SOU

1945 års universitetsberedning. 4,

Beteckning: SOU 1949:48
Typ: SOU

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1949:48 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

1945 ÅRS UNIVERSITETSBEREDNING IV. STUDENTERNAS SOCIALA URSPRUNG, BETYG I STUDENTEXAMEN, VIDARE UTBILDNING, YRKESVAL M. M. En statistisk

undersökning

av 1930, 1937 och 1943 års

studentårgångar

UTARBETAD AV

SVEN MOBERG OCH CARL-ERIC QUENSEL

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1949 Kronologisk

1. Norrlandskommitténs principbetänkande. Första d e len. Norrländska utvecklingslinjer. Idun. 303 s. J o . 2. Norrlandskommitténs principbetänkande. Andra d e len. Särskilda u t r e d n i n g a r . Idun. 194 s. J o . 3. Norrlandskommitténs principbetänkande. Tredje d e len. Utlåtanden och förslag i vissa frågor. Idun. 163 s. Jo. 4. Utredning med förslag om lösdrivarlagens u p p h ä v a n d e m. m. Marcus. 213 s., bil. 1 73 s., bil. 2 106 s. I. 5. Principer och metoder för kostnadsberäkningar vid statens järnvägar. Beckman. 122 s. K. 6. Kriminalvård i frihet. Fångvårdsstyrelsens u t r e d n i n g angående skyddsarbetets organisation m. m. Marcus. 140 s. J u . 7. B e t ä n k a n d e med förslag till indexreglering av folkpensionerna. Beckman. 80 s. S. 8. B e t ä n k a n d e angående förbättrad insyn i enskilda företags ekonomiska förhållanden. Norstedt. 105 s. Ju. 9. 1944 års allmänna skattekommitté. 3. B e t ä n k a n d e angående beskattning av realisationsvinster, m . m. samt ackumulerade inkomster. Marcus. 168 s. Fi. 10. Elkraftutredningens redogörelse n r 2:17. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Värmlands län. Beckman. 45 s. K. 11. B e t ä n k a n d e om sinnesslövården. Katalog och Tidskriftstryck. 248 s., 1 k a r t a . I. 12. Utredning r ö r a n d e folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader. Idun. 94 s. S. 13. 1945 års b a n k k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e med förslag om inrättande av e n statlig affärsbank. Beckman. 83 s. Fi. 14. Bilagor till 1942 års järnvägskostnadsutrednings b e t ä n k a n d e . P r o d u k t i o n s - och kostnadsstrukturen vid statens järnvägar. Promemorior. Av A. Sjöberg. Beckman. 269 s. K. 15. P . M. med s y n p u n k t e r på det svenska långtidsprog r a m m e t . I anslutning till OEEC:s interimsrapport. Beckman. 23 s. H. 16. Promemoria över preliminär utredning rörande b e fälsrekryteringen inom försvaret. Beckman. 75 s. Fö. 17. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om registrerade föreningar m . m . I d u n . 277 s. J u . 18. Kvalitets-forskning och konsumentupplysning. Kihlström. 265 s.. 16 pl. H. 19. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. 2. Utredning m e d förslag till lagstiftning rörande tillfälliga bostäder vid skogs- och flottnings- m . fl. a r b e t e n . I d u n . 188 s., 26 pl. S. 20. Dissenterlagskommittén. B e t ä n k a n d e med förslag till religionsfrihetslag m. m. Marcus. XLVIII, 390 s. J u . 21. Svensk hamnbyggnadspolitik. Marcus. 318 s. K. 22. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e gallring av handlingar hos vissa av försvarets myndigheter. Hasggström. 232 s. Fö. 23. Lagberedningens u t l å t a n d e angående lagstiftning om gräns m o t allmänt vattenområde. Norstedt. 28 s. J u . 24. Kommunallagskommitténs betänkande 2 med förslag till ä n d r a d e bestämmelser om ersättning åt i n n e h a v a r e av k o m m u n a l a förtroendeuppdrag. Idun. 84 s. I. 25. 1945 års försäkringsutredning. 1. Principbetänkande r ö r a n d e försäkringsväsendet. Norstedt. 220 s. H.

förteckning

26. 1945 års försäkringsutredning. 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om trafikförsäkring. Norstedt. 160 s. H. 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om sjömansskatt m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 237 s. Fi. 28. Folk- och skolbibliotek. B e t ä n k a n d e och förslag avgivet av folkbibliotekssakkunniga. Gummesson. 173 s. E. 29. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 3—4. R e d o görelse för detaljdistributörerna s a m t deras r å kraftkostnader och priser vid distribution a v e l e k trisk, kraft. Uppsala län och Södermanlands län. Beckman. 57 s. K. 30. Statsmakterna och folkhushållningen u n d e r den till följd av stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a k r i s e n . Del 9. Tiden juli 1947—juni 1948. A v K. Å m a r k . Idun. 382 s. Fo. 31. Social upplysning. Idun. XVI, 175 s., 89* s. S. 32. Yrkesutbildning för v a r u b u d m . fl. Norstedt. 66 s. E. 33. E n generalplan för rikets farleder och h a m n a r . B i laga 2 till SOU 1949: 21 om svensk h a m n b y g g n a d s politik. Marcus. 242 s. K. 34. B e t ä n k a n d e med förslag angående ä n d r a d e g r u n der för fördelning och u t t a g a n d e a v kostnad för byggande och underhåll a v skogsvägar. G e r n a n d t . 66 s. J o . 35. Skolöverstyrelsens u t l å t a n d e över vissa a v 1940 års skolutrednings b e t ä n k a n d e n och 1946 års skolkornmissions principbetänkande j ä m t e s a m m a n f a t t n i n g av avgivna y t t r a n d e n . Haeggström. 404 s. E. 36. Utredningar i anslutning till 1949 års nationalbudget. Marcus. 67 s. Fo. 37. Klientelet på arbetshemmen. E n socialpsykologisk u t r e d n i n g om försumliga försörj are och störande understödstagare. Beckman. 206 s. S. 38. B e t ä n k a n d e rörande avbetalnings- och förskottsköp m . m. Gummesson. 67 s. J u . 39. B e t ä n k a n d e angående statens konstsamlingars organisation och lokalbehov. Marcus. 231 s. E. 40. B e t ä n k a n d e med förslag angående förenklat r e k v i sitions- och granskningsförfarande beträffande vissa statsbidrag till folkskoleväsendet. Katalog och Tidskriftstryck. 98 s. E. 41. B e t ä n k a n d e och förslag angående studiehjälpverksamheten vid de allmänna läroverken m. fl. statliga och statsunderstödda läroanstalter. B e c k m a n . 103 s. E. 42. Elkraftutredningens redogörelse n r 2:1—2. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras r å kraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Stockholms stad och Stockholms län. Beckman. 38 s. K. 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag till livsmedelsstadga m. m. Beckman. 365 s. I. 44. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa åtgärder till r a tionalisering av gat- och kantstensindustrien. Beckman. 102 s. H. 45. B e t ä n k a n d e m e d förslag till n y a medborgarskapslagar för D a n m a r k , Norge och Sverige. Marcus. 85 s. J u . 46. B e t ä n k a n d e m e d utredning i vissa värnpliktsfrågor. Katalog och Tidskriftstryck. 293 s. Fö. 47. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelser rörande beskattningen av äkta m a k a r . Idun. 332 s. Fi. 48. 1945 års universitetsberedning. 4. Studenternas sociala ursprung, betyg i studentexamen, vidare u t bildning, yrkesval m. m. Idun. 320 s. E.

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. Jo. = j ordbruksdepartementet.

STATENS O F F E N T L I G A

UTREDNINGAR

1949:48

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

1945 ÅRS UNIVERSITETSBEREDNING IV. STUDENTERNAS SOCIALA URSPRUNG, BETYG I STUDENTEXAMEN, VIDARE UTBILDNING, YRKESVAL M. M. En statistisk undersökning av 1930, 1937 och 1943 års studentårgångar UTARBETAD AV

SVEN MOBERG OCH CARL-ERIC QUENSEL

STOCKHOLM

1949 IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB 916*18

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SIkrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

11 Kiap.

I. Antalet studentexamina

13 Kiap.

II.

Undersökningens

under de senaste årtiondena

omfattning

och materialinsamlingen

18 Kiap. III. Studentexamina 1930, 1937 och 1943 Fördelningen på vår- och hösttermin och på linje Åldern vid studentexamen Betygen i studentexamen Ämnen i studentexamen

22 22 24 24 30

Kiap. IV. Studenternas hemort och sociala ursprung Hemort Faderns yrke Hemort och faderns yrke Genomsnittligt medelbetyg och hemortstyp Genomsnittligt medelbetyg och faderns yrke Genomsnittligt medelbetyg och ålder Genomsnittligt medelbetyg efter ålder, hemortstyp och faderns yrke

33 33 43 53 56 57 58 60

Kvap. V. Utbildningen efter studentexamen Inledning Val av utbildningslinje

66 66 68

a. Huvudutbildning—-s. 68, b. Förberedande eller kompletterande utbildning — s. 72, c. Antalet inskrivna vid de akademiska utbildningslinjerna — s. 75, d. Planerad och förverkligad studieinriktning s. 78.

Hemort och val av utbildning a. Studenterna fördelade efter landsdel — s. 80, b. Studenterna fördelade efter heniortstyp — s. 82. Faderns yrke och val av utbildningslinje Genomsnittligt medelbetyg och val av utbildning Val av huvudutbildning för olika hemorts- och yrkesgrupper med hänsyn till olikheter i betyg Tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande Examina vid olika utbildningslinjer Examina i komb. med medelbetyg, hemort, socialt ursprung ra. ra Kiap. VI. Studenterna vid universitet och fria högskolor Inledning De studerande vid universiteten och de fria högskolorna Hemort vid studentexamen och val av utbildningsort Val av fakultet och faderns yrke (män)

85 95 101 107 113 115 122 122 123 125 128

•1

Tidpunkten för studiernas påbörjande vid universitet och fria högskolor . . Medelåldern för studerande vid skilda fakulteter Totalantalet inskrivna vid universitet och fria högskolor Medelbetyg och utbildning vid universitet och fria högskolor Examina vid universitet och fria högskolor Studietidens längd för studerande vid universitet och fria högskolor (män) . .

1.'31 131 1,-32 141 147 151

Kap. VII. Studenterna vid fackhögskolorna Antalet studerande med huvudutbildning Hemorten för studerande vid fackhögskolorna Fördelningen efter faderns yrke för studerande vid fackhögskolorna Tidpunkten för studiernas påbörjande Ålder vid studentexamen Totalantalet inskrivna vid fackhögskolorna Medelbetyg för studerande vid fackhögskolorna Avbrottsfrekvensen Examina vid fackhögskolorna

155 155 157 159 1(51 162 162 168 172 174

Kap. VIII. Studenterna vid övriga utbildningslinjer Inledning Gymnastiska centralinstitutet Folkskoleseminarierna Socialinstitutet i Stockholm Handelsgymnasierna Statliga verk Officersutbildningen Socialt ursprung Medelbetyg

177 177 177 178 179 ISO 181 182 184 187

Kap. IX. Studenterna

utan utbildning

190 Kap. X. Privatisternas

utbildning

196 Kap. XI.

Examina

inom filosofiska fakulteten: 1937 års studenter (män)

Kap. XII.

Kompletteringar

av studentbetygen: 1943 års läroverksstudenter

199 ....

204 Kap. XIII. Resultatlösa ansökningar: 1943 års läroverksstudenter Ansökningar och utbildning efter studentexamen Ansökningar och medelbetyg Ansökningar och kompletteringar

216 218 224 225

Kap. XIV.

228 Val av vidare utbildning: Sammanfattning

för årgång 1943

Kap. XV. Betyg i skilda ämnesgrupper och val av utbildning: 1943 års läroverksstudenter (män) 231 Inledning och definition 231 Genomsnittsbetyg i ämnesgrupperna 235 Specialbegåvningens art 235 Specialbegåvningens styrka 236 Specialbegåvning och val av utbildning 239 Specialbegåvning och socialt ursprung 247 Kap. XVI. Studenternas nuvarande samhällsställning A. Inledning a. Icke återfunna — s. 252, b. Avlidna — s. 252, c. I utlandet — s. 253.

251 251

5 B. Männen i årgång 1930 Yrke och utbildning Inkomst och utbildning Flyttningar Civilstånd Barnantal Privatisterna C. Studentskor av årgångarna 1930 och 1937 Civilstånd Vigselar Barnantal Yrke och utbildning Yrke, utbildning och inkomster a. Egna inkomster — s. 291, b. Mannens inkomster — s. 295. Flyttningar Kvinnliga privatister

254 254 259 267 269 273 276 277 277 279 282 288 290 297 298

TCabellbilagor A. Fördelningen av samtliga vitsord i studentexamen på ämne och betyg bland läroverksstudenter åren 1930, 1937 och 1943 B. Hemortstyp och yrkesgrupp (fadern) i kombination för läroverksstudenter åren 1930, 1937 och 1943 C: 1. Männen i studentårgång 1930 efter yrke i detalj C: 2. Kvinnorna i studentårgångarna 1930 och 1937 efter yrke i detalj . . . .

299 308 314 318

TABELLFÖRTECKNING 1. Antalet studentexamina i Sverige 1920—1947 14 2. a. Fördelningen av läroverksstudenter och privatister 1930, 1937 och 1943 efter kön och linje 23 2. b. Läroverksstudemternas relativa fördelning efter kön och linje 23 3. Åldersfördelningen samt median- och medelåldern på olika linjer för läroverksstudenter och privatister 25 4. a. Fördelningen efter medelbetyg i studentexamen för läroverksstudenterna 29 4. b. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenterna .29 5. Antalet utdelade vitsord i relation till antalet studenter för varje ämne bland 1943 års studenter 31 6. Medelantal vitsord per student bland 1943 års studenter 32 7. Läroverksstudenternas fördelning efter hemortslän samt efter landsdelar . . 34 8. Antalet läroverksstudenter per 100 jämnåriga i olika landsdelar 35 9. Läroverksstudenternas fördelning efter hemortstyp 36 110. Antal läroverksstudenter per 100 jämnåriga i olika hemortstyper 37 111. Befolkningens (exklusive jordbruksbefolkningen) fördelning i % på olika näringsgrenar (huvudyrkesgrupper) inom olika stadstyper 39 112. Läroverksstudenternas relativa fördelning på olika gymnasielinjer inom skilda hemortsgrupper 40 113. De inackorderades andel (i %) av läroverksstudenter från olika hemorter (landsdelar) 41

6 14. De inackorderades andel (i % ) av läroverksstudenter från tre olika hemortsgrupper 4;42 15. Läroverksstudenternas fördelning på faderns yrke 4,45 16. Relativ fördelning av läroverksstudenter på huvudgrupper av faderns yrke 446 17. Relativ fördelning på 3 huvudgrupper efter faderns yrke av samtliga hemmavarande studenter år 1930 (enl. Wahlund) och av 1930 års manliga läroverksstudenter 447 18. Läroverksstudenternas relativa fördelning på olika gymnasielinjer för skilda yrkesgrupper 4<48 19. Relativ fördelning av gymnasister i linje R IV 1915 och i hela gymnasiet 1924 (enl. Dahl) och av de manliga läroverksstudenterna på huvudgrupper av faderns yrke samt på socialgrupper 499 20. Sambandet mellan yrkes- och socialgruppsindelning enligt alternativ A och B 560 21. Fördelning av läroverksstudenterna på skilda socialgrupper enligt alternativ A och B 551 22. Antalet tjugoåringar samt antalet läroverksstudenter åren 1930, 1937 och 1943 bland barnen till officerare, läkare och präster (enl. matriklar) 5132 23. Läroverksstudenternas relativa fördelning på faderns yrke och socialgrupp inom skilda hemortsgrupper, a. Män. b. Kvinnor 544 24. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenter från skilda hemortsgrupPer 506 25. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenter från olika grupper av faderns yrke 57,7 26. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenter från skilda socialgrupper 588 27. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenter från skilda gymnasielinjer inom olika åldersgrupper 599 28. Genomsnittliga medelbetyg för olika åldersgrupper från skilda yrkes- och hemortsgrupper. Årgång 1930. Män 622 29. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenter 1943 från skilda yrkesoch hemortsgrupper. Män 655 30. Läroverksstudenternas absoluta och relativa fördelning på olika utbildningslin Jer 700 31. Antalet läroverksstudenter med fördelning på skilda huvudutbildningslinjcr i promille av den jämnåriga befolkningen 733 32. Läroverksstudenterna 1930 och 1937, med kompletterande utbildning, för- . = • delade på huvudutbildning och förberedande utbildning i kombination .. 744 33. Jämförelse mellan-abiturienternas planer på fortsatta studier och läroverksstudenternas val av huvudutbildning 799 34. Relativ fördelning på skilda utbildningslinjer av läroverksstudenter från olika landsdelar 811 35. Läroverksstudenterna från olika hemortsgrupper fördelade efter huvudutbildningslinje 833 36. Läroverksstudenterna från olika yrkesgrupper fördelade efter huvudutbildning. a M - än 866 b. Kvinnor 877 37. Läroverksstudenterna från olika socialgrupper fördelade efter huvudutbildnin g 911 38. Det procentuella antalet studenter som valt teologisk, juridisk, medicinsk utbildning etc 944

39.». Genomsnittliga medelbetyg inom skilda utbildningslinjer, dels för samtliga studenter, dels för studenter vilkas fäder ha samma utbildning ( y r k e ) . . . . 96 40.). Läroverksstudenternas genomsnittliga medelbetyg med fördelning på skilda utbildningslinjer 96 41. . Läroverksstudenternas fördelning på skilda medelbetygsklasser inom olika utbildningslinjer. a. Män 98 b. Kvinnor 99 422. Indextal för övergången till akademiska utbildningslinjer för studenter från skilda hemorts- och yrkesgrupper efter eliminering av olikheter i betygsfördelningen 103 433. Antalet studenter med akademisk utbildning efter faderns yrke och medelbetyg 105 444. Läroverksstudenternas fördelning efter tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande för olika utbildningslinjer 108 455. Läroverksstudenter, med kompletterande utbildning, fördelade efter tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande samt deras andel av samtliga studenter med utbildning 110 466. Läroverksstudenter med kompletterande utbildning och med huvudutbildning vid de akademiska utbildningslinjerna, fördelade efter tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande samt deras andel av samtliga studenter med utbildning 111 477. Medelantalet år mellan studentexamen och huvudutbildningens påbörjande för läroverksstudenterna 1943 med fördelning på hemort och faderns yrke. Män 112 488. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenterna med fördelning på tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande 113 499. Antalet läroverksstudenter av årgång 1930 och 1937 med avlagd examen (fullföljd utbildning) efter huvudgrupper av utbildning 113 500. Antalet studenter med avlagd akademisk examen i relation till antalet inskrivna studenter (%) i olika medelbetygsklasser 116 511. Standardberäkning för examensfrekvensen efter faderns yrke och socialklass vid universitet och fria högskolor 117 522. Standardberäkning för examensfrekvensen efter faderns yrke och socialklass vid fackhögskolor 118 553. Standardberäkning för akademiska examinas avläggande bland samtliga studenter oavsett utbildning efter faderns yrke och socialklass 120 544. Antalet läroverksstudenter med huvudutbildning vid universitet och fria högskolor efter fakultet och lärosäte 124 555. Antalet läroverksstudenter med huvudutbildning vid universitet och fria högskolor efter fakultet och hemort 126 566. Antalet läroverksstudenter med huvudutbildning vid universitet och fria högskolor efter fakultet och faderns yrke och socialgrupp. Procentuell fördelning. Män 129 57)7. Antalet läroverksstudenter med någon utbildning vid universitet och fria högskolor efter fakultet 133 558. Medelbetygsfördelning och genomsnittligt medelbetyg för läroverksstudenter med någon utbildning vid universitet och fria högskolor efter fakultet 142 559. Antalet studenter med »misslyckade» studier samt avbrottsfrekvensen bland läroverksstudenter med någon utbildning vid universitet och fria högskolor efter fakultet och socialgrupp 146

8 60. Antalet läroverksstudenter med examen i huvudutbildning vid universitet och fria högskolor efter examenstyp 148 61. Studietiden (medianen) enl. vår undersökning samt enl. SOU 1943:17 för studerande vid universitet och fria högskolor efter examenstyp 152 62. Studietiden (medianen) inom olika medelbetygsklasser för läroverksstudenter med examina vid universitet och fria högskolor efter e x a m e n s t y p . . . . 154 63. Antalet läroverksstudenter med huvudutbildning vid de skilda fackhögskolorna 156 64. Antalet manliga läroverksstudenter med huvudutbildning vid de tekniska högskolorna fördelade efter linje 156 65. Antalet läroverksstudenter vid fackhögskolorna efter hemort vid studentexamen -j 5^ 66. Antalet läroverksstudenter vid fackhögskolorna fördelade efter faderns yrke och socialgrupp. Procentisk fördelning 160 67. Inskrivna läroverksstudenter vid fackhögskolorna med särskiljning på huvudutbildning och kompletterande utbildning m. m 1 63 68. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenter med huvudutbildning vid fackhögskolorna 169 69. Genomsnittliga medelbetyg för studerande vid fackhögskolor efter huvudutbildning (med eller utan examen) och kompletterande utbildning . . . . 171 70. Antalet läroverksstudenter med »misslyckade» studier samt avbrottsfrekvens vid fackhögskolor efter medelbetyg. Män 173 71. Antalet läroverksstudenter med »misslyckade» studier samt avbrottsfrekvens vid fackhögskolor efter socialgrupp. Män 174 72. Antalet läroverksstudenter med examen vid fackhögskolorna, fördelade efter examenstyp 175 73. Antalet läroverksstudenter med utbildning vid folkskoleseminarierna . . . . 179 74. Antalet läroverksstudenter med utbildning vid handelsgymnasierna . . . . 180 75. Antalet läroverksstudenter, som genomgått de statliga verkens utbildningskurser 18i 76. Antalet läroverksstudenter med officersutbildning 183 77. Antalet officerare på aktiv stat inom skilda vapenslag bland läroverksstudenterna 184 78. Antalet läroverksstudenter med utbildning vid skilda kortare utbildningslinjer efter socialgrupp 185 79. Antalet läroverksstudenter med utbildning vid skilda kortare utbildningslinjer efter medelbetygsklasser 188 80. Antalet läroverksstudenter 1937 och 1943 »utan utbildning» efter verksamhet enligt kamratuppgifter. Män 192 81. Antalet läroverksstudenter 1937 och 1943 »utan utbildning», fördelade på verksamhet och socialgrupp. Män 192 82. Antalet läroverksstudenter »utan utbildning», fördelade på verksamhet och medelbetygsklass. Män 193 83. Privatisternas val av huvudutbildningslinje 197 84. Läroverksstudenterna 1937 med lägre och högre filosofiska examina, fördelade efter ämneskombination i lägre examen. Män 200 85. Läroverksstudenterna 1937 med lägre filosofisk examen, fördelade efter ämneskombination och antalet ämnen utöver de obligatoriska i ämneskombinationen. Män 202 86. Antalet ämnen, som kompletterats med framgång, fördelade efter kön och linje samt vitsordet i studentexamen . 206

9 87 Beräknat slutbetyg efter kompletteringarna för skilda vitsord i studentexamen 207 88. Antalet vitsord, som framgångsrikt kompletterats, fördelade på ämne (ämnesgrupp) efter kön och linje 208 89. Kompletteringarnas fördelning på skilda medelbetygsklasser 209 90. Antalet »omskolningskompletteringar», fördelar efter kön och linje . . . . 210 91. Antalet personer med kompletteringar efter faderns yrke 210 92. Antalet kompletterande studenter efter huvudutbildningslinje 212 93. De kompletterande, fördelade efter tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande 214 94. Antalet studerande vid skilda utbildningslinjer med resultatlösa ansökningar, fördelade efter ansökningarnas art och antal 219 95. Antalet resultatlösa ansökningar till skilda utbildningslinjer, fördelade efter de sökandes huvudutbildning 222 91. Genomsnittliga medelbetyg för studenter med ansökningar jämfört med samtliga studenter 224 97. Kompletteringar av studentbetygen för studerande med ansökningar, efter huvudutbildningslinje 226 98. Studenterna i årgång 1943 efter huvudutbildningslinje i kombination med kompletteringar, ansökningar och förberedande utbildning 229 99. a. Korrelationskoefficienterna för sambandet mellan studentbetygen i muntliga ämnen för reallinjens studenter 232 99. b. Korrelationskoefficienterna för sambandet mellan studentbetygen i muntliga ämnen för latinlinjens studenter 232 100. Studenternas fördelning på skilda utbildningslinjer efter medelbetygsklass och specialbegåvningens styrka 238 101. Studenternas fördelning på skilda utbildningslinjer efter specialbegåvningens art och styrka 240 102. Det relativa antalet studenter med akademisk huvudutbildning efter studentexamenslinje samt efter genomsnittsbetyget i olika ämnesgrupper 240 1 03. Studenternas fördelning på huvudutbildningslinje i kombination med linje i studentexamen och specialbegåvningens styrka och art 242 104. Genomsnittliga betyg samt differenser mellan ämnesgruppernas genomsnittsbetyg efter linje och faderns yrke 248 105. Studenternas relativa fördelning på grupper av specialbegåvningens styrka m. m. inom skilda yrkes- och socialgrupper 249 1 06. Läroverksstudenterna fördelade efter kön, årgång, utbildning och resultaten av efterforskningarna av hemort, yrke m. m 254 107. Läroverksstudenter av årgång 1930 efter huvudutbildning och yrke år 1946. Män 257 108. Utbildnings- och yrkesgrupp i kombination med inkomst år 1946. Läroverksstudenterna av årgång 1930. Män 261 1 09. Korrelations- och regressionskoefficienter för sambandet mellan medelbetyg och inkomst m. m. för läroverksstudenter av årgång 1930. Män 264 110. Läroverksstudenterna av årgång 1930 efter hemortstyp år 1930 och hemortstyp år 1947. Män 267 1 1 1 . Läroverksstudenterna av årgång 1930 efter hemortstyp 1930 och 1947 i kombination. Män 268 112. Civilståndsfördelningen vid slutet av år 1946 för läroverksstudenter av årgång 1930 efter huvudgrupp av utbildning. Män 270

10 113. Procentantalet gifta bland läroverksstudenter av årgång 1930 vid olika tidpunkter mellan studentexamen och år 1946 efter huvudgrupper av utbildning. Män 270 114. Gifta läroverksstudenter av årgång 1930 efter tidsavståndet mellan examensår och vigselar efter huvudgrupper av examen. Män 272 115. Relativa antalet ogifta bland läroverksstudenterna av årgång 1930, efter utbildning och nettoinkomst. Män 273 116. Gifta läroverksstudenter av årgång 1930 fördelade efter vigselar (äktenskapets duration) samt efter antal barn. Män 275 117. Index över medelbarnantalet bland gifta läroverksstudenter av årgång 1930, efter utbildning och inkomst. Män 275 118. Studentskor av årgång 1930 och 1937 efter civilstånd 1946 i kombination med utbildning 27 8 119. Det relativa antalet gifta (inkl. förut gifta) vid slutet av olika år till och med år 1946 bland studentskor av årgång 1930 och 1937 samt bland jämnåriga kvinnor 280 120. Det procentuella antalet gifta studentskor 1930 och 1937 vid olika tidpunkter efter huvudgrupper av utbildning 281 121. Gifta studentskor av årgång 1930 och 1937 efter antal barn och civilstånd 1946 283 122. Medelbarnantalet i skilda vigselårgångar bland studentskorna 1930 och 1937 283 123. Indextal över medelbarnantalet bland gifta studentskor fördelade efter utbildning 284 124. Indextal över medelbarnantalet bland gifta studentskor i årgång 1930 fördelade efter mannens inkomst 285 125. Civilståndsfördelning och index över medelbarnantalet bland studentskor i årgång 1930 och 1937 efter medelbetyg i studentexamen 286 126. Studentskorna i årgång 1930 och 1937 efter yrke år 1946 i kombination med utbildning 289 127. Medianinkomsten år 1946 för studentskor i årgång 1930 och 1937 efter civilstånd och utbildning 291 128. a. Studentskorna av årgång 1930 efter inkomst, examen och yrke . . . . 293 128. b. Studentskorna av årgång 1937 efter inkomst, examen och yrke . . . . 294 129. Medianinkomsten för männen till de gifta studentskorna i årgång 1930 och 1937 efter hustruns och egen utbildning 295 130. Inkomsterna för männen till de gifta studentskorna i årgång 1930 och 1937 efter hustruns utbildning och förvärvsarbete 297

DIAGRAMFÖRTECKNING I a. Totalantalet studentexamina i Sverige 1920—1947 15 I b. Antalet studenter i %0 av antalet 20-åriga män och kvinnor 1920—1947 16 II. Antalet studenter i % av antalet 20-åriga män och kvinnor i skilda städer efter storleksgrupp och på landsbygden 38 I I I . Relativa antalet studenter som påbörjat högskoleutbildning i skilda medelbetygsgrupper 100 IV. Relativa antalet studenter som påbörjat högskoleutbildning efter faderns yrke och efter medelbetyg 106

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet.

Efter framställning från 1945 års universitetsberedning uppdrog chefen för ecklesiastikdepartementet den 16 september 1946 åt professorn vid universitetet i Lund C.-E. Quensel att för beredningens räkning utföra en statistisk undersökning rörande studenternas sociala och ekonomiska förhållanden i enlighet med en av Quensel uppgjord plan. Ifrågavarande undersökning har utförts vid Lunds Universitets Statistiska Institution av Quensel och assistenten vid institutionen, politices magistern S. Moberg gemensamt. Delar av undersökningens resultat ha under arbetets gång överlämnats till 1946 års utredning om den högre utbildningens demokratisering — studentsociala utredningen. Sedan undersökningen nu slutförts, får universitetsberedningen härmed vördsamt överlämna densamma som sitt betänkande IV. Stockholm den 5 november 1949. På universitetsberedningens vägnar: GEORG ANDRÉN. / Erik

Lönnroth.

KAPITEL I.

Inledning.

Antalet studentexamina under de senaste årtiondena. Antalet studentexamina har under detta århundrade ökat nästan oavbrutet år från år. Medan tidigare studentexamen nästan enbart avlades av män, har under de sista årtiondena även kvinnor börjat taga studentexamen i större omfattning, särskilt efter 1927 års gymnasiereform och inrättandet av statliga läroverk för flickor. Det totala antalet studentexamina under åren 1920—1947 redovisas i tabell 1 samt i diagram I a.1 I tabellen angives även studenternas andel av hela landets manliga resp. kvinnliga befolkning i motsvarande åldersklasser.-' I diagram I b återgivas dessa siffror grafiskt. Studentantalet steg kraftigt under perioden 1920—1944. Fr. o. m. 1945 tycks en stagnation ha inträtt. Ökningen har under hela perioden varit störst, såväl absolut som relativt, för studentskorna. 1930 utgjorde kvinnorna 21 % av samtliga studenter för att 1947 utgöra 35 %. Diagram I b visar att studenternas andel av den manliga jämnåriga totalbefolkningen under hela perioden är ca 20 %o större än studentskornas andel av motsvarande kvinnliga totalbefolkning. Det kan påpekas, att i början av 1940talet studentskorna utgjorde lika stor del av alla kvinnor i 20-årsåldern som de manliga studenterna av samtliga män i 20-årsåldern under perioden före 1930. 1939 och 1940 äro promilletalen lägre än omgivande år. Detta torde få ses i samband med de stora födelsekullarna omedelbart efter första världskriget. Det ökade barnantalet följdes ej av en däremot svarande utvidg1 Siffrorna äro hämtade ur Statistisk Årsboks olika årgångar. Siffror för perioden före 1920 finnas även i »Betänkande m. m. i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena» (Stat. Off. Utr. 1935:52). 2 Den folkmängd, med vilken studenterna jämföres, är hälften av åldersklasserna 19—21 år. Huru en exakt beräkning med hänsyn till studenternas åldersfördelning kan göras framgår av en uppsats av C.-E. Quensel i Statsvetenskaplig Tidskrift 1936. Skillnaden i resultat om man använder den exakta eller approximativa metoden är dock obetydlig, varför i detta sammanhang den approximativa metoden ansetts fullt användbar.

§ 9 a M 53 — ^ SD

C b. 4> £ T3 «

t > © T-T TM" M " TH I H M M M

r* co" co" cT ^-T M M M CO CO

t - O O «5 H © o cs T I "* CO CO M CO CO

O LO i-H O CO t> •>* - * io GN M T f Tf r f r f

I-< CO OO

CM ©

»o <M

OO CO (M CO © M co ** LO co" —i TM TM TM T -

9) V) C) N M H

M M M M

t~ CC CO © O •«* t> o " co" LO" M M CO CO CO

er T-T M"

*-< TM

TM © O © O ' *

>C © t~ LOj L00 -TM 00 i > ©* -TfrMTM-fi-rr

rt 1(5 {15 H N co" e f co" ©" ©" LO m LO co m

O O! • * M O co" r»" oo" ©" T * © © © © L^

>- . - io M<" CO" r f I > t^. I >

COM

©LOT-CLOI>

rT^Tf CO CO CO

"' TM

<-; co CO CO

MS CO t-H

(£

LO LO -O

la C

-9< co

•d rt

< O T - I T - ( I O O

co © TM M co r-iTHr-i

«.i

OSI-H

co o T-i

i>" M" TM" ©" co

00 «"5 OO CO - * T}.

"3 > t/i 5 «x — •T;

4 O CH

£1

B O

COM

M M

M © © M m

m -* ©

M M T M M C O

T M M C O L O L O

f i O C O

00 LO T F M m T M M T H M M

r f co © 00 -rf M M C O M C O

I ^ T M © M C O T M

Tf T-I CN

00 © I > TM M rM

Qfl

* ~ —.

•"* CN

I C O ^ I I I

| O | T-I

— a

T-I i n

CO LO CO CO H

I> m

T * m T)< © ©

t— oo © co ©

LO T * ©

- * co m

T M T M T M T M T M

LO - (

CO CO

OOTMTM T M T M T M

T. CM

•ed

— J

LOM

COCO

M CO 00 TT T*

Ti<in©©i>

M I > r~ © CO

©CO COM

M © 00 © "rf M M T H M T J .

M I ^ C O © T M COCO LO T J U O

00 CO r f 00 lO LO © [ > CO 00

Tf r f r f ^ i o

^ ^ . ^ ^ ^

•o

(O T-I CO Tf

OOTMMLOCO CO O ffl LO CO

0 0 © © 0 0 © 0 © © © M

COCO©©TM © M 00 00 CO

©I>0C Öl l > CO

B 3 Ej

co i n

' j ' i n L n © ©

M M M - ^ T M

CO CO CO CO CO ©CO©LOCO i * r f i o iO m

TMTfcOM© iO • * CO LO • * I>I>0000©

Tfil>© [ > © Tl< CO 00 oo

•

H ^

o o

lä c

. *

©LO

o c o T f N i o

i > © co © ©

t>-T<LOM©

m © oo

LOt^

B M C O H M T M M M M M

i n TM M m © ©

m M © M i > M COCO N CO i > r^ © i > o

c o m co M oo M H io O ^ ©coMcoco

T)<©LnTjHoo I > © C O © © © © © © 0 0

M © m © i > O O CO N LO © -r^ © © ©

O O O W H H © 0 0 © © C O © t > O I > I >

-M©iO0O© mMMrMOO t^l>I>0000

TMIOOOOOTM M T M © 0 O © ©MMCOCO

0 © m © © CO CO LO CO CO m © © i > o o

©LO M M © ©

©TMMCO-rf CO CO CO CO CO © © © © ©

LO©I>00© CO CO CO CO CO © © © © ©

LO©l> rf rf rf © © ©

u o

bC b

c o © m © 0 0 © TM

* C o

^ . ^ ^

SS J

••a HM

o, Cl

-C

"o EH

17 ning av det högre skolväsendet. Starkare intagningsbegränsningar vid realskolor och gymnasier på grund av bristande utrymme ha bidragit till att det relativa antalet studenter åren 1939 och 1940 sjönk. Antalet studenter, utexaminerade på reallinjen, har alltsedan år 1930 ökat kraftigt på bekostnad av antalet på latinlinjen. Detta gäller för båda könen. Fördelningen på real- och latinlinje är för kvinnorna densamma som för männen 20 år tidigare - - d. v. s. samma förhållande som i fråga om studenternas andel av den jämnåriga totalbefolkningen. Privatisternas antal är ganska obetydligt under hela perioden, om än sakta stigande. De manliga privatisterna utgöra större andel av samtliga manliga studenter än de kvinnliga privatisterna av samtliga studentskor. Ökningen av studentantalet under 1930- och 1940-talen har aktualiserat en rad problem. Man kan härvid å ena sidan särskilja problemen, som gälla själva studentexamen och tillströmningen till gymnasierna samt å andra sidan problemen, som sammanhänga med studenternas val av vidare utbildning. Medan tidigare undersökningar om studenternas utbildningsförhållanden efter studentexamen främst berört enbart universitets- och högskolestudenterna, berör efterföljande undersökning samtliga personer, som avlagt studentexamen och deras val av utbildningslinje. Detta val har i undersökningen genomgående ställts i relation till studenternas sociala och regionala ursprung samt till vitsorden i studentexamen. Förhållandena under gymnasietiden beröras icke alls, medan däremot förhållandena i studentexamen behandlas i de första kapitlen, även om framställningen där är ganska summarisk.

2—916619

KAPITEL II.

Undersökningens

omfattning

och

materialinsamlingen.

Studentexamen avlägges i Sverige vid de statliga läraverken, vid privata skolor med studentexamensrätt, vid militärläroverken (fr. o. in. 1929) samt av privatister. Man kan, och så sker också i fortsättningen, tala om läroverksstudenter, i motsats till militärstudenter och privatister. Dessutom avlägges studentexamen av annan typ numera även vid de tekniska läroverken och vid handelsgymnasierna. Föreliggande undersökning omfattar samtliga läroverksstudenter och privatister, utexaminerade något av åren 1930, 1937 och 1943. Däremot behandlas ej i något sammanhang övriga studentkategorier. Så aktuella data som möjligt ha eftersträvats, men någon senare årgång än 1943 har icke kunnat väljas. Till följd av militärtjänst, kompletteringsstudier m. m. måste nämligen minst två, helst tre år ha förflutit efter studentexamen, innan man någotsånär kan bedöma hur många av studenterna som sökt eller vunnit inträde vid olika högre utbildningsanstalter. Årgång 1937 har valts för att belysa icke endast inträde vid högre utbildningsanstalter utan även studieresultaten. 9—10 år efter studentexamen torde det utom i undantagsfall framgå, vilka som fullföljt sin vidare utbildning till åtminstone en lägre examen. En bidragande orsak till valet av årgång 1937 har varit att ett centralt register över studerande vid landets universitet och högskolor upplades fr. o. m. höstterminen 1937. Registret har i hög grad underlättat materialinsamlingen. Årgång 1930 har valts dels för att få ett jämförelsematerial till årgångarna 1937 och 1943, dels för en undersökning över studenternas familjebildning och ställning i samhället vid en ålder av mellan 35 och 40 år. Deras levnadsbana kan i stort sett bestämmas, även om deras ställning i samhället i många fall icke är definitiv. De i Kungl. Skolöverstyrelsens arkiv förvarade protokollen och betygstabellerna rörande muntlig studentexamen för studentårgångarna 1930, 1937 och 1943 bilda det egentliga utgångsmaterialet för undersökningen. Betygstabellerna äro uppställda läroverksvis och uppdelade på linje. Särskilda förteckningar finnas för höstterminsstudenterna. Privatisterna äro ordnade efter den plats (skola), där studentexamen avlades.

19 Betygstabellerna innehålla förutom uppgift om namn uppgifter om läroverk, linje, termin, vitsord i samtliga ämnen samt uppgift om examen blivit godkänd eller icke. Ett särskilt kortregister upplades med utgångspunkt härifrån över samtliga med godkänd examen. Materialet kompletterades i första hand med data från läroverkskataloger, såsom födelsedata, hemort vid tiden för studentexamen samt faderns (målsmans) yrke. I den mån läroverkskatalogerna helt eller delvis saknade dessa data, erhöllos uppgifterna genom förfrågningar hos läroverken. Uppgiften om målsmans yrke måste stundom hämtas från läroverkens inskrivningsmatriklar. För privatisterna erhöllos motsvarande uppgifter (dock ej målsmans yrke) från de av Kungl. Skolöverstyrelsen förvarade anmälningshandlingarna. Uppgifter om fortsatt utbildning efter studentexamen erhöllos i regel genom förfrågningar hos de skilda högre läroanstalterna samt genom det vid Kungl. Statistiska Centralbyrån förda studiekortsregistret. För universitet och fria högskolor erhöllos nominativa uppgifter om inskrivna studenter av de tre årgångarna samt inskrivningsår och studieinriktning. För årgångarna 1930 och 1937 insamlades jämväl uppgifter om examina samt år härför. Uppgifter om ansökningar, godtagna eller avslagna, vid de medicinska fakulteterna för 1937 och 1943 års studenter erhöllos från Universitetskanslersämbetet. För specialhögskolorna erhöllos nominativa uppgifter dels om inskrivna studenter, dels om studenter, som ansökt men ej antagits, ävensom om examina för årgångarna 1930 och 1937. Snarlika uppgifter införskaffades från folkskoleseminarier med studentavdelningar, handelsgymnasier, Socialinstitutet i Stockholm och Gymnastiska Centralinstitutet. F r å n Statens affärsdrivande verk (post, telegraf och järnväg) samt från Tullverket begärdes uppgifter om sådana studenter av de tre årgångarna, som genomgått eller förgäves ansökt om inträde till de utbidningskurser, som anordnas vid dessa verk. Slutligen erhöllos från militära förband uppgifter beträffande dem, som påbörjat och sedan fullföljt eller avbrutit utbildning till officerare på aktiv stat. Stor vikt lades vid uppgifterna beträffande ansökningar om inträde vid utbildningsanstalter med spärr. Då emellertid ansökningshandlingarna i åtskilliga fall icke arkiverats utan återsänts till vederbörande, var det icke alltid möjligt att erhålla kompletta uppgifter härom. För 1943 års studenter ha emellertid uppgifterna om ansökningar i det närmaste blivit fullständiga, varför bearbetningar över ansökningar ha kunnat ske för denna årgång men ej för de två tidigare.

20 Utöver dessa för de tre årgångarna gemensamma utbildningsuppgifterna ha vissa andra uppgifter insamlats. För 1943 års studenter erhöllos från Kungl. Skolöverstyrelsen uppgifter om kompletteringar av studentbetygen t. o. m. våren 1946. Vidare utsändes beträffande 1943 års manliga studenter till några elever i varje studentklass förfrågningar beträffande de studentkamrater, för vilka uppgifter om fortsatt utbildning saknades. Förfrågningarna gällde enbart utbildning eller ev. annan levnadsbana (yrke). Svar erhöllos i stor utsträckning och innehöllo mestadels uppgifter om kortare utbildning såsom handelskurser, lägre ingenjörsutbildning o. d. eller om anställningar på skilda håll (bank, kontor, affärsverksamhet) samt om dödsfall. I ett mindre antal fall erhöllos uppgifter om påbörjad utbildning vid högre läroanstalt, ehuru så ej framgått av tidigare uppgifter, bl. a. till följd av namnbyten. För 1937 års studenter införskaffades från studiekortsregistret förutom ovan nämnda examensuppgifter även uppgifter om ämneskombinationer i filosofiska examina. Dessutom företogos för 1937 års manliga studenter liknande förfrågningar som för 1943 års studenter. Resultaten blevo i stort sett desamma. Svarsprocenten var dock högre för 37-orna än för 43-orna. För 1937 års kvinnliga studenter samt för 1930 års samtliga studenter efterforskades nuvarande yrke och bostadsort samt inkomst och familjeförhållanden. Härvid tillskrevos i första hand några studenter från varje läroverk med förfrågan om studentkamraternas nuvarande yrke, bostadsort, civilstånd samt ev. namnbyte. Speciellt för årgång 1930 erhöllos goda svar, även om det var tydligt, att sammanhållningen mellan kamraterna varierade rätt kraftigt från läroverk till läroverk. De, för vilka nuvarande bostadsort ej kunde erhållas genom dessa kamratuppgifter eller på annat sätt (matriklar m. m.), efterforskades via pastorsämbetena. Hemortsförsamlingen vid tidpunkten för studentexamen tillfrågades härvid om utflyttningsort och tidpunkt för utflyttningen, varefter vederbörande följdes från församling till församling fram till årsskiftet 1946—47. Uppgifterna om namn, födelsedatum och bostadsort lågo därefter till grund för en efterforskning vid de nyupprättade folkbokföringsavdelningarna vid länsstyrelserna. Vid folkbokföringsavdelningarna finnes ett nominativt register över länets totala befolkning, ordnat efter födelsedata, innehållande uppgift om eget yrke, ev. makes yrke, civilstånd, ev. giftermålsdag samt mantalsskrivningsadress. Med ledning av den sistnämnda erhölls slutligen från mantals- och taxeringslängderna uppgift om ev. barn, deras födelseår samt vissa inkomstdata. Vid denna efterforskning hos länsstyrelserna visade det sig, att åtskilliga kamratuppgifter voro felaktiga beträffande bostadsorten, framför allt beroende på en kraftig omflyttning. Förnyad efterforskning skedde då i regel via pastorsämbetena. Drygt 90 % av 1937 års kvinnliga studenter samt mer än 95 % av 1930

21 års studenter återfunnos vid dessa efterforskningar. Endast nödvändigheten att i rimlig tid slutföra undersökningen hindrade fullföljandet av efterforskningarna till praktiskt taget 100 %. De efter hand erhållna uppgifterna för de tre studentårgångarna infördes i det upplagda individualkortsregistret och överfördes senare på hålkort för den statistiska bearbetningen. I materialet finnas sålunda följande data för varje student: studentexamensläroverk, linje samt exainenstermin (vt eller h t ) ; födelsedatum; kön; hemort vid studentexamen; studentbetyg i varje enskilt ämne; faderns yrke; inträde vid universitet, högskola eller annan utbildningsanstalt jämte tidpunkt härför. Därjämte för somliga årgångar: kompletteringar av studentbetygen (1943); ansökningar om inträde till spärrade läroanstalter (1943); examina jämte tidpunkt härför (1930 och 1937); ämneskombination i filosofisk examen (1937 års m ä n ) ; yrke, familjedata, mantalsskrivningsort år 1947 samt data om 1946 års inkomster (1930 båda könen, 1937 kvinnor).

KAPITEL III.

Studentexamina

1930, 1937 och

1943.

Ehuru utredningen icke direkt vill belysa skolförhållandena, framlägges här dock en kortare redogörelse för studenternas fördelning på examenslinje, betyg m. m. i studentexamen med huvudvikten lagd på betygen. Fördelningen på vår- och hösttermin och på linje. I tabell 2 a och b redovisas för de tre studentårgångarna fördelningen av läroverksstudenter och privatister på kön, linje i studentexamen samt tidpunkten för examens avläggande. 1 Höstterminsstudenterna utgjorde år 1930 6 % av de manliga läroverksstudenterna, år 1937 3 % och 1943 4 %. Nedgången från år 1930 till 1937 kan sammanhänga med minskningen i de krav på godkända skrivningar, som har skett under mellantiden, vilka lättnader kunna innebära minskad kuggningsprocent och minskat antal abiturienter under höstterminen. Den ökade möjligheten till bortval inverkar säkerligen också. Motsvarande procenttal för kvinnorna visa inga egentliga variationer. Bland privatisterna äro höstterminsstudenterna betydligt flera, 30—40 %, vilket sammanhänger med de fria studierna och (ev.) införandet av delad examen. Fördelningen mellan real- och latinstudenter har berörts i inledningskapitlet. Till latinlinjen räknades därvid även den numera förekommande nyspråkliga linjen. I tabell 2 a och b redovisas denna särskilt. Tabellen visar även fördelningen på det treåriga och fyraåriga gymnasiet. Förskjutningen mellan den tre- och den fyraåriga linjen under den period, som här avses, beror till stor del på skolorganisationens utbyggnad och endast delvis på fullständigt fria val av eleverna. År 1930 tillhörde endast några få studenter den treåriga linjen. År 1937 tillhörde däremot 48 % 1 »Militärstudenterna» redovisas varken här eller i fortsättningen, varför tabellens siffror för manliga studenter icke överensstämmer med siffrorna i tabell 1. För 1943 redovisar tabell 2 a 2 kvinnor mer än (de officiella siffrorna i) tabell 1. Vidare redovisas i tabell 2 a för år 1930 11 studenter mer på reallinjen och 11 studenter mindre på latin- inkl. nyspråkliga linjen än i tabell 1.

23 Tabell 2 a.

Fördelningen

av läroverksstudenter o c h privatister 1930, 1937 o e h 1943, efter k ö n o c h linje.

Läroverksstad. R IV R III R Lyc Summa Real L IV L III L Lyc Summa Latin

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

686 45

47 24

460 800

61 172

172 .",28

1 260

700 1 067 4 1 771

922 33

270 120

477 294

509 187 36 732

690 250

676 260 4 940

2 229

1 066

2 531

1 478

22 24

53 41

2 14

90 39

26 28

Totalt

därav ht

20 Totalt

därav ht

110 Privatister Real Latin

Tabell 2 b.

Läroverksstudenternas relativa fördelning efter k ö n o e h linje.

R IV • R III . R Lyc. Summa Real L IV . L III . L Lyc. Summa Latin

1930 Linje

Nyspr.

1930 Linje

1943 Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

40 3

21 36

6 16

12 22

28 42 1 71

54 2

58 26

30 12

45 28

47 17

20 7 1 28

100 Totalt 2 4 2 2 3 6 därav ht Anm.: Äro de absoluta talen angivna i tabeller eller i tablåer redovisas procenttalen utan decimal. I annat fall lämnas procenttalen i regel med en decimal, varjämte även den absoluta totalsumman står utsatt för a t t möjliggöra beräkning av de absoluta delsummorna. Summan av relativtalen står alltid angiven med 100 även om delsummorna på grund av avrundningarna skulle giva någon hundradel högre eller lägre värde. ^ ^

av männen och 44 % av kvinnorna den treåriga linjen. År 1943 uppgingo dessa tal till 49 % resp. 39 %, varför procentuellt sett antalet har stigit för männens men sjunkit för kvinnornas vidkommande.

24 Större olikheter föreligga dock i detta avseende mellan real- och latinlinjen än mellan könen. Bland realstudenterna dominerar den treåriga linjen åren 1937 och 1943 för både män och kvinnor, medan den fyraåriga linjen är den förhärskande bland latinstudenterna av båda könen.

Åldern vid studentexamen. Av de officiella siffrorna i Statistisk Årsbok framgår, att medelåldern vid studentexamen stigit från 19,8 till 20,2 år mellan 1930 och 1943. Siffrorna i Statistisk Årsbok redovisa dock endast medelåldern för samtliga studenter, och någon uppdelning på kön eller särskiljande av privatisterna sker icke. Av tabell 3 framgår emellertid, att medianåldern 1 för manliga läroverksstudenter ökat med 0,4 år under åren 1930—1943, medan den varit oförändrad för kvinnliga läroverksstudenter. För privatisterna har medianåldern ökat med 0,3 år för männen och 1,7 år för kvinnorna. Medelåldern (aritmetiska mediet) har för de manliga läroverksstudenterna ökat med 0,3 och 0,2 år för de kvinnliga. För privatisterna har medelåldern stigit med 1,1 år bland männen och 3,0 år bland kvinnorna. Mediansiffrorna för olika utbildningslinjer visa, att de som gått den fyraåriga linjen äro något yngre än de som gått den treåriga. Detta är helt naturligt, då en del av de senare har ett år längre skolgång bakom sig. Vägen via folkskolans sjätte klass, realexamen vid en mellanskola och treårigt gymnasium är ett år längre än tre- eller fyraårig folkskola, fem- eller fyraårig realskola till och med realskolans näst högsta klass och fyraårigt gymnasium. Skillnaderna bland männen äro större på latinlinjen än på reallinjen, medan bland kvinnorna skillnaderna äro ungefär desamma för de båda linjerna. Värdena för år 1930 ha mindre intresse, då vid denna tidpunkt det treåriga gymnasiet ännu hade mycket ringa omfattning.

Betygen i studentexamen. Studentbetygen i de enskilda ämnena ha erhållits från betygstabellerna över muntlig studentexamen. Samtliga betyg utom uppförande- och ordningsbetyg (vilka praktiskt taget alltid äro de högsta) ha medtagits, sålunda även betyg, erhållna vid flyttning till näst högsta ringen. För den statistiska bearbetningen utmärktes dessa dock på särskilt sätt. Betyg, erhållna i folkskollärarexamen, som för privatisternas vidkommande i vissa fall infördes i studentbetygstabellerna, ha icke medtagits, ej 1 I motsats till vad fallet är i den officiella statistiken har vid bestämningen av medelåldern medianen använts; detta emedan det varje år förekommer ett antal relativt gamla studenter. Medianåldern är den ålder hälften av studenterna understiger och hälften överstiger.

25 Tabell 3. Åldersfördelningen samt median- oeh medelåldern på oliku linjer för läroverksstudenter och privatister. Ålder vid studentexamen

K v i n n o r

Män 1937

8 304 578 482 203 73 29 13

23 313 787 640 293 85 41 17

4 35 178 164 68

1 5 74 368 477 103

9 15

11 14

Läroverksstudenter 16

17 18 19 20 21 22 23 24 26 och över. Obekant Summa Medianålder: Samtliga R IV R III L IV L III Nyspr .Medelålder (samtl.) Privatister 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 och över. Obekant... Summa

3 1

2 63 451 670 210 58 11 5 3 3 2

1 066

1 478

1 714

2 229

3 185 803 872 403 163 55 16 8 17 6 2 531

19, t 19,5 19,4 19,4 20,0 19,1

19,5 19,3 19,5 19,4 20,5 19,6

19,8 19,7 19,9 19,6 20,4 19,9

19,8 19,4 19,8 19,6 19,8 (19,1)

19,7 19,6 19,7 19,6 19,9 19,3

19,8 19,8 19,9 19,7 20,1 20,1

19,7

20,0

19,7

19,'

19,9

4 3 2 1

3 6

1 4 9

19 16 5 8 9 6 17

8 24 28 19 6 6 6 24 2 129

14 3 1

21 8 4 1

—

(5 10 9 1 8 9

2 1 2

22,5 20,5 (20,8) 21,5 21,3 21,2 Medianålder. 23,6 21,1 (20,6) 22,8 22,7 21,7 Medelålder. . parentes. är det Anm. Basera sig medelvärden på högst 10 observationer sättes värdet inom parentes

heller betyg, erhållna i realexamen, vilka i några fall stodo upptagna bland studentbetygen. Valet av utbildning efter studentexamen, resultaten av de högre studierna samt senare uppnådd ställning i samhället ses i denna undersökning mot bakgrund av studentbetygen, dessas summa i vissa ämnesgrupper eller, vilket är regel, ett medelvärde av samtliga betyg. Avsikten med dessa sammanställningar efter betyg är att få en uppfattning om begåvningens be-

tydelse för valet av högre utbildning, utbildningsresultaten och anpassningen till arbetsmarknaden eller studiernas avslutande. Studentbetygen användas således — i brist på bättre — som mätare av begåvningen hos studenterna. Det kan givetvis göras mycket berättigade invändningar mot att låta studentbetyg eller medelvärden därav vara begåvningsmätare. Man kan rent allmänt framhålla, att studentbetygen ej enbart äro uttryck för begåvning utan även för flit och ambition. Vidare kan man framhålla, att uppmuntran och eftersyn i hemmen inverka på betygens höjd, framför allt kanske i läsämnena och särskilt då för de medelmåttigt begåvade gymnasister, som visserligen utan större svårigheter passera de olika klasserna men som aldrig erhålla några toppresultat. Här kan man kanske tala om olika förhållanden för gymnasisterna från skilda samhällslager. De medelmåttigt begåvade gymnasister, som komma från obemedlade hem och som kunna få stipendier, torde under påverkan av föräldrarna driva upp studentbetygen för att kunna få stipendier, medan däremot medelmåttiga gymnasister från välbärgade samhällslager icke ha någon liknande press på sig. (För svagare begåvningar från olika samhällslager äro förhållandena säkerligen ej desamma.) Vidare kan man framhålla, att de nuvarande förhållandena vid de spärrade utbildningslinjerna influera på studentbetygsstandarden på ett för skilda grupper gymnasister olikartat sätt. En medelmåttigt begåvad gymnasist, som har för avsikt att efter studentexamen komma in vid någon av de spärrade utbildningslinjer, där betygens poängsumma är avgörande, lägger säkerligen ner mer ansträngningar på att få goda betyg än en lika begåvad gymnasist, som har för avsikt att efter studentexamen påbörja utbildning eller välja yrke, som enbart fordrar godkänd studentexamen. Personer med samma begåvning skulle således av olika anledningar ofta ej få samma studentbetyg. Dessutom kan man framhålla, att framgång på arbetsmarknaden ej enbart beror på vad man kan kalla »teoretisk» begåvning utan även på »praktisk» begåvning eller läggning. Den senare kommer mestadels ej till synes i de prestationer, som ligga till grund för betygssättningen i gymnasiet. Trots vad som nu är sagt kan man nog med fog säga, att en AB-student i regel är mer begåvad än en Ba-student. Smärre differenser i fråga om studentbetygen kunna dock ej sägas vara uttryck för begåvningsolikheter med tanke på de ovan antydda svagheterna hos betygen som begåvningsmätare. Även om man accepterar betygen som begåvningsmätare, bör man beakta, att olikheter föreligga i betygssättning mellan olika läroverk (och även mellan olika lärare vid samma läroverk). För att i viss mån eliminera

dessa olikheter har vid beräkningarna av de enskilda studenternas medelbetyg medtagits betygen i studentskrivningarna, då dessa betyg måste anses vara mer standardiserade än övriga betyg. Icke förty synes det vara så, att de olikheter i betygsvärdena, som föreligga mellan olika skolor i detta material, ej enbart kunna bero på tillfälligheter och på olikheter i elevmaterialet vid skilda skolor utan delvis också på olikheter i betygssättningen. Studentbetygen värderades enligt skalan: A — 6, a = 5, AB = 4, Ba = 3, B = 2, B ? = 1, C = 0.* Ett genomsnittstal, i fortsättningen kallat medelbetyget, beräknades för varje student på basis av samtliga betygsvärden såväl från den skriftliga som den muntliga examen (inkl. betyg, erhållna vid flyttning till näst högsta ringen), övningsämnena teckning, gymnastik och sång medräknades dock icke. Ej heller medtogos betygen i special matematik, då annars matematiken skulle fått för stor vikt. De ämnen, som ingå i de skriftliga prövningarna, ha således erhållit dubbelt så stor vikt vid beräkningen av medelbetyget. Det genomsnittliga värdet av flera studenters medelbetyg benämnes i fortsättningen genomsnittligt medelbetyg eller medelbetygsnivå. Det genomsnittliga värdet av flera studenters betyg i ett enstaka ämne benämnes genomsnittligt betyg eller genomsnittlig betygsnivå. I sammanhang, där intet missförstånd kan uppstå, användes dock understundom det kortare uttrycket medelbetyg i stället för det otympligare uttrycket genomsnittligt medelbetyg. I nedanstående tablå angives det genomsnittliga medelbetyget för var och en av de olika årgångarnas läroverksstudenter.Årgång 1930 1937 1943

Män

Kvinnor

Båda könen

3,09 3,23 3,12

3,32 3,39 3,23

3,15 3,29 3,17

Medelbetygsnivån år 1937 är avgjort högre än för såväl år 1930 som år 1943. Detta gäller för båda könen. Kvinnorna ha bättre genomsnittligt medelbetyg än männen, men skillnaderna ha utjämnats med åren. Den höga betygsnivån år 1937 (och det lägre antalet höstterminsstudenter) innebär antingen, att kvaliteten bland studenterna var bättre då eller att fordringarna voro mindre jämfört med 1930 och 1943. Skillnaderna mellan årgångarna återfinnas både i skrivningsbetygen och 1 Betyget B? eller B med tvekan finnes angivet i åtskilliga fall. Huruvida härvidlag enhetliga principer tillämpats vid olika skolor är oklart. 2 Medelvärdena ha i fortsättningen stundom uträknats från klassindelat material (i enlighet med tabell 4 a), stundom direkt genom summering av de enskilda medelbetygen. Det exakt uträknade medelbetyget ligger någon eller några hundradelar över det som uträknats från klassindelat material.

28 i de muntliga betygen, som nedanstående tablå utvisar (enbart manliga studenter).

Skriftliga ämnen Muntliga ämnen Samtliga ämnen

1930 2,90 3,14 3,09

Medelbetygsnivå 1937 3,16 3,25 3,23

1943 2,94 3,17 3,12

Skillnaderna mellan betygsnivåerna för skrivningar de tre åren äro större än för de muntliga ämnena, men även för de muntliga betygen föreligger en skillnad, som icke kan förklaras genom tillfälligheter. Man kan därför icke sätta samma siffermässiga medelbetyg, erhållet i de tre studentårgångarna, såsom fullständigt likvärdiga. Ett genomsnittsbetyg om 3,0 år 1937 är troligen mindre värt än ett genomsnittsbetyg på 3,0 år 1930 och 1943. I tabell 4 a återges medelbetygsfördelningen och i tabell 4 b de genomsnittliga medelbetygen för var och en av de tre studentårgångarnas läroverksstudenter med fördelning på kön och linje. Man kan av tabellerna utläsa, att år 1930 ingen större skillnad i medelbetygsnivå förefinnes mellan latin- och reallinjen vare sig bland de manliga eller de kvinnliga studenterna. Även år 1937 äro de genomsnittliga medelbetygen i stort sett lika i latin- och realavdelningarna, men år 1943 uppvisar latinlinjen högre betygssiffror än reallinjen. Detta gäller för båda könen. Den fyraåriga linjen uppvisar för männen genomgående högre siffror än den treåriga linjen. 1940 års skolutredning har i sitt betänkande om gymnasiet (del IX, Stat. Off. Utr. 1947: 37, sid. 83) gjort en undersökning av medelbetygsnivån för studenterna 1926, 1927, 1941 och 1942 bland de manliga studenterna i de tjugo statliga läroverk, som funnos redan före skolreformen 1927. Bland 1941 och 1942 års studenter var enligt dessa beräkningar medelbetygsnivån högre på fyraåriga än på treåriga gymnasiet. Emellertid förelågo inga enhetliga skillnader mellan det fyraåriga och det treåriga gymnasiet härvidlag vid jämförelser mellan latin- och reallinjens studenter. På latinlinjen hade nämligen studenterna på det treåriga gymnasiet högre medelbetyg än på det fyraåriga, medan på reallinjen det motsatta förhållandet gällde. Bland 1943 års läroverksstudenter i vår undersökning ha däremot både manliga latin- och realstudenter från fyraåriga gymnasiet högre medelbetygsnivån än på det treåriga. Skillnaden är dock mindre på reallinjen än på latinlinjen. Att överensstämmelse ej råder mellan de två materialen kan tänkas bero på olikheter i beräkningen av medelbetygen. Troligare är dock, att skillnaderna hänföra sig till att skolutredningens material baseras på ett mindre antal läroverk, där både tre- och fyraårig linje förekommer. Den längre skoltiden och den högre medelåldern vid studentexamen för den treåriga linjen förefaller således icke att följas av högre betygsresultat. För de kvinnliga studenternas vidkommande äro olikheterna i de genomsnittliga medelbetygen mellan linjerna icke så genomgående och svänga stundom åt andra hållet.

29 Tabell 4 a. Fördelningen efter medelbetyg i studentexamen för läroverksstudenterna. Kvinnor

M än Medelbetyg sklass

NyRIV RIII L IV LIII spr. Lyc. RIV RIII L IV

LIII Ny- Lyc. spr.

Summa män och kvinnor

Årgång 1930 —1,9 2,0—2,4 2,5—2,9 3,0—3,4 3,5—3,9 4,0—4,4 4,5—4,9 5,0—5,4 5,5—

197 142 86 57 22 11 4

29 194 244 191 148 72 23 19 2

1 52 117 130 83 50 15 11 1

3 113 85 223 187 210 181 131 103 86 74 27 29 7 10 6

800 676 260

5 111 219 198 97 52 15 3

5 1 212 59 367 138 237 150 146 73 70 62 21 21 5 9

16 151

Summa

1 17 25 26 21 24 5 1

48 410 585 482 341 208 70 31 7

2JS

270 120

2 182

7 5 10

28 111 129 104 75 28 2

Årgång 1937 -1,9. 2,0- -2,4. 2,5- -2,9. 3,0- -3,4. 3,5- -3,9. 4,0- -4,4. 4,5- -4,9. 5,0- -5,4. 5,5-

Summa

1 21 68 91 51 37 21 3 1

61 172 477 294

383 868 903 566 381 143 36 8 3 295

(52

Årgång 1943 —1,9 2,0—2,4 2,5—2,9 3,0—3,4 3,5—3,9 4,0—4,4 4,5—4,9 5,0—5,4 5,5— Summa

3 34 55 47 25 15 7 1

7 12 3 2

38 49 128 191 79 192 52 149 27 65 3 32 1 12

700 1 067 509 187

172 328 690 250

15 577 1 250 1 055 624 335 113 39 1

34 78 65 40 24 7 2

4 009

38 Tabel 1 4 b. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenlerna. Studentårgång

1930 1937 1943

M ä n NyR I V RIII L IV L I I I spr.

K v i n n o r Lyc. R I V RIII L IV L I I I

Nyspr.

3,37 3,16 3,34 3,36 (3,39) 3,09 3,06 3,10 3,22 3,27 3,31 3,22 3,29 3,08 3,08 (2,88) 3,08 3,42 3,44 3,41 3,45 3,11 3,05 3,27 3,11 3,11 3,58 3,11 3,12 3,35 3,19 3,32

Lyc.

Samtliga studenter

3,15 3,29 3,17

Privatisterna ha genomgående betydligt lägre medelbetygsstandard än läroverksstudenterna, som framgår av siffrorna i följande tablå jämfört med siffrorna i tablån å föregående sida.

30 Män Kvinnor

1030 2,22 2,11

11)37 2,32 2,16

1913 2,3:i 2,41

Privatisternas medelbetygsnivå har förbättrats under perioden. Speciellt ha de kvinnliga privatisterna ökat sina betyg. För de två tidigare årgångarna ha männen högre medelbetygsnivå än kvinnorna, detta i motsats till vad som gäller bland läroverksstudenterna. Bland 1943 års privatister ha dock kvinnorna högre betygsnivå än männen. Ämnen i studentexamen. I tabellbilaga A redovisas för läroverksstudenterna i de tre årgångarna betygsfördelningen i varje enskilt ämne för män och kvinnor med uppdelning på real-, latin- och nyspråklig linje. 1930, då differentieringen av gymnasiet ännu ej gällde för studentklasserna, lästes i stort sett samma ämnen av samtliga studenter på real- resp. latinlinjen. Endast ett fåtal studenter hade begagnat sig av möjligheten att bortvälja ämnen, naturligt nog, då bortval räknades som underbetyg. Antalet bortvalda (muntliga) ämnen var 0,2 per manlig student och 0,5 per kvinnlig student, om man ej medräknar utbytet av matematik mot grekiska på latinlinjen. För att få en bild av ämnenas fördelning, sedan differentieringen trätt i kraft, skall i det följande lämnas en redogörelse för de olika ämnen, som 1943 års läroverksstudenter hade med i studentexamen. Tabell 5 redovisar för varje ämne huru stor del av samtliga studenter, som hade betyg i ämnet i studentexamen eller vid flyttning till näst högsta ringen. Bland männen på reallinjen hade 43 % specialmatematik med i studentexamen och 75 % fysik, medan kemi Jästes av 70 % och biologi blott av 38 % av de manliga realstudenterna. Av de humanistiskt betonade ämnena kom geografi upp till 23 % och filosofi till 6 % bland realarna. Övningsämnet musik hade 33 % och teckning praktiskt taget samtliga med upp i högsta ringen. Jämför man dessa siffror ined motsvarande siffror för de kvinnliga realstudenterna, ser man, att bland kvinnorna blott 13 % hade med specialmatematik, 59 % fysik och 62 % kemi, medan hela 72 % hade med biologi upp i högsta ringen. Vidare kan nämnas, att bland de kvinnliga studenterna språkämnena voro talrikare representerade än bland männen samt att mer än hälften av kvinnorna hade med musik i studentexamen. Ser man på latinlinjen, var bland männen 17 % helklassiker (greker), medan 30 % hade med matematik upp i studentexamen. Mindre än 15 % hade med kemi och biologi. Både tyska och engelska lästes av huvudparten av latinstudenterna upp i högsta ringen förutom den obligatoriska franskan. Filosofi lästes av hela 45 % och geografi av 33 % av latinarna. Den sista

31 Tabell 5. Antalet utdelade vitsord i relation till antalet studenter för varje ämne bland 1943 års studenter. K v i n n o r

M ä n

Antal Kristendom Modersmålet Latin d:o v. f. t. n. h. r Grekiska Tyska d:o v. f. t. n. h. r Engelska d:o v. f. t. n. h. r Franska d:o v. f. t. n. h. r Historia Geografi d:o v. f. t. n. h. r Filosofi Matematik d:o v. f. t. n. h. r .Matematik spec Biologi d:o v. f. t. n. h. r Fysik , d:o v. f. t. n. h. r Kemi d:o v. f. t. n. h. r Övriga Teckning d;ov, f. t. n. h. r. Musik d:o v. f. t. n. h. r. .. . Gymnastik d:o v. f. t. n. h. r. . . . Anm.: v. f. t. n. h

Real

Latin

Nyspråkliga

28 100,0 100,0 53,6 21,4

500 100,0 100,0

940 100,0 100,0 100,0

38 100,0 100,0 44,7 55,3

96,4 3,0 100,0

42,6 56,8 99,6 0,4 47,4 51,0 100,0 37,6 60,0 5,8 100,0

Real

Latin

NyspråkHga

100,0 99,9

732 100,0 100,0 99,6

45,5 54,3 100,0

16,7 77,2 22,5 87,2 12,2 100,0

33,5 65,9 99,8 23,1 76,0 5,8 99,9 42,6 38,2 2,9 75,0 24,7 69,8 29,8 0,6 97,5 0,4 33,0 2,1 91,8 1,5

100,0

100,0 33,2 66,1 44,7 29,9 6,0

100,0 53,6 46,4 50,0 28,6

14,1 7,1 5,1 71,3 5,1 4,0 2,9 80,5 10,5 36,5 1,0 84,6 2,2

7,1 7,1 82,1 3,6 25,0 71,4 14,3 14,3 92,9

12,8 71,6 0,8 59,6 40,0 61,8 37,2 0,8 98,0 0,2 58,6 5,6 89,8 1,8

6,0 80,8 18,9 96,2 3,6 99,9

94,7 5,3 100,0 100,0

100,0 35,5 03,9 32,6 19,0 3,7

100,0 76,3 23,7 23,7 18,4

33,8 5,0 4,5 71,3 12,8 2,3 1,0 90,3 4,9 01,1 5,2 86,7 2,4

26,3 2,8 34,2 5,3

26,3 34,2 2,6 47,4

89,5

r. = vid flyttning till näst högsta ringen.

siffran är anmärkningsvärd, om man jämför den med motsvarande siffra på reallinjen, 23 %. Slutligen kan nämnas, att latinstudenterna visade något större musikintresse än realstudenterna. I gengäld voro fler latinstudenter befriade från teckning och gymnastik än vad fallet var bland realstudenterna. Kvinnorna på latinlinjen voro blott till 6 % helklassiker. Matematiken visade lägre procenttal bland kvinnorna än bland männen, medan däremot kemi och biologi förekom oftare bland kvinnorna än bland männen på latinlinjen. Kvinnorna läste mindre filosofi än vad männen gjorde på denna linje. Dessutom visade kvinnorna större deltagande i övningsämnena än vad männen gjorde, ett förhållande, som även rådde på reallinjen. Medelantalet vitsord per student och linje framgår av tabell 6, där en uppdelning skett på skrivningar, läsämnen och övningsämnen.

32 Tabell 6. Medelantal vitsord per student bland 1943 års studenter. M ä n A m n e s g r it p p

Skrivningar Muntl. ämnen i högsta ringen * » v. f. t. n. h. r Övningsämnen Summa därav i högsta ringen

K v i n n o r

Real

Latin

Nyspråkliga

Real

La lin

Nyspråkliga

5,2 8,3 2,5 2,2

4,5 8,1 1,9 2,0

4,4 8,2 1,6 1,8

4,8 8,4 2,5 2,5

4,5 8,2 1,7 2,4

4,6 8,2 1,2 1,7

18,2

16,5

16,0

18,2

16,8

15,7

14,6

14,4

15,7

15,1

14,5

Bland männen hade realarna i genomsnitt 1,7 vitsord mer än latinarna och drygt 2 vitsord mer än de nyspråkliga studenterna. Upp i högsta ringen hade realarna i medeltal dock med blott 1 ämne mer än latinarna och de nyspråkliga studenterna, huvudsakligen beroende på att realarna hade fler skriftliga prov än latinarna. 1 Samma förhållanden mellan linjerna fast i något mindre utsträckning gäller bland kvinnorna. Jämför man de båda könen, finner man, att förhållandena i stort sett voro desamma vad beträffar antalet skrivningar och betyg i läsämnen, medan däremot beträffande övningsämnena kvinnorna uppvisade ett högre medelantal vitsord per student än vad männen gjorde. 1 I Stat. Off. Utr. 1947: 34, sid. 77 ff. redovisas för 1941 och 1942 års manliga studenter även medelantalet vitsord i skriftlig och muntlig examen, vilka siffror väl överensstämma med de här redovisade.

KAPITEL IV.

Studenternas

hemort

och sociala

ursprung.

Uppgifterna om hemort (mantalsskrivningsort) och faderns (målsmans) yrke ha, som tidigare nämnts, i första hand erhållits från läroverkens skolkataloger och i andra hand från inskrivnings- eller andra matriklar vid läroverken. I de få fall, där yrkesuppgifterna hämtats från inskrivningsmatriklarna, äro de 1—8 år gamla, beroende på när vederbörande inskrevs vid läroanstalten. Någon större felaktighet kan detta ej medföra, då fäderna vid barnens inskrivning i skolan som regel ha nått sin slutliga ställning i samhället. Hänsyn har ej tagits till om fadern (målsman) enligt matrikel eller skolkatalog angivits såsom död, då uppgifterna om dödsfall icke varit fullständiga i materialet. Uppgifter om inackordering ha i regel stått angivna i läroverkskatalogerna. För studenter i sådana läroverk, där skolkatalogerna saknat denna uppgift, har frågan om inackordering eller inte avgjorts genom jämförelse mellan läroverksort och hemort. I de fall, där hemorten legat på större avstånd än 4 å 5 mil från läroverk sorten, har inackordering ansetts vara det normala. I vissa fall, där det varit dåliga förbindelser mellan hemort och läroverksort, har dock kravet på avstånd reducerats. Hemort. Fördelningen av läroverksstudenterna efter kön och hemortslän för de tre årsklasserna framgår av tabell 7. Om man fördelar studenternas hemorter på de tre landsdelarna Svealand utom Stockholm, Götaland och Norrland samt dessutom Stockholm, visa de erhållna procentiska fördelningarna stor konstans, vilket framgår av tabellen. Olikheterna mellan de tre åren för varje område hålla sig inom de statistiska felgränserna. En jämförelse mellan de fyra områdena får större intresse, om man sätter studentantalet i relation till den jämnåriga totalbefolkningen. Resultatet 3—916619

34 Tabell 7. Läroverksstudenlernas fördelning efter hemortslän samt efter landsdelar. Män L ä n

K v i n no r

1943 Stockholms s t a d . . . . Stockholms län. . Uppsala » . . Södermani. » . . Östergötl. » .. Jönköpings » .. Kronobergs » .. Kalmar i .. Gotlands » .. Blekinge » .. Kristianstad » . . Malmöhus » . . Hallands » .. Gbg. o. Bohus i . . Älvsborgs » .. Skaraborgs » .. Värmlands » . . Örebro i .. Västmanl. i .. Kopparbergs » . . Gävleborgs » .. Västernorrl. » .. Jämtlands » .. Västerbottens i . . Norrbottens » .. Utlandet Obekant

334 103 66 40 65 63 36 38 12 30 44 231 35 150 74 37 53 41 32 49 46 52 23 29 25 2 4

479 156 79 63 86 68 38 48 17 42 58 259 31 208 73 57 74 51 51 63 60 48 34 27 38 9 12

488 141 82 65 83 84 54 44 13 53 75 271 51 245 82 84 94 62 37 90 67 66 43 76 65 9 7

203 73 48 34 32 45 25 22 8 24 27 133 20 98 33 29 41 16 25 22 30 31 12 21 12 1 1

266 101 45 45 65 39 19 49 4 31 70 170 23 144 57 42 51 35 17 40 32 40 18 39 32 2 2

Summa

1 714

2 229

2 531

100 36 22 8 22 17 4 3 3 15 13 70 11 47 17 11 2 13 9 9 8 17 1 1 9 — — 468

1 478

384 815 175 334

537 985 207 479

571 1 139 317 488

99 233 36 100

259 496 106 203

334 713 161 266

2 208

2 515

1 474

22 48 10 20

24 45 9 22

23 45 13 19

21 50 8 21

24 47 10 19

23 48 11 18

100 Svealand (utom Sthlm.) Götaland Norrland Stockholm Summa 0/

Svealand (utom Sthlm.) Götaland Norrland Stockholm Summa

av en sådan jämförelse redovisas i tabell 8, där jämförelsetalen

erhållits

som hälften av åldersklassen 19—21 år. 1 Antalet studenter per 100 tjugoåringar är som synes av s a m m a storleksordning i Svealand och Götaland.

I dessa områden h a r siffran

för

män-

1 Jämförelsematerialet har närmast beräknats från siffrorna över antalet i åldern 16—18 år enligt folkräkningen 31 / 12 1940. Någon hänsyn till den förhållandevis kraftiga omflyttningen i dessa åldersgrupper under åren 1941—1943 har ej tagits. Så har synts vara det riktigaste, då läroverkseleverna i regel stå utanför omflyttningen.

35 Tabell 8.

A n t a l läroverksstudenter per 100 j ä m n å r i g a i olika landsdelar.

1930 Svealand (utom Sthlm.) Götaland Norrland Stockholm

K v i n n o r

Män

Landsdel

2,8 2,9 1,6 7,8

4,1 3,7 1,9 14,6

4,7 4,5 3,0 14,8

0,8 0,9 0,4 1,8

2,1 2,0 1,0 5,2

2,9 2,9 1,6 7,5

2,8 2,0 0,8 4,9 3,0 4,1 Hela riket Anm. De med obekant hemort, samt med hemort i utlandet äro ej medräknade i siffran för hela riket.

nen ökat från knappa 3 % till något mer än 4,5 % och för kvinnorna från icke fullt 1 7c till nära 3 %. Dessa siffror överensstämma ganska väl med motsvarande siffror för hela riket. Siffrorna för Norrlands manliga studenter äro betydligt lägre, speciellt för de två äldre årgångarna. De kvinnliga studenterna i Norrland hade alla tre åren blott hälften så höga procenttal som de kvinnliga studenterna i Göta- och Svealand. Stockholm slutligen har både för män och kvinnor betydligt högre siffror än det övriga riket. Särskilt anmärkningsvärd är kvinnornas starka uppgång från knappa 2 % till närmare 8 %. Siffrorna för Stockholm 1943 k u n n a jämföras med nyligen publicerade siffror över antalet studenter bland de stockholmsbarn, som 1936 gingo i folkskolans 4:e klass eller motsvarande och som voro födda 1925.* 11 % av dessa barn avlade senare studentexamen. Samma procentuella andel utgjorde 1943 års stockholmsstudenter, män och kvinnor sammanslagna, av stadens tjugoåringar. Med hänsyn till läroverksförhållandena i hemorten och hemortens storlek ha hemorterna fördelats i följande grupper: 1) Stockholm, Göteborg och Malmö, 2) övriga städer med mer än 30 000 invånare (alla dessa städer ha gymnasium), 3) städer med mellan 10 000 och 30 000 invånare, som ha gymnasium, 4) städer med mindre än 10 000 invånare, som ha gymnasium, 5) städer med mellan 10 000 och 30 000 invånare med enbart realskola, 6) städer med mindre än 10 000 invånare med enbart realskola, 7) städer utan både gymnasium och realskola, 8) köpingar och municipalsamhällen med realskola, 9) C- och D-kommuner, 10) A- och B-kommuner. 2 Fördelningen av studenternas hemorter på dessa tio hemortstyper framgår av tabell 9. Siffrorna visa en svag relativ ökning av antalet studenter med hemort på landsbygden. 1

Se G. Boalt: Skolutbildning och skolresultat. Stockholm 1947. Sid. 109 f. Uppdelningen på A-, B-, C- och D-kommuner har gjorts i enlighet med den av Kungl. Statistiska Centralbyrån använda indelningsgrunden för landskommuner. I A-kommunerna tillhöra minst 75 %, i B-kommunerna mellan 50 och 75 % och i C-kommunerna mindre än 50 % av befolkningen yrkesgruppen jordbruk med binäringar. I D-kommunerna bor minst 2 / 3 av befolkningen i tätorter. 2

36 Tabell 9. Läroverksstudenternas fördelning efter hemortstyp. Hemortstyp

K v i n n o r

M ä n 1943 0/ Antal

1937 Antal %

1943 Antal /o

36 13 15 6 2 6

332 131 208 60 26 49 8

440 172 245 72 33 62 14

30 12 17 5 2 4 1

9 39 56 —

2 8 12 —

24 97 128 2

2 39 9 180 12 217 — 2 1 — 2

2 12 15 —

1930 Antal %

1937 Antal /o

525 232 316 88 28 74 12

31 13 18 5 2 4 1

728 293 369 100 45 94 11

33 13 17 5 2 4 1

799 278 388 118 56 100 22

32 11 15 5 2 4 1

167 60 68 28 9 30 2

8 9 10 Obekant . Utlandet.

27 187 219 4 2

2 49 2 11 235 10 13 284 13 — 1 2 — — 9 —

71 289 393 8

3 11 16 —

9 Summa

2 531

Städer 1 2 3 4 5 6 7

31 12 20 6 2 5 1

Landsbygd

Kod för HemortsH p

» » » » » »

2 229

—

1: Stockholm, Göteborg, Malmö. 2: Övriga städer med mer än 30 000 invånare. 3: Städer med mellan 10 000 och 30 000 invånare med gymnasium. 4: Städer med mindre än 10 000 invånare med gymnasium. 5: Städer med mellan 10 000 och 30 000 invånare med enbart realskola. 6: Städer med mindre än 10 000 invånare med enbart realskola. 7: Städer utan realskola. 8: Köpingar och municipalsamhällen med realskola. 9: Övriga C- och D-kommuner. 10: A- och B-kommuner.

Bland männen svarade städerna för tillsammans ungefär s/« a v samtliga studenter, bland 30-orna något mer och bland 43-orna något mindre. Av studenterna kommo drygt 30 % från de tre stora städerna. Någon speciell tendens i förskjutningen mellan de skilda stadstyperna kan man ej urskilja under perioden. För landsbygdens del visa A- och B-kommuner den starkaste procentuella stegringen. Förskjutningarna äro dock små. För samtliga hemortstyper föreligger absolut sett en ökning av antalet studenter. Även bland kvinnorna kommer ungefär 3/4 av studenterna från städerna. Förskjutningen till landsbygdens förmån förekommer även här och är något starkare än bland männen. Sålunda utgjorde studentskorna från landsbygden i början av perioden 22 7o och i slutet 29 % av samtliga studentskor. Motsvarande siffror bland männen voro 25 resp. 30 %. Nedgången i procentuell andel för städerna kommer till största delen på de tre storstäderna. För städer med mellan 10 000 och 30 000 invånare med gymnasium föreligger t. o. m. en ökning, speciellt stor för 1937 års studentskor. Sätter man studentantalet i relation till totalantalet personer i motsvarande åldersklasser inom resp. områden 1 , får man de procenttal, som fram1 Jfr not 1 å sid. 34. Samma förfaringssätt har tillämpats här.

37 Tabell 10. Antal läroverksstudenter per 100 jämnåriga i olika hemortstyper. 1937

11,3 9,1 10,8 16,6 4,9 5,7 3,8

12,0 8,3 12,3 20,8 5.8 6,2 8,5

2,4 1,8 1,9 4,5 1,1 1,7 0,7

5,1 4,1 6,1 10,0 2,8 3,0 2,8

6,6 5,1 7,8 12,7 3,4 3,9 5,4

7,3

9,9

10,6

2,1

4,9

6,3

1,1 3,0

1,5

2,1

0,3

0,7

4,1

0,8

2,0

- 1,2 2,8

7,4 6,9 8,7 14,1 3,4 4,1 4,1

Samtliga städer Landsbvgden

6 Hela riket

1 2 3 4

K v i n n o r

Män

Hemortstyp

1943 Anm. De med obel^ ant hemort samt med hemort i utlandet äro ej medräkna ie i siffran för hela riket.

går dels av tabell 10, dels av diagram II. De tre landsbygdstyperna ha i tabellen och diagrammet sammanslagits. För de olika områdestyperna kan man konstatera, både för män och kvinnor, att småstäderna med gymnasium (hemortstyp 4 i tabellen) ha den högsta procentuella andelen studenter. Till denna grupp höra (1940) städerna Djursholm, Sigtuna, Strängnäs, Motala, Eksjö, Eslöv, Hässleholm, Vänersborg, Skara, Arvika, Hudiksvall och Haparanda. Lägst procenttal har givetvis landsbygden. Det lägsta procenttalet för båda könen bland städerna uppvisa städerna med mellan 10 000 och 30 000 invånare med enbart realskola (hemortstyp 5). De voro Sundbyberg, Katrineholm, Nässjö, Karlshamn, Trelleborg, Varberg, Alingsås, Trollhättan, Lidköping och Karlskoga. Ett visst intresse i detta sammanhang har yrkesfördelningen av totalbefolkningen inom de olika områdestyperna, då det utan tvekan råder ett visst samband mellan denna yrkesfördelning och studenternas procentuella andel av totalbefolkningen. I tabell 11 redovisas den relativa fördelningen av totalbefolkningen 1940 för de fyra näringgrenarna »Industri och hantverk», »Samfärdsel», »Handel» samt »Allmän tjänst och fria yrken» inom var och en av de sju stadstyperna. Tyvärr går det ej att ur tillgängliga statistiska tabeller få fram en yrkes- eller socialklassindelning av befolkningen för de olika stadstyperna, som är direkt jämförlig med studentmaterialets yrkes- eller socialklasser. Icke heller tillåter vårt material en gruppering av studentfäderna efter den officiella statistikens yrkesgrupper. Dock visa siffrorna i tabellen jämfört med siffrorna i tabell 10, att i städer, där gruppen »Allmän tjänst och fria yrken» utgör särskilt liten andel av totalbefolkningen och där industribefolkningen är särskilt stor, studenternas procentuella andel av tjugoåringarna är

38 I

°~

OJ OJ B «-• :a "O •rH y m0) •p.ra 10 fi (0 u

o a

•H c •O

.(i) -P

•H ,D O h a) B Ä <u M C d> co :ctj q u> T J o) +J -H 3 0) 0) CO a +» a ^

•O "H -O (S CD O II t l Q H C B U CO ^ q ra QJ + J «> »I 3 h h n) • Ö H + J (J ( J H :aj i-( C ,o o •p OJ o.cti C Ai W B r n J» a) co

r-i bO O

(•-.

£ o Al fi i o cu i O -P r +-> :o i co o ;

39 Tabell 11. Befolkningens (exklusive jordbruksbefolkningen) fördelning 1 % på olika näringsgrenar (huvudyrkesgrupper) inom olika stadstyper. N ä r i n g s g r e n Stads typ

1 2 3 4 5 6 7

Industri och hantverk 46 59 47 48 67 56 55

•

Samfärdsel

Handel

12 9 12

27 20 21

33 | 30 31

15 Allm. förvaltningen, fria yrken

Summa

15 12 20 19 8 14 14

100 100 100 100 100 100 100

Anm. Siffrorna beräknade från 1940 års folkräkning del I I I .

relativt liten (städer med mellan 10 000 och 30 000 invånare med enbart realskola). Det motsatta förhållandet gäller, där gruppen »Allmän tjänst och fria yrken» procentuellt sett är relativt hög (medelstora och små städer med gymnasium). 1 Som tidigare påpekats, har under den här behandlade perioden reallinjens studenter ökat på bekostnad av latinlinjens samt det treåriga gymnasiet vuxit kraftigare i omfattning än det fyraåriga. I tabell 12 har för var och en av de tio hemortstyperna beräknats dels procenten realstudenter, dels procenten studenter, utexaminerade på den treåriga linjen. (Studenterna från nyspråkliga linjen och lyceet ha uteslutits vid dessa beräkningar.) Tabellens siffror visa, att år 1930 fördelningen på real- och latinlinjen bland männen var tämligen lika för de olika hemortstypernas studenter. Mellan 40 och 50 % avlade studentexamen på reallinjen. Studenterna från de rena landsbygdskommunerna (A- och B-kommuner) hade då det lägsta relativa antalet studenter på reallinjen. Förändringarna under perioden ha varit ganska likformiga för de olika hemortstyperna. Dock visa siffrorna över antalet realstudenter för landsbygden kraftigare stegring än motsvarande siffror för städerna. Studenternas val av real- eller latinlinje sker i huvudsak efter eget fritt val och är ej beroende av läroverkens möjligheter, då ju de flesta skolor ha både real- och latinlinje Beträffande valet av treårigt eller fyraårigt gymnasium däremot äro eleverna i betydligt större utsträckning hänvisade till de möjligheter, skolorna erbjuda. De två linjerna äro företrädda i mycket olika omfattning på olika skolorter. 1 Anmärkningsvärt är, att stadstyperna 3 och 4, som uppvisa samma yrkesstruktur för totalbefolkningen, skilja sig så mycket i fråga om studenternas andel av de jämnåriga. Stadstyp 4 har betydligt högre procentsiffra än stadstyp 3. Anledningarna härtill äro antagligen att småstäderna med läroverk (4) ha förhållandevis större gymnasier och att ett relativt stort antal pensionärer och änkor med skolpliktiga barn finnas i dessa städer, vilket ej återspeglas i siffrorna över fördelningen på näringsgren i tabell 11.

40 Tabell 12. Läroverksstudenternas relativa fördelning på olika gynmasielinjer i n o m skilda hemortsgrupper. H e m o r t s Årgång och linje

Min % realstud. 1930 1937 1943 % stud. i 3-årigt gvmnasium 1930 1937 1943

S t ä d e r

t y p Samtliga

Landsbygd 9

42,5 53,5 68,2

42,9 52,4 64,6

40,3 56,4 73,6

48,3 (53,6) 52,1 (41,7) 55,6 71,7 (64,4) 69,1 (63,6) 71,7 79,7 (69,6) 66,0 (77,3) 85,7

49,2 61,9 76,2

38,2 57,7 74,8

43,4 57,4 71,7

2,2 33,8 30,3

6,1 53,1 59,6

5,7 42,2 49,6

1,1 (10,7) 6,8 (8,3) 11,1 36,4 (77,8) 83,0 (54,5) 89,1 49,2 71,4 74,0 (63,6) 82,9

3,8 57,6 62,6

6,9 60,2 62,9

4,6 48,3 50,9

12,6 22,8 35,0

10,3 23,5 34,4

24,2 19,5 32,5

21,4 (22,2) 24,1 (50,0) (55,6) 5,3 34,5 (11,5) 23,4 (25,0) (29,2) 22,6 40,8 (39,4) 37,1 (45,5) (42,1) 28,7

9,1 2,4 37,1

15,4 23,2 34.1

25,1 46,9 30,6

53,4 54,6 39,9

30,3 24,4 28,8

7,1 (22,2) 34,5 (50,0) (44,4) 23,7 31,0 (76,9) 61,7 (66,7) (70,8) 50,5 32,4 (54,5) 58,1 (81,8) 71,1 47,1

41,8 61,2 54,0

31,2 46,4 40,1

Kvinnor % realstud. 1930 1937 1943 % stud. i 3-årigt gymnasium 1930 1937 1943

Bland 1930 års studenter voro, som tidigare påpekats, blott några få av studenterna utexaminerade på den treåriga linjen. Bland 37-orna och 43-orna däremot kom inemot hälften av studenterna från det treåriga gymnasiet. Landsbygden har i betydligt större utsträckning varit hänvisad till att välja den längre utbildningen via sexårig folkskola, fyraårig realskola och treårigt gymnasium än städerna. Tabell 12 visar, att 60—70 % av landsbygdens studenter 1937 och 1943 avlade studentexamen vid treårigt gymnasium, medan motsvarande siffra för städerna håller sig under 50 %. Bland städerna föreligga dock stora olikheter i detta avseende. Av studenterna från de tre storstäderna avlade blott ca 30 % examen på den treåriga linjen, medan studenterna från städer med mer än 30 000 invånare till 50—60 % genomgått det treåriga gymnasiet. För de mindre städerna med gymnasium däremot voro motsvarande siffror mindre än 50 %. Å andra sidan hade städer med enbart realskola mycket höga procenttal för det treåriga gymnasiet, t. o. ra. högre än landsbygden. Likaså ha köpingar och municipalsamhällen med realskola en mycket hög procent för det treåriga gymnasiet. Det är också naturligt, då de sträva efter att så länge som möjligt bo i hemorten. Dessa skillnader visa klart de olika möjligheter, som de studerande i detta avseende äro hänvisade till. Den höga siffran för studenterna i städer med mer än 30 000 invånare (starkt expanderade städer) visar, att i dessa städer de treåriga gymnasielinjerna

41 utbyggts i betydligt större omfattning än de fyraåriga. Att den rena landsbygden har lägre procenttal än städerna utan gymnasium beror säkerligen på att en stor del av landsbygdens studenter bor nära städer, där fyraåriga gymnasier finnas. Bland kvinnorna föreligga i stort sett samma tendenser i detta avseende som bland männen. Det k a n vara av ett visst intresse att här något beröra även de inackorderades förhållanden. De inackorderades antal samt deras andel av samtliga studenter framgår av nedanstående tablå. K v i n n o r

M ä n 1930 Inackorderade 464 i % av samtliga studenter. . 27

551 25

698 28

135 29

239 23

414 24

De inackorderade utgjorde sålunda under hela perioden ungefär V* a v samtliga såväl manliga som kvinnliga studenter. De inackorderades andel av samtliga studenter, fördelade efter hemort på de tre landsdelarna samt Stockholms stad, redovisas i tabell 13. Som väntat uppvisar Norrland den högsta och Stockholms stad den lägsta inackorderingsprocenten. En egendomlighet i tabellens siffror är, att Norrland 1937 visar högre inackorderingsprocent än de två andra åren bland de manliga studenterna, vilket förhållande icke gäller för de övriga områdena. Den låga siffran år 1937 för hela landet k a n möjligen hänga samman med depressionsperioden i början av 1930-talet. Familjer från avlägsna orter hade då i mindre utsträckning tillfälle att sända sina barn till högre undervisning än vad fallet var tidigare och senare. Märkligt är dock i så fall, att Norrland i detta avseende uppvisar motsatt tendens. Nedgången i det procentuella antalet inackorderade från 1930 till 1937 k a n också sammanhänga med det ökade antalet gymnasier, vilket automatiskt medför minskad inackorderingsfrekvens. Ökningen efter 1937 måste då bero på att antalet elever från orter utan gymnasier (framför allt landsbygden) ökat. För tre typer av hemort efter gymnasieförhållandena i hemorten har i tabell 14 beräknats de inackorderades andel av samtliga studenter. Tabell 13. De inackorderades andel (i %) av läroverksstudenter från olika hemorter (landsdelar). H e m o r t (Landsdel)

Antal Svealand (u. S t h l m . ) .

K v i n n o r

M ä n 1930

1703 34 31 42 2

2 208 29 26 49 5

2 515 37 28 39 6

468 38 30 69 2

1064 26 24 43 3

1474 35 30 47 2

42 Tabell 14. De inackorderades

Män

Hemortstyper

Antal Städer med gymn. . . Städer utan gymn. . . Landsbygd

andel (i %) av läroverksstudenter från tre olika hemortsgrupper. K v i n n o r

1708 6 84 69

2 208 6 70 60

2 515 6 65 63

468 7 83 77

1064 4 72 59

1 474 5 73 67

Siffrorna visa, a t t 60—70 % av s t u d e n t e r n a m e d h e m o r t p å l a n d s b y g d e n bott så l å n g t f r å n s t ä d e r m e d g y m n a s i u m , a t t de m å s t bo i n a c k o r d e r a d e u n d e r s t u d i e t i d e n . Siffrorna ä r o n å g o t h ö g r e för k v i n n o r n a ä n för m ä n n e n b l a n d 30-or och 43-or. F ö r d e m som haft sin h e m o r t i s t ä d e r u t a n g y m n a s i u m ä r i n a c k o r d e r i n g s p r o c e n t e n m e l l a n 70 och 80 % eller h ö g r e ä n för l a n d s b y g d e n s studenter. De 5 p r o c e n t e n i n a c k o r d e r a d e a v de s t u d e r a n d e f r å n s t ä d e r m e d g y m n a s i u m u t g ö r a till s t ö r s t a delen s t u d e r a n d e vid i n t e r n a t s k o l o r och l ä r o v e r k m e d speciell i n r i k t n i n g ( S i g t u n a s t v å l ä r o v e r k , L u n d s b e r g s l ä r o v e r k , F j e l l s t e d t s k a s k o l a n i U p p s a l a , Göteborgs g y m n a s i u m för b l i v a n d e p r ä s t e r m . fl.). Att privatisterna i större utsträckning än läroverksstudenterna höra h e m m a p å l a n d s b y g d e n ä r ett a l l m ä n t k ä n t f ö r h å l l a n d e . 1 S o m procentsiffr o r n a i n e d a n s t å e n d e t a b l å visa, k o m m a b l a n d de m a n l i g a p r i v a t i s t e r n a 48 % och b l a n d de k v i n n l i g a 42 % f r å n l a n d s b y g d e n , m e d a n m o t s v a r a n d e siffror för l ä r o v e r k s s t u d e n t e r n a b l o t t ä r o 34 r e s p . 26 %. P r i v a t i s t e r n a från s t o r s t ä d e r n a u t g ö r a u n g e f ä r l i k a s t o r a n d e l av s a m t l i g a p r i v a t i s t e r som s t o r s t ä d e r n a s l ä r o v e r k s s t u d e n t e r av s a m t l i g a l ä r o v e r k s s t u d e n t e r . D e t t a gäller för b å d a k ö n e n . F ö r »övriga s t ä d e r » föreligga d ä r e m o t s t o r a o l i k h e t e r m e l l a n p r i v a t i s t e r n a s och l ä r o v e r k s s t u d e n t e r n a s siffror. Av de m a n l i g a p r i v a t i s t e r n a k o m m a 25 % f r å n d e s s a s t ä d e r , m e d a n m o t s v a r a n d e siffra för l ä r o v e r k s s t u d e n t e r n a är h e l a 42 %. F ö r k v i n n o r n a ä r o s i f f r o r n a h ä r 26 r e s p . 43 %. Storstäder övriga städer Landsbygd Summa Samtliga privatister åren 1930, 1937 och 1943: Män 27 25 48 100 26 Kvinnor 32 42 100 Samtliga läroverksstudenter åren 1930, 1937 och 1943: Män 25 42 100 34 Kvinnor 31 100 43 26 Anm. Procentsiffrorna äro beräknade på summan av alla tre årgångarna. 1 Enbart hemortsfördelningen vid tiden för studentexamen är icke av särskilt stort värde. Det skulle ha haft stort värde att i stället jämföra hemorten vid den tidpunkt, då privatisterna slutade sin obligatoriska skolgång med hemorten vid tidpunkten för studentexamen med tanke på de flyttningar, som privatisterna säkerligen i många fall gjort mellan dessa två tidpunkter.

43 Faderns yrke. De uppgifter om faderns yrke, som undersökningen bygger på, kunna ej, som tidigare påpekats, och böra knappast heller läggas till grund för någon fördelning efter yrke i stil med folkräkningarnas grupperingar. Indelningen har i stället i stort sett följt den, som använts av Wicksell-Larsson i Stat. Off. Utr. 1936: 341, som mer tar sikte på utbildningen och den sociala ställningen än på näringsgrenen. Denna indelning har även följts av Statistiska Centralbyrån i »1945 års akademikerutredning» (Stat. Off. Utr. 1947: 25). Dock har i vår undersökning gjorts en något noggrannare specif icering av yrkena än den av Wicksell-Larsson använda (se nedanstående yrkeskod). Även denna relativt omfångsrika yrkesindelning visade sig Yrkeskod. A

= Yrkesutövare inom jordbruk med binäringar: Al = Godsägare. A2 = Lantbrukare, hemmansägare. A3 = Lantarbetare, torpare, statare. A4 = Lantbruksinspektor, agronom, förvaltare. A5 = Trädgårdsmästare, mejerist, fiskare, mjölnare och andra hantverkare eller arbetare inom jordbrukets binäringar.

= Lärare vid lägre skolor samt övningslärare: Bl = Överlärare, folkskollärare, ämneslärare. B2 = Övningslärare (ej gymnastikdirektör), musikdirektör, kantor.

C.v = Akademiker: C.\l = Präst i svenska kyrkan. CA2 = Högre ämbetsmän med företrädesvis juridisk skolning (landshövding, geraldirektör, borgmästare, polismästare, domare) samt advokat, dispaschör o. d. CA3 = Läkare (ej med. professor). CA4 = Professor. CA5 = Lektor, fil. dr, l:e bibliotekarie och jämnställda. CA6 = Adjunkt, fil. mag., lägre bibliotekstjänsteman etc. CA7 = Veterinär, tandläkare, apotekare, jägmästare. CA8 = Civilingenjör, arkitekt, lantmätare. CA9 = Ingenjör. CM = Officerare: CM1 = General, regementsofficer. CM2 = Kompaniofficer, gymnastikdirektör. D = Enskilda större företagare: Dl = Direktör, disponent. D2 = Grosshandlare, skeppsmäklare m. fl. 1 S. Wicksell—T. Larsson: De svenska universitets- och högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden.

