrenar Meritvärderingsreglernas inverkan på studiegången Inställningen till olika skolämnen Olika utbildningsmoments betydelse Abiturienternas språkfärdigheter Sammanfattning

177 177 180 183 187 188 189 194 196 198

Kap. 14. Abiturienternas planer för utbildning Närmaste planer Yrkesplaner på längre sikt Utsiktslösa yrkesönskningar Sammanfattning

och yrke efter studentexamen

.

Kap. 15. Studie- och yrkesvägledningen Elevernas utnyttjande av vägledningen Personer som fungerat som rådgivare Önskemål om ökad information Elever från enhetsskolan Elevernas kännedom om utbildningsförhållanden m. m Sammanfattning

200 200 204 207 209 211 212 216 221 224 226 227

III. Studieformerna

Kap. 16. Elevernas inställning till studieformerna i skolan Frågeformuläret Arbetssätt Gruppering av uppgifterna i Arbetssätt Elevernas svar på formuläret Arbetssätt

231 231 232 237

Kap. 17. Variationer i elevernas inställning till studieformerna Arbetssätten på olika skolstadier Linjeskillnader och könsskillnader i bedömningen av arbetssätten

241 241 245

Kap. 18. Abiturienternas inställning nasiets studieformer Sammanfattning

till olika reformförslag

beträffande

.

gym253 256

IV. Sammanfattningar

Kap. 19. Sammanfattande översikt Några exempel ur resultaten Undersökningens syfte och uppläggning Bakgrund till undersökningen av valsituationerna

259 259 260 261

10 övergångs- och valfrekvenser Säkerheten inför valen Elevernas motiv för valen Inställning till skolämnen Intressena Yrkesplanerna Tillfredsställelse med valen Studie- och yrkesvägledningen Studieformerna Avslutande synpunkter

262 263 264 265 267 267 268 268 269 269

Summary

273 Litteraturförteckning

278 Bilaga 1 a. Frågeformulär R för realskolematerialet I b . Frågeformulär G för grenvalsmaterialet 1 c. Frågeformulär A för abiturientmaterialet 2. Förteckning över deltagande skolor 3. Behandling av undergruppsvärden 4. Tabeller över delvärden för ortstyper och skolnivåer 5. Interkorrelationer mellan bedömningar av arbetssätt

281 295 298 305 309 311 315

Tabellförteckning 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

10. 11. 12. 13.

Kapitel 2 Översikt över linje- och grenvalsundersökningens variabler Kapitel 3 Sammanlagda elevantalet i av undersökningen berörda skolformer och skolstadier Elevantalet i grenvalsringarna (G) uppdelat efter ortstyp med stickprovsstorlek och svarsfrekvens angivna Elevantal i högsta realskoleklassen (motsv., Rh) uppdelat efter ortstyp med stickprovsstorlek och svarsfrekvens angivna Elevantalet i näst högsta realskoleklassen (motsv., Rn) uppdelat efter ortstyp med stickprovsstorlek och svarsfrekvens angivna Abiturientmaterialet (A) fördelat efter linje och kön Grenvalsmaterialet (G) fördelat efter linje, kön och ortstyp Realskolematerialet (R) fördelat efter stadium, kön och ortstyp samt gymnasieplaner Den bearbetade delen av material R II fördelad efter stadium, kön och ortstyp Kapitel 6 Realskolelevernas bedömning av lättheten att bestämma sig vid övergången mellan realskola och gymnasium Det planerade linjevalet (R 17) i i?-materialet. Fördelning på ortstyp resp. kön Andrahandsval av linje i JR-materialet (R 17) Realskolelevernas svar på frågan: »Om den linje du hamnar på inte är den du i första hand söker till, hur stor nackdel är det för dig a t t komma på den linjen i stället?»

32 35 35 36 37 38 39 40

59 61 62

11 14. 15. 16. 17. 18. 19.

20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27.

28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35.

36. 37. 38. 39.

Realskolelevernas bedömning av lättheten a t t välja linje vid inträdet på gymnasium (7? 19) Realskolelevernas planer för det kommande grenvalet (R 22) Grenvalet hos den del av material R I som angett gren tillhörande den valda linjen (R 22) Intresset för tvååriga fackskolor i realskolematerialet som alternativ till nu träffat val (R 33) Planerna närmast efter realexamen (motsv.) hos realskolelever som ej avser a t t gå till gymnasium (R 26) Anledningar till uppskov med gymnasievalet i material R III (R 23) . Kapitel 7 Realskolelevernas skäl a t t börja i gymnasium (R 16) Differenser mellan undergrupper i fråga om realskolelevernas skäl att börja i gymnasium (R 16) Realskolelevernas skäl a t t ej börja i gymnasium (R 25) Differenser mellan undergrupper i fråga om realskolelevernas skäl a t t ej börja i gymnasium (R 25) Realskolelevernas skäl a t t välja viss linje (R 20) Differenser mellan undergrupper i fråga om realskolelevernas skäl a t t välja viss linje (R 20) De blivande fackgymnasieelevernas skäl a t t börja i gymnasium i jämförelse med närmast motsvarande linjer på allmänt gymnasium (R 16) De blivande fackgymnasieelevernas skäl att välja viss linje i jämförelse med närmast motsvarande linjer på allmänt gymnasium (7? 20) . . . . Kapitel 8 Den procentuella fördelningen på olika betygsklasser bland dem som övergår (7) resp. icke övergår (77) till gymnasium Den procentuella fördelningen efter social bakgrund bland dem som övergår (7) resp. icke övergår (77) till gymnasium Sambandet mellan tillhörighet till socialgrupp och föräldrarnas utbildning i 7? 7 resp. 7? 77 Den procentuella fördelningen på olika socialgrupps- och utbildningskombinationer i R I resp. 7? 77 Retygsfördelningen inom olika socialgrupps- och utbildningskombinationer i 7? 7 resp. 7? 77 Andelen realskolelever som angett a t t valet a t t börja (7? 15) resp. icke börja (7? 24) i gymnasium varit »självklart» Realskolelevernas skäl att börja i gymnasium (7? 76). Jämförelse mellan olika betygsnivåer i olika socialgrupps- och utbildningskombinationer . Realskolelevernas skäl a t t ej börja i gymnasium (R 25). Jämförelse mellan olika betygsnivåer i de lägre socialgrupps- och utbildningskombinationerna (L 2—3) Den procentuella fördelningen på olika betygsklasser enligt totalbetyg bland dem som söker till olika linjer Den procentuella fördelningen på linjer vid olika betygskombinationer Andrahandsval av linje. Uppdelning enligt betygskombinationer . . . Andelen realskolelever som angett a t t valet av en viss linje varit »självklart». Uppdelning enligt betygskombinationer

64 65 66 68 69 70

74 76 79 81 82 84 86 87

92 94 95 96 98 100 103

105 106 107 110 111

12 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51.

52. 53. 54. 55. 56.

57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64.

65. 66.

Realskolelevernas skäl att välja viss gymnasielinje. Uppdelning enligt betygskombinationer Linjefördelning hos realskolelever med olika social bakgrund Realskolelever från hem med högre social ställning i procent av eleverna på respektive linje Fördelningen på linjer på olika betygsnivåer i olika socialgrupps- och utbildningskombinationer Linjefördelningen i förhållande till faderns yrkesområde och utbildning Kapitel 9 Den genomsnittliga procenten realskolelever som skulle vilja läsa olika skolämnen (R 27) Den genomsnittliga procenten realskolelever som skulle vilja läsa olika skolämnen »många timmar i veckan» (R 37) Medeltal för olika intressevariabler i realskolematerialet (R 40) . . . . Humanistiska resp. teknisk-naturvetenskapliga intressen på latinlinjen resp. tekniska gymnasiet (i procent) Säkerheten i realskolelevernas yrkesplaner i förhållande till vald linje . Realskolelevernas linjeval i förhållande till deras yrkesplaner (R 34) sammanförda till större kategorier Fördelningen på linjer inom vissa större yrkesgrupper för realskolelever som angett ett bestämt yrke (R 34) Kapitel 10 Skillnader mellan elever i R I som funnit valet av linje mycket svårt (O) resp. självklart (S): 1. Säkerheten i valet Skillnader mellan elever i R I som funnit valet av linje mycket svårt (O) resp. självklart (S): 2. Skäl för gymnasie- och linjeval Skillnader mellan elever i R I som funnit valet av linje mycket svårt (O) resp. självklart (S): 3. Skolbetyg och social bakgrund Skillnader mellan elever i R I som funnit valet av linje mycket svårt (O) resp. självklart (S): 4. Inställning till olika skolämnen (R 37) . . . Skillnader mellan elever i R I som funnit valet av linje mycket svårt (O) resp. självklart (S): 5. Svaren på ett intresseschema (R 40) . . . . Kapitel 11 Det planerade grenvalet i gren valsmaterialet (G 13) Grenväljarnas bedömning av lättheten a t t välja gren (G 14) Intresset för fackgrenar som alternativ till nu träffade val (G 27). . . Intresset för tvååriga fackskolor i grenvalsmaterialet som alternativ till gymnasiestudier (G 28) Grenväljarnas skäl att välja viss gren (G 15) Differenser mellan undergrupper i fråga om grenväljarnas skäl att välja viss gren (G 15) Differenser mellan grenar i vissa skäl för grenvalet (G 15) Abiturienternas skäl att välja viss linje och viss gren (A 27) Kapitel 12 Den procentuella fördelningen på olika betygsklasser enligt totalbetyg bland dem som valt olika grenar (material G) Den procentuella fördelningen på olika betygsklasser enligt språkbetyg bland dem som valt olika grenar på latinlinjen (material G)

112 114 115 116 116

120 122 125 128 130 132 133

137 138 140 141 142

145 146 148 149 150 150 152 154

158 159

13 67. 68. 69. 70. 71. 72. 73. 74. 75.

76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85. 86. 87. 88. 89. 90. 91. 92. 93. 94. 95. 96. 97. 98. 99.

Den procentuella fördelningen på grenar inom allmänna linjen resp. reallinjen vid olika betygskombinationer (material G) Grenväljare från hem med högre social ställning i procent av eleverna på resp. linjer Grenväljare från hem med högre social ställning enligt samtliga kriterier samtidigt i procent av eleverna på resp. gren Den genomsnittliga procenten grenväljare som skulle vilja läsa olika skolämnen (G 32) Den genomsnittliga procenten grenväljare som skulle vilja läsa olika skolämnen »många timmar i veckan» (G 32) Medeltal för olika intressevariabler i gren valsmaterialet (G 35) . . . . Säkerheten i grenväljarnas yrkesplaner på olika linjer Grenväljarnas linjetillhörighet i förhållande till deras yrkesplaner sammanförda till större kategorier (G 29) Fördelningen på grenar inom vissa större yrkesgrupper för elever som angett ett bestämt yrke (G 29) Kapitel 13 Tillfredsställelse med valet av gymnasiestudier Alternativ till gymnasiestudier Tillfredsställelse med valet av linje och gymnasieform Alternativ till vald linje och gymnasieform Abiturienternas tillfredsställelse med valet av gren (A 24) Abiturienternas alternativ till vald gren (A 25) Intresset för fackgrenar som alternativ till genomgången gren (A 26). . Linje- och grenvalets beroende av merivärdering (A 28) Kvarsittning för högre betyg och bättre meriter (A 29) Inställningen till olika skolämnen i hela abiturientmaterialet (A 31) . . Index A: Önskemål om ökning eller minskning av olika skolämnens omfång (A 31) Index B: Önskemål beträffande ej lästa skolämnen (A 31) Abiturienternas bedömning av betydelsen hos olika utbildningsmoment i det framtida gymnasiet (A 36) Gruppvärden för abiturienternas bedömning av betydelsen hos olika utbildningsmoment i det framtida gymnasiet (A 36) Abiturienternas bedömning av språkfärdigheterna i klassen (A 33). . .

159 162 163 164 166 168 172 173 175 177 179 180 181 184 186 187 188 189 190 192 193 195 195 197

Kapitel 14 Abiturienternas planer närmast efter studentexamen ocn ev. värnpliktstjänstgöring (A 13) 200 Mest frekventa yrken enligt uppgift A 13 202 Säkerheten i abiturienternas yrkesplaner (A 14) 204 Abiturienternas linjetillhörighet i förhållande till deras yrkesplaner sammanförda till större kategorier (A 14) 205 Fördelningen på grenar inom vissa större yrkesgrupper för abiturienter som angett ett bestämt yrke (A 14) 206 Abiturienter som helst skulle velat välja annat yrke än de nu siktar till (A 15) 207 Abiturienternas skäl till val av annat yrke än det enligt A 15 helst önskade 208 »Utsiktslösa» yrkesönskningar enligt A 15 208 Abiturienternas skäl till val av annat yrke än det enligt A 15 helst önskade: Vissa större grupper enligt A 15 210

100. 101. 102. 103. 104. 105. 106. 107. 108. 109. 110.

111. 112. 113. 114. 115.

Kapitel 15 K ä n t behov av upplysningar och råd inför valet (G 16, R 27) 212 F å t t upplysningar och råd (G 17, R 28) 2.3 Läst broschyrer om utbildnings- och yrkesvalet (G 19, R 30) 2.4 F å t t hjälp av broschyrer (G 20, R 31) 215 Läst och fått hjälp av broschyrer om utbildnings- och yrkesvalet (A 18) 2.6 Personer med vilka eleverna diskuterat sitt val (A 17, G 18, R 29) 1. Totalvärden 2.6 Personer med vilka eleverna diskuterat sitt val (A 17, G 18, R 29) 2. Delvärden 2.7 Behov av ytterligare upplysningar inför valet (A 19, G 22)1. Totalvärden 222 Behov av ytterligare upplysningar inför valet (A 19, G 22) 2. Delvärden 223 Svarsprocenten i vissa yrkesvägledningsfrågor för elever i material Rh I som genomgått enhetsskola 225 Genomsnittsvärden i proven på elevernas kännedom om utbildningsförhållanden 227 Kapitel 17 Elevernas inställning till olika arbetssätt i skolan (A 30, G 31, R 36) Realskolelevernas (R I) inställning till olika arbetssätt i skolan (R 36) Grenväljarnas inställning till olika arbetssätt i skolan (G 31) Abiturienternas inställning till olika arbetssätt i skolan (A 30) . . . .

242 246 248 249

Kapitel 18 Abiturienternas inställning till vissa förändringar i gymnasiets arbetssätt (A 37)

254 Figurförte ckning 1. 2. 3.

4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13.

Kapitel 8 Procenten elever över betygsmedianen i grupperna R I: Gymnasium i år och R II: Ej gymnasium Procenten elever med högre social bakgrund i grupperna R I: Gymnasium i år och R II: Ej gymnasium Procenten realskolelever i högsta kvartilen enligt totalbetyg på olika valda linjer Kapitel 9 Ämnen som minst 75 procent av eleverna på vissa linjer vill läsa. . . . Ämnen som minst 50 procent av eleverna på vissa linjer vill läsa många timmar i veckan Medelpoängen för olika intresseområden i realskolematerialet Intresseprofiler för olika linjer uttryckta i standardenheter Kapitel 12 Procenten grenväljare över medianen i totalbetyg på olika valda grenar Procenten grenväljare över medianen i språkbetyg på olika valda grenar Ämnen som minst 75 procent av eleverna på vissa grenar vill läsa. . . Ämnen som minst 50 procent av eleverna på vissa grenar vill läsa många timmar i veckan Medelpoängen för olika intresseområden i grenvalsmaterialet . . . . Intresseprofiler för olika grenar uttryckta i standardenheter

£3 95 106 121 123 126 127 158 161 165 167 169 171

Vissa återkommande beteckningar 1. De olika undersökningsmaterialen (jfr kap. 3) betecknas med kursivstil enligt följande. Abiturientmaterialet A Grenvalsmaterialet G Realskolematerialet R Inom realskolematerialet betecknas elever som tillhör högsta realskoleklassen (motsv.) med Rh näst högsta realskoleklassen (motsv.) med Rn Inom realskolematerialet betecknas elever som avser att börja i gymnasium nästkommande termin med R I ej börja i gymnasium med R II börja i gymnasium efter nästkommande läsår med R III De närmast föregående beteckningarna kombineras såsom i följande exempel: Rh II, Rn I. 2. Gymnasielinjerna betecknas på vanligt sätt med bokstäverna A (allmän), L (lat i n ) , R (real), T (teknisk) och H (handels). A i betydelsen allmänna linjen skiljes alltså från beteckningen för abiturientmaterialet, genom att den senare beteckningen kursiveras (A). Allmänna gymnasiets linjer (A, L, R) betecknas sammanfattande med Ag, fackgymnasierna (T, H) med Fg. 3. Hänvisningar till frågeformulären (bilaga 1) sker genom beteckningen på resp. undersökningsmaterial och uppgiftens nummer i frågeformuläret. R 15 hänvisar sålunda till uppgift 15 i frågeformuläret till realskoleleverna. 4. Procenttal anges utan decimal. Siffran 0 står för procenttal på högst 0,5. Streck (—) markerar att ingen alls tillhör kategorin i fråga.

Förord

Den undersökning av elevernas syn på valsituationer och studieformer i samband med gymnasieutbildning, som i det följande redovisas, har företagits på gymnasieutredningens uppdrag. Efter vissa förberedande överläggningar påbörjades planering av arbetet i januari 1961. Denna ägde rum i samråd med ledamöterna av gymnasieutredningen direktör Folke Haldén, undervisningsrådet Lennart Sandgren och konsulent Margareta Vestin, experterna hos utredningen docent Urban Dahllöf, professor Torsten Husen, byråcheferna Ej nar Neymark och Harald Vrethammar samt läroverkskonsulenterna vid arbetsmarknadsstyrelsens yrkesvägledningsbyrå Bertil Allander och Bertil Särlvik. Insamlingen av undersökningsmaterialet skedde i april 1961. Materialet har därefter bearbetats vid pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet. Stansning och bearbetning av hålkort har till övervägande delen ägt rum vid datatekniska byrån inom Göteborgs stads statistiska kontor, där EDB-chefen L.-E. Carlsson och hans medarbetare på ett synnerligen hjälpsamt sätt underlättat undersökningens genomförande. Under bearbetningens gång har preliminära resultat föredragits för gymnasieutredningen och vissa av dess delegationer. Synpunkter som därvid framförts har i viss mån varit vägledande för valet av frågeställningar vid den fortsatta resultatanalysen. Vissa resultat har också ställts till studiesociala utredningens förfogande. Av de båda författarna till denna rapport har Härnqvist fungerat som undersökningsledare samt författat huvuddelen av rapporten. Grahm har varit forskningsassistent samt författat kapitlen 16—18. Vi har i arbetet fått synnerligen värdefull hjälp dels av ovannämnda personer samt gymnasieutredningens sekretariat, dels av personal och studerande vid pedagogiska institutionen. Vi tackar dem liksom alla rektorer, lärare och elever, som lämnat de uppgifter vilka ligger till grund för undersökningen. Den läsare som önskar ta del av huvudresultaten — utan att fördjupa sig i undersökningens uppläggning och dokumentation — startar lämpligen med den sammanfattande översikten i kapitel 19 eller dess kortare motsvarighet på engelska. Därefter kan man via kapitelsammanfattningarna nå de avsnitt av redogörelsen som verkar mest givande. Minst behållning torde en läsare med denna inriktning få av kapitlen 2 och 3. Göteborg i februari 1963. Kjell Härnqvist 2—205394

Åke Grahm

I

UNDERSÖKNINGENS UPPLÄGGNING

KAPITEL 1 Inledning

Problemställningar Det främsta syftet med undersökningen är att belysa valsituationerna i samband med gymnasieutbildning. De valsituationer som vi uppmärksammat är dels valet mellan gymnasiestudier och annan verksamhet vid tidpunkten för övergång till gymnasium, dels valet av gymnasieväg och linje vid samma tillfälle, dels slutligen valet av gren inför de båda avslutande åren på allmänbildande gymnasium. Däremot har vi ej studerat de tillfällen i den tidigare skolgången, där eleverna genom val mellan teoretiska och icke-teoretiska studievägar i viss mån föregripit sitt val mellan gymnasium och annan verksamhet efter den obligatoriska skoltiden. Dessa tidigare valtillfällen torde i och för sig vara minst lika betydelsefulla för den slutliga utbildningsinriktningen som de avgöranden vi här avser att studera, men i detta sammanhang har vårt syfte varit att studera gymnasievalet i mera begränsad bemärkelse. I de undersökta valsituationerna önskar vi fastställa dels frekvenserna av olika val, dels de faktorer som varit verksamma vid avgörandet. Däremot torde det ej bli möjligt att utreda det inbördes samspelet mellan dessa faktorer. Valfaktorerna kan i sin tur studeras på två olika plan. Dels kan elevernas egen upplevelse av valmotiven belysas, dels kan valen sättas i relation till olika, på annan väg belagda förhållanden, t. ex. elevens hemmiljö, skolprestationer, intressen. Dessa senare jämförelser skulle kunna betraktas som en kontroll av elevernas självupplevda motiv, men vare sig de båda bilder som erhålls stämmer överens eller ej, bör elevernas egna uppfattningar och värderingar tillmätas ett självständigt intresse. Eleverna får också ange sin tillfredsställelse med olika tidigare val, och de förhållanden som står i samband med ett större eller mindre mått av tillfredsställelse analyseras. De tidigare valens utfall kan också belysas genom att man sätter linjeoch grenvalet i relation till elevernas planer på fortsatt utbildning och yrkesverksamhet efter studentexamen. Även här är frekvenserna av olika val och faktorerna i samband med valen -— såväl självupplevda som yttre belagda — av betydelse vid bedömningen av det nuvarande linje- och grensystemet. Ett i valsammanhanget betydelsefullt frågekomplex är, hur den nuva-

22 rande studie- och yrkesvägledningen upplevs, och detta skall bli föremål för särskilda delundersökningar. I någon mån fristående från huvudfrågeställningarna skall vi också söka kartlägga elevernas inställning till olika skolämnen och olika studieformer i skolan. Inställningen till skolämnena kan användas för belysning av faktorer i valsituationerna. I övrigt har vi i dessa frågor av tids- och kostnadsskäl fått nöja oss med en mera allmänt deskriptiv redovisning. Den mera ingående analys som materialet i och för sig skulle tillåta får anstå till separata detalj bearbetningar i andra sammanhang. Rapportens

disposition

I denna inledande del över undersökningens uppläggning redovisas i särskilda kapitel undersökningsmaterialets sammansättning samt undersökningsvariablerna och tillvägagångssättet vid materialinsamlingen. I en andra del av rapporten studeras valet av studieväg och yrkesinriktning och de faktorer som står i samband med dessa val. Denna del inledes med en kortfattad forskningsöversikt och vissa teoretiska utgångspunkter för analysen. Därefter studeras de olika valsituationerna i kronologisk följd: först val av gymnasium och linje, sedan val av gren och slutligen val av utbildning efter studentexamen. Inom varje sådant avsnitt behandlas i t u r och ordning valfrekvenser, elevernas säkerhet och självupplevda motiv, yttre faktorer såsom skolbetyg och social bakgrund samt elevernas deklarerade ämnes- och yrkesintressen. Med denna disposition följer den nackdelen att man måste gå till olika avsnitt för att studera en och samma variabelgrupps samband med valen i olika situationer. Å andra sidan är faktorerna inom samma situation sammanhållna, och i den sammanfattande översikten i kapitel 19 görs också jämförelserna variabelvis. I den andra delen behandlas även elevernas tillfredsställelse med tidigare gjorda val och deras inställning till vissa frågor som sammanhänger med studie- och yrkesvägledningens uppläggning. I den tredje delen studeras elevernas inställning till olika studieformer p å gymnasiet och deras bedömning av olika ändringsförslag. Bortsett från den forskningsöversikt som inleder del II är rapporten uteslutande en redogörelse för den av oss företagna fältundersökningen. Någon jämförelse av våra resultat med uppgifter från andra källor göres ej inom rapportens ram. Ej heller integreras resultaten med tidigare forskning på området. Detta är en brist från vetenskaplig synpunkt, som sammanhänger både med undersökningens karaktär av översikt över ett stort fält och med den tidspress som nödvändigtvis följer av anknytningen till ett praktiskt utredningsarbete. Om detta var vi å andra sidan medvetna redan när vi åtog oss uppdraget, och det anförda bör därför endast uppfattas som ett konstaterande av att mycket av det vetenskapliga utnyttjandet av materialet återstår.

KAPITEL 2 U n d e r s ö k n i n g s f ö r f a r a n d e och v a r i a b l e r

Metod Undersökningsuppdraget gäller att studera valsituationerna i samband med gymnasiestudier samt studieformerna på gymnasiet från elevernas egen synpunkt. Detta hänvisar oss till att använda någon form av utfrågning av elever som huvudmetod vid insamlingen av data för undersökningen. Två möjligheter står härvid till buds: personliga intervjuer och frågeformulärsförfarande. Vi har här valt den senare metoden av bl. a. följande skäl. Det föreföll möjligt att på förhand formulera frågor och fasta svarsförslag som på ett tillfredsställande sätt gav den information som önskades. Besvarandet av frågorna var ej beroende av speciellt ingående instruktioner, och frågorna berörde ej så känsliga områden att någon särskild personlig påverkan på eleverna syntes nödvändig för att få uppriktiga svar från dem. Det behövdes ett stort undersökningsmaterial för att något så när täcka den mångfald av individuellt varierande utgångslägen som eleverna befinner sig i vid valtillfällena. Av tids- och kostnadsskäl var det alltså önskvärt med en billig metod för datainsamling, och då därtill inga omständigheter tydde på att frågeformulärsmetoden var underlägsen ur informationssynpunkt var valet av denna metod ganska given. En besläktad undersökning av gymnasister i Stockholm utförd i slutet av 1940-talet (Härnqvist 1949, 1950) hade också gett goda erfarenheter av ett sådant förfarande.

Variabler Ur den mångfald av frågor och variabler, som kunnat härledas ur frågeställningarna i kapitel 1, har ett urval gjorts vid de diskussioner som ledde fram till frågeformulärens definitiva utformning. Ett stöd för urvalet gav också ett antal personliga fria intervjuer med gymnasister. Vi skall i det följande presentera variablerna uppdelade i vissa kategorier och i anslutning därtill diskutera variabelvalet. En detaljerad förteckning över variablerna återfinns i tabell 1, vilken i sin tur beträffande frågornas exakta formulering hänvisar till formulären i bilaga 1. Som framgår av tabell 1 har tre olika frågeformulär använts, nämligen A-formuläret för abiturienter (A-materialet), G-formuläret för grenväljare

24 Tabell

1. Översikt

över linje-

och grenvalsundersökningens

variabler

Uppgiftsnummer 1 Bearbetning

R2 A

G alla

Identifiering och skoltillhörighet Namn Födelsedatum Kön Ortstyp Skola Linje Gren Ring Skolform (realskola/flickskola/enhetsskola) Klass Parallellavdelning Nummer inom avdelningen Skola och klass närmast före gymnasiet II. Bakgrund Hemort/skolort Faderns yrke Faderns utbildning Faderns ålder Moderns yrke Moderns utbildning Moderns ålder Antal syskon Antal äldre syskon Antal syskon i gymnasium

X

X

1 X

X

X

2 2

2 2

2 2

X X X

X

X X

X X X X

3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

///

K K K K D D D D D D

—

X

3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

II

X

X

X X

I

3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

D K D D K D D D D D

I I I . Valen inom skolan Gymnasium, sökt/ej sökt 3 3 (motD 13 sökt/ej sökt/senare D 14 2 3 (motsv) lätthet att bestämD 15 ma sig att söka . . . . »> lätthet att bestämD 24 ma sig att ej söka. . Linje, sökt i första resp. andra 3 K 17 hand » skulle hellre sökt om den D+M 18 funnits nära D 19 » lätthet att välja » nackdel om förstahandsanD 21 sökan ej lyckas D 22 Gren, i realskolan t ä n k t D 13 » i gymnasiet sökt D 14 »> lätthet att välja Hypotetiskt val av teknisk el. D 27 26 merkantil gren D 33 28 Hypotetiskt val av fackskola. . . 1 Hänvisar till nummer i resp. frågeformulär, se bil. 1. Av identifikationsuppgifterna är vissa onumrerade. De markeras här med x och återfinns på sid. 1 i formulären. 2 I /^-formuläret är vissa uppgifter gemensamma för alla. Andra uppgifter skulle besvaras endast av vissa elever beroende på om och när de avser att söka till gymnasium. RI: Gymnasium i år. R II: Ej gymnasium. R III: Gymnasium nästa år. 3 Direkt från skolorna. sv)

»

25 Uppgiftsnummer Bearbetning

R alla IV. Skäl för valen Gymnasium, skäl att söka » skäl att ej söka. . . »> skäl att söka senare Linje, skäl att välja Gren, skäl att välja Linje och gren, skäl att välja (retrospektivt) Val av linje och gren påverkat av meritvärdering Kvarsittning p. g. a. meritvärdering

29 V. Valens utfall Nöjd med val av gymnasium. . . . Borde i stället valt Nöjd med val av linje Borde i stället valt Nöjd med val av gren Borde i stället valt

20 21 22 23 24 25

VI. Valen utom skolan Närmaste planer efter skolan.. . . Yrkesplaner Annat yrke som hellre valts Hinder för val av yrke enl. A 15. Kamraters säkerhet inför yrkesvalet VII. Studie- och yrkesvägledningen Behov av upplyningar Erhållit upplysningar Val diskuterat med Lästa broschyrer Hjälp av broschyrer Nyttigaste hjälp Behov av ytterligare upplysningar om Kännedom om yrken och utbildning VIII.

III

16 25 23 20 15 27 28

13 14 15 16

17 18

23 24 25 26

26 29

16 17 18 19 20 21

27 28 29 30 31 32

39— 41

33— 34

38— 39

35:1 2 3 4 5 6 7

40:1 2 3 4 5 6 7

37 Intressen Estetiska Socialt-humanitära Humanistiska Teknisk-naturvetenskapliga Merkantila Medicinsk-biologiska Juridisk-samhällsvetenskapliga. . Diverse

IX. Skolämnen och arbetsformer Inställning till skolämnena Ämnen som bör medfölja till högsta ringen Språkfärdigheternas nivå För litet övade språkfärdigheter.

//

31 32 33 34

26 Uppgiftsnummer Bearbe:ning

R A

G alla

För mycket övade

språkfärdig-

"Vardering av ämnesområden . . . Arbetssätt föredrar / v a n l i g a s t . . . Reformförslag i gymnasiet Fria kommentarer om gymnasiestudierna X. Skolbetyg i samtliga ämnen

35 36 30 37

/

II

III M D D D D

38 M

Ur betygskataloger

D

(G-materialet) och i?-formuläret för elever i klasser från vilka övergång till gymnasium normalt äger rum (i?-materialet). Inom /^-formuläret har vissa frågor riktat sig till alla elever, medan besvarandet av de övriga var beroende på elevernas planer i fråga om gymnasiestudier. Vissa frågor skulle besvaras bara av elever som nästa termin avsåg att gå i gymnasium (grupp R I: gymnasium i å r ) . Andra frågor skulle besvaras endast av elever som ej avsåg att gå till gymnasium (grupp R II: ej gymnasium). Slutligen skulle en enda specialfråga besvaras av elever i näst högsta realskoleklassen och i flickskolan, vilka avsåg att gå till gymnasium men först efter ytterligare ett skolår (grupp R III: gymnasium nästa å r ) . I tabell 1 har, förutom uppgifternas beteckningar i undersökningen och nummer i formulären, medtagits en kolumn som anger på vad sätt variablerna hanterats vid bearbetningen. De olika bokstäverna i denna kolumn har följande innebörd. D = uppgiften har fasta svarsförslag som eleven får markera, vilket gör att svaren direkt kan stansas på hålkort. K =z elevernas svar måste kodas före stansning. P = elevernas svar måste räknas ihop till ett poängtal före stansning. M = elevernas svar blir ej föremål för hålkortsbearbetning utan får bearbetas manuellt. I vissa fall har en uppgift fasta svarsförslag, som kan direktstansas, jämte en öppen avslutningsfråga, t. ex. »Annat skäl: », som måste kodas eller bearbetas manuellt. Detta markeras med D + K eller D + M. Kodernas uppbyggnad beskrivs i samband med att bearbetningarna av resp. uppgifter redovisas i rapporten. Variablerna har delats i tio huvudgrupper (I—X). I. Identifiering och skoltillhörighet

Ursprungligen var det vår avsikt att identifiera varje elev på hålkorten genom folkbokföringsnummer. Eleverna fick själva ange födelseår, -månad och -dag, och därefter skulle födelsenumret inskaffas från skolorna. En

27 provundersökning visade emellertid att rektorsexpeditionerna endast i ringa utsträckning hade tillgång till denna uppgift. I stället valdes då som identifiering elevens nummer inom sin avdelning enligt betygskatalogen för höstterminen 1960 tillsammans med uppgifterna om skola och avdelning. Dessa senare uppgifter tjänar samtidigt som indelningsgrunder vid olika bearbetningar av materialet. Uppgiften Ortstyp är en indelning av skolorterna enligt förekomsten av olika utbildningsmöjligheter på orten och enligt vissa näringsgeografiska förhållanden. Denna indelning beskrivs närmare i kapitel 3 i samband med uttagningen av undersökningsmaterial. II. Bakgrund

Uppgifterna om hembakgrund, som lämnats av eleverna själva, är närmast avsedda för belysning av sociala faktorer i samband med valen såsom en parallell till de skäl som anges av eleverna själva. Av särskilt intresse torde uppgifterna om föräldrarnas utbildning vara, eftersom denna kan väntas utgöra en god indikator på föräldrarnas utbildningsmotivation (jfr t. ex. Johannesson 1960) och på deras möjligheter att själva ge vägledning i samband med utbildningsvalet. III. Valen inom skolan

I denna grupp återfinns frågor om det i resp. material närmast förestående valet, alltså val av gren i G-materialet och val av gymnasium och linje i /^-materialet. En bedömning från elevernas sida av hur lätt eller svårt det varit att välja, kompletterar de faktiska uppgifterna om elevernas planer. Till variabelgruppen har också förts ett par hypotetiska valsituationer, som avser att belysa intresset för grenar av fackbetonad natur inom det allmänna gymnasiet och för fackskolor efter det nionde skolåret. En uppgift om förstahandsval av linje har i efterhand anskaffats för abiturienterna i den mån en sådan uppgift funnits kvar vid skolorna. IV. Skäl för valen

Inför valet av gymnasium, linje och gren har eleverna förelagts en lista över olika skäl för valet, och de har där fått ange i vilken grad olika motiv har spelat in för dem själva. Det är med hjälp av dessa uppgifter som vi skall belysa de självupplevda valmotiven, och mycket hänger därför på fylligheten i de kataloger som de fasta svarsförslagen ger och på formuleringarnas klarhet, något som får diskuteras i samband med resultatredovisningen. V. Valens utfall

Abiturienterna har fått se tillbaka på valen av gymnasium, linje och gren och ange sin tillfredsställelse med valen och vilken annan väg de, efter vad de nu erfarit, eventuellt borde ha valt. På samma sätt får grenväljarna bedöma valet av gymnasium och linje.

28 VI. Valen utom skolan

Abiturienterna och de realskolelever (motsv.) som ej skall gå i gymnasium får ange sina närmaste planer på yrkesutbildning eller yrkesverksamhet. Dessutom får alla ange sina yrkesplaner på längre sikt. Till denna variabelgrupp hör också en bedömning av säkerheten inför yrkesvalet, som gjorts på indirekt väg, så att den ytligt sett kommer att gälla kamraternas säkerhet. VTI. Studie- och yrkesvägledningen

Hit föres olika frågor som gäller behovet av information och i vilken utsträckning och på vilka vägar denna har nått eleverna. Även prov på kännedom om yrken och utbildningsvägar har gjorts, avsedda att göra det möjligt att dela upp eleverna efter hur väl informerade i dessa frågor de är. VIII. Intressen

I syfte att öka möjligheterna att analysera faktorerna i elevernas val har ett försök till intressemätning gjorts i G- och .R-materialen. Eleverna får gradera sin inställning till olika tänkta radio- och TV-program, och rubrikerna är valda så att de representerar olika intresseområden, för vilka poängtal kan uträknas. Områdena som anges i tabell 1 svarar mot vissa större, intressemässigt mera homogena utbildnings- och yrkesområden, till vilka studenter vanligen går. Intressevariablernas reliabilitet har med Kuder-Richardsons metod beräknats för 84 pojkar och 74 flickor i grenvalsmaterialet. De utgör samtliga undersökta elever inom ett gymnasium, där alla parallellavdelningar av grenvalsringarna deltagit. Koefficienterna för de olika variablerna blir följande.

Estetiska Humanistiska Socialt-humanitära Juridisk-samhällsvetenskapliga Merkantila Teknisk-naturvetenskapliga Medicinsk-biologiska Diverse

Pojkar

Flickor

Samtliga

.86 .82 .83 .85 .85 .93 .90 .74

.77 .84 .89 .80 .88 .84 .90 .78

.86 .85 .87 .83 .87 .89 .90 .70

Dessa värden mellan 0,8 och 0,9 får anses tillfredsställande i varje fall för de grupp jämförelser som här skall företas. Diversegruppen med dess heterogena sammansättning bör ha lägre reliabilitet än övriga såsom här är fallet. IX. Skolämnen och arbetsformer

Inställningen till olika skolämnen har undersökts dels därför att den har intresse i sig vid gymnasieutredningens uppläggning av kursplaner, dels där-

29 för att valens samband med ämnesinställningen behöver studeras, övriga uppgifter inom denna variabelgrupp intar en mera fristående ställning från undersökningen i övrigt. De belyser inställningen till arbetssätt i skolan, språkfärdigheter m. m. Framför allt är det abiturienterna som fått redovisa sina erfarenheter av skolgången i detta avsnitt. X. Skolbetygen

För analys av valfaktorerna och av inställningen till olika skolämnen behövs mått på elevernas skolprestationer, och betygen har därvid varit såväl det lämpligaste som det mest lättåtkomliga måttet. Vi har valt höstterminsbetygen 1960, dels därför att det var de betyg som eleverna kände till när de befann sig i resp. valsituationer, dels därför att dessa betyg kunde insamlas utan dröjsmål. För flertalet elever har betygen erhållits ur betygskataloger som i reguljär ordning insänts till skolöverstyrelsen och som vi haft förmånen att få låna för stansning på hålkort. För enhetsskolelever och elever i vissa privata skolor har vi fått betygsuppgifter direkt från skolorna. I samband med bearbetningen har vissa betygssummor bildats ur de olika ämnesbetygen, för vilka redogöres i direkt anslutning till utnyttjandet.

Frågeformulärsundersökningen Beträffande urvalet av elever för undersökningen hänvisas till kapitel 3. Här beskrives tillvägagångssättet vid materialinsamlingen. Undersökningen förbereddes i skolorna genom olika skrivelser till rektorerna. I skrivelse den 2 februari 1961 orienterade gymnasieutredningen gymnasiernas rektorer om de undersökningar av olika slag som planerades av utredningen och bad om stöd vid deras genomförande. Den 21 mars 1961 skrev utredningen till gymnasierektorerna om linje- och grenvalsundersökningen och bad samtidigt om uppgift på antalet abiturienter födda den 5, 15 eller 25 i varje månad, vilket behövdes i samband med urvalet av elever (se kapitel 3). Till rektorerna vid övriga skolor, som skulle ingå i undersökningen, skrev utredningen den 24 mars 1961, och till denna skrivelse fogades en uppgift från pedagogiska institutionen på de klasser som skulle ingå i i?-materialet. En motsvarande uppgift om klasser uttagna för G- och .R-materialen sändes den 27 mars 1961 till rektorerna för de gymnasier som berördes av dessa delar av undersökningen. Tidpunkten för undersökningen valdes så att den ungefärligen skulle sammanfalla med elevernas ansökningar om inträde på gymnasium resp. val av gren, alltså i första delen av april månad. Vid denna tidpunkt var studentskrivningarna avslutade och skrivningarna för realexamen ännu ej påbörjade. Frågeformulären distribuerades till skolorna den 4—5 april. Formulären skulle besvaras snarast möjligt efter framkomsten, och vid flertalet skolor

30 har undersökningen ägt rum någon av de första dagarna i den skolvecka som började den 10 april. Materialet återkom därefter med några få undantag snabbt till institutionen. Med formulären sändes till skolorna anvisningar för de lärare som skulle övervaka ifyllandet av formulären. Anvisningarna innehöll dels en orientering om undersökningens syften och uppläggning, dels en beskrivning hur själva besvarandet skulle organiseras. Det framhölls bl. a. att betingelserna vid ifyllandet skulle motsvara dem vid en skolskrivning och att eleverna följaktligen ej fick samarbeta eller se varandras svar. övervakningen borde dock göras på ett sådant sätt, att eleverna var säkra på att läraren ej kunde se vad de svarade. Efter att ha fyllt i formuläret fick varje elev lägga sitt svar i ett utdelat kuvert och klistra igen det. Kuverten sändes sedan oöppnade till pedagogiska institutionen. Detta framgick även av den introduktion till undersökningen som fanns tryckt på formulärens framsida (se bilaga 1). Den övervakande läraren ombads att i varje undersökningsgrupp på en medsänd blankett anteckna antalet närvarande elever, orsaker till ev. särskilt stor frånvaro och den tid som åtgick för den elev i gruppen, som sist blev färdig med sitt svar. Denna tid visade sig variera mellan ca 40 och ca 100 minuter i olika grupper. De snabbaste grupperna var alltså färdiga på en lektionstimme, medan enstaka elever höll på mer än två. Besvarandet skulle ske utan avbrott för rast. Som framgått av variabelförteckningen har betygen och uppgifter om abiturienternas förstahandsval bland linjerna anskaffats i efterhand från skolöverstyrelsen resp. skolorna.

Sammanfattning Materialet för undersökningen har insamlats med hjälp av tre frågeformulär, ett för abiturienter (A), ett för grenväljare (G) och ett för elever i övergångsklasserna till gymnasium (R). Variablerna kan indelas i tio olika grupper, vilka hänför sig till olika sidor av frågeställningarna eller kan användas vid analyser av dessa.

KAPITEL 3 Undersökningsmaterial

Undersökningen har som nämnts förlagts till de skolstadier där eleverna ställs inför valsituationer som har samband med gymnasieutbildningen, nämligen de klasser i realskolan och motsvarande skolformer från vilka övergång till gymnasium sker, den ring i gymnasiet (II 4 och I3) där man skall välja gren för de två sista gymnasieåren samt abiturientringen (IV 4 och III 3 ), där utfallet av de tidigare valen konfronteras med planerna på utbildning och verksamhet efter studentexamen. En närmare redogörelse för valmöjligheterna vid de olika tillfällena lämnas i kapitel 5. Undersökningarna inom gymnasiet har i enlighet med uppdraget begränsats till allmänbildande gymnasier, medan däremot realskoleleverna även innefattar sådana som tänker sig till fackgymnasier. På realskolestadiet har närmare bestämt följande skolformer och klasser varit företrädda i undersökningen: klasserna 3 3 , 44 och 5 5 i allmän realskola (Rh), klasserna 23, 3 4 och 4s i allmän realskola (Rn), klasserna 3 5 , 46 och 57 i kommunal flickskola (Rn), årskurs 9 g i enhetsskola (Rh). Däremot har näst högsta flickskoleklassen samt praktisk realskola lämnats utanför undersökningen, då övergången till allmänbildande gymnasium är förhållandevis obetydlig från dessa. Specialundersökningar av kommunal flickskola och praktisk realskola har dessutom relativt nyligen företagits av Ramund (1959). Uppgift om antalet elever på de nämnda skolstadierna erhölls från statistiska centralbyrån i form av hålkortslistor, vilka för varje klass upptog skolans resp. klassens beteckning samt antalet manliga och kvinnliga elever höstterminen 1960. Dessa listor utgjorde ett utmärkt underlag för urvalet av deltagare i undersökningen och för insamlingen av material. Visserligen kan mindre förskjutningar ha ägt rum mellan uppgiftslämnandet hösten 1960 och undersökningstillfället i april 1961, men i stort sett torde det vara möjligt att bedöma deltagandet i undersökningen mot bakgrund av dessa siffror. En sammanräkning av elevantalen i hela riket redovisas i tabell 2. Först i varje rad anges den beteckning som motsvarande material har i vår undersökning. A syftar på abiturienter, G på grenväljare. Rh anger högsta realskoleklassens nivå och Rn näst högsta.

32 Tabell 2.

Sammanlagda elevantalet i av undersökningen berörda skolformer och skolstadier A Ring IIP och 4IV4 i allmänbildande gymnasier s G Ring I och II i allmänbildande gymnasier Rh Klass 33 (motsv.) i allmän realskola Rh Årskurs 3 9 g i enhetsskola Rn Klass 2 (motsv.) i allmän realskola Rn Klass 35 (motsv.) i kommunal flickskola

11 641 18 526 30 930 2 910 39 034 5 402

Storleksskillnaden mellan abiturient- och grenvalsringarna vittnar om den snabba expansion som gymnasiet befinner sig i, låtvara att även ett visst bortfall äger r u m mellan dessa båda nivåer. På det skolstadium från vilket gymnasiet rekryteras befann sig ännu vid undersökningstillfället den allmänna realskolan i stark majoritetsställning. En undersökning av elevernas synpunkter på valsituationer och skolarbete måste givetvis ske stickprovsmässigt. I det närmaste avsnittet skall vi diskutera några principfrågor i samband med uttagningen av sådana stickprov. Uttagningen av stickprov Vid skolundersökningar står valet mellan att vid uttagningen av stickprov ha den enskilde eleven eller också hela klassen som urvalsenhet. Det senare är oftast från administrativ synpunkt mest praktiskt, särskilt när insamlingen av undersökningsmaterial skall ske med hjälp av frågeformulär eller test som samtidigt kan besvaras av många elever. Å andra sidan ger ett individurval, vid lika stickprovsstorlek, oftast större precision vid skattningen av olika statistiska egenskaper hos grundmaterialet (populationen). Detta sammanhänger med att skolklasser vanligtvis är något mera homogena i olika hänseenden än den population ur vilken de dras. Ett 30-tal i någon mån inbördes lika elever dras åt gången i stället för ett 30-tal inbördes oberoende elever var och en för sig. I det förra fallet blir risken för urvalsfel i förhållande till grundmaterialet större än i det senare. Statistiskt kan denna homogenitet hos klasserna uttryckas i en s. k. intraklasskorrelation. Det visar sig att redan vid intraklasskorrelationen 0,10 blir inverkan på urvalsfelen så stor, att det vid dragning av klasser om trettio elever krävs ca fyra gånger så många elever för att nå en och samma precisionsgrad som vid dragning av elever individuellt (jfr Deming 1950, s. 194 ekv. 65). Tyvärr är mycket lite känt om intraklasskorrelationernas storlek i olika elevmaterial och vid olika typer av data. Man kan emellertid knappast någonsin räkna med att de är obefintliga. Det senare skulle förutsätta att alla klasser av en och samma kategori inom ett grundmaterial i genomsnitt vore lika varandra bortsett från slumpmässiga variationer, och så är sannolikt sällan fallet. Tvärtom sker ibland en avsiktlig homogenisering vid sammansättningen av klasser. Vi avser för övrigt att begagna det nu insamlade undersökningsmaterialet till att i annat sammanhang beräkna intraklasskorrelationer för vissa typer av data.

33 Trots dessa nackdelar med klassvis urval av deltagare var det vår ursprungliga avsikt att utta stickprov med klassen som urvalsenhet på alla skolstadier, som skulle delta i undersökningen. Vid de förberedande diskussionerna bedömdes det emellertid vara möjligt att genomföra ett individurval bland abiturienterna, samtidigt som det var önskvärt att något nedbringa det tänkta undersökningsmaterialets storlek. Abiturienterna befann sig vid undersökningstillfället mellan den skriftliga och muntliga delen av studentexamen och deltog ej längre lika regelbundet i klassundervisning, varför det antogs vara ett mindre ingrepp i skolarbetet att ordna en särskild undersökningstimme för ett mindre antal elever vid varje skola än för alla abiturienter i vissa klasser och skolor och inga ur andra. Som urvalsprincip valdes att ta abiturienter födda den 5, 15 och 25 i varje månad oavsett födelseår. Därigenom skulle ungefär en tiondel av abiturienterna komma att ingå i undersökningen, och de minsta linje- och könsgrupperna kunde beräknas omfatta ca 100 elever. I G- och .R-materialen bedömdes det däremot av administrativa skäl nödvändigt att hålla fast vid klassurvalsprincipen. Denna kunde emellertid tilllämpas på olika sätt. Antingen kunde stickproven för G resp. R uttas oberoende av varandra, varvid variationer i skolsammansättningen kunde försvåra jämförelser mellan de båda materialen. Eller också kunde de båda materialen kopplas ihop på så sätt, att gymnasier uttogs tillsammans med de realskolor och motsvarande, varur de rekryteras. Sistnämnda förfaringssätt framstod som mest lämpligt, men det medförde å andra sidan att varje utvalt gymnasium med tillhörande rekryteringsområde svarade för ett mycket stort tillskott till deltagarantalet. Denna urvalsmetod måste därför av kostnadsskäl leda till en begränsning i undersökningens täckning. Vi fann det också snart nödvändigt att ge avkall på önskemålet om riksrepresentativitet och i stället begränsa undersökningen till vissa karakteristiska och inbördes klart åtskilda grupper av skolor. Efter undersökning av gymnasiernas placering i orter av olika struktur och av tillgången till olika gymnasielinjer på orten tog vi ut gymnasierna i följande fem grupper av orter. I det följande använder vi beteckningen ortstyper. Ortstyp 1: Storstäder och universitetsstäder (Stor-Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Lund). Gymnasielinjer: A, L, R, T, H; 3-årigt och 4-årigt allmänbildande gymnasium. Ortstyp 2: Större industristäder (35 000—100 000 inv., minst 50% industribefolkning: Borås, Halmstad, Jönköping, Norrköping, Västerås, Örebro). Gymnasielinjer: A, L, R, T, H; någon 4-årig linje på Ag. Ortstyp 3: Gamla gymnasiestäder (högst 25 000 inv., mindre än 50% industribefolkning, gymnasium före 1920: Hudiksvall, Skara, Strängnäs, Visby, Vänersborg, Växjö, Ystad). Gymnasielinjer: L, R, på många ställen A; någon 4-årig linje. 3—205394

34 Ortstyp 4: Nya gymnasiestäder (högst 25 000 inv., mer än 50 % industribefolkning, gymnasium utbyggt under 1950-talet: Enköping, Fagersta, Hultsfred, Lysekil, Mariestad, Oskarshamn, Sandviken, Vetlanda; till gruppen kunde även ha hört Filipstad, Kungälv, Älmhult, men dessa lottades bort för att ej elevantalet i ortstypen skulle bli onödigt stort). Gymnasielinjer: L, R; endast 3-åriga linjer. Ortstyp 5: Norrlandsstäder (högst 25 000 inv., mindre än 50% industribefolkning: Boden, Haparanda, Lycksele, Piteå, Sollefteå, Ange, Örnsköldsvik). Gymnasielinjer: L, R, på några ställen A; i några orter någon 4-årig linje. Till resp. ortstyp räknas även de realskolor, flickskolor och enhetsskolor som i skolöverstyrelsens gymnasieutredning 1 föreslås tillhöra elevområdet för ifrågavarande allmänbildande gymnasium. Uppgiften om industribefolkningens andel är hämtad ur 1950 års folkräkning. Senare förskjutningar har ej beaktats. Även med den renodling med hänsyn till närings- och skolstruktur som här skett rymmer varje ortstyp rätt olika slag av orter. Orter som i vissa hänseenden är ganska lika varandra kan å andra sidan ha hamnat i olika ortstyper på grund av något av de tillämpade åtskillnadskriterierna. Beteckningen Norrlandsstäder är egentligen för vidsträckt, eftersom dels industribetonade städer, dels städer med fackgymnasier — två urvalsgrunder som för övrigt ofta sammanträffar — är uteslutna. De orter som tillhör ortstyp 5 kunde kanske rättare betecknas »köpstäder och järnvägsknutar i Norrland». Nya och gamla gymnasiestäder skiljer sig även med avseende på inslaget av industribefolkning, men detta torde å andra sidan vara något karakteristiskt för bakgrunden till gymnasiernas uppkomst. Trots de reservationer som har anförts torde emellertid den gjorda indelningen utgöra en tämligen god grund för uttagning av undersökningsmaterial representerande klart åtskilda yttre förhållanden i geografiskt och utbildningsmässigt hänseende. För att ej erhålla ett alltför stort undersökningsmaterial var det i vissa ortstyper dessutom nödvändigt att göra ett urval av klasser. I grenvalsmaterialet eftersträvades en stickprovsstorlek på 600—700 elever i varje ortstyp. I realskolematerialet måste stickproven vara större, eftersom klasserna där också omfattar ett betydande antal elever som ej avser att söka till gymnasium. Urvalet av klasser inom en ortstyp skedde enligt de ovannämnda hålkortslistorna. I G-materialet fanns en lista för vardera gymnasielinjen. I i?-materialet fanns en lista för Rh: realskola, en för Rh: enhetsskola, en för Rn: realskola och en för Rn: flickskola. Ordningsföljden mellan klasserna på en och samma lista var bestämd av län, ort inom länet, skola inom orten samt parallellavdelning på klassens nivå. När exempelvis var tredje klass 1

Gymnasieorganisationens omfattning, del II A och B, 1959.

35 skulle dras inom en viss ortstyp och skolnivå, indelades klasserna i grupper om tre i den ordning de upptogs på listan. Inom varje tretal av klasser fick slumptabeller bestämma vilken av klasserna som skulle medtas. Före den slumpvisa dragningen kan alltså en stratifiering sägas ha skett med hänsyn till linje i G och skolform i R samt till geografisk belägenhet inom ifrågavarande ortstyp. Dessa faktorer är ägnade att i viss grad motverka den felökning som uppkommer genom klassurval till skillnad från individurval. Det är å andra sidan synnerligen arbetskrävande att bestämma den exakta storleken av samplingfelen vid detta flerstegsurval, eftersom både klassurvalseffekten och stratifieringseffekten varierar såväl mellan uppgifter som mellan material.

Stickprov och svarsfrekvens Elevpopulationernas och stickprovens storlek visas för G- och Z?-materialen i tabellerna 3—5, där även antalet erhållna svar och svarsprocenten för olika ortstyper anges. Tabell 3. Elevantalet i grenvalsringarna (G) uppdelat efter ortstyp med stickprovsstorlek och svarsfrekvens angivna Totalt elevantal

Urvalsprocent

Antal i stickprov

Antal svar

7 162 1364 762 595 602

10 50 100 100 100

724 689 762 595 602

629 622 683 534 526

87 90 90 90 87

9 46 90 90 87

Summa 1—5

10 485

(32)

3 372

2 994

29 Sammanlagt

18 526

(18)

3 372

2 994

16 Ortstyp 1 2 3 4 5

Svar i % av Svar i % av stickprov tot. elevantal

8 041

Tabell 4. Elevantal i högsta realskoleklassen (motsv, Rh) uppdelat efter ortstyp med stickprovsstorlek och svarsfrekvens angivna Rh

Totalt elevantal

Ortstyp 1 2 3 4 5 Summa 1—5 övriga riket Sammanlagt

Urvalsprocent

Antal i stickprov

Antal svar

6 412 2 119 1 934 1 834 1459

10 33 50 100 50

606 718 1 041 1834 700

512 647 907 1 697 652

84 90 87 92 93

8 30 47 92 45

13 758

(36)

4 899

4 415

(14)

4 899

4 415

13 Svar i % a v Svar i % av stickprov tot. elevantal

20 082 33 840

36 Tabell 5. Elevantalet i näst högsta realskoleklassen (motsv, Rn) uppdelat efter ortstyp med stickprovsstorlek och svarsfrekvens angivna Svar i % av Svar i % av stickprov tot. elevantal

Rn

Totalt elevantal

Urvalsprocent

Antal i stickprov

Antal svar

Ortstyp 1 2 3 5

11 924 2 735 1422 914

10 33 50 50

1217 898 730 425

1 013 836 696 397

83 93 95 93

8 31 49 43

16 995

(19)

3 270

2 942

—

—

(7)

3 270

2 942

7 Summa 1—3, 5

*27 441 Sammanlagt

44 436

1 Häri ingår elevantal i skolor tillhörande ortstyp 1—5, där övergångsmöjlighet till 4-årigt gymnasium saknas på orten. Som framgår av tabellerna håller sig svarsfrekvensen mellan 83 och 95 procent i olika ortstyper och material. Som helhet är svarsprocenten 89 i G och 90 i R, vilket får betecknas som tillfredsställande. I svarsantalet ingår endast för bearbetning användbara formulär. Sammanlagt 32 formulär måste kasseras på grund av ofullständigt besvarande. Bortfallet i förhållande till de beräknade stickprovsstorlekarna torde huvudsakligen bero på tillfällig frånvaro, främst på grund av sjukdom. I en skola inom ortstyp 1 uppkom bortfall genom att skolan även i G och R tog ut endast elever födda 5, 15 och 25, såsom var föreskrivet för A. En skola i ortstyp 1 erhöll på grund av misstag vid distributionen G- i stället för ^-blanketter. Slutligen har en skola i ortstyp 1 ej alls låtit utföra undersökningen, och en realexamensklass i ortstyp 3 har varit ledig vid undersökningstillfället. Någon minskning i klassernas faktiska elevantal kan också ha ägt r u m mellan tidpunkten för skolstatistikens uppgifter och undersökningstillfället. I abiturientmaterialet skulle ca en tiondel (36/36s) av eleverna i högsta ringen ingå. Detta kunde enligt skolstatistiken beräknas bli omkring 1 148 elever. 1 detta fall fick rektorerna rekvirera erforderligt antal exemplar av frågeformuläret. Sådana beställningar inkom för 1 089 abiturienter. Två skolor med sammanlagt 124 högstaringare lämnade inga uppgifter och deltog ej heller i undersökningen. Om en tiondel av dessa abiturienter läggs till de anmälda, kommer vi upp i 1 101 tänkbara deltagare, vilket med 47 (eller 4 procent) understiger den ovan beräknade stickprovsstorleken. Denna skillnad torde delvis sammanhänga med att elever avbrutit skolgången före eller närmast efter studentskrivningarna och ej längre varit kvar i skolan vid undersökningstillfället. Ett sådant bortfall avser huvudsakligen elever med svaga skolresultat. Vid själva undersökningen deltog alla skolor med abiturienter utom fyra, däribland de två ovannämnda. Användbara svar inkom från 962 abiturienter. Ett svar behövde kasseras före

37 bearbetningen. Svarsfrekvensen uppgår till 87 procent, om man beräknar den i relation till de 1 101 enligt ovan tänkbara deltagarna.

Abiturientmaterialets

sammansättning

1 tabell 6 har abiturientmaterialet fördelats efter linje och kön. De minsta undergrupperna utgöres av pojkar på allmänna linjen och flickor på reallinjen, vilka uppgår till omkring 100 personer vardera. Tabell 6. Abiturientmaterialet (A) fördelat efter linje och kön Pojkar

Flickor

Samtliga

91 102 299

134 227 109

225 329 408

962 Allmän linje (A), Latinlinje (L). . . Realiinje (R) Samtliga Anm. S. k. A-kombinationer

L och R hos 32 pojkar och 32 flickor har räknats till L resp. R.

Till grundmaterialet — samtliga högstaringare i resp. undergrupper enligt statistiska centralbyråns hålkortslistor — förhåller sig materialet på sätt som framgår av nedanstående tablå över procenten undersökta elever. A-materialet i procent av grundmaterialet

Allmänna linjen Latinlinjen Reallinjen Samtliga

Pojkar

Flickor

Samtliga

8,1 9,2 7,6

8,8 9,0 7,5

8,5 9,0 7,6

8,0

8,5

8,3

En viss underrepresentation av reallinjens och en viss överrepresentation av latinlinjens elever i förhållande till det genomsnittliga kan spåras i denna tablå. Delvis torde den sammanhänga med att realare i något större utsträckning än övriga kan ha avbrutit efter studentskrivningarna, då de ej sett sig ha möjlighet att erhålla betyg av den nivå som krävs vid de spärrade utbildningsanstalter, till vilka de ofta går. En fråga om frivillig kvarsittning (A 29, jfr kapitel 13) uppvisar en linjeolikhet som stöder detta antagande. Någon närmare granskning av bortfallet har emellertid ej företagits.

Grenvalsmaterialets

sammansättnins o

I tabell 7 har grenvalmaterialet fördelats efter linje och kön. Här har även de olika ortstyperna hållits isär. Undergrupperna blir därvid delvis mycket små — som lägst endast 30 elever. Allmänna linjen saknas helt i ortstyp 4, vilket också varit medbestämmande för avgränsningen av denna grupp.

38 Tabell 7. Grenvalsmaterialet (G) fördelat efter linje, kön och ortstyp Ortstyp Samtliga

A pojkar flickor L pojkar flickor R pojkar Samtliga

42 66 24 128 280 143

40 170 213 111

30 37 37 94 227 101

249 231 233 557 1 168 556

2 994

113 52 73 81 232 78

64 76 59 84 216 123

622 Ett sammandrag för linjer och kön återfinns i följande tablå. Därintill har även undergruppernas storlek i procent av grundmaterialet angivits. G-materialet i procent av grundmaterialet:

i absoluta tal:

Allmänna linjen Latinlinjen Samtliga

Pojkar

Flickor

Samtliga

Pojkar

Flickor

Samtliga

249 233 1 168

231 557 556

480 790 1 724

15,4 16,9 17,4

10,5 15,4 18,4

12,6 15,9 17,7

1 650

2 944

17,0

15,3

15,9

Variationerna i procent-andelar kring totalvärdet 15,9 sammanhänger med att G-materialet dels är ett urval ur endast de 57 procent av eleverna som tillhör ortstyperna 1—5, dels bygger på olika urvalskvoter i olika ortstyper. Därvid har storstäderna med förhållandevis stor andel av eleverna på allmänna linjen blivit underrepresenterade i jämförelse med rikspopulationen och eleverna i små gymnasier utan A-linje sannolikt överrepresenterade. Därtill har stickprovet från A-linjen i storstäder också blivit särskilt skevt genom att tre rena pojkklasser men ingen ren flickklass kommit att dras vid utlottningen av var tionde klass. Om denna skevhet ej uppkommit skulle andelarna ha hållit sig kring 12—13 procent både för pojkar och flickor på A-linjen i ovanstående tablå. Genom den metod vi senare kommer att tillämpa vid resultatanalysen kommer dessa ojämnheter emellertid ej att få någon större betydelse.

Realskolematerialets

sammansättning

I tabell 8 visas realskolematerialets sammansättning med hänsyn till klassnivå (Rh resp. Rn), kön, gymnasieplaner och ortstyp. I ortstyp 4 förekommer inga elever på det lägre skolstadiet, eftersom vi på orter utan tillgång till 4-årigt gymnasium uttog endast elever ur högsta realskoleklassen. Rh är i majoritet i ortstyperna 3 och 5, Rn i ortstyperna 1 och 2.

39 Tabell 8. Realskolematerialet (R) fördelat efter stadium, kön och ortstyp samt gymnasieplaner Ortstyp Samtliga

Rh

Rn

5 I Gymnasium i å r . p fl II Ej gymnasium. . p fl

191 97 102 122

248 80 141 178

252 179 178 298

452 433 311 501

206 137 102 207

1 349 926 834 1 306

Summa Rh

1 697

4 415

38 40 66 119

524 494 352 823

66 68

454 295

2 942

1 049

7 357

I Gymnasium i å r . p fl II Ej gymnasium. . p fl III Gymnasium nästa år p fl

244 249 84 220

172 117 111 229

70 88 91 255

_. — — —

138 78

116 91

134 58

— —

Summa Rn

1 013

696 Rh + Rn

1 525

1 483

1 603

1 697

Eleverna i de olika ortstyperna och på de olika skolnivåerna har sammanslagits i nedanstående tablå, som ger en sammanfattande bild av 7?-materialet. Uppgiften om gymnasieplaner har inhämtats genom frågorna R 13 och R U.

I Gymnasium i år 77 Ej gymnasium III Gymnasium nästa år Samtliga

Pojkar

Flickor

Samtliga

1 873 1 186 454

1 420 2 129 295

3 293 3 315 749

3 513

3 844

7 357

Bland de elever som tänker övergå till gymnasium är pojkarna i majoritet (7: 57 procent resp. III: 61 procent), medan de elever som ej har planer på att gå vidare till gymnasium endast till 36 procent utgöres av pojkar. Andelen pojkar i G-materialet, som har samma ortstypssammansättning, uppgår till 56 procent, vilket stämmer väl överens med de 57 procenten i grupp I ovan. Bearbetningen av f?-materialet har i det följande koncentrerats på dem som hade för avsikt att övergå till gymnasium »i år», alltså vid närmaste årskursskifte. Denna grupp betecknas i fortsättningen R I. De elever i näst högsta realskoleklassen som avsåg att vänta ytterligare ett år med gymnasieansökan, trots att de som regel haft tillgång till 4-årigt gymnasium, har endast blivit föremål för mycket summarisk bearbetning. Deras ett år äldre motsvarigheter bland eleverna kan ju för övrigt sägas ingå i R I, där även sådana återfinns som hade haft möjlighet att övergå till gymnasium redan

40 förra året. Vad slutligen den grupp beträffar som ej uppgett sig ha några planer på gymnasiestudier, här betecknad R II, så har av kostnadsskäl ca 50 procent av materialet bortlottats före bearbetningen. Endast elever födda på dagar med udda nummer har medtagits i bearbetningen. Den bearbetade delen av JR 77 har den sammansättning som framgår av tabell 9. Tabell 9. Den bearbetade delen av material R II fördelad efter stadium, kön och ortstyp Ortstyp Samtliga

Rh II Rn II

p fl p fl Rh + Rn

62 47 47 101 257

67 89 58 121 335

93 146 51 132 422

134 226

56 109 33 61 259

412 617 189 415 1 633

Den för bearbetning utlottade delen av R II varierar i olika undergrupper mellan 43 och 61 procent av hela R II. I 4 av 18 undergrupper är avvikelserna från 50 procent nog stora att ge chi 2 -värden som är signifikanta på 5 procentnivån. Då en kontroll visat att inga fel blivit begångna vid sorteringen, måste ojämnheten ändå betecknas som slumpmässig.

Sammanfattning Genom olika stickprovsförfaranden har tre undersökningsmaterial tagits ut, nämligen A: ett abiturientmaterial omfattande 962 elever i det allmänbildande gymnasiets högsta ring; G: ett grenvalsmaterial omfattande 2 994 elever i det allmänbildande gymnasiets ring I3 och II 4 ; R: ett realskolematerial omfattande 7 357 elever i den allmänna realskolans högsta och näst högsta klasser, enhetsskolans 9 g och flickskolans klass 3 5 och motsvarande. Inom realskolematerialet har särhållits en grupp (JR I) på 3 293 elever som samma år undersökningen skedde avsåg att söka till gymnasium, en grupp (JR II) på 3 315 elever, varav i flertalet bearbetningar endast 1 633 medtagits, som ej avsåg att övergå till gymnasium, samt en grupp (R III) på 749 elever som avsåg att söka till gymnasium året efter undersökningen. Sistnämnda delmaterial har endast i obetydlig grad bearbetats. Även om i samtliga material vissa ojämnheter i representationen av grundmaterialens undergrupper förekommer, är dessa ojämnheter ej större än att materialen på ett betryggande sätt får anses återspegla förhållandena i de populationer ur vilka de dragits.

II

VALSITUATIONERNA

KAPITEL 4 Forskningsb akgrund

Vi har försökt dela upp forskningen om valet av studieväg och yrkesinriktning på ett antal kategorier. Dessa sammanfaller i viss mån med olika vetenskapliga discipliners sätt att nalkas problemen. Vi skall inledningsvis nämna två aspekter utan att närmare gå in på dem. Den första är den demografiska beskrivningen och analysen av befolkningens fördelning efter utbildning och yrke vid olika tidpunkter, som kan företas på grundval av exempelvis folkräkningsdata. Den andra aspekten är den beskrivning och analys av elevernas fördelning på olika skolformer och utbildningslinjer, som kan göras bl. a. med ledning av utbildningsstatistikens uppgifter. I detta sammanhang är dessa typer av data beträffande faktiska val främst av intresse som en bakgrund till elevernas planerade val, förutom att de utbildningsstatistiska uppgifterna redan tjänat till ledning för uttagningen av våra undersökningsmaterial. Ett mellanläge mellan utbildnings- och yrkesstatistiken och den mera sociologisk-psykologiska analysen av faktorer i samband med valen intar de undersökningar av skolungdomens yrkesplaner som med enkätmetod företagits av arbetsmarknadsstyrelsen och redovisats av Ingrid Fjellander i serien Arbetsmarknadsstatistik: Specialundersökningar (1956—1958). Dessa undersökningar belyser bestämdheten i utbildnings- och yrkesvalet inom olika skolformer och fördelningen av planerna på olika utbildningsvägar och yrken. Särskild nära beröring med vår undersökning har enkäten bland abiturienterna 1957.

Sociala och geografiska faktorers samband med valet Vi kommer nu över på de mera orsaksbetonade analyserna av valet och börjar med sociala och geografiska faktorer. Kring dessa problemställningar har en mycket omfattande forskning vuxit fram i vårt land. Denna forskning togs först upp inom ämnet statistik, och senare har även sociologiska och pedagogiska forskare visat stort intresse för dessa frågeställningar. En avsevärd del av denna forskning har tillkommit i anslutning till statliga utredningar om den högre utbildningen och dess finansiering. Det är skäl att först nämna Wicksells och Jernemans utredning angående till-

44 strömningen till de intellektuella yrkena (1935) och den i samband därmed av Wicksell och Larsson företagna statistiska undersökningen av de svenska universitets- och högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden (1936). Där redovisades bl. a. studenternas fördelning med hänsyn till faderns yrke och inkomst. Därvid introducerades en i senare utbildningsstatistik ofta återkommande klassificering av yrkena (1936, s. 25—27). Från samma tid härrör Dahns studier rörande den studerande ungdomens geografiska och sociala härkomst (1936). Nästa stora undersökning av detta slag är Mobergs och Quensels för 1945 års universitetsberedning utförda studie av studenternas sociala ursprung, betyg i studentexamen, vidare utbildning, yrkesval m. m. Även studentsociala utredningens betänkande av år 1948 förtjänar att nämnas i detta sammanhang. Besläktad med dessa undersökningar är också Mobergs doktorsavhandling från 1951 »Vem blev student och vad blev studenten?». Moberg och Quensel studerar 1930, 1937 och 1943 års studentårgångar, Moberg dessutom också 1910 och 1920 års studenter. En svårighet med de hittills nämnda undersökningarna är att de avser enbart studenter. De gör det möjligt att studera den sociala och yrkesmässiga fördelningen bland studenterna och i grova drag sätta den i relation till motsvarande fördelning för totalbefolkningen. Men för en mera noggrann analys av den sociala selektionen till högre utbildning krävs att en totalgrupp följs genom utbildningsväsendet och att bortfallet vid olika valtillfällen och hinder studeras i förhållande till sociala variabler. En undersökning som fullföljer ett sådant program är Boalts doktorsavhandling »Skolutbildning och skolresultat för barn ur olika samhällsgrupper i Stockholm» (1947). En årskull barn i Stockholm följs genom utbildningsväsendet och de träffade valen resp. framgången på olika skolstadier korreleras med olika mått på social status. Boalt försöker också renodla sambanden med partialkorrelationsteknik. Husen har i flera undersökningar utnyttjat data från inskrivningarna till värnpliktstjänstgöring för analys av sociala faktorer i relation till begåvningsvariabler vid valet av utbildning och yrke. Han inledde därvid också försöken att uppskatta begåvningsreserver. Som representativa arbeten i detta sammanhang skall nämnas »Begåvning och miljö» (1948a) och »Testresultatens prognosvärde» (1950). Vi har anledning att återkomma till dessa i samband med behandlingen av psykologiska faktorer. E n bild av sociala och geografiska faktorers samband med utbildningsvalet i ett allsidigt sammansatt material ges i Härnqvists undersökning av reserverna för högre utbildning, utförd på uppdrag av 1955 års universitetsutredning (1958). Ett fjärdedelsurval av en årsklass manliga elever följdes från 10- till 20-årsåldern och val av högre skolgång resp. framgång i högre skolgång relaterades till elevernas betygsnivå i utgångsläget och till sociala och utbildningsgeografiska förhållanden. Som ett samlat uttryck för dessa

45 samband har vi ur primärtabellerna till undersökningen sammanställt följande tablå över frekvensen av dem som aldrig börjat i realskola resp. dem som avlagt studentexamen på allmänt eller tekniskt gymnasium. Mellangruppen med lägre teoretisk utbildning har för överskådlighetens skull uteslutits. Dess storlek motsvarar återstoden av 100 procent. Betygen avser folkskolans fjärde klass, och gränsen har dragits vid medelbetyget Ba, dvs. vad som senare blev behörighetsgränsen för tillträde till realskolan. Talen avser procenten pojkar i resp. kategorier som tillhör en viss utbildningsgrupp. övriga

Socialgrupp 1

Medelbetyg Ba och högre Storstäder och universitetsstäder . . Övriga orter med skolform A övriga orter med skolform B och Medelbetyg under Ba Storstäder och universitetsstäder . . övriga gymnasiestäder övriga o r t e r med skolform A övriga orter med skolform B och lägre

Ej börjat realskola

Avlagt stud.ex.

Ej börjat realskola

Avlagt stud.ex.

2 6 6

73 65 52

36 39 55

24 19 12

22 33 43

23 17 0

83 90 93

1 1 <1

<1

Ett m a r k a n t uttryck för de sociala skillnaderna i övergången till högre utbildning har man bl. a. däri att procenten som ej börjat realskola är större i de lägre socialgrupperna i den högre betygsgruppen än t. o. m. motsvarande procenttal i den högre socialgruppens lägre betygsgrupp. Detta går igen i alla ortstyper. I städer med gymnasier är procenten som avlagt studentexamen ungefär lika stor bland de betygsmässigt sämre eleverna i socialgrupp 1 som bland de betygsmässigt bättre eleverna i de lägre socialgrupperna. Bland de bättre eleverna är studentexamensprocenten mer än dubbelt så stor i socialgrupp 1 även på de utbildningsmässigt sämst lottade orterna än vad den är i lägre socialgrupper i orter med alla utbildningsresurser tillgängliga. Detta är några av de ojämnheter i rekryteringen som kan utläsas u r tablån. Besläktade med de här nämnda undersökningarna är Husens (1948 b) och Neymarks (1961) studier över flyttningstendenser, i den senare undersökningen bl. a. i relation till utbildning och yrke, och Gösta Carlssons studie av social rörlighet mellan olika samhällsklasser (1958). Utbildningen framstår som en pådrivande faktor bakom rörligheten såväl geografiskt som socialt. En särskild aspekt på de sociala faktorerna tas upp av Husen (1961),

46 när han hävdar att en tidig differentiering av eleverna på teoretisk och icke teoretisk utbildning förstärker de sociala faktorernas inverkan. Vi h a r hittills hållit oss till den svenska forskningen. Även internationellt är de sociala och geografiska faktorernas stora inflytande på utbildningsoch yrkesvalet väl kända. Vi skall här endast hänvisa till ett nyutkommet arbete »Ability and educational opportunity» (Halsey 1961), som redogör för en OEEC-konferens i Kungälv 1961 med deltagande från flertalet europeiska länder utanför östblocket samt från Förenta Staterna. Bl. a. visar Floud med utgångspunkt i huvudsakligen engelskt material att den sociala selektionen ej äger rum bara vid valen av högre utbildning utan även under utbildningens gång i form av studieavbrott o. d. Ferrez visar med franska siffror de geografiska faktorernas starka inflytande på utbildningsvalet. Vi har i detta avsnitt hänvisat till ett flertal undersökningar som visar de trögheter i utbildningsvalet som uppkommer genom sociala och geografiska faktorer. Dessa faktorer verkar olika starkt vid olika valtillfällen. I Sverige torde den mest kritiska punkten ha varit övergången från folkskola till realskola, medan elevernas prestationer därefter har varit en starkare faktor i urvalet, samtidigt som inverkan av socialt ursprung och geografisk hemmahörighet avtagit i betydelse. De sociala och geografiska faktorerna verkar troligen både på ett mera direkt och på åtskilliga indirekta sätt. Den direkta påverkan består i att ekonomiska hinder för fortsatt utbildning resp. hinder i form av stora avstånd till utbildningsmöjligheter gör sig gällande. Den indirekta påverkan kan sammanhänga med olikheter i värderingen av högre utbildning bland föräldrar tillhörande olika samhällsgrupper. Eftersom samhällsgrupperna är ojämnt fördelade i geografiskt hänseende, kan olikheterna framstå även såsom geografiskt betingade. E n ännu mera subtil väg är att socialgruppstillhörigheten påverkar elevens själwärdering och egen anspråksnivå och därmed leder till ett val av statusmässigt mera blygsamma vägar, även i de fall där de intellektuella förutsättningarna är utmärkta och de ekonomiska och geografiska hindren överkomliga. Begåvnings- och personlighetsmässiga faktorers samband med valet av utbildning och yrke Vi skall behandla de begåvnings- och personlighetsmässiga faktorerna från två något olika synpunkter. Den första är deras samband med själva valtendenserna, den andra deras samband med lämpligheten för den väg som valts. Vissa undersökningar berör båda aspekterna, och placeringen av vår hänvisning kan därför någon gång vara diskutabel. I stort sett synes det dock möjligt att hålla fast vid den gjorda distinktionen. Det är den första gruppen av undersökningar som är viktigast från vår synpunkt, eftersom de resultat vi själva skall redovisa närmast hamnar under denna rubrik.