44 E

= Enskilda mindre företagare: E l = Handlande, affärsman, handelsresande. E2 = Hotellägare, åkeriägare, entreprenör. E3 = Urmakare, fotograf, skräddarmästare eller annan hantverkare med egentlig affärsverksamhet. E4 = Byggmästare, fabrikör.

= Högre tjänstemän i stat, kommun eller enskild företagsamhet: Fl = Statstjänsteman och kommunal d:o, som ej behöver akademisk examen, inom t. ex. tull, post, telegraf, järnväg, polis, drätselkammare, länsstyrelse etc. F2 = Kontorschef, kamrer, kassör, brukstjänsteman i privat verksamhet. F3 = Sjökapten, lotskapten, övermaskinist å fartyg, l:e styrman. F4 = Redaktör, journalist, konstnär, musiker. F5 = Frikyrkopräst.

G = Lägre tjänstemän och förmän inom kommunal och enskild verksamhet: Gl = Verkmästare, maskinist. G2 = Kontorist, handelsbiträde, korrespondent. G3 = Tjänsteman. G4 = Ombudsman. H

= Statstjänare, hantverkare och arbetare: Hl = Statstjänare och kommunalanställda i lägre grader som konduktör, tågmästare, lokförare, detektiv, överkonstapel, tulltjänsteman, telegraftjänsteman. H2 = Underofficer. H3 = Lägsta kommunal- och statsanställda som stationskarl, kommunalarbetare, brevbärare, poliskonstapel, sjukskötare. H4 = Hantverkare som målare, skomakare, snickare. H5 = Industriarbetare och andra kroppsarbetare. H6 = Chaufför m. fl.

Y = Yrkesbeteckning saknas, t. ex. herr samt änkefru och ogift moder. x = Varje yrkesuppgift saknas. ibland otillräcklig för en klassifiering från läroverkskatalogernas yrkesuppgifter. De fall, som vållade viss besvärlighet och tveksamhet vid kodifienngen, uppgingo dock blott till några få procent. I tabell 15 redovisas fördelningen av studenterna 1930, 1937 och 1943 på fädernas yrke i detalj samt i tabell 16 den relativa fördelningen på olika huvudgrupper. Några större förskjutningar i fördelningen efter faderns yrke ha ej ägt rum mellan de tre åren för de manliga studenterna. De små förskjutningarna i procenttalen äro något större för de kvinnliga studenterna än för de manliga. Akademikergruppen (C A ) är den största gruppen, något över 20 %. Dock är att märka, att bland akademikerna ingår en grupp, ungefär Ve av samtliga akademiker, med beteckningen »ingenjörer» ( C A 9 ) , vilken omfattar både civilingenjörer och ingenjörer med enbart lägre teknisk utbildning. »Ingenjörer» som beteckning för personer med enbart lägre ut-

45 Tabell 15. Läroverksstudenternas fördelning på faderns yrke. Yrkesgrupp (fadern)

Al 9

3 4 B 1 2 CA 1 2 3 4 6 7 8 9 CM 1 2 Dl 2 El 2 3 4 Fl 2 3 4 5 G 1.. 9

3 4 Hl 2 3 4 5 6 Yl 2 3 Summa

K v i n n or

Män 1930

19 100 1 31 14 85 11 45 70 42 16 30 24 43 42 62 31 30 143 54 144 5 23 46 86 93 13 12 16 36 31 5 1 61 45 48 69 49 4 (i

24 151 4 44 25 152 15 58 80 62 18 40 49 55 82 85 32 53 183 27 224 16 39 47 117 194 17 33 16 54 82 18 3 75 40 64 66 80 19 30 3

6 20

8 40

7 5 25 5 13 16 13 3 10 15 11 8 23 10 4 34 20 41 1 9 11 28 19 7 3 4 4 5

18 7 61 7 19 33 27 5 26 31 34 25 47 12 17 79 30 109 3 15 18 71 68 16 15 7 14 15 2

9 82 3 16 12 115 20 39 51 42 11 26 44 38 49 68 17 25 90 18 147 7 22 27 63 95 7 23 7 28 46 10

12 5 10 8 8

5 23

26 109 6 37 22 102 17 47 88 40 23 35 40 53 81 94 41 57 180 45 205 9 26 30 111 151 19 40 22 45 53 10 6 54 38 52 47 57 8 33 1 10 59

19 14 28 27 19 5 39 3 1 32

35 14 28 39 32 5 21 3 1 43

1 714

2 229

2 531

6 2

bildning voro dock säkerligen ännu icke så talrika i de åldersgrupper, vilkas barn tagit studenten år 1943 eller tidigare. Gruppen »jordbrukare» (A) visar praktiskt taget samma andel de tre åren, medan däremot mellangrupperna »folkskollärare» (B) och »högre tjänstemän» (F) visa en mindre ökning, den senare från 13 % 1930 till 15 % 1937 och 1943. De två företagargrupperna »direktörer» (D) och »affärsmän» (E) visa en minskning från 24 % 1930 till 22 % 1937 och 21 % 1943.

46 Tabell 16. Relativ fördelning av läroverksstudentcr på huvudgrupper av faderns yrke. Yrkesgrupp (fadern) Antal A B CA CM

D E F G H Y x Summa

Män

K v i n n o r

1714 9,6 5,6 21,8 3,6 11,5 12,7 12,8 4,3 16,1 0,6 1,3

2 229 9,0 5,3 22,5 4,4 10,1 12,1 15,4 5,1 11,5 2,0 2,6

2 531 9,8 6,6 20,9 3,4 8,3 12,9 14,9 6,2 13,6 1,3 2,2

468 8,1 6,4 23,9 3,0 11,5 13,2 13,0 (1,9) 9,2 (1,7) 7,9

1 066 6,9 6,3 23,2 2,7 10,2 13,6 16,6 2,9 10,5 4,0 3,0

1 478 8,3 9,1 24,9 2,8 7,3 13,7 13,3 5,7 10,3 1,7 2,8

100 Slutligen visa grupperna »lägre tjänstemän» (G) och »hantverkare och kroppsarbetare» (H) relativt konstanta siffror för de tre årgångarna med tillsammans 20, 17 resp. 20 %. Till gruppen Y har förts målsmän utan egentlig yrkesbeteckning som herr, fru, änkefru etc. Den är bland de manliga studenterna helt obetydlig. 1 Icke heller bland kvinnorna kan man iakttaga några större förskjutningar mellan de olika yrkesgrupperna de tre åren. Påpekas bör den ökning, som ägt rum för grupperna »lägre tjänstemän» (G) och »hantverkare och arbetare» (H) från tillsammans 11 % 1930 till 16 % 1943. Dock måste här beaktas, att gruppen »obekant» är förhållandevis stor bland kvinnorna 1930. Den utgjorde då hela 8 % mot 3 % 1937 och 1943. Gruppen »yrkesbeteckning saknas» (Y) är något större bland de kvinnliga studenterna än bland de manliga. En jämförelse mellan könen visar, att grupperna »jordbrukare» (A), »lägre tjänstemän» (G) och »arbetare och hantverkare» (H) för männen visa högre procent än för kvinnorna, medan grupperna »folkskollärare» (B) och »akademiker» ( C A ) visa lägre procent för männen än för kvinnorna. Övriga grupper visa ungefär samma procentuella andel för båda könen. Primärmaterialets svagheter, om än obetydliga, och den statistiska osäkerheten i procenttalen gör, att för långt gående slutsatser om orsaken till ev. förändringar i yrkesfördelningen mellan de tre årgångarna icke kunna dragas. Professor S. Wahlund har i en uppsats i Social Årsbok 1942 gjort en sammanställning ur materialet från 1930 års folkräkning över fördelningen efter skolutbildning bland hemmavarande söner (över 15 år) till fäder i 1 Gruppen »obekant» (x) är bland männen så obetydlig, att den ej kan påverka storleksordningen av de övriga grupperna.

47 Tabell 17. Relativ fördelning på 3 huvudgruppper efter faderns yrke av samtliga hemmavarande studenter år 1930 (enl. Wahlund) och av 1930 års manliga läroverksstudenter. Y r k e s g r u p p

Wahlunds siffror enl. 1930 års folkr. Hela riket därav städer » landsbygd 1930 års manliga studenter Hela riket därav städer • landsbygd

( f a d e r n) Summa

Företagare

Funktionärer

Hantverkare och arbetare

45 42 51

45 47 39

10 11 10

— —

100 100 100

40 37 48

45 47 41

13 15 10

2 1 1

100 100 100

Obekanta

olika y r k e s k l a s s e r . H ä r r e d o v i s a s » h e m m a v a r a n d e söner» m e d avlagd stud e n t e x a m e n efter f a d e r n s y r k e . D e n y r k e s f ö r d e l n i n g W a h l u n d a n v ä n t sig av ä r d e n vid 1930 å r s f o l k r ä k n i n g a n v ä n d a , d ä r m a n skiljer p å » s t ö r r e f ö r e t a g a r e och likställda», » m i n d r e f ö r e t a g a r e » , » f u n k t i o n ä r e r » , » h a n t v e r k a r e » och » a r b e t a r e » . F o l k r ä k n i n g e n s r e d o v i s n i n g o m f a t t a r de s t u d e n t e r , s o m ä r o b o s a t t a h o s f ö r ä l d r a r o c h ä n n u icke i n t r ä t t i förvärvslivet. De g r u p per, s o m ligga länge vid u n i v e r s i t e t och h ö g s k o l o r och s e n t i n t r ä d a som s j ä l v s t ä n d i g a y r k e s u t ö v a r e , ä r o d ä r f ö r ö v e r r e p r e s e n t e r a d e . 1930 å r s s t u d e n t e r i v å r t m a t e r i a l h a g r u p p e r a t s efter s a m m a i n d e l n i n g s m e t o d e r ; d o c k h a g r u p p e r n a »större f ö r e t a g a r e » och » m i n d r e företagare» s a m m a n s l a g i t s till en. 1 Tabell 17 visar en g a n s k a stor ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e l l a n de t v å m a t e r i a l e n . Visserligen är f ö r e t a g a r g r u p p e n m i n d r e och a r b e t a r - h a n t v e r k a r g r u p p e n större i vårt material än i W a h l u n d s , m e n storleksordningen är dock dens a m m a för de t r e y r k e s k l a s s e r n a i de b å d a m a t e r i a l e n och s k i l l n a d e r n a m å delvis f ö r k l a r a s av det o v a n a n f ö r d a , a t t de s o m s e n t i n t r ä d a i förvärvslivet ä r o ö v e r r e p r e s e n t e r a d e i W a h l u n d s siffror. R e s u l t a t e t av j ä m f ö r e l s e n visar, a t t de y r k e s u p p g i f t e r , v a r p å v å r u n d e r s ö k n i n g bygger, m ö j l i g g ö r a g r u p p e r i n g a r av m a t e r i a l e t , s o m väl k u n n a j ä m f ö r a s m e d a n d r a y r k e s g r u p p e r i n g a r . E n s ä r s k i l j n i n g av s t u d e n t e r n a efter r e a l - och l a t i n l i n j e n s a m t efter t r e å r i g t och f y r a å r i g t g y m n a s i u m h a r ä v e n ett visst i n t r e s s e i s a m b a n d m e d f r å g a n o m social h ä r s t a m n i n g (se tabell 1 8 ) . Mellan de olika y r k e s g r u p p e r n a f i n n a s icke n å g r a s t ö r r e s k i l l n a d e r i f r å g a o m s ö n e r n a s f ö r d e l n i n g p å r e a l - och l a t i n l i n j e . D ä r e m o t k a n m a n k o n s t a t e r a b e s t ä m d a s k i l l n a d e r b e t r ä f f a n d e f ö r d e l n i n g e n p å t r e å r i g t och f y r a å r i g t g y m n a s i u m . I det f y r a å r i g a g y m n a s i e t h a r a k a d e m i k e r g r u p p e n b e t y d l i g t h ö g r e p r o c e n t u e l l a n d e l a v s t u d e n t e r n a ä n i det t r e å r i g a g y m n a 1 Till grupp »företagare» ha förts kodgrupperna Al, A2, C A 3, CA7, Va C A 8 ' Vi C A 9 > D > K, till grupp »funktionärer» A4, A5, B, C A 1, CA2, CA4, CA5, C6, Va CA8, Va CA9, CM, F, G, H2, till grupp »arbetare» A3, H l , H3, H4, H5.

48 Tabell 18.

Läroverksstudenternas relativa fördelning på oliksi gymnasielinjer för skilda yrkesgrupper. Y r ic e s g r u p i

Årgång och linje

( f a d e r n)

Samtliga

% realstud. 1930 1937 1943

45,5 61,7 74,5

45,3 65,3 68,5

40,8 58,9 72,2

44,3 57,9 77,1

45,1 53,7 67,7

50,7 55,4 72,1

39,0 53,2 67,7

47,9 59,6 69,5

40,0 85,3 76,6

% stud. i 3-årigt gymnasium 1930 1937 1943

4,2

6,3

4,7

3,3

4,6

7,0

5,2

5,5

1,9

4,6

58,2 67,5

53,4 57,4

38,8 41,6

31,6 33,7

37,0 42,8

53,9 55,2

49,4 44,8

55,3 49,4

52,7 59,3

48,3 50,9

% realstud. 1930 1937 1943

63,2 29,4 40,4

60,0 28,8 33,8

70,0 18,4 31,2

25,9 41,5

67,9 21,1 26,2

63,3 21,9 36,2

71,7 17,9 34,6

88,9 25,8 44,6

61,9 35,7 41,1

68,8 23,2 34,7

% stud. i 3-åri gymnasium 1938 1937 1943

89,5 52,9 53,8

83,3 53,0 45,9

81,8 32,9 33,1

78,6 33,3 19,5

81,1 42,0 33,0

83,3 52,6 41,8

93,3 46,2 36,7

61,3 49,4

83,3 58,0 44,4

84,6 46,4 40,1

Män 43,4 57,4 71,7

Kvinnor

siet, medan jordbrukar- och hantverkar-arbetargrupperna svara för större procentuell andel i det treåriga gymnasiet än i det fyraåriga. Detta torde ha sin förklaring däri, att barnen inom jordbruket samt barnen till hantverkare och kroppsarbetare och i viss utsträckning även till lägre tjänstemän i högre grad än övriga socialgruppers barn genomgå kommunala och statliga mellanskolor, varefter det treåriga gymnasiet blir den naturliga gymnasielinjen. Olikheterna sammanhänga också med skillnader i fråga om fördelning på hemortstyp för de skilda yrkesgrupperna. P. Dahn har i sitt arbete »Studier rörande den studerande ungdomens geografiska och sociala härkomst» 1 undersökt yrkesfördelningen bland fäderna till den svenska läroverksungdomen från senare hälften av 1800talet fram till 1920-talet. Om man försöker omgruppera hans tabeller till överensstämmelse med vår yrkesgruppering, varvid vissa sammanslagningar bli nödvändiga, och därvid väljer samtliga elever i högsta ringen höstterminen 1915 och hela gymnasiet höstterminen 1924, vilka äro de närmast i tiden liggande jämförelsematerialen, får man den relativa fördelningen i huvudgrupper, som redovisas i tabell 19. Våra siffror för 1930, 1937 och 1943 års män 2 ha även angivits i tabellen. Akademikergruppens 1

Nr X X I I I i serien Skrifter utgivna av Fahlbeckska Stiftelsen, Lund 1936. Att vid jämförelsen våra siffror för enbart männen och ej för män och kvinnor tillsammans valts beror på att männen utgjorde huvuddelen av de studerande vid de statliga läroverken för 20—30 år sedan. 2

49 Tabell 19. Relativ fördelning av gymnasister i linje R IV 1915 och i hela gymnasiet 1924 (enl. Dalin) och av de manliga läroverksstudenterna på huvudgrupper av faderns yrke samt på socialgrupper. Yrkes- och socialgrupp (fadern)

A B CA CM

I) h E F G + H Y x Summa I II III x Summa Antal

Lärovcrksstudenter (män)

Gymnasister (samtliga) ing IV 1914

Gymnasiet 1924

11 5 16 3 27 15 22

8 4 17 2 27 16 26

9 5 23 4 22 15 17 2 3

10 7 21 3 21 15 20 1 2

—

10 6 22 3 24 13 20 1 1

38 44 17 1

46 37 17

36 12 19 3

—

36 41 22 1

8 068

1 714

2 229

2 531

22 2

procentuella andel har stigit under hela perioden, medan företagargrupperna (D + E) samt lägre tjänstemanna- och hantverkar-arbetargrupperna (G + H) sjunkit, de senare något mer. Övriga grupper visa i stort sett oförändrade procenttal. 1 Ett försök har gjorts att fördela yrkesgrupperna på de tre socialgrupperna överklass (I), medelklass (II) och underklass (III). Varje socialklassindelning, hur omfattande primäruppgifterna än äro, är förhållandevis godtycklig. Vissa yrkeskategorier skulle med lika goda skäl kunna föras till socialgrupp I som till socialgrupp II; andra lika gärna till socialgrupp II som till socialgrupp III och omvänt. Akademikerna ha som helhet förts till grupp I. Här kan dock ifrågasättas, om yrken, som angivits med beteckningen »fil. mag.», »ämneslärare», »bibliotekarie» ej borde föras till socialgrupp II. Vidare har gruppen »större företagare» (D) förts till socialgrupp I, medan gruppen »mindre företagare» (E) förts till socialgrupp II. Den reella skillnaden bakom yrkesbeteckningarna i dessa grupper kan dock säkert i flera fall starkt ifrågasättas, och de två grupperna gripa i hög grad in i varandra. Till socialgrupp III ha förts grupperna G och H, ehuru undergrupperna i grupp G samt »underofficerare» i grupp H lika väl kunde föras till socialgrupp II. På grund av 1 Möjligen föreligger en skillnad i indelningsgrunderna, så att i Dahns uppdelning till grupp F (högre tjänstemän) räknats en del, som i vår uppdelning förts till grupp C A (akademiker).

4—916619

50 Tabell 20. Sambandet mellan yrkes- oeh socialgruppsindelning enligt alternativ A och R. Yrkesundergrupper till olika socialgrupper enligt Y rkesgrupp (fadern)

Alt. A

Alt. B

Socialgrupp

III

A B

2, 3 Samtliga

3, 5

Samtliga 1 Samtliga

2, 4 Samtliga 6, V» 9 2"

CM 1) E F G H Y

1 - 5 , 7 — 8 , !/, 9 1 Samtliga i 3,4

2 Samtliga Samtliga Samtliga Samtliga Samtliga

1—3 1—2 Samtliga 1—3 1 *

3 —6 2 -3

dessa godtyckligheter ha två alternativa socialgruppsindelningar gjorts: 1 ett mera schematiskt huvudalternativ (A) samt ett alternativ (B) med mera noggrann fördelning av yrkena på de tre socialgrupperna. Enligt huvudalternativet ha till socialgrupp I förts akademiker, större företagare, godsägare, regementsofficerare och generaler, till socialgrupp III statare, torpare, arbetare och hantverkare inom jordbruk med binäringar (A3 och A5), lägre tjänstemän, hantverkare och arbetare samt till socialgrupp II övriga kategorier. Enligt alternativ B har gränsen mellan socialgrupp I och II dragits så, att yrkena fil. mag., ämneslärare, bibliotekarie förts till socialgrupp II. Vidare har halva gruppen ingenjörer förts till socialgrupp II. Vissa andra smärre grupper ha överförts till socialgrupp I. Till socialgrupp III ha enbart förts arbetare i jordbruk, industri och hantverk, chaufförer och de lägsta statstjänaryrkena, medan hantverkare, handelsbilräden, underofficerare och högre statstjänare förts till socialgrupp II. En detaljerad förteckning över olika yrken enligt de två alternativen redovisas i tabell 20. Resultatet av socialgrupperingen framgår av tabell 21, där den absoluta och procentuella fördelningen på olika socialgrupper angivits för de tre årgångarna enligt båda alternativen. Beträffande männen har fördelningen på de tre socialgrupperna varit relativt konstant under perioden enligt båda alternativen. Man kan dock konstatera en viss relativ nedgång för socialgrupp I till förmån för socialgrupp II. Socialgrupp III visar enligt båda alternativen en procentuell nedgång år 1937. Påpekas bör dock, att årgång 1937 uppvisar den största procenten »obekant», och huvuddelen av denna torde oinfatta yrken, tillhörande socialgrupp III. Även beträffande kvinnorna tyda tabellens siffror enligt båda alternativen på en nedgång för socialgrupp I och uppgång för socialgrupp II. Söcial1

I de följande kapitlen redovisas dock blott fördelningen enl. alt. A.

51 Tabell 21. Fördelning av läroverksstudenterna på skilda socialgrupper enligt alternativ A och B. Socialgrupp (fadern)

K v i n n o r

Män 1930 Antal %

1937 Antal %

1943 Antal %

1930 Antal %

. 621 695 375 23

36 41 22 1

793 935 442 159

36 795 42 1 118 20 563 2 55

32 44 22 2

182 184 65 37

39 39 14 8

100 2 229

100 2 531

36 800 37 1795] 51 1 172] 52 1415 11 203] 9 261 1 55 3 59] 100 2 229 100 2 531

32 56 10 2 100

1937 Antal %

1943 Antal %

All. A I II III x Summa

502 657 276 43

34 44 19 3

100 1066

100 1478

177 221 33 37

38 47 7 8

35 54 8 3

481 831 123 43

33 56 8 3

100 1066

100 1478

376 465 193 32

35 44 18 3

All. It • P M "">'•

I II III x

637 864 190 23 Summa

370 574 90 32

grupp III visar enligt båda alternativen lägre andel 1937 och 1943 än 1930. 1930 är dock gruppen »obekant» speciellt stor, och detta torde förklara hela skillnaden. En jämförelse mellan könen visar, att lägsta socialgruppen är något svagare representerad bland kvinnorna än bland männen. Detta uppväges dock till största delen av att bland kvinnorna gruppen »obekant» är större än bland männen. De två högre socialgrupperna ha nämligen mycket lika procentuella andelar inom de två könen. Även i detta fall har en jämförelse gjorts med de uppgifter Dalin ger i sin bok. Hans socialgruppsindelning motsvarar närmast vårt alternativ A. Dock har Dalin några yrken av lägre tjänstemanna- och hantverkarkaraktär i sin socialgrupp II, varför hans indelning ligger mellan våra två alternativ, om än närmare alternativ A. Siffrorna för gymnasiets elever 1915 och 1924 för båda könen sammanslagna framgå av tabell 19, där även införts siffrorna för vårt material 1930, 1937 och 1943 för männen enligt huvudalternativet. Socialgrupp I har ökat från 1915 till 1924 på socialgrupp II :s bekostnad, medan socialgrupp III visar oförändrad procentsats. Tillfogas våra siffror, skulle man således få fram, att socialgrupp I ökat till slutet av 1920-talet och sedan åter minskat. Socialgrupp II visar en motsatt utveckling. Socialgrupp III skulle för hela perioden vara relativt konstant representerad. Det bör dock ännu en gång betonas, att indelningen i dessa tre socialgrupper är godtycklig. Vad man med säkerhet kan säga är, att medel- och överklass sedan mitten av 1910-talet fram till de senaste åren svarat för 80 % av de utexaminerade studenterna med ungefär lika stor fördelning på vardera gruppen och att underklassen svarat för 20 %; detta oin man i denna inräknar lägre tjänstemannagruppen. Begränsar

52 Tabell 22. Antalet tjuguåringar samt antalet läroverksstudenter åren 1930, 1937 oeh 1943 bland barnen till officerare, läkare och präster (enl. matriklar). Män

Yrkesgrupp (fadern)

K v i n n o r

1943 Officerare Antal barn Antal studenter . .

85 61

122 98

103 85

93 14

113 29

98 24

Läkare Antal barn Antal studenter . .

45 42

53 40

74 62

37 13

44 27

70 42

Präster Antal barn Antal studenter . .

80 45

61 47

113 58

84 13

79 19

100 39

Saintlijja Antal barn Antal studenter . . % studenter

210 148 70

236 185 78

290 205 71

214 40 19

236 75 32

268 105 39

man den till att omfatta huvudsakligen hantverkar- och kroppsarbetargruppen från alla näringar, kommer den under perioden att svara för ca 10 % av studenterna, medan medelklassen i motsvarande grad under perioden ökar till 50 %. Dessa förskjutningar i studenternas fördelning på olika yrkes- och socialgrupper under perioden skulle fått betydligt större värde, om man kunnat ställa dem i relation till förskjutningarna inom motsvarande totala åldersgrupp från resp. yrkes- eller socialgrupper. Detta låter sig dock ej göra på grund av vår otillräckliga demografiska statistik på detta område. Givetvis kan man för de tre åren göra en approximativ uppskattning av studenternas andel av de jämnåriga åldersklasserna inom olika yrkes- och socialgrupper av totalbefolkningen, men en dylik jämförelse skulle ej ge någon tillförlitlig bild av utvecklingstendenserna under perioden. Man vet för litet om olikheterna i nativitetens förändringar under 1900-talet inom skilda yrkes- och socialgrupper. För vissa smärre yrkesgrupper kan man dock få en ganska god bild av både storlek och förändringar under perioden i detta avseende. Med hjälp av tillgängliga yrkesmatriklars familjedata går det att sammanräkna antalet barn av olika födelseårgångar. Här ha utförts sådana räkningar med tillhjälp av lakar-, präst- och officersmatriklarna, utgivna i mitten av 30-talet. Medeltalen av de födda åren 1910 och 1911, resp. 1917 och 1918 och 1923 och 1924 i dessa yrkesgrupper ha jämförts med antalet läroverksstudenter 1930, 1937 och 1943.* Resultatet redovisas i tabell 22. Siffrorna för präster, läkare och officerare torde giva en god bild av förhållandena i akademikergruppen i dess helhet. 1

barn.

Privatisterna

och militärstudenterna

torde vara mycket få bland dessa yrkesgruppers

53 70—80 % av sönerna och 20—40 % av döttrarna inom dessa tre yrkesgrupper ha sålunda tagit studentexamen under perioden. Jämför man dessa värden med procentsiffrorna för hela riket i årgång 1943, vilka för männen voro 5 % och för kvinnorna 3 %, får man en viss uppfattning av storleken i variationerna mellan olika yrkes- och socialgrupper i berörda avseende. Av tabellen framgår, att prästerskapet i mindre grad ( 5 9 % ) än officerare ( 7 9 % ) och läkare ( 8 4 % ) låter sina söner avlägga studentexamen. Detta kan kanske delvis förklaras så, att prästerna i större utsträckning än läkare och officerare äro bosatta på stora avstånd från samhällen med gymnasier; vidare kunna prästernas större barnkullar vara bidragande orsak till den lägre procenten. Bland kvinnorna visa läkarna de högsta procenttalen ( 5 4 % ) . Präster och officerare visa ungefär lika höga siffror (27 resp. 22 % ) . Hemort och faderns yrke. Ett ganska starkt samband råder mellan studenternas hemort och deras sociala ursprung. En kombinerad fördelning efter faderns yrke och de tio hemortstyperna redovisas i bilaga B. I tabell 23 a och b lämnas för de fyra ; hemortstyperna storstäder, övriga städer med gymnasium, städer utan gymnasium och landsbygden fördelningen efter huvudgrupperna av faderns yrke samt efter socialgrupp. I de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö dominerar för de inanliga studenterna akademikeryrket ( G A ) starkare bland studentfäderna än i övriga landet, även om en något större nedgång i akademikergruppens relativa andel äger rum under perioden för denna hemortstyp än för riket i dess helhet. Bland 1930 års studenter komina 26 % av männen från akademikerhem, medan motsvarande siffra för 1943 års studenter är 23 %. Av övriga yrkesgrupper är direktörsgruppen (D) överrepresenterad 1 i storstäderna under hela perioden men sjunker kraftigt från 1930 till 1943. Gruppen högre tjänstemen (F) i de två senare årgångarna har ökat och är kraftigt i överrepresenterad jämfört med rikssiffrorna. Lantbrukargruppen (A) är givetvis praktiskt taget orepresenterad bland storstadsstudenterna, och • även gruppen folkskollärare (B) och mindre företagare (E) är underrepre| senterad där, den första kraftigast. Gruppen hantverkare-arbetare (H) är omväxlande under- och överrepresenterad i storstäderna de tre åren jämfört med rikssiffrorna. Bland kvinnorna föreligger i stort sett samma förhållande beträffande yrkesfördelningen i storstäderna som bland männen. För hemortstypen »övriga städer med gymnasium» är gruppen militärer I ( C M ) och arbetare-hantverkare något starkare representerad än i landet i dess helhet. Den senare gruppen har starkare överrepresentation under senare delen av perioden. Lantbrukargruppen är även här helt naturligt 1

D. v. s. överrepresenterad i relation till yrkesgruppens storlek bland samtliga studenter.

Tabell

23.

Läroverksstudenternas

relativa

grupp i n o m

a. Yrkesoch socialgrupp (fadern)

A B CA CM

D E F G H Y x Summa I II III x Summa Antal. . .

11 e m o r t s t y p

Hemortstyp

H e m o r t s t y p

Landsbygd

2-4

1,5 2,1 26,3 4,0 17,0 10,7 12,6 5,9 16,6 0,6 2,9

4,6 5,7 21,7 5,8 10,5 13,5 14,3 3,9 18,9 0,6 0,5

5-7

Samtliga

8-10

Städer

Landsbygd

2-4 |

8-10

1,5 5,0 5,3 2,7 4,6 6,7

9,0 5,3 22,5 4,4 10,1 12,1 15,4 5,1 11,5 2,0 2,6

11,8

2,4 0,5 1,7 3,0 1,3 2,2

0,9 1,3

100 100 100

26,8 50,0 20,2 3,0

35,6 41,9 19,8 2,6

36,8 33,7 30,3 40,7 38,6 45,5 19,5 26,4 21,9

23,2 54,0 21,4

1,3 2,2

1,3

31,4 44,2 22,2 2,2

100 100 100

728 762

2 229

799 784 178

2 531

100 100 100

45,5 36,2 31,6 28,4 39,5 46, 23,2 23,9 21,9 2,9 0,5

26,6 55,3 17,6 0,5

36,2 40,5 21,9 1,3

42,4 35,0 3 7 , 3 37,8 41,3 3 9 , 3 17,3 22,2 2 1 , 3 2,5 1,4 2,0

1714 Därav »

23,4 23,1 21,3

15,7

4,5 4,6 0,6 11,8 7,9 9,0

1,5 4,8

12,4 14,8 16,9 22,0 13,4 15,2

10,6

6,9

6,6

3,0

Därav »

utlandet obekant

194 3

Hemortstyp

LandsSamtbygd liga 2-4 5-7 8-10

Landsbygd

Städer

Stader

9 8

Kvinnor. 1937

5-7

8-10

1,8 4,8 6,0 3,0 4,3 6,0 25,6 26,6 20,5 4,2 2,5 2,4 11,1 10,5 9,6 11,4 14,0 22,9 18,4 17,3 16,9 3,0 3,3 3,6 9,0 12,8 6,0 8,1 1,8 1,2 4,2 2,3 4,8

17,2 14,5 15,7 1,2 8,4 12,9 13,3 2,0 10,4 3,2 1,2

6,8 6,4 23,2 2,7 10,2 13,6 16,6 2,9 10,5 4,0 3,0

2-4

Landsbygd

Städer

Samtliga

Sam Lliga

2-4

5-7

8-10

1,1 4,8 29,8 5,0 8,6 10,0 16,4 8,2 10,2 2,3 3,6

3,5 8,8 29,2 2,9 8,2 14,3 15,1 3,9 10,8 1,0 2,2

1,8 1,8 21,1 1,8 16,5 18,3 15,6 10,1 9,2 1,8 1,8

22,5 15,8 16,1 0,9 2,8 15,8 7,3 4,1 10,3 1,6 2,8

8,3 9,1 24,9 2,8 7,3 13,7 13,2 5,7 10,4 1,7 2,9

1,3 — 1,3 2,4

4,8

8,1 6,4 23,9 3,0 11,5 13,2 13,0 1,9 9,1 1,7 7,9

100 100 100

37,8 46,8 26,8 26,3 37,2 58,5 18,6 14,7 12,2 17,4 1,3 2,4

33,7 55,8

5,8 4,8

38,9 39,3 13,9 7,9

38,9 38,6 31,3 36,4 40,6 53,0 20,5 18,5 10,8 4,2 2,3 4,8

26,5 55,4 16,9 1,2

35,3 43,6 18,1 3,0

41,4 38,0 37,6 33,9 43,4 39,4 21,1 16,4 21,1 3,6 2,2 1,8

21,1 57,8 18,3 2,8

34,0 44,4 18,7 2,9

100 100 100

167 156

1 066

1 478

24,6 29,5 22,0

4,2 3,2 2,4 10,8 12,8 4,9 11,4 12,2 22,0 8,4 14,1 29,3

3,0

1,9

—

11,4 11,5 10,0

3,6 17,4

Antal. . .

9 12

6,1 26,0 8,4 12,9

Hemortstyp

Summa

utlandet obekant

0,9 4,3 2,5 4,5

1930 CA

I II III x

2-4

10,3 19,0 13,5

1 LandsSamtbygd liga 5-7 8-10

9,0 5,4

26,0 21,8 24,0 4,1 7,1 4,0 14,3 10,5 8,7 11,4 12,6 15,3 20,3 15,5 14,0 6,2 4,5 6,7 9,1 14,7 12,7 1,9 2,4 0,7 2,5 1,4 2,0

25,2 9,5 18,1 1,4 4,6 11,8 9,7 4,4 10,4 1,9 3,0

100 Städer

5,1

9,6 5,6 21,8 3,6 11,5 12,7 12,8 4,3 16,1 0,6 1,3

10,5 14,9 18,4 4,4 16,7 0,9

Samtliga

9,8 6,6 20,9 3,4 8,3 12,9 14,9 6,2 13,6 1,3 2,2

27,3 9,7 17,4 0,7 6,7 13,4 9,3 2,8 11,6 0,7 0,5

6,1 19,3

3,0 5,8 4,9 21,1 2,4 6,4 2,4 14,4

Summa

social-

Män.

D E F G H Y x

oeh

yrke

1937 Städer

Yrkesoch socialgrupp (fadern)

på faderns

hemortsgrupper.

1930 Därav utlandet » obekant

A B

fördelning

skilda

Därav »

15,4

1,0 13,5 14,4 12,5

1,0 1,9

—

utlandet obekant

Därav »

utlandet obekant

1 2

Därav »>

utlandet obekant

55 2

företrädd i svagare utsträckning än i riket i dess helhet. övriga yrkesgrupper äro i dessa städer representerade i ungefär samma omfattning som i riket i dess helhet. Bland kvinnorna äro akademiker- och hantverkararbetargrupperna något överrepresenterade i dessa städer, medan övriga yrkesgrupper i stort sett uppvisa »normal» rekrytering. Städerna utan gymnasium ha en relativ fördelning på de olika yrkesgrupperna, som i stort sett överensstämmer med den, som gäller för hela riket. Gruppen mindre företagare och i mindre omfattning högre tjänstemän är en aning överrepresenterad, den senare dock något obetydligare. Bland kvinnorna äro i dessa städer båda företagargrupperna förhållandevis starkt företrädda, medan akademiker- och lantbrukargrupperna äro svagare representerade än i riket i dess helhet. Vad slutligen landsbygden beträffar, är givetvis jordbrukargruppen här starkast representerad. Gruppen dominerar ungefär lika starkt som akademikerna i storstäderna. Den senare gruppen är dock anmärkningsvärt nog den näst största bland landsbygdsstudenterna. Av övriga grupper äro större företagar- och högre tjänstemannagrupperna starkast underrepresenterade bland dessa studenter. Siffrorna för de tre socialgruppernas fördelning på de olika hemortstyperna återgivas även i tabellen. I storstäderna är bland männen socialgrupp I något överrepresenterad (men visar fallande tendens) och socialgrupp II i motsvarande grad underrepresenterad (men visar stigande tendens), medan socialgrupp III har ungefär lika stor andel av studenterna i storstäderna som i riket i dess helhet. Bland övriga städer är fördelningen på de tre socialgrupperna i stort sett överensstämmande med förhållandena i landet i dess helhet. Dock bör påpekas den relativt höga siffran för socialgrupp I och låga för socialgrupp II för städer utan gymnasium bland 1937 års manliga studenter jämfört med siffrorna 1930 och 1943. Vad slutligen landsbygden beträffar, är här socialgrupp I genomgående svagare representerad, medan däremot socialgrupp II är i motsvarande grad starkt representerad. Bland kvinnorna är förhållandet i stort sett detsamma som för männen, dock att socialgrupp III bland storstäderna är underrepresenterad. Siffrorna för kvinnorna äro emellertid så små, att osäkerheten i relativtalen är mycket stor. Några markanta förändringar i fråga om studentfädernas sociala rekrytering i olika hemortstyper föreligga således ej för perioden. Med tanke på den relativt starka förskjutningen i totalbefolkningen mellan land och stad, som ägt rum under motsvarande period, hade man kanske a priori väntat sig bestämdare tendenser i föreliggande material. 1

Att siffran är så pass hög som bortåt 5 % kan antyda, att en del äro söner till f. d. lantbrukare, som bosatt sig i städer.

56 Genomsnittligt medelbetyg och hemortstyp. De genomsnittliga medelbetygen för studenterna från skilda hemortstyper ha angivits i tabell 24. Ett betyg för alla tre åren inom var och en av hemortstyperna har även uträknats i tabellen. Skillnaderna mellan de olika hemortstypernas betygsmedeltal de enskilda åren äro så små, att man ej för något enskilt år k a n tala om signifikanta olikheter i betygsavseende för studenter från de skilda hemortstyperna. Prövar man olikheterna i de genomsnittliga medelbetygen mellan hemortstyperna medelst variansanalys, får man icke för något av de tre åren värden, som uppfylla kravet på fullt tillfredsställande signifikans. Bland männen äro olikheterna speciellt små för 1937 års studenter och bland kvinnorna för alla tre årgångarna. Följande bör dock framhållas. Bland männen visa storstäderna låga medelbetyg alla tre åren, särskilt låga 1930. Bland övriga städer märks ingen speciell tendens, om man undantar småstäderna (med mindre än 10 000 invånare) utan gymnasium, vilka alla tre åren ha medelbetyg, som ligga över resp. årgångars totala genomsnitt. Det senare förhållandet gäller även för landsbygdsstudenterna. I detta sammanhang kan det vara av visst intresse att även konstatera, att de på landsbygden hemmahörande men under skoltiden inackorderade i läroverksstäder i fråga om medelbetyg ej nämnvärt avvika från de ej inackorderade landsbygdsstudenterna bland de manliga studenterna. Bland de kvinnliga studenterna däremot ha de inackorderade sämre betyg än de som bott i hemmen. Detta framgår av nedanstående tablå. A& n 1930 3,15 3,21

Inackorderade Ej inackorderade

I<[ v i n n o t

3,28 3,28

3,20 3,20

3,29 3,44

3,38 3,41

3,20 3,28

Tabell 24. Genomsnittliga medelbetyg lör läroverksstudenter från skilda hemortsgrupper. H

Studentårgång

p Landsbygd

S t ä d e r

Samtliga

1930 1937 1943

3,01 3,19 3,08

3,17 3,29 3,09

3,03 3,21 3,03

3,24 3,16 3,05

3,11 3,11 3,18

3,16 3,26 3,18

3,2 2 (3,70) 3,21

3,07 3,24 3,18

3,12 3,29 3,21

3,20 3,26 3,20

3,0 9 3,23 3,12

Medeltal

3,09

3,18

3,09

3,15

3,13

3,20

3,38

3,16

3,21

3,22

3,15

1930 1937 1943

3,30 3,38 3,26

3,44 3,47 3,41

3,40 3,44 3,15

3,25 3,24 3,25

(3,14) 3,33 3,14

3,18 3,35 3,06

(3,50) (3,21) 2,94

(3,31) 3,33 3,10

3,2 4 3,32 3,2 7

3,33 3,39 3,18

3,32 3,39 3,23

Medeltal

3,31

3,44

3,33

3,25

3,21

3,20

3,22

3,25

3,28

3,30

3.31 Mun

Kvinnor

57 Tabell 25. Genomsnittligt medelbetyg lör lärovcrksstudcnlcr från olika grupper av faderns yrke. Y r k e s g r u p p

(fadern)

Studentårgång

Samtliga

2,9 7 3,12 3,18 3,26 3,07 3,07

3,06 3,14 3,13

3,09 3,28 3,19

2,80 3,20 3,09

2,82 2,98 3,07

3,09 3,2 3 3,12

3,0 7 3,15

3,11

3,19

3,03

2,96

3,15

3,22 3,36 3,20

3,55 3,3 7 (3,41) 3,31 3,48 3,35 3,35 3,32 3,2 4 3,22 3,45 3,23

3,32 3,39 3,2 3

3,28

3,42

1930 1937 1943

3,09 3,34 .3,22

3,44 3,25 3,29

3,12 3,24 3,12

3,02 3,12 2,86

3,04 3,19 3,03

Medeltal

3,22

3,33

3,16

3,00

3,09

1930 1937 1943

3,28 3,38 3,10

3,42 3,36 3,19

3,43 3,46 3,31

3,39 3,57 3,21

3,2 7 3,12 3,33 3,35 3,08 3,19

Medeltal

3,2 7 3,32

3,40

3,39

3,23

Män

K vinn o r

3,22

3,31

3,40

3,29

3,31

Som jämförelse med våra siffror över den genomsnittliga medelbetygsnivån kan man taga docent Husens resultat av intelligenstestningar bland de senare årens inskrivningsskyldiga. 1 Husen får för studenterna i Stockholm, Göteborg och Malmö resultatet 126 poäng, för övriga städer 127, vilket stämmer väl med våra siffror för de genomsnittliga medelbetygen. För landsbygdens studenter får Husen poängsiffran 125, d. v. s. lägre än för städerna, medan i vårt material landsbygdens studenter ha något bättre medelbetyg än städernas. Genomsnittligt medelbetyg och faderns yrke. De genomsnittliga medelbetygen för studenterna efter huvudgrupper av faderns yrke redovisas i tabell 25. Där angives också ett medeltal av de tre årssiffrorna inom varje yrkesgrupp. Del föreligger större variationer i medelbetygen efter faderns yrke än efter hemort. Bedömer man olikheterna i mcdelbetygsnivåerna för de olika yrkesgrupperna med hjälp av variansanalys, får man för männen fram statistiskt säkerställda olikheter för 1943 års studenter och i det närmaste för 1930 års studenter. För 1937 års studenter äro däremot skillnaderna mellan grupperna helt av slumpmässig karaktär. Bland kvinnorna äro olikheterna mellan yrkesgrupperna ej i något fall statistiskt signifikanta och helt slumpmässiga år 1937. Alltför säkra slutsatser kunna därför icke dragas om olikheterna mellan grupperna och än mindre om utvecklingstendensen inom varje grupp. Ej heller blir det lönande att analysera skillnaderna i betygsnivå mellan undergrupperna av faderns yrke. Bland männen äro folkskollärar-, jordbrukar- och hantverkar-arbetar1

Se Husen: Begåvningsurvalet och de högre skolorna. Folkskolan 1947:4.

58 Tabell 26. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenter från skilda socialgrupper. Socialgrupp (fadern)

Män

K v i n n o r

1913 I II III x

3,08 3,11 3,0 7 2,82

3,22 3,2 4 3,25 2,98

3,09 3,12 3,18 3,07

3,38 3,24 3,36 3.3 1

3,41 3,38 3,38 3,32

3,26 3,20 3.2 5 3,23

Samtliga

3,09

3,23

3,12

3,32

3,39

3,2 3

gruppernas värden bland de högsta alla tre åren. Även akademikergruppen visar värden över medelnivån för samtliga, högst år 1930. Lägst ligga betygen för officersgruppen, de två företagargrupperna samt den obetydliga gruppen »yrkesbeteckning saknas» (Y). Bland kvinnorna ha akademikeroch lägre tjänstemannagrupperna de högsta betygen, men även officersgruppen h a r höga värden, speciellt år 1937. Lägst värden ha här de tvä företagargrupperna. Anmärkningsvärt är också, att gruppen »yrkesbeteckning saknas» visar höga betyg i motsats till vad fallet är för de manliga studenterna. Fördelar man fäderna efter socialgrupp (enligt alternativ A) samt beräknar medelbetygsnivån för studenterna inom var och en av dessa tre grupper, fås det resultat, som redovisas i tabell 26. Några statistiskt säkerställda differenser mellan socialgruppernas medelbetyg föreligga inte. Det förefaller dock, som om bland männen socialgrupp I skulle ha något lägre medelbetyg än de övriga. Skillnaderna äro helt obetydliga men kunna tyda på att i den högsta socialgruppen finns ett förhållandevis större antal personer än i övriga grupper, som tager studentexamen med slätstrukna betyg. Genomsnittligt medelbetyg och ålder. Medelbetygsnivån varierar ganska kraftigt för olika åldersgrupper bland studenterna. De yngsta studenterna ha genomgående de högsta betygen och de äldsta de lägsta; helt naturligt, då de äldre studenterna i regel varit kvarsittare något eller några år under sin studietid. I tabell 27 redovisas de genomsnittliga medelbetygen för olika åldersgrupper. För 1930 års studenter ha förutom de genomsnittliga medelbetygen för samtliga studenter i olika åldersgrupper även angivits motsvarande medelbetyg på real- och latinlinjen. Beallinjens studenter ha högre betyg än latinlinjens i åldersklasserna upp till 20 år. I de två äldsta åldersgrupperna däremot ha latinlinjens studenter högre betyg. Det sammanhänger troligen med att latinstudenterna i de två äldsta åldersgrupperna i mindre omfattning äro kvarsittare än vad fallet är bland realstudenterna, utan i

59 Tabell 27. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenter från skilda gymnasielinjer inom olika åldersgrupper.

Samtliga

Därav Real

1930 Alder vid studentexamen

Latin

Därav

Därav Samtliga 3-årig 4-årig linje linje

Samtliga

R IV

RIII

L IV

3,80 3,58 3,35 3,11 2,89 2,89

L III

Män 3,69 3,5 3 3,37 3,12 2,84 2,80

3,94 3,61 3,37 3,11 2,94 3,04

(3,85) (3,60) 3,4 5 3,44 3,28 3,30 3,01 3,08 2,7 9 2,88 2,7 4 2,86

3,29 3,23 3,07 2,83 2,7 7

(4,35) 3,57 (3,00) 3,45 3,18 3,09 3,24 3,03 2,96 3,02 2,98

(3,63) (4,17) (4,17) 17 (3,63) 3,65 3,45 (3,32) 3,45 18 3,58 3,45 3,49 3,45 3,45 Ii* 3,45 3,35 3,34 3,30 3,15 3,3 7 20 3,15 3,19 3,15 3,10 3,14 21 3,28 3,18 22 o. fl. . 2,75 (2,74) 2,7 5

3,56 3,4 3 3,39 3,09 2,97

(3,45) 3,46 3,37 3,22 3,00 2,92

(4,05) 3,50 3,26 3,06 2,97 2,66

3,52 3,43 3,33 3,06 2,91

(3,41) (3,25) (3,58) 17 3,35 3,40 18 3,50 3,22 3,24 3,28 19 3,05 3,05 3,22 20 2,7 0 2,7 5 21 2,7 5 2,55 2,7 0 22 o. fl. . 2,70 Kvinnor

3,39 3,20 3,09 2,81 2,93

(2,85) 3,30 3,40 3,21 3,00 3,07

stället utgöras av personer, som börjat sina gymnasiestudier relativt sent. Till denna grupp hör t. ex. de blivande teologerna i Fjellstedtska skolan, där medelåldern bland studenterna är högre än normalt. Bland 1930 års kvinnliga studenter ha latinstudenterna i intet fall lägre medelbetyg än realstudenterna och högre betyg än realstudenterna för de äldsta åldersgrupperna. Bland 1937 års studenter har en uppdelning skett på treårigt och fyraårigt gymnasium. Bland männen ha studenterna i de två största åldersklasserna (19 och 20 år) samma medelbetygsnivå för de två linjerna, medan bland de yngre och äldre studenterna de, som utexaminerats på det fyraåriga gymnasiet, ha högre betyg än på det treåriga. Bland kvinnorna är förhållandet här i viss mån omvänt, då i alla åldersklasser utom bland tjugoåringarna studenterna på det treåriga gymnasiet ha högre medelbetygsnivå än på det fyraåriga. Bland 1943 års studenter slutligen har en uppdelning samtidigt skett på real- och latinlinje och på treårigt och fyraårigt gymnasium. De yngre realstudenterna i det fyraåriga gymnasiet ha högre betyg än realstudenterna på det treåriga, medan för de äldre årgångarna förhållandet är omkastat. På latinlinjen ha studenterna på det fyraåriga gymnasiet utom för åldersklassen 20 år genomgående högre betyg än studenterna på det treåriga. Detta, att både på reallinjen och latinlinjen åldersklassen 20 år har bättre medelbetygsnivå i det treåriga än i det fyraåriga gymnasiet, hänger samman med att bland tjugoåringarna på det treåriga gymnasiet ej finnes något nämnvärt antal kvarsittare, då ju 20 år är normal ålder för studen-

6(1

terna från det treåriga gymnasiet, medan däremot på det fyraåriga gymnasiet ett relativt stort antal kvarsittare måste finnas bland tjugoåringarna. Då normal skolgång i fyraåriga gymnasiet oftast innebär, att studentexamen avlägges ett åldersår tidigare än vid normal skolgång i det treåriga gymnasiet, borde egentligen betygsnivån jämföras med ett års förskjutning, så att åldersklass 19 år i fyraårigt gymnasium jämföres med åldersklass 20 år i treårigt gymnasium o. s. v. En sådan jämförelse ger vid handen, att den längre normala skoltiden på treåriga gymnasiet icke följes av däremot svarande vinst i betygsnivån. Begåvningsurval spelar dock här säkerligen också in. Jämför man reallinjen med latinlinjen, visa siffrorna, att studenterna från R4 ha lägre betyg än från L4 och att studenterna från R3 ha lägre betyg än från L3 utom i åldersklassen 19 år. Bland kvinnorna råder för reallinjens studenter varierande olikheter i skilda åldersklasser för treåriga och fyraåriga gymnasiet, medan för latinstudenterna de som utexaminerats från fyraåriga gymnasiet genomgående ha högre betyg än de som utexaminerats från treåriga gymnasiet utom i den obetydliga äldsta åldersgruppen. Eleverna från R4 ha lägre betyg än eleverna från L4 utom för den äldsta åldersgruppen, medan studenterna från R3 ha lägre betyg än studenterna från L3. Här är dock förhållandet det motsatta för den yngsta åldersklassen. Tabellens siffror visa således, att medelbetygsstandarden för olika linjer ej varierar fullt enhetligt i de tre årgångarna samt att skillnaderna mellan män och kvinnor i detta avseende äro relativt stora. För samtliga studenter däremot råder som nämnts ett mycket klart och entydigt samband mellan ålder och medelbetyg. Med hänsyn härtill kommer därför vid behandlingen av den vidare utbildningen åldern ej att tagas i beaktande, då indirekt så sker genom medelbetygen. Genomsnittligt medelbetyg efter ålder, hemortstyp och faderns yrke. Det föregående visar, att medelbetygsnivån varierar med såväl ålder som hemortstyp och faderns yrke. Starkast samband råder mellan ålder och medelbetyg och svagast mellan hemortstyp och medelbetyg. Då emellertid ett visst inbördes samband råder mellan de tre faktorerna ålder, hemortstyp och faderns yrke, ge ej sammanställningarna ovan klart besked om hur mycket medelbetygsnivån påverkas av vart och ett av de tre förhållandena. För att belysa detta har för 1930 års manliga studenter gjorts en samtidig uppdelning av materialet efter hemort, ålder och faderns yrke. Hemortstyperna ha fördelats på tre grupper, storstäder, övriga städer och landsbygd. Inom var och en av dessa heinortsgrupper har fördelning skett på tre åldersgrupper, — 19 år, 20 år och 21—23 år. Slutligen har inom var och en av dessa nio grupper (efter hemort och ålder) de genomsnittliga medelbetygen beräknats för studenterna från var och en av olika yrkes-

61 1

grupper. För att i någon mån eliminera olikheterna beträffande åldern foldern som genomgått fyraårigt och treårigt gymnasium, ha personer, som genomgått treåriga gymnasiet och som tillhöra åldersklassen 20 år, förts till åldersklassen 19 år. Resultatet redovisas i tabell 28. I hela materialet är, som ovan visats (se sid. 57) olikheterna mellan medelbetygsnivåerna för de skilda yrkesgrupperna statistiskt signifikanta. Den i särklass bästa medelbetygsnivån har gruppen folkskollärare, varefter följa grupperna akademiker, lantbrukare och arbetare-hantverkare. Lägst betyg ha de två företagargrupperna. Jämför man medelbetygsnivån för olika yrkesgrupper inom var och en av de tre åldersklasserna oavsett hemort, föreligger blott i åldersklassen 20 år statistiskt signifikanta olikheter mellan de genomsnittliga medelbetygen. Liksom fallet är för materialet i dess helhet, har yrkesgruppen folkskollärare den avgjort högsta medelbetygsnivån (3,66) och de två företagargrupperna den lägsta. Efter folkskollärargruppen följer arbetar-hantverkargruppen som den näst bästa, men skillnaden mellan folkskollärargruppen och denna är hela 0,43 betygsenheter. Lantbrukargruppen samt lägre och högre tjänstemannagrupperna ha dessutom betygsnivåer över åldersgruppens totala genomsnitt, medan akademiker- och officersgrupperna jämte de två företagargrupperna ligga under det totala genomsnittet. I den yngsta och den äldsta åldersklassen äro olikheterna mellan yrkesgrupperna så små, att de kunna bero på slumpen. Orsakerna till att stora olikheter föreligga mellan betygsnivåerna för skilda yrkesgrupper bland tjugoåringarna äro säkerligen, att denna grupp är mera heterogen än de två övriga åldersgrupperna. Bland tjugoåringarna finns dels en kategori kvarsittare, dels en kategori studenter, som gått en ett år längre utbildningsväg till studentexamen än normalt, nämligen den via sexårig folkskola, fyraårig realskola och tre år i fyraårigt gymnasium. Dessa studenter torde i större utsträckning komma från yrkesgrupperna arbetare-hantverkare, lägre tjänstemän och jordbrukare än från övriga yrkesgrupper. Kvarsittargruppen bland tjugoåringarna torde däremot huvudsakligast rekryteras från de yrkesgrupper, vilkas barn till största delen genomgått fyraårig folkskola (elementarskola), femårig realskola samt fyraårigt gymnasium. En större del av studenterna från akademiker- och företagargrupperna än från övriga yrkesgrupper torde ha gått denna kortare väg. För samtliga yrkesgrupper faller medelbetygsnivån med växande ålder. I folkskollärargruppen är det genomsnittliga medelbetyget bland tjugoåringarna dock något högre än bland nittonåringarna. Starkaste sambandet mellan ålder och medelbetygsnivå råder i gruppen akademiker, där den 1 Ur materialet har här uteslutits dels studenter med hemort i utlandet eller obekant hemort, dels studenter som varit äldre än 23 år vid studentexamen eller saknat åldersuppgift, dels slutligen studenter, tillhörande grupperna »yrkesbeteckning saknas» och »obekant yrke».

62 j . 6

X o CJ

N B f l N H ^ N f l l c C N B l O O O t - f H H S

00 COCOCMCMlMCMCOCOCO

t - - ^ < T - l r H ( N ' - I O i - l 0 3 n W M N C 4 H « N ( N

os <M

CN IH

cococococococococo

1-1

i ^ E ic

c i- « o o a • * H s i - l ^ T - t O i H O C M C N O J

a> rH

cococococococococo

g 5

CO CM

X o

^-V^-N

^ - .

00 K) O

OS rH O

00 IM t - C

C^COCMCMCO

»o os

C •a

*C M

»O i-« CS O

. Os t— * # »O ^H 1 t - CS O t - -^l

00 CN

ca ca co co co

1 o"-

C-l

cococo

•a

1-}

•x.

.—N

O T - I C 5

ca CO C l

t -

Os 1H

£ "C

! I M M N O « l » < S « o o o o c o ' o - ^ o c o e o t (MiMClCMCMOlCNlCMlM

""2

4) "C

'-0

COCOCOCOCOCaCOCOCO

x c 0)

C0 1— - * " * < N C C C 0 C C C 0 r - T f r H O O O S r - I O r H

09 O O O O H O H ^ i O f l i O CO<MCOO!MCOCO<M<M

cococococococococo

•c •5

* 's

^-^

cd ca

t - i O O O t D - J O O l - ^ O ^ r l O O O O i - I O r - l COCOCOCNCOCOCOCOCO

s O

w c

O IM

^ ^ _

• , o c s - x > o c o c s o - * c o »o o CD •** •** oo t ~ os co

co CD

,_,

O H ! O C 1 0 0 » n o O K

COCOCNCMlMCMCOCMCO

• * " " — '

r -

CS CO

CaCSCMCMiMOlCMCMCM w w —

^^ ^^ , ,—s COi-lr-ICMCSt-i-l>OC0

o •d

ST;

**,

—

*C O

0 O O C S » * t ~ . C S O S C S i - < - * l ~ C 0 . - < < M < M < M i - < C 0

cococococococococo

• *

os o

< S

3 <u •d

• ^

«s

t ^ M t t r t f f l N O O i t l N O ' O r H l - I O S t - C S O C

COCOCOCOCacacacOCO

~ 1-1

,_, ^ , > ©t 00^^»O^<M O , <M-*Cv CD 'O

ca w

to t - n

t i • *

iraiMiMiMracMCM ^ _ " ~ ' ^s ^s

•*

co ca

s-,

•d

3 O tM

l O i O t - i O N N W H N « t » a i o o ^ ! e H e COCOCacacacacacOCO s_, v ' •• • * •" S .-

«*

-,—\ ^^

o •d

" O O r H t ~ 0 0 O > - l l M ' r : N O C J t O H O M N C J

CO CD

cococococococococo

*—^* '

cd o S3

so 71

3 c tSD 4J M T3

cd 1/5

0 ) CS

^ *< u

ca H

cd H cd

"—'

> X

-s!

<l(«ooQWfcOli

yngsta åldersgruppen har ett genomsnittligt medelbetyg på 3,31 och den äldsta på 2,62. För grupperna lägre tjänstemän, arbetare-hantverkare och för lantbrukargruppen äro skillnaderna i medelbetygsnivån för de två yngsta åldersgrupperna obetydliga, vilket sammanhänger med ovan påtalade förhållanden i fråga om skolgången. Olikheterna mellan medelbetygsnivåerna för de olika yrkesgrupperna inom var och en av de tre hemortstyperna (samtliga åldersgrupper sammanslagna) äro relativt små. Inte för någon grupp föreligga statistiskt signifikanta olikheter mellan de genomsnittliga medelbetygen för yrkesgrupperna. 1 Dock kan följande påpekas beträffande förhållandet mellan yrkesgrupperna: Bland storstadsstudenterna har folkskollärargruppen den högsta medelbetygsnivån (3,58) och mindre företagargruppen den lägsta (2,77). Förutom folkskollärargruppen ha akademiker-, lantbrukar-, officers- samt lägre tjänstemannagrupperna bättre genomsnittligt medelbetyg än hemortsgruppen i dess helhet. Gruppen arbetare-hantverkare har exakt samma och övriga grupper sämre än det totala genomsnittliga medelbetyget. Bland övriga städer har även folkskollärargruppen det högsta genomsnittliga medelbetyget. Sämst är här officersgruppen. Gruppen högre tjänstemän har de näst bästa medelbetygen, närmast följd av grupperna akademiker och arbetare-hantverkare. Övriga ligga under hemortsgruppens genomsnittsvärde. Beträffande de olika åldersgruppernas medelbetygsnivå inom denna hemortsgrupp visar gruppen tjugoåringar så stora olikheter mellan yrkesgrupperna, att skillnaden ej kan förklaras som slumpmässig. Högst betyg har här gruppen arbetare-hantverkare (3,36) och lägst gruppen akademiker (2,61). För de två andra åldersgrupperna äro olikheterna däremot ej statistiskt säkerställda. Vad slutligen landsbygdsstudenterna beträffar, har även bland dem folkskollärargruppen den högsta medelbetygsnivån och mindre företagargruppen den lägsta. Hög medelbetygsstandard har förutom folkskollärargruppen även grupperna arbetare-hantverkare, högre och lägre tjänstemän, medan grupperna lantbrukare, akademiker och de två företagargrupperna ha medelbetygsnivåer under hemortsgruppens genomsnittsvärde. Jämför man medelbetygsnivån för en och samma yrkesgrupp mellan de olika hemortstyperna, visa yrkesgrupperna A, B, CA och CM inga speciella variationer mellan hemortstypernas genomsnittliga medelbetyg. Däremot visa övriga yrkesgrupper (D, E, F, G och H) bestämd tendens i medelbetygsvariationen mellan olika hemortstyper. I storstäderna ha dessa grupper förhållandevis låga medelbetyg, i övriga städer något högre och på landsbygden de högsta medelbetygsnivåerna. Variationerna äro dock inte 1 A t t i detta relativt begränsade material icke alltid statistiskt säkerställda differenser i betygsstorlek mellan skilda yrkesgrupper (med eller utan kombination med hemortstypen) ha kunnat påvisas utesluter icke möjligheten a t t smärre skillnader förefinnas, som skulle komma till synes i ett större material.

64 för någon grupp så stora, att de ej skulle kunna ha orsakats av slumpen, men sammanslår man de närbesläktade yrkesgrupperna lägre tjänstemän och arbetare-hantverkare å ena sidan och de två företagargrupperna å den andra, får man fullt statistiskt säkerställda differenser mellan de tre hemortstypernas medelvärden, varför man är berättigad att anse skillnaderna för varje grupp som säkerställda. De största olikheterna uppvisar yrkesgruppen högre tjänstemän, som för storstäderna har en medelbetygsnivå på 2,98, för övriga städer 3,18 och för landsbygden 3,24. För att belysa förändringarna under perioden har även för 1943 års manliga studenter beräknats de genomsnittliga medelbetygen för olika yrkesgrupper inom var och en av de tre hemortstyperna (tabell 29). Någon indelning efter ålder totalt eller inom varje hemortstyp har ej skett, då det för 1930 års studenter visat sig, att åldersfördelningen är mycket olika för skilda yrkesgrupper, i första hand beroende på olikheter i skolgången för olika socialgrupper. För 1943 års studenter äro dessa förhållanden ännu mer påtagliga än för 1930 års studenter på grund av det treåriga gymnasiets starka utbyggnad under perioden. För samtliga studenter äro, som tidigare visats, variationerna i medelbetygsnivån mellan skilda yrkesgrupper tillräckligt stora, för att man skall kunna tala om statistiskt säkerställda olikheter. Den högsta medelbetygsnivån har, liksom fallet var för 1930 års studenter, folkskollärargruppen. Närmast följer nu lantbrukar- och arbetar-hantverkargrupperna. De lägsta betygen har officersgruppen samt de två företagargrupperna och gruppen högre tjänstemän. Blott i gruppen »övriga städer» äro olikheterna mellan yrkesgruppernas medelbetygsnivåer statistiskt säkerställda. För 1930 års studenter voro olikheterna inom denna hemortstyp väsentligt mindre, för övriga hemortstyper i stort sett desamma. I gruppen »övriga städer» ha sålunda olikheterna efter social härstamning ökat under perioden. I denna hemortsgrupp har folkskollärargruppen (liksom 1930) de avgjort högsta medelbetygen (3,44), närmast följd av gruppen arbetare-hantverkare (3,16) och akademiker (3,09). övriga yrkesgrupper ha lägre medelbetygsnivå än vad som gäller för hela hemortsgruppen. Den avgjort lägsta medelbetygsstandarden har officersgruppen (2,79). Beträffande de övriga hemortstyperna, för vilka inga statistiskt säkra olikheter kunna påvisas mellan yrkesgruppernas genomsnittliga medelbetyg, kan dock påpekas, att i storstadsgruppen rangordningen är ungefär densamma som i gruppen »övriga städer», om man bortser från den obetydliga lantbrukargruppen. Bland landsbygdsstudenterna åter har lantbrukargruppen den högsta medelbetygsnivån, närmast följd av gruppen arbetare-hantverkare. Först på tredje plats kommer här folkskollärargruppen. Övriga yrkesgrupper ha genomsnittliga medelbetyg, som ligga under hemortsgruppens totala medeltal.

65 Tabell 29. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenter 1943 från skilda yrkes- och hemortsgrupper. Män. Yrkesgrupp (fadern)

A B CA CM

D E F G H Samtliga Varianskvot

H e m o r t s t y p Storstäder

övriga städer

Landsbygd

Samtliga

(3,46) 3,28 3,12 2,88 3,04 3,08 3,03 3,19 3,22

2,99 3,44 3,09 2,79 3,00 3,02 3,05 3,07 3,16

3,28 3,23 3,20 2,93 3,06 3,18 3,20 3,14 3,2 7

3,23 3,30 3,13 2,85 3,03 3,08 3,07 3,13 3,20

3,10

3,08

3,2 2

3,13

1,68

3,61

0,78

5,64

Jämför man betygsstandarden för olika hemortstyper inom var och en av yrkesgrupperna, finner man ej, som fallet var för vissa yrkesgrupper inom 1930 års studenter, något klart och entydigt samband mellan medelbetyg och hemortstyp. Visserligen ha inom samtliga yrkesgrupper studenterna från landsbygden högre medelbetygsnivå än studenterna från var och en av de två stadstyperna med undantag för grupperna folkskollärare och lägre tjänstemän — folkskollärargruppen har sin högsta medelbetygsnivå för hemortstypen »övriga städer» och lägre tjänstemannagruppen den högsta för storstäderna — men å andra sidan ha ej storstadsstudenterna, som fallet var bland 1930 års studenter, lägre inedelbetygsnivå än studenterna från övriga städer.

5— 916619

KAPITEL V.

Utbildningen

efter

studentexamen.

Inledning. Som framgår av inledningskapitlet ha praktiskt taget alla utbildningsanstalter, där studentexamen är nödvändig eller en väsentlig merit, medtagits vid behandlingen av studenternas vidare utbildning. Alnarps lantbruksinstitut, Konsthögskolan, Grafiska institutet, Musikhögskolan samt de privata tekniska institut och mindre handelsinstitut, dit även studenter någon gång söka sig, ha dock icke medtagits. Vidare ha utelämnats de fyraåriga kurserna vid folkskoleseminarierna. Slutligen har icke heller såsom utbildning räknats polisskoleutbildning, brandskoleutbildning och liknande. Uppgifter ha till stor del erhållits i form av nominativa förteckningar från utbildningsanstalterna, upptagande namnen på de studerande, studentexamensläroverk, år för påbörjande av utbildningen samt uppgift om avlagda examina. För universiteten och de fria högskolorna med undantag av Lunds universitet erhöllos utbildningsuppgifterna för åren 1937 och 1943 från Kungl. Statistiska Centralbyrån i form av avskrifter ur det centrala studiekortsregistret. För Lunds universitet erhöllos uppgifterna direkt från universitetets matriklar m. m. Ett mindre antal av de i förteckningar, studiekort eller matriklar namngivna personerna kunde ej omedelbart identifieras i vårt kortregister över studenterna. I en del fall, där namnbyte syntes ha skett, lyckades efter hand genom olika kontroller identifieringar ske. Dock återstod ett mindre antal oidentifierade från alla tre årgångarna, vilket torde ha sin förklaring däri att studenterna antingen lämnat felaktiga uppgifter om sitt studentexamensläroverk eller sitt studentexamensår vid vederbörande utbildningsanstalt eller på avskrivningsfel från våra uppgiftslämnare. De oidentifierades antal var dock obetydligt. Som framgår av inledningskapitlet gjordes vissa kompletteringar av utbildningsuppgifterna med ledning av kamratuppgifter, som i efterhand kontrollerades med studentkataloger. För 1930 års samtliga studenter och 1937 års kvinnliga studenter skedde dessutom vissa kompletteringar av utbildningsuppgifterna med ledning av de yrkes-

67 uppgifter, som senare erhöllos från länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar. Uppgifterna om utbildningen efter studentexamen torde för 1930 års samtliga studenter och 1937 års kvinnliga studenter vara praktiskt taget fullständiga. För 1937 års manliga studenter torde även uppgifterna vara så gott som fullständiga. Då denna årgång hade tioårsjubileum våren 1947, erhöllos nämligen genom de ovan omnämnda kamratuppgifterna mycket goda upplysningar om verksamheten efter studentexamen för de studenter, om vilka inga uppgifter erhållits från utbildningsanstalterna. För 1943 års studenter ha utbildningsuppgifterna ej kunnat kontrolleras i efterhand på samma sätt som för de två övriga årgångarna. Kamratuppgifterna voro sämre för 1943 års än för 1937 års studenter. Å andra sidan erhöllos för 1943 års studenter mycket fullständiga uppgifter om ansökningar till utbildningsanstalterna med spärr. Det är därför ett mycket litet antal av 1943 års studenter, om vilka inga uppgifter om verksamheten efter studentexamen förekomina. Materialet måste därför även beträffande 1943 års studenter anses tillfredsställande. Beträffande examen ha uppgifterna härom, som ovan nämnts, erhållits från utbildningsanstalterna eller från det centrala studiekortsregistret. Även här ha kompletteringar skett med ledning av kataloger och i mindre utsträckning enbart kamratuppgifter. Undersökningen har fullföljts fram t. o. m. höstterminen 1946, varför uppgifter om examnia, avlagda under år 1947, icke ha beaktats. För 1943 års studenter ha ej uppgifter om examen insamlats. Det ovan sagda gäller läroverksstudenterna. Uppgifterna om privatisternas val av utbildning äro ej lika fullständiga. När privatisterna efter studentexamen skriva in sig vid de olika utbildningsanstalterna, angiva de ibland som studentexamensläroverk den skola, där de bedrivit huvuddelen av sina studier, ibland det läroverk, där själva studentexamensprovet avlades. Detta senare gäller i första hand för dem som avlagt studentexamen efter rena självstudier. Därtill kommer, att man ej i alla fall av de högre läroanstalternas, studiekortens och matriklarnas uppgifter kan avgöra om en person avlagt examen som privatist eller icke. Detta i förening har gjort, att identifieringarna av privatisterna i utbildningsanstalternas nominativa förteckningar samt i studiekorten ej blivit fullständiga. Några kompletterande kamratuppgfter ha av naturliga skäl sedan ej kunnat införskaffas. Om en student varit inskriven vid flera utbildningslinjer eller vid flera fakulteter vid samma universitet, har i utredningen genomgående skilts mellan huvudutbildning och förberedande eller kompletterande utbildning. Tidsföljden har därvid icke tillmätts avgörande betydelse. Som huvudutbildning har i regel räknats den, som lett till examen, men undantag ha måst göras, beroende på utbildningstidens längd. Har en person avlagt examen vid någon kortare utbildningslinje, t. ex. vid något ettårigt handels-

68 gymnasium, men dessutom bedrivit flera års studier vid annan utbildningslinje, har den sistnämnda utbildningen i regel räknats som huvudutbildning, även om examen ej avlagts. Förberedande eller kompletterande utbildning betecknar studier under minst en termin ( = inskriven minst en termin) vid läroanstalt, som följts eller i en del fall föregåtts av andra långvariga studier vid annan läroanstalt eller fakultet. Flyttningar mellan olika orter inom samma utbildningslinje (fakultet) ha ej räknats som ombyte av utbildningslinje. Det som här betraktas som förberedande eller kompletterande utbildning kan ofta anses vara ett mindre lyckat första val av utbildningslinje. I regel har det gått lätt att avgöra vad som skulle betraktas som huvudutbildning. För 1930 års studenter ha de erhållna yrkesuppgifterna från mantals- och taxeringslängder i oklara fall givit vägledning vid bedömningen härvidlag. De flesta tveksamma fallen ha gällt växlingar mellan fakulteterna vid universiteten och de fria högskolorna. Därvid ha teologiska och juridiska studier i regel räknats som huvudstudier i förhållande till filosofiska. I ett mindre antal fall har samma person förutom sin huvudutbildning genomgått eller påbörjat utbildning vid två eller i några fall tre andra läroanstalter eller fakulteter. Vid bearbetningen har i sådana fall blott den längsta av dessa utbildningar medtagits. Tidpunkten för studiernas påbörjande har satts till tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande. Vid beräkning av studietiden har den kompletterande utbildningen således ej medräknats. Ej heller har hänsyn tagits till ev. obligatorisk praktikanttjänstgöring som t. ex. för blivande apotekare. En person med studentexamen 1930, handelshögskoleutbildning 1930—1933 och juridisk utbildning därefter har ansetts påbörja sin huvudutbildning tre år efter studentexamen. För personer, som tillhört filosofiska fakulteten och senare övergått till teologiska fakulteten, har dock tiden i filosofiska fakulteten inräknats i huvudutbildningen, då studierna betraktats som teol. fil. utbildning, såvida det ej varit fråga om längre filosofiska studier. Val av utbildningslinje. a.

Huvudutbildning. I detta sammanfattande avsnitt redogöres översiktligt för valet av huvudutbildning och förberedande eller kompletterande utbildning. Utbildningslinjerna indelas i tio grupper: 1) universiteten och de fria högskolorna inkl. Karolinska institutet, 2) de två tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg, 3) de två handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, 4) övriga fackhögskolor, d. v. s. Veterinär-, Lantbruks- och Skogshögskolorna samt Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet, 5) Gymnastiska Centralinstitutet, 6) folkskoleseminarierna (studentkurserna),

69 7) Socialinstitutet i Stockholm 1 , 8) handelsgymnasier (fackkurser), 9) de statliga verkens utbildningskurser, 10) officersutbildning vid armé, flotta och flyg. Av dessa tio utbildningslinjer räknas i fortsättningen grupperna 1—4 till de akademiska. Studenter, som ej genomgått utbildning vid någon av de tio utbildningslinjerna, ha förts till grupp »utan utbildning». Här ingå dels de helt oidentifierade, dels de studenter, som enligt uppgift påbörjat förvärvsarbete omedelbart efter studentexamen eller genomgått annan kortare utbildning, dels slutligen de studenter bland 1937 års manliga och 1943 års samtliga studenter, som ansökt men ej intagits (1946) vid utbildningslinjer med spärr och sedan ej inträtt vid någon av de icke-spärrade utbildningslinjerna. Redogörelsens huvuddel avser läroverksstudenterna. Privatisterna, som i många avseenden utgöra en särpräglad grupp, komina att behandlas i slutet av kapitlet. Då uppgifterna om socialt ursprung till större delen saknas och då utbildningsuppgifterna ej äro fullständiga, kommer dock redogörelsen över dem att bliva mycket kortfattad. I redogörelsen för läroverksstudenterna ha 29 manliga och 11 kvinnliga studenter av 1937 års och 18 män av 1943 års årgång uteslutits ur materialet, emedan de avlidit något eller några år efter studentexamen. Någon motsvarande uteslutning bland 1930 års studenter har ej företagits. I tabell 30 redovisas det absoluta och relativa antalet studenter efter utbildningslinje. Siffrorna gälla huvudutbildningen. Varje person är således blott räknad en gång. Universiteten och de fria högskolorna ha under perioden valts av ett stigande antal studenter. Bland 1930 års studenter valde 948 st., bland 1937 års studenter 1 202 och bland 1943 års studenter 1217 st. sin huvudutbildning vid universiteten och de fria högskolorna. Siffran för 1943 års studenter torde för denna liksom för övriga utbildningslinjer komma att stiga något de närmaste åren. Belativt sett har dock rekryteringen till universiteten och de fria högskolorna nedgått; från 43 % bland 1930 års studenter till 37 % bland 1937 års och 30 % bland 1943 års studenter. Bland männen föreligger en nedgång i det absoluta antalet för 1943 års studenter i jämförelse med 1937 års, medan bland kvinnorna det absoluta antalet har ökat under hela perioden. Belativt sett är nedgången dock större bland kvinnorna än bland männen, då antalet kvinnliga studenter ökat kraftigare än antalet manliga. Nästan enbart manliga studenter söka sig till de tekniska högskolorna. Dock ha 13 st. kvinnliga studenter i 1943 års studentårgång börjat civilingenjörsutbildning (mest arkitektlinjen). Den absoluta siffran för de manliga studenterna vid dessa högskolor har stigit från 257 bland 1930 års studenter till 362 bland 1943 års studenter, ökningen under perioden är 1

Instituten i Göteborg och Lund hade 1946 ej påbörjat sin verksamhet.

I > T H T H ! > C N C O C N C O T f

• *

,_ O

-* "•

hGö Gym Järn

70 OS,

O CO OS

a O CO CTJ

CO 00

1 rlt^HOO |

M r T*

I COM 1

H O N C C i-l

I CO CO 1

100 1 co

| I

j i-H 1 CO

O O

o m -g

3 ^

O o

ckho itute legio

t/s

oo .c H 1 1

l>lOCOI> CO TH

CO i O CO CS —' —

rtrt

h « C 3 K -"-i

1 —t 1

| i n ••# CO CM 1 HlH

1 CN

o o

*•«

1-1

2 £ cd" i

CO CO •** CM i—'

CO • *

T3 Ä « u

e e

o a ^ c n i n H c ^ c c t c o o CO CM

<s e

t ^ o ^ t ^ T H C o CO i-i

-* eo

.5P

-^ 6

CO CS

" CM

« fe ^

i d 3 cö as cd

CO • *

1-1 O

c q

CO CS

CO C l LO O ) T H CM T f TH

1 CO CO CO CO 1 T-(

cH c

o o

"•'

I>COO<OCOCNOOCNTH

o ^ T i r o c o c o c i f f l O Tf

1 m co

CO i-H

o c N i n c N ^ o m m a i CO ! > H 00 CO CM co

I co 1 o -*

ss h-

•* •* US ».1 ©

•* ~* CS

t—

co OS

| TF 1 "<t i-i

1 M— 1

O N c o m t ^ ^ c i t ^ L O T H ^ rH CO -<d< CO H r l M C M l O O O C O - r H r H

I H

T-H

o CO OS

coi>t>oiinco ^ m o i ' * CM

1 Nf

i H T C d m | o -*F i > — i-i

CM O CM 01

1 CMCOi-iCM

-Hi^meoT}<c55TfcocMeoo i-i

CM T H CM T H

T—1

t_ CO OS

C M C M i - < i ^ i n c M i > i > c o i n c o O C O M r - r l H [ > O CO I > CM CO T H CN y-> I - H I - I CM CO

0 0 0 1 0 I > T H e O C M O O O C M C 7 3

THinoaiTHTH c i W r H r t

1 J.if)

THCMcnitfmcot^oooi-i

-—

. *?-« £

3 CM CO

-* CM cd

3 C/2

3 US

.3 " -

hl!I

as 3 C cd c X

:cd

.^H

. er

*"' CM PS

cMcoi>in TH en

l/l

X O rA p x

v: O CO CS

T H

"* ©

1—1

<"* M O f f l H C O t O O O t O H h

C/3

1-SJi .

>-H

t»

l/i

cd *

i-i

3 H->

° XlS

« ° s ä S S) 2 B 'P •S o'C e-

t > CM

•*-*

>f3 W>

CMOCOini-HCMCMCMt^inO CM en CM - r co rt h w r COCOHrH 1-H CM CM

CO • * ^H

tab

o . H

TJ<

-rf1

^ X

x. Ut

cMCMcoooaiincMt^co O TJ 1 TH CM TH CM

olor. 2 lor(Ve Folks

O CO OS

> M

• ."SJ -^ 3 + J et -rj to as o c —« •> . 3 CJ CD cd 3 :© X cd £ « v

«•*

C/3 O CO CS

C o

3. Hai utet oi mnasi

O CO

Högskc Lantbr 7. Socia saknas

S -*: s

Cungl rinärleseni dning

c £2

cr-

' U ed 33

—^ e

£ S

Utbildnings kod. 1. Universit et oc fria hög teborg. 4. Ö vriga ackhögs nastiska Cei itrali stitutet. väg. 10. Of ficers tbildnin

a *3 -a

Plif ©lO CO I-H

lögsko lon rmace utis 9. Pos t, T

[mers te rna sam Stockho

71 praktiskt taget parallell med ökningen i antalet studenter, varför det relativa antalet studerande vid de tekniska högskolorna för männen alla tre åren är detsamma eller ca 15 %. De studerande vid handelshögskolorna ha under perioden ökat absolut sett från 100 st. bland 1930 års studenter till 156 bland 1943 års studenter. Relativt sett innebär detta dock en svag tillbakagång från knappa 5 % 1930 till 4 % 1943. Gruppen övriga fackhögskolor visar en mindre ökning i det absoluta antalet studerande. För 1930 års studenter var siffran 197 och för 1943 års studenter 231. Relativt sett innebär detta dock en nedgång från 9 % bland 1930 års studenter till 6 % bland 1943 års studenter. För de manliga studenterna föreligger nedgång såväl i de absoluta som i de relativa siffrorna, medan bland kvinnorna det absoluta antalet stiger från 48 bland 1930 års studenter till 96 bland 1943 års studenter. Relativt sett har dock siffran sjunkit även för kvinnorna; från drygt 10 % till knappa 7 %. För samtliga akademiska utbildningslinjer sammantagna har tillströmningen, mätt i absolut tal, ökat under perioden. Drygt 1 500 av 1930 års studenter ha sin huvudutbildning vid universiteten och högskolorna, medan siffran för 1937 års studenter är drygt 1 880 och för 1943 års studenter i det närmaste 2 000. Ökningen mellan 1930 och 1937 års studentårgångar är således ganska stark, om man räknar i absoluta tal. Relativt sett föreligger dock en kraftig nedgång i rekryteringen till de akademiska banorna även mellan dessa två årgångar: 69 % av 30-orna mot 58 % av 37-orna. Siffran för 1943 års studenter är knappa 50 %, men siffran torde stiga något, möjligen 2—-3 %, om inskrivna höstterminen 1946 och senare hade kunnat medräknas. De relativa siffrorna för de manliga studenterna äro 73, 65 och 58 % och för de kvinnliga studenterna 55, 44 och 36 %. Den procentuella nedgången har således varit förhållandevis störst bland de kvinnliga studenterna. De relativa siffrorna för 1943 års studenter torde dock de närmaste åren komina att stiga till ca 60 % för männen och icke fullt 40 % för kvinnorna. I gengäld ha övriga utbildningslinjer visat stigande såväl absoluta som relativa siffror under perioden. Tillsammans lockade dessa utbildningsbanor 319 av 1930 års, 702 av 1937 års och 905 av 1943 års studenter. I relation till hela antalet studenter blir detta en uppgång från 15 % bland 1930 års studenter till 22 % bland 37-orna och 23 % bland 43-orna. För männens del är den starka ökningen för 37-orna i antalet officersaspiranter särskilt påfallande. Vidare kan nämnas den stora såväl absoluta som relativa ökningen i antalet studenter vid folkskoleseminarierna både bland män och kvinnor. Gruppen »utan utbildning» har blivit större under perioden. Bland 1930 års studenter omfattade den 359 personer eller 16 % av hela årgången. Den har sedan ökat till 21 % eller 673 personer bland 1937 års och till 28 %

72 eller 1 107 personer bland 1943 års studenter. Den senare siffran torde, som framgår av påpekandena ovan, komma att sjunka de närmaste åren. Den starkaste ökningen kommer på kvinnorna. Bland 1930 års studenter var det färre kvinnor än män, som ej skaffat sig någon utbildning (144 mot 215), medan bland 1943 års studenter kvinnorna äro betydligt fler i gruppen (653 mot 454). Av dessa utan utbildning har en stor del sökt till men ej antagits vid de spärrade högskolorna. Bland 1937 års manliga studenter utan utbildning hade 118 st. eller 44 % sökt inträde vid olika utbildningskurser men misslyckats. Motsvarande siffra bland 1943 års manliga studenter är 54 %. Om man r ä k n a r med att procentsiffran för 1943 års studenter kommer att sjunka till samma siffra, som gäller för 1937 års studenter, skulle ett 50-tal av de 454 manliga studenterna 1943 något av de närmaste åren vinna inträde vid någon av utbildningsanstalterna. Bland 1943 års kvinnliga studenter utan utbildning ha ca 35 % försökt komma in vid spärrade utbildningslinjer. Någon motsvarande siffra för 1937 års kvinnliga studenter finnes ej. Sätter man antalet studenter vid olika utbildningslinjer (huvudutbildning) i relation till totalantalet jämnåriga personer i hela befolkningen (antalet studenter per 1 000 jämnåriga), framgår av tabell 31, att universiteten och de fria högskolorna något ökat i betydelse under perioden. 1 Av den generation män, som var 20 till 21 år 1930, gingo 13 per tusen till utbildning vid universitet och fria högskolor. 1937 var motsvarande siffra 15 och 1943 16 per tusen. Bland kvinnorna ha universiteten och de fria högskolorna ökat förhållandevis starkare i betydelse. Av de tjugoåriga kvinnorna 1930 gingo 3 per tusen till utbildning vid universitet och fria högskolor. 1937 och 1943 hade motsvarande promilletal stigit till 7 resp. 8. Fackhögskolorna ha för männens del ökat i ungefär samma utsträckning som universiteten och de fria högskolorna. Av 1930 års tjugoåringar gingo 9, av 1937 års 11 och av 1943 års 12 st. per tusen till utbildning vid fackhögskolorna. Bland kvinnorna äro motsvarande siffror obetydliga för alla tre åren. Studentexamen men blott med kortare eller ingen utbildning därefter har under perioden lockat ett stigande antal såväl män som kvinnor. Av 1930 års tjugoåringar valde 8 per tusen denna väg. Bland 1937 års tjugoåringar är siffran 15 och bland 1943 års 21 %„. Även för kvinnorna ha motsvarande promilletal ökat starkt från drygt 3 år 1930 till 12 år 1937 och hela 18 år 1943. b. Förberedande

eller kompletterande

utbildning.

15—20 % av de ovan redovisade personerna med utbildning har vid sidan av denna (huvudutbildningen) påbörjat förberedande eller kompletterande 1 Promilletalen i tabell 31 för samtliga studenter äro lägre än motsvarande tal i tabell 1 beroende på att i tabell 31 privatister och militärstudenter ej äro medräknade.

73 Tabell 31. Antalet läroverksstudenter med fördelning på skilda huvudutbildningslinjer i promille av den jämnåriga befolkningen.

Årgång

Med huvudutbildning vid Samtliga studenuniverter sitet och fackhögfria hög- skolor skolor 0

Med övrig utbildning

Utan utbildning

Män 1930 1937 1943

/OO

/oo

°/ /oo

30 41 49

13 15 16

9 11 12

4 10 12

4 5 9

Kvinnor 1930 1937 1943

8 20 28

3,5 7 8

1 1 2

1 4 6

2,5 8 12

utbildning. Antalet personer med både kompletterande utbildning och huvudutbildning samt deras andel av totalantalet studenter med någon utbildning redovisas i nedanstående tablå.

Män Kvinnor Samtliga

Med k o m p l e t t e r a n d e utbildning

I % av studenter m e d utbildning

274 49 323

337 67 404

243 83 326

1930 18 15 18

1937 17 10 16

1943 12 10 11

De manliga studenterna med kompletterande utbildning äro, som siffrorna visa, praktiskt taget lika många i relation till samtliga studenter med utbildning i de två äldre studentårgångarna. Bland 1943 års studenter äro siffrorna mindre, givetvis beroende på att blott tre år gått mellan studentexamen och tidpunkten för uppgifternas inhämtande. Männen ha kompletterande utbildning i något större omfattning än kvinnorna. Fördelar man dessa personer med kompletterande utbildning efter deras huvudutbildning, får man för de två äldre studentårgångarna den fördelning, som framgår av tabell 32. I tabellen har även angivits var den kompletterande utbildningen bedrivits med fördelning på universitet och fria högskolor, fackhögskolor och övrig utbildning. Bland 1930 års studenter ha 108 st. eller drygt Va av dem med kompletterande utbildning genomgått huvudutbildningen vid universitet och fria högskolor. Ungefär hälften av dessa (46 st.) har dock även kompletteringsstudierna förlagda till universitet och fria högskolor. Det rör sig här om personer, som påbörjat sin utbildning vid en fakultet och senare övergått till studier inom annan fakultet. Däremot är det icke fråga om växlingar mellan olika universitet inom samma fakultet. Bland 1937 års studenter hade 148 st. eller även här drygt

74 Tabell 32. Läroverksstudenterna 1930 och 1937, med kompletterande utbildning, fördelade på huvudutbildning och förberedande utbildning i kombination. U t b i 1 d a i n g s l i n j e Universitet och fria högskolor

Fackhögskolor

Summa

Övrigt utbildningslinjer

46 16 46

26 3 12

7 2 16

17 3 1

14 4 1

5 3 1

204 31 88

78 26 44

29 15 21

20 1 24

31 4 5

13 5 3

25 5

12 8 5

234 01 106

Samtliga l t M Knvudiithildn därav med komp] . Uti). vid: 1 2—4 5—10 Samtliga 1937 Hiiviulnthild därav med komp] . utb. vid: 1 2 i 5—10

Va av studenterna med både huvudutbildning och kompletterande utbildning sin huvudutbildning förlagd till universiteten och de fria högskolorna. 78 st. hade både huvudutbildning och kompletterande utbildning vid universitet och fria högskolor. Omkring 40 % av de studerande med kompletterande utbildning både bland 1930 och 1937 års studenter hade sin huvudutbildning förlagd till fackhögskolorna. Vissa olikheter föreligga dock mellan de två årgångarna beträffande fördelningen på olika fackhögskolor. Bland 1930 års studenter kom huvuddelen på gruppen »övriga fackhögskolor», medan bland 1937 års studenter det största antalet kom på de tekniska högskolorna. Huvuddelen av dessa studerande vid fackhögskolorna med kompletterande utbildning hade haft den senare vid universiteten och de fria högskolorna. Det rör sig här i första hand om personer, som någon tid bedrivit studier inom matematisk-naturvetenskapliga sektionerna, innan studierna vid fackhögskolorna påbörjats. Ungefär 25 % av studenterna med kompletterande utbildning ha haft sin huvudutbildning förlagd till de kortare utbildningslinjerna. Procentsiffrorna äro ungefär desamma för båda årgångarna. Även bland dessa studenter kom huvuddelen av den kompletterande utbildningen på universiteten och de fria högskolorna. I vissa fall, t. ex. för dem med huvudutbildning vid folkskoleseminarierna, har den kompletterande utbildningen ibland följt efter huvudutbildningen. Det rör sig då om personer, som efter utbildning vid folkskoleseminarierna och påbörjande av tjänstgöring som folkskollärare, på ledig tid skaffat sig utbildning vid något av universiteten eller de fria högskolorna men icke avlagt examen före utgången av år 1946.

75 c. Antalet inskrivna vid de akademiska utbildningslinjerna. Vill man beräkna totalantalet inskrivna vid de olika utbildningslinjerna, måste siffrorna för huvudutbildningen och den kompletterande utbildningen sammanslås. När man gör dessa beräkningar för grupper av utbildningsanstalter, i detta fall universitet och fria högskolor å ena sidan och fackhögskolor å den andra, måste vid sammanslagningen beaktas, att dubbelräkningar kunna uppstå genom att både huvudutbildning och kompletterande utbildning kan ha bedrivits vid universiteten och de fria högskolorna inom olika fakulteter eller inom gruppen fackhögskolor vid flera högskolor. De inskrivnas antal för hela gruppen »akademiska utbildningslinjer» framgår av nedanstående tablå. Varje person är, det bör upprepas, blott räknad en gång och kan ha varit inskriven vid mer än ett universitet eller högskola. I siffrorna ingå sålunda dels de som ha sin huvudutbildning på akademiska banor, dels de som ha huvudutbildning vid övriga utbildningslinjer men bedrivit kortare studier vid universitet eller högskolor. Antal (män och kvinnor) % av samtliga studenter

1930 1 571 72,0

1937 1 976 60,7

1943 2 045 51,2

Antalet inskrivna vid universiteten och de fria högskolorna å ena sidan och fackhögskolorna å andra framgår av följande siffror. Vid universitet och fria högskolor: Antal (män och kvinnor) % av samtliga studenter

1930 1 106 50,7

1937 1 358 41,7

1943 1 402 35,1

Vid fackhögskolor: Antal (män och kvinnor) % av samtliga studenter

587 26,9

744 22,8

774 19,4

Här äro alltså de personer, som haft sin huvudutbildning vid den ena och kompletterande utbildning vid den andra av de två utbildningslinjerna, medräknade två gånger. Siffrorna i de två tablåerna visa, att av 1930 års studenter 72 % varit inskrivna vid minst en av de akademiska läroanstalterna, 51 % av studenterna ha varit inskrivna vid universiteten och de fria högskolorna och 27 % vid fackhögskolorna. Härav följer, att 6 % (51 + 27 — 72) eller 122 personer varit inskrivna både vid universiteten och de fria högskolorna och vid övriga fackhögskolor. Bland 1937 års studenter ha 61 % varit inskrivna vid de akademiska utbildningsanstalterna. 42 % ha varit inskrivna vid universiteten inkl. de fria högskolorna och 23 % vid fackhögskolorna. Alltså ha 4 % (42 + 23 — 61) eller 126 personer varit inskrivna vid både universiteten och de fria högskolorna och fackhögskolorna. Bland 1943 års studenter slutligen ha 51 % varit inskrivna vid de aka-

76 demiska utbildningsanstalterna. Vid universiteten och de fria högskolorna ha 35 % av studenterna varit inskrivna och vid övriga fackhögskolor 19 %. 3 % eller 131 st. ha varit inskrivna både vid universiteten inkl. de fria högskolorna och vid fackhögskolorna. Den senare siffran hade säkerligen ökats, om observationerna avsett längre tid än tre år efter studentexamen. Beräkningar av tillströmningen till de akademiska banorna ha tidigare redovisats i Stat. Off. Utr. 1935:52, i Stat. Off Utr. 1943: 17 samt i Stat. Off. Utr. 1947:2s. 1 Wicksell—Jerneman utförde pioniärarbetet på detta område i Sverige genom sin allomfattande undersökning av antalet studerande vid universiteten och högskolorna under 1900-talet fram till början av 1930-talet. Undersökningen baserar sig i huvudsak på uppgifter från de enskilda läroanstalterna. Författarna göra omfattande beräkningar av det verkliga antalet nyinskrivna studenter vid olika universitet och högskolor, vilket på basis av utgångsmaterialet fordrade dels eliminering av dubbelinskrivningar, dels eliminering av inskrivna studerande utan studentexamen samt dels eliminering av studerande av utländsk nationalitet. I nedanstående tablå redovisas Wicksell—Jerneinans nettosiffror för de nyinskrivna 1930—1933 för dels universiteten och de fria högskolorna, dels fackhögskolorna (exkl. Lantbrukshögskolan). Även siffrorna över antalet personer med huvudutbildning och kompletterande utbildning vid dessa läroanstalter för 1930 års studenter ha angivits. Wicksell—Jernemans Universitet och fria högskolor Fackhögskolor

nettosiffror 1356 576

1930 års . , studenter 1106 581 1

_.„ Diflerens +250 — 5

För universiteten och de fria högskolorna har Wicksell—Jerneman för inskrivningsåren 1930—1933 i medeltal siffran 1 356 mot siffran 1 106 för 1930 års studenter. Wicksell—Jernemans siffra är således ca 20 % högre än vår. För fackhögskolorna stämma de två siffrorna nästan helt överens. Även om man tar hänsyn till dels att Wicksell—Jernemans siffror avse ett genomsnitt för nyinskrivna åren 1930—1933 och våra siffror en studentårgångs inskrivna, dels att även privatister ingå i Wicksell—Jernemans siffror, där vår siffra endast omfattar läroverksstudenter 3 , är det dock tydligt, att Wicksell—Jernemans siffra för universiteten och de fria högskolorna måste vara för hög och således de gjorda reduktionerna för dubbelräkningar etc. vara för små. Däremot förefaller Wicksell—Jernemans nettosiffra för fackhögskolorna vara fullt tillfredsställande. 1 Stat. Off. Utr. 1935:52 är Wicksell—Jerneman: »Betänkande m. m. ang. tillströmningen till de intellektuella yrkena», Stat. Off. Utr. 1943: 17 är »Tillströmningen till de fria fakulteterna m. m.» och Stat. Off. Utr. 1947: 25 är »1945 års akademikerutrednings betänkande». 2 Siffran stämmer ej med den i tabell 33 angivna siffran för fackhögskolorna, då 6 elever vid Lantbrukshögskolan ej äro medräknade för att få full jämförbarhet med Wicksell— Jernemans siffror. 3 Antalet privatister av årgång 1930, inskrivna vid universitet och fria högskolor är 25 samt vid fackhögskolor 12.

77 Med ledning av siffrorna över nettoantalet nyinskrivna beräknar Wicksell—Jerneman hur stor del av de utexaminerade studenterna under olika perioder, som påbörjat studier vid universiteten och högskolorna. Deras slutsats blev, att »mellan 75 och 80 %, på allra sista tiden t. o. m. något över 80 % av de från gymnasierna utexaminerade studenterna fortsätta vid universitet och fria högskolor eller vid här upptagna fackhögskolor. Då emellertid vissa dubbelräkningar torde kvarstå även efter reduktionen, må siffran försiktigtvis anslås till i runt tal 75 7c»1 Antalet läroverksstudenter bland 1930 års studenter, som någon gång varit inskrivna vid universiteten och högskolorna (samtliga), uppgick till 1 571 st. av sammanlagt 2 182 eller 72 %.2 Detta visar, att även Wicksell— Jernemans mest försiktiga beräkningar av tillströmningen till de akademiska banorna låg något i överkant, mest beroende på ofullständiga reduktioner för dubbelräkningar av studerande vid universiteten och de fria högskolorna. Siffrorna för 1937 års studenters val av utbildning kunna jämföras med de uppgifter över antalet nyinskrivna vid universiteten och högskolorna i slutet av 1930-talet, som redovisas i Stat. Off. Utr. 1943: 17. Utredningens siffror, vilka basera sig på uppgifterna i det år 1937 tillkomna studiekortsregistret, äro bruttosiffror, varför samtliga dubbelräkningar, t. ex. inskrivning vid flera högskolor eller växlingar mellan fakulteterna för en och samma person, ej blivit eliminerade. I nedanstående tablå redovisas medelantalet inskrivna personer de tre läsåren 1937/38—1939/40 vid universiteten och de fria högskolorna samt vid fackhögskolorna. Dessutom angivas siffrorna för 1937 års samtliga studenter med huvudutbildning eller kompletterande utbildning vid motsvarande läroanstalter.

Universitet och fria högskolor Fackhögskolor

Medelantal inskrivna 1937-40. (Brutto)

_. , Studenter 193/

„ Differens

1 512 783

1 358 ( + 55 priv.) 744 ( + 9 priv.)

+ 154 ( + 99) + 39 ( + 30)

Siffran för medelantalet nyinskrivna vid universiteten och de fria högskolorna är ca 10 % (7 %) större än för 1937 års studenter för universiteten och de fria högskolorna, medan för fackhögskolorna skillnaderna mellan de två materialens siffror blott uppgå till någon procent. Differenserna för universiteten och de fria högskolorna bero säkerligen på att flyttningar mellan olika universitet eller fakulteter ej blivit eliminerade i utredningens siffror, medan olikheterna för fackhögskolorna härröra från kategorin studerande utan studentexamen, vilka torde ingå i siffrorna över de inskrivna enligt 1943 års utrednings siffror. 1

Stat. Off. Utr. 1935: 52, sid. 27. Räknat på både privatister och läroverksstudenter bli siffrorna 1 609 och 2 237 eller även i detta fall 72 %. 2

78 d. Planerad och förverkligad studieinriktning. Kungl. Skolöverstyrelsen har i S. O. S:s avdelning »Undervisning» tidigare under en längre period publicerat uppgifter om abiturienternas tillämnade val av studie- och levnadsbana. I »Det högre skolväsendet läsåret 1935—36 jämte översikt etc.» (Stockholm 1939) finns en sammanställning av abiturienternas tillämnade studiebanor rörande åren 1928—1935. För senare perioder har 1940 års skolutredning i betänkandet om gymnasiet 1 publicerat liknande översikter över studieplanerna för abiturienterna åren 1937—1939 och 1940—1943. Dessa uppgifter om tilltänkta studier kunna fördelas på de tio utbildningsgrupper, som använts i denna utredning, och sedan jämföras med studenternas verkliga val av huvudutbildning.'- Resultatet av denna jämförelse framgår av tabell 33. För utbildningsgruppen universitet och fria högskolor är procentsiffran genomgående lägre bland abiturienterna än bland de färdiga studenterna. Ökar man siffran för studenterna, vilken avser huvudutbildningen, med siffran för studenter med kompletterande utbildning, blir differensen mellan planerad och vald levnadsbana ännu större. Bland kvinnorna är förhållandet i stort sett detsamma. Differenserna mellan planerade och valda universitetsstudier äro större bland kvinnorna än bland männen för den tidigare delen av perioden. 50 % av 1930 års kvinnliga studenter valde sin huvudutbildning vid universitet och fria högskolor, medan blott 36 % av abiturienterna under perioden 1928—1935 uppgåvo, att de ämnade genomgå utbildning där. Bland männen var motsvarande siffra 44 % för dem som valde och 38 % för dem som ämnade välja universiteten och de fria högskolorna. Beträffande de tekniska högskolorna råder praktiskt taget full överensstämmelse mellan planerad och vald studiebana under hela perioden. För övriga fackhögskolor är överensstämmelsen mindre god, speciellt för de tidigare årgångarna. Procentsiffran för övriga fackhögskolor och även för de tekniska högskolorna är lägre bland 1943 års studenter än bland abiturienterna 1940—1943. Väsentligaste orsaken härtill torde vara avslagna inträdesansökningar. Siffran för planerad handelsutbildning omfattar, som ovan nämnts, både handelshögskolor och handelsgymnasier. Den är lägre än siffran för dem 1

Stat. Off. Utr. 1947:34. Fördelningen av grupperna av tillämnad levnadsbana eller sysselsättning efter våra utbildningslinjer är följande: till utbildningslinje 1 har förts gruppen studerande vid universitet och motsvarande högskolor, till 2 gruppen tekniska läroanstalter (högskolor), till 3 grupperna lantbruksskolor och -institut, skogs(hög)skolor, skogsskötsel, apotekaryrket, tandläkaryrket, veterinäryrket, till 5 gruppen gymnastiska institut, till 6 gruppen seminarier, till 9 grupperna poststaten, telegrafstaten (radiotjänst), järnvägsstaten, tullstaten, till 10 gruppen militär- och flygarutbildning, till x övriga uppgivna studiebanor och sysselsättningar inkl. gruppen »uppgift saknas». Gruppen handels(hög)skolor och -gymnasier har fått motsvara en sammanslagning av våra utbildningslinjer 4 och 8. Vår grupp 7 (socialinstitut) har ingen motsvarighet bland de uppgivna studiegrupperna. 2

79 Tabell 33. Jämförelse mellan abiturienternas planer på fortsatta läroverksstudenternas val av huvudutbildninn. Utbildningslinje (Medel) antal....