47 Vi skall här först nämna några stora amerikanska projekt. Terman och hans medarbetare har i en serie undersökningar följt en stor grupp av högt begåvade barn och studerat deras senare anpassning bl. a. i utbildnings- och yrkeshänseende (t. ex. Terman & Oden 1947). Strong har undersökt intressena hos personer i olika yrkesgrupper, såväl genom följdstudier av ungdomar som senare valt viss utbildning som genom tvärsnittsundersökningar bland redan yrkesverksamma (t. ex. Strong 1943, 1955, Darley & Hagenah 1955). Thorndike och Hagen (1959) har följt en grupp på 10 000 män, testade under andra världskriget inom amerikanska flygvapnet, och studerat deras yrkesval i relation till begåvning, personlighetsdrag och intressen. Flanagan och hans medarbetare har 1960 gjort en synnerligen omfattande inventering av amerikansk skolungdoms begåvning, intressen, skolprestationer m. m., och avsikten är att följa materialet under 25 år. Undersökningen går under beteckningen Project Talent (Flanagan m. fl. 1962). Super och hans medarbetare, till vilka vi återkommer i ett senare avsnitt, har såsom ett led i projektet Career Pattern Study vid Teachers College, Columbia University, sammanställt forskningsresultat beträffande karakteristiska skillnader mellan olika yrkesutövare (Super & Bachrach 1957). Harvard Studies in Career Development under ledning av Tiedeman är ett annat pågående samordnat försök att belysa faktorer i valet av utbildning och yrke (Tiedeman 1961). Med tonvikt på själva vägledningsproceduren har Rothney (1958) gjort intensiva följ dundersökningar av high-schooleleverna i fyra städer i Wisconsin (Wisconsin Counseling Study). I vårt land har Husen på material från värnpliktsinskrivningarna studerat sambandet mellan intelligenstestresultat, utbildning och yrke (1948 a, 1950). Även Neymark (1961) sätter yrkesvalet i relation till begåvningsnivån, och detsamma gäller för övrigt flera andra bland de i avsnittet om sociala faktorer nämnda undersökningarna. Henricson (1961) har undersökt förskjutningarna i enhetsskolelevernas yrkesintressen och sambandet mellan linjeval och yrkesintressen. I skolöverstyrelsens försöksrapporter har h a n också relaterat ämnes- och linjevalet till resultaten i ett prov för olika begåvningsfaktörer. Liknande jämförelser görs av Härnqvist (1960). Vi har hittills hänvisat till ett urval av undersökningar men utan att referera några resultat. På en punkt skall vi vara något utförligare, därför att det gäller en undersökning som är nära besläktad med den som här skall rapporteras och som dessutom endast i ringa utsträckning finns tillgänglig i tryckt form. Under läsåren 1944/45 och 1945/46 lät psykotekniska institutet i Stockholm elever i Stockholms gymnasier, ringarna II 4 och I3, genomgå grupptestning jämte intresseundersökning. Preliminära resultat från dessa undersökningar redovisades av Fellenius (1946) och Härnqvist (1946). En mera utförlig undersökning av elevernas utbildnings- och yr-

48 kesplaner, däribland även en följdstudie t. o. m. vårterminen 1950, utfördes av Härnqvist och rapporterades i stencilform (1949, 1950). Det mera ingående undersökta materialet bestod av 577 pojkar från ringarna II 4 och I 3 i Stockholms gymnasier. Dessa hade i ett frågeformulär angett sina planer på utbildning efter studentexamen. Omkring 75 procent av eleverna hade bestämda utbildningsplaner i den meningen att de angett en utbildningsväg såsom huvudinriktning. Återstoden hade jämställt olika alternativ beträffande sina planer. Utbildningsplanerna jämfördes med elevernas intresse för olika sysselsättningar och ämnesområden, deras resultat i verbala och tekniska test och deras skolbetyg. Planerna sattes också i relation till faderns socialgrupp och yrke. Bl. a. studerades frekvensen av direkta överensstämmelser mellan faderns yrke och sonens utbildningsplaner. Markanta samband kunde noteras i samtliga hänseenden. Vid följ dunder sökningen kunde 571 av de ursprungligen 577 eleverna återfinnas. Först studerades grenval samt avbrott och förseningar på gymnasiet inom den undersökta gruppen. Därefter undersöktes sambandet mellan de i grenvalsringarna angivna utbildningsplanerna och den utbildning eller annan verksamhet som personerna bedrev vid det senare undersökningstillfället två till tre år efter studentexamen. I omkring 35 procent av fallen kunde fullständig överensstämmelse mellan planer och val konstateras. I omkring 25 procent av fallen kunde man tala om en partiell överensstämmelse, dvs. man hade valt en alternativt angiven väg. Återstoden visade ingen överensstämmelse i valen. »Träffprocenten», som varierade mellan olika vägar, var störst bland dem som planerat medicinska studier. Förskjutningarnas samband med intressen, testresultat och betyg blev föremål för undersökning. Betygens samband med utbildningen tenderade att öka från planer till faktiska val, och effekten av spärrar gjorde sig starkt märkbar. Däremot syntes de sociala faktorerna snarast minska i betydelse genom de inträffade förskjutningarna. Ett forskningsmaterial som under 1961 insamlats gemensamt av statistiska centralbyrån och en kommitté inom statens råd för samhällsforskning kommer att göra följdstudier av representativa elevgrupper möjliga. Alla svenska skolor fick under vårterminen 1961 lämna uppgifter om var tionde elev född 1948 utvald enligt födelsedatum. Samma elever genomgick en serie test och besvarade frågeformulär om planer, intressen, skolinställning m. m. (Svensson 1961). Nya uppgifter kommer varje år under elevernas skolgång och senare under deras högre studier att tillföras registret, som därigenom blir ett synnerligen värdefullt underlag för forskning om valfaktorer, skolframgång m. m. Begåvnings- och personlighetsmässiga faktorers samband med lämpligheten för utbildning och yrke Vi tangerar här ett av den tillämpade psykologins viktigaste områden, där ett utomordentligt stort erfarenhetsmaterial finns samlat. Dels har vi den

49 psykologiska arbetsanalysen sådan den görs som förberedelse för urval av elever och personal och för yrkesvägledande syften, dels undersökningar om olika testmetoders tillförlitlighet i samband med urval och vägledning. Vi kan för resultaten endast hänvisa till gängse handböcker om psykologisk testning, industripsykologi, yrkesvalets psykologi och »guidance». Några generaliseringar skall vi dock tillåta oss att försöka. I fråga om utbildning och yrke kan man särskilja dels olika nivåer — enligt prestationer, kvalifikationer, ansvar —, dels på varje nivå olika inriktningar. Det finns en markerad korrelation mellan individernas intellektuella kapacitet och deras lämplighet för utbildning och yrke på viss nivå. Men eftersom utbildning på förberedande stadier i hög grad fungerar som gallringsinstrument, är den intellektuella nivåvariationen förhållandevis beskuren inom en grupp av personer som på ett mognare åldersstadium har möjlighet att aspirera på ett visst slags utbildning eller yrke högre upp på skalan. Och dragningskraften hos de högre nivåerna gör i sin tur variationen mindre bland dem som konkurrerar om placeringar lägre i hierarkin. I realiteten får man därför visserligen positiva men i allmänhet ej så höga korrelationer mellan resultat i intelligenstest och visad lämplighet för viss utbildning eller yrke bland sådana personer som får chans att försöka och alltså kan studeras. Speciella anlag, personlighetsdrag och i synnerhet intressen visar ett tydligt samband med den inriktning en individ väljer. Men också därvid inträffar en viss homogenisering av de grupper som kan studeras inom de olika yrkena eller utbildningsvägarna, och sambanden mellan egenskaper och lämplighet framträder därför ej särskilt starkt för personer inom en i valhänseende enhetlig grupp. Därtill kommer kompensatoriska förhållanden mellan olika egenskaper och variationer i yrkenas faktiska utformning, som gör att personer med rätt olikartad egenskapsstruktur kan göra sig gällande inom yrkets eller utbildningens ram. Därför bör man ej heller räkna med att det för en viss individ finns just ett eller några få speciella yrken som passar. Variationsmöjligheterna är tvärtom stora för de flesta individer. Teorier om utbildnings- och yrkesvalet Forskningen om utbildnings- och yrkesval har i hög grad varit empiriskt betonad och styrd av praktiska målsättningar snarare än av teorier. En viss tendens till teoribildning har dock visat sig under de senaste tio åren. Särskilt är det kanske Supers arbeten (t. ex. 1957) som bör nämnas, men även Ginzberg (1951), Roe (1956), Holland (1959) och andra har stimulerat intresset för teoretiska formuleringar inom området. Vi skall här utnyttja slutkapitlet i »Scientific careers and vocational development theory» (Super & Bachrach 1957) för att återge några riktningar i teoribildningen. 4—205394

50 Man urskiljer där tre slags teorier, nämligen egenskaps- och faktorteorin, sociala systemteorin och personlighetsteorier. Man söker sedan integrera dessa till en gemensam övergripande teori. Egenskaps- och faktorteorin utgår från differentialpsykologin och söker förklara valet av och framgången i ett yrke utifrån individuella egenskaper och faktorer. Den sammanfattar resultaten av yrkesanalyser, validitetsundersökningar av psykologiska mätmetoder o. d. och antar att mera exakta mätmetoder skall öka möjligheterna att förutsäga och förklara utbildnings- och yrkesvalet och belysa de krav som olika yrken ställer. Flertalet undersökningar som vi hänvisat till i de båda närmast föregående avsnitten kan sägas falla inom denna teoris ram, även om de vanligtvis inte uttryckligen ansluter till någon teori överhuvud taget. Sociala systemteorin lägger tonvikten vid det dynamiska samspelet mellan individen och de sociala system som påverkar honom. Ett grundbegrepp i teorin är s. k. utvecklingsuppgifter, som möter individen och tvingar honom att göra vissa val. Dessa uppgifter är olika på olika utvecklingsstadier. I skolåldern exempelvis består de i att individen först måste anpassa sig till skolförhållandena, klara de olika ämnenas krav, välja ämnen och linjer. På högre skolstadier kommer så val som preliminärt påverkar yrkesinriktningen. Det intressanta är att yrkesvalet här betraktas som slutsteg i en lång utvecklingsprocess, där tidigare val inte bara innebär ett successivt närmande till vissa mål utan också tillerkänns ett utvecklingsbefrämjande värde. Personlighetsteorierna för yrkesutvecklingen har det gemensamt att de betonar betydelsen av individens personlighetsstruktur och dess dynamiska utveckling. Yrkesvalsprocessen ses som en aspekt av den allmänna personlighetsutvecklingen. Den kan betraktas som en serie beslut, där handlandet i varje ny valsituation begränsas av tidigare beslut. Valen påverkas av de behovsmönster som bildas tidigt i utvecklingen, och de grundas på en framväxande självkännedom och känsla av personlig identitet. Yrkesvalet är ett sätt att förverkliga den uppfattning individen har om sig själv, hans jagideal eller rollförväntan. Den integrerade teori, som referaten av de mera specialinriktade teorierna utmynnar i, formuleras i tolv satser som vi i sammandrag skall återge (Super & Bachrach 1957, s. 118—120). 1. Yrkesutvecklingen är en pågående, kontinuerlig, på det hela taget irreversibel process. I utvecklingen kan olika stadier (life stages) urskiljas, nämligen — och här håller vi oss till de engelska termerna — »growth, exploration, establishment, maintenance, decline». 2. Yrkesutvecklingen är en ordnad och förutsägbar process som för de flesta följer ett visst mönster, bestämt bl. a. av att olika individer inom en och samma kultur möter likartade utvecklingsuppgifter. 3. Yrkesutvecklingen är en dynamisk process i den meningen att den

51 innebär ett samspel mellan individens förutsättningar och de utvecklingsuppgifter som måste bemästras, mellan personliga och sociala faktorer, mellan individens uppfattning om sig själv och den yttre verkligheten. 4. Individens uppfattning om sig själv (self-concept) börjar utvecklas i barndomen, blir klarare under tonåren och färgas då också av det förestående yrkesvalet. 5. Verklighetsfaktorer, i form av såväl personliga förutsättningar som förhållanden i den yttre omgivningen, spelar en allt viktigare roll i yrkesutvecklingen från de tidiga tonåren till vuxen ålder. 6. Hur individen identifierar sig med föräldrarna har betydelse för hans val av adekvata roller och rollernas omvandling till yrkesönskningar och yrkesplaner. I ett samhälle med tydliga könsroller är det troligt att yrkesanpassningen blir lättare för dem som identifierar sig med en person av sitt eget kön. 7. Riktningen och hastigheten i en individs rörelse från en yrkesnivå till en annan står i samband med hans intelligens, föräldrarnas socialgrupp, hans eget statusbehov, hans värderingar, intressen, samarbets- och ledarförmåga samt med tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden. 8. Individens yrkesinriktning står i samband med hans intressen, värderingar och behov, hans identifiering med föräldrar och andra personer, hans utbildnings nivå och kvalitet samt med yrkesstruktur, utvecklingstendenser och attityder i det samhälle där han lever. 9. Även om varje yrke kräver ett karakteristiskt mönster av anlag, intressen och personlighetsdrag, är marginalerna tillräckligt vida för att tilllåta en viss variation hos individerna inom varje yrke och en viss mångsidighet i varje individs yrkesmöjligheter. 10. Individens tillfredsställelse sammanhänger med i vilken utsträckning han kan finna utlopp för sina anlag, intressen, värderingar och personlighetsdrag i sitt yrke. 11. Den grad av tillfredsställelse som individen får ur sitt arbete är proportionell mot den grad i vilken han där förmått förverkliga sin uppfattning om sig själv (self-concept). 12. Arbete och yrke intar en central plats i personligheten för de flesta män och för många kvinnor, men för vissa individer är de å andra sidan perifera, tillfälliga eller till och med obefintliga, och sådant som förhållandet till andra människor eller hemmet intar den centrala platsen. Innan vi lämnar teorin för yrkesvalsprocessen skall vi något närmare se h u r Super behandlar de tidigare stadierna i utvecklingen (jfr sats 1 i den integrerade teorin). Referatet bygger på Supers framställning i »The psychology of careers» (1957). Super behandlar adolescensen som en övergångsperiod, då den växande söker komma underfund med vad som kännetecknar en vuxens beteende, prövar olika »modeller» för detta och tar reda på vilken av dessa som både

52 stämmer överens med hans egen uppfattning om sig själv och kan accepteras av omgivningen. Adolescensen blir på detta sätt en utforskandets period, och det gäller såväl den allmänna personlighetsutvecklingen som yrkesinställningen. Detta utforskande börjar redan långt före adolescensen i hemmet, där föräldrarna fungerar som »rollmodeller», med vilka barnet identifierar sig. Dessa roller prövas först i lekens form men också i småsysslor inom hemmets ram. I skolan systematiseras detta utforskande av de egna förutsättningarna i förhållande till omvärldens krav. Det sker vid studiet av de olika ämnena, genom särskilda orienteringskurser (jfr grundskolans praktiska yrkesorientering) och genom föreningsliv och andra aktiviteter vid sidan av skolschemat. Men också det dagliga umgänget med kamraterna är betydelsefullt för utvecklandet av individens »self-concept». Ofta erbjuder skolmiljön andra modeller än dem barnet mött i hemmet: lärare och kamrater. Detta kan skapa konflikter men leder också ofta till en förskjutning i adekvat riktning av sj älv-uppfattningen. Ett exempel skulle kunna vara det teoretiskt begåvade barnet som vuxit upp i en miljö utan intellektuella ideal och som vid mötet med skolan och lärarna får sin bild av en vuxens beteende ändrad och bättre anpassad till sina egna förutsättningar. Den svårighet som begåvade barn ur arbetarmiljö ofta upplever vid anpassningen till en teoretiskt betonad skolgång kan ses som ett uttryck för den extra påfrestning som bytet av eller förskjutningen i rollmodell och självuppfattning innebär för dem. Utvecklandet av en yrkesinställning påverkas också under de senare tonåren av deltidsarbete och sommararbete vid sidan av skolan. Vid övergången från skola till arbete utsätts självuppfattningen för en realitetsprövning. Ungdomarna får då handgripligen erfara, om det är någon som är villig att betala för deras prestationer inom det område som deras självuppfattning har kommit dem att välja, eller om någon bedömer deras prognos så gynnsam att de får tillgång till den ytterligare utbildning, som krävs för att de skall kunna nå det yrke de önskar. Ofta kan anspråken inte infrias. I ett samhälle med stor social rörlighet finns det en allmän tendens att sikta uppåt på status-skalan i förhållande till sitt ursprung, men alla kan inte gå i den riktningen. I de högre socialgrupperna förväntas det att man åtminstone skall bibehålla sin ställning, men det räcker de individuella förutsättningarna inte alltid till för. Det finns också en tendens att en genomgången utbildning eller en avlagd examen anses göra vederbörande självskriven för en högre ställning, även när utbildningen i fråga har hunnit bli så vanlig att man i realiteten måste r ä k n a med konkurrens, där andra faktorer än utbildningsresultaten kan bli utslagsgivande. Efter realitetsprövningen vid inträdet på arbetsmarknaden följer ofta en försöksperiod, under vilken individen prövas på en rad mer eller mindre

53 olikartade yrken. Man kan uppfatta denna process som en serie försök att förverkliga sin självuppfattning. Denna process är kanske mest märkbar hos personer utan egentlig yrkesutbildning som prövar på arbeten inom vitt skilda yrkesområden. Men också bland dem som genom sin utbildning kommit in på ett relativt snävt avgränsat yrkesområde kan sådana försök iakttas. Ta exempelvis den unge läkaren som i sin praktiska tjänstgöring prövar på olika specialiteter innan han etablerar sig inom en bestämd sådan. Försöksperioden leder också till en viss förskjutning i självuppfattningen, som i modifierad form småningom i flertalet fall förverkligas i en rimlig utsträckning. Vi skall här lämna Super, eftersom vi nu är mest intresserade av de perioder som gäller utbildningen och inträdet i yrket och inte av de senare faserna i yrkesutvecklingen. Detta försök att se utbildnings- och yrkesvalet som en hel utvecklingsprocess och inte som ett enda val vid en bestämd tidpunkt bör kunna ge anknytningspunkter i analysen av vår egen undersöknings resultat.

Sammanfattning Vi har i detta kapitel gjort en översikt över forskning rörande utbildningsoch yrkesvalet ur några olika aspekter. Först behandlade vi sociala och geografiska faktorers inverkan, därefter individens begåvnings- och personlighetsmässiga förutsättningar. Avslutningsvis och mest utförligt har vi återgett några försök att teoretiskt sammanfatta kunskaperna om valprocessen.

KAPITEL 5 Valsituationerna i samband med gymnasieutbildning

Innan vi går över till att redovisa resultat från våra undersökningar, skall vi ge en kort översikt över de olika valsituationer och valmöjligheter, som möter eleverna i samband med gymnasiestudierna, samt diskutera valens allmänna karaktär och funktion mot den teoretiska bakgrund som refererats i föregående kapitel. Valen i nuvarande

skolorganisation

Vi skall i det följande behandla fyra olika valsituationer i samband med gymnasiestudier, nämligen (1) valet i realskolan, flickskolan och enhetsskolan mellan gymnasium och annan utbildning eller verksamhet; (2) valet mellan gymnasieformer och linjer; (3) valet mellan grenar inom en viss linje; (4) valet av utbildning eller annan verksamhet efter studentexamen. Utanför vår undersökning lämnar vi däremot de tidigare valtillfällen som är av betydelse för gymnasiestudierna, nämligen valet mellan realskola, flickskola eller folkskola resp. valet av ämnen, kurser och linjer i enhetsskolan (grundskolan). Detta är en av sammanhanget betingad avgränsning och inte uttryck för någon värdering av de olika valtillfällenas inbördes betydelse. Vi avstår också från att studera det mera definitiva yrkesvalet och behandlar endast yrkesönskningar och yrkesplaner, närmast såsom bestämningsfaktorer i de tidigare valsituationerna. (1) Valet av gymnasiestudier göres tidigast i allmänna realskolans klass 23, 3* resp. 45 eller kommunala flickskolans klass 3s, 4° resp. 5?. övergång kan då ske till första ringen av fyraårigt allmänbildande gymnasium. Övergång till första ringen av treårigt allmänbildande gymnasium eller fackgymnasium kan ske efter realexamen på allmän linje, efter klass 45, 56 resp. 67 i kommunal flickskola eller efter årskurs 9g i enhetsskolan. Vissa läroverk har både fyraåriga och treåriga linjer, andra har endast ettdera slaget. Elever från de nämnda högre klasserna kan också söka inträde i ring II 4 . För den praktiska realskolans elever på motsvarande stadier krävs prövning i ämnen som ej förekommer i denna skolform. För behörighet

55 att vinna inträde i gymnasium krävs också en viss betygssumma, som i stort sett innebär godkända vitsord i samtliga ämnen, därav betyget Ba i två eller AB i ett ämne. Genom konkurrensförhållandena blir dock den betygsnivå som i realiteten krävs för inträde vanligtvis avsevärt högre. För inträde vid tekniskt gymnasium fordras även viss industripraktik. En lätttillgänglig översikt över detaljbestämmelser återfinns i arbetsmarknadsstyrelsens broschyr »Skola och yrke», som utges årligen. (2) Vid samma tillfälle som valet av gymnasiestudier sker måste man välja gymnasieform samt på det allmänbildande gymnasiet linje. Gymnasieformerna är allmänbildande gymnasium, tekniskt gymnasium och handelsgymnasium. Linjerna inom det allmänbildande (eller allmänna) gymnasiet är allmän linje (A), latinlinje (L) och realinje ( R ) . Vid många läroverk saknas dock allmän linje. Eleverna där kan istället vid nästa valtillfälle, grenvalet, välja en s. k. A-kombination inom latin- eller reallinjen. I den ogrenade delen av gymnasiet (ringarna I4, II 4 och I3) är timplanerna för allmänna linjen mest lika reallinjens. En ytterligare begränsning i valmöjligheterna — och komplikation i undersökningen -—• uppkommer därigenom att vid många läroverk, där alla tre linjerna finns, en eller två av dem har endast treårig eller endast fyraårig studiegång. Tidpunkten för övergång till gymnasiet kan alltså bestämmas av önskningarna om linjetillhörighet, och linjevalet kan omvänt påverkas av önskemål om fyraårig resp. treårig studiegång i gymnasiet. (3) P å allmänna gymnasiet är ringarna III 4 , IV4, II 3 och III 3 uppdelade i grenar. Dessa grenar är på de olika linjerna följande: A: social och språklig gren; L: halvklassisk och helklassisk gren samt där A-linje saknas nyspråklig gren; R: biologisk och matematisk gren samt där A-linje saknas social och nyspråklig gren. Det tekniska gymnasiet är i de två högsta ringarna uppdelat i linjer. Eftersom denna valsituation ej berörs av vår undersökning, finns det emellertid ej anledning att närmare gå in på dess möjligheter. (4) Den fjärde valsituationen som vi kommer att behandla — valet av utbildning eller annan verksamhet efter studentexamen •— är så rik på möjligheter och så ostrukturerad, att vi ej kan göra en motsvarande specifikation som för de tidigare. En indelningsgrund som vi tillämpat i frågeformuläret till abiturienter (uppgift A 13) skall vi dock redovisa här, nämligen valet mellan kompletteringsstudier, praktik för inträde vid utbildningsanstalt, omedelbart inträde vid sådan, omedelbar yrkesverksamhet resp. annan sysselsättning efter studentexamen och ev. erforderlig värnpliktstjänstgöring. Dessa uppgifter kan i sin tur specificeras på yrkesområden eller motsvarande.

56 Teoretiska synpunkter på valen Vi har nu repeterat huvuddragen i den organisatoriska ram, inom vilken valen sker. Men det kan också vara lämpligt att sätta in dem i ett mera generellt sammanhang, och vi anknyter då till slutavsnitten i kapitel 4. Valsituationerna i samband med gymnasieutbildningen utgör led i en långvarig process, som för de flesta utmynnar i en relativt stabil yrkestillhörighet — eller för många av de kvinnliga eleverna en kompetens för viss yrkesutövning, som endast tidvis brukas. Denna valprocess är en viktig del av den allmänna personlighetsutvecklingen. Den fas däri, som vi sysslar med, är övergången från pubertetsåldern till vuxen ålder. Under denna ungdomsålder utvecklar individen en allt säkrare uppfattning om sig själv och sina möjligheter att förverkliga vissa modeller eller ideal. Valen i samband med utbildningen påverkas av denna självuppfattning, samtidigt som framgången eller misslyckandet i valen bidrar till att modifiera självuppfattningen i en mera realistisk riktning. Valprocessen har karaktären av flerstegsbeslut, där valmöjligheterna efterhand alltmera begränsas av tidigare gjorda val. I nuvarande gymnasieorganisation är två av stegen sammankopplade, nämligen valet att övergå till gymnasium och valet av linje. Tvånget att välja bör emellertid inte såsom sådant betraktas som en olägenhet, ty valen och den åtföljande realitetsprövningen fyller en viktig funktion i individens utveckling. De fungerar som s. k. utvecklingsuppgifter. Utan att ha mött och tvingats bemästra sådana skulle individen vara dåligt rustad för den vuxnes tillvaro, och detta gäller i desto högre grad ju mera komplicerat samhället är. Däremot bör valprocessen ej starta för tidigt, och de första och osäkraste valen bör ej vara sådana att de utestänger stora sektorer av senare valmöjligheter. Stegen bör överhuvud taget vara små och förgreningen ske så att psykologiskt och yrkesmässigt varandra näraliggande alternativ behålls tillsammans så länge som möjligt. Utifrån dessa generella formuleringar skulle mera konkreta hypoteser kunna uppställas angående elevernas reaktioner i de olika valsituationer som vi undersökt. Men eftersom själva undersökningen huvudsakligen haft en beskrivande och explorativ målsättning, väljer vi att låta de teoretiska synpunkterna vara mera allmänt vägledande för analysen och tolkningen av resultaten och finner inte lämpligt att nu ge undersökningen en mera strikt hypotesprövande prägel. Sammanfattning Detta kapitel ger en kortfattad beskrivning av de ramar inom vilka undersökningen görs, dels den rent organisatoriska, dels en mera teoretisk som ser valen i samband med gymnasiestudier som led i en allmän utveckling hos individerna.

KAPITEL 6 Övergången till gymnasium och valet av linje

Anmälan till gymnasium och till gymnasieform och linje äger r u m vid, ett och samma tillfälle. Även om det här är fråga om två olika valsituationer, där delvis olika faktorer bör kunna vara utslagsgivande, har det varken visat sig lämpligt eller möjligt att i redovisningen hålla isär dem. I stället kommer de att behandlas parallellt. I detta kapitel skall vi närmast se på själva valfrekvenserna, i nästa kapitel på elevernas egna skäl för valet och i ytterligare ett par kapitel på valens samband med olika yttre faktorer och sambandet mellan de av eleverna angivna skälen och de yttre faktorerna. Underlaget utgöres i samtliga fall av ^-materialet, som insamlats i realskolans högsta klasser, i enhetsskolan och i flickskolan (jfr kapitel 3). Det vi här kallar elevernas val är i själva verket deras planer vid den tidpunkt de skulle lämna in sina ansökningar till gymnasium. Däremot känner vi inte till i vilken utsträckning dessa planer realiserats. När vi därför talar om elever som valt resp. icke valt att börja i gymnasium eller som valt en viss linje, är det hela tiden fråga om en uppdelning efter elevernas planer och ej efter deras faktiska placering. Denna kan i viss utsträckning antas avvika från den planerade antingen på grund av att eleverna själva ändrat sig eller att de ej kommit in där de sökt. Eftersom vår målsättning är att studera elevernas reaktioner i själva valsituationen, är den här påtalade bristen i information om elevernas placering inte någon allvarlig begränsning. Som vi sett i kapitel 3 kan 7?-materialet delas in i olika undergrupper alltefter svaren på uppgifterna 13 och 14 i frågeformuläret för R. Innan vi går vidare skall vi upprepa beteckningarna. Rh avser elever i realskolans avslutningsklass och elever i 9g. Rn avser elever i realskolans näst högsta klass och elever i flickskolan. Rh I resp. Rn I avser sådana elever som markerat svaret: »Jag har sökt inträde i gymnasium (vanligt, tekniskt, handels-) eller kommer snart att göra det.» Rh II resp. Rn II avser elever som markerat: »Jag kommer troligen ej att söka inträde i gymnasium.» Rn III avser elever som markerat »Efter nästa läsår avser jag att söka

58 inträde i gymnasium (vanligt, tekniskt, handels-)-» Någon motsvarighet till detta svarsalternativ fanns ej för Rh. Övergångsfrekvensen till gymnasium Elevantalen i i?-materialet inom de olika undergrupperna kan utläsas ur tabell 8 i kapitel 3. Det är däremot svårt att få fram något rättvisande sammanfattningsmått på den relativa övergången till gymnasium. Dels har olika ortstyper olika urvalskvoter i materialet, och vissa delar av riket är helt orepresenterade, varför något riksgiltigt sammanfattningsvärde ej kan erhållas. Dels avser materialet för den lägre nivån (Rn) endast skolor där fyraårig gymnasielinje finns på samma ort. I skolor utanför gymnasieorten och i skolor på gymnasieorter med endast treåriga linjer (bl. a. hela ortstyp 4) har endast klasser på den högre nivån (Rh) undersökts. Denna övergång vid två tillfällen komplicerar i hög grad beräkningarna i ^-materialet. Vissa någorlunda renodlade mått på övergångsfrekvensen skall dock anföras. P å orter med fyraåriga gymnasielinjer förhåller sig den planerade övergången till gymnasium på följande sätt i Rn inom olika ortstyper. Procenttalen avser elever med omedelbar övergång (Rn I) och elever med övergång om ett år (Rn III) tagna tillsammans. Pojkarnas värden har beräknats direkt ur tabell 8. Flickornas, som är uppdelade på skolform, bygger på manuskripttabeller. Det sammanlagda antalet flickskoleelever är 592, varav 164 tillhör Rn I, 362 Rn II och 66 Rn III. övergångsprocent bland Ortstyp

pojkar i realskola

flickor i realskola

flickor i flickskola

1. Storstäder och universitetsstäder... .

82 72 69 61

68 46 50 48

45 49 20

Inom ortstyp 4, där endast treåriga linjer förekommer, är övergångsprocenten i Rh (utom enhetsskola) följande.

4. Nya gymnasiestäder

Pojkar i realskola 59

Flickor i realskola 45

Tre tendenser kan här urskiljas: en högre övergångsprocent bland pojkarna än bland flickorna, i realskolan än i flickskolan, i ortstyper med lägre än med högre nummer. I sistnämnda fall skulle det med hjälp av andra uppgifter i materialet kunna visas att såväl socialgruppsfördelningen på orterna som skolans belägenhet i förhållande till hemorten spelar in, men också att dessa faktorer

59 ej räcker till att förklara skillnaderna i övergångsfrekvens, eftersom väsentliga skillnader i dessa hänseenden kvarstår även mellan de grupper som övergår till gymnasium. I i?-materialet finns en mindre grupp elever från enhetsskolans 9 g, de flesta från ortstyperna 1 och 4. Av dessa tillhör 142 Rh I och 89 Rh II. Övergångsfrekvensen blir sålunda 62 procent.

Säkerhet i valet av gymnasium Eleverna tillfrågades om h u r lätt eller svårt det varit att bestämma sig för att börja i gymnasium resp. välja någon annan verksamhet efter realskolans slut. Svaren på dessa frågor redovisas i tabell 10, R I och R II var för sig.

Tabell

10. Realskolelever

nas

bedömning

mellan

av lättheten

realskola

och

att bestämma

sig vid

övergången

gymnasium

Total svarsfördelning i procent för R I resp. R II a) Valet att börja i gymnasium

(R 15)1

1 Det var självklart att jag skulle börja i gymnasium 2 Det var inte lätt att bestämma sig, men nu när det är gjort, har jag en känsla av att ha valt r ä t t 3 Det var mycket svårt att bestämma sig och det är inte omöjligt att jag ändrar mig och inte börjar

0 Ej svar

33 16

\ Summa procent Antal elever b) Valet att inte börja i gymnasium

100 3 293

(R 24)

1 Det var självklart att jag inte skulle börja i gymnasium 2 Det var inte lätt att bestämma sig, men nu när det är gjort, har jag en känsla av att ha valt rätt 3 Det var mycket svårt att bestämma sig och det är inte omöjligt a t t jag ändrar mig och ändå börjar 0 Ej svar

20 4

Summa procent Antal elever

100 1 633

30 Hänvisar till frågeformulär R, uppgift 15.

För ungefär hälften av eleverna var valet enligt deras egen uppfattning »självklart». Ungefär en tredjedel anger att det inte var lätt att bestämma sig, men de tror nu att de valt rätt. Återstoden av dem som svarat på frågorna anser att det finns risk att de ändrar sig. Säkerheten varierar mellan olika undergrupper av materialet. Här har vi föregripit uppgifterna om linjevalet, som skall behandlas i nästa avsnitt, och sammanställt procenten som svarat »självklart» i material R I uppdelat efter linje och kön och i material R II uppdelat efter kön.

60 Linje A

L

R

T

H

Ej gymnasium

43 33

51 53

60 54

41 (29)

24 18

40 48

De individantal som de olika procenttalen har som bas återfinns i tabell 11 (se nästa avsnitt). De flickor som valt tekniskt gymnasium är bara 17 till antalet, och därför har procenttalet satts inom parentes. Olikheterna mellan dessa procenttal har sin motsvarighet i övergångsfrekvenserna. Fler pojkar övergår till gymnasium, och detta val är också oftare självklart för dem, utom på den linje där flickornas övervikt är störst, nämligen latinlinjen. Fler flickor väljer att ej börja i gymnasium, och för dem är ett sådant beslut också oftare självklart än det är för pojkarna. Handelsgymnasiet, som vid valtillfället fortfarande var tvåårigt, är den av linjerna som i minst grad har gymnasiekaraktär, och den linjens elever är också minst säkra på om de skall gå över till gymnasium överhuvud taget. Olikheterna mellan olika linjer har också, som vi senare skall se, paralleller i betygsskillnader och socialgruppsskillnader. Allmänna linjens blivande elever har lägre realskolebetyg än latinlinjens och reallinjens. Fackgymnasierna drar till sig en större andel elever från lägre socialgrupper än vad de allmänbildande gymnasierna gör. Båda omständigheterna kan väntas komma till uttryck i elevernas säkerhet inför gymnasievalet. Uppgifter om variationerna mellan ortstyper och mellan skolnivåer (Rh resp. Rn) återfinns i bilaga 4. Valet av gymnasium är oftare »självklart» i ortstyp 1 (storstäder och universitetsstäder) och valet att inte börja oftare »självklart» i ortstyp 4 (nya gymnasiestäder) än i övriga ortstyper. Detta kan ha både med den sociala sammansättningen och med förekomsten av resurser för vidareutbildning att göra. Likaså är valet att börja oftare »självklart» för dem som tänker övergå till gymnasium från näst högsta realskoleklassen och valet att inte börja tenderar att vara mera »självklart» i högsta realskoleklassen, men så har också i många klasser de mest gymnasieinriktade eleverna gått över redan ett år tidigare. Frekvenserna för gymnasieformer och linjer De elever som avsåg att övergå till gymnasium direkt från den klass där de gick vid undersökningstillfället, gruppen RI, fick ange vilken gymnasieväg de i första resp. andra hand sökt till eller tänkt söka till. I tabell 11 redovisas antalet resp. procenten elever inom varje ortstyp som i första hand angett en viss linje eller gymnasieform. I samma tabell anges också fördelningen hos pojkar och flickor. För enkelhetens skull kallas även de båda fackgymnasierna T och H för linjer.

61 Tabell 11. Det planerade linjevalet (R 17) i R-materialet. Fördelning på ortstyp resp. kön. a) Absoluta tal Linje

Ortstyp

Kön Samtliga

5 P

fl

A L R T H

227 120 366 48 20

90 98 331 73 25

127 85 277 72 28

87 187 467 85 59

77 54 216 55 19

267 137 1 102 316 51

341 407 555 17 100

608 544 1 657 333 151

Summa

1 873

3 293

b) / procent Linje

A L R T H Summa

5 P

fl

29 15 47 6 3

15 16 54 12 4

22 14 47 12 5

10 21 53 10 7

19 13 51 13 5

14 7 59 17 3

24 29 39 1 7

18 17 50 10 5

100 Samtliga

Variationen mellan olika linjers procentandelar i olika ortstyper är åtminstone delvis ett uttryck för den relativa förekomsten av linjerna inom ortstyperna. Ortstyp 4 sammansattes av gymnasier utan allmän linje, men just det läsår som kom efter undersökningen inrättades allmän linje på ett par orter, och det torde vara skälet till att denna linje valts även i ortstyp 4, där den annars ej borde ha varit företrädd. Fackgymnasier finns endast inom ortstyperna 1 och 2, men procenttalen för sådana val är minst lika stora i övriga ortstyper, där fackgymnasium ej finns på samma ort som det allmänna gymnasiet. Detta kan inte utan vidare tas som ett uttryck för att lokaliseringen av fackgymnasier skulle sakna betydelse för rekryteringen. Många faktorer spelar här in som belyses i senare avsnitt. Eftersom totalkolumnens linjefördelning ej kan betraktas som riksgiltig, är en jämförelse med rikssiffror för det faktiska valet föga meningsfull. Däremot kan vi ortstypsvis jämföra med fördelningen i G-materialet, som är uttaget på motsvarande sätt, och se om vissa linjer tillvunnit sig mera intresse bland linjeväljare än bland gymnasiets elever. Jämförelsen kan dock endast omfatta allmänna gymnasiet. Vi har därför räknat ut nya procenttal för i?-materialet med fackgymnasierna uteslutna och bildat differensen mellan dessa tal och motsvarande i G-materialet (jfr tabell 7). Plusvärden anger att frekvensen i i?-materialet är större.

62 Procenten på olika linjer i ^-materialet minus motsvarande procent i G-materialet inom ortstyp

L R

+ 6 — 8 + 2

— 5 —4 + 9

+ 10 — 6 — 4

+ 12 — 14 + 2

+ 9 — 9 0

Tendensen till minskning av latinlinjens relativa andel är genomgående i alla ortstyper. Vanligtvis går förskjutningen i riktning mot allmänna linjen, även om differensen i ortstyp 4 har sina speciella orsaker. Det är ej möjligt att avgöra om skillnaden också skulle framträda vid en jämförelse av de faktiska valen de två år, när övergång till gymnasium skett i G-materialet resp. /^-materialet, eller om det är en skillnad som försvinner i samband med elevintagningen. Andrahandsvalen Eleverna fick också ange den linje de i andra hand sökt eller tänkt söka till. Dessa andrahandsval har i tabell 12 satts i relation till förstahandsvalen. Tabell 12. Andrahandsval av linje i R-materialet (R 17) I procent av dem som valt en viss linje i första hand [ andra hand vald linj I första hand vald linje A A p fl L r> fl R p fl T p + f1 H p + f1

20 25 35 33 5 19

L

R

T

15 30

50 29 20 13

9 23 0 11

8 1 37 11

3 H 5 7 2 2 1 2 5

Ingen angiven

S:a

Antal elever

26 33 58 60 47 41 53 56

100 100 100 100 100 100 100 100

267 341 137 407 1 102 555 333 151

En relativt stor del av eleverna har underlåtit att nämna någon alternativ linje, vilket väl får tolkas så att de antingen är ganska säkra att komma in på den linje de i första hand valt eller också att de saknar intresse för övriga linjer. Den andel som ej gett alternativ är störst bland latinarna och minst bland allmänna linjens elever. Fackgymnasierna framstår ej som särskilt lockande alternativ för dem som tänker sig till allmänt gymnasium. Dessa elever har i stället markerat någon av de övriga linjerna. Om man tänker sig linjerna L, A och R i nämnd ordning som olika steg på en skala från humanistiskt till naturvetenskapligt, så har flickorna oftare än pojkarna gjort sitt andrahandsval

63 i den mera humanistiska riktningen, pojkarna i den naturvetenskapliga. Reallinjen som andrahandsval för allmänna linjens pojkar har markerats av hela 50 procent av eleverna. För en pojke som tänkt sig reallinjen utgör latinlinjen mycket sällan ett tänkbart alternativ (9 % ) . Denna andel är dock lika stor som tekniska gymnasiets andel (8 % ) . Den del av fackgymnasieeleverna som lämnat uppgift om andrahandsval — knappt hälften av gruppen — har vanligtvis valt en linje på det allmänna gymnasiet som alternativ. T-gruppen har anhopat sig på reallinjen. H-gruppen har spritt sig över alla tre linjerna med en viss övervikt för allmänna linjen.

Säkerhet i linjevalet Den lokala tillgången på olika linjer berördes i en följdfråga: »Är det någon av ovannämnda vägar du egentligen skulle ha valt men som nu inte finns på så nära håll, att du anser dig ha möjlighet att välja den?» Det stora flertalet har besvarat denna fråga med nej. Men inom ortstyp 4, där bara L och R finns på de flesta gymnasieorter, har 9 procent av de pojkar som nu tänker sig till reallinjen svarat tekniskt gymnasium, och bland flickorna har 11 procent på latinlinjen och 9 procent på reallinjen svarat allmän linje. I övriga grupper förekommer endast enstaka ja-svar på den nu berörda frågan. Man måste räkna med att inte alla som söker till en viss linje får plats där utan hänvisas till annan linje. Vi har frågat eleverna hur stor nackdel en sådan hänvisning till en annan linje skulle vara för dem. Den totala svarsfördelningen för denna fråga visas i tabell 13.

Tabell 13. Realskolelevernas svar på frågan: »Om den linje du hamnar på inte är den du i första hand söker till, hur stor nackdel är det för dig att komma på den linfen i stället?» (R 21) Total svarsfördelning i procent för R I 1 Mycket stor nackdel 2 Ganska stor nackdel 3 Ganska liten nackdel 4 Mycket liten nackdel 0 Ej svar Summa procent Antal elever

11 25 31 14 19 100 3 293

36 procent har använt graderna mycket stor och ganska stor nackdel, men detta procenttal varierar mellan olika undergrupper som framgår av följande tablå.

64 Svaret »mycket stor» eller »ganska stor nackdel» i procent av samtliga elever i resp. grupper Linje

Pojkar

A

L

R

T

H

27 27

39 36

42 32

37 (36)

39 34

Olägenheten är tydligen minst på allmänna linjen, som ämnesmässigt intar en mellanställning mellan de övriga och vars elever som vi såg i tabell 12 oftare än andra hade angett ett alternativ till förstahandsvalet. Vi skall till sist i detta avsnitt se på elevernas bedömning av lättheten att välja linje. Graderingen motsvarar här den som gjordes för valet att gå i gymnasium och redovisades i tabell 10. Lättheten att välja linje belyses i tabell 14. Tabell 14.

Realskolelevernås

bedömning av lättheten att välja linje vid inträdet gymnasium (R 19) Total svarsfördelning i procent för R I 56 1 Det var självklart att jag skulle gå den vägen 2 Det var inte lätt att bestämma sig, men nu när det är gjort har jag 33 en känsla av att ha valt rätt 3 Det var mycket svårt att bestämma sig och det är inte omöjligt att 10 jag ändrar mig och försöker få en annan linje 0 0 Ej svar 100 Summa procent 3 293 Antal elever

på

Den totala svarsfördelningen visar i jämförelse med tabell 10 a och b en viss förskjutning i positiv riktning. Såsom »självklart» har hela 56 procent bedömt linjevalet mot 50 procent valet att börja och 46 procent valet att inte börja i gymnasium. Mellangraden är ungefär lika frekvent i alla tre fallen. Den markering som innebär risk för ändrat val är minst vanlig för linjevalet (10 %) och mest vanlig bland dem som ej tänkt sig att börja i gymnasium (20 % ) . Linjevalet skulle alltså enligt detta sätt att se vara lättare än valet mellan att fortsätta och ej fortsätta. Det senare är ju också onekligen en mycket mera avgörande valsituation. Olika undergrupper enligt linje och kön skiljer sig åt på ett markant sätt, som framgår av följande tablå. Svaret »självklart» i procent av samtliga elever i resp. undergrupper Linje

Pojkar

A

L

R

T

H

39 43

46 64

67 49

64 (35)

33 46

65 Man skulle med någon förenkling kunna säga att linjevalet varit lättast för dem som väljer det som är mest typiskt för det egna könet: pojkar som väljer reallinjen eller tekniskt gymnasium och flickor som väljer latinlinjen. I de grupperna har nära två tredjedelar av eleverna betecknat valet som självklart. För det motsatta könet är valet av de linjerna svårare. Likaså har valet varit svårare för dem som nu stannat för allmänna linjen — och detta kan vara förenligt med att de oftare angett andrahandsval och funnit en alternativ placering vara en mindre nackdel för dem än övriga gjort. Fackgymnasiernas elever hade relativt svårt att bestämma sig för att överhuvud taget gå i gymnasium, men väl där är linjevalet (dvs. valet av T eller H) mindre svårt åtminstone för dem som tillhör det på resp. linje dominerande könet. »Självklart» i procent av T pojkar H flickor 41 18

Val att gå i gymnasium. Val av linje

46 Framåtblick på grenvalet Som ett uttryck för graden av säkerhet i samband med linjevalet kan man kanske också betrakta svaren på en fråga om det kommande grenvalet. I tabellerna 15 och 16 har vi redovisat grenvalsplanerna, som naturligtvis generellt får betraktas som mycket preliminära, i förhållande till den i första hand angivna linjen.

Tabell 15.

Realskolelevernas

planer för det kommande

grenvalet (R 22)

I procent av dem som valt en viss linje i första hand A

L

R

Svarskategori

T

H

P

fl

P

fl

P

fl

P+fl

P+fl

60 4

69 2

54 4

60 1

71 1

69 1

71 9

83 5

a Angett gren på vald linje . . . . b Angett gren på annan linje. . . . c »Vet inte så mycket om grenarna att jag skulle kunna välja nu».. d »Vet inte så mycket om mina yrkesplaner att jag skulle kunna välja nu» 0 Ej svar

5 17

7 10

5 15

1 16

1 9

100 267

100 341

100 137

6 11 100 1102

8 9

Summa procent Antal elever

8 9 100 407

100 555

100 333

100 151

Inom flertalet undergrupper har 60—70 procent av eleverna angett en gren som tillhör den i första hand valda linjen. Ett mindre antal inom 5—205394

66 varje undergrupp har prickat för en gren som hör till en annan linje än den valda, vilket redan det tyder på osäkerhet i valet, eftersom grenarnas linjetillhörighet stod angiven i svarsförslagen. Vad eleverna på T och H beträffar, som skulle svara på särskilda alternativ utan grenuppdelning, kan det dock på grund av dessa alternativs placering långt ner i listan anses rimligt att några angett gren på den linje de tänkt välja i andra hand. Av de båda »vet inte»~svaren är det som anger obekantskap med grenarna avsevärt vanligare än det som innebär att yrkesplanerna är för obestämda. Någonstans i dessa grupper hör kanske också de egentligen hemma som underlåtit att svara och som i denna fråga är förhållandevis många. Mest klara över det kommande grenvalet är reallinjens elever och allmänna linjens flickor. Minst ofta vet pojkarna på latinlinjen vad de skall välja, och skillnaden mellan latinlinje och övriga linjer framträder starkast i det svar som innebär bristande kännedom om grenarna. Anledningen kan vara att grenbeteckningarna är mindre informativa här än på övriga linjer: skillnaden mellan halv- och helklassisk gren framgår knappast av namnen. En detalj granskning visar att elever på realexamensnivån (Rh) oftare har angett gren än elever på den lägre nivån (Rn). De står också närmare grenvalet, eftersom de i stor utsträckning kommer att gå treårig linje, där man väljer gren redan under första vårterminen. Tabell 16. Grenvalet hos den del av material R I som angett gren tillhörande den valda linjen (R 22) I procent av antalet elever i svarskategori a enligt tabell 15 R

L

A Gren

Språklig (inkl. A-komb.)

Summa procent Antal elever

P

fl

75 25

50 50

100 159

100 236

P

fl

20 65 15

28 59 13

100 74

100 243

fl

P 5 1

10 5

34 60

63 22

100 786

100 383

Det tänkta grenvalet i den del av material R I som lämnat uppgift om gren på den valda linjen visas i tabell 16. Detta val kan jämföras med grenvalet i material G, som insamlats omedelbart före övergången till den grenade delen av gymnasiet. Uppgifter om detta val redovisas i tabell 57, och vi skall här göra en tablå över differenser mellan de i tabell 16 angivna procenttalen och dem som gäller hela grenvalsmaterialet sammanslaget på motsvarande sätt som 7?-materialet.

67 Procenten på olika grenar i R-materialet minus motsvarande procent i G-materialet för pojkar och flickor på olika linjer A

Social Språklig Halvklassisk Helklassisk Biologisk Matematisk

L

R

pojkar

flickor

pojkar

flickor

—4 + 5

— 10 + 10

— 1 + 10 — 5 — 5

+ 9 — 9 ±0

— 1

pojkar

flickor

— 5 + 1

— 14

—2 + 6

+ +

± o 8 6

överensstämmelsen mellan de båda serierna av procenttal är ganska god, och det tyder på att .R-materialet baserat sina markeringar på en någorlunda rimlig bedömning av det kommande grenvalet. De skillnader som finns kan bero på en tidsmässig förskjutning i valfrekvenserna. De kan också bero på att den del av eleverna i R som ej ännu bestämt sig kommer att välja annorlunda än eleverna i tabell 16. Det kan t. ex. vara de mest yrkesbestämda som redan angett gren, och de kan tänkas ange »linjespecifika» grenar snarare än A-kombinationer, vilket stämmer med differenserna på reallinjen. Men troligt är att de också är ett uttryck för att grenarna har annan dragningskraft på elever på realskolestadiet än på elever som just skall välja gren. Sålunda har sociala grenen genomgående fått färre röster i R- än i G-materialet. Det kan bero på att man ej vet mycket om grenens innehåll utan reagerar på namnet, vilket på detta skolstadium inte är särskilt värdeladdat (jfr sociala intressen). Språkliga grenen har i gengäld fått fler väljare i R än i G. Grenens inriktning är uppenbar men man känner kanske ej ännu till dess relativt begränsade möjligheter ur vidareutbildningssynpunkt. På reallinjen är A-kombinationerna mindre vanliga i 7?-materialet än bland grenväljarna. Det kan sammanhänga med att allmänna linjen oftare angetts som första val i R-materialet (se ovan) och alltså avlett elever med sådan inriktning från övriga linjer. Men det kan också betyda att de för reallinjen specifika ämnena lockar mera på avstånd än vid närmare bekantskap med deras svårighetsgrad.

Fackskolor som alternativ till gymnasium Ännu en valsituation kan indirekt belysa säkerheten i gymnasie- och linjeval. När denna undersökning planerades var det bekant att skolberedningen skulle föreslå tvååriga påbyggnadslinjer på nionde skolåret — senare kallade fackskolor — som skulle komma att inta en mellanställning mellan gymnasium och yrkesskolor. Vi ställde nu R- och G-eleverna inför en hypotetisk valsituation och lät dem ange om de skulle velat gå på någon av dessa linjer. Frågan löd i fullständig form på följande sätt.

68 »Om några år kommer det sannolikt att vid sidan av gymnasiet och yrkesskolorna finnas tvååriga utbildningslinjer efter det nionde skolåret, alltså efter det som nu närmast motsvarar realexamensnivån. Bland de linjer som diskuterats märks följande: H som är en linje med allmänbildande ämnen men som ej leder till studentexamen; T som är en linje för teknisk utbildning men av lägre grad än den som ges vid ett tekniskt gymnasium; M som är en linje för handelsutbildning men av lägre grad än den som ges vid ett handelsgymnasium; S som är en linje för socialt-ekonomisk utbildning, dvs. för sådant som har med sociala, vårdande, husliga och alla slags »serviceyrken» att göra. Om dessa linjer hade funnits redan nu, tror du att du skulle ha valt någon av dem i stället för det du nu tänker välja?» Det har vid preliminär presentation av resultaten anmärkts att vår beskrivning av humanistiska linjen innehållit alltför litet av positiv information och att den därför knappast kan ha verkat lockande. Detta bör observeras vid tolkningen av resultaten. Kanske bör därför svarsfrekvenserna för H och S läggas samman till en gemensam sektor och ej jämföras inbördes. Det bör naturligtvis också vid bedömningen av resultaten observeras att fackskolorna torde ha varit en fullständig nyhet för flertalet elever som svarat på frågorna och att deras reaktion därför knappast kan vara särskilt genomtänkt. Framför allt har de ej varit i tillfälle att diskutera dessa alternativ med föräldrar och andra som påverkar dem i deras valsituation. Ej heller kan de falla tillbaka på exempel av sådana som gått denna utbildningsväg. Svaren säger därför antagligen mer om elevernas egen säkerhet i gymnasievalet än om fackskolornas dragningskraft när de väl kommer igång. Med dessa förhandsreservationer skall vi övergå till tabell 17. Tabell 17. Intresset för tvååriga fackskolor i realskolematerialet träffat val (R 33)

som alternativ till nu

I procent av eleverna i resp. undergrupper

fl

P Humanistisk linje . Teknisk linje Merkantil linje.. . . Socialekonomisk

Summa procent Antal elever

R

L

A

fl

P

P

fl

Ej gymnasium

T

H

p+fl

p + fl

P

fl

9 9 5

8 1 6

6 3 6

7 0 4

4 12 1

4 2 2

1 33 0

2 1 30

10 39 11

13 2 17

5 69 2

11 71 2

7 76 3

7 81 1

1 80 2

6 83 3

0 63 2

1 62 3

6 31 3

31 34 3

100 267

100 341

100 137

100 407

100 1102

100 555

100 333

100 151

100 601

100 1032

69 Intresset för fackskolorna är naturligt nog störst bland dem som ej skall fortsätta i gymnasium. I de grupperna har ungefär två tredjedelar av eleverna svarat ja på frågan, varvid pojkarnas val anhopar sig på teknisk linje och flickornas på socialekonomisk. Merkantil och humanistisk kommer därnäst hos båda könen. Fackskolorna uppfattas också relativt ofta som ett alternativ till gymnasium bland dem som skall gå till fackgymnasium, och linjevalet överensstämmer med det de gjort på gymnasienivå. Ungefär en tredjedel av dessa elever skulle enligt detta kunna överväga att följa en teoretiskt något mindre krävande utbildningsväg. Vi bör i detta sammanhang erinra oss att fackgymnasieeleverna även i övrigt visat sig mindre säkra på valet av gymnasium än det allmänna gymnasiets elever. På det allmänna gymnasiet är det den allmänna linjen som oftast säger j a till fackskolorna, och även det stämmer med vad vi tidigare vet om denna elevgrupps relativa osäkerhet i valet. Frekvenserna för enskilda linjer på fackskolorna är ganska låga både på A, L och R. Endast flickor A och pojkar R har i över 10 procent angett en viss facklinje, närmare bestämt den socialekonomiska resp. den tekniska. Som framgår av bilaga 4 är »valfrekvensen» för fackskola något högre i högsta än i näst högsta realskoleklassen, såväl bland dem som avser att gå till gymnasium som bland dem som tänker sluta i och med realexamen eller flickskola. Detta överensstämmer med gruppskillnaderna när det gällde lättheten att välja. Planerna hos elever som ej går till gymnasium Vi skall till slut i detta kapitel, som huvudsakligen innehåller valfrekvenser, se på två grupper som ej valt gymnasielinje — först de elever som slutar i och med realexamen eller motsvarande (material R II) och sedan de elever som avser att gå till gymnasium om ett år (material R III). Tabell 18. Planerna närmast efter realexamen (motsv.) hos realskolelever som ej avser att gå till gymnasium (R 26) I procent av resp. undergrupper

1 Högsta klassen

1 Börja praktisera för att komma in på viss utbildning 2 Börja yrkesutbildning 3 Börja arbeta 4 Annat 5 Vet inte -f 0 Ej svar Summa procent Antal elever

Näst högsta klassen

P

fl

P

fl

33 24 12 7 25

42 23 9 8 17

16 28 5 5 45

34 32 5 4 26

100 412

100 617

100 189

100 415

70 Eleverna i material R II fick tala om vad de avsåg att göra närmast efter realskolans, flickskolans eller enhetsskolans slut. I tabell 18 återger vi svaren fördelade på huvudgrupper och med pojkar och flickor var för sig. Vi har också hållit isär högsta realskoleklassen resp. 9 g (material Rh II) från näst högsta realskoleklassen och den klass i flickskolan från vilken övergång till fyraårigt gymnasium normalt sker (material Rn II). Osäkerheten om vad man skall göra efter skolans slut är naturligt nog större i den grupp som har längre tid kvar i skolan. Den är också större bland pojkarna än bland flickorna, vilket kan sammanhänga med att pojkarna haft svårare att bestämma sig för att sluta skolan. Inemot två tredjedelar av Rh avser att, eventuellt efter erforderlig praktik, fortsätta sin utbildning, och endast en mycket liten del går direkt ut i arbete. Anledningar till uppskov med gymnasieövergången Material R III härrör från nästa högsta realskoleklassen och motsvarande. Dessa elever har haft tillgång till någon fyraårig gymnasielinje på den ort där de vid undersökningstillfället gick i skola, men de har av någon anledning föredragit att vänta med övergången. De skäl eleverna själva uppger för detta uppskov framgår av tabell 19. Formuleringarna var på förhand givna i frågeformuläret. Tabell 19. Anledningar till uppskov med gymnasievalet i material R III

(R 23)

I procent av resp. undergrupper p

29 1 Jag tänker söka till fackgymnasium (tekniskt, handels-) 16 2 I den skola där jag går finns ingen 4-årig linje som jag kan eller vill välja . . . 3 För att kunna hävda mig i konkurrensen om platserna på den linje jag vill gå 16 måste j ag vänta ett år 3 4 För att nu slippa byta skola och kamrater vill jag vänta ett år 5 J a g är fortfarande något osäker om jag skall gå i gymnasium och därför vill 30 jag skjuta upp avgörandet ett år 18 6 J a g är osäker på vilken linje jag skall välja och därför vill jag vänta ett år. . 8 7 Annat 2120 Summa procent 454 Antal elever

ii

10 18 18 3 34 19 10 112 295

Eftersom mer än ett svar fick markeras överstiger summan av procenttalen 100. Det vanligaste skälet till uppskov är osäkerhet om gymnasiestudier eller ej. En tredjedel av eleverna har markerat detta svar. Pojkarna har dock lika ofta hänvisat till att de tänker gå fackgymnasium och följaktligen måste vänta ett år. Tre andra svar har fått praktiskt taget lika många röster var hos båda könen: att man vill vänta på grund av osäkerhet om linjevalet; att man behöver öka sin konkurrenskraft för den linje man vill gå; att det ej finns någon lämplig fyraårig linje i den skola man vill gå. Sistnämnda svar torde sammanhänga med att många gymnasier har fyraårig studiegång på en eller två men ej på samtliga linjer.

71 Bland dem som utnyttjat möjligheten att själva formulera svar under rubriken »Annat» har flertalet sagt att de först vill ha realexamen att falla tillbaka på. Material R III har i övrigt ej bearbetats, eftersom dessa elever har sina motsvarigheter i grupperna Rh I och Rh II, där även sådana elever återfinns som ett år före undersökningen i näst högsta realskoleklassen beslöt att skjuta på gymnasieövergången, trots att de hade tillgång till någon fyraårig linje på nära håll. Att medta R III skulle alltså snarast innebära en dubbelräkning av elever, som befinner sig i en situation som gör ett uppskov med gymnasievalet sannolikt.

Sammanfattning I detta kapitel har vi gett vissa grundläggande uppgifter om realskolelevernas planer på övergång till gymnasium och linjeval. Vi har också belyst deras säkerhet i valet genom direkta frågor och genom deras ställningstagande till olika alternativa valmöjligheter. Övergångsfrekvensen från realskola till gymnasium uppvisar variationer mellan olika undergrupper i materialet. Pojkar övergår i större andel än flickor, elever i realskola i större andel än elever i flickskola och elever i större orter med större utbildningsresurser och högre socialgruppssammansättning i större andel än elever i orter som är sämre ställda i dessa hänseenden. Valet att börja i gymnasium anges som självklart av hälften av dem som tänker börja. Valet att inte börja betecknas som självklart av inemot hälften av dem som endast tänker fullfölja den skolform de befinner sig i. De blivande eleverna på allmänbildande gymnasium är mer säkra än eleverna på fackgymnasium, och på allmänna gymnasiet är val av latin- och reallinjen säkrare än val av allmänna linjen. De andelar av eleverna som tänker sig till olika linjer följer i stort de frekvenstal som brukar gälla vid valet. I jämförelse med det likartat sammansatta grenvalsmaterialet kan dock en tillbakagång för latinlinjen spåras inom alla ortstyper. Andrahandsval av linje anges av drygt hälften av eleverna. Andrahandsvalen tenderar hos pojkarna i en matematisknaturvetenskaplig riktning, hos flickorna i en humanistisk. Allmänna linjens elever, som oftast anger alternativa val, betraktar också placering på annan linje än den först valda som en mindre nackdel än elever på andra linjer. Linjevalet har framstått som självklart för drygt hälften av eleverna, och oftare så för elever som väljer en för sitt kön med hänsyn till valfrekvenserna typisk linje. Det förestående grenvalet har ungefär två tredjedelar av eleverna redan varit beredda att ta preliminär ställning till. Andelen är större på reallinjen och bland allmänna linjens flickor än i övriga grupper. Fördelningen på

72 grenar bland dem som valt visar systematiska avvikelser från valet i grenvalsmaterialet, främst genom en viss överrepresentation av språklig och underrepresentation av social gren. På en fråga om intresset för de kommande tvååriga fackskolorna efter nionde skolåret angav ungefär två tredjedelar av de elever som ej syftar till gymnasium någon fackskolelinje, en tredjedel av fackgymnasiernas elever närmast motsvarande fackskolelinje. Även åtskilliga elever på allmänt gymnasium, mest på allmänna linjen, kunde tänka sig en fackskolelinje i stället för gymnasium.

KAPITEL 7 Motiv vid gymnasievalet

Vi har i föregående kapitel sett i vilken utsträckning realskoleleverna väljer gymnasiestudier och hur de fördelar sig på olika linjer m. m. Vi har också studerat hur säkra de känner sig i valsituationen. Närmast skall vi undersöka elevernas självupplevda motiv för olika val. Valmotiven har studerats med hjälp av listor över på förhand formulerade skäl, vilka eleverna fått markera i olika styrkegrader, vanligen från inget till tre kryss, där den högsta valören fått avse det mest betydelsefulla skälet. Urvalet av formuleringar har byggt på en förhandsanalys gjord av undersökningsledningen delvis på grundval av intervjuer med gymnasister. Formuleringarna har granskats av de personer som deltog i undersökningens uppläggning. Några formuleringar har därvid tillkommit men fler än så strukits såsom liggande alltför nära sådana som fått bli kvar i listorna. Som metod att studera faktiskt verksamma faktorer i valsituationerna får detta förfaringssätt att låta eleverna gradera färdigformulerade skäl ses med en viss tvekan. Dels kan man ej lita på att elevens redovisade motiv sammanfaller med de faktiskt verksamma faktorerna — antingen kan han uppfatta situationen på ett annat sätt än det verkligen föreliggande eller också kan han medvetet låta sig påverkas av gruppnormer som gör det mera passande att ange vissa skäl än andra. Dels kan de förelagda formuleringarna vara en ofullständig inventering av de tänkbara motiven. Som regel har vi ej heller lämnat något utrymme för kompletterande, av eleven själv formulerade svar. När vi ändå gett dessa listor över valmotiv en så framskjuten plats i undersökningen, beror det på att elevernas egen syn på valet står i centrum för vår uppmärksamhet. Denna syn som den framkommer i markeringen av olika skäl har sitt eget värde oavsett om den sammanfaller med resultaten från försök att mera objektivt klarlägga valfaktorerna eller icke — sådana försök skall för övrigt göras i de följande kapitlen. Vi har också bedömt listorna vara en mera tillförlitlig metod än öppna svar på ett frågeformulär, vilka vanligtvis blir ganska ofullständiga när man som i detta fall inte har möjlighet att fullfölja utfrågningen.

74 Elevernas skäl att börja i gymnasium I en lista fick eleverna i material R I markera vad som varit av betydelse för deras eget val att börja i gymnasium (uppgift 16 i i?-formuläret). De instruerades att sätta ett kryss för de skäl som haft betydelse, ett ytterligare kryss för de viktigaste och slutligen ett tredje kryss för det allra viktigaste. Vi får på detta sätt en fyrgradig skala, från noll till tre kryss, varvid dock nollan kan innebära både att man anser skälet oviktigt och att man underlåtit att ta ställning till det. I tabell 20 har svarsfördelningen för de femton olika skälen redovisats för den del av material R I som planerat att gå till allmänbildande gymnasium. Fackgymnasiernas blivande elever har här utelämnats därför att de ej har några motsvarigheter i grenvals- och abiturientmaterialen, med vilka vi avser att göra jämförelser. I stället behandlas skälen för val av fackgymnasium i ett särskilt avsnitt mot slutet av detta kapitel.

Tabell 20. Realskolelevernas

skäl att börja i gymnasium

(R

16)

Total svarsfördelning i procent för elever som ämnar gå till linjerna A, L och R. N = 2 809 Antal kryss Nr

1 6 13 10 15 3 4 7 2 12 14 5 9 11

S:a

Skäl

J a g behöver gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt Man klarar sig inte nu för tiden utan högre utbildning På gymnasiet blir man allmänbildad och får lära sig saker som man alltid har nytta av längre fram i livet J a g trivs så bra med skolarbetet att jag helst vill fortsätta J a g vet inte vilket yrke jag skall välja, så det är bäst att gå kvar i skolan Mina betyg är såpass bra att jag kan komma in i gymnasium Mina föräldrar har råd att låta mig fortsätta i skolan Mina föräldrar vill att jag skall studera, och jag rättar mig efter deras önskningar i det fallet.. Det finns gymnasium i eller nära min hemort, så därför är det lätt att fortsätta Det har alltid varit meningen att jag skall t a studentexamen J a g tycker bättre om teoretiska studier än om praktiskt arbete Mina bästa vänner skall i regel fortsätta i gymnasium Lärare har r å t t mig att fortsätta En mycket stor del av klassen tänker fortsätta till gymnasiet Mina kamrater har r å t t mig att fortsätta

83 86

14 9

3 3

1 1

100 100

90 90

9 8

1 1

0 0

100 100

75 De olika skälen har i tabell 20 rangordnats efter sammanlagda antalet kryss de erhållit. Sålunda har skäl nummer 1, som också råkat erhålla de flesta kryssen, sammanlagt fått 4 702 kryss från de 2 809 eleverna i R I med planer på allmänbildande gymnasium. Sist i tabellen kommer nr 8 med sammanlagt 316 kryss. Rangordningen enligt totala antalet kryss överensstämmer ganska väl med en rangordning enligt procenten elever som satt kryss, oavsett markeringens valör. Detta kan lättast ses i nollkolumnen som i stort sett går i omvänd riktning mot rangordningen enligt sammanlagda antalet kryss. De skäl som eleverna haft att välja på tillhör några olika motivkretsar. Högst på listan kommer ett klart uttalat yrkesmotiv (nr 1 ) : gymnasieutbildningen krävs för det yrke man helst vill välja. Hela 68 % av materialet har markerat detta och majoriteten bland dem med tre kryss. Men också ett så att säga negativt yrkesmotiv förekommer relativt högt i rangordningen, nr 15, som innebär att man fortsätter i skolan, eftersom man inte vet vilket yrke man skall välja. 36 % har svarat så, och vi skall senare finna att dessa till stor del utgöres av dem som ej markerat det positiva yrkesmotivet. Skälen nr 6 och 13, som kommer på andra och tredje plats i rangordningen, avspeglar en allmän värdering av utbildning. Den mera klichébetonade formuleringen i nr 6 — man klarar sig inte nu för tiden utan högre utbildning — är vid sidan av nr 1 det enda skäl som tilldragit sig ett större antal tre-kryss. Dessa skäl ligger nära yrkesmotiven såtillvida som de betonar nyttosynpunkter. Å andra sidan tycks de också vittna om obestämdhet i inriktningen, något som den senare analysen får pröva. God anpassning till skolarbetet utgör en tredje motivgrupp, till vilken vi kan föra nr 10 (trivsel med skolarbetet) och nr 3 (tillräckliga betyg), som båda kommer i den övre hälften av listan, samt nr 14 (föredrar teoretiska studier framför praktiskt abete). Sociala faktorer tangeras i nr 4 (föräldrarna har råd) och nr 12 med dess klichébetonade formulering — det har alltid varit meningen att jag skall ta studentexamen. Besläktad med dessa är kanske nr 7 (föräldrarna vill). I denna grupp kan man också innefatta nr 2 (gymnasium i eller nära hemorten). De nu nämnda skälen kommer kring och under mitten av rangordningen. På de fyra sista platserna, nämnda av mellan 10 och 17 % av eleverna, kommer skäl som tyder på påverkan genom lärares eller kamraters råd eller genom kamraters exempel. Såsom empirisk kontroll på den uppdelning i motivkretsar vi nu gjort har vi interkorrelerat markeringarna för några av skälen, nämligen de yrkesbetonade nr 1 och 15, de skolbetonade nr 10, 3 och 14. Vi har också korrelerat n r 6 och 13 inbördes och med några av de övriga skälen. Korrelationerna bygger på fyrfältstabeller, där gränsen dragits mellan ingen

76 markering och kryssmarkering oavsett valör. Överföringen till koefficienter h a r gjorts med hjälp av tabeller (Chesire, Saffir & Thurstone, 1933). Materialet utgöres av ett tiondelsurval enligt födelsedatum av hela material R I (n = 337). 1 15

15 Gymnasium behövs för avsett yrke —.60 Vet ej yrke, därför kvar i skolan . .

6 13

Högre utbildning nödvändig N y t t a av allmänbildning

10 3 14

Trivs med skolarbetet Betyg tillräckliga Teoretiska studier hellre än praktiskt arbete

6 .18 .10

13 .00 .20

10 .05 .01

.23

—.12 .24

3 .08 .14

14 .06 .34

.35

.40 .29

Nr 1 och 15 är som väntat negativt korrelerade. De tre skolvariablerna nr 10, 3 och 14 är positivt korrelerade. Yrkes- och skolvariabler är praktiskt taget okorrelerade med undantag för kombinationen nr 15—14. Denna visar att elever som önskar uppskov med yrkesvalet och därför går till gymnasiet också tenderar att föredra teoretiska studier framför praktiskt arbete. Av de båda variablerna i mellanställning synes nr 6 ligga närmare yrkesmotiven och nr 13 närmare skolmotiven.

Tabell 21. Differenser mellan undergrupper i fråga om realskolelevernas skäl att börja i gymnasium (R 16) Procenttal avser andelen elever som satt kryss (oavsett valör) Linje

Kön Nr

Skäl

1 J a g behöver gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt Man klarar sig inte nu för tiden utan högre ut-

6 13

På gymnasiet blir man allmänbildad och får lära sig saker som man alltid har n y t t a av längre fram

10 J a g trivs så bra med skolarbetet att jag helst vill

15 J a g vet inte vilket yrke jag skall välja, så det är bäst att gå kvar i skolan Mina betyg är såpass bra att jag kan komma in i

2 Mina föräldrar vill att jag skall studera, och jag r ä t t a r mig efter deras önskningar i det fallet. . . Det finns gymnasium i eller nära min hemort, så

12 Det har alltid varit meningen att jag skall ta

14 J a g tycker bättre om teoretiska studier än om

5 Mina bästa vänner skall i regel fortsätta i gymnasium

7 P

fl

A

L

R

45 42

.

77 Den. tabell vi nu beskrivit sammanfattar totaltendenserna i ett relativt heterogent material. Vi skall nu se vilka variationer som döljer sig bakom totalsiffrorna. I tabell 21 har vi redovisat skillnader mellan kön och mellan linjer och endast medtagit de variabler och procenttal där en konsekvent och tydlig skillnad förekommer. För principerna för beräkningar och gränsdragning redogöres i bilaga 3, och i bilaga 4 redovisas tabeller över variationerna mellan ortstyper och skolnivåer, vilka i den mån de är tydliga och genomgående kommenteras i den följande texten. Som mått på den betydelse olika undergrupper tillmätt olika skäl har vi tagit procenten som markerat skälen, oavsett vilken kryss-valör de använt. Det motsvarar i tabell 20 summan av procenttalen i kolumnerna för ett, två och tre kryss. Som vi sett följer detta mått rätt nära den mera nyanserade vägning vi använt vid uppställningen av tabell 20. Den inbördes ordningen mellan variablerna behålles dock från tabell 20 till tabell 21. Könsskillnader

De största skillnaderna återfinns i yrkesmotivet nr 1, som pojkarna angett klart oftare, och i skolmotivet nr 10, som oftast markerats av flickorna. De båda skäl som speglar en allmän värdering av högre utbildning, nr 6 och 13, går här åt var sitt håll. Pojkarna betonar att man inte klarar sig utan högre utbildning och flickorna att man i gymnasiet blir allmänbildad och lär sig sådant som man alltid har nytta av längre fram. Vi tyckte oss förut ur dessa svar kunna utläsa en obestämdhet i vad man egentligen skulle ha utbildningen till. Denna obestämdhet har nu fått en maskulin och en feminin variant: »man måste» och »den kommer nog alltid till nytta». Pojkarnas övervikt för skälen nr 7 och 12 — föräldrarna vill och det har alltid varit meningen — vittnar om en starkare press på dem från hemmets sida att genomgå högre utbildning, något som också avspeglas i skillnaderna i övergångsfrekvens som redovisats i början av detta kapitel. Deras högre frekvens för n r 5 får väl snarast betraktas som ett konstaterande av samma förhållande — att pojkars bästa vänner oftare fortsätter i gymnasium, och den behöver ej utan vidare tyda på att pojkar mera än flickor påverkas av de bästa vännernas val. Linjeskillnader

Det tänkta linjevalet avspeglas också i form av differenser i skälen att börja gymnasium. Oftast är det en av linjerna som avviker från de övriga, och endast i nr 3 är hela rangordningen säkerställd. Den allmänna linjens blivande elever har en mindre klar yrkesavsikt med sitt val ( nr 1) och de väljer oftare än övriga att stanna kvar i skolan för att kunna skjuta på yrkesvalet (nr 15). Deras intresse för teoretiska

78 studier till skillnad från praktiskt arbete (nr 14) är mindre ofta än för övriga ett skäl för dem att gå till gymnasiet. Latinlinjens elever anför mindre ofta än övriga linjers elever skäl nr 6 — att man ej klarar sig utan högre utbildning. De är också den grupp som minst ofta anger gymnasiet som en möjlighet till uppskov med yrkesvalet (nr 15). Allmänbildningsargumentet (nr 13) används minst av reallinjens blivande elever. De hänvisar i stället oftare än övriga till att deras betyg räcker för inträde på gymnasiet (nr 3). Skolnivåskillnader

Skillnaderna i motiv mellan elever på Rh och Rn torde ej i första hand böra betraktas som uttryck för åldersskillnader, utan de torde mera avspegla faktorer som har med valet av övergångstillfälle att göra. Det är betecknande att den största skillnaden visar sig i skäl nr 12: det har alltid varit meningen att jag skall ta studentexamen (Rh 21 procent, Rn 31 procent). En sådan inställning leder till övergång vid första möjliga tillfälle. De som däremot haft svårt att bestämma sig både i utbildnings- och yrkesvalet väntar i det längsta med avgörandet, och det avspeglas i nr 15, som har högre frekvens på realexamensnivån. Kanske ligger en social skillnad i värderingen av utbildning bakom den högre frekvensen för nr 6 på den lägre skolnivån, ty de elever som först går över till gymnasium har som vi senare skall finna i genomsnitt en högre social status och deras föräldrar har oftare högre utbildning än de elevers som går över efter realexamen. Ortstypsskillnader

Den tydligaste rangordningen mellan ortstyperna förekommer i skäl nr 2 : det finns gymnasium i eller nära hemorten, och där är det överraskande nog så att detta skäl markerats mera ju längre ner i tätortshierarkin man befinner sig. Det är minst vanligt att man anför detta skäl för att börja i gymnasium, när man går i skola i storstäder och universitetsstäder (27 procent), och det är mest vanligt i de rätt isolerat belägna Norrlands-städerna (42 procent). Där närheten är en självklarhet upplevs den inte som en betydelsefull faktor. Där den är en sällsynthet märks den och värderas. I övrigt är ortstypsskillnaderna här som i följande bedömningar de svåraste att tolka. De socialt betonade skälen, nr 4 (föräldrarna har råd) och nr 12 (alltid meningen), anförs minst i ortstyperna 4 och 5, vilket k a n sammanhänga med att de har den lägsta socialgruppssammansättningen. Ortstyp 1 har lägre procenttal än övriga i två skäl som har med skolanpassningen att göra, n r 3 (tillräckliga betyg) och nr 14 (intresse för teoretiska studier). Eleverna där har också mindre ofta angett uppskov med yrkesvalet (nr 15) som skäl för gymnasium.

79 Tillräckliga betyg anförs i gengäld oftare än genomsnittligt i ortstyp 3 (gamla gymnasiestäder). Lärarnas roll tycks ha varit störst i ortstyp 2. Elevernas skäl att ej börja i gymnasium De självupplevda motiven för gymnasiestudier avspeglas också i skäl att ej börja i gymnasium anförda av eleverna i material R II (uppgift 25 i Rformuläret). De har fått markera sina motiv i en lista där fjorton av sjutton anförda skäl utgör ömvändningar av dem eleverna i material R I fick ta ställning till. Svarsprinciperna har varit desamma — kryssmarkering med tre grader och möjlighet att lämna skälet omarkerat. Redovisningen kommer också att följa samma principer som tillämpats i föregående avsnitt. Först ges en översikt över totala svarsfördelningen med skälen anförda i rangordning enligt sammanlagda antalet kryss. Sedan studeras differenser mellan undergrupper. Tabell

22.

Realskolelevernas

skäl att ej börja i gymnasium

(R

25)

Total svarsfördelning i procent. N = 1 633 Antal kryss Nr

14 15 10 12

16 17 13

11 Skäl

Mina betyg är inte så bra att jag kan komma in i gymnasium J a g behöver inte gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt J a g tycker bättre om praktiskt arbete än om teoretiska studier Jag vill helst börja arbeta och tjäna pengar n u . . J a g trivs så dåligt med skolarbetet, att jag helst vill sluta Det har aldrig varit meningen att jag skulle gå mer än i realskola (flickskola, enhetsskola) Mina föräldrar har inte råd att låta mig gå i skolan längre Man klarar sig bra i samhället även utan högre utbildning För flickor lönar det sig inte att ta studentexamen (endast flickornas svar, N = 1 032) Just nu är det gott om bra platser även för dem som inte har någon högre examen På gymnasiet blir man visserligen allmänbildad, men man lär sig inget som man med säkerhet har nytta av längre fram i livet Mina bästa vänner skall i regel inte fortsätta i gymnasium Det finns inget gymnasium i eller nära min hemort, så därför är det besvärligt att fortsätta Mina föräldrar vill att jag skall studera, men nu har jag r ä t t a t mig efter deras önskningar länge nog och vill sluta De flesta i klassen tänker inte fortsätta till gymnasiet Lärare har avrått mig att fortsätta I Mina kamrater har avrått mig från att fortsätta

S:a 0

56 56

20 24

14 12

10 8

100 100

93 97 98

100 100 100

80 I tabell 22 har den procentuella svarsfördelningen för de sjutton olika skälen redovisats för den bearbetade hälften av materialet R II, sammanlagt 1 633 elever. I skäl n r 16 har dock endast de 1 032 flickornas svar medtagits. Även enstaka pojkar har markerat detta skäl, men det kan ju ej avse dem själva utan får fattas som en allmän opinionsyttring. Det skäl som kommer högst på listan är, om elevernas bedömning av sin situation är korrekt, också ett absolut hinder för övergång. Det är skäl nr 3 (otillräckliga betyg). Det intar både i fråga om rangnummer och frekvens en mera framsjuten placering än sin positiva motsvarighet i tabell 20. För att fortsätta med skolmotiven så framträder samma tendens i fråga om inställningen till teoretiska studier i förhållande till praktiskt arbete (nr 14). Denna faktor — här föredras det praktiska arbetet — tycks väga tyngre bland dem som ej väljer gymnasium. Även bristande trivsel med skolarbetet (nr 10) kommer högt upp på rangordningen bland dem som tänker sluta. Yrkesmotiv för val av gymnasium (nr 1) saknas hos mer än hälften av dem som tänker sluta, ty deras önskade yrken anses ej kräva gymnasiestudier. En önskan att börja arbeta och tjäna pengar (nr 15) anges också ofta. Den omedelbara tillgången på bra platser (nr 17) anförs av 10 procent. De båda skäl som gav uttryck för en hög allmän värdering av utbildning (nr 6 och 13) och som kom högt på listan över skäl att börja i gymnasium har inte i sin negerade form dragit till sig många svar. Detta får närmast tolkas så att de elever som slutar i stort sett delar värderingarna hos dem som fortsätter men att de själva inte har möjlighet att praktisera dem i valet, t. ex. på grund av låga betyg, eller att de har mera näraliggande planer som drar i annan riktning. Bland de socialt betonade skälen är det endast nr 12 (det har aldrig varit meningen) som når någon högre svarsfrekvens. Det ligger på samma nivå som dess ömvändning (det har alltid varit meningen) gör i R I. Ekonomiska och geografiska förhållanden (nr 4 resp. 2) uppfattas däremot ej särskilt ofta som studiehinder i R //-materialet som helhet. Påverkan genom lärares eller kamraters råd eller kamraters val framträder här om möjligt ännu svagare än i R I. Elva procent bland flickorna uppger som en bidragande orsak till att de slutar, att det för flickor ej lönar sig att ta studentexamen. Även här har vi interkorrelerat några av skälen, denna gång inom ett femtedelsurval enligt födelsedatum av material R II (n = 344). 1 Gymnasium behövs ej för avsett yrke 15 Vill helst börja arbeta 10 Trivs ej med skolarbetet 3 Betyg otillräckliga 14 Praktiskt arbete hellre än teoretiska studier

15 —.05

10 —.13 .30

3 —.12 .00

14 —.05 .05

.37

.20 .24

81 De som slutar gymnasiet och samtidigt siktar på ett annat yrke har ej angett bristande skolanpassning som skäl. Korrelationen är här snarast negativ. Ej heller finns det någon korrelation mellan n r 1 och 15. Tydligen ligger tonvikten i nr 15 inte på yrket utan på ett arbete för att tjäna pengar omedelbart, medan n r 1 tyder på yrkesinriktning med tillhörande erforderlig utbildning. Vi skall nu övergå till differenserna mellan olika undergrupper i materialet. De återfinns i tabell 23 och i bilaga 2. Principerna för utsättande av procenttal överensstämmer med dem som tillämpades i tabell 21. Tabell 23. Differenser mellan undergrupper i fråga om realskolelevernas skäl att ej börja i gymnasium (R 25) Procenttal avser andelen elever som satt kryss (oavsett valör) Kön

Nr

3 1 14 10 6 7

Skäl

Mina betyg är inte så bra att jag kan komma in i gymnasium J a g behöver inte gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt J a g tycker bättre om praktiskt arbete än om teoretiska studier . . Jag trivs så dåligt med skolarbetet, att jag helst vill sluta Man klarar sig bra i samhället även utan högre utbildning Mina föräldrar vill att jag skall studera, men nu har jag r ä t t a t mig efter deras önskningar länge nog och vill sluta

P

fl

49 48 40 20

65 40 22 12

6 Könsskillnader

Flickorna har oftare än pojkarna hänvisat till att gymnasiestudier ej behövs för det yrke de tänker välja (nr 1). Detta är väl förenligt med att differensen för detta skäl gick i motsatt riktning i R I. Pojkarna valde oftare gymnasium därför att de behövde det för sitt yrke. Flickorna avstår därför att deras yrkesplaner ej kräver det. Pojkarna uppfattar oftare sina betyg som hinder för gymnasiestudier (nr 3) och de trivs också sämre med skolan (nr 10) och föredrar oftare praktiskt arbete framför teoretiska studier (nr 14). Skolfaktorn, som verkar bortstötande på pojkarna, attraherade i stället flickorna enligt vad vi såg i föregående avsnitt. Pojkarna tenderar att värdera betydelsen av högre utbildning (nr 6) lägre: man klarar sig bra utan. De vill också oftare sluta skolan i viss opposition mot föräldrarna (nr 7). Även dessa differenser utgör tecken på lägre skolmotivation. S kolni våskil! nåder

Endast en skillnad framträder mellan skolnivåerna. Eleverna i realexamensklassen anger oftare att föräldrarna inte har råd att låta dem fortsätta 6—205394

82 (nr 4). Det är ju rimligt att ett sådant skäl anmäler sig starkare efter ett års längre skolgång och i en grupp med genomsnittligt lägre social ställning. Ortstypsskillnader Preferensen för praktiskt arbete till skillnad från teoretiska studier (nr 14) visar tydliga skillnader mellan orterna. Detta skäl har relativt ofta anförts i ortstyperna 1 och 3, mera sällan i ortstyperna 2 och 5. I ortstyp 1 samgår detta förhållande med en lägre värdering av allmänbildningsmotivet för gymnasiestudier (nr 13). I ortstyp 2 finns förutom den mindre negativa värderingen av teoretiska studier en kraftigare betoning av betygens hindrande effekt (nr 3). I ortstyp 5 framhävs i stället planerna på ett yrke som ej kräver gymnasiestudier.

Elevernas skäl att välja viss linje Också i fråga om linjevalet har eleverna fått ange sina motiv genom kryssmarkering i en lista av färdigformulerade skäl (uppgift 20 i i?-formuläret). Först skall vi studera den totala svarsfördelningen för de elever som ämnar sig till allmänbildande gymnasier. Därefter skall vi undersöka differenserna mellan olika undergrupper. I tabell 24 visas den totala svarsfördelningen för de femton olika skälen. Nr 13 och 14 var analogt formulerade men med en maskulin och en femiTabell 24. Realskolelevernas skäl att välja viss linje ( R 20) Total svarsfördelning i procent för elever som ämnar gå till linjerna A, L och R. N = 2 809 Antal kryss Nr

2 Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig

4 Den linjen leder fram till de yrken som intres-

15 1

Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har t ä n k t välja Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i Den linjen ger flest möjligheter vid valet av yrke Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i Den linjen finns i eller nära min hemort Den linjen leder fram till de yrken som är bäst

6 11

Den linjen vill mina föräldrar att jag skall välja Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt

7 8 3

S:a

Skäl

Lärare har r å t t mig att välja den linjen 10 13—14 Pojkar (flickor) bör gå den linjen 12 Den linjen bör man gå om man vill bli verkligt bildad 5

54 51 58

14 22 16

13 19 14

19 7 12

100 100 100

70 71

16 22

9 5

5 2

100 100

78 77

11 16

7 6

4 1

100 100

89 88 90

6 8 8

3 3 1

2 1 1

100 100 100

91 90

6 9

2 1

1 0

100 100

83 nin variant. I redovisningen har de slagits ihop, varvid pojkarnas markeringar av nr 13 lagts ihop med flickornas markeringar av nr 14. Mer än hälften av eleverna har med någon valör kryssat för intresset för ämnena (nr 2) resp. intresset för yrken som linjen leder fram till (nr 4) som skäl för linjevalet. Nr 9 som innebär en mera bestämd inriktning på ett visst yrke kommer därnäst i rangordningen. Även skälen nr 8 och nr 1 är yrkesanknutna — flest yrkesmöjligheter och bäst betalda yrken. Skolmotiven för linjevalet kommer förutom i nr 2 (jfr ovan) även till uttryck i nr 7 — att få läsa ämnen som man har bäst betyg i — och nr 3 — att slippa ämnen som man har sämst betyg i. Den positiva formuleringen har fått flest markeringar. Nr 11 (poäng för inträde vid fortsatt utbildning) kommer långt ner på rangordningen. Linjens förekomst i eller nära hemorten (nr 15) och föräldrarnas önsk a n (nr 6) har markerats av mellan 20 och 25 procent av eleverna. Lärares råd (nr 10) och kamraters exempel (nr 5) får även här låga procenttal. Ej heller har de stereotypa formuleringarna i nr 12, 13 och 14 tilldragit sig många markeringar. Korrelationerna mellan vissa linjevalmotiv beräknade i ett tiondelsurval enligt födelsedatum av material R I (n = 337) framgår av följande tablå.

4 Intresse för yrken som linjen leder till. 9 Linjen behövs för avsett yrke 2 Intresse för ämnen 7 Läsa ämnen med höga betyg 3 Slippa ämnen med låga betyg

9 .50

2 .18 —.02

7 —.05 .10

3 —.30 —.05

.47

.30 .26

Mera markanta korrelationer framträder mellan de båda yrkesmotiven inbördes och mellan de tre ämnes- och skolmotiven inbördes. Ett val på grund av yrkesintresse synes vara svårt att förena med ett bortval av sämsta ämnen som skäl för valet. Differenserna mellan olika undergrupper återfinns i tabell 25, där liksom förut procenttal som ej skiljer sig åt vid en viss indelningsgrund har ersatts med punkter och där variabler utan gruppdifferenser strukits. Beräkningsprinciperna är desamma som för tabell 21. Könsskillnader

De fyra skäl som uppvisar tydliga skillnader mellan könen har alla fått de flesta markeringarna av pojkarna. De har också alla anknytning till yrkesvalet. Det planerade yrket kräver viss linje (nr 9), yrkesintressena pekar i viss riktning (nr 4), vägen till de bäst betalda yrkena går via linjen i fråga (nr 1) och linjen ger mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning (nr 11). Pojkarnas betoning av yrkesmotiven kom också fram i skälen till valet av gymnasiestudier.