Stud. 30

Ab. 37-39

Stud. 37

Ab. Stud. 40-43 40-43

1 120

35,9 0,5 7,6 10,5 2,9 4,8

26,8 0,7 6,8 10,9 2,2 8,6 6,5

43,4 0,2 6,8 6,7 1,3 7,6 0,5 2,7

25,2 1,6 10,4 10,2 2,3 5,0

3,3

50,5 0,4 10,2 6,4l 1,9 3,2 0,4 3,4

7,9

31,2 0,9 6,5 6,9 2,4 5,5 1,9 4,1

34,5

30,8

37,5

38,2

37,4

44,2

100 Ab. 28-35

Stud. 30

Ab. 37-39

Stud. 37

Ab. Stud. Ab. 40-43 40-43 28-35

1 761

1 714 2 278

2 202

2 457

2 513

23,6 16,4 7,6 5,9 0,4 1,4 2,9 26,3 15,5

34,5 14,5 5,4 12,8 0,3 4,5 0,5 2,6 9,2 18,1

1 2 4 3 + 8. . . 5 6 7 9 10 x

38,2 14,9 7,2 7,5 0,5 1,0

43,G 15,0 8,7 11.5 0,3 1,6

29,7 17,1 6,9 8,1 0,3 3,2

1,8 10,1 18,2

2.0 4,3 12,5

3,2 16,6 14,9

Summa

och

K v i n n o r

M ii n

37,2 15,0 6,5 10,9 0,1 1,5 0,1 3,5 12,9 12,3

studier

Anm. Ab . = Abiturient er. Stu 1. = St udente r.

som valt huvudutbildning vid handelshögskolor och handelsgymnasier. Siffran för enbart handelshögskoleutbildning stämmer betydligt bättre med siffran för de planerade merkantila studierna. Den förra uppgår nämligen till 6 % för alla tre studentårgångarna mot 8, 8 och 6 % för de tre grupperna abiturienter. Bland kvinnorna är förhållandet ett annat. Där är procentsiffran för högre och lägre handelsutbildning bland studenterna betydligt lägre än siffran för planerade handelsstudier bland abiturienterna. För den obetydliga G. C. I.-gruppen är överensstämmelsen god mellan procentsiffrorna för planerade och valda studier. Detsamma gäller folkskoleseminarierna bland samtliga kvinnliga och de tidigaste manliga grupperna. Siffran för de två yngre studentårgångarna stämmer dåligt med motsvarande siffra för abiturienterna. 1937 års studenter ha lägre procentuell andel än abiturienterna under perioden 1937—1939, medan 1943 års studenter i betydligt större utsträckning valt folkskollärarbanan än vad abiturienterna 1940—1943 planerat att göra. Skillnaden i det senare fallet beror säkerligen på de efter kriget ordnade ettåriga snabbkurserna vid folkskoleseminarierna. Beträffande de statliga verken är procentsiffran för planerade och valda studier ganska lika för männens och de äldre kvinnliga studenternas del. Betydligt färre av studenterna från de två yngre kvinnliga årgångarna ha däremot blivit antagna vid dessa verk än abiturienterna haft planer på. De största olikheterna i hela materialet mellan planerad och vald utbildningsbana föreligga inom officersyrket, vilket är helt naturligt med tanke på tidsläget under perioden. I alla tre jämförelsegrupperna har officersbanan valts i betydligt mindre omfattning än vad abiturienterna under pe-

80 rioden planerat. De största olikheterna föreligga mellan 1940--1943 års abiturienters planer och 1943 års studenters val. Drygt */« av abiturienterna tänkte bli officerare, men icke fullt 10 % av 1943 års studenter satte dessa planer i verket. Vad slutligen gruppen »utan utbildning» beträffar, omfattar den bland abiturienterna dels personer, som ej angivit någon tillämnad levnadsbana eller sysselsättning, dels personer, som angivit yrkesverksamhet omedelbart efter studentexamen utan föregående teoretisk utbildning, t. ex. verksamhet vid bank- och försäkringsföretag, inom fabriks- och hantverksrörelse, journalistyrket o. s. v. Motsvarande studentgrupp omfattar bland 1930 års studenter huvudsakligen personer, som utan utbildning gått direkt ut i förvärvslivet samt bland 1937 och 1943 års studenter dessutom personer, som försökt men ej lyckats komma in vid högre utbildningsanstalter med spärr, dels slutligen personer, om vilka inga utbildningsuppgifter stått att erhålla. Dessa två i viss mån ganska olika grupper äro dock av samma storleksordning både bland män och kvinnor med undantag för de äldsta manliga studenterna och abiturienterna. För 1930 års studenter utgör gruppen blott 13 % mot för abiturienterna 1928—1935 18 7c Den närmast till hands liggande förklaringen till denna olikhet är att en del av abiturienterna med planer på direkt förvärvsarbete genomgått kortare handelsskoleutbildning efter studentexamen. Detta skulle då också förklara varför gruppen »merkantil utbildning» procentuellt sett är betydligt större bland studenterna än abiturienterna. Hemort och val av utbildning. a. Studenterna fördelade efter landsdel. Hur studenterna från olika landsdelar fördela sig på skilda utbildningslinjer (huvudutbildning) framgår av tabell 34. De manliga studenterna från Svealand i 1930 års studentårgång ha börjat utbildning vid universiteten och de fria högskolorna i något mindre omfattning än övriga studenter. I gengäld ha de oftare gått till fackhögskolorna. Gruppen »övrig utbildning» är av samma storleksordning för Svealands studenter som för samtliga studenter, medan gruppen »utan utbildning» är något större för Svealands studenter. Bland 1937 års manliga studenter äro siffrorna för Svealand mycket lika hela rikets siffror, medan bland 43-orna Svealands siffror för universiteten och de fria högskolorna äro något lägre och för fackhögskolorna något högre än rikssiffrorna. Gruppen »övrig utbildning» är i de två senare årgångarna ungefär lika stor för Svealand som för riket i dess helhet, medan gruppen »utan utbildning» är större för Svealand än för riket i dess helhet. Detta gällde även för 1930 års studenter.

81 Tabell 3

Relativ fördelning på skilda utbildningslinjer av läroverksstudenter från olika landsdelar.

Utbildningslinje

Svealand (utom Sthlm)

Götaland

Norrland

Stockholm

Hela riket

19:S0 1937 1943 1930 1937 1943 1930 1937 1943 1930 1937 1943 1930 1937 1943

Lntal 384 527 568 815 974 1 131 V, 205 312 334 475 486 1708 2 181 2 497 Universitet och fria hög skolor (1) 38,8 38,3 28,3 47,0 36,0 32,5 44,6 30, 30,8 40,1 41,1 37,0 43,6 37,2 32,2 7 ackhögskolor (2—4). 33,1 27,1 28 26,7 27,5 25,6 29,1 28,3 25,0 32,0 27,4 22,4 29,4 27,5 25,0 )vrig utbildning (5—10) 14,8 21,3 23,6 16,1 24,8 25,4 9,1 25,4 25,3 13,5 21,1 21,6 14,6 23,2 24,2 Itan utbildning (x) . . 13,3 13,3 19,4 10,2 11,6 16,5 17,1 15,6 18,9 14,4 10,5 18,9 12,4 12,2 17,9 Summa

100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100

99 256 334 233 493 Universitet och fria högskolor (1) 37,4 38,3 29,0 46,8 32,9 <ackhögskolor (2—4).. 9,1 5,5 7,2 11,6 8,5 ivrig utbildning (5—9) 15,2 17,2 19,5 16,7 20,5 Jtan utbildning (x) . . 38,4 39.1 44,3 24,9 38,1

468 1053 1 474

25,0 9,0 21,6 44,5

36,1 32,1 25,5 43,0 42,9 33,8 19,4 10,4 5,6 10,0 6,1 8,3 11,1 19,8 24,2 11,0 13,6 15,0 33,3 37,7 44,7 36,0 37,4 42,9

43,2 11,3 14,7 30,8

36,0 7,5 18,3 38,2

100 100 100 100 100 100

100 I 100

100 In n or

Intal

Summa

100 100 100 100 100

106 161 100 198 266

c\nm. Studenter m e d hemort i utlandet och m e d obekant hemort ej medtagna i tabellen.

De kvinnliga studenterna från Svealand ha även lägre procent bland 1930 års studenter för universiteten och de fria högskolorna än samtliga studentskor, medan siffran för gruppen »utan utbildning» ligger över rikssiffran. För de två senare årgångarna äro Svealands och hela rikets siffror ganska lika för alla fyra utbildningsgrupperna bland kvinnorna. Götalands manliga studenter 1930 ha valt universiteten och de fria högskolorna och »övriga utbildningslinjer» i större utsträckning än samtliga studenter i genomsnitt gjort. Siffrorna för fackhögskolorna däremot äro lägre för Götaland än för hela riket. Gruppen »utan utbildning» var blott 10 % för Götaland mot 12 % för hela riket. Bland 1037 och 1943 års studenter äro siffrorna för Götaland av ungefär samma storleksordning som för riket i dess helhet. Gruppen »utan utbildning» är dock även i de två senare årgångarna något lägre än rikssiffrorna. Bland kvinnorna från Götaland ligger bland 1930 års studenter siffran för universiteten och de fria högskolorna något högre än rikssiffran. Gruppen »utan utbildning» är lägre för Götaland (25 %) än för hela riket (31 7c). Bland 1937 års studenter är däremot siffran för universiteten och de fria högskolorna lägre för Götaland än för hela riket. I gengäld ligga här götalandssiffrorna för »övrig utbildning» högre än rikssiffrorna. Bland 1943 års studenter äro olikheterna obetydliga mellan Götalands och hela rikets siffror. Norrlands studenter 1930 började utbildning vid universiteten och de fria 6—916619

27,5 8,1 20,1 44,2

82 högskolorna i något större utsträckning än vad fallet var för samtliga studenter. I de två senare årgångarna har siffran för Norrland däremot sjunkit under rikssiffran. Speciellt stor är differensen bland 1937 års studenter, där Norrland har en siffra på 31 % mot 37 7c för hela riket. Norrlands siffror för fackhögskolorna ha under hela perioden legat i paritet med rikssiffrorna. Gruppen »övrig utbildning» är bland 1930 års studenter lägre än 10 'A mot 15 7c för hela riket. 1 de två senare årgångarna har dock Norrland här en siffra, som ligger över rikssiffrorna eller drygt 25 % mot 23— 24 7c Gruppen »utan utbildning» är under hela perioden större bland Norrlands studenter än bland hela rikets studenter. Olikheterna ha dock minskats under perioden. De kvinnliga studenterna från Norrland äro så få, att några jämförelser mellan deras siffror och rikssiffrorna ej kunna göras. Vad Stockholms manliga studenter beträffar, sjunka dess siffror för universiteten och de fria högskolorna under perioden betydligt mindre än rikssiffrorna, 3 % mot 12 7c I gengäld har procentsiffran för fackhögskolorna sjunkit kraftigare för Stockholms än för hela rikets studenter, 10 7c mot 4 7c Grupperna »övrig utbildning» och »utan utbildning» ha varit av ungefär samma storleksordning bland stockholmsstudenterna som bland samtliga studenter under perioden. De kvinnliga studenterna slutligen med hemort i Stockholm ha för de två senare årgångarna högre procentsiffror för universiteten och de fria högskolorna än vad som gäller för landet i dess helhet, detta i likhet med förhållandet bland de manliga studenterna. Även bland kvinnorna har således nedgången i rekryteringen till universiteten och de fria högskolorna varit mindre för stockholmsstudenterna än för samtliga studenter. I gengäld äro siffrorna för grupperna »övrig utbildning» och »utan utbildning» lägre för studentskorna från Stockholm än för studentskorna från hela riket. Sammanfattningsvis kan man säga, att olikheterna mellan landsdelarna i fråga om studenternas val av studiebana minskat under perioden. Stockholm skiljer sig dock rätt avsevärt från övriga landet även för 1943 års studenter. 1 b. Studenterna fördelade efter hemortstyp. Fördelar man studenterna på tre hemortstyper, storstäder, övriga städer och landsbygd och inom var och en av dessa på olika utbildningslinjer, fås det resultat, som redovisas i tabell 35. Bland 1930 års manliga studenter var fördelningen på olika utbildningslinjer ganska lika i de två stadsgrupperna. Jämfört med stadsstudenterna » Vill man för olika landsdelar beräkna hur många promille studenterna på olika utbildningslinjer utgöra av de jämnåriga, sker detta genom kombination av siffrorna i tabell 34 (efter en mindre omräkning) med procentsiffrorna i tabell 8, sid. 35.

83 2 2 2 2 * 2 2 2

2 2 2 2 g ©o ©

-r

- I C S H

CN CN CN CN

CO CM CN i O — — CN —

S 5 O CC " - M r -

»— 00 T - O CO CN CO CO

f I> CN rCN CN CO CN

CO lO C". Cl M M

0 0 CN CO

K O l i C

£1 2 £ II

Z £ £ £

2 - £ £3

»t>w«

o> © « ©

« © •* oo

T " CO CO

COCOCOCO

- t T C O - r

COCOCOCO

CO CN CN

t i © »- ©

©© © ©

Vi © ^

,*-

S S s

— O

O 'J CN t ^ ©

C-l O

CN 1 ^ CN 1^- i 0 CN

— i-O

CN ©

—'

-rf

»s M ©

o i^ "•C ©

10 10

ci •—

T f T r r c N CN co ~ i^

c o o T f r ^ o o »— © 1.0 *-l

O CN CN r r C N C N O - r CN CO CN r -

—«

co t o o CO © i C

oc —

i o —' r oc c o © —'

co ce CN

n c i i^ o

c co CN

a LO

T-

CN r »

iC'cr.— © c o er.

o co

oo - * o n

oc r

—HT—

T— t—

—<

I ^ N M - H T - O C — CO CO y-i 0 0

-C C i-O CO

—

-T r*

b* "g

- f CO 0 0 000500 CN ' N • N

• C Ö£ OC :CS > 1 'OS !Li n '— «5 "uÖ

£ i§ >> .SF

4) o •a bt -g :C3 1*1 — .a 3

— e

L- "O lA

T. CO ©

i.o <o

ico "O

:cS >> *2 -Q . • "C

•O ac

H r l «

^T T

> 5 0« 0 a

— T—

T-

—

T—

g Cd

T-

TJI

. l O =CS r^)

—

2 +-1 -Q 53 c? oo

84 uppvisa landsbygdsstudenterna i denna årgång högre siffror för universiteten och de fria högskolorna och lägre siffror för gruppen »övrig utbildning». I de två senare årgångarna äro siffrorna för grupperna »övriga städer» och »landsbygd» lika beträffande procentsiffran för universitet och fria högskolor men skilja sig från gruppen »storstäder». Landsbygdsstudenterna ha speciellt höga siffror för gruppen »fackhögskolor» och låga siffror för gruppen »övrig utbildning» jämfört med studenterna från »övriga städer». Den tidigare konstaterade relativa nedgången i rekryteringen till universiteten och de fria högskolorna under perioden är mest påfallande för landsbygdsstudenterna. Bland 1930 års studenter valde 47 % de fria akademiska banorna mot 31 % bland 1943 års studenter. I absoluta tal innebär dock detta en mindre ökning från 202 till 228 personer. Den relativt sett minsta nedgången för universiteten och de fria högskolorna uppvisar gruppen »storstäder», som under perioden sjunkit från 42 % bland 1930 års till 36 % bland 1943 års studenter, vilket absolut sett innebär en icke obetydlig ökning. Fackhögskolorna ha hållit sin position relativt sett bland landsbygdsstudenterna. Drygt 30 % av 1930 och 1937 års studenter bland dessa valde utbildning vid dessa högskolor mot knappa 30 % bland 1943 års studenter. Bland stadsstudenterna ha däremot fackhögskolorna minskat relativt sett i betydligt större omfattning. För storstadsstudenterna föll siffran starkast eller från 31 till 23 %. För gruppen »övriga städer» föll procentsiffran från 28 till 25. Inom gruppen »övrig utbildning» ha studenterna från landsbygden fördubblat sin andel. Av 1930 års studenter valde 10 % dessa utbildningslinjer mot drygt 21 % bland 1937 års studenter och 20 % bland 1943 års studenter. Storstäderna ha blott ökat från 16 % till 24 %, gruppen »övriga städer» från 16 % till 27 7c Gruppen »utan utbildning» har vuxit bland landsbygdsstudenterna från 13 till 20 % och bland storstadsstudenterna från 11 till 17 % samt bland övriga stadsstudenter från 13 till 17 7c Bland kvinnorna har nedgången för universiteten och de fria högskolorna relativt sett varit mest påtaglig i gruppen »övriga städer». 47 % av 1930 års kvinnliga studenter i denna hemortsgrupp valde de fria akademiska studierna mot blott 36 % bland 1937 års och 26 % bland 1943 års studenter. Absolut sett betyder dock detta en icke oväsentlig ökning från 92 till 156 studenter. Mellan 1937 och 1943 års studentkullar har dock en minskning i det absoluta antalet ägt rum. Både stads- och landsbygdsstudenterna ha ökat absolut sett för hela perioden men minskat procentuellt sett. Den minsta minskningen har skett bland landsbygdsstudenterna, där den procentuella andelen sjunkit från 33 % bland 1930 års studenter till 24 % bland 1943 års studenter. Tendensen i nedgången för rekryteringen till universitet och fria högskolor har vid jämförelse mellan könen varit av olika karaktär för de olika

85 hemortstyperna. Bland männen har nedgången relativt sett varit svagast för storstadsstudenterna och starkast för landsbygdsstudenterna, medan bland kvinnorna nedgången varit svagast för landsbygdsstudenterna och starkast för gruppen »övriga städer». Näst universiteten och de fria högskolorna är gruppen »utan utbildning» den viktigaste bland de kvinnliga studenterna. Den har, som tidigare visats, för rikets alla studentskor ökat i omfattning under perioden från drygt 30 % till närmare 45 %. Bland storstädernas studentskor har denna ökning varit förhållandevis svag: från 34 % bland 1930 års studenter till 39 7o bland 1943 års studenter. Den största relativa ökningen »kommer på landsbygdens studentskor, där bland 1930 års studentskor 29 % saknade vidare utbildning mot 51 7o bland 1943 års studentskor. Faderns yrke och val av utbildningslinje. Sambandet mellan faderns yrke och valet av utbildningslinje (huvudutbildning) framgår av tabell 36 a och b. Den relativa fördelningen på olika utbildningslinjer har i tabellen, liksom fallet var beträffande hemort och val av utbildning, beräknats för de fyra grupperna universitet och fria högskolor, fackhögskolor, övriga utbildningslinjer samt »utbildning saknas». De manliga studenterna från lantbrukargruppen ha för hela perioden valt universiteten och de fria högskolorna i något mindre (2—3 %) omfattning än samtliga studenter. I absoluta tal räknat ha ungefär lika många studenter, omkring 70 st., i varje årgång valt de fria akademiska studierna. Däremot ha studenterna från jordbruksbefolkningen under hela perioden valt utbildning vid fackhögskolorna i något större omfattning än samtliga studenter. Olikheterna mellan lantbrukargruppen och övriga studenter minska dock under perioden. Bland 1930 års studenter valde 36 % av lantbrukarstudenterna fackhögskolorna mot 29 % i hela riket, medan siffrorna för 1943 års studenter voro 29 resp. 26 %. Överrepresentationen hänför sig till större delen till veterinär-, skogs- och lantbrukshögskolorna. Övriga utbildningslinjer har gruppen lantbrukarstudenter valt i något mindre omfattning än samtliga studenter. Även här har dock en utjämning skett under perioden, så att bland 1943 års studenter skillnaden är praktiskt taget utjämnad. Vad slutligen gruppen »utan utbildning» beträffar, har denna grupp ökat starkare bland landsbygdens studenter än bland samtliga studenter; från 12 % till 19 7o bland lantbrukarstudenterna och från 13 % till 18 % för samtliga studenter. De absoluta talen äro dock så små, att tillfälligheter spela in. Folkskollärargruppen är också relativt liten, varför relativtalen kunna variera ganska kraftigt, utan att man kan uttala sig bestämt om tendenserna. Siffran för universiteten och de fria högskolorna är hög och siffran för fackhögskolorna låg i jämförelse med rikssiffrorna bland 1930 års stu-

I , © . © 1 P<

pp pp pp pp

»N

! | C l ä

i i

i 1

o o >i

T-

r-|

T—

1 i

! <M 1 rH

LO CN [> 00 , _ ,_,

-<f ,_

1 I

CO CO N CO © rf - ^ C N r - C O C N C N C O

I I C O I CN

CO CN r f

1 CNCNTI-TCNCNCO

1 ej

O O M O CN CN CN T I

M CN

l | © 1 CN

i 1

I es I jr

*-•

—

00 H

t. ->

V .s 2

' r~'

rf *•«

| I C N 1 I *H

-f

i 1

1 oq 1 TH

a 1

•*

CO CN CO CO

CN CN

i !

; © i CN

-- co co ©

oo ©

| | r-

CO CO CO T -

l I C N

1 I

30 CN

f CN

Ol CJ

L" ^

i-<

— Cl CM

1 1 f

»1

rt « «S1

N? " l>

i |

j © 1 JO

5J © © »C ©S LO <M !>• »? M k0 T.

^ M M sWc «a rBr wP Ii rBr s i o »CM©PPe IS W

52 ^ 5 •- c X

CN CO CN T - r f

m CN

©rfrf00LOCO00TlCNl>© © CN T I 00 <N r f CO CN CO TH l> CN

t^r^LOCO©rfCT;0OCN00CN

nt>COTit>©©COCNLO©

Tt rj

O 2 c CN i-i

ha W

i-i

w .

1 !

1 <M ! r-

CNr-t^-OCNrfCN©T-(0C© CNT*©COCNCNrfTiCO

! 1

1 "^ 1 T

M I H T H

—

r>Ti

LO © CN

m CN - I CO

T-

VCCNTI

t^ I>

|CNCN©OOCO

| © i T

c C

* C

- K T-

M M C O O ^ CN T - CN T - T i

©iCC^I>©i-Ol>©©CNJ0

I T H C N T-

1 1 1 1 1 1 I 1I 1 1 ! ! 1 I ! - ~ 1 ! 1 i N

3 al

C •o

i n N - H

co r f

» o -3< c o

1 i

I i '"

! i

rfr-CN!

OO CN

1 © CN r f r>

| i

COCNrf CN CN

I CN ! co

CN CO CN f

\ CN

ICOrfT-0000 ! T - r) 1 T- T I CN 1 T-

]

-*1

i 1 ~ i ! ! 1i 1i ! ~

1 ^ , - I ^ T - C O !

r ^ i O C N T i o C r f C N - i f C N CN cN en rf CN CN rH CN CN CN

O J U 1 T I CN CO l > LO CN CN C N T I C O I - H C N C N TI

-f

1 CN t > ! ©

I^rfCOI>m©©t^©CNiJ0 CN CN T I T I

0OCC-*COTiTiTirfaiCOTf CN CN CN CN T I T I

L.O©CN0C©-f©CO©-rf—' C CO CO O CNrfCOCNCO '•£

c! 1

CN -H r l

i-l

•S © 3

—H

C N T I O C T I C N C N C N T - C V

r»

COCO©Tlrfa>COCN©©©

irt CN

C O C N T 1 T I C O C N - * T I C N Ti

CO CO

— t^rfinrfoC©Ti-HCC)©

1 ^ - C O T I C O 0 0 © C N C O © T I T I CN TI

«-

•a 1 ° > o Ta 73 ° 6C

LO CO O C 1 ^ 5 : Cä [^ C CS CN

T-

D 3 ©

0 CS

c <~ s c 1-

— •

C£j

00 Ig

> *

—

c •J

,-*

87 -J

1 C QQ

(0)

| 1

•»i 2 SL Q

| I

X Cl

CO ;

T-

— —

CN CN

1 ©

, ,^ i

;

• .

i 1

s o

e © © O

i | I I

___

_ _ —

m © CN ! r f CM CO 1

— f

X CN CO rf

| 1 X I i eo

Oicit i a oi — ,

r^ —

i \

LO ©

—•

1 O

| |

t^ co

CN m

| |

CN CN

| i | |

—<

rf rf X | m - f co 1

t^ re

O -f X CN CN T I

1 |

-t

CS "w

T-

•M

> •-;

! 1

| j

-f -T

/PT^P-S

rf -f

! 1 2

,-—' —

eS©CM»« , «*^Mpp©S-, " © t> eo eO « pp -p 10 © © «? © © PP

I I I I

rf O 0-1 CO

| 1

CN JO

CN CO

kO 1(5 ©

h a ^CMa o p ^ N W p PoP f B « PP PP

T I

^yw^

•—''—s

j | |

—.N—».

>o © r i © © © -f r i »o JT © c— MT Pe o © « ?— ©- © © » w c—M N r l > JO 1 — TI

«• —.

oo c ©

C3 . ^ -3

u 0>

—" 2 (Ä

SC C

»H

COT-CN

CN T- X

— •

—• —

T-

M H | N

«-

1 M N i i f

se c "c

2 2

r f c O © T i r f r - i

—

JO LO ©

! Tf > n «

1 I

1 n

| ©

I I

COXI>PHCNLO©J0XJ0CN

I CN

1 1! CN C

C O J 0 © C N © r H r f C N © T i T H

, | r

—

! 1 *" i i 1 *"* 1 i 1 i

t -

©iOrfeO--©J0rfC0Ti

JNJ

jeipi | |

CN CO

CN CO ©

1 CO ©

1 |

| |

| 1

CN ©

1 X CN

CN CO © CN CN Ti T-

(M X

TlrfCNCOCOnrfcOeOeN I

•o

5b A

5 S 'c

co©x©-HJ0©cNr-i>x

K3 h O ) t > m 90 00 eo c* © t> rf H

X CN

CN LO CN

| f p p l

1 1

a X

'••O

— CO CN T H CN CN © T- T - — -

I i °

-f

—'

LO CO Ti

| CN |

00 I T I P H T -

CO © — T-

0 CO CO r f

- H LO X

1 P

1 ©

- f r f r f J \ | i f J O p H T i © r f - CN TI TI

CN t^

©-HLoeN-fLOTii>coJ0©

T I

—i

CN —i

_©

z a c

"o X 00 •0

1 ! M ~ ! 1 "* 1 ^ 1 i

1i !m

1 j " j " i "^ '

iiiiiii r i |

| CN

T I

; CN

-J »i*

.' .2 c 'xt- 'C *p w .— "3 M

> o st O

O J 0 C N © © L O X C 0 C i iC Cl Cl Cl pi

CN C CN

— t ^ l O CO © M N O " -

1 11CN !1 11 i1 1 l1 11 I1 ' 1

CO - f © f IS

CN X

C N T -

u. c

CM CN PH co t^ T I CN © x C N C O C O r 1 T f . O © T i T i

eo er

es oc

—> E

'SI

eo -i PC ©

- e(5fitt

C E t> *

t^ rf

2 < PC u c j Q ©

j-H , eo

E •JI

dd iS u _

| » " - « « «

es oc

C5 OC

5" B se 5

—

a •©

C/5

PC O O Q t- fcv

S i> K

88 denter, medan bland 1937 års studenter det omvända förhållandet gäller. Folkskolläraresöner bland 1943 års studenter skilja sig icke i detta avseende från övriga studenter i samma årgång. I gruppen akademiker äro siffrorna för universiteten och de fria högskolorna genoingående mycket höga i jämförelse med rikssiffrorna. Nedgången i procentsiffrorna är mindre för akademikergruppen under perioden än för riket i dess helhet. Även siffrorna för fackhögskolorna ligga genomgående över rikssiffrorna för akademikergruppen. Av 1930 års studenter valde hela 81 7c, bland 1937 års studenter 76 % och bland 1930 års studenter 72 % utbildning vid de akademiska utbildningslinjerna. Dessa siffror ligga ungefär 10 To över rikssiffrorna. I gengäld ligga siffrorna för övrig utbildning lägre bland akademikerna än bland övriga yrkesgrupper. Gruppen »utan utbildning» uppgår till 8—9 % bland akademikerna mot 12—13 7c i totalmaterialet. För den lilla officersgruppen bör påpekas de höga procenttalen i samtliga årgångar för gruppen »övrig utbildning», vilken för denna yrkesgrupp domineras av undergruppen »officersutbildning» (nr 10). De två affärsmannagruppernas siffra för universiteten och de fria högskolorna har under perioden sjunkit i samma takt som rikssiffrorna och ligger för hela perioden under dessa. Siffrorna för fackhögskolorna ligga obetydligt över siffrorna för samtliga studenter, och denna grupps studenter är speciellt talrikt representerad vid handelshögskolorna. Även siffrorna för övriga utbildningsbanor ligga i jämnhöjd med rikssiffrorna, och här visar tabellen, att handelsgymnasierna haft speciell dragningskraft på denna grupp. Slutligen är gruppen »utan utbildning» överrepresenterad för studenterna från affärsmannahem, vilket kan vara ganska naturligt med tanke på att många av dessa studenter utan vidare utbildning efter studentexamen inträda i faderns firma. Relativtalen för de olika utbildningslinjerna inom högre tjänstemannagruppen överensstämma i stort sett med rikssiffrorna. Dock gäller för de två senare årgångarna, att siffrorna för fackhögskolorna för denna yrkesgrupp ligga något lägre och siffrorna för »övrig utbildning» något högre än i totalmaterialet. Studenterna från yrkesgrupperna lägre tjänstemän och arbetare-hantverkare ha genomgående lägre procenttal både för universiteten och de fria högskolorna och för fackhögskolorna än vad samtliga studenter ha. Tillströmningen till universitet och fria högskolor har dessutom för denna socialgrupps studenter nedgått kraftigare än vad som gäller för samtliga grupper. Tillströmningen till fackhögskolor har stigit något år 1943 och närmat sig rikssiffran. Av 1930 års studenter valde blott 62 % av sönerna från lägre tjänstemanna- och arbetar-hantverkarhemmen de akademiska banorna mot 70 7c för hela riket och drygt 80 % för akademiker gruppen. Siffrorna för 1937 och 1943 års studenter voro 52 resp. 48 % för yrkes-

89 gruppen. Här hade akademikergruppen 76 resp. 72 7c I gengäld valde studenterna från lägre tjänstemanna- och arbetar-hantverkarhem de övriga . snabbare utbildningslinjerna i större omfattning än hela rikets studenter. Jämför man här åter med akademikerstudenterna, är siffran för lägre tjänstemän och arbetare-hantverkare bland 1930 års studenter 20 % mot akademikergruppens 1 0 % . Bland 1937 års studenter voro siffrorna 3 4 % mot 17 7c och bland 1943 års studenter 32 % mot 14 %. Gruppen »utan utbildning» slutligen är även den större i yrkesgruppen än i totalmaterialet. Skillnaderna ha dock utjämnats under perioden, så att bland 1943 års studenter 20 % av studenterna från lägre tjänstemanna- och arbetar-hantverkargrupperna sakna utbildning mot 18 % av samtliga studenter. Siffrorna för de kvinnliga studenterna, vilka redovisas i tabell 36 b, äro för de olika yrkesgrupperna så små, att kommentarer måste göras mycket försiktigt. Dock framgår det klart, att döttrarna från lantbrukarhem i betydligt större omfattning än vad fallet är för samtliga studenter icke förvärva vidare utbildning efter studentexamen. Blott 20—25 % av kvinnorna från lantbrukarhemmen ha under perioden påbörjat utbildning vid universiteten och de fria högskolorna. För gruppen »övrig utbildning» däremot har lantbrukargruppen ungefär samma procentsiffror som samtliga studentskor. Döttrarna från akademikerhem ha börjat utbildning vid universiteten och de fria högskolorna relativt sett i betydligt större omfattning än vad som gäller för samtliga studentskor. Även siffran för fackhögskolorna ligger för denna yrkesgrupp över rikssiffrorna. Siffrorna för grupperna »utan utbildning» och »övrig utbildning» ligga i gengäld under siffrorna för hela riket. De två affärsmannagrupperna och högre tjänstemannagruppen ha ungefär samma procentsiffror för de akademiska banorna, något över rikssiffrorna. I de två senare årgångarna ligga siffrorna för »övrig utbildning» högre än rikssiffrorna i gruppen högre tjänstemän och lägre än rikssiffrorna i gruppen affärsmän. Förhållandet är det omvända beträffande gruppen »utan utbildning». Vad slutligen beträffar lägre tjänstemanna- och arbetar-hantverkargrupperna dominerar här gruppen »ulan utbildning» under hela perioden. Av siffrorna för de tre utbildningslinjerna ligger siffran för universiteten och de fria högskolorna speciellt lågt i förhållande till rikssiffran, medan siffran för gruppen »övrig utbildning» ligger över motsvarande rikssiffra. Allmänt k a n man konstatera likartade variationer mellan de olika yrkesgrupperna för de kvinnliga studenterna som för de manliga, ehuru olikheterna mellan yrkesgrupperna äro något mer utpräglade bland kvinnorna. Indelar m a n materialet efter social- i stället för efter yrkesgrupper, får man de absoluta och relativa fördelningarna, som framgå av tabell 37-. Inom [gruppsindeliiingen här och i fortsättningen är gjord enl. alternativ A (se sid. 50).

90 socialgrupp I har universitetens och de fria högskolornas betydelse sjunkit mindre relativt sett än för samtliga studenter. Absolut sett föreligger en ökning från 279 till 317 personer. Mellan de två senare årgångarna föreligger dock ingen absolut ökning. I gengäld har fackhögskolornas betydelse minskat något kraftigare inom socialgrupp I än bland samtliga studenter. I absoluta tal föreligger också en minskning under senare delen av perioden från 249 för 1937 års till 205 för 1943 års studenter, medan totalmaterialet visar en ökning i de absoluta talen. Gruppen »övrig utbildning» är under hela perioden mindre i socialgrupp I än i totalmaterialet. Den relativa siffran ökar ungefär parallellt i de två materialen, om än något svagare för socialgrupp I än för samtliga studenter. Detsamma gäller för gruppen »utan utbildning», där siffrorna för socialgrupp I ligga under rikssiffrorna. Socialgrupp II har bland 1930 års studenter ungefär samma relativa siffra (44 %) som socialgrupp I (45 7c) för universiteten och de fria högskolorna. Bland 1943 års studenter har siffran för socialgrupp II sjunkit till 30 %, medan den för socialgrupp I är hela 40 7c Absolut sett föreligger för socialgrupp II en minskning mellan de två senare årgångarna. Socialgrupp I hade samma absoluta siffra för 1937 och 1943 års studenter. Nedgången i relativtalen är starkare för socialgrupp II än för riket i dess helhet. För gruppen fackhögskolor föreligger ett omvänt förhållande. Här minskar socialgrupp II relativt sett mindre i betydelse än socialgrupp I, från 30 7c till 27 % mot från 32 % till 26 %. Absolut sett ökar också socialgrupp II hela tiden, där socialgrupp I hade lägre siffror för 1943 års än för 1937 års studenter. De relativa siffrorna för socialgrupp II överensstämma för hela perioden nära med motsvarande rikssiffror. Gruppen »övrig utbildning» har under hela perioden högre relativtal i socialgrupp II än i socialgrupp I och ligga i paritet med rikssiffrorna. Detsamma gäller beträffande siffrorna för gruppen »utan utbildning». Socialgrupp III slutligen har under hela perioden lägre relativtal för universitet och fria högskolor än de övriga socialgrupperna. Siffrorna ligga lägre än rikssiffran; ca 3 % lör de två tidigare årgångarna och något mer för 1943 års studenter. I de absoluta talen föreligger en mindre nedgång för socialgrupp III under hela perioden. Gruppen fackhögskolor är för de två äldre årgångarna avsevärt mindre relativt sett i socialgrupp III än i övriga socialgrupper. Skillnaden uppgår till närmare 10 % men har för 1943 års studenter utjämnats något (3 7c). För hela perioden äro rikssiffrorna högre. Gruppen »övrig utbildning» är å andra sidan betydligt större relativt sett för socialgrupp III än för de två övriga socialgrupperna och skillnaderna ha blivit mera påtagliga. Bland 1943 års studenter ha 30 % av socialgruppens studenter sin utbildning i denna utbildningsgrupp mot 19 % resp. 24 % för socialgrupp I och II. Vad slutligen gruppen »utan utbildning» beträffar, är även den större under hela perioden för socialgrupp III än för de två andra. Här utjämnas dock olikheterna under perioden så att bland 1943

91 E §

= 2 te _ £ = c 9 £ | c w

o ©

M Is- M —< r - I M

CO pi

M -

3 —

K P M . - - C O

O 9

O ©

o o © © o © © o

o © o © o © o ©

OJ O M — • M M

X —

X M

— CO

lO X M CO CO r f

X CO

X CO M — CO r f l O LO

rf rf

—

O CN CO CO CO T

O LO

c ic

_ to

Sp b, o B

«B i H

co -# c OJ io

sc 'c '5* I

CO M

M M

IsM

CO I s - r f Cl Cl Ci

Is- f M CO CO CO

IsCO

O H

«M

O. r f —' M

-H rf CO P H

r f co o * H PH M

: 1

io PH

co o LO co

O C1

CO Cl

M CO CO r f PH pH TH

—

O CO OJ « M M

M CO

IS-

pp M

CO M

Is- O pH M

OJ OJ M

o M

I s - CO CO

CC OJ

co LO Is- x

Is- Is- r f PH CO M P H M

X CN

PH ( M M

'£ 5 = 5 C c -o

•o

S£ ,

-2 o

.v Ä

n O

CN o

t LO er; M

M Is- O CO M M

lO r f rf rf

O rf

O -f

CO CO I M CO

2 -C3 w

<N C^

site ria :>lor

** —

rf rf

M ^

CO ^*

CO CN M

o :2 -c

c P

— i c \n eo «.* oi es r* oi !>. -< © © PS

£ 3 co

» 0 pp b " ©

_ xw

CO r f to X

CO LO CO

- 2 _2 ~ 3 £

LO CO

LO — M

—• t> co OJ

I > P H CO PH

t^M

IM NT US Is»

eo ** PP

I s - CO M M T-1 pH , _ | ,_, — M PH

01 Is- ©

rf ift

O CO PH t ^ LO LO CN - H

rf rf

O CO OJ X co t > t > PH

CO o

OJ OJ CO CN COÖJ i * f j M PH

CO m ©

I s - OJ © r f X M IsPH

OJ © M

riga utldningslinjer 5—10)

_ CS

se s 62

X X IM M I s - OJ t>

X -f PH

p i f t O l » O O X CN CN

CO o lO

OJ PH 0 0 CO r f LO X P H Cl Ci

OJ CO P H CC 1^ O lO

CO rf

M co r-

r»

I s - CO O OJ —i CO LO P H CO CO P H

—

OJ P H CO CO I s - P H M PH

CO O CO

CO O CO M CO P H

PH O

lO iQ N PH O OJ CO rM M PH

rr; -f 'O

pH CO * t M M

M M X

t ^ P H CO CO

i O LO t ^ LO X Is- M PH

CO' CO' t -

| |

Is- r f X r f OJ r f

OJ CO

CO OJ

, so ie 5 7

I s - CO X P H CO ( N PH

O LO

0 CO

~ ^ ^ ,_ v , _ -.

CO lO

LO PH M PH CO CO P H

OJ t>

r f CO X LO PH

M O M

PH OJ PH OJ CO I O LO PH PH

O X CO

iO lO X © CO t^ CO PH T -

Iso Tf

-f

r—<

*- « S » j o

I -g : M ~ C o 2 D -

O* 3

oc £TJ

113 E

o CO

c»

o oc

cS OC

cs 00

E CS

CS C/3

C/3

JPJ

E cS

C/J

t»

a :n -s

JJ3

CS CA

CS C/)

— -O 3 a

t—1 PH P-(

l-H

t»

eo © pp

>—1 l-H M M

»—1

•P

c c js

l-H

>-P PH

> _ p-4

15 n © pH

PH VH M H

»—i PH os »* H H H X © PP

92 års studenter socialgrupperna II och III ha ungefär samma relativa andel (20 7c). Bland kvinnorna intresserar i första hand förhållandet inom gruppen universitet och fria högskolor och gruppen »utan utbildning». I socialgrupp I är relativtalet för universiteten och de fria högskolorna större än för totalmaterialet. Skillnaderna öka något under perioden. Bland 1930 års kvinnliga studenter var differensen 4 % och bland 1943 års 9 %. Gruppen »utan utbildning» är i gengäld mindre i socialgrupp I än bland samtliga striden tskor och differenserna bli större under perioden. Relativtalet för universitet och fria högskolor är mindre för socialgrupp II än för samtliga studenter. Dock sker en utjämning under perioden så att bland 1943 års studentskor socialgrupp II i det närmaste har samma procenttal (27 7c) som samtliga studentskor (28 % ) . Gruppen utan utbildning är praktiskt taget lika stor i socialgrupp II som bland samtliga studentskor i alla tre årgångarna. Vad slutligen socialgrupp III beträffar, ligga siffrorna för universitet och fria högskolor under rikssiffrorna, speciellt i de två senare årgångarna. Gruppen utan utbildning är i gengäld större för socialgrupp III än för samtliga studentskor. De absoluta siffrorna för socialgrupp III äro dock så små, att de slumpmässiga variationerna i procenttalen äro ganska stora. I detta sammanhang kan det vara befogat att närmare studera sambandet mellan faderns yrke och sonens val av utbildning, när fadern har studentexamen och akademisk eller annan högre utbildning. Yrkesuppgifterna rörande fäderna lämna givetvis icke någon fullt säker vägledning för bedömandet av deras utbildning, men för de yrken, som i regel förutsätta speciell yrkesutbildning, går det dock att få fram en ganska tillförlitlig bild av sambandet mellan faderns och sonens utbildning. Följande yrkesgrupper ha medtagits: präster ( C A 1 ) , högre tjänstemän med företrädesvis juridisk utbildning, advokater och andra jurister inom de fria yrkena ( C A 2 ) , läkare (CA 3), läroverkslärare, biblioteks- och museitjänstemän ( C A 5 och 6), veterinärer, tandläkare, apotekare, jägmästare (C A 7), ingenjörer ( C A ^ och 9), större och mindre företagare (D och E) samt slutligen officerare ( C M ) . Inom var och en av dessa yrkesgrupper har angivits hur många av sönerna, som valt samma utbildning som fadern. För gruppen präster har sålunda angivits hur många söner, som påbörjat teologiska studier, för gruppen högre ämbetsmän antalet söner med juridisk utbildning, för gruppen läkare antalet söner med medicinsk utbildning o. s. v. Gruppen präster är i avseende på faderns utbildning helt entydig men omfattar dock ej samtliga fäder med teologisk utbildning, då några teologie professorer och någon biskop förts till gruppen professorer ( C A 4 ) . Gruppen läkare är även den helt entydig, men medicine professorer äro dock i annan grupp ( C A 4 ) . Beträffande gruppen ämbetsmän m. m. ingår ett mindre antal personer (fäder) utan juridisk utbildning, varför gruppen är något hete-

93 rogen. Gruppen lärare m. m. är ur utbildningssynpunkt ganska homogen, då flertalet i gruppen har filosofisk utbildning, men omfattar även ett antal personer med teologisk utbildning, som senare kompletterat och övergått till läroverksbanan. Inom gruppen veterinärer, apotekare etc. ha samtliga fäder utbildning vid någon av fack högskolorna, men uppspaltning på vart och ett av de olika yrkena har ej kunnat göras, varför man ej kan få någon exakt jämförelse mellan faderns och sonens utbildning för vart och ett av de i gruppen upptagna yrkena. Ingenjörsgruppen innefattar, som i tidigare sammanhang påpekats, även en del personer utan högskoleutbildning. Vid sidan av dessa akademiskt betonade yrken ha även medtagits grupperna företagare och officerare. Beträffande de förra vet man ingenting om fädernas utbildning. I många fall ha säkerligen fäderna ej studentexamen utan sakna helt utbildning eller ha kortare merkantil utbildning. Officer sgruppen däremot är helt entydig och homogen beträffande fädernas utbildning. I tabell 38 redovisas för yrkesgrupperna hur stor procent av sönerna, som påbörjat samma huvudutbildning som fäderna tidigare genomgått, samt som jämförelse hur stor procent av sönerna till samtliga akademiker resp. av samtliga studenter, som påbörjat motsvarande studier. Undersökningen avser blott männen. Bland kvinnorna råder givetvis ej något påtagligt samband mellan fädernas och döttrarnas utbildning. Följande bör påpekas: Att de studerande inom teologiska fakulteten från prästhem bland 1943 års studenter äro så få, beror på att en del av de prästsöner, som skola studera teologi, ännu 1946 voro inskrivna i humanistiska sektionen (teol. fil. studier). Det framgår klart, om man jämför det procentuella antalet studerande från prästhem i humanistiska sektionen bland 1930 och 1943 års studenter. Beträffande de studerande inom matematisknaturvetenskapliga sektionen, syfta i de senare årgångarna somliga ej till lärarbefattningar utan till teknisk tjänst. Bland 1943 års studenter ingår här även en del, som bedriver förberedande studier vid matematisk-naturvetenskapliga sektionen för alt senare söka inträde vid (le tekniska högskolorna. Som nämnts ovan i samband med fädernas yrke, går det för gruppen fackhögskoliter ej att dela upp studenterna från var och en av olika yrkesgrupper på fackhögskolorna, varför samtliga fackhögskolor sammanslagits. Prästsönerna välja i ganska stor omfattning teologisk utbildning. I de två tidigare studentårgångarna var siffran ungefär 25 %. För hela akademikergruppen var motsvarande siffra knappa 5 % och för samtliga yrkesgrupper något högre. Siffran för 1943 års studenter har, som tidigare påpekats, mindre intresse. Sönerna till de juridiskt utbildade ämbetsmännen m. fl. välja studier vid de juridiska fakulteterna till 30 å 40 7c Motsvarande siffra för samtliga akademiker var 15 % och för samtliga yrkesgrupper något mindre. Sett

94 Tabell 38. Det procentuella antalet studenter som valt teologisk, juridisk, medicinsk utbildning etc. a. När fadern har samma utbildning. b. När fadern har akademisk utbildning. c. Samtliga studenter, oavsett faderns utbildning. Procentuellt antal studerande med bredvidstäende utbildning Utbildning

Teol Jur Med Fil Tekniska Högskolor Övriga Fackhögskolor . . . Högre och lägre merkantil Officersutbildning

Män 1937

Män 1930

Män 1943

26,7 37,1 21,4 20,4 47,1 11,6 16,9 18,0

5,1 19,1 10,4 13,9 22.7 5,9 6,7 6,1

7,1 14,1 9,3 13,1 15,0 8.7 11,5 4,3

23,4 32,2 42,5 23,0 35,9 24,5 17,3 31,6

3,2 15,6 10,1 14,2 22,3 6,3 6,9 13,6

4,5 12,1 5,8 15,0 15.0 6,5 10.9 12,9

3,4 38,0 29,0 25,0 29,5 10,9 19,9 15,3

1,7 14,3 9,9 19,0 17,5 4,6 9,7 8,2

2,2 8,6 5,2 16,3 14,5 5,4 12,8 9,2

i relation till siffrorna för samtliga akademiker och hela riket är sambandet mellan fädernas och sönernas val av utbildning något starkare bland prästerna än bland juristerna. Drygt 20 % av läkarsönerna bland 1930 års studenter valde medicinska studier. Siffran för 1937 års studenter är hela 43 7c och för 1943 års studenter 29 7c. För hela akademikergruppen har siffran under hela perioden hållit sig omkring 10 7c och för samtliga yrkesgrupper mellan 5 och 10 %. Bland 1937 års studenter är således sambandet mellan faderns och sonens val av utbildning för denna yrkesgrupp mycket starkt. 1 yrkesgruppen lärare m. in. ha drygt 20 % av sönerna påbörjat filosofiska studier. Siffran för samtliga yrkesgrupper håller sig omkring 15 %. I relation härtill är ej siffran för lärargruppen speciellt hög. Gruppen tandläkare, veterinärer etc. visar ungefär dubbelt så höga värden för sönernas val av utbildning vid fackhögskolorna som övriga yrkesgrupper i 1930 och 1943 års studentårgångar. För 1937 års studenter är yrkesgruppens siffra speciellt hög, 25 %. Som tidigare påpekats, är det dock omöjligt att angiva sambandet mellan fädernas och sönernas utbildning för var och en av yrkesgrupperna för sig, varför siffrorna för denna grupp icke kunna tillmätas fullt samma värde som övriga i tabellen. Ingenjörerna ha genomgående mycket höga siffror för överensstämmelsen i utbildning mellan fäder och söner, hela 47 % bland 1930 års studenter. Siffran för akademikerna är i de två äldsta årgångarna drygt 20 % och i den senare knappa 20 7c, medan bland samtliga studenter siffran är ca 15 7c Företagarnas söner ha valt högre eller lägre merkantil utbildning i omkring 20 7c, vilket är närmare dubbelt så hög procentsiffra som för övriga yrkesgrupper under perioden. Vad slutligen beträffar officerssönerna valde 18 % av dessa bland 1930 års studenter officersutbildning mot blott 4 7c för samtliga studenter. Bland

95 1937 års studenter är siffran hela 32 7c för officerssönerna mot 13 % för samtliga studenter. Bland 1943 ars studenter har siffran för officerssönerna sjunkit till 15 7c och för samtliga studenter till 9 %. Den starka uppgången för officersyrket, som märks i siffrorna för 1937 års studenter, har således proportionellt sett varit lika stark inom officersgruppen som bland övriga yrkesgrupper. Sammanfattningsvis kan sägas, att för samtliga här medtagna yrkesgrupper ett tydligt samband råder mellan fädernas yrke och sönernas val av utbildning. De tekniskt betonade yrkena förefalla ha ett något starkare samband. Det bör påpekas, att de här redovisade procentsiffrorna gälla för de söner, som avlagt studentexamen. Vill man få en uppfattning om hur stor del av olika yrkesgruppers samtliga barn, som går i fädernas fotspår, måste man även ta hänsyn till hur många av barnen, som ej avlägga studentexamen. Genom att kombinera siffrorna här ovan med siffrorna i tabell 22 (sid. 52) över hur stor del av sönerna som avlagt studentexamen, kan man för yrkesgrupperna präster, läkare och officerare lätt beräkna detta. Ett visst intresse kan det även hava att för skilda utbildningslinjer jämföra medelbetygen för dem som välja faderns yrke med medelbetygen för övriga studenter. I tabell 39 återges de genomsnittliga medelbetygen dels för studenter med samma utbildning som fadern, dels för samtliga studenter betr. ett antal utbildningsbanor. Siffrorna avse blott manliga studenter. Totalt sett äro skillnaderna obetydliga mellan de två grupperna i alla tre årgångarna. För de skilda yrkesgrupperna kan man blott för grupperna teologer, filosofer, civilingenjörer och officerare tala om någon genomgående tendens under perioden. Sönerna till präster, lärare m. m. och officerare, vilka valt samma utbildning som fäderna, ha något högre medelbetyg än övriga, som påbörjat sin huvudutbildning inom samma utbildningslinjer, medan däremot teknologer, som äro söner till ingenjörer, ha något lägre medelbetyg än övriga studerande vid de tekniska högskolorna. Differenserna äro dock helt obetydliga och kunna i de flesta fall förklaras som rent slumpmässiga. Övriga utbildningslinjer uppvisa skiftande differenser i medelbetygsnivåerna för de två grupperna. Medelbetyg i studentexamen och val av utbildning. De genomsnittliga medelbetygen i studentexamen variera för de olika utbildningslinjerna (huvudutbildning) på sätt, som framgår av tabell 40. Bland 1930 års manliga studenter hava de som gingo till de statliga verken (post, tull, telegraf och järnväg) de högsta medelbetygen, närmast följda av dem som gingo till de tekniska högskolorna. Lägst betyg ha de som ingå i gruppen »utan utbildning». Därnäst har den obetydliga G. C. I-gruppen, handelsgymnasisterna och officersaspiranterna de sämsta betygen. Samma förhållanden gäller bland 1937 års studenter, om än olikheterna delvis äro något mindre än bland 30-orna.

96 Tabell 39. Genomsnittliga medelbetyg inom skilda utbildningslinjer, dels för samtliga studenter, dels för studenter vilkas fäder ha samma utbildning (yrke). Genomsnittliga medelbetyg Utbildning (fadern)

1930 Teol Jur Med Fil Tekniska högskolor övriga fackhögskolor Officerare Samtliga 1937 Teol Jur Med Fil Tekniska högskolor övriga fackhögskolor Officerare Samtliga 1943 Teol Jur Med Fil övriga fackhögskolor Officerare Samtliga

Son samma utbildning som fadern

Samtliga studenter

3,25 2,96 (3,08) 3,80 3,06 3,05 2,98

3,17 3,02 3,15 3,40 3,22 3,13 2,88

3,12

3,17

3,57 3,38 3,19 3,60 3,44 3,25 3,07

3,41 3,23 3,36 3,50 3,46 3,23 2,94

3,35

3,30

(3,00) 3,10 3,53 3,45 3,40 2,50 2,81

3,53 3,06 3,41 3,26 3,49 3,20 2,76

3,21

3,23

Tabell 40. Lärovcrksstudenternas genomsnittliga medelbetyg med fördelning på skilda utbildningslinjer. Genomsnittliga Utbildningslinje

medelbetyg

Män

K v i n n o r

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 X

3,18 3,22 3,00 3,13 (2,53) 3,10 2,80 3,63 2,88 2,73

3,38 3,46 3,2 7 3,23 (2,65) 3,29 (2,55) 2,90 3,58 2,94 2,80

3,25 3,49 3,51 3,20 (3,06) 3,14 2,95 2,76 3,29 2,76 2,70

3,4 7 (4,45) (3,95) 3,45 3,35 3,72 (3,35) 3,02 3,48

3,61 (2,90) (3,81) 3,43 3,18 3,58 (3,23) 3,39 3,55

3,47 (3,84) (3,99)] 3,44 3,02 3,54 3,36 3,26 3,44

3,02

3,13

3,11

Samtliga

3,09

3,23

3,12

3,32

3,39

3,23

97 Bland 1943 års studenter ha de studerande vid handelshögskolorna samt de två tekniska högskolorna de högsta medelbetygen, medan studenterna till de statliga verken och universiteten och de fria högskolorna komina därnäst. Grupperna handelsgymnasister och officersaspiranter samt gruppen utan utbildning ha den lägsta medelbetygsnivån. Att studenterna vid handelshögskolorna och de tekniska högskolorna i betygsavseende ryckt fram inom den sista årgången torde direkt och indirekt sammanhänga med betygsspärren vid dessa skolor. Direkt eftersom de sämre gallras ut och indirekt därigenom att de som ämna söka dit redan i skolan sträva efter högre betyg. Några närmare jämförelser mellan medelbetygen för de olika studentårgångarna inom var och en av de olika utbildningslinjerna kunna, som tidigare framhållits, ej göras, då medelbetygsstandarden är olika inom de tre årgångarna. Däremot ger en jämförelse av differenserna mellan utbildningslinjernas medelbetyg och årsmedelbetygen en möjlighet till dylika jämförelser. De män, som påbörjat utbildning vid universiteten och de fria högskolorna, ha högre betygsstandard bland 37-orna och 43-orna än bland 30-orna. De tekniska högskolorna och handelshögskolorna visa en kraftig stegring i medelbetygsnivån mellan årgångarna. År 1930 är deras medelbetyg 0,13 enheter högre, år 1943 0,37 enheter högre än resp. totala genomsnitt. Något överraskande är däremot, att övriga fackhögskolor icke visa någon motsvarande medelbetygsökning. Nedgången i medelbetygen för dem som vunnit anställning vid de statliga verken är påfallande (+ 0,54 år 1930, + 0,17 enheter år 1943). De två utbildningslinjerna handelsgymnasier och officerare, som ligga under medelbetygsnivån i samtliga tre årgångar, visa sjunkande medelbetygsstandard. Gruppen »utan utbildning» slutligen har lika låg medelsbetygsnivå i samtliga tre årgångar. Bland kvinnorna stiger medelbetygsnivån under perioden för dem som sökt sig till universiteten och de fria högskolorna samt, om än svagare, för dem som sökt sig till de statliga verken. För dem som sökl sig till fackhögskolorna och folkskoleseminarierna var medelbetygsstandarden bland 37orna lägre än inom de två övriga årgångarna. Slutligen stiger medelbetygsnivån för gruppen »utan utbildning» men ligger för 43-orna fortfarande lägre än för någon av grupperna med utbildning. Ett annat sätt att studera sambandet mellan val av utbildning och medelbetyg i studentexamen är att för varje medelbetygsgrupp angiva fördelningen av studenterna på olika utbildningslinjer (huvudutbildning). I tabell 41 a och b redovisas för var och en av nio medelbetygsgrupper studenternas fördelning på universiteten och de fria högskolorna, fackhögskolorna, övrig utbildning samt på gruppen utan utbildning. I diagram III har dessutom åskådliggjorts hur många studenter (i % ) , som påbörjat akademisk utbildning inom olika medelbetygsgrupper. 7—916619

98 Tabell 41 a. Läroverksstudentcrnas fördelning på skilda miMlelbetygsklasser inom olika utbildningslinjer. Män. Medelbetygsklass

A n ta1

Grupp av utbildning

Summa 1 2-4 | 5-10 |

2-4 | 5-10

39 43 47 57

28 34 32 30

16 15 14 9

17 8 4

100 100 100 100

51 51 30 6 t! <<-<

33 25

14 8

100 100

22 31 37 33 26 27

28 24 18 15 10 9

17 10 2

100 100 100 100 100 100

100 X

16 146

14 86

9 74

365 /

184 155 117 79

131 124 80 42

74 53 34 13

79 29 17 5

468 361 243 139

26 20 3

17 6 3

....

1 1

Samtliga

2 93 188 206 131 118 53 15 6

—

46 133 186 129 77 21 9

3 79 100 61 23 4

1 92 168 140 62 35 8 2 1 509

6 310 599 33 35 593 345 38 234 50 82 65 26 W i 7 i 37 2 202

2 102 246 202

28 139 205

6 144 227 149

143 173 97

15 417 / 31 785 653 31

128 83 33

145 91 28

53 22 3

23 10 1

349 206 65

13 1

—

— --

— 1,9 2,0—2,4 2,5—2,9 3,0—3,4 3,5—3,9 4,0—4,4 4,5—4,9 5,0—5,4 5,5—

46 1 39

1937 —1,9 2,0—2,4 2,5—2,9 3,0—3,4 3,5—3,9 4,0—4,4 4 t 5—4 ; 9

Samtliga

)*f

1943 —1,9 2,0—2,4 2,5—2,9 3,0—3,4 3,5—3,9 4,0—4,4 4,5—4,9 5,0—5,4

Samtliga

37 40

22 > « 1 32 2 513

18 31

29 23

22 15

100 100

42 44 43

15 11 5

/ 5 2

100 100 100

100 18

100 Sambandet mellan medelbetyg och val av utbildningslinje har blivit starkare utpräglat under perioden för de manliga studenterna. Som framgår av diagrammet valde bland 1930 års studenter 63 % av dem som hade medelbetyg under B + (— 2,4) studier vid universiteten och högskolorna, medan bland 1937 års studenter denna procentsiffra sjunkit till 45 % och bland 1943 års studenter till drygt 30 %.1 För en medelbetygsstandard av knappa AB (3,5—3,9) och däröver har dock procenten studerande till de akade1 Här måste dock beaktas, att studenter med låga medelbetyg i regel påbörja sin huvudutbildning något senare än studenter med höga medelbetyg. Detta gör, att procenttalen bland 1943 års studenter i de lägsta medelbetygsgrupperna komma att höjas något mer an i de högre, varigenom skillnaderna mellan årgångarna bli något mindre.

99 Tabell 41 b. Läroverksstudenternas fördelning på skilda medelbetygsklasser inom olika utbildningslinjer. Kvinnor. A n t a l Medelbetygsklass

Grupp av utbildning 2-4

Sum ma

| 5-10 |

Summa

Grupp av utbildning 1

| 2-4

| 5-10 |

11 10 10 19 21

13 18 14 19

42 31 25 12

13 19 28 23 10

57 39 27 22 12

100 100 100 100 100

1936 —1,9. . . 2,0—2,4. . . 2.5—2,9... 3,0—3,4. . . 3,5—3,9.. . 4,0—4,4. . . 4,5—4,9. . . 5,0—5,4. . .

Summa

1 13 40 50 48 35 13 1 1 202

2 13 12 9 13 1

30 15 22 13 13 1

117 121 93 69 19 1 1

2 15 27 21 11

4 33 58 60 32 6

42 147 118 58 31 7

32 88 102 93 51 27 14

17 29 39 19 7 1

34 41 52 51 68

100 100 100 100 100 100

1 63 260 304 217 141 60 8 1

25 33 36 48 73

6 9 10 8

105"

11 81 90 74 36

104 271 178 69 23 8

154 457 399 275 129 47 17

1937 —1,9. 2,0—2,4. 2,5—2,9. 3,0—3,4. 3,5-3,9. 4,0—4,4. 4,5—4,9. 5,0—5,4. 5,5-—

Summa

1 15 65 101 78 67 44 8 1

100 18

1943 1,9. 2,4. 2,5—2,9. 3,0—3,4. 3,5—3,9. 4,0—4,4. 4,5—4,9. 5,0—5,4. 5,5—

2,0

Summa

21 19 26 34 40 57

14 15 15

18 23 27 28 11

59 45 25 18 17

100 100 100 100 100 100

miska utbildningslinjerna varit ungefär densamma i alla tre årgångarna, då 75 7c och mer valt sin huvudutbildning vid universitet och högskolor. Bland kvinnorna har sambandet mellan medelbetyg och val av akademiska studier varit mer utpräglat under hela perioden än bland männen. Dock föreligga vissa skillnader mellan de tre årgångarna. Bland 1930 års studenter har procenten studerande till universiteten och högskolorna varit 10—15 7c högre än bland 1943 års studenter inom samtliga medelbetygsgrupper. Bland 1937 års studenter ligger procentsiffran för de lägre medelbetygsgrupperna ca 10 7c under metlelbetygssiffran för 1930 års "studenter, medan i de två högsta medelbetygsgrupperna olikheterna mellan de två årgångarna utjämnats.

100 1930 1937 19*3

MAN

K V I N N O R

100 90 8o

70 6o 50 40 30 20 10

Diagram III.

Relativa] antalet studenter som påbörjat^högskoleutbildning i skilda medelbetygsgrupper.

För gruppen »övrig utbildning» gäller, som framgår av tabellen, att antalet studerande minskar från 16 % av samtliga studenter i den lägsta medelbetygsgruppen till 8—9 7c i den högsta för 1930 års manliga studenter. De två senare årgångarnas procentsiffror bland männen äro för de lägsta medelbetygsgrupperna betydligt högre eller 30 resp. 35 % men falla därefter med stigande medelbetyg till ungefär samma procentsiffra som för 1930 års studenter, knappa 10 %, i den högsta medelbetygsgruppen. Bland kvinnorna ökar det procentuella antalet studerande inom gruppen övriga utbildningslinjer upp till ungefär AB, varefter procenten sjunker. I de två senare årgångarna är denna ökning i procenten upp till AB något starkare än bland 1930 års studenter. Drygt 25 % av 1937 och 1943 års studenter med medelbetyg mellan Ba och AB valde sin huvudutbildning inom gruppen »övrig utbildning», medan motsvarande siffra för 1930 års studenter var knappa 20 7c Gruppen »utan utbildning» slutligen avtager med stigande medelbetyg för 1930 års m ä n från omkring 20 7c i den lägsta medelbetygsgruppen till praktiskt taget 0 i grupperna AB och däröver. I de två senare årgångarna är procentsiffran något högre i den lägsta medelbetygsgruppen, 25 resp. 35 %, men sjunker därefter ner till 0 i likhet med vad fallet är bland 1930 års studenter för de högsta medelbetygsgrupperna.

101 Bland kvinnorna sjunker procenten bland 1930 års studenter från 55 till 5 7o, medan i de två senare årgångarna procentsiffran i den lägsta medelbetygsgruppen är hela 65 %, varefter procenten minskas till 10—15 % i de högsta medelbetygsgrupperna. Val av huvudutbildning för olika hemorts- och yrkesgrupper med hänsyn till olikheter i betyg. Hittills har visats, att valet av utbildning efter studentexamen är olika för studenter från skilda hemorter och yrkesgrupper samt att övergången till högre studier varierar starkt med medelbetygen. Ett visst samband råder, som förut visats, mellan de tre faktorerna hemort, yrke och medelbetyg. För att få en något klarare bild av olikheterna i rekryteringen till högre undervisningsanstalter för skilda hemorts- och yrkesgrupper ha därför inverkan av differenserna i betygsfördelningen mellan skilda hemorts- och yrkesgrupper eliminerats genom s. k. standardberäkning. Beräkningarna ha gjorts endast för de studerande vid de akademiska utbildningslinjerna. Vid standardberäkningen har utgåtts ifrån de relativa talen i tabell 41, som visa vilken andel av studenterna i skilda medelbetygsgrupper, som övergått till akademiska studier. Dessa siffror appliceras på totalantalet studenter i motsvarande medelbetygsklasser inom var och en av de skilda hemorts- och yrkesgrupperna. Man får då ett beräknat antal studenter för varje yrkes- och hemortsgrupp, som borde övergått till högre studier, om faderns yrke och hemort ej inverkat. Detta beräknade antal studenter sättes sedan i relation till det observerade antalet studenter, som gått vidare till högre studier, varvid det observerade antalet uttryckts i procent av det beräknade antalet. Det så erhållna talet (indextal) för varje hemorts- och yrkesgrupp anger skilda gruppers över- resp. underrepresentation beträffande rekryteringen till de akademiska studiebanorna, efter det att inverkan av olikheter i medelbetygsfördelningen eliminerats, och skulle regelbundet varit 100, om rekryteringen till de akademiska studierna enbart skett efter begåvning. 1 Beräkningarna ha beträffande hemorten utförts för två grupper, den ena omfattande studenterna med hemort i eller i omedelbar närhet av universitets- och högskolestäderna Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund. 2 Denna grupp kallas i fortsättningen »universitetsstadsgruppen» (u-gruppen). Den 1 I det verkliga och beräknade antalet studenter ingå således ej de studenter, som haft förberedande utbildning vid universitet och högskolor och sin huvudutbildning vid de kortare utbildningslinjerna. Dessa utgöra 68 män och 14 kvinnor bland 1930 års studenter och 90 män och 24 kvinnor bland 1937 års studenter. Fördelar man dem efter faderns yrke, blir antalet obetydligt på varje yrkesgrupp. Då den relativa fördelningen på yrkena är i stort sett densamma som för studenter med enbart huvudutbildning, och då inga speciella variationer i medelbetyg föreligga för studenterna med förberedande utbildning, betyder deras uteslutande ur materialet vid standardberäkningarna praktiskt taget ingenting för storleken av index för olika yrkes- och hemortsgrupper. 2 Studenter, som haft sin hemort på landsbygden runt dessa städer, ha förts till gruppen, om de under sin gymnasietid gått i läroverk i dessa städer utan att ha varit inackorderade i studieorten. Till Lunds närhet hänföres bl. a. Malmö.

102 andra gruppen omfattar övriga studenter och benämnes i fortsättningen »övriga» (ö-gruppen). Inom dessa två hemortsgrupper ha studenterna fördelats dels på faderns yrke, dels på socialgrupp. Resultatet av de gjorda standardberäkningarna redovisas i tabell 42. Både de manliga och de kvinnliga studenterna från universitets- och högskolestäderna eller dess närhet (u-gruppen) ha för samtliga yrkesgrupper tillsammans index över 100, medan övriga studenter (ö-gruppen) ha index under 100 utom för kvinnorna 1930, där index för denna grupp är 101. Det innebär alltså, att u-studenterna genomgående äro överrepresenterade vid de akademiska utbildningslinjerna och övriga studenter underrepresenterade. Bland de manliga studenterna uppgår denna överrepresentation endast till några procent; högst index har här årgång 1937 med siffran 105. Bland kvinnorna föreligger för 1930 års studenter ingen skillnad mellan de två hemortsgrupperna. För de två senare årgångarna däremot är u-gruppen kraftigt överrepresenterad (12 % bland 1937 års och 1 4 % bland 1943 års studenter). Ö-gruppen är i motsvarande grad underrepresenterad. Om man för var och en av yrkesgrupperna ser på indexen utan avseende på hemort, har bland männen akademikergruppen genomgående den största överrepresentationen under perioden och arbetar-hantverkargruppen den kraftigaste underrepresentationen. Både akademikergruppens överrepresentation och arbetar-hantverkargruppens underrepresentation öka under perioden. Bland 1943 års studenter är akademikergruppen 23 % överrepresenterad och arbetar-hantverkargruppen 24 % underrepresenterad. Lantbrukar- och folkskollärargrupperna ha index omkring 100 under hela perioden. Officersgruppen har en svag överrepresentation bland 1930 års studenter men en tilltagande underrepresentation för de två senare årgångarna. Dock äro de absoluta siffrorna mycket små för denna yrkesgrupp. Gruppen större företagare är överrepresenterad i de två senare årgångarna, medan gruppen mindre företagare är svagt underrepresenterad under hela perioden. Detsamma gäller beträffande gruppen högre tjänstemän för de två tidigare årgångarna. Bland 1943 års studenter är gruppen normalt representerad. Gruppen lägre tjänstemän är kraftigt underrepresenterad bland 1937 års studenter, men även bland 1930 och 1943 års studenter föreligger underrepresentation. Enligt socialklassindelningen visar socialgrupp I en stigande överrepresentation under perioden. Socialgrupp II visar en svag underrepresentation för de två senare årgångarna och normal representation för den äldsta, medan socialgrupp III genomgående är underrepresenterad till ca 15 %. Beträffande kvinnorna visar index för yrkesgrupperna relativt starka variationer, beroende på det ringa antalet studenter inom varje yrkesgrupp. Akademikergruppen är dock klart överrepresenterad och arbetar-hantverkargruppen ännu klarare underrepresenterad. Ser man på socialgrupperna,

, Ä

S ac v: ~

o O

t^o-pxinap'oopj'r.p

/-». — / 00

— . •

h h N O N O C O, S P p f l O r»r»piinno)t --«!<3NO

ft"

CDTHt^SOpHCOpHCJOOCO

o i m co c i o m pp

o o

«o cs

-p - * co o pp oo m o

oo oo

o to cs

^v ^ ^ . . - ^ ^p J i M O f l W O S f f l M O »

r^- co cs x r^ en co in -r co co

c at

t^r^cscot^-r^©pHcscs — i ^ o cs es p- x o t> -o cs v-

pp O 00 00

co es m co

—

to to

O O h h es er- t-- t^

o o

w>.

c t— CO CS

-—. ^v , - v *P ( O h O K ) h ( C > O O C o a H P / O > > C I O P / O X

•9

CO 00 CO CO

— oc i n oo

er.

r^ to o co n o o f f l

cs —

eo co oc o

o o

cs n

t ^ CO

— CO 1^ CO

-^ eo

*p"

^-v ^~*

cs — •si

•o

31'

J. O X

^ s

•£

—

y~.

r^ es

m cs

» n i- o K o m t^ er. — O M H M

i o ler.

! ro — | (f ) o

,-s ^ ^

, ^

a> ,—^

in m o o © -r co in co co >n cocscooop-coi^coco — 3

cs cs cs

~ *

if! Tf a x o n o c $ o L' i O f f i O X C O - S J . o c —.

"© 4, 3 T3 w -. « :© :© »

—

•*..

—V

E SL

s a § £

^-^

coeor^eoppor^o-«:oco rt Tf CM H «

^__ o

r oc

w ^

*—^

^-^

o eo PH >n

O O O I P

^-^ s«

t? — x *P S i «5 «y

|.|

P H

o c P H

, ^. l >

X r f O N O i C if) X i » # H lO

45 -* — J5 O

N X P i.O — er. oc r-

r^ r~

—loot^OpHpHpfcraiocio er. x f ) M H O o x i > H O >

*f c

O X

to -P

"-J1

cs er. x os

tö

-nor-oxenr-cr. N c eo Pol —p- er. oP - er. er. (^ oc eft er.

p- X c< p- OS X

—

56 C5 ._

* S

3 s

er. o i ^ c x -r to cs co er. -r en o -H oc cjs er. er. co i^ i>- to

c/5

«j

P H

er.

— •—

o o

i~*

c poH pcs t-- .— as er. os i^ *i—^ ' *— rH -H

» _ -p,

•o oo m i ^ — er. oc oc

73 ""

3 "ö ag 2 © 3

m o co !>• — r» o co -o m i> d O fN 1^ pp"H a O CS [^ en X T-i

:«

t~ CO

.-,

p -

- H

co er.

er. oo to - t o ess r- tc

-* m cs t^

JS •eo o oo pp te i ^ x en oo co eo - C H K H O O X S O O

, CS S '•A

•

-0

m o

c ^

. « , 0) . 4-1 _4> O

"S c tu

O tio ,_^ to pp x x o £ 'C CO- O OC x eo o 43 0 - * — il c_ — ö C —c^« X M C - X 1^ P - i - ^ 1~ m o c C c c CS l^ eo co PH pp er. er. es er. cc to u" er.' eo o c co U PH - J ^—' C C

to m PH »o os er. t-- r- m m c o o PH O cs er. er. x x ci c

ffi M : i C N M P I 1 C iC X enpppHCOooooooDMC

- p

-H

;

t^pf h X O O OC c

cs eo

i^-

C> CD "C "w 3 3 •y: ! «

_ 2c

"—' C3

tt)

•£

v—

.2F'

0) T3 O

es x m o PH cs oi o

X! h :c3

—*

S ic

<t pc u u C

K fc C

H~i

s9)

y: r"

mm p*

i! II 3 C

104 visar socialgrupp I en stigande överrepresentation. Socialgrupp II är i de två senare årgångarna i likhet med vad fallet var bland männen svagt underrepresenterad. Socialgrupp III slutligen visar en ökande underrepresentation. Bland 1943 års studenter är siffran blott 55 7c, vilket i absoluta tal innebär en underrepresentation på 44 personer. För de två hemortsgrupperna äro primärsiffrorna för de skilda yrkesgrupperna i de flesta fall så små, att indextalens avvikelser från 100 blott basera sig på betydelselösa differenser mellan verkligt och beräknat antal studenter (några få enheter). Sammanslår man yrkesgrupperna till socialgrupper, bli indextalen för de båda hemortsgrupperna säkrare. Socialgrupp I är bland männen genomgående starkare överrepresenterad i u-gruppen än i ö-gruppen. Överrepresentationen ökar hos de senare årgångarna för båda hemortsgrupperna, kraftigast för u-gruppen. Socialgrupp II är med undantag för 1930 års studenter från u-gruppen genomgående underrepresenterad med några procent. Socialgrupp III slutligen är bland 1937 och 1943 års studenter kraftigast underrepresenterad i ö-gruppen; för 1937 års studenter var siffran speciellt låg (76). Bland 1930 års studenter är siffran för ö-gruppen något större än för u-gruppen. Bland kvinnorna är socialgrupp I genomgående överrepresenterad under perioden för båda hemortsgrupperna. Bland 1930 års studenter är ö-gruppen kraftigast överrepresenterad, 112, mot u-gruppen, som har normalvärde 100. I de två senare årgångarna däremot är u-gruppen kraftigast överrepresenterad. Speciellt stor differens föreligger bland 1943 års studenter. Socialgrupp II är bland 1930 års studenter i båda hemortsgrupperna ungefär normalt representerad, medan under senare delen av perioden u-gruppen har en växande överrepresentation. Ö-gruppen har under perioden i gengäld blivit underrepresenterad. I socialgrupp III slutligen äro båda hemortsgrupperna underrepresenterade under hela perioden, om man undantar u-gruppen bland 1937 års studenter, som har index 100. Den starkaste underrepresentationen föreligger för ö-gruppen. De genom standardberäkningarna erhållna indextalen visa över- resp. underrepresentationen för olika yrkesgrupper, om skillnaderna i medelbetygen elimineras. Man kan nu fråga sig, om de olikheter, som dessa indextal återspegla, gälla i lika hög grad för samtliga medelbetygsgrupper eller om olikheterna mellan yrkesgrupperna äro koncentrerade till de lägre eller högre medelbetygskategorierna. Skillnaderna skulle delvis förlora i betydelse, om underrepresentationen för framför allt »lägre tjänstemän» och »arbetare-hantverkare» vore lokaliserad enbart till de lägre medelbetygsgrupperna och om i de högsta betygsgrupperna inga egentliga skillnader kunde konstateras mellan studenter från olika samhällsskikt. För att närmare belysa detta har i tabell 43 för olika yrkesgrupper med uppdelning på tre medelbetygsgrupper angivits den relativa andelen stu-

105 Tabell 43. Antalet studenter med akademisk utbildning efter faderns yrke oeh medelbetyg. Antalet Iiiroverksstudenter med akademisk huvudutbildning i olika grupper efter faderns yrke Medelbetygsklass

I % av totalantalet studenter i samma yrkesgrupp

A n t a l CA

D+E

| G-hH

141 116 47

157 99 40

66 65 25

99 82 35

64 88 94

66 78 100

75 85 91

30'•

135 169 74

117 144 61

67 91 56

53 96 42

45 76 89

| B | CA | D + E

G+H

66 76 87

62 77 83

56 67 71

til 90

66 81 93

54 70 87

48 68 81

37 59

63 Män 1930 —2,9 3,0—3,9 4,0—Samtliga

60 15

21 29 27

1937 —2,9 3,0—3,0 4,0— Samtliga

63 33

2!5 36 17

1953 —2,9 3,0—3,9 4,0— Samtliga

40 69 32

22 56

143 172 61

113 142 19

97 35

82 115 44

40 66 82

38 72 83

56 83 97

•11 70 94

38 73 92

37 53 71

1 K)

20 32 15

21 27 17

12 18 7

6 9 11

23 32 G7

11 67 63

61 58 63

40 59 94

50 62

33 50 69

26 43 74

40 36 69

14 29 46

21 49 68

11 18 55

20 Kvinnor 1930 —2,0 3,0—3,0 4,0—

07 Samtliga 1937

24 71 38

56 29

21 33 22

6 20 13

22 31 47

43 49 51

14 22 7

46 83 32

40 59 22

16 44

17 10

1G1

2(J

43 69 39

—2,0 3,0—3,0 4,0—

9 16 7

Samtliga

59 66

1943 —2,9 3,0—3,9 4,0— Samtliga

denter, som övergått till akademiska studier (huvudutbildning). Av yrkesgrupperna ha dels de två företagargrupperna, dels grupperna »lägre tjänstemän» och »arbetare-hantverkare» sammanslagits. Vidare ha grupperna »officerare» och »yrkesuppgift saknas» samt »obekant yrke» ej medtagits. I diagram IV h a för 1930 och 1943 års studenter återgivits dessa procenttal för var och en av de fyra yrkesgrupperna »lantbrukare», »akademiker», »företagare» och »lägre tjänstemän-arbetare-hantverkare». Bland kvinnorna har gruppen »lantbrukare» uteslutits ur diagrammet, då denna grupp är mycket obetydlig bland de kvinnliga studenterna.

106 Yrke

A CÄ D+E G+H

(lantbrukare) (akademiker) (affärsmän) (lägre tjänstemän, arbetare och hantverkare'

.•_.-»—. M A N

100 - %

00 • T

8o -** "*

6o -

* .» •

70 -

•

--»»•*

^ ' " ^

30 -

10 -

*s^

.*•

' s

„•

.SSS ,' s'

<>"

AB -

BA-AB

^^^ y * _^y^

s, s

- BA

• *«•••"•

'y'

•*

8o -

*p^r

•' y

-p-^T^ .

_^,

BA-AB

AB -

K V I N N O R

100 - %

90 -

70 X'

->:P I - T ^ '

30 fm

20 -

10 BA-AB

IV.

Relativa

•

40 -

30 Diagram

.•'

- BA

,-V'

é* ~

.+**

•

. . . - - " °

,•-•

BA-AB

antalet studenter som påbörjat högskoleutbildning faderns yrke och efter medelbetyg.

AB -

efter

107 Den nedgång i rekryteringen till de akademiska utbildningslinjerna, som tidigare visats, har ägt r u m under perioden i samtliga yrkesgrupper, men olikheterna mellan yrkesgrupperna ha ökat under perioden (kurvorna äro mer spridda i diagrammet för 1943 års studenter än för 1930 års studenter). Skillnaderna mellan yrkesgrupperna äro förhanden i samtliga medelbetygsklasser och icke särskilt koncentrerade till någon av dem. De tidigare redovisade indextalen återspegla därför mestadels skillnader även inom varje medelbetygsklass. Kurvorna för grupperna A (»lantbrukare») år 1930 och D + E (»företagare») år 1943 ha icke fullt samma utseende som de övriga. Kurvorna för yrkesgruppen C A (»akademiker») och G + H (»lägre tjänstemän, arbetarehantverkare») äro nästan parallella för både 1930 och 1943 års studenter. Gruppen D + E ligger mellan dessa. Gruppen A har för 1930 års studenter ett mellanläge för den lägsta medelbetygsgruppen men ett speciellt högt värde för medelbetygsgruppen Ba—AB. För den högsta medelbetygsgruppen har gruppen ett värde, som i det närmaste överensstämmer med värdet för gruppen C A . Bland 1943 års studenter är bilden en annan. Här ligger gruppen i stort sett mitt emellan de två yttergrupperna CA och G + H för alla tre medelbetygsnivåerna. Bland 1943 års studenter har gruppen D + E i den lägsta medelbetygsgruppen ett procenttal, som obetydligt överstiger procenttalet för G + H. Därefter stiger emellertid procenttalet kraftigare för D + E och är i den högsta gruppen i paritet med C A . Bland kvinnorna äro skillnaderna i gruppernas lägen i diagrammet större än bland männen vid jämförelse mellan 1930 och 1943 års studentårgångar och illustrera det tidigare påpekade förhållandet, att nedgången i rekryteringen till de akademiska banorna varit starkare bland kvinnorna än bland männen. Grupp G A i 1930 års studentårgång har ungefär lika stort procenttal för alla tre medelbetygsgrupperna. Bland 1943 års studenter växer däremot procenttalet med stigande medelbetyg. Inom gruppen G + H äro skillnaderna mellan 1930 och 1943 synnerligen påtagliga, framför allt i de två lägsta medelbetygsgrupperna. Tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande. Som påpekats i inledningen, har tidpunkten för studiernas påbörjande satts lika med tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande. För studenter med kompletterande utbildning är detta i viss mån oegentligt men har ansetts berättigat, då det varit omöjligt att skilja mellan verklig förberedande utbildning och misslyckat första val av utbildning. Personer med kompletterande utbildning kunna dock redovisas separat. Ej heller har någon hänsyn tagits till mer eller mindre obligatorisk praktikanttjänstgöring för vissa utbildningslinjer, t. ex. för blivande apotekare, jägmästare och elever vid Socialinstitutet. I tabell 44 redovisas samtliga studenter efter ut-

108 ä?

- t P H CN - t p-l I > pH m N r l

o o PH

O l > CM pp CO f m ca PH

I I

o o p-l

o CO t ^ t > | i n CM PH 1

o o pH

CD to a - t -1" co CN l > tO CO - H CN

•*

0 0 CO P H - * pH - P _ - | CN t > 0 0 CN CN CN CO P H

CM LO «9

m o

LO CM CS

CN 0 0 O O P H CO CO CO CN CN P H

o o pH

CN P H CN CO - I 1 P f P H PP CO P H

O -t

CN C l Pp I > pH - t CN CN P H P H

OS CS

co o

eo os

a t>mo

o o

CM l > CM SS CN CO CO

1 1

e e PH

os t»

CO PP 0 0 PH CN Pp CO P H

I |

3 os

»* fl c <

a '3 2

t/i

ja pp

-i

-o a 9 :S ja .-J

v . C

tc fl

43 C

v pp

] 1

CO P H CO 1 CN CN - H |

o PH

^ 5~

a a

, o o-

ir.

ål

o ^4^

c •Ö

p_1

r? ^

« <

~ »q P « —i

co CN oo r > PH 0 0 CO CN P H

PH o

co - p

1 PH

fe c

vers :h fr gsko

—

5 o % t—1

O co -J* - t cN t >

CO CN CN

-H

CO Cl CO Cd P H C5 T H T - I pH

oo r-» co co PH m CO PH

I 1

o o pp

CO O

09 L9

CN 0 0 P H CO

- * "P

^ CN co co -H CN I co co 1

os os OJ

— ' >

o PH

pH T H r f c o P * CM P H

vrig ldni inje

3 cs

£°

co CN i > PH co - P

CO CN

o o

CO CM O CM 1 CO CM PH 1

o PH

oo m CM m CO CO -H

1-1

CM © I PH 1

m co m co - p

P f CO P H

i 1

CN m m CN m PH P * 0 0 CN - H pH

<s o pp

co -H co m co m

-3" 0 0 - H

os os

co CN oo o os co m

o os 09

o O) o o ; r - oo co

[

t-.

o o pH

CM PH - H CO CO CO CM P H

I |

o o

OJ 09 OS

pH CO l > O i C i CO CM 0 5 CO CO CO - P CM

-f

60 E

F-

cd (fl

P * - t l > CT) CN CN H O J t > - p co CO l O P H PH

c < sO

PH - p PH co r > - J 1 l O CM P H

övriga bildnin linjer

S s

z.a

** te

l > P H I > 0 0 r^ O CN CO CN rtH

1 |

r » - p CN t ^ co t-- 1 CM CO CM 1

2.2 o

r P <35 - P CM T - . - H pH CM P H

e e PH

pH O CN O CO P H CN CO CO CO CO PH pH I N pH

os e to

1 > T P - P CO 0 0 CO p - - P I > CM PH pH

cs o cs

CO m CO r^ CM CO CN

o o

pH C3 l > CO

-t

I > PH

1 CM CM CM CM 1

o o

_, q <

LO CM

o o

pH CO CN CO CO CN m CM PH

LO 0J

o o pH

v5 o-

C3 t«

•s .2

oo oo oo c-» t > m | co co o co -H co 1

CO l > P f CN P H CO CN - f CM P H

09 O 10

m Oi 00 - t CN CN I pp co 1

o o

CN O

co m O CN m t > CN

PH PH T H

- p PH co r f PH

l > CN CO CO

m co

-H o

o> m -t 1 -H i m PH CM m 1

-a) O

t > CM m o i i CO 00 l > - p 1 T-t PH T H

•* cs

o o

P H CM CO I CO -rP CM 1

o o

t ^ I > 00 t > PH m CM I > pp CM C0 P H

csss

» U i"P" o M .£ u 6C

c o 2

_. a ^

CO 0 0 I O CO - H pH CO <N

CN T 1

•fl* h«

- t CM

« • g B

<f.

ti ti 2? 5«P -cc

-. 3

i1 |•~

•< "g "§ £ e. »3

—

os PH

r»

•

CD •*->

3 00

B B

es PH

p -

« -t m O

B 3

do Xi X o a

"- in O

CM CM

cg C

hm dnir örja

••a

o -H

tti

CM os m oo m oo m CN

pj"

X CJ

•f os c pH

p -

109 bildningslinje och året för studiernas påbörjande. Bland 1930 och 1937 års studenter ha ca 40 % påbörjat sin huvudutbildning samma år som studentexamen avlades. Året efter studentexamen påbörjade drygt 30 7c sina studier. Senast två år efter studentexamensåret hade mellan 85 och 90 % av studenterna i de två årgångarna påbörjat sina huvudstudier. Bland 1943 års studenter har på grund av militärtjänstgöringen någon förskjutning mot senare d a t u m skett. Sålunda ha blott 30 % påbörjat sina studier samma år som studentexamen avlades. Senast 1945 hade dock även av 1943 års studenter 85 7o påbörjat sina huvudstudier. Bland kvinnorna börjar drygt hälften sin huvudutbildning redan samma år som studentexamen avlägges. Även bland kvinnorna har drygt 85 % påbörjat sina huvudstudier två år efter studentexamen. Av dem som påbörjat sin huvudutbildning flera år efter studentexamen utgöres en stor del av studerande med kompletterande utbildning vid sidan av huvudutbildningen. För de två tidigare studentårgångarna har i tabell 45 angivits fördelningen av studenterna med kompletterande utbildning efter tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande. Dessutom angives i tabellen h u r stor del dessa studenter utgöra av samtliga studenter. Av dem som började sin huvudutbildning samma år som studentexamen avlades ha 7—8 7c av männen även kompletterande utbildning. Bland kvinnorna är procentsiffran något lägre. I dessa fall består den kompletterande utbildningen av studier vid sidan av huvudutbildningen eller efter dennas avslutande. Av dem som börjat sin huvudutbildning senare har ett växande antal kompletterings- eller förberedande studier vid sidan av huvudutbildningen. För dem som påbörjat utbildning tre eller flera år efter studentexamen ha 30—40 7o sådan kompletterande utbildning. Siffran är något lägre bland de kvinnliga studenterna. Fördelar man studenterna efter hemortstyp och för var och en av dessa beräknar tiden mellan studentexamen och studiernas påbörjande, får man tämligen överensstämmande resultat för de olika hemortstyperna. En viss .'ikillnad föreligger dock mellan land och stad. Så t. ex. börja storstädernas studenter i drygt 45 7c sina studier redan samma år som studentexamen avlägges (1930 och 1937 års studenter), medan motsvarande siffra för landsbygden är mindre än 40 %. Fördelar m a n studenterna efter faderns yrke och gör motsvarande beräkningar, visar det sig, att icke heller här några större olikheter föreligga mellan skilda grupper. Studenterna i akademikergruppen börja dock sina huvudstudier något tidigare än studenterna från lägre tjänstemanna-, arbetar- och hantverkarheminen. Större intresse får denna fråga, om man fördelar de studerande på olika utbildningslinjer. I tabell 44 angives fördelningen av de tre huvudgrupperna av utbildningslinjer på antalet år mellan studentexamen och studiernas påbörjande. En ganska stor skillnad råder mellan universiteten och de fria

110 Tabell 45. Läroverksstudenter, med kompletterande utbildning, fördelade efter tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande samt deras andel av samtliga studenter med utbildning. Ar mellan studentexamen och h u v u d utbildningens påbörjande

0 1 2 3 4 5 o. fl Obekant Summa

M a n

K v i n n o r

1930 Med kompletter a n d e utbildning 42 73 65 33 21 40 274

1937 1930 1937 I % av Med kom- I % av Med kom- I % av Med k o m - 1 % a v plettesamtliga plettesamtliga samtliga plettesamtliga med u t - r a n d e ut- m e d ut- rande ut- m e d u t - rande u t - m e d utbildning bildning bildning bildning bildning bildning bildning 7,0 14,2 33,5 42,9 42,8 62,5

68 90 60 30 22 66 1 337

8,2 15,1 23,2 33,7 37,9 64.1

11 17 8

6,3 25,8 20,5 21,4

3 1 9 49

}

37,0

12 19 13 6 10 7

3,7 11,0 16,0 25,0 37,8

högskolorna å ena sidan och fackhögskolorna å den andra. Mellan 45 och 50 % av de manliga studenterna i de två äldre årgångarna började sina studier vid universiteten och de fria högskolorna redan samma år som studentexamen, medan blott 25—30 % av dem som haft sin huvudutbildning vid fackhögskolorna kunnat börja sina studier så snart. Året efter studentexamen påbörjade ungefär lika stor procent sina studier vid de två akademiska utbildningslinjerna eller mellan 30 och 40 %, medan det andra kalenderåret efter studentexamen knappt 10 7c av dem som genomgått universiteten och de fria högskolorna började sin utbildning. Motsvarande siffra för fackhögskolorna är drygt 20 %. Senast andra kalenderåret efter studentexamensåret ha sålunda drygt 90 % av de studerande vid universiteten och de fria högskolorna börjat sin (huvud)utbildning, medan för fackhögskolorna motsvarande siffra är drygt 80 %. De studerande vid de kortare utbildningslinjerna börja i större utsträckning än övriga samma år som studentexamen (50 7c). Bland kvinnorna föreligga motsvarande olikheter som bland männen beträffande universiteten och de fria högskolorna å ena sidan och fackhögskolorna å andra. Vid de senare börjar större delen sina huvudstudier minst ett år efter studentexamen, medan vid universiteten och de fria högskolorna studierna påbörjas i ungefär två fall av tre redan samma år som studentexamen avlägges. Utbildningen vid de icke akademiska läroanstalterna påbörjas av kvinnorna i medeltal något senare än utbildningen vid universiteten och de fria högskolorna men tidigare än vid fackhögskolorna. Av de studerande vid universiteten och de fria högskolorna, som påbörjat huvudutbildningen samma år som studentexamen, ha, som framgår av tabell 46, ca 5 7o kompletteringsstudier vid sidan av huvudutbildningen. Av dem som påbörjat sin huvudutbildning senare har allt fler komplette-

Ill Tabell 46. Läroverksstudcnter med kompletterande utbildning och med huvudutbildning vid de akademiska utbildningslinjerna, fördelade efter tidpunktcu för huvudutbildningens påbörjande samt deras andel av samtliga studenter med utbildning. År mellan studentexamen och huvudutbildningens påbörjande

Vid universitet och fria högskolor 0 1

2 3 4 5 o. fl Vid fackhögskolor 0 1 o

3 1 5 o. fl

K v i n n o r

Män

1930 1930 1937 1937 Med kom- I % av Med kom- I % av Med kom- I % av Med kom- I % av plette- samtliga plette- samtliga plette- samtliga plette- samtliga rande ut- med ut- rande ut- med ut- rande ut- med ut- rande ut- med utbildning bildning bildning bildning bildning bildning bildning bildning

15 22 21 15 6 11

4,5 7,7 35,6 46,9 40,0 64,7

23 31 11 8 11 29

5,4 13,7 18,6 53,3 45,8 56,9

5 35 34 15 10 20

3,6 20,8 31,5 40,5 58,8 57,1

9 35 42 16 11 29

6,4 16,4 30,9 36,4 47,8 70.7

10 1 1

7,2 11,4 8,3

1 2

50,0 20,0

4 6

33,3 46,2

55,6

5 6 6 3 7 5

2,1 7,3 24,0 60,0 58,3 33,3

3 3 1 1

9,4 9,1 16,7 100

ringsstudier eller förberedande studier vid sidan av huvudutbildningen ju senare de påbörjat densamma. Av dem som påbörjat huvudutbildningen tre eller flera år efter studentexamen har i det närmaste hälften tidigare studier bakom sig. Detsamma gäller för dem som haft sin huvudutbildning förlagd till fackhögskolorna. Procenten med kompletteringsstudier är mestadels något högre för manliga studerande vid fackhögskolorna än vid universiteten och de fria högskolorna, särskilt i årgång 1937. Av det föregående framgår, alt de faktorer, som påverka tidpunkten för påbörjandet av huvudutbildningen, i första hand äro att hänföra till förhållandena vid utbildningsanstalterna. Spärren vid fackhögskolorna fördröjer avsevärt studierna. Hemortsförhållandena och det sociala ursprunget förefaller dock dessutom ha en viss betydelse för valet av tidpunkt för studiernas påbörjande. För de manliga studenterna tillkommer militärtjänsten, vilken för de äldre studenterna i regel måste göras omedelbart efter avlagd studentexamen, medan de yngre studenterna kunna vänta något år med militärtjänstens fullgörande. Skall man därför få någon klar bild av olikheterna i fråga om studiernas påbörjande för studenter från olika hemortstyper och från olika social miljö, måste man ta hänsyn till en rad faktorer, såsom ålder vid studentexamen, val av studiebana, faderns yrke och hemort. För dem bland 1943 års manliga studenter, som börjat vidare utbild-

112 Tabell 47. Medelantalet år mellan studentexamen oeh huvudutbildningens påbörjande för läroverksstudenterna 1943 med fördelning på hemort oeh faderns yrke. Män. Medelantal år mellan s t u d e n t e x a m e n och h u v u d utbildningens påbörjande Hemort

och

ålder Yrkesgrupp (fadern)

a) Med hemort i el. i närheten av Sthlm, Gbg, Uppsala el. Lund Ålder vid studentex.: 19 20 21 Samtliga b) övriga hemorter: Ålder vid studentex.: 19 20 21 Samtliga

B + CA

D + E

CM + F

G+ H

(1,37) (1,17) 1,00

0,85 1,35 1,36

0,84 1,00 1,82

0,82 1,91 1,08

0,96 1,41 1,40

1,29

1,04

1,22

1,11

1,25

1,48 1,52 1,29

1,08 1,44 1,58

1,13 1,55 1,55

1,18 1,21 1,11

1,20 1,52 1,63

1,43

1,29

1,36

1,17

1,45

ning vid universitet och högskolor, har i detta syfte gjorts en beräkning av den genomsnittliga tiden mellan studentexamen och studiernas påbörjande för studenter i skilda åldersgrupper från olika yrkesgrupper med fördelning på två hemortstyper, den ena, där studenterna haft sin hemort i eller i närheten av de fyra städerna Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund (u-gruppen) samt övriga studenter (ö-gruppen). Av siffrorna i tabell 47 framgår, att för åldersklassen 19 år och därunder föreligga betydande skillnader jämfört med åldersklassen 20 år beträffande tidpunkten för studiernas påbörjande. För samtliga yrkesgrupper påbörja de yngsta studenterna sina studier tidigare än de äldre. Här spelar således militärtjänsten en avgörande roll. Även hemortens belägenhet har viss betydelse för tidpunkten för studiernas påbörjande. De som bo i eller i närheten av universitets- och högskolestäderna påbörja i regel sin utbildning något tidigare än övriga studenter. Slutligen framgår av tabellen, att smärre men icke särskilt markanta olikheter även föreligga mellan olika yrkesgrupper. Studenterna från akademiker-, lärar- och officershem samt tjänstemannahem (högre) påbörja sin utbildning något tidigare än övriga studenter. Sambandet mellan tidpunkten för studiernas påbörjande och medelbetygen i studentexamen framgår av tabell 48. Sambandet är mycket utpräglat. De som påbörjat utbildningen samma år som studentexamen ha genomgående betydligt högre medelbetyg än de som börjat senare. Dock gäller för 1930 och 1937 års studenter, att de som påbörjat sina studier relativt lång tid efter studentexamen ha ungefär samma betyg som de som dröjt blott ett eller två år med studiernas påbörjande.

113 Tabell 48. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenterna med fördelning på tidpunkten för huvudutbildningens påbörjande. År mellan studente x a m e n och huvudutbildningens påbörjande 0 1 2 3 4 5 6 7 o.

Genom s n i t t l i g a

m e d e l b e t y g

M ä n

K v i n n o r

3,40 3,03 2,83 2,86 3,04 2,98 3,01 2,90

3,50 3,19 3,03 3,00 2,99 3,28 3,00 3,13

3,39 3,26 3,05 2,90

3,63 3,34 3,26 3,03

3,64 3,51 3,35 3,54

3,57 3,39 3,20 3,14

3,23

3,37

Examina vid olika utbildningslinjer. I anslutning till det föregående om studenternas val av utbildning lämnas en sammanfattning av studieresultaten för 1930 och 1937 års studenter i så måtto, att antalet, som avlagt någon examen redovisas. Studenterna ha förts till de utbildningslinjer, där huvudexamen avlagts, och någon särskilj ning mellan lägre och högre examina har ej företagits i detta sammanhang; medräknade äro således även examina av mera förberedande typ såsom med. kand., od. 'kand., farm. kand., dock ej teol. fil. Varje person har räknats blott en gång, och personer med mer än en examen ha förts till den utbildningslinje, där huvudexamen avlagts, i enlighet med tidigare definition av huvudutbildning. I tabell 49 lämnas en översikt över antalet personer med examen vid olika utbildningslinjer. De studerande ha därvid liksom tidigare fördelats dels på universiteten och de fria högskolorna, dels på fackhögskolorna samt övriga kortare utbildningslinjer. Tabellen anger även de examinerades andel Tabell 49. Antalet läroverksstudenter av årgång 1930 oeh 1937 med avlagd examen (fullföljd utbildning) efter huvudgrupper av utbildning.

Antalet personer med examen Utbildningslinje Män

U n i v . o. fria h ö g s k o l o r ( 1 ) . . Fackhögskolor (2—4) ö v r . utbildn.-linjer (5—10) Samtliga 8—916619

D e examinerades andel av samtliga studerande vid resp. utbildningslinjer i %

Kvinnor

Män

De examinerades andel a v samtliga studenter i resp. årgångar i %

Kvinnor

Män

Kvjnnor

1930 1937 1930 1937 1930 1937 1930 1937

612 457 239

552 524 424

145 45 66

222 76 185

82 91 96

67 86 87

72 85 96

58 96 96

36 27 14

25 24 19

31 10 14

21 7 18

1 308 1 5 0 0

114 av samtliga studerande inom resp. utbildningslinjer samt av samtliga studenter (oavsett utbildning). Siffrorna över examensfrekvensen visa, att 82 % av 1930 års manliga studenter med huvudutbildning vid universiteten och de fria högskolorna fullföljt studierna till någon examen. Motsvarande siffra för 1937 års studenter är betydligt lägre, 67 7c, men siffran kan komma att öka något de närmaste åren, eftersom ännu en del studenter utan examen äro inskrivna vid universitet och högskolor. Bland kvinnorna är examensfrekvensen ett tiotal procent lägre än bland männen. De studerande vid fackhögskolorna avlägga examina i betydligt större omfattning än de studerande vid universiteten och de fria högskolorna; för männen är siffran båda åren ca 90 7c Anmärkningsvärt är här, att siffran för 1937 års studenter nästan är lika hög som för 1930 års studenter, medan för universiteten och de fria högskolorna en ganska stor skillnad förelåg mellan 1937 och 1930 års procenttal. Även för kvinnorna låg examensprocenten vid 90 % för de studerande vid fackhögskolorna. Vad slutligen de kortare utbildningslinjerna beträffar ha bland 1930 års studenter 96 % fullföljt sin utbildning. Siffran för 1937 års studenter är ca 10 7c lägre. Detta beror på att bland 1937 års studenter ett relativt stort antal av dem, som påbörjat utbildning till officerare på aktiv stat, avbrutit denna utbildning. Bland kvinnorna är examensprocenten för dessa utbildningslinjer 96 7c i båda årgångarna. Siffrorna över de utexaminerade i relation till samtliga studenter i resp. årgångar visa, att av 1930 års manliga studenter 36 7c avlagt examen (huvudexamen) vid universiteten och de fria högskolorna. Bland 1937 års studenter har siffran sjunkit till 25 %. Som påpekats ovan torde den dock komma att stiga något de närmaste åren. Bland kvinnorna äro motsvarande siffror något lägre eller 31 resp. 21 7c Omkring 25 % av de manliga studenterna i de två årgångarna, bland 1930 års studenter något mer och bland 1937 års studenter något mindre, ha examen (huvudexamen) vid fackhögskolorna. För kvinnorna äro motsvarande siffror betydligt lägre eller knappa 10 7c De som fullföljt utbildningen vid andra utbildningslinjer utgjorde 14 % av 1930 års och 19 % av 1937 års manliga studenter. Motsvarande siffror voro här för kvinnorna 14 resp. 18 7c I stort sett visa tabellens siffror i likhet med siffrorna för valet av högre utbildning, att universiteten och de fria högskolorna förlorat i betydelse under perioden. Absolut sett föreligger en nedgång i examinas antal bland männen, en uppgång bland kvinnorna och en nedgång för båda könen, räknat i relation till antalet studenter. I relation till årskullarnas totala storlek i befolkningen har däremot ingen avgjord nedgång skett. Examensfrekvensen bland männen i årgångarna 1930 och 1937 innebär, att 11 resp. 10 °/oo av närmast motsvarande årskullar avlade examen vid universiteten

115 och de fria högskolorna. Motsvarande siffror för kvinnorna bliva 2 resp. 4 %0.

De examinerade från fackhögskolorna ha absolut sett ökat i antal både för män och kvinnor men i relation till hela antalet studenter äro de examinerade lika många i båda årgångarna. I relation till antalet jämnåriga ha männen ökat från 8 till 10 per tusen och kvinnorna från 1 till 1,5 per tusen. övriga utbildningslinjer slutligen ha ökat i betydelse både absolut och relativt sett. Per tusen jämnåriga voro männen 4 resp. 8 och kvinnorna 1 resp. 4 i de två årgångarna. Tillsammans ha 77 % av 1930 års manliga studenter påbörjat och fullföljt någon utbildning. Motsvarande siffra för 1937 års studenter har sjunkit till 68 7c Bland kvinnorna äro siffrorna 55 % för årgång 1930 och 46 % för årgång 1937. Räknat per tusen jämnåriga blir detta för männen 23 resp. 28 och för kvinnorna 4 resp. drygt 9 i de två årgångarna. Examina i komb. med medelbetyg, hemort, socialt ursprung m. m. Någon närmare redogörelse för de olika examenstyperna på skilda utbildningslinjer ges icke i detta sammanhang utan kommer att redovisas senare. Här lämnas i stället vissa sammanställningar av de utexaminerade akademikernas fördelning på medelbetyg, hemorts-, yrkes- och socialgrupper. Vad först beträffar sambandet mellan examina och medelbetyg, redovisas i tabell 50 antalet examina per 100 studenter i olika medelbetygsklasser för dem som genomgått utbildning dels vid universiteten och de fria högskolorna, dels vid fackhögskolorna. Ett mycket utpräglat samband råder mellan medelbetyg och examensfrekvens. Goda medelbetyg garantera i de flesta fall att studierna komma att fullföljas. Av de studerande vid universitet och fria högskolor klarade bland 1930 års manliga studenter drygt 90 7c någon examen av dem som hade medelbetyg på AB eller däröver. Mindre än 70 7c av dem med medelbetyg under Ba avlade examen. Bland 1937 års studenter hade de med medelbetyg på AB och däröver samma examensfrekvens som 1930 års studenter, medan i de lägre betygsklasserna examensfrekvensen är lägre för 37-orna än för 30-orna. Skillnaderna i den sammanlagda examensfrekvensen mellan 1930 och 1937 års manliga studenter hänför sig således enbart till studenter med relativt låga studentbetyg. Bland kvinnorna äro förhållandena i stort sett desamma i detta hänseende som bland männen. Examensfrekvensen ökar med stigande medelbetyg men ligger genomgående lägre än bland männen, ev. frånsett de högsta betygsgrupperna. Den något oregelbundna gången i frekvenstalen för skilda betygsgrupper, som framträder bland kvinnorna, kan till största delen klassificeras som slumpmässig.

116 Tabell 50. Antalet studenter med avlagd akademisk examen i relation till antalet inskrivna studenter (%) i olika medelbetygsklasscr. Medelbetygsklass

—1,9 2,0—2,4 2,5—2,9 3,0—3,4 3,5—3,9 4,0—4,4 4,5—4,9 5,0—5,4 5,5— Samtliga

Examensfrekvens vid universitet och fria högskolor (1) Kvinnor

Män

38 67 77 86 94 91

(100) 34 56 67 75 88 92 93 (83)

[• 100 82

Examensfrekvens vid fackhögskolorna (2—4)

67 Kvinnor

Män

62 70 66 75 78

20 35 48 58 88 75

79 88 92 93 86 98 100

(100) 100 67 (89) 92 (50)

(100) 87 96 100 100 (100)

^ 100

} (100)

72 91 83 83 88 95 95 (100)

96 Vid fackhögskolorna råder icke ett lika påtagligt samband mellan examensfrekvens och medelbetyg i studentexamen som vid universiteten och de fria högskolorna. Större delen av de studenter, som komma in vid fackhögskolorna, avlägger sina examina oavsett vilka studentbetyg de haft. I samtliga medelbetygsklasser utom den lägsta ha mellan 80 och 100 7o av studenterna avlagt examen. För att få fram olikheter i examensfrekvensen för skilda hemorts- och yrkesgrupper ha gjorts samma standardberäkningar som i samband med övergången från gymnasier till högre studier. Inom skilda hemorts- och yrkesgrupper har det verkliga antalet examinerade personer satts i relation till ett beräknat antal personer, vilket senare erhållits genom att applicera examensfrekvensen inom varje medelbetygsklass för samtliga studerande vid de akademiska läroanstalterna på antalet studerande från olika hemorts-, yrkes- och socialgrupper. 1943 års studenter äro naturligtvis icke heller medtagna i dessa beräkningar. För de manliga studenterna av årgång 1930 och 1937 ha beräkningar gjorts av examensindices dels för de två tidigare använda hemortsgrupperna; studerande med hemort vid studentexamen i eller i närheten av de fyra universitets- och högskolestäderna (u-gruppen) samt övriga studenter (ö-gruppen), dels också inom var och en av dessa för olika yrkesoch socialgrupper. För kvinnorna har någon fördelning efter hemort ej gjorts utan endast efter yrkes- och socialgrupp. Examensfrekvensen vid universiteten och de fria högskolorna för ö-gruppens studenter skiljer sig från u-gruppens absolut sett blott med 4—5 personer. Inom de skilda yrkesgrupperna föreligga inga bestämda tendenser, om m a n jämför de två hemortsgrupperna med varandra. (Siffrorna redovisas därför icke.) Inte heller mellan socialgrupperna får man fram några bestämda tendenser vid jämförelse mellan de två hemortsgrupperna.

117 Tabell 51. Standardberäkning för examensfrekvensen efter faderns socialklass vid universitet och fria högskolor. Antalet

Yrkes- och socialgrupp (fadern)

A B CA CM

D E F G H Y Samtliga I II III x Samtliga

Män

examina

yrke oeh

I n d e x

Kvinnor

Män

Kvinnor

56 44 153 23 65 70 80 22 90 3 6

54 22 153 27 55 58 90 19 54 12 8

7 12 36 3 16 19 20 2 16 3 11

11 14 62 12 25 26 39 7 13 8 5

102 94 103 110 102 97 105 100 95 (60) (100)

108 85 108 113 100 89 103 90 87 (120) (73)

(100) (133) 92 (75) 80 112 100 (67) 114 (100) 110

92 93 99 (150) 93 100 108 117 100 (70) (83)

234 253 119 6

223 228 93 8

54 59 21 11

91 95 31 5

102 101 96 (100)

107 99 91 (73)

186 111 111 (100)

100 101 100

100 För de studerande vid fackhögskolorna föreligger dock en mindre överrepresentation för ö-gruppen, om man sammanslår samtliga yrkesgrupper. Inom de skilda yrkes- och socialgrupperna däremot kan man icke heller här spåra några bestämda tendenser i olikheterna för de två hemortsgrupperna. Sammanslår man de två hemortsgrupperna, får man en klarare bild av olikheterna mellan yrkes- och socialgrupperna i de två årgångarna. I tabellerna 51 och 52 redovisas för män och kvinnor indices dels för universitet och fria högskolor, dels för fackhögskolor. För kvinnorna ha dock siffrorna för yrkesgrupperna utelämnats, då de absoluta talen bakom indices här äro mycket små. Skillnaderna mellan det observerade och det beräknade antalet äro relativt små. Inte i någon yrkesgrupp uppgå dessa differenser till 10. Den största differensen har akademikergruppen. Bland de manliga studerandena vid universiteten och de fria högskolorna är examensfrekvensen högst för akademiker- och officersgrupperna. Olikheterna mellan yrkesgrupperna äro större bland 1937 års studenter än bland 1930 års studenter. Indices för socialgrupperna visa, att bland 1930 års studenter socialgrupp I och II äro något överrepresenterade och socialgrupp III något underrepresenterad. Bland 1937 års studenter är endast socialgrupp I överrepresenterad. Socialgrupp II har här index omkring 100, medan social-

118 Tabell 52. Standardberäkning för examensfrekvensen efter faderns socialklass vid fackhögskolor. Antalet

Yrkes- och socialgrupp (fadern)

A B CA CM

D E F G H Y x Samtliga I II III x Samtliga

examina

I n d e x

Kvinnor

Män

Kvinnor

58 18 107 18 60 58 58 18 52 3 7

57 37 143 13 59 62 76 23 31 9 11

3 2 13 1 5 6 8

4 4 27 3 4 10 11 1 7 1 1

105 86 96 100 102 104 100 100 104 75 100

110 109 100 81 97 102 99 100 92 100 100

180 188 82 7

214 224 75 11

18 19 3 5

33 30 12 1

99 101 101 100

yrke oeh

99 102 97 100

106 95 (100) (125)

97 100 109 (100)

grupp III är relativt starkt underrepresenterad, starkare än bland 1930 års studenter. För kvinnorna visa indices för socialgrupperna, att socialgrupp I är svagt underrepresenterad och socialgrupperna II och III svagt överrepresenterade bland 1930 års studenter. Bland 1937 års kvinnliga studenter är examensfrekvensen normal i alla tre socialgrupperna. För fackhögskolorna äro variationerna i indextalen mindre än för universiteten och de fria högskolorna, och några bestämda olikheter mellan yrkesgrupperna kan man ej här tala om. Av socialgrupperna är socialgrupp I svagt underrepresenterad och socialgrupp II överrepresenterad i båda studentårgångarna. Socialgrupp III är överrepresenterad bland 1930 års studenter och underrepresenterad bland 1937 års studenter. Bland kvinnorna föreligga inga tendenser i siffrorna för någon socialgrupp mellan de två årgångarna. Med hjälp av standardberäkningarna dels för påbörjandet av högre studier, dels för avläggandet av akademiska examina kan man lätt beräkna indextal, som ange i vilken utsträckning studenterna med akademiska examina äro över- resp. underrepresenterade i förhållande till hela antalet studenter inom olika hemorts-, yrkes- och socialgrupper. För de två hemortstyperna i dess helhet (utan fördelning på yrkesgrupper) blir för 1930 års manliga studenter index 100 både för u- och ö-gruppen. Här motvägas sålunda över- resp. underrepresentationen vid valet av

119 akademiska studier av den omvända över- och underrepresentationen beträffande examen. Lättheten att påbörja akademiska studier för u-gruppen följes av en större avbrottsfrekvens. Bland 1937 års manliga studenter är u-gruppen 3 7c överrepresenterad och ö-gruppen 2 7c underrepresenterad, d. v. s. de manliga studenterna från universitets- och högskolestäder eller dess närhet avlägga akademiska examina i något större utsträckning än övriga studenter, om man eliminerar olikheterna i medelbetygsstandarden. Fördelar man de manliga studenterna på socialgrupper, visar nedanstående tablå, att socialgrupp I har lika stor överrepresentation i de två hemortsgrupperna bland 1930 års studenter men större överrepresentation i ö-gruppen än i u-gruppen bland 1937 års studenter. Socialgrupp II är bland 1930 års studenter praktiskt taget normalt representerad inom båda hemortsgrupperna, medan bland 1937 års studenter en underrepresentation för ö-gruppen föreligger. För 1937 års studenter äro förhållandena således olika i socialgrupp I och II. Inom socialgrupp III slutligen är u-gruppen mest underrepresenterad bland 1930 års studenter och minst underrepresenterad bland 1937 års studenter.

I II III

107 100 84

107 101 93

110 101 84

119 97 75

Tablåns siffror visa, att inga klara olikheter föreligga inom olika socialgrupper för perioden i fråga om antalet akademiskt examinerade studenter vid jämförelse mellan de två hemortsgrupperna. Detta gällde, som ovan visats, även beträffande examensfrekvensen för dem som påbörjat akademiska studier, medan beträffande valet av akademiska studier u-gruppen genomgående var överrepresenterad och ö-gruppen underrepresenterad. Sammanslår man de två hemortstyperna och enbart ser till yrkes- och socialklassolikheterna, fås de värden som återgivas i tabell 53. Dessutom angivas i tabellen differenserna mellan verkligt och beräknat antal studenter. (Det är dessa differenser, som ligga till grund för motsvarande indextal.) Siffrorna gälla även i detta fall för samtliga akademiska utbildningsbanor. Bland männen har gruppen akademiker högst index i båda årgångarna. Bland 1930 års studenter var siffran 111 och bland 1937 års studenter 122. Absolut sett motsvarade detta en skillnad mellan verkligt och beräknat antal på resp. 30 och 65 personer. Med reservation för de tidigare omnämnda bristerna i studentbetygens lämplighet för sådana jämförelser kan överskottet sägas vara ett resultat av det extra stöd och uppmuntran till påbörjande och fullföljande av akademiska studier, som studenterna från akademikerhem få.

120 Tabell 53. Standardberäkning för akademiska examinas avläggande bland samtliga studenter oavsett utbildning efter faderns yrke och socialklass. In lex

Yrkes- och socialgrupp (fadern)

A B CA

D E F G H Y x Samtliga I II III x Samtliga

Män

Differenser Kvinnor

110 96 111 110 101 99 100 87 82 (84) 100

111 100 122 90 106 93 98 75 73 100 78

100 Kvinnor

Män

65 119 102 70 92 112 116 40 108 (100) 108

77 102 122 167 110 87 106 81 62 89 (61)

+ 11 2 + 31 + 4 -!- 2 — 1 — 1 — 7 — 35 — 1

+ 11

— 7 + 2 + 2 — 2 — 1 + 3 + 5

— 7 + 1 + 24 + 7 + 6 — 8 + 3 — 3 -18

—

106 101 86 88

114 99 78 78

95 108 92 107

119 97 79 66

+ 31 + 8 — 37 — 2

+ 65 — 6 + io — 9 — 5 — 17 — 41 — 1 — 6

— 3 + 1 +1 + 1

—

+ 72 — 7 — 59 — 6

— 3 + 6 — 4 + 1

+ 31 — 8 — 18 — 4

2 Även yrkesgrupperna lantbrukare och större företagare ha indices över 100 för båda årgångarna. Absolut sett uppgår överrepresentationen för lantbrukargruppen till 10 studenter i båda årgångarna. För företagargruppen ger blott siffran bland 1937 års studenter uttryck för någon egentlig överrepresentation och är där av samma storleksordning som inom lantbrukargruppen. Grupperna folkskollärare, officerare, högre tjänstemän och mindre företagare ha indexsiffror omkring 100 för båda årgångarna. Klart underrepresenterade äro blott yrkesgrupperna lägre tjänstemän och arbetare-hantverkare. Speciellt för den senare gruppen är siffran för underrepresentationen hög. Bland 1930 års manliga studenter ha 18 7o och bland 1937 års studenter 27 % färre studenter från arbetar-hantverkarhemmen avlagt akademiska examina, än vad som gäller för samtliga yrkesgrupper. Absolut sett motsvarar detta 35 resp. 41 studenter. Dessa borde alltså också ha avlagt akademisk examen, om enbart studentbetygen hade varit utslagsgivande. Av socialgrupperna är socialgrupp I överrepresenterad i båda årgångarna, mest bland 1937 års studenter. Den absoluta siffran för överrepresentationen här är hela 72. Socialgrupp II är ungefär normalt representerad i de två årgångarna; något överrepresenterad bland 1930 års studenter och något underrepresenterad bland 1937 års studenter. Differenserna uppgå absolut sett till knappa 10 personer. Socialgrupp III slutligen är kraftigt

121 underrepresenterad både i 1930 och 1937 års studentårgångar, mest i den senare. De absoluta talen äro här 37 resp. 59. Bland kvinnorna ge indextalen uttryck för mindre olikheter än bland männen om man räknar i absoluta tal. Blott de två yrkesgrupperna akademiker och arbetare-hantverkare ha i tabellen betydande differenser. Akademikergruppen har bland 1937 års studenter en överrepresentation på 22 % eller 24 personer, medan arbetare-hantverkare har en motsvarande underrepresentation på 19 % eller 18 personer. Differenserna mellan yrkesgrupperna bland 1930 års studentskor äro helt obetydliga och uppgå icke i något fall till 10 personer i absoluta tal räknat. Enligt socialgruppsindelningen gäller samma förhållande. Bland 1930 års studentskor äro skillnaderna i indices obetydliga, medan bland 1937 års studentskor socialgrupp I är 19 % överrepresenterad, vilket motsvarar 31 personer, och socialgrupp III 21 % underrepresenterad eller 18 personer.

KAPITEL VI.

Studenterna

vid universitet

och fria

högskolor.

Inledning. Till universiteten och de fria högskolorna har även räknats Karolinska institutet. I vissa avseenden äro de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt Karolinska institutet mer besläktade med fackhögskolorna. Till de medicinska fakulteterna gälla vissa inträdesfordringar i likhet med vad fallet är beträffande fackhögskolorna, och även i fråga om studieordningen äro de medicinska fakulteterna i många avseenden mera lika fackhögskolorna än de fria fakulteterna vid universiteten och högskolorna, varför i senare kapitel i några sammanhang de medicinska fakulteterna sammanförts med fackhögskolorna. Följande förkortningar gälla genomgående: teol. = teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund jur. = juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund samt stats- och rättsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola med. = medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt Karolinska institutet hum. = filosofiska fakulteternas humanistiska sektioner i Uppsala och Lund samt humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola och humanistiska sektionen vid Göteborgs högskola, vilken senare inkluderar även de två naturvetenskapliga ämnena botanik och oceanografi nat. = filosofiska fakulteternas matematisk-naturvetenskapliga sektioner i Uppsala och Lund samt Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga fakultet fil. = hum. + nat. De statsvetenskapliga studerande (pol. stud.) i de två yngre studentårgångarna ha hänförts till juridiska fakulteten eller humanistiska, allteftersom jur. pol. mag. eller fil. pol. mag. avses. Någon exakt avgränsning av pol. stud. har icke kunnat företagas.

123 De studerande vid universiteten och de fria högskolorna. Som tidigare påpekats, har i undersökningen ej tagits hänsyn till flyttningar inom samma fakultet mellan olika universitet och fria högskolor. En studerande har ansetts ha haft sin huvudutbildning vid det universitet eller den högskola, där han tillbringat längsta delen av sin studietid. I vissa fall har det varit svårt att avgöra detta förhållande. Han kan samtidigt ha varit inskriven ( = upptagen i matrikel eller studiekort) vid två universitet eller högskolor. Därför har i en del fall som huvudutbildningsort angivits den, där examen avlagts. Med anledning härav kunna de i tabell 54 redovisade siffrorna över studenternas fördelning på olika universitet och fria högskolor samt dessas fakulteter blott tjäna som en ungefärlig mätare av fördelningen av studenterna på de fyra lärosätena och deras fakulteter. Siffrorna avse blott de studerande med huvudutbildning. Bland 1930 års studenter svara de två statsuniversiteten och Stockholms högskola inkl. Karolinska institutet för ungefär lika stor andel av de studerande, drygt 30 7c vardera. På Göteborgs högskola kommer blott ca 5 %. Bland 1937 och 1943 års studenter är siffran för Lunds universitet lägre än för Uppsala och Stockholm. Bland 1937 års studenter är siffran för Lund speciellt låg, medan däremot siffran för Stockholms högskola är hög. Göteborgs högskola har även för de två senare årgångarna låga värden, om än något högre än för årgång 1930. Siffran för 1943 års studenter torde dock vara speciellt hög för Göteborgs högskola på grund av att en del av de manliga studerande där säkerligen läser på teol. fil. examen och senare kommer att skaffa sig huvudutbildning vid något av statsuniversiteten inom teologiska fakulteten. Jämför man siffrorna för män och kvinnor, är fördelningen på de olika lärosätena i stort sett densamma, om man undantar Göteborgs högskola, för vilken kvinnorna ha högre procentsiffra än männen. Detta beror på att Göteborgs högskola blott har en fakultet, den humanistiska, inom vilken huvuddelen av kvinnorna bedriver sina universitetsstudier. Ser man på fakulteterna, har den teologiska fakulteten i Uppsala något fler studerande än fakulteten i Lund för de två senare årgångarna. Bland 1930 års studenter är däremot antalet teologie studerande i Lund större än i Uppsala. Juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund räkna ungefär lika många studenter i de tre årgångarna. Stockholm har betydligt fler än vardera Uppsala och Lund. Skillnaden mellan Stockholm å ena sidan och Uppsala och Lund å andra är störst i de två tidigare årgångarna, medan bland 1943 års studenter skillnaden mellan Stockholm och framför allt Uppsala är betydligt mindre. Med tanke på vårt sätt att redovisa studenterna efter utbildningsort skulle denna skillnad mellan 1943 års studenter å ena sidan och 1930 och 1937 års studenter å andra kunna tyda på att de som börjat

124 * os

•pj'cot^Tj'inm CO PP

oo CM m T T CM m CM

eo o

ot^otowm a co Oi -G PP x to V

iOpiconhh cocNcoprpfin 1-1

CO PH

pH in CO CO in CM PH

Pji P H

eo Tf CN p* m oo C^ CO I > eo r^ CM co pi

cc CM co

a co M • * « a i o r - pT-lr r -

co i-» co 01 —

o c o t a tTs- I m

CO o

cNppior-ppoo oo pf r^ co o 1 CM p CM

co co t > PH CM i ^ m t > os m

pH CD r- I > <J5 CM eo

CO C O M C CO

OCO

CN CN t ^ pH CM

CO PH

ppcoerjpfpfpp

co co o o c o CM ' t

CM m o

-i

CO "» B ?3 00 M

** B

ffl

C/3

O 05

>°

o O

O P H C O O P P CO P H T I

P*I

H CO CO OJCO

0 O

h»

Ol lO

CO CO M

M O

t > PH m CO

CM m

•*

r t

TfCMCO-pr

TfO

P !

« c

"^ O CN CN 00 o in CM © pH

co 00 m co

m O

( f i r<

CN PH T* t > CM

CMPHCMPHCOCM

55 CO

pHCOe35Pt0OI> CM Oi

CM PH CM CM i n CM

1-1

K ; CO (O

>•

COC003C003CO in

o»

P I pi

CO OI H PH

PHCMCNCOOOCO m co

l O O P O l W p}< CM PH os PH

PH eo

1—1

< fjf

CMPHTHCOCOPH

CO CO TJI r f

3 3 > 3

f r i H i n ^ c o in

o o o n o h CO H*1

a c o h t o m CM

eo CM r - oo co CO PH

O lO 00 00 CM t t > eo co eo oo pf CM

PHTHCMIOCMPH eo CM m eo oo - ^ CM

COiOCTiiOt^ co © m co p*1 CM

eo p*1

PH r>- 00 pj< © CO

•pJ'rfoOHcHincO CM

C M P H C 0 0 1 > P H

CTSOOCOPHCMCM

m co co co r^ CM

CN 0 co

CO PH

CO TH

cjicMrppHcoT•p^r^toT3<T}<e\ CM

CO I >

< O

< *

* CS

+-*

Tfl PH

©pHt^oocooo ^fw tom t r i CM

o c » cococo

•SS

etf

T3 U

0. •p-

(-> ^4 ic;

3 2.= rt >

B** 3

£9

« c

5 t o cc

PH CO CO CM r »

co co co cs co

-f

HTtiflir-H

es e

e r-

eo CM 0 PH co m p-

Pf PH

s E

3 00

• c -^

> g-c PJ

o23

•s it=

tfl Tj "C iO t i i. J P 3 ?

(fl "" E « >

£ 3

•r K

i-Bg-i * J3 C S 3 a *3

er til3 U C

4-1

O H->

x <=>

ea 0

6 "ir

o »-<

0 H

CO PH

^ O) 00 co N

O ea

v» o

< co pf oo m © co

•3 O

»»

-3 v o

au o CM

125 sina juridiska studier i Uppsala i inånga fall fortsätta och avsluta dem i Stockholm. Det gäller i så fall även i mindre utsträckning beträffande juristerna från Lund. Karolinska institutet har för alla tre årgångarna betydligt fler studerande än de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund, vilka två senare haft ungefär lika många studerande de tre åren. Beträffande filosoferna är siffran för Lund (humanisterna) bland 1937 års studenter påfallande låg. I gengäld är här siffran för Stockholms högskola anmärkningsvärt hög. Vid Göteborgs högskola har ungefär hälften så inånga studenter som vid de övriga humanistiska sektionerna bedrivit sina studier. Hemort vid studentexamen och val av utbildningsort. Det råder ett ganska starkt samband mellan studenternas hemort och deras val av studieort. I tabell 55 redovisas hemortsfördelningen för de studerande vid vart och ett av universiteten och de fria högskolorna med fördelning på fakultet bland de manliga studenterna. För de kvinnliga studenterna redovisas blott siffrorna för samtliga inskrivna. Dessutom angives fördelningen på landsbygd och städer. Länen äro sammanslagna till grupper alltefter deras läge i förhållande till studieorterna. Mälarlänen samt Stockholm redovisas dock var för sig. Lunds universitet, Stockholms och Göteborgs högskolor ha mycket begränsade rekryteringsområden. Studenterna vid Lunds universitet komina med få undantag från Skåne, Småland, Blekinge och västkusten. Av de studerande vid Stockholms högskola kommer drygt hälften från Stockholms stad och Stockholms län, medan övriga fördela sig relativt jämnt på övriga län, om man undantar Uppsala län och Södermanlands län, vilka äro svagt representerade vid Stockholms högskola. Studenterna från dessa två län gå till största delen till Uppsala. Göteborgs högskola har sitt huvudsakliga rekryteringsområde i de västsvenska länen. Uppsala universitet har ett betydligt vidare rekryteringsområde än de tre övriga. Visserligen svara de omgivande länen för en relativt stor andel av de studerande men dominera ej på samma sätt som motsvarande län vid de andra kårorterna. Förhållandet är i stort sett detsamma för båda könen. Några större olikheter mellan fakulteterna föreligga ej heller inom var och en av de fyra läroorterna. Däremot uppvisa fakulteterna vissa olikheter beträffande fördelningen av de studerande på landsbygd och städer. De två teologiska fakulteterna ha ett förhållandevis stort antal landsbygdsstudenter jämfört med övriga fakulteter. Av övriga fakulteter uppvisa fakulteterna vid Stockholms högskola helt naturligt en större procent studerande från städer än motsvarande fakulteter vid de två statsuniversiteten.

126 Tabell 5 5 .

Antalet läroverksstudenter ined kuvudutbildnim;

vid

Uppsala Universitet L ä n

1930 Stockholms stad Stockholms län Södermanlands » Uppsala » Östergötlands -f Gotlands län Jönköpings -f Kronobergs + Kalmar län . . . Blekinge + Kristianstads + Malmöhus län. . Hall. -f Göteborgs och Bohus län Älvsborgs -f Skaraborgs + Värmlands län. . Örebro + Västmanlands län Gävleborgs + Kopparbergs län Västernorrlands + Jämtlands -f Västerbot tens -f- Norrbottens län Summa därav städer utom Stockholm. » landsbygd 1937 Stockholms stad Stockholms län Södermanlands » Uppsala » Östergötlands -f Gotlands län Jönköpings -f Kronobergs + Kalmar län . . . Blekinge + Kristianstads + Malmöhus län. . Hall. -f Göteborgs och Bohus län Älvsborgs -f Skaraborgs + Värmlands län . . Örebro + Västmanlands län Gävleborgs -f Kopparbergs län Västernorrlands + Jämtlands + Västerbottens + Norrbottens län Summa därav städer utom Stockholm. » landsbygd 1943 Stockholms stad Stockholms län Södermanlands » Uppsala » Östergötlands + Gotlands län Jönköpings -4- Kronobergs + Kalmar l ä n . . . Blekinge + Kristianstads + Malmöhus län. . Hall. -+- Göteborgs och Bohus län Älvsborgs -f Skaraborgs + Värmlands län . . Örebro + Västmanlands län Gävleborgs + Kopparbergs län Västernorrlands -f- Jämtlands + Västerbottens -f Norrbottens län Summa därav städer utom Stockholm landsbygd

Kvinnor

M:in Teol.

Jur.

Med.

Fil.

Samtliga

7 3 3 6 2 2 1 4 1 3 5

3 3 4 9 1 4 1 9 18 5 4

5 3 1 9 3 6 9 7 6 1 4

3 2 4 9 8 7 1 2 2 6 11

18 11 12 33 14 19 12 22 27 15 24

14 51

4 53

9 64

25 19

48 16

41 12

43 18

157 65

9 5 2 13 3 4

3 3 4 14 4 2

10 8 6 14 8 4 2 6 12 6 13

25 18 13 42 16 11 2 19 25 24 28

5 3 6

7 5 4

7 61

!>!{

26 249

29 22

43 15

21 6

56 32

149 75

4 1 1 10 5 5 1 10 13 7 1

1 1 2 2 3 1 6 7 5 4

7 7 16 10 8 1 2 7 9 19

20 10 10 34 18 17 5 19 34 21 27

4 35

9 67

53 268

16 11

48 15

24 14

64 56

152 96

Anm.: Studerande med hemort i utlandet eller med obekant hemort äro ej medräknade.

127 universitet oeh fria högskolor efter fakultet oeh hemort. Lunds Universitet Kvinnor

Män Teol.

Jur.

Med.

1 Fil.

— 19 25 15 5

— — 6 71 30 41

Göteborgs högskola

Stockholms högskola

Samtliga

2 Kvinnor

Män

Kvinnor

Samt- Samtliga liga

Samtliga

Jur.

Karol. Med.

Fil.

Samtliga

54 14 2

26 3 3

32 8 1

112 25 6

38 9

—-

—

2 5 7 3 1 5 2 3

4 4 3 9 5 1 3

1 1 1 3 1 2 4 5

3 10 12 9 11 12 7 11

1 4 1 4 5 1 1 1

15 5

14 2

—.

1 14 42 5 3 2

'—

1 3 43 141 31 14 2 2

1 41

1 68

8 247

2 64

9 107

3 64

3 62

15 233

4 69

1 24

47 19

28 12

38 30

143 102

51 11

45 8

27 11

17 13

89 32

23 8

19 3

15 2

30 2 2

2 5 2 9 3 3 3

80 13 2 4 2 5 4 4 3 5 3

167 30 5 6 10 16 11 29 12 15 8

70 24 5 3 4 8 3 3 7 7 4

2 5 54 5

— — —

5 20 6 6

— 2

—

— —

—

•

4 4 44 5

—. 3

—

4 1 4 24 124 22 7 2 2

—

57 15 1 2 6 6 5 16 6 7 2

1 1 1 1 1 1 27 6 1

1 1 1 21 5

—

— —

1 36

1 66

— —

2 195

2 83

9 132

5 66

4 129

18 327

7 145

1 40

1 31

15 20

23 7

45 16

137 55

60 23

55 20

24 12

34 15

113 47

57 18

35 5

25 5

54 6 2

33 3

68 14 1

155 23

64 28 3

2 1 24 14

2 8 10 7 3 1 1

6 48 8 2

1 9 45 2 2 1

— 2 1 5 8 3 1

— 1 2 21 10 11

3 26 66 13 6 1

5 —

•

3 3

4 230

2 105

5 95

6 59

10 111

146 79

64 37

24 17

16 10

28 15

—

4 36 132 30 13 2 2

1 34

1 123

43 9

24 10

69 49

— — —

—

1 5 5 5 3 5 4

2 20 6 3 1 1

3 38 8 3

2 18 51 5 4 1

2 10 74 6 5

—

3 3 5

2 2 3 1 2 1

1 2 2 1 8 2 2

9 9 9 12 9 7

1 2 4 10 6

1 2 22 4

16 4

— 4

21 265

6 128

2 23

68 42

42 22

28 14

19 4

128 Ändrar man något på frågeställningen och undersöker var de studerande (som valt universitetsstudier) från skilda län bedriva sina studier, visa tabellens siffror, att Stockholms studenter till övervägande delen studera vid Stockholms högskola. Detsamma gäller fast i något mindre omfattning för de studerande från Stockholms län, där studenterna från Stockholms förortsområde givet gå till Stockholms högskola. Huvuddelen av de studerande från Södermanlands län går däremot till Uppsala universitet. Detsamma gäller givetvis de studerande från Uppsala län. Drygt hälften av de studerande från Östergötlands och Gotlands län går till Uppsala och större delen av den andra hälften till Stockholms högskola. Lunds universitet har relativt liten dragningskraft på dessa läns studenter. Däremot går ca hälften av de studerande från Småland till Lunds universitet, medan Uppsala universitet och Stockholms högskola mottager ungefär en fjärdedel vardera. Av de studerande från skånelänen och Blekinge går huvuddelen till Lunds universitet och praktiskt taget ingen till Uppsala, medan ett mindre antal sökt sig till Stockholms högskola. Av de studerande från västkustlänen och de övriga västsvenska länen gå ungefär lika inånga till vardera Uppsala och Lund. Göteborgs högskola svarar för en något mindre andel än vardera av de två statsuniversiteten och Stockholms högskola. Här föreligga vissa olikheter mellan de tre årgångarna. Bland 1930 års studenter är andelen för Göteborgs högskola betydligt mindre än bland 1943 års studenter. Detta torde till stor del bero på att, som tidigare påpekats, studenterna förts till det universitet eller högskola, där de vistats längsta tiden eller där de avlagt examen (se sid. 123). En del av dem bland 1943 års studenter, som förts till Göteborgs högskola kommer troligen att senare övergå till något av de tre andra lärosätena, i första hand till Lund. De studerande från Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och de norrländska länen gå främst till Uppsala och i mindre omfattning till Stockholm. Enstaka studenter söka sig till Lund. Val av fakultet och faderns yrke (män). Faderns yrke (socialklass) har som ovan visats ett visst inflytande på valet av högre utbildning. Detta gör sig också gällande beträffande val av fakultet vid universiteten och de fria högskolorna. I tabell 56 redovisas fördelningen av universitetsstudenterna efter faderns yrke och socialgrupp inom var och en av fakulteterna. Inom teologiska fakulteten äro yrkesgrupperna lantbrukare (A) och arbetare-hantverkare (H) förhållandevis starkt företrädda. Bland 1930 års studenter voro 22 7c lantbrukarstudenter och 26 % arbetar-hantverkarstudenter. För samtliga fakulteter sammanslagna voro motsvarande procentsiffror blott 9 resp. 15. Starkast underrepresenterade yrkesgrupp i förhål-

129 S

•a

0 0 o 0 r H i O C O t ~ t - 0 0 t - C N l ©

pH OS ©

c»co"©eNoo©"Tfpj"c"rHiN

2 Oi © OO"CN" CO TT r H

2 CM

O N N i O O l t B C O t - O l O O l

O0 1.1 CO O

pp t o »o PH PH a " p f co oo" co CN

r - ^ r H I>TCM" CO T f r H

2 "

n t - C O K ) ^ N C t ) i O N O O M

lO rH CO

2 CO PH" CM" CO

2 LO

3 A

CO pp

3 P*1

** tfl *rf _. 3 •a <u

PH TH

CO p f CM

O H ^ C O O H 0 1 0 ' * | C O

t o CM oo

co" Oi © " co Tf © " i n co PH" 1 © "

i n oo" m" ©

2 CO

P * CO PH

cs u 3

l > H a t . © B f l 0 t 8 O « ) W

coin"pfcopHpHinini>©©"

0 O 3 H 0 O ^ * C O ^ H

l o o

to iO

co co" to

' r4~

IN IN 00

30 t f t o T f o " c i i n CO n " N

lOl>"c»CM"cDCOCOCO©CMrH"

2 M

03 :C JS

3 O

rH PH

PH" i n " PH" PH" i n co CM rH

PTI

oo" i > co" ©

CO PH

IN ©

« * 00

rn'inrH-rHCN m CM

g a

CS C/3

3 CS

15 5 •3 • *C/3

» .3.

3 =5 3 © 3

S 3

f . CO

,—1

•d

lO N

l> IN

t - « 5 O C 0 ( M O H ) < 0 0 p H O c M CM

rH rH rH

r H pH

«*

2 Oi o " i >

CO P * r H

* * oo to r-"cM"oo"rH

CO t

00 tD CN

2 CM"

-TiCOOOntHOOPHCOOOnTlOOO

>n oo s> oo

X l ^ O O r J i O l M i n ^ C l O l C N rH rH rH rH rH

3 CO CO © N CO P f r H

00 CO CO

CM" CO CM" rH*

t-0!PHOJt»CS»H*p)iOSHlt«0 P f C O © C O © © C O l N r p C N r CO rH rH rH

r •

i n CO r H

cs pp pj

S 2

p | "3 a o 3 -S

t - f O t N p H O p H O M O r H C f t

to (N

l . O C N © C O P T ' N [ > C N 0 0 r H r CM r H r H pH

r •

M O W

r H rH . H CO ©

CM © " r f i n " PH" co rH CM

3 E w> CA

1 O co

TH" co rH

00 ©

I > [ > CM rP f CO r H

PPI

CM iO CO 0

00 00 © ~ T

2 PH

P f CO *

O P J C C t B C O M M X l ^ O O H

pp. ©

IN 00

! > PH" © " © " CO • * CM

<N lO

1 O0 <« <D 0 1 CO 1

CO m " r H P H pH CN

1 CO i n " P H " r n " i > 1 rH rH rH

r-T

00 CM

in i n © CM m r n

o i e i o o M o o i o n N O N i N

00 (M 00 ( N

rn" 00 r H rH rn

2 "

2 CO HtC

O O O l O O H C C C t l O t O i C i N

-p. rH CM CO

co © " ^

co r-* oo" TH

2 P f CO PH

tO © rH N

1-1

i n " i n co PH" i n rH rH rH

CM © " rp" rH

« C •"9

O OJ

<N pf

,_,

r H t ~ c 0 0 0 © r ~ > O © O 5 0 0 O . » 1 , C 0 © i O ' P i , © C O C M © © p - * N rH rH rH

W O N M H H O I O O I O C O C C

N i o m o ^ o i c j i m i n o c

a ja

a H

£1 u

*•

•. a 'a

socia grup (fader

« C < «<EC

i-l

0 0 © Tt< r - " P f CO r H

I » 0C

t St c H > y

-2

s g

S E

3 GO

H-<

3 xsi

> —

1—

HP p-i

130 lande till totalsiffrorna för universitet och fria högskolor är yrkesgruppen direktörer (D). Inom juridiska fakulteten dominerar yrkesgruppen akademiker ( C A ) och är inom denna fakultet överrepresenterad i jämförelse med yrkesgruppens relativa storlek i andra fakulteter. Omkring 30 % av de studerande i de två äldre årgångarna kommo från denna yrkesgrupp mot ca 25 % för samtliga fakulteter sammanslagna. I 1943 års årgång äro siffrorna för juridiska fakulteten hela 35 % mot 29 för samtliga fakulteter. Även yrkesgruppen direktörer och i mindre omfattning grupperna folkskollärare (B) och högre tjänstemän (F) äro överrepresenterade inom juridiska fakulteten jämfört med förhållandena inom samtliga fakulteter, medan yrkesgrupperna lantbrukare och arbetare-hantverkare äro starkast underrepresenterade. Inom medicinska fakulteten är bland 1930 års studenter gruppen direktörer överrepresenterad, medan bland 1937 och 1943 års studenter akademikergruppen är kraftigast överrepresenterad. Särskilt för årgång 1937 äro söner till läkare talrikt företrädda bland de medicine studerandena. Lantbrukargruppen är genomgående underrepresenterad, medan övriga yrkesgrupper ej uppvisa några klara tendenser. Inom filosofiska fakultetens båda sektioner äro yrkesgrupperna företrädda i ungefär samma omfattning som vid universiteten i dess helhet, och några tydliga genomgående olikheter framträda icke. Siffrorna över socialgruppsfördelningen visa, att socialgrupp I genomgående är svagast representerad inom teologiska fakulteten och därnäst inom filosofiska fakultetens två sektioner. Den är starkast företrädd inom juridiska fakulteten med undantag för årgång 1937, där medicinska fakulteten uppvisar den högsta procentsiffran för socialgrupp I, beroende på, som tidigare påpekats, det exceptionellt stora antalet läkarsöner inom medicinska fakulteten i denna årgång. I dessa två fakulteter svarar socialgrupp I för omkring 45—50 % av de studerande. I alla tre årgångarna svarar socialgrupp I för mellan 35 och 40 % av samtliga studerande vid universiteten och de fria högskolorna. Socialgrupp II är starkast företrädd i teologiska och filosofiska fakulteterna, där den svarar för mellan 40 och 50 % av de studerande. Inom vardera juridiska och medicinska fakulteterna svarar socialgrupp I för något mindre än 40 7c av de studerande. Inom alla fyra fakulteterna sammanslagna svarar socialgrupp II för drygt 40 7c av de studerande. Detta gäller alla tre årgångarna. Socialgrupp III slutligen är starkast representerad inom teologiska fakulteten. I årgång 1930 kommer hela 35 % av teologerna från socialgrupp III. I de två senare årgångarna har socialgruppens andel sjunkit avsevärt inom denna fakultet. Inom juridiska och medicinska fakulteterna är socialgrupp III svagast företrädd med en procentsiffra av i regel mindre än 15.

131 Inom samtliga fakulteter sammanslagna är socialgrupp III :s andel av de manliga studenterna omkring 20 %. Siffran har sjunkit något under perioden. * Tidpunkten för studiernas påbörjande vid universitetet och fria högskolor. Som tidigare visats, började ca 50 c'c av både 1930 och 1937 års studenter (män och kvinnor) sina studier vid universitet och fria högskolor redan samma å r som studentexamen avlades, medan 40 % av totalantalet började sina studier de närmaste två åren efter studentexamen. För 1943 års studenter blev på grund av beredskapstjänstgöringeu siffran för studentexamensåret betydligt lägre än för de två tidigare årgångarna. De två följande åren däremot påbörjade ca 60 % av hela antalet studerande sina studier, varför, om man tar hänsyn till det 10-tal procent, som kommer att påbörja sina studier de närmaste åren (efter 1946), andelen av samtliga studerande, som påbörjat sina studier senast två kalenderår efter studentexamen, även för 1943 års studenter blir ca 90 7c Fördelar man de studerande efter fakultet, visa siffrorna i nedanstående tablå, att procentsiffran för de studerande inom skilda fakulteter, som påbörja utbildningen omedelbart efter avlagd studentexamen, varierar rätt avsevärt. Siffrorna äro ett medeltal för 1930 och 1937 års manliga studenter. Teol. 50

Jur. 49

Med. 42

Hum. 47

Nat. 63

De studerande i matematisk-naturvetenskapliga sektionerna påbörja sina studier tidigare än vad studenterna i övriga fakulteter göra. 63 7c började redan samma år som studentexamen avlades. Medicinska fakulteten har den lägsta siffran (43 7c) men har i gengäld en mycket hög siffra för det följande året. Anledningen till den relativt låga siffran för studentexamensåret är säkerligen, att ett antal studenter avvisats från de medicinska nybörjarkurserna första året, varefter de fått plats följande år. Medelåldern för studerande vid skilda fakulteter. Vissa olikheter förefinnas i åldersavseende mellan studerande vid olika fakulteter, vilka dels bero på skillnader i åldern vid studentexamen, dels på olika tidsavstånd mellan studentexamen och inskrivningen vid fakulteten. Teologerna äro äldst bland de manliga studenterna i alla tre årgångarna. Bland de studerande inom de övriga fakulteterna äro humanisterna äldst och juristerna yngst. Skillnaderna i åldersavseende mellan jurister, medicinare och filosofer äro dock betydligt mindre än skillnaden mellan dessa tre å ena sidan och teologerna å den andra. Bland 1943 års studen-

132 ter äro olikheterna mellan fakulteterna något mindre än i de tvä äldre årgångarna. Olikheterna mellan fakulteterna för männen, vilka även Wicksell—Jerneman konstaterat i sin undersökning, måste ses i samband med olikheterna mellan fakulteterna i rekryteringshänseende. Som visats, äro studenterna från lantbrukar- samt arbetar- och hantverkarhemmen relativt sett talrikare inom teologiska fakulteten än inom övriga fakulteter, men som även visats, är också medelåldern högre bland studenterna från jordbrukar- och arbetar-hantverkarhem än bland studenterna från övriga yrkesgrupper. Totalantalet inskrivna vid universitet och fria högskolor. De i tabell 54 redovisade siffrorna över de studerande vid vart och ett av de olika universiteten och fria högskolorna och deras fakulteter avse blott personer med huvudutbildning. I tabell 57 lämnas en fullständig översikt för varje fakultet, oavsett lärosäte, över antalet studenter i varje årskull med huvud- eller kompletterande (förberedande) utbildning. För studenter med huvudutbildning inom de skilda fakulteterna anges även hur många som haft kompletterande (förberedande) utbildning vid annan fakultet eller inom annan utbildningslinje, vidare hur stort antal, som vid tillfället för uppgiftsinsamlandet (ht 1946), ej avlagt någon examen. De med enbart kompletterande eller förberedande utbildning inom resp. fakulteter ha fördelats efter huvudutbildning i tre grupper: huvudutbildning inom annan fakultet, vid fackhögskola eller vid övriga utbildningslinjer. Dessutom har totalsumman av de inskrivna vid de olika fakulteterna angivits i tabellen. 1 Av 1930 års studenter ha 130 personer varit inskrivna vid någon av de teologiska fakulteterna. 124 av dessa ha sin huvudutbildning inom fakulteten. Av de övriga 6 ha 5 sin huvudutbildning inom annan fakultet vid universiteten och de fria högskolorna, 3 vid humanistiska, 1 vid matematisk-naturvetenskapliga och 1 vid juridiska fakulteten. (Denna fördelning framgår ej av tabellens siffror.) Av de 124 med huvudutbildning ha 19 st. haft förberedande utbildning, samtliga vid annan fakultet vid universiteten och de fria högskolorna, alla utom en inom filosofiska fakulteten. 2 Av dessa 19 ha, som framgår av en följande tabell (sid. 148) 12 st. lägre filosofisk examen. 13 av de 124 med huvudutbildning inom teologiska fakulteten ha ej avlagt någon examen. Av de 130 inskrivna studenterna voro blott 3 kvinnor. I 1937 års studentårgång är siffran för teologiska fakulteten lägre. Blott 106 studenter ha varit inskrivna vid teologiska fakulteten, trots att av hela årgången 1 436 studenter varit inskrivna vid universiteten och de fria hög1 Det ringa antal, som vid sidan av sin huvudutbildning varit inskrivna i två fakulteter, har beträffande sin förberedande utbildning blott räknats en gång och därvid till den fakultet, som synts mest betydelsefull med hänsyn till studietid och -resultat. 2 Teol. fil. examen har ej medräknats som förberedande utbildning.

133 ee

cs CA

i1 cS

C/5

r~,

n e e h e ^ e u CM P I

«* (0 pas-

3 CN O CM

c o m t ^ PH m

co rf r»

c o t > pj" p f P T CO

m CO

CM CO CN

co m

PH PH

co m co Pt 00 r t

T* w PP pp

eo o ee

b«

•>* eo

O 00

CM CN OO

00 CO

O pp

o pp

|H»

• J eo o «e eo i > eo t * N

01 »5»

»Hl

eo os LO es i s

»* N •*

•s

CM O J

«e 00 CN Ht

t^ o t

t > Oi e o e o e o CO P H CM CO

co t^pt

00 o

CM P H O CM CO CM eo C M c o e o c n c o

00 O c^ Oi

eo co

00 PH

Pf 00 m

0 0 0 0 CO H t Pt TH CM

CO O H t CM oo c o r - m

r»

«o

• * PP m —

•* pp

1—1

E "5

co oo CM

CO PH

CM m

-. |

| 1

I CO 1

PT P H P H CM

CN C-»

| > r j " l>» CO CO CN

C^ CN 0 0 co o o

co co

CO O Cl < * t ^ co P H co

m co p i t

t ^ CM CO CN pH pH

CN l>

Oi m

CO l > CN TH T t

0 0 Oi CM CN

P H

-•

a a

CM p f 0 0 O pr CM P H

co i n PH

I >

o co

m ••* m

CO PH PH PH

CO P f PH

*""

o oo

00 CO

pp C N

a >

6 c

Oi m

co m

T H

Ti eo

00 Oi

m co PH

CO P H I > 0 0 Oi O pH T H t ^ r H pH H t

p f C l OS 0 0 CM PH PH

0 0

Oi CO

t>. o p t co CO P H CM

pt CM eo co eo eo

i> CO

in m Pot i> co CM i> t-» O

I > PH

m CN

CN PH

<N PH

m 00

T * CN PH

eo PH PH TT CM CN

CM CM O CM CM

CO CO

c^ CN -H

co cn co

o m m o eo

PH CN

PH CM

O CT> o CO CN Oi

o co

' co

O CM

1 PH

a-j

Tt Oi

PH CN

t a

1 11 1 M M *" TM

1 Pi"

CTJ PH

o m CN

i en 1 PH

co m

in o p-

eo i >

0 0

O •t

m o PH

O Ti

^ CO

CM CN

Oi CN

00 CM co

CO CM 0 0

Ht P H

—H

o m

co o

eo t^

eo eo

1 I > PH 1

o Ht

p t T H eo

CO CO CM

O OS Oi m PH pH

CM C M TH

in 00 CM

CM CO c PH CN

m o eo

00 I

o •n

1 I

C O CM P H O

PH PH

co t > P H co co eo P H P H T H

TPH

1 CO

*"*

m co

CN CO CN

1 PH

CM t> CM

00 CO pH

r^ o o i > C M pt PH CM

pt eo CM

o CO

c o Oi c o p t oi Oi P H | >

00 t^

co m T f CM m CM P f

co 00

CO CN

CM P H O CO P t CO (N PH

O CN

Oi PH P t PP pj< Tf

o PH

P H

-•

co Oi

O m pH

i> 00 CN

CO t~-

Oi co t> Oi eo CM

oo co m

t^ o

•*

Oi m

6 OJ

I t 1 Oi

i eo 1 CM

CM CM

1 1

O CO

•n

> 12

1 T*

r P

Oi Oi

CM Oi CM

)

g C

> cS :CS

> 3

E x-o g

X H->

CS •PH

32 32

C/3 T3

j_>

*< V 3 6 0

ég

ocs

2 *->

2 2 -, 2 . teg .5 xi

o C.

23 >t X ) CS S ^ V3 « X ea m

-a c

»CS PH

2 2 c> CL

3 C

| |

o PH

-. co £ O , p-, PH

> :0

3 CS

44! •*•

> 2

C c

H->

"~ 3

•3 Ä

g 22 2tg

^g "* 2 SÖ > ii

•8

.s ^

-3 •« 2 S 2 >

'CS

5 2 * * £ x-v

i r- i i

! eo

CS «p<

° 2 >

• 3

1 ii i

pH pH

H->

E 3 00

«.

3 CS

3 X)

5 X en *"'

1 H H r t

1 1

1 1m

I >

X CS Vp

*j ta > 60

1 3

> E l >

!C8

anna n hu

•rt

I CH

CN PH

udutbildr ing i v idstående fakultet.. rav med komple tterande utbildning annan fa iultet.. riga med komple tterande utbildning. talet stu ierande pletteran de utb ildning i vidståend

so c

tterande utbildning, dning i vidstående fak ling i annan fakultet vid fackhögsk. . duthildninff

annan fa kulte riga med kom pletteran de ut rav huvu dutbi

1 CO | rH

itterande utan exa ildning i

t^ PH

annan fakulte riga med kom talet studeran pletterande i

Idning i annan fak. vi d fackhögsk taidutbild nins

Idning i annan fak. vi d fackhögsk inidutbild nine

G B 3

134 skolorna mot 1 151 av årgång 1930. Blott en av de 106 har teologisk utbildning som förberedande. Han har huvudutbildningen inom humanistiska sektionen. 20 st. av 1937 års teologer ha kompletterande utbildning vid universitet och fria högskolor, samtliga inom humanistiska sektionen. Av dessa ha 8 filosofisk examen vid sidan av den teologiska. 30 st. av de 105 med huvudutbildning inom teologiska fakulteten hade ännu vid slutet av 1946 ej avlagt examen. I motsats till vad fallet är bland 1930 års studenter, torde dock fler av dem utan examen komma att fullfölja studierna. Blott 6 av de 105 studenterna voro kvinnor. Siffrorna för de studerande vid teologiska fakulteten bland 1943 års studenter äro ej definitiva, då ett förhållandevis stort antal av dem som avse en teologisk utbildning ännu läste på teol. fil. examen vid de humanistiska sektionerna. Dock tyder siffran 60 för de 1946 inskrivna på att tillströmningen till teologiska fakulteten absolut och framför allt relativt sett fortsatt att minska. Vid juridiska fakulteterna inskrevo sig sammanlagt 273 st. av 1930 års studenter. Av dessa hade 253, till största delen manliga studenter, sin huvudutbildning vid fakulteten. Av de 20, som blott ha förberedande utbildning vid juridiska fakulteten, hade 5 slutlig utbildning vid andra fakulteter, 2 vid medicinska, 2 vid humanistiska och 1 vid teologiska, medan 5 skrivit in sig vid fackhögskolorna, varav 3 vid handelshögskolorna. 10 st. ha gått till kortare utbildning, varav 4 till handelsgymnasier, 4 till officersyrket och 2 till de statliga affärsdrivande verken. Av de 253 med huvudutbildning hade 13 tidigare varit inskrivna vid annan fakultet, 9 vid humanistiska sektionen, 2 vid matematisk-naturvetenskapliga sektionen och 1 vid teologiska fakulteten. 23 st. hade annan utbildning; hälften officersutbildning och återstoden högre eller lägre merkantil utbildning. Ett förhållandevis stort antal, 57 av 253, saknar examen av dem med huvudutbildning vid juridiska fakulteten i denna årgång. Bland 1937 års studenter ha 350 st. varit inskrivna någon gång i juridiska fakulteten. Av dessa voro hela 45 st. kvinnor. I förhållande till totalantalet studenter, som varit inskrivna vid universiteten och de fria högskolorna, är antalet studerande lika stort bland 1937 som bland 1930 års studenter, 2 4 % . De manliga studerandena äro dock förhållandevis färre 1937 än 1930. Av de 350 inskrivna ha 47 blott bedrivit förberedande eller kompletterande juridiska studier. Av dessa ha 18 sin huvudutbildning vid någon annan fakultet. Huvuddelen, 15 st., kommer på humanistiska sektionen, 7 st. ha övergått till andra fackhögskolor, varav 4 till handelshögskolorna, medan 22 genomgått kortare utbildningar. Av dessa komma 15 på officersbanorna, 3 på handelsgymnasierna, 3 på statliga verk och 1 på folkskoleseminarium. Av de 303 studerande med juridisk huvudutbildning hade 59 st. annan utbildning vid sidan av den juridiska. De 30, som hade annan universitetsutbildning, kommo i nästan samtliga fall från

135 humanistiska sektionen. De 29 personerna med annan kompletterande utbildning fördelade sig i likhet med vad fallet var för 30-orna lika på merkantil utbildning och reservofficersutbildning. Av 1937 års jurister med huvudutbildning ha 32 % (97 av 303) ej avlagt examen. Bland 1930 års studenter är motsvarande procentsiffra 22. För 37-orna torde siffran komma att sjunka något. Bland 1943 års studenter ha 285 st. varit inskrivna vid juridisk fakultet. Dessa utgöra 20 7c av alla inskrivningar vid universiteten och de fria högskolorna i årgången, eller något lägre procent än i de två tidigare årgångarna, vilket ej behöver tyda på någon nedgång för fakulteten jämfört med tidigare, då förberedande utbildning är vanlig för jurister. 43-or med huvudutbildning inom juridiska fakulteten och med annan förberedande utbildning äro också förhållandevis få. Kvinnornas andel av de studerande inom juridiska fakulteten har ytterligare ökat. I årgång 1930 utgjorde de 4 % av de någon gång inskrivna, i årgång 1937 13 7 och i årgång 1943 19 7c 235 st. av 1930 års studenter ha någon gång varit inskrivna i medicinsk fakultet. Huvuddelen utgjordes av män. Förhållandevis många, 60 st., togo dock de medicinska studierna som förberedande. Av dessa hade huvuddelen, 53 st., sin huvudutbildning inom utbildningslinjen »övriga fackhögskolor», främst då Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet. 13 tandläkare av denna årgång ha avlagt med. kand. Ett obetydligt antal av dem med medicinsk huvudutbildning hade annan utbildning vid sidan av. De 6 med förberedande utbildning vid annan fakultet fördelade sig med 2 på vardera juridiska och humanistiska och 1 på vardera matematisk-naturvetenskapliga och teologiska fakulteterna. Blott 11 av de 175 med medicinsk huvudutbildning ha ej avlagt någon examen. Dock ha av de examinerade 15 st. blott med. kand. De flesta av dem torde få jämställas med de 11 utan examen i denna årgång. Bland 1937 års studenter är antalet inskrivna i medicinska fakulteten 170 st. eller betydligt färre än bland 1930 års studenter. Nedgången i antalet inskrivna hänför sig dock huvudsakligen till dem med förberedande eller kompletterande studier inom fakulteten. Kvinnorna med medicinisk huvudutbildning äro ganska få även bland 1937 års studenter, om än något fler än bland 37-orna. De 22 personer med förberedande medicinska studier ha även i denna årgång huvudutbildningen förlagd huvudsakligen till Tandläkarinstitutet, dock i intet fall med medicinsk examen, och bland kvinnorna i viss utsträckning även till Farmaceutiska institutet. De 10 med annan utbildning vid sidan av den medicinska ha kommit från skilda läroanstalter. Blott 6 st. av de 148 personerna med medicinsk huvudutbildning i denna årgång saknade vid slutet av år 1946 någon examen. Helt naturligt var bland dem med examen antalet färdiga läkare (M. L.) förhållandevis litet, 60 %.

136 Av 1943 års studenter hade 173 st. skrivit in sig vid medicinsk fakultet, varav 12 hunnit lämna den. Av de återstående 161 hade förhållandevis inånga, 19 st., studerat på andra håll; 14 st. inom filosofisk fakultet. Kvinnornas antal är större bland 1943 års medicinare än i tidigare årskullar. Det avgjort största antalet inskrivningar har i alla tre årgångarna humanistiska sektionen haft. 407 eller 35 7c av samtliga inskrivna vid universiteten och de fria högskolorna i årgång 1930 valde de humanistiska sektionerna. Fördelade på kön bli motsvarande procenttal 25 för de manliga och hela 75 för de kvinnliga studenterna. Förberedande utbildning vid humanistisk sektion och huvudutbildning vid annan fakultet är betydligt vanligare bland männen än bland kvinnorna. 28 män och blott 2 kvinnor hade förberedande humanistisk utbildning. Av männen hade 16 sin huvudutbildning inom teologiska, 9 inom juridiska, 2 inom medicinska och 1 inom matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. De 34 med huvudutbildning vid de kortare utbildningslinjerna fördela sig på folkskoleseminarier (14), handelsgymnasier (11) och statliga verk (9). 32 st. av de 39, som vid sidan av sin humanistiska huvudutbildning ha annan utbildning, ha denna inom gruppen övrig utbildning. Här dominera folkskoleseminarierna (19) och merkantil, högre och lägre, utbildning (10). 88 st. eller 27 % av dem med huvudutbildning ha ingen examen. Såväl absolut som relativt är antalet störst bland de kvinnliga studenterna. Bland 1937 års studenter ha 660 st. eller 46 % av samtliga inskrivna vid universitet och fria högskolor varit inskrivna vid de humanistiska sektionerna, d. v. s. 10 7c fler än bland 1930 års studenter. Kraftigast har ökningen varit bland de kvinnliga studenterna. Av de 660 st. hade 122 st. blott förberedande eller kompletterande utbildning. I relation till samtliga äro de med förberedande eller kompletterande utbildning lika många bland 1937 som bland 1930 års studenter eller omkring 1 8 % . Även bland 1937 års humanister med huvudutbildning hade relativt få annan utbildning vid sidan av. De 18, som hade kompletterande utbildning vid annan fakultet, hade denna inom juridisk fakultet. I en del fall är det fråga om statsvetenskapligt studerande, vilka avlagt fil. kand. eller fil. pol. mag. som huvudexamen men från början skrivit in sig i juridisk fakultet. Av dem med annan förberedande utbildning kommer huvuddelen på de två merkantila utbildningslinjerna (12 st.) och på folkskoleseminarierna (5 st.) samt (bland männen) officersbanorna (5 st.). 252 av de 538 med humanistisk huvudutbildning hade ännu i slutet av 1946 ej avlagt någon examen. Antalet utan examen torde dock komma att sjunka rätt avsevärt. Bland 1943 års studenter hade vid undersökningstillfället 616 st. hunnit skriva in sig i humanistisk sektion. I förhållande till samtliga vid universitet och högskolor inskrivna är detta en något lägre siffra än bland

137 1937 års studenter. Av de 616 äro dock 539 redovisade under rubriken huvudutbildning. Detta är lika många som bland 1937 års studenter. Som tidigare påpekats, ingå här dock en del teol. fil. studerande, som senare komma att övergå till teologisk fakultet. Vad slutligen matematisk-naturvetenskapliga sektionerna beträffar, hade de bland 1930 års studenter det lägsta antalet inskrivna, 106 st. Av dessa bedrevo 41 st. förberedande studier, varför blott 65 studenter, därav 13 kvinnliga, ha matematisk-naturvetenskaplig huvudutbildning. Av de 41 med förberedande utbildning hade största delen sin huvudutbildning vid fackhögskolorna, i första hand vid de två tekniska högskolorna, 21 st., och 6 inom gruppen övriga fackhögskolor. 23 av de 65 med huvudutbildning ha ej avlagt examen, varför blott 42 st. av 1930 års studenter avlagt filosofisk examen inom matematisk-naturvetenskaplig sektion som huvudexamen. Motsvarande siffra inom de humanistiska sektionerna var 243 i samma årgång. Bland 1937 års studenter har antalet inskrivna i matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ökat något; absolut sett till 150 st. Antalet personer med huvudutbildning har ökat något mer. Av de studerande med enbart förberedande utbildning hade även i denna årgång de flesta sin huvudutbildning vid fackhögskolorna: 24 st. vid de tekniska högskolorna, 3 inom gruppen »övriga fackhögskolor» och 1 vid handelshögskolorna. De 9 männen med annan huvudutbildning fördelade sig lika på folkskoleseminarier, statliga verk och officersbanorna. 15 st. av de 108 med huvudutbildning hade förberedande utbildning, 6 vid andra fakulteter, 4 inom humanistiska och 2 inom juridiska, och 9 vid andra utbildningslinjer. 43 st. av de 108 med huvudutbildning ha ej avlagt examen. Vad 1943 års studenter beträffar hade 312 st. hunnit skriva in sig vid de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna, således en kraftig ökning jämfört med årgång 1937. Hela 119 av dessa hade dock redan 1946 hunnit sluta. Huvuddelen av dessa har gått till fackhögskolorna: 58 till de tekniska högskolorna, 29 till övriga fackhögskolor. De flesta av kvinnorna komma på övriga fackhögskolor. Hela 19 st. hade övergått till annan fakultet vid universiteten och de fria högskolorna, 10 till medicinsk fakultet, 8 till humanistisk sektion och 1 till juridisk fakultet. 12 hade gått till övriga utbildninsgbanor, de flesta till folkskoleseminarier (7 st.) och handelsgymnasier (3 st.). Av de 193, som 1946 stodo kvar inom de matematisknaturvetenskapliga sektionerna, torde även en del komina att övergå till fackhögskolorna. Jämför man Wicksell—Jernemans siffror över medelantalet nyinskrivna åren 1930—1935 inom olika fakulteter med våra siffror över antalet någon gång inskrivna (huvudutbildning och förberedande utbildning) bland 1930 års studenter, får man det resultat, som återges i nedanstående tablå. För de medicinska fakulteterna ha angivits två siffror från Wicksell—Jernemans

138 utredning, en maximisiffra och en minimisiffra. För humanistiska sektionerna har endast angivits Wicksell—Jernemans siffra över de nyinskrivna, som uppgivit humanistiska studier som huvudutbildning (F ). Däremot äro de som påbörjat humanistisk utbildning som förberedelse till teologiska studier (F t ) ej medtagna, emedan dessa senare övergå till teologiska fakulteterna och därför vid dessa jämförelser ej böra vara med. Medelantalet nyinskrivna 1930—33 enligt Wicksell— Jerneman Teologiska fakulteterna Juridiska fakulteterna

Kil 311 /Imn\max.

Medicinska fakulteterna Humanistiska sektionerna . . . . Matematisk-naturvetenskapliga sektionerna

J*J 31a 543

16!» fmin. 1 266 Summa { . ODO (max. 1 338 c

1930 års studenter, någon gång inskrivna läroverksstudenter

privatister

130 273 235

5 2 1

—

1 151

—

Diffei •ens

26 h 36 min. - 7 max. - - 79 - 122 - 60 min. - - 90 max. - 162

För teologiska och juridiska fakulteterna äro differenserna mellan Wicksell—Jernemans siffror och våra ungefär lika stora. Procentuellt sett är dock differensen för teologiska fakulteterna större än för de juridiska. Wicksell—Jernemans minimisiffra för medicinska fakulteterna stämmer väl med vår siffra för 1930 års studenter, medan maximisiffran är 34 7c högre än vår siffra. Siffran för humanistiska sektionerna är 33 7c högre hos Wicksell—Jerneman än bland 1930 års studenter. För matematisknaturvetenskapliga sektionerna är siffran hos Wicksell-Jerneman 59 % högre än för 1930 års studenter. 1 De differenser, som föreligga mellan Wicksell—Jernemans siffror och våra, hänföra sig således till största delen till filosofiska fakulteternas två sektioner. Anledningen till differenserna är, såsom tidigare påpekats, förutom att de två materialen äro olika, huvudsakligen att Wicksell—Jerneman ej gjort tillräckligt stora reduktioner för dubbelinskrivningar vid skilda universitet och högskolor. Därtill kommer dock, att Wicksell—Jernemans siffror inkluderar dels en del utlänningar, dels en del icke studenter, vilka ej ingå i siffrorna för 1930 års studenter. Dessutom har man den möjligheten, att våra siffror kunna vara något för låga. En person t. ex., som skrivit in sig under en termin vid humanistiska sektionen och nästa termin övergått till annan fakultet, annan utbildning eller direkt ut i förvärvslivet, kan ha blivit förbigången i våra uppgifter beträffande sin kortare vistelse vid humanistiska sektionen; några kontroller ha ej kunnat göras på denna punkt varken på basis av kamratuppgifter 1 I ett föregående avsnitt (sid. 76) har en jämförelse gjorts mellan Wicksell—Jernemans siffror för samtliga universitet och fria högskolor och våra motsvarande siffror för 1930 års studenter. A t t de där redovisade totalsiffrorna hos Wicksell—Jerneman ej stämma med summan av siffrorna för de enskilda fakulteterna i tablån beror på olika beräkningsmetoder.

139 eller senare införskaffade yrkesuppgifter. Dock torde huvudanledningen till differenserna mellan Wicksell—Jernemans siffror och våra vara att hänföra till för små reduktioner från Wicksell—Jernemans sida beträffande de nyinskrivnas antal. I Stat. Off. Utr. 1943: 17 sid. 19 lämnas vissa uppgifter rörande de första gången inskrivna vid filosofiska och juridiska fakulteterna under perioden 1921—1940, ställda i relation till antalet studentexamina under samma period. De nyinskrivnas andel av samtliga studentexamina var enligt dessa uppgifter följande. 1921/22—1925/26 1926/27—1930/31 1931/32—1935/36 1935/36—1940/41

53,7 % 47,7 % 50,3 % 39,1 %

Siffrorna för de nyinskrivna äro bruttosiffror. Den starka nedgången i siffrorna för den senaste perioden beror säkerligen till stor del på omläggningen av universitetsstatistiken. Siffran för perioden 1935/36—1940/41 är nämligen baserad på studiekortens uppgifter, medan de tidigare periodernas siffror basera sig på uppgifter från universiteten och högskolorna, vilka senare innehålla ett stort antal dubbelräkningar, framför allt beträffande flyttningar mellan universiteten och de fria högskolorna inom samma fakultet. De två senare periodernas procentsiffror kunna jämföras med våra siffror över antalet någon gång inskrivna vid teologiska, 1 juridiska och filosofiska fakulteterna, ställda i relation till antalet studentexamina i årgångarna 1930 och 1937. För dessa två årgångar fås siffrorna 42,0 resp. 38,9 7cSkillnaden mellan siffran för 1930 års studenter och utredningens siffra för de nyinskrivna 1931/32—1935/36 torde helt bero på de ovannämnda dubbelräkningarna i utredningens siffror. Siffran för 1937 års studenter stämmer nästan exakt med siffran för medelantalet nyinskrivna 1935/36— 1940/41, vilket kan tagas som belägg för att våra primäruppgifter omfatta praktiskt taget samtliga inskrivningar bland studenterna. Den viktiga frågan om studieavbrott tarvar utöver vad som ovan sagts ytterligare någon kommentar. Bland 1930 års studenter torde så gott som samtliga av dem, som redovisats under rubriken huvudutbildning utan examen, få anses ha misslyckats med sina studier. Vidare måste en stor del av medicinarna med blott med. kand. anses ha misslyckats i sina medicinska studier. Bland 1937 års studenter däremot måste man räkna med att 10—20 7c av dem utan examen komina att fullfölja studierna till examen. Å andra sidan måste man räkna med att av dem med med. kand.examen en ungefär lika stor procent som bland 1930 års studenter ej kommer att avlägga med. lic. 1

Att inskrivna i teologiska fakulteten måste medtagas i våra siffror beror på att teologerna alltid först inskriva sig i filosofiska fakulteten. 2 Medtagas privatisterna, fås nästan exakt samma procentsiffror.

140 Beträffande dem med förberedande studier ställer sig frågan ännu svårare. Det är osäkert, huruvida en övergång till annan utbildning, t. ex. från den filosofiska fakulteten till fackhögskolorna, skall räknas som ett misslyckat val av första utbildning. I många fall torde det vara så, att de studerande haft för avsikt att studera vid någon fackhögskola, men att de i avvaktan på inträde ha bedrivit kortare studier vid universiteten och de fria högskolorna. Vi anse oss icke böra medräkna dessa personer vid bestämningen av avbrottsfrekvensen och examensprocenten. Något annorlunda ligger det till för en »förberedande utbildning» vid universiteten och de fria högskolorna, följd av en »övrig utbildning» såsom huvudutbildning. Härvid kan givetvis samma inverkan ha förelegat, nämligen att universitetsstudierna fyllt ut tidsperioden, innan inträde vunnits vid en av de övriga utbildningslinjerna. Troligt är dock, att i de flesta fall avbrottet i universitetsstudierna orsakats av bristande studieintresse eller bristande ekonomi. Denna kategori bör därför medtagas vid ett studium av avbrottsfrekvensen. Växlingarna mellan olika fakulteter kan på samma sätt betraktas antingen som en verklig förberedelse eller ett misslyckat val av första utbildning. Det synes emellertid icke rimligt att medräkna dessa vid studiet av avbrottsfrekvensen. Vid bedömningen av avbrottsfrekvensen bör därför helt bortses från dem, som växlat fakultet eller övergått till fackhögskola, medan övergång till annan utbildning räknas såsom avbrott. Om man för medicinska fakulteten till gruppen utan examen dessutom lägger till dem med med. kand. bland 1930 års studenter samt för 1937 års studenter räknar med att 15 % av antalet utan examen 1946 tager examen, dock ej inom medicinska fakulteten, fås följande värden (%) på avbrottsfrekvensen för samtliga studenter (män och kvinnor). 1930 1937

Teol. 11 24

Jur. 26 33

Med. 17 4

Hum. 33 45

Nat. 43 40

Samtliga 26 35

Det bör ännu en gång framhållas, att siffrorna ej ta hänsyn till den avbrottsfrekvens, som består i avbrytandet av studierna inom någon fakultet för studier i annan fakultet eller vid annan akademisk läroanstalt. Vidare att det antagits, att 15 % av de studenter av 1937 års årgång, som till 1946 ej avlagt examen, komma att fullfölja studierna. Avbrottsfrekvensen har ökat med hela 9 % mellan de två årgångarna Störst har ökningen varit inom humanistiska sektionerna och teologiska fakulteterna. 1 För humanistiska sektionernas del kan dock tänkas, att det beräknade antalet examinerade bland dem utan examen är i underkant. 1 Avbrottsfrekvensen räknas i teologiska fakulteterna blott på basis av dem som avlagt teol.-fil. eller efter en fil. kand. blivit teologer. De som påbörjat förberedande teologiska studier inom humanistisk sektion men misslyckats och avbrutit studierna ingå således ej i siffran för teologiska fakulteterna utan medräknas i humanistiska sektionerna. Detta medför, a t t våra siffror för avbrottsfrekvensen inom teologiska fakulteterna äro något för låga och inom humanistiska sektionerna något för höga.

141 För medicinska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna föreligger en nedgång i avbrottsfrekvensen. Någon större skillnad mellan män och kvinnor förmärkes ej i humanistiska sektionerna. För Lunds universitet har gjorts en beräkning av avbrottsfrekvensen för de inskrivna under de två femårsperioderna 1930—34 och 1935—39. 1 Antalet personer, inskrivna åren 1930—39, som ännu år 1945 ej hade någon examen vid Lunds universitet, har ställts i relation till antalet nyinskrivna under perioden 1930—39. Siffrorna för männen voro 34 resp. 40 % och för kvinnorna 37 resp. 49 %. Att siffrorna för Lund ligga ca 10 % högre än våra siffror beror på att vi ej räknat övergången till annan fakultet eller fackhögskola som avbrott. Gör man det, fås för vårt material (männen) en procentsiffra på 35 för 1930 års studenter och drygt 40 % för 1937 års studenter eller i nära överensstämmelse med siffrorna för Lunds universitet. I Stat. Off. Utr. 1943: 17 sid. 38 anges, att examensprocenten bland de män, som inskrevo sig för första gången i filosofiska fakulteten vid de två statsuniversiteten samt Stockholms högskola år 1933 vid utgången av år 1941 blott avlagt examen i 37 %, d. v. s. en avbrottsfrekvens på 63 %. Sätter man antalet utan examen och samtliga med förberedande utbildning inom filosofiska fakulteterna i relation till samtliga någon gång inskrivna, fås för 1930 års studenter siffran 48 7c och för 1937 års studenter 58 %. Dessa värden äro i överkant, då en del av dem med förberedande utbildning inom filosofiska fakulteten avlagt filosofisk examen. Trots detta äro siffrorna lägre än de i Stat. Off. Utr. 1943: 17 redovisade, vilket torde bero på att i denna utredning man helt har bortsett från det icke obetydliga antal personer, som avlagt filosofisk examen i kombination med examen i annan fakultet och räknat examensprocenten såsom antalet personer med enbart filosofisk examen i relation till totalantalet inskrivna i filosofiska fakulteten, visserligen med frånräknande av teol.-fil. studerande.

Medelbetyg och utbildning vid universitet och fria högskolor. Av tabell 57 framgår för varje fakultet a) antalet personer, som avlagt (huvud)examen vid fakulteten, b) antalet som haft sin huvudutbildning vid fakulteten men som ej avlagt examen, c) antalet personer med förberedande eller kompletterande utbildning vid fakulteten och huvudutbildning vid annan fakultet eller fackhögskola samt d) antalet med förberedande utbildning vid fakulteten men huvudutbildning vid någon av de icke akademiska utbildningslinjerna. Av dessa 4 grupper kunna grupperna b) och d) i regel anses ha misslyckats med sina universitetsstudier. För 1937 års studenter får dock reservation göras för en mindre del av grupp b. Som visas 1 Se C.-E. Quensel: Om universitetsstatistikens uppgifter, sid. 12 i Lunds universitets årsskrift nr 5. Lund 1947.

142 3

,85 b +

Procen

tuella antalet som »misslyckats

o> © t> CO CN P H

cs es c : T f CO

M rt

O O

.i te 3

"ö S S o " S

g ?

•c -o -a

••o ~*

2* > •3CJ O

s =

•X

•

§S{

~ 3 •a

-—.

—

~f.

p j

_ CO

' < !

•Ill

;,-_

1 ^ CO CO

™*

er ei

CO*

—*

a o Bi •a a

- 2 3 -

•~

]

1 ! i

-a

\kad. ivudu iidnin

a a •o

o ESÄ •a

rbcr ling nslå kult

te a

o 3 3 ^ ! s

3 S*8

CO P H vTJ

a o

-H

co"

^^ CO Ci

»0

oo es

3 C3

i. c- = aa> — med ning ståe

w n o pp c o e s

o 2a

i»

uo o

c s t o CO CO I > P P

1.0 C9

Ci C0

P t CO CS H-. m cs

N IM

co*

00 CO*

2 a PH a -9 -o 5 2 a ° te •= Jf a a ^ e - r O PH

—.

o o t-p i o CM p r cs

o e

-ti

LO O SO

P ^ H C n o i r t

CO CM

l O X lO UO CO CS

eo NT

H# CO

CO'

r. ej

•* 25

Ö 1 - -3 a u

_. %?

. v ;

tuella an tale som »misslyckat b+d

•*

> s O CO C5

25 e a ©

l O

H t

CO P H

10 ?I

| cs co

•* 1 1

•J1

co i o cs

CO*

CO LO

00 «0'

00 CO

CS*

x r» ' cs PH

10 »f

CC'

bilddanltet

= c -2

B •a «•

es"

>-0

'O K

cd huv ng inoi Lående

1 PH

"• l l ~

| 1

Oi CN

cs*

es o

l O P H CN pp m p-

o pp

-t x r> O O d

09 pp

co*

r » r» CO i O c s IO

CO*

Summ person med någoi utbild ning

riktning

w o >s se *Oi ja

00 t >

fcB

övrig huvudu bildnin

S.S

+ X 4-

Akad. uvudut

i förberedand bildning inom ledanstående fakultet

•o

lO I O

M C m p-

IH.

CM pp

o OI

c-p p f p- f X CT

« to B >>

se h>

g •O v5 T"33

* a. 3

-C

•* as £i

i m

eo o

—

co*

c o i.o r O 1 > CN

3 t/D

p-,

T3 % CJ Ä

Oi o>

Ci CO

cs*co ! |

1 O

re -

CO*

£ cu>, g jfl 3

\ |

<M C-J

co*

—o

o 01

1 !

•* **

B >> B -2

PH ej

o o

»1 SM

co"

a»

143 CO 'O f - Tf

Ci O

GB *r

— 01

x -o ir 1 ^ X PP

«?

oi o CD CO PT T-

eo NT

i o e s co

so 01

^ X

0) X

CO n x p CS CS p -

O 00 c o ko p -

CM •PX X*

Oi CM

oc 'C x"

-J"

H*l

oi oi t p t ^ -

eo SM

o PH PH es PH

e-i

CJ 00 es*

co*

•3 B 3

x" • 3 CJ

E c^ e s o o pp rn o

|H. SM

H* oo

CO O pp e s

00 pp

.-t

o> i n » o P C 5 t >

os 10

--OJ

t p .

tH OJ

rp o

x x

pCD

es eo eo

*.o -r

o -TH x HT • * X

« PP TH

CO*

Ol os

c i r^ x to UO Oi

H *

01 eo

—<

O t/i CJ PH

OJ pp ct> p * i o e s p-

eo eo

r » oi »O X

o •*

k* so

PH l O PX X X

OJ 3

t/5 t-

oi SM

Ol CO

>o p- X

H *

pr m

«0 X

«3 O X

i ^ es oc TH

h» eo

oo Ol

r - es es "

pp X

co o

•3 3 C3

es"

3 OJ

rt .-H

p-> X CD l-O CS

5>1 v

— O

]

!>•

ev cs

PH PH

iS H?

IC C e s p-

Ol*

B OJ • c

X T cc1? i Q T

Pt4 O

10 X

r- x Ol lO

x X

JPj

p p

co*

.5 :C3

(3 l.O X X X

X l-

eo ei

O CO

>--3

es - t -r x

— -p

c ir

i-p

1 c; a

es 3

> > CJ P3

-3

c/a

C/3

C5 OS

flj -Q

s "3

es eo

to p*)

• 3

fr.

B 1e©o1H*c 1 3

>> CJ

_CJ CJ

-X)

3 OJ CJ

• CJ o

es <PH CC -Ii •n C _CJ

P3 O 3 p - 1

3 O

"cS

B 3

tt B

x"pt

144 i detta och senare kapitel, har gruppen c) till största delen avlagt annan akademisk examen. En viktig fråga är vilka orsakerna varit att grupperna b) och d) ej fullföljt sina studier. Man kan gissa på bristande fallenhet och intresse för akademiska studier och/eller otillräcklig ekonomi. För att belysa den första av dessa faktorer har i tabell 58 angivits betygsfördelningen och det genomsnittliga medelbetyget för de 4 grupperna inom var och en av de 5 fakulteterna (sektionerna). För kvinnorna ha blott angivits siffrorna för humanistiska sektionerna. Några siffror ha ej anförts för 1943 års studenter, då i denna årgång de 4 grupperna studenter ännu ej hunnit utkristalliseras. I de teologiska fakulteterna äro grupperna c) och d) knappast företrädda, huvudsakligen beroende på, som tidigare framhållits (not 1 sid. 139), att teologerna påbörja sina studier i humanistisk sektion, och att de som slå om i regel ej fullföljt teol.-fil. och ej hunnit inskriva sig i teologisk fakultet. De som fullföljt studierna i teologisk fakultet till examen, ha klart bättre studentbetyg än de som ej avlagt examen. 9 av de 13, som ej fullföljt bland 1930 års studenter, hade medelbetyg under Ba. Av 1937 års studenter torde, som i tidigare sammanhang påpekats, ytterligare några personer komma att avlägga examen. Man torde ej taga fel, om man utgår från att huvuddelen av dessa återfinnes bland dem med Ba eller AB i medelbetyg. I de juridiska fakulteterna äro alla fyra grupperna representerade, om än de med förberedande utbildning äro relativt fåtaliga. De 10 bland 1930 års studenter med förberedande utbildning inom fakulteten och huvudutbildning vid annan fakultet eller fackhögskola ha de bästa genomsnittliga medelbetygen, medan de 10, som gått till kortare utbildning, ha sämre medelbetyg men dock bättre än de som aldrig avlagt examen (c). Bland 1937 års studenter är betygsstandarden för de två grupperna med förberedande utbildning densamma. De ha lägre medelbetyg än de med huvudutbildning och klarad examen men högre betyg än de utan examen. Fördelningen på de tre medelbetygsklasserna visar, att i den lägsta, under Ba, 35 resp. 42 % misslyckats i sina juridiska studier, medan i den högsta medelbetygsklassen, över AB, blott några få procent misslyckats. För de medicinska fakulteterna ha de bland 1930 års studenter med blott med. kand angivits inom parentes i kolumnen för examen. De ha lika låga medelbetyg som de 10 personerna utan någon examen. De som gått till huvudutbildning vid andra högskolor, i första hand vid Tandläkarinstitutet, ha både bland 1930 och 1937 års studenter lägre medelbetyg än de som fortsatt till med. lic.-examen. Bland 1937 års studenter äro dock skillnaderna ganska obetydliga. Så gott som samtliga studerande, som misslyckats i sina medicinska studier i årgång 1930, ha sämre än Ba i medelbetyg. I de humanistiska sektionerna ha både bland män och kvinnor i båda årgångarna de som avlagt någon huvudexamen de högsta medelbetygen och de som ej avlagt examen men kvarstå vid fakulteten de lägsta medelbety-

145 gen. Mellan de två grupperna med förberedande utbildning föreligger ingen större skillnad i del genomsnittliga medelbetyget, om än de som gått till icke akademisk huvudutbildning ha något bättre betyg. Jämför man män och kvinnor, är medelbetygsstandarden nästan exakt densamma foldern med humanistisk huvudexamen. Däremot ha de manliga studenterna utan examen betydligt lägre medelbetyg än motsvarande kategori bland kvinnorna. Detla gäller båda årgångarna. Bland männen 1930 uppgick avbrotts- eller misslyckandefrekvensen till 51 % i lägsta medelbetygsklassen. 1 årgång 1937 var siffran 70 %. Bland kvinnorna voro motsvarande procentsiffror 34 och 62. 1 högsta medelbetygsklassen voro dessa procentsiffror för m ä n n e n 14 och 22 och för kvinnorna 31 resp. 19. Inom matematisk-naturvetenskapliga sektionerna är skillnaden i medelbetyg speciellt stor mellan dem som avlagt examen (huvudutbildning) och dem som ej avlagt examen. Medelbetygen för dem som påbörjat utbildning vid någon av dessa sektioner men sedan övergått till andra akademiska studier, huvudsakligen de tekniska högskolorna, är betydligt lägre än för dem med naturvetenskaplig examen men avgjort högre än för dem som ej avlagt examen. 57 7c av 1930 års studenter med medelbetyg under Ba ha misslyckats i sina studier. Bland 1937 års studenter är motsvarande siffra 78 %. Ingen av dem med mer än AB i medelbetyg är utan examen i årgång 1930 och en i årgång 1937. Ett fåtal har övergått till icke akademisk huvudutbildning. Sammanfattningsvis kan sägas, att de studenter, som ha sin huvudutbildning vid någon fakultet och där avlägga examen genomgående ha de högsta medelbetygen av de inskrivna och att de som stanna kvar vid fakulteten men ej klara examen ha de lägsta medelbetygen. De i fakulteten inskrivna, som skaffat sig sin huvudutbildning på annat håll, ha relativt medelmåttig betygsstandard, och några nämnvärda olikheter i medelbetygsstandard för dem som övergå till annan akademisk huvudutbildning och dem som övergå till övrig huvudutbildning tyder de här redovisade siffrorna ej på. Bland 1937 års studenter ha de som övergått från filosofiska fakultetens två seklioner till icke akademisk huvudutbildning något bättre medelbetyg än de som övergått till akademisk huvudutbildning. Det föregående visar klart, att misslyckandet med eller avbrytandet av studier vid universiteten och de fria högskolorna nära hänger ihop med fallenhet för högre studier (här mätt medelst medelbetyg i studentexamen). I vad mån sociala och ekonomiska förhållanden spela in härjämte belyses i någon mån av siffrorna i tabell 59, där för varje fakultet angivits avbrottsfrekvensen för studenterna från de tre socialgrupperna. 1 1 Avbrottsfrekvensen är här liksom tidigare beräknad som relationen "I-L- där b = an. , . a+ b+ c talet personer med huvudutbildning utan examen, c = antalet personer med förberedande utbildning vid fakulteten och huvudutbildning vid icke akademisk läroanstalt, a = antalet personer med huvudutbildning och examen. För de medicinska fakulteterna har i årgång 1930 taljaren okats med de personer, som blott avlagt med. kand. I årgång 1937 har b i täliaren reducerats med 15 % (jfr sid. 142).

K)—91661!)

146 Tabell öi). Antalet studenter med »misslyckade» studier samt avbrottsfrekvensen bland läroverksstudenter ined någon utbildning vid universitet oeh fria högskolor efter fakultet oeh socialgrupp. Avbrottsfrekvens

Antal personer med »mi sslyckade» studier Årgång och socialgrupp

Teol.

Jur.

Med.

3 5 6

28 23 11 1

3 5 6

7 9 7 2

38 35 14 3

90 Samtliga

Kvinnor

H u m . Teol.

Hum. Nat.

Jur.

Med.

Hinn.

Nat.

Samtliga

Kv ne Hu

1930 I TT III

Samtliga

21 24 19

3 13 7

58 70 49 1

25 21 9 3

12 9 14

23 26 30 (33)

10 18 23

34 28 42

21 41 58

20 22 29 (14)

3 3 3 (2

38 55 30 3

9 16 11

96 105 62 9

56 53 19 3

38 19 23 (57)

28 32 37 (68)

42 47 53 (49)

31 40 62

28 32 39 (47)

4 (3

1937 T TT

III Samtliga

6 Sammanfattningsvis kan sägas, att bland männen ett icke obetydligt samband råder mellan avbrottsfrekvensen i de fria akademiska studierna och social härstamning. I samtliga fakulteter är för båda årgångarna (med ett undantag — små siffror) avbrottsfrekvensen störst för studenter från socialgrupp III. För samtliga fakulteter sammanslagna är avbrottsfrekvensen ca 10 7o större bland studenterna från socialgrupp III än bland studenterna från socialgrupp I. Socialgrupp II har genomgående lägre avbrottsfrekvens än socialgrupp III. Däremot äro icke skillnaderna mellan socialgrupp I och II genomgående av samma karaktär. Av detta måste man draga den slutsatsen, att även de sociala (ekonomiska) förhållandena vid sidan av betygsförhållandena ha betydelse för studieresultaten vid universiteten och de fria högskolorna under den här behandlade perioden. Bland teologerna uppvisar socialgrupp I något högre avbrottsfrekvens än socialgrupp II och i årgång 1937 t. o. m. högre frekvens än socialgrupp III. Avbrottsfrekvensen för socialgrupp III är förhållandevis obetydlig, vilket delvis står i samband med den gallring, som sker före teol. fil.-examen och vars inverkan icke framgår av våra siffror, men kanhända delvis också står i samband med den omständigheten att stipendiesystemet och understödssystemet är något bättre för teologer än för övriga fakulteters studerande. Bland humanisterna uppvisar i årgång 1930 socialgrupp I högre avbrottsfrekvens än socialgrupp II. Detta gäller båda könen. För kvinnliga

studenter i denna årgång är avbrottsfrekvensen i socialgrupp I t. o. m. högre än i socialgrupp III. Även i årgång 1937 är avbrottsfrekvensen för kvinnliga humanister högre i socialgrupp I än i socialgrupp II. Denna höga avbrottsfrekvens, speciellt bland de kvinnliga studerande från socialgrupp I, torde sammanhänga med att ett förhållandevis stort antal för högre studier obegåvade, välsituerade studenter skriver in sig vid universitetens och de fria högskolornas humanistiska sektioner. Inom de naturvetenskapliga sektionerna är sambandet mellan avbrottsfrekvens och socialgruppsindelning mest påtagligt. De förhållandevis långa studierna och möjligheten att vinna anställning i förvärvslivet efter tentamen i något enstaka ämne kan bidraga till detta. I de medicinska fakulteterna är likaså sambandet tydligt för årgång 1930. I årgång 1937 kan knappast något samband konstateras, men för denna årgång h a r det ändrade antagningssystemet för medicinare haft sin verkan. För juristerna slutligen är likaledes sambandet tydligt men olikheterna mellan socialgrupperna äro små. Examina vid universitet och fria högskolor. De i det följande redovisade siffrorna över examina vid universiteten och de fria högskolorna avse förhållandena vid årsskiftet 1946/47. För 1930 års studenter ha således 16 år och för 1937 års studenter 9 år förflutit mellan studentexamen och uppgiftstillfället. För 30-orna torde därför siffrorna i stort sett vara slutgiltiga, medan för 37-orna ett stort antal personer av dem, som ännu helt sakna examen, inom de närmaste åren torde avlägga sådan, detta speciellt med tanke på den långa beredskapstjänstgöringen för de manliga studenterna i denna årgång. Examina ha, som tidigare nämnts, redovisats efter examen inom den fakultet, som valts för huvudutbildningen, och teol. och jur. kand. ha genomgående ansetts vara huvudexamen i förhållande till filosofisk examen, även om den senare tagit längre tid. I tabell 60 redovisas antalet examinerade personer 1 inom de olika fakulteterna med fördelning på skilda lägre och högre examenstyper. De studenter, som avlagt förberedande eller kompletterande examen vid annan läroanstalt än universiteten och de fria högskolorna, ha även särskilts i förteckningen medelst tillägget » + a n n a n examen». Av de teologiska examina utgör det övervägande antalet teol. kand. (med praktiskt teologiska prov). Så gott som samtliga, som avlagt teol. kand. ha prästvigts. Nedgången i antalet examina mellan de två årgångarna är mycket stor. Bland 1930 års studenter hade 103, bland 1937 års studenter blott 66 manliga studenter prästutbildning eller högre teologisk examen. Detta var att vänta med tanke på den tidigare redovisade nedgången i antalet in1

Varje person är således blott räknad en gång.

14S Tabell 60. Antalet läroverksstudenter med e x a m e n i h u v u d ulbildning vid universitet o e h fria högskolor efter e x a menstyp. Kvinnor

Män

E x a m i n a

1930 | 1937

TK TK + P T P . TK + F K . . TK + FM. . TK + F L . . TL eller T D TL eller TD

1930 |

IM;

86 10

fil. examen Summa Teol. examina

därav högre 12

Kansliexamen Jur. pol. mag Jur. kand J K -i- FK J K + an. examen J L eller .ID

166 6 5 1

13 167 3 1 1

4 17

Summa Jur. examina

därav högre

10 131 2 5 1

44 77

därav högre

9 FK FK + an. examen FL + FK F D + FK FM (med eller utan FK) FM + an. examen FL + FM FD + FM Fil. pol. mag Summa Fil. examina

39 9 15 12 59 4 11 14 2

62 2 17 1 77 1 10

35 10 2 1 68 3 1

74 3 2 1 91 2 1

därav högre

4 Totalantalet examina

222]

därav högre

13 MK ML ML -f an. examen MD MD an. examen Summa Med. examina

1 11

5 B0 *

skrivna vid de teologiska fakulteterna. Siffran för 1937 års studenter torde dock under de närmaste åren stiga något. Inom de juridiska fakulteterna dominerar jur. kand.-examen. Bland 1930 års studenter märkes ett mindre antal med den nu avskaffade kortare kansliexamen och bland 1937 års studenter ett mindre antal, som avlagt

149 statsvetenskaplig examen. Totalantalet examinerade inom juridiska fakulteten är bland männen praktiskt taget lika stort i de två årgångarna. Bland kvinnorna däremot har ett betydligt större antal av 1937 års studenter avlagt juridisk examen än bland 1930 års studenter. Sammanslås antalet examina för m ä n och kvinnor och tar man hänsyn till den stegring i antalet examina, som inom de närmaste åren kommer att äga rum för 1937 års studenter, får man, att antalet juridiska examina bland 1937 års studenter är något högre än bland 1930 års studenter. Då teologisk och juridisk examen som regel räknats som huvudexamen, anger tabellens siffror praktiskt taget hela antalet avlagda examina inom respektive fakulteter av de två årgångarna. Inom de medicinska fakulteterna har huvuddelen av 1930 års studenter med examen avlagt med. lic. eller med. dr. Av de 10 män, som avlagt endast med. kand. (1 med. kand. jämte annan examen), torde de flesta ej komma att fullfölja studierna till med. lic.-examen. Detsamma torde gälla för kvinnorna med med. kand.-examen. Av 1937 års studenter däremot med blott med. kand.-examen torde större delen komma att fullfölja studierna till godkänd läkarexamen. Även om alla dessa skulle avlägga med. lic. eller högre examen, blir dock antalet manliga läkare bland 1937 års studenter betydligt mindre än bland 1930 års studenter. Bland kvinnorna däremot kommer, som siffrorna visa, flera läkare att utexamineras i årgång 1937 än i årgång 1930. Sammanlagt blir antalet färdiga läkare dock mindre i årgång 1937 än i årgång 1930. Siffrorna ange antalet examinerade med huvudexamen inom medicinsk fakultet. Som senare kommer att visas, har 13 st. av de utexaminerade tandläkarna i årgång 1930 annan examen, de flesta av dem med. kand. Vad de filosofiska examina beträffar, har antalet personer med enbart fil. kand. stigit avsevärt i årgång 1937 jämfört med årgång 1930, men många av dessa torde senare avlägga fil. mag. eller högre filosofisk examen. Fil. mag. (i kombination med fil. kand.) har avlagts av 160 studenter i årgång 1930 och 182 i årgång 1937. Av dessa ha 26 st. i årgång 1930 och 11 i årgång 1937 fil. l i c - eller fil. dr-examen. Dessa olikheter i fördelningen på lägre och högre examina bland de Järarkompetenta i de två årgångarna komma säkerligen att utjämnas de närmaste åren. Med hänsyn till att bland 1937 års studenter ett betydligt större antal personer har fil. kand.-examen, som senare utbygges till en fil. mag., torde antalet lärarkompetenta bland 1937 års manliga studenter bli avsevärt större än bland 1930 års studenter. Bland kvinnorna är redan nu antalet filosofie magistrar betydligt större i årgång 1937 än i årgång 1930. Vill man få en uppfattning om totala antalet examina inom de filosofiska fakulteterna, måste till antalet huvudexamina även läggas det antal examina, som avlagts av personer med förberedande utbildning inom resp. fakulteter. Inom de teologiska fakulteterna ha 10 st. fil. kand. och 1 fil.

150 kand. eller fil. mag. i årgång 1930 och 6 fil. kand., 1 fil. mag. och 1 fil. lic. i årgång 1937. I de juridiska fakulteterna ha 6 fil. kand. i årgång 1930 och 3 fil. kand. i årgång 1937. Av de examinerade vid fackhögskolorna ha även några personer avlagt lägre filosofisk examen som förberedande examen. Sammanlagt kan man räkna med att i årgång 1930 ca 20 och i årgång 1937 15 st. ha förberedande filosofisk examen. Fördelar man de filosofiska (huvud) examina på humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna, får man följande siffror (män och kvinnor): Fil. kand.

Fil. mag.