84 Tabell

25.

Differenser

mellan

undergrupper i fråga viss linje (R 20)

om realskolelevernas

skäl att

välja

Procenttal avser andelen elever som satt kryss (oavsett valör)

Kön

Linje

Nr

P 2 4 9 7 8 3 1 11

Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig mest Den linjen leder fram till de yrken som intresserar mig mest Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke j ag har t ä n k t välj a Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i Den linjen ger flest möjligheter vid valet av yrke Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i Den linjen leder fram till de yrken som är bäst betalda Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning

fl

A

L

R

36 50 34

38 58 8

48 44 56

9 Linj eskillnader

Det är naturligt att linjeskillnader ofta uppträder i skälen för linjevalet. De visar sig också vara lätta att sammanfatta. De elever som tänker sig till reallinjen har oftare än övriga markerat skäl som har med yrkesvalet att göra. Det gäller nr 9 (det tänkta yrkets krav), nr 4 (intresset för yrken med viss inriktning) och n r 8 (flest yrkesmöjligheter). Däremot har de mindre ofta ä n övriga motiverat valet med att de får läsa de ämnen de har bäst betyg i (nr 7) eller slipper sina sämsta ämnen (nr 3). De blivande latinarna ligger längst åt andra hållet. De väljer oftare linje på grund av sitt intresse för ämnena (nr 2) och så att de slipper läsa de ämnen de har sämst betyg i (nr 3). I gengäld är det mycket få av dem som tror att latinlinjen ger flest yrkesmöjligheter (nr 8). Den största differensen gäller för övrigt uppfattningen om linjernas yrkesmöjligheter. 56 % av realarna mot endast 8 % av latinarna har markerat detta skäl. Allmänna linjens elever ligger här som i flertalet andra skäl mellan de båda övriga linjerna. Argumentet att pojkar resp. flickor bör gå en viss linje (nr 13—14) är ungefär lika vanligt på alla linjerna i gymnasiet, men på latinlinjen är det flickorna som anger det oftast (10 %) och p å reallinjen pojkarna (16 %) mot endast 4 procent för det andra — och ovanligare — könet på resp. linje. Skolnivåskillnader

De som övergår till gymnasium från den lägre skolnivån hänvisar oftare till ett visst yrkes utbildningskrav (nr 9). Den andra skillnaden, i n r 6,

85 tyder å andra sidan på att det inte sällan är föräldrarna som ligger bakom valet. (Jfr »det har alltid varit meningen» i tabell 21). Ortstypsskillnader

I ortstyp 1 h a r eleverna mindre ofta än övriga motiverat linjevalet med att linjen finns i eller nära hemorten (nr 15). Detta överensstämmer med resultaten i tabell 21. Intresset för de yrken som hänger ihop med en viss linje (nr 4) anförs oftare i ortstyp 3 och mindre ofta i ortstyp 1 än genomsnittligt. Ämnesintresset (nr 2) har däremot sin högsta frekvens i ortstyp 2 och den lägsta i ortstyp 5. I ortstyp 2 är också lärarnas råd (nr 10) vanligare. Det stämmer med tabell 21. I ortstyp 3 följer man oftare de bästa vännerna i linjevalet (nr 5). Där förekommer också den motiveringen mer än genomsnittligt att man vill läsa de ämnen man har bäst betyg i (nr 7). Även i tabell 21 framträder en tydligare betygsinriktning i denna grupp. Föräldrarnas direkta inverkan på linjevalet (nr 6) tycks ha varit minst i ortstyperna 4 och 5 — de ortstyper där föräldrarna själva i minst utsträckning genomgått högre skolutbildning. Fackgymnasieeleverna I de föregående översikterna över elevernas skäl att börja gymnasium och välja viss linje har fackgymnasiernas blivande elever ej funnits med, detta närmast med hänsyn till jämförbarheten av de föregående resultaten med grenvals- och abiturientmaterialen. Vi skall nu redovisa svaren för 316 pojkar som uppgett sig söka till tekniskt gymnasium, 51 pojkar och 100 flickor som söker till handelsgymnasium. Däremot är gruppen av flickor som planerar tekniskt gymnasium alltför liten för att ge någorlunda stabila procenttal (n = 17), och den redovisas därför ej. I tabell 26 har vi sammanställt skälen att börja i gymnasium och nämnt dem i samma rangordning som i tabell 20. Dels anges procenten som markerat de olika skälen i de tre fackgymnasiegrupperna T pojkar, H pojkar och H flickor. Dels redovisas skillnader mellan fackgymnasiegrupperna och närmast motsvarande grupper på allmänt gymnasium. Pojkar T har därvid ansetts ha sina närmaste motsvarigheter, när det gäller ämnesuppsättning, yrkesmöjligheter o. d., bland pojkarna på reallinjen. Handelsgymnasiegrupperna har jämförts med de sökande till allmänna linjen, pojkar och flickor var för sig. Eftersom övergången till fackgymnasier sker på realexamensnivån, har jämförelsesiffrorna för sökande till allmänbildande gymnasier också tagits från denna nivå. Procentskillnaderna har bedömts med vanliga medelfel för procenttal utan hänsyn till stratifierings- och klassurvalseffekter. Endast procentskillnader, vilkas signifikans vid denna bedömning når 5-procentsnivån, har utsatts.

86 Tabell

26.

De blivande fackgymnasieelevernas skäl att börja i gymnasium med närmast motsvarande linjer på allmänt gymnasium (R

Differenser

Procent 1—3 kryss Nr

Skäl

J a g behöver gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt Man klarar sig inte nu för tiden utan högre utbildning 13 På gymnasiet blir man allmänbildad och får lära sig saker som man alltid har n y t t a av längre fram i livet 10 Jag trivs så bra med skolarbetet att jag helst vill fortsätta 15 Jag vet inte vilket yrke jag skall välja, så det är bäst att gå kvar i skolan Mina betyg är såpass bra a t t jag kan komma in i g y m n a s i u m . . . . Mina föräldrar har råd att låta mig fortsätta i skolan Mina föräldrar vill att jag skall studera, och jag rättar mig efter deras önskningar i det fallet . . . . Det finns gymnasium i eller nära min hemort, så därför är det lätt att fortsätta 12 Det har alltid varit meningen att jag skall t a studentexamen 14 Jag tycker bättre om teoretiska studier än om praktiskt a r b e t e . . . Mina bästa vänner skall i regel fortsätta i gymnasium g Lärare har r å t t mig att fortsätta . i i En mycket stor del av klassen tänker fortsätta till gymnasiet Mina kamrater har r å t t mig att fortsätta

i jämförelse 16)

Tp

Hp

Hfl

Tp-Rp Hp-Ap Hfl-Afl Tp-Hp

+ 11

+

— 20

— 11

— 11

13 9

16 14

10 15

+ 24

— 12

1*3

— 30

— 17

-17 — 19

+ 18

11 13

12 10

12 I tabell 27, som är uppbyggd på samma sätt, har vi redovisat skälen att välja en viss linje. Vi skall kommentera de båda tabellerna tillsammans.

Jämförelse mellan T och R

T-gruppen har högre markeringsprocent för fem skäl, varav tre är yrkesbetonade, ett fjärde framhåller att m a n ej klarar sig utan högre utbildning och ett femte innebär att man väljer för att slippa sina sämsta ämnen, i detta fall antagligen främmande språk. R-gruppen överväger i sådana skäl som tyder på god anpassning till teoretiska studier. Denna grupp betonar också sin linjes många yrkesmöjligheter — en skillnad på hela 39 procentenheter — och att man går kvar i skolan för att kunna skjuta på yrkesvalet. De socialt och geografiskt be-

87 Tabell

27.

De blivande fackgymnasieelevernas skäl att välja viss linje i jämförelse närmast motsvarande linjer på allmänt gymnasium. (R 20) Procent 1—3 kryss

Nr

med

Differenser

Skäl

Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig mest Den linjen leder fram till de yrken som intresserar mig mest. . . Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har t ä n k t välja Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i , Den linjen ger flest möjligheter vid valet av yrke 3 Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i 15 Den linjen finns i eller nära min hemort 1 Den linjen leder fram till de yrken som är bäst betalda 6 Den linjen vill mina föräldrar att jag skall välja 11 Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning 10 Lärare har r å t t mig att välja den linjen 13— Pojkar (flickor) bör gå den linjen 14 12 Den linjen bör man gå om man vill bli verkligt bildad Där skall mina bästa vänner gå

Tp

Hp

Hfl

Tp-Rp Hp-Ap Hfl-Afl

Tp-Hp

— 20

+ 23

+ 13

+ 20

+ 31

+ 9

+ 33

+ 42

— 39

— 16

+ 10

— 16

— 9

6 15

4 10

4 7

5 4

6 6

1 8

— 15

+ 15

+ 12 + 14

—7

tonade motiven har också fått fler markeringar bland reallinjens blivande elever. Reallinjen låg längre åt »yrkeshållet» än övriga linjer på allmänt gymnasium. Ett ytterligare steg i den riktningen går tydligen de tekniska gymnasiernas elever. Jämförelse mellan H och A

Handelsgymnasisterna, såväl pojkar som flickor, har en högre svarsfrekvens än allmänna linjens elever för yrkesbetonade skäl vid linjevalet. I gengäld har allmänna linjens pojkar och flickor oftare betraktat valet av gymnasiestudier som mera självklart: det har alltid varit meningen (jfr även kapitel 6). Allmänna linjens pojkar har en mera positiv inställning till skolarbetet än handelslinjens. Allmänna linjens flickor har mera obestämda yrkesplaner än handelslinjens, vilket visar sig i större frekvens för skäl såsom att skolan ger möjlighet till uppskov med valet, ger allmänbildning som är bra att ha,

88 ger många valmöjligheter. De hänvisar oftare till att de genom valet av linje slipper sina sämsta ämnen och till att deras föräldrar har råd. Handelslinjens flickor har i gengäld oftare angett att de valt linje i överensstämmelse med föräldrarnas önskemål. Jämförelse mellan T och H

Även de båda facklinjerna skiljer sig i elevsvaren. T-gruppen har en tydligare yrkesinriktning än H-gruppens pojkar: fler som motiverat gymnasiestudierna med yrkets behov och färre som ser dem som en möjlighet till uppskov med valet. I det senare hänseendet föreligger för övrigt en markant skillnad mellan handelslinjens pojkar och flickor. Flickorna anger detta motiv nästan lika sällan som det tekniska gymnasiets elever och skiljer sig däri som vi sett från allmänna linjen. T-gruppen motiverar oftare sitt val med intressanta ämnen, H-gruppen med allmänbildning. Såväl yrkesinriktning som specialiserade intressen är alltså mera uttalade bland det tekniska gymnasiets blivande elever. Sammanfattning Vid sammanfattandet av resultaten i detta kapitel skall vi göra en översikt över de olika motiv som i?-eleverna redovisar beträffande sitt val. Vi skall ta de olika motivgrupperna i ordning efter den vikt de tillmätts i materialet och under varje motivgrupp ta fram de mest framträdande av skillnaderna mellan olika delar av materialet. Yrkesplaner

Följande skäl sammanhänger närmast med det kommande yrkesvalet och betydelsen av fortsatt utbildning av visst slag som grund för detta. Skäl att börja / ej börja i gymnasium 1 Gymnasium behövs / behövs ej för avsett yrke 6 Högre utbildning nödvändig / ej nödvändig 15 Vet ej yrke, därför kvar i skolan / vill helst börja arbeta 17 God tillgång på bra platser Skäl att välja viss linje 4 Intresse för yrken som linjen leder till 9 Linjen behövs för avsett yrke 8 Linjen ger flest möjligheter vid yrkesvalet 1 Linjen leder till bäst betalda yrken 11 Mest poäng för fortsatt utbildning

Rangnr bland skäl att börja ej börja 1 2 2 8 5 4 — 10 Rangnr bland skäl 2 3 5 8 10

Flertalet av dessa skäl förekommer på den första hälften av rangordningen, och några av dem hör till de allra främsta. På det hela taget har pojkar oftare angett yrkesskäl för att de övergår till gymnasium och för sitt linjeval, och flickor har oftare angett yrkes-

89 skäl för att de nöjer sig med att fullfölja sin utbildning på det lägre skolstadiet. Bådadera företeelserna torde sammanhänga med större yrkesmedvetenhet och större yrkesambitioner hos pojkarna. Bland skälen för val bland allmänna gymnasiets linjer samlar reallinjen de mest yrkesinriktade skälen för val, och ännu ett steg i denna riktning kommer man om man går till eleverna som väljer fackgymnasier. Skolanpassning

De skäl som jämte yrkesplanerna ligger högst i rangordningarna sammanhänger med elevernas anpassning till skolarbetet. Skäl att börja / ej börja i gymnasium 3 Betyg tillräckliga / otillräckliga 10 Trivs / trivs ej med skolarbetet 13 Nytta / ej n y t t a av allmänbildning 14 Teoretiska studier kontra praktiskt arbete Skäl att välja viss linje 2 Intresse för ämnen 7 Läsa ämnen med höga betyg 3 Slippa ämnen med låga betyg 12 Linjen ger »verklig bildning»

Rangnr bland skäl att börja ej börja 6 1 4 5 3 11 11 3 Rangnr bland skäl 1 4 6 13

I stort sett har flickorna oftare motiverat sitt gymnasieval med god skolanpassning, och pojkarna har oftare angett låga betyg, dålig trivsel eller praktisk inriktning som skäl att sluta. Något tillspetsat skulle man om de båda hittills behandlade motivgrupperna kunna säga att pojkarna dras till högre utbildning av sina yrkesambitioner men hindras ibland av dålig skolanpassning. Flickorna lockas till högre utbildning av god skolanpassning men deras yrkesambitioner är ofta sådana att de lika gärna stannar kvar på en lägre utbildningsnivå. I linjevalssituationen verkar ämnesintressen och ämnesbetyg starkast på latinarna, medan som vi redan sett yrkesmotiven väger mest på reallinjen och fackgymnasierna. Familj

De skäl som sammanhänger med familjens önskningar och ekonomi kommer kring rangordningarnas mitt eller på deras nedre del. Skäl att börja / ej börja i gymnasium 4 Föräldrarnas ekonomi tillåter / tillåter ej 12 Alltid / aldrig meningen t a studentexamen 7 Föräldrars önskan följs / följs ej Skäl a t t välja viss linje: 6 Föräldrars önskan följs

Rangnr bland skäl att börja ej börja 7 7 10 6 8 14 Rangnr bland skäl 9

90 Val av gymnasium i överensstämmelse med föräldrars önskan och val att sluta mot deras önskan rapporteras oftare av pojkar än av flickor. Pojkarna liksom eleverna i nästa högsta realskoleklssen säger också oftare att det alltid har varit meningen att de skall fortsätta. Ekonomin är å andra sidan oftare ett hinder i högsta realskoleklassen, som också har en lägre social sammansättning. Fackgymnasieeleverna anger mer sällan än allmänna gymnasiernas elever sådana skäl för övergången till gymnasium som sammanhänger med en högre social och ekonomisk ställning hos familjen. Hemort Skäl a t t börja / ej börja i gymnasium 2 Gymnasium finns / finns ej i hemorten Skäl a t t välja viss linje 15 Linjen finns i hemorten

Rangnr bland skäl att börja ej börja 9 13 Rangnr bland skäl 7

Mest intressant är i detta fall att erinra om ortstypsskillnaderna. J u längre ut i periferin gymnasieorterna låg, desto oftare motiverade eleverna sin övergång till gymnasiet med att gymnasiala utbildningsresurser fanns i eller nära hemorten. Könstillhörighet Skäl a t t ej börja i gymnasium 16 För flickor lönar det sig inte att t a studentexamen Skäl a t t välja viss linje 13—14 Pojkar / flickor bör gå den linjen

Rangnr bland skäl 9

12 De skäl som hänvisar till elevens kön som valmotiv har svarsfrekvenser på ca 10 procent och tillhör rangordningarnas nedre del. Exempel och råd Skäl a t t börja / ej börja i gymnasium 5 Bästa vänner fortsätter / fortsätter ej 11 Stor del av klassen fortsätter / fortsätter ej 9 Lärares råd 8 Kamraters råd Skäl a t t välja viss linje 10 Lärares råd 5 Bästa vänners val

Rangnr bland skäl a t t börja ej börja 12 12 14 15 13 16 15 17 Rangnr bland skäl 11 14

Denna sista grupp av skäl tillhör genomgående de minst markerade. Vad lärares och kamraters råd beträffar återkommer vi till liknande frågor i kapitel 15 som behandlar studie- och yrkesvägledningen.

KAPITEL 8

Gymnasieval, skolbetyg och sociala variabler

Efter att ha studerat elevernas motiv för övergång till gymnasium och för linjeval sådana de själva upplever eller i varje fall uppger dem skall vi nu göra vissa jämförelser med föreliggande bakgrundsvariabler. I detta kapitel skall vi behandla dels elevernas betyg före gymnasievalet, dels olika indikatorer på föräldrarnas sociala ställning. Det är fortfarande realskolematerialet som vi bygger på.

Övergången till gymnasiet i relation till skolbetygen Såsom framgått även av variabelöversikten i kapitel 2 har betygen vid höstterminens slut 1960 använts. Det är de senaste betyg eleverna haft kännedom om före sitt val av gymnasium. Betygen har sammanfattats i tre variabler, nämligen a) Total betygssumma, avseende ämnena kristendomskunskap, modersmålet muntligt och skriftligt, engelska, tyska, historia, matematik, geografi, biologi, kemi samt för pojkar även fysik. (Fysikbetyg saknas i här undersökta flickskoleklasser.) b) Språk, dvs. engelska och tyska. c) Realämnen, dvs. matematik, kemi samt för pojkar fysik. Betygen har registrerats på hålkort för samtliga elever i de klasser som deltog i undersökningen. Frekvensfördelningen för pojkar och flickor på de båda nivåerna var för sig men för alla klasser tillsammans har tabulerats från hålkorten. I frekvensfördelningarna har gränser dragits som i varje delmaterial (pojkar Rh, pojkar Rn, flickor Rh, flickor Rn) uppdelat eleverna i fyra så nära lika stora grupper som möjligt (kvartilgrupper). Elever som läst särskild kurs i något ämne i realskolan och därigenom ej utan vidare är berättigade till inträde i gymnasium har förts till den lägsta gruppen. Kvartilbeteckningarna, där 1 avser den i betygshänseende lägsta fjärdedelen och 4 den högsta, har överförts till hålkorten för de elever som ingår i undersökningen, dvs. för R I samtliga som besvarat frågeformulären och för R II samtliga i hälftenurvalet som besvarat frågeformulären. I ett mindre antal fall saknas betygsuppgifter. De detaljerade betygsuppgifterna har alltså sammanfattats till ganska grova mått på elevernas skolprestationer, och det är i den formen de utnyttjas i den föreliggande rapporten. Möjligheter att gå tillbaka till mera detaljerad information föreligger dock på ett enkelt sätt i primärmaterialet.

92 Tabell 28 belyser övergången till gymnasium i relation till betygen. Därvid har den högre och lägre nivån inom realskolematerialet särhållits liksom pojkar och flickor. Tendenserna är dock genomgående desamma.

Tabell 28. Den procentuella fördelningen på olika betygsklasser bland dem som övergår (I) resp. icke övergår (II) till gymnasium Flickor

Pojkar Rhl

Rhl I

Rnl

Rnll

39 30 19 12

4 16 29 51

39 34 17 10

b) Bet gg i eng elska oc k tyska 16 54 12 47 15 17 18 36 19 14 35 14 50 15 35 3

11 15 20 54

45 22 18 15

51 25 13 10

14 21 24 41

45 24 19 12

100 Rhl

Rhll

Antal elever med betygsuppgifter 1289

499 Kvartil 1 2 3 4

14 19 30 37

50 29 17 4

a) Total betygssumma 13 58 8 22 28 18 32 9 23 33 5 50

17 22 33 28

53 22 21 4

10 24 31 34

38 35 22 5

13 30 33 23

44 36 13 7

21 22 20 37

100 |

100 Summa procent Kvartil

1 ... 2 3 4 Summa procent

Rnl

100 Rnll 181

100 1

c) J Betyg i i natemat ik, fysil c och kt mi

Kvartil 1. . . 2 3 4 Summa procent 1

Fysik endast hos pojkar.

Gruppen R I, dvs. elever som tänker börja i gymnasium, tillhör i övervägande grad kvartilerna 3 och 4, och R II, de som ej skall börja, tillhör oftast kvartilerna 1 och 2. Detta gäller starkast i totala betygssumman, men även i språken och i realämnena är sambandet mellan betyg och övergång markerat. Tydligare än i tabell 28 framgår detta kanske i figur 1, som visar procenten elever tillhörande kvartilerna 3 och 4, dvs. den betygsmässigt bättre hälften, inom R I resp. R II. Lutningen mellan R I och R II ä r ungefär densamma hos både pojkar och flickor på båda skolnivåerna, men i varje fall i totalbetygen är procenten pojkar över medianen lägre än procenten flickor. Detta sammanhänger med att pojkarna går över till gymnasium i större utsträckning än flickorna, och därför får man också gripa relativt sett längre ner i betygsfördelningarna för att återfinna pojkarna.

93 Total betyg

Realämnen

Figur 1. Procenten elever över betygsmedianen i grupperna R I: Gymnasium i år och R II: Ej gymnasium

Med detta konstaterande av ett samband mellan betyg och övergång, men också av en icke obetydlig övertäckning i betygshänseende mellan dem som fortsätter och ej, skall vi lämna betygen för att återkomma till dem i kombination med sociala variabler. övergång och social bakgrund Vi har i undersökningen använt tre mått på social bakgrund, nämligen socialgrupp enligt gängse klassificering efter faderns yrke samt faderns utbildning och moderns utbildning. De senare uppgifterna har kategoriserats av eleverna själva i samband med att de markerat fasta svarsförslag i formuläret. Socialgruppen har kodats med ledning av vid statistiska centralbyrån utarbetade yrkestabeller närmast uppgjorda med tanke på valstatistiken. I tabell 29 visas fördelningen enligt de sociala variablerna för elever som avser att övergå till gymnasium resp. ej avser att övergå. R /-grupperna har en större andel av socialgrupp 1 och av föräldrar som själva genomgått någon grad av högre utbildning. Det råder dock en väsentlig skillnad i fråga om förekomst av högre sociala grupper i Rh- och 7?n-materialen. I högsta realskoleklassen är de högre sociala grupperna

94 Tabell 29. Den procentuella fördelningen efter social bakgrund bland dem som övergår (I) resp. icke övergår (II) till gymnasium Pojkar

Flickor

Rn I Rn II Rh I

Rh II

Rn I

Rn II

49 32 14 5 100

19 39 37 5

Rh I

Rh II

Antal elever

1 352

412 Socialgrupp 1. Socialgrupp 2. Socialgrupp 3. Ej uppgift. . . Summa procent

28 48 20 4 100

11 50 32 7 100

Summa procent

10 11 12 6 55 6 100

2 4 10 5 71 8 100

1 2 6 8 74 8 100

20 20 14 4 34 8 100

2 6 18 6 63 4

c) Moderns utbildning (R 8) 1 6 1 1 6 2 14 2 7 14 9 29 16 6 8 4 6 3 79 68 78 39 72 6 3 6 6 6 100 | 100 100 100 | 100

5 11 33 5 42 3

20 7 68 4

a) Faderns yrke (R 4)

Universitet. . Gymnasium. . Realskola. . . Folkhögskola. Folkskola. . . Ej uppgift. .

Universitet. . Gymnasium. , Realskola. . . Folkhögskola. Folkskola. . . Ej uppgift .. Summa procent

—

53 31 10 6 100

13 47 38 3 100

24 50 22 4 100

8 47 39 6 100

b) Faderns

utbildning (R 5)

26 16 16 5 30 8 100

9 8 11 7 59 5 100

2 7 13 4 69 6 100

100 2 10 7 6 66 100

o 1

avsevärt mindre företrädda än i näst högsta realskoleklassen. Detta sammanhänger med flera omständigheter. Orter med möjlighet till övergång från näst högsta realskoleklassen har också ett större inslag av högre socialgrupper (jfr bilaga 4). Elever ur högre socialgrupper är mera inställda på gymnasiestudier och övergår vid första möjliga tillfälle. Fackgymnasier med tillträde endast för elever på realexamensnivå drar till sig en mindre andel ur högre socialgrupper än de allmänna gymnasierna. Dessa tendenser framträder klart också i figur 2, där andelen i socialgrupp 1 resp. av elever vilkas föräldrar har minst realskola visas för JR I resp. R II. Rh ligger lägre än Rn, och linjerna i diagrammet lutar dessutom svagare i den förstnämnda gruppen. De tre måtten på social bakgrund ger någorlunda likartade utslag, och de visar sig också vid direkt jämförelse (se tabell 30) h a ett påtagligt inbördes samband även i de individuella fallen. De största undergrupperna i R I består av dem där båda föräldrarna har realskoleutbildning eller högre och faderns yrke tillhör socialgrupp 1 resp. av dem där ingen av föräldrarna har sådan utbildning och faderns yrke hänförs till lägre socialgrupp. Av R II tillhör den övervägande delen denna senare grupp.

95 %

Socialgrupp

Fadern

I

realskola ensn högre

Modern

realskola eller högre

70-

60-;

:

\

: 40-4

\ \ \

30-

\

^ \

20-

-

"•sSA

«S ^ > S

Ill —

V

*s

n "

Rn f l

Kr;

Rhfl

Rh

Figur 2. Procenten elever med högre social bakgrund i grupperna R I: Gymnasium Ej gymnasium

i år och R II:

Tabell 30. Sambandet mellan tillhörighet till socialgrupp och föräldrarnas utbildning i R I resp. R II RII

RI socgrp 1

övr

s:a

368 189 35 55

82 113 128 903

a) Poj'kar 450 26 302 26 163 4 958 15

279 110 18 55 462

övr

s:a

19 39 32 440

45 65 36 455

58 85 89 726

b) Flickor 337 47 195 33 107 14 781 31

20 44 59 784

67 77 73 815

1 420

1 032

Realskola och högre hos båda föräldrarna fadern modern ingendera Summa båda föräldrarna fadern modern ingendera Summa

1 873

socgrp 1

125 Ur tabell 30 kan bl. a. också beräknas fyrfältskorrelationer mellan de tre sociala variablerna. Därvid får frekvenserna i R II före summeringen med R I fördubblas, eftersom R II utgör ett hälftenurval. Även R III borde

96 i viss mening ingå i totalen, men vi saknar data om detta delmaterial i nu avsedda hänseenden, och någon större inverkan på korrelationerna kan denna brist knappast ha. Fyrfältskorrelationer för sociala variabler

Socialgrupp enligt faderns yrke Faderns utbildning

Faderns utbildning

Moderns utbildning

.86

.70 .72

Korrelationerna visar dels en stark samgång mellan yrkes- och utbildningsnivå hos fäderna, dels en social och utbildningsmässig selektion vid familjebildningen. Det bör observeras att korrelationerna gäller i en så selegerad grupp som den vars barn genomgått realskola eller motsvarande. De bör vara än högre i en ogallrad grupp. Tabell 30 kan också bilda underlag för en jämförelse mellan den sociala sammansättningen av R I och R II med de olika sociala variablerna tagna i kombination. Denna jämförelse görs i tabell 31.

Tabell 31. Den procentuella fördelningen på olika socialgrupps- och utbildningskombinationer i R I resp. R II Flickor

Pojkar RI

RII

Diff

RI

Diff

RII

Realskola och högre hos Socialgrupp 1 båda föräldrarna fadern modern ingendera övriga båda föräldrarna fadern modern ingendera Summa

20 10 2 3

4 4 1 2

+ 16 + 6 + 1 + 1

20 8 1 4

5 3 1 3

+ 15 + 5 0 + 1

4 6 7 48

3 6 5 73

+

4 6 6 51

2 4 6 76

+ +

2 2 0 — 25

—

1 0 + 2 — 25

Av differenskolumnerna framgår att kombinationen lägre socialgrupp och ingen högre utbildning hos föräldrarna är avsevärt vanligare i R II än i R I. Hos både pojkar och flickor uppgår skillnaden till hela 25 procentenheter. I gengäld är i synnerhet den högsta social- och utbildningsgruppen mycket vanligare i R I (differens 16 resp. 15 enheter). Även kombinationen socialgrupp 1 och fadern minst realskola, modern däremot lägre utbildning, är tydligt mera förekommande i R I. övriga kombina-

97 tioner har så låga frekvenser att det är svårt att urskilja olikheter, men där skillnader förekommer går de regelbundet till R I:s fördel. Om man fördubblar frekvenserna för JR / / med hänsyn till urvalsförfarandet och tillåter sig att bortse från R III, kan man ur tabell 30 också beräkna övergångsfrekvensen till gymnasium för olika kombinationer av socialgrupp och föräldrautbildning. I nedanstående tablå återges sådana övergångsfrekvenser uttryckta i procenttal, beräknade genom kvoten i ? / / ( i ? I + 2R II). övergångsprocent till gymnasium hos Realskola och högre hos

båda föräldrarna fadern modern ingendera

pojkar

flickor

soc.grp 1

övriga

soc.grp 1

övriga

88 78 (81) 65

68 59 67 51

75 62 (39) 47

59 49 43 32

För pojkarna varierar övergångsfrekvensen mellan 88 procent i den för fortsatta studier gynnsammaste och 51 procent i den minst gynnsamma sociala kombinationen. För flickorna är motsvarande värden 75 resp. 32 procent, överhuvud taget har flickorna även vid denna uppdelning lägre övergångsfrekvenser (jfr kap. 6). Om man delar upp övriggruppen på socialgrupp 2 resp. återstoden, dvs. i stort sett socialgrupp 3, för de elever vilkas båda föräldrar saknar läroverksutbildning, blir övergångsfrekvenserna följande. övergångsprocent till gymnasium hos Realskola och högre hos

ingen av föräldrarna

flickor

pojkar soc.grp 2

soc.grp 3

soc.grp 2

soc.grp 3

26 Spännvidden mellan olika kombinationer ökas således ytterligare vid denna uppdelning. övergång, skolbetyg och social bakgrund Bakom de sociala variationer som nu har konstaterats kan bl. a. ligga betygsskillnader mellan olika socialgrupps- och utbildningskombinationer, och vi skall därför studera betyg och sociala variabler tillsammans. I tabell 32 har vi behållit den tidigare indelningen i socialgrupps- och utbildningskombinationer men därjämte delat upp eleverna efter om deras betyg tillhör den bättre eller sämre hälften enligt total betygssumma (kvartilerna 3—4 resp. 1—2). 7—205394

98 Tabell

32.

Betygsfördelningen

inom olika socialgruppstioner i RI resp. R II

och

RI med betyg: under median

over median

Realskola och högre hos Socialgrupp 1 båda föräldrarna fadern modern ingendera övriga båda föräldrarna fadern modern ingendera Summa

utbildningskombina-

RII med betyg: under median

S:a

over median

S:a

3 3

a) Pojkar 131 75 14 25

218 105 19 27

349 180 33 52

22 20 3 14

— —

25 23 3 14

30 41 37 244

48 69 86 620

78 110 123 864

17 29 29 325

1 7 1 93

18 36 30 418

1 192

1 789

b) Flickor Socialgrupp 1 båda föräldrarna fadern modern ingendera övriga båda föräldrarna fadern modern ingendera Summa

73 25 5 11

201 83 13 43

274 108 18 54

34 21 10 21

8 5 1 6

42 26 11 27

13 24 27 162

43 60 61 550

56 84 88 712

11 30 44 508

4 9 12 244

15 39 56 752

1 054

968 Redan de absoluta frekvenserna i tabell 32 visar att elever i den bättre betygsdelen sällan avstår från gymnasiestudier annat än om de tillhör den socialt minst gynnsamma kombinationen. Lättare att få grepp om tendenserna får man om man beräknar övergångsfrekvensen på motsvarande sätt som nyss skett i vissa betygs- och socialgruppskombinationer. Med hänsyn till underlagets storlek får gruppuppdelningen skifta mellan olika indelningsgrunder. övergångsprocent till gymnasiurruhos socialgrupp 1

Realskola och högre hos

betyg över median Pojkar båda föräldrarna fadern eller modern ingendera Flickor båda föräldrarna fadern eller modern

[

övriga

betyg under median 75 66 47 52 33 21

betyg över median |

j

77 53

betyg under median 47 40 27 37 26 14

99 Flera tydliga skillnader kan här iakttas. Varje värde för pojkarna är högre än motsvarande värde för flickorna. Likaså är varje värde för socialgrupp 1 högre än motsvarande värde för övriggruppen. Bland elever i den bättre hälften enligt betygen är övergången tämligen fullständig bland pojkar där någon av föräldrarna har läroverksutbildning och bland flickor i socialgrupp 1. Föräldrautbildningens roll framträder särskilt i den lägre betygsgruppen inom socialgrupp 1. Övriggruppen rymmer däremot fortfarande så stor social variation att skillnaderna mellan utbildningsgrupperna kan sammanhänga med en förskjutning inom gruppen även i socialgruppshänseende. Också här har vi delat upp den lägsta socialgrupps- och utbildningskombinationen på socialgrupp 2 resp. återstoden, övergångsprocenten 27 för pojkar under medianen uppspaltas därvid i 30 resp. 22 procent, över medianen visar sig 77 kunna uppdelas i 84 och 66 procent. För flickorna blir motsvarande tal 17 och 11 resp. 58 och 46. Vi har därmed nått en spännvidd i övergångsfrekvens från 97 procent för pojkar i socialgrupp 1 med högre betyg till 11 procent för flickor i socialgrupp 3 (och ej uppgift) med lägre betyg och med föräldrar som ej fått läroverksutbildning själva. Man kan alltså här konstatera att både de sociala variablerna och betygen oberoende av varandra står i samband med övergången till gymnasium. Av dessa samband är betygens starkast, vilket visas av nedanstående fyrfältskorrelationer mellan övergången och variablerna i fråga. Fyrfältskorrelationer med övergång till gymnasium för

Betyg (total betygssumma). . Socialgrupp enl. faderns yrke. Faderns utbildning Moderns utbildning

pojkar

flickor

.70 .48 .43 .43

.67 .48 .50 .40

På grund av den höga korrelationen mellan de sociala variablerna inbördes (jfr ovan) kan inte mycket vinnas genom sammanvägning av dem. Ett slags ovägd summa av dem, om en sådan vore tänkbar, skulle ge korrelationer av samma storleksordning som gäller för den med övergången högst korrelerade bland de sociala variablerna. Elevernas upplevelse av valet iförhållande och social bakgrund

till skolbetyg

Lättheten att välja

I kapitel 6 undersökte vi bl. a. elevernas säkerhet inför valet mellan att börja och inte börja i gymnasium (tabell 10). Ungefär hälften av eleverna

100 ansåg detta val självklart. Vi har nu tagit ut några av de större grupperna enligt betyg och sociala variabler i kombination och jämfört deras svar på samma frågor om lättheten att välja. Undergrupperna har avgränsats på följande sätt. Höga betyg (= kvartilerna 3 och 4 i totalbetyg) H 1 (= båda föräldrarna eller endast fadern minst realskola, faderns yrke socialgrupp 1) L2 (= ingen av föräldrarna realskola eller högre, faderns yrke socialgrupp 2) L 3 (= ingen av föräldrarna realskola eller högre, faderns yrke socialgrupp 3 eller ej uppgift) Låga betyg (= kvartilerna 1 och 2 i totalbetyg) H1 (se ovan) L 2—3 (de lägre socialgrupperna är här sammanförda, i övrigt se ovan) Även i den högre betygsgruppen har L 2 och L 3 fått sammanslås, när det gäller R II. I R II har antalet H ^-elever ej varit stort nog för att dessa grupper skulle kunna medtagas. Antalen i undergrupperna framgår av tabellerna 34—35. Den andel av eleverna i dessa kombinationer som ansett att valet av gymnasium varit »självklart» visas i tabell 33.

Tabell 33. Andelen realskolelever som angett att valet att börja (R 15) resp. icke börja (R 24) i gymnasium varit »självklart». Uppdelning enligt betyg och föräldrarnas utbildning/socialgrupp Låga betyg

Höga betyg

Utbildning/socialgrupp Hl

L2

L 3

Hl

L 2—3

82 72

Al 37

41 35

55 50

28 22

a) Valet att börja flickor b) Valet att inte börja R II pojkar

3 [) 31

45 61

Anm. Elevantal, se tabellerna 34—35.

För att börja med könsskillnaderna så är det genomgående mera självklart för pojkarna än för flickorna att börja i gymnasium, och i stort sett inträffar det omvända förhållandet när det gäller valet att inte fortsätta. Vidare har det varit lättare för elever med höga betyg att bestämma sig att fortsätta. På en och samma betygsnivå har det varit lättast för den högsta gruppen enligt sociala variabler (H 1). Andelen som svarat »självklart» uppgår där för pojkarna till hela 82 procent. Den lägsta andelen, endast 22

101 procent, återfinns hos flickor med låga betyg tillhörande lägre utbildningsoch socialgrupp (L 2—3). I stora drag uppvisar dessa tal samma slags variationer som övergångsfrekvenserna. I de grupper där övergångsfrekvensen är högst är också den subjektivt upplevda säkerheten hos de elever som bestämt sig att börja i gymnasium störst. I de grupper där övergångsfrekvensen är lägst är den subjektiva säkerheten minst. De elever som däremot beslutar sig för att inte börja i gymnasium är i gengäld säkrast när de tillhör grupper med låg övergångsprocent. Flickor i L 2—3 med låga betyg säger i 61 procent att valet att inte börja har varit självklart. Eftersom tabell 33 och den föregående tablån över övergångsfrekvenser har något olika gruppindelning, har vi för att möjliggöra en mera direkt jämförelse gjort erforderliga jämkningar i indelningen och sammanfört båda typerna av procenttal i följande tablå. Det bör observeras att det är rangordningen mellan grupperna och ej procenttalens absoluta nivå som kan jämföras, övergångsprocenten bygger ju på R 7:s förhållande till hela realskolegruppen, medan säkerheten i valet hänför sig endast till gruppen R I. Låga betyg

Höga betyg H 1

L 2—3

H 1

L 2—3

övergångsprocent hos pojkar flickor

96 92

77 53

71 47

27 14

Valet att börja »självklart» hos pojkar flickor

82 72

45 36

55 50

28 22

För extremgrupperna enligt betyg och social bakgrund följer övergångsprocenten och andelen som funnit valet självklart varandra väl. Men i de båda mittgrupperna sker en omkastning. Höga betyg och låg social bakgrund tenderar att ge högre övergångsfrekvens än den omvända kombinationen. Men den subjektiva säkerheten i upplevelsen av valet är större hos elever med hög social bakgrund och låga betyg än motsatsen. Detta kan tyda på att betygen spelar en förhållandevis mindre roll för den subjektiva upplevelsen av valet än för det faktiska valet. Vi har för kontroll av detta antagande beräknat fyrfältskorrelationen mellan elevernas bedömning av lättheten att välja (»självklart» mot övriga svar) och de sociala bakgrundsvariablerna resp. totalbetygen. Korrelationerna har måst beräknas för materialen R I och R II var för sig, eftersom det i ena fallet är en bedömning av lättheten att bestämma sig att börja, i andra av lättheten att bestämma sig att inte börja i gymnasium. Korrelationerna bör jämföras med dem som i föregående avsnitt redovisats för övergångsfrekvensen.

102 Fyrfältskorrelationer med lättheten att välja att börja i gymnasium

Socialgrupp enl. faderns yrke Faderns utbildning Moderns utbildning

a t t inte börja i gymnasium

pojkar

flickor

pojkar

flickor

.40 .37 .37 .35

.22 .38 .40 .33

—.15 —.25 —.12 —.17

—.45 —.25 —.15 —.08

Lättheten att bestämma sig att börja är positivt och lättheten att bestämma sig att icke börja är negativt korrelerad med betyg och sociala variabler. Ett gynnsamt utgångsläge för fortsättande av högre studier gör det lätt att välja att fortsätta och svårt att välja att avstå. De sociala variablerna är mer korrelerade med lättheten att fortsätta än med lättheten att avstå. Delvis kan dock detta bero på den obetydliga sociala spridningen i gruppen som avstår (R II). Hos pojkarna har betygen störst samband i den grupp som bestämt sig för att fortsätta — och därmed ansluta sig till det val som oftare kännetecknar pojkarna. Hos flickorna är det tvärtom så att sambandet är störst bland flickor som beslutat avstå från gymnasiestudier — ett val som oftare träffas av flickorna än av pojkarna. På det hela taget är dock betygens samband svagare med lättheten att bestämma sig än med den faktiska övergången till gymnasium, och detta sannolikt i högre grad än den spridningsminskning kan åstadkomma, som äger r u m vid åtskiljandet av i? 7 och JR II. Korrelationerna stöder alltså på det hela taget den iakttagelse som utgjorde utgångspunkt för korrelationsberäkningarna, även om det naturligtvis med hänsyn till att materialet för båda beräkningarna är detsamma inte i egentlig mening är någon bekräftelse av en hypotes. Skälen för valet

De olika kombinationerna enligt betyg och social bakgrund har också jämförts i fråga om de skäl för valet av gymnasium som eleverna uppgett och som med andra indelningsgrunder analyserats i kapitel 7. I tabell 34 återfinns procenten som markerat olika skäl att börja i gymnasium. De minst frekventa skälen har uteslutits före denna bearbetning. Skälen anges fortfarande i samma rangordning som i föregående kapitel. Vi kan lämpligen börja med indelningen efter betyg och se om den har sina motsvarigheter i elevernas uppgivna motiv. Fyra av skälen h a r tidigare sammanförts under rubriken skolanpassning och vi skall se vad de fått för svarsfrekvenser i den högre resp. den lägre betygsgruppen. De största skillnaderna återfinns i nr 3 (betyg tillräckliga). I de höga betygsgrupperna har mellan 47 och 56 procent markerat detta skäl mot mellan 12 och 19 procent i de låga betygsgrupperna. Även nr 10 (trivs med

103 Tabell 34. Realskolelevernas skäl att börja i gymnasium (R 16). Jämförelse mellan olika betygsnivåer i olika socialgrupps- och utbildningskombinationer Procenttalen avser andelen som satt kryss (oavsett valör) Flickor R I

Pojkar R I Betyg Låga

Höga Skäl

Låga

Höga

Utbildning/socialg rupp Hl

L2

L3

Hl

L 2-3

Hl

L2

L 3

Hl

L 2-3

Antal elever

Nr 1 J a g behöver gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt 6 Man klarar sig inte nu för tiden utan högre utbildning 13 P å gymnasiet blir man allmänbildad och får lära sig saker som man alltid har n y t t a av längre fram

10 J a g trivs så bra med skolarbetet att jag helst vill 15 J a g vet inte vilket yrke jag skall välja, så det är bäst att gå kvar i skolan 3 Mina betyg är såpass bra a t t jag kan komma in i gymnasium 4 Mina föräldrar har råd att låta mig fortsätta i 7 Mina föräldrar vill att jag skall studera, och jag rättar mig efter deras önskningar i det fallet . 2 Det finns gymnasium i eller nära min hemort, så därför är det lätt att fort12 Det har alltid varit meningen att jag skall t a studentexamen 14 J a g tycker bättre om teoretiska studier än om praktiskt arbete

skolarbetet) uppvisar en skillnad i väntad riktning, men den är mera tydlig bara hos flickorna, som i detta motiv över huvud taget ligger högre än pojkarna. De båda övriga frågorna i denna grupp, nr 13 (nytta av all-

104 mänbildning) och nr 14 (teoretiska studier kontra praktiskt arbete), har endast små variationer i svarsfrekvens. Mot de sociala variablerna svarar en grupp på tre skäl. Nr 4 (föräldrarnas ekonomi tillåter) har markerats av mellan 52 och 54 procent i gruppen H 1, av 23 och 27 procent i gruppen L 3. L 2 resp. L 2—3, där de lägre grupperna måst sammanslås, ligger mellan yttervärdena. Det finns också en tendens att elever med låga betyg ur de lägre sociala grupperna markerar detta skäl oftare än elever med höga betyg i samma grupper. Betyg och ekonomi kommer därigenom att inta ett slags kompensatoriskt inbördes förhållande. Det starkaste utslaget ger de sociala variablerna dock i skäl nr 12 (det har alltid varit meningen). H 1 har där mellan 31 och 47 procent, medan de lägre grupperna har mellan 10 och 14 procent såsom markeringsfrekvens. Också det tredje skäl som har med familjebakgrunden att göra, nr 7 (följer föräldrarnas önskan), uppvisar högre frekvens i högre sociala grupper. Även två av yrkesskälen uppvisar sociala skillnader i svarsfrekvens bland pojkarna. Gruppen H 1 har i större utsträckning markerat nr 1 (gymnasium behövs för avsett yrke) och i mindre utsträckning nr 15 (vet ej yrke, därför kvar i skolan) än de lägre sociala grupperna. Skälen att ej börja i gymnasium har jämförts mellan olika betygsgrupper. Däremot har någon jämförelse mellan högre och lägre social bakgrund ej kunnat göras, eftersom endast den senare är företrädd av något större antal elever. Jämförelserna återfinns i tabell 35. Det största utslaget ger även här betygsnivån. Nr 3 (otillräckliga betyg) har nämnts långt oftare i den lägre betygsgruppen såsom också bör vara fallet. Märkligare är egentligen att ändå 38 procent av pojkarna och 25 procent av flickorna över betygsmedianen har markerat detta skäl att ej fortsätta. Deras anspråk i fråga om betyg måste i så fall vara ganska höga. Även de sociala skälen står i samband med betygen. Att föräldrarna inte har råd med fortsatt skolgång (nr 4) anges oftare av flickor med höga betyg som motiv till att de ej skall fortsätta, medan däremot flickor med låga betyg oftare säger att det aldrig har varit meningen att fortsätta (nr 12). Att gymnasium saknas på hemorten (nr 2) markeras också något oftare av elever med höga betyg. Inget av de sociala hindren kan dock i svarsfrekvens tävla med det hinder som ligger i otillräckliga betyg. Tabellerna 34 och 35 tagna tillsammans vittnar om att elevernas uppgivna skäl för valet har sin motsvarighet på det objektiva planet på flertalet av de punkter där en jämförelse är möjlig, och detta gör att man kanske även i övrigt kan sätta tilltro till elevernas självupplevda motiv. Linjeval och skolbetyg Vi skall nu undersöka linjevalet i förhållande till betyg och social bakgrund och börjar med den allmänna betygsnivån hos elever som tänker sig

105 Tabell 35. Realskolelevernas skäl att ej börja i gymnasium (R 25). Jämförelse mellan olika betygsnivåer i de lägre socialgrupps- och utbildningskombinationerna (L2—3) Procenttalen avser andelen som satt kryss (oavsett valör) Pojkar R II

Flickor R II Betyg

Skäl

Höga

Låga

Höga

Låga

Antal elever

Nr

3 Mina betyg är inte så bra att jag kan komma 1 J a g behöver inte gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna 14 Jag tycker bättre om praktiskt arbete än 15 J a g vill helst börja arbeta och tjäna pengar nu 10 J a g trivs så dåligt med skolarbetet, att jag 12 Det har aldrig varit meningen a t t jag skulle gå mer än i realskola (flickskola, enhets4 Mina föräldrar har inte råd att låta mig gå 6 Man klarar sig bra i samhället även utan 13 På gymnasiet blir man visserligen allmänbildad, men man lär sig inget som man med säkerhet har n y t t a av längre fram i livet 2 Det finns inget gymnasium i eller nära min hemort, så därför är det besvärligt att fort7 Mina föräldrar vill att jag skall studera, men nu har jag r ä t t a t mig efter deras önskningar länge nog och vill sluta

till olika linjer. I tabell 36 kan fördelningen på olika betygskvartiler studeras, och resultaten sammanfattas i figur 3, där procenten elever som tillhör den högsta betygskvartilen i realskolan visas för olika linjer. Bland dem som väljer allmänt gymnasium ligger elever som tänker sig till reallinjen högst och till allmänna linjen lägst i betygshänseende. På fackgymnasiesidan har elever som går till T de högsta betygen, men både Toch H-eleverna tenderar att ligga under medeltalen för R. Här är det dock nödvändigt att i viss mån bortse från de få flickor som valt tekniskt gymnasium. Slutligen ligger också flickornas värden genomgående högre ä n pojkarnas på resp. linjer, vilket sammanhänger med att det är en mindre och mera utvald andel bland flickorna som fortsätter. Om de absoluta betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor säger tabellen och figuren

106 Tabell 36. Den procentuella fördelningen på olika betygsklasser enligt totalbetyg bland dem som söker till olika linjer (material R I) Pojkar

Flickor

A

L

R

T

H

A

L

R

T

H

Rh I Kvartil 1 2.... 3.... 4

21 25 33 21

19 17 25 38

11 16 28 46

14 23 34 30

17 28 34 21

10 29 26 36

9 17 32 43

9 10 15 66

(13) (20) (67)

4 23 26 47

Summa procent Antal elever

100 195

100 52

100 694

100 301

100 47

100 231

100 230

100 333

100 15

100 98

Rn I Kvartil 1 15 33 2.... 37 3 4 . . . 15

24 22 25 29

10 20 32 37

8 13 36 43

5 21 26 48

2 14 27 56

100 83

100 362

100 106

100 170

100 211

—

—

Summa procent Antal elever

100 54

dock inget bestämt, eftersom kvartilindelningen gjorts inom vartdera könet för sig. Intressantare än totalbetyget vid studium av linjevalet är relationen mellan betygen i språk och realämnen. Denna visas i tabell 37, där vardera % 80^-

70-E

60 ^

40 4

30-

20-^

io-i u

i A —

i L Rh fl

i R

i T

i H

Rn fl

Figur 3 Procenten realskolelever i högsta kvartilen enligt totalbetyg på olika valda linjer

107 betygsvariabeln indelats i tre klasser, nämligen kvartilerna 1—2, kvartil 3 och kvartil 4. Därefter har materialet indelats efter dessa variabler i kombination och linjefördelningen fastställts.

Tabell 37. Den procentuella fördelningen på linjer vid olika betygskombinationer (material R I) Betygskvartil i språk 1—2

4 Betygskvartil i realämnen

Linje A L R T H Summa procent Antal elever A L R T H

1—2

23 10 50 13 4

11 1 58 28 2

100 335

100 195

38 25 30

23 23 45

—

—

100 260

8 Summa procent Antal elever

1—2

1—2

16 16 54 9 5

4 5 78 12 0 100 297

—

—

a) Pojkar 27 11 15 2 43 72 11 12 4 3

73 24 1

25 28 35 5 7

100 100

100 224

100 164

100 81

100 164

b) Flickor 31 36 51 24 12 38 1 -— 5 3

18 7 69

21 56 13

28 37 26

17 2 64 12 6

—

—

—

100 83

100 66

100 119

100 74

100 183

100 141

— 53 46

100 212

100 72

14 19 60 2 6 100 394

Helt allmänt tyder resultaten på att differensen mellan de båda betygsvariablerna har betydelse för linjevalet, men vi skall också försöka dra några mer nyanserade slutsatser ur materialet. Andelarna för reallinje och tekniskt gymnasium kan sammanfattas till ett mått på realbetonade linjeval. Dessa andelar varierar med betygen på följande sätt. R + T i procent av samtliga Betygskvartil i språk 1—2

4 Betygskvartil i realämnen

Pojkar Flickor

1—2

1—2

1—2

63 30

86 45

99 76

54 13

84 38

97 69

40 13

63 26

90 62

108 P å varje betygsnivå enligt språken stiger andelen realbetonade linjeval med stigande realämnesbetyg. Procenttalen kan emellertid också sorteras om i ordning efter differensen mellan de båda betygsvariablerna uttryckt i antalet steg, varvid kvartilerna 1—2 fortfarande behålles sammanslagna och anses ligga ett steg från 3. I följande tablå är talen i höjdled ordnade efter betygsnivå med de lägsta kombinationerna överst. Plusvärden anger övervikt för realämnesbetyg. R + T i procent av samtliga Antalet steg realämnesbetyg — språkbetyg —2

— 1

+ 1

+ 2

Pojkar

54 63

63 84 90

86 97

99 Flickor

13 26

30 38 62

45 69

76 Procenttalen visar i samtliga rader en mycket markant stegring från vänster till höger och i samtliga kolumner en lika regelbunden ökning uppifrån och ner. J u större övervikt för realämnena och ju högre sammanlagt betyg, desto större är sannolikheten för ett realbetonat val. Detta gäller hos både pojkar och flickor. Endast en kraftig övervikt för språkbetygen (2 stegs skillnad) kan få en majoritet bland pojkarna att välja en icke realbetonad linje. Endast i högsta kvartilen enligt realämnesbetygen väljer majoriteten av flickorna en realbetonad linje, men där tar också hos flickorna realämnesbetygen över språkbetygen på samma nivå (0 stegs skillnad) i linjevalet. Differensen mellan realämnesbetyg och språkbetyg står också i samband med valet mellan T och R inom de realbetonade linjerna. Vi begagnar här samma typ av triangeluppställning som ovan för att visa detta samband. Procenttalen är beräknade ur manuskripttabeller men kan naturligtvis med avrundningsfel också räknas fram ur tabell 37. Beräkningen görs endast för pojkar, eftersom så få flickor valt T. Plusvärden anger övervikt för realämnesbetyg. T i procent av R + T Antal steg realämnesbetyg — språkbetyg

Pojkar

— 2

— 1

+ 1

+ 2

20 14

21 15 13

33 25

109 En tydlig övervikt för realämnesbetyg i förhållande till språkbetyg tenderar att i större utsträckning leda till tekniskt gymnasium. Vid en och samma betygsdifferens är val av T också vanligare bland elever på lägre betygsnivå (översta raden), överallt är dock reallinjen i majoritetsställning. I tablåerna över de realbetonade linjernas sammanlagda andel (R + T) kan också indirekt övriga linjers sammanlagda andel studeras i förhållande till betygsvariablerna. Den utgör resten till 100 för de angivna procenttalen. Även inom gruppen av icke realbetonade linjer är det emellertid intressant att se på de olika linjernas relationer, och vi väljer att undersöka procenten på L i förhållande till L + A + H. Även här begagnar vi differensuppställningen men vänder den nu så, att övervikt i språken betecknas med plus. L i procent av L + A + H Antal steg språkbetyg — realämnesbetyg —2 Pojkar Flickor

— 1

+1

+2

26 12 53

32 43

41 22

36 38 50

59 50

64 Även denna tablå visar i stort sett en regelbunden ökning från vänster till höger. Ju större övervikt för språkbetygen desto större andel latinare. I praktiskt taget varje betygskombination är sannolikheten att flickorna väljer latinlinjen större. Men det finns åtminstone ett par intressanta oregelbundenheter. Den största andelen latinare bland pojkarna — 53 procent — finns bland dem som tillhör den högsta kvartilen i både språk och realämnen, och där förekommer inte heller någon könsskillnad. Nu är visserligen denna grupp liten och utgör bara 10 procent av samtliga pojkar med denna betygskombination. Men det är tänkbart att sådana pojkar som mot alla odds i betygshänseende väljer en icke realbetonad linje särskilt ofta gör det på grund av starka språkliga och humanistiska intressen eller bristande intresse för matematik och naturvetenskap, vilket leder dem till latinlinjen och ej till A eller H. Samma resonemang skulle, om än med mindre styrka, kunna föras om flickor i denna betygskombination. Elevernas upplevelse av linjevalet i förhållande till vissa

betygskombinationer

Vissa betygskombinationer har varit tillräckligt ofta förekommande bland elever som valt en viss linje för att medge mera intensiva undersökningar av valet — närmare bestämt av den säkerhet eleverna upplevt vid linjevalet och de skäl de själva anfört. De undersökta grupperna framgår av

110 tabellhuvudet i tabell 38, som avser andrahandsvalen av linje. Vanligtvis har som synes betygsfördelningen skurits vid medianen enligt språk resp. realämnen. På A och L har den grupp som haft höga betyg i realämnen och låga i språk varit för liten för att medtas. På T har av samma skäl elever med höga språkbetyg och låga realämnesbetyg måst uteslutas. Pojkarna på reallinjen har i den grupp som legat över medianen enligt båda ämnesgrupperna kunnat delas upp efter kvartiler.

Tabell

38. Andrahandsval

av linje.

Uppdela

ing enligt betygskomb

inationer

(material

RI)

Betygskvartil i språk Pojkai A 1-2

3-4

Pojkar L

3-4

3-4

1-2

Flickor A

3-4

1-2

3-4

Flickor L 3-4

1-2

3-4

3-4

1-2

3-4

1-2

1-2

3-4

44 16

24 31

17 Betygskvartil i realämnen 1-2

3-4

1-2

1-2

1-2

3-4

1-2

Antal elever 76

12 47 5 5 30

16 49 3 6 26

21 48 4 1 25

Summa procent 100

100 I andra hand vald linje A L R T H Ingen angiven.. .

31 29

3 59 100

2 63 100

5 36

11 29

7 38

3 51

3 63

100 Betygskvartil i språk Pojkar R 1 - 2 1—2 3 - 4

3 Flickor R 3

4 Pojkar T

4 1-2 1-2 3 - 4 3 - 4 1-2 1-2 3 - 4

Betygskvartil i realämnen 1-2 3 - 4 1-2

4 1-2 3 - 4 1-2 3 - 4 1-2 3 - 4 3 - 4

Antal elever

I andra hand vald linje A L R T H Summa procent

169 166 125 152 120

89 231

38 350

45 101 116

43 7

29 34

32 21

3 34

1 2 44

7 51

1 63

7 1 43

39 4 13

40 20

48 9

25 3

38 15

23 9

38 35

34 10

2 2 35

9 1 33

2 1 44

7 0 61

1 1 25

4 1 51

3 48 45 100| 100| 100| 100J 100 ioo| i o o | 100| 100 100 100| 100 100 100 63

Ill Andrahandsvalen samvarierar på några punkter med betygskombinationerna. Sålunda har pojkar på latinlinjen som ligger över medianen i båda betygen oftast angett R som andrahandsval, medan övriga oftare angett A eller också inget alternativ alls. Flickor på allmänna linjen som ligger över medianen i språk och under i realämnen har oftast L som alternativ, medan övriga fördelar sig rätt lika mellan L och R. Också pojkar på reallinjen i denna betygskombination anger L som andraval oftare än övriga, men i samtliga kombinationer är ändå A vanligast. Pojkar på reallinjen som tillhör högsta kvartilen enligt realämnen anger mindre ofta något alternativ än övriga. De är säkrare på sitt val och säkrare att komma in. Flickor på reallinjen som har högre realämnesbetyg än språkbetyg har mindre ofta latinlinjen som andraval. De har också över huvud taget färre alternativa val än i synnerhet de flickor som har låga betyg i bägge ämnesgrupperna. Andrahandsvalen är ett sätt att spegla elevernas säkerhet. Elevernas bedömning av lättheten att välja är ett annat. I tabell 39 har vi undersökt frekvensen av svaret att linjevalet varit »självklart». Tabell 39. Andelen realskolelever som angett att valet av en viss linje varit »självklart». Uppdelning enligt betygskombinationer Betygskvartil i

Flickor

Pojkar

språk

realämnen

A

L

R

T

A

L

R

1—2 1—2 3—4 3—4 3 3 4 4

1—2 3—4 1—2 3—4 3 4 3 4

49 66

34 33

54 39

57 80 43 71 66 83 57 72

36 40

78 55

48 70 29 47

70 Anm. Elevantal, se tabell 38. Bland elever som bestämt sig för allmänna linjen har linjevalet varit lättast för dem som har låga betyg i båda ämnesgrupperna. På latinlinjen har de elever oftast ansett valet självklart som ligger över medianen i språkbetyg och under i realämnen. På reallinjen gäller det motsatta förhållandet: valet har varit lättast för dem som har höga betyg i realämnen och låga i språk och svårast för dem där betygen i språk överväger. Detta gäller inte bara vid uppdelning av betygen vid medianen utan hos pojkarna också mellan de båda högsta kvartilerna. Båda de mått vi har haft för att bedöma säkerheten i linjevalet är alltså på ett rimligt sätt relaterade till förhållandet mellan elevernas betyg i olika grupper av ämnen. Vi skall nu se om också de uppgivna skälen till linjevalet är det.

112 Tabell 40. Realskolelevernas skäl att välja viss gymnasielinje. Uppdelning enligt betygskombinationer Procenttalen avser andelen som satt kryss (oavsett valör) Betygskvartil i språk

Skäl

1 Pojkar A

Pojkar L

Flickor A

2 3—4 3—4 1

2 3—4 3—4 1

2 3—4 3—4 1 2 3

Flickor L 4 3—4

Betygskvartil i realämnen

a) A och L

1—2 1—2 3—4 1—2 1—2 3—4 1—2 1—2 3—4 1—2 1—2 3—4 Antal elever

Nr 2 Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig m e s t . . 4 Den linjen leder fram till de yrken som intresserar mig 9 Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke j ag t ä n k t välj a 7 Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i. . . 8 Den linjen ger flest möjligheter vid valet av y r k e . . . 3 Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i. . 1 Den linjen leder fram till de yrken som är bäst b e t a l d a . . 6 Den linjen vill mina föräldrar 11 Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning

163 150

17 I tabell 40 avser den övre delen de icke realbetonade linjerna. De båda skäl som direkt nämner betygen, nr 7 (läsa ämnen med höga betyg) och nr 3 (slippa ämnen med låga betyg) är också de som visar de flesta skillnaderna mellan betygskombinationerna. Latinare med höga betyg i språk och låga i realämnen har markerat dessa skäl mer än genomsnittligt. I det positiva skälet (nr 7) går dessa latinare tillsammans med grupperna som har höga betyg över hela linjen, och i det negativa (nr 3) är tendensen än starkare bland dem som har låga betyg i båda ämnesgrupperna. Ett liknande mönster som latinarnas framträder för nr 7 hos pojkar på allmänna linjen och för nr 3 hos flickor på allmänna linjen. Intresset för linjens ämnen (nr 2) och för de yrken linjen leder fram till (nr 4) uppges minst ofta som motiv för val av latinlinjen av de elever som har låga betyg i båda ämnesgrupperna. Lågbetygsgruppen på allmänna linjen har oftare än genomsnittligt hänvisat till att linjen ger flest möjligheter vid yrkesvalet (nr 8) och leder till de bäst betalda yrkena

113 Tabell 40 (forts.) Betygskvartil i språk Flickor R

Pojkar R 1—2 1—2 3—4

3 Skäl

4 Pojkar T

1_2 1—2 3—4 3—4 1—2 1—2 3—4

Betygskvartil i realämnen

b) R och T 1—2 3—4 1—2

1 _ 2 3—4 1—2 3—4 1—2 3—4 3—4

Antal elever

Nr 2 Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig m e s t . . . 4 Den linjen leder fram till de yrken som intresserar

169 166 125 152 120

101 116

73 9 Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag t ä n k t väl52 ja 7 Där får jag läsa de ämnen som jag har 37 bäst betyg i 8 Den linjen ger flest möjligheter vidva50 let av yrke 3 Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i 33 1 Den linjen leder fram till de yrken som är bäst betal45 da 6 Den linjen vill mina föräldarar att jag skall välja . . . 30 11 Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbild12 ning

(nr 1). De säger också oftare att deras föräldrar vill att de skall välja den (nr 6). Det sista gäller också om latinlinjens flickor. På reallinjen kan elever med övervikt i realämnen direkt jämföras med elever med övervikt i språk liksom dessutom yttergrupperna som ligger högt resp. lågt i båda hänseendena. Elever med övervikt för realämnena resp. med höga betyg över huvud taget anger oftare än motsatta grupper att de valt för att få läsa ämnen där de har bra betyg (nr 7). De hänvisar också oftare till sitt intresse för linjens ämnen (nr 2). Elever med låga språkbetyg säger att de vill slippa ämnen där de har dåliga betyg (nr 3). 8—205394

114 I gengäld har de elever som valt reallinjen trots lägre betyg i realämnen än i språk oftare än den motsatta gruppen anfört linjens många möjligheter vid yrkesvalet (nr 8) och att den leder fram till de bäst betalda yrkena (nr 1). Flickorna i denna grupp hänvisar också oftare till sina föräldrars önskan (nr 6). Tekniska gymnasiets pojkar uppvisar ett mönster som liknar realarnas, men här går de tydligaste skillnaderna vanligen mellan dem som har höga och dem som har låga betyg i realämnena. Ett undantag bildar det negativa betygsskälet (nr 3). Där är det gruppen med bättre realämnes- än språkbetyg som gjort flest markeringar. Dessa jämförelser mellan uppgivna skäl och yttre variabler vittnar liksom de som gällde övergången till gymnasium om realism och tillförlitlighet i elevernas bedömningar. Linjeval och social bakgrund I tabell 41 har de tre indikatorer på elevernas sociala bakgrund, som tidigare använts för att studera övergången till gymnasium, satts i relation till fördelningen mellan olika linjer. Tabell

41. Linjefördelning

hos realskolelever

med

olika

social

bakgrund Rnl

Rhl Social bakgrund

Pojkar H

L

H

a) Faderns socialgrupp (H = soci algrupp 1, L -= övrig 0 18 30 15 4 4 29 L R 57 52 34 18 25 T 2 4 2 H 5 Summa procent Antal elever

100 376

100 976

100 220

L

H

L

H

L

24 24 38 2 12

10 16 74

12 17 71

18 36 46

25 34 41

100 710

100 274

100 247

100 242

100 248

10 17 73

11 16 73

19 33 49

25 37 37

100 302

100 219

100 263

100 227

10 15 75

20 37 43

23 33 44

100 265

100 244

100 246

b) Faderns utbildning (H = realex amen <>ch hög re, L =• övriga ) 25 15 27 17 Linje A 23 4 30 L 4 R 36 51 38 58 2 26 1 19 T 14 4 4 2 H Summa procent Antal elever c) Moderns utbildning Linje A L R T H

100 450

100 902

100 269

100 661

(H = realc»camen och hö gre, L = övrig a) 25 26 17 15 12 24 30 3 4 18 35 40 71 60 51 2 1 18 25 13 4 3 2

Summa procent Antal elever. . . .

100 357

100 995

100 200

Flickor

Pojkar

Flickor

100 730

100 256

115 Av pojkarna i realexamensklassen (Rh) går en större andel till reallinjen i den högre sociala gruppen än i den lägre. För tekniska gymnasiet är förhållandet det omvända. Bland flickorna på samma nivå är det latinlinjen som har en högre och handelsgymnasiet en lägre social rekrytering. P å det lägre skolstadiet, där inga fackgymnasier kan väljas, är det bland pojkarna ingen konsekvent skillnad mellan linjernas sociala rekrytering, men bland flickorna får reallinjen en högre och allmänna linjen en lägre andel av elever med högre social bakgrund, i varje fall när faderns yrke och utbildning används som indelningsgrund. Genom att de högre sociala grupperna är avsevärt mera företrädda på det lägre skolstadiet än på det högre och genom att de där fördelar sig bara på det allmänna gymnasiets linjer, blir bruttoeffekten i fråga om sociala skillnader i linjernas rekrytering avsevärt större än som kan omedelbart ses ur tabell 41. Om vi däremot i stället mot det sammanlagda elevantalet på varje linje beräknar andelen som hör till den högre sociala gruppen enligt respektive indelningsgrunder, blir differenserna mycket markanta. Detta framgår av tabell 42.

Tabell 42. Realskolelever från hem med högre social ställning i procent av eleverna på respektive linje Linjerna i rangordning L

R

A

T

H

Samtl.

Pojkar Fadern socialgrupp 1 Fadern realskola och h ö g r e . . . . Modern realskola och h ö g r e . . . .

42 49 42

38 44 36

36 40 34

22 27 21

18 22 14

35 40 33

Flickor Fadern socialgrupp 1 Fadern realskola och h ö g r e . . . . Modern realskola och h ö g r e . . . .

37 41 37

34 41 33

32 36 30

24 24 12

12 10 7

33 38 31

Linjerna kommer där i rangordning enligt procenten elever från hem med högre social bakgrund, och rangordningen blir densamma oavsett vilken indikator på social bakgrund man väljer och dessutom lika för både pojkar och flickor. Latinlinjen kommer först, relativt tätt därefter R och A, medan T och i synnerhet H ligger avsevärt lägre. De sociala skillnaderna kan sammanhänga med skillnader i betygsnivå, och vi skall här studera detta förhållande med hjälp av samma indelning enligt totalbetyg och social bakgrund som vi använt vid analysen av övergången till gymnasium (jfr tabellerna 33 och 34). Linjefördelningen inom dessa grupper framgår av tabell 43. Bland pojkarna framträder den större andelen för R i högre sociala grupper och den större andelen för fackgymnasier, i synnerhet T, i lägre

116 Tabell 43. Fördelningen på linjer på olika betygsnivåer i olika socialgrupps- och utbildningskombinationer (material R I) Flickor R I

Pojkar R I Låga betyg

Höga betyg

Höga betyg

Låga betyg

Utbildning/ socialgrupp L 2

Hl

L 3

Hl

L 2—3

H1

L2

L 3

H 1

L 2—3

Antal elever 323

10 7 73 10 0

13 6 58 20 3

10 6 57 21 6

19 14 55 11 1

18 7 44 26 5

17 34 47 1 2

22 26 40 2 10

19 26 40 1 14

36 29 31 1 4

34 27 27 1 12

100 Linje A L R T H Summa procent

grupper mycket tydligt, oavsett betygsnivå. Hos flickorna motvägs en övervikt för handelsgymnasiet i den lägre gruppen av högre frekvenstal för R och L i den högre. I samma tabell visar det sig att allmänna linjens större andel av de lägre betygsklasserna existerar oberoende av social bakgrund. Slutligen skall vi se om linjevalet står i samband med arten av faderns yrke. Vi har i tabell 44 tagit ut några större yrkesområden och inom varje delat upp efter faderns utbildning. »Högre» avser där studentexamen och högskoleutbildning, »lägre» realexamensgruppen och nedåt. Detta innebär alltså att exempelvis civilingenjörer och läroverksingenjörer tillhör gruppen Teknik och industri: högre, medan institutingenjörer, tekniker och även industriarbetare kommer i gruppen Teknik och industri: lägre.

Tabell 44. Linje fördelningen i förhållande till faderns yrkesområde och utbildning (material R I) Flickor R I

Pojkar R I Yrkesområde

Utbildn.

Jordbruk o. skogsbruk Teknik o. industri Ekonomi o. handel

lägre

lägre högre lägre högre lägre högre

12 5 51 11 8 67 17 7 61 12 15 61 17 7 57 15 10 67

övriga

San itliga

A

15 L

R

Summa Antal procent elever A

H

6 58 20

21 21 42

2 15

4 1 3 4 3

450 133 397 120 330 246

25 16 28 30 24 21

2 10 1 2 1 5 — 1 1 7 — 2

100 100 100 100 100 100

323 93 284 69 262 197

28 14 12 8 16 9

—

100 100 100 100 100 100

7 59 17

100 L

24 32 30 26 33 34

R

39 48 36 42 34 43

24 29 39

T

Summa Antal procent elever

T

H

117 De lägre utbildningsgrupperna har inom varje yrkesområde en högre procent val av fackgymnasium än motsvarande högre utbildningsgrupper. Den högre teknikergruppen har en tydligt mer än genomsnittlig andel av valen till reallinjen både hos pojkar och flickor. Det tekniska gymnasiet har lockat en avsevärt större andel av den lägre teknikergruppens söner än av övriga yrkesgruppers. Det finns alltså ett samband mellan faderns yrkestillhörighet och barnens linjeval som inte bara gäller yrkets nivå utan också dess art, men vi kan inte här göra denna analys mera djupgående.

Sammanfattning Vi har i detta kapitel studerat övergången till gymnasium i förhållande till betygsnivå och indikatorer på elevernas sociala bakgrund, nämligen socialgrupp enligt faderns yrke, faderns utbildning och moderns utbildning. övergången till gymnasium är starkt korrelerad med elevernas betygsnivå. Övergången är också på ett tydligt sätt korrelerad med elevernas sociala bakgrund. Om man bildar undergrupper inom materialet som samtidigt är relativt enhetliga i fråga om både betygsnivå och social bakgrund, finner man en stor variation mellan kombinationerna. I de gynnsammaste — betyg över medianen och socialgrupp 1 — går inemot hundra procent av eleverna över till gymnasium. I de minst gynnsamma — betyg under medianen och socialgrupp 3 — är övergångsprocenten kring 20 för pojkar och kring 10 för flickor. I de grupper där övergångsprocenten är störst betecknas också valet av gymnasium mest ofta som »självklart». Betygen tycks dock spela en mindre roll — och den sociala bakgrunden en större — för säkerheten än för den faktiska övergången. De skäl som eleverna uppgett för sitt val att börja resp. ej börja i gymnasium (jfr kapitel 7) varierar i markeringsprocent mellan olika betygsoch sociala kombinationer på ett sätt som tyder på realism i elevernas bedömning av sina motiv. De olika linjerna drar till sig ett betygsmässigt något olika kvalificerat elevklientel. På allmänna gymnasiet ligger reallinjen högst och allmänna linjen lägst. Bland fackgymnasierna ligger det tekniska högre än det merkantila, men båda tenderar att ligga lägre än åtminstone reallinjen. Även den inbördes relationen mellan språkbetyg och realämnesbetyg skiljer sig mellan olika linjer, och troligt är att denna relation spelar större roll för linjevalet än betygsnivån i och för sig. Sålunda varierar andelen pojkar som går till reallinje eller tekniskt gymnasium från 99 procent bland elever med höga realämnesbetyg och låga språkbetyg till 40 procent i motsatta gruppen. Bland flickorna är motsvarande värden 76 resp. 13 procent. Det tekniska gymnasiets andel av R + T-gruppen är störst bland elever med en markant övervikt för realämnesbetygen. Inom den icke real-

118 betonade gruppen av linjer är latinlinjens andel störst bland elever med höga språkbetyg och låga realämnesbetyg. En ojämn betygsnivå på det sätt den framkommit vid jämförelsen mellan språkbetyg och realämnesbetyg gör linjevalet »självklart» för en större andel av eleverna än en jämn betygsnivå gör. Även svarsfrekvenserna för olika skäl stämmer överens med den bild av elevernas motiv som betygsjämförelserna ger. Linjevalet står också i samband med elevernas sociala bakgrund. Linjerna kommer i ordningsföljden L — R — A — T — H, om man jämför deras andel av elever med högre social bakgrund enligt de olika indikatorerna. Dessa skillnader tycks existera oberoende av variationerna i betygsnivå. Även med arten av faderns yrke är linjevalet i viss mån korrelerat. Det visar sig främst inom gruppen av tekniska och industribetonade yrken som har en övergenomsnittlig andel av realbetonade linjeval.

KAPITEL9 G y m n a s i e v a l , ä m n e s - och y r k e s i n t r e s s e n

Vi skall i detta kapitel fortsätta analysen av valet av gymnasium och linje såsom ett komplement till vår tidigare undersökning av de av eleverna själva uppgivna skälen för valet. I föregående kapitel använde vi variabler som odiskutabelt låg före valet i tiden och där ett samband mellan de förklarande variablerna (skolbetyg och social bakgrund) och valet i stort sett endast h a r en riktning. I detta kapitel är vi åter hänvisade till elevernas egna bedömningar vid •— eller till och med efter —• valtillfället. När vi därför i det följande studerar deras inställning till olika skolämnen, deras intressen uttryckta i mindre skolbetonade termer och deras yrkesplaner, kan vi inte längre vara säkra på sambandets riktning. Det rimligaste är visserligen att tänka sig att elevernas inställningar i olika hänseenden är relativt beständiga individuella drag hos dem som påverkat deras gymnasieval, men ett av andra skäl träffat val kan också ha influerat deras inställning sådan den kommer till uttryck i frågeformulärets övriga delar. Mest hållbart torde vara att betrakta de träffade valen och de uppgivna intressena som samtidiga uttryck för elevernas inriktning. En undersökning av deras samstämmighet har sitt värde både som beskrivning och som underlag för hypoteser, även när möjligheter att fastställa sambandens riktning saknas.

Inställningen till olika skolämnen »Hur mycket skulle du vilja läsa av olika skolämnen?» var den fråga som vi använde för att belysa ämnesinställningen. Svarsmöjligheterna var tre, nämligen 1) »Skulle ej vilja läsa ämnet», 2) »Skulle vilja läsa ämnet några få timmar i veckan», 3) »Skulle vilja läsa ämnet många timmar i veckan». Eleverna uppmanades att markera uteslutande med hänsyn till sitt intresse för ämnena. I tabell 45 anges procenten elever som använt de positiva svarsförslagen (2 + 3) och alltså sagt sig vilja läsa resp. ämnen. Eleverna har därvid delats upp efter avsedd linje resp. kön. Samtliga procenttal är ovägda medeltal

120 av svarsprocenten i vissa undergrupper, nämligen pojkar resp. flickor på det högre (Rh) resp. det lägre skolstadiet (Rn). Procenttalen för pojkar resp. flickor inom hela R I är beräknade på grundval av procenttalen för de olika linjerna. Tabell 45. Den genomsnittliga procenten realskolelever som skulle vilja läsa olika skolämnen (R 37) RI A

R II

R

T

H

P

fl

samtl.

P

fl

samtl.

Kristendomskunskap . Modersmålet Engelska Tyska Franska Historia med samhälls lära Geografi Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi Teckning Musik Gymnastik med lek och idrott

76 96 99 95 83

78 98 99 95 90

74 96 97 91 79

57 95 95 87 48

58 98 99 99 84

65 96 98 92 71

78 97 98 94 87

71 96 98 93 79

62 92 95 77 35

81 96 97 88 61

71 94 96 83 48

95 95 87 91 77 80 69 61

91 85 53 90 52 58 62 64

93 92 98 95 95 96 72 57

86 86 100 92 100 100 96 57

90 93 88 83 70 69 69 59

92 91 84 86 84 81 68 48

92 91 81 90 70 79 75 72

92 91 83 88 77 80 71 59

93 94 95 89 94 90 69 46

92 92 82 93 70 76 77 74

92 93 88 91 82 83 73 60

84 Latin Grekiska Spanska Tyska Filosofi Tekniska ämnen. . Merkantila ämnen. Husliga ämnen. . .

25 18 38 34 43 43 41 56

78 41 58 47 58 28 33 48

17 13 29 30 40 63 33 52

6 6 24 27 35 97 73 40

21 14 47 34 29 42 68 54

29 16 30 34 38 63 48 32

36 25 51 37 48 38 40 70

33 20 40 35 43 50 44 51

5 5 12 15 21 81 33 42

15 14 29 17 30 33 39 89

10 9 21 16 25 56 36 65

I tabellen har ämnen som ej förekommer i realskolan placerats i en undre del med början med latin. Dessa ämnen har som regel avsevärt lägre procenttal än de övriga, vilket i viss mån kan bero på att de är tämligen okända för eleverna men väl också sammanhänger med deras exklusiva natur. Modersmålet och engelska har fått nära nog hundraprocentiga svarsfrekvenser i alla undergrupper, men även flera av de övriga ämnena ligger högt. I figur 4 markeras ämnen som minst 75 procent av eleverna på vissa linjer sagt sig vilja läsa. Ämnena har uppställts i grupper efter samhörighet. Om vi jämför dessa ämnen med dem som är med i timplanerna för första gymnasieringen på resp. linje, finner vi att musik, som förekommer i ring I4, genomgående saknas. Detta ämne ligger kring 60 procents svarsfrekvens. Likaså saknas teckning utom för T. Svarsprocenten ligger på övriga linjer kring 70. Latinarna har ej i större utsträckning än drygt

121 RI Modersmålet Enqelska Tyska Franska Latin Matematik Fysik Kemi Tekniska ämnen Kristendom Historia Geografi Biologi Teckning Gymnastik Figur 4. Ämnen som minst 75 procent av eleverna på vissa linjer vill låsa

50 procent nämnt matematik, fysik och kemi, fastän de ämnena läses i första eller andra ring av fyraårigt latingymnasium. Realarna har av de ämnen de får läsa, ej fått med kristendom på listan, men det ämnet kommer alldeles under gränsen (74 % ) . Det tekniska gymnasiets blivande elever har placerat geografi och biologi högt på listan, men de ämnena förekommer ej på deras timplan. Detsamma gäller biologi på handelsgymnasiet. Merkantila ämnen kommer å andra sidan under den här tillämpade gränsen (68 % ) . Det är det enda exemplet på att en linjes karaktärsämnen saknas bland de mest nämnda. I övrigt får överensstämmelsen mellan timplan och röstetal anses god. Bland ämnen som nått minst 75 procent på vissa men ej på alla linjer är matematik och franska de ämnen som finns med på flest linjer — matematik saknas på L och franska på T (och i gruppen R II). Därnäst kommer fysik och kemi som saknas på listan både för L och H. Latin och tekniska ämnen finns å andra sidan bara med på närmast motsvarande linje. Latinet är det karaktärsämne som näst de merkantila ämnena för H har det lägsta röstetalet på sin linje. Endast 78 procent av de blivande latinarna säger sig vilja läsa latin. Matematik, fysik, kemi och biologi på reallinjen har däremot 95 procent eller mera. Tekniska ämnen har 97 procent på tekniska gymnasiet, matematik, fysik och kemi 100 procent. Latinets ställning på latinlinjen bör också jämföras med övriga språkens dragningskraft på denna linje. Modersmålet, engelska, tyska och franska ligger på 90 procent

122 eller däröver, de exklusiva språken spanska, ryska och grekiska mellan 60 och 40 procent. Graden av samstämmighet mellan olika linjeväljares bedömning av skolämnena framgår av följande tablå över rangkorrelationer. Även den grupp som ej tänker sig till gymnasium (R II) har medtagits. Rangkorrelationer för ämnenas markeringsfrekvenser

A L R T H

L

R

T

H

.78

.90 .53

.63 .15 .83

.96 .73 .84 .62

RII .95 .65 .90 .71 .88

Linje A är den som i genomsnitt är högst korrelerad med de övriga. Linjerna R och H samt grupp R II intar en mellanställning. L och T är däremot klart lägre korrelerade med övriga, och det beror till en del på den praktiskt taget obefintliga korrelationen mellan rangordningarna för L och T. Linjerna L och T kan sägas befinna sig på var sin flygel och övriga linjer bildar en övergång mellan dem. Vi har hittills utnyttjat den totala frekvensen av positiva svar enligt Tabell 46. Den genomsnittliga procenten realskolelever som skulle vilja läsa olika skolämnen »många timmar i veckan» ( R 37) RII

RI A

L

R

T

H

P

fl

samtl.

P

fl.

samtl.