85 119 8 22

112 144 22 27

Hum. 1930 1937 Nat. 1930 1937

Fil. lic. och fil. dr

44 16 12 16

Siffrorna för årgång 1937 visa, i jämförelse med årgång 1930, att antalet examina vid de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ökat något metan vid de humanistiska sektionerna. Dock utgjorde de humanistiska examina hela 84 % av samtliga lägre examina i årgång 1937. Motsvarande siffra i årgång 1930 var 87 %. De här redovisade siffrorna över antalet examina kunna jämföras med de uppgifter över antalet lägre examina vid de fria fakulteterna, som Stat. Off. Utr. 1943: 17 redovisar i medeltal för de senaste femårsperioderna. I nedanstående tablå har även angivits antalet avlagda examina bland 1930 och 1937 års studenter (män och kvinnor tillsammans). Då vårt material ej ger besked om hur inånga av dem med fil. mag. som tidigare avlagt fil. kand., anges ingen siffra för fil. kand. i tablån. Årliga amC

1921/1926

TK . . . . 78 J K . . . . 139 FM . . . . 108

W$Q ; i r s

1937 års

1926/1931

antalet

1931/1936

examina 1936/1911

studenter

112 186 185

142 164 196

114 197 210

111 184 160

75 193 183

För 1930 och 1937 års studenter ha personer med högre examen medräknats i antalet för de lägre examina. 1 Jämför man den tidigare utredningens siffror för perioden 1936/1941 med siffrorna för 1930 års studenter, visa siffrorna över examina vid teologiska och juridiska fakulteterna stor överensstämmelse i de två materialen. Våra siffror för fil. mag. äro däremot betydligt lägre än utredningens. Skillnaden är så stor som 50. Orsakerna till dessa olikheter äro svåra att angiva. Våra siffror kunna möjligen vara för låga, vilket dock är mindre troligt med tanke på den kontroll av utbildningsuppgifterna, som erhölls genom yrkesuppgifterna. Icke heller kunna de av utredningen publicerade siffrorna misstänkas vara för höga. 1 Av de filosofiska examina, avlagda som förberedande examina, ha i årgång 1930 samtliga 20 räknats som. F K , medan i årgång 1937 en räknats som FM,

151 Ser man på antalet filosofie magistrar de enskilda åren på 1930-talet, framgår av tabell 8 i utredningen, Stat. Off. Utr. 1943: 17, att läsåret 1935—36 blott 173 fil. mag. examina avlades mot över 200 de omgivande åren. Denna låga siffra för 1935—36 är av samma storleksordning som vår siffra 160, och tidpunkten stämmer ganska väl överens med den tidpunkt, då huvuddelen av de utexaminerade filosofie magistrarna i 1930 års studentårgång blevo färdiga. Därför kan man med visst fog antaga, att de utexaminerade filosofie magistrarna av 1930 års studentårgång voro färre i förhållande till antalet filosofie magistrar i studentårgångarna för de omgivande åren. Undersökningen i Stat. Off. Utr. 1943: 17 redovisar antalet examina mellan åren 1920 och 1940. Under denna period ökade de teologiska examinas antal fram till mitten av 1930-talet, varefter antalet sjönk. Våra siffror visa, att nedgången från mitten av 1930-talet har fortsatt fram mot mitten av 1940-talet. Beträffande juridiska examina visa siffrorna en uppgång i examinas antal hela perioden, dock med en mindre nedgång i början av 1930talet. Våra siffror visa, att ökningen fortsatt även fram mot mitten av 1940talet. Beträffande fil. mag. examina visa utredningens siffror en betydande ökning under hela perioden. Våra siffror för 1930 års studenter samt siffrorna för de utexaminerade åren 1935—36 och 1939—40 visa dock, att stora variationer i antalet examinerade filosofie magistrar föreligga. Våra siffror för 1937 års studenter tyda på att de utexaminerade filosofie magistrarnas antal icke ökat under 1940-talet utan hållit sig omkring 200. Studietidens längd för studerande vid universitet och fria högskolor (män). Studietidens längd beräknas i denna undersökning som skillnaden mellan examensår och inskrivningsår. Då speciellt vid universiteten och de fria högskolorna ett mindre antal studenter avlägger examina efter förhållandevis lång studietid, har medianen använts i stället för aritmetiska mediet vid beräkningen av medeltalen. I tabell 61 redovisas förutom studietidens längd, uttryckt medelst medianen, även tiden mellan studentexamen och examen. Beräkningarna avse studerande på huvudutbildningslinjer. Varje person är således blott räknad en gång. Vid beräkning av studietiden för lägre examina, t. ex. fil. mag., ingå således ej de som tagit högre examen, t. ex. efter fil. mag. avlagt en fil. lic. I tabellen har även angivits de medianvärden över studietidens längd för examina vid de fria fakulteterna, som publicerats i Stat. Off. Utr. 1943: 17 del II (här kallad militärutredningen) sid. 112. Dessa siffror avse de inskrivna studenterna ht 1941 samt ett mindre antal, som varit inskrivna efter 1939 men avslutat studierna före ht 1941. Medelåldern för de i militär utredningen ingående studenterna var 24,7 år (männen), varför de ha avlagt studentexamen företrädesvis under andra hälften av 1930-talet och således i stort sett svara mot 1937 års studenter. Dock torde de som avlagt examen vara äldre än övriga, var-

152 Tabell 61. Studietiden (medianen) enl. vår undersökning samt enl. SOL 1943: 17 för sfuderande vid universitet oeh fria högskolor efter exameiistyp. Studietid (antal år) för läroverksstudenterna Examen

Summa 10-w

1-3

1-6

52 124 1 16 2 19 10 3

25 14 79 10 3 17 4 11

41 131 1 28 8 31 6

21 46 77 13 5 30 11 21

A n t a l år mellan studentexamen o. examen D e n n a Enl. SOU (denna ututredning 1943: 17 redning) Medianlid för examen

Män 1930 resp. inskrivna 1933 TK JK Ml FK hum. FK nat. . FM h u m . FM nat. . FL

16 11 59 3 1 11 3 38

101 188 139 42 0 48

5,6 5,0 8,7 4,2 (7,0) 6,4 5,.-» 10,9

5,9 5,3 8,7 3,8 3,9 4,8 5,0 8,8

6,6 5,8 9,3 5,3 (7,6) 6,9 6,7 11,5

Män 1937

TK JK ML FK hum. FK nat. . FM hum. FM nat. . FL

68 184 78 50 Ii 65 17 28

4,9 4,9 (7,3) 4,5 5,7 5,8 6,3 (7,1)

o,5 7,9 5, C 6,0 6,3 6,4 7,2

Anm.: Ett mindre antal personer med obekant studietid äro ej upptagna i tabellen.

för siffrorna över examensålder torde gälla något äldre studenter än 1937 års men yngre än 1930 års studenter. Teologisk examen med praktiskt teologiska prov har för 1930 års studenter tagit drygt 51/.- år och för 1937 års studenter något kortare tid. överraskande är här den höga siffran hos militärutredningen (5,9). Wicksell—Jerneman räknade med en studietid på ungefär 9 terminer för teol. kand., vilket motsvarar 10 terminer för teol. kand. + praktiskt teologiska prov, eller med något kortare tid än för 1930 års studenter. Jur. kand. har bland 1930 års studenter avlagts på 5 år och bland 1937 års studenter på ungefär lika lång tid. Militärutredningen har här siffran 5,3 år. Wicksell—Jerneman räknade med 11 terminer för jur. kand., d. v. s. ett helt läsår längre än teol. kand. Bland 1930 års studenter har teol. kand. + praktiskt teologiska prov tagit längre tid än jur. kand., medan bland 1937 års studenter skillnaden är liten. Med. lic. har bland 1930 års studenter tagit 8,7 år och bland 1937 års studenter 7,3 år. Den senare siffran är för låg, då den blott är räknad på dem, som på de tio åren mellan studentexamen och uppgiftsinsamlandet hunnit avlägga examen. Antar man, att huvuddelen av dem, som ännu ht 1946 ej

153 avlagt med. lic. men då ännu voro inskrivna vid någon medicinsk fakultet (till antalet något mer än 40), kominer att avlägga examen och att de komma att få längre tid än den framräknade mediantiden, 1 höjs mediantiden något men blott till 7,8 år, vilket är närmare ett år kortare tid än för 1930 års studenter. Militärutredningen har här 8,7 år. Humanistisk fil. kand., som ej följts av högre examen, har bland 1930 års studenter tagit 4,2 år och bland 1937 års studenter 4,5 år. 2 Militärutredningen redovisar en så låg siffra som 3,8 år. En undersökning av förhållandena bland de 1933 inskrivna med examen 1936—41, även den publicerad i Stat. Off. Utr. 1943: 17 (sid. 39) (stickprovsundersökningen), redovisar för enbart fil. kand. drygt 10 terminer. Wicksell—Jerneman däremot räknar med blott 7 terminer. Enbart fil. kand. har inom matematisk-naturvetenskapliga sektionerna avlagts av ett mycket litet antal i de två årgångarna, varför siffrorna över studietidens längd — för 1937 års studenter 5,7 år — äro otillförlitliga. Militärutredningen har här siffran 3,9. Fil. mag. inom humanistiska sektionerna har bland 1930 års manliga studenter tagit 6,4 år och bland 1937 års studenter ett drygt halvår kortare tid, 5,8 år. Militärutredningen har siffran 4,8 år. Stickprovsundersökningen (de 1933 inskrivna) redovisar för samtliga fil. mag., både humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig, 11,6 terminer för männen, vilken siffra stämmer bättre med våra än militärundersökningens. Påfallande är att militärutredningen redovisar mycket låga studietider för såväl fil. kand. som fil. mag. inom båda sektionerna. Wicksell—Jerneman räknar med att fil. mag. tog 10 terminer. Matematisk-naturvetenskaplig fil. mag. har bland 1930 års studenter avlagts snabbare än humanistisk fil. mag., 5,5 år i medeltal (median) mot 6,4 för humanistisk. Bland 1937 års studenter äro motsvarande siffror 6,3 mot 5,8, d. v. s. längre tid för naturvetarna än för humanisterna, en anmärkningsvärd utveckling. Här redovisar militärutredningen 5,0 år i båda sektionerna. Fil. lic. slutligen har biand 1930 års studenter tagit 10,9 år och bland 1937 års studenter 7,1 år. Den senare siffran är dock i likhet med siffran för med. lic. för låg, då blott de som hunnit avlägga fil. lic. inom 10 år efter studentexamen medtagits. I detta fall är det svårt att beräkna hur stor del av studenterna som kommer att fullfölja studierna till fil. lic. Vidare kan en del av de fil. mag. och fil. kand., som lämnat universitetet före undersökningstillfället, komma tillbaka och fortsätta studierna till fil. lic. eller iil. dr. Dock torde siffran för 1937 års studenter få höjas med minst ett 1 En del av dem utan examen men inskrivna har påbörjat studierna relativt sent, varför de ha möjlighet att avlägga examen på kortare tid än mediantiden 7,3. 2 Våra siffror för fil. kand. och fil. mag. inkludera icke dem, som senare tagit fil. lieexamen i motsats till övriga här refererade undersökningar. Det är rimligt a t t antaga, a t t de som taga fil. Hc.-examen använda kortare tid för fil. kand. eller fil. mag. än de som stanna vid en lägre examen, varför våra siffror av den anledningen borde ligga något högre än jämförelsesiffrorna, om i övrigt allt annat vore lika.

• * •

154 Tabell 62. Studietiden (medianen) inom olika medelbetygsklasser lör läroverksstudenter med examina vid universitet och fria högskolor efter examenstyp. Män Examen

TK JK ML FK hum. FM hum. F K nat. FM nat.

M ä n

1930 Samtliga

Medelbetyg

}

Ba-AB |

AB-

",1 5,5 9,0

5,3 5,1 8,3

(5, i) 4,4 9,0

5,7 5,1 8,7

6,0

5,7

5,4

5,7

1937 Samtliga

Medelbetyg -Ba

Ba-AB

AB-

6,5 5,6 8,1 ( (7,3) l (7,5)

4,9 5,6 7,8 5,4 6,0

5,0 4,6 7.6 3,8 6,1

(7,0)

6,5

6,0

5,4 5,4 7,8 5,1 6,3 6.2

Anm.: Siffrorna basera sig på dem som börjat studierna senast kalenderåret efter studentexamen.

år. Militärutredningen hade för fil. lic.-examen mediantiden 8,8 år. Som framgår av sista kolumnen i tabellen, ökas utbildningstiden med närmare ett år för 1930, om man med utbildningstid menar tiden från studentexamen till huvudexamens avläggande. Dessa icke obetydliga divergenser mellan siffrorna över studietidens längd i olika undersökningar visa, att hela detta betydelsefulla problem om bestämningen av studietidens längd måste upptagas till noggrannare behandling där studieuppehåll av olika anledningar särskilt beaktas och en noggrann definition av studietiden införes. Det ligger emellertid utanför denna undersöknings uppgift. Studietidens längd har ett relativt starkt samband med medelbetygsstandarden. I tabell 62 har för de manliga studenterna av årgång 1930 och 1937 beräknats mediantiden för ett antal examina. Siffrorna äro beräknade för den grupp studerande, som påbörjat sina huvudstudier senast ett kalenderår efter studentexamen. Av denna anledning skiljer sig i vissa fall mediantiden för samtliga personer, oavsett medelbetyg, något från de i tabell 61 redovisade värdena. För teologer, som hade medelbetyg under Ba och avlagt examen, togo studierna 7,1 år, medan de teologer, som hade betyg mellan Ba och AB blott behövde 5,3 år i medeltal (median) för att avlägga examen. Att bland medicinarna av årgång 1930 de med de bästa studentbetygen (över AB) tagit längre tid än de med mellan Ba och AB kan tänkas bero dels på att de med de högsta studentbetygen tenterat för högre betyg i de enskilda ämnena, dels att de k u n n a ha haft befattningar som amanuenser e. d. under studietiden. Tabellens siffror ge över huvud taget inget entydigt svar på frågan om sambandet mellan studentbetyg och examenstid, då för samtliga examina gäller, att någon uppgift ej föreligger för examinas omfattning; ej heller finnas några data om studieuppehållens längd.

KAPITEL VII.

Studenterna

vid

fackhögskolorna.

Antalet studerande med huvudutbildning. Som framgått av det föregående, räknas i denna undersökning till fackhögskolorna Tekniska högskolan, Chalmers tekniska högskola, Veterinärhögskolan, Tandläkarinstitutet, Farmaceutiska institutet, Lantbrukshögskolan, Skogshögskolan samt handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. De ha tidigare redovisats i tre grupper, de tekniska högskolorna, handelshögskolorna samt övriga fackhögskolor. Som påpekats i tidigare kapitel, har antalet studerande vid samtliga fackhögskolor absolut sett ökat under perioden, dock icke lika starkt som studentantalet, varför procentuellt sett ett sjunkande antal studenter gått till fackhögskolorna. Räknat per 1 000 i motsvarande årskullar av befolkningen är antalet dock stigande. I tabell 63 redovisas det absoluta antalet studerande med huvudutbildning vid var och en av fackhögskolorna. Tekniska högskolan har det största antalet studerande i samtliga tre årgångar och antalet har ökat mellan de två tidigare årgångarna. Chalmers tekniska högskola har under perioden ökat sitt elevantal kraftigare än Tekniska högskolan. Den höga siffran i årgång 1943 för Chalmers torde dock vara för hög i jämförelse med de två tidigare årgångarnas siffror med tanke på att en del av de inskrivna vid Chalmers efter två eller tre år övergå till utbildning vid Tekniska högskolan. Därför torde Tekniska högskolans siffra för 1943 års studenter vara för låg i motsvarande utsträckning. Tillsammans svara de två tekniska högskolorna för ungefär hälften av de studerande vid fackhögskolorna. Kvinnliga studerande äro mycket fåtaliga, men i årgång 1943 ha dock 13 kvinnor påbörjat sin huvudutbildning vid de tekniska högskolorna, nästan samtliga vid avdelningen för arkitektur. För de två tekniska högskolorna sammanslagna har i tabell 64 lämnats en fördelning av de studerande på de enskilda avdelningarna. Avdelningarna teknisk fysik, bergsvetenskap och lantmäteri finnas (1943) blott vid Tekniska högskolan, medan avdelningen flyg- och skeppsteknik vid Chalmers tekniska högskola blott omfattar skeppsteknik. Siffrorna avse männen.

156 Tabell 63. Antalet läroverkssludenter med huvudutbildning vid de skilda fackhögskolorna. 1937 1943 SamtSamtSamtKvin- liga Kvin- liga Kvin- liga Män Män Män nor nor nor 1930

F ackh öas ko1 or

Tekniska högskolan Chalmers tekniska högskola Handelshögskolan i Stockholm . . . . Handelshögskolan i Göteborg Tandläkarinstitutet Farmaceutiska institutet Veterinärhögskolan Lantbrukshögskolan Skogshögskolan

208 49 68 29 81 24 23 6 15

Summa

— —

210 49 70 30 111 41 24 6 15

238 92 87 39 53 40 25 7 20

— 2 1 30 17 1

— 5

— 21 51

— | 79

240 92 92 39 74 91 25 7 20

230 132 80 66 71 22 18 14 10

7 6 6 4 38 58

—

237 138 86 70 109 80 18 14 10

—

Väg- och vattenbyggnadslinjen har det största antalet elever under hela perioden eller drygt 20 % av samtliga studerande. Bland 1937 års studenter är siffran speciellt hög, 26 %. Avdelningen elektroteknik är den näst största avdelningen. Relativt sett har dess betydelse dock sjunkit under perioden. Absolut sett har antalet varit ungefär lika stort eller omkring 50 st. i alla tre årgångarna. Avdelningen maskinteknik har ökat i betydelse såväl absolut som relativt sett under perioden och är bland 1943 års studenter den näst största avdelningen. Även avdelningen flyg- och skeppsteknik har ökat mellan de tre årgångarna, medan avdelningen kemi och kemisk teknologi haft ett absolut sett stigande men relativt sett oförändrat antal studerande under perioden. Detta gäller även avdelningen bergsvetenskap. Avdelningen arkitektur har däremot haft ett ungefär konstant antal studerande i alla tre årgångarna, vilket relativt sett innebär en sjunkande andel. Den obetydliga avdelningen lantmäteri, som tillkom vid Tekniska högskolan först år 1932, har sitt största antal studerande bland 1937 års studenter. Tabell 64. Antalet manliga lärovcrksstudcntcr med huvudutbildning vid de tekniska högskolorna fördelade efter linje. %

A n t a l

L i n j e

Flygteknik o. skeppsteknik. Väg- o. vattenbyggnad Kemi o. kemisk teknologi. . Arkitektur Lantmäteri Teknisk fvsik Summa

38 12 55 54 36 18 34 10

58 26 44 86 41 22 27 20 6

70 47 51 77 48 26 28 15

15 5 21 21 14 7 13 4

18 8 13 26 12 7 8 6 2

19 13 14 22 13 7 8 4

157 Av övriga fackhögskolor har bland 1930 års manliga studenter Tandläkarinstitutet det största antalet studerande. Bland 1937 och 1943 års studenter har Tandläkarinstitutet passerats av Handelshögskolan i Stockholm. Sammanslår man handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, ha de för alla tre årgångarna större siffror än övriga fackhögskolor, om man ej medr ä k n a r de tekniska högskolorna. Farmaceutiska institutet har bland 1937 års studenter ett förhållandevis stort antal elever. Siffran för 1943 torde för Farmaceutiska institutets del komma att höjas rätt avsevärt de närmaste åren, då påbörjandet av studier vid Farmaceutiska institutet på grund av den obligatoriska praktikanttjänstgöringen är mer försenad än vid de övriga fackhögskolorna. De studerande vid Lantbrukshögskolan ha fyra linjer att välja mellan: jordbrukslinjen, husdjurslinjen, ekonomiska linjen och allmänna linjen. Av de sex studerande av årgång 1930 valde fem jordbrukslinjen och en husdjurslinjen. I årgång 1937 valde tre jordbrukslinjen, tre husdjurslinjen och en ekonomiska linjen. I årgång 1943 äro nio av de fjorton inskrivna redovisade på allmänna linjen, tre på ekonomiska linjen och två på jordbrukslinjen. Hemorten för studerande vid fackhögskolorna. I tabell 65 redovisas den procentuella fördelningen efter hemort på tre landsdelar jämte Stockholm samt på landsbygd och städer för de studederande vid fackhögskolorna utom Lantbrukshögskolan. 30 7c av Tekniska högskolans elever komina i de två tidigare årgångarna från Stockholms stad. I årgång 1943 kommer en något mindre del av skolans elever från huvudstaden. I gengäld är andelen för övriga Svealand i årgång 1943 uppe i 36 % mot omkring 30 % för de två tidigare. Götaland svarar i alla tre årgångarna för mellan 25 och 30 % av Tekniska högskolans elever, alltså något mindre än Svealand (utom Stockholm). Norrlands andel är drygt 10 % i årgång 1943, vilket är något mer än bland 1930 och 1937 års studenter. 20—25 % av de studerande i de två äldre årgångarna kommo från landsbygden. I årgång 1943 har andelen stigit till 35 %. Ökningen för landsbygden kommer nästan helt på Svealand. En tredjedel av eleverna vid Handelshögskolan i Stockholm hade sin hemort vid studentexamen i huvudstaden, medan knappa 30 % kommo från övriga Svealand. Ungefär lika stor procent hade sin hemort i Götaland och 10 % i Norrland. Norrlands andel har ökat starkt under perioden. Varannan elev vid Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet kommer från Götaland. 15 på hundra komma från Stockholms stad, 20 från övriga Svealand och knappa 15 på h u n d r a från Norrland. Svealand har under perioden ökat sin andel något, medan Norrlands siffra för 1937 års studenter är anmärkningsvärt låg. Omkring 30 % av eleverna vid de två insti-

158 Tabell 65.

Antalet läroverksstudenler vid faekhögskolorua efter hemort studentexamen. Tandläkar- Veterinäroch Farmaoch ceutiska Skogshöginstitutet skolan Sthlm Sthlm

vid

Chalmers och Handelshögskolan G hg

Tekniska högskolan Sthlm

Handelshögskolan Sthlm

210 31,4 28,0 10,0 30,0

70 31 33 4 31

152 17,1 52,6 14,5 15,8

39 33 33 13 21

540 26,3 36,5 10,4 26,9

79 10 82

därav landsbygd.

25,2

28,9

25, i)

1937 Antal Svealand u. Sthlm. Götaland Norrland Stockholm

239 28,5 29,3 10,5 31,8

89 25 30 10 36

166 22,3 53,6 10,2 13,9

45 27 47 16 11

615 25,0 37,2 10,4 27,5

131 12,2 75,6 8,4 4,0

H e m o r t

1930 Antal Svealand u. Sthlm Götaland Norrland Stockholm Summa

Summa Sthlm

därav landsbygd. ,

25,1

27,1

26,2

32,1

1943 Antal Svealand u. Sthlm. Götaland Norrland Stockholm

234 35,5 25,2 12,8 26,5

86 24 27 15 34

189 21,7 48,7 14,8 14,8

28 36 29 25 11

609 27,1 32,0 14,1 26,8

207 12,1 80,2 4,3 3,4

36,3

33,9

32,7

Summa

därav landsbygd. .

26,1 Anm. Studenter med hemort i utlandet eller obekant hemort ej medtagna i tabellen.

tuten hade sina hem vid studentexamen på landsbygden. Siffran för 1943 års studenter är något högre än för de två äldre årgångarna. Det ringa antalet studerande vid Veterinär- odh Skogshögskolorna fördelar sig med ungefär 30 % på Svealand och Götaland, drygt 20 7o på Norrland och 10 % på Stockholm. Norrlands procentuella andel har ökat något under perioden. Över hälften av de studerande vid Veterinär- och Skogshögskolorna komma från landsbygden. Slår man samman siffrorna för samtliga fackhögskolor i Stockholm, visar tabellens siffror, att 25 % komma från vardera Stockholm och övriga Svealand, medan omkring 35 % komma från Götaland. Norrland slutligen har ökat sin andel under perioden från 10 till 14 %. Landsbygdens andel är för de två tidigare årgångarna 26 % och för 1943 års studenter 33 %. Vad slutligen de två fackhögskolorna i Göteborg, Chalmers tekniska högskola och Handelshögskolan beträffar, kommer huvuddelen eller ca 80 %

159 av deras elever Iran Götaland. Svealand svarar för 10 7c och Stockholm och Norrland tillsammans för återstoden. Fördelningen efter faderns yrke för studerande vid fackhögskolorna. Tidigare (kap. V) har fördelningen efter faderns yrke redovisats för de studerande vid samtliga fack högskolor. I tabell 66 redovisas fördelningen efter faderns yrke för studerande med huvudutbildning vid de tekniska högskolorna, vid handelshögskolorna samt vid de två grupperna övriga fackhögskolor. Vid de tekniska högskolorna är yrkesgruppen akademiker överrepresenterad. 1 Som visats i annat sammanhang, beror överrepresentationen främst på förekomsten av ingenjörssöner, som valt samma utbildning som fäderna. Sedan hänsyn tagits till denna överrepresentation för »akademikergruppen», äro övriga yrkesgrupper representerade i ungefär lika hög grad vid de tekniska högskolorna som vid samtliga fackhögskolor. Några större olikheter mellan de två tekniska högskolorna eller mellan de olika utbildningslinjerna inom de två tekniska högskolorna föreligga icke i fråga om fördelningen på grupper efter faderns yrke. De studerande vid handelshögskolorna komma i förhållandevis större procent från yrkesgruppen större företagare än de studerande vid övriga fackhögskolor. Gruppen lantbrukare är kraftigt underrepresenterad. Akademikerna äro tydligt underrepresenterade, medan övriga grupper äro relativt normalt företrädda. Övriga fackhögskolor ha sammanförts till två grupper: å ena sidan Veterinär-, Lantbruks- och Skogshögskolorna och å andra sidan Tandläkar- och Farmaceutiska instituten. De manliga studerandena vid Tandläkar- och Farmaceutiska instituten komma i något mindre utsträckning än vad som gäller för samtliga fackhögskolor från akademikerhem och i något större omfattning från grupperna mindre företagare och arbetare-hantverkare. De kvinnliga fackhögskolestuderande, vilka praktiskt taget samtliga studerat vid Tandläkar- och Farmaceutiska instituten, komma i något större omfattning dels från gruppen akademiker, dels från gruppen arbetare-hantverkare, om man jämför siffrorna med dem som tidigare (kap. V sid. 87) redovisats för universitet och fria högskolor. Gruppen större företagare är å andra sidan procentuellt sett mindre bland de kvinnliga studerandena vid fackhögskolorna än vid universiteten och de fria högskolorna. På grund av materialets ringa omfattning kunna dock ej dessa differenser tillmätas någon större vikt. De studerande vid Veterinär-, Lantbruks- och Skogshögskolorna komma i mycket stor utsträckning (35—40 %) från lantbrukarhem. Siffran för 1

D. v. s. jämfört med gruppens storlek vid andra fackhögskolor.

• * o

>rt • * *f

oo er. m co m • * CM

c l f, | 1 § 3

or^-i-TcNooTf^cCo-r-r^r

T H H

l O ^ O ^ O O O I l O H C O O

CN Oi Ci Tp rt r t

t - N N H M O l O ( D C ! H ^ I

o f e f t > r." TJT CN t > oo CN TH i n

•*

co •** eo CN*

2 Cl Cl

3 f

H H T » 0 0 K t . N M O l H «

mmincocoofin^i-focfirfTH"

O W n O C O l S O t O N r - N

to ©

CM IM

•<* o f i n ^ W r l

•"*

CO © ©

T-T

0 0 CD CN

-i* *-T •* ci

»O 00 SO 00 00 05

„

t - si

; i

CO"ofl> TH

Ti"" T H " o f TJ*' TjT w CN TH TH

u; H

o f

'•O 0 0 CO <M

C O C M C O C O O O i H r H O C O C O O o

Oi to cl

-t

t - n * N O n c o - * o ) H n

ä| g , / ; -O

5 S O - ^ —' S ä o a c 3

T-

" TJT - * r-^ T-T o f

•-f CN

e f co i n CN oo" CN co co' o f *•? e f

CS 3J

CO CO CN

X x so o c H '3 ,5 ;/> o

oi a r, t- © Hlo'Or-"

« ) « 5 T J H - ) - * T K O O H [ .

UOlÖtOCi-^-^-rPoiCOCi

H "O .s w °

•"# US CO to

IM 30 t -

l>" -f"

M S

II1II3

2 "

t - i O O O O t ^ l M O O t ^ C M t -

S ess

ed 09

:CS

- i > CM CO CO

Ti T

: 0 1£ t -

c n » LO o n m m to H Tf

r~ o m o

co" oo" co H

3 *a A M ° O O M M N t O O O H l o o c

X x te o £ -3 =2 -*

OJ M

in" m" oo" TH" TH" i n i>"

Ol H

S i - S t£Ä

«) »

'O"TH"

»O O

1^ • *

Kj H

co co co

HKMCO

l O 0O T» n

co CN" co"

co" co TH" o f

"* -5

•A

mCO(MO-*OCNC3rHCi

11 8 I jj 5 d H i O d S J M i O H C ! CS o O E -0 J3

o -*

I TH

^ K

b£> o

«: H

r* JS "O .M -

'TH

° J. o. "c i

S | B-9 ^PJUCjQWfcOKr- x

161 samtliga fackhögskolor är 10—12 7c Övriga yrkesgrupper äro som följd härav något underrepresenterade vid dessa tre högskolor, om man jämför med förhållandet för samtliga fackhögskolor. Fördelningen efter socialgrupp visar, att vid de tekniska högskolorna socialgrupp I dominerar i årgång 1930 och 1937 med drygt 45 % av samtliga studerande, medan i årgång 1943 socialgrupp I:s andel sjunkit till 35 % till förmån för socialgrupp II. Socialgrupp III svarar i alla tre årgångarna för mindre än 20 % av de studerande. Vid handelshögskolorna är socialgrupp II större än socialgrupp I i de två senare årgångarna. Socialgrupp III svarar i de två tidigare årgångarna för mindre än 20 % av eleverna vid handelshögskolorna, men i årgång 1943 är socialgruppens andel 26 7c Vid Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet är socialgrupp III lika starkt representerad som socialgrupp I, omkring 25 7c vardera, medan socialgrupp II svarar för omkring 50 % av de studerande (männen). Vid Veterinär-, Lantbruks- och Skogshögskolorna slutligen varierar på grund av de små primärsiffrorna den procentuella fördelningen på socialgrupp rätt avsevärt, speciellt äro skillnaderna mellan socialgrupp I och II stora mellan å ena sidan årgångarna 1930 och 1943 och å den andra 1937. De kvinnliga studenterna vid fackhögskolorna äro i de två tidigare årgångarna relativt fåtaliga. Dessutom är antalet från obekant socialgrupp förhållandevis stort, varför siffrorna i tabellen få tolkas med stor försiktighet. I stort sett råder dock samma relativa fördelning på socialgrupperna bland kvinnorna som bland männen. Socialgrupp III är kanske något svagare representerad bland kvinnorna än bland männen. Tidpunkten för studiernas påbörjande. Som tidigare påvisats, påbörja studenterna sina studier i genomsnitt närmare ett år senare vid fackhögskolorna än vid universiteten och de fria högskolorna. Orsaken härtill är i första hand betygsspärrarna vid fackhögskolorna. För Skogshögskolan och framför allt Farmaceutiska institutet tillkommer dessutom den obligatoriska praktikanttjänstgöringen. Skillnaderna mellan de skilda fackhögskolorna inbördes beträffande tidpunkten för studiernas påbörjande belysas av nedanstående tablå, som för de tekniska högskolorna, handelshögskolorna, Tandläkarinstitutet och Skogs4- Lantbruks- + Veterinärhögskolorna anger hur stor del av samtliga inskrivna, som påbörjat studierna samma år som studentexamen avlades eller året efter studentexamen. Siffrorna avse endast män. Tekn.

1930 samma år som stud.-ex.. året efter stud.-ex 1937 samma år som stud.-ex.. året efter stud.-ex 1943 samma år som stud.-ex.. året efter stud.-ex 11 —

38 % 36% 38% 37% 27% 30%

HH 14% 35% 10% 25% 18% 26%

Tandl.

Skogs -f- L a n t b r .

19% 27% 28% 43% 8% 30%

15% 21 %

— —

5 % 14 %

Vet.

162 Kvinnorna börja, som tidigare visats (sid. 108), i något större utsträckning redan samma år som studentexamen avlagts. Denna skillnad mellan könen beror på militärtjänstgöringen. Farmaceutiska institutet har ej medtagits i tablån, då antalet män där är relativt obetydligt. Inga elever inskrevos där studentexamensåret. De tekniska högskolorna ha betydligt högre procentsiffra för studentexamensåret än övriga fackhögskolor. Mer än en tredjedel av dem med högre teknisk huvudutbildning började redan samma år som studentexamen avlades. Detta gäller för de två tidigare årgångarna. I årgång 1943 har på grund av beredskapsläget och därmed omläggningen av militärtjänstgöringen siffran för inträde samma år som studentexamen blivit lägre. Även procentsiffran för året efter studentexamen är hög för de tekniska högskolorna, ca 35 % i de två tidigare årgångarna. Senast ett år efter studentexamen ha 75 7c av de studerande vid de tekniska högskolorna påbörjat sina studier. I årgång 1943 ha mindre än 60 % börjat senast år 1944. För handelshögskolorna är motsvarande siffra i årgång 1930 50 %, i årgång 1937 35 7c och i årgång 1943 45 %. Vid Tandläkarinstitutet och gruppen Veterinär-, Lantbruks- och Skogshögskolorna äro procentsiffrorna för årgång 1937 ännu lägre. Ålder vid studentexamen. Några större olikheter i fråga om ålder vid tidpunkten för studentexamen mellan de studerande vid de skilda fackhögskolorna föreligga ej. Dock gäller för alla tre årgångarna, att de studerande vid de tekniska högskolorna ha den lägsta medianåldern och de studerande vid Veterinär-, Lantbruksoch Skogshögskolorna (sammanslagna) ha den högsta medianåldern i de två tidigare årgångarna. Medianåldern för de studerande vid dessa tre högskolor har sjunkit (från 19,6 i årgång 1930 till 19,2 i årgång 1943), detta i motsats till vad fallet är vid övriga fackhögskolor. De studerande vid Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet (sammanslagna) ha den högstn medianåldern i årgång 1943 (19,4 å r ) . De studerande vid handelshögskolorna ha i alla tre årgångarna en medianålder, som ligger obetydligt högre än för de studerande vid de tekniska högskolorna. Totalantalet inskrivna vid fackhögskolorna. På samma sätt som i föregående kapitel om de fria fakulteterna redovisas här nedan i tabell 67 de studerande med huvud- och kompletterande utbildning för de skilda fackhögskolorna. Av de 259 studerande med huvudutbildning vid de tekniska högskolorna i årgång 1930 ha 29 st. haft förberedande eller kompletterande utbildning vid universitet eller annan högskola. Htivuddelen, 21 st., kommer från de

163 Tabell 6 7 .

Inskrivna lirov erksstudenter vid faekhögsskolorna m e d särskiljning på huvudutbildning och kompletterande utbildning m . i n .

I' I b i l d n i n g e n s

Tekniska Handelshöghögskolorna skolorna Samtliga Samtliga

Tandläkarinstitutet Samtliga

Veterinär-, Skogs Farmaceutiska och Lantbruksinstitutet högskolorna

Därav Därav Samtkvinkvinliga nor nor

Samtliga

1930 Huvudutbildning i vidstående fackhögskola därav med kompletterande utbildning vid annan akademisk utbild ningslinje därav med annan kompletterande utbildning Antal utan examen Kompletterande utbildning i vidstående fackhögskola därav med huvudutbildning vid a n n a n akademisk utbildningslinje därav med annan huvudutbildning Summa personer med någon utbildning

12 15

16 25

—

7 3

11 6

1 Z

3 1 115

21 42

24 31

1 4

4 2

—

1937 Huvudutbildning i vidstående fackhögskola därav med kompletterande utbild ning vid annan akademisk utbildningslinje därav med annan kompletterande ut bildning Antal utan examen Kompletterande utbildning i vidstående fackhögskola därav med huvudutbildning vid annan akademisk utbildningslinje därav med annan huvudutbildning. Summa personer med någon utbildning

3 6 841

36 12

—

1943 Huvudutbildning i vidstående fackhögskola därav med kompletterande utbildning vid annan akademisk utbildningslinje därav med annan kompletterande ut bildning

—

K—)

1 Kompletterande utbildning (samtliga vid annan akademisk utbildningslinje) . . .

2 40

l 81

1 Summa personer med någon utbildning

5 114

matematisk-naturvetenskapliga sektionerna. De återstående fördela sig med 4 på humanistiska sektioner, 1 på juridisk fakultet och de åtestående 3 på andra fackhögskolor. 12 personer ha icke-akademisk förutbildning. Av dessa ha 7 st. officersutbildning, i flera fall vid ingenjörstrupperna, 5 st. ha genomgått kurser vid de statliga verken. Det rör sig här om telegrafassistenter, som komplettera med civilingenjörsexamen. Av de 259 studerandena äro blott 2 kvinnor. Endast 15 st. av de 259 med huvudutbildning ha misslyckats i sina studier och ej avlagt examen. De 10, som enligt tabellen bedrivit kortare studier vid de tekniska högskolorna, få dock också närmast räknas till kategorin misslyckade. 7 av dessa ha visserligen övergått till huvudutbildning vid annan högskola, 2 till medicinsk, 1 till juridisk och 1 till humanistisk utbildning och övriga till handelshögskolorna, men deras tekniska studier få anses vara mindre framgångsrika. 3 st. ha gått till utbildning vid övriga utbildningslinjer (statliga verk och officersbanan). I årgång 1937 ha av de 332 (även här 2 kvinnor) med huvudutbildning vid de tekniska högskolorna 65 annan utbildning vid sidan av den tekniska. Detta är ett förhållandevis något större antal än i årgång 1930 (20 mot 16 7c). 44 st. ha annan akademisk utbildning, därav 24 vid matematisknaturvetenskapliga sektioner och 14 st. vid handelshögskolorna. En del av dessa 14 ha dock haft sin kompletterande utbildning efter eller samtidigt med huvudutbildningen. Det gäller här utbildning i företagsekonomi m. m., som är av betydelse för ingenjörerna i deras blivande praktiska verksamhet. 21 personer ha haft kortare förberedande utbildning; huvuddelen, 14 st., officersutbildning, 5 utbildning vid statliga verk och 2 vid handelsgymnasier. 42 av de 332, d. v. s. 13 % ha ej avlagt examen. I årgång 1930 är motsvarande procentsiffra 6. En del av de 42 torde dock komma att avlägga examen, då en del vunnit inträde vid någon av de två högskolorna relativt sent. Vidare kan beredskapstjänstgöringen tänkas ha fördröjt någon eller några av de före kriget inskrivna, så att examen kommer att avläggas efter 1946. Dock torde antalet utan examen vara större, även relativt sett, än i årgång 1930. 9 st. ha slutat och övergått till andra studier. Av dessa gingo blott 3 st. till annan högskola, medan 6 gingo till annan icke-akademisk utbildning (statliga verk och officersutbildning). I årgång 1943 ha 70 st. av de 375, som beräknas ha huvudutbildning, tidigare genomgått annan utbildning. Huvuddelen, 58 st., kommer från matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten och de fria högskolorna, 5 från de humanistiska sektionerna och 4 från handelshögskolorna, 3 st. från påbörjad officersutbildning. II st. hade redan 1946 hunnit lämna de tekniska högskolorna för annan

165 utbildning, 6 st. för handelshögskolorna, 4 för någon filosofisk eller juridisk fakultet. Vid handelshögskolorna är förekomsten av utbildning vid sidan av huvudutbildningen vanligare än vid de tekniska högskolorna. Den största delen kominer på gruppen övrig utbildning, i första hand handelsgymnasierna. I årgång 1930 hade av de 100 st. med huvudutbildning (3 kvinnor) 25 st. förberedande utbildning. 16 st. komma från kortare utbildningsbanor, därav 10 från handelsgymnasiernas fackkurser och 5 från officersutbildning. De 9, som haft annan akademisk utbildning, fördela sig på juridiska, medicinska och humanistiska fakulteterna samt på de tekniska högskolorna. En fjärdedel av dem med huvudutbildning har ej avlagt examen. Även antalet personer med enbart förberedande utbildning och huvudutbildning vid andra läroanstalter är relativt stort för handelshögskolornas del. Här kunna dock ej samtliga räknas som »misslyckade». En del avlägger annan akademisk examen, i första hand jur. kand. 11 st. gingo till utbildning vid universitet eller högskola. Av dem gingo 6 till juridisk fakultet. Av dem i årgång 1930, som avlagt jur. kand., ha 5 st. annan examen, de flesta (samtliga?) examen vid handelshögskola. Av övriga med enbart förberedande utbildning gingo 3 till humanistiska sektionerna, 2 till de tekniska högskolorna, 3 till handelsgymnasier, 2 till statliga verk och 1 till officersutbildning. I årgång 1937 ha 45 av de 131 med huvudutbildning annan utbildning, 21 ha haft denna vid universitet och högskolor, därav 4 vid juridisk fakultet, 15 vid humanistisk sektion och 2 vid matematisk-naturvetenskaplig sektion. 1 kommer från teknisk högskola. 24 st. ha icke-akademisk utbildning, huvuddelen, 21 st., handelsgymnasieutbildning. 31 av de 131, d. v. s. 24 7c ha ej avlagt examen. Även om siffran torde komma att sjunka något, är dock det procentuella antalet utan examen ungefär detsamma för årgång 193 7 som för årgång 1930. Av årgång 1937 ha 48 personer kompletterande Utbildning vid handelshögskolorna. En relativt stor del av dem, 12 st., har sin huvudutbildning vid juridisk fakultet. En av dem har emellertid avlagt civilekonomexamen innan han övergått till juridiska fakulteten. Hela 14 st. ha sin huvudutbildning vid de tekniska högskolorna. Även här är det fråga om kortare kompletterande handelshögskoleutbildning. En del av dessa 26 med huvudutbildning vid de juridiska fakulteterna eller de tekniska högskolorna kommer antagligen att fullfölja handelshögskolestudierna, då dessa påbörjats efter de juridiska eller tekniska sjudiernas avslutande. I årgång 1943 ha 50 st. av de 156 med huvudutbildning annan kortare utbildning bakom sig. 30 st. av de;ssa ha genomgått handelsgymnasium och 4 officersutbildning. Av de 16 frå.n annan akademisk utbildning komma 6

166 från de tekniska högskolorna, 6 från filosofiska fakulteter, 2 från juridiska fakulteter och resten från övriga fackhögskolor. Av de studerande vid Tandläkarinstitutet har ett mycket stort antal tidigare akademiska studier bakom sig. Huvuddelen har haft dem vid medicinska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna. Av de 45 i årgång 1930, som komma från medicinska fakulteter, ha 12 å 13 st., därav 1 kvinna, avlagt med. kand. före studierna vid Tandläkarinstitutet. Blott 8, därav 3 kvinnor, av de 111 med huvudutbildning ha ej avlagt examen. Dock ha 5 (2 kvinnor) av de examinerade blott avlagt od. kand. Dessa få närmas! jämställas med dem utan examen. Dessutom ha 4 slutat vid Tandläkarinstitutet och övergått till andra studier, 3 till annan akademisk läroanstalt och en till kortare utbildning. I årgång 1937 ha betydligt färre kompletterande utbildning av dem, som ha sin huvudutbildning vid Tandläkarinstitutet. Blott 10 st. (i årgång 1930 50 st.) ha tidigare studerat vid annan akademisk läroanstalt, vanligen vid medicinsk fakultet. En person kommer från de kortare utbildningslinjerna. 4 st. av de 74 med huvudutbildning (i årgång 1930 voro dessa 11 st.) ha ej avlagt examen. 8 st. av dem med examen ha dock blott od. kand. Av dessa få dock några anses komma att fullfölja till tandläkarexamen. Slutligen har en av de studerande i årgång 1937 övergått till andra (akademiska) huvudstudier. I årgång 1943 ha hela 24 st. av dem med huvudutbildning annan utbildning vid sidan av. Av dem kommer, liksom fallet var i tidigare årgångar, huvuddelen från medicinska fakulteter. 5 st. av de inskrivna i årgång 1943 hade redan 1946 hunnit övergå till andra akademiska studier. Av de studerande vid Farmaceutiska institutet ha i årgång 1930 8 st. förberedande akademisk utbildning, samtliga vid medicinsk fakultet. 4 si. ha ej avlagt examen. Av de examinerade ha dock 11 st., därav 9 kvinnor, blott farm. kand.-examen. Ingen har lämnat Farmaceutiska institutet för huvudstudier på annat håll. I årgång 1937 ha likaledes 8 förberedande studier. Procentuellt sett innebär detta dock en nedgång med 50 % jämfört med årgång 1930, då antalet personer med farmaceutisk huvudutbildning fördubblats mellan de två årgångarna. Samtliga komina från annan akademisk läroanstalt, de flesta från medicinsk fakultet. Blott en person har ej fullföljt till examen. 6 st. ha i gengäld skaffat sig annan akademisk huvudutbildning, i 4 fall vid universiteten och de fria högskolorna. I årgång 1943 ha av de 80 med huvudutbildning 15 st. förberedande utbildning. En har hunnit lämna institutet för andra akademiska huvudstudier. De övriga tre fackhögskolorna ha i tabellen sammanförts under en rubrik. 10 st. av de 45 ha annan akademisk utbildning vid sidan av huvudstudierna.

167 Blott 3 personer ha ej lyckats avlägga examen och ingen enda har övergått till annan huvudutbildning. För de enskilda fackhögskolorna kunna jämförelser göras mellan antalet någon gång inskrivna studenter i årgång 1930 och antalet nyinskrivna i början av 1930-talet enligt Stat. Off. Utr. 1935: 52. Wicksell—Jernemans siffror för medelantalet nyinskrivna under 1930— 33 vid de tekniska högskolorna, handelshögskolorna, Tandläkarinstitutet samt övriga fackhögskolor jämföras i nedanstående tablå med siffrorna för 1930 års studenter. Wicksell—Jerneman har för de tekniska högskolorna en betydligt högre siffra än vår siffra för 1930 års studenter. Det torde delvis bero på att Wicksell—Jernemans siffra inkluderar ett antal nyinskrivna i högre avdelningar (d. v. s. flyttningar mellan de två tekniska högskolorna inbördes). Wicksell—Jerneman Tekniska högskolorna Handelshögskolorna Tandläkarinstitutet Övriga fackhögskolor

308 127 103 82

Studenter 1930 LäroverksPrivatister studenter 269 7 117 2 111 1 86 1

För handelshögskolorna är Wicksell—Jernemans siffra approximativ, då för Göteborgs handelshögskola måst beräknas, hur stor del av de nyintagna eleverna i första årskullen, som utgjordes av studenter. Vi ha vid denna beräkning utgått från att antalet studenter av samtliga nyinskrivna utgjorde lika stor andel under perioden 1930—33 som under hela perioden 1923—33, varom uppgift gives i Wicksell—Jernemans utredning. Wicksell —Jernemans siffra blir enligt denna beräkning något högre än vår, vilket kanske kan tyda på att den gjorda reduktionen varit för liten. Skillnaderna äro dock ganska små. Den i tidigare sammanhang lämnade nettosiffran över samtliga inskrivna vid fackhögskolorna enligt Wicksell—Jerneman stämmer mycket bra med vår siffra för 1930 års studenter. Att vid jämförelse för var och en av fackhögskolorna skillnaderna bli större beror givetvis på att speciellt för de tekniska högskolorna några reduktioner ej äro gjorda, utan det redovisade antalet ur Wicksell—Jerneman endast får betraktas som bruttosiffror. Wicksell—Jernemans siffra för Tandläkarinstitutet avser de nyintagna i första årskullarna under perioden. Denna siffra är något lägre än vår siffra för 1930 års studenter. Beträffande övriga fackhögskolor stämma de två siffrorna väl överens. Siffrorna för årgång 1937 ha i nedanstående tablå jämförts med siffrorna över medelantalet nyinskrivna under perioden 1937—40 enligt Stat. Off. Utr. 1943: 17. Som tidigare påpekats, äro siffrorna ur denna utredning bruttosiffror.

168 Nyinskrh •na 1937—40 Tekniska högskolorna Tandläkarinstitutet Farmaceutiska institutet Skogshögskolan Lantbrukshögskolan

382 174 88 78 20 16 25

Läroverks studenter 341 179 75 97 25 20 7

Som framgår av tablån är också medelantalet nyinskrivna större än studenterna i årgång 1937. Undantag föreligger dock för handelshögskolorna, Veterinär- och Skogshögskolorna samt Farmaceutiska Institutet, där våra siffror för 1937 års studenter äro högre än medelantalet nyinskrivna 1937 —40. Speciellt stor är skillnaden för Farmaceutiska institutet. Orsaken till denna skillnad måste troligen sökas i det förhållande, att det föreligger relativt stora olikheter mellan antalet intagna vid Farmaceutiska institutet de olika åren. Skillnaderna för Handels-, Veterinär- och Skogshögskolorna äro obetydliga. Den stora skillnaden vid Lantbrukshögskolan mellan medelantalet nyinskrivna, 25, och antalet inskrivna studenter, 7, förklaras av att i siffran för de nyinskrivna även ingå personer utan studentexamen, som genomgått förberedande utbildning vid Alnarps lantbruksinstitut. Skillnaden beträffande de tekniska högskolorna på drygt 30 mellan medelantalet nyinskrivna och våra studenter kan vara dels tekniska studenter, vilka ej ingå i våra siffror, dels flyttande mellan de två tekniska högskolorna. Medelbetyg för studerande vid fackhögskolorna. Tidigare har visats, att de studerande vid fackhögskolorna ha högre genomsnittliga medelbetyg än de studerande vid universiteten och de fria högskolorna samt att de studerande vid de tekniska högskolorna ha de högsta betygen av de studerande vid fackhögskolorna. I tabell 68 redovisas de genomsnittliga medelbetygen för de studerande med huvudutbildning vid de skilda fackhögskolorna. De studerande vid Tekniska högskolan har för alla tre årgångarna högre genomsnittligt medelbetyg än de studerande vid någon annan fackhögskola med undantag av de studerande ur 1943 års årgång vid Handelshögskolan i Stockholm. Jämför man de två tekniska högskolorna, ha studenterna vid Tekniska högskolan betydligt högre betyg än studenterna vid Chalmers. De största skillnaderna föreligga för 1930 års studenter. Studenterna vid Chalmers tekniska högskola ha bland 1930 års studenter relativt låga medelbetyg, om man jämför med andra fackhögskolor, medan bland 1937 och 1943 års studenter blott de studerande vid Tekniska högskolan, Stockholms handelshögskola och Farmaceutiska institutet (blott för 1937 års årgång) ha bättre medelbetyg. Vid de två tekniska högskolorna ha för årgångarna 1930 och 1943 beräk-

169 Tabell 68. Genomsnittliga medelbetyg för läroverksstudenler med huvudutbildning vid fackhögskolorna. M e d e l b e t y g K v in n o r

M a n

Tekniska högskolan Sthlm Chalmers tekn. högsk Handelshögskolan Sthlm .. Handelshögskolan Gbg. . . . T a n d l ä k a r e inst Farmaceutiska inst Veterinärhögskolan Lantbrukshögskolan Skogshögskolan Samtliga fackhögskolor . . .

3,31 2,85 3,11 2,7 5 3,22 3,25 2,92 (2,68) 2,95 3,15

3,52 3,31 3,41 2,94 3,17 3,33 3,2 7 (3,55) 2,99 3,37

3,58 3,34 3,7 2 3,26 3,2 7 3,24 2,92 3,08 3,30 3,43

(4,45)

(2,90)

—

(4,00) (3,85) 3,59 3,19 (3,75)

(3,81) 3,40 3,44

(4,16) (3,47) (4,25) (3,60) 3,62 3.32

— —

— — —

3,42

3.5 3

3,52

—

nats medelbetygen för var och en av de skilda avdelningarna. I nedanstående tablå har angivits differenserna mellan de två högskolornas totala medelbetygsnivå vart och ett av åren och medelbetygen för de skilda avdelningarna.

Män »

1930. 1943.

Maskinteknik

Flyg- och skeppsteknik

Elektroteknik

Väg och vatten

— 0,12 — 0,20

— 0,23 -;- 0,0 5

; 0,31 -]- 0,09

— 0,27

Kemi och kemisk teknologi

Bergsvetenskap

Arkitektur

Lantmäteri

-i- 0,06 4- 0,34

+ 0,35 — 0,01

4- 0,29 r 0,40

( + 0,62) + 0,03

Olikheterna i medelbetyg mellan avdelningarna äro ganska stora i båda årgångarna. Dock äro avvikelserna från den totala medelbetygsnivån ej lika för alla avdelningarna. Avdelningen arkitektur har stora positiva differenser (höga medelbetyg) i båda årgångarna och avdelningen maskinteknik stora negativa differenser (låga medelbetyg). För övriga avdelningar äro differenserna olika i de två årgångarna, även om avdelningarna elektroteknik och kemi och kemisk teknologi ha positiva differenser eller medelbetyg över genomsnittet för båda årgångarna. 1930 års studenter, som genomgått Handelshögskolan i Stockholm, ha relativt medelmåttiga betyg. För de två senare årgångarna ha däremot studenterna vid denna högskola de bästa betygen av samtliga. De studerande vid Handelshögskolan i Göteborg ha de lägsta medelbetygen av samtliga fackhögskolestudenter bland 1930 och 1937 års studenter, men bland 1943 års studenter ligga betygen i paritet med dem som gälla för Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet. De två handelshögskolorna ha de mest anmärkningsvärda ökningarna i medelbetyg, om man jämför årgångarna med varandra. De studerande vid Veterinärhögskolan ha relativt låga betyg bland 1930 och 1943 års studenter. Den relativt höga medelbetygsnivån för 1937 års studenter motsvarar ungefär den genomgående höga nivån för 1937 års

170 samtliga studenter i jämförelse med de två omgivande årgångarna. De studerande vid Skogshögskolan däremot ha låg medelbetygsnivå för 1930 och 1937 års studenter och relativt hög för 1943 års studenter. För både Veterinär- och Skogshögskolorna gäller dock, att osäkerheten i siffrorna är relativt stor på grund av det ringa antalet studerande. De studenter, som gått till Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet, ha dock lika medelbetyg bland 1930 och 1943 års manliga studenter, medan bland 1937 års manliga studenter de studerande vid Tandläkarinstitutet ha relativt låg medelbetygsstandard. Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på vad som nyss sagts om 1937 års speciellt höga medelbetygsnivå för samtliga studenter. Bland kvinnorna, som gått till Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet, ha de vid Tandläkarinstitutet genomgående högre betyg än de vid Farmaceutiska institutet. Även bland de studerande vid Tandläkarinstitutet är dock medelbetygsnivån för 1937 års studenter lägre än för de omgivande årgångarna. Orsaken till att både bland män och kvinnor betygsnivån är lägre i årgång 37 än i årgångarna 30 och 43 kan bero på att institutet intog speciellt många elever i slutet av 1930-talet och i början av 1940-talet. Jämför man medelbetygen för män och kvinnor vid Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet, finner man, att för båda instituten kvinnorna ha de högre medelbetygen. Skillnaden är störst vid Tandläkarinstitutet. Att männen tagits in på förhållandevis lägre betyg än kvinnorna kan tänkas bero på att, som visas i annat sammanhang, de manliga studenterna kompletterat sina studentbetyg mer än de kvinnliga, vilket ej kommer till uttryck i medelbetygen som de beräknats i denna utredning. Ser man på den totala medelbetygsnivån för samtliga fackhögskolor i de tre årgångarna, har bland männen 1943 års studenter de högsta medelbetygen och 1930 års studenter de lägsta. Att bland männen medelbetygsstandarden ökat under hela perioden trots att för samtliga studenter 1937 års årgång hade högre medelbetygsnivå än de två andra, hänger säkerligen ihop med att konkurrensen om det relativt konstanta antalet platser vid de spärrade högskolorna blivit hårdare för varje årgång studenter, främst beroende på att studentkullarna ökat, varför betygsfordringarna måst skärpas. Kanhända har spärren också åstadkommit en strävan efter högre betyg i studentexamen för samtliga, som vilja söka in, och att denna strävan blivit starkare mot periodens slut. (Ovanstående siffror hänföra sig enbart till studerande med huvudutbildning.) Det kan ha ett visst intresse att även för fackhögskolorna jämföra medelbetygen för studerande med olika studieresultat. I nedanstående tabell 69 har angivits de genomsnittliga medelbetygen för manliga studerande vid de två tekniska högskolorna, de två handelshögskolorna samt övriga fackhögskolor med fördelning efter utbildningens art och resultat. Vid de tekniska högskolorna ha i båda årgångarna de som ej avlagt exa-

171 Tabell 69. Genomsnittliga medelbetyg för studerande vid fackhögskolor efter huvudutbildning (med eller utan examen) oeh kompletterande utbildning. M e d e l b e t y g I t bildningens art

Tekniska högskolor

Handelshögskolor

M a n

Män

M ä n

Huvudutbildn. med examen därav med kompletterande utbildn. vid ak. utb. linje, övriga med kompl. utbildn. Huvudutbildn. utan examen Enbart, kompletterande ut-

övriga fackhögskolor

3,25

3,52

2,93

3,31

3,17

3,26

2,82 3,29 2,98

3,38 3,45 3,1 (i

(3,25) 2,79 3,12

3,68 3,00 3,22

2,89 (2,69)

3,25 (2,50) (3,09)

(3,47)

(3,25)

3,28

3,58

(3,42)

(3,25)

men och ej övergått till annan utbildning betydligt lägre betyg än de som fullföljt studierna. Av dem som avlagt examen ha de som haft annan akademisk kompletterande utbildning lägre betyg än övriga. Det är ett uttryck för att de förberedande studierna (i första hand vid de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna) använts som meritering för inträdet och uppvägt de lägre studentbetygen. De som haft annan kompletterande utbildning ha ungefär samma medelbetygsstandard som samtliga, som fullföljt till examen. Gruppen »enbart förberedande tekniska studier» är i båda årgångarna för liten för att tillåta några slutsatser om medelbetygsstandarden. Vid handelshögskolorna gäller det överraskande förhållandet i årgång 1930, att de, som ej fullföljt studierna till examen och därefter gått ut i förvärvslivet utan annan utbildning, hade bättre medelbetyg än de, som fullföljde till examen. Det kan delvis tänkas hänga samman med att de flesta av dem som ej avlagt examen gått vid Handelshögskolan i Stockholm, där medelbetygsstandarden var hög jämfört med medelbetygsstandarden vid Handelshögskolan i Göteborg. I årgång 1937 ha de som avlagt examen däremot bättre betyg än de utan examen. I motsats till vad fallet är bland de studerande vid de tekniska högskolorna ha bland handelshögskoliterna de med förberedande akademisk utbildning bättre betyg än de med icke-akademisk förberedande utbildning. De som ha enbart förberedande utbildning vid handelshögskolorna och huvudutbildning vid annan utbildningslinje ha i båda årgångarna bättre medelbetyg än de med huvudutbildning och examen. Majoriteten av dem med enbart förberedande handelshögskoleutbildning har huvudutbildningen vid de juridiska fakulteterna och de tekniska högskolorna och avlagt examen därstädes. Vid övriga fackhögskolor är antalet personer utan examen eller enbart förberedande utbildning för litet för att möjliggöra några jämförelser med dem med huvudutbildning och examen.

172 Av dem med examen ha i årgång 1930 de med akademisk förberedande utbildning lägre medelbetyg än samtliga med examen, medan i årgång 1937 några olikheter ej föreligga mellan de två grupperna. Avbrottsfrekvensen. Avbrottsfrekvensen vid fackhögskolorna bör rimligen definieras något annorlunda än vid universiteten och de fria högskolorna. För de studerande vid fackhögskolorna, frånsett handelshögskolorna, måste samtliga med enbart förberedande studier anses ha misslyckats med studierna, således även de, som ha sin huvudutbildning vid annan fackhögskola eller universitet och fria högskolor. För de studerande vid handelshögskolorna bör vid beräkningen av avbrottsfrekvensen ej medräknas samtliga de, som haft förberedande utbildning vid handelshögskolorna och huvudutbildning på annat håll. De som haft sin huvudutbildning vid de tekniska högskolorna böra frånräknas jämte en del av dem, som gått till universiteten och de fria högskolorna, främst de, som gått till de juridiska fakulteterna. Därför har hälften av dem som gått till universiteten och de fria högskolorna ej ansetts böra medtagas vid beräkning av avbrottsfrekvensen. Övergång till icke-akademisk utbildning måste betraktas som misslyckande. Beräknas de »misslyckades» antal samt avbrottsfrekvensen (%) på basis av ovanstående, fås följande värden. Tekniska högskolor

Handelshögskolor

Övriga

fackhögskolor

1930 Antal 25 34 19 % 9 31 9 1937 Antal 51 52 14 % 15 35 6 Handelshögskolorna ha en betydligt högre avbrottsfrekvens än de tekniska högskolorna och övriga fackhögskolor i årgång 1930, t. o. m. något högre än universiteten och de fria högskolorna, om matematisk-naturvetenskapliga sektionerna undantas. I årgång 1937 är avbrottsfrekvensen vid handelshögskolorna i paritet med avbrottsfrekvensen för universiteten och de fria högskolorna (fakulteterna sammanslagna). De tekniska högskolorna och övriga fackhögskolor ha en avbrottsfrekvens av samma storleksordning »om de medicinska fakulteterna. Avbrottsfrekvensen har för fackhögskolorna, liksom för de fria högskolorna, för de manliga studenterna ställts i relation dels till medelbetygen, dels till socialt ursprung. I tabell 70 återges dels antalet manliga studenter med »misslyckade» studier, dels avbrottsfrekvensen 1 inom de tre betygsgrupperna under Ba, mellan Ba och AB samt över AB. 1 Att den totala avbrottsfrekvensen för de olika högskolorna ej stämmer överens med den avbrottsfrekvens, som redovisas för motsvarande högskolor ovan i tablån beror på att siffrorna i tabell 70 avse männens avbrottsfrekvens, medan i tablån är angiven avbrottsfrekvensen för samtliga studenter (män + kvinnor).

173 Tabell 70. Antalet Ifiroverksstudenter med »misslyekade» stadier samt avbrottsfrekvens vid faekhögskolor efter medelbetyg. Män. Argäng och medelbetyg

Antal med »misslyckade» studier

Avbrottsfrekvens

Tekniska högskolor

Handelshögskolor

Övriga fackhögskolor

Tekniska högskolor

Handelshögskolor

ö v r i g a fackhögskolor

11 11 3

13 17 2

7 1

9 Ii) (3

24 37 (33)

12 6

2."»

:12

13 31

4 5 1

21 15 t;

29 38 35

11 9

1930 2,9 3,0—3,9 4,0-

Samtliga 1937 —2,9 3,0—3,9 . 4,0— Samtliga

28 4 50

Vid de tekniska högskolorna är avbrottsfrekvensen i årgång 1930 ungefär densamma i de två lägre betygsklasserna men avgjort mindre i den högsta. I årgång 1937 framträder ett starkare samband mellan medelbetyg och avbrottsfrekvens och för den lägsta betygsklassen är avgångsfrekvensen 20 7c mot 9 7c i motsvarande betygsklass i årgång 1930. Siffran är avgjort lägre än för de fria högskolorna, där den i årgång 1937 var dubbelt så stor. För handelshögskolorna, vilka ha betydligt högre avbrottsfrekvens än de tekniska högskolorna, är märkligt nog i båda årgångarna avbrottsfrekvensen högre i den mellersta och högsta medelbetygsklassen än i den lägsta. För övriga fackhögskolor är avbrottsfrekvensen något större i den lägsta än i de två högre medelbetygsklasserna. De absoluta siffrorna, på vilka avbrottsfrekvensen beräknats, äro dock för dessa fackhögskolor speciellt små. Gruppen övriga fackhögskolor har därför vid grupperingen av materialet efter socialgrupp sammanförts med de tekniska högskolorna. I tabell 71 redovisas antalet med misslyckade studier och avbrottsfrekvensens storlek efter socialgrupp. För fackhögskolorna utom handelshögskolorna är i båda årgångarna avbrottsfrekvensen störst i socialgrupp I. I båda årgångarna har socialgrupp II lägre avbrottsfrekvens än socialgrupp III, om än skillnaden är obetydlig. Vid handelshögskolorna däremot visa siffrorna i båda årgångarna samma tendens. Socialgrupp I har den lägsta och socialgrupp III den högsta avbrottsfrekvensen. Skillnaderna mellan dessa två socialgrupper uppgå till mer än 15 %. Antalet studenter i socialgrupp III vid handelshögskolorna är absolut sett ganska litet, varför siffrorna över avbrottsfrekvensen äro osäkra. De i socialgrupp III, som avbrutit studierna, ha relativt goda medelbetyg, och detta

174 Tabell 71. Antalet läroverksstudenter med »misslyckade» studier samt avbrottsfrckvens vid fackhögskolor efter socialgrupp. Män. Antal med »misslyckade» studier Socialgrupp (fadern)

1930 I II III x Samtliga 1937 I II III x Samtliga

Avbrottsfrekvens

Tekniska högskolor och övriga fackhögskolor

Handelshögskolor

Tekniska högskolor och övriga fackhögskolor

20 11 5

11 13 8

12 7

24 33 40

32 19 9

17 22 9 3

16 10 12

29 34 47 50

6 Handelshögskolor

förklarar delvis den högre avbrottsfrekvensen i den bästa betygsklassen. Möjligen inverkar härvid även en skillnad mellan handelshögskolorna i Stockholm och i Göteborg. Den förra skolan har såväl högre genomsnittligt studentbetyg som högre avbrottsfrekvens än den senare. Utifrån de nu redovisade siffrorna torde inan, trots materialets ringa omfattning, kunna säga, att avbrottsfrekvensen vid fackhögskolorna visar minst lika stor variation med socialt ursprung som med studentbetygen, detta i motsats till vad fallet var vid universiteten och de fria högskolorna. Vidare äro förhållandena ganska olika vid handelshögskolorna och vid de övriga fackhögskolorna. Vid handelshögskolorna ha de som avbrutit studierna relativt goda betyg och komma från fattigare hem, d. v. s. orsaken till studieavbrottet skulle vara i första hand socialt (ekonomiskt). Vid övriga fackhögskolor avbryta i första hand de med dåliga betyg, och de komma i stor utsträckning från socialgrupp I. Examina vid fackhögskolorna. I tabell 72 redovisas antalet personer med examen (huvudexamen) vid de skilda fackhögskolorna. Någon fördelning av civilingenjörerna på Chalmers och Teknis och av civilekonomerna på handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg har ej gjorts.

175 Tabell 72. Antalet läroverksstudenter med examen vid fackhögskolorna, fördelade efter examenstyp. M ä n

E x a m i n a

Caviling, ex Civiling.ex. jämte annan examen . . . Tekn. Dr Civilekonom Civilekonom jämte annan examen. . Od. kand Tandläkareexamen Tandläkare- jämte annan examen . . Farm. kand Apotekareexamen Vet. kand Veterinärexamen Agronomexamen Agr. Dr

Jägmästareexamen Summa fackhögsk. examina

K v i n n o r

233 7 2 61 13 2 (52 12 2 22

284 5

76 20 7 43

2 2 1 19

22 5 1 13 457

20 19 13 12 6

3 24 1 9 4

17 4

19 524

70 45

Bland 1930 års studenter avlade 457 manliga och 45 kvinnliga studenter sina huvudexamina vid fackhögskolorna. Motsvarande siffror för huvudexamina vid universiteten och de fria högskolorna voro 612 resp. 172. Av de 457 männen med examina vid fackhögskolorna hade dock 4 examen av förberedande karaktär, 2 od. kand. och 2 farm. kand. De två förra kunna snarast anses vara utan godkänd examen. Bland de 45 kvinnorna hade 3 od. kand. och 9 farm. kand. Här kan man alltså räkna med att blott 42 personer avlagt fullständiga examina. Bland 1937 års studenter var de examinerades antal 524 män och 76 kvinnor. Motsvarande siffror för universiteten och de fria högskolorna voro här 552 resp. 222. De examinerade männen vid fackhögskolorna i den senare årgången äro således nästan lika många som de examinerade männen vid universiteten och de fria högskolorna. Bland kvinnorna råder samma skillnad som lör 1930 års studenter. Av de examinerade i 1937 års årgång hade 7 män blott od. kand. och 20 farm. kand. Bland kvinnorna var 1 od. kand. och 47 farm. kand. Några av dessa torde senare avlägga högre examina. Drygt hälften av de examinerade i de två årgångarna är civilingenjörer och arkitekter. Bland männen i årgång 1937 äro dessa 50 fler än i årgång 1930. Enligt Wicksell—Jerneman utexaminerades på 1920-talet årligen ca 200 civilingenjörer och arkitekter från Teknis och Chalmers. Bland 1930 års studenter äro de utexaminerade tandläkarna näst civilingenjörerna den största gruppen eller 74 män och 24 kvinnor. Bland 1937 års studenter har dock siffran sjunkit till 43 män och 19 kvinnor. Enligt Wicksell—Jerneman utexaminerades på 1920-talet i medeltal 60 tandläkare per år. Enligt Medicinalstyrelsens siffror över antalet legitimerade tand-

176 läkare steg denna siffra till ungefär det dubbla under 1930-talets törsta hälft. Senare inträdde en relativt kraftig nedgång i antalet nyutexaminerade. Civilekonomerna voro bland 1930 års studenter 74 män och 1 kvinna och bland 1937 års studenter 96 män och 4 kvinnor. Detta innebär den procentuellt sett största ökningen bland de utexaminerade vid fackhögskolorna. Under 20-talet utexaminerades i medeltal ca 65 personer per år. Antalet utexaminerade civilekonomer per år har således ökat under 30- och början av 40-talet. Antalet utexaminerade apotekare är ungefär detsamma i de två årgångarna, 25 st. Dock torde antalet för 1937 års studenter komma att öka rätt avsevärt, då antalet personer med farm. kand. är stort, ca 70 st. På 20-talet utexaminerades i regel mellan 20 och 30 apotekare årligen, varför siffrorna för 1930 och 1937 års studenter tyda på att antalet utexaminerade varit konstant intill år 1945 men senare torde komma att öka något. Veterinärerna äro bland 1930 års studenter 22 och bland 1937 års studenter 12. Dä 13 studenter i årgång 1937 ha vet. kand.-examen, torde de examinerade veterinärerna komma att bli lika inånga i de två årgångarna. Dessa siffror stämma väl med siffrorna för 20-talet. Antalet jägmästare är bland 1930 års studenter 13 och bland 1937 års studenter 19, medan agronomernas antal är lika stort i de två årgångarna, 6 st. Dessa siffror äro av ungefär samma storleksordning som medelantalet utexaminerade jägmästare resp. agronomer på 20-talet.

KAPITEL VIII.

Studenterna

vid övriga

utbildningslinjer.

Inledning. Till gruppen »övriga utbildningslinjer» har i denna undersökning hänförts Gymnastiska centralinstitutet (G. C. I.), folkskoleseminariernas tvååriga studentklasser, Socialinstitutet i Stockholm (socialinstituten i Göteborg och Lund hade ej påbörjat sin verksamhet vid insamlingstillfället), handelsgymnasier (fackkurserna), de statliga verken (post, tull, telegraf och järnväg) samt officersutbildning. Att G. C. I. förts till denna grupp och ej till gruppen fackhögskolor 1 kan motiveras med att de G. C. I.-utbildade mer äro jämförbara med de officersutbildade än med de fackhögskoleutbildade. Socialinstitutet har ej förts till gruppen fackhögskolor, eftersom studentexamen ej fordras i samma utsträckning vid Sociaiinstitutet som vid lackhögskolorna, och i detta avseende kan Socialinstitutet jämföras med folkskoleseminarierna, där både studenter och icke studenter utbildas till samma examen, låt vara vid olika långa kurser. På grund av det ringa antalet studerande med studentexamen vid såväl G. C. I. som vid Socialinstitutet i årgångarna 1930, 1937 och 1943 skulle en ändrad gränsdragning mellan fackhögskolor och övrig utbildning ej på nämnvärt sätt förändra våra resultat. De skilda utbildningslinjer, som sammanförts under rubriken »övrig utbildning», äro mycket olika. Det enda, som förenar dem är att de teoretiska studierna omfatta högst två år i motsats till de akademiska utbildningslinjerna, där den normala tiden för en lägre examen är minst tre och i regel fyra—fem år. Gymnastiska centralinstitutet. De studerande vid G. C. I. ha två linjer att välja på, gymnastiklärar- och sjukgymnastlinjerna, båda med fyra terminers studietid. Samtliga stude1 Studentsociala utredningen (Stat. Off. Utr. 1948:42) har hänfört G. C. I. och Socialinstitutet till gruppen fackhögskolor vid en sammanställning på basis av våra preliminära siffror för årgång 1943.

12—916619

178 rande med huvudutbildning i årgång 1930 och i årgång 1937 samtliga utom en vaide gymnastiklärarlinjen. I årgång 1943 ha 16 kvinnliga studerande valt sjukgymnastlinjen. Som framgår av nedanstående tablå, dominera kvinnorna, speciellt i de två senare årgångarna. Att de manliga studerande äro så få, särskilt i årgång 1937, torde bero på den lockelse, som officersbanorna utövat på studenterna under andra världskriget. En del av de utbildade officerarna ha senare haft tillfälle att genomgå utbildning vid G. C. I. Några av de studerande ha även förberedande utbildning. För männens del är det i de flesta fall fråga om officersutbildning och för kvinnornas del humanistiska studier. Av de i tablån redovisade studerandena från årgång 1930 ha 2, en man och en kvinna, övergått till annan utbildning. Samtliga inskrivna Därav kvinnor

16 10

15 14

43 36

Folkskoleseminarierna. Som framgår av tabell 73 ha i årgång 1930 63 studenter, därav 36 män, genomgått folkskoleseminarierna. Av dessa ha dock blott 43 st. ansetts ha sin huvudutbildning där. 20 st. ha nämligen senare avlagt examina vid universitet och fria högskolor, därav 19 inom humanistiska sektioner, vilka beträffande huvudutbildningen förts till universitet och fria högskolor. Som visas i annat sammanhang (se sid. 258 o. 288), ha emellertid även några av dem med akademisk utbildning blivit folkskollärare. Ytterligare 17 av de folkskollärarutbildade studenterna ha studerat vid universitetens och de fria högskolornas filosofiska fakulteter, därav 14 inom de humanistiska och 3 inom de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna. Dessa ha dock ej avlagt filosofiska examina. Av de 63 folkskoleutbildade ha sålunda sammanlagt 37 filosofisk biutbildning. Då 3 personer ha annan biutbildning, ha blott 23 av 63, d. v. s. drygt en tredjedel, enbart folkskollärarutbildning. Praktiskt taget samtliga studenter, som studerat vid seminarierna, ha avlagt godkänd folkskollärarexamen. I årgång 1937 ha sammanlagt 117 studenter genomgått folkskollärarutbildning, därav 83 kvinnor. (I årgång 1930 dominerade männen.) Nästan samtliga, 112 st., ha sin huvudutbildning vid folkskoleseminarierna. Blott 5 ha folkskollärarutbildningen som förberedande, då de även avlagt examen vid filosofisk fakultet. Ytterligare 20 ha dock studerat kortare eller längre tid vid någon filosofisk fakultet, nästan samtliga inom humanistiska sektionerna, men ej avlagt någon examen. En del kan dock tänkas avlägga examen efter utbildningsuppgifternas inhämtande (ht 1946). Dock föreligger en klar skillnad mellan folkskollärarna av årgång 1930 och 1937. De förra ha i betydligt större omfattning skaffat sig akademiska meriter än

179 Tabell 73. Antalet läroverksstudenter med utbildning vid folkskoleseminarierna. 1930 Utbildningens

art

Samtliga med utbildning vid folkskoleseminarier därav med biutbildning vid filosofisk fakultet (varav med fil.-examen) därav med annan biutbildning Huvudutbildning vid folkskoleseminarier. . . Kompletterande utbildning vid folkskoleseminarier

1943 KvinMän S:a Män Kvin- S:a Män Kvin- S:a nor nor nor

83 117

19 (8) 3 28

18 37 (12) (20) 3 15 43

6 (2) 2 32

19 25 (3) (5) 4 2 80 112

2 114

4 82

6 190

de senare. En av orsakerna till denna skillnad kan tänkas vara att konkurrensen om folkskollärarplatserna var betydligt större i början och mitten av 30-talet än senare. De folkskollärarutbildade i årgång 1937 ha fått bra platser under och efter andra världskriget relativt snabbt utan de extra meriter, som tidigare under 30-talet fordrades för de eftertraktade befattningarna, framför allt i de större städerna. Detta gäller kanske i speciellt hög grad bland de kvinnliga folkskollärarna. I årgång 1943 ha 197 studenter genomgått folkskollärarutbildning. I denna årgång dominerar männen, liksom i årgång 1930. 27 st. ha hunnit skaffa sig kortare filosofisk (i regel humanistisk) utbildning och 6 st. annan biutbildning (fram till hösten 1946). För kort tid har dock gått mellan studentexamen och undersökningstillfället för att man skulle kunna säga något om biutbildningens omfattning för denna årgång folkskollärare jämfört med tidigare årgångar. Folkskoleseminarierna i Lund och Umeå ha haft de största studentklasserna (män) i alla tre årgångarna. Högre lärarinneseminariet i Stockholm har utbildat ungefär hälften av de utexaminerade lärarinnorna. Socialinstitutet i Stockholm. •

Vid Socialinstitutet i Stockholm har ett mycket litet antal studenter ur de två tidigare årgångarna inskrivits. Av de 9 i årgång 1937, som genomgått Socialinstitutet, ha 2 fortsatt med högre studier. I årgång 1943 ha däremot hela 40 st., därav 28 kvinnor, påbörjat socialpolitisk utbildning. 9 st. av dessa ha haft förberedande studier, samtliga vid universiteten och de fria högskolorna, därav 7 st. vid humanistiska sektionerna. Samtliga inskrivna Därav kvinnor

2 2

9 6

40 28

180 Tabell 74. Antalet lärovcrksstudenter med utbildning vid handelsgymnasierna. 1930 Utbildningens

art

1943 KvinKvinKvinMän S:a Män S:a Män S:a nor nor nor

Samtliga med handelsgymnasieutbildning. . 124 därav med högre handelsutbildning 13 » med annan akademisk utbildning. . 23 (med akademisk examen) (20) därav med annan kortare utbildning 7 Huvudutbildning vid h a n d e l s g y m n a s i e r . . . . 101 Kompletterande utbildning vid handelsgymn. 23

30 154 143 13 27 6 29 20 (2) (22) (29) 6 8 1 27 128 112 3 20 31

73 210 2 29 7 27 (7) (30) 8 2 65 177 8 39

219 29 19

100 319 1 30 10 29

3 177 42

9 92 209 8 50

Handelsgymnasierna. Tabell 74 visar, alt 154 studenter i årgång 1930, därav 124 män, ha genomgått handelsgymnasiernas fackkurser. Av dessa ha dock 26, därav 23 män, senare genomgått längre utbildning, varför de ansetts ha handelsgymnasieutbildningen enbart som kompletterande utbildning. 10 ha fortsatt sin utbildning vid någon av de två handelshögskolorna och 12 st. ha avlagt annan akademisk examen, de flesta vid juridisk fakultet eller humanistisk sektion. Å andra sidan ha 24 av de studerande vid handelsgymnasierna andra mer eller mindre misslyckade studier bakom sig, innan de genomgått handelsgymnasiernas fackkurs som sin slutliga utbildning. Av dessa komma 16 st. från universitet och fria högskolor och 4 från officersbanan. Avbrottsfrekvensen vid handelsgymnasierna är låg. Av de 128 med huvudutbildning vid handelsgymnasierna ha blott 7 blivit underkända. I årgång 1937 ha 216 studenter genomgått fackkurserna vid handelsgymnasierna, ökningen i antalet jämfört med årgång 1930 kommer till stor del på de kvinnliga studenterna, vilka mer än fördubblat sitt antal mellan de två årgångarna. 39 st. av de 216 ha efter handelsgymnasieutbildningen fortsatt med andra studier. 21 ha gått till handelshögskolor, 11 till universitet och fria högskolor och 4 till annan fackhögskola. 3 st. ha annan kortare utbildning, som blivit bestämmande för yrkesinriktningen. 35 av dem med huvudutbildning vid handelsgymnasierna ha tidigare (eller senare i några fall) andra mer eller mindre misslyckade studier bakom sig: 12 vid universitet och fria högskolor, 8 vid handelshögskolor och 5 vid icke-akademiska utbildningslinjer, därav 4 på officersbanorna. Kuggningsprocenten är något högre i årgång 1937 än i årgång 1930 för de studerande vid handelsgymnasierna. Av de 177, som räknats ha sin huvudutbildning vid gymnasierna, ha 17 underkänts. I årgång 1943 ha 319 studenter, därav 100 kvinnor, genomgått handelsgymnasiekurserna. Detta innebär, att siffran fördubblats under perioden 1930—43.

50 st. ha gått vidare till andra studier, därav 30 till handelshögskolorna och 15 till annan akademisk utbildning, de flesta till filosofiska och juridiska fakulteter. Å andra sidan ha 20 studenter efter påbörjade studier på annat håll gått igenom handelsgymnasiernas fackkurser och sedan sökt sig ut i förvärvslivet. Fördelningen av de studerande under perioden på olika handelsgymnasier framgår av nedanstående tablå. (Relativtalen basera sig på de studerande ined huvudutbildning och äro medeltal för alla tre årgångarna.) Göteborgs handelsinstitut och Schartaus handelsinstitut i Stockholm ha svarat för vardera ca en tredjedel av de studerande, medan Malmö handelsgymnasium och övriga mindre handelsgymnasier svarat för ungefär hälften vardera av återstoden. Samtliga årgångar

Stockholm

Göteborg

Malmö

övriga

Summa

33 %

38 %

13 %

16 %

100 %

Statliga verk.

Som framgår av tabell 75 ha i årgång 1930 sammanlagt 66 personer genomgått någon av de statliga verkens utbildningskurser. Av dessa kvarstå 60 st. i tjänst vid dessa verk, medan 6 gått till annan verksamhet efter högskolestudier. 5 ha genomgått de tekniska högskolorna och en handelshögskola. Av de 5 civilingenjörerna ha några dock sin verksamhet vid Telegrafverket, där de genomgått telegrafassistentutbildning. De 60 med huvudutbildning fördela sig på de fyra verken på sätt som framgår av nedanstående tablå. Huvuddelen kommer sålunda på Postverket. Post . Telegraf SJ Tull

36 9 3 12 Summa 00

52 20 21 13 100

76 8 29 13 120

Tabell 75. Antalet läroverksstudenter, som genomgått de statliga verkens utbildningskurser. 1930 Utbildningens

art Män

Samtliga som genomgått de statliga verkens utbildningskurser 50 därav med akademisk utbildning 21 (med akademisk examen) (6) därav med annan biutbildning 3 Huvudutbildning vid statliga verk 44 Kompletterande utbildning vid statliga verk 6

1943 KvinKvinKvinS:a Män S:a Män nor nor nor S:a

16 3 1 16

00 24 (6) 4 00 0

84 24 (7) 3 77 7

30 114 1 25 (7) 1 4 29 100 1 8

68 6

63 3

131 9

6 65 3

4 61 2

10 120 5

182 22 st. av de 60 tjänstemännen ha annan utbildning, varav 12 filosofiska och 2 juridiska studier, 2 ingenjörsstudier, 2 handelshögskolestudier, 2 lägre merkantila studier och 2 officersutbildning. I årgång 1937 ha sammanlagt 114 genomgått de statliga kurserna. Av dessa ha 8 fortsatt med vidare utbildning, därav 5 vid de tekniska högskolorna. Av dem torde en del, liksom i årgång 1930, ha blivit ingenjörer vid Telegrafverket. Av de 106 med huvudutbildning vid de statliga verken tillhör närmare hälften, 52 st., Postverket. Jämfört med årgång 1930 ha alla verken utom tullen ökat sin personal. Ökningen inom Postverket kommer nästan helt på kvinnliga postexpeditörer. 21 st. av de 106 med huvudutbildning vid de statliga verken ha kortare utbildning före (eller efter) sin huvudutbildning. Av dem ha 10 filosofiska och 3 juridiska studier. 3 ha studerat vid teknisk högskola och 2 vid handelshögskola, 2 ha kortare merkantil utbildning och 2 officersutbildning. I årgång 1943 ha 131 st. genomgått de statliga verkens utbildningskurser. Av dessa ha 5 fortsatt sin utbildning vid akademisk läroanstalt. Å andra sidan ha av de 121 med huvudutbildning 14 st. kortare utbildning vid sidan av de statliga kurserna. 4 av dessa ha bedrivit humanistiska och 3 juridiska studier, medan 5 genomgått handelsgymnasiernas fackkurser. Som framgår av tablån ovan har antalet utbildade vid postexpeditörskurserna stigit till 76 i årgång 1943. Av dessa voro 58 st. kvinnor. Telegrafverket har färre telegrafassistenter från denna årgång än från de två tidigare årgångarna; antalet trafikelever har ökat starkt. Officersutbildningen. Tabell 76 visar, att i årgång 1930 sammanlagt 106 studenter påbörjat utbildning till officerare på aktiv stat. 1 Av dessa kvarstå (ht 1946) 66 st. som statofficerare. 34 st. ha övergått till annan utbildning, 5 ha efter reservofficersexamen gått direkt ut i förvärvsarbete och 1 avbrutit officersutbildningen utan någon examen och sedan gått direkt ut i förvärvslivet. Av de 34 med annan utbildning ha 14 gått till universitet och fria högskolor, därav 12 till de juridiska fakulteterna, 7 till de tekniska högskolorna, 5 till handelshögskolorna, 4 till handelsgymnasierna, 2 till G. C. I. och 2 till statliga verk. Hur långt de 34 kommit med sin officersutbildning kan ej angivas. En del har säkerligen redan efter aspiranttjänstgöringen övergått till reservofficersutbildning, andra ha troligen fortsatt till statofficersexamen men senare övergått i reserven. Samtliga ha dock från början haft planer på att bli statofficerare. Av de 66 statofficerarna ha 9 st. kortare utbildning vid sidan av officersutbildningen. Av dessa ha 4 studerat vid juridisk fakultet, 3 vid någon av fackhögskolorna. 1

D. v. s. börjat officersaspirantutbildning.

183 Tabell 76. Antalet läroverksstudenter med officersutbildning. U t b i l d n i n g e n s

art

Samtliga officersaspiranter (stat) därav officerare på aktiv stat ht. 46 » övergått direkt till förvärvsarb. med eller utan reservoff.-ex. . . (Summa huvudutbildning) därav övergått till annan utbildning (kompletterande officersutbildn.).

År gån 1930

106 66 6

337 216 69

249 145 86

(72) (285)

(231)

34 I årgång 1937 ha hela 337 studenter påbörjat utbildning till officer på aktiv stat. Av dessa kvar stod o (ht 1946) 216 som officerare på aktiv stat; 52 st. ha övergått till annan utbildning och 59 st. avbrutit officersutbildningen och gått direkt ut i förvärvslivet. Av de senare ha dock de flesta, 58 st., avlagt reservofficersexamen. De 52, som övergått till annan utbildning, ha till stor del gått till akademiska utbildningslinjer. 12 ha gått till juridisk, 9 till filosofisk, 3 till medicinsk och 1 till teologisk fakultet, 14 till de tekniska högskolorna, 2 till handelshögskolorna och 3 till andra fackhögskolor. Hur långt i sin officersutbildning dessa 52 kommit, kan ej angivas. En stor del torde ha avlagt reservofficersexamen, andra ha under beredskapstjänstgöringen blivit konstituerade till vpl officerare, varefter de blivit utnämnda till reservofficerare o. s. v. Av de 216 officerarna på aktiv stat har å andra sidan ett mindre antal från början blott reservofficersutbildning men efter kompletteringskurser under beredskapstiden utnämnts till statofficerare. 30 st. av statofficerarna ha annan utbildning vid sidan av officersutbildningen, därav 15 vid juridisk och 10 vid filosofisk fakultet. 3 ha gått vid teknisk högskola och 2 vid handelshögskola. I årgång 1943 ha 249 studenter påbörjat statofficersutbildning. Av dem kvarstodo (ht 1946) 145 som officerare på aktiv stat, 18 st. hade övergått till annan utbildning och 86 hade gått ut i förvärvslivet, därav 30 med reservofficersexamen. Av dessa 86 torde dock en del efter ht 1946 komma att påbörja annan utbildning. Av de 18, som redan påbörjat annan utbildning, ha 3 gått till universitet och fria högskolor, 9 till fackhögskolor och 6 till annan icke-akademisk utbildning. De som hösten 1946 kvarstodo som officerare på aktiv stat utgjorde bland 1930 och 1937 års studenter drygt 60 % och i årgång 1943 knappa 60 7c av samtliga, som påbörjat statofficersutbildning. Siffran för årgång 1943 torde ha sjunkit ytterligare något efter undersökningstillfället. Fördelningen av statofficerarna (ht 1946) på vapenslag framgår av tabell 77. Flottan, kustartilleriet samt flygvapnet ha ökat kraftigt under perioden. Vid flygvapnet t. ex. finnas blott 8 statofficerare av årgång 1930 mot 43 av

184 Tabell 77. Antalet officerare på aktiv stat inom skilda vapenslag bland läroverksstudenterna. Å

V a p e n s l a g

Infanteri Kavalleri Artilleri, lv Intendentur Ingenjör Signal Träng Flotta Kustartilleri Flyg

27 5 11

40 4 11

4 4 2 8

84 7 50 7 6 1 16 14 14 17

5 27 12 43

5 Summa

årgång 1943. Flygvapnet har t. o. in. utbildat fler officerare i årgång 1943 än något av de övriga vapenslagen. Till infanteriet och artilleriet (inkl. luftvärnet) ha förhållandevis många av officerarna i årgång 1937 gått. Det bör framhållas, att siffrorna blott gälla de läroverksstudenter, som efter vanlig skolgång övergått till officersutbildning. Härtill komma även några privatister, som blivit officerare, men framför allt de som gått den »långa vägen», d. v. s. de som avlagt begränsad studentexamen vid arméns och (1943) flygets underofficersskolor. År 1937 utexaminerades 22 studenter, år 1943 47 studenter från arméns underofficersskola. 1943 utexaminerades dessutom 4 studenter från flygets underofficersskola. De flesta av dessa, dock ej samtliga, ha blivit officerare på aktiv stat. Fördelningen på vapenslag är dock obekant. Socialt ursprung. I tidigare sammanhang (sid. 86 f.) har redovisats fördelningen på faderns yrke för dem med huvudutbildning vid var och en av de kortare utbildningslinjerna. Därför lämnas här (se tabell 78) blott fördelningen på socialgrupp, varvid uppdelning skett på de två grupperna »med huvudutbildning» och »med kompletterande utbildning». För officerarna skiljs dock i stället mellan officerare på aktiv stat och övriga. I årgång 1943 har blott redovisats de med huvudutbildning (resp. aktiv stat för officerarna), då som tidigare påpekats någon skarp gräns ej kan dragas mellan de två grupperna i denna årgång. Fördelningen på socialgrupper av de studerande vid G. C. I. visar, att socialgrupp I är starkast representerad, medan socialgrupp II och III äro ungefär lika starkt företrädda. 18 studenter i årgång 1943 kommo från socialgrupp I, 12 från socialgrupp II och 13 från socialgrupp III (män och kvinnor sammanslagna). Vid Socialinstitutet äro av de 12 manliga studerande 6 från socialgrupp

185 O —< C . CO Cl

I :

5C SS

CO [ > CN T * 00 30 - ^

SS —

N [^ n CO l O CO CM

IS •?

sä o. 2 te

i ! I

a 3 •§ E tc

s m in ;

so TH o

! as

o c •* N

* -

i-i i-i

! I

0 0 Ci O i-i i-i

I I

( O Q i t i f l CN CN

i-i -f co

'•OiCK!

"a 2 5f SS

»O CO CO

—

I I

M SP

o —

£ä

O M h Ol CO -r CM o

h O i* TH Jl co io CN m

00 00 00 CO I» mt^co t»

• *

CM CO l > i - i

0 0 0 0 0 0 CO

h«

LOSM

•?

m>co

H l O f f i

I TI 99

i-i W O

i* t

Cl i-i

CO Ci TH

• t M N i—i-i

I I

h« M

0 0 CO CO i - i T H C O I - I

10 SS

O CO

C5 I > CO - n H B n

SO f«

»i

!-« i-i co j

LO 0 0 Oi I M C O C O i - i | 0 S

lOCOffi CO CO i -

I I

}J OS

o co i o

i et

C ,3 -3 O —' c ^ 3

? a g1 3 -E "3 G ti

I SM

c 2 te i-i Ci CN I

S2.r •o -Ö t* 3 •- c 3 5 '2

—i SO i -

CO O CM

! I

CO i—

CM Oi

M ff*

i-i

H H !-M TI

[

n« (**

S O i O O rn, ^M

•<* l> O CN SO Hifw 05

l> CO I h. i-i J M

CO CM CN CN M i - Tf CN eo

C fl o

-t-i

.M 3

O W C H H

- < - * ! - !

-a o o

ft C S C 3 Å .>- 2

" i"H r-i

rr.

5 H M M >! M

1 I

: B

lO.nei

I Q

«#

[ > O C J

co o CM

u JZ T*

t> o Oi i ss

-O

186 III och blott 1 från socialgrupp I, medan bland de 28 kvinnorna blott 5 komma från socialgrupp III. Av de studerande vid folkskoleseminarierna komma sammanlagt 13 av de 36 manliga studenterna ur årgång 1930 från socialgrupp III och blott 3 från socialgrupp I. Av dessa 3 från socialgrupp I ha dock 2 gått vidare till filosofiska studier och avlagt akademisk examen. Av de kvinnliga studerandena vid folkskoleseminarierna kommo blott 6 från socialgrupp III och 4 från socialgrupp I, medan de flesta, 17 st., kommo från socialgrupp II. 9 av dessa 17 ha akademiska studier med examina. I årgång 1937 är bland männen fördelningen mellan socialgrupperna ungefär densamma som i årgång 1930: blott 2 från socialgrupp I, hela 21 från socialgrupp II och 11 från socialgrupp III. De två, som ha akademiska huvudstudier, äro från socialgrupp II. Bland kvinnorna har en märkbar ökning av de studerande från socialgrupp III ägt rum jämfört med årgång 1930. 20 av 83 komma från socialgrupp III. Huvuddelen, 47 st., kommer dock från socialgrupp II i likhet med vad fallet var för årgång 1930. Bland 1943 års studenter är relationen mellan socialgrupperna ungefär densamma som bland 1937 års studenter. Eleverna vid folkskoleseminarierna komina i betydligt större omfattning från lägre socialskikt än eleverna vid universitet och högskolor. Vid handelsgymnasierna däremot är socialgrupperingen mer lik den som gäller för universitet och högskolor. Socialgrupp II dominerar dock kraftigare vid handelsgymnasierna än vid de akademiska lärosätena. Socialgrupp I är å andra sidan något starkare företrädd än socialgrupp III, detta i motsats till vad som gäller för folkskoleseminarierna. Jämför man de två grupperna elever »med huvudutbildning» och »med kompletterande utbildning», kan man trots materialets litenhet tala om klara olikheter socialgrupperna emellan. I årgång 1930 ha 11 av 41 från socialgrupp I, 7 av 49 från socialgrupp II och 5 av 32 från socialgrupp III gått vidare till högre studier. I årgång 1937 är relationen ungefär densamma: 15 av 52 från socialgrupp I, 13 av 63 från socialgrupp II och 3 av 27 från socialgrupp III. För kvinnorna äro siffrorna för små för att möjliggöra kommentarer. Vid de statliga verkens utbildningskurser dominera bland männen studenterna från socialgrupp III. I alla tre årgångarna kommer mer än hälften av eleverna från den lägsta socialgruppen. Socialgrupp I är mycket svagt representerad. Även bland kvinnorna är socialgrupp III relativt sett större än vid någon annan utbildningslinje. I årgångarna 1930 och 1937 äro de tre socialgrupperna ungefär lika starkt företrädda bland eleverna, medan i årgång 1943 socialgrupp II är betydligt svagare företrädd än de två övriga. De studenter, som påbörjat officersutbildning slutligen, komma i årgång 1930 till 50 7c från socialgrupp I, till 40 % från socialgrupp II och till 10 7c

187 från socialgrupp III. Den största avgångsprocenten kommer på aspiranterna från socialgrupp II, 21 av 42. I årgång 1937 är socialgrupp II starkare företrädd än socialgrupp I både bland samtliga aspiranter och bland kvarstående statofficerare. Socialgrupp III har procentuellt sett ökat sin andel. Avgångsprocenten i denna årgång är ungefär lika i alla tre socialgrupperna. 1 årgång 1943 har socialgrupp III ytterligare ökat sin andel bland statofficerarna. Socialgrupp I har å andra sidan ytterligare minskat sin andel. Förskjutningen mellan socialgrupperna är starkare bland officerarna än inom någon av de övriga utbildningslinjerna. Några större olikheter i förskjutningarna mellan socialgrupperna, om man jämför de skilda vapenslagen, kan ej konstateras. Materialet är dock för litet för att bestämda uttalanden skola kunna göras på denna punkt. Medelbetyg. Medelbetygsfördelningen och de genomsnittliga medelbetygen för de studerande vid de skilda kortare utbildningslinjerna återges i tabell 79 för de två grupperna studerande »med huvudutbildning» och »med kompletterande utbildning». Då avbrottsfrekvensen vid de kortare utbildningslinjerna är mycket låg, har ej gjorts någon uppdelning på grupperna med och utan examen, detta i motsats till vad fallet var beträffande de akademiska utbildningslinjerna. För de studerande vid G. C. 1. och Socialinstitutet är materialet för litet för att möjliggöra några närmare kommentarer. De studerande vid folkskoleseminarierna, som även avlagt annan (filosofisk) examen, ha avgjort högre medelbetyg än övriga med folkskollärarutbildning i årgång 1930. I årgång 1937 är gruppen »med kompletterande utbildning» för liten för att några jämförelser skola kunna göras. Det genomsnittliga medelbetyget är betydligt lägre för årgång 1943 än för de två tidigare årgångarna. Tillströmningen till folkskollärarbanan är betecknande nog också förhållandevis stark i årgång 1943. Vid handelsgymnasierna har både i årgång 1930 och 1937 gruppen »med huvudutbildning» högre medelbetyg än gruppen »med kompletterande utbildning». Skillnaderna äro dock små. Av dem som gått vidare har en stor del gått till handelshögskolorna. I många fall ha dessa genomgått handelsgymnasierna för att med betygen därifrån som merit, trots dåliga studentbetyg, vinna inträde vid handelshögskolorna. Det kan delvis förklara den låga medelbetygsstandarden för dem som genomgått handelsgymnasieutbildningen som kompletterande utbildning. Medelbetygsstandarden för dem som genomgått handelsgymnasierna är ungefär densamma i årgångarna 1930 och 1937 men visar för årgång 1943 en sänkning.

188 £C :CS c 0> 1

1 o

'SI

e*T 1

g 1 S s

f\ x

co"

<N"

1 • 1 1 Oi 1

11 <=> 1 •* 1

1 °° 1 I Mco 1

1 • 1 1 CM |

"""

1 e» |

""*

1 •

i eo - i

-M

« CN

[

1 rH

1 1. 1

1CM"**. 1

co*

1 CO 1 CM

IS 1 1 ! I

1* I

12 1

I1 CN S 11

1 o5 1 1 cn !

1 CM 1

i° i

! r- 1

i •> 1

i1 CO °° 1i

1o 1

1i <CN " * 11

1 CO 1

1 •> 1

1 1 <N° 11

1 "> 1 ! ° 1 1 oo 1 1 •* 1

1 °° 1

|co

1 o

1 rCO H

*"*

k l :CS

CN CN

»o co o co eo ex co co co

d C d C/3

cn eo o

1 t 1

•>* -»fi »o K ) >Q O

t» O

co* co"

CO CO c o

CM CO I M

CO CO

CO CO CO

t*« CM m

CO O Oi r H | > CO IM rH

•"3" CO 0 0 rH O Ti Ti

eo i n oo • ^ oo m

I C r l T f rH r l

CM O

m Ti

M O N Oi X TI

rH co m

TH r H CO O 0 0 CM

rH O rH CM CM

« 60 3

m m

1-t 1H

N O W * * «5 IM

r H C» CM O l O (O

CN CM I M

CN <M ( M

CO CO CO

i-c

rH rH

1-1

j eo 1

V d

:« g

• ter, Oi

co"

JS 23 d

•-N/—S »O »O t~ t -

•3 S»

i ** i | eo |

co"

* 1 N •> l CO

co" |

jCN ,

X O •"

!>J

1 CN*

1 o |

1 rf

a X

2 "3

i «° i 1 1 1

i °° i i co* °1 1

co"

I "* 1

d VJ

l ^ I

eo"

f. x

1 '-K 1

:« g

"3 £

t«

r H Ti

O ^N

1 Ti CO Ti CO CO

H h ^ f CO m

CM CM

o> t O Oi

> ~ S3 d v< r J

O rH rH Tt » -

. \ 1

a « co eo

rH O O» co co eo

n to N o o o CM CM CO

CO CM

co co

r H T}< Ti

3 BB

X « o *

CO CO

0»

co oo

"O S

e>"

3 SE ii

£ x

m m

1 CN CM 1

t - tfl »o CD >C C)

CO CO CO

ti d

M t rH O

O «5

CO eo co « n t-

O O U3 «5

CO CO CO

CO CO

CO TJ< CN

co co o to ^r a

CN <N

6 Si

C T f CO " * r H CM rH rH

co m

00 O 0 0 0 0 CO CM rH rH

CM"<N"CO"

1 CD •«* CN

•a

1 M

CO*

eo I - I TI

co co

C) O > • t - co eo

eo co t CO CO CO

£ r, *->

CNCMCM*

CO CO CO

»o t ~ co eo

rt-

• * • * t~ CO CO CO

CM M

co co co

• * oo co

CO O CO CO CO

« ^ 1

co oo N

IQ 00 00 00 00 t ~ CM CM

CO Ci

c K l

11 1

tO Oi rH

i n CM CM r H TI

o CM m r H r^ CO

00 t > rH

0 0 CO CM r H Ti

m m 1

in o m

oo m co co co

r H o ; CM C O n n

r H TI O O 0 0 CM Ti

O Oi rH

r H 0 0 CO t ^ TJ< CM

•

00 S, ' oc •BPebc "3 c c

11 1

•3

et csT 1

l> t^ o

'"'

m in | 1

ot^eo

CM CM

•** rj<

! 11 1 11

IM rH

es : • oo * !-7 : ec

•

H"2 23

»ga ldni bild

i sai ldni bild

'. **> .Bf : oc

r sa mtl ldniing. bild nin

• oij 00 .g

'c c

•3 3

48 A a

SS3

S 3 -ä

il 5

O reg

•

CS 3

S > B

cu 3 o o > X

en C

M <2

•

a 3

3 H-> " * •5 3 .

ej 13

ei2

> A X es > oc es 25 H •

c > 3 cs T3

ooS 3

es 3

x\ >

3 A X

13 * o

E5 B

S 3 03

erk s uvud ompl

SÄ

4» it

e cc

oc.S c es cc "O

mnas uvud ompl

3r.

<~» Ö C . S

tut s uvud ompl

I. samtlig; av huvudu kompl.

sam ldni bild

i-i O

cS C

CS ^ 3

JS :CS CS "O C/!

a 3

sutbi ldni v hu vud ko mpl

X *

o * eo" ~"

-Q

K cs S E * x] :«s

189 Vid de statliga verken är gruppen »med kompletterande utbildning» för liten för att möjliggöra några jämförelser med övriga. Som i tidigare sammanhang påvisats, har medelbetygsstandarden för dem med huvudutbildning vid de statliga verken gått ned ganska avsevärt under perioden. Bland de officersutbildade ha de som övergått till annan utbildning högre medelbetyg än de som kvarstå på aktiv stat. Skillnaderna äro dock obetydliga. Statofficerarna i årgång 1943 ha lägre medelbetyg än i de två tidigare årgångarna. Den relativt höga nivån för årgång 1937 måste ses mot bakgrunden av den höga allmänna medelbetygsnivån detta år.

KAPITEL IX.

Studenterna

utan

utbildning.

Som i tidigare sammanhang (sid. 69) påpekats beträffande gruppen »utan utbildning», består denna först och främst av dem, som efter studentexamen gått ut i förvärvsarbete utan någon utbildning vid de undervisningslinjer, som medtagits i vår undersökning. I årgång 1930 har med ledning av yrkesuppgifterna från mantalslängderna en kontroll kunnat ske av denna grupp, och blott några få i gruppen, 4 st., blevo ej identifierade beträffande yrke och inkomst. Bland de manliga studenterna i årgång 1937 och 1943 föreligga inga yrkes- och inkomstuppgifter, men i stället ha genom förfrågningar bland kamraterna inhämtats kontrolluppgifter om studier (verksamhet) efter studentexamen. För 1937 års studenter inflöto relativt utförliga svar på dessa förfrågningar, medan för 1943 års studenter svaren voro något sämre. Huvuddelen av den restgrupp, som kvarstod efter dessa kompletterande kamratuppgifter i årgångarna 1937 och 1943, bör anses omfatta studenter, som efter studentexamen övergått till verksamheter helt vid sidan av de för studenter vanliga verksamhetsfälten och härigenom släppt kontakten med sina studentkamrater. (Dock ingår i gruppen ett mindre antal studenter, som enligt uppgifterna om de resultatlösa ansökningarna någon gång sökt till spärrade högskolor men ej antagits.) Av de kvinnliga studenter, om vilka inga utbildningsuppgifter erhållits, torde ett relativt stort antal ha ingått äktenskap och i samband därmed lämnat sin hemort vid studentexamen och släppt kontakten med kamraterna. En del av dem, som gift sig, kan ha påbörjat studier vid någon av utbildningslinjerna, som ingå i undersökningen, men genom namnbytet ej blivit identifierade. I nedanstående tablå redovisas för män och kvinnor gruppen »utan utbildning» med fördelning på via kamrater eller taxeringslängder identifierade och helt oidentifierade. 1930

M. Identifierade 211 Helt oidentifierade .. 4 (därav ansökning till spärr, högsk — Summa

1937 S:a 337 22

M. 64 206

Kv. 359 44

S:a 423 250

M. 129 326

—

(54)

—

(54)

(114)

(167)

(231)

1 108

270 Kv.

S:a 129 979

Kv. 126 18

—

191 Då i kapitel III hela gruppen »utan utbildning» redovisats beträffande såväl hemort, yrke och socialgrupp som betyg m. m. och då gruppen identifierade bland 1930 års studenter kommer att behandlas i kapitel XVI, skall här blott lämnas en redogörelse för de manliga studenter i årgångarna 1937 och 1943, om vilka kamratuppgifter erhållits. I tabell 80 lämnas en fördelning av de av kamrater identifierade på ett antal undergrupper. Den största gruppen i båda årgångarna omfattar studenter, som med kortare merkantil utbildning eller ingen utbildning alls övergått till affärsverksamhet eller kontorsverksamhet i privat tjänst. Av de 27 studenter i årgång 1937, som övergått till sådan verksamhet, ha 10 inträtt i faderns firma eller startat egen rörelse, medan 11 tagit anställning som tjänstemän. De övriga 6 ha verksamhet utan angiven befattning. I årgång 1943 ha 52 studenter övergått till kontors- eller affärsverksamhet direkt efter studentexamen eller efter kortare handelsutbildning, 11 ha inträtt i faderns firma eller startat egen rörelse och 30 st. ha fått anställning som tjänstemän i privat tjänst; för 11 saknas uppgift om verksamhetens art. I årgång 1937 ha 6 och i årgång 1943 15 st. tagit anställning inom statlig eller kommunal förvaltning inom lägre befattningar som tjänstemän eller kontorspersonal. 2 i årgång 1937 och 9 i årgång 1943 ha tagit anställning vid polis- eller brandväsendet. Ett relativt stort antal, 15 st. i årgång 1937 och 20 st. i årgång 1943, har efter studentexamen genomgått kortare teknisk utbildning, varefter de utträtt i förvärvslivet som ingenjörer, verkmästare o. d. 6 st. i årgång 1937 och 14 st. i årgång 1930 ha genomgått lantbruksutbildning eller övertagit verksamheten på faderns lantbruk. Lantbruksutbildningen har i de flesta fall bedrivits vid Alnarps lantbruksinstitut. 4 st. i årgång 1937 och 6 st. i årgång 1943 ha ägnat sig åt konstnärlig verksamhet, medan 4 i årgång 1937 och 3 i årgång 1943 övergått till journalistyrket. Slutligen ha i årgång 1943 enligt kamratuppgifterna 10 personer lämnat landet eller avlidit. Det bör i sammanhanget påpekas, att de, som enligt kamratuppgifterna skulle ha avlidit, ej ingå bland de 18, som i tidigare sammanhang redovisats som avlidna. Uppgifter om dessa 18 ha erhållits ur officiella källor. För att ytterligare något belysa den grupp, om vilken kamratuppgifter erhållits, har i tabellerna 81 och 82 angivits socialt ursprung och medelbetyg för dessa studenter, varvid de fördelats på fyra grupper: de som inträtt i affärseller (privat) kontorsverksamhet med eller utan kortare utbildning, de som tagit anställning i statlig eller kommunal tjänst (inkl. polis- och brandväsen), de som genomgått kortare teknisk (inkl. mejeri-)utbildning eller utbildning vid lantbruksinstitut samt de med konstnärlig verksamhet (i årgång 1943 inkl. gruppen utlandet eller övriga). Dessutom ha i tabellerna medtagits de helt oidentifierade studenterna, d. v. s. de, om vilka inga kamratuppgifter stått att erhålla. Som i tidigare sammanhang visats (sid. 91, tabell 37), utgör i årgång 1937

192 Tabell « 0 .

Antalet

läroverksstudenter 1937 och 1943 »utan verksamhet enligt kamratuppgifter. Män.

utbildning»

V e r k s a m h e t

A n t a 1

Privat kontors- eller affärsverksamhet med eller utan kort mer kantil utbildning därav i faderns firma eller egen verksamhet • kontors- eller affärstjänstemän » övriga Tjänstemän i stat eller kommun Anställd vid polis eller brandväsen Teknisk utbildning Mejeriteknisk- samt lantbruksutbildning Konstnärlig verksamhet samt journalister Utlandet, döda

27 10 11

52 11 30 11 15 9 20 14

6 2 15 (i <S

Summa

efter

—

gruppen »utan utbildning» 9 % av samtliga studenter från socialgrupp I, 13 % av samtliga studenter från socialgrupp II och 14 7c av samtliga studenter från socialgrupp III. I årgång 1943 äro motsvarande procenttal något högre eller 15, 19 och 20 %. Tabell 81 visar beträffande årgång 1937, att av de 71 studenterna från socialgrupp I, som tidigare redovisats under gruppen »utan utbildning», 19 st. (27 %) enligt kamratuppgifterna identifierats till sin verksamhet efter studentexamen. Av dessa ha 12 studerat vid tekniska institut eller vid lantbruksskola, 5 ha efter ingen eller kortare utbildning övergått till affärs- eller kontorsverksamhet. Av de 117 utan utbildning, som tillhöra socialgrupp II, ha 30 st. (26 %) enligt kamratuppgifterna kunnat fördelas på skilda verksamhetsgrenar. Hälften av dessa har gått till kontors- och affärsverksamhet och 5 till var och en av de tre övriga verksamhetsgrenarna. Av de 63 i socialgrupp III utan utbildning ha 12 (19 %) känd verksamhet, därav 6 i kontors- och affärsverksamhet och 3 utbildning vid teknisk skola eller lantbruksskola. Tabell 81. Antalet läroverksstudenter 1937 oeh 1943 »utan utbildning», fördelade på verksamhet oeh socialgrupp. Män. 1937 Socialgrupp (fadern)

I II III Summa

1943 Privat TekPrivat Tekkontors Statlig nik er- Konst- Helt kontors Statlig niker- Konst- Helt eller eller eller eller närlig oiden- eller eller närlig oidenkomkomaffärsmunal mejeri- verk- tifie- affärs- munal mejeri- verk- tifieverkverkutbild- samhet rade tjänst utbild- samhet rade tjänst samhet ning samhet ning 5 15 6 1

1 5 2

12 5 3 1

1 5 1 1

52 87 51 16

8 31 12 1

7 10 7

15 13 6

5 11 3

82 149 84 11

193 Av de 129 av kamrater identifierade personerna utan någon utbildning i årgång 1943 komma 35 på socialgrupp I eller 30 % av samtliga »utan utbildning» i socialgrupp I. Av dessa ha 15 teknisk utbildning eller lantbruksutbildning, 8 ha anställningar i privat affärs- eller kontorsverksamhet och 7 i statlig eller kommunal tjänst. 65 av de identifierade komma på socialgrupp II, d. v. s. 31 % av dem »utan utbildning» i socialgrupp II. Nästan hälften, 31 st., har gått till affärs- eller kontorsverksamhet och de övriga i relativt lika omfattning till övriga grupper. Av de 28 identifierade från socialgrupp III (25 %) ha 12 börjat i kontors- och affärsverksamhet, 7 tagit anställning i statlig eller kommunal tjänst, 6 genomgått annan utbildning och 3 ägnat sig åt konstnärlig verksamhet. I tabell 82 angives medelbetygsfördelningen och de genomsnittliga medelbetygen för de fyra grupperna av identifierade (enligt kamratuppgifterna) samt för de helt oidentifierade. I årgång 1937 har gruppen »helt oidentifierade» de avgjort lägsta genomsnittliga medelbetygen. De högsta medelbetygen ha förutom den obetydliga gruppen »konstnärlig verksamhet» gruppen »anställda i enskild kontors- och affärsverksamhet». I årgång 1943 har däremot gruppen »helt oidentifierade» de högsta genomsnittliga medelbetygen, om man bortser från den obetydliga gruppen »konstnärlig och övrig verksamhet» och gruppen »anställda i kontors- och affärsverksamhet», som i årgång 1937 hade de bästa medelbetygen, har i årgång 1943 de sämsta. Då antalet inom de olika grupperna är relativt litet och då olikheterna i fråga om medelbetyg mellan grupperna äro relativt små, kan man ej uttala något bestämt om de förskjutningar i medelbetygen, som ägt rum mellan de två årgångarna i de skilda grupperna. Tabell 82.

Antalet

läroverksstudenter »utan utbildning», fördelade på verk samhet och medelbetygsklass. Män. 1943

1937 Modelbetygsklass

—1,9 2,0—2,1 2,5—2,9. 3,0—3,1 3,5—3,!4,0—4,4 4,5—4,fe 5,0—5,4 5,5— Summa Medelbetyg 13— 9H619

Privat Statlig Tek- KonstPrivat Statlig Tekkontors eller niker- Konst- Helt kontors eller niker- närlig Helt verk- oideneller eller närlig oiden- eller eller komkomaffärs- munal mejeri- verk- tifie- affärs- munal mejeri- samhet tifieverk- tjänst utbild- jämte rade verk- tjänst utbild- samhet rade samhet ning övriga ning samhet

5 9 5 2

9 5 7 4 2

4 2 1

2,97

(2,75)

2,85

(3,32)

2 4 1 1

1 10 14 7 2

4 100 122 73 18 8 1

1 23 20 6 1 1

1 6 9 6 2

2,77

2,62

2,79

2,74

2,86

2,7 9

3 61 82 44 16

4 9 5 1

194 Det kan ha ett visst intresse med en något närmare redogörelse för de manliga studenter i årgångarna 1937 och 1943, om vilka inga uppgifter om utbildning eller verksamhet efter studentexamen stått att få. Som tidigare påpekats, ingår bland dessa ett mindre antal, som har misslyckade ansökningar till spärrade utbildningsanstalter. Då emellertid inga kamratuppgifter erhållits om dem, kunna de anses tillhöra samma kategori som övriga i gruppen. I nedanstående tablå ha dessa studenter fördelats på socialgrupp. Som jämförelse har angivits socialgruppsfördelningen för samtliga studenter. Påfallande är den lika socialgruppsfördelningen bland de oidentifierade i båda årgångarna. 1937

Socialgrupp

Samtliga

I II III x

1943 Restgrupp

Samtliga

Reslgrupp

2 202

2 513

35,6 % 41,8 % 19,8 % 2,7 %

25,2 % 42,2 % 24,8 % 7,8 %

31,4 % 44,1 % 22,3 % 2,2 %

25,2 % 45,5 % 25,8 % 3,4 %

Socialgrupp I är något svagare representerad bland dem utan uppgifter än bland samtliga studenter. Socialgrupp II är lika starkt representerad bland oidentifierade som bland samtliga studenter, medan socialgrupp III är starkare representerad bland de oidentifierade än bland samtliga studenter. Skillnaden mellan oidentifierade och samtliga studenter är säkerligen något större, speciellt i årgång 1937, om hänsyn tages till dem, som tillhöra »obekant socialgrupp». Som tidigare framhållits, torde nämligen de flesta av dessa tillhöra den lägsta socialgruppen. Med ledning av siffrorna i tablån kan man beräkna hur stor del de utan utbildningsuppgift utgöra av samtliga studenter inom de skilda socialgrupperna. Resultatet av en sådan beräkning framgår av nedanstående tablå. M

. . Socialgrupp

% av samtliga

studenter

_ Restgrupp

52 87 51 16

6,6 9,4 11,7 27,1

82 149 84 11

10,4 13,4 15,0 20,0

9,4

12,9

Restgrupp

I II III x Samtliga

% a v samtliga

studenter

Procenten oidentifierade är totalt sett något större bland 1943 än bland 1937 års studenter. I båda årgångarna är procenten lägst i socialgrupp I och högst i socialgrupp III, om man bortser från den obetydliga, med socialgrupp III närmast besläktade, obekanta socialgruppen. En jämförelse mellan betygsfördelningen bland de oidentifierade och bland samtliga studenter har även sitt intresse. I nedanstående tablå har

195 angivits de oidentifierade på skilda medelbetygsklasser samt deras andel av samtliga studenter inom respektive klasser. — Ba 1937: Antal 146 % av samtliga studenter 16,0 1943: Antal 226 % av samtliga studenter 18,5

Ba—AB 60 6,4 91 9,1

AB — — — 9 3,1

Samtliga 206 9,4 326 12,9

De oidentifierade utgjorde betydligt större andel av samtliga studenter i gruppen — Ba än i de två högre medelbetygsgrupperna. Ingen i årgång 1937 och blott 9 i årgång 1943 av dem utan utbildningsuppgifter hade mer än AB i medelbetyg. Att samtliga med medelbetyg över AB i årgång 1937 blivit identifierade beror på att speciella efterforskningar via pastorsämbetena gjorts för ett tiotal med bättre medelbetyg än AB, som voro oidentifierade även sedan kamratuppgifterna inkommit. Det visade sig, att några voro avlidna, några, som bytt namn, hade genomgått utbildning och några hade gått direkt ut i förvärvslivet. Några motsvarande undersökningar gjordes ej för de 9 med över AB i genomsnittligt medelbetyg i årgång 1943. [Vid en kontroll i efterhand (ht 1948) har konstaterats, att av de 9 studenterna med medelbetyg över AB i årgång 1943 1 påbörjat studier vid humanistisk sektion, 1 blivit intagen vid Tullverket men av obekant anledning slutat efter några månaders studier, 1 försökt komma in vid Tekniska högskolan men trots mycket goda betyg ej blivit intagen. Av de återstående voro 3 söner till affärsmän, varför de torde ha inträtt i faderns firma, 2 voro söner till lantbrukare, vilket tyder på att de med eller utan kortare lantbruksutbildning blivit jordbrukare. Slutligen återstår en student med ett sonnamn, som kan tänkas ha undgått identifiering på grund av namnbyte.]

KAPITEL X.

Privatisternas

utbildning.

I olika sammanhang har tidigare angivits antalet privatister med utbildning vid olika akademiska utbildningslinjer. I det följande ges en kort sammanfattning av privatisternas val av utbildning samt avlagda examina. Det bör framhållas, att uppgifterna om utbildning för privatisterna ej äro lika fullständiga som för läroverksstudenterna, då av naturliga skäl några kompletterande kamratuppgifter ej stått att få. Fördelningen på huvudutbildningslinje framgår av tabell 83. Bland de manliga studenterna är det i alla tre årgångarna ett förhållandevis stort antal privatister, som påbörjat utbildning vid universitet och fria högskolor. I årgång 1930 och 1937 ha drygt 40 % och i årgång 1943 knappa 40 % påbörjat studier vid universitet och fria högskolor. Bland de manliga läroverksstudenterna är motsvarande siffra 44 % för årgång 1930 och 32 % för årgång 1943. Drygt hälften av de privatister, som påbörjat fria akademiska studier, har gått till humanistiska sektioner, vilket är en betydligt högre procent än bland läroverksstudenterna. Av de kvinnliga privatisterna ha omkring 35 % påbörjat utbildning vid universitet och fria högskolor, nästan samtliga vid humanistisk sektion. Av de kvinnliga läroverksstudenterna ha i årgång 1930 43 % och i årgång 1943 blott 28 % huvudutbildningen vid universitet och fria högskolor. Av dessa jämförelser mellan privatister och läroverksstudenter förefaller det, med reservation för feltolkning på grund av privatistmaterialets ringa omfattning, som om privatisterna under perioden 1930—1943 i genomsnitt påbörjat utbildning vid universitet och fria högskolor i ungefär samma omfattning som läroverksstudenterna, men att tillströmningen ej tenderat att minska bland privatisterna på samma sätt som bland läroverksstudenterna. Relativt få privatister ha under perioden påbörjat utbildning vid fackhögskolorna. Procentuellt sett ha bland de manliga privatisterna ca 15 % sin

197 Tabell 83. Privatisternas val av huvudutbildningslinje. Universitet och fria högskolor Årgång

Samtliga

D ä r a v teol.

jur.

med.

hum.

nat.

5 4 5

1 7 6

1 4

11 24 25

2 5 13

10 8

4 ÖvTek- Hanövrig Utan riga niska delsututfackhög- högbild- bildhögskolor skolor ning skolor ning

Summa

Män 1930 1937 1943

20 44 49

7 7 9

2 2

3 1 11

11 40 51

46 94 129

3 5 35

9 16 54

Kvinnor 1930 1937 1943

5 11 13

1 1 1

huvudutbildning vid fackhögskolor mot närmare 30 7o bland läroverksstudenterna. Av de kvinnliga privatisterna har blott några få påbörjat utbildning vid fackhögskolorna. Mellan 50 och 60 % av privatisterna ha således akademisk huvudutbildning. Siffran har varit relativt konstant i alla tre årgångarna. Bland läroverksstudenterna har siffran sjunkit från drygt 70 % i årgång 1930 till knappa 60 % i årgång 1943. Många som avlägga privatistexamen göra det för att få tillfälle till akademiska studier. Denna grupps relativa andel av samtliga privatister torde vara konstant under perioden 1930—1943. Detta kan förklara varför procenten med akademisk utbildning bland privatisterna varit mer konstant än bland läroverksstudenterna. Att en så förhållandevis stor del av privatisterna med akademisk utbildning studerar vid de fria fakulteterna torde bero på att medelbetygsnivån, som tidigare visats, är så låg bland privatisterna, att förhållandevis få ha möjlighet att komma in vid de spärrade utbildningslinjerna. Då de ofta äro mer än 20 år vid avläggandet av studentexamen, ha de ej tid, råd eller intresse till att ytterligare fördröja de högre studierna för att kunna komplettera studentbetygen. Det föreligger inga skillnader i valet av utbildningslinje mellan (i studentexamen) yngre och äldre privatister. Beräknar man hur stort antal privatister, som skulle övergått till akademiska studier med utgångspunkt från övergångsprocenten bland läroverksstudenterna i olika medelbetygsklasser, visar det sig, att övergången är ungefär lika stor bland privatister som bland läroverksstudenter med samma medelbetyg. Någon skillnad mellan äldre och yngre privatister föreligger ej heller i detta avseende. Mycket få av de privatister, som ej ha akademisk utbildning, ha skaffat

198 sig annan kortare utbildning. Detta kan förklaras så att om de efter studentexamen ej vunnit inträde vid spärrad högskola eller haft möjlighet (råd) till de relativt tidsödande studierna vid de fria fakulteterna, de ej velat genomgå en kortare utbildning, vilken i de flesta fall skulle kunnat erhållas utan den tidsödande omvägen över studentexamen. Någon möjlighet att närmare analysera de olikheter i fråga om val av utbildning mellan privatister och läroverkssttidenter, som våra siffror tyda på, finns det ej på basis av föreliggande material. Därtill hade fordrats dels uppgifter för fler årgångar, dels noggrannare uppgifter om privatisternas sociala ursprung samt om deras studieförhållanden före studentexamen. Examensfrekvensen är bland privatisterna av ungefär samma storleksordning som bland läroverksstudenterna. Mellan 60 och 70 7c av privatisterna i årgång 1930 och 1937 med utbildning vid de fria fakulteterna ha avlagt examen, medan nästan samtliga studerande vid lackhögskolor och kortare utbildningslinjer avlagt examina.

KAPITEL XI.

Examina

inom

filosofiska

fakulteten: (män).

års

studenter

För utexaminerade vid de filosofiska fakulteterna erhölls för årgång 1937 från det centrala studiekortsregistret uppgifter om de i examen ingående ämnena. Någon uppgift om betygen i de olika ämnena inhämtades däremot icke. Uppgifterna ha enbart bearbetats för de manliga studenterna. I tabell 84 ha studenter med magisterexamen fördelats efter de fjorton ämnesgrupperna i fil. mag.-examen samt fil. pol. mag. Vissa närbesläktade kombinationer ha dock sammanförts. Filosofie kandidaterna redovisas i samma tabell och ha därvid fördelats efter ämnesgrupp i fil. mag.-examen, om kandidatexamen innehållit minst två av de ämnen, som ingå i ämnesgrupper. Därjämte redovisas en »museigrupp», där ämnena konsthistoria och arkeologi ingå som huvudämnen, en »statsvetenskaplig» grupp samt en restgrupp, »varia», vilken senare uppdelats på humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna. I tabellen har för vardera fil. kand. och fil. mag.-examen angivits antalet studenter, som fortsatt sina studier och avlagt högre examina, antalet som vid undersökningstillfället höllo på med högre studier (= inskrivna i filosofisk fakultet ht 1946) samt antalet som avslutat sina studier ( = ej inskrivna ht 1946) med lägre examen. Denna liksom följande label ler s siffror omfatta endast dem, som avlagt filosofisk examen som huvudexamen. Som i tidigare sammanhang visats, har någon fil. magister samt ett antal fil. kandidater sin huvudutbildning vid annan fakultet eller fackhögskola, men dessa äro ej medtagna i denna specialundersökning. Den största gruppen bland dem, som avlagt fil. mag., kommer på ämnesgruppen moderna språk. Av de 27 med fil. mag.-examen ha 18 st. samtliga tre moderna språk med i examen, vilket betyder, att alla tre kombinationernas (7—9) fordringar i ämnesavseende äro uppfyllda. Den näst största gruppen är kombinationen matematik, fysik, kemi (12—13). Även inom denna grupp har huvuddelen samtliga tre ämnen med, varför någon uppdelning på 12 eller 13 ej har kunnat göras med ledning av ämnena.

200 Tabell 8 4 .

Läroverksstudenterna 1937 m e d lägre o c h högre filosofiska fördelade efter ämneskombination i lägre e x a m e n . M ä n .

examina,

Därav Därav SamtSamtliga avlagt studera avsluliga avlagt studera avslu- FK till FM tat med FM FL FL till FL tat med eller IL FK FM

Ämneskombination

Nordiska spr. litteraturhist. jämte latin eller historia (1 o. 4) Nordiska spr. litteraturhist. jämte tyska eller engelska (2—3) Helklassiker (5) Latin, Historia (6) Moderna språk (7—9) Historia, Geografi (10) Statsvetenskapl. (pol. mag., fil. kand.) Musei komb Matem., Fysik, Kemi (12 + 13). . Botanik, Zoologi m. m. (11 + 14) Varia därav humanister Obek

1 1 1 2

11 4

18 6 1

11 1 12 8 14 8 15 12

18 23 »2 'dt 41 35 Anm.: Siffrorna inom parentes ange ämneskombinationsnummer i fil. mag. enl. studiehandboken.

Summa

10 Av de 64, som avlagt fil. kand.-examen, ha 15 st. så varierande ämnen i sin examen, att de ej över huvud taget kunnat jämföras med någon av ämneskombinationerna i fil. mag.-examen. Av dem, som ha ämneskombinationer, vilka tämligen snabbt kunna utbyggas till fil. mag. (i vissa fall med höjning av betyg, i andra med tillägg av nytt ämne), kommer det största antalet på gruppen matematik, fysik, kemi. 14 st. ha hänförts till denna ämneskombination. Därnäst i storlek kommer gruppen statsvetenskapliga ämnen med 12 personer och moderna språk med 11 personer. Tabellen visar, att av de 29, som avlagt fil. mag. med nordiska språk och litteraturhistoria i kombination med latin eller historia resp. tyska eller engelska (ämnesgrupperna 1 och 4 samt 2 och 3), ha 4 avlagt fil. lic. och 13 höllo på med högre studier (eller ev. kompletteringsstudier), medan 12, d. v. s. mindre än hälften av de examinerade, slutat med universitetsstudier. Av de 13, som avlagt enbart fil. kand., ha 9 st. slutat med enbart denna examen. Det måste dock påpekas, att en del av dem efter ht 1946 torde komma att avlägga högre examen, i första hand fil. mag., även om de ej stått inskrivna ht 1946. 8 st. av dessa ha med ämnet pedagogik, vilket tyder på att de avse eller vid något tillfälle avsett att avlägga fil. mag.-examen. Av den obetydliga klassikergruppen, 4 st., ha 3 st. fortsatt till högre studier, helt naturligt för övrigt, med tanke på att de fåtaliga lärarbefattningarna i dessa ämnen fordra lektorskompetens.

201 Av de examinerade i moderna språk ha 14 av 29 fil. magistrar och 9 av 11 fil. kandidater ej fortsatt studierna efter avlagd lägre examen utan omedelbart gått ut i förvärvslivet. En del av dessa fortsätter säkerligen studierna på högre examen utan att vara inskrivna vid fakulteten. I de två samhällsvetenskapligt betonade ämnesgrupperna ha 13 avlagt magisterexamen, därav 6 pol. mag., 7 studera vidare. Av dem har en avlagt fil. lic. Bland de 13 med fil. kand. ha 7 studerat vidare, varav 3 redan avlagt fil. lic. Av de 8, som tagit en fil. kand. med speciella museiämnen, har blott 1 slutat efter avlagd fil. kand., 4 ha redan avlagt fil. lic. och 3 studera till denna examen. Av dem, som avlagt examen i matematik, fysik och kemi, ha 11 av de 18 magistrarna och 7 av de 14 kandidaterna gått ut i förvärvsarbete utan högre studier. Här ha säkerligen de gynnsamma konjunkturerna under och efter kriget för matematiskt-naturvetenskapligt skolad arbetskraft inom såväl undervisningsväsende som industrier och annan privat tjänst varit anledningen till att så relativt många slutat med enbart magisterexamen. Påfallande är, att 7 av de 14, som studerat till högre examen inom matematik-fysik-kemi-gruppen, redan ht 1946 avlagt fil. lic. (eller fil. d r ) . Av samtliga, som studera för högre examen, ha endast 28 av 86, d. v. s. drygt 30 7o, avlagt fil. lic. 9 år efter studentexamen. I den andra naturvetenskapliga ämnesgruppen med botanik och zoologi som huvudämnen ha blott 5 av 14 utexaminerade avslutat studierna med lägre examina. Av de återstående 9 ha 5 avlagt licentiatexamen. Vad slutligen den obestämda gruppen beträffar, ha 8 av 15 slutat med fil. kand., 2 avlagt fil. lic. och 5 studerade vidare, antingen till fil. lic. eller för att utbygga sin fil. kand. Huvuddelen är humanister, dock äro de 2 med fil. lic.-examen naturvetare. 6 st. ha pedagogik med i sin examen, vilket iyder på att de vid något tillfälle avsett att avlägga fil. mag. För att belysa i vilken utsträckning de studerande avlägga sina examina med mer än det stipulerade antalet ämnen, har i tabell 85 gjorts en sammanställning av antalet ämnen utöver de i stadgarna stipulerade, varvid ämnena utöver kombinationens minimikrav ha uppdelats på skolämnen och övriga ämnen. För ett allsidigt belysande hade det även fordrats uppgifter om betygssumman i varje enskilt ämne. De med tre moderna språk i gruppen (7—9) ha ej ansetts ha något överskottsämne. Sammanlagt ha de 83, som avlagt enbart fil. mag. ( + p o l . mag.), medtagit 42 ämnen utöver de i ämneskombinationen ingående. Av dessa voro blott 8 skolämnen. Det största antalet överskottsämnen kommer på gruppen »matematik, fysik». Här gäller det i första hand ämnena mekanik och försäkringsmatematik, som medtagits utöver de obligatoriska ämnena.

202 Tabell 85. Läroverksstudentorna 1937 med lägre filosofisk examen, fördelade efter ämneskombination och antalet ämnen utöver de obligatoriska i ämneskombinationen. Män. F M

Ämneskombination i examen

Därav med D ä r a v med D ä r a v med D ä r a v med skolämnen ut- a n d r a ä m n e n skolämnen ut- a n d r a ämnen över ämnesutöver ä m n e s - Antal över ämnesAntal utöver ämnesmed kombinationens kombinationens m e d kombinationens kombinationens obligatoriska examen obligatoriska examen obligatoriska obligatoriska ämnen ämnen ämnen ämnen 1

Nordiska språk, litteraturhistoria Helklassiker Latin Moderna språk Historia, Geografi. . . Statsvetenskapl Musei komb Matematik, Fysik, Kemi Botanik, Zoologi Varia Obek Summa

2 cl. fl. 0

2 el. fl.

51 30

2 el. fl

2 el. fl.

10 4 11 4 13

3 2 6

52 17

13 N å g r a s k i l l n a d e r m e l l a n ä m n e s g r u p p e r n a b e t r ä f f a n d e social h ä r s t a m n i n g eller m e d e l b e t y g i s t u d e n t e x a m e n k a n ej k o n s t a t e r a s p å föreliggande obetydliga m a t e r i a l . B e t r ä f f a n d e m e d e l b e t y g e n k a n det dock v a r a av ett visst i n t r e s s e a t t j ä m föra de e x a m i n e r a d e m e d olika e x a m i n a o a v s e t t ä m n e s k o m b i n a t i o n . I n e d a n s t å e n d e t a b l å h a angivits m e d e l b e t y g e n för d e m , som avlagt fil. lic. eller fil. dr, för d e m , s o m f o r t s ä t t a till fil. lic. (ev. fil. m a g . för d e m , som avlagt fil. k a n d . ) s a m t för d e m , som a v s l u t a t s t u d i e r n a m e d fil. m a g . eller fil. k a n d . S a m b a n d e t m e l l a n m e d e l b e t y g i s t u d e n t e x a m e n och avlagd e x a m e n är mycket k l a r t : ju högre examen j u bättre studentbetyg. Skillnaden mellan fil. k a n d . och fil. m a g . i s t u d e n t b e t y g s a v s e e n d e ä r u n g e f ä r d e n s a m m a som m e l l a n fil. m a g . och fil. lic. F L -f FM ... 10 Antal Medelbetyg. . . . 4,55

FL f FK

FM som fortsätta

FM som ej fortsätta

FK som fortsätta

FK som ej fortsätta

18 4,03

35 4,15

48 3,95

23 3,64

41 3,59

Den n å g o t olika f ö r d e l n i n g e n av de s k i l d a e x a m e n s t y p e r n a p å h u m a n i s t i s k a och m a t e m a t i s k - n a t u r v e t e n s k a p l i g a s e k t i o n e r n a r u b b a r ej d e s s a r e s u l tat, d å s o m n e d a n s t å e n d e siffror för l ä g r e e x a m i n a visa, s k i l l n a d e r n a i m e delbetyg m e l l a n h u m a n i s t i s k a och m a t e m a t i s k - n a t u r v e t e n s k a p l i g a sektion e r n a ä r o relativt s m å .

Des uto ped gog

203 FM Antal Medelbetyg

Hum.

Nat.

Hum.

Nat.

65 4,03

18 4,06

50 3,59

14 3,68

Slutligen kan konstateras, att de, som haft fler ämnen med i sin fil. kand.examen än som ingå som obligatoriska i den fil. mag.-kombination, dit de förts, genomgående hade högre medelbetyg i studentexamen än de som (i ämnesavseende) hade en fil. kand. med minsta möjliga antal ämnen. Bland de examinerade fil. magistrarna föreligger ingen motsvarande skillnad i medelbetyg.

KAPITEL XII.

Kompletteringar

av studentbetygen: studenter.

års läroverks-

Studentbetygens vikt vid val av vidare utbildning framträder särskilt för vissa fackhögskolor med begränsat antal elevplatser, där intagning sker helt eller delvis efter studentbetygen. I detta sammanhang ha under senare år kompletteringar av studentbetygen spelat en stor roll. Man skulle kunna säga, att studentexamen icke är den reella avslutningen på skolutbildningen, utan åtskillig tid efter studentexamen användes för att komplettera skolkunskaperna och studentbetygen. För att belysa kompletteringsfrågan statistiskt har från Kungl. Skolöverstyrelsen införskaffats nominativa uppgifter om de kompletteringar av studentbetygen, som 1943 års studenter gjort fram till och med våren 1946. Uppgifterna upptogo namn på den kompletterande, studentexamensläroverk samt ämnet för och betyget i kompletteringen. Vid bearbetningen medtogos ej kompletteringarna (lyckade eller misslyckade) i övningsämnen eller i skriftliga prov. Vid bearbetningen antecknades för varje student antalet »kompletteringsprov» (lyckade eller misslyckade) och antalet betygsenheter, varmed skolbetygen höjts. De ämnen, vars vitsord höjdes genom komplettering, utmärktes särskilt. Som framgår av nedanstående tablå över kompletteringarna, ha 1 257 1 m ä n eller 50 % av samtliga manliga studenter försökt höja något eller några ämnen i studentexamen en eller flera gånger. Motsvarande siffra för kvinnorna är 412, vilket motsvarar 28 7o av samtliga kvinnliga studenter. Av de 1 257 männen lyckades 907 (72 7c) i åtminstone en komplettering och av de 412 kvinnorna 336 st. (82 % ) . Man måste dock observera, att »de framgångsrikt kompletterande» även kunna ha haft en eller flera misslyckade kompletteringar. 1 Denna och följande siffror över antalet kompletterande, antalet kompletteringar och antalet kompletterade ämnen äro något för låga, då ett 50-tal uppgifter om kompletteringar ej kunde identifieras bland studenterna enligt de lämnade uppgifterna. Dessutom bör påpekas, att personer med 10—15 kompletteringar av tekniska skäl fått 12 kompletteringar räknade, medan några personer, som hade mer än 15 kompletteringar, fått dessa beräknade till 17 st. per person.

205 Män Antal studenter 2 531 Studenter, som kompletterat 1 257 Studenter med klarade kompletteringar 907 Summa kompletteringar 6 077 Antal ämnen med höjda betyg 2 117 därav ämnen, där vitsord saknas i studentexamen. . 345 Summa höjda betygsenheter 4 765 därav på reallinjen 4 055

Kvinnor 1 478 412 336 1 843 824 212 2 026 972

Männen kompletterade sammanlagt 6 077 och kvinnorna 1 843 gånger. Per kompletterande student blir detta för männen 5 och för kvinnorna 41/» kompletteringar eller försök därtill. De 907 män, som klarade sina kompletteringar, höjde sina betyg med sammanlagt 4 765 betygsenheter eller 5,3 betygsenheter per person, och de 336 kvinnorna höjde sina betyg med 2 026 enheter eller 6 betyg per person. Då antalet ämnen, i vilka de manliga studenterna lyckades höja sina studentbetyg, var 2 117, innebär det, att varje ämne i genomsnitt höjdes med 2,3 betygsenheter. Bland kvinnorna fördelade sig de 2 026 höjningarna på 824 ämnen, vilket gör 2,5 betygsenheter per ämne, alltså något bättre resultat än bland männen. Av totalantalet kompletteringar komma 86 % på reallinjen och 14 % på latinlinjen (inkl. nyspråkliga linjen) bland männen. Det innebär större kompletteringsfrekvens bland realstudenterna än bland latinstudenterna, emedan latinarna blott utgöra 29 % av samtliga studenter. Av de kompletterade ämnena höjdes på reallinjen 1 815 ämnen med vardera i genomsnitt drygt 2,2 betyg, medan på latinlinjen 304 ämnen höjdes med i genomsnitt drygt 2,3 betyg. Bland kvinnorna svarade realarna för 48 % av samtliga kompletteringar. Då av samtliga kvinnor realarna utgjorde 34 7c, var sålunda även här kompletteringsfrekvensen högre för realarna än för latinarna. Dock höjde realarna sina ämnen mindre än vad latinarna gjorde. Siffrorna voro här 2,1 resp. 2,8 betygsenheter per ämne. Man får dock i detta sammanhang ihågkomma, att höjningarna äro olika, beroende på vilket studentbetyg som höjs. En person, som kompletterar ett ämne, som han ej haft med i studentexamen, »höjer» i regel till ungefär AB, d. v. s. »höjer» 4 betygsenheter, medan en person med studentbetyget a blott kan höja 1 betygsenhet. Någon möjlighet att belysa höjningens storlek i relation till det ursprungliga vitsordet i de enskilda ämnena har på grund av tekniska skäl ej förelegat. Man kan dock indirekt erhålla ett visst besked om de genom kompletteringarna höjda betygens storlek. I tabell 86 ha de kompletterade ämnena fördelats efter vitsord före kompletteringarna, varvid skilts på linje i studentexamen. Både bland män och kvinnor ha latinstudenterna betydligt oftare än realstudenterna kompletterat ämnen, som saknades i studentbetyget. Med utgångspunkt från siffrorna i denna tabell kan man medelst vissa rimliga antaganden bilda sig en uppfattning om hur mycket de olika vitsorden höjts.

206 Tabell 86. Antalet ämnen, som kompletterats med framgång, fördelade efter kön och linje samt vitsordet i studentexamen. L i n j e

Vitsord saknas i studentexamen

Antal framgångsrikt kompletterade ämnen med nedanstående vitsord i studentexamen

Summa

203 142

26 3

22 4

511 52

602 62

365 37

86 2

—

1 815 302

—

2 117

33 179

9 5

101 47

131 113

93 66

11 6

—

408 416

—

824 Män

Heal Latin -f Nyspr. Summa Kvinnor Heal Latin + Nyspr. Summa

Enligt tablån över kompletteringarna höjde de manliga realstudenterna sina vitsord med sammanlagt 4 055 betygsenheter. Om samtliga ämnen, som kompletterats med framgång, hade höjts till A, d. v. s. maximalt, skulle realstudenterna ha kunnat höja sina vitsord med sammanlagt 6 150 betygsenheter. Detta får man genom att från tabell 86 multiplicera antalet kompletterade ämnen med skillnaden mellan A och det ursprungliga vitsordet i studentexamen. Bealstudenterna höjde m. a. o. sina vitsord med 65 % av de teoretiskt möjliga höjningarna. Som framgår av nedanstående tablå, höjde de manliga latinstudenterna med drygt 50 % av de möjliga. Bland kvinnorna är höjningsprocenten större, 70 % för realstudenter och 60 % för latinstudenter av de teoretiskt möjliga höjningarna. a teoretiskt minimalt antal höjningar Män, real 2 044 » latin 447 Kvinnor, r e a l . . . . 450 » latin . . 600 Kön och linje

b verkligt antal höjningar 4 055 710 972 1 054

c teoretiskt maximalt antal höjningar 6 150 1360 1 396 1 769

h c

b —a ^ c—a 66 52 70 60

49,0 28,8 55,2 38,8

Om varje lyckad komplettering hade resulterat i minsta möjliga höjning, d. v. s. C höjts till B, B— till Ba e t c , skulle minimisumman ha varit 2 044 för realstudenterna. Att värdet skiljer sig från antalet ämnen (1 815) beror på att för några studenter ämnen saknades i studentbetyget eller var C och därför måste höjas två betygsenheter för att räknas som genomförd komplettering. Det föreligger därför tre summor av betygsenheter: teoretiskt minimala antalet höjningar (a), verkliga antalet höjningar (b) och teoretiskt maximala antalet höjningar ( c ) ; b—a är det antal betygsenheter, som återstår, sedan minimihöjningen med en betygsenhet skett. Hur detta antal fördelar sig på de ursprungliga skilda vitsorden är obekant. Det är dock icke orim-

207 ligt att antaga, att det fördelar sig proportionellt mot det antal teoretiskt möjliga höjningar, c—-a, som återstå, d. v. s. att i varje vitsordsklass betyav

get höjes utöver minimihöjningen med proportionen

de återstå-

ende möjliga höjningarna. Ett ursprungligt 3 (Ba) höjes enligt detta anb—a tagande först till 4 (AB) och därefter med 2 X c—a I tabell 87 har för de två linjerna beräknats hur mycket de skilda vitsorden skulle höjas under denna förutsättning av proportionalitet mellan »återstående höjningar» och »teoretiskt möjliga höjningar». De män, som på reallinjen kompletterat ämnen med C eller utan betyg i studentexamen, beräknas ha höjt till 3,90, d. v. s. i det närmaste till AB, de som hade B eller B? till 4,47, d. v. s. nästan till a + o. s. v. Tabellens siffror ge en bättre bild av olikheterna mellan linjerna och könen än de genomsnittsvärden, som ovan angivits. De manliga realstudenterna kompletterade med framgång i första hand matematik, som framgår av tabell 88. De två matematikbetygen (allmän och special) svarade tillsammans för drygt 1jt av alla godkända kompletteringar. Därnäst kom kemi, fysik och biologi. Engelskan kom på latinlinjen upp till samma storlek som fysiken. Kvinnorna, både på real- och latinlinjen, hade flest kompletteringar i biologi, därnäst i kemi och matematik. Vid bedömningen av tabellens siffror får man komma ihåg, att de olika ämnena lästs av studenterna upp i studentexamen i mycket olika omfattning. Sålunda läsas ämnen som t. ex. specialmatematik och filosofi i betydligt mindre omfattning än de obligatoriska ämnena. Indelar man de kompletterade ämnena i tre grupper, en bestående av realämnena matematik, fysik, kemi och biologi, en annan av språkämnena latin, grekiska, tyska, engelska, franska, spanska och ryska och en tredje av de övriga ämnena kristendom, modersmålet, historia, geografi och filosofi, får man den fördelning, absolut och relativt, av kompletteringarna, som framgår av tabellens nedre del. Tabell 87. Beräknat slutbetyg efter kompletteringarna för skilda vitsord i studentexamen. Studentbetyg före kompletteringar

—- eller C = 0. . B eller B? = 2 . . Ba = 3.. AB = 4. . a = 5. .

K o m p l e t t e r i n g a r Minimihöjning 2 1 1 1 1

Beräknat slutbetyg

Beräknat tillägg Real

Latin

Kvinnor Real Latin

1,96 1,47 0,98 0,49

1,15 0,86 0,58 0,29

2,21 1,66 1,10 0,55

Män

1,55 1,16 0,78 0,39

Real

Latin

Kvinnor Real Latin

3,96 4,47 4,98 5,49 6

3,15 3,86 4,58 5,29 6

4,21 4,66 5,10 5,55 6

Män

3,55 4,16 4,78 5,39 6

208 Tabell Kit. Antalet vitsord, som framgångsrikt kompletterats, fördelade pä ämne (ämnesgrupp) efter kön oeh linje. Antal kompletteringar Ämne och ämnesgrupp

Kristendom Modersmålet Latin Grekiska Tyska '. d:o v. f. t. n. h. r Engelska d:o v. f. t. n. h. r Franska d:o v. f. t. n. h. r Historia Geografi d:o v. f. t. n. h. r Filosofi Matematik d:o v. f. t. n. h. r Matematik special Biologi d:o v. f. t. n. h. r Fysik d:o v. f. t. n. h. r Kemi d:o v. f. t. n. h. r övriga (spanska, ryska m. fl.). . . . Summa Realämnen Språkämnen övriga ämnen Summa

C '0

Män

Kvinnor

Män

Latin+ Real Nyspr.

7 20

6 2 2

0 1

6 26 20 2 7 12 6 6 11 4 66

13 9 33 4 16

3 5 6

16 85

1 82 3 17 40 75

6 7

4 46 94 114 15 43 1 18 50 32 321 198 220 4 280 26 283 43

13 10 29 1 12 4 4 24 11 57 1 12 40 12 19 45 1 2

43 12 57 16

4 7 36 2 62

Kvinnor

0 Real 2 2

1 1 1

2 6 5 1

3 2 8 1 4

3 2 2 3 1 16

1 2 9 1 15

1 2 0 1 3 2 18 11 12 0 15 1 16 2

4 3 10 0 4 1 1 8 4 19 0 4 13 4 6 15 0 1

Latin-fNyspr.

4 21 11 3 14 4

0 20 1 4 10 18 1

1375 312 128

187 71 44

295 73 40

280 79 57

76 17 7

62 24 15

72 18 10

67 19 14

100 Både på real- och latinlinjen dominera kompletteringarna i realämnena. Det överraskar en smula, att realämnena kompletteras i så stor utsträckning av latinarna. över 60 % av alla kompletteringar, som latinstudenterna göra, gälla realämnena. Att latinarna relativt sett oftare höja betygen i språkämnena än vad realarna göra, är däremot ganska naturligt. Av tabell 89 framgår sambandet mellan medelbetyg och kompletteringar. Bland männen sjunker antalet kompletteringar j ä m n t med stigande medelbetyg. Bland kvinnorna däremot har Ba-gruppen något flera kompletteringar än B-gruppen, om man beräknar kompletteringarna per person. Detta är även fallet, om man fördelar höjningarna av betygen på antalet personer, som lyckats höja sina betyg. De kompletterande kvinnliga B-studenterna fullföljde således ej sina kompletteringar lika långt som Ba-studenterna. Som tidigare påpekats, höja kvinnorna sina betyg något mer än männen. Orsaken till detta är delvis att kvinnorna i större utsträckning än männen

209 Tabell 89. Kompletteringarnas fördelning på skilda medelbetygsklasser. Studenter med kompletteringar

Summa kompletteringar

Medelbetygsklass Antal

% av samtliga studenter

Antal

Per kompletterande

2 629 535 89 2

(13,3) 52,3 53.4 32,8 (8,7)

14 3 52 1 2 339 198 2

(7,0) 5,6 4,4 2,'-'

S t u d e n t e r med klarade kompletteringar

Summa höjda betygsenheter

Antal

% av samtliga studenter

Antal

Per framgångsrikt kompletterande

1 439 •103 62 2

(6,7) 36,5 40,2 22,9 (S\7)

1 2 6 13 1 006 205 10

(1,0) 6,0 4,7 3,3 (5,3)

Män -1,9 2 , 0 - 2,9 3,0—3,9 4,0—4,9 5,0 -\v Summa

1 257

(M)

6 077

4 765

Kvinnor 1,9 2,0—2,9 3,0—3,9.

...

5,0—w Summa

151 216 42 3 4!2

24,7 32,0 23,9 (17,6)

668 1 067 102 6 1 843

4,4 4,9 2,4 2,0

113 185 36 2 336

18,5 27,4 20,5 (11,8)

627 1 190 195 14

5,5 0,4 5,4 (7,0)

2 026

komplettera i de ämnen, där vitsord totalt saknas (jfr tabell 86), vilket givetvis resulterar i större poängsumma per kompletterande. Dessa siffror väcka frågan i vilken utsträckning studenterna medelst kompletteringar omskola sig. Det är givetvis oerhört vanskligt att avgöra vad som är omskolning eller icke. Tar man omskolning i mycket vid betydelse, kan man få en viss uppfattning om den genom att studera hur många personer, som komplettera de ämnen, där de ha betyg från näst högsta ringen, hur många realstudenter, som komplettera typiska latinämnen samt hur många latinstudenter, som komplettera realämnen. I tabell 90 redovisas summan av antalet på detta sätt beräknade »omskolningskompletteringar». Jämför man förhållandena mellan könen på latinlinjen, visa männen högre siffror för omskolningen än kvinnorna. Något stöd för antagandet att kvinnorna skulle komplettera mer än männen på grund av mer omfattande omskolning har man därför icke. Kvinnornas totalt sett större antal omskolningskompletteringar beror på att kvinnorna i förhållandevis större utsträckning än männen avlägga studentexamen på latinlinjen. Striden om kompletteringarna har även haft en social sida. Man har hävdat, att studenterna från fattiga hem ej kunnat komplettera sina studentbetyg i samma utsträckning som studenterna frän välbärgade hem. För att belysa denna fråga ha de kompletterande indelats i grupper efter faderns yrke. Resultatet härav redovisas i tabell 91. Tabellens siffror visa smärre olikheter beträffande den procentuella för14—91C619

210 Tabell 90. Antalet »omskolningskompletteringar», fördelade efter kön oeh linje. Män Real Antalet omskolningskompletteringar Omskolningskompletteringarnas andel (%) av samtliga kompletteringar

K v i n n o r

Latin -•Samtliga Nyspr.

Real

Latin + Samtliga Nyspr.

delningen av kompletteringarna på olika yrkesgrupper. Differenserna kunna dock vara rent slumpmässiga. Den högsta kompletteringsprocenten har folkskollärargruppen och den lägsta officersgruppen. 1 Dessa grupper ha det högsta resp. det lägsta genomsnittliga medelbetyget. Bland kvinnorna äro olikheterna mellan yrkesgrupperna något större än bland männen. Högsta procentsiffran har här folkskollärargruppen och lägsta lägre tjänstemannagruppen. Dock äro skillnaderna mellan de olika yrkesgrupperna betydligt mindre än man på förhand kunde ha väntat. Några större olikheter mellan de tre socialgrupperna kan man heller inte påvisa. Visserligen ligga yrkesgrupperna akademiker och direktörer, huvuddelen av socialgrupp I, över medelvärdet för samtliga grupper och lägre tjänstemanna- samt hantverkar-arbetargrupperna, huvuddelen av socialgrupp III, Tabell 91. Antalet personer med kompletteringar efter faderns yrke. Män

Yrkesgrupp (fadern)

Studenter med kompletteringar

Antal

A. B. CA CM

D. E. F.. G.. H. Y. X. Summa 1

% av samtliga studenter

K v i n n o r Studenter med klarade kompletteringar

Studenter med kompletteringar

% av samtliga studenAntal ter med kom Antal pletteringar

% av samtliga studenter

Studenter med klarade kompletteringar % av samt liga studenAntal ter med kompletteringar

122 93 283 33 108 154 181 74 160 16 29

50,4 56,0 53,0 38,8 51,9 47,4 48,7 47,1 46,5 48,5

84 72 214 22 80 116 137 49 101 9 25

69 77 76 (67) 74 75 76 66 63 56

37 50 107 13 25 54 49 18 43 16 10

30,3 37,0 29,1 31,0 23,1 26,6 25,0 21,4 28,2 64,0

30 40 88 10 22 42 39 17 35 6 10

81 80 82 77 88 78 80 94 81 38

1 253

49,9

28,6

80 Den senare gruppens låga siffra för kompletteringar står säkerligen i samband med att många i gruppen bli officerare. För tillträde till officersbanorna betyda betygen i regel officiellt ingenting.

211 under medeltalet, men differenserna äro så obetydliga, att man mycket väl kan påstå, att kompletteringarnas fördelning på olika socialgrupper liksom på olika yrkesgrupper är i stort densamma. Däremot är bland männen procentantalet lyckade kompletteringar avgjort lägre i de tre grupperna lantbrukare, lägre tjänstemän och hantverkare-arbetare än i de övriga yrkesgrupperna, vilket tyder på att studenterna från fattigare hem ej kunna hålla på med kompletterandet lika länge som studenterna från de övriga yrkesgrupperna. Det centrala spörsmålet vid studiet av kompletteringarna är de kompletterande studenternas val av utbildningslinje. I tabell 92 ha personer med minst en klarad komplettering samt de, som kompletterat men helt misslyckats i kompletteringarna, fördelats på huvudutbildningslinje. Dessutom har i tabellen angivits dels antalet höjda betygsenheter per framgångsrikt kompletterande student, dels hur många som ansökt men ej antagits till spärrade utbildningslinjer samt deras kompletteringar. Av de manliga studenterna med huvudutbildning vid universiteten och de fria högskolornas tre fria fakulteter (teol., jur. och fil.) ha 119 st. eller 18 % kompletterat minst en gång med framgång. I genomsnitt höjde var och en av dem sina betyg med närmare 4 betygsenheter. Det förhållandevis största antalet, 47 st., kommer på matematisk-naturvetenskapliga sektionerna, eller 35 % av samtliga studerande vid dessa sektioner. En stor del av dessa har sökt till någon av de tekniska högskolorna. (Se nästa kapitel sid. 219.) 37 st. av de manliga studerandena vid de humanistiska sektionerna ha klarade kompletteringar bakom sig med i genomsnitt närmare 4 betygsenheters höjningar per person. Inom juridiska fakulteterna är antalet framgångsrikt kompletterande lika stort som inom humanistiska sektionerna. 13 % av studenterna med huvudutbildning inom juridiska och humanistiska fakulteterna (sektionerna) ha försökt men helt misslyckats i sina kompletteringar. Matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ha ännu högre procentsiffror, överraskande nog. De studerande vid de teologiska fakulteterna ha inga kompletteringar. Dock måste man ihågkomma, att de som stå upptagna vid teologiska fakulteter i årgång 1943 ha börjat sina akademiska studier i regel omedelbart efter studentexamen (och ev. militärtjänst). Senare tillkommande teologie studerande, som ännu 1946 höllo på med teol. fil.-studier och som därför stå upptagna bland humanisterna, kunna tänkas ha en del kompletteringar bakom sig. Bland de kvinnliga studenterna vid de fria fakulteterna ha 49 st. av 378 framgångsrika kompletteringar bakom sig. I förhållande till samtliga studerande är antalet störst inom matematisk-naturvetenskapliga sektionerna. Bland kvinnorna i de fria fakulteterna, de flesta i de humanistiska sektionerna, ha 49 ansökt till spärrad utbildningslinje. Av dessa hade dock blott

ludcrande t misslycompletteigar

212 % av samtlig studc-

B ä

1 P

: K e t

CO r f

-f

r» i-i

i-" r f

i:?

CO ©

r f

»fi

"O CO

LO X

r> © CM LO

i i CM

1 1

i-i O CO i - i

i-i ©

rf rf

LO TH

Oi CM

I> Cl

I CO I >

••'• - Ö X - r

« a TI -

" • d g S

—. ~

» u

°^ a

stu kl letl

•3

C C

"3 E

O CC © i - * LO i—i CO

i - i CO

| CO r f

co m

t~ o o i > LO r -

o a

CO O

H SO

co oc r - oo ©

CO © © n r t O

00 rf

huvudutbildning

9 B O

2 >> w

Antal studc med helt m kade komp ringar

gs «

M » CN i - i

(55

CM ^ H r^ oo LO CO LO CN

O) 1» CO

«*

r f CN l~^ <N tO i-i

i—I

CN TH

»T

> .«' ö t. « 3 "=> -? S 3 03

i o co eo es

0 0 Ti

r f LO

/-^ CO-— © . © CN CO rf i-i

i - i CM CM i -

r f

r-i

r » oo

•*?

r l r l

CM i-H

I> l>

T I L O co LO

oo OJ

i-t

TH T H © rH

-r

o »0

00 r f

rH CO

lO CM

rf rf

C7J CO

O CM

rf t^

w CO

CO r f

t>i

co c- e\

CO CM ! > LO Cl i - i i - i r - © er i-i -n M

rt cn

LO CM

•>-> Oi © •n CO Ci

t - rd

ID r ? i f

CO CM CM -rH CO

1 ( D t m 00

CN T*

CTi oo oo r^ ©

CO 0 0

M O IO ©

h H h r H CM CO

Cl LO

Ti O

lO © © r f LO i - l CN rH

O0 © LO

CM 0 0 r f CO

CN <N © r f CO © r f CO i - l CO i - l TI

Tf l>

CN CO CN

i-i

J*j

te-*

b ® fr

era raw rin

•D

<j 'g -5 C

LO l >

^«

i tal hö; ngar pe frammgsrik omplet crande

CN © © ©

•—' r i n

a g g

:CJ

N N i O W

> t j i •Ö

~ .2 to

r i i H t

CO CO TT

00 O

es )> t e '

« g2

Ti CO

HO t>

"-1

™

CJ O

w " * "S -

"Ö Q. C

.EP 3 a>

l co co T *

OJ —i

( O i O M l f i LO « N CC C N N r .

-A

r^ -o

.-<

[ >

i-H r f -n

ati'~

X CS —Z Vi r

X c

8 CJ

E p t7

•a

tC :0 X

.° . .

•d

ci C

i-< OJ 't/i cs

O c -•! -

—

X, C" 4) S

B B

d 3 4 "§ 5

C/3

3 C

l i , c/2 hin c/ C

C/5

3f >

g £ oo.

5 ©

;

5 I-l

et u :c« T3

—<

« > te C © c

•=

, ; - H Ti —•

t Bn c

C "C

2 c a

ul 9|

;

s t 1e s in T

kninga de hög a utb jer. . .

o c

-o

med tills till ni

lesem stitut gymn

te o

G u fc* « c5 : * > t e ft »o C

därav med » till s » till ni

o X

kninga de hög a utbi jer . .

. x

t i

2 2

i-i

•Sj

imtl udei e m uivuditbildning

Med. fa Teknisk a högsko Handels högskolo övriga fackhögs

1 T ~

S«£

" cS to ^

f, "a

Q CI

gang kom tera

höjrper m-

5 3

3 » < g *

213 20 kompletterat sina studentbetyg, varav 16 med framgång. Trots ett genomsnittligt antal höjda betygsenheter på närmare 8, ha de ej antagits. Av de manliga studenterna med huvudutbildning vid de spärrade högskolorna samt medicinska fakulteterna ha inte mindre än 66 7c (508 av 774) klarade kompletteringar bakom sig. I genomsnitt hade varje student 6 höjda betygsenheter. 10 7c av de studerande ha misslyckats i sina kompletteringar. Detta kan förefalla egendomligt men måste bero på antingen att vederbörande kommit in vid en högskola enbart på studentbetjgen eller att vederbörande sökt till fackhögskola, där inträdesfordringarna voro förhållandevis låga. Möjligen har en del även i stället för de misslyckade kompletteringarna skaffat sig betygstillägg genom studier vid matematisk-naturvetenskaplig sektion eller genom militärtjänstgöring. Av fackhögskolorna har gruppen övriga fackhögskolor det förhållandevis största antalet studenter med kompletteringar och handelshögskolorna det lägsta antalet, 87 resp. 38 % av samtliga studerande med huvudutbildning. Gruppen övriga fackhögskolor har även det största antalet höjda betygsenheter per framgångsrikt kompletterande men däremot det lägsta antalet helt misslyckade kompletteringar. Procentsiffrorna över dem som kompletterat och dem som misslyckats i kombination ge vid handen, att gruppen övriga fackhögskolor (Tandläkarinstitutet, Farmaceutiska institutet samt Veterinär-, Lantbruks- och Skogshögskolorna) haft den förhållandevis största »skulden till kompletteringseländet» bland fackhögskolorna. Absolut sett ha dock de tekniska högskolorna de flesta kompletterande studenterna bland sina elever. Bland de studerande vid övriga utbildningslinjer ha 27 % lyckade och 15 7c helt misslyckade kompletteringar bakom sig. Bland kvinnorna äro motsvarande siffror 35 resp. 4 % absolut och relativt sett. Det största antalet kompletterande återfinnes bland eleverna vid folkskoleseminarierna, där 65 7c av alla eleverna ha kompletterat med framgång. Detta sammanhänger säkerligen med att konkurrensen om platserna vid folkskoleseminarierna varit större än vid övriga utbildningslinjer i gruppen. Dock är det egentligen blott handelsgymnasierna bland dessa utbildningslinjer, som ej ha inträdesspärr. (Vissa handelsgymnasier ha dock under perioden 1943—46 avvisat några studenter på grund av platsbrist.) På officersbanorna är det främst flyget och flottan, som haft inträdesspärr. I vilken utsträckning de som studera vid de kortare utbildningslinjerna och ha kompletteringar bakom sig valt dessa banor först efter att förgäves ha sökt sig till spärrade högskolor belyses i kapitel XIII sid. 221 ff. Dock framgår av tabellen, att av 206 manliga studerande med ansökningar vid dessa linjer 65 vid något tillfälle sökt komma in vid någon av de spärrade högskolorna. Av dem hade 31 st. klarade kompletteringar med 6,0 betygsenheter i genomsnittligt antal höjda betygsenheter per person. 109 kvinnor hade ansökningar, dock blott 12 st. till spärrade högskolor, varav 10 med lyckade

214 Tabell 93. De kompletterande, fördelade efter tidpunkten för huvudutbildningcns påbörjande. År mellan studentexamen och huvudutbildningens påbörjande 0 1 2 3 Samtliga Medelantalet år

K v i n n o r

M ä n Med kompletteringar

övriga

Med kompletteringar

övriga

170 322 338 214

191 301 159 56

59 114 86 34

357 96 54 26

1 044

1 007

1,6

0,8

1,3

0,5

Anm.: E t t mindre ai ital med obekant tidpunkt för studiernas påbörjande äro ej medtagna i tabellen.

kompletteringar. Huvuddelen både bland män och kvinnor av dem med ansökningar bakom sig och med huvudutbildningen vid de kortare utbildningslinjerna har således ej sökt komma in vid spärrade högskolor utan vid någon av de spärrade kortare utbildningslinjerna. I många fall rör det sig om ansökningar till den läroanstalt, där vederbörande senare blivit antagen. De bland de manliga studenterna med klarade kompletteringar, som sökt till någon av de spärrade kortare utbildningslinjerna ha lägre genomsnittligt antal betygshöjningar än de som sökt till spärrade högskolor. Bland kvinnorna ha de, som sökt till de kortare utbildningslinjerna något större antal höjda betygsenheter per person än de som sökt till de spärrade högskolorna. Av dem som ej ha någon utbildning ha bland männen 25 7c och bland kvinnorna 12 % lyckade kompletteringar, medan 20 7c bland männen och 6 7o bland kvinnorna ha helt misslyckade kompletteringar. Av dem utan utbildning, i första hand då de med lyckade kompletteringar, 115 män och 80 kvinnor, torde en hel del komma antingen att bli intagna vid spärrade utbildningsanstalter (akademiska eller icke-akademiska) eller påbörja studier vid icke spärrade utbildningslinjer. Kompletteringsstudierna, militärtjänsten m. m. ha i flera fall dragit ut på tiden så långt, att de vid undersökningstillfället ännu ej hunnit söka någon eller blott en gång. 56 män och 36 kvinnor med lyckade kompletteringar hade sålunda ännu ht 1946 ej lämnat in några ansökningar till någon av de av oss upptagna utbildningslinjerna. Av de 69 män med ansökningar och lyckade kompletteringar bland dem utan utbildning hade 53 st. sökt till spärrad högskola och 16 till kortare utbildningslinjer. Bland kvinnorna hade mer än hälften, 29 av 44, sökt till de kortare utbildningslinjerna. Antalet höjda betygsenheter per student bland dem med resultatlösa ansökningar är relativt högt, 5,4, för dem som sökt till spärrade mot 4,0 för dem som sökt till kortare utbildningslinjer.

215 Dessa studenter, som trots betydande kompletteringar ej blivit antagna vid någon utbildningslinje, äro utan tvekan de som drabbats hårdast av det s. k. kompletteringseländet. Deras antal utgör ca 100 st., män och kvinnor sammanslagna, eller 2,5 % av samtliga studenter. Undersöker man för de skilda utbildningslinjerna fördelningen av de kompletterande efter faderns yrkesgrupper, får man till resultat, att några skillnader ej heller här föreligga mellan yrkesgrupperna. Kompletteringarnas betydelse för tidpunkten för påbörjandet av den slutliga utbildningen framgår av tabell 93, där en jämförelse göres mellan dem som kompletterat och övriga studenter. Siffrorna visa mycket tydligt, att kompletteringarnas antal stiger ju längre tidsavståndet är mellan studentexamen och de akademiska studiernas påbörjande. Vad som härvid är orsak och verkan är svårt att avgöra. 1 Av ett visst intresse är även att se, att kompletteringssumman växer per person med antalet år, innan den slutliga utbildningen påbörjas. (Jfr nedanstående tablå.) Som tidigare visats, ha de som omedelbart påbörja sin utbildning de bästa medelbetygen i studentexamen, varefter betygen falla med antalet år innan utbildningen påbörjas. . . . •. Ar efter studentexamen 0 1 2 3 1

Kompletteringar per person Män 2,4 4,4 5,8 6,8

Kvinnor 2,3 4,4 7,3 5,9

Det bör framhållas, a t t kompletteringarna kunna ha företagits jämväl efter inträdet vid högskolan (universitetet), vilket delvis kan förklara siffrorna rörande dem, som vunnit intrade samma år som studentexamen. Det bör påpekas, att kompletteringar i latin och filosofi genom särskilda kurser vid universiteten för blivande studerande i de juridiska fakulteterna ej ha någon betydelse för de här lämnade siffrorna. Dessa speciella kompletteringar aro ej medtagna i denna undersökning då de ej ingå i K. Skolöverstyrelsens uppyv gifter om kompletteringar.

KAPITEL XIII.

Resultatlösa

ansökningar:

års

läroverksstudenter.

Som omtalats tidigare (sid. 19) insamlades uppgifter om ansökningar till »spärrade» utbildningsanstalter för alla tre studentårgångarna. För årgång 1930 och 1937 voro emellertid uppgifterna om ansökningar ofullständiga, framför allt på grund av att ansökningshandlingarna för ej intagna personer återsänts till vederbörande. För 1943 års studenter äro uppgifterna däremot fullständiga. Visserligen överfördes uppgifterna om ansökningar för 1937 års studenter på hålkorten, men på grund av ofullständigheten för årgång 1937 kommer i detta kapitel blott att redovisas ansökningarna för 1943 års studenter. De ansökningar, som blivit föremål för bearbetning, äro endast de resultatlösa ansökningarna. Ansökningar, som direkt resulterat i inträde, ha ej medtagits. En del vanskligheter föreligga vid bedömningen av vilka ansökningar, som böra medtagas. Många studenter inlämna samtidigt ansökningshandlingar till flera högskolor eller utbildningslinjer. Så t. ex. är det vanligt, all en person söker både till Tekniska högskolan och Chalmers eller till de båda handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg eller till två eller flera folkskoleseminarier o. s. v. Lika vanligt är att en person söker både till Tekniska högskolan och Tandläkarinstitutet, till en handelshögskola och ett folkskoleseminarium, till ett handelsgymnasium och något av de statliga verkens utbildningslinjer o. s. v. Ibland har det hänt, att någon kommit in vid flera linjer samtidigt men givetvis blott kunnat påbörja utbildning vid en av dem. Om någon ej blivit intagen ett år, söker han i regel nästa år igen till samma utbildningsanstalt. Stundom har han under mellantiden påbörjat studierna vid någon av de fria fakulteterna. Vid bearbetningen ha följande principer i de tveksamma fallen använts: Då en person samma år ansökt till mer än en undervisningsanstalt av samma slag, t. ex. Teknis och Chalmers, samt ej kommit in vid någondera, har det blott räknats som en ansökan. Har en person däremot sökt till två olika utbildningslinjer samma år och ej blivit antagen vid någon, har detta räknats som två ansökningar. Om en person sökt till två undervisnings-

217 anstalter av samma slag samtidigt och blivit antagen vid den ena, t. ex. sökt till Chalmers och Teknis och blivit antagen vid Teknis, bortses helt från den andra ansökan. Har en person däremot sökt till två skilda utbildningslinjer samma år och blivit antagen vid den ena, har ansökan till den andra räknats som resultatlös. I så fall har han vanligtvis antagits vid den anstalt, där inträdesfordringarna äro lägst. Har däremot personen med ett års mellanrum sökt till samma utbildningslinje och ej blivit antagen, har detta räknats som två ansökningar, och har han blivit antagen det andra året, har den misslyckade ansökan första året medräknats. För personer, som samma år ansökt till mer än två utbildningslinjer, ha de två viktigaste utbildningslinjerna medtagits bland de misslyckade ansökningarna. Om en person har tre misslyckade ansökningar men ett följande år blivit antagen vid den ena av dessa tre utbildningslinjer, ha som misslyckade ansökningar räknats de två, som gällt de utbildningslinjer, där vederbörande ej blivit antagen, t. ex. om en person sökt till Tekniska högskolan, Farmaceutiska institutet och Tandläkarinstitutet och ej blivit intagen men ett följande år blivit intagen vid Tekniska högskolan, ha som ansökningar upptagits de två till Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet. Redogörelsen här nedan ger sålunda ingen riktigt fullständig bild av totalantalet misslyckade ansökningar. Dock bör det framhållas, att de ansökningar, som uteslutits på grund av ovan omtalade anledningar, äro förhållandevis få. De uppgå på sin höjd till ett 50-tal för vardera könet. Däremot ger redogörelsen en så gott som fullständig bild av vilka läroanstalter, som de resultatlösa ansökningarna ställts till. Blott i ett 20-tal fall ha personer sökt till minst tre utbildningslinjer utan att bli antagna. I nedanstående tablå lämnas en översikt över antalet personer med resultatlösa ansökningar. Av de 903 männen med resultatlösa ansökningar ha 582 blott en ansökan. Av dessa hade 222 sökt till den läroanstalt, där de Män Antalet personer med blott en resultatlös ansökan 582 därav de, som ha ansökan till samma utbildningslinje som huvudutbildningslinjen 222 » de, som ha ansökan till annan utbildningslinje än huvudutbildningslinjen 256 utan utbildning 104 Antalet personer med mer än en resultatlös ansökan 321 därav de, som ha båda ansökningarna till samma utbildningslinje som huvudutbildningslinjen 70 » de, som ha en ansökan till samma utbildningslinje som huvudutbildningslinjen 74 » de, som ha båda ansökningarna till andra utbildningslinjer än huvudutbildningslinjen 124 » de utan utbildning med båda ansökningarna till en utbildningslinje 16 » de utan utbildning med ansökningar till olika utbildningslinjer 37 Totalantalet personer med någon resultatlös ansökan 903 (% av samtliga studenter) 35,7 carav utan utbildning 157

Kvinnor 240 62 71 107 158 20 34 45 37 22 398 26,9 166

218 senare antagits. 256 st. ha påbörjat studier vid annan utbildningslinje än den, dit de ansökt, medan 104 st. ej påbörjat någon utbildning alls. 321 personer ha mer än en resultatlös ansökan. Av dessa ha 70 st. enbart sökt till en utbildningslinje och senare intagits vid denna. 16 st. ha en resultatlös ansökan till en utbildningslinje, medan 124 st. två gånger ha sökt till andra utbildningslinjer än den, där de senare påbörjat sina huvudstudier. 37 st. ha sökt två gånger utan att bli antagna och ha senare ej påbörjat någon utbildning. Det totala antalet ansökningar enligt tablån blir 1 224. Som redan påpekats, bör dock ihågkommas, att denna siffra ej ger besked om det verkliga totalantalet ansökningar, då en del ansökningar strukits. Uppskattningsvis kan det totala antalet resultatlösa ansökningar anges till ca 1 300 bland 1943 års manliga läroverksstudenter. Bland de kvinnliga studenterna äro de med misslyckade ansökningar förhållandevis något färre än bland männen. 27 % av de kvinnliga studenterna ha misslyckade ansökningar mot 36 % bland männen. Av de 398 studentskorna med misslyckade ansökningar ha 240, d. v. s. 60 %, blott en ansökan. Bland männen hade 64 7o blott en ansökan. Bland kvinnorna är antalet med ansökningar men ingen utbildning något större än bland männen, absolut sett 166 mot 157. I relation till hela antalet utan utbildning är dock antalet mindre, 25 7o bland kvinnorna mot 35 % bland männen. Totalantalet resultatlösa ansökningar, avgivna av kvinnliga studenter, torde kunna uppskattas till ca 600. Tillsammans med de 1 300 ansökningarna av de manliga studenterna blir siffran 1 900. Läggas härtill ansökningar, gjorda av privatisterna, kommer man fram till en siffra på omkring 2 000 ansökningar för hela årgång 1943. Ansökningar och utbildning efter studentexamen. I tabell 94 lämnas en översikt över antalet studerande med huvudutbildning vid skilda utbildningslinjer, som ha resultatlösa ansökningar. Personerna med ansökningarna äro uppdelade på tre grupper: de, som en eller flera gånger sökt enbart till den utbildningslinje, där de senare blivit antagna, de, som sökt en gång till denna utbildningslinje men även till någon annan utbildningslinje, samt de, som sökt en eller flera gånger enbart till annan utbildningslinje än den, där de sedan påbörjat sin huvudutbildning. Av 678 manliga studenter, som ha sin huvudutbildning vid de fria fakulteterna, ha 124 förgäves sökt inträde en eller flera gånger vid annan utbildningslinje. 85 studenter ha blott gjort en ansökan. I tabell 95 redovisas dessa 124 efter nuvarande fakultet och eftersträvad utbildningslinje. Inom teologiska fakulteten har en person en gång förgäves sökt komma in vid någon av de tekniska högskolorna. 35 manliga jurister ha 44 ansökningar. Av dessa gälla 15 inträde vid handelshögskola och 18 någon av de kortare utbildningslinjerna, i första hand officersbanan.

219 Tabell 94. Antalet studerande vid skilda utbildningslinjer med resultatlösa ansökningar, fördelade efter ansökningarnas art och antal. Huvudutbildning vid Kortare Utan utbild- utbild- Summa ning ning

Ansökningar

fria fakulteter

medicinska fakulteter

Samtliga med utbildning Samtliga med ansökning därav a b

678 124

132 54 25 12 17

362 202 166 11 25

146 80 39 15 26

134 80 27 19 34

606 206 35 17 154

455 157 120

29 11 1 2

96 56 21 15 20

299 109 56 15 38

653 166 144

tekniska handels- övriga höghög- fackhögskolor skolor skolor

Män

2 513 903 412 74 417

Kvinnor Samtliga med utbildning Samtliga med ansökning därav a b c

378 49 49

398 296 34 138

a = med en eller flera ansökningar enbart till huvudutbildningslinjen. b = med en ansökan till huvudutbildning och en till annan utbildningslinje. c = med en eller flera ansökningar till annan utbildning än huvudutbildningslinjen.

Av humanisterna ha 40 manliga studenter sammanlagt 53 ansökningar till spärrade utbildningslinjer utan resultat. Största delen av ansökningarna kommer på kortare utbildningslinjer. Dessa ansökningar äro relativt j ä m n t fördelade på de skilda kortare utbildningsbanorna. Inom matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ha 48 manliga studenter sammanlagt 63 ansökningar mer än en gång utan resultat. Huvuddelen har sökt till de tekniska högskolorna. Av dem, som sökt blott en gång, ha dock 10 st. sökt till kortare utbildningslinjer. De, som sökt mer än en gång, ha haft sina ansökningar förutom till de tekniska högskolorna nästan uteslutande till andra akademiska utbildningslinjer. Av de 378 kvinnliga studenterna i årgång 1943, som ha sin huvudutbildning vid de fria fakulteterna, ha 49, d. v. s. 13 7c, ansökningar till spärrade utbildningslinjer bakom sig. Bland de manliga studenterna är motsvarande procentsiffra 18 %. Av de 49 studentskorna med misslyckade ansökningar bedriva 4 juridiska studier. De hade samtliga sökt men ej antagits till de kortare utbildningslinjerna. Av de 5 ansökningarna voro 4 ställda till Socialinstitutet i Stockholm. 31 bedriva humanistiska studier. Av de 41 ansökningar, som dessa avlämnat, kommer huvuddelen på de kortare utbildningslinjerna, varav 10 ansökningar gällde Postverkets kurser, 6 handelsgymnasier och 6 folkskoleseminarier. Av de 15 ansökningarna till de akademiska utbildningslinjerna gällde 7 Tandläkarinstitutet.

220 De återstående 14 studentskorna ha sin huvudutbildning vid matematisknaturvetenskapliga sektionerna. De ha avlämnat 18 ansökningar, varav 11 till akademiska och 7 till kortare utbildningslinjer. Av de 132 manliga studenter, som påbörjat sin huvudutbildning vid medicinska fakulteterna, ha 54 misslyckade ansökningar bakom sig. Av dessa har dock nästan hälften, 25 st., sökt enbart till de medicinska fakulteterna en eller flera gånger. Ytterligare 12 ha sökt till de medicinska fakulteterna men ha även andra ansökningar. Blott 17 ha en eller flera gånger sökt komma in vid andra utbildningslinjer, innan de blivit antagna vid medicinsk fakultet. Som framgår av tabell 95, ha av de 84 avlämnade ansökningarna 46 ställts till medicinska fakulteterna och 31 till annan fackhögskola, de flesta till Tandläkarinstitutet. Vid de tekniska högskolorna ha 202 av de 362 inskrivna männen misslyckats en eller flera gånger att komma in vid spärrade utbildningslinjer. De flesta, 166 st., ha dock uteslutande sökt komma in vid de tekniska högskolorna. Ytterligare 11 ha ansökningar till de tekniska högskolorna men ha dessutom misslyckad ansökan till annan utbildningslinje. 25 st. ha en eller flera misslyckade ansökningar till annan utbildningslinje, innan de kommit in vid de tekniska högskolorna. 213 av de 270 ansökningar, som de studerande vid de tekniska högskolorna ha avgivit, komma på de tekniska högskolorna och 19 på de medicinska fakulteterna, 9 på handelshögskolorna, 8 på andra fackhögskolor samt 21 på kortare utbildningslinjer. Bland de senare dominera officersbanorna. Av de 213 ansökningarna till de tekniska högskolorna komma ungefär 10 % på de fackavdelningar inom Tekniska högskolan, där de sökande senare blivit antagna. De manliga studenterna med huvudutbildning vid handelshögskolorna ha även i ganska stor utsträckning misslyckade ansökningar bakom sig. 39 av de 80, som ha sådana ansökningar, ha dock enbart sökt till handelshögskolorna. Ytterligare 15 ha sökt till handelshögskolorna men ha dessutom förgäves sökt komma in även på annat håll. 26 st. ha en eller flera gånger sökt komma in vid andra utbildningslinjer, innan de blivit intagna vid någon av handelshögskolorna. Av de 116 misslyckade ansökningar, som avlämnats, ha 70 ställts till handelshögskolorna och 30 till någon av de kortare utbildningslinjerna. Blott 2 ha ställts till medicinska fakulteterna, 7 till tekniska högskolorna och 7 till andra fackhögskolor. Jämför man fördelningen av ansökningarna bland de studerande vid handelshögskolorna och de studerande vid de tekniska högskolorna, föreligger således en ganska klar skillnad i fråga om dem, som sökt till andra utbildningslinjer än den, där de ha sin huvudutbildning. De studerande vid de tekniska högskolorna ha sökt till annan akademisk utbildningslinje i betydligt större omfattning än de gjort, som ha sin huvudutbildning vid handelshögskolorna. Vid andra fackhögskolor äro männen med misslyckade ansökningar procentuellt sett ungefär lika många av de studerande som vid handelshögsko-

221 lorna och de tekniska högskolorna. 27 st. ha en eller flera gånger enbart sökt till den fackhögskola, där de senare blivit intagna, medan 19 st. sökt dit men även till andra spärrade utbildningslinjer. Dessutom ha 34 personer en eller flera gånger förgäves sökt inträde vid andra utbildningslinjer, innan de intagits vid någon av fackhögskolorna. Av de sammanlagt 129 ansökningarna, som de studerande vid fackhögskolorna avlämnat, ha 44 ställts till den fackhögskola, där vederbörande intagits, 22 ha ställts lil 1 annan fackhögskola inom gruppen »övriga fackhögskolor». I första hand är det här studerande vid Farmaceutiska institutet, som förgäves sökt bliva intagna vid Tandläkarinstitutet. 42 ansökningar ha ställts till de medicinska fakulteterna, medan till andra akademiska utbildningslinjer blott ställts 10 ansökningar. Till de kortare utbildningslinjerna har likaledes ett tiotal ansökningar ställts. De studerande vid andra fackhögskolor, framför allt vid Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet, ha, som dessa siffror visa, i lika stor utsträckning sökt förgäves till de medicinska fakulteterna som till den fackhögskola, där de senare intagits. Av de 148 kvinnliga studenterna vid de spärrade akademiska utbildningslinjerna ha 74 st. eller j ä m n t 50 % misslyckade ansökningar bakom sig. 26 st. hade dock blott enbart sökt till den utbildningslinje, där de senare antagits. Som jämförelse kan nämnas, att av de 774 manliga studenterna vid de spärrade akademiska utbildningslinjerna 416 st. eller 54 7c haft misslyckade ansökningar. Blott 257 hade sökt till den utbildningslinje, där de senare antagits. Av de spärrade akademiska utbildningslinjerna ha för kvinnornas del blott Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet, någon egentlig betydelse, varför de redovisats var för sig i tabell 95. 26 av de studerande vid Tandläkarinstitutet ha misslyckade ansökningar bakom sig. Av de 41 ansökningar, som de avgivit, gällde dock hela 19 st. Tandläkarinstitutet. Av ansökningarna till andra utbildningslinjer kom drygt hälften, 12 st., på de medicinska fakulteterna. De 30 studerande vid Farmaceutiska institutet med misslyckade ansökningar ha avgivit 44 ansökningar, varav nästan hälften, 21 st., till den egna högskolan. 9 ansökningar gällde Tandläkarinstitutet, blott 2 de medicinska fakulteterna och 12 st. någon av de kortare utbildningslinjerna, i första hand Postverket och folkskoleseminarierna. Drygt 30 7o av de manliga studenterna vid de kortare utbildningslinjerna ha misslyckade ansökningar. Av dessa ha relativt få, 35 av 206 personer, en eller flera gånger enbart sökt till den utbildningslinje, där de senare fått sin huvudutbildning. Ytterligare 17 personer ha sökt till den utbildningslinje, där de kommit in, men dessa ha även ansökan till annan utbildningslinje. 154 personer ha en eller flera gånger sökt komina in vid andra (akademiska) utbildningslinjer än den, där de slutligen påbörjat sin huvudutbildning.

222 Tabell 95. Antalet resultatlösa ansökningar till skilda utbildningslinjer, fördelade efter de sökandes huvudutbildning.

Huvudutbildning

Antal personer med ansökningar

Ansökan till utbildning vid medicinska fakulteter

övriga tekniska handelshögfackhöghögskolor skolor skolor

övriga utbildningslinjer

Summa

Män 1 35 10 48

5 6 9

1 1 2 30

15 8 .5

5 5 9

18 32 12

1 44 53 63

161 Med Tekn HH övriga fackh

54 202 80 80

46 19 2 42

2 213 7 6

9 70 4

31 8 7 66

5 21 30 11

84 270 116 129

S:a spärrade högskolor

övriga utbildningslinjer

Summa

Teol Jur Hum

Nat S:a fria fak.

medicinska fakulteter Kvinnor

112 228 83 tekniska tandfarmahögläkarceutiska skolor +handels- institutet institutet högskolor

4 31 14

4 3

1 3

7 3

3 2

5 26 7

5 41 18

64 Tekn. + H H Tandl Farm

7 26 30

12 2

8 1

2 19 9

4 21

12 41 44

S:a spärrade högskolor

2 5 12 19

Jur Hum Nat S:a fria högsk.

97 De manliga studenterna med utbildning vid G. C. I. och med ansökningar ha i första hand sökt till Tandläkarinstitutet och Farmaceutiska institutet. De manliga studenterna vid folkskoleseminarierna med ansökningar ha i många fall sökt till folkskoleseminarierna. De, som sökt till andra utbildningslinjer, ha ansökningarna ganska jämnt fördelade på alla utbildningslinjer med spärr; ansökningarna till de statliga verken äro förhållandevis flest. De manliga studenterna vid handelsgymnasierna med ansökningar ha i regel sökt till handelshögskolorna. Därnäst i ordningen komma de statliga verken, flyget och flottan. De manliga studenter, som genomgått utbildning vid de statliga verken och som ha misslyckade ansökningar, ha till stor del ställt dessa ansökningar till något av de andra statliga verken. Däremot förekommer ej, att en person försökt komma in vid samma statliga verk flera gånger. Vad slutligen officersaspiranterna med misslyckade ansökningar beträf-

223 far, är ingen utbildningslinje speciellt starkt företrädd bland de resultatlösa ansökningarna. Av de kvinnliga studenterna med huvudutbildning vid de kortare utbildningslinjerna ha 109 eller 36 % misslyckade ansökningar. För männen var siffran drygt 30 %. 56 av de 109 hade enbart sökt till den utbildningslinje, där de senare antagits, 15 hade någon gång sökt dit men även till andra utbildningslinjer, medan 38 st. en eller flera gånger sökt till andra utbildningslinjer än den, där de antagits. Av de studerande vid G. C. I. ha 5 misslyckade ansökningar. 3 av dessa ha gällt G. C. I. Av de studerande vid folkskoleseminarierna ha 49 personer sammanlagt 80 ansökningar, över hälften av dem, 49 st., ha gällt folkskoleseminarierna. 9 ha ställts till Tandläkarinstitutet, 4 till Farmaceutiska institutet och 2 till de medicinska fakulteterna. Hela 13 st. ha ställts till Postverket, 2 till handelsgymnasier och 1 till Socialinstitutet i Stockholm. 8 elever vid Socialinstitutet ha ansökningar, varav 6 gällt Socialinstitutet. 24 elever vid handelsgymnasierna ha sammanlagt 30 ansökningar. Av dessa h a 6 gällt något handelsgymnasium. Ett stort antal, 13 st., har ställts till Postverket, medan 6 ställts till folkskoleseminarierna. Vad slutligen de statliga verken beträffar, ha 22 av de anställda kvinnorna vid Postverket sammanlagt 26 misslyckade ansökningar. Inte mindre än 20 av dessa ha gällt Postverket. Som påpekats i föregående kapitel om kompletteringarna (se sid. 212, tabell 92), ha 157 manliga studenter av de 455, som ej ha utbildning vid de i denna undersökning medtagna utbildningslinjerna, en eller flera misslyckade ansökningar bakom sig. Av dessa ha 120 st. blott sökt komma in vid en utbildningslinje. 16 st. av dessa ha sökt mer än en gång. 37 st. ha ansökningar till olika utbildningslinjer. Det största antalet ansökningar har ställts till de statliga verkens utbildningslinjer. Av de 210 ansökningar, som de 157 studenterna sammanlagt avgivit, ha 54 ställts till de statliga verken, därav 30 st. till Postverket. Därefter följer tekniska högskolor, handelshögskolor och handelsgymnasier med ett 20-tal vardera. Av de 166 kvinnliga studenterna utan utbildning men med resultatlösa ansökningar ha 107 st. blott sökt en gång. 59 st. ha sökt flera gånger, men av dessa ha 34 blott sökt till en utbildningslinje. Sammanlagt ha de 166 kvinnorna avgivit 225 ansökningar. Huvuddelen har gällt de kortare utbildningslinjerna. Till folkskoleseminarierna ha ställts 67 ansökningar, till Postverket 59, till Socialinstitutet 26, till handelsgymnasierna 20 o. s. v. Till de akademiska utbildningslinjerna ha ställts 38 ansökningar, nästan samtliga till Tandläkarinstitutet, Farmaceutiska institutet och de medicinska fakulteterna.

224 Ansökningar och medelbetyg. Att en person ej intages vid en tspärrad» utbildningslinje beror i första hand på låga studentbetyg. För att något belysa detta förhållande, angivas i tabell 96 medelbetygen i studentexamen för dem, som haft resultatlösa ansökningar. Som en jämförelse återgives ett vägt medeltal av de genomsnittliga medelbetygen för de intagna vid motsvarande utbildningslinjer, varvid vikterna äro proportionella mot antalet studenter med misslyckade ansökningar. Tabellen visar, att de, som haft misslyckade ansökningar, genomgående ha lägre studentbetyg än övriga studenter på de skilda utbildningslinjer, där dessa slutligen fått sin huvudutbildning. För dem, som ha en eller flera ansökningar till den utbildningslinje, där de senare intagits, visa tabellens siffror hur stor ökning av studentbetygen, som i genomsnitt hade erfordrats för att ansökan skulle ha kunnat lyckas. De, som misslyckats med sina ansökningar en gång och kommit in vid nästa ansökan, hade bland männen 0,14 betygsenheter för låga medelbetyg, medan de, som misslyckats flera gånger men sedan vunnit inträde, hade 0,29 betygsenheter för låga betyg. Bland de kvinnliga studenterna äro motsvarande differenser 0,14 och 0,37. De, som sökt en gång till annan utbildningslinje än den, där de antagits, voro både bland manliga och kvinnliga studenter ej lika underlägsna dem, som studera på resp. utbildningslinjer, jämfört med dem, som förgäves sökt en gång och senare antagits. Som framgår av följande avsnitt ha dessa skillnader utjämnats medelst kompletteringar. De, som ansökt flera gånger, ha fått höja sina betyg mer för att komma in än de, som ansökt en gång. Tabell 96. Genomsnittliga medelbetyg för studenter med ansökningar jämfört med samtliga studenter. K v i n n o r

M ä n Grupp

Med ansökningar

Samtliga (vägt medeltal)

Differens

Med ansökningar

Samtliga (vägt medeltal)

3,25 3,03 3,11 2,93 2,87 2,90 2,80

3,39 3,14 3,40 3,26 3,17 3,13 3,20

— 0,14 — 0,11 — 0,29 — 0,33 — 0,30 — 0,23 — 0,40

3,29 3,31 3,18 3,32 3,23 2,98 3,01

3,43 3,41 3,55 3,49 3,4C 3,42 3,41!

a) med en ansökan till samma utbildningslinje som huvudutbildningen. b) med en ansökan till annan utbildningslinje än huvudutbildningen. c) med mer än en ansökan, båda till huvudutbildningslinjen. d) med mer än en ansökan, en till huvudutbildningslinjen. e) med mer än en ansökan, ingen till huvudutbildningslinjen. f) med en ansökan och utan utbildning. g) med mer än en ansökan, utan utbildning.

Differens

0,14 •0,10 0,37 •0,17 0,23 -0,44 -0,45

225 För dem, som inte vunnit inträde vid någon av de spärrade utbildningslinjerna och ej påbörjat någon utbildning alls, var det genomsnittliga medelbetyget för männen 0,23 betygsenheter för lågt för dem, som sökt blott en gång och 0,40 betygsenheter för lågt för dem, som sökt mer än en gång. Bland kvinnorna voro motsvarande differenser 0,44 och 0,45. Ansökningar och kompletteringar. Frågan om de misslyckade ansökningarna bör även ses i samband med kompletteringarna av studentbetygen. I tabell 97 har bland de studerande vid de fria fakulteterna, fackhögskolorna, övriga utbildningslinjer och de utan utbildning skilts på dem med en resp. flera misslyckade ansökningar. För var och en av dessa grupper har beräknats dels kompletteringsfrekvensen, varvid skilts på lyckade och misslyckade kompletteringar, dels antalet höjningar per framgångsrikt kompletterande student. För samtliga utbildningslinjer är kompletteringsfrekvensen (de lyckade kompletteringarna) högre bland dem, som ha två eller flera ansökningar än bland dem, som ha en ansökan. Detta är ett uttryck för att tiden mellan ansökningarna använts till ytterligare komplettering av studentbetygen. För samtliga utom de studerande vid de fria fakulteterna är antalet höjningar per framgångsrikt kompletterande större för dem, som ansökt mer än en gång än för dem, som ansökt blott en gång. Å andra sidan ha de, som ansökt en gång, fler höjningar per komplettering och större kompletteringsfrekvens än de, som ej ha några misslyckade ansökningar bakom sig. Detta framgår genom att jämföra siffrorna i tabell 97 med siffrorna i tabell 92, sid. 212 (om man gör en mindre omräkning av den senaste tabellens siffror). Vid de fria fakulteterna ha 33 7c av de manliga och 21 % av de kvinnliga studerande med en ansökan framgångsrika kompletteringar bakom sig. 62 7o av de manliga och 60 % av de kvinnliga studerande med flera ansökningar ha framgångsrika kompletteringar. Å andra sidan ha blott 11 resp. 0 7c av de studerande med flera ansökningar misslyckade kompletteringar. Motsvarande siffra för dem, som ha en ansökan, är 24 7c för männen och 12 % för kvinnorna. De studerande vid fackhögskolorna med misslyckade ansökningar ha kompletterat i betydligt större omfattning än de studerande vid de fria fakulteterna. 74 7c av de manliga studerande med en misslyckad ansökan och hela 83 % av dem med två misslyckade ansökningar ha klarade kompletteringar bakom sig. Motsvarande siffror för kvinnorna äro 72 resp. 93 %. De, som ha en misslyckad ansökan bakom sig (men lyckats i sina kompletteringar), ha 5,9 (män) resp. 6,5 (kv.) höjningar av betygen i kompletteringarna, medan de med mer än en misslyckad ansökan ha 7,8 resp. 8,1 höjningar. 15—916619

c3 •Ö © 60 ea T3 fi

a d

"ca

c/1 60 3 C co

Antal höjningar per komplettering

h 60

60 ca -Ci u fi *b QJ

•ö

••

1 Hrllfl

•t»

1 H

t»

•>* r ^ i o m*

i n oo r> i n

b."

eo r-- i > o e o i n ' *

O CO r f Oi co Oi r~ CO

k/5 te

•Ht

ca h

| CN CN 00

<•*

T? © rH rH t e r l r l r l 05

c X o

Ti tO (O Ti •n rH CN

<v?

0) *J

Därav missly komplet

•H - 5 O

00 I -

Q»

i-i M CM

-H

*" •Ö

ca ca

:C3 S

C J O J rH

co co co o i

co m o» m OJ CN CO CO CN OJ OJ 1-1

3 c «!

r-- CN oo co co co co i n

m CN OJ Oi >H Tf Tf lfl

01 os

o * N

09 1.-5 TI

ca -fl 4) 60 0) "O c

<5?

g 5 -c .

•* —

CN OJ f » OJ

i-i •># o m CN CN CN TH

e eo

• f co m

Ol 01

H O to o in in • * in

1©

oo co i n co

CO T* i o co CO I > CN • *

rH CN m o CN l > r f CN

V *3

Däri miss kompl

fc*t

M* co ^ ^ N ^ l H r t

c <5

o TH

Anta höjnir ar pe kompl terin

60 C

§ "5 2 t)2

«*H

•o ft 4) fi

a o >• _

ca ea :C3 B

o i oo m m CN 00 co • *

fi <

Q G

l^TfOO •* oo m co o N H r l

I C CM rH

«*

05 N

r^ co o i-i > - i CN CO CN 03

•rf CN l > r^ O CO CO CO o M< 1-1 01

05 OJ

eo B

Tf co co r-» 05 CN •rH o m O r ( H ( N r H 05

oo -<t co m i> i> o m co i > co i "

00 00 OJ CO 09 r - TJ< OJ m l > CO TH CN CO

r f OJ co •rf I > O CO TH TH

05 IS 01

c» 05

r-l

»ti *s o c a

•g

3 •d 3

tan

ca tio

4->

5P t i B Ö * - | .S O) a

c/3

O C

anor ria f akulte ackh ögskol vrig utbild tan utbildi

*P «- a, 60

Fria f akulte Fackh ögskol övrig utbild Utan utbildi

•Ö V

än

611 Personer med ansökningar

Sami liga tude ter

X :0

fc03

227 De studerande vid de kortare utbildningslinjerna ha lägre kompletteringsfrekvens än de studerande vid de fria fakulteterna bland de manliga men högre bland de kvinnliga studenterna. För båda könen ligga dock värdena under värdena för fackhögskolorna. De, som ha två misslyckade ansökningar, ha förhållandevis stort antal höjningar per framgångsrikt kompletterande; för männen 5,7 i genomsnitt och för kvinnorna 7,3. Vad slutligen beträffar gruppen »utan utbildning», är kompletteringsfrekvensen bland de manliga studenterna relativt hög bland dem med en ansökan (högre än för de studerande vid fria fakulteter och kortare utbildningslinjer). Bland dem med mer än en ansökan men ingen utbildning är kompletteringsfrekvensen något högre än bland dem med en ansökan, 47 mot 43 7c, men i jämförelse med siffrorna över kompletteringsfrekvensen bland dem med utbildning är denna siffra relativt låg. Antalet höjningar per framgångsrikt kompletterande är ca 5 både för dem med en och dem med flera ansökningar, vilket är ungefär det värde, som gäller för dem med huvudutbildning vid fria fakulteter och kortare utbildningslinjer. Bland de kvinnliga studenterna utan utbildning är kompletteringsfrekvensen (den lyckade) låg jämfört med de tre grupperna med utbildning. Sålunda är antalet kompletteringar per person lågt för dem med en ansökan, 3,1 betygsenheter mot 5 och fler för dem med utbildning. För dem med mer än en ansökan är medelantalet höjningar drygt 5, vilken siffra är av samma storleksordning som den, som gäller för de fria fakulteterna.

KAPITEL XIV.

Val av vidare utbildning. Sammanfattning årgång 1943.

för

Som sammanfattning av de två föregående kapitlen om kompletteringar och resultatlösa ansökningar lämnas i tabell 98 en översikt av studenternas val av huvudutbildningslinje i belysning av kompletteringar, ansökningar och förberedande eller kompletterande utbildning. Denna sammanfattning kan blott göras för årgång 1943, då för tidigare årgångar inga uppgifter finnas om kompletteringar och ansökningar. Siffrorna i tabell 98 visa hur stor del av studenterna inom skilda utbildningslinjer, som påbörjat huvudutbildning »direkt», hur många, som måst komplettera sina studentbetyg, hur inånga, som avgivit resultatlösa ansökningar (till den utbildningslinje, där de senare antagits, eller till annan utbildningslinje), hur många, som ha både kompletteringar och ansökningar samt hur många, som först genomgått annan utbildning, innan de påbörjat sin huvudutbildning. Av dessa senare har en del även ansökningar, en del även kompletteringar och några såväl ansökningar som kompletteringar förutom den förberedande utbildningen. Det bör understrykas vad som tidigare påpekats, dels att det ej går att helt avgöra vad som skall anses vara förberedande (kompletterande) utbildning och vad som skall anses vara huvudutbildning för årgång 1943, dels att en del ansökningar och kompletteringar ha gjorts, sedan utbildningen påbörjats. Av de manliga studenterna med huvudutbildning vid de fria fakulteterna ha 55 7c påbörjat sin huvudutbildning utan vare sig kompletteringar, ansökningar eller förberedande utbildning, 18 % ha enbart kompletteringar, 6 % ha enbart ansökningar och 10 7c ha såväl ansökningar som kompletteringar. De återstående 11 procenten ha förberedande utbildning med eller utan ansökningar och/eller kompletteringar. Bland de kvinnliga studenterna vid de fria fakulteterna ha 66 % påbörjat utbildning »direkt», 11 % ha enbart kompletteringar, 7 7c ha enbart ansökningar samt 5 7c ansökningar och kompletteringar, medan 10 7c ha förberedande utbildning. Vid de spärrade högskolorna är antalet personer, som påbörjat huvudutbildningen »direkt», betydligt lägre relativt sett än vid de fria fakulteterna. Blott 15 7c av de manliga studenterna och 19 % av de kvinnliga studenterna ha påbörjat huvudutbildning utan vare sig kompletteringar, ansökningar eller förberedande utbildning, 24 % av männen ha enbart kom-

229 -fl

t. T) g

+ H

8 g 3 Z " Sf ca , c c.1 c t, -o + ra g -g

u a S3

fl JA

SJ 4J ä 4J V O. i,

. X > :S ^ 60 .

fi .>

aj c

•o SB

fl "S

CM OS r f

co" co" I > " 11}

o" r-" o o" CN" I

rn"

00 CN

o" o" o" irt cT 1

<* « »

co r-T CN

ssss

1-1

00 O

00 CN CO T H CN T H

t -

r H LO CO

r f

-S

T -

-f

-ef

1 •-< '

oo" w

00 LO

T f

«?

-H-

CO CO M

e V " oT 1 cC

00 M

4) g

1 ^

l ^

r f

CN" CN I O " oo" oo"

CM"

00 - f

co" t>" 1 o f r> 1

-f in

tO M

— •

> Äc •ra K fc

_CJ

"S.

o JA m w

—

C u. ra

••*

co"

T -

'.-

ä - +

co co

—' H

3 ) CN O co co TT

£ c =ö

t©

4) "^

60 CO T f 30 O

c "S-S

* J

"S E 4> O

rr" co" o " CN Oi

CN CO CN CN T H

CO CN

CO O CO -ef CO CO CN

©MO

rH i o

»O CD

"* c »-< e»

I "

•o

•*

r~ (XN Ci to 7^ r y

n • . i o• . m »

CS N

OC- CM c o CO O Tfi

lO CO

r-*m"o

1 TH" I

co"

T - !

oo" CN" CO" O " CN" co TH m co uo

T ^

CN T H c o

a T- x ..-lOio ~

x r<

Oi CO O CN TH Ti

CO CN 0 0 CM T H CO 0 0 CM C l CO

Oi Oi CN

•<*

-H*

r f

I O

OO" T j * "

T-"

ci oi

o? oc" TH"

rn"

(O B l

H l

CNI

•3

O co rji O

•*

«)

r f

-ef

£ i£

a #fl

2 S

£ 2 rå

ra c/1

o £A OJ

t«

fl 4>

r*- x Oi a r- -ef oi m CO TH OJ co

5 5

. X,

£ fi ö

ess

fl * fl fl

c •o

if " 3 «

a »o A il

•«

«-)

9 T» 4-1 ? :0

2 'C 2

r~ co co O

c •cd Ä

i n OS T f CO

M O I H H

•*

Ö C i O CN

CN Oi a r*- co Oi CO CO CN T * CO T H

-r co

CM O

CN co" oo" co" O

M '

«5 00

»O

CM oc TT CN

oo m i ^ i r

r H CN

c fl 55 ec 05

4J T>

O l t ^ I > TCN CO CO T-

S ft .£ C fi C

••o

C-J

-ti

--t CN CN

j CN

-ef r > T H C N e o o rH T H CM O l

r f

-t CN

oo o co -H i n CN T f Ti CM Ti

co T-

CN CN

00 CO

1 TH O " 0C ' CO CM CO

Oi CO

10 CO

CO O CO

cs 10 o

u"3 -0

-f

01 CM

1-1

— ***

rH - f

00 Ti

- * CN CO CO T H CM CO <N T H CN CO -ef

cn oo

- f

-r

—'

X (X CN T f r H c I > T-1 T " CT CO r H CN i—

X o

Cj-Ta: co iflrto-

CO 00 CD CO 00

t .

T f Ti •n -n

r^ co CN o

[ > I O CO T f

r f

/ -r

.BP i

oo m co i r t > t > o \r eo r> co - *

£ 3 rå d c/:

oo m

CN r n cCO CN r-

00 I> CO

CN CN CO T H CN CO CO c o t | > CN -ef Ti

r^ r^

[ >

^CJ

0 0 fcn

c .54

2 3 •0

> HH

3 S fi

4J ^

CO - c

u c —

5 T.

Sä ca ja -=

,2 cs cs -

~S 83 J5

CJ 3

H ™ .— ' E »H

:o cs

j5 *-

< ta i/j O 5

S O —

t (Sj

T . CJ c-

£ £ 3

H ^ Z oo

'CD O \~ ^ s

— B ~ -^ 3

o X

-fi

X tc+-

co,.