Kristendomskunskap . Modersmålet Engelska Tyska Franska Historia med samhällslära Geografi Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi Teckning Musik Gymnastik med lek och idrott

9 36 69 52 31

12 47 82 71 51

6 28 56 41 22

1 31 50 33 14

1 37 83 72 36

7 27 62 47 20

7 45 75 61 44

7 36 68 54 32

3 21 45 24 5

9 37 63 49 21

6 29 54 37 13

44 39 41 35 20 25 21 18

37 24 12 18 8 13 19 19

32 28 82 47 55 59 19 12

23 24 92 35 73 65 36 6

35 37 40 26 17 20 16 12

38 36 51 30 42 38 18 10

33 25 49 35 22 32 24 19

35 30 50 33 32 35 21 14

34 36 61 30 49 43 20 12

29 26 41 36 13 25 32 26

31 31 51 33 31 34 26 19

45 Latin Grekiska Spanska Ryska Filosofi Tekniska ämnen Merkantila ämnen . . . Husliga ämnen

3 1 7 7 9 11 8 15

27 12 19 17 14 6 2 10

2 3 5 7 7 29 4 12

1 1 1 2 5 82 32 22

2 2 11 8 3 6 42 16

7 3 6 9 7 31 14 4

9 5 13 9 10 13 11 24

8 4 9 9 8 22 13 14

1 2 3 2 51 3 6

2 2 7 3 6 6 9 50

1 1 5 3 4 28 6 28

123 tabell 45. Vissa ämnen ligger där så nära hundra procent att det är svårt att differentiera mellan dem. Därför har vi också sammanställt frekvensen av elever som använt svarsgraden »många timmar i veckan». Dessa tal visas i tabell 46 och ger för de högfrekventa ämnena en mera nyanserad bild av ämnenas inbördes ställning. Vi skall först se vilka ämnen som här kommit högst på de olika linjerna och väljer därvid att sätta gränsen vid 50 procent. De ämnen som då kommer med markeras i figur 5. A

L

II

Engelska

R

II

T

H

RE

11 II

11 I

|

|

Tyska

]

Fransko Matematik

|

| |

|

Fysik

1I

I

Kemi

|

| |

|

|

J

Tekniska ämnen

Figur 5 Ämnen

som minst 50 procent av eleverna på vissa linjer vill läsa många timmar i veckan

Engelska finns med på alla linjer, tyska på de tre icke realbetonade (A, L, H), och matematik, fysik och kemi på de realbetonade (R, T ) . Dessutom nämns franska på latinlinjen och tekniska ämnen på tekniska gymnasiet. Latin vill däremot bara 28 procent av latinarna läsa många timmar i veckan. I gruppen R II är engelska och matematik de »stora» ämnena. Merkantila ämnen på handelsgymnasiet hävdar sig förhållandevis bättre här än enligt total svarsfrekvens. 42 procent har sagt sig vilja läsa sådana ämnen många timmar i veckan, och detta placerar ämnesgruppen närmast efter engelska och tyska på linje H. Även under de gränser som här dragits — 75 procent i total svarsfrekvens resp. 50 procent som vill läsa ämnet många timmar i veckan — följer frekvenserna linjeindelningen på ett sätt som är rimligt i förhållande till linjernas målsättningar och ämnesuppsättning. Vi hänvisar beträffande detaljer till tabellerna 45 och 46. I texten skall vi nu istället gå in på könsskillnader och skillnader mellan dem som valt resp. icke valt gymnasiestudier. Könsskillnader

För studium av könsskillnader i ämnesinställning kan vi samtidigt utnyttja tabellerna 45 och 46 och där ta hänsyn till både gruppen R I och gruppen R II. De skillnader vi kommenterar är sådana som tydligt framkommer i båda dessa delmaterial. Pojkarna har oftare än flickorna markerat ämnena matematik, fysik,

124 kemi, tekniska ämnen och gymnastik såväl totalt som med den högsta svarsvalören. I matematik och kemi är skillnaderna dock mycket små på linjerna inom R I. I tabell 46 tillkommer också geografi och möjligen historia på pojkarnas sida. Flickorna har oftare än pojkarna markerat samtliga språkämnen, antingen enligt båda tabellerna eller enligt endera av dem. Modersmålet och engelska differentierar sålunda endast i svaret »många timmar i veckan», och latin, grekiska och möjligen ryska har för låg svarsfrekvens för att ge utslag annat än i totalfrekvensen. På flickornas sida befinner sig också de husliga ämnena och de estetiska ämnena musik och teckning. Flickorna har dessutom högre svarsfrekvens för kristendom och filosofi samt såsom enda naturvetenskapliga ämne biologi, där skillnaden är liten men konsekvent även vid uppdelning på linjer. Endast de merkantila ämnena saknas i denna fördelning av ämnena efter könsskillnader. Där tycks skillnaderna gå i olika riktning i R I och R II. Bland de blivande gymnasisterna är det på alla linjer pojkarna som visat störst intresse för merkantila ämnen, men bland dem som slutar är det flickorna, och det gäller både i Rh II och Rn II. Det sistnämnda sammanhänger antagligen med att många av de flickor som slutar den teoretiska skolgången tänker sig en fortsatt utbildning för kontorsarbete. Skillnader mellan R I och RII

Som vi sett av korrelationerna är den grupp som ej övergår till gymnasium mest lik linje A, därnäst R och T, i sin ämnesinställning. Gruppens lägre korrelationer med L och H beror bl. a. på skillnader i fråga om inställning till språken, som alla har avsevärt lägre svarsfrekvenser i R II än i R I genomsnittligt. Däremot kommer realämnena förhållandevis väl till sin rätt i gruppen R II. Även i betygs jämförelserna differentierade språken tydligare mellan R I och R II än realämnena gjorde (jfr kapitel 8). Husliga ämnen är de enda som har en markant högre svarsfrekvens i R II än i R I. Svaren på ett intresseschema Vi sökte belysa elevernas intressen även med ett frågeformulär där de fick markera sin inställning till rubrikerna på olika fingerade radio- och TVprogram. Varje program kunde bedömas i skalan + + mycket intressant (3) + intressant (2) tråkigt (1) mycket tråkigt (0) Någon mellangrad medtogs däremot ej, då vi räknade med att det skulle ha lett till en svagare differentiering av elevernas intressen. Rubrikerna

125 representerade sju olika områden, vartdera företrätt av tio rubriker. Dessutom förekom en diversegrupp med tio ytterligare rubriker, så att eleverna sammanlagt fick 80 rubriker att ta ställning till. Rubrikerna från olika områden var i formuläret varvade, och de som hörde till samma område kom alltså ej intill varandra. Diversegruppen ingår ej i de följande tabellerna. Vid sammanräkningen åsattes svaren siffervärden från 0 till 3, såsom framgår av siffrorna inom parentes i ovanstående uppställning. För varje intresseområde kan poängtalen sålunda variera mellan 0 och 30, och värdet 15 motsvarar en balans mellan positiva och negativa markeringar. Såsom framgår av det följande håller sig medeltalen som regel mellan 10 och 20. Spridningsvärdena för olika undergrupper och intresseområden varierar mellan ungefär 4 och 6 enheter. I stort sett finns det elever utefter hela skalan mellan 0 och 30 i samtliga variabler. Skalornas reliabilitet torde ligga mellan 0,8 och 0,9 (jfr kapitel 2). Intresseområdenas benämningar och medeltalen för pojkar och flickor i olika undergrupper framgår av tabell 47. De rubriker som hör till resp. områden framgår av bilaga 1 a, där rubrikerna uppställts områdesvis i stället för i den ordning de bjöds i formuläret. Svar saknas för några elever, vilket framgår av en jämförelse mellan tabell 47 och tabell 11.

Tabell 47. Medeltal för olika intressevariabler i realskolematerialet (R 40) Pojkar A

L

R

T

Flickor H

Antal elever 262 127 1064 297

RI

RII

A

L

R

T

H

RI

RII

Antal elever

51 1801 584 328 386 526

12,3 13,7 11,2 10,4 10,2 11,4 10,6 16,4 18,4 16,2 (15,9) Humanistiska 14,3 16,1 13,4 11,1 11,9 13,3 12,1 16,3 18,1 15,7 (14,2) Socialt-humanitära 16,0 16,3 14,6 13,8 17,0 14,8 15,0 19,5 19,5 18,9 (18,2) Juridiskt-samhällsv e t e n s k a p l i g a . . . . 18,1 17,8 16,8 15,0 16,7 16,8 15,9 15,8 15,8 15,5 (15,2) 14,4 13,4 13,8 13,5 19,8 14,0 13,7 11,9 10,7 11,5 (11,8) Teknisk- naturvetenskapliga 18,2 15,8 22,9 24,3 16,0 21,8 20,1 13,8 12,1 17,8 (20,8) Medicinsk-biologiska 16,4 16,3 18,9 17,0 15,4 18,0 16,4 17,0 15,7 18,8 (18,4)

97 1354 996 15,1 16,8 15,6 15,0 16,5 14,7 19,7 19,3 19,2 15,6 15,6 15,0 18,2 11,9 12,7 13,4 15,0 13,3 16,2 17,3 17,2

Vi har tagit ut huvudresultaten ur denna tabell och placerat dem i två diagram. Det första (figur 6) visar poängtalen områdesvis för pojkar och flickor i R I resp. R II var för sig. Intresseprofilerna är i stort sett likartade bland dem som fortsätter till gymnasiet och dem som slutar. Skillnaderna mellan pojkar och flickor är också ungefär desamma i båda materialen. Pojkarna ligger tydligt på minussidan (under 15) i estetiska och humanistiska intressen, på plussidan

126 / / C *»^^ ^ >,

Estefiska

Humanistiska

S o c i a l t - humanitära

v. ^V.

år

R I : Gymnasium

••»^ >

— ^^ ^

^ x^S.*"»^^^

J u r i d i s k - samhällsvetenskapliga

-»*"

^**~

- - ^ < ** * ^. ««»-•>«. _. ^"* ^^« K ^

Merkantila

Teknisk- naturvetenskapliga

. -«»^v

^

\T^

•«.

Medicinsk - biologiska :

i

i

i

:

R H : Ej gymnasium

e

Estetiska

!

/ t 4

>x.

Humanistiska

5 o c i a l t - humanitära

J u r i d i s k - samhällsvetenskapliga

:>

v " *• ^\

Merkantila

\ Teknisk- naturvetenskapliga

\

v

~^ ^***~^^^^

Medicinsk- biologiska

^

i

1 I

•

^

i

15 Figur 6. Medelpoäng för olika intresseområden i

i

l

!

! 25 Poäng

realskolematerialet

i teknisk-naturvetenskapliga och medicinsk-biologiska. Flickorna har sina högsta profilvärden i socialt-humanitära intressen, därnäst i medicinskbiologiska, medan de ligger klart under i merkantila och avgjort lägre än pojkarna men inte tydligt negativt i teknisk-naturvetenskapliga. Den därnäst största könsdifferensen förekommer i estetiska intressen, där dock ej heller flickorna ligger markant på den positiva sidan. Dessa absoluta jämförelser är givetvis beroende av urvalet av rubriker. Ett i och för sig tilltalande område kan vara representerat av vissa föga lockande rubriker och omvänt. När vi övergår till att se på linjeskillnaderna, har vi därför ersatt de absoluta medeltalen med differenser mellan linjens medeltal och det ovägda medeltalet för samtliga linjer. För att även eliminera skillnaderna i spridning har vi delat denna differens med det ovägda medeltalet av samtliga linjers spridningsvärden. Detta har gjorts för pojkar och flickor var för sig, varigenom även de nyss studerade könsdifferenserna har utplånats. Figur 7 som redovisar resultaten av dessa om-

127 räkningar ger alltså ett renodlat mått på linjedifferenserna. Skalenheten utgöres av en tiondels spridningsenhet. Värdet 10, som är det näst högsta som förekommer, betyder sålunda att i detta fall handelslinjen ligger en hel spridningsenhet över genomsnittet i merkantila intressen. Estetiska

Humanistiska

Socia If— humanitära

J u r i d i s k - samhällsvetenskai

Merkantila

Teknisk - naturvetenskapliga

Medicinsk-biologiska -5

i i i i | I I i i | i i i i i i i i i i i i i i p 0 -10 -5 0 +5

i n

i i i i +10 -5

i I I i p +5

i i i +10

+10

+15

Estetiska

Humanistiska

S o c i a l t - humanitära

J u r i d i s k - samhällsvetenska

Merkantila

Teknisk - naturvetenskapligc

Medicinsk- biologiska M I M I — M

-5

0 Pojkar

Figur 7. Intresseprofiler

i I I P

II II I

+5

+10

-10

-5

+5

——i — Flickor

för olika linjer uttryckta i standardenheter

I figur 7 kan vi först konstatera att inom alla linjer pojkarnas och flickornas intresseprofiler följer varandra väl. A-linjen är den som uppvisar de minsta utslagen i profilen. Profilens övre, i vid bemärkelse humanistiska del ligger något över mittlinjen, som motsvarar det ovägda medeltalet för samtliga linjer. Teknisk-naturvetenskapliga intressen ligger under mittlinjen. Samma tendenser framträder med markant ökad styrka i latinlinjens intresseprofil. Särskilt är det humanistiska och estetiska intressen som ger positiva utslag och tekniska och merkantila som ligger lågt. Reallinjen ligger på eller under mittlinjen utom i teknisk-naturvetenskapliga

128 och medicinsk-biologiska intressen, och för tekniska gymnasiets del är det bara de tekniska intressena som ger ett klart positivt utslag. P å motsvarande sätt framträder de merkantila intressena i handelsgymnasiet. Om man ser efter i vilken grad olika intresseområden är linjeskiljande, finner man att teknisk-naturvetenskapliga och merkantila intressen har den största spridningen mellan linjerna. De har också var sin bestämda motsvarighet bland linjerna. Därnäst kommer humanistiska intressen med positivt utslag på latinlinjen. Minst linjeskiljande är socialt-humanitära och juridisk-samhällsvetenskapliga intressen. I linjesystemet skulle de närmast motsvaras av linje A, men de som valt denna linje är inte i någon markant grad mera intresserade i de riktningarna än exempelvis latinare och handelsgymnasister. Vad innebär då dessa medeltalsskillnader i fråga om olikheter mellan linjernas poängfördelningar? Vi skall försöka belysa detta genom att studera olikheterna mellan linjerna L och T, som bildar ytterligheter i linjevalet, i fråga om humanistiska och tekniska intressen som närmast motsvarar resp. linjers inriktning och dessutom hör till de mest linjeskiljande intresseområdena. Man kan om övriga kombinationer av linjer och intresseområden dra den slutsatsen att skillnaderna där är mindre än de som nu visas.

Tabell 48. Humanistiska resp. teknisk-naturvetenskapliga intressen på latinlinjen resp. tekniska gymnasiet (i procent) Humanistiska intressen Poäng

1—5 6—10 11—15 16—20 21—25 26—30 Summa procent

Tekn.naturv. intressen Flickor

Pojkar

Pojkar

Flickor

L

T

L

T

L

T

L

T

2 11 35 31 17 4

12 34 36 15 3

1 6 25 36 24 8

(18) (41) (35) (6)

5 11 29 38 11 6

0 2 15 40 42

11 26 37 20 5 1

(6) (18) (18) (29) (29)

100 |

100 I tabell 48 har vi angett den procentuella fördelningen för pojkar och flickor var för sig och med poängskalan uppdelad i fempoängsklasser. Som synes föreligger en tydlig skillnad mellan linjerna men också en betydande övertäckning mellan fördelningarna. I humanistiska intressen ligger L högre än T. I teknisk-naturvetenskapliga intressen är förhållandet det motsatta, men skillnaden är där betydligt större än i humanistiska intressen. Ett ytterligare uttryck för graden av olikhet finner vi i följande tablå, där den procent av resp. grupper anges som fått 16 poäng eller mera i

129 intressevariablerna, dvs. i genomsnitt ligger på den positiva sidan i fråga om markeringar. Procent av eleverna med positiva markeringar Intressen

Humanistiska Teknisk-naturvetenskapliga

Pojkar

Flickor

L

T

L

T

52 55

18 97

68 26

(41> £ g (76)

Här spelar också de absoluta skillnaderna mellan olika intresseområden liksom könsdifferenserna in. Pojkarnas starkare intresse för det tekniska och svagare för det humanistiska området yttrar sig i att pojkar på latinlinjen absolut taget ligger lika högt i tekniska som i humanistiska intressen. I övrigt är samstämmigheten mellan linjeval och intressen regelbunden. Som jämförelse skall vi ett ögonblick återvända till betygen, som vi i föregående kapitel satt i relation till linjevalet. I betygen hade vi dragit en gräns vid medianen för samtliga elever i de avlämnande klasserna. Vi kan nu sammanställa språkbetyg resp. realämnesbetyg med valet av L och T i en tabell som motsvarar den ovanstående. Procent av eleverna med betyg över medianen Betyg

Språk Realämnen

Pojkar

Flickor

L

T

L

T

76 35

50 75

79 43

(47) (93)

Sambandet mellan betygsinriktning och linjeval är, som vi också tidigare på andra sätt konstaterat, helt regelbundet, men med hänsyn bl. a. till gränsdragnings- och skalproblem är det ej möjligt att bedöma om det generellt sett är svagare eller starkare än sambandet mellan intressen och val. Vi kan bara konstatera att båda typerna av variabler äger samband med linjevalet. Yrkesplanerna »Vilket yrke siktar du på att så småningom komma till? Tvekar du mellan flera så ange vilka!» var den formulering vi använde för att få veta elevernas yrkesplaner. Frågan var alltså öppen. Vid bearbetningen har vi kodat svaren utifrån två olika synpunkter. Dels har vi med hjälp av svaren bedömt säkerheten i elevernas planer. Dels har vi kategoriserat de angivna yrkena efter deras art. Vi skall först se på säkerheten i yrkesplanerna hos elever på olika linjer. 9—205394

130 Tabell 49. Säkerheten i realskolelevernas yrkesplaner i förhållande till vald linje Flickor R I

Pojkar RI A

L

R

T

H

Samtl.

A

L

R

T

H

Samtl.

28 (41)

56 12

56 13

55 9

25 1

67 14

51 8

67 9

65 10

60 (59) 12

66 3

63 10

Summa procent 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100

a) Enligt angivna yrken (R34) 1. Angett ett yrke utan 2. Angett ett yrke med tvekan eller flera olika alter3. Ej angett yrke

b) Enligt bedömning av kamraternas situation (R 35) 1—2. Man vet i allmänhet säkert resp. ganska 33 3. Man vet i allmänhet inte men litar på att det skall ordna sig 61 4. Man vet i allmänhet inte 4 och oroar sig för valet. . 1 Ej svar

(53) 43

(47) 47

4 4

4 2

4 1

2 22

4 2

10 1

11 1

10 2

10 1

Summa procent 100 100 100 100 100 Antal elever 267 137 1102 316 51

100 100 100 100 1 873 341 407 555

100 100 100 17 100 1420

Som framgår av tabell 49 har 41 procent av pojkarna och 27 procent av flickorna i material R I angett endast ett yrke utan att anmäla tvekan i valet. Endast 8 resp. 10 procent av eleverna har ej angett något yrke alls. Övriga tillhör en mellankategori dit vi fört dels dem som anmält tvekan beträffande ett uppgivet yrke, dels dem som angett flera alternativa yrken. Pojkarna synes alltså vara säkrare än flickorna på sitt yrkesval vid tidpunkten för övergång till gymnasium. Detta överensstämmer med att pojkarna oftare än flickorna gett yrkesbetonade skäl för sitt val av gymnasium och linje. Som jämförelse kan nämnas att bland de elever som ej avser att söka till gymnasium (R II) 36 procent av pojkarna och 42 procent av flickorna angett ett bestämt yrke. Här var det också flickorna som oftast gav yrkesbetonade skäl för sitt val att inte fortsätta i gymnasiet. Mellan de olika linjerna kan knappast någon skillnad anses föreligga bland flickorna. Det högre procenttalet på T kommer från en så liten grupp av elever att skillnaden mot de övriga ej är signifikant. Bland pojkarna är det däremot markant så att tekniska gymnasiets blivande elever är mer yrkesbestämda än övriga, och det stämmer med de av eleverna själva uppgivna skälen. Handelsgymnasiet ligger däremot lågt i fråga om yrkesbestämdhet —- också detta en bekräftelse på tidigare redovisade resultat. Mellan övriga linjer är skillnaden obetydlig.

131 Säkerheten i elevernas yrkesplaner har också indirekt blivit belyst genom frågan: »Tror du att dina kamrater vet vad de skall välja för yrke?» Svaren på denna fråga redovisas i undre delen av tabell 49. Det mest positiva svaret har där slagits ihop med det näst mest positiva, eftersom endast en procent av eleverna vågat sig på omdömet att man i allmänhet säkert vet vad man skall välja. Linjeskillnaderna bör man här ej ta fasta på, eftersom eleverna får antas uttala sig närmast om de klasser de tillhör utan kännedom om eller tanke på kamraternas blivande linjetillhörighet. Skillnaden mellan pojkar och flickor i svar nr 4 synes däremot stabil och karakteristisk: flickorna tror oftare att kamraterna oroar sig över att ej veta vilket yrke de skall välja, medan pojkarna intar en mera förtröstansfull attityd. Yrkesgrupperingen har i viss m å n anslutits till samma principer som använts i konstruktionen av intresseformuläret. Nio grupper har hållits isär, nämligen 1. Sociala och humanitära yrken 2. Humanistiska och estetiska yrken 3. Matematisk-teknisk-naturvetenskapliga yrken 4. Biologisk-medicinska yrken 5. Merkantila yrken 6. Juridisk-samhällsvetenskapliga yrken 7. Yrken inom jord- och skogsbruk 8. Yrken inom försvaret 9. Diverse övriga yrken. I den närmast följande bearbetningen har vi dragit samman dessa till tre huvudområden, nämligen X. Realyrken innefattande grupperna 3, 4 och 7. Y. Ej realyrken innefattande grupperna 1, 2 och 6. Z. övriga yrken innefattande grupperna 5, 8 och 9. Huvudområdet Z kan närmast anses inta en mellanställning mellan X som kräver realbetonad utbildning (R eller T) och Y som inte kräver sådan utbildning men naturligtvis exempelvis inom grupp 6 lika gärna kan bygga på sådan utbildning som på allmänna linjen. Inom Z finns yrken av båda slagen, och vi har för att renodla X och Y låtit vissa yrken ingå i ett sådant mellanområde. I tabell 50 har vi delat upp eleverna efter deras säkerhet i yrkesplanerna och inom varje kategori efter om de angett yrken tillhörande huvudområdena X, Y och Z eller dessa områden i kombination. Av de 768 pojkarna som angett ett bestämt yrke har 72 procent nämnt ett realyrke. Endast en tiondel så många har angett ett yrke tillhörande Y: Ej realyrken. Bland flickorna är fördelningen mellan X, Y och Z ganska jämn. Bland dem som angett yrken med tvekan har hälften eller fler kombinerat sådana från olika huvudområden. Mellan X, Y och Z är relationerna där ungefär desamma som bland de »yrkesbestämda».

132 Tabell 50. Realskolelevernas linjeval i förhållande till deras yrkesplaner (R 34) sammanförda till större kategorier Flickor R I

Pojkar R I

1. Angett ett yrke utan tvekan . . X. Realyrken. Y. Ej realyrken Z. övriga 2. Angett yrke(n) med t v e k a n . . .

3. Ej angett yrke

1—3. Samtliga 14

5 46 27

79 21 8

—

100|

351 41 87

5 S:a

12 32 17

100 100 100

59 | 17

131 179 89

63 |

1 48

100 100 100

40 72 23 28

30 42

27 9 42 27

52 54 23 54

22 13 34 16

5 1 38 12

768 556 56 156

2 5

100 100 100 100

11 4 39 28

378 122 150 106

H

H

100 100 100 100

R

T

81 17 36

8 1 1 27

L

R

2 59 8

Antal elever

A

L

X. Realyrken . 3 Y. Ej realyrken 24 Z. Övriga 26 X, Y, och Z 22 blandade

/o

Antal elever

T

/o

S:a

A

100 1873

7 100| 1 420

Elever som angett realyrken anhopar sig på linjerna R och T, och de som angett ej realyrken återfinns till stor del på L och A. I övriggrupperna går en stor andel av eleverna till linje H, vilket sammanhänger med att de merkantila yrkena förts till detta område. Den blandade gruppen har en linjefördelning som liknar totalmaterialets. Ett samlat uttryck för överensstämmelsen mellan yrkesplanerna enligt denna grova klassifikation och linjevalet ges i följande tablå, där vi sammanfört linjerna till två grupper och angett medelprocenten ur tabell 50 för yrkesbestämda och icke yrkesbestämda elever. Endast i fråga om övriggruppen har medeltalsberäkningen dolt skillnader mellan yrkesbestämda och icke yrkesbestämda elever. Skillnaden mellan realyrken och ej realyrken är synnerligen markant. Hos flickorna skulle den dessutom ha varit större än tablån visar, om inte alla sjukvårdsyrken inklusive sjukgymnast och sjuksköterska förts till realDen procentuella fördelningen på grupper av linjer Flickor

Pojkar

X

Y Z blandade Samtliga

A, L, H

R, T

A, L , H

R, T

5 79 52 32 36

95 21 48 68 64

20 78 80 62 52

80 22 20 38 48

133 yrken. Som vi skall se i nästa tabell väljer dessa, som ej nödvändigtvis måste ha studentexamen, relativt ofta andra linjer än R. I gruppen med bestämt yrke blir fördelningen för flickor som valt realyrken utom blivande sjukgymnaster och sjuksköterskor 10 procent på A, L och H och 90 procent på R och T. Det är alltså mycket få i denna yrkesgrupp som väljer något annat än R eller T. Inom område Y är valet däremot ej lika renodlat i andra riktningen, och det torde sammanhänga med att vi fört t. ex. blivande folkskollärare till de sociala yrkena och dessutom medtagit de juridisk-samhällsvetenskapliga yrkena i område Y. Reallinjen utgör i båda fallen ett fullt adekvat val. De som angett yrken tillhöriga flera grupper väljer linje i stort sett som totalgrupperna pojkar resp. flickor. I tabell 51 har vi angett linjefördelningen för vissa mera frekventa yrken.

Tabell

51. Fördelningen

på linjer inom vissa större yrkesgrupper angett ett bestämt yrke (R 34) Pojkar RI

X. Realyrken: Civilingenjör. 1 Ingenjör, tekniker 2 Läkare 8 T a n d l ä k a r e . . (14) Farmaceut . . Sjuksköterska sjukgymnast. Agronom.jägmästare,veteterinär 16 Lärare i naturvetenskapliga ämnen . .

100 100 100

378 25 14

4 88 (7) (79)

Y. Ej realyrken: Lärare i humanistiska ämnen (12) (88) Lärare i förskola, låg-och mellanstadium 61 Socionom . . .

S:a

Antal elever

II

(100)

100 Z. övriga: Civilekonom. (40) (13) (20) Kontorsyrken (17) (17) Militära yrken 21 7 72 Gymnastiklärare 21 7 72 Lärare (utan specifikation) 29 15 54

(27) (67)

R

S:a Antal /o elever

A

L

01)

(57) (43) (5) (95) (8) (92) (89)

100 100 100 100

7 19 13 19

(100)

som

Flickor R I

/o

R

A

för realskolelever

91 T

H

23 1

49 17 33 (36) (29) (29)

(7) 100

69 14

100 100 100

15 6 29

67 100

(17) (11) (72)

134 Påfallande är att det bara är de tekniska yrkena som når någorlunda stora absoluta tal, och praktiskt taget alla väljarna återfinns där på pojksidan. Bland flickorna är lärare av olika slag, kontorsyrken samt sjukgymnast och sjuksköterska de största grupperna. För de yrken som betecknats som realyrken, utom sjukgymnast och sjuksköterska, har mellan 80 och 99 procent av eleverna valt R eller T, och T förekommer huvudsakligen i den lägre ingenjörs- och teknikergruppen. Gymnastiklärarna och officerarna som förts till övriggruppen har också en mycket hög frekvens för reallinjen (72 procent). De blivande lärarna för lägre åldersstadier har oftast valt A-linjen, medan ämneslärarna i humanistiska ämnen — flertalet flickor — valt latinlinjen. Tillsammans ger tabellerna 50 och 51 ett intryck av att linjeval och yrkesplaner för det stora flertalet av dem som har en någorlunda säker yrkesinriktning står i god samklang med varandra, och det stöder elevernas egen starka värdering av yrkesskälen i samband med valet av gymnasiestudier och linje. Här återkommer emellertid problemet om orsaksförhållandena. Det är rimligt att förmoda att det yrke eleven stannat för blir bestämmande för hans val av utbildning. Man kan emellertid inte helt utesluta att den linje eleven har bestämt sig för kan påverka sättet att svara på frågan om yrkesplaner, ifall han är osäker i det hänseendet. Detta skulle i så fall kunna bidraga till det funna sambandet.

Sammanfattning Även i detta kapitel, där vi studerat sambandet mellan linjeval och intressen uttryckta på olika sätt, har vi kunnat påvisa en betydande grad av samstämmighet mellan elevernas val och olika bestämningsvariabler. Inställningen till olika skolämnen följer i stora drag ämnesinriktningen hos de linjer eleverna valt. Av linjernas karaktärsämnen är det egentligen endast latinet på L och de merkantila ämnena på H som fått ett röstetal som avsevärt understiger hundra procent. I båda fallen har ämnena haft svårt att hävda sig gentemot de moderna språken. Teknisk-naturvetenskapliga, merkantila och humanistiska intressen uppmätta genom ett frågeformulär med fingerade rubriker på radio- och TVprogram uppvisar ett tydligt och i vissa fall starkt samband med tillhörigheten till R och T, H resp. L. Även medicinsk-biologiska intressen ger ett positivt utslag på reallinjen. I estetiska och socialt-humanitära intressen är könsdifferenserna vida starkare än linjedifferenserna. Fler pojkar än flickor (41 resp. 27 procent) har varit så säkra på sina yrkesplaner att de angett ett yrke utan att markera tvekan. När linjefördelningen har jämförts inom olika huvudgrupper av yrken och i vissa mera

135 frekventa yrken, har det visat sig föreligga en god överensstämmelse mellan yrkesplaner och vald linje. Intresset för olika skolämnen, intresset för vissa typer av yrken och planerna på ett bestämt yrke hörde till de skäl som i elevernas egen bedömning tillmättes störst betydelse för linjevalet. Detta kapitel kan i stora drag anses ha bekräftat elevernas bedömning såtillvida som alla de nämnda faktorerna vid direkt mätning visat sig korrelera med valet.

KAPITEL 10 De osäkra linjeväljarna

Som avslutning på vår undersökning av faktorerna i realskoleelevernas gymnasieval skall vi studera de elever som funnit linjevalet särskilt svårt och fortfarande är osäkra på om de har valt rätt linje. I tabell 14 (kapitel 6) har vi redovisat huvudresultaten av en fråga om lättheten att välja linje. I hela material R I svarade 56 procent att valet för dem var självklart, 33 procent sade att det inte varit lätt att bestämma sig men de trodde att de nu valt rätt, och 10 procent hade funnit valet mycket svårt och det var inte omöjligt att de kom att ändra sig och försöka få en annan linje. En jämförelse mellan dem som funnit valet »självklart» (S-gruppen) och dem som funnit det »mycket svårt», dvs. de osäkra (O-gruppen) bör kunna ge ytterligare inblick i elevernas valsituation. En sådan jämförelse bör rimligtvis göras med uppdelning efter kön och linje, eftersom det är olika skäl och egenskaper som leder eleverna till de olika linjerna. S-grupperna är på samtliga linjer stora, men O-grupperna är stora nog endast på reallinjen (R) för att en undersökning skall löna sig. Där har 83 pojkar och 82 flickor ansett valet mycket svårt, vilket procentuellt sett betyder att detta svar är dubbelt så vanligt bland flickorna som bland pojkarna (14,8 resp. 7,5 procent). De därnäst största grupperna på någon linje innehåller mellan 43 och 35 elever, och vi har ej medtagit dessa i specialbearbetningen. Tyvärr medför detta givetvis en brist i resultatens generalitet: de visar vad som karakteriserar dem som anser valet av reallinje osäkert. Andra faktorer kan vara verksamma på de andra linjerna. Som kontrastgrupper till O-grupperna har vi tagit ut stickprov av ungefär samma storlek bland dem som ansett valet självklart. Bland pojkarna omfattar stickprovet alla som är födda den 5, 15 eller 25 i någon månad, dvs. var tionde elev, närmare bestämt 67 av tänkbara 734 elever. Bland flickorna omfattar stickprovet alla som är födda den 10—19 i någon månad, dvs. var tredje elev, i detta fall 89 av 273 tänkbara elever. De grupper som skall j ä m föras är alltså följande. Pojkar pa reallinjen:

O-grupp, 83 elever S-grupp, 67 elever

Flickor på reallinjen:

O-grupp, 82 elever S-grupp, 89 elever

137 I det följande anger vi alla resultat som en differens mellan dessa grupper med den osäkra gruppen först. Differenser med plustecken betyder sålunda att O-gruppen har högre frekvens eller högre medeltal än S-gruppen. Negativa tecken anger att S-gruppen är högst. Säkerheten i valet Vi skall börja jämförelsen genom att i tabell 52 se på några andra uttryck för elevernas säkerhet i valet. Tabell 52. Skillnader mellan elever i R I som funnit valet av linje mycket svårt (O) resp. självklart (S): 1. Säkerheten i valet Procent i O-gruppen minus procent i S-gruppen

Självklart a t t börja i gymnasium (R 15) I andra hand vald linje (R 17) A L T H Ingen angiven. . . Upplysningar och råd inför valet K ä n t behov av, mycket + ganska mycket (R 27) Erhållit, i hög grad (R 28)

Pojkar R

Flickor R

— 39 + 18

— 15 0 + 27 — 1 + 2 — 28

+ io — 1 + 4 — 31 + 24 — 4

+ 22 — 9

De elever som finner linjevalet självklart har även i större utsträckning än O-gruppen funnit det självklart att de skall gå i gymnasium. De har också oftare funnit det överflödigt att ange ett alternativ till reallinjen dit de ämnar söka. Pojkarna i O-gruppen har oftare än pojkarna i S-gruppen satt linjerna A och L som andrahandsval, men bland flickorna är det endast latinlinjen som oftare figurerar som andrahandsval för de i linjevalet osäkra flickorna på reallinjen. Vi har i tabell 52 också föregripit vår behandling av studie- och yrkesvägledningen (jfr kapitel 15) genom att undersöka svaren på ett par frågor om elevernas behov av upplysningar och råd (R 27) och i vilken utsträckning de har erhållit sådana (R 28). De osäkra eleverna har oftare känt stort behov av upplysningar och råd men de tycker sig ej ha erhållit sådana i högre grad än S-gruppen. Skillnaden, som där är snarast negativ om också liten, kan dock mera vara ett uttryck för elevernas kvarstående osäkerhet än för den vägledning de erhållit. Detta första avsnitt visar att elever som bedömt svårigheterna i linjevalet såsom särskilt stora också i andra hänseenden är mera osäkra i sitt val. Skälen för gymnasie- och linjeval I tabell 53 har vi sammanfört de självupplevda skälen för val av gymnasium och val av linje till ett slags systematisk katalog, där vi tillämpat samma indelning i undergrupper som gjordes i sammanfattningen till kapitel 7.

138 Tabell

53. Skillnader

mellan

resp. självklart

elever i R I som funnit (S):

valet av linje

2. Skäl för gymnasie-

och

mycket

svårt

linjeval

Procent i O —• procent i S

Yrkesplaner 16.15 1 J a g vet inte vilket yrke jag skall välja, så det är bäst att gå kvar i skolan 20. 8 Den linjen ger flest möjligheter vid valet av yrke 20. 1 Den linjen leder fram till de yrken som är bäst betalda 20.11 Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning 16. 6 Man klarar sig inte nu för tiden utan högre utbildning 20. 4 Den linjen leder fram till de yrken som intresserar mig mest 16. 1 J a g behöver gå i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt 20. 9 Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har t ä n k t välja Skolanpassning 16.13 På gymnasiet blir man allmänbildad och får lära sig saker som man alltid har nytta av längre fram i livet 16.10 J a g trivs så bra med skolarbetet att jag helst vill fortsätta 16.14 Jag tycker bättre om teoretiska studier än om praktiskt arbete 20.12 Den linjen bör man gå om man vill bli verkligt bildad 16. 3 Mina betyg är såpass bra att jag kan komma in i gymnasium 20. 3 Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i 20. 7 Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i 20. 2 Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig mest Familj 16. 4 Mina föräldrar har råd att låta mig fortsätta i skolan 16.12 Det har alltid varit meningen att jag skall ta studentexamen 16. 7 Mina föräldrar vill att jag skall studera, och jag rättar mig efter deras önskningar i det fallet 20. 6 Den linjen vill mina föräldrar att jag skall välja Hemort 16. 2 Det finns gymnasium i eller nära min hemort, så därför är det lätt att fortsätta 20.15 Den linjen finns i eller nära min hemort. . . K önslillhörighet 20.13—14 Pojkar (flickor) bör gå den linjen 1

Pojkar R

Flickor R

+ 24

+ 21

+ 21

+ 29

+ 13

+

+ 11

+

+

— 3

— 27

— 1

— 18

— 20

— 28

— 19

+ 24

— 4

+ 5 + 5 + 10 + 8 + 1

+

— 8

— 29

— 20

— 27

— 20

— 6

+ 10

— 8

— 10

— 2

— 3

+

+ 17

+ 16 + 14

+ 2 + 13

+

+

+ 15 +

+ 14

9 Avser uppgiftens nr i frågeformulär R. 16: Skäl för gymnasieval, 20: Skäl för linjeval.

(O)

139 Exempel och råd 16. 5 Mina bästa vänner skall i regel fortsätta i gymnasium 20. 5 Där skall mina bästa vänner gå 16.11 En mycket stor del av klassen tänker fortsätta till gymnasiet 16. 9 Lärare har r å t t mig a t t fortsätta 20.10 Lärare har r å t t mig att välja den linjen. . . 16. 8 Mina kamrater har r å t t mig att fortsätta. .

Pojkar R

Flickor R

+ +

+ +

4 6

+ 10 + 7 + 8 + 11

8 5

+ 5 + 2 + 18 + 6

Om vi först ser på de skäl som har med yrkesplanerna att göra, finner vi att osäkerhet i linjevalet är förknippat med osäkerhet inför yrkesvalet. Eleverna i O-gruppen anger oftare att de inte vet vilket yrke de skall välja och därför fortsätter de till gymnasiet. De säger också oftare att den valda linjen, nämligen R, ger flest möjligheter vid yrkesvalet liksom att linjen leder till de bäst betalda yrkena. Däremot motiveras valet av gymnasium och linje mindre ofta i O-gruppen än i S-gruppen med att utbildningen i fråga behövs för ett visst bestämt yrke. Vissa av de motiv som har med skolanpassningen att göra differentierar klart mellan de osäkra och de säkra linjeväljarna. De säkra väljarna hänvisar oftare till sitt intresse för linjens ämnen och till att de vill läsa de ämnen som de har bäst betyg i. O-gruppen däremot motiverar oftare sitt val av gymnasium med allmänt studieintresse och sitt linjeval med linjens poängmöjligheter. Även det mycket ovanliga skälet att linjen ger »verklig bildning» anförs i viss utsträckning av denna grupp. Bland de skäl som har med familjen och dess förhållanden att göra kan man notera att flickorna i O-gruppen oftare motiverar sitt linjeval med att föräldrarna vill att de skall välja den linjen. Att en sådan utbildning finns att tillgå i hemorten är också ett skäl som ges oftare av O-gruppen. Motivgruppen »Exempel och råd», som för hela materialet har mycket låga frekvenser, har genomgående positiva differenser. De osäkra eleverna hänvisar mera till vad kamraterna gör och vad de och lärarna tycker. Dessa skäl och motivet att elever av det egna könet bör gå just reallinjen har den osäkra gruppen i genomsnitt markerat med dubbelt så många kryss som den säkra gruppen. Vårt studium av elevernas uppgivna skäl har alltså visat dels att osäkerheten tar sig uttryck också här i form av ett större beroende av andra personer i valet, dels att osäkerheten sammanhänger med en mera obestämd yrkesinriktning och en mindre utpräglad inriktning mot de ämnen som är karakteristiska för linjen i fråga, i detta fall reallinjen. Skolbetyg och social bakgrund I tabell 54 träffar vi på de variabler som vi studerat i kapitel 8. I skolbetygen är den osäkra gruppen bland pojkarna tydligen något säm-

140 Tabell

54. Skillnader mellan resp. självklart

elever i R I som funnit valet av linje mycket (S): 3. Skolbetyg och social bakgrund

svårt

(O)

Procent i O — procent i S Pojkar R

Flickor R

+ 5

Skolbetyg över medianen Totalt Språk Realämnen Skolbetyg i högsta kvartilen Totalt Språk Realämnen

— 4 — 11 — 10

+ 15 — 10

— 17 — 7 — 34

+ 12 — 9

Realämnesbetyg i högre kvartil än språkbetyg.. . i samma kvartil som språkbetyg i lägre kvartil än språkbetyg . . .

— 14 — 9 + 24

— 15 + 3 + 11

Sociala variabler Fadern socialgrupp 1 Fadern realskola och högre Modern realskola och högre

— 9 — 12 — 9

— 6 — 10 — 6

+ 5

re än den säkra gruppen. Det gäller framför allt i realämnen och när j ä m förelsen inskränks till att gälla betyg i den högsta kvartilen. Elever som har lägre betyg i realämnen än språk är vanligare i O-gruppen än i S-gruppen. Detta gäller i viss mån också hos flickorna, men där är O-gruppen inte överlag underlägsen S-gruppen, utan snarare bättre än den i språk och något sämre i realämnen. Jämförelserna mellan O-grupp och S-grupp i sociala variabler tyder på att O-gruppen kommer från hem med något lägre social bakgrund och lägre utbildning hos föräldrarna. Föräldrarna kan i den gruppen sannolikt ge mindre stöd i valsituationen, vilket medför minskad säkerhet.

Inställningen till olika skolämnen I de två återstående avsnitten anknyter vi till kapitel 9 och de variabler som där studerades. I tabell 55 återfinns skillnaderna i inställning till olika skolämnen. Vi har här sorterat upp skolbetygen i tre grupper, språk, realämnen och tekniska ämnen samt en restgrupp bestående av orienteringsämnen och övningsämnen. Tabellen innehåller ett flertal skillnader som ligger kring noll. Vanligtvis hänför de sig till önskan att över huvud taget läsa ett ämne i sådana fall där ämnet markerats av praktiskt taget alla eleverna på reallinjen. I de fallen är det endast kolumnen för »många timmar i veckan» som differentierar mellan grupperna.

1.41 Tabell 55. Skillnader mellan elever i R I som funnit valet av linje mycket svårt (O) resp. självklart (S): 4. Inställning till olika skolämnen (R 37) Procent i O — procent i S Pojkar R »Många timmar»

»Läsa»

»Många timmar»

0 + 17 — 1 + 10 + 6

+ 10 + 12 + 3 + 9 + 4 + 2 + 13 + 6

0 + 1 + 1 — 4 + 12 + 5 + 20 + 5

+ 8 + 10 + 16 + 8 + 12 + 3 + 4 + 7

— 5 — 16

— 31 — 24 — 23 — 5

— 6 — 1 — 6 — 21

— 21 — 17 — 20 — 6

+ 9 + 4 + 25 + 15 + 2 + 4 + 8 + 4

+ 15 0 0 0 - 2 7 2 3 9 6

»Läsa» Språk Modersmålet Engelska Tyska Franska Spanska Ryska Latin Grekiska Realämnen och tekniska Matematik Fysik Kemi Tekniska ämnen

Flickor R

— 3 0

+ 1

ämnen

Övriga ämnen Kristendom Filosofi Historia Geografi Biologi Merkantila ämnen Husliga ämnen Musik Teckning Gymnastik

+ 34 + 16 + 21 — + 81 + 9 + + 12 — 15 — 2

+

+ 6 — — + + + +

6 7 1 3 5 1 0

Den allmänna tendensen i tabellen är att S-gruppen hellre läser realämnen och tekniska ämnen än den grupp som är osäker på sitt val av reallinjen. I språken och de mera humanistiska orienteringsämnena är tendensen den motsatta. Sammanfattad i tecken jämförelser visar tabellen följande resultat. O-gruppen högre Språk Realämnen och tekniska ämnen. Övriga ämnen: Kristendom, filosofi, historia. . Övriga

26 10 14

Ingen skillnad

S-gruppen högre 3 16 12

Även om de olika differenserna ej är statistiskt oberoende av varandra torde tabellen få anses ge en tillförlitlig bild av de allmänna tendenserna: de osäkra väljarna av reallinjen är i sin ämnesinställning mindre »realbetonade» än de säkra väljarna.

142 Svaren på ett intresseschema Denna slutsats kvarstår även efter granskning av jämförelserna mellan O- och S-grupper i svaren på intresseschemat. Där är det ej längre skolämnen utan mera allmänna uttryck för intressen som har bedömts, men fortfarande gäller som framgår av tabell 56 att S-gruppens elever är mera intresserade av i synnerhet teknisk-naturvetenskapliga frågor men även medicinsk-biologiska än O-gruppen, och O-gruppen har i gengäld någon övervikt i övriga icke realbetonade variabler. Tabell 56. Skillnader mellan elever i R I som funnit valet av linje mycket svårt (O) resp. självklart

(S):

5. Svaren

på ett intresseschema

(R

40)

Medelpoäng i O — medelpoäng i S

Estetiska Humanistiska Socialt-humanitära Juridisk-samhällsvetenskapliga. Merkantila Teknisk-naturvetenskapliga.. . . Medicinsk-biologiska

Pojkar R

Flickor R

+ 0,7 + 1,8 + 2,4 + 2,1 + 0,7 — 3,1 — 0,9

+ 0,3 + 0,7 + 2,0 + 0,4 + 0,9 — 2,1 — 1,2

Det intresseområde som mest kontrasterar mot det teknisk-naturvetenskapliga i S-gruppen, är det socialt-humanitära som avser kontakt med och vård och hjälp åt ens medmänniskor. Hos pojkarna är differensen också tydligt positiv i juridisk-samhällsvetenskapliga intressen, som är en mera teoretisk variant av det allmänna samhällsintresset. Tydligen återfinns många av dem som valt reallinjen men är osäkra på sitt val bland elever med intresse för vårdande och samhällsinriktade sysselsättningar och utan särskilt utpräglad inriktning på reallinjens karaktärsämnen. Av denna beskrivning verkar det som om en betydande del av de osäkra eleverna i stället bort välja allmänna linjen, och vi skall avslutningsvis se i vilken utsträckning de hör hemma i gymnasieområden utan tillgång till denna linje. I följande tablå visas procenten som saknar allmän linje på den gymnasieort till vilken de räknats. Andelen innefattar även elever som sagt sig vilja övergå till gymnasium från 23 och motsvarande och där treårig men ej fyraårig allmän linje förekommer. I viss mening har de tillgång till allmän linje, men de måste i så fall vänta ett år och det har de ej uppgett sig ha för avsikt att göra. Procenten elever utan tillgång till allmän linje

O-gruppen. S-gruppen.

Pojkar R

Flickor R

35 34

45 40

143 En betydande del av eleverna saknar tillgång till allmän linje men denna andel är inte anmärkningsvärt stor i O-gruppen om man jämför den med S-gruppen. En mera detaljerad jämförelse visar dock att det bland flickorna i O-gruppen som saknar allmän linje finns en stor grupp som angett latinlinjen som andrahandsval, och det är väl inte otänkbart att en del av dem skulle ha valt allmän linje som en medelväg om denna hade funnits. Det visar sig också att eleverna i O-grupperna utan tillgång till allmän linje oftare än andra siktar på A-kombinationer vid grenvalet och de har också i fler fall än genomsnittligt angett att de skulle ha valt A-linjen om den funnits på orten.

Sammanfattning Elever på reallinjen som har haft mycket svårt att välja linje och fortfarande är osäkra på om de valt rätt skiljer sig i många hänseenden från dem för vilka valet varit »självklart». De är osäkrare även i andra valsituationer och påverkas mera av omgivningens exempel och råd. De har en mindre bestämd yrkesinriktning och deras intressen och betyg pekar mindre klart på reallinjen.

K A P I T E L 11 G r e n v a l och g r e n v a l s m o t i v

Efter att vi nu ganska utförligt analyserat valet av gymnasiestudier och linje, skall vi på ett delvis parallellt om också mera sammanträngt sätt studera grenvalet på gymnasiet. Vi skall se hur valet sker och vilka faktorer som därvid gör sig gällande. Liksom i fråga om övergången till gymnasium och valet av linje avser vi det val eleverna under vårterminen före uppdelningen träffat eller just stått i begrepp att träffa. Däremot h a r vi ingen information om huruvida deras slutliga placering överensstämmer med det uppgivna valet. Risken för bristande överensstämmelse torde dock i detta fall vara mindre än i det föregående. Om eleverna flyttas till näst högsta ringen, får de också som regel läsa de ämnen de själva valt. Vid övergången till första ringen förekommer ju däremot gallring både till gymnasiet som sådant och till de mest eftersökta linjerna.

Valfrekvenser för olika grenar Behandlingen av grenvalssituationen sker med hjälp av det material som insamlades i ringarna I3 och II 1 och vars sammansättning redovisats i kapitel 3. Dess antalsmässiga fördelning på linjer, kön och ortstyper framgår av tabell 7. Elevantalen på olika linjer visas också i tabell 57, som anger hur eleverna avser att välja i samband med grenvalet. På allmänna linjen dominerar den sociala grenen bland pojkarna. Bland flickorna väger grenarna mera jämnt. Omkring 70 procent av latinarna har angett den halvklassiska grenen, dvs. den som saknar grekiska. Av återstoden är det fler pojkar på den helklassiska än på den nyspråkliga. Hos flickorna är förhållandet mellan dessa grenar det omvända. Bland reallinjens grenar är det den matematiska som är mest könsskiljande. Drygt hälften av pojkarna men bara en sjättedel av flickorna tänker välja den. En större andel av flickorna än av pojkarna går i gengäld till den biologiska grenen och A-kombinationerna, varav dock den nyspråkliga är mycket lite frekventerad. Vissa elever har uppgett grenar som ej finns på den linje där de går. Tydligen avser de att göra ett linjebyte i samband med övergången till näst

145 Tabell 57. Det planerade

grenvalet

i grenvalsmaterialet

(G 13)

a) Absoluta tal

L

A

R

Gren

Summa

A:social Arspråklig.... L:halvklassisk L:helklassisk.. L:nyspråklig. . R:biologisk. . . R:matematisk R:nyspråklig. . R:social Ej uppgift. . . Summa

p

fl

P

196 49 — —

139 91 —

—.

—

2 1 — 1 — 249

—.

2 — 162 46 23 —

—-

— 1 — — 231

fl

5 379 73 100 — — — — — 557

—.

— — — 233

P

fl

24 —

18 3 2 — 2 304 92 21 114 — 556

2 994

Samtliga

—.

— 1 420 628 2 92 1 1168

379 148 543 119 126 726 721 24 207 1

b) I procent (A-kombinationer förda till A)

L

A

Social (Ny)språklig Halvklassisk Helklassisk Biologisk Matematisk Ej uppgift Summa

]R

p

fl

p

fl

P

fl

79 20 — — 1 0 — 100

60 40 — — — — — 100

1 10 70 20 — — — 100

19 68 13 — — — 100

10 0 — — 36 54 0 100

24 5 0 — 55 16 — 100

20 10 18 4 24 24 0 100

högsta ringen. De flesta av dessa är elever på reallinjen som uppgett allm ä n n a linjens sociala gren, men det kan ju i några fall också bero på felmarkering. Reallinjens sociala gren kom nämligen sist i listan, och det är tydligt att den på sina håll bland eleverna betecknas som allmänna linjen. I den nedre delen av tabell 57, där procentfördelningarna anges, har vi sammanfört de s. k. A-kombinationerna med allmänna linjens grenar. Redan i kapitel 6 gjorde vi en jämförelse mellan grenvalet sådant det framkommit i tabell 57 och realskoleelevernas tänkta grenval som visats i tabell 16. Vi fann därvid att A-kombinationerna var vanligare i grenvalssituationen än i de preliminära planerna ett eller två år i förväg. Många förklaringar härtill är tänkbara, och bl. a. vill vi i detta sammanhang peka på att A-kombinationerna utgör en möjlighet att i viss mån justera ett mindre lyckat linjeval. Det torde också ha varit så att de som över huvud taget ej angav gren i jR-materialet hörde till de mest osäkra väljarna. Det är då troligt att deras slutliga val oftare kommer att falla på ett mellanalternativ än på ett så specialinriktat alternativ som de egentliga realoch latingrenarna utgör. 10—205394

146 Lättheten att välja gren Liksom i samband med linjevalet har eleverna fått bedöma hur lätt eller svårt det varit för dem att bestämma sig för en viss gren. Svarsfördelningen för hela materialet framgår av tabell 58.

Tabell 58. Grenväljarnas bedömning av lättheten att välja gren (G 14) Total svarsfördelning i procent för G 1 Det var självklart att jag skulle välja den grenen 2 Det var inte lätt att bestämma sig, men nu när det är gjort har jag en känsla av att ha valt rätt 3 Det var mycket svårt att bestämma sig, och det är inte omöjligt att jag ändrar mig och tar en annan gren 0 Ej svar Summa procent Antal elever

44 39 17 0 100 2 994

De 44 procent som bedömt grenvalet såsom »självklart» kan jämföras med frekvensen för samma svar beträffande linjevalet som uppgick till 56 procent (jfr tabell 14). De som svarat att valet varit mycket svårt uppgår här till 17 procent mot 10 procent i linjevalssituationen. Det förefaller alltså som om grenvalet varit svårare än linjevalet. Denna skillnad nyanseras emellertid om vi delar upp grenvalsmaterialet på grenar inom resp. linjer och sammanställer det med realskolematerialet. Svaret »självklart» i procent av samtliga elever i resp. undergrupper A

L halv-

soc.

R

hel-

spr.

ny spr.

biol.

mat.

soc.

42 37

33 45

55 35

34 27

klassisk Gren: pojkar .. flickor . . Linje: pojkar. . flickor . .

56 41

47 42 33 43

46 43

43 37 46 64

67 49

Skillnaden är tydligen inte enhetlig eller genomgående till den ena valsituationens favör. Pojkar som väljer allmänna linjen är förhållandevis osäkra, men väl där är valet mellan dess grenar lättare. För flickorna är det ingen skillnad mellan de båda tillfällena. På latinlinjen åter är det pojkarna som är ungefär lika osäkra i båda situationerna. För flickorna på latinlinjen är däremot valet av gren betydligt svårare än valet av linje. Går vi så till reallinjen är bilden åter en annan. Pojkarna har lätt att välja denna linje men svårt att välja gren, om de inte bestämt sig för matematiska grenen. Flickorna har det förhållandevis svårt i båda situationerna, men mest så vid grenvalet och när de väljer en för flickor ovanlig gren.

147 Dessa något förvirrande resultat synes k u n n a generaliseras på följande sätt. De grupper som gör ett »könstypiskt» val i den bemärkelsen att de kommer att tillhöra den för könet relativt sett mest frekventa linjen resp. grenen, upplever ofta sitt val som självklart. Vid linjevalet stämmer detta för flickor på latinlinjen och pojkar på reallinjen. Vid grenvalet stämmer det för pojkar på allmänna linjens sociala gren, pojkar på reallinjens matematiska och flickor på reallinjens biologiska gren. På latinlinjen är det svårare att tala om en könstypisk gren, men den halvklassiska som är mest frekvent har också något större procent »självklart» än de övriga. Nästa generalisering är mera hypotetisk och bygger på mindre underlag men skulle kunna formuleras på följande sätt. I en grupp med många könstypiska linjeval är andelen av dem som har en mera obestämd intresse-, yrkes- eller betygsinriktning större än genomsnittligt. I linjevalet väljer de som flertalet hos det egna könet gör. När grenvalet framtvingar en ytterligare specificering av valet, uppkommer svårigheter för dessa elever. Detta kan vara skälet till att grenvalet är mycket svårare än linjevalet för flickor på latinlinjen och pojkar på reallinjen. Om denna mekanism gäller borde också valet av utbildning efter studentexamen vara svårast för dem som gjort det mest könstypiska grenvalet. Denna hypotes skulle alltså i stort sett innebära att vissa elever med obestämd inriktning skjuter upp sina svårigheter en bit i taget genom att göra ett av sin könsroll bestämt val. Någon tillfredsställande prövning av denna hypotes kan tyvärr ej göras i vårt material eftersom det består av tre tvärsnitt, där samma individer ej kan följas genom hela valprocessen, men vissa ytterligare stöd för denna hypotes kan kanske vinnas i det följande.

Fackgrenar och fackskolor Grenväljarna fick besvara två hypotetiska valfrågor, dels samma fråga om tvååriga fackskolor som ställdes till realskoleleverna (jfr kapitel 6), dels en fråga om eventuella tekniska och merkantila grenar på det allmänna gymnasiet. Vi skall först behandla denna fråga och återger här hela dess formulering. »Antag att det vid grenvalet funnits möjlighet att inom gymnasiet välja en gren med teknisk eller merkantil inriktning som skulle leda fram till en avslutad yrkesutbildning ungefär likvärdig med den som ges vid ett tekniskt gymnasium resp. ett handelsgymnasium men som ändå gett tillträde till fortsatta högre studier. Skulle du i så fall ha valt en sådan gren?» Fackgrenarna, som vi här kallar dem, ges som synes en ganska generös beskrivning, vilket bör beaktas vid tolkningen av svaren, liksom naturligtvis också det förhållandet att eleverna bara hade sin allmänna föreställning om grenarnas art att gå efter. Under läsåret 1962/63 påbörjas försöksverk-

148 samhet med liknande utbildningsformer, men för dem som besvarat våra frågor fanns ingen kännedom om något sådant att bygga på. Elevernas inställning till fackgrenarna visas i tabell 59, d ä r materialet uppdelats efter vald gren.

Tabell 59. Intresset för fackgrenar som alternativ till nu träffade val ( G 27) Flickor

Pojkar Teknisk

IngendeSumma Merkanra + Ej procent til svar

A:social A:språklig L:halvklassisk . L:helklassisk. . . L:nyspråklig. . . Rrbiologisk.... R:matematisk . R:social

30 2 7 2 21 30 53 10

21 37 31 4 37 11 2 37

49 61 62 94 42 59 44 54

100 100 100 100 100 100 100 100

Samtliga

100 Teknisk

Ingende- Summa Merkanra + Ej procent til svar

11 28 3

13 16 16 5 26 12 2 18

82 84 83 95 75 77 70 80

o oo oo o oo oo oo oo oo

Linje och gren

6 1

Ej mindre än en tredjedel av pojkarna har lockats av den väg till ingenjörsyrket som en teknisk gren skulle erbjuda, däribland mer än hälften bland matematiska grenens pojkar och nära en tredjedel av biologiska grenens resp. av de pojkar som p å allmänna linjen valt sociala grenen. Bland dem som valt den sociala grenen p å reallinjen ä r däremot intresset svagt för den tekniska men starkt för den merkantila grenen. Den merkantila grenen har också fått många röster på allmänna linjen och latinlinjen med undantag för »grekerna». Flickorna h a r med undantag för dem på matematiska grenen sällan markerat teknisk gren. Merkantila grenen har totalt sett lika stor svarsprocent bland flickorna som bland pojkarna, men på de enskilda grenarna ä r andelarna mindre liksom också variationen mellan dem — ett något paradoxalt resultat som sammanhänger med den olika fördelningen på linjer och grenar hos de båda könen. Inställningen till de tvååriga fackskolorna efter nionde skolåret såsom alternativ till gymnasiestudier visas i tabell 60, där dock uppdelningen gjorts endast efter linje och kön. Frågans formulering var densamma som i realskolematerialet, och vi hänvisar därför till beskrivningen och diskussionen i kapitel 6. Mellan 15 och 30 procent av eleverna p å de olika linjerna har sagt j a till någon av fackskolorna, och största frekvensen förekommer för socialekonomiska fackskolan bland allmänna linjens flickor. Denna fackskola har fått de flesta rösterna också i de övriga flickgrupperna. Bland pojkarna har den tekniska linjen den starkaste ställningen. Dessa resultat överensstämmer tämligen väl med resultaten i tabell 17 för realskolematerialet. Den mest

149 Tabell 60. Intresset för tvååriga fackskolor i grenvalsmaterialet som alternativ till gymnasiestudier (G 28) A

R

L

Samtliga

P

fl

P

fl

3 0 2 24 69 1

7 3 9 3 77 2

4 0 4 11 78 3

1 10 2 2 82 2

4 3 3 10 79 2

3 6 3 7 78 2

100 P

fl

Humanistisk linje Teknisk linje Merkantil linje Socialekonomisk linje. . . Ingendera Ej svar

4 8 5 5 75 3

Summa procent

anmärkningsvärda skillnaden mellan de båda materialen är den socialekonomiska linjens högre frekvenser bland de grenväljande än bland de linjeväljande flickorna (24, 11 resp. 10 procent på A, L resp. R mot 11, 7 och 6 procent i realskolematerialet). Den sammanlagda valfrekvensen för fackskolorna är bland flickorna lika stor som för de båda fackgrenarna tillsammans. Om man bara tar med de alternativ som avser teknisk resp. merkantil utbildning är valfrekvensen däremot avsevärt större för fackgrenarna. Hos pojkarna har fackgrenarna, hur man än räknar, en mycket större dragningskraft än fackskolorna.

Elevernas skäl för grenvalet Med samma metodik som använts för att belysa elevernas självupplevda motiv för gymnasievalet har vi sökt belysa deras skäl att välja viss gren. En lista över motiv har formulerats på förhand — i stort sett ekvivalenta med dem som gavs för linjevalet — och eleverna har fått markera de skäl som i olika grad har varit betydelsefulla. Totalresultaten för grenvalssituationen återges i tabell 61. De olika motiven följer nästan i samma ordning som i linjevalssituationen och med nästan samma svarsfrekvenser (jfr tabell 24). Främst nämns också intresset för ämnena (nr 2) och grenens inriktning mot de yrken som intresserar mest (nr 4 ) . Efter dessa kommer yrkesmotiven (nr 9 och 8) och betygsmotiven (nr 7 och 3). övriga motiv har i grenvalsmaterialet markerats av högst 20 procent, däribland de som innebär råd och exempel från andra. En motsvarighet till undersökningen av gruppdifferenser enligt tabell 25 (linjevalet) återfinns för grenvalet i tabell 62. Även här har endast de genomsnittliga procenttal satts ut som bygger på en genomgående skillnad i olika undergrupper. För bedömningsgrunderna hänvisas till bilaga 3. Ortstypernas procenttal återfinns i bilaga 4 c.

150 Tabell

61. Grenväljarnas skäl att välja viss gren (G 15) Total svarsfördelning för G. N = 2 994 Antal kryss S:a

Skäl

Nr

Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig mest Den grenen leder fram till de yrken 4 som intresserar mig mest Den grenen skall man gå om man 9 vill ägna sig åt det yrke jag har tänkt välja Den grenen ger flest möjligheter vid 8 valet av yrke Där får jag läsa de ämnen som jag 7 har bäst betyg i Där slipper jag läsa de ämnen som 3 jag har sämst betyg i Där får jag mest poäng för inträde 11 vid fortsatt utbildning Den grenen leder fram till de yrken 1 som är bäst betalda Den grenen vill mina föräldrar att 6 jag skall välja Lärare har r å t t mig a t t välja den 10 grenen Den grenen bör man gå om man vill 12 bli verkligt bildad Där skall mina bästa vänner g å . . . . 5 13—14 Pojkar (flickor) bör gå den grenen.. Annars blir det inte tillräckligt 15 många för att den grenen skall få upprättas 2

Tabell

62.

Differenser

94 94 97

1 0 0

0 0 0

100 100 100 100

mellan

undergrupper i fråga om grenväljarnas skäl viss gren (G 15) Procenttalen avser andelen elever som satt kryss (oavsett valör)

välja

Linje

Kön Nr

att

Skäl R

2 4 9 8 7 3 11 1 12

Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig mest Den grenen leder fram till de yrken som intresserar mig mest Den grenen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke j a g h a r t ä n k t välja Den grenen ger flest möjligheter vid valet av yrke Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning Den grenen leder fram till de yrken som är bäst betalda Den grenen bör man gå om man vill bli verkligt bildad

151 Pojkar och flickor skiljer sig såtillvida som flickorna oftare hänvisar till ämnesintresse (nr 2) och pojkarna till bäst betalda yrken (nr 1). Linjerna skiljer sig i alla de skäl som markerats med någon högre frekvens. Reallinjens starka och latinlinjens svaga betoning av yrkesmotiven är påfallande. Reallinjens elever är de som minst hänvisar till höga resp. låga ämnesbetyg. Latinlinjen framhäver mera än övriga intresset för grenens ämnen. Bland ortstyperna avviker nr 3 (gamla gymnasiestäder) från de övriga genom en lägre markeringsfrekvens för två av yrkesmotiven. 1 tabell 63 är det möjligt att studera skillnaderna mellan grenarna inom en viss linje. Endast de mera frekventa skälen har tagits med och uppställes här kategorivis. Beräkningen är gjord med alla ortstyper sammanslagna men med separata värden redovisade för pojkar och flickor. Ur tabell 63 har vi sammanställt följande tablå där de skäl anges som har minst 10 procentenheter högre frekvens på en av grenarna inom en linje än på en av de andra — oftast är skillnaden avsevärt större. Allmänna linjen

Sociala grenen: 4 Intresse för yrken som grenen leder till 9 Grenen behövs för avsett yrke 8 Grenen ger flest möjligheter vid yrkesvalet Språkliga grenen: 2 Intresse för ämnen 7 Läsa ämnen med höga betyg 3 Slippa ämnen med låga betyg Tablån gäller för både pojkar och flickor och visar dessutom en enhetlig tendens för resp. grenar. Sociala grenen motiveras oftare med yrkesskäl och språkliga grenen med skolskäl. Latinlinjen

Halvklassiska grenen: 8 Grenen ger flest möjligheter vid yrkesvalet (båda könen) Helklassiska grenen: 4 Intresse för yrken som grenen leder till (flickor) 9 Grenen behövs för avsett yrke (båda könen) 12 Grenen ger »verklig bildning» (båda könen) Nyspråkliga grenen: 7 Läsa ämnen med höga betyg (pojkar) 3 Slippa ämnen med låga betyg (båda könen) 11 Mest poäng för fortsatt utbildning (pojkar)

152 Tabell 63. Differenser

mellan

grenar

i vissa skäl för grenvalet

(G 15)

Procenttalen avser elever som satt kryss (oavsett valör) R spr.

halv- helklassisk

nyspr.

biol.

mat.

a) Pojkar Yrkesplaner 4 Den grenen leder fram till de yrken som intresserar mig mest 9 Den grenen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har tänkt välja 8 Den grenen ger flest möjligheter vid valet av yrke 11 Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning. 1 Den grenen leder fram till de yrken som är bäst b e t a l d a . . . Sko lanpassning 2 Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig mest 7 Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i 3 Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i. . . . 12 Den grenen bör man gå om man vill bli verkligt bildad. . . Påverkan 6 Den grenen vill mina föräldrar a t t jag skall välja 10 Lärare har r å t t mig välja den grenen

—

b) Flickor Yrkesplaner 4 Den grenen leder fram till de yrken som intresserar mig mest 9 Den grenen skall man gå om vill ägna sig åt det yrke jag har t ä n k t välj a 8 Den grenen ger flest möjligheter vid valet av yrke 1 Den grenen leder fram till de yrken som är bäst betalda . . Skolanpassning 2 Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig mest 7 Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i 3 Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i. . . . 11 Där iår jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning. 12 Den grenen bör man gå om man vill bli verkligt bildad. . . Påverkan 6 Den grenen vill mina föräldrar a t t jag skall välja 10 Lärare har r å t t mig att välja den grenen

153 Halvklassiska grenen karakteriseras av sina förhållandevis fler yrkesmöjligheter, helklassiska väljer man däremot på grund av viss bestämd yrkesinriktning, och nyspråkliga grenen lockar av betygs- och poängskäl. Dessutom har helklassiska grenen såsom den enda bland samtliga grenar rätt ofta markerat bildningsargumentet (35 procent av pojkarna och 40 procent av flickorna). På reallinjen är bilden rätt olika för pojkar och flickor och därför delar vi lämpligen isär tablån. Reallinjens pojkar

Biologiska grenen: 7 Läsa ämnen med höga betyg Matematiska grenen: 4 Intresse för yrken som grenen leder till 8 Grenen ger flest möjligheter vid yrkesvalet 1 Grenen leder till bäst betalda yrken 2 Intresse för ämnen Sociala grenen: 3 Slippa ämnen med låga betyg 11 Mest poäng för fortsatt utbildning Reallinjens flickor

Biologiska grenen: 4 Intresse för yrken som grenen leder till 9 Grenen behövs för avsett yrke 8 Grenen ger flest möjligheter vid yrkesvalet Matematiska grenen: 1 Grenen leder till bäst betalda yrken 2 Intresse för ämnen 6 Föräldrars önskan följs Sociala grenen: 7 Läsa ämnen med höga betyg 3 Slippa ämnen med låga betyg 11 Mest poäng för fortsatt utbildning För pojkarna är det matematiska och för flickorna biologiska grenen som fungerar som det främsta alternativet ur yrkessynpunkt, och det stämmer också med vad vi på andra ställen i undersökningen konstaterat om pojkarnas större intresse för tekniska och flickornas större intresse för biologisk-medicinska yrken och sysselsättningar. De skäl som anförs oftare i sociala grenen än i övriga anknyter till betygen och har i stort sett

154 samma karaktär som den nyspråkliga grenens på latinlinjen. De båda A-kombinationerna erbjuder ofta en väg att vid låga betyg undvika linjernas karaktärsämnen, vilka visat sig för svåra och för lite poänggivande i jämförelse med senare kompletteringsmöjligheter. Det bör kanske till sist såsom ett gemensamt drag i resultaten noteras att skäl nr 8 (grenen ger flest möjligheter vid yrkesvalet) alltid förekommer oftast på den gren inom resp. linje som har den högsta valfrekvensen — sociala på A, halvklassiska på L, matematiska bland pojkar och biologiska bland flickor på reallinjen. Detta är ett tecken på att yrkesskälen för valet är betydelsefulla inte bara när eleven siktar på ett visst yrke eller yrkesgrupp utan också när han är mera osäker och vill hålla valmöjligheter öppna. Det är även förenligt med vår hypotetiska tolkning av gruppskillnaderna i elevernas säkerhet inför valet av linje resp. gren (jfr ovan). Abiturienternas

återblick på linje- och grenvalsskäl

I detta sammanhang skall vi redovisa en retrospektiv fråga som ställdes till abiturienterna (för elevantal, se tabell 6) om betydelsen av olika förhållanden vid linje- och grenvalet. De olika skälen korresponderar i huvudsak mot förteckningarna i realskole- och grenvalsformulären, men skälen är här formulerade som »faktorer» och på ett mera abstrakt sätt än i de motsvarande frågor som gällde ett förestående val. Svaren i abiturientmaterialet redovisas i tabell 64. Dels anges den totala svarsfördelningen Tabell 64. Abiturienternas skäl att välja viss linje och viss gren (A 27) Total svarsfördelning för A (N = 962) jämte andelen kryssmarkeringar hos pojkar och flickor på olika linjer

3 1 5 6 2 4 7 8

R

L

A

Samtliga Nr

Skäl

Mitt intresse och mina betyg i olika ämnen . . Mitt intresse för vissa yrken Antalet yrkesmöjligheter som olika linjer och grenar leder fram till . Ämnenas svårighetsFöräldrarnas önskemål Hur betygen meritvärderas när man söker inträde vid utbildning Planerna beträffande ev. hembildning och barn Tillgången till olika utbildningsmöjligheter i eller nära hemorten. .

2 S:a

P

fl

P

fl

P

fl

81 86

16 12

3 2

100 100

36 14

31 9

16 14

21 18

11 15

14 12

155 med skälen i rangordning efter denna, dels pojkars och flickors sammanlagda markeringsprocent på de olika linjerna. Ämnesintresse och ämnesbetyg har tyvärr varit kombinerade i formuleringen av den av faktorerna som kommer högst på listan. Därför är en gradering av dessa förhållanden inbördes ej möjlig såsom vid de tidigare redovisade undersökningarna, där ämnesintresse kom först bland skälen och betygen, uppdelade på bästa och sämsta, en bit längre ner men fortfarande bland dem som hade höga svarsfrekvenser. Betygen berörs här också i nr 6: ämnenas svårighetsgrad och nr 4: meritvärderingen, som kommer längre ner i rangordningen. De båda faktorer som har med yrkesvalet att göra har kommit som andra och tredje i ordningen. De i vid bemärkelse sociala skälen har däremot låga svarsfrekvenser. P o j k a r n a har liksom i alla tidigare sammanhang lagt större vikt vid yrkessynpunkterna. Motsvarande skillnad gäller mellan reallinjen och övriga linjer. Särskilt bedöms antalet yrkesmöjligheter olika på real- och latinlinje. Ämnenas svårighetsgrad har tillagts störst vikt på allmänna linjen. I stort sett stämmer denna bild med den vi tidigare fått i realskole- och grenvalsmaterialen, men på grund av olikheter i formuleringar och olikheter i urvalsprinciper är mera exakta jämförelser ej möjliga.

Sammanfattning Elevernas planerade grenval har undersökts på i stort sett motsvarande sätt som elevernas linjeval. I detta kapitel har vi behandlat själva valet och elevernas självupplevda motiv för detta. Grenvalet har som helhet framstått som svårare än linjevalet, men en närmare analys visar att detta endast gäller på vissa linjer och grenar, medan i andra fall valet av gren är tämligen lätt när man väl befinner sig på en viss linje. De som vid jämförelse med linjevalet har upplevt störst svårigheter vid valet av gren är flickor på latinlinjen och pojkar på reallinjen — de grupper som gjort ett mest »könstypiskt» linjeval. Inom resp. linjer upplever i sin tur de grupper grenvalet lättast som gör ett enligt valfrekvenserna könstypiskt grenxal (pojkar på allmänna linjens sociala och reallinjens matematiska gren, flickor på reallinjens biologiska gren). Två fackgrenar skisserades, en teknisk och en merkantil, och eleverna fick ange sitt intresse för sådana alternativ till de nu förekommande grenarna. Den tekniska grenen blev positivt markerad av en tredjedel bland pojkarna. Den merkantila markerades av mellan 10 och 15 procent bland både pojkar och flickor. Fackskolorna som alternativ till gymnasiestudier tillvann sig också ett betydande intresse, särskilt den socialekonomiska bland allmänna linjens flickor. Skälen för grenvalet graderas nästan på samma sätt som skälen för linje-

156 valet bland realskoleeleverna. Ämnes- och yrkesinriktningen kommer främst. De olika grenarna skiljer sig dock åt på ett intressant sätt. Varje gren h a r en karakteristisk övervikt för några motiv i jämförelse med övriga grenar på samma linje. På allmänna linjen anläggs yrkessynpunkter mera på den sociala grenen och ämnes- och betygssynpunkter mera på den språkliga. På latinlinjen framhävs yrkesinriktningen mest på den helklassiska grenen. Bland reallinjens pojkar är det den matematiska och bland reallinjens flickor den biologiska grenen som oftast motiveras utifrån yrkesvalet. Latinlinjens nyspråkliga och reallinjens sociala gren, alltså de vanligaste A-kombinationerna, väljer man bl. a. för att slippa ämnen med låga betyg. Argumentet att en viss gren ger de flesta yrkesmöjligheterna förekommer genomgående oftast på den gren som har den största valfrekvensen hos pojkar resp. flickor på vederbörande linje. En jämförelse har också gjorts med abiturienternas bedömning av olika linje- och grenvalsfaktörer, men längre än till ett konstaterande att tendenserna är i stort sett desamma som på de lägre stadierna är det ej möjligt att komma på grund av olikheter i undersökningsteknik.

K A P I T E L 12 Grenval och y t t r e faktorer

I detta kapitel har vi under den något oegentliga beteckningen yttre faktorer sammanfört analysen av förhållandet mellan grenval, betyg, social bakgrund, intressen och yrkesplaner. Det kommer på så sätt att motsvara kapitlen 8 och 9 rörande linjevalet, men liksom i föregående avsnitt om grenvalet är det här möjligt att gå något raskare fram, bl. a. därför att vissa hänvisningar kan göras till det tidigare.

Skolbetygen Betygen från höstterminen i ring I3 och II 4 har utnyttjats för studium av grenvalet. Det är de senaste betyg eleven hade kännedom om före sitt val i mitten av vårterminen. Betygen har sammanfattats i tre variabler, nämligen a) Total betygssumma, avseende ämnena kristendomskunskap, modersmålet muntligt och skriftligt, engelska, tyska, franska, historia, geografi, biologi (på samtliga linjer) samt matematik, fysik och kemi på allmänna linjen och reallinjen resp. latin på latinlinjen. Det finns alltså två varianter av den totala betygssumman, och betygssummorna är därför ej jämförbara mellan A och R å ena sidan och L å den andra. b) Språk, nämligen engelska, tyska och franska (på samtliga linjer). Hellre än att göra olika betygssummor för olika linjer har vi uteslutit latinet. Här är jämförelse mellan linjerna möjlig. c) Realämnen, dvs. matematik, fysik och kemi (endast på A och R ) . Före utnyttjandet i analysen har betygssummorna liksom i realskolematerialet överförts till en kvartilskala, där 4 betecknar de bästa och 1 de sämsta 25 procenten (så nära det nu varit möjligt att komma) av samtliga elever i undersökta klasser, för vilka betyg finns att tillgå, sålunda även de elever som varit frånvarande vid frågeformulärsundersökningen. Kvartilindelningen har skett gemensamt för pojkar och flickor resp. olika linjer, i den mån summorna varit jämförbara med hänsyn till ingående ämnen. Tabell 65 belyser grenvalet i förhållande till totalbetygen. Resultaten sammanfattas i figur 8, där grenarna på A och R placerats intill varandra,

158 Tabell 65. Den procentuella fördelningen på olika betygsklasser enligt totalbetyg bland dem som valt olika grenar (material G) Flickor

Pojkar Kvartil

Arspråklig.... L:halvklassisk L:helklassisk.. Lmyspråklig. . R:biologisk. . . R:matematisk. R:social

35 33 32 13 52 33 16 41

31 31 24 27 24 24 20 23

23 27 25 36 24 29 32 27

11 9 19 24

— 14 32 9

S:a /o

Ant. elev.

100 100 100 100 100 100 100 100

204 45 140 45 21 398 598 90

23 17 19 10 35 15 8 24

25 26 27 13 32 21 19 33

36 38 29 43 25 37 33 28

17 19 25 35 8 27 40 15

S:a /o

Ant. elev.

100 100 100 100 100 100 100 100

151 89 364 72 100 287 85 106

eftersom betygen åtminstone formellt kan jämföras. I realiteten är det väl ej otänkbart att betygsnivån i någon mån anpassat sig till elevklientelets medelprestationer, vilket i så fall enligt våra tidigare resultat (jfr figur 3 i kapitel 8) kunde väntas innebära att allmänna linjens elever här ligger något för högt i förhållande till reallinjens.

Figur 8. Procenten grenväljare över medianen i totalbetyg på olika valda grenar

159 Allmänna linjen och A-kombinationerna på de övriga har den minsta andelen av sina elever över betygsmedianen. De mest specialiserade grenarna, den matematiska resp. den helklassiska, som karakteriseras av de »svåra» ämnena matematik (större kurs) resp. grekiska, får betygsmässigt bättre elever än de övriga grenarna. Den biologiska resp. den halvklassiska grenen intar ett mellanläge på sina linjer. Tendenserna är desamma hos pojkar och flickor, men flickorna ligger genomgående högre vid jämförelsen gren för gren. Skillnaderna mellan grenarna på latinlinjen framträder på samma sätt också om man bara går efter betygen i moderna språk, vilket skett i tabell 66.

Tabell 66. Den procentuella fördelningen på olika betygsklasser enligt språkbetyg bland dem som valt olika grenar på latinlinjen (material G) Pojkar

Flickor

Kvartil 1 L:halvklassisk L:helklassisk. . L:nyspråklig. .

30 24 48

27 20 14

3 21 33 29

S:a

4 21 22 10

Ant. elev.

4 S:a

/o

/o

Ant. elev.

100 100 100

140 45 21

19 17 30

23 19 36

28 26 15

30 38 19

100 100 100

364 72 100

I tabell 67 har språkbetygen och realämnesbetygen satts i relation till varandra, och grenfördelningen har jämförts i olika betygskombinationer. Betygen har delats vid medianen.

Tabell 67. Den procentuella fördelningen på grenar inom allmänna linjen resp. reallinjen vid olika betygskombinationer (material G) Pojkar

Betygskvartil i Språk Realämnen. Social gren Språklig gren Summa procent Antal elever Biologisk gren Matematisk gren Nyspråklig gren Social gren

1—2 3—4

3—4 1—2

3—4 3—4

1—2 1—2

1—2 3—4

3—4 1—2

3—4 3—4

82 18

97 3

a) Allmänna linjen 62 74 83 88 38 17 26 12

36 64

69 31

100 141

100 39

100 32

100 25

100 61

100 62

51 34

26 71

45 41 1 14

68 25 8

58 4 9 28

59 28 3 10

100 40

100 96

100 174

15 Summa procent Antal elever

Flickor

100 421

100 242

100 96

100 35

100 87

b) Reallinjen 23 54 74 12 4 0 31 2 100 100 189 329

—

160 P å allmänna linjen kan resultaten sammanfattas som i följande tablå. Procent som valt sociala grenen bland elever med språkbetyg högre

betyg lika

realämnesbetyg högre

83 (höga betyg) Pojkar A

97 82 (låga betyg) 69 (höga betyg)

Flickor A

74 (låga betyg)

J u högre realämnesbetyg i förhållande till språkbetyg desto större är sannolikheten att man väljer den sociala grenen, där man läser matematik, och ej den språkliga grenen. I en och samma betygskombination tenderar pojkarna oftare än flickorna att välja sociala grenen, men denna drar till sig mer än hälften av eleverna i alla betygskombinationer utom den där flickorna har högre språkbetyg än realämnesbetyg. P å reallinjen visar sig en annan uppställning bättre illustrera tendenserna. Först använder vi den för att visa A-kombinationernas sammanlagda andel. Procent som valt A-kombinationer på reallinjen av elever med realämnesbetyg språkbetyg låga höga språkbetyg höga. . . . höga. . . . 15 2 låga 15 3 låga.... Pojkar R

realämnesbetyg låga höga 37 13 35 8 Flickor R

Här är det tydligen realämnesbetygens nivå och inte betygsdifferensen som är betydelsefull. I båda tabellerna sjunker procenttalen från vänstra till högra kolumnen, men ingen differens förekommer mellan de båda raderna. I alla betygsgrupper har flickorna oftare än pojkarna valt A-kombinationer. Samma uppställning passar för dem som valt matematisk gren i förhållande till det sammanlagda antalet på matematisk och biologisk, alltså samtliga elever utanför A-kombinationerna. Matematisk gren språkbetyg höga.... låga

i procent av matematisk + biologisk gren för elever med realämnesbetyg realämnesbetyg låga höga låga höga språkbetyg 6 32 , 48 76 höga 18 27 40 73 låga Flickor R Pojkar R

Jiu högre realämnesbetyg desto större är sannolikheten att man väljer matematisk gren. Däremot har språkbetygens höjd ingen entydig effekt på valet. I alla kombinationer väljer pojkarna matematisk gren oftare än flic-

161 korna, men pojkar med höga realämnesbetyg är den enda grupp som har en majoritet på matematiska grenen. Det verkar alltså såsom endast realämnesbetygen hade betydelse för valet mellan reallinjens grenar, medan däremot det inbördes förhållandet mellan språk och realämnen samgår med valet inom allmänna linjen. På latinlinjen kan vi endast studera språkbetygen, och de är där relaterade till grenvalet, där grenarna kommer i ordningen helklassisk — halvklassisk — nyspråklig. Språkbetygen är ju också den enda av betygsvariablerna som är gemensam för alla tre linjerna, och därför kan det avslutningsvis vara intressant att se h u r grenarna förhåller sig inbördes i detta hänseende. Vi utnyttjar därvid för latinarna tabell 66. För övriga linjer har vi gått till manuskripttabeller, men förhållandena kan också räknas fram ur tabell 67 om också med risk för avrundningsfel. Jämförelsen göres i figur 9, som visar andelen av eleverna på olika grenar tillhörande kvartilerna 4 och 3.

Figur 9. Procenten grenväljare över medianen i språkbetyg på olika valda grenar

Flickorna visar här liksom i totalbetygen en markant övervikt, som gäller för alla grenar utom den nyspråkliga på latinlinjen, där flickorna har 11 — 205394

162 utpräglat låga betyg i moderna språk både i jämförelse med pojkarna och i jämförelse med andra grenar. Påfallande är vidare att den till ämnesinnehållet minst språkliga av alla grenarna, reallinjens matematiska, kommer mellan den helklassiska och den halvklassiska både hos pojkar och flickor. Det kan i det sammanhanget vara skäl att erinra om att pojkar med teknisk inriktning och lägre språkbetyg än realämnesbetyg förhållandevis ofta valde tekniskt gymnasium (jfr kapitel 8 ) . Detta torde ha medverkat till att göra de teknisk-matematiskt inriktade på reallinjen till en i betygshänseende hög och jämn grupp. Bortsett från flickorna på nyspråkliga grenen ligger de sociala grenarna på A och R lägst hos båda könen. Flickor som valt den språkliga grenen på allmänna linjen är däremot väl rustade i fråga om språkbetyg. Social bakgrund Grenvalets förhållande till föräldrarnas sociala ställning har studerats endast i ringa utsträckning. Först har vi emellertid i tabell 68 redovisat grenarna sammanslagna till linjer, varigenom en direkt jämförelse med tabell 42 för realskolematerialet blir möjlig. Tabell 68. Grenväljare från hem med högre social ställning i procent av eleverna på resp. linjer L

R

A

Samtliga

Pojkar Fadern socialgrupp 1 Fadern realskola och högre. Modern realskola och högre

47 54 46

36 44 34

39 49 41

38 46 37

Flickor Fadern socialgrupp 1 Fadern realskola och högre. Modern realskola och högre

36 46 40

32 39 34

29 36 33

33 49 36

I tabell 42 kom linjerna konsekvent enligt alla tre sociala kriterierna och både hos pojkar och flickor i ordningen L—R—A. Här gäller denna ordning hos flickorna, men hos pojkarna kommer A genomgående före R. Det är svårt att bedöma om detta kan bero på en förskjutning i rekryteringen mellan de olika årskullarna eller om det sammanhänger med faktorer i urvalssituationen som är korrelerade med de sociala variablerna på olika sätt på olika linjer. Realskolematerialet har ju indelats efter planer och ej efter faktisk placering efter intagningen. Skillnaden skulle exempelvis kunna uppkomma om gallringen särskilt hårt drabbade sökande från lägre socialgrupper till allmänna linjen. Men den skulle också kunna bero på en ökning av rekryteringen från lägre socialgrupper av elever med mera obestämd betygs-, intresse- och yrkesinriktning eller på en spridning av allmänna linjen till orter med lägre socialgruppssammansättning.

163 Vid jämförelsen mellan grenarna i tabell 69 har vi använt en kombination av de tre sociala kriterierna och beräknat procenten av elever där fadern räknas till socialgrupp 1 och båda föräldrarna har minst realskoleutbildning. Tabell 69. Grenväljare från hem med högre social ställning enligt samtliga kriterier samtidigt1 i procent av eleverna på resp. gren Linje och gren A: social A: språklig L: halvklassisk L: helklassisk L: nyspråklig R: biologisk R: matematisk R: social 1

Pojkar

Flickor

23 25 31 37 17 25 25 12

19 17 26 36 18 27 21 6

Fadern socialgrupp 1 och båda föräldrarna realskola och högre.

A-kombinationerna har lägre andel än övriga grenar på resp. linjer av elever med denna sociala bakgrund. Detta kan delvis sammanhänga med att A-kombinationerna i övervägande grad finns i ortstyp 4 (nya gymnasieorter), där den sociala sammansättningen är en annan än i de övriga. Allmänna linjens grenar och reallinjens biologiska och matematiska skiljer sig däremot ej, i varje fall bland pojkarna. Bland grenarna med latin tycks den helklassiska här liksom i betygshänseende ligga högre än den halvklassiska. Dessa skillnader torde väl i viss mån bero på föräldrarnas egen studie- och yrkesinriktning, men vi får här nöja oss med att konstatera dem utan mera ingående analys. Inställningen till olika skolämnen Grenväljarna har på samma sätt som realskoleleverna fått ange sin inställning till olika skolämnen genom att markera vilka de skulle vilja läsa och vilka bland dessa ämnen de skulle vilja läsa »många timmar i veckan» till skillnad från »några få timmar i veckan». Resultatredovisningen h a r delats upp på två tabeller. I tabell 70 anges den procent av eleverna på olika linjer som över huvud taget vill läsa de olika ämnena, i tabell 71 procenten som skulle vilja läsa ämnena många timmar i veckan. De senare procenttalen är alltså en del av de förra. De tal som anges i tabellerna utgöres av medelprocenten för pojkar och flickor. Däremot har vi ej i detta sammanhang redovisat könsskillnaderna, som överensstämmer med dem vi kommenterat i anslutning till realskolematerialet (jfr tabellerna 45 och 46 i kapitel 9). Ordningsföljden mellan ämnena har behållits från kapitel 9. Under strecket kan nu de ämnen sägas stå som inte alla elever någon gång gjort be-

i 64 Tabell 70. Den genomsnittliga procenten grenväljare som skulle vilja läsa olika skolämnen (G 32)

Kristendomskunskap . . . . Modersmålet. . . Engelska Tyska Franska Historia med samhällslära. Geografi Matematik . . . . Biologi med hälFysik Kemi Musik Gymnastik med lek och idrott Latin Grekiska

Tekniska ämnen Merkantila ämnen Husliga ämnen.

R

L

A

halvhelklassisk

nyspr.

biol.

mat.

soc.

80 99 94 72 86

59 98 100 95 97

60 96 97 83 72

48 94 96 74 74

72 95 98 80 87

94 77 41

93 68 24

97 86 43

88 80 97

84 63 99

95 94 91

72 39 34 50 60

70 30 26 65 64

52 18 19 64 70

70 38 26 58 50

97 93 93 70 53

77 98 95 83 46

88 55 76 69 61

4 2 25 20 59 40

19 8 61 28 61 8

87 14 56 40 71 16

95 83 48 45 85 7

34 6 60 31 59 18

8 2 20 29 53 51

3 3 21 34 50 77

8 2 24 29 60 31

42 42

39 42

34 39

20 27

38 43

31 34

29 32

47 44

soc.

spr.

72 96 97 84 82

73 97 99 96 96

71 97 98 93 95

96 93 95

97 86 40

91 78 78 67 59

kantskap med. För att få bättre grepp på resultaten har vi liksom tidigare sammanställt de ämnen som i de olika undergrupperna fått minst 75 procent av elevernas röster i ett diagram (figur 10). Här är det tre ämnen som ligger över 75-procentsgränsen på alla grenar, nämligen engelska, modersmålet och historia nämnda i ordning enligt totalmedeltalen. I realskolematerialet var det ytterligare fem ämnen som låg över denna gräns på linjerna A, L och R, nämligen gymnastik, tyska, franska, geografi och biologi. Det visar sig också här att de fyra förstnämnda skulle komma över gränsen överallt, om m a n slog ihop grenarna till linjer. Biologi ligger däremot under på alla latinlinjens grenar och kan ej komma med. Det ämnet lockar alltså en snävare grupp bland grenväljarna än bland linjeväljarna. Gymnastik saknas endast i helklassiska grenens kolumn, tyska och geografi där och i den matematiska. Däri är alltså dessa yttergrenar lika varandra. De är också de enda grenar som är ensamma om vissa ämnen i sin kolumn. På helklassiska grenen gäller det kristendom, filosofi och grekiska. På matematiska grenen är det teckning och tekniska ämnen. Denna

165 A:soc

Modersmålet

Atspr

II II

Engelska Tyska

L halv

L:hel

1!

L-spr

Ii

Rbiol

II

R:mot

R:soc

II

II

i r~ZDLZ Z] LZ D C ZLZ ZILZ "1

II

1 Franska

1.

.11

1 I

_ i i i i !

Latin

11 i

Grekisko Matematik Fysik

[

Kemi

1 1 1

Kristendom Filosofi

II

Geografi

|

| |

Biologi

zir~ | |

I

I

LZ ZLZ ZLZ

I

LZI Z\\Z Z1LZ

1 Gymnastik

| Figur

10. Ämnen

l

l

1 1 II

1 l II

II

II

II

[

|

| |

|

|

|

II 1

|

\~

Teckning

I

i i

Tekniska ämnen

Historia

1 II 1

| |_ som minst 75 procent av eleverna på vissa grenar vill läsa

grens preferenser är ganska lika dem som i realskolematerialet gällde välj a r n a av tekniskt gymnasium. Matematik, biologi och kemi förekommer endast för reallinjens grenar (den nyspråkliga dock ej undersökt på grund av litet elevantal) och för sociala grenen på A. Latin kommer över gränsen på de klassiska grenarna. Kolumnerna för språkliga grenen och den nyspråkliga på L stämmer överens. Detsamma gäller med undantag för fysikämnet sociala grenen på A resp. R. Vi h a r tidigare funnit att valet av sociala grenen på R tycks fungera som ett val bort från realämnena. Här och i nästa tabell förefaller det som inställningen till fysiken verkar starkare differentierande inom reallinjen än inställningen till matematik, kemi och biologi. De ämnen som valts av minst 75 procent av eleverna sammanfaller i stort sett med dem som resp. grenar skall läsa i de två högsta ringarna. Som vi sade i kapitel 9 får ett sådant samband ej utan vidare tolkas som ett orsakssamband i en bestämd riktning. Man kan ha valt grenarna därför att man vill läsa ämnena i fråga, men man kan också ha markerat ämnen under inflytande av sitt redan träffade grenval. Dessa mekanismer kan ej skiljas isär, och vi blir därför tvungna att nöja oss med att konstatera en samtidig överensstämmelse.

166 Kanske borde man i stället rikta uppmärksamheten mera på de grupper vilkas ämnesintressen inte blir tillgodosedda genom valet. Det är visserligen därvidlag något svårt att dra gränsen mellan ämnen som förekommer och inte förekommer på en gren på grund av systemet med tilläggskurser och orienteringskurser. Om dessa möjligheter att läsa resp. ämnen inräknas, får vi följande mera anmärkningsvärda röstetal kvar. Ryska markeras av mellan 20 och 45 procent av eleverna på olika grenar. Undervisning i detta ämne ges i förhållandevis få skolor och kan i nuläget inte väljas av tillnärmelsevis så många som nämnt det. Matematik har markerats av en fjärdedel eller flera av eleverna på alla de klassiskt och modernt språkliga grenarna, vilka saknar ämnet på det grenade gymnasiet. De tre fackbetonade ämnesgrupperna, som ej förekommer på allmänna gymnasiet — tekniska, merkantila och husliga ämnen — har fått ganska stora röstetal, de tekniska ämnena dock utom på de språkligt inriktade grenarna. Även vår tidigare fråga om valet av fackgrenar gav besked om stort intresse för sådana studiealternativ inom allmänna gymnasiets ram. Tabell 71. Den genomsnittliga procenten grenväljare som skulle vilja läsa olika skolämnen »många timmar i veckan» (G 32)

Kristendomskunskap . . . . Modersmålet... Tyska Franska Historia med samhällslära. Matematik . . . . Biologi med hälsolära.... Teckning Gymnastik med lek och idrott

soc.

spr.

halvhelklassisk

7 40 62 29 30

9 48 82 62 73

7 57 74 55 60

53 42 66

46 27 4

32 24 21 19 14

nyspr.

biol.

mat.

soc.

27 69 61 34 40

5 48 76 56 67

3 35 57 21 18

1 20 41 19 16

5 44 62 24 21

38 20 11

53 10 5

34 21 6

22 18 72

15 7 97

58 43 36

17 2 5 11 19

14 6 4 17 16

6 3 2 16 19

17 6 4 16 14

68 41 49 18 10

14 72 59 25 5

25 3 14 14 14

45 3 20 15 15 3

73 67 15 14 35 1

3 1 11 10

3 2 18 12 17 2

21 9 16 4

2 5 10 16

2 7 6 41

3 3 17 5

10 11

16 9

7 6

1 7

8 7

5 7

2 5

14 11

Grekiska

Tekniska ämnen Merkantila ämHusliga ämnen

R

L

A

167 I tabell 71 är kraven på ämnena skärpta. Procenttalen upptar endast elever som vill läsa ämnena många timmar i veckan. Liksom i realskolematerialet h a r vi tagit ut de ämnen som fått minst 50 procent av eleverna i vissa undergrupper. Resultaten återges schematiskt i figur 11. A-soc

A:spr

ModersmåletEngelska

I

| I

Lhalv

bhel

|

~| f

| I

I I

L-.spr

fVbiol

I I

I I

Tyska

I

1I

I

|

1 Franska

|

[ |

|

[

Latin

|

|

Grekiska

|

|

Matematik

|

|

|

Fysik

R:mat

R:soc

I

| Q

~\

|

|

I

I

|

|

Kemi Historia

|

;

|

|

|

Biologi Figur 11. Ämnen

som minst 50 procent av eleverna på vissa grenar vill låsa många timmar i veckan

Engelska finns med på alla grenar utom den matematiska. Om indelningen i stället varit gjord efter linjer, skulle engelska kommit med på samtliga, och detta stämmer i så fall överens med realskolematerialet, där engelska var det enda för linjerna gemensamma ämnet i motsvarande uppställning. De modernt språkliga och den halvklassiska grenen har även franska och tyska i sina kolumner. Modersmålet kommer över gränsen endast på de klassiska grenarna, historia på den helklassiska och de sociala. P å den halvklassiska grenen når latin ej högre procenttal än 45, men på den helklassiska är både latin och grekiska klart över den valda gränsen. Det finns tydligen bland latinarna rätt många som vill läsa några men knappast så många veckotimmar latin som nu. Av realämnena är matematik det enda som kommer över 50 procent på flera grenar, nämligen den matematiska, den biologiska och den sociala på A, däremot ej den sociala på R som med sina 36 procent ligger klart under de övriga. Denna gren är för övrigt genomgående mindre intresserad av realämnena än allmänna linjens sociala gren. Det torde sammanhänga med att den sociala grenen på A innehåller en del elever som velat gå reallinjen men ej lyckats komma in på den, medan den sociala grenen på R h a r elever som velat gå allmänna linjen men ej haft tillgång till sådan i sin skola. Vid grenvalet söker de minska realbetoningen hos sin linje, och

168 även om fysiken som vi tidigare berört torde verka mest differentierande härvidlag går det igen också i de andra realämnena. Av de naturvetenskapliga ämnena finns biologi med i biologiska grenens kolumn och fysik och kemi i den matematiska grenens, helt i överensstämmelse med grenarnas inriktning.

Svaren på ett intresseschema Grenväljarna har fått gradera sitt intresse för olika områden i samma lista över fingerade radio- och TV-program som beskrivits i kapitel 9. Medelpoängen för olika intressevariabler inom olika grenar visas för pojkar och flickor var för sig i tabell 72. Resultaten har också återgivits i två diagram.

Tabell 72. Medeltal för olika intressevariabler i grenvalsmaterialet (G 35)

soc.

R

L

A spr.

halvhel- nyspr. klassisk

Samtl. biol.

mat.

soc.

An tal elev er 219

12,4 13,9 15,9

14,6 16,1 17,5

15,6 18,1 16,1

17,2 20,2 16,4

14,2 16,2 16,7

11,9 13,6 15,1

11,1 12,6 13,9

13,1 15,3 16,8

12,7 14,1 15,1

18,6 14,6

18,3 14,0

17,9 11,9

17,5 9,5

17,6 12,6

16,8 12,5

16,5 13,5

19,5 14,7

17,2 13,2

18,2 16,6

11,8 13,2

13,2 14,6

10,5 12,0

12,8 13,6

20,7 20,7

23,9 17,5

17,1 14,8

20,2 17,4

a) Pojkar

Juridisk-samhällsvetenTeknisk-naturvetenskap-

Antal elever 153

17,4 17,6 20,5

18,2 18,5 19,8

19,4 19,8 20,2

21,4 23,9 20,2

18,1 17,5 20,0

16,8 16,4 19,1

16,5 15,6 17,4

16,9 17,6 20,4

18,1 18,2 19,8

16,7 10,6

16,9 11,1

16,3 10,2

18,1 0,1

16,4 11,7

15,8 10,2

15,0 9,8

16,3 10,6

16,3 10,4

14,7 17,5

11,8 16,3

10,6 14,9

10,7 14,3

10,6 15,4

18,6 21,2

20,2 17,8

13,6 17,0

14,0 17,1

b) Flickor

Socialt-humanitära Juridisk-samhällsvetenTeknisk-naturvetenskap-

I figur 12 visas pojkarnas och flickornas genomsnittliga intresseprofiler. De skiljer sig markant. Flickorna ligger avsevärt högre i estetiska, humanistiska och sociala intressen, pojkarna i teknisk-naturvetenskapliga. Profilerna ser ut på liknande sätt som i realskolematerialet. En mera exakt

169 Estetiska Humanistiska Sacialt- humanitära Juridisk- samhällsvetenskapliga Merkantila Teknisk - naturvetenskapliga Medicinsk - biologiska 10

15 Pojkar Figur 12. Medelpoängen

20 Z5 Poäng

———Flickor för olika intresseområden

i

grenvalsmaterialet

jämförelse med detta bör emellertid göras linjevis, eftersom fackgymnasierna var representerade i realskolematerialet men ej finns med här. Med ledning av manuskripttabeller har vi därför sammanställt följande tablå över genomsnittliga poängdifferenser. Endast sådana som uppgår till minst en poängenhet medtages. Skillnaderna framträder klarast på latinlinjen. De estetiska och humanistiska intressena tilltar och de naturvetenskapliga går tillbaka från linjevalet till grenvalet. Under inflytande av studierna och den allmänna miljön på latinlinjen blir latinarna mera utpräglade i de hänseenden som redan vid valet av linje skiljer dem från övriga linjer. Men sannolikt spelar även en allmän utvecklingstendens in, ty dels återfinns något av samma förskjutning p å allmänna linjen. Dels äger ej någon förskjutning i motsatt riktning r u m på reallinjen. Man kan där tänka sig att specialiserande miljöinflytanden och allmän utvecklingstendens ungefär balanserar varandra. Enligt Strongs (1943, kap. 13) och andras undersökningar får »tingintresset», som ungefärligen motsvarar realbetonade intressen, i ungdomsåren ge något vika för i vidaste bemärkelse humanistiska intressen. Det är emellertid framför allt grenvalet som intresserar oss i detta sammanhang, och vi skall därför se på figur 13. Där återges grenmedeltalen uttryckta i standardenheter med nollpunkten motsvarande ett ovägt medeltal för samtliga grenar och skalenheten en tiondels spridningsenhet. Liksom i realskolematerialet h a r dessa standardberäkningar till effekt att de genomsnittliga skillnaderna mellan intresseområden och mellan könen, vilka k a n studeras i figur 12, hålles utanför jämförelserna mellan olika grenar. Vi får därigenom ett mera renodlat uttryck för grenskillnaderna. Inom allmänna linjen skiljer sig intressena mellan dem som väljer den sociala resp. den språkliga grenen mera hos pojkarna än hos flickorna,

Intresseområden

där grenväljarna (material G) har högre medelpoäng R

Pojkar Flickor

Humanistiska 1,7 Estetiska 1,4 Juridisk-samhällsvetenskapliga 1,1

Intresseområden

där linjeväljarna

Flickor

Teknisk-naturvetenskapliga 1,1

Merkantila

4,4 2,2 1,8 1,1

(material R I) har högre medelpoäng R

L

A Pojkar

Estetiska Humanistiska Humanistiska Estetiska

1,2

Teknisk-naturvetenskapliga Medicinskbiologiska Merkantila

2,3 2,0

Teknisk-naturvetenskapliga

1,3

3,3

Merkantila

1,2

men olikheterna är ändå i stort sett desamma hos båda könen. Störst är skillnaderna i teknisk-naturvetenskapliga och medicinsk-biologiska intressen, där sociala grenen överväger. Den språkliga grenen har ett litet försteg inom de i vid bemärkelse humanistiska intresseområdena. Inom latinlinjen visar den helklassiska grenen de största utslagen mellan olika intresseområden. Den har höga värden på humanistiska och estetiska intressen och låga på naturvetenskapliga och merkantila. Den halvklassiska grenen uppvisar liknande men mindre uttalade tendenser. Den nyspråkliga överensstämmer med de övriga i låga markeringar inom det naturvetenskapliga området, men den har inga positiva utslag på den humanistiska sidan att sätta emot. Den erinrar mera om allmänna linjens språkliga gren än om de klassiska grenarna. Inom reallinjen ligger den biologiska och den matematiska grenen ganska lika i flertalet områden med något större utslag för den matematiska. Men de skiljer sig på ett väntat och karakteristiskt sätt i teknisk-naturvetenskapliga och medicinsk-biologiska intressen. Den sociala grenen är mera lik allmänna linjens sociala gren, låt vara att här liksom i fråga om skolämnena grenen på allmänna linjen synes vara den mer naturvetenskapligt och mindre humanistiskt inriktade av de två. Detta är dock tydligt endast hos pojkarna. De sociala och samhällsvetenskapliga intressena verkar i obetydlig grad differentierande mellan linjer och grenar. Möjligen ligger de båda utpräglade realgrenarna lägre än de övriga, men inom dessa intresseområden är

171 Estetiska

,

Soc

Ap

y

5 pr

l \

Humanistisko

S o c i a l t - humanitära

k

\

>

Vi

u\ \

J u r i d i s k - samhällsvetenskapliga

M

Merkantila

Teknisk - naturvetenskapliga

Medicinsk - biologisko

^» \ ^^^ ^^ <^** \ s\ 1 n i 1111 II 1 1 1 1 1 i 1 1 1 1 1 1 1 1 Nysprrlalvkl. Helkl

Estetiska

Humanistiska

S o c i a l t - humanitära

J u r i d i s k - samhällsvetenskapliga

/Merkantila

Teknisk-naturvetenskapliga

Medicinsk- biologiska

Estetiska

Rp

'7! (

1 Humanistiska

Socialt - humanitära

l

\ \ <^ \ \ \ \

J u r i d i s k - samhällsvetenskapliga

i

\J

\ |

y\

Merkantila

Teknisk - naturvetenskapliga

Medicinsk-biologiska

/

*~

\

Soc Mat Biol. 1 1 1 1 ) 1 1 1 1 1 1 1 1 | 1 1 1 1 | 1 1 1 1I | M -10 -5 t +5 +10 +15 -5

Figur 13. Intresseprofiler

Soc Mat

II | I II I | I I II | I I 0

+5

+IC

för olika grenar uttryckta i standardenheter

det inget påtagligt försteg för sociala grenen. Grenbenämning och intresseförankring är i detta fall inte särskilt kongruenta. Slutligen har vi också tagit ut de två ytterlighetsgrenarna, den helklas-

172 siska och den matematiska, och sett i vilken grad motsvarande intressevariablers fördelningar täcker över varandra. I följande tablå har vi dragit gränsen mellan 15 och 16 poäng som utgör ett slags neutralläge i poängskalan. De som har 16 poäng och högre har övervägande positiva markeringar. Procent av eleverna med positiva markeringar Flickor

Pojkar

Intressen

Helklassisk

Matematisk

Helklassisk

Matematisk

61 23

36 96

85 18

70 84

De teknisk-naturvetenskapliga intressena verkar i mycket hög grad differentierande mellan de båda grenarna, medan skillnaderna är mindre i de humanistiska. Yrkesplanerna Yrkesplanerna har angivits, bearbetats och redovisats enligt samma principer som i realskolematerialet, varför vi inledningsvis hänvisar till redogörelsen i kapitel 9. I tabell 73 anges linjevis för pojkar och flickor hur elevernas yrkesplaner fördelar sig med hänsyn till den säkerhet som uppgifterna speglar. Tabell 73. Säkerheten i grenväljarnas yrkesplaner på olika linjer Flickor

Pojkar A

L

R

Samtl.

A

L

R

Samtl.

58 12

59 10

59 9

59 9

69 7

69 9

67 10

68 9

2 1

6 2

3 2

3 2

9 0

16 1

9 1

12 1

100 249

100 233

100 1168

100 1650

100 231

100 557

100 556

100 1344

a) Enligt angivna yrken (G 29) 1. Angett ett yrke utan tve2. Angett ett yrke med tvekan eller flera olika alter-

Summa procent b) Enligt bedömning av kamraternas situation (G 30) 1—2. Man vet i allmänhet säkert resp. ganska säkert 3. Man vet i allmänhet inte men litar på att det skall 4. Man vet i allmänhet inte och oroar sig för v a l e t . . . Summa procent Antal elever

173 En jämförelse linje för linje med tabell 49 visar att elevernas yrkesplaner i varje fall inte är mera bestämda vid grenvalet än vid linjevalet. Där skillnader förekommer går de tvärtom alla i riktning mot större tvekan vid grenvalet, men skillnaderna är å andra sidan små. En tredjedel av pojkarna och en fjärdedel av flickorna har angett ett yrke utan tvekan som svar på den öppna frågan vad de siktar på för yrke. Ungefär en tiondel av eleverna har lämnat uppgiften obesvarad. Återstoden tvekar fortfarande. Liknande skillnader mellan pojkar och flickor uppträder i den mera attitydbetonade frågan om kamraternas säkerhet i yrkesvalet. Flickorna har mindre ofta än pojkarna trott att kamraterna vet »ganska säkert» och mera ofta att de oroar sig för sin osäkerhet. Mest gäller detta på latinlinjen. Tabell 74 utgör en parallell till tabell 50 i realskolematerialet. Den visar grenväljarnas linjetillhörighet i förhållande till deras yrkesplaner grupperade i ett antal större kategorier.

Tabell 74. Grenväljarnas linjetillhörighet i förhållande till deras yrkesplaner sammanförda till större kategorier (G 29) Pojkar

A

L

R

Flickor

S:a /o

1. Angett ett yrke utan tvekan

Antal elever

A

L

R

S:a /o

Antal elever

333 X. Realyrken.... 6 Y. Ej realyrken. . 15 35

4 57 24

90 28 41

100 100 100

352 53 145

12 22 24

14 52 48

74 26 28

100 100 100

109 139 85

2. Angett yrke(n)

893 X. Realyrken.... 6 Y. Ej realyrken. . 26 35 X, Y och Z blandade 14

1 48 24

92 26 41

100 100 100

313 50 116

7 17 24

5 64 56

88 18 20

100 100 100

130 185 91

20 15

65 14 | 71

100 100

14 17

42 41

45 41

100 100

3. Ej angett yrke... 1—3. Samtliga

1344 Det råder en markant övervikt för reallinjen bland elever som angett vad vi kallat realyrken. I grupperna »ej realyrken» är latinlinjen kraftigast representerad. Så långt är också tendenserna ungefär desamma som i realskolematerialet. En mera exakt jämförelse visar emellertid att latinlinjens andel av eleverna på allmänna gymnasiet nästan genomgående är större bland grenväljarna än bland linje väljarna. Detta torde sammanhänga med att både allmänna linjen och reallinjen vuxit på latinlinjens bekostnad under de

174 ett å två läsår som skiljer de båda materialen åt. Men det är intressant att se att denna förskjutning framträder i praktiskt taget alla undergrupper utom realyrkena, när materialen uppdelas enligt yrkesplaner. I gruppen »ej realyrken» har förskjutningen lett till en ökning av allmänna linjens andel från grenvals- till realskolematerialet, och i övriggruppen är det reallinjen som ytterligare vunnit terräng. Samtidigt är den relativa storleken av de olika yrkeskategorierna praktiskt taget densamma i båda materialen. (Här bortses nu från den del av realskolematerialet som valt fackgymnasium och som ej har någon motsvarighet i grenvalsmaterialet.) I tabell 75 har yrkesplanerna också relaterats till själva grenvalet, men här har vi valt att gå efter enskilda yrken. Civilingenjör och ingenjör återfinns huvudsakligen på matematiska grenen; läkare, agronom, jägmästare och farmaceut på den biologiska — allt enligt anvisningarna för inträdet på resp. utbildningsvägar. På det hela taget finns det fler som valt »fel» linje än som valt »fel» gren i dessa grupper, men ej heller det antalet är särskilt stort. Skillnaden mellan civilingenjör och ingenjör är betecknande. De som uttryckligen angett att det är en teknisk högskoleutbildning de siktar på befinner sig också oftare på reallinjen och på rätt gren än övriga. De blivande lärarna i humanistiska ämnen fördelar sig på latinlinjens grenar, medan lärarna på lägre skolstadier sprider sig över flera linjer och grenar, med viss övervikt för allmänna linjen. Socionomerna har hos flickorna samma fördelning som de icke universitetsutbildade lärarna. Bland de övriga yrkena har civilekonom och militär sina största andelar på sociala grenen, medan kontorsyrkena som förekommer hos flickorna samgår med val av språkligt inriktade grenar. överhuvudtaget syns yrkesval-grenval vara väl relaterade till varandra. Sammanfattning Grenvalet har i detta kapitel studerats i förhållande till olika förklarande variabler, som svarar mot skäl som uppgetts av eleverna själva. De olika grenarna företer karakteristiska skillnader såväl i total betygsnivå som i förhållandet mellan språk- och realämnesbetyg. De mest extrema grenarna i språklig resp. matematisk-naturvetenskaplig riktning har den högsta betygsnivån. Betygsdifferensen mellan språk och realämnen har betydelse för valet mellan allmänna linjens grenar, realämnesbetygens nivå för valet mellan grenarna på reallinjen. Grenarna skiljer sig också i fråga om elevernas sociala bakgrund, men härvidlag är dock linjetillhörigheten mest differentierande. A-kombinationerna uppvisar liksom eleverna på allmänna linjens grenar en lägre andel elever från högre social- och utbildningsgrupper. Inställningen till olika ämnen varierar mellan grenarna på ett sätt som i huvudsak svarar mot de ämnen som skall läsas på resp. grenar. I några

175 •—1 t-c

ca m

a

3 *

o i c i

m

i o

io

o

r» oo

(N

oo

. oo i

t~-

<M

i—i

u

-s > C o

<3 "S

•3^

.*3 :. a> iA

• •Xc

a> ,+->

»

\n'

'

a M ' r. * J t-. +j +J cr 3 a) M O SO C3 ^

•sia S 3 12 a ^

E

-f 3 t*

2 c

c S

H

S3

i — .BP M « o

o

Pi v.r a P sx

>

o 3 >—i H

o

—

WJ

; ; ; gä c a ft

= c 9 S C

p, c P» " 33 3 tan ci i ; :c3 C rtu

g

•«3ct! £ ° > .2 © S f>> :c3 -^ N

176 fall såsom latinet synes dock intresset svagt i förhållande till ämnets ställning och timantal, medan andra ämnen såsom de ovanligare moderna språken och de fackbetonade ämnena har större dragningskraft än som svarar mot de nuvarande möjligheterna att få läsa dem. I ett mera allmänt mått på intresset för olika områden skiljer sig realoch latinlinjens grenar åt på ett för grenarnas målsättning adekvat sätt, medan däremot allmänna linjens grenar och A-kombinationerna snarare karakteriseras av ett undvikande av vissa områden än ett positivt val av andra. Grenväljarna är ungefär lika tveksamma inför yrkesvalet som linjeväljarna, och sambandet mellan yrkesplaner och val förefaller vara ungefär lika starkt, även om exakta mätningar av detta samband är svåra att företa. På det hela taget ger analysen av grenvalet i förhållande till olika förklarande variabler stöd för elevernas egna bedömningar av vilka skäl som påverkat dem i valsituationen.

K A P I T E L 13

Tillfredsställelsen m e d den v a l d a studievägen

Genom tillbakablickande frågor vid grenvals- och abiturientundersökninga r n a h a r eleverna getts tillfälle att bedöma sin tillfredsställelse med de tidigare träffade valen. Dessa bedömningar skall redovisas i detta kapitel liksom abiturienternas inställning till olika skolämnen och olika ämnesområdens betydelse, som ger en sammanfattande bild av deras uppfattning om det nuvarande gymnasiet. I nästa kapitel skall vi undersöka abiturienternas val av fortsatt utbildning efter studentexamen, något som också belyser den effektivitet med vilken gymnasiet fungerat.

Valet av

gymnasium

Grenväljare och abiturienter har med samma frågeformulering fått gradera valet att börja i gymnasium. Svaren framgår av tabell 76.

Tabell 76. Tillfredsställelse med valet av gymnasiestudier Pojkar R

Valet a t t börja i gymnasium har visat sig 1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Inte särskilt bra 4 Dåligt Ej svar Summa procent Antal elever

Flickor Samtl.

R

42 51 6 0 1 100 249

53 48 39 46 6 5 2 0 0 1 100 100 233 1168

63 27 8 1 1

74 24 2

100 91

100 102

48 45 6 1 1 100 1650

42 49 8 0 1 100 231

b) Abiturienter 1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Inte särskilt bra 4 Dåligt Ej svar Summa procent Antal elever 12—205394

,

Samtl.

£) Grenväljare (G 23)

70 26 4

100 299

69 26 4 0 0 100 492

47 44 8 1 1 100 557

45 48 7 0 0 100 556

45 46 7 0 1 100 1344

(A 20)

67 30 2

— 1 100 134

70 26 3 0 0 100 227

64 30 5 1

— 100 109

68 28 3 0 0 100 470

178 I alla undergrupper såsom de särhållits i denna tabell har 90 procent eller större andel av eleverna använt något av de båda positivt formulerade svarsförslagen. Som mest uppgår detta procenttal till 98. Högst 2 procent i någon undergrupp har betecknat valet av gymnasium som »dåligt», övervikten för positiva värderingar är således synnerligen markant. Emellertid är det också en tydlig skillnad mellan grenväljarna och abiturienterna. De senare har i avsevärt större utsträckning använt den mest positiva svarsvalören (mycket b r a ) , nämligen mellan 63 och 74 procent mot mellan 42 och 53 procent i grenvalsmaterialet. Grenväljarna har också en något större andel av sina svar på det negativa »inte särskilt bra». Bakom denna skillnad kan naturligtvis i någon mån ligga olikheter i materialens sammansättning. Abiturienterna utgör ett riksrepresentativt urval, medan grenvalsmaterialet är sammansatt av delmaterial från vissa ortstyper med olika urvalsproportioner (jfr kapitel 3). Men viktigare än denna faktor, som vid närmare granskning visar sig kunna h a någon men inte så stor betydelse, är säkerligen dels det förhållandet att abiturienterna utgör ett under gymnasiestudierna gallrat urval av dem som visat sig k u n n a klara gymnasiets krav — en urvalsprocess som ännu står i sin början i fråga om grenväljarna. Dels torde emellertid själva närheten till målet studentexamen ha påverkat attityderna i positiv riktning, alldeles oavsett den nyssnämnda urvalseffekten. Vi tror med andra ord att en och samma grupp av elever, följda genom gymnasiet, skulle visa alltmer positiv inställning ju närmare målet de befann sig. Ju fler hinder de passerat desto större skulle deras säkerhet vara att ha gjort rätt vid valet mellan gymnasiestudier och annan utbildning eller verksamhet. Det förekommer emellertid också variationer mellan linjerna i båda materialen, och i alla fyra jämförelserna är det latinlinjen som har den högsta procenten elever i den mest positiva svarsgruppen. Låt vara att skillnaderna ej uppgår till många procent; de är ändå så regelbundna att de förtjänar att uppmärksammas. Vi tror också att de på ett rimligt sätt kan förklaras med hjälp av andra uppgifter om eleverna på de olika linjerna. I alla tre materialen är latinarna den grupp som innehåller den största andelen elever ur högre social- och utbildningsgrupper. De har också något oftare än eleverna på andra linjer motiverat sitt val av gymnasieutbildning med skolmässiga skäl och intresse för teoretiska studier till skillnad från praktiskt arbete. Det är sannolikt att valet av gymnasium för dem framstår som mera naturligt än för eleverna i genomsnitt och att alternativen till gymnasiestudier är färre. Om de därför såsom genom vår frågeformulering leds till att överväga andra alternativ, är det troligt att de mer än genomsnittligt tenderar att uttrycka sig positivt om valet att gå i gymnasium. Därför behöver emellertid, som vi snart skall se, deras trivsel med studierna såsom sådana ej ha varit större än de övrigas. Såsom framgår av tabellen över ortstypsskillnader i bilaga 4 f, är andelen

179 Tabell

77. Alternativ

till

gymnasiestudier

Absoluta tal Pojkar R

Flickor Samtl.

R

Samtl.

4 28 2

5 32 4

16 70 6

18 3

9 1

29 4

9 I stället för gymnasium: a) Grenvåljare (G 24) Praktik för fortsatt utbildning Yrkesutbildning Arbete Realexamen, normalskolekompetens Annat Antal som angett alternativ I procent av eleverna i gruppen

5 29 9

9 42 13

7 10

3 4 18

b) Abiturienter (A 21) Praktik för fortsatt utbildning Yrkesutbildning Arbete Realexamen, normalskolekompetens Annat Antal som angett alternativ I procent av eleverna i gruppen

2 18 1

6 1

elever som använt svaret »mycket bra» större i de stora städerna (1 + 2) än i övriga ortstyper. Denna skillnad återfinns inom linjer och kön. Eftersom frekvensen av elever med högre social bakgrund varierar på liknande sätt mellan ortstyperna (bilaga 4 d ) , kunde man möjligen tänka sig att det var olikheter i den sociala sammansättningen som låg bakom ortstypsskillnaderna. En kontroll ger emellertid vid handen att tillfredsställelsen med valet att g å i gymnasium endast i ringa grad samgår med social bakgrund, mätt med faderns utbildning, och att ortstypsskillnaderna kvarstår i huvudsak oförändrade vid en uppdelning av grenväljarna enligt denna bakgrundsvariabel. En skillnad mellan ortstyperna som ej kan återföras på elevernas sociala bakgrund kan alltså konstateras. Den återkommer för övrigt fastän i mindre grad i bedömningen av linjevalet, som behandlas i nästa avsnitt. Förhållandevis få elever har på en följdfråga till den föregående angett vad de borde valt i stället för gymnasium (tabell 77). Andelen uppgår som högst till 10 procent, som lägst till 2 procent inom de särhållna undergrupperna utan någon tydlig skillnad mellan grenväljare och abiturienter. Det mest förekommande alternativet är utbildning för yrken som ej kräver studentexamen samt bland flickorna fullföljande av realskola eller flickskola. Andelen alternativa val är över huvud taget något större hos flickorna än hos pojkarna. Linjerna visar däremot inga genomgående skill-

180 nåder. Man kan alltså konstatera att det är förhållandevis få av gymnasisterna som under nuvarande förhållanden själva anser att de borde avstått från att gå i gymnasiet. Vi har tidigare sett att de kommande fackskolorna bedömts såsom lockande alternativ av en större andel än så, m e n det är självfallet ovisst vad som skulle inträffa i en faktisk valsituation. Valet av linje och gymnasieform I samma skala som den nyss använda fick eleverna gradera sin tillfredsställelse med valet av linje (A, L och R) och gymnasieform (allmänbildande kontra fackgymnasium). Svaren visas med samma gruppindelning som tidigare i tabell 78. Tabell 78. Tillfredsställelse med valet av linje och gymnasieform Flickor

Pojkar

1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Inte särskilt bra 4 Dåligt Ej svar Summa procent Antal elever

1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Inte särskilt bra. 4 Dåligt Ej svar Summa procent Antal elever

Samtl.

Samtl.

R

2 100 249

a) Grenoäljare (G 25) 45 47 44 35 49 47 43 45 45 46 12 6 7 4 6 2 0 0 1 — 3 3 3 4 3 100 100 100 100 100 557 231 1 650 233 1168

37 51 9 0 3 100 556

100 1 344

43 42 11 3 1

33 42 21 3 1

b) Abiturienter (A 22) 46 56 48 67 39 39 30 23 14 10 11 8 1 1 2 0 1 1

64 28 6 1 1

51 36 11 1 1

100 91

100 102

100 299

100 227

100 109

100 470

R

Valet av linje och gymnasieform har visat sig

34 57 6

—

100 492

100 134

41 48 7 1

Även här faller svaren övervägande på de positiva formuleringarna men ej i samma höga grad som beträffande valet av gymnasiestudier. Framför allt är linjevariationerna här större, och medan latinarna i den förra frågan låg mest positivt tenderar de här att ligga lägst. Förhållandet framstår tydligt i följande jämförelse mellan de båda frågorna. Procenten som använt svaret mycket bra Flickor

Pojkar

A

L

R

A

L

R

Gren välj are Gymnasium Linje

42 34

53 35

48 49

42 47

47 44

45 37

Abiturienter Gymnasium Linje

63 43

74 33

70 67

67 48

70 46

64 64

181 Bland grenväljarna är det egentligen endast pojkar på latinlinjen som visar en klart mindre positiv inställning till linjevalet än till valet av gymnasium såsom sådant. Bland abiturienterna föreligger däremot en påtaglig skillnad både på allmänna linjen och latinlinjen. Mest uttalad är den för pojkar på latinlinjen, och i synnerhet framträder den markant när man jämför med förhållandena på reallinjen. Där är eleverna lika positiva till linjevalet som till gymnasiestudierna över huvud taget. Innan vi försöker tolka dessa olikheter skall vi se i vilken utsträckning eleverna angett någon linje de i stället borde ha valt. Detta framgår av tabell 79.

Tabell 79. Alternativ till vald linje och gymnasieform Absoluta tal Pojkar R

Flickor Samtl.

I stället för nuvarande linje: A. L. R. T. H. Antal som angett alternativ linje I procent av eleverna i grup pen

A. L. R. T. H. Antal som angett alternativ linje I procent av eleverna i gruppen

R

Samtl.

53 27 5 5

102 38 37 5 15

6 39 5 10

— 17 4 6

a) Grenväljare (G 26) 100 49 15 11 56 28 — 82 91 15 31 5

17 6

69 9

b) Abiturienter

(A 23)

1 28 5 2

24 1 4

36 5

29 7 52 42 11

23 9 14

32 14 49 1 10

35 4

Antalet är här betydligt större än i tabell 77. Som mest är det hela 40 procent i ett par undergrupper som angett en alternativ linje. Som lägst uppgår andelen till 11 procent, vilket är i nivå med de högsta talen i tabell 77. Svaren innebär alltså att önskemål om linjebyten föreligger i betydande utsträckning, och frekvensen är större bland abiturienterna än bland grenväljarna. I grenvalsmaterialet har de önskade linjebytena till nettoeffekt att allmänna linjen och fackgymnasierna förstärks på bekostnad av latin- och reallinjerna. Samtidigt skulle emellertid inte så få vilja gå från A resp. L till R. Den i absoluta tal största gruppen utgöres av pojkar som skulle vilja gå från R till T. Den uppgår till 7 procent av reallinjens manliga elever. I

182 ortstyperna med tekniskt gymnasium (1, 2) är den 3 resp. 7, i ortstyperna utan (3, 4, 5) är den 7, 5 resp. 12 procent. Den mest påtagliga nettoeffekten av bytena i abiturientmaterialet är att latinlinjen går tillbaka både hos pojkar och hos flickor. Reallinjen ökar på de andra linjernas bekostnad men får i sin tur lämna ifrån sig en betydande grupp pojkar till tekniska gymnasiet. Denna grupp, som går till T, är vid sidan av flickor på väg från L till R den största i absolut storlek. Dess andel uppgår till 12 procent av pojkarna på reallinjen. I båda materialen är det latinlinjen som förlorar mest på bytena, och detta stämmer väl överens med den i tabell 78 redovisade inställningen till linjen. Orsakerna till denna förhållandevis negativa attityd, särskilt påtaglig hos pojkarna, torde huvudsakligen ligga på två områden som vi kommer tillbaka till och nu endast skall antyda. Dels är inställningen till latinlinjens karaktärsämne latinet mindre positiv än inställningen är på andra linjer till dessas karaktärsämnen (jfr tabell 86 samt även tabellerna 46 och 71). Dels är latinarnas yrkesvalsmöjligheter mera begränsade än övrigas. Särskilt markant kommer det fram i motiven till att abiturienterna nu siktar på ett annat yrke än de helst skulle velat välja. Latinarna svarar ofta att de har gått fel linje på gymnasiet (jfr tabell 97 i kapitel 14). Om denna begränsning av linjens yrkesmöjligheter är de blivande latinarna medvetna i förväg, men i hög grad har de låtit sitt val bestämmas av att de vill undvika ämnen där de har låga betyg (jfr tabellerna 25 och 40). Däremot tycks orsaken ej vara att latinarna i någon större utsträckning placerats på en linje de först i andra hand har valt. En kontroll inom abiturientmaterialet av ansökningshandlingarna visar att sådana placeringar varit relativt ovanliga. Av 863 fall, om vilka uppgift funnits, har 32 inneburit placering på annan linje än den i första hand sökta. Av dessa tillhör 8 våra »linjebytesgrupper», och 3 av dem är latinare som sökt till R och fortfarande anser att de borde gått på reallinjen. I abiturientmaterialet har vi granskat frågeformulären för eleverna i de största av de grupper som önskar att de gått på en annan linje än den valda. Vi skall här, dock utan tabelldokumentering, karakterisera dem som önskar byta från en viss linje till en annan. övergång till A

Latinare som önskar övergå till A (12 p, 23 fl) har förhållandevis låga betyg, i synnerhet i latin, och flera h a r gått om någon ring. De är negativt inställda till latin men också till naturvetenskapliga ämnen. Den merkantila fackgrenen har intresserat många av dem. Realare som önskar övergå till A (17 p, 9 fl) har låga betyg i matematik och naturvetenskapliga ämnen. De är negativt inställda till fysik och kemi. Många av dem hade velat ha ett annat yrke än de nu är inställda på att välja. Främst är det läkaryrket och tekniska högskolestudier som hägrat,

183 men de bedömer själva att de har för låga betyg. Reallinjens yrkesmöjligheter h a r i stor utsträckning lockat dem till linjen. De kommer ofta från hem med högre social och utbildningsmässig status. övergång till R

Elever på allmänna linjen som anser att de borde gått reallinjen (28 p, 14 fl) har förhållandevis goda matematikbetyg. De är positivt inställda till matematik, naturvetenskapliga och tekniska ämnen och intresserade av den tekniska grenen. De skulle egentligen vilja välja yrken med naturvetenskaplig inriktning, ofta på spärrade linjer, men på grund av att de gått fel linje är de nu inställda på andra yrken. Latinare som skulle vilja byta till reallinjen (24 p, 35 fl) — den största »linjebytesgruppen» — har förhållandevis goda betyg och gynnsam social och utbildningsmässig bakgrund. Många har enligt vad de själva uppger genom att ta fel linje hindrats från att välja yrken med naturvetenskaplig inriktning, i synnerhet läkaryrket. övergång till T

Realare som vill övergå till tekniskt gymnasium (36 p, 1 fl) har en utpräglat positiv inställning till matematik, fysik, kemi och tekniska ämnen. Däremot är de negativa till ämnen såsom kristendom, modersmålet och historia. De tänker sig teknisk utbildning men tror inte att betygen räcker till teknisk högskola. Nästan alla skulle ha velat välja teknisk gren om den funnits. De önskade linjebytena synes alltså, naturligt nog, i hög grad sammanhänga med elevernas betygsförhållanden, ämnesinställning och yrkesönskningar. Valet av gren Tillfredsställelsen med grenvalet har bedömts av abiturienterna, den enda av grupperna som har erfarenhet av detta vals utfall. Samma skala har använts som vid bedömningen av gymnasieval och linjeval. Svarsfördelningarna redovisas grenvis i tabell 80, varvid dock A-kombinationerna förts till allmänna linjen. Återigen ligger den största svarsfrekvensen på det mest positiva svaret. Som helhet har detta markerats av ungefär 60 procent av abiturienterna. Därigenom kommer grenvalet att inta en mellanställning mellan valet av gymnasium och valet av linje med hänsyn till abiturienternas tillfredsställelse med valet. Det förekommer betydande variationer mellan grenarna, låt vara att de kan ha skärpts av att vissa grupper är små och procenttalen därför instabila. Högst ligger pojkarna på matematiska grenen och flickorna på den helklassiska — med andra ord de grenar som är mest specialiserade i fråga om

184 +3

O f w o n «o eo

s

o o

O l> rf

o

CN CN

o o

rf I>

O

CN CN

TH

a

c/3 1

O

io eo

I I

1*

00 CO lO

1 1

on

II

OS CN OS

ca

s *o

u o o

B

i

i > eo i > CN

3 JJ

1 1

I

1 1 1 1

TH

o

TH

"(O

>3

rti-llOrie] co eo

•

o o

CO

O O 00 1 CN o w rf 1 o T*

oo

o o

CO l>

TH

o o

CM CS rf

CM CN " * T i yl > CN

O O rH

TH I> T-t

l > r f 00 1 r rf rf |

O O T-l

O

r f eo OS 1 T * O O m CN TH 1

CO CN

co os co i o eo

CN l>

iH

oo rH

K t-4

O, C/3

& ös -S

,

eo eo TH I V. co eo 1

O

o

00 TH

C/3

!3 co eo

s

•g

ca c/3

a "o

C/5

:r>

«

ti

3 «o

o

Éc g

•S

ä

M

i 4) 'os

u

4-> 03

C

io

^ M <=> <

i ca C3

CO •o

9 h

I

1 I I

O O

eo eo r f o 1 r f CO TH TH |

O

CO 00 co CO CN

O O rH

TH

s ert

UO

S3

rH

TH

o

o

o C/3

1 | I I

£ ca

p. ca

4->

Sb .4 •ed •

>

ca u Xi

D

L Ti

3 TH

U <X>

>

<U

+•>

C/3

/3

cS

CN O

s 0 q

+•>

•M

•H CN

E

:0

o •o

O rH

C os o o (-i

tio

fl 'C

+->

Myc t bra Gan a bra Inte ärskil Dåli Fi «

n s T)ed •M

o

ffl

u

* 3 * "ttS ' 2 TH

CN CO r f

<

185 ämnesinriktning. En uppdelning av abiturienternas svar beträffande linjevalet (jfr tabell 78) i grenar med samma indelning som i tabell 80 ger vid handen att det är eleverna på nyssnämnda grenar som har den mest positiva inställningen också till linjevalet. Detta framgår av följande tablå, där procenten som svarat »mycket bra» jämförs beträffande linjeval och grenval. Procent av abiturienterna som använt svaret »mycket bra» Halv-

Soc.

Spr.

52 66

50 43

29 56

54 63

49 50

41 61

Hel-

Biol.

Mat.

46 54

58 47

70 72

73 77

64 58

68 59

klassisk

Den största skillnaden mellan attityd till linjeval och till grenval finns bland pojkarna på halvklassiska grenen. De är den grupp som är minst positiva till sitt linjeval, men till grenvalet förhåller de sig ungefär som genomsnittet av samtliga. Detsamma gäller flickorna på den halvklassiska grenen, fastän i något mindre utpräglad grad. För att förklara dessa diskrepanser får man tänka sig att eleverna bedömer valet av gren i förhållande till linjens övriga möjligheter, och därvid hävdar sig den halvklassiska grenen väl trots att många av eleverna inte alls skulle velat gå på linjen över huvud taget. Ett liknande resonemang kan tillämpas också om allmänna linjens sociala gren. Även i fråga om gren har abiturienterna fått ange önskemål om byten. Dessa framgår av tabell 81 som liksom tidigare »bytestabeller» anger de absoluta talen för olika kombinationer. Knappt 20 procent av abiturienterna har önskat grenbyten. Av de 92 grenbytena bland pojkarna är emellertid endast 46 byten mellan grenarna inom samma linje, om man såsom rimligt är r ä k n a r övergång till och från A-kombinationer på L och R som linjebyten. Hos flickorna är det bara 27 av 79 byten som i denna bemärkelse håller sig inom linjen. De största undergrupperna utgörs av 21 pojkar som skulle velat gå matematiska i stället för biologiska grenen, 9 som velat växla i omvänd riktning samt 10 flickor som velat lämna den språkliga grenen till förmån för den sociala. övriga grenbyten är tillika byten mellan linjer eller byten till och från A-kombinationer. Bland pojkarna är det 21 som vill lämna sociala och språkliga grenen till förmån för de egentliga realgrenarna, och lika många vill gå från egentliga latin- eller realgrenar till den sociala eller den språkliga grenen. Här inträffar alltså ingen nettoförskjutning. Bland flickorna är det 15 som vill lämna A-grenarna och 29 — eller dubbelt så många — som vill komma till dem. Grenbyten mellan L och R inbördes har sällan önskats.

186 . +3

CO CT> CN T - I

s

-*

W

T-I t > CN

Ci f-

I> TH

03 09

T-I 1-t

5 m IH

"o

PQ o M

_o

E

1-1

S

^H

T-I

IN

Ss "Ci C

CN

1 1 1 *°TH TH 1 1 1 1-1

1 *"• 1 CO 1 1

° 1

C ted

1 lO

m T-I

•* T-I

i>

TH

T-I

OJ i H

CO •M

I> TH

(M T H CN CO

CN O

T-I

1 « OS 1

00 1-1

T-I

1 1

O O co co

rl 1

d

1 w 11 1

o

00 I> •> 1 CM 1 CO T H

m

CO

Ph

|

1 1

co • *

U

^

1 m co

tn 03

i

rt C

M

i

<u K in

^03 S K X» C4

1i

TH

T-I

cl

<pa

+3

ed

O CO CN

s

-tf o

O

03 O0

CO t - i

§ 'o

0 0 1-1

11 M

1 ^ 1 <M

TH

h 03

1 1

i

1 ••* m

1» 1

1-1

as TH

03 X03 3

<ra oo

K

1 CO TH

00 T-I

P<

"* 1 11 1 1 CN 11 CD CMO

1 TH

1 1

o a>

i H

»4

O0

EH

""* 1 1

"in

O CN

O CN

c

:

ä>

t-i

V C

(i

_i

03 C

+->

o

<u

to

© O0

<u J g Ö uc <u

<o "-•

>•

3 M

O t-H

. en

•a0

l->

gjj

•->

o C oo y

t- i

03 1 73 O: o3 "a

a h.

ntal som procent a

a.

co

Biologisk Matemat

M o

<

HH

187 Bland eleverna med önskemål om grenbyten mellan linjer, sammanlagt 98, finns 75 som redan angett önskemål om linjebyten. De återstående 23 vill byta mellan A-kombinationer och övriga grenar inom L och R och har tydligen ej betraktat detta som linjebyte. Med viss rätt skulle de emellertid k u n n a läggas till de 247 abiturienter som önskat linjebyten, varigenom deras antal skulle komma att uppgå till 270 och motsvara hela 28 procent av abiturienterna. Grenbytena i inskränkt mening begränsar sig däremot till 73 elever eller 8 procent. Tydligt är att det är vid valet av linje som flertalet »felval» uppstår, medan valet av gren inom linjen vanligen utfaller väl. Detta kan sammanhänga med både att linjevalet sker så mycket tidigare och att den differentiering som uppkommer genom valet är så mycket mera djupgående.

Fackgrenar Alternativ till de nuvarande grenarna på allmänna gymnasiet skisserades i form av en teknisk och en merkantil gren (jfr kapitel 11). Tabell 82 redovisar abiturienternas intresse för dessa fackgrenar.

Tabell 82. Intresset för fackgrenar som alternativ till genomgången gren (A 26) A-kombinationer förda till grenarna på allmänna linjen Pojkar Teknisk

Social Språklig Halvklassisk.. . Helklassisk.... Biologisk Matematisk . . .

23 14 11

Samtliga

Merkantil

Flickor

Ingendera + Summa Ej svar procent

27 51

36 46 33 12 8 5

42 41 56 88 65 44

100 100 100 100 100 100

100 Teknisk

3 Merkantil

IngenSumma dera + procent Ej svar

7 36

22 31 27 14 7 5

76 69 70 86 86 59

100 100 100 100 100 100

3 Hälften av pojkarna och en fjärdedel av flickorna har markerat någon av dessa grenar. Pojkarnas större intresse för dessa alternativ är helt lokaliserat till den tekniska grenen, och på den nuvarande matematiska grenen, som ligger närmast vad en sådan gren kan tänkas innehålla, har hälften av pojkarna sagt j a till denna fackgren. Bland matematiska grenens flickor har en tredjedel visat intresse för teknisk gren. Den merkantila grenen har lockat mest på den språkliga grenen hos pojkarna, därnäst på den sociala och den halvklassiska. Även hos flickorna är det eleverna på dessa tre grenar som har de högsta frekvenserna för den merkantila fackgrenen. Resul-

188 täten visar god överensstämmelse med dem som erhölls i grenvalsmaterialet (jfr tabell 59). Även om procenttalen ej kan väntas ge någon säker uppskattning av den del av gymnasisterna som skulle välja fackgrenar om de funnes, visar dessa hypotetiska val att det finns stort intresse för sådana studiealternativ inom det allmänna gymnasiet. De visar också vilka elevgrupper i det nuvarande grensystemet som attraheras mest av dessa studievägar. Möjligheter att kombinera den matematisk-naturvetenskapliga utbildningen på reallinjen med tekniska ämnen och den språkliga med merkantila skulle uppenbarligen välkomnas av gymnasisterna.

Meritvärderingsreglernas inverkan på studiegången Det stora problemkomplex som meritvärderingen vid intagning till högre läroanstalter och dess inverkan på gymnasiestudierna utgör har endast tangerats i frågeformulären. Vi skall h ä r i korthet redovisa svaren på två frågor som tillhör detta område utan att gå in på någon närmare analys med hjälp av andra data i materialet.

Tabell 83. Linje- och grenvalets beroende av meritvärdering (A 28) Flickor

Pojkar

1 Ämnar ej söka spärrad utbildning 2 Ämnar söka spärrad utbildning men skulle ändå valt samma linje och gren. 3 Skulle valt annorlunda om ej tvungen t a hänsyn till meritvärdering Ej svar Summa procent

A

L

R

Samtl.

A

L

R

Samtl.

6 15

4 8

1 8

2 6

7 100

4 6

4 100

7 100

Av tabell 83 framgår att en mycket liten del av abiturienterna anser att de skulle ha valt annorlunda, om de ej varit tvungna att ta hänsyn till hur betygen meritvärderas när man söker inträde vid spärrad utbildning efter studentexamen. De övriga svarsalternativen visar karakteristiska olikheter mellan eleverna på olika linjer i fråga om frekvensen av sådana som ämnar sig till spärrad utbildning. Ett annat problem i detta sammanhang, som ofta figurerar i den allmänna diskussionen, är förekomsten av frivillig kvarsittning för att nå högre studentbetyg. Detta har berörts i den fråga som redovisas i tabell 84. Sammanlagt 10 procent såväl bland pojkarna som bland flickorna anger

189 Tabell 84. Kvarsittning för högre betyg och bättre meriter (A 29) Pojkar

Två år i 1 Högsta ringen. 2 Lägre ring . . . 3 Nej Ej svar Summa procent

Flickor

A

L

R

Samtl.

A

L

R

Samtl.

3 2 92 2 100

2 4 93 1

6 8 84 2

4 6 87 2

3 10 86 2

3 6 88 4

5 5 87 3

3 7 87 3

att de gått två år antingen i högsta ringen eller i lägre ring. Men det är ej utan vidare säkert att alla dessa kvarsittningar har varit frivilliga, ty frågan kom sannolikt ej att tillräckligt klart skilja på kvarsittningar på grund av underbetyg (s. k. kvarsättning) och frivillig upprepning av ett år. Det är också troligt att några abiturienter dragit sig tillbaka mellan studentskrivningarna och undersökningstillfället, vilket berörts i materialöversikten i kapitel 3, och alltså kommer att delvis »frivilligt» gå om högsta ringen. Vår undersökning kan därför knappast ge en tillförlitlig bild av i vilken utsträckning sådan kvarsittning förekommer. Detta problem kan bättre belysas t. ex. genom en betygsundersökning.

Inställningen

till olika skolämnen

En sammanfattande bild av gymnasietidens erfarenheter ger abiturienternas inställning till olika skolämnen. Registreringen av denna inställning har i abiturienternas fall fått ske efter ett något mera komplicerat formulär än i grenvals- och realskolematerialen. Svarskategorierna framgår av tabell 85, som redovisar fördelningen för hela abiturientmaterialet och för samtliga ämnen. Svaren har uppdelats i två huvudkategorier: (A) en bedömning av de ämnen som abiturienten läst i gymnasiet resp. (B) en bedömning av icke lästa ämnen. Inom den första gruppen finns svarsmöjligheterna: 1) Skulle ej velat läsa ämnet. 2) Skulle velat läsa ämnet mindre än nu. 3) Skulle velat läsa ämnet ungefär lika mycket som nu. 4) Skulle velat läsa ämnet mera än nu. Bedömningen inom denna huvudkategori har sammanfattats i en index A, som uträknats enligt formeln (4) —(1) —(2) (4) + (3) + (2) + (1)

(Index A)

och uttrycks i procent. När de elever som skulle vilja läsa ett ämne mer än nu är fler än de som skulle vilja läsa det i mindre utsträckning, eventuellt inte alls, antar denna index ett positivt värde. Omvänt betyder ett negativt

X

M O

M

CM

C M T H I O M ' I O C O - ^ C O

M H o IHm

cooT-iMTfiin^co

oo

lO 05 r f

COHCOHM

rlrlCOrl

•

•

I>

t> r l

O

co

I

M

O

O

TH

I

I

I

(C r l

CD CM m

| l o m o N N

I 1-1

-O CQ >—i

*<

T H

1—1

1 O

CO CM CM

t

1 CS - g O

5 °

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

o o

O

O

O

O

O

O

O

O

&

1/3

( i

>

rJ"OCOCOCOt>CDOO

00 N

w a £

et

cS . «

:cs

5 g-g

+•>

£

3 CA

+->

I>

i - I H C O O O H O O Ö M

O

C D O I > C O C O T - ( T H C M

CN I > CO CM CM i-H CM

CM

mcocMocot^-^o

TH

N N N n r t i n g i n CM CO CM CM T H CM CM

£0 CM

T f o t o m o mcomco m

r^ooT-imcMOOt^ mm^m-"*-^-^''*

i> m

O C O - ^ O T H C M T H C O

T+< •<# Cfl O

O

TH

T

I

I

| |

1 O

N

H

O

r

l

1 O

1 1 1 11

1 I

O

I

CN 0 0 -"f CO CO T - I

|

lr-1,-1

I

t ^ m i-< C M c o CM "tf CM CO

_ G

°aj «t-l •—

«0 :c«

:CS

O

I

>> c

C

JM s

O

T-<

CO

CO CO

r-i

CM CO CM

ta

'57 u ca

•p^

C8

W

43 4->

»o

K

C/3

rt fl

•*

•*

M< l O

•>

* 2 =3 S:§

4->

•4-> ID

">* l > " *

3 «£

c

c

S Cg ca :CS

• PH

g

"OJ

H->

r»

:C0 1-1

0 E

"3

_ . CO Cg M CO

4-> c8

c

•"*

§

E

•o a

M ca

ig : rct

:cs

N r l W O O M t M r i

CM

00 O

^

W

n

C

O

M

H

CNJT-I

C M I H

m o o N ^ f

THCOCOCOI>CDOTH

H

T

H

O

O

-

^

O

O

T

H

T - I T H T - I T H T H

h C3

t»

w

,»j

co3

g

Its S M % :«. c73

m

iH

C O r l O O O r l r I C ) T-l

gp

ca

p * ca

co C

£

><2

S3

s

•g S jg

CS

ca " 3

2 fc "

«

CO

Kj

CD

i2 9

CO

-3

(Q

ca + J

4-»

Ö ca

ca

c 3 •a ^

C

M CO

H

E

CS

Ö

o

i2

PH

s

i

di s

tiD

g

ii Si

ca 4 CS + ; c C

60»)

O

^

E -c

O)

.PH

>

O

™

>>-

3 rt •3 5 3

*> . g

§

:CS

a

B

ca 3

c O oo B fc

.

a,

-< ä 52 c3

« ^

SEE

tt

191 värde att önskemålen om minskning överväger över önskemålen om ökning. »Lika-gruppen» ingår endast i nämnaren. Inom den andra huvudkategorin förekommer följande svarsmöjligheter: 5) Skulle ej velat läsa ämnet. 6) Skulle velat läsa ämnet några få timmar i veckan. 7) Skulle velat läsa ämnet många timmar i veckan. Även h ä r har ett sammanfattande mått beräknats (index B), närmare bestämt på följande sätt: <6> + <7>

(Index B)

(5) + (6) + (7)

Denna index, som också uttryckes i procentenheter, anger den andel bland elever som ej läst ett ämne men som skulle ha velat göra det åtminstone några få timmar i veckan. När ett indexvärde beräknats med mindre än 20 elevers svar i nämnaren, har det ersatts med en punkt i tabellerna. Vi kan nu övergå till resultaten i tabell 85. Först skall vi då observera att några ämnen, som alla elever måste ha läst på gymnasiet, ändå har procenttal, visserligen låga, i kolumnerna för icke lästa ämnen. Detta torde bero på att några abiturienter ej beaktat mer än det grenade gymnasiet under de två sista åren. En annan osäkerhet i fördelningen mellan kolumnerna 1—4 och 5—7 kan komma av orienteringskurserna i vissa ämnen på det grenade gymnasiet. Somliga elever h a r räknat dem till lästa ämnen, andra inte. Dessa ojämnheter i materialet torde dock inte i någon väsentlig grad influera på huvudresultaten. Bland de ämnen som lästs av flertalet elever har engelska, matematik och franska fått de högsta positiva värdena i index A. Önskemålen om ökning överväger h ä r med 25 procent eller mera önskemålen om minskning, som vid närmare granskning av kolumnerna 1 och 2 visar sig komma från mycket få elever. Kristendom är i denna grupp av allmänt lästa ämnen det enda som fastän på minussidan når indexvärden av samma storlek. Nära 40 procent av eleverna vill ha en minskning och bara 7 procent en ökning. Bland de ämnen som läses av mera begränsade grupper har spanska det högsta positiva värdet på index A. Latin intar en ställning på minussidan som ungefär motsvarar kristendomsämnets. Många vill ha det minskat, mycket få önskar en ökning. De olästa ämnena utövar, som index B visar, en stark lockelse på eleverna. Om vi nu bortser från dem som majoriteten redan har läst, t. ex. geografi och matematik, så ligger de ovanliga språken spanska och ryska högst, vilket också stämmer med undersökningarna på lägre skolstadier. Svarsfördelningen för linjer och kön har redovisats i två tabeller, vardera innehållande det ena av de båda indexvärdena. Däremot har de enskilda procenttal som dessa bygger på fått stanna kvar i manuskripttabeller. I ta-

192 Tabell 86. Index A: önskemål om ökning eller minskning av olika skolämnens omfång (A 31) Flickor

Pojkar Ämnen A

L

— 45 — 21 18 — 2 44 42 10 5 Tyska 42 26 13 Historia med samhällslära... — 4 15 11 35 39 7 — 9 28 — 10 — 14 — 18 — 13 — 18 20 — 6 7 30 Gymnastik med lek o. idrott. Grekiska — 8

— 40 — 17 42 — 2

Samtl.

— 48 — 14 31 12 — 3 — 29 16 35 18 28 14 7 — 10 21

— 42 — 5 36 10 11 — 16 15 36 10 23 4 — 2 — 3 20

— 27 — 20 34 28 47 44 10 10 56 43 — 18 — 14 8 5 26 13 11 15 — 23 — 33 — 13 — 28 13 9 16 2 — 7 — 10

— 41 — 20 40 — 3 41 25 — 58

— 32 9 42 — 5

— 1 56

Merkantila ämnen — 44

A

L

R

— 8

R

Samtl.

— 28 13 32 15 1 — 38 3 36 30 — 8 — 4 8 8 10

— 24 27 42 11 40 — 21 6 24 17 — 22 — 15 11 10 — 4

— 14

— 33 4 46 — 8 10

Anm. Procenttal som har mindre än 20 som bas ersatta med punkt. bell 86 redovisas index A som anger ökning eller minskning enligt abiturienternas önskningar. För att underlätta överblicken har vi satt en gräns vid 20 procent och i nedanstående tablåer sammanställt de ämnen som kommer upp till detta värde antingen på plus- eller på minussidan. Ämnen för vilka index A uppgår till minst + 20 Engelska (genomgående) R Matematik Gymnastik Fysik Franska

fl P Franska Franska Modersmålet Spanska Matematik Musik

fl P Franska Matematik Spanska Fysik Modersmålet Gymnastik Matematik

fl Matematik Biologi

Engelska kommer med bland »ökningsämnena» i alla undergrupperna, matematik utom bland flickor på allmänna linjen. Därvid är dock att märka att utgångsläget för en ökning av matematik är väsentligt olika på de olika linjerna. Latinarna har läst ämnet bara i I 4 . Franska hävdar sig väl på A och L, spanska på L. Fysik vill pojkarna på A och R gärna se ökad, biologi flickorna på R.

193 Ä m n e n för v i l k a i n d e x A u p p g å r till m i n s t — 20 Kristendom \

(genomgående) L

R

fl

p

fl

p

fl

Fysik

Latin

Fysik Latin Kemi

Historia

Historia

Förutom kristendom, som samtliga grupper är ense om att minska, vill latinarna minska på latin och realarna på historia. Flickorna på A och L har tagit upp fysik bland »minskningsämnena», och flickorna på L dessutom kemi — i den mån det nu finns något att minska! I översikterna har vi ej medtagit tekniska och husliga ämnen — av pojkar på R placerade på plus- resp. minussidan — eftersom dessa ämnen ej läses på allmänna gymnasiet. Huvudintrycket av det ovanstående är att abiturienterna önskar mer av de moderna främmande språken, dock i mindre mån tyska än övriga, och av matematik; mindre av kristendomsundervisning. På reallinjen lägger man dessutom ytterligare vikt på de av det egna könet mest uppskattade naturvetenskapliga ämnena (fysik resp. biologi). På latinlinjen vill man däremot minska inslaget av det för linjen unika klassiska ämnesinnehållet till förmån för moderna språk och matematik. En närmare granskning visar dock att detta i mindre grad gäller den lilla gruppen av helklassiker. Index B — intresset för vissa ämnen bland dem som ej läst dem på gymnasiet — återfinns i tabell 87. Ämnen bedömda av mindre än 20 elever — och därför försedda med uteslutande punkter eller streck — har strukits i tabellen. De ämnen för vilka procenttalet intresserade uppgår till minst 50 har sammanställts till en tablå. Tabell 87. Index B: önskemål beträffande ef lästa skolämnen (A 31) Pojkar

Geografi Matematik Biologi med hälsolära, Fysik Kemi Latin Grekiska Spanska Ryska Filosofi Tekniska ämnen. . Merkantila ämnen. Husliga ämnen. . .

A

L

—

—

R

31 27

— 34 62 68

— 49 76 26

31 58 21

Samtl.

A

20 6 30 44 55 69 42 14

21 10 38 48 54 58 52 18

L

R

48 57 62 18 25

73 50 36 32

•

24 4 49 44

Flickor

41 10 56 42

19 80 53

— 9 47 56

Anm. Procenttal som har mindre än 20 som bas ersatta med punkt. 13—205394

9 38 49

Samtl.

48 53 59 18 22 28 5 40 36 43 37 26 44

36 13 63 46 42 16 38 50

194 Ämnen för vilka index B uppgår till minst 50 L

A

P Merkantila ämnen

fl Spanska Husliga ämnen

R

p

fl

P

Ryska Matematik Spanska Merkantila ämnen

Spanska Biologi Matematik Ryska

Tekniska ämnen Filosofi

fl

—

Spanska, matematik och ryska har ofta nämnts på latinlinjen, spanska dessutom bland flickor på allmänna linjen. Merkantila ämnen har kommit med för pojkarna på A och L men ligger liksom ryska och spanska relativt högt även i de övriga undergrupperna. Tekniska ämnen lockar i hög grad pojkarna på reallinjen enligt denna såväl som flera andra uppgifter i undersökningen. Beträffande de båda ovanliga språken ryska och spanska är det påfallande att ryska på samtliga linjer fått fler röster av pojkarna än av flickorna, medan motsatta förhållandet gäller om spanska. Man kan förmoda att det är ryska språkets större användbarhet i tekniska sammanhang som bidragit till denna olikhet.

Olika utbildningsmoments betydelse Abiturienterna har även mera direkt fått ta ställning till olika utbildningsmoments betydelse genom en fråga vilka moment de i det framtida gymnasiet vill lägga större, lika eller mindre vikt på än nu. Svarsfördelningen i hela abiturientmateriälet visas i tabell 88. I de flesta fallen har den största gruppen av elever uttalat sig för lika vikt åt momentet som i nuläget, men bland de övriga svaren väger vikten över åt plushållet utom i fråga om klassiska språk. E n sammanfattning av svaren har gjorts genom beräkning av skillnaden mellan procenten elever som tillmätt momentet större vikt och av dem som velat minska det. Denna differens visas för olika linjer och kön i tabell 89. Högst i alla undergrupper kommer ett moment av studieteknisk art: vana vid självständiga studier. Bland ämnesområdena ligger orientering i det moderna samhällslivet samt de moderna främmande språken högst på plussidan och de klassiska språken lika långt åt minushållet. Pojkarna sätter dock allmänbildning på det naturvetenskapliga området lika högt som de moderna språken bland »ökningsämnena», och matematik kommer inte långt därefter. Bortsett från latinarna har pojkarna också framhävt tekniska ämnen. P å denna liksom andra punkter stämmer denna översiktliga värdering av ämnesområdena väl överens med de tidigare delarna av undersökningen, där enskilda ämnen bedömts. Intressant är dock att observera dels att realare skattar humanistisk allmänbildning högre än vad latinare skattar naturvetenskaplig, dels att dock såväl latinare som realare skattar

195 Tabell

88. Abiturienternas

bedömning framtida

av betydelsen hos olika gymnasiet (A 36)

utbildningsmoment

i det

Procent som vill tillmäta momentet

89. Gruppvärden

60 3 38

38 33 56

1 60 3

100 100 100

63 30 27 28 24 77 41

33 54 56 54 59 21 52

för abiturienternas

ningsmoment

Summa procent

ungefär samma vikt

1 Färdigheter i svenska s p r å k e t . . . . 2 Färdigheter i moderna främmande språk 3 Kunskaper i klassiska språk 4 Kunskaper i matematik 5 Allmänbildning på det humanistiska området 6 Allmänbildning på det naturvetenskapliga området 7 Orientering i det moderna samhällslivet 8 Tekniska ämnen 9 Merkantila ämnen 10 Estetiska ämnen 11 Fysisk träning 12 Vana vid självständiga studier . . . . 13 Förkunskaper för högre utbildning.

Tabell

Ej svar

större vikt

100 3 9 9 14 14 1 4

bedömning

i det framtida

mindre vikt

100 100 100 100 100 100 100

av betydelsen

gymnasiet

(A

hos olika

utbild-

36)

Procenten för större vikt minskad med procenten för mindre vikt Pojkar A 1 Färdigheter i svenska språket 20 2 Färdigheter i moderna främmande språk 68 3 Kunskaper i klassiska språk — 62 4 Kunskaper i m a t e m a t i k . . 5 Allmänbildning på det hu 47 manistiska området , 6 Allmänbildning på det na 16 turvetenskapliga området 7 Orientering i det moderna 42 samhällslivet 65 8 Tekniska ämnen 35 9 Merkantila ämnen 37 10 Estetiska ämnen —2 11 Fysisk träning 21 12 Vana vid självständiga studier 68 13 Förkunskaper för högre utbildning 35

Flickor

K

Samtl.

-46 32

— 72

R

Samth

-64 44

— 51 13

— 41 26

— 66 37

— 50 24

48 37 —6 30 61 7 25 21 17

65 56 46 16 3 25

59 36 22 5 22

65 — 1 16 28 — 3

61 4 18 26 —7

62 18 1 18 10

62 6 13 25 — 2

78 40

196 sin egen allmänbildning högre än motpartens, dels att samhällsorientering fått en så framskjuten ställning i alla undergrupper, medan ämnet historia med samhällslära i föregående avsnitt ej bedömes så positivt. För en jämförelse med svaren på samma fråga från företrädare för universitet och näringsliv hänvisas till Dahllöf (1963).

Abiturienternas

språkfärdigheter

I anslutning till sin bedömning av skolämnena och olika ämnesområdens betydelse i det framtida gymnasiet fick abiturienterna också besvara en fråga om nivån på de språkfärdigheter som skolgången gett dem i olika hänseenden. Bedömningen skulle formellt gälla h u r stor del av klassen som de ansåg behärskade ett visst moment dels inom modersmålet, dels inom engelska, tyska och franska. Även om det är svårt att på en sådan bedömning grunda någon uppfattning om språkkunskapernas absoluta nivå, bör det ändå ha intresse att se hur olika moment inom de olika språken står sig vid en inbördes jämförelse. I vår redovisning i tabell 90 har vi valt att ange den procent av eleverna som bedömt att en viss färdighet behärskas av »nästan alla» eller »en stor del» av eleverna i klassen, vilket med hänsyn till att nästa svarsgrad utgjorde »ungefär hälften» måste innebära, att mer än hälften av eleverna ansetts behärska momenten i fråga. Denna gräns har visat sig lämplig åtminstone såtillvida som den gett variationer mellan momenten och undergrupperna från 1 procent till 91 procent. I tabellen redovisas också den andel av eleverna i hela abiturientmaterialet sammanslaget som angett att ett visst moment övats alltför litet resp. alltför mycket. Momentindelningen vid bedömningen av kunskaperna i modersmålet bygger närmast på Dahllöf (1960, sid. 520). Det moment som nått det högsta procenttalet är snabb läsning för innehållsuppfattning (74 procent). Därnäst kominer kring 60 procent att utnyttja hjälpmedel och att skriva korrekt. Minst säkerhet känner man inför sådana moment som att hålla anföranden (23 procent) och författa saker av utredande karaktär (31 procent). Att hålla anföranden är också det moment som de flesta ansett att de får liten övning i (35 procent). Till nästa nivå enligt denna bedömning hör dels två »svåra» moment där färdigheterna ansetts låga (utredande skrivning och kritisk läsning), dels också uttal och utnyttjande av hjälpmedel, där färdigheterna trots detta bedöms någorlunda positivt. Mellan linjerna ä r skillnaderna i flertalet fall små, men när det gällei kommatering och korrekt skriftlig framställning vågar sig latinarna på en något mera generös bedömning av klassen — och därmed sig själva — än övriga linjers elever. De främmande språken kommer i varje moment och bedömargrupp och

197 Tabbell

90 Abiturienternas

bedömning

av språkfärdigheterna

i klassen

(A

Z3+-35)

Procenten som angett att »nästan alla» Procenten som aneller »en stor del» behärskar momentet ser a t t momentet övas I.

Modersmålet

A t t vid läsning snabbt skaffa sig en uppfattning om innehållet i en text Att vid läsning förstå och kritiskt kunna t a ställning till innehåll och synpunkter i en text A t t kunna utnyttja uppslagsböcker, bibliotekskataloger och andra hjälpmedel för självstudier A t t hålla anföranden, t. ex. inleda eller delta i en diskussion A t t tala vårdat, ledigt och med tydligt uttal ; A t t använda fackuttryck och främmande ord p å ett riktigt sätt A t t ge en redogörelse för ett ämne som behandlas i olika källor A t t författa saker av utredande karatär, t. ex. med argument för och emot något Att skriva grammatikaliskt och formellt riktigt Att kommatera riktigt II. Engelska (E), Tyska (Ty), Franska (Fr) Att förstå en läst text utan a t t behöva slå upp mer än enstaka ord i lexikon E Ty Fr A t t förstå ett föredrag inom ett område där man har vissa förkunskaper E Ty Fr Att samtala med någon på det främmande språket E Ty Fr Att skriva brev eller enklare redogörelser utan hjälp av lexikon och g r a m m a t i k . . . . . . . . . E Ty Fr Att göra en grammatikaliskt sett korrekt skriftlig eller muntlig framställning utan hjälp av grammatik E Ty Fr Att ha korrekt uttal och god intonation E Ty Fr

R

Samtl.

alltför litet

57 42

66 49

54 34

59 41

3 6

69 47 16

75 64 36

72 36 4

72 48 18

84 55 18

84 71 30

80 41 1

83 55 15

10 11 12

90 65 16

91 71 22

45 3

90 58 12

46 39 45

87 44 13

86 56 17

86 24 1

86 40 9

9 7 12

59 16 5

65 33 10

53 5 1

59 17 5

8 6 10

54 52 22

67 63 33

47 41 9

55 51 20

16 10 14

alltför mycket

198 med störa steg mellan sig i ordningen engelska — tyska — franska. Vidare kommer de tre linjerna, när det gäller tyska och franska, alltid i ordningen L—A—R. I engelska förekommer delade rangnummer och omkastningar i tre av de moment som bedömts mest positivt. Däremot är ordningsföljden mellan momenten inte densamma i alla tre språken, utan där visar sig karakteristiska olikheter i bedömningen. I engelska har 90 procent av eleverna bedömt att nästan alla eller en stor del av klassen kan samtala med någon på det främmande språket. Detta moment kominer högst också i tyska, men den procent som svarat så uppgår där endast till 58.1 franska ligger momentet lågt. Därnäst kommer i engelska att skriva enklare saker utan hjälpmedel (86 procent) — ett moment som kommer nära slutet av rangordningen i tyska (40 procent) och franska (9 procent). Att förstå ett föredrag inom ett område där m a n har vissa förkunskaper ligger förhållandevis väl till i alla språken, men procenttalens nivå skiftar starkt: 83 — 55 — 15. Förhållandevis sämst i engelska och bäst i franska kommer uttal och intonation, vilket också är den enda punkt där tyska når upp till praktiskt taget samma procentnivå som engelska. Intressant är att finna att detta moment ligger före textläsning både i engelska och tyska, liksom att båda dessa förståelsemoment i engelska kommer efter samtal och enklare skrivning. Nu är givetvis dessa liksom andra olikheter i momentens bedömning intimt förknippade med h u r eleverna uppfattat de använda formuleringarna, och läsaren bör därför se resultaten mot bakgrund av momentens exakta lydelse, som återges i tabell 90. ' Trots den positiva bedömningen av samtalsfärdigheterna är samtalet det moment som oftast ansetts ha blivit för lite övat. Därnäst kommer uttal samt uppfattning av talad text. Detta gäller i alla tre språken. Det enda moment där några tycker sig ha fått för mycken övning avser den grammatikaliskt korrekta framställningen, men procenttalen är även där obetydliga och snarast mindre än den andel som anser sig ha fått öva för lite. Anmärkningsvärt är att färdigheterna i engelska och även i tyska på ett flertal punkter fått högre procenttal än färdigheter i svenska språket. Uppenbarligen har modersmålet och de främmande språken bedömts i förhållande till olika normer, och jämförelser mellan tabellens del I och II bör därför på sin höjd gälla den relativa placeringen av moment av likartat slag. Sammanfattning Grenväljare och abiturienter har fått se tillbaka på de val de träffat tidigare i gymnasiet och bedöma hur väl de utfallit. Valet att börja i gymnasium — i stället för exempelvis direkt yrkesutbildning — har av samtliga grupper bedömts mycket positivt. Mer än 90 procent av eleverna har använt svarsvalörerna mycket bra eller ganska bra, därav

199 mer än hälften den mest positiva. Inställningen är mest positiv bland abiturienterna, som j u också praktiskt taget har sina gymnasiestudier bakom sig. Högst 10 procent av eleverna har angett något annat de hellre borde ha ägnat sig åt än gymnasiestudier. Valet av linje har på det hela taget bedömts mindre positivt än valet av gymnasium såsom sådant. Pojkarna på L och A är avsevärt mindre positiva till linjevalet än till valet av gymnasium och bland abiturienterna gäller detta också om flickorna på dessa linjer. Med detta följer också talrika önskemål om annan linje i stället för den de nu gått eller går på. Sådana linjebyten anges oftast i de nämnda grupperna, och i abiturientmaterialet förekommer de hos hela 28 procent av eleverna. Latinlinjen är den linje som förlorar mest på bytena. Ej så få skulle ha velat gå fackgymnasium i stället för närmast besläktade linjer på allmänna gymnasiet. , Valet av gren är däremot åter mera positivt bedömt, och relativt få —8 procent av abiturienterna — önskar sig grenbyten som inte samtidigt är linjebyten eller byten till och från A-kombinationer, vilka i realiteten är jämförliga med linjebyten. Mest positiv ä r inställningen såväl till linje som gren bland matematiska grenens pojkar och helklassiska grenens flickor — extremgrupperna med hänsyn till intressen och ämnesval. Tekniska och merkantila fackgrenar tilltalar också i hög grad abiturienterna. Hälften av pojkarna och fjärdedelen av flickorna har yttrat sig positivt om dessa grenar — pojkarna vanligen den tekniska, flickorna den merkantila. Abiturienternas inställning till olika skolämnen är ett slags summering av deras tillfredsställelse med gymnasietiden. Bland de ämnen som eleverna läst kan man urskilja några som man relativt ofta skulle vilja se förstärkta — dit hör engelska, matematik och franska — och några som man skulle vilja minska — främst kristendom och latin. Spanska och ryska är — bland de ämnen som få elever läst — de som lockar det största antalet elever. Hos pojkarna kan också tekniska ämnen hänföras till denna grupp. Ämnesinställningen visar karakteristiska variationer mellan olika linjer. Reallinjen vill ha en förstärkning av de för linjen redan typiska ämnena, medan däremot latinarna vill försvaga sin linjes specifika ämnen och förstärka innehållet såväl i modernt språklig som i matematisk riktning. Även en mera översiktlig bedömning av olika utbildningsmoments betydelse i det framtida gymnasiet ger liknande utslag. Men före alla ämnesmoment kommer där som ett gemensamt önskemål ett moment av studieteknisk art. En stor majoritet vill att gymnasiet skall ge dem en ökad vana vid självständiga studier. Abiturienternas bedömning av sina färdigheter i svenska, engelska, tyska och franska ger en uppfattning om på vilka punkter en förstärkning av språkundervisningen efterfrågas av de studerande själva. Mest framträder önskemålen om ytterligare övning när det gäller »muntliga» moment: att tala och att förstå det man lyssnar till.