(_ >

•=

u o "o

«TH

fr CJ C/J

60 C

•

t/i

- •

>-H

3 a H

.^-, u

Cv •o

-r

©i

••*

-o

"3 99 B

CM o

<a ? °a

CC T f

c ä =3 " c

0—1

ir:

"3 ft

T T

M •2 •£

c U .£

4) ^

1 *

•H

1 C

a ~t J S cS cS cs gHShfed

a (H

:CS Si

-T

. cs . 3

fl!

rS^S O

3 CS 3

•H

^>rC

£ £

d ,3 3 g .3 £ . "3 § | ^ t

3 !JO

r-5

3 cs tc 'u

* - •

-5

CS .60

—i

cS 00

230 pletteringar, 5 % enbart ansökningar och hela 35 % kompletteringar och ansökningar. 21 % av de manliga studenterna ha förberedande utbildning. Bland kvinnorna är förekomsten av personer med på en gång kompletteringar, ansökningar och förberedande utbildning ungefär lika vanlig som bland de manliga studenterna. Av de studerande vid de kortare utbildningslinjerna ha 40 % av männen och 44 7c av kvinnorna påbörjat utbildningen »direkt». 23 % av männen ha enbart kompletteringar, 15 % enbart ansökningar och 16 7c såväl kompletteringar som ansökningar. Blott 7 % ha förberedande utbildning med eller utan kompletteringar och ansökningar. Bland kvinnorna ha 13 % enbart kompletteringar, 13 % enbart ansökningar och 17 7o kompletteringar och ansökningar, medan 13 % ha förberedande utbildning. Av de studerande utan utbildning ha 42 7c av de manliga studenterna och 65 7c av de kvinnliga studenterna varken ansökningar eller kompletteringar efter studentexamen. De ha m. a. o. direkt övergått till förvärvsverksamhet. Ett fåtal kan dock, som tidigare påpekats, ha undgått identifiering. 24 7c av de manliga studenterna utan utbildning ha emellertid kompletteringar. Ytterligare 20 % ha kompletteringar men ha även ansökningar, medan 13 7o ha enbart ansökningar. Bland de kvinnliga studenterna ha 9 % enbart kompletteringar, 9 7o ha kompletteringar jämte ansökningar, medan 16 % enbart ha ansökningar. Dessa siffror visa sålunda klart, att större delen av studenterna, innan de påbörja sin utbildning, antingen ha kompletterat sina studentbetyg, gjort resultatlösa ansökningar eller genomgått annan förberedande utbildning. De »sämsta» förhållandena föreligga givetvis för de spärrade högskolorna i detta avseende, där blott 15—20 % av de studerande kunnat påbörja sin huvudutbildning direkt efter studentexamen. Inom de tre huvudgrupperna fria fakulteter, spärrade högskolor samt kortare utbildningslinjer föreligga stora variationer. Så t. ex. är den del, som kunnat påbörja sin utbildning »direkt» efter studentexamen, betydligt mindre vid de naturvetenskapliga fakulteterna än vid de teologiska, humanistiska och juridiska fakulteterna. Vid de spärrade högskolorna äro förhållandena speciellt svåra vid Tandläkarinstitutet och de tre jordbruksbetonade högskolorna. Av de manliga studenterna där ha blott ca 5 % påbörjat sin utbildning utan kompletteringar, ansökningar eller förberedande utbildning. 1 Vid de medicinska fakulteterna däremot ha ca 20 % kunnat påbörja sin utbildning omedelbart. Vid de kortare utbildningslinjerna föreligga även stora skillnader. Bland de manliga studenterna t. ex. ha 68 % av dem, som utbildat sig till officerare, påbörjat sin officersutbildning direkt efter studentexamen, medan märkligt nog blott 11 % av studenterna vid folkskoleseminarierna påbörjat utbildningen utan kompletteringar, ansökningar eller förberedande utbildning. 1

Här inräknas ej, som tidigare påpekats, den obligatoriska praktikanttjflnstgörlngen.

KAPITEL XV.

Betyg i skilda ämnesgrupper och val av utbildning: års läroverksstudenter (män).

1943 Inledning och definition. I denna undersökning har hittills val av utbildning in. m. belysts utifrån studenternas medelbetyg i studentexamen. Studentbetygen ha, som tidigare omtalats (se sid. 27), beräknats på basis av samtliga betyg med undantag för betygen i övningsämnena. I detta kapitel skall för 1943 års manliga studenter betygen i olika ämnesgrupper och deras betydelse för valet av högre utbildning behandlas. Att studera sambandet mellan betyg i enskilda ämnen och valet av högre utbildning leder delvis till mindre tydliga resultat, framför allt emedan betygen i skilda ämnen inbördes ofta ha ett mycket starkt samband. I tabell 99 a och b redovisas sambandet (korrelationskoefficienterna) mellan de olika betygen på real- resp. latinlinjen för de ämnen, som huvudparten har med i studentexamen. En närmare granskning medelst faktoranalytiska metoder av korrelationen mellan de enskilda ämnena resulterar i att man för reallinjens studenter kan urskilja tre tydligt avgränsade ämnesgrupper. Inom var och en av dessa råder relativt starkt samband, medan sambandet mellan ämnesgrupperna är svagare. Till den ena gruppen höra de humanistiskt betonade ämnena modersmålet, kristendom, historia och geografi, till den andra gruppen språkämnena och till den tredje gruppen de typiska realämnena, framför allt matematik och fysik och (mindre utpräglat) kemi. På lalinlinjen, där realämnena äro företrädda i betydligt mindre omfattning och därför uteslutits vid analysen, blev resultatet, att man kunde särskilja de två första grupperna. Med ledning av dessa resultat uträknades för reallinjens studenter betygssummor för tre grupper, vardera om tre ämnen, en omfattande de humanistiska ämnena kristendom, modersmål och historia, en andra språkämnena, bestående av ämnena tyska, engelska och franska, samt en tredje realämnena, bestående av ämnena matematik (allmän k u r s ) , fysik och kemi.

232 Tabell 99 a.

Korrclationskoefficicntcrna för sambandet mellan studentbetygen i muntliga ämnen för reallinjens studenter. Kristendom

Kristendom... . Modersmålet. . . Historia Geografi Tyska Engelska Franska Matematik . . . . Fysik Kemi

Moders- Historia målet 0,54

0,48 0,59

Geografi

0,40 0,37 0,45

Tyska Engelska Franska

Matematik

Fysik

Kemi

0,27 0,39 0,33 0,24

0,27 0,32 0,31 0,31

0,14 0,18 0,19 0,08

0,20 0,24 0,20 0,15

0,31 0,29 0,27 0,21

0,49

0,51 0,51

0,18 0,22 0,19

0,25 0,28 0,21

0,20 0,22 0,21

0,69

0,54 0,55

0,30 0,37 0,33 0,30

0,54 0,49 0,40

0,59 0,37

0,45

0,30 0,27 0,27

0,37 0,39 0,32

0,33 0,33 0,31

0,30 0,24 0,31

0,49 0,51

0,51

0,14 0,20 0,31

0.1S 0,24 0,29

0,19 0,20 0,27

0,08 0,15 0,21

0,18 0,25 0,20

0,22 0,28 0,22

0,19 0,21 0,21

0,69 0,54

0,55

Tabell 99 b. Korrclationskoefficienten för sambandet mellan studentbetyg i muntliga ämnen för latinlinjens studenter.

m n e ii

Kristendom

Modersmålet

Historia

Geografi

0,56 0,61

0,42 0,38 0,41

Kristendom. Modersmålet Historia. . . . Geografi... .

0,61 0,56 0,42

0,61 0,38

0,41

Latin Tyska Engelska. . . Franska....

0,44 0,33 0,29 0,38

0,50 0,39 0,39 0,42

0,39 0,32 0,25 0,31

0,61

0,23 0,27 0,25 0,29

Engelska Franska

Latin

Tyska

0,44 0,50 0,39 0,23

0,33 0,39 0,32 0,27

0,29 0,39 0,25 0,25

0,38 0,42 0,31 0,29

0,50

0,50 0,49

0,65 0,48 0,58

0,50 0,50 0,65

0,49 0,48

0,58

F ö r h u v u d d e l e n av l a t i n l i n j e n s s t u d e n t e r , v i l k a oftast s a k n a d e de flesta av r e a l ä m n e n a , u t r ä k n a d e s b e t y g s s u m m a n blott för t v å ä m n e s g r u p p e r , d e n h u m a n i s t i s k a och d e n s p r å k l i g a . F ö r e n m i n d r e g r u p p , i f o r t s ä t t n i n g e n b e t e c k n a d l a t i n l i n j e n m e d r e a l ä m n e n , k u n d e j ä m v ä l b e t y g s s u m m a n för realämnesgruppen uträknas. I de e n s t a k a fall, d ä r b e t y g i n å g o t a v de h u m a n i s t i s k a ä m n e n a eller s p r å k ä m n e n a s a k n a d e s , togs det l ä g s t a av de t v å a n d r a b e t y g e n i g r u p p e n d u b b e l t , ö m t. ex. en s t u d e n t s a k n a d e b e t y g i k r i s t e n d o m m e n h a d e b e t y g e t Ba i h i s t o r i a och AB i m o d e r s m å l e t , erhöll h a n b e t y g e t Ba i k r i s t e n d o m . F ö r de s t u d e n t e r p å l a t i n l i n j e n , som s a k n a d e n å g o t av o v a n a n g i v n a s p r å k ä m n e n , m e d r ä k n a d e s i stället l a t i n i g r u p p e n . F ö r d e m , som s a k n a d e n å g o t av de t r e ä m n e n a i r e a l ä m n e s g r u p p e n , m e d t o g s i stället betyget i biologi. Betyg, e r h å l l n a vid f l y t t n i n g till n ä s t h ö g s t a r i n g e n , tillades s a m m a v i k t som övriga betyg, d e t t a i l i k h e t m e d v a d fallet h a r v a r i t vid b e r ä k n i n g e n a v m e d e l b e t y g e n . Gjorda b e r ä k n i n g a r av s a m b a n d e t m e l l a n betyg, e r h å l l n a vid f l y t t n i n g till n ä s t h ö g s t a r i n g e n , och b e t y g i h ö g s t a r i n g e n visa, att

233 »värdet» av betyg i näst högsta ringen torde vara detsamma som »värdet» av betyg i studentexamen. Åtminstone förefalla de förra ej vara tilltagna i överkant. De senare motsvara givetvis absolut sett större kunskaper och färdigheter, men om man anser betygen vara en mätare av fallenhet för studier, kunna betygen vid flyttning till näst högsta ringen tillmätas nästan lika stor betydelse som studentbetygen. Varje betygsgrupp omfattar sålunda tre ämnen. Maximal belygssumma per student inom varje ämnesgrupp är 18 (= tre A) och enbart godkänd i varje ämne giver 6 poäng. (Endast ett fåtal har mindre än 6 i någon ämnesgrupp.) Med utgångspunkt från betygssummorna i ämnesgrupperna har gjorts en gruppering av studenterna efter vad som här kallats specialbegåvning, varvid skilts på dels arten, dels styrkan av specialbegåvning. Följande resonemang ligger bakom grupperingen efter art: Låt a beteckna betygssumman (för en student) i den bästa av de tre ämnesgrupperna, b summan i näst bästa ämnesgrupp och c lägsta betygssumman. Om skillnaden mellan högsta och lägsta betygssumman (a—c) ej överstiger två enheter, anses ingen egentlig skillnad föreligga i betyg mellan de skilda ämnesgrupperna. T. ex. betygssumman 12 i humanistiska ämnen, 10 i språk- och 11 i realämnen indicerar inga egentliga olikheter i betygsavseende mellan de tre grupperna, överstiger skillnaden mellan högsta och lägsta betygssumma två enheter, ha verkliga olikheter i betygen mellan ämnesgrupperna ansetts föreligga. Bland dem ined större differens än två enheter skildes mellan två grupper; en, där skillnaden i betygssumman mellan bästa och näst bästa gruppen var större eller lika med skillnaden mellan betygssumman av näst bästa och sämsta gruppen (a—b > b—c). Studenterna i denna grupp ha sålunda överlägsna betyg i en ämnesgrupp i relation till de andra. De anses ha positiv specialbegåvning. I den andra gruppen är skillnaden i betygssumman mellan sämsta och näst bästa ämnesgrupp större än skillnaden mellan bästa och näst sämsta ämnesgrupp ( b — c > a — b ) . I analogi med tidigare beteckning tala vi här om studenter med negativ specialbegåvning; de ha betydligt sämre betyg i en ämnesgrupp än i de två övriga. Två exempel kunna illustrera detta. En student har betygssumman 15 i realämnen, 12 i humanistiska ämnen och 10 i språkämnen. Han har någon form av specialbegåvning, eftersom skillnaden mellan högsta och lägsta betygssumma överstiger 2 poäng (i detta fall 5). Skillnaden mellan betygssumman i realämnena och humanistiska ämnena (15—12) är större än skillnaden i betygssummorna mellan de humanistiska ämnena och språkämnena (12—10). Han har sålunda positiv specialbegåvning i realämnena. En annan student har betygssumman 15 i realämnena, 14 i humanistämnena och 10 i språkämnena. Någon form av specialbegåvning föreligger även i detta fall, då skillnaden mellan högsta och lägsta grupp överstiger 2. Skillnaden mellan sämsta och näst bästa gruppen (14—10) är större än skill-

234 nåden mellan bästa och näst bästa gruppen (15—14). Här föreligger negativ specialbegåvning i språkämnen. Enklast uttryckt innebär sålunda positiv specialbegåvning, att en student har förhållandevis höga betyg i en av de tre ämnesgrupperna. Negativ specialbegåvning innebär, att en student har förhållandevis låga betyg i en av de tre ämnesgrupperna. Givetvis är den här gjorda gränsdragningen mellan grupperna utan specialbegåvning och med specialbegåvning samt uppdelningen i positiv och negativ specialbegåvning i viss mån godtycklig. Det bör påpekas, att beteckningarna positiv resp. negativ specialbegåvning närmast äro tekniska termer i anslutning till de konstaterade poängsummorna, och något försök att avgöra vad som verkligen ligger bakom dessa differenser kan givetvis ej göras i detta sammanhang. För realstudenterna och latinstudenterna med realämnen får man genom denna indelning sju olika grupper, 1) ingen specialbegåvning, 2) positiv specialbegåvning i humanistiska ämnen, 3) positiv specialbegåvning i språkämnen, 4) positiv specialbegåvning i realämnen, 5) negativ specialbegåvning i humanistiska ämnen, 6) negativ specialbegåvning i språkämnen, 7) negativ specialbegåvning i realämnen. Huvuddelen av latinstudenterna saknar som ovan påpekats minst två av realämnena, varför för dessa denna indelning ej blivit tillämplig. För dem har därför en indelning i tre grupper tillämpats, 1) humaniora lika med språk, 2) humaniora bättre än språk, 3) humaniora sämre än språk. Vid beräkningen av styrkan av specialbegåvningen har förfarits på följande sätt: För realstudenterna och latinstudenterna med matematik beräknades styrkan av specialbegåvningen för dem med positiv specialbegåvning enligt formeln 2 a—b—c och för dem med negativ specialbegåvning enligt formeln a -f b — 2 c. För latinstudenterna utan matematik användes formeln 2 a—2 b. Av tekniska skäl indelades de erhållna värdena i följande grupper: Styrka 2—4 betygsenheter 5—7 » 8—10 » 11—13 i 14—16 » 15—19 i 20—22 » 23—24 »>

Grupp

Differens från medelvärdet

0 1 2 3 4 5 6 7

0,7 1,0 1,3 1,7 2,0 2,3 2,7

Grupp 0 förekommer blott på latinlinjen utan realämnen. För reallinjens studenter och latinlinjens studenter med realämnen innebär grupperingen efter specialbegåvningens styrka, att skillnaden mellan bästa ämnesgrupp och medeltalet för de två sämsta i grupp 1 uppgår till i genomsnitt 3 betygsenheter, vilket per ämne blir 1 betygsenhet, i grupp 2 till 4,5 betygsenheter, vilket per ämne blir 1,5 betygsenheter o. s. v. En

235 student i grupp 7 har t. ex. A i de tre ämnena i bästa ämnesgruppen och B i de sex ämnena i de två andra ämnesgrupperna. Detta ger den maximala skillnaden på 24 betygsenheter eller 4 betygsenheter per ämne. (En så utpräglad specialbegåvning förekommer dock blott i ett fall.) Man kan också säga, att den genomsnittliga styrkan, dividerad med nio, angiver approximativa skillnaden mellan bästa ämnesgrupp och medelvärdet av samtliga nio ämnen (positiv specialbegåvning) eller mellan medelvärdet och sämsta ämnesgrupp (negativ specialbegåvning). Dessa differenser givas i tablån ovan. De gälla dock icke för de studerande på latinlinjen utan realämnen. Genomsnittsbetyg i ämnesgrupperna. För de skilda ämnesgrupperna återges i nedanstående tablå genomsnittsbetygen per ämne för de tre linjerna inom de tre ämnesgrupperna. Reallinjen Latin med realämnen Latin utan realämnen

Humaniora

Språk

Realämnen

3,37 3,50 3,56

2,81 3,03 3,16

3,08 2,97 —

Betygsnivån är som synes högst i de humanistiska ämnena för både realoch latinstudenter och lägst i språken för realstudenter och latinstudenter utan realämnen. I den obetydliga gruppen latin studenter med realämnen är betygsnivån något lägre i realämnena än i språken. Dessa siffror sedda i kombination med vår definition på specialbegåvning innebär att antalet studenter med specialbegåvning i humaniora måste vara störst och antalet studenter med specialbegåvning i språk lägst bland studenterna med positiv specialbegåvning, medan bland studenterna med negativ specialbegåvning förhållandet måste vara det omvända. Hade de genomsnittliga betygen i de olika ämnesgrupperna varit ungefär lika, skulle antalet studenter tillhörande de skilda grupperna av specialbegåvning varit av ungefär samma storleksordning. Specialbegåvningens art. Som framgår av tablå å nästa sida saknade sammanlagt 997 studenter, d. v. s. 39 7o av samtliga, någon form av specialbegåvning, vilket innebär, att de hade likartade betyg i samtliga ämnesgrupper. Bland reallinjens studenter är denna procent blott 29 %. På latinlinjen med realämnen är siffran 44 7o och på latinlinjen utan realämnen 65 7c1 Den sistnämnda siffran är dock ej jämförbar med de två andra, då realämnesgruppen saknas. Hade t. ex. i stället för studentbetygen medräknats senast utsatta betyg i realämnen, skulle säkerligen en hel del av latinlinjens studenter enligt våra 1 I procenttalet 65 är inräknat även de studenter, för vilka skillnaderna i betygssumman i språk och humaniora är 2—4 enheter,

236 indelningsgrunder hänförts till gruppen negativ specialbegåvning i realämnen. Samt

Utan special-

Med positiv specialbegåvning

begåvning S a m t l . H u m . Språk Reallinjen 1 771 Latinlinjen med realämnen 96 Latinlinjen u t a n realämnen 664

520 42 435

750 31 229

409 23 187

Med negativ specialbegåvning

Real.

Samtl. H u m . Språk Real.

275 5 —

501 23 —

66 3 42

27 2 —

259 9 —

215 12 —

Av reallinjens studenter ha 750 positiv och 501 negativ specialbegåvning. över hälften, 55 %, av dem med positiv specialbegåvning ha denna i humanistiska ämnen, 37 % ha den i realämnen och blott 8 % i språk. Av dem, som ha negativ specialbegåvning å andra sidan, har ungefär hälften, 52 7c, i språk, 43 % i realämnen och blott 5 % i humaniora. Bland de fåtaliga latinstudenterna med realämnen är proportionen mellan de olika grupperna specialbegåvning ungefär densamma som bland realstudenterna. Påpekas bör dock, att de med positiv specialbegåvning i realämnen äro förhållandevis få och de med negativ specialbegåvning förhållandevis många jämfört med reallinjens förhållanden, vilket j u i och för sig är helt naturligt. I tablån ha latinlinjens studenter utan realämnen placerats under rubriken »med positiv specialbegåvning». De skulle givetvis lika väl kunna placeras under rubriken »negativ specialbegåvning» enbart med omkastning av gruppen. Huvuddelen, 187 st. eller 82 7c, har bättre betyg i de humanistiska ämnena än i språken. Specialbegåvningens styrka. Bland reallinjens studenter ha, som ovan sagts, 520 (29 %) ingen specialbegåvning. Av samtliga ha, som framgår av tabell 100, 564 (32 %) den svagaste specialbegåvningen, grupp 1, 425 (24 7c) den näst svagaste, d. v. s. en skillnad mellan de bästa och övriga ämnen på i medeltal 1,5 betygsenheter per ämne och 184 st. (11 7c) specialbegåvning av grupp 3, d. v. s. 2 betygsenheters skillnad. Mer än 2 betygsenheters skillnad förekommer blott bland omkring 4 % av studenterna. En realstudent har maximal differens. Bland studenterna på latinlinjen med realämnen ha 32 st. av de 54 med någon specialbegåvning den lägsta, 11 den näst lägsta och 10 specialbegåvning grupp 3. En har specialbegåvning av grupp 4. Styrkan av specialbegåvningen är således svagare bland dessa latinstudenter än bland realstudenterna. Bland latinstudenterna utan realämnen ha 84 st. eller 13 % specialbegåvning i lägsta styrkegrupp, 106 st. eller 16 % i grupp 2, 15 st. eller 2 % i grupp 3 och 24 st. eller 4 % starkare specialbegåvning än som anges av

differensen 2 betygsenheter per ämne i bästa och sämsta ämnesgruppen. De högre styrkegrupperna äro således vanligare bland latinstudenter utan realämnen än bland realstudenterna. Jämförelsen mellan real- och latinstudenterna i detta avseende har dock mindre intresse på grund av det olika antalet ämnesgrupper på de två linjerna. Det har ett visst intresse att jämföra medelbetygsfördelningen och genomsnittliga medelbetyg för studenter i olika styrkegrupper. Som framgår av tabell 100, ha studenterna utan specialbegåvning de lägsta genomsnittliga medelbetygen, både bland real- och latinstudenter. Vidare öka de genomsnittliga medelbetygen med ökande specialbegåvning, detta både för positiv och negativ specialbegåvning. I de lägsta medelbetygsklasserna (under Ba) saknar drygt hälften specialbegåvning och 25 7c ha svag specialbegåvning. Procenten utan specialbegåvning sjunker i de närmast högre medelbetygsklasserna och är lägst i betygsklassen Ba+ — AB. Där sakna blott 29 % specialbegåvning. I AB-klassen är procenten utan specialbegåvning något högre och i a-klassen saknar nästan hälften specialbegåvning. Att specialbegåvningarnas antal är lägst i de högsta och i de lägsta medelbetygsgrupperna är helt naturligt med tanke på definitionen på specialbegåvning. De som ha medelbetyg i de högsta resp. de lägsta medelbetygsgrupperna ha i regel höga resp. låga betygssummor i alla tre ämnesgrupperna, varav följer, att de i regel ej kunna ha de differenser mellan ämnesgrupperna, som är förutsättning för specialbegåvning i vår mening. Den procentuella fördelningen på olika grupper av specialbegåvning inom var och en av medelbetygsklasserna framgår även av tabell 100. Som framgått av inledningen, har specialbegåvningarna ordnats ined hänsyn endast till bästa eller sämsta ämnesgrupp. Däremot har vid gruppindelningen ej tagits någon hänsyn till skillnaden i poängsumma (storlek och tecken) mellan de två övriga ämnesgrupperna. Oftast äro differenserna obetydliga. Delvis föregripande resultatet av undersökningens nästa avsnitt kan dock nämnas, att i gruppen negativ specialbegåvning i humanistiska ämnen (grupp 4) är det betydligt vanligare, att realämnesgruppen är bättre än språkämnesgruppen. Detta gör, att grupp 4 är mer besläktad med grupp 3, positiv specialbegåvning i realämnena, än med grupperna 1 och 2. I gruppen negativ specialbegåvning i språk (grupp 5), vilken är av betydande storleksordning, är det däremot ungefär lika vanligt, att realämnesgruppen är näst bäst som att den humanistiska ämnesgruppen är det. Grupp 5 är därför ej direkt jämförbar med någon av de övriga ämnesgrupperna. Detsamma gäller gruppen positiv specialbegåvning i humaniora, även om det bland studenterna i denna grupp är vanligare, att realämnesgruppen är näst bästa grupp än att språkgruppen är det. I den obetydliga gruppen positiv specialbegåvning i språk är det vanligare, att de humanistiska ämnena är näst bästa grupp.

238 "S 5?

CO t o oo

oj a3

S-a

MOM

co co co oo co co co

TM © h J I

- * W - * M M N » H ( D D l N t t H

co co co co co n<

» eo 40 - *

IO IS

oi H

o i <« i n

•*

oo co i o o

CS W) 1 »

-* 00

in" uo co" - * " i-T CM CM

*-» r > T H

CM i - l T H T H

CM c o - # CM

--i

T)< Tjl m ©

o o r-- T-t - * "-J< T-t CM rH

T-t CM CO TH

i-i m CO T-i

1 1

CO CM CO ©

I |

CC tiO O OJ X

GO e o o j CJ

•Q

ft ft

I fe O +Cj CA D.

«» C

CM -H CO CM

oo >o

oo f i

CM »*

• * co co CM TH

cM CO * *

5 "Ö T-I C M o o • * m C- o j

B"B2 ec

ecec CJ OJ

* -

: -

« gig

•2

C 'CO

S- .53

:C0

: -

-Sftft J? ©

CO CO

5 c-a co ^ X)

a --

OJ ^

g o - J «S «J OJ

oj a j P. c , <o So

ft ft rV «-

o a

Oi I > r > co

•

1«

1 H

:£.

+J CO

239 Då det i fortsättningen visar sig, att betygsstandarden i realämnena har avgörande betydelse för valet av utbildning efter studentexamen, kan det anses lämpligt att med hänsyn till realämnenas betydelse ordna specialbegåvningsgrupperna på reallinjen i rangskalan: 1) positiv specialbegåvning i realämnen, 2) negativ specialbegåvning i humanistiska ämnen, 3) positiv specialbegåvning i humanistiska ämnen, 4) positiv specialbegåvning i språk, 5) negativ specialbegåvning i språk, 6) negativ specialbegåvning i realämnen. Sambandet mellan arten och styrkan av specialbegåvningen belyses av tabell 101. Bland studenterna med matematiskt betonad specialbegåvning har »/, svag specialbegåvning och Va stark specialbegåvning (grupp 3 eller högre). 50 7c av dem, som ha negativ specialbegåvning i humaniora, ha svag dylik. Ungefär hälften av dem, som ha positiv specialbegåvning i humanistiska ämnen, ha svag specialbegåvning och blott 17 % stark specialbegåvning. Den ende studenten med maximal specialbegåvning hör dock hemma i humanistgruppen. Av språkbegåvningarna ha 44 av 66, d. v. s. 67 7c, svag specialbegåvning. 6 ha stark specialbegåvning, medan av dem, som ha negativ specialbegåvning i språk ca 50 % ha svag sådan. I matematikgruppen är här siffran 40 7c Latinlinjens studenter med realämnen ha överlag svagare specialbegåvningar än reallinjens studenter. De studenter på latinlinjen, som sakna realämnen och ha bättre betyg i humaniora än i språk, ha i drygt 30 % låg specialbegåvning (grupp 1) och i knappa 20 % hög specialbegåvning (grupp 3 eller högre). Bland dem, som ha bättre betyg i språk än i humaniora, äro motsvarande siffror ungefär 50 % resp. 10 %. Specialbegåvning och val av utbildning. Den väsentliga frågan i denna undersökning av betygen i skilda ämnesgrupper är i vilken grad valet av utbildning efter studentexamen betingas av specialbegåvningens art och styrka. I tabell 102 redovisas h u r stor del (%) av studenterna från real- resp. latinlinjen, som övergått till akademiska (universitets- och högskole-) studier, varvid procenten uträknats för olika genomsnittliga betyg i var och en av de tre (två) ämnesgrupperna. 56 % av realstudenterna ha påbörjat akademiska studier. Jämför man de tre ämnesgrupperna, visa tabellens siffror, att betygsstandarden i realämnena har större betydelse för övergången än betygsstandarden i språk och humaniora. Skillnaden i övergångsprocent mellan lägsta och högsta betygsgrupp är betydligt större i ämnesgruppen real än i de två andra. Av

240 Tabell 101. Studenternas fördelning på skilda utbildningslinjer efter specialbegåvningens art oeh styrka. S p e c i s 1 b e g å v n i ng e n s

Linje och specialbegåvningens art

styrka

(Svag)

(Måttlig)

6 Positiv specialb. i realämnen.. . Negativ specialb. i hum. ämnen Positiv specialb. i hum. ämnen Positiv specialb. i språk Negativ specialb. i språk . . . . Negativ specialb. i realämnen

96 14 202 44 125 83

93 10 136 16 81 89

53 3 51 6 38 33

11 7

4 3

Summa

4 2 12, 3 5 6

(S t a r

Summa

k) 7

Real

275 27 409 66 259 215 1251

Latin med realumu. Positiv specialb. i realämnen.. Negativ specialb. i hum. ämnen Positiv specialb. i hum. ämnen Positiv specialb. i språk Negativ specialb. i språk . . . . Negativ specialb. i realämnen. Summa

—

1 5

3 1

—

61 23

91 15

13 2

18 1

3 1

•—

—

•

5 2 23 3 9 12 54

Latin utan realämn. Hum. sämre än språk

187 42

Summa

—

229 Totalt

1 534

dem, som ha låga genomsnittliga betyg (mellan B och Ba) i realämnena, ha 36 7c påbörjat akademiska studier, medan av dem, som ha låga betyg i språk, nästan hälften påbörjat akademiska studier, övergångsprocenten för olika betygsgrupper är genomgående högre i språken än i humaniora, vilket Tabell 102. Det relativa antalet studenter med akademisk huvudutbildning efter studcntexamenslinje samt efter genomsnittsbetyget i olika ämnesgrupper. L i n j e Genomsnittsbetyg i vidstående ämnesgrupp

Summa

Ämnesgrupp

Ämnesgrupp Humaniora

B—Ba Ba—AB AB—a a—A A

Latinlinjen med realämnen

Reallinjen

Humaniora

Språk

Real

Latinlinjen utan realämnen Ämnesgrupp HumaSpråk niora

Språk

Real

43,9 55,2 65,8 80,9 (100,0)

49,3 62,6 68,8 81,8

35,7 67,1 83,5 93,0 95,2

43,5 70,3 66,7 (80,0)

47,7 74,2 81,3 (100,0)

45,8 80,6 90,9 (50,0)

39,8 54,1 81,1 94,5 (100,0)

52,3 60,3 79,5 89,3 (100,0)

55,9

63,0

62,0

241 beror på att, som tidigare påpekats, den allmänna betygsnivån är högre i humaniora än i språk, varför man icke kan jämföra övergångsprocenten för likartade betyg. Bland latinstudenterna ined realämnen är förhållandet i stort sett detsamma som bland realstudenterna. Siffran ligger dock något högre i de olika betygsklasserna, och den totala övergångsprocenten är 63 7c Bland latinstudenterna utan realämnen, där den totala procenten för övergång till akademiska studier är 62 7c, är sambandet betydligt starkare mellan genomsnittliga betyg i humaniora och akademiska studier än mellan språken och akademiska studier. Blott 40 % av dem, som ha låga betyg i humaniora, ha börjat studera vid universitet och högskolor, medan motsvarande siffra för språkämnena är 52 %. Det bör understrykas, att grupperna humaniora, språk och realämnen i tabellen ej avse studenter med specialbegåvning i dessa tre ämnesgrupper utan betygen för samtliga studenter på resp. linjer. Tabellen illustrerar sålunda det allmänna sambandet mellan övergång till akademiska studier och genomsnittsbetyg i var och en av de tre ämnesgrupperna. I tabell 103 däremot ha studenterna grupperats efter linje, specialbegåvningens art och styrka. För varje grupp har angivits hur många av studenterna, som påbörjat sin huvudutbildning vid skilda akademiska utbildningslinjer, vid de kortare utbildningslinjerna samt antalet utan utbildning. De studerande i teologiska fakulteterna och vid humanistiska sektionerna ha förts till samma grupp, då, som tidigare påpekats, ett antal blivande teologer vid undersökningstillfället studerade vid humanistiska sektionerna. De studerande vid matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ha förts till samma grupp som de studerande vid de tekniska högskolorna, då en del av de studerande vid matematisk-naturvetenskapliga sektionerna torde komma att påbörja studier vid teknisk högskola. Slutligen ha de studerande vid medicinska fakulteterna jämställts med de studerande vid de övriga fackhögskolorna. I tabellen har även för varje grupp angivits ett index för övergången till akademiska studier. Indexen angiver relationen mellan den verkliga övergångsprocenten och den från medelbetygsfördelningen beräknade teoretiska övergångsprocenten. Jämför de indextal, som beräknats för de skilda yrkesgrupperna (sid. 101 ff.). Den teoretiska övergångsprocenten anger den övergångsprocent, som skulle gällt, om man utgått ifrån att enbart medelbetygsstandarden bestämmer övergångsprocenten. Relationen mellan den verkliga övergångsprocenten och den teoretiska övergångsprocenten, uttryckt i index, anger vilken betydelse specialbegåvningen har för valet av akademiska studier. 1 Av de 1 755 studenterna på reallinjen ha sammanlagt 982 eller 56 7c * I tabellen ha de 17 döda studenterna uteslutits. . '[0,-910619

242 X v •d

i n " * m -H r- Tj" O N H 3 ) t ' - >

m oo TH oo oo o

O CO TH O rH rH

oo oo O OO

-H t - Ti 00 O l 00 O rH eo >rt oo o i-i -H

CM CD CO

O CO o •* rH OO CO CO

0 0 (T*

r o co co CN co co r o

CO CO 0 0 CO CO CO CO

M -a

,—. ^~.

(35 C l

O Ti

0 0 - # CO CN CN 0 0 T-1 TH "—' TH

CN 0 0 C£ 0 0 CO r-

CM CM OS -* •* C

0 0 CN CO CO

co -H eo CN e» CM <N co co r o co co oo co c o

co co o"

O O

— ' ' rfi

-S >> •o *i> &>

S *

u> ^

H O

CO i o

^T-

O o

CO CN

I> O rtn

O O " * -H CM CN r n CM

TH CN TH r^ cei O O l TH r H 030

00 TH rH r

O O

O O O O CO O O O O CO

o o

r^ o

oo co i r

o o

c c

w c 2

3-3 3 X

rX X

P 5

T->

.Bf-ö 60 P= 3 i - 0 -3 c

! CO 00 CN C l CN co

CO - * TH (N

TH CN

l O O H l f l 1 - * m TH co

CN - t CN CN

O CN

H T f M f l T f CN CN r H r H C N

CO CN

-H

co m

co m i > r » i o

00 00 t>

CN 00 O CN o o co co c i i n c o

c i m -<t eo co

m oc • f t*- !>•

CO CN T H

O Ci

co TH oco CN r H r H r H

c m Oi

m c i co CN r n to CN

CN I M

TH CO " * r H 0 0

m co

kademisk tbildning

c C

co m

0 0 T H Oi

m oo i > •"}• co i > "-c

00 Cl O

ci m o co o o

oo t » r - co co TH co m

m m

i> m

C l C l 00 - * C l 00 - H r - oo CN co m o rCl TH CO CN T H

U0 - H

60 CO CN CO r H C l -4* -5* r H

CO CO 0 0

r»

-f

r- c i i n

— , ^—

CO 0 0 O

co oo

o -s

CO ~ * TH TH

C/3

- * co a co CO

- * c i CN r^ a Oi m CO TH CO TH CN co

r » CN CN

i oo CN TH TS1 TH

X x -B Q 53 B .-f-a ir x

Oi oc

t > c-» co co - * co - * - * TH o CN CO CC

-* m

i oo oo co i n 1 <N -H

O CN •<* 0 0 CO CN CC CO CN T H CO l^ CN TH

0 0 CN 0 0 T H H h

m r^

S sa g

m o

»# -H

TH 0 0 CN TH TH

•o ,Q

60 c

> x -B

-* "*

Tt TH

CN TT-

•n o

oo co

CN r H

CO CN CN CO C l CO O 0 0 CN

CN CN

c i oo m -3" r H

TH TH

ofj a v

00 -H

I h 1 00

1 1

CN r H r H

•n Oi 00

1 O TH m 1 rH

r H 0 0 C^ r n

C l rH

1 rH

1 H-f O « -"

S o'

0 0 CN 0 0 CC CN

si SJ) :© £

-*• -* C l CN

K u 3

+• åC

CN m

•rj' m CN

I «

- * CN

r n co CN co co o

r»

H CC t ^ TH

- r f 0C C l T-

i oo - # m cc

g 3

T-

CN 0 0 C l

1 CN

T f r H CO

r H CC

•n 00 'O Ci

]

1 CN t>

CN - H - * -rf CN TH

1 O

ti) c c

o v c. c/:

• " . - . — "* "~

•** " " " H —

& s >> > >>>

åo 0

't 3 loc 5 si —

Ils g

C/3 r-

_ X u o

o, c

ä t s

> a

- , - %]

co i n oo o oo CN 00 co co

in m

oo co TH r^ •-* rH O 00 CO rH

-*" CN CN CN CN

%>>>>>>

a -a C/3

o«

s a J3 a es J

-i i

W)=cc

^'5 ? aSrS .2 S |

«J

es 6

•r9

o u a <u c

c o,— c

"3 1

—' —

oj C G X* Oi Q

"ca

Zr\

"Jr «ea

si S

-Q

ÖC—

CO TH

:. «ca >£-* <» =ca B I S •-

a lä *

Samtl Utan Svag Stark

co w w " ~ '

eeat

"T:

»* tt

^_> *—*

egat

'. t i ! . B . • ;e j •

> UD =rt real. ( hum. hum. språk språk real.

_3 co

1 OJ TH

ialb ositi egat ositi ositi

r*>

CN TH TH

00 m rH Ol CN

1 TH m

1 co

2~2,r7«r-t£ i

«xl

-> -

CN CN

1 1

u s

0 0 CN - * CN CN rH rH

""*

es « XX D fl Sn0 C. O > Mo 5

•

T T

t» •z C

f *-• c °Ö«D -:Q« iea si 0)

specialb av hum. hum.

. rrj O

ialbeg;Ivning. . måttli g specia um. b ättre än um. s ämre än

+ ^ X

tlnlin, Samtl Utan Svag där i

specia real. ( hum. hum. språk språk real.

c t<3

måt ositi egat ositi ositi egat

-* -o 3 J»

•sä rJ

243 huvudutbildning vid de akademiska utbildningslinjerna, 25 % vid kortare utbildningslinjer, medan 19 % sakna utbildning. P å latinlinjen utan realämnen) ha 62 % akademisk utbildning, 21 % annan utbildning och 17 % sakna utbildning. Med hänsyn till medelbetygen är dock övergången till akademisk utbildning ungefär lika vanlig på reallinjen som på latinlinjen. Indextalen äro 101 resp. 99. Av de 96 studenterna på latinlinjen med realämnen ha 60 st. eller 63 % övergått till akademiska studier, vilket med hänsyn till medelbetygsnivån är ca 10 % större övergångsprocent än bland övriga latinstudenter och realstudenterna. Med hänsyn till den ringa numerären säger dock detta indextal mycket litet. Fördelningen på de skilda akademiska utbildningslinjerna är givetvis helt olika för real- och latinstudenter. Av realstudenterna kommer ca hälften av de universitets- oeh högskolestuderande på de tekniska högskolorna och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna, ungefär V4 på gruppen övriga fackhögskolor inkl. medicinska fakulteterna och V* på de fria fakulteterna och handelshögskolorna. Bland latinlinjens studenter (utan realämnen) kommer över hälften på humanistiska och teologiska fakulteterna (sektionerna) och drygt V* på juridiska fakulteterna eller drygt 80 % på de fria fakulteterna. Av de fåtaliga latinstudenterna med realämnen ha drygt 70 % av de studerande vid de akademiska utbildningslinjerna gått till de fria fakulteterna. Av de 515 realstudenter, som sakna specialbegåvning ha 234 eller 45 % påbörjat akademiska studier. Den teoretiskt beräknade övergången är 50,5 7c, varför gruppen kan betraktas vara 10 7c underrepresenterad vid de akademiska utbildningslinjerna. Av dem, som gått till akademiska utbildningslinjer, ha 112 eller närmare hälften gått till de tekniska högskolorna, 24 till handelshögskolorna och 62 till annan fackhögskola (inkl. med. fak.); 18 ha gått till humanistiska (teologiska) studier och lika många till juridiska studier. Av dem med svag och medelstark specialbegåvning ha 58 7o övergått till akademiska studier (mot 45 % för dem utan någon specialbegåvning). Med hänsyn till den allmänna medelbetygsstandarden är denna grupp obetydligt överrepresenterad i förhållande till samtliga studenter. 260 av de 568 med akademisk utbildning, d. v. s. mer än hälften, ha gått till de tekniska högskolorna (inkl. nat.), 61 ha gått till handelshögskolor och 145 till annan fackhögskola, medan 102 st. ha fria akademiska studier. Jämför man valet av utbildning för skilda arter av specialbegåvning inom denna styrkegrupp, visa siffrorna i tabellen, att ganska stora skillnader föreligga. Den högsta övergångsprocenten uppvisa specialbegåvningsgrupperna 3 och 4. Studenterna i den förra ha positiv specialbegåvning i realämnena. 81 7c av dessa studenter ha påbörjat akademiska studier, 122 st. eller 65 %

av samtliga ha huvudutbildning vid de tekniska högskolorna och naturvetenskapliga sektionerna. Blott 6 studenter ha huvudutbildningen vid teologiska, humanistiska eller juridiska fakulteterna. I förhållande till det genomsnittliga medelbetyget är gruppen 25 % överrepresenterad vid de akademiska utbildningslinjerna. Här föreligger sålunda ett påtagligt exempel på specialbegåvningens, i detta fall den matematiska specialbegåvningens betydelse för val av akademisk utbildning. I grupp 4, där studenterna ha negativ specialbegåvning i humaniora, ha 18 av de 23 studenterna påbörjat akademiska studier, 14 vid tekniska högskolor. Gruppen är 14 % överrepresenterad vid de akademiska utbildningslinjerna, om man utgår från det genomsnittliga medelbetyget. Dessa siffror tyda på att gruppen är nära besläktad med grupp 3. Realämnena torde i de flesta fall vara de bästa, men skillnaden mellan betygen i realämnen och språkämnen har varit mindre än mellan språkämnen och humaniora. Den stora gruppen med humanistisk specialbegåvning, 334 studenter, är 5 7o underrepresenterad vid de akademiska utbildningslinjerna, om det genomsnittliga medelbetyget lägges till grund för bedömningen. 48 % ha valt akademisk utbildning. Det största antalet, 55 st. eller 16 % av samtliga, har gått till gruppen övriga fackhögskolor. Ungefär lika många, 30—40 st., ha gått till humanistiska (teologiska) studier som till tekniska studier och 18 st. ha gått till vardera juridisk fakultet och handelshögskola. I den fåtaliga gruppen med språkbegåvning är övergångsprocenten till akademisk utbildning låg, knappa 40 7c I förhållande till det genomsnittliga medelbetyget är detta en låg procent. Index är blott 71. I stället är antalet studerande vid de kortare utbildningslinjerna relativt stort, drygt 40 %. Av de akademiska utbildningslinjerna ha handelshögskolor och tekniska högskolor (nat. sek.) lockat vardera 6 studenter, juridiska fakulteter och övriga fackhögskolor vardera 4 och humanistiska sektioner 3 studerande. Vad beträffar grupp 5, där språken ha de lägsta betygen, är övergångsprocenten till akademiska utbildningslinjer 69 7c, vilket i förhållande till det genomsnittliga medelbetyget innebär 17 % överrepresentation. Den största gruppen, 36 7c av samtliga, har gått till studier vid teinisk högskola. Den näst största gruppen är övriga fackhögskolor med 22 <$>. De fria fakulteterna och handelshögskolorna ha lockat relativt få studenter, sammanlagt 12 % av samtliga. Dessa siffror skilja sig både från dem, som föreligga för realämnesgrupperna 3 och 4, och från de relativt lika grupperna 1 och 6, vilket tyder på att i gruppen ingå dels studenter med mest fallenhet för realämnen dels studenter med fallenhet för humaniora. I grupp 6, där realämnena äro sämst, ha blott 42 % valt akademisk utbildning. Blott 8 studenter ha gått till de tekniska högskolorna och r.aturvetenskapliga sektionerna. Det största antalet, 22 st., har gått till gruppen

245 övriga fackhögskolor, medan 16 gått till juridiska fakulteterna och 17 till handelshögskolorna. Gruppen är 26 7c underrepresenterad. I gruppen med stark specialbegåvning föreligger totalt sett en viss överrepresentation i fråga om akademiska studier. Index är 105. I de skilda undergrupperna efter specialbegåvningens art förefinnas samma tendenser, fast mer utpräglade, som i motsvarande grupper bland dem med svag eller måttlig specialbegåvning. Av de 86 studenter med specialbegåvning i matematik ha 72 huvudutbildning vid de tekniska högskolorna och 9 vid övriga fackhögskolor. Blott 4 ha ej påbörjat akademisk utbildning. I förhållande till medelbetygsnivån är gruppen 33 % överrepresenterad vid de akademiska utbildningslinjerna. De tre studenterna med negativ specialbegåvning i humaniora, grupp 4, ha alla gått till tekniska högskolor. Av de humanistiskt begåvade studenterna ha blott 44 7o gått till akademisk utbildning, vilket innebär en underrepresentation på 27 %, mätt utifrån den genomsnittliga medelbetygsnivån. Humanistiskt-teologiska studier och studier vid övriga fackhögskolor ha lockat vardera 10 av de 23 studenterna med akademisk utbildning. Av de 43 studenterna med negativ specialbegåvning i realämnena har ingen gått till de tekniska högskolorna eller naturvetenskapliga sektionerna, övriga akademiska utbildningslinjer ha lockat ungefär lika många, 5—7 st. vardera, medan 15 st. gått till övriga utbildningslinjer och 4 sakna utbildning. Sammanfattningsvis kan för reallinjens studenter sägas, att specialbegåvningen i realämnena visat sig vara av synnerligen stor betydelse för valet av akademisk utbildning. I förhållande till den genomsnittliga medelbetygsnivån äro dessa studenter starkt överrepresenterade vid de akademiska utbildningslinjerna. De, som ha humanistisk specialbegåvning å andra sidan, äro starkt underrepresenterade vid de akademiska utbildningslinjerna. De relativt få studenter, som ha specialbegåvning i språken, äro även underrepresenterade vid de akademiska utbildningslinjerna. Totalt sett ge siffrorna i tabellen för reallinjens studenter en klar bild av realämnesbegåvningens »matnyttighet». De fåtaliga latinstudenterna med realämnen äro överrepresenterade vid de akademiska utbildningslinjerna i förhållande till sina genomsnittliga medelbetyg. Detta gäller såväl dem, som sakna som dem, som ha specialbegåvning. Siffrorna äro dock för små för att möjliggöra någon jämförelse av de skilda grupperna efter arten av specialbegåvning. Av de 433 latinstudenterna utan realämnen, som sakna specialbegåvning ha 247 valt akademisk utbildning, d. v. s. 56 %. I förhållande till medelbetygsnivån innebär detta en underrepresentation på 8 %. Av de akademiska utbildningslinjerna ha de fria fakulteterna det största antalet studerande. 108 ha gått till humanistiska och teologiska studier och 85 till juri-

246 diska studier. 35 ha utbildning vid handelshögskolorna och blott 15 vid fackhögskolorna i övrigt. De, som ha specialbegåvning, ha i tabellen redovisats på två grupper efter styrka: svag och måttlig, resp. stark specialbegåvning. Av dem med humanistisk begåvning ha 74 % påbörjat akademisk utbildning och av dem med språkbegåvning 58 %. De humanistiskt begåvade äro i förhållande till sina medelbetyg betydligt överrepresenterade vid universitet och högskolor, 17 7c i gruppen svag eller måttlig och 33 % i gruppen stark specialbegåvning. Språkbegåvningarna äro drygt 10 7c underrepresenterade i förhållande till sina medelbetyg. Den största delen av de specialbegåvade latinstudenterna har sin huvudutbildning vid de humanistiska och teologiska (sektionerna) fakulteterna. De ovan diskuterade indextalen för övergång till akademiska studier bygga på det genomsnittliga medelbetyget. Man får av detta index ingen uppfattning om olikheterna i övergång för olika hetygsgrupper. För att något belysa detta problem har i nedanstående tablå angivits den relativa andelen av studenterna i skilda medelbetygsklasser, som påbörjat akademisk utbildning efter förekomst eller frånvaro av specialbegåvning. I tablån redovisas blott realstudenterna samt latinstudenterna utan realämnen. Någon uppdelning på specialbegåvningens art och olika styrkegrupp som i föregående tabell lämnas ej, då det skulle föra för långt på basis av föreliggande relativt begränsade material. Antal i % som övergått till högskolor Medelbetyg

Reallinjen Utan specialMed specialbegåvning begåvning

—2,4 2,5—2,9 3,0—3,4 3,5—3,9 4,0—w Samtliga

26 46 61 70 69

31 51 641 79/ 90

61 Latinlinjen utan realämnen Utan specialMed specialbegåvning begåvning

74 Bland realstudenterna ha 45 7c av dem utan specialbegåvning och 61 % av dem med specialbegåvning påbörjat akademiska studier. I den lägsta betygsklassen (t. o. m. B+) ha av dem utan specialbegåvning 20 7C och av dem med specialbegåvning 31 7c påbörjat akademiska studier. Därefter stiger siffran med stigande medelbetyg för dem utan specialbegåvning till ca 70 % och för dem med specialbegåvning till 90 7c Sambandet är m. a. o. starkare mellan övergång och medelbetyg för dem med specialbegåvning än för dem utan specialbegåvning. Bland latinlinjens studenter ha 56 % av dem utan och 74 7o av dem med specialbegåvning övergått till akademiska studier. I lägsta medelbetygsklassen ha 29 % av dem utan och 57 % av dem med specialbegåvning påbörjat akademiska studier. Därefter stiger procentsiffran

247 med stigande medelbetyg till 90 % för dem utan och 95 % för dem med specialbegåvning. På latinlinjen är således skillnaden i övergångsprocent till akademisk utbildning större i de lägsta betygsklasserna för dem utan än för dem med specialbegåvning i motsats till vad fallet är bland realstudenterna. Specialbegåvning och socialt ursprung. För varje yrkesgrupp har först för realstudenterna och latinstudenterna med realämnen beräknats ett genomsnitt av de nio betygen i de tre ämnesgrupperna och för latinstudenterna utan realämnen ett genomsnitt av de sex betygen i de två ämnesgruppernas ämnen. För varje ämnesgrupp har likaledes beräknats ett genomsnitt av betygen. Då för totalmaterialet föreligger betydande olikheter i genomsnitt för de skilda ämnesgrupperna (bl. a. ha språkämnena låga betyg), har för att klarlägga eventuella olikheter i inriktning för yrkesgrupperna beräknats en differens enligt formeln (m-—m ) — (Mj—M). Här betecknar mi medelvärdet i en ämnesgrupp för yrkesgruppen och m medelvärdet av samtliga ämnesgrupper i yrkesgruppen, medan M. och M hänföra sig till totalmaterialet (samma linje). Dessa differenser, angivna i antal hundradelar, redovisas i tabell 104. Så t. ex. har differensen 8 i realämnesgruppen för realstudenterna från lantbrukargruppen (A) erhållits som skillnaden (3,23—3,03) — (3,16— 3,09) = 0,08 eller 8 hundradelar. Värdet 3,23 är genomsnittsbetyget i realämnen för realstudenterna från yrkesgrupp A. Yrkesgrupp A ligger i fråga om realämnen 15 hundradelar över genomsnittet men totalt blott 7 hundradelar. Fördelen med differenserna framför de absoluta värdena av genomsnittsbetyget i varje ämnesgrupp är att man får en klarare bild i fråga om fallenheten för en ämnesgrupp under hänsynstagande till yrkesgruppens totala genomsnittsbetyg. Det har tidigare (sid. 235) visats, att genomsnittsbetygen äro mycket olika i de tre ämnesgrupperna och tabellens kolumn för genomsnittsbetygen för samtliga ämnesgrupper inom skilda yrkesgrupper visar också betydande differenser. 1 Med hänsyn till medelfelen i differenserna kan man för reallinjens studenter ej tala om några signifikanta differenser mellan genomsnittsbetygen i de tre ämnesgrupperna för yrkesgrupp B, C M , D, G, Y och X. Studenterna från lantbrukar-, akademiker- och högre tjänstemannahem (A, C A , F ) ha bättre betyg i realämnena än i övriga ämnen, medan studenterna från arbetar- och hantverkarhem (H) ha sämre betyg i realämnen än i övriga ämnen. Av siffrorna för underavdelningarna i akademikergruppen framgår, att 1

Dessa genomsnittsbetyg för samtliga ämnesgrupper äro något högre ån de genomsnittliga medelbetygen, beroende i första hand på att betygen i skrivningarna, som äro relativt låga, sänka de genomsnittliga medelbetygen.

248 u o c/i

X •3

3 o B

3 o

(fl

_2 "3

9 B

o r i n n T f f f l o o i n - f o n f q o o i n o ' J M r .

0 K a

11 +1 + i77++ T i ++7+7 i 3

oonfiiooooonmoMiNHO-joiicMc

o b

3 Ä

Genomsnittsbetyg

a 3 B

G c" "B

+ i +1+++77 ++ M i+ i++ 3 M M N O l O N O O I M J H I O O l O O C n K i a M o O O - ^ - * " * > 0 < M > O I - 5 C O I - J 0 5 0 M O > r H C < 5 ! M O > O C C C O

CO CO

cococoeococo-*co"co"cMcMcocNco"co"crrco"^"co"co

eo"

i N f f l t x J O i H O i - f O T f f f l m o a t o t t a i M n t o o i

CO - i 1 CO CO - *

•f,

a c c

"3 £

CO U 4) si

Sm ir

B o ii o

31 B

Ok Sm

•3

c gn S tv

01 Genomsnittsbetyg

B* 0

•3

O H T f i n r i - f m m H r t i f )

+ + + + + + + | l_+ | + + | + + | j j | rf

s X

w M » H o t o n t o

-* tO

1 + 1 1 I ' ! I ' + + ! I + l+ + +1+ 3

TPtOOiCl-.TSitOOO eo " * 53 »-< P9

o B

C .0

+1 + +

M ( O 0 0 M O l i f i H i n o > H ( O O CM CM CO CM

II +1 l l l l i + i

O « 9 ( 6 0 1 - I 0 > *

+++ 3

- * 0 0 C » C N ! - H 0 0 - # t - C 0 C O 0 0

t»

COCOcÖCiCiCOTfcÖ

' M* M N «

CO M CO N * CO « " CO* co"

•*C^COCMCOIMCMCO **

1 coiHcgtNcofqmcoacot^ 1 TH CM

co OJ

C O - ^ O O O c M - ^ C Ä - ^ r ^ C O - H - H C O C M r ^ C O - H O C M C O

rr,

-ca

e < 3 <u M <u Vi

A, •CS In

tH 41

Q, VI

-H

« H

+ + + + I + + + I + + | | | + | | | | co h n f O C O - f - J O O M f e O O M N H H H H

MII+1+77l+l

++1++| 3

«*H

-H-cH-HinocNcocoin-ot^cocoioco^THTHco

"3 <

ffiootxiwoHcsoooxiioco^onnoiti)

co"

t N H C O O t O H t N M O C O t X I C O - f e O O i n t ^ O T M S o o H ^ c j c o i n H M c o - f M s t a c o c o t o t D N c o

TI i>

t»

THCMCMTHCM

inncotmtoiMsooj

jH ^ , 3 C 1 1 *<

- H ( N O O O O > r H C O l - t C 0 0 0 0 5 r H 0 0 0 5 0 r H O - H O O

co co co CM CM co co co co" c>f o f co CM CN CO co" CO CO c o c o

(

- ( >

+ 1 + 1 + 1 + 1 + 1 7 + + + 1 + + + + co1

3 Genomsnittsbetyg

c sa

- H T H (O OO O

(-.

•a

IHTH

ics

•3

s c K fcc s > M

C/3

det ä r s t u d e n t e r n a f r å n g r u p p e r n a j u r i s t e r , l ä r o v e r k s a d j u n k t e r m . m . och i n g e n j ö r e r , som i f ö r s t a h a n d s v a r a för de höga betygen i r e a l ä m n e n a . D i f f e r e n s e r n a för l a t i n l i n j e n s s t u d e n t e r äro e n d a s t u n d a n t a g s v i s s ä k r a m e d h ä n s y n till medelfelet, d å a n t a l e t i de s k i l d a y r k e s g r u p p e r n a ä r förh å l l a n d e v i s litet. M a n k a n dock p e k a p å de h ö g a d i f f e r e n s e r n a för y r k e s g r u p p e n l ä g r e t j ä n s t e m ä n s a m t för l a n t b r u k a r g r u p p e n b l a n d l a t i n s t u d e n t e r n a u t a n r e a l ä m n e n , d ä r s p r å k ä m n e n a h a låga betyg. I tabell 105 h a r för s k i l d a y r k e s - och s o c i a l g r u p p e r angivits s t u d e n t e r n a s r e l a t i v a f ö r d e l n i n g p å t r e g r u p p e r av specialbegåvning efter s t y r k a : i n g e n s p e c i a l b e g å v n i n g , svag eller m å t t l i g s a m t s t a r k s p e c i a l b e g å v n i n g . D e n n a förd e l n i n g p å s k i l d a s l y r k e g r u p p e r är r e l a t i v t lika för de s k i l d a y r k e s g r u p p e r n a . P å p e k a s b ö r d o c k för r e a l s t u d e n t e r n a det r e l a t i v t r i n g a a n t a l e t s t u d e n t e r f r å n o f f i c e r s g r u p p e n och det relativt s t o r a a n t a l e t s t u d e n t e r f r å n lägre t j ä n s t e m a n n a g r u p p e n i gruppen stark specialbegåvning. Siffrorna för s o c i a l g r u p p e r n a visa p å k o n s t a n t relativt a n t a l s t u d e r a n d e i g r u p p e n s t a r k s p e c i a l b e g å v n i n g , m e n s t i g a n d e a n t a l u t a n s p e c i a l b e g å v n i n g och fall a n d e a n t a l m e d svag eller m å t t l i g specialbegåvning j u l ä n g r e n e r p å socialgruppsskalan man kommer. B l a n d l a t i n s t u d e n t e r n a ä r a n t a l e t u t a n specialbegåvning s t o r t i g r u p p e n Tabell 105. Studenternas relativa fördelning på grupper av specialbegåvningens styrka m. m. inom skilda yrkes- oeh socialgrupper. Reallinjen Yrkes- och socialgrupp (fadern)

A.. B.. CA CM

D. E.. F.. G. H. Y. x..

Latinlinjen utan realämnen

Antal

Specialbegåvningens styrka Summa Antal Svag Ingen och Stark måttlig

Specialbegåvningens styrka -rx 100 Summa Svag Ingen Stark och måttlig

182 111 373 64 136 230 245 107 260 24 39

59,1 28,1 12,9 49,1 32,7 18,2 58,4 26,5 15,0 54,7 35,9 9,4 57,5 26,9 15,7 57,2 28,4 14,4 55,2 30,7 14,1 49,5 29,0 21,5 55,4 30,4 14,2 (45,8) (37,5) (16,7) 53,8 33,3 12,8

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

62 49 138 19 66 84 109 47 75 6 9

33,9 11,3 54,8 8,2 61,2 30,6 4,4 66,4 29,2 (52,6) (42,1) (5,3) 6,3 79,7 14,1 4,8 73,5 21,7 3,7 57,0 39,3 4,3 72,3 23,4 6,7 69,3 24,0 (28,6) (42,9) (28,6) (58,3) (41,7)

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

186 125 190 (83) 119 109 176 82 79 (66) (200)

Samtliga

29,4

55,7

14,9

65,4

28,7

5,9

129 I.. II. III x..

549 . 771 412 39

26,4 30,2 31,6 33,3

59,2 54,8 52,8 53,8

14,4 15,0 15,6 12,8

100 100 100 100

218 302 135 9

70,2 61,5 66,9 58,3

24,7 32,1 26,5 41,7

5,1 6,4 6,6

100 100 100 100

166 142 80

29,4

55,7

14,9

65,4

28,7

5,9

100 Samtliga Anir..

a = antalet realstudenter m e d positiv specialbegåvning i realämnen, b = » » » negativ » » »

250 direktörer och lågt i gruppen lantbrukare. Antalet studenter i de skilda yrkesgrupperna är dock litet, varför osäkerheten i procenttalen gör det omöjligt att tala om några signifikanta olikheter mellan yrkesgrupperna. Grupperna lägre tjänstemän och arbetare-hantverkare ha ett litet antal specialbegåvning och låga procenttal i gruppen svag eller måttlig specialbegåvning, medan yrkesgrupperna B, CM och F visa ett relativt stort antal i gruppen svag eller måttlig specialbegåvning. För att belysa olikheterna inom skilda yrkes- och socialgrupper i fråga om fördelningen på arter av specialbegåvning har i tabellens högra kolumn för realstudenterna angivits relationen mellan dem, som ha positiv specialbegåvning i realämnena och dem, som ha negativ specialbegåvning i realämnena. Bland latinstudenterna är antalet studerande i de olika yrkes- och socialgrupperna för litet för att dylika indextal skola ha något som helst värde. För samtliga yrkesgrupper tillsammans är antalet med positiv specialbegåvning i matematik 29 % större än antalet med negativ specialbegåvning i ämnesgruppen. Yrkesgrupperna lantbrukare, akademiker och högre tjänstemän ha förhållandevis stort antal positiva specialbegåvningar, medan yrkesgruppen lägre tjänstemän och arbetare—hantverkare ha ett litet antal specialbegåvningar i realämnena. Siffrorna för socialgrupperna visa, att socialgrupp I har ett förhållandevis stort antal med positiv specialbegåvning i realämnena och socialgrupp III ett lågt antal. Socialgrupp II ligger något över genomsnittsnivån. Dessa sista siffror i kombination med siffrorna i tabell 101 beträffande övergången till akademiska studier i olika grupper av specialbegåvning kasta ett visst ljus över de i kapitlet V sid. 101 ff. påvisade olikheterna mellan yrkes- och socialgrupper beträffande övergången till akademiska studier. En del av den överrepresentation, som där enligt standardberäkningen konstaterades för framför allt akademikergruppen och socialgrupp I och en del av underrepresentationen i grupp H och socialgrupp III kan förklaras av olikheterna i antalet specialbegåvningar inom de skilda yrkes- och socialgrupperna. Det större antalet studenter med positiv specialbegåvning bland de studerande från yrkesgruppen akademiker och socialgruppen I medverkar till en högre övergångsprocent. Differenserna mellan yrkes- och socialgrupperna skulle därför minska, om man toge hänsyn till olikheter i förekomsten av specialbegåvningar. Någon total utjämning av differenserna skulle dock ej åstadkommas.

KAPITEL XVI.

Studenternas

nuvarande A.

samhällsställning.

Inledning.

Som framgått av kapitel II, efterforskades nuvarande hemort, yrke och inkomst samt familjedata för 1930 års samtliga och 1937 års kvinnliga studenter. De insamlade uppgifterna avse årsskiftet 1946/47. Inkomsterna avse inkomståret 1946 enligt 1947 års taxeringar. Genom efterforskningarna erhölls även uppgift om dödsfall, 1 flyttningar till utlandet, obefintliga samt obotligt sjuka. Som framgår av nedanstående tablå, blevo blott 34 st. av de manliga och 20 av de kvinnliga i årgång 1930 samt 60 st. av de kvinnliga läroverksstudenterna i årgång 1937 helt oidentifierade. Läroverksstudenter Män 1930

Ursprungligt antal 1 714 H ä r a v döda 45 i utlandet 36 obefintliga eller obotligt sjuka 5 Rest 1 628 Med uppgift om familje- och inkomstdata. . 1 594 Icke återfunna 34 Icke återfunna i % av rest 2

Kvinnor 1930

Kvinnor 1937

468 12 11 1 444 424 20 5

1 066 11 33 1 1 021 961 60 6

I procent av samtliga läroverksstudenter (de döda, emigrerade, obotligt sjuka och obefintliga frånräknade) utgjorde de blott 2, 5 resp. 6 %. Att resultatet för kvinnorna blivit något sämre än för männen beror huvudsakligen på att sammanhållningen bland kvinnorna är något mindre, vilket i sin tur kan förklaras av att en del av studentskorna gifter sig och i samband därmed ofta, t. ex. genom avflyttning till annan ort, förlorar kontakten med studentkamraterna. För samtliga tre grupper studenter är dock de i fråga om inkomst- och familjedata identifierades antal så stort, att alla siffror i fortsättningen måste anses fullt giltiga för hela studentårgångarna. 1 De 11 döda kvinnorna i årgång 1937, om vilka uppgift erhållits på ett tidigt stadium, ha redan uteslutits ur den tidigare redogörelsen för valet av utbildning efter studentexamen.

252 Det kan emellertid vara av ett visst intresse att i detta sammanhang mågot närmare beröra de grupper, som ej bliva föremål för bearbetning i det följande. a) Icke

återfunna.

Gruppen icke återfunna har något lägre medelbetygsnivå än samtliga läroverksstudenter, vilket framgår av nedanstående tablå. 1930 års män 1930 års kvinnor 1937 års kvinnor

Icke återfunna 3,04 3,04 3,23

Samtliga 3,08 3,32 3,29

Skillnaderna äro dock tämligen betydelselösa, särskilt för 1930 års m ä n . Av tabell 106 framgår, att de icke återfunna icke heller i fråga om utbildning nämnvärt skilja sig från samtliga studenter. Vissa uppgifter, t. ex. om civilstånd (enligt kamratuppgifter) föreligga för åtskilliga av gruppen »icke återfunna». De visa också, att den icke nämnvärt skiljer sig i dessa avseenden. Någon bearbetning av dessa data har dock icke skett, utan gruppen har konsekvent utelämnats i det följande. b)

Avlidna.

Med hänsyn till den allmänna dödligheten bland befolkningen i närmast motsvarande åldersgrupper borde man förväntat, att antalet dödsfall skulle hava varit 84, 20 och 24 för respektive 1930 års män, 1930 års kvinnor och 1937 års kvinnor. De verkliga antalen ligga betydligt under de förväntade, vilket tyder på att studenterna ha låg dödlighet i jämförelse med totalbefolkningen i motsvarande åldersgrupper. Detta gäller även om några av de utflyttade eller icke återfunna skulle vara avlidna. Eftersom uppgift om dödsår saknas i inånga fall och i övrigt mestadels äro osäkra (kamratuppgifter), är det icke möjligt att undersöka huruvida underdödligheten hänför sig till åren närmast efter studentexamen eller är mera j ä m n t fördelad under hela observationstiden från studentexamen till utgången av år 1946. En detaljerad beskrivning över de avlidna skulle bliva tämligen intetsägande. I nedanstående tablå återgives dock medelbetyget för de avlidna jämfört med medelbetyget för samtliga i årgången. 1930 års män 1930 års kvinnor 1937 års kvinnor

Avlidna 3,17 3,67 3,50

Samtliga 3,08 3,32 3.29

De avlidna ha sålunda något högre betyg än sina kamrater. Av tabell 106 framgår emellertid, att de avlidna manliga studenterna av årgång 1930 till stor del hänföra sig till grupperna »avbrutna studier» eller

253 »ingen utbildning», vilket sammanhänger med att sjukdom och klen konstitution för många har förhindrat fortsatta studier eller examens avläggande. c) I utlandet. Av de 36 män, som befinna sig utomlands, äro 7 anställda i utrikesdepartementet, 14 ha anställning vid svenska företag i utlandet. Ytterligare 15 ha utskrivits till utlandet, men ingen uppgift om verksamheten har stått att få. De senare ha betydligt lägre medelbetyg (2,83) än de som ha svensk diplomatisk eller annan tjänst utomlands (3,70). Av de kvinnliga studenterna i årgång 1930 i utlandet äro alla utom en gifta med utländska medborgare. Den återstående är gift med svensk medborgare, som har tjänst utomlands. Av de kvinnliga studenterna i årgång 1937, som 1946 vistades utomlands, voro 13 gifta med utlänningar, 11 hade diplomattjänst eller tjänst i svenskt företag i utlandet, medan ytterligare 9 enligt pastorsämbetenas anteckningar utskrivits till utlandet. Om dem saknas uppgifter om verksamheten. De som vistas utomlands ha ungefär samma utbildning som övriga studenter, vilket framgår av siffrorna i tabell 106. Dessa jämförelser visa, att de som av olika anledningar ej medtagits i de följande sammanställningarna i fråga om intellektuella kvalifikationer i stort sett representera ett genomsnitt av samtliga studenter, varför deras uteslutande ej på något sätt påverkar förhållandena bland dem som blivit " föremål för fortsatt bearbetning. De förhållanden — familjebildning, yrkes- och inkomstförhållanden — som i det följande bliva föremål för undersökning, gestalta sig i hög grad olika för de manliga och de kvinnliga studenterna. Därför har det synts vara naturligast att vid redovisningen genomgående skilja på männen och kvinnorna. I den första avdelningen redovisas förhållandena bland 1930 års manliga läroverksstudenter och i den andra avdelningen förhållandena bland de kvinnliga läroverksstudenterna i årgång 1930 och 1937. Privatisternas familje-, yrkes- oeh inkomstdata komma att helt summariskt redovisas i slutet av varje avdelning. Som framgår av nedanstående tablå, identifierades sammanlagt 53 av 68 privatister, d. v. s. drygt 3APrivatister Män 1930 Ursprungligt antal 46 Härav döda eller i utlandet 3 Rest 43 Med uppgift om familje- och inkomstdata .. 35 Icke återfunna 8

Kvinnor 1930

Kvinnor 1937

9 7 2

16 11 5

Att resultatet för privatisterna blev sämre än för läroverksstudenterna beror på avsaknaden av kamratuppgifter, vilket i hög grad försvårade fast-

254 Tabell 106.

Läroverksstudenterna fördelade resultaten av efterforskningarna

efter k ö n , årgång, utbildning av hemort, yrke m . m .

och

Utbildningsgrupp Studentårgång och identifieringsgrupp

Antal

Högre akademisk examen

AkadeIckeLägre miska akadeakademisk stud. utan misk examen examen examen

Utan utbildning

Män 1930 Samtliga därav i utlandet » obefintliga, obotligt sjuka » döda > icke återfunna • med uppgift om in komst-och familjedata

1714 36

203 2

5 45 34

854 13

192 8

12 19

2 15 5

468 11

15 2

175 1

66 2

147 4

239 4

226 9 14

Kvinnor 1030 Samtliga därav i utlandet » obefintliga, obotligt sjuka » döda » icke återfunna • med uppgift om in komst- och familjedata

1 12 20

1 1 7

4 10

1066 33

13 2

286 11

165 6

1 1 8

3 14

18'

415 12

Kvinnor 1937 Samtliga därav i utlandet » obefintliga, obotligt sjuka »> döda » icke återfunna » med uppgift om inkomst- och familjedata

1 11 60

961 10 265 366 142 178 Anm.; Högre akademisk examen omfattar förutom teol. jur. och fil. dr. eller lic. även agr. dr. och tekn. dr.

ställandet av nuvarande hemort. Som framgått av kapitel II var kamratuppgifterna en icke obetydlig hjälp för att snabbt kunna erhålla uppgift om nuvarande hemort.

Männen i årgång 1930. Yrke och utbildning.

Yrkesuppgifterna äro, som i tidigare sammanhang påpekats, hämtade ur 1947 års mantalslängder och avse sålunda förhållandena hösten 1946, d. v. s. för 1930 års studenter 16 år efter studentexamens avläggande. I de senaste folkräkningarna har den yrkesverksamma befolkningen klassificerats efter näringsgren i första hand och ställning i yrket i andra

255 hand. Dessutom ha yrkena fördelats efter individualyrke eller genomgående yrke samt efter verksamhet i allmän resp. enskild tjänst. Studenterna utgöra blott en mycket begränsad del av befolkningen och deras yrken äro blott representerade inom ett fåtal av folkräkningarnas yrkesgrupper. Därför har här ej eftersträvats någon indelning, som möjliggör direkta jämförelser mellan siffrorna över yrkesfördelningen bland studenterna och folkräkningarnas siffror över hela rikets yrkesverksamma befolkning. Vid studentmaterialets yrkesgruppering har tagits hänsyn dels till utbildningens art, dels om möjligt till verksamhetens art och till vem som varit arbetsgivare. Yrkesuppgifterna ha dock icke alltid varit sådana, att verksamhetens art och arbetsgivare klart framgått. Enligt dessa indelningsprinciper ha präster, läkare, tandläkare, veterinärer, apotekare, ingenjörer, arkitekter, jägmästare, posttjänstemän, tull-, telegraf- och järnvägstjänstemän, officerare och gymnastikdirektörer sammanförts till var sin huvudgrupp. Inom de flesta av dessa har därefter en fördelning på verksamhetens art genomförts i den mån det varit möjligt. Den relativt omfattande gruppen med filosofisk examen har vållat en del svårigheter. Huvuddelen utgöres av lärare av skilda grader samt bibliotekarier och museipersonal. Dock har det i samtliga fall ej varit fullt klart, om vederbörande varit lärare, framför allt, då mantalslängdens yrkesuppgift enbart upptagit en akademisk titel, t. ex. fil. kand., fil. mag. eller fil. lic. I en del fall har identifiering kunnat ske med hjälp av matrikel- eller kamratuppgifter. I ytterligare andra fall har med hjälp av inkomstuppgiften samt bostadsorten kunnat konstateras, att vederbörande med stor sannolikhet varit lärare. Dock har en icke obetydlig grupp med filosofisk examen och med inkomster måst föras till en i fråga om yrke oidentifierad grupp. De akademiker, i första hand filosofer, som varit inskrivna hösten 1946 vid universitet eller högskola, ha förts till en särskild grupp studerande. De som avlagt juridisk examen ha fördelats på skilda verksamhetsgrenar, varvid skilts på jurister i rättsväsende, jurister i polisväsende, jurister i allmän förvaltningstjänst med särskiljande på statlig, läns- eller kommunal tjänst samt jurister i intresseorganisationer och privat verksamhet (bank-, försäkrings-, affärsverksamhet). Dock har ett icke obetydligt antal jurister med titeln notarie eller amanuens förts till en särskild grupp. En stor del av dem som förts till denna grupp torde vara anställda i allmän tjänst; i flera fall säkerligen i krisförvaltningen. De med högre eller lägre merkantil utbildning ha i likhet med juristerna i så stor utsträckning som varit möjligt fördelats efter verksamhetsområde. Ett mindre antal civilekonomer utan någon uppgift om verksamhetsområde ha dock förts till en speciell grupp, närmast ett slags motsvarighet till gruppen amanuenser, notarier bland juristerna.

256 Alla som ha anställning i privat tjänst ha fördelats i första hand på bank-, försäkrings-, revisions-, kontors- och affärsverksamhet. Dock ha personer i chefsställning, direktörer, disponenter, fabrikschefer etc. sammanförts till en särskild grupp, oavsett verksamhetens art. Till gruppen bankverksamhet ha även förts riksbankstjänstemännen trots att dessa äro stals- och ej privatanställda. Det bör även påpekas, att till gruppen kontorsverksamhet förts förutom de, om vilka uppgifter funnits om kontorsanställning i privat tjänst, även de som enligt mantalsuppgifterna äro kontorstjänstemän i högre och lägre grad och om vilka inga uppgifter funnits om att de varit anställda i offentlig tjänst eller i bank-, försäkrings-, revisions- eller affärsverksamhet. Gruppen är m. a. o. en restgrupp och kan givetvis omfatta en del kontorsanställda i offentlig förvaltning ävensom en del i bank- och försäkringsverksamhet. Gruppen obekant yrke omfattar personer, som sakna yrkesuppgift i mantalslängden och för vilka inga kamratuppgifter funnits. Resultatet av den efter dessa principer genomförda yrkesindelningen redovisas i tabellbilaga C: 1 med fördelning på huvud- och undergrupper. I tabell 107 redovisas huvudgrupperna i kombination med huvudutbildning, varvid skilts på dem som avlagt examen vid fria fakulteter, vid fackhögskolor inkl. medicinska fakulteter, icke-akademisk examen, akademiker utan examen samt dem utan utbildning. 1 Av de 10 studenter, som ha sitt huvudyrke inom jordbruket, har 1 examen vid universitet, 3 vid fackhögskola, 3 ha avbrutit sina akademiska studier utan examen och 3 sakna helt utbildning. Juristerna i rättsväsendet ha samtliga juridisk examen. Av dem som äro anställda i polisväsendet ha 13 akademisk examen (polismästare, stadsfiskaler m. m.), 1 akademiska studier utan examen, 2 annan icke-akademisk examen och 13 sakna utbildning utöver polis- eller landsfiskalsutbildningen. Av de 59, som förts till gruppen statlig förvaltning, ha 49 avlagt akademisk examen, därav 4 vid fackhögskolor, 6 ha akademiska studier utan examen och 4 ingen utbildning. Av de 27, som ha tjänst inom länsförvaltningen, har blott drygt hälften akademisk examen. 4 ha avbrutit de akademiska studierna, 1 har kortare utbildning och 7 sakna utbildning. Utbildningsstandarden är sålunda lägre bland dem i länstjänst än bland dem i statstjänst, helt naturligt, då det finns förhållandevis fler befattningar i statstjänst, som fordra akademiska meriter än vad det finns i länens förvaltningsorganisation. Av de 24 anställda i kommunal tjänst inkl. socialvården ha 10 akademisk examen och 5 akademiska studier utan examen, medan 3 ha icke-akademisk examen. 1 I alla sammanställningar i detta kapitel efter utbildning föras 10 studenter med med. kand. och 2 med od. kand. till gruppen akademiker utan examen; 9 studenter, som påbörjat men ej fullföljt icke-akademisk utbildning, föras till gruppen utan utbildning.

257 Tabell 107.

Läroverksstudenter

av årgång 1930 efter huvudutbildning år 1946. Män.

oeh

yrke

Utbildningsgrupp E x a m e n vid

Y r k e s g r u p p

Godsägare, lantbrukare, arrendat. Rättsvisendet Anställda i polisväsendet Anställda i förvaltningstj. (statlig) Anställda i förvaltningstj. (läns) AnstäKda i förvaltningstj. (kom.) Anställda i intresseorganisationer Notarie, amanuens m. m Läkare , Tandläkare , Veterinär , Apotekare, apotekspersonal..... Prästei Lärare Biblioteks- och museipersonal. .. Akadeniker (ej stud.) med ink. Teknis* forskning Journalister, konstnärer m. m. . Ingenjörer Arkitekter Jägmästare Anställda vid post Anställda vid tull Anställda vid telegraf, telefon. . Anställda vid S. J Anställda vid vattenfallsstyrelsen Officenre på aktiv stat GymnEstikdirektörer Reservjfficerare Direktörer, disponenter Anställda i affärsverksamhet. . Anställda i bankverksamhet... Anställda i försäkringsverksamhet Anställda i revisionsverksamhet Anställda i kontorsverksamhet . Civilekonomer utan ang. verksamhet Kroppiarbetare m. m Studerande (utan inkomst) Ej angivet yrke Summa

Akadefackhögmiska fria fakul- skolor + stud. utan teter medicinska examen fakulteter

1 43 12 45 14 8 13 33

134 72 21 24 87 103 6 35 5 7 1

2 1 193 30 13 1

1 6 4 5 1 9 3 1

1 3 1

— —

.—. —

2 13 11 12 2 2 17

13 4 7 6

—

17 12 5

—

6 1

—

— —

Utan utbildning

—

9 3

13 2 9 4 10 13

Ickeakademisk examen

13 19 4

20 15 9 3 62 5 2 8 15 13 2 1 35

2 3 19 19 27 6 3 33

—

3 18 2

—

1 196

De 14, som ha anställning i intresseorganisationer (arbetsgivarföreningen, akademikers, tjänstemäns och arbetares intresseorganisationer e t c ) , ha alla akademisk utbildning, så gott som samtliga juridisk. Blott en av dem saknar examen. Av de 33 notarier, amanuenser m. m., som ha examen vid fria fakulteter, ha förhållandevis många jur. kand.-examen. 9 ha akademiska studier utan examen, 1 icke-akademisk examen och 5 sakna utbildning. 17—911619

258 Läkarna ha alla utom 3 med. lic.-examen. Dessa tre ha med. kantd. men stå i mantalslängderna upptagna som läkare. Av tandläkarna har en blott od. kand.-examen. Veterinärer, apotekare och präster ha alla ensartad huvudutbildning. Gruppen lärare omfattar universitets-, läroverks-, övnings-, privat- och folkskollärare. Mer än 2/3 av lärarna ha huvudutbildning vid universitet och fria högskolor, 4 ha fackhögskoleutbildning, 9 ha akademiska studier utan examen, 28 ha folkskollärarutbildning, 1 handelsgymnasieutbildning och 3 sakna utbildning. Som tidigare påpekats, äro förutom de 28 med folkskollärarutbildning även några av dem med akademisk utbildning folkskollärare till yrket. Gruppen biblioteks- och museipersonal är genomgående filosofiskt utbildad. 6 av 9 ha examen. De 35 studenter med inkomst, vilka ej studera vidare, bestå av 21 filosofer och 14 jurister. De förra äro säkerligen i flera fall läroverkslärare. Juristerna torde i flera fall vara anställda i förvaltning eller vid advokatkontor och stå gruppen notarier, amanuenser m. m. nära. I gruppen fria yrken har över hälften akademisk utbildning. Endast 7 av dessa ha examen. 13 st. sakna utbildning. En del av dem har dock sådan utbildning, som ej upptagits bland de av oss medtagna utbildningslinjerna, t. ex. .musikerutbildning, skådespelarutbildning etc. De 7 studenterna under rubriken teknisk forskning äro anställda i vetenskaplig verksamhet utanför universiteten. Av ingenjörerna har huvuddelen, 193 st., examen från teknisk högskola, 1 har matematisk-naturvetenskaplig examen, 12 ha avbrutit högskolestudierna utan examen och 19 sakna högre utbildning. Dessa 19 ha säkerligen i de flesta fall kortare teknisk utbildning. Av arkitekterna ha 30 högskoleexamen, 5 högskolestudier utan examen och 4 sakna högre examen. De 9 ulan högskoleexamen ha ej alla titeln arkitekt utan kalla sig byggmästare, möbelarkitekt eller byggnadsingenjör. Jägmästarna ha samtliga skogshögskoleexamen. De anställda vid post, tull, telegraf och SJ ha i de flesta fall sin huvudutbildning vid resp. verk. De 4 vid Tullverket utan utbildning äro passkontrollörer och lotsinspektörer, medan den ende vid SJ utan utbildning är kontorsskrivare. Av officerarna på aktiv stat ha 2 huvudexamen vid teknisk högskola. 1 Av direktörer, disponenter och andra chefspersoner ha 11 st. akademisk examen, 19 sakna utbildning, 13 ha avbrutna akademiska studier och 8 kortare utbildning. Av övriga, som ha sin verksamhet inom det fria näringslivet, saknar en 1 När därför i följande tabell redovisning sker efter huvudutbildning, hänföras blett 62 studenter till gruppen officerare på aktiv stat. Av de 7 gymnastikdirektörerna hänföras av samma anledning blott 5 till utbildningsgruppen GCI.

259 stor del, 88 st., utbildning av den art, som medtagits i denna utredning. 66 st. ha icke-akademisk examen, i regel vid handel sgymnasier, 48 ha akademisk examen, därav 9 vid universitet och fria högskolor, medan 44 st. ha ej fullföljda akademiska studier bakom sig. Av dem som fortsätta sina akademiska studier ha 10 avlagt examen, medan 12 ej avlagt någon examen. Av de 8 studenter slutligen, som ej haft yrkesuppgifter men blivit identifierade i mantals- och taxeringslängderna, ha 4 akademiska examina. Inkomst och utbildning. Inkomstuppgifterna äro hämtade ur 1947 års taxeringslängder, varför de avse 1946 års inkomster. De inkomstuppgifter, som blivit föremål för bearbetning, äro nettoinkomst och inkomst av tjänst. Nettoinkomsten är summan av inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet, kapital, rörelse, jordbruksfastighet och annan verksamhet (enligt 1947 års deklarationsformulär), sedan avdrag gjorts för utgifter för inkomsternas förvärvande. Inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet utgör således en delpost av nettoinkomsten. I fortsättningen redovisas i första hand fördelningen efter nettoinkomst. Studenternas medianinkomst, d. v. s. den inkomstgräns, som 50 7c av studenterna överskredo, var 12 000 kr. år 1946, om siffran avrundas till närmast liggande 500 kr. Enligt 1945 års folkräknings siffror hade den manliga befolkningen i städerna i åldersklassen 30—40 år en medianinkomst på 4 500 kr. I nedanstående tablå ges den relativa fördelningen på skilda inkomstklasser för dels studenter, dels städernas manliga befolkning i åldern 30—40 år. Nettoinkomstklass (1 000-tal kronor) Ingen Studenter år 1946 2 Män i städer i ålder 30—40 år år 1945 1

0-4 4

5-7 13

8-9 16

10-11 12-14 15-19 20-29 30-w 16 17 17 11 4 3

1 S:a 100 100

Jämförelsen ger en ungefärlig bild av studenternas inkomststandard jämförd med den jämnåriga totalbefolkningens. Man bör beakta, att inkomstökningen mellan 1945 och 1946 varit relativt stor. För samtliga inkomsttagare har inkomsten genomsnittligt ökat med 8 7c Yrkesvalet bland 1930 års inanliga studenter är i många fall år 1946 ej definitivt. Ett närmare studium av inkomsterna bör därför ej som i andra sammanställningar, t. ex. i den officiella statistiken, anknytas till yrkesgrupp. I stället är del lämpligare att anknyta till utbildningen. För flera grupper överensstämmer, som visats i tabell 107, utbildning och yrke helt, medan i andra fall en och samma utbildning lett till en rad skiftande yrken. I en del fall, där utbildning och yrke ej överensstämmer, har emellertid

260 även angivits inkomstfördelningen för de vanligaste grupperna av yrke. Detta gäller i första hand teologer, jurister och filosofer. Resultaten redovisas i tabell 108. Medianinkomsten angives i tabellen avrundad till närmaste j ä m n a 500 kronor. 1 Dessutom redovisas i tabellen det genomsnittliga medelbetyget i studentexamen för varje undergrupp. Om man först jämför inkomstfördelningen för samtliga med huvudutbildning vid fria fakulteter och för dem med huvudutbildning vid fackhögskolor inkl. medicinska fakulteterna, framgår av tabellens siffror, att den förra gruppen har ca 5 500 kronor lägre medianinkomst än den senare gruppen. Å andra sidan är medelbetygsnivån högre för dem med fri akademisk utbildning. De med akademisk utbildning men utan examen ha avsevärt lägre inkomster än de med examen. Medianinkomsten är ca 8 500 kronor. Dessa studenter ha även förhållandevis låga medelbetyg i studentexamen. Både intellektuellt och socialt (ekonomiskt) sett är standarden således lägre bland de akademiker, som ej fullföljt sina studier än bland dem som fullföljt studierna. De med akademiska studier men utan examen ha samma inkomststandard som de utan utbildning. Även medelbetygsnivån är ganska lika i de två grupperna. De som avlagt icke-akademisk examen ha ungefär samma inkomststandard som de utexaminerade akademikerna från de fria fakulteterna. Medelbetygsnivån är emellertid avsevärt lägre bland icke-akademikerna än bland akademikerna. Ser man på de skilda undergrupperna, visa siffrorna, att de utbildade teologerna i regel ha inkomster mellan 5 och 12 tusen kronor. Medianinkomsten är 9 500 kronor. De tretton lärarna med teologisk utbildning ha något högre inkomster än övriga (d. v. s. prästerna), men ha jämväl högre medelbetyg i studentexamen. Bland juristerna är spridningen i inkomsterna betydligt större än bland teologerna samtidigt som inkomststandarden i genomsnitt är betydligt högre. Medianinkomsten ligger ca 4 000 kronor högre bland juristerna än bland teologerna. Inkomststandarden i de redovisade undergrupperna av yrke är ungefär densamma. Jurister i rätts- och polisväsen ha dock något lägre inkomster än de anställda i stats- och kommunal- (läns-)förvaltningen. Något samband mellan inkomst och medelbetyg inom undergrupperna bland juristerna framträder ej av tabellens siffror. De som ha filosofisk utbildning ha i tabellen fördelats efter högre och lägre examina. De med högre filosofisk examen ha ca 11 500 kronor i medianinkomst, d. v. s. ungefär mitt emellan medianinkomsten för teologer och jurister. De som äro lärare ha något lägre inkomst men obetydligt högre medelbetyg än övriga. De med lägre filosofisk examen ha låga inkomster: medianinkomsten, ca 8 000, är lägre än för någon annan yrkesgrupp. Lä1 Vid bestämmande av medianinkomsten har jämväl medtagits de personer som ej varit taxerade.

261 o o o

\ 0 1

1 X i fl

CS T-I

c o o C O o o o o O irs o m o m 00 ci—i CO 0 0 T —

c o a o cr o

o o o o o 2 o o C O c o c oo mo i o o S^ wo o c O o c o w o o c: O CO co co co T}< T-I T- CC o cs

o o o o

lO m O)©

T - I

c o c O c o c o c m c o

l> m •«* C O

T I

TCN

CS TH

o o o T t

CC o c o a o c o o c o cc CS CT T - I

T H

T-I

o o o

L-

T-I TH

T3 bi lO

fl CU (t Ci

r> CO CC cr c

Tf cn

T H

m c CO CN

> t Ti

cu X

os tM

T-

0 T -

Or"

m cc m t> co

T H

T-

B Ti

Oi Ti

1 «5

to Ci

Ifl

c O Ifl CO • * F> C S T CM

CO CO

Tt T-

T -

T-I

oo oo i > • * m CN X

CO cr

•*

TH CN

T-

ir. CS I >

T-I

[ >

T-C

:CS r—\

rH Tjt

o m CN - t oo co co m eo c CT C O T-I

** **

T-I

T-

Ti Ti

<o X

i T-

t ^ CN Oi

<M C O

I >

T-

i > cc

T-

O cs cs

c CC cs

1 O

OC 1 -

Cl IC.

fl CU

oC C

Ti Tf oo

be :CS

if. CN

m T-I Tt c cs cs c

00 TJI

T-I

C O

T-C

CTi

T-I CN O T-I

CO CS

-9 CD "c

lO CC CN

T —

CO CC CS CN

X yr.

00 r f -<? ec CO - ^ cs cs o

r j

Ttl

TJ<

o oe T f CN

T H

t >

ir. r f CC CO I >

T-

T H

T-

< c

CD DD

t .

cCN

1 CC T H T — o i n CS T f C\

CC IT

ef O Ci Ti

T ) « T H C S C O - * T H T - I C O C O C N TH

T-I

Tf CS X

" *

T-

cc I >

T-

T H

»o

13 -a

cu CT IT.

T -

CO T -

T -

CO C S T -

l > -<t

c »

1 Ti

T - I

T H

1 T3 cS W3

• M

T -

m **

T -

CO CS

1 T -

ev 1 ^

Ifl ca 1

O T3 cu

•*

«5 S? •o S 1 cu

ed c

cr ir.

c C c c a- CO CN CC CN C

t> O C - 0* CC CC l > CC CN CT TT

T - C^

T-

CO CM

00 Ti

tti

CO CO 0 *

« •

00 S

ei H ci t i oi a

v. co co cs o

co cr

•*

i t CN

o -* tr co c -

tfi CM

C£ 0C

co c<-

»O CM

io 00

V. CO cM <M CC co cs

CO 00

V. rf

- * 00

-fl 00

ec CS CC CO CS

'B» cS cu

--i

H3^ -3 ; «> •>H CS I > cr X CO Ti

T-

m oi o

oi TH I T EC Oi

r> co co cs T-I m o- c

T-

c- CO CC

•"J1

£>

iC.

lO T-

Tf<

Tf O Cxi - ^

T i

CO t >

• J C/3

CN CT CN CS CO

cu "cu

fl^

5~ C

X cs

p, a 3

-3

C/3

rf >

a. "C c t 0:3 a V4

a. c +-

>^ e

2 E

_ s

1 c C

3 B

1 l>

a ir.

a •

ca X

•s s co 1 •••

e. M

Cl •—

C c

1£

« x g T: a t 1

-Z

v c

'X r n ii h . wO O XO "^

w 3

° ' S X

4_)

WO ^ S

^_)

c/0

T I

:Ct

-"-

o E"

c 'c

'M~

i T f.

'> 1>

2 * - * 9 £ B T-

« »- :rf > o r ^ M - -d cJ .^ .T, » • etf o X c

'C ™

c c

(OC CC

OX) :0

: 0

ce f-

t , 'es ta ICI

H-

> t.

)

c/3

CS cn " - 1 :CS

'c/3

5:2,

S tc

3 ,.S S

^^-^ o

2 i > £ 1 £

"C B cS « . a * X

iS c ec

._,

><a c c :CC

CCS

C L_

X > 10

!- 'X C

t ec

CC :cS

X cu

cS C

£ c-

a sct t

"ä3

"5B -P

c »es

10 Ti

cn c cS ' ^ f—^ 4?

•3

"w ej

•—

i £'••0 DC

(A r-T i—i

0 H

"äS cs

CS 1->

x g

•Ö

fecg

S5 . .

i. a "c CD « w t ö. a r- o

cu T 3

^ 5

« fl

C ^.^ °CS

.2f tc

C cu

C/3

C cu

B p

3 c c'/ 03 + -

2 3 "3 •a

"cé : 0 c. v- XI

fl i

: K. c:

SO C

•

C o cu SCO KS CJ

X o o

_ cS

CS £ x cs

ÖD

°cS b.

. eu C ^3 C ^ X CJ

262 rårna ha något högre inkomst och hetydligt högre medelbetyg än övriga med lägre filosofisk examen. Av de utbildade vid de fria fakulteterna ha således juristerna de högsta inkomsterna och de med lägre filosofisk examen de lägsta. När m a n jämför inkomststandarden för olika utbildningsgrupper, måste man dock beakta en rad olikheter i fråga om inkomsternas förvärvande. Å ena sidan är en fast inkomst med reglerade pensionsförmåner, vilket t. ex. gäller samtliga präster, ej jämförbar med inkomster för utövare av fria yrken, t. ex. advokater. Även när man jämför de statsanställda juristernas inkomster med prästernas inkomster, måste man dock beakta, att de statsanställda juristerna nästan samtliga äro bosatta i Stockholm, medan prästerna ofta bo på mindre platser eller på landsbygden och i vissa fall även ha lågt uppskattade naturaförmåner. Jämförelsen mellan medianinkomst och medelbetyg för olika grupper får även bortsett från olikheter i inkomstens natur ej drivas för långt, då hänsyn måste tagas till andra faktorer såsom handlag, omdömesförmåga, arbetsintensitet m. m. Läkarna, som i tabellen förts tillsammans med de utbildade vid övriga fackhögskolor, ha en medianinkomst på 17 000 kronor, vilket är den högsta medianinkomsten för någon yrkesgrupp, om tandläkarna undantas. Det föreligger emellertid relativt stor spridning i inkomstfördelningen för läkarna. Detta kan delvis förklaras av att en del läkare 1946 voro relativt nyexaminerade eller att de fortsatte studierna på doktorsgraden, vilket lett till, att de i 1946 års taxering redovisat låga inkomster. För de sex personer, som ha mer än 30 000 kronor i nettoinkomst, torde en del av inkomsten utgöras av inkomst av kapital (ärvd förmögenhet). De utexaminerade vid de tekniska högskolorna ha ca 15 000 kronor i nettoinkomst eller 2 000 kronor lägre än läkarna. Å andra sidan ha de ungefär samma medelbetygsstandard som läkarna. Civilekonomerna ha ca 1 000 kronor lägre medianinkomst än civilingenjörerna. Deras medelbetyg är a andra sidan betydligt lägre än civilingenjörernas. Tandläkarna ha, som förut påpekats, de högsta inkomsterna av samtliga yrkesgrupper med en medianinkomst på ca 21 000 kr. Blott 7 st. av de utexaminerade tandläkarna ha mindre än 15 000 kronor i nettoinkomst. Tandläkarnas medelbetygsnivä är något högre än läkarnas och civilingenjörernas. Farmaceuterna däremot, som ha samma medelbetygsstandard som civilingenjörerna och således blott något sämre medelbetygsstandard än tandläkarna, ha blott drygt hälften så stora inkomster som tandläkarna eller i genomsnitt (median) 11 800 kronor. Veterinärer, jägmästare och agronomer slutligen ha de lägsta medelbetygen bland de utbildade vid fackhögskolorna men ha inkomster ungefär som civilekonomer och civilingenjörer. Folkskollärarna 1 ha de lägsta inkomsterna av studenterna med icke-akademisk examen med en median på 8 500 kronor, den näst lägsta median1 Det bör observeras, att folkskollärare här blott avser de med studentexamen, som blott är en minoritet av samtliga folkskollärare.

263 inkomsten för någon grupp utexaminerade. Endast de med lägre filosofisk examen h a sämre inkomststandard. Akademiker utan examen ha lika låg medianinkomst. Medelbetygen bland folkskollärarna äro å andra sidan mycket höga jämfört med de övriga icke-akademiska utbildningsgrupperna, om man undantar dem som genomgått de statliga verkens utbildningslinjer. De utexaminerade från handelsgymnasierna, vilka ha en relativt låg inkomststandard, ha 12 000 kronor i medianinkomst. Officerarna på stat ha ungefär samma medelbetyg och inkomster som de utexaminerade från handelsgymnasierna. De utbildade vid de statliga verken ha, som även i tidigare sammanhang framhållits, mycket höga studentbetyg. Posttjänsteinännens inkomststandard är lägre än de anställdas vid de övriga verken. Medelbetygsstandarden är å andra sidan också lägre bland posttjänstemännen. De i tabellen redovisade inkomsterna avse nettoinkomsten, vilken som inledningsvis framhållits är summan av inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet, av rörelse, av kapital m. m. I regel utgör inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet den huvudsakliga inkomstkällan för studenterna inom skilda utbildnings- och yrkesgrupper. De viktigaste undantagen utgöra de fåtaliga affärsmännen och lantbrukarna samt större delen av tandläkarna. Även i yrkesgrupper som läkare, civilingenjörer och arkitekter finnas dock en del personer, som helt eller delvis redovisa sin arbetsinkomst under rubriken inkomst av rörelse. Medianen för inkomst av tjänst bland läkarna är 15 500 och för nettoinkomsten 17 000 kronor. Bland de utexaminerade från de tekniska högskolorna voro motsvarande siffror 14 000 resp. 15 000. Man måste dock här beakta, att skillnaden ej helt förklaras av att en del av studenterna inom dessa yrkesgrupper helt eller delvis redovisar sin arbetsinkomst under rubriken inkomst av rörelse. Även de övriga posterna i nettoinkomsten, t. ex. inkomst av kapital, ha en viss betydelse för differenserna. Om man jämför nettoinkomsten med inkomst av tjänst för t. ex. präster, lärare och jurister i rätts- och polisväsendet, i vilka grupper så gott som samtliga redovisa sin arbetsinkomst under rubriken inkomst av tjänst, visa siffrorna, att medianen för nettoinkomsten ligger ca 500 kronor högre än medianen fölinkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet. Siffrorna i tabell 108 tyda ej på något ensartat samband mellan inkomst och medelbetyg i studentexamen. Emellertid har det ett visst intresse att mera exakt mäta sambandet mellan betyg och inkomst (nettoinkomst) inom var och en av de skilda utbildningsgrupperna. Detta har här skett medelst beräkning av korrelationskoefficienterna mellan inkomst och medelbetyg. Medelbetygen ha vid beräkningarna fördelats på de nio betygsklasser, som tidigare kommit till användning, och nettoinkomsten har fördelats på sju inkomstklasser med klassmitterna vid 2 500, 7 500, 12 500, 17 500, 22 500, 27 500 och 32 500 kronor. Till lägsta inkomstklassen ha även förts personer utan taxeringar. Högsta inkomstklassen omfattar samtliga

264 personer med mer än 30 000 kronor, varför klassmitten 32 500 är för låg, då en del personer kommer upp i inkomster på 50 000 och ett fåtal över 100 000 kronor. 1 Klassmitten 32 500 har dock valts för att de stora inkomsterna icke skola få otillbörligt stor vikt. På basis av korrelationsberäkningarna har inom varje utbildningsgrupp jämväl uträknats den skillnad i nettoinkomst, som följer med en förändring av medelbetyget med en hel betygsenhet, d. v. s. inkomstförändringen per betygsenhet eller regressionskoefficienten. Resultaten av korrelationsberäkningarna visa, att ett positivt samband råder mellan medelbetyg och nettoinkomst inom de flesta utbildningsgrupper (se tabell 109 och kommentaren nedan). Då medelbetygsnivån varierar mellan skilda utbildningsgrupper, är det därför av intresse att omräkna de skilda utbildningsgruppernas medelinkomster till att gälla en och samma medelbetygsnivå. Dessa omräknade värden kallas i fortsättningen den standardiserade inkomsten. Eftersom inom de två huvudgrupperna utexaminerade akademiker och övriga utbildningsgrupper de olika undergrupperna var för sig uppvisa relativt enhetliga korrelationssamband mellan inkomst och medelbetyg, har standardiseringen av inkomsten skett så att två vägda medeltal av regressionsbeloppen beräknats för var och en av de två huvudgrupperna, varvid som vikter använts antalet studenter i varje utbildningsgrupp. Dessa genomsnittliga regressionskoefficienter, för akademiker 1 600 kr., för övriga utbildningsgrupper 600 kr., ha därefter multiplicerats med skillnaden mellan gruppens genomsnittliga medelbetyg och det totala genomsnittliga medelbetyget 3,09, och det så erhållna beloppet har därefter lagts till den observerade medelinkomsten (med vederbörlig hänsyn till tecken). Den så framräknade standardiserade inkomsten har i likhet med den observerade avrundats till närmast liggande 500 kronor. Slutligen har på basis av de standardiserade inkomsterna för varje utbildningsgrupp gjorts en jämförelse mellan utbildningsgruppens inkomststandard och övriga gruppers inkomststandard. Härvid har först beräknats genomsnittlig standardinkomst för samtliga med akademisk examen å ena sidan och samtliga med icke-akademisk examen å den andra. Differenserna mellan undergruppernas standardinkomst och resp. huvudgrupps genomsnittliga standardinkomst äro uttryck för hur mycket inkomsten för en utbildningsgrupp ligger över eller under standardinkomsten för samtliga utbildningsgrupper med likvärdig (annan akademisk resp. annan icke-akade1 De medeltal för inkomsterna, som beräknats på detta sätt, äro på grund av den grova klassindelningen något missvisande och böra ej tagas som exakta m å t t på resp. gruopers medelinkomster. Härtill lämpa sig bättre de ovan i tabell 108 angivna medianinkomsterna. För korrelationsberäkningarna är dock klassindelningen av inkomsterna fullt tillfredsställande. Vid redovisningen av medelinkomsten har en avrundning skett till närmaste 500 kronor. Denna avrundning, vilken även använts i tabell 108 vid angivandet av medianinkomsterna, innebär stundom, att skillnaden i medelinkomster mellan två utbildningsgrupper ökas En angiven skillnad på 500 kronor motsvaras därför ibland i verkligheten av en betydligt större eller mindre differens.