K A P I T E L 14 A b i t u r i e n t e r n a s p l a n e r för u t b i l d n i n g och y r k e efter s t u d e n t e x a m e n

Den sista av de valsituationer som vi har möjlighet att studera i vårt undersökningsmaterial är valet av utbildning och yrke efter studentexamen. Även i detta fall är det elevernas planer som vi k a n undersöka men däremot inte det faktiskt träffade valet. När vi i tidigare kapitel behandlat linjevälj a r n a s yrkesplaner, har vi betraktat planerna som faktorer i de då aktuella valsituationerna. Vi har sett om yrken och linjer resp. grenar på ett rimligt sätt hör samman. Här ä r aspekten delvis en annan. Vi har utbildningsoch yrkesplanerna hos abituritenterna som ett av kriterierna på h u r väl gymnasiet lyckats föra dem fram till ett tjänligt utgångsläge för deras kommande yrkesverksamhet.

Närmaste planer Sedan vi inhämtat vissa bakgrundsuppgifter om eleverna, gick vi i abiturientformuläret direkt över till frågan om närmaste planer efter studentexamen och eventuell värnpliktstjänstgöring. Svarsmöjligheter och procentuell fördelning av svaren framgår av tabell 91. Tabell 91. Abiturienternas planer närmast efter studentexamen och ev. värnpliktstjänstgöring (A 13) Flickor

Pojkar A

L

R

Samtl.

A

L

R

Samtl.

12 48 1 1 18

7 60 3 4 16

6 54 1 1 20

7 54 1 1 19

9 45 1 12 16

17 44 3 11 15

13 59 3 5 9

14 47 2 10 14

100 91

100 102

100 299

100 492

100 134

100 227

100 109

100 470

1 Komplettera för att komma 2 Praktisera för att komma in på viss utbildning 3 Direkt börja viss utbildning 5 Annan sysselsättning 6 Vet inte + Ej svar Summa procent Antal elever

201 Ungefär hälften av abiturienterna, något flera bland de manliga än bland de kvinnliga, avser att direkt efter studentexamen börja utbildning av något slag. Till specifikationen återkommer vi i samband med nästa tabell. Var sjätte manlig och var åttonde kvinnlig abiturient räknade med att först få komplettera för att komma in på avsedd utbildning. Praktik före fortsatt utbildning angavs av 7 procent bland pojkarna och 14 procent bland flickorna. Olikheterna torde sammanhänga med att flickorna ofta praktiserar för socionom- och sjuksköterskeutbildning (jfr nedan). De grupper som med eller utan fördröjning ämnar fullfölja sin utbildning innefattar sammanlagt 78 procent av pojkarna och 73 procent av flickorna. Gruppen som tänker börja arbeta direkt med studentexamen som grund omfattar däremot bara 1 procent av pojkarna och 2 procent av flickorna. Flickorna har också i 10 procent av fallen angett annan sysselsättning, som innefattar exempelvis giftermål och utlandsresor i mera ospecificerade studieavsikter. Slutligen finns det en icke obetydlig grupp som svarat att de ej vet vad de skall göra närmast efter studentexamen. Två elever har underlåtit att besvara frågan. Tillsammans utgör dessa grupper 19 procent av pojkarna och 14 procent av flickorna. I grova tal skulle m a n alltså kunna säga att hälften av abiturienterna avser att gå direkt in på fortsatt utbildning, en fjärdedel måste först komplettera eller praktisera — pojkarna oftast det förra. Av den återstående fjärdedelen är de flesta osäkra om sina planer, men bland flickorna finns det också rätt många som har planer av icke yrkesbetonad karaktär. Mycket få tänker gå direkt in i ett yrke utan ytterligare utbildning. Vilka yrken ä r det då man planerar för i olika grupper? Vi h a r i tabell 92 sammanställt de mest frekventa yrkena inom undergrupperna komplettering, praktik och utbildning. Inom kompletteringsgruppen återfinns en r a d yrken, för vilka genomgång av spärrad utbildningslinje krävs. Högst på listan kommer civilingenjör och läkare. Inom praktikgruppen är socionom det mest frekventa yrket, vilket sammanhänger med socialinstitutens antagningsregler. Därnäst kommer sjukvårds- och tekniska yrken. Bland dem som direkt skall börja fortsatt utbildning utgör de som utan specifikation angett universitetsstudier den största undergruppen. De motsvarar 8 procent av samtliga abiturienter och innefattar sannolikt många som är obestämda i fråga om sitt framtida yrkesval. Av de latinare som ä m n a r gå direkt in i fortsatt utbildning återfinns en fjärdedel i denna grupp. Den därnäst största gruppen utgöres av blivande tekniker, huvuddelen med sikte på teknisk högskola. Nästan lika många tänker genomgå seminarieutbildning för att bli lärare i förskola eller på låg- eller mellanstadium. De blivande läkarna är flera i kompletteringsgruppen än i den grupp som tror sig kunna gå direkt till medicinska studier. Vi skall senare i tabell 98

202 Tabell 92. Mest frekventa

yrken enligt uppgift

A 13

Absoluta tal

1) Komplettering Civilingenjör Läkare ... . Tandläkare Farmaceut Lärare i förskola, låg- och mellanstadium Gymnastiklärare Civilekonom Sjuksköterska, sjukgymnast Agronom, jägmästare, veterinär övriga (högst 4 i något yrke)

Summa komplettering 2) Praktik Socionom Sjuksköterska, sjukgymnast Civilingenjör, arkitekt, tekniker. ...... Agronom, jägmästare, veterinär Civilekonom Värd(inne)yrken, t. ex, flygvärdinna övriga (högst 4 i något yrke)

4 13

17 5

1 5 10 6 2

25 11 11 8 7 6 33

2 5 17

.. . .

3) Utbildning direkt Universitetsstudier utan specifikation Civilingenjör, arkitekt, tekniker. Lärare i förskola, låg- och mellanstadium Lägre handelsutbildning Humanistiska universitetsstudier. .. Jurist. , Civilekonom Matematisk-naturv. universitetsstudier Samhällsvetenskapliga universitetsstudier . . . . . . Läkare Militära yrken Lärare utan specifikation..., Tandläkare Farmaceut ; '....-.' Konsthantverksutbildning Post, telegraf, tull , Gymnastiklärare. Sjuksköterska, sjukgymnast Biologisk-naturv. universitetsstudier övriga (högst 4 i något yrke) Summa utbildning

27 18 2 1 3 1 1

1 1 12

...

Summa praktik

S:a

33 26 10 9 9 7 5 5 5 34

2 5 2 2 4 3

......

R

9 1 27 12 4 6 7 1

30 66 20 2

U

3 1 1 6

3 2 3 5 10

79 67 59 34 27 25 25 20 18 17 14 11 11 9 7 7 7 6 5 40

12 20 23 15 7

4 11 19 4 16 5 4 11 9

se att ännu en elevgrupp, som ä r större än dessa båda tillsammantagna, helst skulle velat bli läkare men fått avstå i första h a n d på grund av otillräckliga betyg. Tandläkare och farmaceuter ä r däremot ungefär lika många i utbildnings- som i kompletteringsgruppen. De avsedda yrkena i kompletterings-, praktik- och utbildningsgrupperna kan också sammanföras efter om de kräver utbildning vid universitet och

203 fackhögskolor eller om endast genomgång av lägre utbildning fordras. Vi har i följande tablå relaterat andelen med i denna mening högre utbildningsplaner till socialgrupp samt kön och linje. Procent abiturienter med planer på universitets- och högskolestudier (av dem som markerat A 13: 1—3) Socialgrupp 1

3 Övr.

Tot.

Samtliga

62 Pojkar....-.• Flickor

85 49

73 43

67 37

78 44

Linje A L R

47 60 83

43 49 71

44 64 61

45 55 76

Linje

Pojkar. Flickor

A

L

R

63 31

78 43

83 59

Drygt 60 procent av dem som vet till vilken utbildning de skall gå vidare, eventuellt via komplettering eller praktik, har nämnt en universitets- eller högskoleutbildning. Denna andel är markant högre hos pojkarna än hos flickorna (78 mot 44 procent). Även linjerna skiljer sig åt, och där ligger reallinjen högst med 76 procent och allmänna linjen lägst med 45 procent. Linje- och könsskillnaderna existerar i stort sett oberoende av varandra såsom framgår av den understa delen av tablån. Närmast vill vi h ä r emellertid rikta uppmärksamheten på socialgruppsuppdelningen, som j u vid undersökning av övergången till gymnasium gav starka utslag. Här förekommer i totalsiffrorna en viss övervikt för socialgrupp 1, men vid uppdelningen på kön resp. linjer förskjuts den till att gälla endast vissa undergrupper — pojkar resp. reallinjen. Vid närmare granskning visar den sig förekomma huvudsakligen hos just reallinjens pojkar, där 91 procent i socialgrupp 1 och 76 procent i övriga socialgrupper angett universitets- eller högskoleutbildning. . Det förefaller alltså som om de sociala faktorerna vore mindre verksamma i övergången från gymnasium till högre utbildning än vid inträdet i gymnasium. Två reservationer måste emellertid göras som inskränker räckvidden av denna undersökning. Gruppen som ej angett någon fortsatt utbildning uppgår till hela 25 procent. Dess slutliga val kan därför verksamt influera på förhållandena vid den verkliga övergången. Vidare har vi här ej kontrollerat elevernas betygsnivå. Om exempelvis realarna i socialgrupp 1 har bättre betyg än realarna i övriga socialgrupper, så bortför-

204 klaras också den nu iakttagna skillnaden. Är betygsförhållandena de omvända, skärps de sociala olikheterna. Med hänsyn till den stora andelen elever utan uppgivna planer och de sammanlagt små elevantalen vid en sådan uppdelning har vi ej ansett det lönt att fullfölja analysen i detta hänseende. Yrkesplaner på längre sikt Liksom i realskole- och grenvalsmaterialen har vi frågat efter abiturienternas yrkesplaner på längre sikt, och vi h a r därvid först klassificerat dem efter den grad av säkerhet som uppgifterna avspeglar. Säkerheten belyses i tabell 93, som kan jämföras med tabellerna 49 och 73 för de båda övriga materialen. Tabell 93. Säkerheten i abiturienternas yrkesplaner (A 14) A-kombinationer förda till linje A. Pojkar

1. Angett ett yrke utan tvekan 2. Angett ett yrke med tvekan eller flera olika alternativ 3. Ej angett yrke Summa procent Antal elever

Flickor

A

L

R

Samtl.

A

L

R

Samtl.,

49 2

54 4

45 2

48 3

51 3

44 4

44 2

47 3

100 123

100 98

100 271

100 492

100 166

100 208

100 96

100 470

Nästan exakt hälften av eleverna har angett ett yrke utan tvekan. Tre procent har inte lämnat någon uppgift. Återstoden har gett uttryck för tvekan. I följande tablå anges linjevis för pojkar och flickor andelen »säkra» elever i de olika materialen. Procent som angett ett yrke utan tvekan Pojkar

Abiturienter (A) Grenväljare (G) »Linjeväljare» (RT)

Flickor

A

L

R

A

L

R

49 29 32

42 31 31

52 32 36

46 24 25

51 22 25

54 24 28

Tydligen har säkerheten stigit avsevärt från de båda lägre skolstadierna till abiturientgruppen, och samtidigt har den tidigare övervikten hos pojkarna försvunnit. Reallinjen har i fem av de sex jämförelserna något högre andel säkra elever, och i den sjätte jämförelsen delar den förstaplatsen med allmänna linjen. Andelen utan yrkesuppgift vittnar om samma utveckling av säkerheten från lägre stadier till abiturientnivån.

205 Procent som ej angett yrke Pojkar

Abiturienter (A) Grenväljare (G) »Linjeväljare» (RI)

Flickor

A

L

R

A

L

R

2 12 12

4 10 13

2 9 9

3 7 9

4 9 10

2 10 12

Yrkesplanerna har också delats upp i de större kategorierna realyrken, ej realyrken och övriga och relaterats till linjetillhörigheten. Tahell 94 som redovisar dessa resultat svarar närmast mot tabellerna 50 och 74 för de övriga materialen. Dock har här A-kombinationerna förts till allmänna linjen, vilket minskat övriga linjers andelar. Detta torde emellertid ej vara hela förklaringen till en lägre andel på reallinjen bland abiturienterna än bland grenväljarna, utan där kommer också en allmän förskjutning i linjefördelningen och olikheter i materialens sammansättning in. Någon detaljerad jämförelse med de tidigare materialen är därför knappast befogad. Vi skall bara konstatera att den allmänna tendensen till samstämmighet mellan yrkesinriktning och linjetillhörighet framträder också här, tyd\igare dock bland pojkarna än bland flickorna, vilket liksom tidigare bl. a. sammanhänger med placeringen av sjuksköterska i realyrkesgruppen. Vissa mera frekventa enskilda yrken visas i tabell 95, där dock procentberäkningar ej lönat sig med hänsyn till de små absoluta talen. Närmast motsvarar denna tabell i de tidigare materialen tabellerna 51 och 75.

Tabell 94. Abiturienternas linjetillhörighet i förhållande till deras yrkesplaner sammanförda till större kategorier (A 14) A-kombinatiöner förda till linje A. Pojkar

1. Angett ett yrke tvekan

A

L

R

S:a /o

Antal elever

10 39 41

2 50 25

88 11 34

100 100 100

9 35 51 24

4 44 22 28

(23)

(31) 20

A

L

R

S:a

%

Antal elever

133 46 73

23 48 22

26 45 63

51 7 15

100 100 100

69 87 81

87 21 27 48

100 100 100 100

69 34 37 87

20 33 36 48

7 55 61 40

73 12 3 12

100 100 100 100

30 42 36 109

(46)

(31)

(56)

(12)

utan

X. Realyrken Z. övriga. 2. Angett yrke(n) med tvekan X. Realyrken Z. övriga X, Y och Z blandade 1—3. Samtliga

Flickor

206 N

N

M

O

I

CCOO

<M

I CO CM

H

niOMflffi

I CM

Tf

H

0OIN

B !

I

I i-" ^

CM

co CM

N

I TfN

TH

t ^ CO

t>

CM co t o

m>»«ri

i o ic

CM

I

I

I

•<}<

I

C M H M

OH

fe»

"*

ii

Vi

I

•2 < C

0 1 <M " *

Ti

co

TH co

m

m l

[

HCO

B r l H

£

O

N

I

l O T H CO

O, C o

ös >

g

H

G

B §A

ICO o O

a t-n M l/l •ea

CJ

ä os

u

B ^

•.O <0

C

h

sr.

tA ;•&

3 "i

CS 3

ii

O

CO : « CS

:0 M

c S w cu 3 t-

ja

a-

fe-r - I•- r/>

O rt

£ 8 cd s .b • « a 3 C/3 !-5 W iJ J

cu i ca l 9M O - •-. 9 tflies C D; u H j H Ä w

g r« S «j «

**3

S1 C3 re i i

TH

207 Vi skall h ä r endast peka på några intressanta förhållanden. Sålunda domineras den matematiska grenen nästan helt av blivande tekniker av olika grader. Bland de flickor som tänker sig till medicinska yrken har något fler gått på allmänna linjens och latinlinjens än på reallinjens grenar. Sammanlagt säger sig 29 flickor på A och L vilja gå till »realyrken» mot 33 på R. L ä r a r n a för lägre skolstadier återfinns mycket sällan på realgrenarna. Av de båda merkantila yrkesgrupperna är civilekonom nästan uteslutande manlig och kontorsyrkena — som ej förutsätter lika lång utbildning — nästan exklusivt kvinnliga.

Utsiktslösa

yrkesönskningar

Efter frågan om yrkesplaner på längre sikt bad vi abiturienterna tala om, huruvida det var något yrke som de hellre skulle velat välja men som de ej ansåg sig ha utsikt att komma till. Anmärkningsvärt många elever begagnade denna svarsmöjlighet, vilket framgår av tabell 96.

Tabell 96. Abiturienter som helst skulle velat välja annat yrke än de nu siktar till (A 15) I procent av resp. undergrupper

Pojkar Flickor

A

L

R

Samtl.

42 44

45 43

38 43

40 43

Hela 40 procent av pojkarna och 43 procent av flickorna angav ett annat yrke som de helst skulle velat välja. De fick därvid också markera de skäl som gjorde ett sådant val utsiktslöst. Svaren framgår av tabell 97. Det dominerande skälet är för låga betyg, vilket dock i avsevärt mindre utsträckning angivits av latinarna än av övriga, sannolikt beroende på att de mera sällan önskar sig till spärrade utbildningslinjer än övriga. Därnäst kommer utbildningskostnaderna — mer betydelsefulla bland flickorna än bland pojkarna. Latinarna och allmänna linjens elever anger också ofta att de gått fel linje på gymnasiet. Sammanlagt har 87 av de 962 abiturienterna anfört detta skäl för utsiktslösa yrkesönskningar. Bland latinlinjens pojkar är det det dominerande skälet, vilket stämmer väl med latinarnas reaktioner på linjevalet, som vi tidigare studerat i kapitel 13. Även osäkra framtidsutsikter förekommer relativt ofta som motiv i denna grupp och bland allmänna linjens flickor. Brist på utbildningsmöjligheter i hemorten, fel gren och föräldrarnas inställning har sällan uppgetts som hinder. I tabell 98 kan vi se vilka yrken man skulle ha velat välja. Det är dels en rad yrken med spärrad utbildningsgång, dels sådana där framtidsutsikterna kan vara vanskliga, som dominerar i förteckningen.

20g Tabell

97. Abiturienternas

skäl till val av annat

yrke än det enligt

A 15 helst

önskade

I procent av dem som angett yrke i A 25 Flickor

Pojkar Nr

3 4 1 5 7 8

2 6

Skäl

Jag har för låga betyg Utbildningen är för lång och för d y r . . . . J a g har gått fel linje på gymnasiet Framtidsutsikterna är mycket osäkra Yrket är svårt att förena med äktenskap och hemarbete Det finns ingen möjlighet att utbilda sig till det yrket i eller nära min hemort. . . Jag har gått fel gren på gymnasiet Mina föräldrar vill det inte

9 Antal elever

A

L

R

Samtl.

A

L

R

Samtl.

5 13

4 13

12 7 59

3 16 197

4 10

2 19 113

5 7 207

Tabell 98. »Utsiktslösa»

yrkesönskningar

enligt A 15 R

Läkare Civilingenjör, arkitekt, tekniker... Gymnastiklärare Agronom, jägmästare, v e t e r i n ä r . . . . Humanistyrken med univ. utb. (inkl. lärare) Civilekonom Tandläkare Estradyrken (t. ex. skådespelare)... Konstnärsyrken Värd(inne)yrken (t. ex. flygvärdinna) Militära yrken Press, radio, TV Sjuksköterska, sjukgymnast Lärare (utan specifikation) Lärare i förskola, låg- och mellanstadium Matematisk-naturv. univ. s t u d i e r . . . Jurist Flygare, sjöbefäl övningslärare Psykolog Farmaceut Samhällsvet. universitetsstudier.... övriga (högst 4 i något yrke) Summa

S:a

18 6 12 7

29 5 7 9

46 33 13 15

93 44 32 31

7 11 3 4 3 4 2 2 2 4

16 4 7 9 7 5

2 7 5 2 2 1 7 2 2 1

25 22 15 15 12 10 9

4 4 3

7 7 7 7 7 6 6 6 19

3 1 5 1 4 3 3 4 14 97

209 Det är intressant att jämföra vissa frekvenser i denna förteckning med de övriga yrkestabellerna, vilket sker i följande tablå. Ur tabell 92

Jägmästare, agronom, veterinär Gymnastiklärare Tandläkare Civilekonom Civilingenjör, tekniker, arkitekt Farmaceut Lärare i förskola, lågoch mellanstadium .

Ur tabell 95

Ur tabell 98

Kompl.

Praktik

Utbildn.

Bestämda planer

Utsiktslösa önskningar

5 7 10 5

8 4 7

1 7 11 25

11 9 14 24

31 32 15 22

33 9

11 1

67 9

88 14

44 6

9 Som regel understiger antalet som har bestämda planer på ett visst yrke enligt tabell 95 det motsvarande sammanlagda antalet med planer på komplettering, praktik eller direkt utbildning enligt tabell 91, vilket tyder på att en del av de senare inte ä r så säkra på sitt val på längre sikt. De utsiktslösa önskningarna bör jämföras antingen med summan från tabell 91 (kol. 1—3 ovan) eller med tabell 95 (kol. 4 ovan). Vilken jämförelse som än väljes ä r det tydligt att de utsiktslösa önskningarna är i majoritet för läkare, för jägmästare, agronom och veterinär tagna tillsammans samt för gymnastiklärare. För lärarna på lägre skolstadier är motsatsen lika tydligt gällande. Till den senare kategorien kan också ingenjörsyrkena och farmaceut räknas. I de mest eftertraktade yrkesgrupperna är det också förhållandevis få som r ä k n a r med att kunna starta med sin egentliga utbildning direkt efter studentexamen. För några av de större yrkesgrupperna med utsiktslösa yrkesönskningar har vi studerat de uppgivna skälen separat i tabell 99. Låga betyg anförs oftast av alla grupperna men mest påtagligt bland dem som velat bli gymnastiklärare, där endast en abiturient ej prickat för detta skäl. Utbildningens längd och kostnader framstår som beydelsefulla faktorer när det gäller läkare och gruppen agronom, jägmästare, veterinär. Felaktigt linjeval anges också ofta av dem som velat välja dessa yrken, övriga skäl har genomgående låg frekvens.

Sammanfattning Ungefär hälften av abiturienterna avser att direkt efter studentexamen och ev. värnpliktstjänstgöring starta en fortsatt utbildning. Ytterligare ungefär en fjärdedel av dem räknar med att först få komplettera eller praktisera med sikte på en sådan utbildning. Av den återstående fjärdedelen är de 14—205394

210 Tabell 99. Abiturienternas skäl till val av annat yrke än det enligt A 15 helst önskade: Vissa större grupper enligt A 15 I procent av resp. undergrupper. Skulle helst ha blivit Nr

3 4

J a g har för låga betyg Utbildningen är för lång och

1 J a g har gått fel linje på gym-

5 Framtidsutsikterna är mycket

7 Yrket är svårt att förena med äktenskap och hemarbete . Det finns ingen möjnghet a t t utbilda sig till det yrket i

8 Läkare

Civilingenjör, arkitekt, tekniker

Gymnastiklärare

Agronom, jägmästare, veterinär

45 Skäl

2 J a g har gått fel gren på gym-

6 9

Mina föräldrar vill det inte . . Antal elever

6 6 6

flesta ännu osäkra beträffande sina närmaste planer, men bland flickorna finns det också rätt många som h a r planer av icke yrkesbetonad karaktär. Mycket få tänker gå direkt in i ett yrke med studentexamen som enda utbildning. Av de pojkar som angett en fortsatt utbildningsväg, ev. via komplettering eller praktik, har 78 procent nämnt en sådan som kräver universitets- eller högskoleutbildning, medan flickorna gjort det i endast 44 procent. Reallinjen ligger härvidlag högre än övriga linjer. Mellan socialgrupperna är skillnaderna ej vare sig särskilt stora eller konsekventa. När det gäller yrkesplanerna på längre sikt är ungefär hälften av abiturienterna så säkra att de endast anger ett yrke. Detta är en avsevärt större andel än i grupperna på lägre skolnivåer. Samtidigt har andelen utan yrkesuppgift sjunkit. Drygt 40 procent av abiturienterna har emellertid sagt sig helst vilja välja ett annat yrke än det de nu siktar mot. Det dominerande skälet till sådana utsiktslösa yrkesönskningar är för låga betyg för olika spärrade utbildningsvägar. Även felaktigt linjeval uppges ofta såsom hinder, särskilt av pojkarna på latinlinjen. I vissa yrken är det rentav så att abiturienterna med utsiktslösa önskningar är fler än de som har faktiska planer på yrket i fråga. Detta gäller främst för läkare, för agronom, jägmästare och veterinär tagna tillsammans samt för gymnastiklärare.

K A P I T E L 15 S t u d i e - och y r k e s v ä g l e d n i n g e n

I detta kapitel har vi sammanfört vissa frågor beträffande studie- och yrkesvägledningen som ställts till de olika elevgrupperna i undersökningen. I n n a n vi går över till redovisning av resultat skall vi i korthet beröra studie- och yrkesvägledningens uppläggning i skolan. I de av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningarna rörande yrkesvägledning i högre skolor (Aktuellt från skolöverstyrelsen, 1957: 24) urskiljes fem huvudmoment i denna verksamhet. 1. Studie- och yrkesorienterande material, dvs. broschyrer som utdelas till eleverna och uppslagsverk som finns tillgängliga i skolbiblioteket. 2. Kollektiv och enskild studieorientering, vilken ges i första hand av skolans personal med stöd när det gäller yrkesvalsaspekter av tryckt material och undantagsvis medverkan av yrkesvägledare. 3. Kollektiv yrkesorientering, bestående av yrkesorienterande lektioner och föredrag för avgångsklassernas elever som ges av yrkesvägledare. 4. Läraromdöme och läkarutlåtande, som avges såsom stöd för den enskilda yrkesvägledningen (se 5). 5. Enskild yrkesvägledning och föräldrakontakt. När det gäller elever i valklasser (t. ex. 23) och valringar (t. ex. II 4 ), är enskild kontakt med yrkesvägledare en undantagsföreteelse. Huvudvikten ligger här på studieorienteringen enligt 1 och 2. I avgångsklasser och avgångsringar finns däremot regelmässigt möjlighet till enskilda samtal med yrkesvägledare. Den som önskar yrkesvägledningssamtal får fylla i ett frågeformulär till stöd för vägledningen. Även föräldrarna bereds möjlighet till kontakt med yrkesvägledaren. Inom enhetsskolan, varifrån en mindre grupp elever tillhöriga våra undersökningsmaterial kommer, är yrkesvägledningen mera utbyggd bl. a. genom yrkesvalslärare som har möjlighet till kontinuerlig kontakt med eleverna på högstadiet (jfr skolberedningens huvudbetänkande, SOU 1961:30 kap. 20). I skolöverstyrelsens allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier (1959) urskiljes de tre aspekterna studieorientering, yrkesorientering och anlagsorientering. Den sistnämnda, som avser den enskilde elevens anlag och intressen, kan understödjas av psykologiska prov, vilka dock förekommer endast i liten utsträckning.

212 Elevernas utnyttjande av vägledningen I huvudsak samma frågor om vägledningen ställdes till realskoleleverna och gren valseleverna. Först i serien kom följande fråga i resp. formulär. R: »När du planerat vad du skall göra i fortsättningen — börja i gymnasium eller välja någon annan utbildning eller börja i ett yrke — har du då känt behov av att få upplysningar och råd inför valet?» G: »När du planerat ditt grenval, har du känt behov av att få upplysningar och råd inför valet?» Svarsmöjligheter och fördelning av svaren framgår av tabell 100.

Tabell 100. Känt behov av upplysningar och råd inför valet (G 16, R 27) a) Total svarsfördelning RI (Ag)

21 37 33 9 0

22 42 29 7 0

32 44 20 4 1

100 2 994

100 2 809

100 1 633

2 J a , ganska mycket

Summa procent Antal elever

fl //

G

b) Ja-svar (1 + 2): ovägda genomsnitt för undergrupper

G R I (Ae) R II

A

L

R

P

fl

Rh

Rn

55 67

55 66

58 62

51 58 69

60 72 81

68 78

61 72

Majoriteten av eleverna i alla undergrupper h a r svarat ja på frågan men med olika grad av styrka. Mycket få har använt det helt negativa svaret. Mellan de tre materialen grenväljare (G), linjeväljare (RI) och realskolelever som lämnar skolan (R II) är rangordningen genomgående den att G h a r de lägsta och R II de högsta frekvenserna av ja-svar. Denna skillnad torde få sammanställas med det förhållandet att valet i i?-materialet innefattar såväl val av gymnasium eller ej som val av linje resp. annan utbildning, medan grenvalet är en mera begränsad valsituation. I alla tre materialen har flickorna redovisat ett större behov av upplysningar och råd än pojkarna. Även i andra sammanhang har j u deras svar vittnat om en större osäkerhet vid valtillfällena, och sannolikt är också deras valsituation mera komplicerad än pojkarnas som vet att de m e d mindre risk kan satsa på en långvarig utbildning. Behovet av upplysningar och råd framträder också starkare i den högsta realskoleklassen än i den

213 n ä s t högsta. Kanske är det närheten till det mer definitiva avgörandet som h ä r avspeglas. Nästa fråga i serien h a r följande formulering. R: »Har du fått upplysningar och råd inför valet?» G: »Har du fått upplysningar och råd inför valet av gren?» Svaren framgår av tabell 101. Tabell 101. Fått upplysningar

och råd (G 17, R 28)

a) Total svarsfördelning G

R I (Ag)

11 66 20 3 0

15 65 17 3 0

11 66 17 5 1

100 2 994

100 2 809

100 1 633

1 J a , i hög grad 2 J a , i någon mån 3 Nej, obetydligt 4 Nej, inte alls Ej svar Summa procent Antal elever

R II

b) Ja-svar (1 + 2): ovägda genomsnitt för undergrupper

G R I (Ag) R II

A

L

R

P

fl

Rh

Rn

78 80

75 82

77 81

75 77 68

78 84 80

82 81

79 67

T v å t r e d j e d e l a r a v e l e v e r n a i alla m a t e r i a l e n h a r s v a r a t a t t d e o c k s å »i n å g o n m å n » f å t t u p p l y s n i n g a r o c h r å d . D e t m e s t p o s i t i v a s v a r e t , »i h ö g g r a d » , h a r a n v ä n t s a v e n d a s t m e l l a n 10 o c h 15 p r o c e n t . D e t m e s t n e g a t i v a s v a r e t ä r m y c k e t s ä l l s y n t . I alla j ä m f ö r e l s e r finns d e t e n liten s k i l l n a d m e l l a n R I o c h G till d e n f ö r r a g r u p p e n s fördel. F l i c k o r n a r e s p . e l e v e r n a i h ö g s t a realskoleklassen ä r något m e r positiva ä n motsvarande jämförelsegrupper. Vi f a n n n y s s a t t d e s s a g r u p p e r o c k s å u p p g a v s t ö r r e b e h o v a v i n f o r m a t i o n i f ö r e g å e n d e fråga. D e t ä r e m e l l e r t i d i n t e u t a n v i d a r e givet a t t d e t f i n n s e t t positivt s a m b a n d m e l l a n d e t a n g i v n a b e h o v e t a v h j ä l p o c h g r a d e n a v e r h å l l e n h j ä l p . D e t t a h a r blivit f ö r e m å l f ö r d i r e k t k o n t r o l l i m a t e r i a l R I. F ö l j a n d e t a b l å v i s a r d e n p r o c e n t u e l l a s v a r s f ö r d e l n i n g e n p å f r å g a R 29 m e d m a t e r i a l R I u p p d e l a t efter f r å g a R 28. Till e n g r u p p h a r f ö r t s d e m s o m s v a r a t j a ( 1 + 2 ) , till e n a n n a n g r u p p ö v r i g a . Fått upplysningar och råd (i? 28) Ja, i hög grad.. . Ja, i någon mån. Nej, obetydligt.. Nej, inte alls.. . . Ej svar

Behövt upplysningar och råd (R 27) Ja Nej, ej svar 18 9 68 59 12 26 1 6 0 0 Summa procent 100 100 Antal elever 1 795 1014

214 Det råder tydligen ett positivt samband mellan frågorna. De som velat ha hjälp har också i högre grad ansett sig ha fått sådan. Differensen mellan pojkar och flickor har försvunnit genom denna uppdelning. Pojkarna har i 85 procent använt ja-svaren, flickorna i 87. Tydligen är det så att flickorna upplever större behov av upplysningar inför valet än pojkarna, men bland elever som har samma informationsbehov är det just ingen skillnad mellan könen beträffande den grad i vilken det tillgodoses. I nära samband med de båda föregående frågorna står två frågor om broschyrmaterialet. Den första har följande lydelse, exakt lika i grenvalsoch realskoleformulären. »Har du läst några broschyrer om utbildningsoch yrkesvalet?» Svaren framgår av tabell 102.

Tabell 102. Läst broschyrer om utbildnings- och yrkesvalet (G 19, R 30) a) Total svarsfördelning R II

R I (Ag) 1 Ja, några 2 Ja, en 3 Nej, ingen Ej svar Summa procent Antal elever

81 16 3 0

66 25 9 0

61 19 19 1

100 2 994

100 2 809

100 1 633

b) Svaret »några» (1): ovägda genomsnitt för undergrupper

G R I (As) R II

A

L

R

P

fl

Rh

Rn

78 67

75 65

82 63

76 58 53

81 69 60

69 67

58 46

Grenväljarna har enligt egen uppgift läst mest och de realskoleelever som ej skall gå till gymnasium minst broschyrer om valet. Skillnaden mellan R I och R II visar sig dock vid uppdelningen på stadier gälla endast bland eleverna i näst högsta realskoleklassen, medan grupperna i högsta realskoleklassen ligger lika. Flickorna synes ha utnyttjat broschyrmaterialet mer än pojkarna, vilket är rimligt med tanke på deras deklarerade större behov av upplysningar. Den nu behandlade frågan fullföljdes med följande fråga i båda materialen. »Har broschyrerna varit dig till någon hjälp?» Svaren redovisas i tabell 103. Ja-svaren är även här i majoritet men mera sällan det mest positiva. Materialen kommer även nu i rangordningen G — R I — R II. Flickor och pojkar liksom skolstadier skiljer sig på motsvarande sätt som tidigare. Här finns det emellertid också en linjeskillnad i så måtto att latinlinjens gren-

215 Tabell

103. Fått hjälp

av broschyrer

(G 20, R

31)

a) Total svarsfördelning G

R I (Ag)

R II

16 61 18 4 1

14 57 18 6 5

13 53 12 10 10

100 2 994

100 2 809

100 1 633

1 J a , i hög grad 2 Ja, i någon mån 3 Nej, obetydligt 4 Nej, inte alls Ej svar Summa procent Antal elever

b) Ja-svar (1 + 2): ovägda genomsnitt för undergrupper

G RI(Ag). RIL...

A

L

R

P

fl

Rh

Rn

82 74

68 65

79 68

75 68 54

78 71 68

74 72

65 50

väljare ej är lika positiva som de övriga linjernas. Om man sammanställer detta resultat med vissa andra om latinlinjen, är man frestad att dra slutsatsen att latinarnas problem är sådant, att de ej i någon högre grad kan få hjälp av broschyrer — det är ej bristande information som utgör deras problem utan bristande valmöjligheter. Vi har också delat upp material R I efter svaren på fråga R 30. Till en grupp har förts dem som läst några broschyrer, till en annan övriga elever. Därefter har den procentuella svarsfördelningen i fråga R 31 framräknats. Hjälp av broschyrer (R 31)

Läst broschyrer (R 30)

Ja, i hög grad Ja, i någon mån Nej, obetydligt Nej, inte alls Ej svar Summa procent Antal elever

Några 18 65 15 2 0

En, ingen, ej svar 5 42 23 15 15

100 1 836

100 973

Rimligt nog finns även här ett positivt samband mellan frågorna. De elever som sagt sig ha läst flest broschyrer anser sig också ha fått mest hjälp. De frågor i G- och /^-materialen som vi nu behandlat hade i abiturientmaterialet en enda motsvarighet, nämligen frågan »Har de broschyrer om utbildnings- och jo-kesval som Ni läst varit Er till någon hjälp?» Svaren framgår av tabell 104. Svarsfördelningarna överensstämmer väl med grenväljarnas i den närmast föregående frågan (tabell 103). Även skillnaden mellan linjerna återfinns fastän bara hos pojkarna. Däremot förekommer ingen genomgående skillnad mellan pojkar och flickor.

216 Tabell 104. Låst och fått hjälp av broschyrer om utbildnings- och yrkesvalet (A 18) Pojkar

Flickor

P + fl 1 J a , i hög grad 2 J a , i någon m å n . . 3 Nej, o b e t y d l i g t . . .

A

L

R

Samtl.

A

L

R

Samtl.

15 64 10 11

9 61 18 13

18 61 15 6

16 61 15 8

16 58 19 6 1

12 61 21 6 0

14 64 14 8

14 61 19 6 0

15 61 17 7 0

100 91

100 102

100 299

100 492

100 134

100 227

100 109

100 470

100 962

Ej svar Summa procent Antal elever

Personer som fungerat som rådgivare I alla tre undersökningsmaterialen fick eleverna tala om med vilka de diskuterat sitt val och vem eller vilka som gett den mest värdefulla hjälpen. Totalvärdena har sammanfattats i tahell 105.

Tabell 105. Personer med vilka eleverna diskuterat sitt val (A 17, G 18, R 29) 1. Totalvården Mest värdefull hjälp

Samtliga f örprickningar

1 Föräldrar 2 Äldre syskon 1 3 Kamrater 4 Rektor 5 Klassföreståndare 6 Annan lärare 7 Yrkesvägledare 8 Skolläkare, läkare 9 Skolkurator 10 Person i valt yrke 11 Annan person 12 Ingen alls 1

A

G

RI (Ag)

R II

A

G

RI (Ag)

RII

90 53 56 2 4 6 68 3 4 33 5 5

85 47 62 7 20 20 18 1 3 20 4 5

91 52 43 5 14 11 39 1 2 14 3 3

90 47 41 3 5 6 44 1 2 26 4 3

14 6 3 0 0 1 12 0 1 11 2

20 13 6 2 5 5 5 0 1 6 1

32 14 4 1 4 3 15 0 1 6 2

24 8 3 1 1 1 20 0 1 11 1

I procent av dem som har äldre syskon.

P å alla nivåer har 90 eller inemot 90 procent av eleverna diskuterat sitt val med föräldrarna, och dessa får också de högsta procenttalen för bästa hjälp. Med kamrater och syskon har omkring hälften av eleverna talat om sitt val, men den andel som anser att de fått den mest värdefulla hjälpen från dem är ganska liten. Med yrkesvägledare har man diskuterat relativt ofta utom i grenvalsringen, där ju dessa ej reguljärt medverkar. Rätt ofta har yrkesvägledarna också ansetts lämna den mest värdefulla hjälpen. Den grupp där a n ' delen för »mest värdefull hjälp» är störst i förhållande till samtliga för-

217 prickningar är emellertid personer i det tänkta yrket. De har anlitats mera i avgångsklasserna än i valklasserna. Det motsatta gäller skolans personal, särskilt klassföreståndare och annan lärare, med vilka man ofta diskuterat sitt val i valklasserna men ej i avgångsklasserna. Detta överensstämmer med den i anvisningarna gjorda arbetsfördelningen mellan skolans personal och yrkesvägledarna. Skolkuratorer är än så länge sällsynta, vilket torde förklara deras låga andel. Läkarna uppfattas tydligen sällan som medverkande i studie- och yrkesvägledningen. I tabell 106 har vi jämfört delvärden för vissa kategorier och vissa undergrupper av materialet.

Tabell 106. Personer med vilka eleverna diskuterat sitt val (A 17, G 18, R 29) 2. Delvården (samtliga förprickningar) A vägda, G, R ovägda undergruppsgenomsnitt. A

L

R

P

fl

Rh

Rn

91 82 92

91 82 93

89 86 92

89 79 90 86

92 87 94 92

91 91

92 88

2 Äldre syskon (i procent A av d e m som har äldre G syskon) R I (Ag) R II

54 49 55

57 45 52

50 47 51

50 43 47 42

56 51 57 49

52 48

52 44

3 Kamrater

59 55 44

55 62 46

54 63 43

58 56 38 35

53 65 49 46

43 42

44 39

12 47 34

16 61 39

11 38 31

14 44 28 9

12 54 40 17

28 10

40 17

72 23 31

67 9 25

65 16 33

63 16 26 29

72 16 34 40

53 61

7 9

31 16 14

31 14 12

36 18 15

33 14 12 23

32 17 16 28

16 28

13 22

1 Föräldrar

A G R I (Ag) R II

A G

R I (Ag) R II 4 Rektor + 5 Klassföreståndare + 6 Annan lärare

A G

R I (Ag) R II

7 Yrkesvägledare

A G

R I (Ag) R II 10 Person i valt yrke

A G

R I (Ag) R II

Föräldrarna anlitas tydligen något mera av flickorna än av pojkarna som rådgivare. Flickorna hänvisar också oftare till äldre syskon än pojkarna gör. Kamraterna synes h a spelat en större roll bland grenväljarna

218 och abiturienterna än i de yngre grupperna. Utom i abiturientmaterialet är det även här flickorna som gör de flesta markeringarna. Vi har i tabell 106 slagit ihop de tre mest tillfrågade kategorierna bland skolans företrädare genom att addera procenttalen för rektor, klassföreståndare och annan lärare. Talen avspeglar antalet kontakter men visar däremot ej det sammanlagda antalet elever som talat med någon av dessa. Detta tal ligger säkerligen lägre än totalerna, eftersom en del elever torde ha talat med personer i mer än en av kategorierna. Värdena ger emellertid ett tydligt belägg för att valklassernas elever (G och R I) utnyttjat skolans personal avsevärt mera i rådgivningen än vad avgångsklassernas elever (A och R II) har gjort. I alla grupperna har latinarna redovisat fler kontakter med lärargrupperna, vilket bör sammanställas med vår tidigare iakttagelse att latinarnas val är mera skolinriktat än i synnerhet realarnas. Yrkesvägledarna anlitas i gengäld mera i avgångs- än i valklasserna. Deras högsta värden återfinns i abiturientmaterialet och i högsta realskoleklassen, där de i större utsträckning nämnts av dem som lämnat skolan än av dem som övergår till gymnasiet. Här tenderar latinarna att ligga under genomsnittet för hela materialet. Medverkan av personer i det valda — eller rättare tänkta — yrket visar liknande variationer som yrkesvägledarnas. Avgångsklasserna har de flesta markeringarna och valklasserna det minsta antalet. Denna kategori är den där könsskillnaderna är minst framträdande. I hela tabell 106 h a r annars flickorna högre frekvenser i 20 av 24 jämförelsepar och lika höga som pojkarna i ett. Valet av rådgivare har blivit föremål för ett par intensivundersökningar inom olika delar av materialet. Vi såg till en början efter h u r de abiturienter, som angett föräldrarna resp. yrkesvägledaren (men inte bådadera) som mest värdefull hjälp, fördelade sig efter föräldrarnas utbildning. Resultaten framgår av följande tablå.

Procentuell fördelning efter föräldrautbildning bland dem som fått mest värdefull hjälp a v Fadern Föräldrar (N = 126) 1 folkskola, yrkesskola 25 2 folkhögskola 4 3 realskola, lägre i n g e n j ö r s u t b i l d n i n g . . . . . . . . 14 4 gymnasium ^^Iö6 5 universitet, högskola 33/ 0 ej uppgift 1 Summa procent 100 Modern 1 folkskola, yrkesskola 2 folkhögskola 3 realskola, flickskola 4 gymnasium 5 universitet, högskola 0 ej uppgift Summa procent

28 2 481 18 >71 5J — 100

Yrkesvägledare (N = 104) 54 4 13 *Hl6 2/ 2 100 57 9 21 j 7 >31 3J 3 100

219 Föräldrarnas utbildning har ett påtagligt samband med det utbyte eleverna anser sig ha av olika former av rådgivning. När föräldrarna själva h a r en utbildning på gymnasienivå uppges de ofta ge den mest värdefulla hjälpen. Elever från hem med lägre utbildningsnivå får oftare bäst hjälp av yrkesvägledaren. Vi h a r också efterprövat detta resultat i den del av realskolematerialet som övergår till gymnasium med ortstyp och skolstadium under kontroll. Anlitandet av yrkesvägledarna visade ju sig i tabell 106 vara vanligare i högsta än i näst högsta realskoleklassen. Vi har här valt att undersöka den högsta realskoleklassen (Rh). Primäruppgifterna visar också att yrkesvägledarna tillfrågats av en större andel av eleverna i mindre än i större orter. Här h a r vi tagit ut ortstyperna 1 och 2 (storstäder och större industristäder) å ena sidan, ortstyp 4 (nya gymnasieorter) å den andra och beräknat procenten markeringar av olika valör för föräldrar resp. yrkesvägledare.

Procent elever som i olika grad fått råd av föräldrarna Pojkar Rh I Faderns utbildning:

lägre (1—2)

högre (3—5)

lägre (1—2)

högre (3—5)

18 50 32

12 52 36

7 69 24

6 51 43

Summa procent Antal elever Ei alls Talat med Bästa hjälp

100 133

100 127

100 74

100 65

15 69 17

6 45 50

8 71 21

6 50 44

Summa procent Antal elever

100 220

100 109

100 236

100 118

Ortstyp 1—2 Ej alls Talat med Bästa hjälp

Ortstyp 4

Flickor Rh I

I varje jämförelse mellan lägre och högre föräldrautbildning har det högsta procenttalet kursiverats. I alla fyra jämförelserna är procenttalet för mest värdefulla hjälp högre i den högre utbildningsgruppen, dvs. den där fadern h a r minst realskola, än i den lägre. På motsvarande sätt är procenttalet för dem som ej angett att de talat med föräldrarna störst i den lägsta utbildningsgruppen, även om skillnaderna där ofta är små. Mellankategorin — talat med utan att få mest värdefulla hjälp — är i tre av de fyra fallen mest företrädd på den lägre utbildningssidan. Elever vilkas föräldrar haft någon form av högre teoretisk utbildning har alltså i valsituationen haft mer utbyte av föräldrarna än övriga. I ortstyp 1—2 går skillnaden mellan utbildningsgrupperna mellan dem som har talat med yrkesvägledaren och dem som inte gjort det. De som

220 Procent elever som i olika grad fått råd av yrkesvågledare Flickor Rhl

Pojkar Rhl Faderns utbildning:

högre (3—5)

63 28 9

72 20 8

51 34 15

65 22 14

Summa procent Antal elever

100 133

100 127

100 74

100 65

Ej alls Talat med Bästa hjälp

41 35 25

48 39 14

36 37 26

44 44 12

Antal elever

100 220

100 109

100 236

100 118

Ortstyp 1—2 Ej alls Talat med Bästa hjälp

Ortstyp 4

lägre (1—2) högre (3—5)

lägre (1—2)

har föräldrar med lägre utbildning har oftare utnyttjat denna möjlighet till rådgivning. I ortstyp 4 har överhuvud taget avsevärt fler talat med yrkesvägledare, och där gäller skillnaden i vilken utsträckning man anser att yrkesvägledaren gett den mest värdefulla hjälpen. Elever vilkas föräldrar har lägre utbildning har fått mer hjälp av yrkesvägledarsamtalen än övriga. Tillsammans bekräftar de båda tablåerna på ett konsekvent sätt vårt tidigare resultat från abiturientmaterialet att yrkesvägledaren betyder mera för elever från hem utan högre utbildning. Yrkesvägledaren övertar där en uppgift som föräldrarna med högre utbildning ofta själva utför för sina barn. Skillnaderna mellan ortstyperna 1—2 och 4 i anlitandet av yrkesvägledare kan sammanhänga med att skolorna i ortstyp 4 är mindre och som regel belägna på annan ort än där länsarbetsnämndens yrkesvägledare har sin placering. När denne kommer till skolan, är det troligt att eleverna också begagnar sig av tillfället att besöka honom. Även det förhållandet att gymnasierna är tämligen nya och den lokala utbildningstraditionen svagt utvecklad med åtföljande ökat behov av rådgivning kan medverka till den funna olikheten. Vi har också delat upp samma elever som i de föregående tablåerna efter skolbetyg och undersökt om elever med låga och höga betyg vänt sig till olika personer för vägledning. Den enda mera påtagliga skillnaden förekommer bland pojkar i ortstyp 1—2. Där har de betygsmässigt bättre eleverna oftare talat med yrkesvägledaren än de sämre, och detta gäller oavsett faderns utbildningsnivå, som f. ö. här ger upphov till mindre skillnader än i övriga undergrupper.

221 Procent pojkar Rh I i ortstyp 1—2 som i olika grad fått råd av yrkesvägledare Faderns utbildning:

lägre (1—2)

högre (3—5)

lägre (kv. 1—2)

högre (kv. 3—4)

lägre (kv. 1—2)

högre (kv. 3—4)

Ej alls Talat med Bästa h j ä l p . . . .

76 21 3

53 33 13

80 14 6

61 29 11

Summa procent Antal elever. . .

100 58

100 75

100 71

100 56

Skolbetyg:

I båda föräldragrupperna är det ca 20 procent fler bland eleverna i de högsta betygskvartilerna som talat med yrkesvägledarna än bland de mindre duktiga eleverna.

önskemål om ökad information Abiturienter och grenväljare har också i en lista fått ange vad de skulle önska för ytterligare information i samband med valet av utbildning och yrke. Totalresultaten visas i tabell 107. Vi h a r vid redovisningen delat upp de olika punkterna i tre grupper som avser önskemål om ytterligare upplysningar om resp. den egna förmågan, yrkena och utbildningen. De svarar ungefärligen mot momenten anlagsorientering, yrkesorientering och studieorientering såsom de anges i skolöverstyrelsens anvisningar. De båda senare slagen av orientering kan lämnas genom broschyrer och kollektiv information, medan anslagsorienteringen som den här exemplifierats förutsätter en individuell bedömning av elevens förutsättningar. I abiturientgruppen finns det en mycket klar rangordning mellan de tre aspekterna. Anlagsorienteringen h a r fått de högsta frekvenserna, yrkesorienteringen de näst högsta, medan flertalet moment som avser utbildningsförhållanden fått relativt låga markeringsfrekvenser. Grenväljarna har oftast högre markeringsfrekvenser. Detta gäller särskilt de studieorienterande momenten, som är i majoritet i listan. I fråga om yrkena råder en ungefärlig balans, medan det däremot är abiturienterna som önskar mest ytterligare upplysningar om den egna förmågan. Man kan sammanfatta resultaten så, att abiturienterna har en förhållandevis god bild av studievägar och yrkesmöjligheter, men inför det förestående utträdet ur skolan är de tveksamma om vad yrkena egentligen innebär och vilka förutsättningar de h a r att själva möta de krav som ställs under utbildningen och i yrket. Grenvälj arna behöver ännu mycken information om yttre förhållanden, och först senare kommer frågan om deras egna förutsättningar att på allvar aktualiseras.

222 Tabell 107. Behov av ytterligare upplysningar inför valet (A 19, G 22) 1. Totalvården Moment

Nr

—

G 10

12 Egen förmåga Mina egna förutsättningar a t t klara mig på olika grenar i g y m n a s i e t . . Mina egna förutsättningar a t t klara mig på olika utbildningsvägar efter studentexamen.Min egen lämplighet för olika yrken

1 3 4

1 3 4

Yrkena H u r arbetet är beskaffat i olika yrken Framtidsutsikterna i olika y r k e n . . . Lone- och inkomstförhållanden i olika

A

Utbildningen Vilka yrken olika grenar och linjer leder fram till Vilken utbildning efter studentexamen som krävs för olika y r k e n . . . Vilka ämnen som ingår i en viss utbildning efter s t u d e n t e x a m e n . . . . Vid vilka läroanstalter man skaffar sig en viss utbildning efter stu-

8 Vad utbildningen på olika

13 Möjligheterna att få stipendier och

Möjligheterna att komma in vid de olika utbildningsanstalterna Hur betygen meritvärderas när man söker inträde vid utbildning Hur lång studietiden är på olika utbildningsvägar efter studentexa-

A

G

A—G

—

—

40 63

24 52

+ 16 + 11

40 40

29 50

+ 11 — 10

— 6

— 16

— 24

— 4

— 10

— 16

— 13

— 17

—

+ 3

vägar 5

I tabell 108 visas delresultaten för linjer och kön. Linjeskillnaderna är varken särskilt stora eller konsekventa för de båda materialen. Däremot finns det ett par skillnader mellan pojkar och flickor. Flickorna önskar oftare ytterligare information om sin egen lämplighet för olika yrken, medan pojkarna något oftare är intresserade av upplysningar om löne- och inkomstförhållandena i yrkena. Vi har sett efter om informationsbehovet varierar med faderns utbildning. De enda mera påtagliga skillnaderna uppträder på följande punkter. Procent abiturienter som önskar ytterligare information folkskola, folkhögskola, realskola (1—3)

Faderns utbildning:

gymnasium, högskola (4—5)

Vad utbildningen på olika vägar efter studentexaMöjligheterna att få stipendier och lån för utbildningen Antal elever

30 31

21 21

223 Tabell 108. Behov av ytterligare upplysningar 2. Delvården

inför valet (A 19, G 22)

Grenvälj are

Abiturienter

Nr Moment A

G

13 L

A Egen förmåga Mina egna förutsättningar a t t klara mig på olika grenar i g y m n a s i e t . . Mina egna förutsättningar a t t klara mig på olika utbildningsvägar efter studentexamen Min egen lämplighet för olika yrken. . . Yrkena H u r arbetet är beskaffat i olika yrken Framtidsutsikterna i olika yrken Lone- och inkomstförhållanden i olika yrken Utbildningen Vilka yrken olika grenar och linjer leder fram till. . . . Vilken utbildning efter studentexamen som krävs för olika yrken Vilka ämnen som ingår i en viss utbildning efter studentexamen Vid vilka läroanstalter man skaffar sig en viss utbildning efter studentexamen Möjligheterna att komma in vid de olika utbildningsanstalterna H u r betygen meritvärderas när man söker inträde vid Hur lång studietiden är på olika utbildningsvägar efter studentexamen . . Vad utbildningen på olika vägar efter studentexamen kostar Möjligheterna att få stipendier och lån för utbildningen..

R

P

fl

A

L

R

P

fl

224 Eftersom faderns utbildning bl. a. avspeglar familjens sociala och ekonomiska standard, är det kanske naturligt att finna en skillnad i de båda studiefinansieringsfrågorna. Vi har också studerat skillnaderna i informationsbehov mellan dem som angett att föräldrarna lämnat den mest värdefulla hjälpen och dem som gett yrkesvägledarna detta omdöme. I en tredje grupp ingår återstoden av abiturienterna. Procent abiturienter >om onskar'ytterligare information Mest värdefull hjälp av:

föräldrar

Mina egna förutsättningar att klara mig på olika utbildningsvägar efter studentexamen

yrkesvägledare

A i övrigt

50 80

39 62

39 57

Möjligheterna a t t få stipendier och lån för utbildningen

27 Antal ele ver

732 Skillnaden i den sista frågan kan kanske sammanställas med de tidigare iakttagna sociala olikheterna mellan dem som fått bäst hjälp av yrkesvägledare resp. föräldrar. De båda andra gäller anlagsorienteringen, och i båda fallen är det de abiturienter som gett yrkesvägledaren ett högt betyg som oftast vill veta mera. Detta k a n tolkas på åtminstone två sätt. Antingen har osäkerhet på denna p u n k t medverkat till att de besökt yrkesvägledaren, som ej förmått tillfredsställa deras behov på denna punkt. Eller också har samtalet hos yrkesvägledaren u p p m ä r k s a m m a t abiturienterna på betydelsen att ytterligare lära känna de egna förutsättningarna. Den senare tolkningen synes lättare att förena med det förhållandet att de uppfattat kontakten med yrkesvägledaren som särskilt värdefull.

Elever från

enhetsskolan

Eftersom eleverna i enhetsskolan haft en mera omfattande studie- och yrkesvägledning som reguljärt inslag i sin utbildning än de som gått genom realskola och flickskola, h a r vi velat utnyttja möjligheten till en jämförelse av inställningen hos de olika grupperna. I realskolematerialets gymnasiedel ingår 142 elever från 9 g, och i grenvalsmaterialet återfinns 84 elever som uppgett att de året närmast före gymnasiet gått i enhetsskola. I tabell 109 visas svarsprocenten i vissa frågor för pojkar och flickor i realskolematerialets gymnasiedel som gått genom enhetsskola. Procenttalen bör närmast jämföras med delvärdena för grupp Rh i tidigare tabeller. Det enda avseende där det förefaller att finnas någon tydlig skillnad mellan enhetsskoleelever och övriga är i fråga om kontakten med skolans personal i rådgivnings situationen. Både för rektor, klassföreståndare och annan

225 Tabell 109. Svarsprocenten i vissa yrkesvägledningsfrägor för elever i material Rh I som genomgått enhetsskola

R 27 Behov av upplysningar R 28 F å t t upplysningar R 30 Läst broschyrer R 31 Hjälp av broschyrer R 29 Samtliga förprickningar Föräldrar Kamrater Rektor Klassföreståndare Annan lärare Yrkesvägledare Skolläkare, läkare Skolkurator Person i valt yrke Annan person Ingen alls

Pojkar (N = 73)

Flickor (N = 69)

67 87 66 78

71 90 59 77

82 39 14 12 28 47

97 42 10 33 32 42

1 7

3 11 6 1

ja-svar (1 + 2) ja-svar ( 1 + 2 ) några (1) ja-svar (1 + 2) (1 + 2)

lärare överstiger frekvenserna i enhetsskoledelen av materialet resp. totalvärden för Rh I. Flickorna har oftare än pojkarna angett att de fått råd av föräldrar och klassföreståndare. Då jämförelsevärdena i tidigare tabeller endast avser elever som går till allmänbildande gymnasium och då enhetsskoleeleverna är ojämnt fördelade på ortstyper, har vi underkastat resultaten en närmare granskning. Därvid har även kontakten med yrkesvägledarna medtagits. I följande tablå har ortstyp 1 resp. övriga ortstyper hållits var för sig, och dessutom har de blivande fackgymnasieeleverna uteslutits ur enhetsskolegruppen. Denna jämföres nu med återstoden av Ag-eleverna i resp. ortstyper. Procent av eleverna i Rh I (Ag) som talat med resp. personer om sitt val Ortstyp 1

Rektor Klassföreståndare Annan lärare Yrkesvägledare Antal elever

Ortstyp 2—5

Enhetsskola

Realskola

Enhetsskola

11 10 27 27

1 10 11 35

11 40 35 57

5 8 9 60

1 515

Realskola

Även efter denna ytterligare kontroll står sig skillnaden mellan enhetsskolelever och realskolelever i fråga om anlitandet av skolans personal vid studie- och yrkesvägledningen. Men det finns där en markant olikhet mellan storstädernas och övriga orters enhetsskolor. I den senare gruppen har klassföreståndarna tillfrågats i avsevärt större utsträckning än i storstäderna, medan andra lärare och rektor h a r ungefär samma markeringsfrekvens i båda slagen av orter. Eleverna i 9 g kommer i ortstyp 1 från tre 15—205394

226 klasser i stora skolor på orter där realskola och gymnasium finns. I övriga ortstyper kommer de blivande gymnasieeleverna från åtta olika orter utan andra teoretiska utbildningsresurser än enhetsskola. Övergång till gymnasium torde där vara en långt mera remarkabel händelse och föranleder tydligen större uppmärksamhet från skolans sida. Eftersom formuläret uppgjordes med tanke på att huvuddelen av de tillfrågade befann sig i andra skolor än enhetsskolor, togs ej yrkesvalslärare med som separat kategori. Det uppkommer nu ett tolkningsproblem. Döljer sig yrkesvalslärarna bakom rubriken annan lärare eller avser eleverna yrkesvalsläraren när de m a r k e r a r ykesvägledare? I enhetsskolegruppen har eleverna relativt sällan markerat annan lärare och yrkesvägledare samtidigt. Procent enhetsskolelever som markerat Både annan lärare och yrkesvägledare Endast annan lärare Endast yrkesvägledare Ingendera Summa procent Antal elever

7 24 34 34 100 122

Eftersom yrkesvägledningens funktioner inom enhetsskolan skall fullgöras av yrkesvalsläraren, är det troligt att eleverna med yrkesvägledare avser yrkesvalslärare, men det är också sannolikt att en del elever tänkt på vederbörande främst som lärare och att därför i varje fall en del av de 24 procent som faller i lärarkategorin skall tillgodoräknas yrkesvalslärarna. Vi kommer då till ett sammanlagt frekvenstal som ligger mellan 65 och 41 procent, slumpvariationer oräknade. Detta tal ä r avsevärt lägre i storstäderna och avsevärt högre i enhetsskolor på mindre orter, där dessutom klassföreståndarna ofta tillfrågas. Enhetsskolornas eventuella övervikt över realskolorna i fråga om elevernas kontakt med yrkesvägledningsutbildad personal kommer helt på de svar som eleverna bokfört under rubriken annan lärare och som sannolikt delvis men långtifrån fullständigt avser yrkesvalslärare. I grenvalsmaterialet förekommer några differenser av storleksordningen kring 10 procentenheter mellan de f. d. enhetsskoleeleverna och totalmaterialet, men i intet fall uppträder en differens av denna storlek samtidigt och på ett likartat sätt hos både pojkar och flickor, varför vi ej funnit anledning att gå in på någon mera detaljerad analys. Elevernas kännedom om utbildningsförhållanden

m. m.

I alla tre frågeformulären gjordes försök att mäta elevernas kännedom om utbildningsvägar, yrken och liknande förhållanden. Tanken var att använda dessa mått som indelningsgrunder vid analysen av vissa andra frågor. De preliminära resultaten beträffande provens reliabilitet och diskri-

227 minationsförmåga var emellertid föga uppmuntrande, och vi har därför nöjt oss med att redovisa de olika provens medeltal i en sammanfattningstabell (tabell 110).

Tabell 110. Genomsnittsvärden i proven på elevernas kännedom om utbildnings förhållanden a) För samtliga material gemensamt prov (A 39, G 33, R 38). Maximipoäng 17. Medeltal vid gissning 8,5. Samtl.

R A G i?/(Ag). R II....

13,5 12,0 11,1

13,6 12,1 10,9

13,8 12,2 11,2

13,7 12,1 11,2 10,4

13,6 12,1 11,1 10,5

13,7 12,1 11,1 10,5

b) För G- och R- materialen gemensamt prov (G 34, R 39). Maximipoäng 15. Medeltal vid gissning 3. Samtl.

R G R I (Ag). R II

8,5 7,0

8,7 6,9

8,7 7,3

8,9 7,4 6,2

8,3 6,9 5,6

8,7 7,2 5,8

c) För A-materialet speciella prov. A 40: Maximipoäng 16. Medeltal vid gissning 3,2. A 41: Maximipoäng 10. Medeltal vid gissning ej möjligt att beräkna. Samtl.

R A 40. A 41.

10,2 5,5

10,1 5,2

10,7 5,6

10,7 5,6

10,0 5,2

10,4 5,4

Medeltalen överstiger i olika grad de värden som i prov med färdiga svarsförslag kunnat nås enbart genom gissning. I prov som använts i likadant skick i mer än ett material framträder genomgående en viss övervikt för den högsta eller de högre skolnivåerna, men skillnaderna är ganska små, vilket tyder på att proven varit relativt okänsliga mätare. Det finns också en svag tendens till högre genomsnittsvärden för pojkarna än för flickorna. Det är tänkbart att det föreliggande materialet kan tjäna som utgångspunkt för konstruktion av bättre prov på utbildningskännedom hos eleverna, men det finns också en risk att dessa kunskaper är i så hög grad specifika för olika utbildnings- och yrkesområden att ett generellt mått är svårt att framställa.

Sammanfattning Frågor om studie- och yrkesvägledningen har ställts till samtliga undersökningsdeltagare. Majoriteten av dem h a r upplevt behov av upplysningar

228 och råd inför sitt val och de har också ansett sig ha fått sådana åtminstone i någon mån. Nästan alla bland gymnasisterna eller de blivande gymnasisterna säger sig ha läst någon eller några broschyrer om valet, och deras inställning är också härvidlag vanligen positiv. Föräldrar, kamrater och syskon är de kategorier av personer som man oftast rådgjort med inför valet, men i de grupper som står i begrepp att lämna skolan, abiturienterna och realskolelever som ej går till gymnasium, intar också yrkesvägledarna en framskjuten ställning. Rektor, klassföreståndare och lärare har mest blivit tillfrågade när det gällt valen inom skolan. Föräldrarnas råd har betytt mera när de själva haft någon form av högre utbildning bakom sig. I gengäld har yrkesvägledarna tillmätts relativt sett större betydelse bland elever vilkas föräldrar ej haft högre utbildning. Abiturienterna önskar ytterligare information främst om sådana förhållanden som har med deras egna förutsättningar för utbildning och yrke att göra, medan grenväljarna också ofta nämnt frågor som gäller utbildningens innehåll och uppläggning samt yrkesförhållanden. Med skolöverstyrelsens termer kan man säga att abiturienterna framhäver den individuella anlagsorienteringen, medan grenväljarna också har stort behov av ytterligare kollektiv studie- och yrkesorientering. Behovet av anlagsorientering framhävs starkast av de abiturienter som funnit att yrkesvägledaren gett den mest värdefulla hjälpen. Elever i 9 g som ämnar övergå till gymnasiet skiljer sig från realskolelever i motsvarande grupp genom att de oftare angett att de rådgjort med någon av skolans lärare inför valet. Möjligen är denna övervikt beroende på förekomsten av särskilda yrkesvalslärare. Ett försök att mäta elevernas kännedom om olika utbildningsvägar o. d. i syfte att använda denna som en jämförelsevariabel ledde till alltför onyanserade resultat för att en mera omfattande användning i analysen skulle löna sig.

III

STUDIEFORMERNA

K A P I T E L 16 E l e v e r n a s i n s t ä l l n i n g till s t u d i e f o r m e r n a i s k o l a n

Den del av undersökningen, som avsåg att belysa elevernas inställning till studieformerna i skolan, har gjorts med hjälp av två frågeformulär. Det ena, kallat Arbetssätt, har besvarats av eleverna på samtliga skolstadier. Det andra, Reformförslag, har besvarats av abiturienterna. I detta kapitel skall vi studera de allmänna tendenserna i elevernas svar vid Arbetssätt. I kapitel 17 görs en jämförelse av elevernas inställning med hänsyn till skolstadium, linjetillhörighet och kön. I kapitel 19 behandlas abiturienternas svar vid Reformförslag. Där ges även en sammanfattning av alla tre kapitlen. Den inställning, som här kommer till uttryck, bör ses mot bakgrunden av elevernas upplevda studiemiljö. Det sätt varpå eleven uppfattat sin studie- och utbildningssituation kan väntas ge utslag i hans bedömning av olika studieformer. I detta sammanhang har bearbetningen begränsats till en beskrivning av elevernas inställning och dess variation mellan olika skolstadier och undergrupper av materialet. En undersökning av studieförhållandena vid fackgymnasierna göres av Norinder (1962). Frågeformuläret Arbetssätt Samtliga i undersökningsmaterialet ingående elever fick besvara ett relativt omfångsrikt formulär (bilaga 1: R 36, G 31, A 30) med beskrivningar av olika aspekter på skolarbetet. Dessa beskrivningar var ordnade i 18 uppgifter i form av parvisa jämförelser. Formuläret kommer i fortsättningen att för enkelhetens skull betecknas Arbetssätt. Eleverna ger oss två olika upplysningar genom att vid varje uppgift markera dels vilket alternativ de själva föredrar, dels vilket som enligt deras uppfattning är vanligast nu. Valet av uppgifter grundar sig på allmänna överväganden och erfarenheter samt också till en del på de intervjuer med gymnasister, som preliminärt gjordes. Någon arbetsanalys i egentlig mening har inte företagits.

232 De ernådda resultaten tyder dock på att uppgifterna har en realistisk anknytning. Formuläret innehåller alltså 18 uppgifter med sammanlagt 36 beskrivningar av skolarbetet. För att öka överskådligheten och underlätta tolkningen av elevernas svar har vi försökt gruppera uppgifterna i ett antal områden, som berör olika sidor av skolarbetet. Denna uppdelning har genomförts med stöd av interkorrelationerna mellan de alternativ i respektive jämförelsepar som eleverna föredrar. Uppgifternas samband är uttryckta i fyrfältskorrelationer och beräknade på totala abiturientgruppens svar. I bilaga 5 ges en fullständig tablå över sambanden. Med tanke på sambandens storlek är utgångsläget för en korrelationsanalys inte det allra mest gynnsamma. Med några få undantag är sambanden förhållandevis låga, och den genomsnittliga korrelationen är oberoende av tecken 0,14. En clusteranalys, en enkel form av korrelationsanalys med fördelen att den går snabbt att utföra, bedömdes ändå kunna ge stöd åt en gruppering av de 18 uppgifterna i meningsfulla områden. Tekniskt sett innebär en clusteranalys, att variablerna sammanförs i grupper eller cluster så, att variablerna inom clustret ger en maximal genomsnittlig interkorrelation och en minimal genomsnittlig korrelation med variablerna utanför clustret. Förhållandet mellan dessa båda genomsnittskorrelationer kan uttryckas i en kvot, eller B-koefficient, vilken bör vara så hög som möjligt (Fruchter 1954, kap. 2.). Vår gruppering grundar sig alltså korrelationsmässigt på i vilken utsträckning abiturienterna föredrar det ena eller andra alternativet vid de olika uppgifterna. Korrelationsanalysen gjordes på abiturientsvaren, då dessa bedömdes som det lämpligaste utgångsmaterialet för en sådan analys. Abiturienterna har genom sin längre erfarenhet av skolarbetet det säkraste underlaget för ett ställningstagande. Dessutom kan de tänkas vara bäst motiverade att med allvar besvara ett så pass besvärligt formulär, som Arbetssätt utgör. Ingenting i resultaten i övrigt tyder dock på, att detta skulle begränsa möjligheten att använda grupperingen vid linje- och grenvalsmaterialet.

Gruppering av uppgifterna i Arbetssätt Vår analys resulterar i fem områden, som ger olika aspekter på skolarbetet. I den följande översikten över dessa områden ges även uppgifter om interkorrelationer och områdets eller clustrets B-koefficient.

233 Område I

Det första området innehåller enbart två uppgifter, 5 och 7. Uppgift 5 7

Alternativ 1 Att läsa ett ämne koncentrerat under en kortare period. 1 Att varje dags schema upptar bara ett eller ett par ämnen.

2 Att sprida ut läsningen av ett ämne över hela läsåret. 2 Att samma ämne får högst två timmar på en och samma dag.

Korrelationen mellan uppgifterna är 0,54 och clustrets B-koefficient uppgår till 7,59. De två uppgifterna har bägge med ämnenas tidsmässiga fördelning att göra; å ena sidan ämnena koncentrerade under en kort period (vänstra kolumnen), å andra sidan utspridda över en längre period (högra kolumnen). Område II

Hit har vi fört tre uppgifter, nämligen 1, 3 och 16. Uppgift 1 3 16

Alternativ 1 Att läsa en kort lärobok i detalj.

2 Att läsa in en större bok och bara lära in det viktigaste. 1 Att läsa ett fåtal ämnen verkli- 2 Att läsa många ämnen för att gen på djupet. få en bredare orientering. 1 Att lära sig sådant som man har 2 Att lära sig sådant som är av direkt nytta av i sin vidare utvärde oberoende av vilken utbildning, bildning man senare väljer.

Interkor relationer Uppgift

1:1

3:1

16:1

1:1 3:1 16:1

—

.26 —

.20 .53 _

Uppgift 3 och 16 uppvisar det starkaste sambandet inom området. Uppgift 1 har ett betydligt svagare samband med dessa båda uppgifter. Clustrets B-koefficient uppgår dock till 2,75, visserligen ett betydligt lägre värde än för område I, men ändå en tillfredsställande siffra. De ingående uppgifterna bildar tillsammans en meningsfull grupp. De berör alla studiemålsättningen: dels en snäv, nyttobetonad målsättning (vänstra kolumnen), dels en bredare, allmänorienterande målsättning (högra kolumnen).

234 Område DI H i t h a r vi fört fem u p p g i f t e r , n ä m l i g e n 2, 4, 6, 8 och 17. Alternativ

Uppgift 2 4

2 Att alla elever får samma hemuppgifter. 1 Att alltid få en mindre arbetsuppgift, som skall redovisas om ett par dagar. 1 Att få detalj anvisningar a v läraren hur en uppgift skall utföras. 2 Att då och då delta i grupparbe- 1 Att hela klassen samtidigt går te, där arbetsuppgifterna varieigenom samma sak i lektionsrar från grupp till grupp inom form. klassen. 1 A t t i vissa ämnen undervisas ge- 2 A t t i alla ämnen undervisas tillsammans med kamrater enbart mensamt med elever från annan från sin egen klass. klass.

1 Att eleverna ibland får något olika hemuppgifter. 2 Att då och då få en större arbetsuppgift, som sträcker sig över en längre period. 2 Att få utforma uppgiften huvudsakligen på egen hand.

Interkorrelationer Uppgift 2:1 4:2 6:2 8:2 17:1

2:1

4:2

6:2

8:2

.27

.18 .28

.53 .25 .20

17:1 .30 .17 .16 .39

K o r r e l a t i o n e r n a i n o m d e t t a o m r å d e ä r av v a r i e r a n d e s t o r l e k . H ö g s t a s a m b a n d e t n o t e r a s m e l l a n u p p g i f t 2 o c h 8 : 0,53. Till sitt i n n e h å l l ä r de t ä m l i g e n l i k a r t a d e , s å t i l l v i d a s o m de bägge h a n d l a r o m i n d i v i d u e l l t k o n t r a m e r a u n i f o r m ! e l e v a r b e t e . N å g r a s a m b a n d ä r g a n s k a svaga, s å t. e x . h a r u p p g i f t 17 en k o r r e l a t i o n o m k r i n g 0,17 m e d fjärde och s j ä t t e u p p g i f t e n . B-koefficienten för d e t t a d u s t e r u p p g å r till 2,25, en g o d t a g b a r siffra. I n n e h å l l s m ä s s i g t u t g ö r d e s s a fem u p p g i f t e r e n m e r a h e t e r o g e n g r u p p ä n o m r å d e I och II. E m e l l e r t i d f i n n s i formerna för elevens studiearbete en gemensam n ä m n a r e , som exkluderar övriga uppgifter i formuläret. I v ä n s t r a k o l u m n e n finns d e a l t e r n a t i v , s o m t y d e r p å ett s j ä l v s t ä n d i g t o c h i n d i v i d u e l l t a r b e t e ; i h ö g r a k o l u m n e n finns d e s o m k a r a k t e r i s e r a r e t t m e r a o s j ä l v s t ä n d i g t och k l a s s b u n d e t elevarbete.

235 Område IV A v r e s t e r a n d e u p p g i f t e r h a r vi h i t fört å n y o fem, n ä m l i g e n 10, 11, 12, 13 o c h 18. Uppgift

Alternativ

10 Att läraren gör utvikningar 1 Att läraren strikt håller sig till läroboken. t. ex. i samband med aktuella händelser. Att läraren begär a t t man kri- 2 Att läraren begär a t t man enbart skall kunna fakta. tiskt skall kunna t a ställning till innehållet i undervisningen. A t t läraren t a r upp saker i annan 1 Att läraren tar upp saker i samma ordning som de står i läroordning än de står i läroboken. boken. A t t få redogöra för ett större av- 1 Att få korta frågor på fakta. snitt av läxan. A t t frågor som har beröring med 2 Att frågor som har beröring med flera ämnen tas upp i ett ämne i flera ämnen tas upp i samverkan taget. mellan ämnena.

13 18

Interkorrelationer Uppgift 10:2 11:1 12:2 13:2 18:1

10:2

11:1

12:2

13:2

18:1

.43

.24 .10

.40 .31 .18

.28 .23 .10 .10

—

—

Även h ä r ä r s a m b a n d e n av v a r i e r a n d e s t o r l e k s o r d n i n g . Uppgift 18 h a r e t t svagt s a m b a n d m e d 12 och 13. S a m m a gäller för u p p g i f t 11 och 12. I n å g r a fall f i n n s s t a r k a r e k o r r e l a t i o n : 10 o c h 12 s a m t 10 och 13. B-koeffic i e n t e n för d e t t a c l u s t e r ä r 1,88. Även o m d e t k o r r e l a t i o n s m ä s s i g a u n d e r l a g e t ä r s ä m r e ä n i de t i d i g a r e fallen, ger d e t ä n d å stöd å t s a m m a n f ö r a n d e t a v u p p g i f t e r n a u n d e r en r u b r i k . D e h ä r i n g å e n d e u p p g i f t e r n a ger en a s p e k t p å s k o l a r b e t e t , s o m n ä r m a s t h a r a t t g ö r a m e d undervisningens praktiska utformning. Alternativen i v ä n s t r a k o l u m n e n k ä n n e t e c k n a r en u n d e r v i s n i n g a v f r i a r e slag, d ä r h u v u d v i k t e n i n t e ligger p å a t t följa en b u n d e n och f a k t a b e t o n a d linje. I h ö g r a k o l u m n e n k a n vi se en m o t s a t t f o r m : f a k t a s t å r i c e n t r u m , l ä r a r e n och eleverna intar en m e r osjälvständig ställning gentemot lärobok och k u r s innehåll.

236 Område V

Återstående tre uppgifter 9, 14 och 15 har förts till detta område. Uppgift 9 14 15

Alternativ 1 Att få sina kunskaper kontrollerade genom lappskrivningar. 2 Att ha ett större antal kortare skrivningar per läsår. 1 Att skrivningsresultaten är utslagsgivande för terminsbetygen,

2 Att få sina kunskaper kontrollerade genom muntliga förhör. 1 Att ha ett fåtal stora skrivningar per läsår. 2 Att andra prestationer betyder minst lika mycket för terminsbetygen som skrivningsresultaten.

Interkorrelationer Uppgift

9:1

14:2

9:1 14:2 15:1

—

.34 —

15:1 .38 —.10 —

Vi ser att uppgift 9 har ett ganska gott samband med 14 och 15, medan dessa två sistnämnda uppgifter inte har något eller ett svagt negativt samband med varandra. Ser vi på alternativen i vänstra kolumnen kan vi av detta förhållande dra slutsatsen, att man kan föredra lappskrivningar framför muntliga förhör av två anledningar. I ena fallet på grund av en allmänt positiv inställning till ofta förekommande skrivningar ( 1 4 : 2 ) . I andra fallet vill man, att kunskapskontrollen skall ske genom lappskrivningar, emedan man föredrar, att skrivningsresultatet är utslagsgivande för ens betyg. På grundval av det korrelationsmässiga förhållandet kan två olika cluster bildas. Det ena kommer då att bestå av uppgift 9 och 14, vilka ger en B-koefficient på 4,30 och speglar en inställning, som föredrar korta och ofta förekommande skrivningar. Det andra möjliga clustret innefattar uppgift 9 och 15 med en B-koefficient på 4,05. Detta cluster kan sägas spegla inställningen till skrivningar som kunskapsmätare. Med dessa anmärkningar i minnet har vi valt, att behandla de tre uppgifterna under en rubrik. Område V har som kännetecken, att de ingående uppgifterna samtliga berör kunskapskontrollen. Som framgått av denna översikt har varje område i likhet med varje enskild uppgift två varianter, vilka karakteriserar två motsatta riktningar i attityden. Beroende på det korrelationsmässiga förhållandet har uppgifternas alternativ förts till den ena eller andra varianten. Det är godtyckligt vilken man redovisar elevernas svar för, och i denna situation har vi valt den variant, där de flesta ingående alternativen visar en positiv skillnad mellan antalet elever, som föredragit alternativet, och antalet, som ansett det vanligast förekommande.

237 I följande tablå, som sammanfattar de fem områdena, ges en karakteriserande beteckning för de alternativ, som vi kommer att redovisa elevsvaren för. I. Ämnenas tidsmässiga fördelning: koncentrerade studier (5: 1, 7: 1). II. Studiemålsättningen: praktisk, nyttobetonad inriktning ( 1 : 1 , 3 : 1 , 16:1). III. Elevens studiearbete: individuellt och självständigt arbete ( 2 : 1 , 4 : 2 , 6 : 2 , 8 : 2 , 17: 1). IV. Undervisningens utformning: friare, ej faktabetonad undervisning (10: 2, 11: 1, 12:2, 13:2, 17: 1). V. Kunskapskontrollen: större antal korta skrivningar (9: 1, 14:2) samt skrivningsresultaten utslagsgivande för betygen (9: 1, 15: 1).

Elevernas svar på formuläret

Arbetssätt

Vi skall nu övergå till att studera h u r eleverna besvarat formuläret Arbetssätt. Vi har då, som tidigare framgått, två olika svar att ta hänsyn till: dels vad som föredrages, dels vad som anses vanligast förekommande. I detta avsnitt skall vi rikta uppmärksamheten på de allmänna tendenserna i elevsvaren. Först vill vi emellertid göra några anmärkningar beträffande bearbetningen. Resultaten redovisas i form av procenttal och differenser mellan procenttal. För abiturientmaterialet gäller som tidigare, att procentvärdena är beräknade direkt på respektive total- eller undergrupper. För grenvals- och realskolematerialet gäller, att de redovisade procenttalen bygger på medelvärdesberäkningar på undergruppsvärden vid en finare fördelning. Så är grenvalsmaterialet ursprungligen uppdelat på linje, kön och ortstyp (där dock ortstyp 4 med sin ofullständiga linjeuppsättning är exkluderad), och realskolematerialet uppdelat på sökt linje, kön och nivå (Rh och Rn). Vid bearbetningen uteslöts delmaterial R II, dvs. svaren av de elever, som uppgett sig ej ha planer på fortsatta gymnasiestudier. Skälen för denna begränsning var av praktisk art. Med tanke på frågornas relevans för de olika elevkategorierna ter sig dessutom denna grupp minst intressant. Uppgifter om gruppernas storlek återfinns i kapitel 3 tabellerna 6—8. I övrigt hänvisas läsaren till bilaga 3. I kapitel 17, tabell 111 har vi sammanställt totalsvaren för de tre elevkategorierna abiturienter, grenvalselever och realskolelever med planer på fortsatta gymnasiestudier. Förutom den procentuella svarsfrekvensen vid föredrar och vanligast finns en differens mellan dessa båda tal. Denna differens betraktar vi som ett uttryck för i vilken riktning och utsträckning eleverna önskar en förskjutning i fråga om skolans arbetssätt. I följande tablå presenterar vi de alternativ, som för de tre stadierna ger ett medeltal på över 50 procent vid föredrar och samtidigt en genomsnittlig differens på över 20 procent i positiv riktning.

238 Alternativ A t t läraren gör utvikningar, t. ex. i samband med aktuella händelser (10:2) Att andra prestationer betyder minst lika mycket för terminsbetygen som skrivningsresultaten (15:2) Att frågor som har beröring med flera ämnen tas upp i samverkan mellan ämnena (18:1) Att läraren begär att man kritiskt skall kunna t a ställning till innehållet i undervisningen ( 1 1 : 1 ) . . Att ha ett större antal kortare skrivningar per läsår (14:2) A t t läsa ett ämne koncentrerat under en kortare period (5:1) Att läsa ett fåtal ämnen verkligen på djupet (3:1).

Procent föredrar

Differens

55 51

51 43

En nära nog hundraprocentig majoritet föredrar, att läraren gör utvikningar då och då ( 1 0 : 2 ) jämfört med att läraren strikt följer läroboken. Detta är genomgående det starkaste önskemålet på de tre skolstadier som vi undersökt. Helt ovanlig är dock inte en sådan undervisningsform: något över hälften av eleverna bedömer den som vanligast. Därnäst kommer ett önskemål, som berör kunskapskontrollen. Drygt 80 procent av eleverna föredrar, att inte bara skrivningsresultaten utan minst lika mycket andra prestationer (15:2) skall vara utslagsgivande för betygen. Med en positiv differens på 54 procent framstår dessutom detta alternativ som ett av de starkaste önskemålen om en förändring i förhållande till nuläget. Samverkan mellan ämnena (18: 1) är enligt elevernas bedömning en ganska ovanlig undervisningsform. I runt tal finner 80 procent det vanligast, att frågor, som har beröring med flera ämnen, tas upp i ett ämne i taget. 70 procent av eleverna finner en samverkan mellan ämnena i sådana fall vara att föredra. Omkring 70 procent av eleverna föredrar också att läraren har krav på en kritisk inställning hos eleven ( 1 1 : 1) mot att läraren begär enbart faktakunskaper. Omkring 60 procent anger det sistnämnda lärarkravet som vanligast. Det verkar således som om elevernas inställning visar ett önskemål om en förändring till att läraren mer ställer krav på att eleven kritiskt skall kunna ta ställning till innehållet i undervisningen. En positiv inställning till korta och ofta förekommande skrivningar (14: 2) finner vi hos omkring 65 procent av eleverna. Skillnaden mot procenten vanligast, 45 procent, är markant. Bortåt 80 procent bedömer det som vanligast med ett fåtal stora skrivningar per läsår. Därefter kommer ett alternativ, som har med studiernas tidsmässiga koncentration att göra. Så gott som samtliga elever finner det vanligast, att läsningen av ett ämne sprids ut över hela läsåret. Drygt hälften av ele-

239 verna visar emellertid en positiv inställning till ett motsatt arbetssätt: att läsa ett ämne koncentrerat under en kortare period. Att läsa ett fåtal ämnen på djupet ( 3 : 1 ) i motsats till en brett orienterande studieinriktning föredras av ungefär hälften av eleverna. Emellertid bedöms det förstnämnda studiesättet som ganska ovanligt. Drygt 90 procent finner den bredare studieinriktningen vanligast. Dessa sju alternativ ger en bild av elevernas starkaste önskemål sett mot bakgrunden av deras bedömning av de vanligast förekommande arbetssätten. I samtliga fall finns en markant önskan om en förändring i viss riktning. Alternativen kan inte sägas betona någon speciell sida av skolarbetet. Samtliga områden är också representerade med undantag av det tredje, elevens studiearbete. Sex alternativ har medelvärden, som underskrider 50 procent vid föredrar men samtidigt överskrider 20 procent vid differensen föredrar — vanligast. Alternativ Att då och då få en större arbetsuppgift som sträcker sig över en längre period (4:2) Att då och då delta i grupparbete, där arbetsuppgifterna varierar från grupp till grupp inom klassen (8:2) Att få sina kunskaper kontrollerade genom lappskrivningar (9:1) Att lära sig sådant, som man har direkt nytta av i sin vidare utbildning (16:1) Att eleverna ibland får något olika hemuppgifter (2:1) Att varje dags schema upptar bara ett eller ett par ämnen (7:1)

Procent föredrar

Differens

25 Med undantag av det första gäller för dessa alternativ, att majoriteten av eleverna föredrar en motsatt arbetsform, men att önskemålen om förändringar går i den riktning, som tablåns alternativ visar. De två första alternativen visar den största förskjutningen i positiv riktning. Bägge berör formerna för elevens studiearbete. Att få större arbetsuppgifter ( 4 : 2 ) föredrar i stort sett hälften av eleverna. Flertalet elever, drygt 80 procent, bedömer mindre arbetsuppgifter som vanligast. Elevernas önskemål tycks således gå i riktning mot längre arbetsuppgifter än nu. Vid alternativet om mer grupparbete inom klassen ser vi en liknande förskjutning. Ytterst få, omkring 3 procent, bedömer denna arbetsform som vanligast. Drygt en tredjedel av eleverna föredrar dock, att ett sådant arbetssätt då och då förekommer framför att hela klassen samtidigt går igenom samma sak i lektionsform. Ett markerat önskemål om mer grupparbete framträder. I fråga om de fyra sista alternativen, att få kunskaperna kontrollerade

240 genom lappskrivningar ( 9 : 1 ) mot muntliga förhör, att lära med tanke på den direkta nyttan för vidare utbildning (16: 1) mot att lära oberoende av denna nytta, att eleverna får olika hemuppgifter ( 2 : 1 ) i motsats till samma hemuppgifter för alla elever, samt att dagsschemat upptar bara ett eller ett par ämnen ( 7 : 1 ) mot att samma ämne får högst två timmar per dag varierar andelen vid föredrar kring 30 procent. Dessa arbetssätt tycks genomgående vara ganska ovanliga. Differenserna är inte lika stora som för de två första alternativen, men tyder ändå på en önskan hos eleverna om förändringar till förmån för de nyss nämnda arbetsformerna. Återstående fem alternativ har alla differenser som närmar sig ett nollvärde. Medelvärdet vid föredrar varierar mellan 55 och 24 procent. Alternativ Att få redogöra för ett större avsnitt av läxan (13:2) Att få utforma uppgiften huvudsakligen på egen hand (6:2) Att läsa en kort lärobok i detalj (1:1) Att läraren tar upp saker i annan ordning än de står i läroboken (12:2) Att i vissa ämnen undervisas gemensamt med elever från annan klass (17:1)

Procent föredrar

Differens

53 50

6 3

2 Differenserna mellan föredrar och vanligast ligger alla omkring noll, vilket innebär, att eleverna inte önskar någon förskjutning till en viss arbetsform. Den arbetsform, som föredras, anges i lika stor utsträckning vara vanligast. En sådan tolkning bygger emellertid på ett antagande om positiv korrelation mellan föredrar och vanligast så, att samma individer som föredrar alternativet, markerar det som vanligast. Detta antagande förefaller inte orimligt, men faktiska data saknas för att verifiera det. Vid de tre första alternativen försvåras bedömningen av elevernas svar ytterligare genom att andelen, som föredrar dem, uppgår till i runt tal 50 procent. Eleverna visar lika positiv inställning till uppgiftens bägge alternativ. De två sista alternativen föredras av omkring en fjärdedel av eleverna. Flertalet föredrar således, att läraren strikt följer läroboken ( 1 2 : 2 ) samt att i alla ämnen undervisas tillsammans med elever från den egna klassen (17:1).

K A P I T E L 17 Variationer i elevernas inställning till studieformerna

I detta kapitel studeras skillnader i svaren vid Arbetssätt dier, mellan linjer samt mellan pojkar och flickor.

mellan skolsta-

Arbetssätten på olika skolstadier Med tabell 111 som utgångspunkt skall vi nu jämföra de tre skolstadierna abiturienter, grenvals elever och realskolelever med planer på gymnasiestudier. I tabellen är uppgifterna ordnade enligt vår indelning i områden, och vi behandlar nu varje område för sig. I. Beträffande ämnenas fördelning i tiden kan vi skönja en tydlig tendens. Att läsa ett ämne koncentrerat och ägna kanske en hel dag åt samma ämne ( 7 : 1 ) anses av i stort sett alla elever på samtliga stadier minst vanligt, men inställningen till en sådan studieordning blir alltmer positiv ju längre upp m a n kommer i gymnasiet. Det relativt allmänt formulerade alternativet 5: 1, att läsa ett ämne koncentrerat under en kortare period, samlar dock betydligt fler röster (65 procent hos abiturienterna) än det mera konkreta förslaget 7: 1, att ägna en hel läsdag åt ett eller två ämnen (32 procent hos abiturienterna). II. Av variablerna, som förts in under rubriken studiemålsättning, finner vi de kraftigaste skillnaderna mellan materialen vid 1: 1. Ca 60 procent av realskoleleverna föredrar att läsa en kort lärobok i detalj mot ungefär hälften av grenväljarna och ca 40 procent av abiturienterna. Inom samtliga kategorier finner knappt hälften av eleverna detta studiesätt vanligast. En granskning av skillnaderna mellan föredrar och vanligast ger vid handen, att hos realskoleleverna önskemålet om »detaljstudier» snarast överväger förekomsten därav, medan ett motsatt förhållande kan observeras för abiturienternas del. Vid 16: 1 finner vi också en markant skillnad mellan de tre elevgrupperna. Knappt 30 procent av abiturienterna uppger sig föredra att studera med sikte på den direkta nyttan för vidare studier. Denna andel ökar hos grenväljarna till 35 och hos realskoleleverna till drygt 40 procent. Man anser denna studiemålsättning högst ovanlig: omkring 5 procent av samt16— 205394

242 Tabell 111. Elevernas inställning till olika arbetssätt i skolan (A 30, G 31, R 36). Procenten i de olika materialen A, G och RI, som för visst alternativ markerat »föredrar» resp. »vanligast» samt den procentuella differensen mellan dessa markeringar.

Nr

I. 5 7

II. 1 3 16

III. 2 4 6 8

17 IV. 10 11

12 13 18

V. 9 14 15

»Föredrar»

Alternativ

1 A t t läsa ett ämne koncentrerat under en kortare period 1 Att varje dags schema upptar bara ett eller ett par ämnen 1 A t t läsa en kort lärobok i detalj 1 A t t läsa ett fåtal ämnen verkligen på djupet 1 A t t lära sig sådant som man har direkt n y t t a av i sin vidare utbildning 1 A t t eleverna ibland får något olika hemuppgifter . . . 2 A t t då och då få en större arbetsuppgift som sträcker sig över en längre period . . 2 A t t få utforma uppgiften huvudsakligen på egen hand 2 A t t då och då delta i grupparbete där arbetsuppgifterna varierar från grupp till grupp inom klassen 1 A t t i vissa ämnen undervisas gemensamt med elever från annan klass 2 A t t läraren gör utvikningar, t. ex. i samband med aktuella händelser 1 A t t läraren begär a t t man skall kunna kritiskt t a ställning till innehållet i undervisningen 2 A t t läraren t a r upp saker i annan ordning än de står i läroboken 2 A t t få redogöra för ett större avsnitt av l ä x a n . . . . 1 A t t frågor som har beröring med flera ämnen t a s upp i samverkan mellan ämnena 1 A t t få sina kunskaper kontrollerade genom »lappskrivningar» 2 Att ha ett större antal kortare skrivningar per läsår.. 1 A t t skrivningsresultaten är utslagsgivande för terminsbetygen

Differens »före- 1 drar» — »vanligast»

»Vanligast» G

RI

A

G

RI

—5

—4

—3

—7

—1

57 —60 —63 —40

A

G

RI

41 A

243 liga elever uppger detta alternativ som vanligast. Majoriteten av eleverna föredrar också det som de anser vanligast: att lära sig sådant, som är av värde oberoende av vilken utbildning man senare väljer. I stort visar elevernas preferenser en förskjutning, såtillvida som man på abiturientstadiet är mer inriktad på en bredare och allmänorienterande målsättning än på lägre stadier. III. Tabellens alternativ inom området elevens studiearbete speglar en individuellt och självständigt betonad inriktning. Svarsprocenten under »föredrar» visar för alla fem variablerna på en samstämmig tendens till ökad popularitet för denna studieform ju högre man kommer i gymnasiet. Att eleverna ibland får olika hemuppgifter (2: 1) är överlag ganska ovanligt; omkring 10 procent markerar det som vanligast. Bland realskoleleverna föredras alternativet av 27 procent, hos grenväljare och abiturienter ökar detta tal till 35 procent. Längre arbetsuppgifter ( 4 : 2 ) är också ganska ovanliga, i synnerhet enligt abiturienternas uppfattning (12 procent). Att abiturienterna i minst utsträckning bedömer längre arbetsuppgifter som vanligast kan synas något uppseendeväckande, men torde kunna förklaras om man i elevernas bedömning av vad som är »vanligast» inte ser en absolut och objektiv bedömning, utan fastmer ett relativt omdöme, delvis påverkat av normer och önskemål. Omkring en tredjedel av realskoleleverna föredrar längre arbetsuppgifter. Av grenväljarna är omkring 45 procent intresserade och för abiturienterna stiger siffran till 64 procent. Omkring hälften av samtliga elever anser det vanligast att man får utforma uppgiften på egen hand ( 6 : 2 ) . Detta tilldrar sig betydande intresse bland realskoleleverna, men intresset ökar bland grenväljare och är störst hos abiturienterna med nära 60 procent, som föredrar det alternativet. Skillnaden föredrar — vanligast är också störst hos abiturienterna. Grupparbete med varierande arbetsuppgifter ( 8 : 2 ) förekommer sällan. En tredjedel av realskoleleverna har dock ingenting emot att tillämpa denna arbetsform, och de positiva svaren ökar till uppåt 40 procent för de längre komna eleverna. Att m a n undervisas tillsammans med elever från annan klass (17: 1) är också en ovanlig företeelse, utom för abiturienternas del, av vilka 40 procent anger detta som vanligast. Intresset för sådan undervisningsform är svagt bland realskoleleverna, ökar hos grenväljarna och når 36 procent hos abiturienterna. IV. Inom vårt nästa område, undervisningens praktiska utformning, finner vi en likartad utvecklingstendens jämfört med område III. Den friare och mindre faktabetonade undervisningen föredras alltmer, ju högre man kommit mot abiturientstadiet. Här kan vi även notera, att dessa alternativ med några få undantag har absolut majoritet bland eleverna. Att läraren gör utvikningar t. ex. i samband med aktuella händelser

244 (10: 2) anser gott och väl hälften av eleverna vara det vanligaste. Uppslutningen kring en sådan pedagogik är också stark. 90 procent av realskoleleverna föredrar detta framför en mera strikt framställning, och hos grenväljare och abiturienter har de positivt inställdas andel ökat till omkring 95 procent. Läraren som begär ett kritiskt ställningstagande av eleven ( 1 1 : 1) är något ovanligare; cirka 40 procent anger honom som vanligast. Drygt hälften av realskoleleverna föredrar en sådan inställning hos läraren. Intresset ökar hos grenväljarna, och bland abiturienterna uppger ungefär 80 procent, att de föredrar detta alternativ. Denna inställning har således majoritet på alla stadier, men eleverna tycks i allt högre grad vara angelägna att annat än rena faktakunskaper krävs av dem. Att läraren tar upp saker i annan ordning än de står i läroboken (12: 2) är ovanligt på alla stadier. Abiturienterna föredrar detta i störst utsträckning. Ungefär 30 procent av dem har markerat en positiv inställning. Att få redogöra för ett större avsnitt av läxan ( 1 3 : 2 ) tilltalar ungefär 40 procent av realskoleleverna och ungefär lika många anger, att detta är vanligast. På högre stadier blir denna förhörsmetod vanligare, men intresset för den ökar ännu mer. Bland abiturienterna föredrar tre fjärdedelar att redogöra för större avsnitt av läxan. Samverkan mellan ämnena anges inte som särskilt vanlig på något stadium. Omkring 80 procent av abiturienterna visar emellertid en positiv inställning till en sådan undervisningsform. Intresset är mindre på de lägre stadierna, och av realskoleleverna anger något mer än hälften, att de föredrar den. Den positiva inställningen till samverkan mellan ämnena är överlag mycket markant sett mot bakgrunden av den ringa förekomsten därav. V. Förekomsten av lappskrivningar ( 9 : 1 ) bedöms överlag som sparsam jämfört med muntliga förhör. På abiturientstadiet sjunker den andel, som anger detta som vanligast, till något över 5 procent. Av realskoleleverna finner ungefär hälften denna form för kunskapskontroll vara att föredra. På grenvalsstadiet visar man mindre intresse, och av abiturienterna har knappt en fjärdedel ansett lappskrivningarna vara att föredra. Muntliga förhör visar sig vara en mer tilltalande form av kunskapskontroll ju högre upp man kommer i gymnasiet. Samma förskjutning i inställningen finner vi beträffande alternativet att ha ett större antal korta skrivningar (14: 2) mot ett fåtal stora skrivningar per läsår. De stora skrivningarna dominerar, mest hos abiturienterna, men här är diskrepansen mellan föredrar och vanligast större. Något över hälften av abiturienterna föredrar ett flertal kortare skrivningar. Att skrivningsresultaten är utslagsgivande för betygen (15: 1) finner majoriteten vara vanligast, en majoritet, som ökar till tre fjärdedelar för grenväljare och abiturienter. Ganska få, omkring 15 procent av alla elever-

245 na föredrar detta. Som vi tidigare konstaterat önskar de flesta, att även andra prestationer skall räknas vid betygssättningen. De här genomgångna resultaten ger en ganska tydlig bild av elevernas allmänna inställning till studiernas utformning samt förskjutningar som inträffar under vägen mot abiturientstadiet. Tidsmässigt koncentrerade studier blir allt populärare ju högre upp man kommer i gymnasiet. P å alla stadier önskas detta i långt större utsträckning än det enligt elevernas uppfattning förekommer. Vi kan konstatera en tendens till ett vidare och mer allmänorienterande studiemål ju högre man kommer i studiegången. Omkring tre fjärdedelar av abiturienterna föredrar att lära sig sådant, som är av värde oberoende av senare utbildningsval. Denna inställning är anmärkningsvärd, såtillvida som man väl skulle kunna vänta motsatsen med tanke på den ökade säkerheten i valet av framtida yrke, som konstaterats i kapitel 14. Här förekommer dock stora linjeskillnader, som vi återkommer till. Beträffande formerna för elevens arbete ökas önskemålen om individuella och självständiga arbetsuppgifter. I fråga om undervisningens utformning kan vi se en liknande förskjutning till en inställning, som starkt föredrar en mindre bunden undervising med krav på en kritisk inställning hos eleven. Slutligen kunde vi notera en fallande popularitet för lapp skrivningar samt en för alla elever stark önskan, att andra prestationer än skrivningsresultat skall vara utslagsgivande för betygen.

Linjeskillnader

och könsskillnader i bedömning av arbetssätten

I det följande skall vi granska elevsvaren närmare, först för att se i vad mån elever, som valt olika linjer, har olika uppfattning om studieformerna. Därefter kommer svaren att studeras med avseende på könsskillnader. För enkelhetens skull har vi sammanfattat resultaten i tre tabeller, en för vartdera stadiet. I tabell 112—114 ges procenten, som markerat föredrar samt skillnaden mellan procenten föredrar och vanligast för de olika undergrupperna.

Linj eskillnader

I. I fråga om ämnenas tidsmässiga fördelning har vi tidigare konstaterat en klar förskjutning i inställningen så, att en form av koncentrerade studier i allt högre grad föredrages. Det visar sig emellertid, att denna ökning av procenten, som föredrar alternativ 5: 1 och 7: 1, för latinarnas del ute-

246 Tabell

112. Realskolelevernas (RI) inställning till olika arbetssätt i skolan (R Procenten som för visst alternativ angett »föredrar» samt procentuella differensen mellan »föredrar» och »vanligast». Differens »föredrar»»vanligast»

»Föredrar» Nr

Alternativ A

L

R

T

H

p 11

A

1 Att läsa ett ämne koncentrerat under en kortare period 1 Att varje dags schema upptar bara ett eller ett par ämnen II. 1 3 16

1 A t t läsa en kort lär o bok i detalj 1 Att läsa ett fåtal äm nen verkligen på djupet 1 Att lära sig sådant som man har direkt nytta av i sin vidare utbild ning

TIL 2 1 A t t eleverna ibland får något olika hemuppgifter 2 A t t då och då få en större arbetsuppgift som sträcker sig över en längre period 2 Att få utforma uppgiften huvudsakligen på egen hand 2 Att då och då delta i grupparbete där arbetsuppgifterna varierar från grupp till grupp inom klassen 17 1 A t t i vissa ämnen undervisas gemensamt med elever från annan klass IV. 10 2 A t t läraren gör utvikningar, t. ex. i samband med aktuella händelser 11 1 A t t läraren begär att man skall kunna kritiskt t a ställning till innehållet i undervisningen 12 2 Att läraren t a r upp saker i annan ordning än de står i läroboken 13 2 Att få redogöra för ett större avsnitt av läxan

36).

L

R

22 T

H

—1

—5

28 IG

10 —4 —6

p

fl

247 Differens »föredrar» — »vanligast»

»Föredrar» Alternativ

'Nr

A

L

R

T

H

P

fl

52 57 60 64 51 56 57

46 50 51 45 54 45 53

36 L

A 18

R

H

T

P

fl

1 A t t frågor som har beröring med flera ämnen tas upp i ett ämne i

V. 9 14 15

1 A t t få sina kunskaper kontrollerade genom 2 A t t ha ett större antal kortare skrivningar per

69 70 64 67 72 61 77 45 42 41 39 52 37 52 1 A t t skrivningsresultaten är utslagsgivande för terminsbetygen. . . 14 17 16 22 13 20 13 —41 —39 —42 —42 —42 —37 —45

blir efter grenvalsstadiet. Detta förhållande kan ses i nedanstående tablå, där vi förutom procenten föredrar även infört skillnaden eller tillskottet i procent röster för grenvals- och abiturientstadiet jämfört med det tidigare stadiet. Alternativ 5:1 A Linjeväljare Grenväljare Abiturienter

L

Alternativ 7:1 R

A

37 43 44 20 55 ( + 18) 63 ( + 20) 58 ( + 18) 26 ( + 6) 65 ( + 10) 62 (— 1) 66 ( + 8) 35 ( + 9)

L 18 27 ( + 9) 28 ( + 1)

R 22 27 ( + 5 ) 33 ( + 6 )

För latinarnas del verkar det således som om man efter grenvalet inte i samma utsträckning som övriga elever på A och R föredrar, att studierna i olika ämnen koncentreras till kortare perioder ( 5 : 1), och att ett dagsschema upptar bara ett eller ett par ämnen (7: 1). Ytterligare kan påpekas, att elever som valt T visar den mest positiva inställningen till att ha bara ett eller ett par ämnen på dagsschemat ( 7 : 1 ) . Det låga värdet för T vid alternativ 5: 1 hänger samman med en könsskillnad. Om den fåtaliga flickgruppen borträknas höjs procenten i nivå med övriga linjer. II. Beträffande studiemålsättningen gäller, som förut visats, en allmän tendens till att eleverna föredrar ett brett, orienterande studiesätt med allt mindre betoning av den direkta nyttan för vidare utbildning. Det minskade intresset för att lära sådant, som man har direkt nytta av i sin vidare utbildning (16: 1), uppenbarar sig emellertid i störst utsträckning på latinlinjen, där den kontinuerliga minskningen i procent är mycket tydlig ju högre man kommer i skolgången. Realarna däremot har ett konstant intresse för denna målsättning. På samtliga nivåer anger i runt tal 40 pro-

248 Tabell 113. Grenväljarnas inställning till olika arbetssätt i skolan (G 31). som för visst alternativ angett »föredrar» samt procentuella differensen »föredrar» och »vanligast».

Differens »föredrar» »vanligast»

»Föredrar» Nr

Alternativ A

L

R

p

fl

A

L

R

2G

—1

-11 — 2

- 5 —3

-63 - 6 7

-59

1 A t t läsa ett ämne koncentrerat under en kortare period 55 1 Att varje dags schema bara upp tar ett eller ett par ämnen 26 II. 1 3 16

III. 2

17 IV. 10 11 12 13 18

A t t läsa en kort lärobok i detalj 45 A t t läsa ett fåtal ämnen verkligen på djupet 54 Att lära sig sådant som man har direkt n y t t a av i sin vidare ututbildning 39 A t t eleverna ibland får något olika hemuppgifter Att då och då få en större arbetsuppgift som sträcker sig över en längre period Att få utforma uppgiften huvudsakligen på egen hand A t t då och då delta i grupparbete där arbetsuppgifterna varierar från grupp till grupp inom klassen A t t i vissa ämnen undervisas gemensamt med elever från annan klass 2 Att läraren gör utvikningar, t. ex. i samband med aktuella händelser 1 Att läraren begär att man skall kunna kritiskt t a ställning till innehållet i undervisningen . . 2 Att läraren tar upp saker i annan ordning än de står i läroboken . . 2 Att få redogöra för ett större avsnitt av läxan 1 Att frågor som har beröring med flera ämnen tas upp i samverkan mellan ämnena

Procenten mellan

p

23 V. 9 14 15

Att få sina kunskaper kontrollerade genom »lappskrivningar».. 37 Att ha ett större antal kortare skrivningar per läsår 70 A t t skrivningsresultaten är utslagsgivande för terminsbetygen. 12

fl

249 Tabell

Nr

114. Abiturienternas inställning till olika arbetssätt i skolan som för visst alternativ angett »föredrar» samt procentuella mellan »föredrar» och »vanligast».

5 7

II. 1 3 16 III. 2

17 IV. 10 11 12 13 18 V. 9 14 15

Differens »föredrar»»vanligast»

»Föredrar» Alternativ A L

1 A t t läsa ett ämne koncentrerat under en kortare period 65 1 A t t varje dags schema bara upp t a r ett eller ett par ämnen 35 A t t läsa en kort lärobok i detalj 39 A t t läsa ett fåtal ämnen verkligen på djupet 48 A t t lära sig sådant som man har direkt n y t t a av i sin vidare utbildning 28 1 A t t eleverna ibland får något olika hemuppgifter 38 2 A t t då och då få en större arbetsuppgift som sträcker sig över en längre period 66 2 A t t få utforma uppgiften huvudsakligen på egen hand 56 2 A t t då och då delta i grupparbete där arbetsuppgifterna varierar från grupp till grupp inom klassen 42 1 A t t i vissa ämnen undervisas gemensamt med elever från annan klass 34

(A 30). Procenten differensen

R

p

fl

—9 — 2 —5 —8 —2

—5

61 R

58 40 38 37

—5

—5

2 A t t läraren gör utvikningar, t. ex i samband med aktuella händelA t t läraren begär att man skall kunna kritiskt t a ställning till innehållet i undervisningen A t t läraren tar upp saker i annan ordning än de står i läroboken. . A t t få redogöra för ett större avsnitt av läxan A t t frågor som har beröring med flera ämnen tas upp i samverkan mellan ämnena

- 5 8 —61 —60 —55|—63

1 A t t få sina kunskaper kontrollerade genom »lappskrivningar»... 28 2 A t t ha ett större antal kortare skrivningar per läsår 53 1 A t t skrivningarna är utslagsgivande för terminsbetygen 12

250 cent en positiv inställning till en nyttobetonad studieinriktning. Dessa förhållanden framgår av följande sammanställning, där procenten, som föredrar 16: 1, införts för de olika grupperna. Alternativ 16:1 A Linjeväljare Grenväljare Abiturienter

L

R

33 37 37 39 ( + 6 ) 27 (—10) 40 ( + 3 ) 28 (—11) 16 (—11) 38 (—2)

Intrycket av naturvetarnas intresse för nyttoinriktade studier understöds också av att elever, som valt att gå till T, visar den jämförelsevis mest positiva inställningen till denna målsättning vid samtliga tre alternativ ( 1 : 1, 3: 1 och 16: 1). En övervikt, om än betydligt svagare, för R på abiturientnivå jämfört med tidigare stadier vid alternativen läsa en lärobok i detalj ( 1 : 1) och läsa ett fåtal ämnen på djupet ( 3 : 1) harmonierar med den nyss gjorda tolkningen. Det låga värdet vid 3 : 1 för realskolelever, som valt R, hänger samman med en könsdifferens. Det är flickorna, som drar ned detta procenttal genom att endast 38 procent av dem föredrar alternativet i fråga. Vad gäller studiemålsättningen tycks förhållandet vara så, att naturvetarna genom gymnasiet bibehåller en ganska positiv inställning till den nyttobetonade studieinriktningen. Latinarna visar en alltmer positiv inställning till att lära oberoende av den direkta nyttan. III. Vid formerna för elevens studiearbete finner vi, att de realskolelever, som valt allmän linje eller handelsgymnasium, i allmänhet visat minst uppskattning för de alternativ, som karakteriserar ett individuellt och självständigt betonat arbetssätt. Realare och »tekniker» visar på denna nivå sig mest föredra ett individuellt och självständigt betonat arbetssätt. Linjeskillnaderna är emellertid små, och de försvinner helt på de högre nivåerna. IV. Beträffande undervisningens utformning kan vi inte se någon liknande enhetlig tendens. Några skillnader skall dock framhållas. Beträffande läxförhören föredrar de blivande fackgymnasisterna i mindre utsträckning än andra elever att få redogöra för större avsnitt av läxan (13: 2 ) . Önskemålet om att läraren skall begära en kritisk inställning hos eleven (11: 1) är på linjevals- och grenvalsstadiet minst bland eleverna på allmän linje. På abiturientnivå har denna skillnad försvunnit. Eleverna på de tre linjerna tycks ha en lika positiv inställning till ett sådant krav från lärarens sida. Vi möter således ytterligare ett fall där eleverna på allmänna linjen tycks likformas med de övriga linjerna i fråga om inställningen till arbetssätten.

251 Ytterligare en skillnad inom detta område förtjänar uppmärksammas. Vid alternativet 12:2, att läraren tar upp saker i annan ordning än de står i läroboken, finner vi, att abiturienter på A har den mest positiva inställningen. Jämfört med dessa visar realarna på samma stadium ett markant mindre intresse. De föredrar uppenbarligen mer än övriga, att läraren följer läroboken. V. Inom området, som berör kunskapskontrollen, skall vi också rikta uppmärksamheten på ett par linjeskillnader. Vi har tidigare sett ett sjunkande intresse för lappskrivningar som kunskapskontroll (9: 1). Tendensen är genomgående för alla linjer, inte fullt så m a r k a n t på A som på övriga linjer. Eleverna på allmän linje visar på abiturientstadiet en mera positiv inställning till lappskrivningar i motsats till muntliga förhör jämfört med eleverna på L och R. Att skrivningarna är utslagsgivande för betygen (15: 1) föredras genomgående endast av fåtalet elever. Elever som valt T har dock en mera positiv inställning till detta alternativ än övriga linjeväljare. På abiturientnivå visar också naturvetarna större intresse för en sådan betygsättning än elever på A och L.

Könsskillnader

Vi skall slutligen peka på en del skillnader mellan pojkar och flickor i inställningen till arbetssätten. I tabell 112—114 finns redovisade procenttal för pojkar respektive flickor. I. I vårt första område, ämnenas tidsfördelning, möter vi en sådan differens vid alternativet att läsa ett ämne under en kortare period ( 5 : 1). Av abiturienterna har flickorna en mera positiv inställning till koncentration av studierna än pojkarna. Denna skillnad finns även på grenvalsstadiet, medan däremot kvinnliga och manliga linjeväljare inte visar någon olikhet i uppfattning. Förhållandet tycks alltså vara, att flickorna på de högre stadierna i större utsträckning än pojkarna föredrar att koncentrera läsningen till kortare perioder. II. När vi kommer till området studiernas målsättning, finner vi en helt entydig och för alla stadier återkommande könsdifferens vid 16: 1. Det visar sig, att pojkarna i långt större utsträckning än flickorna föredrar en praktisk och nyttobetonad målsättning. De procentuella skillnaderna är här markanta. En skillnad, som pekar i samma riktning, finns vid 3 : 1 . Pojkar på linjevalsstadiet föredrar i högre grad än flickorna att fördjupa sig i ett fåtal ämnen. Denna skillnad förstärker intrycket av flickornas mer positiva inställning till bred orientering och översiktlighet i studierna i motsats till

252 pojkarnas studiemål, som uppenbarligen är mer präglat av nyttan för vidare utbildning. Vi har också i tidigare avsnitt sett att pojkar mer än flickor betonar yrkesmotiv vid val av gymnasium och linje. Flickorna anger i större utsträckning skolmotiv. III. Av variablerna under rubriken formerna för elevens arbete tilldrar sig tre vår uppmärksamhet. Vid 2: 1 observerar vi, att bland grenvalselever flickor mer än pojkar föredrar att eleverna ibland får olika hemuppgifter. En närmare granskning avslöjar, att denna skillnad inte är genomgående för alla linjer. Reallinjens pojkar och flickor visar sig nämligen ha tämligen likartad inställning till detta spörsmål. Av bägge könen föredrar 31 procent de individuella hemuppgifterna. En på liknande sätt linjebunden könsskillnad finns vid 4 : 2 . Bland abiturienter föredrar pojkarna de längre arbetsuppgifterna i högre grad än flickorna. Skillnaderna framträder klart på A och R, medan latinarnas pojkar och flickor tycks ha samma inställning. En könsskillnad hos abiturienterna, som återkommer på alla linjer, finns vid 6: 2. Pojkarna föredrar mest att få utforma uppgiften på egen hand, medan flickorna är mera inställda på att få detalj anvisningar av läraren. Pojkarna tycks således i vissa fall ha en mera positiv inställning till självständigt arbete. De föredrar mest de längre arbetsuppgifterna och en egen utformning av arbetsuppgiften. Denna skillnad är emellertid inte återkommande vid alla jämförelser, utan framstår i första hand på abiturientstadiet. IV. Inom det fjärde området, undervisningens utformning, skall vi peka på ett fall där pojkar och flickor skiljer sig åt. Vi finner vid 11: 1, att pojkarna har den mest positiva inställningen till att läraren kräver en kritisk inställning hos eleven. Inställningen till ett sådant krav från lärarens sida blir alltmer positiv ju högre man kommer i gymnasiet, och det tycks gälla pojkarna i högre grad än flickorna. V. I fråga om kunskapskontrollen, slutligen, finns klara könsskillnader vid samtliga uppgifter. Vid 9: 1 och 14: 2 visar flickorna den största preferensen för korta och ofta förekommande skrivningar. De vill emellertid också till största delen, att andra prestationer än skrivningsresultat skall vara utslagsgivande för betygen (15: 1).

K A P I T E L 18 Abiturienternas inställning till olika reformförslag beträffande gymnasiets studieformer

Abiturienterna fick i sitt frågeformulär även ta ställning till en rad tänkbara förändringar beträffande gymnasiets arbetssätt (bilaga 1:A37). Denna uppgift, Reformförslag, skulle besvaras så, att en förändring, som bedömdes leda till en fördel för gymnasisterna, markerades med plus, medan en nackdel markerades med ett minustecken. Möjlighet att uttrycka en odeciderad ståndpunkt gavs inte på annat sätt än att man kunde underlåta att besvara uppgifterna. I ingen av de elva uppgifterna uppgår denna typ av svar till mer än 9 procent. Den genomsnittliga svarsfrekvensen ligger vid 93 procent. I tabell 115 ges resultaten i form av differenser mellan procenten positiva omdömen (plusmarkeringar) och procenten negativa omdömen (minusmarkeringar). Differenserna är ett uttryck för abiturienternas inställning till de olika reformförslagen. Uppgiften Reformförslag ingick även i Dahllöfs avnämarundersökning och finns där kommenterad (Dahllöf 1963). Med tabell 115 som utgångspunkt skall vi studera elevernas svar. De olika reformförslagen behandlas i den ordningsföljd, som deras popularitet hos abiturienterna anger. Den utan jämförelse populäraste förändringen avser större möjligheter att fritt välja ämnen utan vara bunden av fasta kombinationer (2). För samtliga elever ger vårt beräkningssätt en differens mellan positiva och negativa omdömen på nära 35 procent. På latinlinjen skiljer sig den manliga och kvinnliga uppfattningen åt så, att flickorna ser en större fördel i fria ämnesval och pojkarna en mindre. Även de manliga realarna underskrider totalvärdet. Majoriteten för en friare studiegång är emellertid på alla linjer stark. Därnäst kommer förslaget om en mera högskolemässig högsta ring (11) med ett värde på omkring 40 procent. I den mån detta kan betraktas som en önskan om friare studieformer stämmer resultatet väl med vad vi tidigare kunnat konstatera vid Arbetssätt. Intresset för friare undervisningsformer, mera självständiga och individuella arbetsuppgifter blir allt starkare j u högre man kommer i gymnasiet och kulminerar på abiturientnivå. Det bör dock anmärkas, att formuleringen av detta reformförslag är sådan, att

254 Tabell 115. Abiturienternas inställning till vissa förändringar i gymnasiets arbetssätt (A 37). Procenten positiva omdömen minskad med procenten negativa omdömen. Flickor

Pojkar Nr

önskemål om förändringar R Samtl.

Större möjligheter a t t fritt välja ämnen utan att vara bunden av fasta kombina79 tioner 89 78 76 11 En högsta ring med mera hög54 skolemässiga studieformer. . . 59 51 54 Större arbetsuppgifter a t t lösa 20 26 2G 45 på egen hand För yrket mer direkt »mat31 37 19 32 nyttiga» studier Koncentration av undervisningen i ett ämne till en viss 15 period Färre ämnen under ett och 24 19 29 samma läsår Tentamen på större kursav snitt åt gången i stället för 21 29 29 läxförhör -2 —4 —13 Mera grupparbete Bredare allmänbildning och mindre specialisering på linjer —11 19 -30 —16 och grenar 10 Möjlighet att efter nuvarande näst högsta ringen avsluta gymnasiet med ett avgångs betyg som visserligen ej be rättigar till universitets- och -35 -50 —16 —27 högskolestudier Större del av »totala» skolarbetet än nu hemma eller på bibliotek och mindre del än nu på lektionstid i skolan. (Totala arbetsbördan samma som -33 —11 -16 —18 nu.)

R

A

Samtl.

P + Fl

—4 2

5 10

—13 —2

-10

—1

—3

—9

-17

—9

—18

-25

-29

-31

-25

abiturienterna kan väntas bli tilltalade av det. Pojkarna visar sig genomgående ha en mera positiv inställning till detta förslag än flickorna. Motsvarande könsdifferens har vi tidigare funnit vid Arbetssätt. Större arbetsuppgifter (4) ger en skillnad på 23 procent. Pojkarna på linje A och L ser häri en större fördel än sina kvinnliga klasskamrater. I synnerhet gäller denna könsskillnad för allmänna linjens elever. Det liknande alternativet att få en större arbetsuppgift som sträcker sig över en längre period ( 4 : 2 ) vid Arbetssätt tilldrog sig även pojkarnas intresse i högre grad än flickornas i abiturientgruppen. Skillnader framträdde där i första hand på linje A och R. Det i stort sett nästan lika populära förslaget om mer »matnyttiga» studier (3) tilltalar också i högre grad pojkarna. Latinarna ligger förhållandevis

255 lågt här, vilket stämmer väl överens med den inställning till allmänbildning kontra nyttosynpunkter, som de visat tidigare (Arbetssätt 16: 1). Koncentration av undervisningen i ett ämne till en period (5) tilltalar däremot på alla linjer flickorna mest. Även i detta fall finner vi en god överensstämmelse med resultaten vid Arbetssätt (5: 1). En m a r k a n t linjeskillnad finner vi vid uppgift 9, färre ämnen under ett och samma läsår. Vinsten i positiva röster ligger för linje A och R över totalvärdet, 16 procent. Latinarna däremot ser till övervägande delen en nackdel i ett sådant arrangemang, vilket visar sig i den negativa differensen. För övrigt konstaterar vi några oregelbundna könsskillnader så, att pojkarna på allmänna linjen och flickorna på reallinjen dominerar i positiv inställning över sina respektive kamrater av motsatt kön. Att bli tenterad på större kursavsnitt i stället för läxförhör (6) vinner föga uppskattning hos abiturienterna. Pojkarna visar genomgående störst intresse för detta, i synnerhet de på linje A och L. Lägsta differensen noteras för latinlinjens flickor med minus 13 procent. De nu genomgångna reformförslagen har ehuru i växlande mån alla fått ett positivt röstetal, vilket tytt på en välvillig inställning till sådana förändringar hos flertalet elever. De återstående förslagen har inte väckt något sådant intresse, utan där överväger snarare de negativa omdömena. Mera grupparbete (8) får totalt en procentuell skillnad i röster för och emot på plus minus 0. Den största uppskattningen röner förslaget hos flickor på A ( + 10), den minsta hos pojkar på L (— 13). Vid Arbetssätt ( 8 : 2) fann vi också, att majoriteten av eleverna avvisade tanken på grupparbete. Man föredrar att undervisningen sker i lektionsform. Bredare allmänbildning och mindre specialisering på linjer och grenar (1), bedöms helt olika på de olika linjerna. Latinarna är de mest positiva med en plusprocent på omkring 20. Latinarnas svar här harmonierar också med deras förhållandevis minst positiva inställning till matnyttiga studier (3). Vi har också sett prov på denna inställning hos latinarna vid Arbetssätt ( 1 6 : 1 ) . Förslaget att efter nuvarande högsta ring avsluta gymnasiet med ett avgångsbetyg, som visserligen ej berättigar till universitets- eller högskolestudier (10), vinner inte majoritet på någon linje. Minst negativt mottagande får det emellertid av flickorna samt reallinjens pojkar. Av de elva förslagen får det som avser en större del av skolarbetet i hemmet och på bibliotek än nu (7) den sämsta anslutningen. Den minst negativa inställningen visar latinlinjens pojkar, den mest negativa reallinjens flickor. En viss inkonsekvens kan observeras i abiturienternas inställning. Man vill i stor utsträckning ha en mera högskolemässig högsta ring men visar inte samma positivitet ifråga om de förslag, som skulle komma att förverkligas om man fick en sådan. Större arbetsuppgifter, koncentration av

256 undervisningen, tentamina och mera arbete i hemmet och på bibliotek får en jämförelsevis svag anslutning. Förklaringen till detta kan till en del ligga i formuleringarna av de olika förslagen, men troligare är, att m a n reagerar positivt på den allmänna frasen om högskolemässiga studier utan att ha helt klart för sig vad sådana skulle komma att innebära. Sammanfattning Elevernas inställning till studieformerna har undersökts dels genom ett formulär bestående av 18 parvisa jämförelser mellan olika arbetssätt. Uppgifterna kunde grupperas i fem områden, som belyser olika sidor av skolarbetet. Dels fick abiturienterna i en fråga ta ställning till en rad reformförslag beträffande gymnasiets arbetsformer. De arbetssätt, som eleverna visar den mest positiva inställningen till och samtidigt har en stark önskan om en förskjutning mot i förhållande till vad de bedömer som vanligast, är att läraren gör utvikningar, t. ex. i samband med aktuella händelser; att andra prestationer än skrivningsresultaten är utslagsgivande för terminsbetygen; att frågor, som har beröring med flera ämnen, tas upp i samverkan mellan ämnena och att läraren begär att man kritiskt skall kunna ta ställning till innehållet i undervisningen. Abiturienterna har dessutom en stark positiv inställning till en friare studiegång med större möjligheter att välja ämnen utan att vara bunden vid fasta kombinationer. De önskar också starkt en mera högskolemässig högsta ring, men är inte lika intresserade av en del arbetsformer, som är typiska för en sådan, t. ex. koncentration av undervisningen till något ämne i taget, tentamina på större kursavsnitt, mer arbete i hem och på bibliotek. En del förskjutningar i elevernas inställning tycks inträffa på vägen genom gymnasiet. Koncentrerade studier blir allt populärare ju högre man kommer, i synnerhet bland flickorna. På högre stadier har man även ett mer allmänorienterande studiemål än tidigare. Detta gäller dock ej realarna, utan främst latinarna och flickorna. Önskemålen om mera självständiga och individuella arbetsuppgifter samt friare undervisningsformer ökar ju högre man kommer i gymnasiet.

IV

SAMMANFATTNINGAR

17—205394

K A P I T E L 19 S a m m a n f a t t a n d e översikt

De föregående kapitlen avslutas med sammanfattningar som successivt redogör för undersökningens uppläggning och resultat. Det har emellertid ansetts önskvärt att också ge en samlad översikt över hela undersökningen, som tillåter en något större frihet än kapitelsammanfattningarna vid urvalet ur den mängd av data som redovisats. En tredje sammanfattning finns i form av en engelsk »summary» som till sin uppläggning påminner om denna översikt. Några exempel ur resultaten Hälften av de realskolelever som övergår till gymnasium finner det vara »självklart» att de skall göra det, medan övriga har haft vissa svårigheter att bestämma sig. Ungefär lika stor del finner det självklart att de skall välja just den linje de har bestämt sig för. Två tredjedelar av dem som ej övergår till gymnasium förklarar att de skulle ha varit intresserade av någon fackskola, om sådana funnits införda. Ej heller skulle så få av de blivande gymnasisterna kunnat överväga ett sådant alternativ. Yrkesplaner som nödvändiggör fortsatta studier, osäkerhet om yrkesvalet och god anpassning till skolarbetet är viktigast bland elevernas självupplevda motiv att börja i gymnasium och välja linje. Man slutar i och med realskolan av de motsatta skälen. Yrkesinriktningen spelar en större roll bland pojkar än bland flickor liksom på fackgymnasierna och reallinjen än på övriga linjer. Objektivt sett påverkar betygsnivå och social bakgrund i hög grad valet av gymnasiestudier. Dessutom finns det tydliga skillnader mellan pojkar och flickor och mellan orter med olika utbildningsresurser. Betygsinriktningen är betydelsefull för linjevalet, men även kön och social bakgrund är medbestämmande. Elevernas linjeval sammanfaller rätt väl med deras inställning till skolämnen och intresseområden och med deras yrkesplaner. Grenvalet bestäms i stort sett av samma faktorer som linjevalet.

260 Gymnasister och abiturienter bedömer sitt val av gymnasiestudier positivt och få skulle i efterhand vilja ha valt något annat. Däremot skulle rätt många velat gå på en annan linje. Detta gäller särskilt latinlinjens elever. När abiturienterna ser tillbaka på sina gymnasiestudier, finner många av dem att de skulle ha velat läsa mer i ämnen som engelska, matematik och franska. Däremot skulle de ha velat ägna mindre tid åt främst kristendomskunskap och latin. Språk som ryska och spanska lockar många som nu inte haft möjlighet att läsa dessa ämnen. I det framtida gymnasiet skulle abiturienterna vilja att självständiga studier övades mera, och de skulle också vilja lägga större vikt på samhällsorientering, moderna språk, naturvetenskaplig allmänbildning och matematik. De enda inslag som majoriteten av eleverna skulle vilja minska är de klassiska språken. Hälften av abiturienterna tänker direkt efter studentexamen börja en viss angiven fortsatt utbildning. Ytterligare en fjärdedel avser att göra det efter komplettering eller praktik. Flertalet av de återstående är osäkra om sitt val, och nästan ingen är inriktad på att börja ett arbete direkt efter studentexamen. En stor del av abiturienterna har fått slå det yrke ur hågen de helst velat välja. Ofta är det läkare, ingenjör eller gymnastiklärare man inte tror sig kunna bli, och anledningen är främst låga betyg. Undersökningens syfte och uppläggning Undersökningen har haft till syfte att belysa gymnasieutbildningen från elevernas synpunkt. Den viktigaste aspekten har därvid varit elevernas syn på de val som de måste träffa på olika stadier i utbildningen, men även deras inställning till ämnen och studieformer har blivit föremål för undersökning. Undersökningen har gjorts med hjälp av frågeformulär som eleverna fått besvara i skolan. Frågeformulären har riktat sig till elever på tre olika skolstadier, nämligen abiturienter (ringarna III 3 och IV4 i allmänbildande gymnasium), grenväljare (ringarna I 3 och II 4 ) samt elever i de klasser i allmän realskola, flickskola och enhetsskola, från vilka övergång till treårigt resp. fyraårigt gymnasium normalt äger rum. De olika elevgrupperna har i undersökningen betecknats med A, G resp. R. Frågeformulären besvarades i april 1961. För abiturienternas del var detta mellan studentskrivningarna och den muntliga examen. För övriga elever sammanföll besvarandet av våra formulär ungefär med tidpunkten för anmälan om grenval resp. ansökan till gymnasium och val av gymnasielinje. Abiturientundersökningen har gjorts inom ett urval av var tionde elev i abiturientringarna. Sammanlagt har 962 abiturienter besvarat frågeformulären, vilket kan beräknas motsvara 87 procent av stickprovet.

261 Grenvalsmaterialet omfattar 2 944 elever eller 89 procent av ett stickprov av klassvis uttagna elever inom orter av olika struktur. Realskolematerialet, vilket som helhet omfattar 90 procent av ett stickprov uttaget på motsvarande sätt som i grenvalsringarna, har behandlats uppdelat efter elevernas planerade val. De grupper som blivit föremål för närmare undersökning är dels 3 293 elever som höstterminen 1961 avsåg att börja i allmänbildande gymnasium eller fackgymnasium (material R I), dels 1 633 elever som ej hade för avsikt att övergå till gymnasium vare sig omedelbart eller senare (material R II).

Bakgrund till undersökningen av valsituationerna Den del av rapporten som berör valsituationerna inleds med en forskningsöversikt (kapitel 4 ) . Denna visar att ett mycket omfattande empiriskt material finns, som belyser olika faktorers samband med valet av utbildning och yrke, medan däremot försöken att på ett mera teoretiskt sätt sammanfatta resultaten ännu befinner sig på ett relativt tidigt utvecklingsstadium. Den redogörelse för våra egna undersökningar som har lämnats är ytterligare ett bidrag till det empiriska materialet, medan däremot försöken att integrera resultaten inom någon teoretisk ram har måst anstå till ett annat sammanhang. Till vägledning för behandlingen av vårt eget material har dock varit den teoretiska grundsyn som representeras av bl. a. Super och som betraktar valet av yrke inte som ett beslut vid ett visst tillfälle utan som led i en process, som kan spåras långt tillbaka i individens utveckling och som utgör en viktig aspekt av hans personliga och sociala mognad. I denna undersökning har vi gripit ut en del av denna process, som kan kallas det explorativa — det prövande och utforskande — stadiet. För de ungdomar som fortsätter teoretiska studier utöver den obligatoriska skolgången karakteriseras detta stadium av en rad viktiga, av skolans organisation betingade valsituationer. De erfarenheter som eleven gör av skolarbetet mellan valtillfällena fungerar som en realitetsprövning av hans föreställningar om sina egna förutsättningar i relation till de krav som ställs. Steg för steg låter de honom modifiera sin inriktning. En undersökning av denna valprocess bör egentligen ske i ett längdsnittsmaterial, dvs. på elever som kan följas genom olika valsituationer. Här har detta av tidsskäl ej varit möjligt, utan i stället har tvärsnitt fått studeras vid några viktiga valtillfällen. Dessa är, som framgått av materialöversikten, valet mellan gymnasiestudier och annan verksamhet efter realskolan (motsv.), valet av linje inför inträdet på gymnasium, valet av gren för de två högsta ringarna samt valet av utbildning eller annan verksamhet efter studentexamen. En överblick över de valmöjligheter som erbjuder sig vid de olika tillfällena erhålls lättast i kapitel 5.

262 Kapitlen 6—12, som redovisar faktorer i samband med val av gymnasium, linje och gren, har disponerats efter en kronologisk princip. Först har inträdet i gymnasiet behandlats i kapitel 6—10 i förhållande till olika faktorer, sedan har grenvalet studerats på motsvarande sätt i kapitel 11—12. Eftersom likheterna mellan linjeval och grenval har visat sig stora, är det i denna översikt lämpligt att släppa den kronologiska uppdelningen och i stället ta varje grupp av undersökningsvariabler för sig för båda tillfällena. Övergångs- och valfrekvenser Det förekommer alltjämt betydande variationer i övergångsfrekvens från realskola (motsv.) till gymnasium mellan pojkar och flickor, mellan orter med olika tillgång till högre utbildningsanstalter och mellan socialgrupper. Visserligen är ingen av dessa faktorer ensam lika stark som elevernas betygsnivå närmast före övergångstillfället, men de spelar ändå en avsevärd roll, vilket särskilt framgått av analyserna i kapitel 8 i anslutning till tabell 32, där betyg, kön, socialgrupp och föräldrarnas utbildning hållits under kontroll genom gruppindelning. Bland elever med betyg över medianen har vi kunnat iaktta en variation från 97 procents övergångsfrekvens för pojkar i socialgrupp 1 till 46 procent för flickor i socialgrupp 3 vilkas föräldrar ej gått i minst realskola. Bland elever med betyg under medianen är motsvarande yttervärden 75 procent för pojkar i socialgrupp 1, vilkas båda föräldrar gått i minst realskola, och 11 procent för flickor i socialgrupp 3 vilkas föräldrar ej fått en sådan utbildning. Spännvidden är alltså stor mellan olika elevgrupper i fråga om sannolikheten att övergå till gymnasium. Även valet av linje influeras av dessa faktorer. Flickornas dominans på latinlinjen och pojkarnas på reallinjen är ju allmänt bekant. Intressant är emellertid att som här skett i kapitel 8 i anslutning till tabell 37 kunna iaktta hur denna tendens slår igenom även vid hänsynstagande till den relativa betygsnivån i språk resp. realämnen. Endast en kraftig övervikt för språkbetygen kan få en majoritet av pojkarna att välja en icke realbetonad linje (dvs. A, L och H ) . Endast flickor i den högsta kvartilen enligt realämnesbetygen väljer med mer än 50 procents sannolikhet en realbetonad linje (R och T ) . Vid val mellan R och T går endast pojkar med tydlig översikt för realämnesbetyg i förhållande till språkbetyg med någon större sannolikhet till det tekniska gymnasiet. Det bör påpekas att förhållandena när det gäller övergång till fackgymnasier redan kan ha ändrats, eftersom viktiga förändringar i fråga om deras geografiska spridning och organisation (bl. a. det nya treåriga handelsgymnasiet) ägt rum efter undersökningstillfället. Denna reservation berör även resultat i det följande. Den största andelen av elever från hem med högre social bakgrund återfinns på latinlinjen och den lägsta bland dem som tänkt välja handelsgymnasium. Den största skillnaden finns mellan de allmänbildande gymnasielinjerna å ena sidan och fackgymnasierna å den andra. Fackgymnasiernas

263 huvudsakliga rekrytering från lägre socialgrupper torde sammanhänga med att dessa studievägar fortare för fram till en användbar yrkesutbildning. På allmänna gymnasiet ligger allmänna linjen lägst och bland grenarna de s. k. A-kombinationerna på L och R, vilket dock delvis torde avspegla det förhållandet att de senare huvudsakligen förekommer på orter med ett mindre inslag av högre socialgrupper, där elevunderlaget ej räckt till för alla tre linjerna.

Säkerheten inför valen Vi har sökt belysa elevernas säkerhet inför de olika valsituationerna dels genom att direkt fråga h u r lätt eller svårt det varit för dem att bestämma sig, dels genom att ställa dem inför alternativa valmöjligheter. Den direkta frågan om självupplevd säkerhet har i samtliga fall fått svaret att valet varit »självklart» som mest positiva svarsmöjlighet, och i samtliga fall har detta svar tilldragit sig de flesta rösterna — kring 50 procent av resp. material. Variationerna i frekvens för detta svar ger intressanta upplysningar om förhållanden som influerar på säkerheten. Samma faktorer som påverkade övergångsfrekvensen till gymnasium — betyg, kön, socialgrupp och föräldrarnas utbildning — påverkar också den säkerhet eleverna känner vid valet. Men det förefaller som om den sociala bakgrunden har en större och betygen en mindre betydelse för den självupplevda säkerheten än för övergången som sådan. Höga betyg och låg social bakgrund tenderar visserligen att ge en högre övergångsfrekvens än den omvända kombinationen. Men elever med hög social bakgrund och låga betyg finner oftare övergång till gymnasiet »självklar» än elever med höga betyg och låg social bakgrund. Betygsskillnader och sociala skillnader ligger sannolikt i hög grad bakom de differenser som kunnat iakttas beträffande säkerheten i gymnasievalet hos dem som tänker sig till olika linjer. Fackgymnasierna med deras lägre sociala sammansättning har en lägre andel väljare för vilka övergång till gymnasiet varit självklar. En liknande skillnad finns mellan allmänna linjen å ena sidan och latin- och reallinjerna å den andra. Såväl betygsnivå som social bakgrund kan här spela in. Pojkarnas högre procenttal bland gymnasieväljarna motsvaras följdriktigt av en högre procent flickor som tycker att valet att inte fortsätta är självklart. Differenserna i elevernas upplevelse av linjevals- resp. grenvalssvårigheter har i kapitel 11 lett till följande delvis hypotetiska generalisering. Om en viss linje (eller gren) är typisk för exempelvis pojkar, så tycker också en större andel av pojkarna på denna linje (gren) än genomsnittligt, att valet varit självklart. Detta gäller t. ex. reallinjen för pojkarna och latinlinjen för flickorna, reallinjens matematiska gren för pojkarna och reallinjens biologiska gren för flickorna. Vi antar nu att det bland dem,

264 som vid det första valtillfället gått dit pojkar resp. flickor vanligen går och bedömt detta val som självklart, finns åtskilliga som ej är klara över sitt val på längre sikt. Vid nästa valtillfälle råkar de därför ut för svårare avgöranden än de elever gör som ej träffat vad vi kallat könstypiska val. Tydligast framträder detta i de svårigheter som latinlinjens flickor upplever i grenvalssituationen. Enligt denna hypotes — som ej helt kan kontrolleras annat än i en följ dundersökning av en och samma grupp av elever — är alltså inte den ena valsituationen generellt svårare än den andra, utan svårigheterna uppträder vid olika tillfällen för olika individer. Vissa elever med en obestämd inriktning skjuter upp sina svårigheter en bit i taget genom att följa med strömmen. Liksom linjevalet samvarierar med förhållandet mellan språkbetyg och realämnesbetyg kan motsvarande variationer iakttas mellan olika betygskombinationer i fråga om procenten som ansett valet självklart. Så har t. ex. elever med övervikt för realämnesbetyg i större utsträckning än genomsnittligt ansett sitt val av reallinjen självklart. De realskolelever som varit särskilt osäkra vid sitt val av reallinjen har i kapitel 10 jämförts med ett urval av dem som betraktat detta val som självklart. De förra visar sig vara osäkrare också i att övergå till gymnasium överhuvudtaget, har fler alternativa linjeval och påverkas mer av omgivningens exempel och råd. De har en mindre bestämd yrkesinriktning och deras intressen och betyg pekar mindre klart på reallinjen. Säkerheten i valet av gymnasium har indirekt belysts genom frågor om inställningen till fackskolor som alternativ till gymnasiestudier. Detta intresse är störst på de linjer där eleverna minst ofta betraktat valet som självklart. I linjevalssituationen är andrahandsval av linje vanligare i de grupper som mindre ofta upplevt sitt val som självklart. Här föreligger alltså stöd för den subjektiva graderingen av lättheten att välja. Grenväljare och abiturienter har visat stort intresse för tekniska och merkantila grenar inom det allmänna gymnasiets ram.

Elevernas motiv för valen Ett huvudmoment i undersökningen har varit att belysa elevernas självupplevda motiv för val av gymnasium, linje och gren. Färdiga formuleringar av olika »skäl» har funnits att gradera. Bland skälen kan man urskilja olika huvudgrupper, och vi skall i stort sett följa dessa i sammanfattningen. Eleverna ger yrkes planerna en framskjuten plats såväl när det gäller valet mellan gymnasium och annan verksamhet efter realskolan som när det gäller linjeval resp. grenval. Även ett »negativt» yrkesmotiv för att gå i gymnasium förekommer emellertid ganska ofta — man fortsätter därför att man ej bestämt sig för ett yrke. Pojkarna har oftare än flickorna angett

265 yrkesskäl för att de övergår till gymnasium och för den linje och gren de väljer, medan flickorna oftare har hänvisat till sina yrkesplaner som motiv för att de ej fortsätter i gymnasiet. Fackgymnasierna och reallinjen motiveras oftare än övriga linjer med yrkesskäl. De skäl som jämte yrkesplanerna ligger högst i rangordningarna sammanhänger med elevernas anpassning till skolarbetet. Otillräckliga betyg är det vanligaste skälet till att man ej fortsätter i gymnasium, och även på den positiva sidan förekommer betygen relativt högt på listan. Man väljer linje och gren under hänvisning till sitt intresse för ämnena och anpassar valet efter betygen i de ämnen man får läsa. På det hela taget är det flickorna som oftast motiverat sitt gymnasieval med god skolanpassning, och pojk a r n a har oftare angett låga betyg, dålig trivsel eller praktisk inriktning som skäl att sluta. Med någon tillspetsning kan man säga att pojkarna dras till högre utbildning av sina yrkesambitioner men hindras ibland av dålig skolanpassning. Flickorna lockas att fortsätta av god skolanpassning men deras yrkesambitioner är ofta sådana att de lika gärna stannar kvar på en lägre utbildningsnivå. I linje- och grenvalssituationerna verkar ämnesintressen och ämnesbetyg starkast på latinarna. Eleverna själva uppfattar inte familjeekonomi, utbildningsresurser på orten och påverkan från omgivningen som tillnärmelsevis lika viktiga skäl för och emot i valsituationerna som yrkes- och skolmotiven. De kommer alla i rangordningarnas mitt eller slut. Motiven för val av gymnasium har också studerats med eleverna uppdelade enligt betygsnivå och social bakgrund. I stort sett uppträder de differenser mellan olika undergrupper som kunde väntas med hänsyn till motivens art. Skälet att betygen är tillräckliga nämns långt oftare av elever över betygsmedianen, och de sociala variablerna ger starkast utslag i påståendet att det alltid varit meningen att eleven i fråga skall ta studentexamen. När det gäller linjevalet, stämmer elevernas deklarerade motiv överens med deras faktiska betygsnivå i olika ämnesgrupper. Man väljer linje så att man får läsa ämnen där man har höga betyg och slipper sådana med låga. Även här finns det alltså ett stöd för elevernas subjektiva gradering av skälen.

Inställning till skolämnen En viss motsvarande kontroll kan när det gäller ämnesintressena göras med hjälp av elevernas gradering av intresset för olika skolämnen. De har fått ange vilka ämnen de skulle vilja läsa många timmar i veckan, vilka ämnen några få timmar och vilka ämnen de ej alls skulle vilja läsa. I förhållande till såväl linjeval som grenval visar de önskade ämnena en betydande överensstämmelse med dem som eleverna genom sitt val kommer att få läsa. Av linjernas karaktärsämnen är det egentligen endast latin på L

266 och merkantila ämnen på H som fått avsevärt lägre röstetal än h u n d r a procent, och i båda fallen är det de moderna språken som ämnena h a r svårt att hävda sig mot. Latinet har låga frekvenser i förhållande till sin ställning på schemat också i grenvalssituationen. Inställningen till skolämnena vid de olika valtillfällena har emellertid intresse ej bara såsom valfaktorer utan också i och för sig, och det kan därför vara skäl att här få en överblick över de olika ämnenas ställning. Bland ämnena intar engelska en särställning i positiv riktning med det högsta röstetalet på alla tre skolstadierna. Modersmålet och tyska kommer näst därefter, också med höga frekvenser. I en mellangrupp återfinns historia, geografi, biologi, franska, matematik och gymnastik. Bland dessa ämnen har matematik och franska en bättre ställning bland abiturienterna än bland de yngre. För historia är förhållandet det omvända. I en sista grupp av sådana ämnen som alla elever läst återfinns fysik och kemi, teckning och musik samt kristendomskunskap. De nu gjorda jämförelserna mellan ämnena bygger på rangordningar enligt totala röstetal. Mellan grenvals- och realskolematerialen kan också mera exakta jämförelser göras på grundval av svarsfrekvenserna för olika linjer. Därvid visar det sig att vissa ämnena tydligt och generellt gått tillbaka i popularitet från linjevals- till grenvalssituationen. Det gäller realämnena kemi, fysik, tekniska ämnen, biologi och möjligen matematik, dock mera bland latinarna än bland övriga linjers elever. Det gäller också kristendom och geografi, dock främst på reallinjen. I någon mån kan en tillbakagång spåras även för tyska och engelska. Mera lockande i grenvalssituationen är i gengäld filosofi, som först nu kan väljas, modersmålet, främst på latinlinjen, och franska utom på reallinjen. Den allmänna tendensen går alltså snarast från det naturvetenskapliga till det humanistiska hållet. En motsvarighet härtill kan vi också iaktta i de icke skolämnesbundna svaren på ett intresseschema (jfr nedan). Mellan abiturienter och övriga kan ingen sådan procentjämförelse göras med hänsyn till olikheterna i svarskategorier. Vi vill emellertid erinra om att abiturienterna önskade en förstärkning av främst engelska, matematik och franska och en minskning av kristendomskunskap, historia och latin. Liknande önskemål om en förstärkning av de moderna främmande språken och en minskning av de klassiska framkom i en fråga om betydelsen av olika ämnesområden i det framtida gymnasiet. De moment som allra mest framhävdes var dock ökad vana vid självständiga studier och ökad orientering i det moderna samhällslivet. I fråga om språken har abiturienterna också gjort en bedömning av sina färdigheter i olika moment. Mest framträder ett önskemål om ytterligare övning i att tala och att förstå det man lyssnar till.

267 Intressena Inställningen till olika intresseområden har utan direkt bindning till skolämnena studerats i realskole- och grenvalsmaterialen med hjälp av ett intresseschema innehållande rubriker på fingerade radio- och TV-program. Intressena har jämförts med elevernas tänkta linje- och grenval. Linjerna L, R, T och H har markanta intresseprofiler med en positiv övervikt för områden som ligger nära resp. linjers inriktning. Linje A intar däremot en mera odeciderad mellanställning utan särskilt framträdande genomsnitt för exempelvis samhällsinriktade intressen. I grenvalssituationen skiljer sig grenarna tydligt åt inom resp. linjer med de s. k. A-kombinationerna närmast erinrande om motsvarande grenar på allmänna linjen. Inbördes skiljer sig dessa senare främst genom olika inställning till det naturvetenskapliga området — sociala grenen är härvidlag positiv och den språkliga negativ. Flickorna har högre genomsnittsvärden än pojkarna för estetiska, humanistiska och socialt-humanitära intressen, medan pojkarna ligger högre huvudsakligen på det teknisk-naturvetenskapliga området. I medicinsk-biologiska intressen är könsskillnader däremot nästan obefintliga. Det tycks ske en intressemässig utveckling från realskole- till grenvalsstadiet i humanistisk och estetisk riktning, medan däremot genomsnitten för teknisk-naturvetenskapliga och merkantila intressen tenderar att sjunka. Yrkesplanerna Eleverna har i alla tre undersökningsmaterialen fått tala om vilket yrke de siktar mot. Bland linjeväljarna uppgav ca 40 procent av pojkarna och drygt 25 procent av flickorna ett bestämt yrke. I grenvalssituationen var dessa procenttal snarast lägre för att åter stiga i abiturientmaterialet, där de håller sig kring 50 procent. Samtidigt sjunker andelen som ej alls uppgett yrke från omkring 10 procent i de yngre grupperna till 3 procent bland abiturienterna. Även andra tecken tyder på en växande säkerhet beträffande yrkesvalet, där tillväxten dock ej är kontinuerlig utan huvudsakligen äger rum nära gymnasiets slut. De uppgivna yrkena har relaterats till linje- och grenval dels sammanförda till »realyrken» och vissa övriga grupper, dels mera frekventa yrken var för sig. Valet av R, T och grenar med realbetonad inriktning är markant för realyrkena, medan däremot de övriga yrkesgrupperna ej visat en motsvarande homogenitet i valhänseende, något som delvis torde sammanhänga med gruppernas brokigare yrkessammansättning, delvis med reallinjens mångsidigare användbarhet i fortsatt utbildning. Av abiturienterna planerar ungefär hälften att direkt efter studentexamen och ev. värnplikt börja fortsatt utbildning, medan en fjärdedel först ämnar komplettera eller praktisera. Civilingenjör och läkare är de vanligaste yrkena i kompletteringsgruppen, socionom i praktikgruppen.

268 Ej mindre än omkring 40 procent av abiturienterna säger att de hellre skulle valt ett annat yrke än det de nu siktar mot. Oftast är det läkare man ej anser sig ha utsikt att bli, men även tekniska yrken och gymnastiklärare är vanliga i detta sammanhang. För låga betyg är det vanligaste skälet till att man ej kan förverkliga sina önskningar, men latinarna hänvisar också ofta till felaktigt linjeval. Utbildningens längd och kostnader har oftare verkat avskräckande för flickorna än för pojkarna.

Tillfredsställelse med valen Ämnesinställning, intressen och yrkesplaner hör hemma bland valfaktorerna och har därför tagits upp i anslutning till elevernas självupplevda motiv för valen. Delvis kan de emellertid också — och detta gäller särskilt hos abiturienterna — ses som uttryck för valens utfall. Är inställningen negativ till ämnena man valt, är yrkesplanerna utsiktslösa på grund av felaktiga val — då är det också tecken på att valen utfallit mindre väl. Emellertid har vi även frågat mera direkt om elevernas tillfredsställelse med val av gymnasium, linje och gren och vad de eventuellt i stället skulle ha velat välja. Abiturienterna har i ungefär två tredjedelar av fallen använt det mest positiva svarsalternativet om sitt val av gymnasium, medan det däremot är bara realarna som når samma nivå beträffande linjevalet. Minst tillfreds med sitt linjeval är pojkarna på latinlinjen, och de anger också rätt ofta någon annan linje som de hellre skulle ha velat gå på, när de nu bedömer det i efterhand, önskemål om grenbyten som inte tillika är linjebyten är relativt sällsynta. På allmänna linjen är eleverna mest belåtna med valet av social gren. På latinlinjen är de »helklassiska» flickorna mer tillfredsställda med sitt val än övriga, och på reallinjen gäller detta de »matematiska» pojkarna, sålunda de grupper som gjort de ämnes- och intressemässigt mest specialiserade valen.

Studie- och yrkesvägledningen Till stöd för elevernas val bedrivs studie- och yrkesvägledning. Vi har på vissa punkter undersökt i vilken grad eleverna begagnar sig av denna, hur de bedömer den hjälp de fått och vilka ytterligare informationsbehov de skulle vilja ha täckta. Flertalet elever har åtminstone i någon mån ansett sig få hjälp genom de vägledande åtgärderna. Bland dem de personligen rådgjort med om sitt val återfinns yrkesvägledarna i större utsträckning endast i de grupper som stått i begrepp att lämna skolan. I studievalssituationerna kommer lärarna in, och i samtliga fall föräldrar, äldre syskon och kamrater. Elever från hem där föräldrarna själva ej har en motsvarande teoretisk utbildning säger of-

269 tare att de fått bästa hjälp av yrkesvägledarna, medan barnen till föräldrar med högre utbildning oftare nämner föräldrarna i detta sammanhang. Abiturienterna önskar ytterligare information främst om sina egna förutsättningar i olika hänseenden, medan grenväljarna även i hög grad vill veta mera om utbildnings- och yrkesförhållanden.

Studieformerna Bland eleverna finns ett starkt intresse för friare studieformer på gymnasiet enligt vad som framkommit vid bedömning av olika arbetssätt och olika förslag om förändringar. Koncentration av läsningen i tiden och koncentration på vissa ämnen, individualiserade arbetsmetoder och en undervisning som inte bara strikt följer läroboken utan medger utvikningar kring aktuella händelser och som befordrar samverkan mellan ämnena i gemensamma frågor ingår i elevernas önskemål. Man är kritisk mot att skrivningsresultaten får en alltför stark inverkan på betygen, men bland skrivningarna tenderar m a n att föredra fler och kortare framför få och längre. Abiturienterna lockas av högskolemässiga arbetsformer men de visar sig vid närmare granskning ha en mindre positiv inställning till vissa saker som utgör komponenter i ett sådant arbetssätt, t. ex. tentamina på större avsnitt och ökat arbete på bibliotek och hemma med motsvarande minskning av schemabunden undervisning.

Avslutande

synpunkter

I den nu gjorda översikten över undersökningens resultat har endast ett urval av det deskriptiva materialet kunnat medtas. Trots begränsningen till vad vi bedömt som viktigare resultat är det ändå svårt att få ett enhetligt grepp om undersökningen. Det sammanhänger med dess karaktär av fältundersökning syftande till att ge en överblick över förhållanden inom ett vidsträckt område. På vissa punkter har analysen kunnat fördjupas, men även härvidlag har urvalet av problem att detalj studera fått ske restriktivt med hänsyn till tidsplan och kostnader. Det är vår förhoppning att såväl vi själva som andra forskare skall få tillfälle att mera ingående behandla vissa delar av undersökningsmaterialet. Vi tror också att resultaten kan utgöra lämpliga utgångspunkter för hypotesprövande undersökningar i nya material av specialproblem i samband med valsituationerna. Ej minst är det önskvärt att längdsnittsundersökningar med upprepat studium av samma individer kommer till stånd, och här kan bl. a. det nu insamlade materialet tjäna som utgångspunkt. Undersökningen delar denna översiktligt deskriptiva karaktär med många andra undersökningar inom området för studie- och yrkesval. Men som vi ovan anfört finns också ansatser till ett mera teoretiskt grepp, framför allt

270 i Supers och hans medarbetares försök att skapa en integrerad teori för yrkesutvecklingen, varav valen av studieväg utgör en del. Individen ställs där inför valsituationer som är av synnerligen stor betydelse för hans framtida placering inom yrkeslivet. Det är av våra resultat tydligt att redan det första av de val vi studerat — valet mellan att börja i gymnasium och ej — i hög grad färgas av de framtida yrkesplanerna, låt vara att de för en majoritet av eleverna ännu är ganska obestämda och att studieresultat och studieintressen tenderar att gå före. Någon större skillnad i detta hänseende kan knappast heller iakttas mellan linjevalet vid inträdet i gymnasium och grenvalet ett eller två år senare. Verklighetsfaktorer, i form av såväl personliga förutsättningar som förhållanden i den yttre omgivningen, får en allt större betydelse ju längre fram i yrkesutvecklingen man kommer, och detta framträder med särskild skärpa i de utsiktslösa yrkesönskningarna hos många abiturienter. Teorin skiljer mellan yrkesnivå och yrkesinriktning. Dessa har sin motsvarighet även i faser av yrkesutvecklingen som hör till studietiden. Vår undersökning har •— återigen — tydligt demonstrerat sambandet mellan nivå och skolprestationer, social bakgrund, värderingar och intressen. Studie- och därmed i viss grad yrkesinriktningen har visat sig stå i samband bl. a. med skolprestationernas inriktning, med intressen och värderingar. Samtidigt är det med hänsyn till både nivå och inriktning tydligt att marginalerna ej är snäva och att sambandet med varje faktor för sig är ganska ofullständigt. Vissa konstellationer av faktorer leder däremot till en mycket hög sannolikhet för en viss typ av val, och egentligen skulle det kanske i vissa fall vara mer fruktbart från forskningssynpunkt att koncentrera sin uppmärksamhet på dem som avviker från det normala mönstret än på dem som ansluter till det, t. ex. flickor ur lägre socialgrupp som trots betyg under medianen tänker fortsätta i gymnasium. Detta uppslag har vi emellertid ej haft tillfälle att fullfölja inom denna rapports ram. över huvud taget torde ett studium av »marginalväljare» vara givande, vilket vi i någon mån har fått belägg för vid undersökning av linjebytare och av särskilt osäkra linjeväljare. En fältundersökning som denna är med nödvändighet intimt knuten till den organisatoriska ram vari den företas. Frågorna gäller nuvarande gymnasieorganisation, och svaren är givetvis i striktare mening ej tillämpliga på något som på väsentliga punkter avviker från de vid undersökningen rådande förhållandena, vare sig med hänsyn till organisation eller elevmaterialets sammansättning. Mest påverkad av den nuvarande organisationen är sannolikt elevernas inställning till olika ämnen såsom den undersökts med våra frågor. Det är omöjligt att här frigöra sig från den möjligheten att elevernas gjorda val i kombination med deras kännedom om timplanen influerat deras markering av vilka ämnen de vill läsa. Därmed har överensstämmelsen mellan ämnes-

271 inställning och val ökat utöver vad man kunnat vänta vid en mera fri värdering av ämnena. När nu för vissa obligatoriska ämnen röstetalen ändå är förhållandesvis låga, ger denna felkälla emellertid snarast ännu större anledning att observera resultaten. Andra resultat som givetvis är bundna till den gällande organisationen är skillnader mellan linjer och grenar, men de har intresse redan därigenom att de belyser den nuvarande organisationens sätt att fungera. Som exempel kan vi nämna latinlinjens för det stora flertalet elever alltför snävt humanistiska inriktning, som framkommer i en rad olika sammanhang i undersökningen, eller intresset för komplement av merkantil och teknisk inriktning till det nuvarande grensystemet. Tesen att undersökningsresultaten är situations- och materialbundna får å andra sidan ej drivas för långt. I sådant fall skulle varje undersökning av detta slag ha endast ett högst begränsat intresse. Även om exempelvis linjeskillnaderna hänför sig till nuvarande linjer, så kan man generalisera vissa av resultaten till att avse grupper av elever med varierande inriktning, vilka lägger huvudvikten på olika motiv i de valsituationer de möter under sin utbildning. Vi har elever som är tidigt yrkesbestämda och som väljer huvudsakligen från denna utgångspunkt. Vi har elever för vilka det tills vidare främst gäller att nå en viss utbildningsnivå, till vilken man söker sig fram genom val bestämda av tidigare skolprestationer, ej minst dem som utfallit negativt. Vi har elever för vilka tillfället att få studera vissa intressanta ämnen är det avgörande. Elever av dessa slag går nu i olika utsträckning till olika linjer. Även om linjesystemet skulle ändras skulle de olika typerna av elever sannolikt finnas kvar men fördela sig på ett annat sätt i de nya förhållandena. Också de mekanismer som ligger bakom elevernas säkerhet i de olika valsituationerna, för att ta ytterligare ett exempel, synes vara av så generell natur att de kan överföras till nya situationer.

Summary

Purpose (Chap. 1) This monograph reports a questionnaire study among the students of the Swedish gymnasium, i.e. the upper part of the secondary school that qualifies for university entrance. The main purpose is to study the students' reactions in the different choice situations brought about by the organization of the gymnasium. In addition to this the attitudes of students to school subjects and to educational practices are investigated. Choice situations (Chap. 5) (1) Towards the end of the lower secondary school (the realskola, age level 13—16 years) the pupils have to decide whether they shall go on to the gymnasium or leave school for vocational training. If they decide to go on they have to choose between five different streams: a general (A), a classical (L), a scientific (R), a technical (T), and a commercial (H). (2) One or two years later they have to elect a more specialized branch within their stream. In R, for instance, they can choose between a biological and a mathematical-physical branch. (3) W h e n leaving the gymnasium at the age of 19—20 years they are faced with a new choice situation. Samples (Chap. 4) We have studied these choice situations in three cross-sectional national samples. At the first level (sample R) we compare 3293 pupils in the realskola electing different streams of the gymnasium and 1633 pupils leaving the higher type of secondary school. At the second level (sample G) we study 2944 students in the gymnasium electing different branches of the streams. At the third level (sample A) we study 962 students immediately before their matriculation. In addition to the introductory chapters now referred to we have a survey of the variables in Chapter 2 and a research survey in Chapter 4. The variables are listed in Table 1, which refers to Bilaga (i.e. Appendix) 1 a—c 18—205394

274 where the questionnaires are to be found. The results are reported in Chaps. 6—-18 and summarized in Chap. 19. Some of the main results, grouped according to variables instead of choice situations, will now be reviewed. Choice frequencies and Confidence in choices (Chaps. 6, 8, 11) The choice of the gymnasium instead of leaving school is positively related to attainment in the realskola and to the occupational and educational status of the parents. So is the pupils' confidence in having made the right decision. In the table below we compare high and low groups according to school marks and family background in these variables. The first two lines show the percentages that go on to the gymnasium, and the last two lines the percentages among those continuing that characterize their choice as easy and »self-evident». High school marks Father's occupational level Parents' educational level Per cent of pupils going on to gymnasium: , boys girls Per cent of pupils finding the choice of gymnasium "self-evident": boys girls

Low school marks

High High

Low Low

High High

Low Low

96 92

77 53

71 47

27 14

82 72

45 36

55 50

28 22

The variations are great in both variables, but the social background seems more important for confidence than for the actual choice. The reverse conclusion can be made in respect of attainment. Also the choice between streams is correlated with attainment and social background. The classical and scientific streams attract students of a somewhat higher level in these respects than the general, technical, and commercial ones. Also the difference between a pupil's school marks in mathematics and science and his marks in languages has a predictive value for the choice of stream. The confidence in having made the right choice varies between streams and between sexes. Boys more often find their choice of the scientific stream "self-evident" and girls the choice of the classical. Choice motives (Chaps. 7, 11) The students' perception of their choice motives has been studied by means of pre-coded questionnaire items describing various reasons for continuing or dropping out and for electing a certain stream or branch. As an example we list those items getting the highest ratings in the choice situations mentioned.

275 Going on to the gymnasium: "It is necessary for me to go to the gymnasium tion I would like." (Marked by 68 per cent.)

to be able to enter the occupa-

Leaving school: "My school m a r k s are not high enough to allow me to enter the gymnasium." (66 per cent. It should be observed that a selection of students takes place. Both qualification level and competition for places make it impossible for some pupils of the realskola to enter the gymnasium.) Electing a certain stream (sample R) or branch (sample G): "That's where I find the subjects that interest me most." (74 and 75 per cent respectively.) The reasons most often endorsed can be grouped into two clusters — vocational motives and school adjustment motives — which on the average seem to be equally strong. Boys, however, tend to give vocational reasons for their decision to continue, and explain their decision to leave with low school m a r k s and lack of interest in school work. Girls, on the other hand, tend to go on because of good school adjustment and to leave because of lower vocational aspirations. They differ in a similar way also in the reasons they give for electing a certain stream or branch. The motives given by the students are in a meaningful way related to the students' attainment and social background and to their interests and vocational plans as indicated by other parts of the questionnaire. Attitudes to school subjects (Chaps. 9, 12, 13) There is a high degree of correspondence between the school subjects belonging to a certain stream and the proportion of the students of this stream that like to study them. Latin, however, which is a compulsory subject in the classical stream does not compare so well to other subjects, especially modern languages, in the same stream. At all levels English is the subject that receives the highest proportion of positive mentions. Next come Swedish and German. Lowest in the rank order among subjects studied by all pupils in the realskola are physics, chemistry, drawing, music, and religion. Interests (Chaps. 9, 12) An interest inventory was administered to the R and G samples. The profiles of boys and girls can be studied in Figs. 6 and 12. The profiles in standard units of various lines and branches are found in Figs. 7 and 13. Girls are higher than boys in artistic (estetiska), verbal-linguistic (hu-

276 manistiska), and social (socialt-humanitära) interests. Boys excel mainly in the technical and physical-science field (teknisk-naturvetenskapliga). The differences are small in the fields of social science (juridisk-samhällsvetenskapliga), business (merkantila), and medicine and biological science (medicinsk-biologiska). All streams except the general (A) have profiles with marked characteristics. Between the R and G level a development seems to take place in the direction from technical and business to artistic and verbal-linguistic interests. Vocational plans (Chaps. 9, 12, 14) In the part of the R sample that goes on to the gymnasium, about 40 per cent of the boys and 25 per cent of the girls mentioned one specific occupation that they planned to choose. This proportion increases to about 50 per cent in sample A. The majority of the pupils' choices of streams and branches are in good correspondence with their actual vocational plans. But evidently a sizeable number of the students change plans during their time in the gymnasium because no less than 40 per cent of sample A say that they would have liked more to take up another occupation than they now plan. In most cases their leaving marks are too low to allow them to gain entrance to the type of professional education that they need to become, for instance, a physician or a civil engineer. Many of those who have studied classical subjects explain their failure to reach the desired occupation with a wrong choice of stream. Satisfaction with choices (Chap. 13) Most students have rated their satisfaction with the streams and branches chosen very positively. Least satisfied are the students of the classical stream, which compares well with their attitude to the study of Latin and the rather narrow range of their vocational repertoire. Guidance (Chap. 15) Vocational counselors seem to be more important to students coming from homes with lower educational status than to students whose parents themselves have attended schools above the compulsory level.

Educational practices (Chaps. 16, 17, 18) The students' attitudes to various educational practices were studied by means of two questionnaires. One of them, Work methods, was answered by all samples. It consisted of descriptions arranged in pairs. For each pair

277 the student had to decide which one he preferred and which he fonud most frequently used. In the analysis the descriptions were grouped into five clusters, characterized here by one of the extremes. I. Concentration of subjects in time II. Specialized goals III. Individualized methods of work IV. Unconventional teaching V. Written examinations In most pairs a discrepancy was observed between the proportion of the students regarding a method as most frequent and the proportion preferring it. On the whole the names of the clusters indicate the direction of change preferred. Also differences between school levels, streams and sexes were observed. The results are corroborated by the other questionnaire, Reforms, answered only by the oldest students (sample 4 ) .

Concluding remarks A survey like the one reported here is necessarily closely related to the school system within which it takes place. There it serves the practical purpose of an evaluation of the system, and this study is for a State Committee planning a reform of the Swedish gymnasium. On the other hand many of the choice mechanisms found to be operative in this context seem to be of a rather general nature, and it should be possible to integrate them within a more general framework describing the educational and vocational development of the individual such as, for instance, the one developed by Super and his collaborators. This, however, remains to be done for this study as well as many intensive analyses of the data. The cross-sections now investigated can also provide the initial data for follow-up studies and longitudinal analyses that are necessary to check some of the hypotheses put forward on the basis of the cross-sectional comparisons.

Litteraturförteckning

Boalt, G.: Skolutbildning och skolresultat för barn ur olika samhällsgrupper i Stockholm. Akad. avh. Sthlm 1947. Carlsson, G.: Social mobility and class structure. Lund 1958. Chesire, L., Saffir, M. och Thurstone, L. L.: Computing diagrams for the tetrachoric correlation coefficient. Chicago 1933. Dahllöf, U.: Kursplaneundersökningar i matematik och modersmålet. SOU 1960:15. Dahllöf, V.: Kraven på gymnasiet. SOU 1963. Dahn, P.: Studier rörande den studerande ungdomens geografiska och sociala härkomst. Lund 1936. Darley, J. G. och Hagenah, T.: Vocational interest measurement. Minneapolis 1955. Deming, W. E.: Some theory of sampling. New York 1950. Fellenius, V.: Studieintressen och yrkesplaner hos Stockholmsläroverkens gymnasister 1944—1945. Föredrag vid 28 :e svenska läroverkslärarmötet i Stockholm 1946. Fjellander, I.: Skolungdomens yrkesplaner. Arbetsmarknadsstatistik utgiven av Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen. Specialundersökningar 1956:1, 5, 7, 1957:4, 1958: 7. Flanagan, J. C. m. fl.: Design for a study of American youth. Boston 1962. Fruchter, B.: Introduction to factor analysis. New York 1954. Ginzberg, E. m. fl.: Occupational choice. New York 1951. Halsey, A. H. (utg.): Ability and educational opportunity. OECD 1961. Henricson, S. E.: Högstadieelevernas inställning till yrken, ämnen och ämnesval m. m. Skolberedningen. Stencil 1961. Holland, J. L.: A theory of vocational choice. Journal of Counseling Psychology, 6, sid. 35—45, 1959. Husen, T.: Begåvning och miljö. Sthlm 1948 ( a ) . Husen, T.: Till frågan om den selektiva migrationen ur intellektuell synpunkt. I: Studia psychologica et paedagogica II. Lund 1948 (b). Husen, T.: Testresultatens prognosvärde. Lund 1950. Husen, T.: Educational structure and the development of ability. I: Ability and educational opportunity utg. av A. H. Halsey. OECD 1961. Härnqvist, K.: Yrkesplaner hos stockholmsgymnasister. Praktisk psykologi 1, 1946. Härnqvist, K.: Den manliga gymnasieungdomens utbildningsplaner och dessas samband med vissa psykologiska och sociala variabler. I—IL Stencil 1949— 1950. Härnqvist, K.: Beräkning av reserver för högre utbildning. I SOU 1958: 11. Härnqvist, K.: Individuella differenser och skoldiffenrentiering. SOU 1960:13. Johannesson, I.: Differentiering och social utveckling. I SOU 1960:42.

279 Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen: Skola och yrke (årlig översikt). Kungl. Skolöverstyrelsen: Aktuellt från skolöverstyrelsen. 1957. Kungl. Skolöverstyrelsen: Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier. Sthlm 1959. Kungl. Skolöverstyrelsen: Gymnasieorganisationens omfattning fram till år 1965. I—II Sthlm 1959. Kungl. Statistiska Centralbyrån: Folkräkningen den 31 december 1950: IV. Moberg, S.: Vem blev student och vad blev studenten? Akad. avh. Malmö 1951. Moberg, S. och Quensel, C. E.: Studenternas sociala ursprung, betyg i .studentexamen, vidare utbildning, yrkesval m. m. 1945 års universitetsberedning IV. SOU 1949:48. Neymark, E.: Selektiv rörlighet. Akad. avh. Sthlm 1961. Norinder, Y.: Om elevernas studieförhållanden och studieresultat. Skola och samhälle 1962, sid. 97—117. Eamund, B.: Kommunal flickskola och praktisk realskola. En undersökning angående elevrekrytering m. m. Skolberedningen. Stencil 1960. Roe, A.: The psychology of occupations. New York 1956. Rothney, J. W. M.: Guidance practices and results. New York 1958. Siegel, S.: Nonparametric statistics. New York 1956. Skolberedningen: Grundskolan. SOU 1961: 30. Strong, E. K. Jr.: Vocational interests of men and women. Stanford 1943. Strong, E. K. Jr.: Vocational interests 18 years after college. Minneapolis 1955. Studentsociala utredningen: Betänkande och förslag angående studentsociala stödåtgärder. SOU 1948: 42. Super, D. E.: The psychology of careers. New York 1957. Super, D. E. och Bachrach, P. B.: Scientific careers and vocational development theory. New York 1957. Super, D. E. m. fl.: Vocational development. New York 1957. Svensson, A.: Testningar för komplettering av skolstatistikens individualuppgifter. Pedagogiska institutionen, Göteborg. Stencil 1961. Terman, L. M. och Oden, M.: The gifted child grows up. Stanford 1947. Thorndike, R. L. och Hagen, E. P.: Ten thousand careers. New York 1959. Tiedeman, D. V.: Decision and vocational development. Personnel and Guidance Journal 40, sid. 15—21,1961. Wicksell, S. och Jerneman, T.: Betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena. SOU 1935: 52. Wicksell, S. och Larsson, T.: Utredning rörande de svenska universitets- och högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden. SOU 1936:34.

BILAGA la

Frågeformulär R för realskolematerialet

Gymnasieutredningen heter en statlig kommitté som just nu utreder hur gymnasiet i framtiden skall vara utformat. I kommitténs arbete ingår också undersökningar över hur elever i dagens skola upplever den skolutbildning de får. Du har blivit uttagen att delta i en sådan undersökning, som samtidigt äger rum i en mängd skolor över hela Sverige. Det är därför vi nu ber dig besvara frågorna i detta formulär och göra det både noggrant och uppriktigt. När du är klar med frågorna skall du lägga in formuläret i svarskuvertet och klistra igen det. Kuvertet skickas därefter genom Rektorsexpeditionens försorg till Pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet, som skall bearbeta undersökningen. Varken dina lärare eller någon annan som du känner kommer alltså att få se svaren. De resultat som vi kommer att redovisa till Gymnasieutredningen är procenttal, medeltal o. dyl. för en mängd elever tillsammans och aldrig uppgifter om enskilda klasser eller elever. Vi tackar på förhand för din medverkan, som är nödvändig för att undersökningen skall ge tillförlitliga resultat och bli till nytta för dem som om några år kommer att gå i skolan. Göteborg i mars 1961 Pedagogiska institutionen

Frågorna i det följande skall oftast besvaras genom kryss (X) framför olika »färdiga» svar. När någon fråga skall besvaras på annat sätt framgår det av sammanhanget. De nummer som står framför svaren skall vara till hjälp vid bearbetningen. Först ber vi dig att fylla i några uppgifter om dig själv. Efternamn: Samtliga förnamn:

Födelsetid:

1 år

Skola:

månad

dag

Rutorna här och på andra ställen är avsedda för den statistiska bearbetningen. Skriv inte något i dem 1

282 11 12 13 24 25 26

33 44 55 23 34

Parallellavdelning: 1 2

a 3 b 4

Klass i realskola:

3 Hemort: 1 2 3

Klass i flickskola: 27 28 29

35 46 57

Klass i enhetsskola: 10

9 g

c d

5 6

e f

J a g har m i t t hem i samma stad (köping, kommun) som min skola ligger i. Jag har m i t t hem på annan ort och är inackorderad i eller nära den ort där min skola ligger. Jag reser dagligen mellan hemorten och min skola.

4 Faderns (målsmans) yrke (ange detaljerat):

5 Faderns (målsmans) utbildning: 1 2 3

Folkskola, yrkesskola Folkhögskola Realskola, lägre ingenjörsutbildning eller liknande Gymnasium (vanligt, tekniskt, handels-), seminarium

4 5 6 Faderns (målsmans) ålder:

Universitet, högskola

år

7 Moderns (målsmans) yrke (ange detaljerat): 8 Moderns (målsmans) utbildning: 1 2 3 4 5 9 Moderns (målsmans) ålder:

Folkskola, yrkesskola Folkhögskola Realskola, flickskola eller liknande Gymnasium (vanligt, tekniskt, handels-), seminarium Universitet, högskola

år

10 Hur många syskon har du? 11 H u r många av dem är äldre än du? 12 H u r många av dem går eller har gått i gymnasium (vanligt, tekniskt, handels-)? 13 Denna uppgift ifylles av elever i realskolans avslutningsklass (5 5 , 4 4 , 3 3 ) och av elever i klass 9:

1 2

J a g har sökt inträde i gymnasium (vanligt, tekniskt, handels-) eller kommer snart a t t göra det. J a g kommer troligen ej a t t söka inträde i gymnasium.

283 14 Denna uppgift ifylles av elever i realskolans näst högsta klass och av elever i flickskolan:

1 2 3

Jag har sökt inträde i gymnasium eller kommer snart att göra det. Efter nästa läsår avser jag att söka inträde i gymnasium (vanligt, tekniskt, handels-). Jag kommer troligen ej att söka inträde i gymnasium.

Den som markerat svar nr 1 på frågan 13 eller 14 skall fortsätta direkt till fråga 15 på nästa sida. Den som markerat svar nr 2 på fråga 14 skall hoppa över de närmaste frågorna och börja på fråga 23 på sid. 4 Den som markerat svar nr 2 på fråga 13 eller nr 3 på fråga 14 skall hoppa över de närmåste frågorna och börja på fråga 24 på sid. 5.

Frågorna 15—22 skall bevaras av dem som i fråga 13 eller 14 angett att de sökt inträde i gymnasium eller snart kommer att göra det.

15 Var det lätt för dig a t t bestämma dig för att söka in i gymnasium? 1 Det var självklart a t t jag skulle börja i gymnasium. 2 Det var inte lätt a t t bestämma sig, men nu när det är gjort, har jag en känsla av a t t ha valt rätt. 3 Det var mycket svårt att bestämma sig och det är inte omöjligt att jag ändrar mig och inte börjar. 16 H ä r kommer en lista över olika skäl att man börjar i gymnasiet. Tänk lite över vart och ett av skälen som nämns nedan och sätt ett kryss ( X ) för det som du tror haft betydelse, när du bestämt dig för a t t börja. Sätt sedan ett kryss till för de viktigaste så att de blir dubbelmarkerade ( x X) och ett tredje kryss för det allra viktigaste ( X X X). 1 J a g behöver gå i gymnasium för a t t komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt. 2 Det finns gymnasium i eller nära min hemort, så därför är det lätt a t t fortsätta. 3 Mina betyg är såpass bra att jag kan komma in i gymnasium. 4 Mina föräldrar har råd att låta mig fortsätta i skolan. 5 Mina bästa vänner skall i regel fortsätta i gymnasium. 6 Man klarar sig inte nu för tiden utan högre utbildning. 7 Mina föräldrar vill att jag skall studera, och jag rättar mig efter deras önskningar i det fallet. 8 Mina kamrater har r å t t mig att fortsätta. 9 Lärare har r å t t mig a t t fortsätta. 10 J a g trivs så bra med skolarbetet a t t jag helst vill fortsätta. 11 E n mycket stor del av klassen tänker fortsätta till gymnasiet. 12 Det har alltid varit meningen att jag skall t a studentexamen. 13 P å gymnasiet blir man allmänbildad och får lära sig saker som m a n alltid har n y t t a av längre fram i livet. 14 J a g tycker bättre om teoretiska studier än om praktiskt arbete. 15 J a g vet inte vilket yrke jag skall välja, så det är bäst a t t gå kvar i skolan.

284 17 Vilken gymnasieväg har du sökt till/tänker du söka till? Sätt 1 framför den väg du valt i första hand, 2 för den du sökt/tänker söka till i andra hand. Allmän linje Latinlinje Reallinje Tekniskt gymnasium Handelsgymnasium 18 Är det någon av ovannämnda vägar du egentligen hellre skulle ha valt men som nu inte finns på så nära håll, att du anser dig ha möjlighet a t t välja den? 1 Nej 2 J a (ange vilken): 19 Var det lätt för dig a t t bestämma dig för vilken väg (gymnasieform och linje) du i första hand skulle söka till? 1 Det var självklart a t t jag skulle välja den vägen. 2 Det var inte lätt a t t bestämma sig, men nu när det är gjort har jag en känsla av att ha valt rätt. 3 Det var mycket svårt a t t bestämma sig och det är inte omöjligt a t t jag ändrar mig och försöker få en annan linje. 20 H ä r kommer en lista över olika skäl a t t välja den gymnasieform och linje man skall söka till, dvs. för din del den väg du angett som nr 1 i fråga 17. Sätt ett kryss ( X ) för vart och ett av de skäl som du tror haft betydelse när du bestämt dig. Sätt sedan ett kryss till för de viktigaste skälen så att de blir dubbelmarkerade (X X) och ett tredje kryss för det allra viktigaste (X X X ) . 1 Den linjen leder fram till de yrken som är bäst betalda. 2 Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig mest. 3 Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i. 4 Den linjen leder fram till de yrken som intresserar mig mest. 5 Där skall mina bästa vänner gå. 6 Den linjen vill mina föräldrar a t t jag skall välja. 7 Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i. 8 Den linjen ger flest möjligheter vid valet av yrke. 9 Den linjen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har t ä n k t välja. 10 Lärare har r å t t mig a t t välja den linjen. 11 Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning. 12 Den linjen bör man gå om man vill bli verkligt bildad. 13 Pojkar bör gå den linjen. 14 Flickor bör gå den linjen. 15 Den linjen finns i eller nära min hemort. 21 Om den linje du nog hamnar på inte är den du i första hand söker till, hur stor nackdel är det för dig att komma på den linjen i stället? 1 Mycket stor nackdel 2 Ganska stor nackdel 3 Ganska liten nackdel 4 Mycket liten nackdel 22 Under de två sista åren av vanligt gymnasium delas varje linje upp på två grenar. Vet du redan nu vilken gren du troligen kommer a t t välja och vilken är det i så fall? (De s. k. A-kombinationerna finns bara där A-linje saknas.)

285 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Allmänna linjens sociala gren Allmänna linjens språkliga gren Latinlinjens halvklassiska gren Latinlinjens helklassiska gren Latinlinjens nyspråkliga gren (s. k. A-kombination) Reallinjens biologiska gren Reallinjens matematiska gren Reallinjens nyspråkliga gren (s. k. A-kombination) Reallinjens sociala gren (s. k. A-kombination) Vet inte så mycket om grenarna att jag skulle kunna välja nu Vet inte så mycket om mina yrkesplaner att jag skulle kunna välja nu Kommer troligen a t t gå på tekniskt gymnasium Kommer troligen a t t gå på handelsgymnasium

Den som besvarat fråga 22 går genast över till fråga 27 på sid. 6.

Fråga 23 skall besvaras av dem som i fråga 14 angett att de avser att söka inträde i gymnasium efter nästa läsår.

23 Vad beror det på a t t du tänker v ä n t a ett år med a t t söka till gymnasium? (Mer än ett svar får markeras) 1 Jag tänker söka till fackgymnasium (tekniskt, handels-). 2 I den skola där jag vill gå finns ingen 4-årig linje som jag kan eller vill välja. 3 För a t t kunna hävda mig i konkurrensen om platserna på den linje jag vill gå måste jag vänta ett år. 4 För a t t nu slippa byta skola och kamrater vill jag vänta ett år. 5 J a g är fortfarande något osäker om jag skall gå i gymnasium, och därför vill jag skjuta upp avgörandet ett år. 6 J a g är osäker på vilken linje jag skall välja och därför vill jag v ä n t a ett år. ÄU 7 Annat (ange vad): *' Den som besvarat fråga 23 går genast över till fråga 27 på sid 6.

Frågorna 24—26 skall besvaras av dem som i fråga 13 eller 14 angett att de troligen ej kommer att söka inträde i gymnasium.

24 Var det lätt för dig a t t bestämma dig för a t t göra något annat än att börja i gymnasium? 1 Det var självklart a t t jag inte skulle börja i gymnasium. 2 Det var inte lätt a t t bestämma sig, men nu när det är gjort har jag en känsla av a t t ha valt rätt. 3 Det var mycket svårt att bestämma sig och det är inte omöjligt att jag ändrar mig och ändå börjar. 25 Här kommer en lista över olika skäl att man inte börjar i gymnasiet. Tänk lite över vart och ett av skälen som nämns nedan och sätt ett kryss ( x ) för de skäl som du tror haft betydelse, när du bestämt dig för att inte börja. Sätt sedan ett kryss till för de viktigaste så att de blir dubbelmarkerade ( x X) och ett tredje kryss för det allra viktigaste ( x X X).

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Jag behöver inte ga i gymnasium för att komma till det yrke som jag helst vill ägna mig åt. Det finns inget gymnasium i eller nära min hemort, så därför är det besvärligt att fortsätta. Mina betyg är inte så bra att jag kan komma in i gymnasium. Mina föräldrar har inte råd att låta mig gå i skolan längre. Mina bästa vänner skall i regel inte fortsätta i gymnasium. Man klarar sig bra i samhället även utan högre utbildning. Mina föräldrar vill a t t jag skall studera, men nu har jag r ä t t a t mig efter deras önskningar länge nog och vill sluta. Mina kamrater har avrått mig från att fortsätta. Lärare har avrått mig från att fortsätta. Jag trivs så dåligt med skolarbetet, att jag helst vill sluta. De flesta i klassen tänker inte fortsätta till gymnasiet. Det har aldrig varit meningen att jag skulle gå mer än i realskola (flickskola, enhetsskola). På gymnasiet blir man visserligen allmänbildad, men man lär sig inget som man med säkerhet har n y t t a av längre fram i livet. J a g tycker bättre om praktiskt arbete än om teoretiska studier. J a g vill helst börja arbeta och tjäna pengar nu. För flickor lönar det sig inte att t a studentexamen. Just nu är det gott om bra platser även för dem som inte har någon högre examen.

26 Vad tänker du göra närmast efter du slutat i realskolan (flickskolan, enhetsskolan)? 1 Börja praktisera för a t t komma in på viss utbildning, nämligen (ange vilken): 26.1 2

Börja yrkesutbildning, nämligen (ange vilken):

3 Börja arbeta (ange yrke eller arbetsplats):

4 5

Annat (ange vad): Vet inte

26.4 Återstående frågor skall besvaras av alla.

27 När du planerat vad du skall göra i fortsättningen — börja i gymnasium eller välja någon annan utbildning eller börja i ett yrke —- har du då känt behov av att få upplysningar och råd inför valet? 1 Ja, mycket 2 J a , ganska mycket 3 Nej, ganska lite 4 Nej, inte alls 28 Har du fått upplysningar och råd inför valet? 1 J a , i hög grad 2 Ja, i någon mån 3 Nej, obetydligt 4 Nej, inte alls

287 29 Med vilka har du diskuterat dina problem inför valet? Sätt kryss för dem du t a l a t med och ett extra kryss för den eller dem som har gett den mest värdefulla hjälpen. 7 Yrkesvägledare 1 Föräldrar 8 Skolläkare eller annan läkare 2 Syskon 9 Skolkurator 3 Kamrater 10 Person i det yrke jag tänker välja 4 Rektor Annan person (ange vilken): 5 Klassföreståndare 11 29.11 6 A n n a n lärare 12 Ingen alls 30 Har du läst några broschyrer om utbildnings- och yrkesvalet? 1 J a , några 2 Ja, en 3 Nej, ingen 31 Har broschyrerna varit dig till någon hjälp? 1 Ja, i hög grad 2 J a , i någon mån 3 Nej, obetydligt 4 Nej, inte alls 32 När du jämför olika saker som gjorts för att underlätta ditt val, vilket slags hjälp har du haft mest n y t t a av? 32 33 Om några år kommer det sannolikt att vid sidan av gymnasiet och yrkesskolorna finnas tvååriga utbildningslinjer efter det nionde skolåret, alltså efter det som nu närmast motsvarar realexamensnivån. Bland de linjer som diskuterats märks följande: H som är en linje med allmänbildande ämnen men som ej leder till studentexamen; T som är en linje för teknisk utbildning men av lägre grad än den som ges vid ett tekniskt gymnasium; M som är en linje för handelsutbildning men av lägre grad än den som ges vid ett handelsgymnasium; S som är en linje för socialt-ekonomisk utbildning, dvs. för sådant som har med sociala, vårdande, husliga och alla slags »serviceyrken» att göra. Om dessa linjer hade funnits redan nu, tror du a t t du skulle ha valt någon av dem i stället för det du nu tänker välja? 1 Ja, H 2 Ja, T 3 Ja, M 4 Ja, S 5 Nej 34 Vilket yrke siktar du på a t t så småningom komma till? Tvekar du mellan flera så ange vilka! 34

288 35 Tror du a t t dina kamrater i allmänhet vet vad de skall välja för yrke? 1 Man vet i allmänhet säkert. 2 Man vet i allmänhet ganska säkert. 3 Man vet i allmänhet inte men litar på att det skall ordna sig. 4 Man vet i allmänhet inte och oroar sig för valet. 36 Vilket föredrar du? Och vilket är vanligast nu? H ä r följer olika beskrivningar av arbetet i skolan ordnade parvis. Du skall för varje par med ett kryss ange vilket som du själv föredrar. Du skall också ange vad som enligt din erfarenhet är vanligast i skolarbetet nu. Detta Detta är föredrar vanligast jag nu 1

A t t läsa en kort lärobok i detalj. A t t läsa en större bok och lära in bara det viktigaste.

2 A t t eleverna ibland får något olika hemuppgifter. A t t alla elever får samma hemuppgifter

3 '

A t t läsa ett fåtal ämnen verkligen på djupet. A t t läsa många ämnen för att få en bredare orientering.

4 A t t alltid få en mindre arbetsuppgift som skall redovisas om ett par dagar. Att då och då få en större arbetsuppgift som sträcker sig över en längre period.

5 A t t läsa ett ämne koncentrerat under en kortare period. Att sprida u t läsningen av ett ämne över hela läsåret.

6 Att få detalj anvisningar av läraren hur en uppgift skall utföras. Att få utforma uppgiften huvudsakligen på egen hand.

7 A t t varje dags schema upptar bara ett eller ett par ämnen. A t t samma ämne får högst t v å timmar på en och samma dag.

8 A t t hela klassen samtidigt går igenom samma sak i lektionsform. A t t då och då delta i grupparbete där arbetsuppgifterna varierar från grupp till grupp inom klassen.

9 A t t få sina kunskaper kontrollerade genom »lappskrivningar». Att få sina kunskaper kontrollerade genom muntliga förhör.

10 Att läraren strikt håller sig till läroboken. A t t läraren gör utvikningar, t. ex. i samband med aktuella händelser.

11 Att läraren begär att man skall kunna kritiskt t a ställning till innehållet i undervisningen. A t t läraren begär att man enbart skall kunna fakta.

12 Att läraren tar upp saker i samma ordning som de står i läroboken. A t t läraren tar upp saker i annan ordning än de står i läroboken.

289 13

A t t få korta frågor på fakta A t t få redogöra för ett större avsnitt av läxan.

14 A t t ha ett fåtal stora skrivningar per läsår. A t t ha ett större antal kortare skrivningar per läsår.

15 A t t skrivningsresultaten är utslagsgivande för terminsbetygen. A t t andra prestationer betyder minst lika mycket för terminsbetygen som skrivningsresultaten.

16 A t t lära sig sådant som man har direkt n y t t a av i sin vidare utbildning. A t t lära sig sådant som är av värde oberoende av vilken utbildning man väljer senare.

17 Att i vissa ämnen undervisas gemensamt med elever från annan klass. A t t i alla ämnen undervisas tillsammans med kamrater enbart från sin egen klass.

18 A t t frågor som har beröring med flera ämnen tas upp i samverkan mellan ämnena. Att frågor som har beröring med flera ämnen tas upp i ett ämne i taget.

37 H u r mycket skulle du vilja läsa av olika ämnen i skolan? H ä r följer en tabell över olika ämnen och dessutom plats a t t skriva dit eventuella andra som du skulle vilja läsa men som nu inte finns där. Sätt för varje ämne ett kryss ( X ) i den kolumn som visar hur mycket du skulle vilja läsa i det ämnet. Gå uteslutande efter hur pass intresserad du är av ämnena.

Skulle vilja läsa ämnet

Skulle ej vilja läsa några få många ämnet timmar timmar i veckan i veckan Kristendomskunskap Modersmålet Latin Grekiska Engelska Tyska Franska Spanska Ryska Historia med samhällslära Geografi Filosofi Matematik Biologi med hälsolära Fysik 19—205394

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

290 Skulle vilja läsa ämnet

Skulle ej vilja läsa några få många ämnet t i m m a r timmar i veckan i veckan Kemi Teckning Musik Gymnastik med lek och idrott Tekniska ämnen Merkantila ämnen Husliga ämnen

16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

38 H ä r nedan följer en rad påståenden. Läs igenom ett påstående i taget och tänk efter om det är r ä t t eller fel. Om det är rätt, sätter du en ring kring R. Om det är fel, sätter du en ring kring F. Gör en r ä t t - eller felmarkering vid varje påstående och börja med det första påståendet. 1) R F Antalet universitet i Sverige är för närvarande två. 2) R F Numera finns särskilda skolor för journalistutbildning. 3) R F För a t t få tillträde till vissa utbildningsvägar krävs a t t man har förpraktik. 4) R F Engelska språket kan man studera vid en filosofisk fakultet. 5) R F E n del socionomer arbetar inom nykterhetsvården. 6) R F I allmänhet måste man betala terminsavgift till någon studentkår eller nationsförening vid akademiska studier. 7) R F Fullständig läkarutbildning ges numera i Göteborg, Lund, Uppsala och Stockholm. 8) R F Handelsgymnasium finns i så gott som alla län. 9) R F Ännu finns inga särskilda skolor för reklamutbildning. 10) R F Själva undervisningen vid universiteten erhålls avgiftsfritt. 11) R F I Sverige finns för närvarande t v å tekniska högskolor. 12) R F Vill en student erhålla ett statligt studielån måste han skaffa någon eller några som går i borgen för honom. 13) R F Folk med utbildning vid socialinstitut arbetar ofta som barnavårdsmän. 14) R F Vid universitetsstudier är medlemskap i studentkår eller nationsförening obligatoriskt. 15) R F För att utbilda sig till folkskollärare krävs a t t man har studentexamen. 16) R F Endast ett fåtal socionomer arbetar inom den statliga och kommunala förvaltningen. 17) R F Civilingenjörsutbildningen står öppen endast för dem som avlagt studentexamen, eller har motsvarande kompetens. 39 Vid de uppgifter som nu följer skall du av fem olika svarsalternativ välja u t ett som är det riktiga. Markera detta genom a t t sätta en ring runt den siffra som står framför det r ä t t a svarsalternativet. Kom ihåg a t t bara ett alternativ är r ä t t och skall markeras vid varje uppgift.

291 1) Jämfört med licentiatexamen är kandidatexamen 1 en högre examen 2 en lägre examen 3 en ungefär likvärdig examen med annan yrkesinriktning 4 exakt samma examen 5 en mera akademisk examen 2) Civilingenjör blir man efter avlagd examen vid 1 handelshögskola 2 tekniskt gymnasium 3 teknisk fackskola 4 samhällsvetenskapligt institut 5 teknisk högskola 3) Med reglerad befordringsgång menas att 1 lönen höjs vid goda arbetsprestationer 2 lönen höjs automatiskt efter visst antal tjänsteår 3 lönen är beroende av arbetstagarens ålder 4 lönen är beroende av arbetstagarens förpraktik 5 lönen är beroende av arbetsmarknadsläget 4) Med tanke på det kommande arbetsmarknadsläget är det för närvarande relativt osäkert a t t välja 1 naturvetenskapliga studier 2 samhällsvetenskapliga studier 3 merkantila studier 4 humanistiska studier 5 medicinska studier 5 Politices magister (pol.mag.) kan man bli efter studier vid 1 länsstyrelse 2 handelshögskola 3 juridisk fakultet 4 lärarhögskola 5 konsthögskola 6) Vid en filosofisk fakultet kan man studera 1 stenografi 2 statistik 19*—205395

3 hållfasthetslära 4 arkitektur 5 medicin 7) Man bör rikta in sig på en civilekonomutbildning om man vill bli 1 reklamtecknare 2 socialvårdskonsulent 3 revisor 4 kommunalkamrerare 5 industripsykolog 8) Vid handelshögskola utbildas 1 företagsledare 2 läroverkslärare 3 landskanslister 4 åklagare 5 tulltjänstemän 9) Då man efter en termins akademiska studier i t. ex. engelska vid sluttentamen erhåller »ett betyg», har man 1 u p p n å t t ett dåligt examensresultat 2 helt uppfyllt kursfordringarna 3 tagit ämbetsexamen i ämnet 4 tagit kandidatexamen i ämnet 5 erhållit högsta möjliga betyg i ämnet 10) Arbetsmarknadsprognoser utarbetas för att man inom olika yrkesområden skall kunna bedöma 1 hur löneförhållandena är för tillfället 2 hur framtidsutsikterna är 3 hur utbildningsförhållandena är 4 hur arbetsförhållandena är 5 hur stor efterfrågan på arbetskraft är för tillfället 11) Somliga yrkeskategorier erhåller lön under hela eller så gott som hela utbildningen inom yrket. Till dessa hör 1 läkare vid mentalsjukhus 2 tulltjänstemän 3 jurister 4 folkskollärare 5 särskollärare 12) En blivande läkare bör på gymnasiet välja

292 1 latinlinjens halvklassiska gren 2 latinlinjens helklassiska gren 3 reallinjens matematiska gren 4 reallinjens biologiska gren 5 allmänna linjens sociala gren 6 allmänna linjens språkliga gren

13) Vid medicinsk fakultet utbildas 1 arbetsterapeuter 2 psykologer 3 sjukgymnaster 4 psykiater 5 apotekare

14) Hortonomutbildning erhålles vid \ skogshögskola 2 lantbrukshögskola 3 trädgårdsinstitut 4 skogsmästarhögskola 5 agronominstitut 15) I en juridisk examen kan bl. a. ingå ämnet 1 arbetsterapi 2 praktisk filosofi 3 latinska språket 4 logik 5 företagsekonomi

40 Här följer en rad rubriker på radio- och TV-program. E n del tycker du kanske verkar intressanta och roliga, medan andra verkar mindre roliga. Sätt en ring kring det tecken som visar vad du tycker om varje program. De olika tecknen betyder följande: - j — | - mycket intressant -f- intressant — tråkigt mycket tråkigt Börja med den första programrubriken och gå sedan igenom alltsammans. Anm. Deluppgifterna anges här områdesvis i stället för i nummerföljd.

1. Estetiska

D+ + + + + + + + + + + + + + + + + + +

9) + 17) + 25) + 33) + 41) + 49) + 57) + 65) + 73) +

+

4-

Vi lär oss figurteckning. Debatthörnan: teater — är det konst? TV-opera: Mozarts Don Juan. Andres Segovia — gitarrens mästare. De gamla mästarna — gårdagens konst. Rolltolkning — regissörer och skådespelare diskuterar. Vår tids musik — konsert av radioorkestern. TV-teater: Candida av Bernard Shaw. Reportage från en konstutställning: Unga tecknare. Musikskolan: Spela själv!

2. Socialt-hiimai

2) + + + 10) + 18) + 26) + 34) + 42) +

+ + + + +

50) + + 58) + + 66) + +

+ + + + + + + +

Att komma överens. E t t samtal om samarbete. Att ta ansvar. Fyra ungdomar diskuterar. Att uppfostra barn — en uppgift för båda föräldrarna. Konsten att vara medmänniska. Idyllens baksida. Socialt reportage. Ungdom landet runt. Ungdomsledare berättar om sitt arbete. Att lösa problem åt andra. Besök på en rådgivningsbyrå. TV-skolan: Att tala inför publik. Samhällets problembarn — om människor med a n passningsvårigheter.

293 74) - ] — | -

+

—

— — Utvecklingsländerna — ett vackert namn på en dyster verklighet.

3. Humanistiska 3) + + 11) + + 19) + + 27) 4- + 35) 4- + 43) + + 51) 4 - 4 59) + + 67) + + 75) 4- +

+ +

Extern och intern — främmande ord i svenska språket. Varför heter det så? Om ord och språkliga uttryck. Hurudan var egentligen Gustav Vasa? E t t samtal om historiska omvärderingar. Poesi eller prosa? Om litterära uttrycksformer. Bokrutan: En översikt av nyutkomna böcker. Nyutkomna historiska romaner. Talspråk och skriftspråk — olika sätt att uttrycka sig. Antiken — kulturens vagga. — — Hur finner historikern sitt källmaterial? Månadens bok.

4-

+ 4-

+ + + +

4-

4. Teknisk-inatur 4) + + 12) 4- + 20) + + 28) + 436) + + 44) 4- 452) + +

+ + + + + + +

60) + 468) 4- 476) + +

+

Hur fungerar en elektronisk datamaskin? I kemistens laboratorium. Vi bygger en transistorradio. Oändligheten — ett matematiskt begrepp. Forskning av idag: Vad gör en atomfysiker? Den nya matematiken. Hur kan man veta a t t bron håller? En introduktion i hållfasthetslära. Aktuellt: Årets nobelpristagare i fysik och kemi. Kring aktuella rymdforskningsproblem. Radiostrålning från rymden.

44-

5. Merkantila 5) + + 13) 4 - 4 21) + + 29) 4- + 37) + + 45) 4- + 53) 4- + 61) + + 69) + + 77) -\—|-

+ + + +

4-

+ + + + 4-

—

— — H u r en bank gör affärer. Hålkort och nålkort — något om modern kontorsutrustning. H u r man lägger upp ett register. Försäljning och reklam. — -— Hur ett modernt affärsföretag arbetar. — •— Debet och kredit — några fakta om bokföring. Vad händer på ett postkontor? Reportage. H u r man skriver ett affärsbrev. Baisse och hausse — termer och uttryck från affärsvärlden. Konkurs vad menas egentligen med det?

6. Medicinsk-biologiska

6) -)—|-

-f-

—

14) -|—\-

-\-

—

22) + +

+

—

Gener och kromosomer — något om ärftlighetsmekanismer. Hjärnans uppbyggnad och funktion — ett område med många olösta problem. Röntgen — är det något farligt?

294 30) + 38) + 46) + 54) + 62) + 70) + 78) +

+ + + + + + +

+ + + + + + +

Luften vi andas. Om luftens sammansättning Växternas fysiologi. Receptbelagtl Om moderna läkemedel. Hur ett kirurgiskt ingrepp planeras. Virus som sjukdomsalstrare. Blodgrupperna och deras betydelse. Fåglarnas häckningsbeteende.

7. Juridisk- sam]

+ + 23) + + + 31) + + + 39) + + + 47) + + + 55) + + + 63) + + + 71) + + + 79) + + + 7) + +

15) + +

Hur en rättegång inleds. Varför dömer lagen så? Ett program om juridiska problem. Hur en ny lag kommer till. Land och stad — två olika befolkningsstrukturer. Ekonomi på högre plan — statens finanser. Hur ett statligt departement är organiserat. Nutidsorientering: Sveriges utrikespolitiska läge. Debatthörnan: Socialgrupper — en realitet i dagens Sverige? Aktuell politik: Afrikas nya stater. Vem bestämmer i FN: generalförsamling eller säkerhetsråd?

8. Diverse

8) + + 16) + + 24) + + 32) + + 40) + + 48) + + 56) + + 64) + + 72) + + 80) + +

+ + + + + + + + + +

Vi bygger modellplan. Schlagerparaden. SM i friidrott — reportage. Fotoklubben: Att göra förstoringar själv. Lilla revyn. Receptrutan: Spännande maträtter. Veckans idrottkrönika. Den mystiska melodin. Frågelek. Mysteriet med den spräckta tallriken. Kriminalpjäs. TV-skolan: Sy dina egna kläder.

295 BILAGA lb

Frågeformulär G för grenvalsmaterialet

Formulärets framsida, se frågeformulär R med undantag för: Linje: 1 2 3 Ring: 1 2

Allmän linje Latinlinje Reallinje I3 II4

Parallellavdelning: 1 2

a b

3 4

c d

I vilken skola och klass gick du läsåret närmast före gymnasiet?

Uppgifterna 3—12, se R 3—12. 13 Vilken gren avser du a t t gå i de två högsta gymnasieringarna? 1 Allmänna linjens sociala gren 2 Allmänna linjens språkliga gren 3 Latinlinjens halvklassiska gren 4 Latinlinjens helklassiska gren 5 Latinlinjens nyspråkliga gren (s. k. A-kombination) 6 Reallinjens biologiska gren 7 Reallinjens matematiska gren 8 Reallinjens nyspråkliga gren (s. k. A-kombination) 9 Reallinjens sociala gren (s. k. A-kombination) 14 "Var det lätt för dig a t t bestämma dig för vilken gren du skulle söka till? 1 Det var självklart a t t jag skulle välja den grenen. 2 Det var inte lätt a t t bestämma sig, men nu när det är gjort har jag en känsla av a t t ha valt rätt. 3 Det var mycket svårt a t t bestämma sig, och det är inte omöjligt a t t jag ändrar mig och tar en annan gren. 15 H ä r kommer en lista över olika skäl att välja den gren man helst vill gå på, dvs. för din del den gren du angett i fråga 13. Sätt ett kryss ( X ) för vart och ett av de skäl som du tror haft betydelse när du bestämt dig. Sätt sedan ett kryss till för de viktigaste skälen så a t t de blir dubbelmarkerade (X X) och ett tredje kryss för det allra viktigaste ( x X X). 1 Den grenen leder fram till de yrken som är bäst betalda. 2 Där får jag läsa de ämnen som intresserar mig mest. 3 Där slipper jag läsa de ämnen som jag har sämst betyg i.

296 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Den grenen leder fram till de yrken som intresserar mig mest. Där skall mina bästa vänner gå. Den grenen vill mina föräldrar att jag skall välja. Där får jag läsa de ämnen som jag har bäst betyg i. Den grenen ger flest möjligheter vid valet av yrke. Den grenen skall man gå om man vill ägna sig åt det yrke jag har t ä n k t välja. Lärare har r å t t mig a t t välja den grenen. Där får jag mest poäng för inträde vid fortsatt utbildning. Den grenen bör man gå om man vill bli verkligt bildad. Pojkar bör gå den grenen. Flickor bör gå den grenen. Annars blir det inte tillräckligt många för a t t den grenen skall få upprättas.

16 När du planerat ditt grenval, har du känt behov av a t t få upplysningar och råd inför valet? Svar, se R 27. 17 Har du fått upplysningar och råd inför valet av gren? Svar, se R 28. 18 Med vilka har du diskuterat dina problem inför valet av gren? Sätt kryss för dem du talat med och ett extra kryss för den eller dem som har gett den mest värdefulla hjälpen. Svar, se R 29. 19—21, se R 30—32. 22 Om du anser att du skulle behöva veta mera som grund för ditt grenval, vad skulle du då velat ha mera upplysningar om, t. ex. genom föredrag, studiebesök, broschyrer, samtal? (Mer än ett svar får markeras). 1 Hur arbetet är beskaffat i olika yrken. 2 Vilka yrken olika linjer och grenar leder fram till. 3 Framtidsutsikterna i olika yrken. 4 Lone- och inkomstförhållanden i olika yrken. 5 Vilken utbildning efter studentexamen som krävs för olika yrken. 6 Vid vilka läroanstalter man skaffar sig en viss utbildning efter studentexamen. 7 Hur lång studietiden är på olika utbildningsvägar efter studentexamen. 8 Vad utbildningen på olika vägar efter studentexamen kostar. 9 Vilka ämnen som ingår i en viss utbildning efter studentexamen. 10 Mina egna förutsättningar a t t klara mig på olika grenar i gymnasiet. 11 Mina egna förutsättningar a t t klara mig på olika utbildningsvägar efter studentexamen. 12 Min egen lämplighet för olika yrken. 13 Möjligheterna a t t få stipendier och lån för utbildningen. 14 Hur betygen meritvärderas när man söker inträde vid utbildning. 15 Möjligheterna att komma in vid de olika utbildningsanstalterna.

297 23—26 H u r pass nöjd är du med de tidigare val du gjort? Om du inte tycker a t t valen utfallit bra, vad borde du valt i stället? 23 Valet a t t börja i gymnasium har visat sig 1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Inte särskilt bra 4 Dåligt 24 I stället för a t t börja i gymnasium borde jag valt (ange vad):

25 Valet av linje och gymnasieform (A, L, R, teknisk, handels-) har visat sig 1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Inte särskilt bra 4 Dåligt 26 I stället för den linje och gymnasieform jag nu går borde jag valt (ange vad):

27 Antag a t t det vid grenvalet funnits möjlighet a t t inom gymnasiet välja en gren med teknisk eller merkantil inriktning som skulle leda fram till en avslutad yrkesutbildning ungefär likvärdig med den som ges vid ett tekniskt gymnasium resp. ett handelsgymnasium men som ändå gett tillträde till fortsatta högre studier. Skulle du i så fall ha valt en sådan gren? 1 J a , en teknisk gren 2 J a , en merkantil gren 3 Nej 28—35, se R 33—40.

298 BILAGA le F r å g e f o r m u l ä r A för a b i t u r i e n t m a t e r i a l e t

Formulärets framsida, se frågeformulär R med undantag för: Linje och gren: 11 12 23 24 25 Ring: 1 2

Allmän linje, soc. gren 36 Allmän linje, språkl. gren 37

Reallinje, biol. gren Reallinje, matem. gren Reallinje, nyspråkl. gren Reallinje, soc. gren a 3 c b 4 d

Latinlinje, halvkl. gren 38 Latinlinje, helkl. gren Latinlinje, nyspråkl. gren 39 III3 Parallellavdelning: 1 IV 4 2

Uppgifterna 3—12, se R 3—12. 13 När Ni tagit studentexamen — och fullgjort ev. värnpliktstjänstgöring — vad tänker Ni närmast göra? 1 Komplettera för att komma in på utbildning (ange vilken): 13.1 2 Praktisera för a t t komma in på utbildning (ange vilken): 13*2

3 4

Direkt börja utbildning (ange vilken): Börja arbeta (ange yrke eller arbetsplats):

5 Ägna mig åt annan sysselsättning (ange vilken):

6 Vet inte

13.3 13.4 13.5

14 Vilket yrke siktar Ni på att så småningom komma till? Tvekar Ni mellan flera så ange vilka! i

i

i

15 Är det något annat yrke som Ni helst skulle velat välja, men som Ni inte anser Er ha några utsikter att komma till?

T

16 Vilken är orsaken till att Ni inte kan välja det yrket? (Flera skäl får markeras) 1 J a g har gått fel linje på gymnasiet. 2 J a g har gått fel gren på gymnasiet. 3 J a g har för låga betyg.

299 4 5 6 7 8 9

Utbildningen är för lång och för dyr. Framtidsutsikterna är mycket osäkra. Mina föräldrar vill det inte. Yrket är svårt a t t förena med äktenskap och hemarbete. Det finns ingen möjlighet a t t utbilda sig till det yrket i eller nära min hemort. Annat (ange vad):

17 Med vilka har Ni diskuterat Era problem inför valet av utbildning och yrke efter studentexamen? Sätt kryss för dem Ni talat med och ett extra kryss för den eller dem som har gett den mest värdefulla hjälpen. Svar, se R 29. 18 Har de broschyrer om utbildnings- och yrkesval som Ni läst varit E r till någon hjälp? 1 J a , i hög grad 2 Ja, i någon mån 3 Nej, obetydligt 4 Nej, inte alls 19 Om Ni anser a t t Ni skulle behöva veta mera som grund för E r t yrkesval, vad skulle Ni då velat ha mera upplysningar om, t. ex. genom föredrag, studiebesök, broschyrer, samtal? (Mer än ett svar får markeras). Svar, se G 22 med undantag för nr 10. 20—25 H u r pass nöjd är Ni med de tidigare val Ni gjort? Om Ni inte tycker a t t valen utfallit bra, vad borde Ni ha valt i stället? 20—23, se G 23—26. 24 Valet av gren i de t v å högsta ringarna har visat sig 1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Inte särskilt bra 4 Dåligt 25 I stället för den gren jag gått på borde jag ha valt (ange vad):

26, se G 27. 27 Här kommer en lista över några förhållanden som kan göra a t t man väljer en viss linje och en viss gren. Sätt ett kryss ( X ) för de saker som haft betydelse när Ni själv bestämt Er. Sätt sedan ett kryss till för det allra viktigaste skälet, så att det blir dubbelmarker at (X X). 1 Mitt intresse för vissa yrken 2 Föräldrarnas önskemål 3 Mitt intresse och mina betyg i olika ämnen 4 Hur betygen meritvärderas när man söker inträde vid utbildning 5 Antalet yrkesmöjligheter som olika linjer och grenar leder fram till 6 Ämnenas svårighetsgrad 7 Planerna beträffande ev. hembildning och barn 8 Tillgången till olika utbildningsmöjligheter i eller nära hemorten.

300 28 Skulle Ni ha valt samma linje och gren som nu, om Ni inte hade varit tvungen att t a hänsyn till hur betygen meritvärderas, när man söker inträde vid spärrad utbildning efter studentexamen? 1 J a g ämnar inte söka till spärrad utbildning. 2 J a g ämnar söka till spärrad utbildning men skulle ändå ha valt samma linje och gren. 3 Om jag inte varit tvungen a t t t a hänsyn till meritvärderingen, skulle jag i stället ha valt (ange vad): 28.3 29 H a r Ni gått t v å år i någon ring för a t t få högre betyg och b ä t t r e meriter vid ansökan till spärrad utbildning? 1 J a , i högsta ringen 2 J a , i lägre ring 3 Nej 30, se R 36. 31 H u r mycket skulle Ni velat läsa av olika ämnen under gymnasiet, såsom Ni nu efteråt kan bedöma det? H ä r följer en tabell över ämnen som förekommer på gymnasiet med plats att skriva dit även andra som Ni eventuellt skulle velat läsa men nu inte finns där. Sätt för varje ämne ett kryss ( X ) i den kolumn vars rubrik visar, om Ni har läst ämnet eller ej i gymnasiet och hur mycket Ni skulle velat läsa i det ämnet. J a g har läst ämnet i gymnasiet

J a g har ej läst ämnet i gymnasiet

Skulle velat läsa ämnet Skulle ej velat läsa mindre ämnet än nu

ungefär lika mycket som nu

mer än nu

Skulle velat läsa ämnet Skulle ej velatläsa några få många ämnet timmar timmar i veckan i veckan

Kristendomskunskap 1 Modersmålet 2 Latin 3 Grekiska 4 Engelska 5 Tyska 6 Franska 7 Spanska 8 Ryska 9 Historia med samhäll si ära 10 Geografi 11 Filosofi 12 Matematik 13 Biologi med hälsolära 14 Fysik 15 Kemi 16 Teckning 17 Musik 18 Gymnastik med lek och idrott 19 Tekniska ämnen 20 Merkantila ämnen 21 Husliga ämnen 22 23 24 25

32 Även om man vill läsa ett ämne på gymnasiet är det inte säkert att m a n vill h a det med i alla ringarna. Vilka bland de ämnen Ni skulle velat läsa, skulle Ni velat ha med även i högsta ringen? Svara med ämnenas nummer enligt föregående tabelll

301 33 Språkundervisningen i gymnasiet syftar till att ge eleverna en rad olika färdigheter, och några av dem har vi försökt att beskriva nedan. Nu skall Ni försöka bedöma hur stor del av Er klass som klarar de olika saker som beskrivs och sätta ett kryss (X) i den kolumn som närmast motsvarar Er bedömning. I klassen behärskas detta av nästan alla Modersmålet a t t vid läsning snabbt skaffa sig en uppfattning om innehållet i en text 1 a t t vid läsning förstå och kritiskt kunna ta ställning till innehåll och synpunkter i en text 2 a t t kunna utnyttja uppslagsböcker, bibliotekskataloger och andra hjälpmedel för självstudier 3 a t t hålla anföranden, t. ex. inleda eller delta i en diskussion 4 a t t tala vårdat, ledigt och med tydligt uttal 5 att använda fackuttryck och främmande ord på ett riktigt sätt 6 att ge en redogörelse för ett ämne som behandlas i olika källor 7 a t t författa saker av utredande karaktär, t. ex. med argument för och emot något 8 a t t skriva grammatikaliskt och formellt riktigt 9 a t t kommatera riktigt 10 Engelska (E), tyska (Ty) och franska (Fr) a t t förstå en läst text utan a t t behöva slå upp mer än enstaka ord i lexikon E 11 Ty 12 Fr 13 a t t förstå ett föredrag inom ett område där man har vissa förkunskaper E 14 Ty 15 Fr 16 a t t samtala med någon på det främmande språket E 17 Ty 18 Fr 19 a t t skriva brev eller enklare redogörelser utan hjälp av lexikon och grammatik E 20 Ty 21 Fr 22 att göra en grammatikaliskt sett korrekt skriftlig eller muntlig framställning utan hjälp av grammatik E 23 Ty 24 Fr 25 a t t ha korrekt uttal och god intonation E 26 Ty 27 Fr 28 20—205394

en stor del

ungefär hälften

en liten del

nästan ingen

302 34 Är det någon eller några av dessa färdigheter som Ni anser har blivit föremål for alltför liten övning på gymnasiet? Ange med respektive nummer!

35 Är det någon eller några av dessa färdigheter som Ni anser har blivit föremål for alltför myeken övning på gymnasiet? Ange med respektive nummerl

36 När nu gymnasiet håller på att omdanas, vilka saker skulle Ni vilja att man i framtiden lade större resp. mindre vikt vid än nu? I framtiden borde man lägga större vikt

vid: färdigheter i svenska språket färdigheter i moderna främmande språk kunskaper i klassiska språk kunskaper i matematik allmänbildning på det humanistiska området allmänbildning på det naturvetenskapliga orientering i det moderna samhällslivet tekniska ämnen merkantila ämnen estetiska ämnen vana vid självständiga studier förkunskaper för högre utbildning

ungefär samma vikt

mindre vikt

1 2 3 4 5 7 8 9 10 11 12 13

37 Bland de önskemål om förändringar i gymnasiets arbetssätt som ibland förs fram förekommer t. ex. följande. Om Ni anser att en viss förändring skulle vara till fördel för gymnasisterna så sätt ett plus ( + ) framför den. Om Ni anser att en viss förändring skulle vara till nackdel så sätt ett minus (—). 1 Bredare allmänbildning och mindre specialisering på linjer och grenar. 2 Större möjligheter att fritt välja ämnen utan att vara bunden av fasta kombinationer. 3 För yrket mera direkt »matnyttiga» studier. 4 Större arbetsuppgifter att lösa på egen hand. 5 Koncentration av undervisningen i ett ämne till en viss period. 6 Tentamen på större kursavsnitt åt gången i stället för läxförhör. 7 Större del av »totala» skolarbetet ännu hemma eller på bibliotek och mindre del än nu på lektionstid i skolan. (Totala arbetsbördan förutsätts vara samma som nu.) 8 Mera grupparbete. 9 Färre ämnen under ett och samma läsår. 10 Möjligheter att efter nuvarande näst högsta ringen avsluta gymnasiet med ett avgångsbetyg som visserligen ej berättigar till universitetsoch högskolestudier. 11 En högsta ring med mera högskolemässiga studieformer.

303 38 Det finns säkert många andra förslag, som den som har gymnasiestudierna nära inpå sig kan framlägga, och därför slutar vi denna avdelning av formuläret med u t r y m m e för E r a egna synpunkter på gymnasietidens studieproblem. Håll dock inte på så länge med detta a t t Ni inte hinner besvara de återstående frågornal 39, se R 38.

40 Vid de uppgifter som nu följer skall Ni av fem olika svarsalternativ välja ut ett som är det riktiga. Markera detta genom a t t sätta en ring r u n t den siffra som står framför det r ä t t a svarsalternativet. Kom ihåg att bara ett alternativ är r ä t t och skall markeras vid varje uppgift. 1) se R 39:1 2) se R 39:4

3 lärarhögskola tekniskt gymnasium 5 handelsgymnasium

3—9, se R 39:9—15. 10) Beträffande intagning vid högre utbildningsanstalter gäller som regel a t t kompletteringsbetygen 1 ej räknas tillgodo 2 ej värderas lika högt som det ursprungliga studentbetyget 3 värderas på samma sätt som det ursprungliga studentbetyget 4 poängvärderas till hälften av det ursprungliga studentbetyget 5 värderas mycket olika vid olika utbildningsanstalter 11) Ekonomexamen avläggs vid 1 handelsinstitut 2 juridisk fakultet 3 socialinstitut 4 handelshögskola 5 reklamskola 12) De sammanlagda utgifterna för ett års studier vid universitet eller högskola torde i genomsnitt uppgå till 10 — 2 000 kronor 2 2 000— 4 000 » 3 4 000— 6 000 »> 4 6 000— 8 000 » 5 8 000—10 000 »> 13) Läroverksingenjör blir man efter utbildning vid 1 universitet 2 teknisk högskola

14) Kompetenskomplettering innebär a t t man 1 höjer betyget i ett ämne man redan har i studentbetyget 2 går upp som privatist i ett ämne i taget 3 höjer betyget i huvudämnet 4 prövar i ämne som man ej har med i studentbetyget 5 genomgår intagningsprov i vissa ämnen 15) E n auktoriserad revisor skall ha genomgått utbildning vid 1 speciella kurser som ordnas av bankerna 2 handelshögskola 3 handelsinstitut 4 tullverkets undervisningsanstalt 5 speciella kurser som ordnas av postverket 16) Konkurrenskomplettering innebär att man 1 höjer betyget i ett ämne som man redan har med i studentbetyget 2 går upp som privatist i ett ämne i taget 3 höjer betygen i tillvalsämnen 4 prövar i ämne som man ej har med i studentbetyget 5 genomgår intagningsprov i vissa ämnen

304 41 Här skall Ni ange hur lång den normala (schemamässiga) studietiden är för de examina, som står upptagna till vänster. Vi utgår från att den studerande har studentexamen och räknar inte in eventuella kompletteringar i studietiden. Ange hur lång denna är genom att placera det nummer,som examen har i vår lista till vänster, på någon rad i tabellen till höger. Försök ange studietiden för alla examinal 1 teologie kandidat 2 filosofie magister 3 folkskollärare 4 gymnastiklärare 5 filosofie kandidat 6 legitimerad läkare 7 civilingenjör 8 juris kandidat 9 tandläkare 0 civilekonom

1/2 år 1 år 1 1/2 år 2 år 2 1/2 år 3 år 3 1/2 år 4 år 4 1/2 år 5 år 5 1/2 år 6 år 6 1/2 år 7 år 7 1/2 år 8 år 8 1/2 år

305 BILAGA 2

Förteckning över deltagande skolor

I abiturientmaterialet är samtliga skolor med abiturienter vårterminen 1961 r e presenterade så när som på fyra skolor. I grenvals- och realskolematerialen ingår elever från följande skolor. I förteckningen har den högre och den lägre realskoleinvån (Rh resp. Rn) angetts var för sig. Ortstyp 1 H . a. 1. f. flickor på Norrmalm, Stockholm H . a. 1. f. flickor på Södermalm, Stockholm H . a. 1. f. gossar å Norrmalm, Stockholm H . a. 1. f. gossar å Södermalm, Stockholm H . a. 1. i Bromma H . a. 1. å Östermalm, Stockholm Högre Realläroverket å Norrmalm, Stockholm H . a. 1. Statens Normalskola, Stockholm H . a. 1. i Enskede, Johanneshov Nya Elementarskolan i Stockholm, Bromma H . a. 1. i Brännkyrka, Hägersten H . a. 1. i Blackeberg, Bromma Försöksgymnasiet i Västertorp, Hägersten Försöksgymnasiet i Kärrtorp, Johanneshov Spånga läroverk, Spånga Beskowska Skolan, Stockholm Stockholms Samgymnasium, Stockholm Wallin-Åhlinska Gymnasiet, Stockholm Björkhagsskolan, Johanneshov Högalids Samrealskola, Stockholm S:t Görans Samrealskola, Stockholm Katarina Realskola, Stockholm Södermalms Kommunala Flickskola, Stockholm Kungsholmens Kommunala Flickskola, Stockholm Vasastadens Kommunala Flickskola, Stockholm Sofia Kommunala Flickskola, Stockholm Mörby h. a. 1. i Danderyd, Stocksund Samrealskolan och Kommunala Gymnasiet, Sollentuna Saltsjöbadens Samskola, Saltsjöbaden Nacka läroverk, Nacka Järla skola, Nacka Samrealskolan i Sundbyberg, Sundbyberg

G X

X X X X X

Rh

Rn

X

X X

X

X X

X X X X

X X

X X X X

X

X X X

X

X X

X X X

X X

X X X X X X X X X X

306 H. a. 1. i Lidingö H. a. 1. i Uppsala Uppsala Enskilda Läroverk, Uppsala Källängens h. a. 1., Malmö Slottsstadens h. a. L, Malmö S:t Petri h. a. L, Malmö Johannes Samrealskola o. Kommunala Gymnasium, Malmö Kommunala Flickskolan, Malmö Katedralskolan, Lund Samrealskolan, Lund Kommunala Flickskolan, Lund H . a. 1. i Majorna, Göteborg Hvitfcldtska h. a. 1., Göteborg Burgårdens Samrealskola, Göteborg ö s t r a Realskolan och Kommunala Gymnasiet, Göteborg Göteborgs Högre Samskola, Göteborg Bräckeskolan, Göteborg Kjellbergska Kommunala Flickskolan, Göteborg Sigrid Rudebecks Kommunala Flickskola, Göteborg Samrealskolan, Mölndal

G

Rh

X

X

Rn X X X

X

X X

X

X X X

X

X X

X

X

X

X X X X X X

X X X X

Ortstyp 2 H . a. 1., Norrköping Samrealskolan, Norrköping Kommunala Flickskolan, Norrköping Samrealskolan, Söderköping Samrealskolan, Valdemarsvik H . a. 1., Jönköping Praktiska Kommunala Realskolan, Jönköping Kommunala Flickskolan, Jönköping Samrealskolan, Huskvarna H. a. 1., Halmstad Kommunala Flickskolan, Halmstad Samrealskolan, Laholm H. a. 1., Borås Praktiska Kommunala Realskolan, Borås Kommunala Flickskolan, Borås Samrealskolan, Kinna Karolinska h. a. 1., Örebro Nikolai h. a. 1., Örebro Kommunala Flickskolan, Örebro H. a. 1., Västerås Centralskolan, Kolbäck Hallstahammar Enhetsskola, Hallstahammar

X

X

X X X X X X

X X X

X X

X

X

X X

X X X X X X X X

X

X X X

X

X

X X X X X X X X X

Ortstyp 3 H. a. 1., Strängnäs Kommunala Flickskolan, Strängnäs Samrealskolan, Malmköping

X

X X

307 G H . a. 1., Växjö Kommunala Flickskolan, Växjö Lessebo Enhetsskola, Lessebo Kommunala Realskolan, Tingsryd Samrealskolan, Alvesta Samrealskolan, Torsås H . a. 1., Visby Kommunala Flickskolan, Visby Kommunala Realskolan, Hemse Samrealskolan, Slite H. a. 1., Ystad Kommunala Flickskolan, Ystad Samrealskolan, Tomelilla Samrealskolan, Simrishamn Skurups Enhetsskola, Skurup H. a. 1., Vänersborg Kommunala Flickskolan, Vänersborg Kommunala Realskolan, Grästorp H . a. 1., Skara Kommunala Flickskolan, Skara Samrealskolan, Vara H . a. 1., Hudiksvall Kommunala Flickskolan, Hudiksvall Samrealskolan, Ljusdal

X

Rh

Rn

X

X X

X

X X X X X

X

X X X

X

X X X X

X X

X X

X X

X X

X X X X

X X

Ortstyp 4 H . a. 1., Enköping Fjärdhundra Enhetsskola, Fjärdhundra Samrealskolan o. Kommunala Gymnasiet, Vetlanda Kommunala Realskolan, Sävsjö Åseda Enhetsskola, Åseda Kommunala Realskolan, Åseda Kommunala Realskolan och Gymnasiet, Hultsfred Kommunala Realskolan, Virserum Samvealskolan, Vimmerby H. a. 1., Oskarshamn Samrealskolan, Mönsterås H. a. 1., Lysekil Kungshamns Kommunala Realskola, Gravarne H. a. 1., Mariestad Samrealskolan, Töreboda H . a. 1., Fagersta Skinnskatteberg Enhetsskola, Skinnskatteberg Samrealskolan, Norberg H . a. 1., Sandviken Samrealskolan, Hofors

X X

X

X X X X

X

X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X

Ortstyp 5 Samrealskolan och Kommunala Gymnasiet, Ange Kommunala Realskolan Torp, Fränsta

X

X X

X X

308 H . a. 1., Sollefteå Kommunala Realskolan, Ramsele Kommunala Realskolan, Räcke Ragunda Kommunala Realskola, Hammarstrand H . a. L, Örnsköldsvik H . a. 1., Lycksele Kommunala Realskolan, Norsjö Samrealskolan, Vilhelmina H . a. 1., Piteå Samrealskolan, Arvidsjaur H . a. 1., Boden Edefors Enhetsskola, Härads Kommunala Realskolan, Älvsbyn H . a. 1., Haparanda Kommunala Realskolan, Övertorneå Kommunala Realskolan, Pajala

X

X X

x

X

X

X X X X X X X X X X X X X X X X

X

X

X X

X

309 BILAGA 3

Behandling av undergruppsvärden

Såsom framgår av kapitel 3 har abiturientmaterialet uttagits genom individurval enligt födelsedatum bland hela rikets abiturienter, medan grenvals- och realskolematerialen utgör stickprov av klasser med olika uttagningskvot i olika ortstyper och vissa delar av riket orepresenterade. Detta senare urvalssätt ger upphov till svårigheter vid resultatbehandlingen och analysen av uppkomna skillnader mellan olika undergrupper av elever. Vi skall i det följande redovisa hur vi i olika avsnitt av redogörelsen behandlat materialet och diskutera de felkällor som kan hänföra sig till själva behandlingsmetoden. Vid redovisning av abiturientmaterialet har materialet som regel uppdelats på kön och linje i kombination. I några fall som särskilt anges i tabellerna har vid linjeindelningen de s. k. A-kombinationerna förts till allmänna linjen. I några fall har även grenarna hållits isär. Då emellertid urvalskvoten varit densamma för hela materialet, nämligen 1/10, kan inga fel uppkomma genom uppdelningar eller sammanslagningar av detta slag inom materialet. Procenttal, medeltal och liknande kan bedömas enligt principerna för enkelt slumpmässigt urval. Grenvals- och realskolematerialen har behandlats på något olika sätt i olika avsnitt av redogörelsen. Där ej annat anges har resp. material sammanslagits, oavsett de olika uttagningskvoterna i olika ortstyper, och därefter uppdelats på kön, linje och eventuellt gren samt förekommande jämförelsevariabler t. ex. skolbetyg. E t t sådant förfarande är beroende av a t t de studerade variablerna ej uppvisar några skillnader av betydelse mellan olika ortstyper. Detta kan för flertalet variabler kontrolleras i bilaga 4. När denna metod använts trots enstaka tydliga ortstypsdifferenser, har dessa kommenterats i texten, och försök till kontroll av deras effekt har gjorts. I vissa andra nedan angivna fall har analysen av undergruppsskillnader byggts på ovägda genomsnitt av procenttalen i undergrupperna enligt en finförgrenad indelning. Linje-, köns-, ortstyps- samt i realskolematerialet skolnivåskillnader har därvid k u n n a t undersökas på ett sådant sätt a t t de olika indelningsgrunderna varit i huvudsak oberoende av varandra. E n skillnad mellan exempelvis linjer har för a t t bedömas som tydlig måst förekomma på ett genomgående och enhetligt sätt i de olika undergruppsjämförelserna. Såsom exempel på förfaringsättet redogör vi för de beräkningar som ligger bakom tabell 21 jämte uppgifterna om ortstyps- och skolnivådifferenser för motsvarande variabler i bilaga 4:c. För varje individ finns för varje skäl till val av gymnasium på hålkortet registrerat om han satt noll, ett, två eller tre kryss. Hålkorten har sorterats efter ortstyp, linje, kön och skolnivå i 54 undergrupper. (Det skulle ha blivit 60, om inte ortstyp 4 saknat den lägre nivån.) I varje sådan undergrupp har antalet 0-, 1-, 2- och 3-markeringar räknats. Dessa resultat bör sedan sammanfattas så att vi erhåller av varandra oberoende mått på köns-, skolnivå-, linje- och ortstypsskillnader. Enklast hade varit om man kunnat räkna ut procenten kryssmarkeringar i var och en av de 54 undergrupperna och sedan studera ovägda medeltal av de olika undergruppernas procenttal sammanförda enligt en indelningsgrund i taget.

310 Nu är emellertid vissa undergrupper så små, a t t de ej lämpar sig som underlag för procentberäkning. Därför har vi valt att sammanfatta undergrupperna i två olika omgångar. I. Inom varje ortstyp summerades de tre linjernas svarsfrekvenser, men indelningen efter kön och skolnivå bibehölls. Materialet komprimerades på detta sätt till 18 undergrupper. I varje sådan undergrupp beräknades procenten med kryssmarkeringar. II. Inom varje linje summerades de fyra ortstyper, som har både Rh och Rn (alltså ortstyperna 1—3) 5), men indelningen efter kön och skolnivå bibehölls. Härvid uppstod 12 undergrupper. I varje sådan undergrupp beräknades procenten med kryssmarkeringar. Procentjämförelserna för olika indelningsgrunder har nu gjorts på följande sätt. Kön: Sammanfattning I, ortstyp 4 utesluten, ger 8 möjligheter att jämföra pojkar och flickor, nämligen i fyra ortstyper på dels den högre, dels den lägre skolnivån. Sammanfattning II ger 6 möjligheter till samma jämförelse, nämligen i tre linjer på var och en av två nivåer. Det blir sammanlagt 14 jämförelsepar. För dessa har vi beräknat genomsnittsprocenten som markerat skäl nr 1 bland pojkar resp. flickor. När procenttalen i genomsnitt skilt sig mer än 5 enheter och därtill en teckenjämförelse inom paren gett signifikant utslag på 5 %-nivån enligt chi 2 , har vi medtagit genomsnittvärdena i tabell 21. Linje: Linjejämförelserna bygger på sammanfattning II, där allså kön och skolnivå men ej ortstyp hålls under kontroll. Varje linje representeras av fyra procenttal, och vi har tagit medeltalet av dem. För a t t komma med i tabell 21 har vi fordrat att skillnaden mellan två av linjerna skall överstiga 5 procentenheter.Vi har vidare fordrat att de fyra rangordningarna mellan linjerna skall överensstämma med signifikans på 5 %-nivån enligt Friedmans variansanalys av rangnummer (Siegel 1956, s. 166—172) eller att åtminstone en av linjerna ligger först resp. sist i minst tre av rangordningarna och näst först resp. näst sist i den fjärde. Detta räcker visserligen ej för signifikans för rangordningen som helhet, om de två övriga linjerna ligger ungefär lika, men bör ändå kunna tas som ett stabilt tecken på en viss linjes avvikelse från de övriga. Orlstyp: Ortstypsjämförelserna bygger på sammanfattning I, där kön och skolnivå men ej linje hålls under kontroll. Här representeras varje ortstyp (utom nr 4) av fyra procenttal. Förfarandet motsvarar i övrigt det vi tillämpat vid linjejämförelserna. Skolnivå: jfr kön.

Vi har alltså k u n n a t undersöka köns- och skolnivåskillnader helt oberoende av den relativa elevfördelningen på linjer och ortstyper. Omvänt har vi undersökt ortstypsskillnader utan inblandning av köns- och nivåskillnader. Däremot är linje- och ortstypsjämförelserna ej helt oberoende av varandra. Samband k a n uppkomma mellan dessa indelningsgrunder, om den relativa fördelningen på linjer varierar mellan ortstyperna. Där skillnader uppträtt samtidigt i både linje- och ortstypsjämförelser, har vi undersökt i vilken utsträckning de avspeglar ett och samma förhållande. I grenvalsmaterialet har bara en sammanfattning behövt göras, eftersom indelning enligt skolnivå ej förekommer, och där är linje-, köns- och ortstypsdifferenser oberoende av varandra. Denna metod för beräkning och analys av ovägda undergruppsgenomsnitt har tillämpats i följande tabeller: Skäl för valen Skolämnen Yrkesvägledning

tabellerna 21, 23, 25, 62 tabellerna 45 (delvis), 46 (delvis), 70, 71 tabellerna 100 b, 101 b, 102 b, 103 b, 106 (utom A), 108 (utom A)

E n analys efter de nu beskrivna riktlinjerna uppfångar skillnader som är konsekventa och går igenom olika andra indelningsgrunder. Det kan emellertid också i materialet förekomma enstaka skillnader som är signifikanta men som gäller endast inom en viss del av materialet. Det kan i princip också finnas skillnader som tyder på samspel mellan två faktorer på så sätt a t t exempelvis en könsskillnad går i olika riktning på olika linjer och detta oavsett nivå. I den mån vi påträffat sådana ojämnheter har vi tagit fram dem i kommentarerna. Däremot har det ej varit möjligt a t t presentera grundmaterialet i sådan fullständighet a t t alla nyanser kommit med. Då skulle i stället möjligheterna att överblicka det gått förlorade.

BILAGA 4

Tabeller över delvärden för ortstyper och skolnivåer

a. Lätthet att välja gymnasium, linje och gren (jfr texttabellerna 10, 14 och 58)

Grupp

RIAg R II R I Ag G

Uppgift

Svarskategori 1 1 1 1

R 15 R 24 R 19 G 14

Skolnivå

Ortstyp Innehåll 1

5 Rh

Rn

57 Val av gymnasium Ej val av gymnasium. . 40 52 Linjeval 52

49 41 51 53

51 45 59 45

50 54 63 31

50 39 50 41

47 44 50

55 39 52

b. Fackskolor och fackgrenar (jfr texttabellerna 17, 59 och 60) Skolnivå

Ortstyp Grupp

Uppgift

Innehåll 1

5 Rh

Rn

s

4 6 3 4

4 5 3 4

5 5 3 6

6 6 4 6

7 9 2 4

6 8 4 6

4 5 2 3

tot

14 T M

s

10 23 11 15

14 22 13 18

12 21 14 18

10 19 16 20

6 20 14 20

12 22 18 17

10 21 8 19

tot

58 G

G 28

Fackskola H T M S

4 3 3 5

3 3 3 7

3 6 5 10

4 4 6 9

6 7 5 12

tot

20 G

G 27

Fackgren T M

13 15

13 I 18 I 18

tot

28 RIAg

R 33

T M

R II

R 33

18 1 14 1 18 20 31 1 32 1 36 40

312 c. Skäl för valen (jfr texttabellerna 21, 23, 25 och 62)

Grupp

Ä/Ag

Uppgift

R 16

Svarskategori

R 25

5 Rh

1 6 13 10 15 3 4 7 2 12 14 5 9 11 8

68 63 41 38 32 34 45 35 27 28 19 15 12 10 7

65 64 48 40 37 42 49 40 32 26 25 19 19 11 11

72 67 45 42 36 51 47 41 36 28 22 22 13 11 11

65 60 46 39 37 43 41 34 39 19 21 15 12 9 10

66 61 40 40 40 43 37 37 42 22 24 13 14 12 12

66 60 44 40 39 38 44 39 36 21 24 16 15 10 11

43 37 31 31 20 19 14 12 9

3 1 14 15 10 12 4 6 16 17 13 5 2 7 11 9 8

64 56 48 36 32 25 7 18 15 13 13 8 3 9 4 4 2

73 54 39 40 31 22 13 15 6 7 8 11 4 7 8 3 2

65 54 50 47 32 35 15 17 12 15 10 16 9 10 9 3 3

68 60 46 48 28 26 14 12 14 8 7 6 5 4 4 0 0

64 63 40 51 29 26 15 14 12 8 10 7 10 9 8 3 2

65 59 47 48 31 25 17 13 11 11 9 8 9 7 7 2 1

67 55 42 39 30 30 8 18 11 10 11 13 4 11 8 5 3

1 + 2+ 3

2 4 9 7 8 3 15 1 6 11 10 13—14 12 5

70 56 43 50 41 32 22 22 24 13 11 8 9 8

82 67 45 47 43 28 31 22 28 11 19 10 10 13

73 69 48 53 41 32 32 24 28 14 12 12 12 17

76 60 47 48 41 32 31 20 18 11 10 12 8 9

67 60 47 49 45 34 32 22 20 12 12 10 8 9

75 59 39 49 38 35 30 17 21 11 12 8 8 10

70 63 48 51 39 33 26 22 28 13 15 11 11 12

1 + 2+ 3

2 4 9 8 7 3 11 1 6 10 12 5 13—14 15

75 62 52 29 39 34 16 17 15 9 6 6 3 0

77 65 53 32 43 31 13 16 16 10 8 5 3 0

72 52 41 27 44 40 17 13 15 13 8 6 2 0

77 64 50 32 46 33 16 17 18 12 7 9 2 0

75 61 52 28 45 36 18 14 11 10 6 7 2 0

1 + 2+ 3

1 +

2+3

Skäl att ej börja i gymnasium

R

IAg

R 20

Skäl att v älja viss linje

G

G 15

Skäl a t t välja viss gren

Skolnivå

1 Skäl att börja i gymnasium

R II

Ortstyp Skäl nr

Rn

61 66

43 3f 33

313 d. Social bakgrund

Grupp

R /Ag R II G R I Ag R II G R I Ag R II G

Uppgift

R 4 R 4 G 4 R 5 R 5 G 5 R 8 R 8 G8

Svarskategori

Ortstyp

Skolnivå

Innehåll

1 + 2 + 3 Socialgrupp 1 3 + 4 + 5 Faderns utb. 3 + 4 + 5 Moderns utb.

5 Rh

Rn

56 23 54 60 28 63 48 22 56

38 12 41 42 16 48 36 20 42

31 11 31 39 16 42 35 15 33

24 9 30 32 13 39 25 8 35

25 8 17 29 12 26 23 6 20

31 12

44 15

36 15

49 20

28 12

43 19

e. Skolämnen (jfr texttabell 70)

Grupp

Uppgift

G 32

Svarskategori

2+ 3

Ortstyp Ämne

Kristendom Modersmålet Engelska Tyska Franska Historia Geografi Matematik Biologi Fysik Kemi Teckning Musik Gymnastik Latin Grekiska Spanska Ryska Filosofi Tekniska ämnen.. Merkantila ämnen Husliga ä m n e n . . .

67 98 99 87 87 92 82 69 84 60 60 69 53 81 34 11 35 31 61 31 36 40

66 96 98 85 86 92 79 74 79 67 62 67 61 85 35 12 38 32 64 35 35 30

72 96 97 87 82 92 81 71 87 66 61 61 65 84 33 10 37 31 58 37 31 40

68 99 99 86 86 96 82 68 74 52 56 73 59 87 45 14 42 33 61 37 33 42

61 96 96 84 83 92 86 71 80 61 63 67 55 82 28 11 36 36 59 39 38 39

f. Tillfredsställelse med den valda studievägen (jfr texttabellerna 76 och 78)

Grupp

G G

Uppgift

G 23 G 25

Svarskategori 1 1

Ortstyp Innehåll

Gymnasium Linje

59 45

52 47

43 38

39 36

34 39

314 g. Studie- och yrkesvägledningen (jfr texttabellerna 100—103, 106 och 108)

Grupp

Uppgift

Svarskategori

R /Ag R II G R I Ag R II G R /Ag R II G R I Ag R II G

R 27 R 27 G 16 R 28 R 28 G 17 R 30 R 30 G 19 R 31 R 31 G 20

R I Ag R II G R I Ag R II G R I Ag

R 29.1 R 29.1 G 18.1 R 29.3 R29.3 G 18.3 R29.4—

1 1 1 1 1 1 1

+ + + + + + +

R II G R I Ag R II G RIAg R II G

R29.4— G 18.4— R29.7 R29.7 G 18.7 R 29.10 R 29.10 G 18.10

1 1 1 1 1 1 1 1

+2 +2 +2 +2 +2 +2 +2 +2

G 22

+ 2 + 2 + 2 + 2 + 2 + 2 1 1 1 + 2 + 2 + 2

Ortstyp Innehåll

Behov av upplysningar F å t t upplysningar. Läst broschyrer, Hjälp av broschyrer.

62 72 50 79 76 80 66 54 76 68 57 74

67 78 57 79 74 76 60 53 78 67 60 79

63 75 56 80 73 78 60 56 75 71 60 72

66 71 68 80 78 81 71 70 88 74 76 80

Diskuterat valet med 90 Föräldrar 92 88 41 Kamrater. 43 56 Rektor + klassföreståndare + annan 35 lärare 11 52 Yrkesvägledare 20 26 12 Person i valt yrke. 13 26 18

92 89 84 44 42 63

94 89 83 44 41 61

89 92 88 42 36 60

47 17 50 24 33 13 17 23 17

28 13 49 41 42 22 14 24 14

25 9 60 60 60 25 14 26 14

Ytterligare information om: 24 Egen förmåga 1 0 . . 21 11.. 48 12. 28 1. Yrkena 46 3. 35 4. 28 Utbildningen 2 . 41 5. 24 9. 6. 17 15. 42 14. 35 36 7. 8. 27 13. 21

26 26 52 27 55 36 32 44 25 21 44 34 33 35 27

27 23 50 24 50 29 27 44 29 16 42 28 29 26 19

32 25 57 25 47 35 29 41 22 17 40 30 36 35 28

OJOfflin^oiwfltownooNoiooin OIMOi-(OOOOJOlNC<lT-i^HOOi-tTH

f ' I I 'f I f f f ' f I 1f I ' O C O O T H T - I T - I O C O O O I M T H O O O O

f ' II ' I ' f f I 'I'l' ff o m c o n o i ' J ' M r i i n n o o o o i o

c •3

N r t i n H O r l r t H O N H r l r l O M

f

'I

o

«

7 - i c o a o o 5 t o i > c o o > c o i n o i o o o o ( M O O O O O O O C O T - I C N O T - I T H

. . . . . . . . . . . . . . MOOOfflOniON^WCOrlO O O T - < O I - I O © O C O O O T - I T - I

*' I f I f ' f * ' ' f

+J c

OlT-i[>Oe^i-i<NCT>t>Oi-l00

. . . . . . . . . . . .

t: o

I O O T H O O O C ^ C O C I T P O

O i - i o c a o c ^ O T - i o i N T - i

' I I ' ' ' I' ' I' ' I' <i> - a

ca cs

"3 3

O i i n H H O M H O O O i M O N O N H O O T H H ' *

I* " I f ' f I" I" I I c

m m o m r ^ < M i > o o COrH-r-l-I-lOrHOTHO

<

Vi

^ Q.

<

C

9 ti

0 45

c

CJ :C3 T3

«rf >C 0-

ej

H « i n o m o n o

. . . . . . . .

O O O O T H C N O O

o m fi n o «

r)

-fl 0

H

^.5

cs -o

ro

g, o, O

O)

ej V* gcN 1 +n i>2

a 53 fl2 cs ^

O)

«

.fl* 73

a c 00 42 .ti S

"> _ co ca £ fl

G, Q,

fl «

1-1 ca t>B OS

o^ o fl CS

C 5

ca fe -g ca c 2 8.3

wNM^ifief^oooiOHMfo^mtot^oo

n «

o w

KUNGL E

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. 0resunds-forbindelsen. 1. del.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Finansdepartementet Preliminär nationalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14] Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1] 1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutredning. I. Vägen genom gymnasiet. [15] Handelsdepartementet översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. [12] Inrikesdepartementet Kommunalförbundens lånerätt. [2] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m.m. för utländska studerande. [11]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1963