265 misk) utbildning för personer med samma medelbetyg i studentexamen. Gruppen akademiker utan examen har i detta sammanhang jämförts med akademiker med examen och gruppen utan utbildning med gruppen ickeakademisk examen. I tabell 109 redovisas resultaten av dessa olika beräkningar. Vad först beträffar korrelationssambandet mellan inkomst och medelbetyg föreligger totalt sett en svag korrelation (r = 0,ll). Det starkaste sambandet förekommer bland de utexaminerade från handelshögskolorna (r = 0,3l). Inom de olika akademikergrupperna är det egentligen blott civilingenjörsgruppen, som ej uppvisar något samband mellan inkomst och medelbetyg (r = 0,07). För akademiker utan examen saknas också samband mellan inkomst och medelbetyg (r = 0,0l). Av grupperna med icke-akademisk utbildning föreligger blott för de utexaminerade från handelsgymnasierna ett svagt positivt samband mellan inkomst och medelbetyg (r = 0,18), medan för övriga grupper sambandet är mycket svagare eller också negativt. I gruppen utan utbildning föreligger ett negativt samband mellan inkomst och medelbetyg (r ——0,29), vilket innebär, att inkomsten stiger med fallande medelbetyg. Regressionskoefficienterna visa, att totalt sett nettoinkomsten i genomsnitt ökar med 1 000 kronor för varje ökning med en enhet i medelbetyget i studentexamen. Den största regressionskoefficienten uppvisar gruppen civilekonomer med 4 000 kronor, vilket innebär, att en ökning i medelbetyget med 1/io, t. ex. från 2,80 till 2,90, följes av en ökning i inkomst av i medeltal 400 kronor. Bland folkskollärare och framför allt i gruppen utan utbildning föreligga svaga negativa regressionskoefficienter, vilket innebär, att Tabell 109. Korrelations- ork regressionskocfikientcr för s a m b a n d e t mellan medelbetyg o c h inkomst m. m . för läroverksstudentcr av årgång 1 9 3 0 . M ä n .

E x a m e n (Huvudutbildning)

Medelbetyg

Medelinkomst

Teologisk examen Juridisk examen Filosofisk examen Läkarexamen Examen från teknisk högskola .. Civilekonomexamen Annan fackhögskolexamen Akad. stud. utan examen Folkskollärarexamen Examen från handelsgymnasium Post, Tull, Telegraf, S. J Officerare (stat) gymn. dir. ex... Utan utbildning

3,24 3,14 3,61 3,23 3,25 2,86 3,17 2,74 3,11 2,83 3,65 2,84 2,70

9 000 14 500 10 000 17 500 16 500 16 000 17 000 10 000 8 000 13 000 10 500 12 500 11500

Samtliga

3,09

13 500

Differens mellan Korrela- RegresutbildningsgrupStantionssionsdard- pens och huvudkoeffikoeffiinkomst gruppens stancient cient dardinkomst

0,29 + 1300 1,28 + 2 300 0,28 + 1600 0,23 + 2 000 0,07 + 600 0,31 + 4 000 0,27 + 2 300 0,01 + 100 0,08 — 200 0,16 + 1800 0,02 + 100 0,01 ± o 0,29 — 3 400 0,11 + 1000

8 500 14 500 9 000 17 500 16 000 16 500 17 000 10 500 8 000 13 000 10 000 12 500 10 500

— 6 000

— 5 500 + 3 000 + 1500 + 2 000 + 2 500 — 4 000 — 4 000 -f 1000 — 2 000 + 500 — 1500

Anm.; Studenter utan uppgift om faderns yrke har uteslutits vid beräkningarna, varför några gruppers medelbetyg skilja sig från medelbetygen enligt tabell 108.

nettoinkomsten i medeltal faller med stigande medelbetyg. För gruppen utan utbildning sjunker inkomsten 340 kronor med en ökning av medelbetygsstandarden på Vio betygsenhet. De standardiserade inkomsterna i tabellens högra kolumn överensstämma i de flesta fall med den observerade inkomsten, vilket innebär, att differenserna ej varit så stora, att de blivit märkbara vid den använda avrundningen till närmast liggande 500 kronor. För studenter med teologisk examen och i ännu högre grad för studenter med filosofisk examen, vilka ovan (tabell 108) konstaterats ha en förhållandevis låg inkomstnivå, framträder dock den låga inkomststandarden ännu klarare med utgångspunkt från de standardiserade inkomsterna. Teologerna ligga nu 6 000 och filosoferna 5 500 kronor lägre i genomsnitt än samtliga akademiker. Bland studenterna med icke-akademisk examen äro de standardiserade inkomsterna desamma som de observerade med undantag för gruppen tjänstemän vid post, tull, telegraf och SJ, där de standardiserade inkomsterna till följd av den höga medelbetygsstandarden ligga 500 kronor under den observerade. Folkskollärarna och tjänstemännen vid post, tull, telegraf och SJ ha avsevärt lägre inkomster än övriga med icke-akademisk utbildning. I detta sammanhang måste påpekas, att de här framlagda siffrorna över inkomststandarden ej utan vidare kunna tagas som uttryck för över- eller underbetalning. Standardiseringen har gjorts för att entydigt ge sambandet mellan utbildning och inkomst på basis av likvärda förutsättningar (samma studentbetyg) men har ej gjorts i avseendet att påstå, att utbildningen helt borde vara normgivande för inkomststandarden. Denna beror givetvis i mycket hög grad på egenskaper, som ej komma till uttryck i studentbetygen. För att något belysa sambandet mellan inkomststandard och socialt ursprung har även beräkningar gjorts av korrelationskoefficienter, regressionskoefficienter och standardiserade inkomster för studenterna från skilda socialgrupper inom ett antal akademiska utbildningsgrupper och för gruppen utan utbildning. Resultaten av dessa beräkningar, vilka ej redovisas här, visa, att i fråga om korrelationssambandet inga väsentliga olikheter framträdde i siffrorna för de olika socialgrupperna. För grupperna jurister och civilekonomer framträdde ett starkare samband mellan inkomst och medelbetyg bland studenterna från socialgrupp III än bland studenterna från övriga socialgrupper. I grupperna filosofer, teologer och övriga fackhögskolestudenter (utom civilingenjörerna) var förhållandet det motsatta. Emellertid voro olikheterna så små, att de på basis av föreliggande material lågo inom ramen för slumpmässiga variationer. De standardiserade inkomsterna voro genomgående något högre för studenterna från socialgrupp I än för övriga studenter, om man undantar läkare och tandläkare, för vilka inga olikheter förelågo i standardinkomsterna. För gruppen utan utbildning förelåg inget egentligt samband mellan inkomst och medelbetyg inom var och en av de tre socialgrupperna. Ovan har

267 e m e l l e r t i d v i s a t s , a t t totalt sett ett n e g a t i v t s a m b a n d r å d e r . F ö r k l a r i n g e n till a t t t o t a l t sett negativt s a m b a n d förelåg m e n för varje s o c i a l g r u p p inget s a m b a n d f a n n s ä r a t t de s o m t i l l h ö r a s o c i a l g r u p p I ha h ö g r e i n k o m s t e r och lägre s t u d e n t b e t y g ä n de som t i l l h ö r a s o c i a l g r u p p II, vilka i sin t u r h a h ö g r e i n k o m s t e r o c h l ä g r e m e d e l b e t y g ä n de som t i l l h ö r a s o c i a l g r u p p III.

Flyttningar. Det är h e l t n a t u r l i g t , att s t u d e n t e r n a i s a m b a n d med sitt y r k e s v a l i s t o r u t s t r ä c k n i n g skiftat h e m o r t efter s t u d e n t e x a m e n och lika n a t u r l i g t , a t t d e t t a som regel i n n e b ä r en flyttning till s t ö r r e s t ä d e r , eftersom de a k a d e m i s k a y r k e n a o f t a s t ä r o k o n c e n t r e r a d e dit. Genom a t t j ä m f ö r a h e m o r t e n vid tidp u n k t e n för s t u d e n t e x a m e n m e d h e m o r t e n 1947 får m a n en u p p f a t t n i n g o m n e t t o r e s u l t a t e t av o m f l y t t n i n g a r n a u n d e r p e r i o d e n . Det. ä r givetvis i flera fall fråga o m en serie successiva f l y t t n i n g a r . I tabell 110 h a s t u d e n t e r n a g r u p p e r a t s efter t r e slag av h e m o r t vid t i d p u n k t e n för s t u d e n t e x a m e n : stors t ä d e r n a ( S t o c k h o l m , Göteborg, M a l m ö ) , övriga städer s a m t l a n d s b y g d e n . F ö r var o c h en av d e s s a h e m o r t s t y p e r h a r angivits h e m o r t s t y p e r 1947 e n ligt s a m m a i n d e l n i n g . I stort sett visa siffrorna a t t en ( n e t t o ) f l y t t n i n g ägt r u m f r å n g r u p p e n ö v r i g a s t ä d e r till s t o r s t ä d e r . S t o r s t ä d e r n a h a ö k a t sin andel b l a n d s t u d e n t e r n a f r å n 31 till 44 7c ö v r i g a s t ä d e r h a m i n s k a t från 44 till 36 7c och l a n d s b y g d e n f r å n 25 till 20 %. N å g o n s k i l l n a d m e l l a n d e m som a v l a g t a k a d e m i s k e x a m e n och övriga s t u d e n t e r föreligger ej i fråga om dessa f l y t t n i n g a r . Av de 489 s t u d e n t e r , som 1930 voro b o s a t t a i s t o r s t ä d e r n a , voro 341 st. eller 70 7c å r 1947 b o s a t t a i n o m s a m m a s t a d s t y p . Givetvis h a r en del a v d e s s a s t u d e n t e r f l y t t a t m e l l a n s t o r s t ä d e r n a . 97 st. eller 20 7c av s t u d e n t e r n a h a f l y t t a t f r å n s t o r s t ä d e r n a till m i n d r e s t ä d e r och ca 10 % f r å n s t o r s t ä d e r n a till l a n d s b y g d e n . Det bör dock p å p e k a s , a t t flyttningen till l a n d s b y g d i vissa fall i n n e b ä r f l y t t n i n g till n å g o n av s t o r s t ä d e r n a s förorter. Av de 706 s t u d e n t e r m e d h e m o r t i övriga s t ä d e r 1930 h a 329 eller 47 % sin h e m o r t i s a m m a s t a d s t y p 1947, vilket givetvis k a n b e t y d a , att en del flyttat m e l l a n Tabell 110. Lärovcrksstudcnterna av årgång 1930 efter hemortstyp år 1930 och hemortstyp år 1947. Män. H e m o r t H e m o r t 1930

Storstäder... . Övriga städer. Landsbygd...

Samtliga

489 706 393 1588

Storstäder

Övriga städer

341 248 113

97 329 146

1947 Landsbygd

51 129 134 314

702 572 Samtliga Anm.: 6 personer med utländsk- eller obekant hemort 1930 ej medtagna i tabellen.

268 Tabell 1 1 1 .

Läroverksstudenterna av årgång 1930 efter hemortstyp 1930 o e h 1947 i kombination. M a n .

H e m o r t 1930

Samtliga

Hemort 1947 jämförd med 1930 Samma | Högre |

Lägre

Samma | Högre | Medelbetyg

Antal Storstäder Städer > 3 0 tusen invånare. Städer med 10—30 tusen invånare Städer < 10 tusen invånare Landsbygd

489 214

341 59

323 169 393

74 23 134

Samtliga

631 Anm.:

Lägre

148 78

3,00 2,96

3,25

173 105 259

76 41

3,08 3,06 3,16

3,04 3,26 3,18

3,03 3,20

3,02

3,16

3,11

3,07 3,21

6 personer med utländsk- eller obekant hemort 1930 ej medtagna i tabellen.

sådana städer. 248 st. eller 35 % ha flyttat till storstäderna och 129 eller ca 20 7o ha flyttat till landsbygden. Av dem som 1930 hade sin hemort på landsbygden ha blott 34 % fortfarande kvar sin hemort där. 37 % ha flyttat till mindre och medelstora städer och 29 7o till storstäderna. Enligt dessa siffror ha således de som 1930 hade sin hemort på landsbygden bytt hemortstyp i större omfattning än de som bodde i städerna. Av dessa senare ha de som bott i de mindre och medelstora städerna bytt hemortstyp oftare än de som bodde i storstäderna. I tabell 111 har gjorts en något utförligare sammanställning av hemortstyp 1930: för dem som 1930 voro bosatta i storstäderna, i städer med mer än 30 000, i städer med mellan 10- och 30 000 och småstäderna samt på landsbygden, har angivits hur många som 1947 äro bosatta inom samma hemortstyp som 1930, hur många som flyttat till hemortstyp av »högre» typ, d. v. s. till mera agglomererad hemortstyp enligt indelningen i tabellens fem hemortstyper samt hur många som flyttat till »lägre» hemortstyp. 1 I tabellen har även angivits de genomsnittliga medelbetygen för de skilda kategorierna flyttande. Dessa senare siffror visa totalt sett, att de som bo kvar inom samma hemortstyp 1947 som 1930 ha något lägre studentbetyg än de som flyttat, vare sig de flyttat till högre eller lägre hemortstyp. Skillnaderna i medelbetygsstandard mellan de tre grupperna äro dock relativt små. De största differenserna förekomma för dem som 1939 bodde i medelstora städer (mer än 30 000 invånare). De som bo kvar inom den hemortstypen ha ett medelbetyg på 2,96 mot 3,25 för dem som flyttat till storstäderna och 3,21 för dem som flyttat till lägre hemortstyper. Å andra sidan ha de som 1930 och 1947 bo i de mindre städerna (10—30 000) något högre medelbetyg än de som flyttat till högre eller lägre hemortstyp. Något klart och entydigt samband mellan medelbetyg i studentexamen och nettoflyttningens inriktning tyda tabellens siffror således ej på. 1 Genom a t t indelningen av hemortstyper i denna tabell gjorts noggrannare än i föregående tabell stämma ej totalsiffrorna för omflyttningen i de t v å tabellerna.

269 Då Stockholms stad intar en dominerande plats i sammanhanget, kan det vara av ett visst intresse att studera omflyttningen för huvudstaden ensam. Nedanstående tablå visar, att inflyttningsöverskottet till Stockholm under perioden varit 204 studenter. Totalantalet manliga studenter i årgång 1930 var vid årsskiftet 1946/47 513 st. 60 7c av dessa voro inflyttade. De som flyttat in till Stockholm ha avgjort högre medelbetyg (3,24), än de som voro bosatta i Stockholm både 1930 och 1947 (2,98). De som lämnat huvudstaden efter studentexamen ha obetydligt bättre studentbetyg än de som stannat kvar, 3,00 mot 2,98.

Antal Medelbetyg

Bosatta 1930 och 1947 i Stockholm

Nettoantalet inflyttade under perioden

Nettoantalet utflyttade under perioden

206 2,98

307 3,24

103 3,00

Civilstånd. Av de 1 594 identifierade manliga studenterna voro vid utgången av år 1946 2)9 ogifta, 1 362 gifta, 6 änklingar och 17 frånskilda, som relativt taget blir 13 7c ogifta, 85 % gifta och 2 % förut gifta. Siffrorna över antalet ogifta torde vara något i underkant, om man tar hänsyn till att bland de icke identifierade och bland dem som ej medtagits (obefintliga, obotligt sjuka, temporärt emigrerade) ett förhållandevis stort antal säkerligen är ogifta. Siffrorna över civilståndsfördelningen är dock av den rätta storleksordningen. De här anförda siffrorna över civilståndsfördelningen bland samtliga studenter stämma väl överens med dem som redovisas av 1945 års akademikerutredning 1 beträffande de år 1930 nyinskrivna vid de akademiska utbildningsanstalterna. Av dessa voro år 1945 14 % ogifta, 85 % gifta och 1 % förut gifta. Som jämförelse kan även nämnas, att enligt folkräkningen 1945 av männen i åldersklassen 35—36 år i hela riket 25 % voro ogifta, 74 % gifta och 1 7o förut gifta.2 Av den manliga stadsbefolkningen i åldern 35 år voro 15 % ogifta, 82 % gifta och 3 7c förut gifta.3 Jämfört med totalbefolkningen ha studenterna således haft större giftermålsfrekvens totalt sett i åldrarna innan 35 år, trots att studenterna helt naturligt i åldrarna under 25 år ha lägre äktenskapsfrekvens än övriga samhällsgrupper. Jämfört med stadsbefolkningen ha studenterna vid 35 år samma »sammanlagda» giftermålsfrekvens. Fördelar man studenterna efter huvudgrupper av utbildning och för var och en av dessa beräknar civilståndsfördelningen, fås de siffror, som framgå av tabell 112. Procenten ogifta är lägst bland dem med icke-akademisk 1 a 3

Stat. Off. Utr. 1947:25. Se Befolkningsrörelsen 1945. Se Folkmängden den « / u 1945, del II: 1.

270 Tabell 112. Civilståndsfördelningrn vid slutet av år 1946 för läroverksstudenter av årgång 1930 efter huvudgrupp av utbildning. Män. C i v i l s t å n d

Huvudutbildningsgrupp Ogifta

Gifta

19 102 40 19 29

176 697 119 205 165

Högre akademisk examen.. Lägre akademisk examen . . Akad. stud. utan examen.. Icke-akademisk examen . . . Utan utbildning

Summa

Procent ogifta

197 810 162 229 196

10 13 25 8 15

Änklingar Frånskilda 2 6 3 4 2

209 1362 17 1 594 13 Summa Anm.: I »högre akademisk examen» ingå förutom fil. teol. och jur. lic. eller dr även några agr. dr. och tekn. dr.

examen (kortare utbildning) samt bland dem med högre akademisk examen och h ö g s t b l a n d de a k a d e m i k e r , som ej a v l a g t n å g o n e x a m e n . O l i k h e t e r n a ä r o dock g a n s k a s t o r a m e l l a n olika e x a m e n s t y p e r i n o m d e s s a h u v u d g r u p p e r av u t b i l d n i n g . S å l u n d a h a a v a k a d e m i k e r n a a p o t e k a r e och u t e x a m i n e r a d e från V e t e r i n ä r - , L a n t b r u k s - och S k o g s h ö g s k o l o r n a d e n l ä g s t a p r o c e n ten ogifta, 5 7o, och de m e d l ä g r e filosofisk e x a m e n d e n h ö g s t a , 25 7c J ä m för m a n de u t e x a m i n e r a d e vid d e fria f a k u l t e t e r n a m e d de u t e x a m i n e r a d e vid f a c k h ö g s k o l o r n a i n k l . m e d i c i n s k a f a k u l t e t e r n a , h a r d e n f ö r r a g r u p p e n h ö g r e p r o c e n t t a l ogifta ä n d e n s e n a r e . De gifta s t u d e n t e r n a s f ö r d e l n i n g p å vigselar för skilda h u v u d g r u p p e r av u t b i l d n i n g f r a m g å r i n d i r e k t av tabell 113, v i l k e n för s k i l d a u t b i l d n i n g s g r u p p e r r e d o v i s a r d e n t o t a l a p r o c e n t e n gifta vid olika å r s s k i f t e n . I siffrorna ingå blott de s o m i n g å t t ä k t e n s k a p , vilka f o r t f a r a n d e (vid s l u t e t av å r 1946) b e s t å . F ö r ä n k l i n g a r och o m g i f t a a n g i v e s ej v i g s e l å r e t i l ä n s s t y r e l s e r n a s register, v a r f ö r d e s s a ej k u n n a t m e d t a g a s i t a b e l l e n . H a d e de u p p l ö s t a ä k t e n s k a p e n k u n n a t m e d r ä k n a s och de o m g i f t a f ö r d e l a t s efter tiden för Tabell 113. Proeentanlalet gifta bland läroverkssludenler av årgång 1930 vid olika tidpunkter mellan studentexamen och år 1946 efter huvudgrupper av utbildning. Män. Procenten gifta vid slutet av år Huvudutbildningsgrupp

Högre akademisk examen Lägre akademisk examen Akad. stud. utan examen Icke-akademisk examen Utan utbildning Samtliga Samtliga män födda år 1910 Anm.:

x 2

Räknat från juni 1930 år 1945.

»Mediobe- anår»1 1946 kant år

4 1 4 3 5 o

17 20 21 34 28

54 55 46 68 62

77 75 62 82 79

90 86 72 89 83

85 742

Antal

197 810 162 229 196 1594

1 1 1

8,8 8,4 8,5 7,5 7,6

8,2

271 första vigseln, skulle procentsiffrorna för de första åren i tabellen ha ökat något. Emellertid inverkar ej denna grupp utelämnade på storleksordningen av tabellens siffror. I tabellen har även angivits hur stor del av samtliga män i riket, födda år 1910, som voro gifta vid motsvarande tidpunkter. För sista året (1946) föreligga ännu inga uppgifter om civilståndsfördelningen, varför siffrorna i kolumnen avse förhållandena bland männen, födda 1910 vid slutet av år 1945. År 1937 var procenten gifta störst bland dem med kortare utbildning (34 7c) och lägst bland dem som avlagt högre examen (17 7c). De flesta av dessa senare hade givetvis ännu ej 1937 avlagt den högre examen. 36 % av samtliga m ä n i årgång 1910 voro gifta vid slutet av 1937, och studenterna ha ännu sju år efter studentexamen betydligt lägre total äktenskapsfrekvens än den jämnåriga manliga befolkningen. Under den följande perioden 1938 —40, då huvuddelen av dem som studera på någon examen hunnit bli färdiga med sina examina, är äktenskapsfrekvensen högst i gruppen akademiker med högre examen, så att siffran för gifta för denna grupp stigit från 11 To till 54 7c Äktenskapsfrekvensen är lägst i gruppen akademiker utan examen, för vilken siffrorna stigit från 21 till 46 7c. Vid slutet av år 1940 är procenten gifta densamma bland studenterna som bland den jämnåriga manliga totalbefolkningen, men lägre än bland den manliga stadsbefolkningen. Mellan 1940 och 1946 ökar procentsiffran gifta bland studenterna betydligt och överskrider allt kraftigare totalbefolkningens samt kommer i paritet med stadsbefolkningens motsvarande procentsiffra. Den största äktenskapsbildningen under dessa år förekommer bland de två grupperna akademiker. Siffrorna i tabellens högra kolumn ange den tidpunkt efter studentexamen (juni 1930), då hälften av de gifta hunnit ingå äktenskap, d. v. s. ett slags median för äktenskapsåret. Siffrorna visa, att de genomsnittliga skillnaderna i fråga om tidpunkten för äktenskapsbildningen mellan dem med kortare eller ingen utbildning å ena sidan och akademikerna å den andra är ungefär ett år. För studenterna betyder tidpunkten för examens avläggande avsevärt för äktenskapsbildningen. För att belysa sambandet mellan tidpunkten för inträdet i förvärvslivet (= tidpunkten för slutexamens avläggande) och äktenskapsbildningen har i tabell 114 de gifta studenterna fördelats efter vigselar och examensår i kombination och med fördelning på högre och lägre akademisk utbildning samt icke-akademisk utbildning. Av samtliga de studenter, som avlagt högre akademisk examen, voro 83 st. eller 47 7c gifta senast året före examens avläggande, 50 st. hade gift sig tre eller fler år före examensåret, 20 st. eller 11 % gifte sig samma år som slutexamen avlades. 73 st. eller 41 % gifte sig ett eller flera år efter examens avläggande. En del av dem som avlagt högre examen ha emellertid haft anställning mellan avläggandet av lägre och högre examen, varför dessa siffror ej ge någon uppfattning om hur vanliga de s. k. studentäktenskapen

272 Tabell 114. Gifta läroverksstudenter av årgåug 1930 efter tidsavståndet mellan examensår och vigselar efter huvudgrupper av examen. Män.

Examen

Högre akademisk examen därav examen senast 1 9 3 9 . . . . Lägre akademisk

Antal gifta Före examen personer 3 eller 1—2 flera år år

Vigselåret i relation till examensåret Examensåret

1 år

2 år

3 år

4 år

Obe5 eller kant flera år

Efter

examen

697 därav examen senast 1 9 3 6 . . . . . 426 Icke-akademisk

varit bland dessa studenter med högre akademisk examen. För att få en något bättre uppfattning härom har i tabellen även angivits sambandet mellan vigselar och examensår för dem som avlagt högre examen senast 1939. Dessa torde ej ha haft förvärvsarbete i någon större omfattning före avläggandet av slutexamen. 12 st. av de 64 personer (knappa 20 7c), som avlagt sin slutexamen senast 1939, voro gifta senast året före examensåret. Studentäktenskapens andel bland dem som avlagt högre examen bland 1930 års studenter torde således få uppskattas till högst 20 %. Bland senare årgångar har säkerligen studentäktenskap blivit betydligt vanligare. Av de 697, som avlagt lägre akademisk examen, ha 63 eller 9 7o ingått äktenskap senast året före examens avläggande, 58 st. eller 8 % ha gift sig samma år som examensåret. Även för dessa studenter kan det vara av ett visst intresse att särskilt ange vigselårets samband med examensåret för dem som avlagt' examen inom relativt normal tid efter studentexamen. Därför har i tabellen angivits siffrorna för dem som avlagt lägre akadanisk slutexamen senast år 1936. Av dessa hade blott 10 st. eller 2 7o ingått äktenskap före examensåret, vilket således är en betydligt lägre procent än i)land övriga med lägre akademisk slutexamen. Av dem som avlagt examen (fullföljt utbildningen) vid de icke-academiska utbildningslinjerna voro blott 3 st. gifta före utbildningens svslutande. Alla tre hade påbörjat denna utbildning många år efter studentexamen, en fem år och två tio år efter studentexamen. Då m a n kan vänta sig, att civilståndsfördelningen bland studenterna i likhet med vad fallet är för hela befolkningen står i samband med de ekonomiska förhållandena, har för olika utbildningsgrupper i tabell 115 beräknats procenten ogifta för tre större inkomstgrupper: högst 10 000, rmllan 10 000 och 20 000, 20 000 och därutöver. Siffrorna avse nettoinkomsten. Procenten ogifta är avsevärt större bland de lägre inkomsttagarna än Iland

273 Tabell 115. Relativa antalet ogifta bland läroverksstudenterna av årgåug 1930, efter utbildning och nettoinkomst. Män. Huvudutbildningsgrupp

Examen vid fria fakulteter Examen vid fackhögskola (inkl. med. fak.) Akad. stud. utan examen Icke-akademisk examen Utan utbildning 1

Ne t toinkomstklass

Samtliga

0—fl

10—19

20—w

16 8 24 8 14

24 17 27 14 21

10 8 9 4 3

11 4 (27) 8

11 Inkl. icke taxerade personer.

de högre. Det mest utpräglade sambandet mellan inkomst och procenten ogifta bland akademikerna uppvisar gruppen examinerade från de tekniska högskolorna. När inkomsten är lägre än 10 000 kronor, är drygt Va ogifta, men vid en inkomst av över 20 000 äro så gott som samtliga gifta. Inom gruppen icke-akademisk utbildning föreligga betydande differenser mellan de olika utbildningsgrupperna. Barnantal. De gifta manliga studenterna i årgång 1930 ha endast i undantagsfall varit gifta mer än 12 år vid slutet av år 1946, och de siffror, som i det följande framläggas över fördelningen efter familjestorlek samt över medelbarnantal få därför ej betraktas som slutliga för studenterna av denna årgång. De ha dock sitt värde vid inbördes jämförelser mellan skilda utbildnings- och yrkesgrupper, även om ev. vissa omkastningar i storleksrelationen mellan skilda grupper kunna komma att äga rum. Ej heller kan man av dessa siffror över barnantal utsäga något om reproduktionen, d. v. s. det antal barn, som erfordras för att »ersätta studenterna». Här må i förbigående dock nämnas, att antalet barn totalt var 2 328, av vilka något mer ä n hälften var gossar (omkring 1 200). I relation till studentårgångens ursprungliga storlek är detta ungefär 70 %. De 1 362 gifta männen fördela sig efter barnantalet på följande grupper. A n t a l

Antal

b a r n

47 S:a 1 361 (För 1 saknas uppgift om barnantal)

Medelantalet barn för samtliga gifta är 1,71 och för barnfamiljerna 2,05. Som jämförelse kan nämnas, att 1945 års akademikerutredning redovisar ett medelbarnantal av 1,9 för manliga akademiker, gifta 1935—1939 och 0,8 barn för gifta 1940—1944, vilket i stort sett överensstämmer med här erhållnia resultat. 18

274 I de 360 äktenskap, där hustrun 1946 hade förvärvsarbete ( = inkomst av tjänst), är medelantalet barn för samtliga äktenskap 1,39 och för äktenskap med barn 1,89, d. v. s. avgjort mindre än i övriga äktenskap. Det lägre barnantalet beror delvis på att dessa äktenskap mestadels äro av senare datum jämfört med samtliga äktenskap. Detta framgår av följande siffror över den relativa fördelningen av äktenskapen på olika varaktighetsgrupper dels för samtliga äktenskap, dels för äktenskap, där hustrun har tjänst. Äktenskapets varaktighet (år) Samtliga äktenskap Äktenskap, där hustrun har förvärvsarbete

0-3 12

3-6 21

6-9 40

9-12 23

12-17 3

Obek. 1

S:a 100

100 Hela skillnaden förklaras dock ej av denna olikhet. För att närmare belysa sambandet mellan familjestorlek och äktenskapets varaktighet har i tabell 116 dels samtliga äktenskap, dels äktenskap med förvärvsarbetande hustrur fördelats efter familjestorlek. Vidare har medelantalet barn för samtliga gifta och för gifta med barn angivits. De barnlösa äktenskapen äro förhållandevis betydligt flera (31 7c) i familjer, där hustrun har förvärvsarbete än i samtliga äktenskap (17 7c). Detta gäller även för samtliga durationsklasser utom de två lägsta. I dessa (vigselar 1937 och tidigare) är fördelningen på familjestorlek och medelbarnantalet lika för båda grupperna. Det är av stort intresse att jämföra medelbarnantalet i skilda utbildningsgrupper och inkomstklasser. Medelbarnantalet ger ett riktigt uttryck för olikheter i fruktsamheten endast om fördelningen efter äktenskapets varaktighet är densamma i de olika grupperna. Vill man jämföra den äktenskapliga fruktsamheten t. ex. mellan skilda utbildningsgrupper, är därför medelbarnantalet ej ett fullt tillfredsställande mått, då som tidigare visats tiden för ingåendet av äktenskapen är något olika för skilda utbildningsgrupper. Icke heller vid jämförelse mellan olika inkomstgrupper kan medelbarnantalet utan vidare godtagas som mått på fruktsamheten, då de som ha högre inkomster i regel blivit klara med sin examen tidigare än de som ha lägre inkomster, vilket i sin tur återverkar på tidpunkten för äktenskapets ingående och därmed på dess varaktighet. Genom att multiplicera det i nedanstående tablå angivna medelbarnantalet för samtliga gifta studenter i skilda durationsklasser med antalet gifta studenter inom motsvarande durationsklasser, fås ett beräknat antal barn, vilket kan jämföras med det direkt observerade antalet. Det observerade barnantalet uttryckes härvid som procent av det beräknade (jämför tidigare standardberäkningar, t. ex. kap. V sid. 101 ff.). Äktenskapets „„",,_ 0-1 1-2 2-3 3-4 4-5 5-6 6-7 7-8 Medelbarnantal . . 0,25 0,54 0,83 0,96 1,28 1,62 1,69 1,88

duration 8-9 9-10 10-11 11-12 12-13 13-16 2,02

2,23

2,31

2,52

2,25

2,36

275 Tab'll 116. Gifta läroverksstudenter av årgång 1930 fördelade efter vigselar (äktenskapets duration) samt efter antal barn. Män. A n t a l famil, er m e d följande a n t a l b a r n Åitenskapets varaktighet i å r

3 Santliga äktenskap )—3 3—6 3—9 )—12 12—17 (bekant

84 54 59 23 1 4

54 106 96 37 8 4

17 115 266 120 16 1

1 13 114 104 8

Samtliga

41 31 31 5 4

17 32 26 11 3 1

90 Äk.enskap där hustrun har förv. arb. 3—3 3—6 6—9 9—12 12—w Obekant Samtliga Anm.: F ö r e n g ift tabellen.

Medelbarnantal Samtliga

Samtliga Äktenskap äktenskap m e d barn

1 12 30 2 2

— — 1 5 3 —

156 289 548 319 38 11

0,58 1,31 1,87 2,30 2,29 1,27

1,26 1,61 2,09 2,48 2,35 2,00

1,71

2,05

4 20 58 22 5

2 17 16 2

1 1 8

— — — 1 1 —

62 86 133 63 11 5

0,40 0,95 1,48 2,22 2,18 (0,20)

2,00 1,49 1,93 2,41 2,18 (1,00)

1,30

1,89

p e r jon s a k n a s u p j gift om b a r n a i i t a l e t , v a r f ö r h a n ej ä r o m e d t a g e n i

Indextalet angiver således hur medelbarnantalet förhåller sig till det genomsnittliga (normala) medelbarnantalet för samtliga gifta studenter, om olikheterna i fråga om tidpunkten för äktenskapets ingående elimineras. Med dessa indextals hjälp får man en klarare bild av olikheterna i fråga om barnantal mellan skilda grupper studenter, t. ex. utbildnings- och inkomstgrupper, än vad de ovan redovisade medelbarnantalen giva. I tabell 117 har för skilda utbildnings- och inkomstgrupper beräknats sådana indextal över meiielbarnantalet. De utexaminerade vid de fria fakulteterna ha ungefär det för årgången normala barnantalet, medan de utexaminerade från fackhögskolor och meTabell 117. Index över medelbarnantalct bland gifta läroverksstudenter av årgång 1930, efter utbildning oeh inkomst. Män. Nettoinkomstklass Huvudutbildningsgrupp

E x a m e n v i d fria f a k u l t e t e r E x a m e n vid fackhögskola (inkl. m e d . fakulteter) Akad. stud. utan examen Icke-akademisk examen Utan utbildning 1

Inkl. icke t a x e r a d e

personer.

Samtliga 0—91

10—19

20—w

110 92 93 92

98 89 83 85

109 94 95 93

114 120 135 122

270 dicinska fakulteter ha ca 10 % högre. De med icke-akademisk examen samt akademiker utan examen och de utan utbildning ligga ca 7—8 % under det genomsnittliga värdet. Relativt stora variationer förekomma inom respektive huvudgrupper av utbildning. Av de utexaminerade vid de fria fakulteterna ha teologer och jurister de högsta indextalen och de med högre och lägre filosofisk examen de lägsta. Teologerna och juristerna ha ungefär samma medelbarnantal som de utexaminerade vid fackhögskolorna, medan filosoferna ha ungefär samma som de utexaminerade vid de icke-akademiska utbildningslinjerna. Det största medelbarnantalet biand de utexaminerade vid fackhögskolorna ha veterinärer, jägmästare och agronomer. Deras indextal ligger över 140. Därnäst komma läkarna med index 113. Civilekonomer och tandläkare ha de lägsta indextalen bland fackhögskoliterna med värden omkring 100, d. v. s. ungefär samma medelbarnantal som samtliga studenter i genomsnitt. Av de med icke-akademisk examen ha officerarna och gymnastikdirektörerna något större medelbarnantal än övriga med icke-akademisk utbildning. Deras index är ungefär 100. Som framgår av siffrorna i tabellen är sambandet mellan inkomst och barnantal mycket starkt för samtliga utbildningsgrupper. Genomgående ligger index under hundra för de lägsta inkomsttagarna och avsevärt över hundra för de större inkomsttagarna. Privatisterna. Som redovisats i inledningen, återfunnos yrkes-, inkomst-, hemorts- och familjedata för 35 av de 46 manliga privatisterna i årgång 1930. Fördelningen på yrke för de identifierade privatisterna redovisas i tabellbilaga C: 1. Här kan nämnas, att 4 blivit präster, 5 lärare, 6 ingenjörer och 7 anställda som chefer eller tjänstemän i privat verksamhet. Medianinkomsten för samtliga privatister är 10 500 kr. mot 12 000 för läroverksstudenterna. Differensen är dock helt slumpmässig. Hade två av privatisterna med mindre än 10 000 kr. i nettoinkomst haft mer än 12 000, hade nämligen medianen blivit ca 12 000 även för privatisterna. Därför äro jämförelser mellan privatister och läroverksstudenter beträffande inkomststandard fölskilda utbildnings- och yrkesgrupper utan intresse. Jämför man hemorten 1946 med hemorten vid studentexamen, kan man för privatisterna liksom för läroverksstudenterna konstatera en nettoinflyttning till de »högre» hemortstyperna. År 1930 voro 9 av de återfunna privatisterna bosatta i storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö), 10 i övriga städer och 16 på landsbygden. 1947 voro 16 bosatta i storstäderna, 11 i övriga städer och 8 på landsbygden. I fråga om familjeförhållandena kan nämnas, att 7 av de 35 identifierade privatisterna voro ogifta, d. v. s. ca 20 %. Bland läroverksstudenterna var

277 procenten ogifta 13 %. Även i detta fall kan dock skillnaden förklaras vara helt slumpmässig. Medelbarnantalet för de gifta privatisterna var 1,96 eller något högre än för läroverksstudenterna. En indexberäkning över medelbarnantalet på basis av fruktsamheten i olika durationsklasser bland läroverksstudenterna visar också, att barnantalet är något större bland privatisterna än bland läroverksstudenterna. Skillnaden är dock obetydlig.

Studentskor av årgångarna 1930 och 1937.

Då för de kvinnliga studenterna civilståndet och familjestorleken i hög grad influerar på yrkesverksamheten, är det lämpligt att först redovisa civilstånd och övriga familjedata. Civilstånd. Av de 424 återfunna studentskorna i årgång 1930 voro 104 ogifta, 303 gifta och 17 änkor eller frånskilda, eller i procent 25, 71 resp. 4 7c. I årgång 1937 återfunnos 961 och av dessa voro 331 ogifta, 621 gifta och 9 änkor eller frånskilda, vilket i procent innebär 34, 65 resp. 1 %. En mindre del av de gifta studentskorna, 14 i årgång 1930 och 37 i årgång 1937, voro icke mantalsskrivna på samma plats som sina män. De kallas i fortsättningen ej samboende. En del av dessa leva under hemskillnad, andra ha gift sig strax före mantalsskrivningen 1946 men ej hunnit få bostad på samma ort som mannen eller ha fortsatt förvärvsarbete ytterligare någon tid på annan ort än mannens mantalsskrivningsort. Då de som leva under hemskillnad torde vara fler inom gruppen än de som ännu ej hunnit bliva mantalsskrivna på samma ort som maken -— siffrorna över vigselar tala bl. a. härför — ha de ej samboende i fortsättningen i regel redovisats tillsammans med gruppen förut gifta. Vid studiet av vigselar, barnantal och vid indexberäkningarna för de gifta kommer dock gruppen ej samboende att medtagas i redovisningen, då uppgifter finnas om vigselar och barnantal, detta i motsats till vad fallet är för de förut gifta. E t t relativt stort antal av de samboende gifta studentskorna har förvärvsarbete; i årgång 1930 153 och i årgång 1937 289 st. Lägger man härtill de förvärvsarbetande bland de icke samboende gifta, kommer man till att i båda årgångarna mer än 50 % av de gifta kvinnliga studenterna ha förvärvsarbete. Här bör påpekas, att uppdelningen i förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande gifta kvinnor skett med ledning av taxeringsuppgifterna. De studentskor, som 1946 hade egna inkomster av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet rubricerades som förvärvsarbetande, övriga som icke förvärvsarbetande. Denna indelningsgrund är givetvis något osäker. Dels måste ihågkommas, att en del av dem som 1946 saknade egna inkomster av ar-

278 bete kunna vara förvärvsarbetande men på grund av tillfälligheter, t. ex. barnafödande, varit utan inkomster just under år 1946. Å andra sidan torde en del av dem som här rubriceras som förvärvsarbetande blott haft tillfällig inkomst under år 1946, t. ex. för att kompensera ett tillfälligt inkomstbortfall för maken, varför de ej kunna rubriceras som förvärvsarbetande i egentlig mening. Slutligen måste ihågkommas, att förekomsten av förvärvsarbete säkerligen varierar med de giftas ålder. Så t. ex. kan man nog räkna med att i äldre årgångar än de här studerade förekomsten av förvärvsarbete är mindre vanlig. Med reservation för dessa synpunkter har dock indelningen ansetts vara av så stor betydelse, att de två grupperna som regel redovisas var för sig. I tabell 118 återfinnes civilståndsfördelningen för skilda grupper studentskor efter huvudutbildning, varvid skilts på dem med akademisk examen, akademiska studier utan examen, icke akademisk examen samt utan utbildning. 1 Tabell 118. Studentskor av årgång 1930 oeh 1937 efter civilstånd 1946 i kombination med utbildning. H u v u d u t b i l d n i n g s g r u p p

Årgång och civilståndsgrupp

A n t a l

Akad. IckeUtan Akadestud. akadeutbildmisk utan misk ning examen examen examen

Akad. IckeUtan Akadestud. akadeSamtutbildmisk utan misk liga ning examen examen examen

Samtliga

20 47 2b

2.r 32 36

Kvinnor 1930 14 24 14

28 23 41

26 44 26 4

10C

105 146 97

331 292 289

40 19 36

27 47 20

43 16 37

29 4C

35 30 30

10G

16 10 29

25 61 36 7

112 51 98

38 67 28

76 28 66

9 Ogifta Gifta utan förvärvsarb.. Gifta med förvärvsarb. övriga (fr., änk., g. ej samb.)

49 41 74 14

2 Samtliga

178 Ogifta Gifta utan förvärvsarb Gifta med förvärvsarb. Övriga (fr., änk., g. ej samb.)

104 136 153

25 16 46

7 Kvinnor 1937

Samtliga

5 Anm. I siffrorna för grupp utan utbildning ingå i årgång 1930 och årgång 1937 3 st. resp. 7 st. med icke-akademisk utbildning utan examen (ej fullföljd). 1

I årgång 1930 ha 3 och i årgång 1937 ha 7 påbörjat icke-akademisk utbildning men ej fullföljt. Dessa ha förts till gruppen utan utbildning. Däremot ha ej, som fallet var bland männen, de som blott avlagt od. kand. eller med. kand. förts till gruppen akademike: utan examen, då de kanske fullfölja utbildningen. Speciellt gäller detta dem som avlagt studentexamen 1937.

279 Studentskorna utan utbildning synes ha något lägre procentuellt antal ogifta än de med utbildning. 1 årgång 1930 föreligga sedan inga större olikheter i fråga om procenten ogifta mellan de tre övriga grupperna, medan i årgång 1937 de som ha akademiska studier utan examen ha lägre procent ogifta än övriga med utbildning. Fördelningen av de gifta studentskorna på förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande är däremot mycket olika för skilda utbildningsgrupper. Bland dem som avlagt akademisk examen äro de med förvärvsarbete nästan dubbelt så många som de utan förvärvsarbete. Bland dem som avlagt annan icke-akademisk examen är proportionen nästan 3 : 1 till de förvärvsarbetandes förmån i årgång 1930 och 2 : 1 i årgång 1937. Bland dem som ej fullföljt sina akademiska studier och bland dem som sakna utbildning dominera å andra sidan de gifta kvinnorna utan förvärvsarbete. De äro i båda grupperna ungefär dubbelt så många som de förvärvsarbetande. Totalt sett blir därför, som redan tidigare påpekats, de båda grupperna förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande kvinnor bland de gifta lika stora. Gruppen övriga, d. v. s. änkorna, de frånskilda och de vid undersökningstillfället icke samboende är i båda årgångarna ungefär av samma relativa storleksordning inom samtliga utbildningsgrupper, 5—10 %. Vigselar. För att få en så fullständig bild som möjligt av äktenskapsbildningens gång bland studentskorna från studentexamensåret till utgången av år 1946 har i tabell 119 beräknats det relativa antalet (i promille) gifta + förut gifta studenskor vid slutet av varje år. Som emellertid tidigare påpekats, saknas genomgående uppgift om vigselar för änkor och frånskilda. Då m a n kan antaga, att de förut gifta i regel ingått äktenskap förhållandevis tidigt jämfört med övriga studentskor, ha de fördelats pä vigselar ej i relation till de fortfarande giftas fördelning efter vigselar utan efter relationen summan genomlevda äktenskapsår för varje vigselårgång totalantalet genomlevda äktenskapsår för samtliga vigselar.

I tabellen anges dessutom motsvarande relativtal för samtliga kvinnor i ungefär motsvarande födelseårsgrupper (1910—11 resp. 1917—18). Promilletalet för studentskorna ligger genomgående lägre än för den kvinnliga totalbefolkningen. Som framgår av kolumnen över differenserna, ökar inom båda jämförelsegrupperna skillnaden mellan totalbefolkningen och studentskorna upp till ungefär 25-årsåldern för att därefter avtaga. Som framgår av siffrorna för den äldre årgången, är skillnaden i 35-årsåldern nere i ca 7 7c Man kan antaga, att skillnaderna komina att ytterligare utj ä m n a s , men det är ej troligt, att studentskorna fullständigt komma i paritet m e d den jämnåriga kvinnliga totalbefolkningen, Här föreligger sålunda

280 Tabell 119. Det relativa antalet gifta (inkl. förut gifta) vid slutet av olika år till och med år 1946 bland studentskor av årgång 1930 och 1937 samt bland jämnåriga kvinnor. Relativa antalet (%„) gifta (inkl. förut gifta) vid slutet av bredvidstående år A r

1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946

Samtliga Studentskor kvinnor föd1930 da 1910—11 0 5 35 75 137 217 309 387 474 552 594 630 667 693 712 736 755

58 105 162 229 302 379 451 526 591 643 689 721 750 772 791 805 820

Differens

58 100 127 154 165 162 142 139 117 91 95 91 83 79 79 69 65

Samtliga Studentskor kvinnor föd1937 da 1917—18

2 23 58 114 211 343 472 554 614 666

35 79 148 240 338 431 528 608 675 725 759

Differens

77 125 182 224 220 185 136 121 111 93

en skillnad mellan studentskorna och deras jämnåriga, som är motsatt den skillnad, som konstaterades mellan de manliga studenterna och deras jämnåriga. Vidare framgår av tabellens siffror, att den allmänna uppgången i giftermålsfrekvensen, som kännetecknat senare delen av 1930-talet och 1940talet, även gällt studentskorna. Då emellertid differenserna äro större mellan studentårgång 1937 och motsvarande totalbefolkning än mellan årgång 1930 och motsvarande totalbefolkning samtliga år, särskilt stora fram till 25-års-åldern, är det tydligt, att ökningen i giftermålsfrekvensen varit mindre bland studentskorna än inom totalbefolkningen i åldern under 25 år men därefter ökat starkare bland studentskorna. Detta står givetvis i samband med studentskornas vidare studier efter studentexamen. För att belysa olikheterna i fråga om äktenskapsbildningen för skilda utbildningsgrupper har i tabell 120 angivits procenten gifta vid slutet av ett antal år för skilda grupper studentskor efter utbildning. Dessa siffror omfatta endast de nu gifta, varför siffrorna för samtliga studentskor ej överensstämma helt med de i föregående tabell angivna relativtalen. I årgång 1930 ingås äktenskap de första fyra åren efter studentexamen egentligen blott av studentskor, som icke påbörjat utbildning samt studentskor med studier vid akademiska utbildningslinjer. De som gift sig så tidigt ha dock avbrutit studierna. Under de närmast följande två åren är äktenskapsbildningen hög i dessa två grupper men kommer även i gång inom de två övriga utbildningsgrupperna, de som avlägga akademisk resp.

281 Tabell 120. Det procentuella antalet gifta studentskor 1930 oeh 1937 vid olika tidpunkter efter huvudgrupper av utbildning. Årgång och utbildnings-

Antal

Procenten gifta vid slutet av år

grupp

1932 1934 1936 1938 1940 1942 1944 1946

Obekanta

a) Kvinnor 1930 Akademisk examen.. . . Akad. stud. utan exa-

—

54 63

22 5

44 30

52 44

59 59

61 63

63 63

70 68

2 Icke-akademisk examen Utan utbildning

1 Samtliga

1 Procenten gifta vid slutet av år 1941

142 178

12 1

29 15

57 39

68 52

70 56

2 1

366 J

•

b) Kvinnor 1937 Akademisk examen.. . . Akad. stud. utan examen Icke-akademisk examen Samtliga

Obekanta

icke-akademisk examen, starkast inom den senare gruppen. Här är det i första hand fråga om dem som vid tidpunkten för äktenskapet äro klara med sina examina (se även nästa tabell). Mellan sjätte och åttonde året efter studentexamen börja olikheterna i fråga om den totala äktenskapsbildningen utjämnas mellan de olika utbildningsgrupperna, och sexton år efter studentexamen äro skillnaderna förhållandevis små. I årgång 1937 är tendensen i stort sett densamma för de olika utbildningsgrupperna. Att de som avlagt akademisk examen gifta sig förhållandevis tidigt i årgång 1937 jämfört med 1930 framgår av följande siffror. I årgång 1930 ha 18 st. av dem som avlagt akademisk examen gift sig före examens avläggande. I relation till samtliga studentskor med akademisk examen (oavsett civilstånd) blir detta 10 %. I årgång 1937 ha 31 st. gift sig före examens avläggande eller 11 % av samtliga med akademisk examen. Emellertid gifte sig 36 st. eller 13 % av 1937 års studentskor med akademisk examen under själva examensåret mot 8 st. eller 5 % i årgång 1930. Senast tre år efter examensåret voro 141 st. eller drygt 50 % av student skorna med akademisk examen i årgång 1937 gifta mot 71 st. eller ca 41 7c i årgång 1930. Vid jämförelse mellan de två årgångarna måste man beakta, att i årgång 1937 ett förhållandevis större antal studentskor än i årgång 1930 ännu ej avlagt sin slutexamen, varför gruppen med akademisk examen kommer att öka betydligt i antal för årgång 1937, vilket givetvis medför vissa förändringar i de här anförda procenttalen.

282 Bland studentskor med icke-akademisk examen förekommer mycket få fall av äktenskap före examens avläggande (utbildningens avslutande). I årgång 1930 blir äktenskapsbildningen av större omfattning först fyra eller fler år efter examens avläggande. I årgång 1937 påbörjas äktenskapsbildningen redan det första året efter examens avläggande. Den tidigare äktenskapsbildningen i förhållande till examensåret i årgång 1937 jämfört med årgång 1930 för båda grupperna examina måste emellertid, som tidigare framhållits, ses i samband med den för hela befolkningen ökande äktenskapsfrekvensen i slutet av 1930-talet och början av 1940-talet. Barnantal. Det totala medelbarnantalet bland de gifta studentskorna i årgång 1930 var 2,01 vid slutet av år 1946. En approximativ uppskattning av medelbarnantalet per gift kvinna vid slutet av år 1946 för årgångarna 1910 och 1911 ger siffran 1,70. Siffran för studentskorna är således avsevärt större än för den jämnåriga totalbefolkningen. Skillnaden i fruktsamheten är emellertid även ännu större än vad denna siffra ger vid handen. Man måste nämligen beakta, att de gifta kvinnorna i hela befolkningen ha varit gifta i genomsnitt minst ett år längre än de jämnåriga studentskorna. Medelbarnantalet bland de gifta studentskorna i årgång 1937 vid slutet av år 1946 var 1,17 mot approximativt 1,30 för den jämnåriga totalbefolkningen vid samma tidpunkt. Orsaken till att i denna årgång den gifta totalbefolkningen har högre medelbarnantal än studentskorna beror givetvis på den förhållandevis stora skillnaden i äktenskapens genomsnittliga duration, en skillnad, som är förhållandevis betydligt större än för den äldre årgången. Av tabell 119 kan beräknas, att studentskorna varit gifta 4,1 år i genomsnitt, medan siffran för gifta bland jämnåriga är 5,5. Man torde kunna räkna med att fruktsamheten bland studentskorna i årgång 1937 är något högre än bland den jämnåriga totalbefolkningen. I tabell 121 ha äktenskapen i de två studentårgångarna fördelats efter familjestorlek. Äktenskapen ha fördelats på tre grupper: hustrun saknar förvärvsarbete, hustrun har förvärvsarbete samt ej samboende. I tabellen angives även medelbarnantalet för samtliga äktenskap samt för äktenskap med barn. Procenten barnlösa äktenskap är störst bland äktenskap, där makarna ej äro samboende. Detta kan delvis bero på att en del äktenskap äro nyingångna. Då dessa äktenskap äro så få, kan något bestämt emellertid ej sägas om fördelningen på familjestorlek. I äktenskap, där hustrun har förvärvsarbete, är procenten barnlösa större än i äktenskap, där hustrun saknar förvärvsarbete. Skillnaden i procenttal är större i årgång 1937 än i årgång 1930. Medelbarnantalet är större i äktenskap, där hustrun saknar förvärvsarbete, även om härvid blott akten-

283 Tabell 121. Gifta studentskor av årgång 1930 och 1937 efter antal barn oeh civilstånd 1946. Antal gifta med följande antal barn

Årgång och civilståndsgrupp

Medelbarnantal

Summa

Procent barnlösa

2,26

2,54

153 14

(57)

1,91 0,71

2,32 (1,67)

ÄktenSamtliga skap med äktenskap barn

32 47

27 8

31 2

45 34 4

—

2,01

2,41

— —

1,50

1,94

289 40

38 65

0,95 0,40

1,52 1,14

1,17

1,62

6 Årgång 1930 Gifta utan förvärvsarbete Gifta med förvärvsarbete Gifta, ej samboende Samtliga

1 Ar(jån« 1937 Gifta utan förvärvs36 109 115 29 arbete Gifta med förvärvs109 104 59 16 arbete 12 2 — Gifta, ej samboende 26 Samtliga

— — — 4 — —

Tabell 122. Medelbarnantalet i skilda vigselårgångar bland studentskorna 1930 och 1937. Medelbarnantalet Vigselar

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946

Studentårgång 1930 1937 }

3,14 2,27 2,38 2,48 2,16 2,61 2,46 1,94 1,53 1,36 1,00 1,18 0,63 0,60 0,00

}

2,10 2,00 1,71 1,55 1,38 1,07 0,87 0,39 0,26

skap med barn jämföras. Då emellertid medelbarnantalet i hög grad är beroende av äktenskapens duration, ger en index, beräknad på samma sätt som i föregående avsnitt beträffande männen (se sid. 275), bättre besked om olikheterna i fråga om den äktenskapliga fruktsamheten. I tabell 123 redovisas dessa indextal över medelbarnantalet, fördelade

284 Tabell 123. Indextal över medelbarnantalet bland gifta studentskor efter utbildning.

fördelade

I n d e x Årgång och utbildningsgrupp Samtliga

Hustru utan förvärvsarbete

Hustru med förvärvsarbete

102 97 93 102

113 99 82 104

99 94 98 102

(47)

92 104 104 99

125 108 119 111

79 112 102 83

(32) (23) (49) (47)

41 Ej samboende

Kvinnor 1930 Akademisk examen Akad. stud. utan examen Icke-akademisk examen Utan utbildning Samtliga

(75)

Kvinnor 1937 Akademisk examen Akad. stud. utan examen Icke-akademisk examen Utan utbildning Samtliga

efter civilstånd och utbildningsgrupp i kombination. Indexen är beräknad på basis av de i tabell 122 angivna medelbarnantalen för skilda durationsgrupper. För samtliga gifta oavsett utbildning i årgång 1930 är medelbarnantalet obetydligt större i äktenskap, där hustrun saknar förvärvsarbete än där hustrun hade förvärvsarbete 1946. Skillnaden kan vara slumpmässig. I årgång 1937 däremot äro skillnaderna mellan de två grupperna avsevärda och statistiskt signifikanta. Man hade väntat, att barnantalet skulle varit klart mindre i äktenskap, där hustrun har förvärvsarbete. Anledningen till att någon skillnad knappast föreligger i den äldre årgången kan tänkas vara, att när i äktenskap av något längre varaktighet barnen hunnit bliva så stora, att de ej behöva moderns vård, hustrun kan börja eller återupptaga ett förvärvsarbete, som förhindrats, medan barnen varit små. I årgång 1937 däremot äro av samma anledning förhållandevis flera förhindrade att ha förvärvsarbete på grund av att barnen äro så små, att de anses böra skötas av modern. Av den anledningen kan det tänkas, att ett flertal hustrur, t. ex. med akademisk utbildning, något senare övergår till förvärvsarbete. I båda årgångarna är medelbarnantalet mycket lågt i äktenskap, där makarna äro skrivna på skilda håll. Skillnaderna mellan utbildningsgrupperna äro ej särskilt stora och kunna åtminstone i årgång 1930 förklaras som slumpmässiga. Anledningen till den låga siffran för akademiker med examen i årgång 1937 kan emellertid delvis tänkas bero på att den relativt tidiga familjebildningen i förhållande till examensåret är kombinerad med barnbegränsning under de första åren,

285 Tabell 124.

Indextal över medelbarnautalet bland gifta s t u d e n t k o r i årgång 1930 fördelade efter m a n n e n s inkomst. Mannens inkomst i 1 000-tals kronor

Utbildningsgrupp 0—<)

10—19

)—w

Samtliga

82 84 84 81

114 100 110 102

112 104 131

102 97 93 102

Samtliga

därav hustru utan förvärvsarbete » » med »

94 85

112 106

100 131

104 99

Akademisk examen Akad. stud. utan examen. Icke-akademisk e x a m e n . . . Utan utbildning

Anm.:

(38)

I inkomstklass 0—9 ingå även de som ej voro taxerade.

i en del fall för att möjliggöra ett snabbare avslutande av makens och/eller egna studier. Här bör nämligen ihågkommas, att som akademisk examen räknats även förberedande examen som od. kand. och farm. kand. och även fil. kand., vilken senare i många fall är förberedande examen till fil. mag. eller i enstaka fall fil. lic. Å andra sidan kan det vara ett rent selektionsfenomen, då de studerande, som gift sig innan examen, ofta avbryta studierna, när barnen komma, medan barnlösa oftare fullfölja studierna. Den äktenskapliga fruktsamheten varierar emellertid inte endast med hustruns utbildning och om hustrun har förvärvsarbete eller ej utan även i mycket hög grad med inkomsten. För att belysa detta senare problem har i tabell 124 för årgång 1930 beräknats indextal över medelbarnantalet för skilda civilstånds- och utbildningsgrupper med fördelning på mannens nettoinkomst. I samtliga äktenskap är index 82 i äktenskap, där mannens inkomst understiger 10 000 kronor, stiger till 107 för äktenskap, där mannens inkomst ligger mellan 10 och 20 000 och till 114 i äktenskap, där mannens inkomst är uppe i över 20 000 kronor, d. v. s. samma förhållande, som påvisats för manliga studenter. Delar man upp äktenskapen med hänsyn till om hustrun har förvärvsarbete eller ej, finner man, vilket även framgår av tabellen, att den äktenskapliga fruktsamheten är betydligt mer beroende av mannens inkomst i de äktenskap, där hustrun har förvärvsarbete än i de äktenskap, där hustrun ej har förvärvsarbete. I den senare gruppen är t. o. ni. fruktsamheten lägre för äktenskap, där mannen har över 20 000 kronor i inkomst än i äktenskap, där mannen har mellan 10 och 20 000 kronors inkomst. Fördelar man äktenskapen efter hustruns utbildning, finner man, som även tabellens siffror visa, att inga större olikheter i fråga om sambandet mellan medelbarnantal och mannens inkomst föreligga mellan de olika grupperna. Studerar man medelbarnantalets samband med hustruns egen inkomst, får- man ej fram något samband.

286 Tabell 125. Civilståndsfördelning och index över medelbarnantalet bland studentskor i årgång 1930 och 1937 efter medelbetyg i studentexamen. Antal Årgång och medelbetygsklass

Samtliga Ogifta

studentskor

Index för barnantal

Gifta utan Gifta med Övriga (ej Gifta utan Gifta med förvärvs- förvärvs- samboende, förvärvs- förvärvsfrånskilda, arbete arbete arbete arbete änkor)

Kvinnor 1930 —2,9 3,0—3,9 4,0— Samtliga

153 188 83

41 45 18

53 60 23

51 65 37

8 18 5

98 106 109

90 100 110

291 480 190

95 165 71

108 145 39

72 142 75

16 28 5

106 115 120

84 90 95

90 Kvinnor 1937 —2,9 3,0—3,9 4,0— Samtliga

För årgång 1937 redovisas inga indextal, då som tidigare nämnts familjebildningen 1946 ännu var långt ifrån avslutad och mannens inkomst vid samma tid ej har så stort intresse, då mannen ofta 1946 hade en inkomst, som ej gav uttryck för hans sociala ställning, då han i regel mycket nyligen påbörjat sin förvärvsverksamhet. Gjorda beräkningar visa emellertid, att sambandet mellan medelbarnantal och inkomst i årgång 1937 är ännu mer utpräglat än i årgång 1930. Några aktuella siffror över sambandet mellan inkomst och medelbarnantal för hela befolkningen föreligga ännu icke. F r å n 1935/36 års partiella folkräkning vet man emellertid, att för stadsbefolkningen de högsta inkomstklasserna då hade något högre barnantal i äktenskapen än de mellersta inkomstklasserna. Siffran för 1930 års studenter tyder emellertid på att sambandet mellan inkomst och barnantal är mer utpräglat bland studenterna än i hela befolkningen. Som avslutning på detta avsnitt kan det ha ett visst intresse att något belysa civilståndsfördelning och barnantal med utgångspunkt från studentbetygen. Som framgår av siffrorna över civilståndsfördelningen i tabell 125, är de ogiftas andel av samtliga studentskor ungefär densamma för skilda medelbetygsgrupper. I årgång 1930 sjunker visserligen procenten ogifta något med stigande medelbetyg, men olikheterna mellan betygsklasserna äro så små, att de mycket väl kunna bero på tillfälligheter. I årgång 1937 å andra sidan ökar procenten ogifta något med stigande medelbetyg, men även här äro olikheterna obetydliga och ej statistiskt signifikanta. Relationen mellan förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande gifta

287 studentskor är däremot ganska olika i de skilda medelbetygsgrupperna. I den lägsta medelbetygsgruppen är antalet gifta utan förvärvsarbete något större ä n antalet med förvärvsarbete, medan i den högsta medelbetygsgruppen gifta med förvärvsarbete överväga. I den mellersta gruppen äro de med förvärvsarbete något fler i årgång 1930 men något färre i årgång 1937 än de utan förvärvsarbete. Orsaken till att de med förvärvsarbete äro fler än de utan förvärvsarbete i de högsta medelbetygsgrupperna och färre i de lägre beror säkerligen indirekt därpå att de som ha bättre studentbetyg i större utsträckning än övriga skaffa sig vidare utbildning efter studentexamen (se sid. 99 ff.), vilket måste återverka på relationen förvärvsarbetande—icke förvärvsarbetande gifta studentskor i skilda betygsklasser. Medelbarnantalet för samtliga gifta studentskor, som sammanbo med sina män, varierar även med medelbetygen i studentexamen, som framgår av nedanstående tablå. M e d e l b e t y g s k l a s s —Ba Medelbarnantal ( \

Kvinnor

J ^ O • • 1,89 1937 . . 1,18

Ba—AB

AB—a

Samtliga

2,15 1,26

2,21 1,21

2,07 1,23

I årgång 1930 stiger medelbarnantalet starkare med stigande medelbetyg än i årgång 1937, där de som ha de högsta medelbetygen ha något lägre medelbarnantal än de i den mellersta gruppen. För att få ett något säkrare uttryck för olikheterna i fruktsamhet mellan olika medelbetygsgrupper och årgångar samt för att belysa skillnaderna mellan gifta med och utan förvärvsarbete har i tabell 125 angivits index över medelbarnantalet för skilda grupper efter medelbetyg och yrkesverksamhet i de två årgångarna. Först kan konstateras, att i fråga om medelbarnantalet totalt sett olikheterna mellan gifta med och utan förvärvsarbete äro större i årgång 1937 än i årgång 1930. I båda årgångarna stiger emellertid index för barnantalet inom båda civilståndsgrupperna med stigande medelbetyg. Den mest mark a n t a stegringen kommer på gifta kvinnor med förvärvsarbete i årgång 1930, där de som ha medelbetyg under Ba ha 10 % lägre fruktsamhet per vigselar än samtliga gifta (inkl. ej samboende) studentskor i samma årgång, m e d a n de som ha medelbetyg över AB ha 10 % högre fruktsamhet än den genomsnittliga för studentårgången. Anledningen till att fruktsamheten varierar med medelbetyg i studentexamen har säkerligen delvis samband med olikheter i familjernas inkomststandard. I de familjer, där hustrun (studentskan) har bättre medelbetyg i studentexamen, är i regel också inkomststandarden högre än i de äktenskap, där hustrun har relativt låga studentbetyg.

288 Yrke och utbildning. På samma sätt som skett för de manliga studenterna har i särskild tabellbilaga studentskornas fördelning på undergrupper av yrken redovisats (bilaga C: 2). I tabell 126 återfinnes ett sammandrag i huvudgrepper av yrken i kombination med utbildning. Indelningen i huvudgrupper av yrken har i stort sett gjorts likformig med den som gäller för männen. De kvinnor, som äro anställda i offentlig förvaltning, ha dock icke fördelats på stats-, läns- och kommunal verksamhet. Å andra sidan redovisas en särskild grupp socialvårdstjänstemän (kvinnor). Bland männen fördelades de fåtaliga socialvårdstjänstemännen på respektive läns- och kommunal tjänst. Av dem som tjänstgöra inom den offentliga förvaltningen ha de som äro amanuenser, notarier o. d. nästan samtliga akademisk examen, de flesta jur. kand. De däremot, som tjänstgöra inom socialvården, sakna i stor utsträckning, speciellt i årgång 1937 utbildning; endast ett fåtal har akademisk utbildning eller utbildning vid Socialinstitutet i Stockholm. Den största yrkesgrupp, som fordrar speciell yrkesutbildning efter studentexamen, är lärarna. 74 st. av 1930 års studentskor äro anställda som lärare. Därtill kommer 8, som förts till gruppen akademiker med inkomst, vilka i de flesta fall torde vara lärare, främst ämneslärare. Av lärarna ha 53 examen vid de fria fakulteterna, d. v. s. i första hand filosofiska fakulteternas humanistiska sektioner. 15 ha folkskollärarexamen, 3 ha akademiska studier utan examen och 3 sakna utbildning. Som framgår av tabellbilaga C: 2 tjänstgjorde 43 st. som läroverkslärare och 22 som folkskollärare. Dessutom voro 6 ämneslärarinnor utan fil. mag.-ex. I denna grupp ingå tecknings-, musikoch privatlärare. Dessa siffror visa jämfört med fördelningen på utbildningsgrupper, att en del av dem med akademisk examen tjänstgjort som folkskollärare (inkl. småskollärarinnor) eller ämneslärare. De tre utan utbildning voro skolkökslärarinnor eller vävlärarinnor. Deras utbildning är ej medtagen i undersökningen, varför de rubricerats som »utan utbildning». I årgång 1937 äro 113 studentskor upptagna som lärare. 70 st. äro emellertid rubricerade som akademiker med inkomst, av vilka en stor del äro läroverkslärare. Man kan räkna med att lärarna äro i det närmaste dubbelt så många i årgång 1937 som i årgång 1930. Den största ökningen kommer, som redan i tidigare sammanhang påvisats, på folkskollärargruppen. Enligt tabellbilagan voro 63 folk-(små-)skollärarinnor och 23 ämneslärarinnor. Av de 11, som sakna utbildning, var huvuddelen, 8 st., skolköks- eller vävlärarinnor. Som i tidigare sammanhang påvisats, är av övriga yrken, som erfordra speciell utbildning, farmaceut- och tandläkaryrkena de som studentskorna oftast valt. Studentskorna ha i viss omfattning även blivit sjuksköterskor, 6 i årgång 1930 och 22 i årgång 1937. Vid sidan av sjuksköterskeutbildningen, vilken ej ingår i undersökningens utbildningsgrupper och därför

289 CM CM

I - H r f CM * - i t ^ T - I T H

THIN.CM TI

•n

«-<

c Ti

2 te

1 3

2-5

fi «= fi HH

.SP2 te

-m

3 S

i x 5P « 3 . S d

— 'C3O a £ o

hii B*

« >o •S

OiTfTitOTSicOTHcocOCi CM TH |> rlrt

S 2

CM co

CM <o

£^ c .SP2 t*

eo CS

-a T

S | C

B a a « -* .* 5

•2 2 2 •£

CS H r t

es a •es

5 ja >i

es s-

i l l -a B ** a

£ 5

> ti

v to a

>* B

» :5

o h 3 > 3 "3

<J &C 19—916619

> x 73

.c *-> « S

o x

« a-aa secra aS _.

ös S 3

X tm

:3 v x'CS sS3 oo - .-ä 6„ T3 S 3 « Sr, 5 , <->

..3 O m -s to 33 * "O +* ft a U5 t/2 3

2I2 >> o

R cs

:£>

290 hänförts till rubriken »utan utbildning», har i årgång 1930 oeh 1937 några akademiska studier. I gruppen fria yrken, vilken omfattar förutom journalister även skådespelerskor och sångerskor, har över hälften påbörjat akademiska studier, varav dock blott halva antalet avlagt någon examen. Av det relativt stora antal studentskor, som är anställt inom det privata näringslivet, 52 i årgång 1930 och 175 i årgång 1937, saknar största delen någon utbildning inom de utbildningsanstalter, som här redovisas. De som ha icke-akademisk examen ha nästan utan undantag handelsgymnasieutbildning. Här har också hamnat ett antal av dem som påbörjat men avbrutit akademiska studier. Det bör påpekas, att siffrorna i tabell 126 avse alla studentskor med yrke eller titel enligt mantalslängdernas uppgifter. En del av dessa voro ej yrkesverksamma (hade icke inkomst av förvärvsarbete) år 1946, varför siffrorna i tabellen ej överensstämma med siffrorna i de två följande tabellerna. Förekomsten av yrkes- eller titeluppgifter bland de gifta studentskor, som ej ha förvärvsarbete, framgår av siffrorna i nedanstående tablå. Kvinnor 1930 » 1937

Samtliga 18 36

Därav med akademisk examen 11 22

Huvuddelen av de icke yrkesverksamma, som enligt mantalslängderna ha yrkes- eller titeluppgift, var akademiker. Av dessa fortsatte en del emellertid sina studier. Man kan ej av dessa siffror sluta sig till hur många studentskor som tidigare varit yrkesverksamma. Man måste nämligen förutsätta, att för de flesta, som tidigare varit yrkesverksamma, yrkes- eller titeluppgifterna bortfalla vid senare mantalsskrivningar. Däremot tillåter materialet en beräkning av antalet gifta studentskor utan förvärvsarbete 1946, som avlagt examina, som ge kompetens till viss yrkesutövning. I årgång 1930 funnos bland de icke förvärvsarbetande 9 med fil. ämbetsexamen, 7 med tandläkarexamen, 4 med farm. kand. och 3 gymnastikdirektörer. Dessutom fanns ett antal med andra examina, så t. ex. 12 med fil. kand. och 7 med handelsgymnasieutbildning. I årgång 1937 var antalet något större. 13 fil. mag. voro gifta utan förvärvsarbete. Av dessa torde dock några fortfarande bedriva studier. 10 farm. kand., 5 med folkskollärarexamen och en gymnastikdirektör voro även gifta utan förvärvsarbete och av dem med annan examen märktes 18 med fil. kand. och 20 med handelsgymnasieutbildning. Några av dem med fil. kand. studera fortfarande. Yrke, utbildning och inkomster. Vid redovisningen av sambandet mellan utbildning, yrke och inkomst har liksom för männen i årgång 1930 främst tagits sikte på sambandet mellan

291 utbildning och inkomst. För de utbildningsgrupper, som lett till en rad olika yrken, har emellertid i vissa sammanställningar även redovisats inkomstförhållandena för undergrupper av yrken. I de första tabellerna redovisas endast studentskornas egna inkomster, varefter vissa sammanställningar göras av hustruns utbildning i kombination med mannens utbildning och inkomst. a) Egna

inkomster.

Då studentskornas egna inkomster ha ett visst samband med civilståndet, redovisas först medianinkomsten för civilstånd i kombination med huvudgrupp av utbildning. Som framgår av tabell 127 var medianinkomsten för de studentskor, som försörjde sig själva eller bidrogo till familjens försörjning, 6 500 kronor för årgång 1930 och 5 000 för årgång 1937. De gifta med förvärvsarbete ha något lägre medianinkomst än de ogifta och de icke samboende (inkl. frånskilda och änkor). I samtliga tre civilståndsklasser ha de som avlagt akademisk examen de högsta och de utan utbildning de lägsta medianinkomsterna i årgång 1930, medan i årgång 1937 de med icke-akademisk examen ha något högre medianinkomst än akademikerna med examen för de två största civilståndsgrupperna. Skillnaderna i medianinkomster mellan utbildningsgrupperna äro dock mycket små och olikheterna kunna i flera fall förklaras som slumpmässiga. För fullständighetens skull bör nämnas, att även en del av de icke förvärvsarbetande gifta kvinnorna ha inkomster. Inkomsterna bestå därvid i regel av inkomst av kapital och i några fall av fastighet eller rörelse. För att något närmare belysa sambandet mellan utbildning och i någon Tabell 127. Medianinkomsten år 1946 för studentskor i årgång 1930 oeh 1937 efter civilstånd oeh utbildning. 1930

Civilstånds- och utbildningsgrupp

Samtliga Ogifta därav med akademisk examen . » akad. stud. utan examen » icke-akademisk e x a m e n . . » utan utbildning Gifta med förvärvsarbete därav med akademisk examen . » akad. stud. utan examen » icke-akademisk e x a m e n . . » utan utbildning övriga d ä r a v med akademisk examen. » akad. stud. u t a n examen » icke-akademisk e x a m e n . . » utan utbildning

1937 Antal

Medianinkomst

288 104 49 14 16 25 153 74 14 29 36 31 14 2

6 500 6 500 7 000 6 000 6 500 6 500 6 000 7 500 5 000 6 500 5 000 7 500 8 000 (7 500) (7 500)

Medianinkomst

669 331 112 38 76 105 289 98 28 66 97 49 14 9 8 11

5 000 5 500 5 500 4 500 6 000 5 000 4 500 5 000 3 000 5 500 4 500 5 500 7 000 (5 500) (6 000) 5 000

292 mån även yrke och inkomst har i tabell 128 a och b de yrkesverksamma studentskorna fördelats på undergrupper av utbildning och yrke samt fördelats efter nettoinkomst. Någon fördelning på civilstånd har härvid ej skett. Totalantalet yrkesverksamma studentskor i tabellen stämmer ej med antalet i föregående tabell (summan av ogifta, förvärvsarbetande, ej samboende, frånskilda och änkor). Anledningen härtill är att i årgång 1930 ingå 43 st. och i årgång 1937 98 st. kvinnor av olika civilstånd, som sakna yrkesuppgifter i mantalslängderna. De flesta av dessa (42 resp. 92) ha visserligen egna inkomster men torde vara blott delvis yrkesverksamma eller sysselsatta med så skiftande verksamhet, att de ej k u n n a rubriceras som i egentlig mening yrkesverksamma. Deras inkomststandard är genomgående betydligt lägre än den som gäller för de yrkesverksamma studentskorna. De som avlagt filosofisk examen bland studentskorna i årgång 1930 ha en medianinkomst på 7 000 kronor och i årgång 1937 5 000. De som äro läroverkslärare (inkl. akademiker med inkomst) ha i årgång 1930 en något högre medianinkomst än övriga. Biblioteks- eller museitjänstemännen bland filosoferna ha i båda årgångarna lägre medianinkomst än lärarna. Skillnaden är dock obetydlig och kan i årgång 1937 vara slumpmässig. Mer än 50 7c av läkare och tandläkare bland studentskorna i årgång 1930 ha mer än 10 000 kronor i nettoinkomst. I årgång 1937 har mer än hälften av tandläkarna över 10 000 kronor i inkomst, medan bland läkarna medianinkomsten är 5 000. Anledningen till denna relativt låga inkomst är troligen att de 8 utexaminerade läkarna blott varit färdiga med sin examen mycket kort tid, varför de ej hunnit få mer välavlönade anställningar. De kvinnliga farmaceuterna ha betydligt lägre inkomster än tandläkarna i båda årgångarna. Av dem som ha icke-akademisk examen ha folkskollärarinnorna de högsta inkomsterna med en medianinkomst på 8 000 kronor för de äldre och 6 500 kronor för de yngre studentskorna. Posttjänstemännen och de som utexaminerats från handelsgymnasierna, vilka senare i regel äro anställda inom det privata näringslivet, ha en medianinkomst på ca 6 500 kronor i årgång 1930. I årgång 1937 ha posttjänstemännen 6 000 kronor och handelsgymnasisterna 5 000 kronor. 1 tabellen ha de som påbörjat men ej fullföljt akademiska studier sammanförts med gruppen utan utbildning (inkomststandarden för var och en av dessa två grupper framgår av en tidigare tabell). Huvuddelen av dessa har tjänst som kontorspersonal, huvudsakligast inom det privata näringslivet. En del äro dock anställda i offentlig tjänst som t. ex. kansli- och skrivbiträden vid statliga departement och ämbetsverk, vid universitet och högskolor etc. De kontorsanställda ha en medianinkomst på 5 500 kronor bland studentskorna i årgång 1930 och 5 000 i årgång 1937, vilket är ungefär samma inkomststandard som övriga inom den sammanslagna gruppen.

293 .2 B

o o o o o o o o oinom t^ t> i> in

o o o , 0 0 0 0 0 0 o o co

0 0 0 0 0 0

0 0 , 0 0 mm

to X

to to

O O' O O:

o m-

A A

*tf •* <ti eo »o

TfCOTlTiTitO-^CiCi

CO Ti Ti

Ti tO Ti Ti

Tf CO Ti

T-i

O c? cs

o-, in TI rm

Tf Ci

SS C!

rt 3

£•? > 33 J3

u0 X

.22 >

•SS

5 x

B--o

ca ^ j X ^

6 g fl) «

ca ca t- ca X X ca *-> <U :ca •* c ca x3 4J ca ^ 3 O B =ca ca PH 3 TA

G -t-i

+-> Q,x

x B

2 » *-> ^3 •T t» p. T"3, "3 T> «

5 3 B » c S ,;

S « 2 3

ca ca e M 'ti o

°ca ca c; 5 —' *

Bti-

fcn

«TH

:ca

»ca

«i-c

B *> 33 o 3 =ca Ä - ^ 5 +•' ca —^ C L ca w

X o

Ä x a

( J M •* -

g :CS

CJ T 3

294 .2 E -a o u X

ooooooooo ooooooooo oomaooomm mincN^r-momr»

o o o o o o o o m i n m o m <o m m

o o o o o m co co

o o o o o o in in

*** t«

C? CM

S S o n 01 *-

34 s

T-I

in T-I

A Olf»

v* **

Tm eo

inoi-iT-iincMCMcocM

TH oo

-n

T-I in

CM O

s Tf CO CM CO CD

|> O

CO TH

inci

THCMCN

•«*

oo co

com-THOTr

a »cs a

3 3 O fc. O M 3

CS 10

3 3 E *-

a H

*j 5 . tu <=c

—

•—

«H <»

E -B sx 3. w

ca m > Si

:C8 O —1 SH

cu c/1

U3 O S

3 o

B ~x

1) c « O

a 2w „ « xE:*2 « x 2 Ea ca ca M « X ,* « ^ CJ :ca x _, H ss • 5 ca t s * J ca «* B g g :ca ca P. s

CÄ

. 3 ca tu O « 2 ca cu M 33

ä2 a2 •3 tu > *^ "ca *5 • - _ r » c; . 3 c <" 3 ! ca ca c 2 « 2 3 -* a 2^ .52

X B X

—* - .

a *H 2

ca B =ca •Ml tm Ö °?S (-, 3

o £2

ca 33 Q . ca u» X o •2 X S

Stica to ca B

295 Sammanfattningsvis kan beträffande de yrkesverksamma studentskornas egna nettoinkomster framhållas dels att inkomststandarden är ett å två tusen kronor högre i den äldre studentårgången än i den yngre, dels att i båda studentårgångarna inkomststandarden är ganska lika för samtliga utbildningsgrupper, tandläkare och (för de äldre) läkare undantagna. Likheten i inkomststandarden utbildningsgrupperna emellan framträder ännu tydligare, om man jämför med inkomststandarden bland de jämnåriga manliga studenterna, där som tidigare påvisats stora olikheter föreligga i inkomstnivå. Genomgående äro kvinnornas inkomster lägre än männens inom motsvarande yrkesgrupper. Främsta undantaget är gruppen folkskollärare (med folkskollärarexamen som huvudutbildning). Här är inkomststandarden för män och kvinnor lika. Bland läroverkslärarna äro olikheterna relativt små. b) Mannens

inkomster.

Inkomstförhållandena för de gifta studentskornas män framgå av siffrorna i tabellerna 129 och 130. I den första tabellen ha studentskorna fördelats dels efter sin egen utbildning — med eller utan akademisk examen — dels efter mannens utbildning, även den uppdelad i akademisk respektive icke-akademisk. Man kan visserligen ej från mantalslängdernas yrkesuppgifter med säkerhet avgöra makens utbildning, men de män, som förts till gruppen »akademisk utbildning» ha samtliga med säkerhet avlagt akademisk examen. Dit höra dels personer, som för sin yrkesutövning nästan undantagslöst måste ha akademisk examen, dels personer med någon akademisk titel som enda yrkesbeteckning. I gruppen utan akademisk examen torde emellertid även ingå en del med akademisk examen. Så t. ex. ingår säkerligen i grupperna direktörer, disponenter och affärsmän en del personer med akademisk examen, i första hand civilekonomexamen. Men även cn sådan grupp som högre tjänstemän torde omfatta en del personer med Tabell 129. Medianinkomsten lör männen tilJ de gifta studentskorna i årgång 1930 oeh 1937 efter hustruns och egen utbildning. 1930 Utbildningsgrupp

H u s t r u r med akad. examen. d ä r a v mannen akad. yrke » » icke-akadeimiskt yrke Hinstrur utan akad. examen d ä r a v mannen akad. yrke » » icke-akadeimiskt yrke

1937 Därav hustrur Därav hustrur Mannens med egen nettoMannens med egen nettoSamtSamtmedianinkomst medianinkomst liga liga inkomst inkomst MedianMedianAntal Antal inkomst inkomst 115 87

12 500 13 000

92 69

6 500 6 500

149 104

8 500 9 500

117 81

4 500 4 000

28 174 86

9 500 13 000 16 500

23 102 47

7 500 5 000 3 000

45 432 177

7 500 9 500 12 000

36 253 95

5 500 4 000 3 500

10 000

5 500

8 500

4 500

296 akademisk examen. Siffrorna för gruppen män med akademisk examen äro m. a. o. minimisiffror. Det kan i detta sammanhang nämnas, att i gruppen män utan akademisk examen de högre tjänstemännen dominerar, närmast följda av grupperna direktörer, disponenter, större affärsmän och officerare. Huvuddelen av männen med dessa yrken har studentexamen. De män, vilka ej avlagt studentexamen eller därmed jämförbar examen torde i båda årgångarna uppgå till högst 10—15 % av samtliga. Siffrorna i tabell 129 visa, att i årgång 1930 inkomsten för de äkta männen i stort sett är densamma antingen hustrun har akademisk examen eller ej. Däremot tyda siffrorna på att bland de hustrur, som ha inkomst, inkomsten är något högre bland dem som ha akademisk examen än bland övriga. Procentuellt sett ha något flera av de gifta studentskorna med akademisk examen egna nettoinkomster än av de gifta utan akademisk examen (80 resp. 59 7c). Både i äktenskap, där hustrun har akademisk examen och i övriga är männens inkomst högre, om mannen har akademisk examen. Skillnaderna äro här ganska väsentliga, störst i de äktenskap, där hustrun ej har akademisk examen. Där ha männen med akademisk examen 16 500 och männen utan akademisk examen 10 000 kronor i årsinkomst. Å andra sidan ha hustrurna högre inkomster i de äktenskap, där männen ej ha akademisk examen, varför den gemensamma inkomststandarden i de äktenskap, där hustrun har egna inkomster, är förhållandevis likartad, oavsett mannens yrkesutbildning. Det bör även påpekas, att det är något vanligare att hustrun har egna inkomster i de äktenskap, där mannen ej är akademiker. I årgång 1937 äro förhållandena i stort sett desamma som i årgång 1930. Påpekas bör dock, att procentantalet hustrur med egna inkomster ej är större i denna årgång inom äktenskap, där mannen ej har akademisk examen. Det bör framhållas, att denna tabell ej ger besked om den sammanlagda familjeinkomsten. Man kan ej lägga ihop männens och hustrurnas medianinkomster till en medianinkomst för familjen. Det skulle bliva för höga värden, då hustrurnas medianinkomster blott äro räknade på dem som ha egna inkomster. Däremot tyda siffrorna på att hustrurnas inkomster i viss utsträckning är ett komplement till männens inkomster. I de grupper, där männen hade de högsta inkomsterna, ha kvinnorna de lägsta inkomsterna och vice versa, även om variationerna i hustruns medianinkomst alltefter mannens inkomst ej är särskilt stor. För att belysa sambandet mellan mannens inkomst och förekomsten av förvärvsarbete för hustrun har i tabell 130 männens nettoinkomstfördelning och medianinkomsterna angivits för familjer med och utan förvärvsarbetande hustrur, varvid som i föregående tabell skilts på äktenskap, där hustrun har akademisk examen och övriga äktenskap. Det bör i detta sammanhang påpekas, att antalet familjer, där hustrun har förvärvsarbete, ej överensstämmer med det antal familjer, där hustrun har egna nettoinkomster (se föregående tabell). De senare äro fler, beroende på att i vissa

297 Tabell 130. Inkomsterna för männen till de gifta studentskorna i årgång 1930 och 1937 efter hustruns utbildning och förvärvsarbete. Utbildningsgrupp

MedianSumma in10—14 15—19 20—w komst

Mannens nettoinkomst (1 000-tals kr.) Ingen

0—4

5—9

3 3

6 5 1 15 7 8

32 23 9 43 31 12

35 24 11 44 23 21

16 7 9 30 7 23

23 12 11 40 11 29

115 74 41 174 79 95

12 500 11500 15 000 13 000 10 500 16 000

6 3 3 10 4 6

25 23 2 37 24 13

59 40 19 180 97 83

43 21 22 124 46 78

8 7 1 49 14 35

8 4 4 32 6 26

149 98 51 432 191 241

8 500 8 000 10 500 9 500 8 500 11 001

Kvinnor 1930 Hustru med akad. examen . . . . därav med förvärvsarbete... i utan » Hustru utan akad. e x a m e n . . . därav med förvärvsarbete... » utan i

— 2

—

Kvinnor 1937 Hustru med akad. examen därav med förvärvsarbete... » utan » Hustru utan akad. examen. . . därav med förvärvsarbete... » utan »

äktenskap hustrun har annan inkomstkälla än förvärvsarbete (såsom inkomst av kapital eller fastighet). I båda årgångarna k a n konstateras, att där männen ha relativt låga inkomster är förekomsten av förvärvsarbete bland hustrurna vanligare än i de äktenskap, där männen ha relativt höga inkomster. Särskilt klart framträder sambandet mellan mannens inkomst och hustruns förvärvsarbete i de äktenskap, där hustrun ej avlagt akademisk examen (d. v. s. de äktenskap, där hustrun saknar utbildning, har icke-akademisk examen eller akademiska studier utan examen). Flyttningar. På samma sätt som för de manliga studenterna kan man även för de kvinnliga jämföra hemorten 1947 med hemorten vid tidpunkten för studentexamen och på så sätt få en bild av nettoflyttningarna under perioden. Här ges av utrymmesskäl blott en sammanställning av hemortstypen vid de två tillfällena med fördelning på storstäder, övriga städer och landsbygd. Som framgår av tablån å nästa sida har antalet studentskor med hemort i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö ökat inom båda årgångarna. Ökningen är betydligt större i årgång 1937 än i årgång 1930; 60 mot knappa 20 7c Landsbygden har minskat sin andel något mindre än övriga städer, om man jämför siffrorna för samtliga stadsbor i båda årgångarna. Det har för de kvinnliga studenterna ett visst intresse att se dessa nettoflyttningar i kombination med civilstånd. Därför har i tablån även angivits de ogifta studentskornas nettoflyttningar mellan de olika hemortstyperna. För båda årgångarna kan konstateras, att ökningen för storstäderna varit

298 Hemortstyp

Storstäder Övriga städer Landsbygd

Årgång 1930 Samtliga Ogifta År År Stud.Stud.- 1 9 4 7 1947 ex. ex. 156 185 34 53 172 152 42 35 96 87 28 16

Summa 424 1

i24

104 Årgång 1937 Samtliga Ogifta År År Stud.- 1 9 4 _ Stud.- 1 9 4 _ ex. ex. 293 469 83 164 444 322 171 105 222 168 77 62 *959

*959

331 Två som vid studentexamen hade obekant hemort äro ej medtagna i tablån.

kraftigare bland de studentskor, som förblivit ogifta, än bland övriga. Antalet ogifta studentskor i storstäderna har nästan fördubblats i båda årgångarna. I årgång 1930 har landsbygden förlorat förhållandevis fler än städerna, medan i årgång 1937 förhållandet är det motsatta. Det bör ihågkommas vad som framhölls vid redovisningen av de manliga studenternas flyttningar, att siffror av det slag, som ingår i tablån ej ge vägledning för bedömning av hur stor del av studentskorna som lämnat den ort de bodde i vid studentexamen, då även flyttningar inom de tre hemortsundergrupperna ägt rum. För de manliga studenterna kunde konstateras, att de som flyttat från den hemortstyp, där de bodde vid tidpunkten för studentexamen, hade bättre studentbetyg än de som 1946 voro bosatta inom samma hemortstyp som vid studentexamen. För kvinnornas del visar gjorda beräkningar, att för dem som 1946 voro gifta inga skillnader föreligga mellan de två grupperna, medan däremot bland de ogifta studentskorna de som 1946 bodde i annan hemortstyp än den, där de bodde vid studentexamen, i likhet med samtliga manliga studenter hade bättre studentbetyg än de ogifta studentskor, som ej växlat hemortstyp. Kvinnliga privatister. Av de 9 kvinnliga privatisterna av årgång 1930 identifierades 7 och av de 16 i årgång 1937 11 st. i fråga om hemorts-, civilstånds-, yrkes- och inkomstförhållanden 1946. Av de 7 identifierade i årgång 1930 voro 5 ogifta och 2 gifta, vilka senare båda voro icke-förvärvsarbetande. Av de 16 identifierade i årgång 1937 voro 12 ogifta och 4 gifta, av vilka senare 3 hade förvärvsarbete. De ogiftas antal förefaller trots de små talen vara förhållandevis stort bland privatisterna jämfört med förhållandena bland läroverksstudenterna. Som framgår av tabellbilaga C: 2 hade 5 av privatisterna i årgång 1930 och 8 i årgång 1937 yrkes- eller titeluppgifter enligt mantalslängderna. Av dessa 13 voro 6 lärarinnor vid läroverk eller i folkskolor. (Därtill kommer en akademiker med inkomster och avslutade studier.) Ytterligare redogörelse för privatisterna saknar intresse på grund av materialets ringa omfattning.

299 Bilaga A : Fördelningen av samtliga vitsord i studentexamen på ämne och betyg bland läroverksstudenter åren 1930, 1937 och 1943. Real 1930. M ä n Ämnesgrupp och ä m n e

Studentbetyg saknas

K v i n n o r

Ba AB

Studentbetyg saknas

Ba AB

Skrivningar Modersmålet Tyska Engelska Franska Matematik Fysik

3 14 720 4 10

295 224 151 246 200 153 227 199 169 6 3 1 263 196 113 245 167 137

3 12 67 12

Muntliga ämnen Kristendom Modersmålet Tyska Engelska Franska Historia Geografi Filosofi Matematik Biologi Fysik Kemi

3 5 40 2

178 282 210 246 255 166 295 199 136 264 237 149 267 231 112 167 271 206 135 286 224 220 314 150 270 207 124 153 261 199 232 207 135 208 215 166

1 11

Övningsäninen Teckning » v. f. t. n. h. r Musik Gymnastik

71 119 161 112 85

518 100

28 87 65 130 176 192

24 20 12 52 18

300 Latin 1930. K v in n o r

Män Ämnesgrupp och ämne

StudentB? B Ba AB a betyg C saknas

StudentA betyg C B? B Ba A B a

saknas

Skrivningar 40 377 268 202 49 19 17 110 44 348 196 141 79 20 17 24 11 265 245 257 115 21 2 3 6 1 943 1 3 1 950 284 22 5 238 192 131 73 10

Tyska

1 22 380 372 147

8 119 141 92 27 47 14 147 93 52 32 2 2 86 104 115 50 2 2 5 1 3 5 2 4 16 2 82 74 52 16

3 4 9 4 1

Muntliga ämnen Kristendom 17 705 Tyska » v. f. t. n. h. r 27 »

v. f. t. n. h. r

6 Filosofi 38 »

v. f. t. n. h. r 31

» v. f. t. n. h. r Fysik » v. f. t. n. h. r

1 4 220 317 297 91 25 6 7 295 323 220 81 23 36 20 371 253 150 89 19 1 2 42 71 88 35 11 4 294 309 219 101 17 9 1 1 2 254 361 217 74 14 3 2 1 5 328 308 211 70 22 4 1 5 216 307 278 112 28 9 1 175 372 298 77 32 1 329 341 223 52 9 25 12 272 189 125 69 14 1 24 121 34 14 15 2 6 244 320 241 67 25 3 8 8 2 14 5 278 316 205 56 7 3 7 7

1 311

9 1

37 136 155 51 11 61 128 130 57 14 6 141 102 87 41 3 6 17 33 20 3 55 132 128 55 19 1 47 139 143 52

1 61 122 108 70 24

1 83

1 5

58 115 164 44 6 60 148 145 23 14 80 162 109 29 8 4 79 80 58 18 2 4 44 8 4 1 58 126 143 34 1 4 7 1 2 83 126 92 15 1 1

övningsämncn 431 i

v. f. t. n. h. r 661 206

v. f. t. n. h. r

7 2 3

3 78 107 83 32 16 6 93 59 35 3 38 74 108 51 23 1 164 246 191 103 41

229 144

21 38 26 45 2

60 79 33 14 24 9 39 57 29 8 77 83 29 10

301 Nyspråkliga linjen 1930. M ä n Ämnesgrupp och ämne

Studentbetyg saknas

B a AB

StudentA betyg saknas

K v i n

n o r

Ba AB

2 4

1 1

1 2 4

3 1 2

3 3

3 1 1 2 1

1 3 3 4 2 4

1 1 2 4 2

1 C

Skrivningar Modersmålet Tyska Engelska Franska Muntliga ämnen

20 8

3 1

6 6 8

6 1 2

7 2 5

1 20

8 11

13 3 4 2 6 5 7 5 3 13 1 1 5 1 4

6 9 14 6 1 2 6 4 2 7 9 11 6 13 8 10 11 7 7 9 3 4 13 3 5 3 11 3 2 7 6

5 7

6 3 2 1 1

1 1

—

14 10 11

2 8

9 9 5

2 7 2

1 1 1 2

7 2

2 7 7

3 7 3 2

3 1

2 3

2 2

1 1

övningsämncn Teckning Musik Gymnastik

1 1

7 Kristendom Latin Tyska » v. f. t. n. h. r Engelska Franska Historia Geografi Filosofi Matematik » v. f. t. n. h. r Biologi » v. f. t. n. h. r Fysik » v. f. t. n. h. r Kemi » v. f. t. n. h. r

9 11 1 3 5 3 5 14 6 5

302 Real 1937. K v i nn o r

M ä n Ämnesgrupp och ämne

StudentC betyg saknas

Ba A B

StudentC betyg saknas

Ba A B

Skrivningar 73 Modersmålet Tyska Engelska

1 160 4 1245 735 304

13 371 426 288 83 6 27 30 397 425 261 106 14 6 25 30 24 13 2 43 21 344 362 316 143 27 4 2 1 3 3 2 23 14 297 303 326 208 89 14 2 59 103 120 134 93 58 4 273 177 162 151 131

198 4 229 210 109

3 1 5 8 1 22

1 57 94 5 63 78 15 5 3 58 68 2 3 68 62 4 1 1 51 20

62 63 11 58 1 55 5 12

17 18 2 34 1 29 5 12

2 3 1 3

96 84 43 44 93

95 85 42 25 81

28 36 16 5 20

2 3 1 1 5

57 51 40 16 87 104 36 53 52 53 5 6 82 54 4 7 25 61 1 1 35 25 46 12 33 55 37 15

12 3 20 9 13 6 18 5 16

2 9 5 4

8 7 6

Muntliga ä m n e n Modersmålet Tyska » v. f. t. n. h. r »

v. f. t. n. h. r

Geografi » v. f. t. n. h. r Filosofi Matematik Matematik spec Biologi » v. f. t. n. h. r Fysik » v. f. t. n. h. r

2 1217 737 747

1 »

v. f. t. n. h. r

2 212 500 449 92 5 3 271 495 351 123 17 5 15 499 390 246 91 9 14 378 209 108 27 1 21 19 379 473 243 106 19 9 19 596 388 192 49 15 431 221 81 12 3 5 212 432 410 163 1 237 522 394 94 1 225 423 277 47 4 13 16 10 25 9 334 334 289 191 1 2 74 122 137 113 66 130 187 80 37 34 17 2 20 16 413 342 233 143 3 182 94 19 3 3 6 357 357 290 150 4 198 115 54 4

1 1 4 2 1

7 35 10 3

12 24 14 37 31 1 18 32 18 3 14

214 78 74 50

9 210 116

4 57 2 6 3 42 1 49 1 14 48

19 10 1

övningsämnen Teckning » v. f. t. n. h. r Musik v. f. t. n. h. r Gymnastik » v. f. t. n. h. r

862 111

2 246 374 278 176 149 1 6 5 69 119 135 48 27 6 10 3 1 276 348 308 161 52 19 18 9 3

8 110 26

36 81 54 36 11 1 3 2 15 39 37 14 2 5 8 2 1 34 71 41 39 13 4 3 2

303 Latin 1937 (inkl. latinlye.). M ä n Ämnesgrupp och ämne

Studentbetyg saknas

C B? B

Ba AB a

K v i n n o r

Studentbetyg saknas

C B? B Ba AB a

5 203 264 227 63

9 Skrivningar Svensk skrivning. Modersmålet Latin Tyska ;... Engelska Franska Matematik

12 283 342 218 68 17 27 18 295 294 204 83 19 — 64 32 289 235 201 97 22 829 3 4 19 27 31 21 6 851 — — 15 32 20 18 4 — 21 13 220 246 255 146 39 690 8 1 87 61 52 31 10 —

•

— 20 21 208 243 189 81 9 - — 46 16 255 182 190 69 13 630 701 2 610

1 31 38 35 29 5 1 10 15 19 16 9 9 3 122 169 254 163 49 5 — 44 42 36 22 11

—

Muntliga ämnen Kristendom Modersmålet Latin Grekiska Tyska »

Vi f. t . n . h . r

Engelska » v. f. t. n. h. r. . Franska Historia Geografi » v. f. t. n. h. r. . Filosofi Matematik » v. f. t. n. h. r. Biologi <> v. f. t. n. li. r. .. . Fysik » v. f. t. h. h. r Kemi » v. f. t. n. h. r

500 659

146 384 292 95 23 1 3 217 346 248 100 25 27 31 366 248 155 97 16 2 3 24 46 43 38 10 1 5 232 366 225 94 16 — 2 90 65 45 17 2 — 4 213 345 238 103 24 — 2 47 38 25 6 1 3 14 269 356 193 87 18 4 2 166 324 301 108 35 1 1 172 372 281 99 13 •— — 149 263 169 46 4 — 1 73 152 143 59 12 4 — 83 98 57 29 10

—

— — —

58 283 333 84 13 3 81 302 267 99 19 14 6 7 241 255 176 58 14 2 6 16 22 9 716 — — — 1 78 214 238 91 19 1 40 41 39 8 1 —. — — 80 237 286 120 20 — — — 9 7 9 2 — 1 — 124 270 255 104 17 1 1 106 288 257 103 15 — — — — 26 134 143 49 8 — —. — 73 172 142 24 — 501 .— — 24 90 104 48 4 565 — 1 24 50 49 27 10 — 26 3 2 — — —• — 1 27 14 2 1 — — 30 33 33 14 7 619 — — 7 30 47 14 2 — 17 9 2 — — — — —, 13 14 21 3 1 1 237 315 134 27 3 263 — — — 7 13 9 — 1 230 289 108 19 —. — — —- 191 193 84 11 — — 26 15 14 4 5 731 —. 2 4 9 6 1 18 9 2 — — — — 10 7 1 — —

1 341 307 125 45 27

— — 774 1

— 13

— — — 1

—

823 —

—

223 —

— 876

—

•

—

•

—

•

—

•

—

•

—

•

—

•

Övningsämnen Teckning. v. f. t. n. h Musik » v. f. t. n. h. r. Gymnastik » v. f. t. n. h. r.

99 239 203 97 21

— 1 66 57 26 2 — — — 578 —. —. 47 106 138 52 19 341 — — — — 2 3 2 — — — — 154 1 1 200 253 198 108 25 122 — — — 1 17 7 5 — 1 —

— 30 23 8 2 — — 42 123 162 59 24 — 9 8 3 — — — 103 211 195 86 31 — 7 13 2 1 —

—

•

—

304 Nyspråkliga linjen

1937. K v i n n o r

Män Ämnesgrupp och ämne

Stu-

S tubetyg saknas

(", H'f K Ka AR a

betyg saknas

C K?

K Ka AK a

Skrivningar 1 9 1 11 29 28 7 1 11

Tyska Matematik

— 1 2

9 8

1 8 8 4 11 7 3

8 8

2 1

— .—

— .—. 15 20 21

— 62

—

2 15 15 23

1 1 2

1 54

— 3

— —

54 5 9 4

6 7

2 4 2 8 13 23 15 11 13 20 14 1 2 2

3 3

Muntliga ämnen

7 » v. f. t. n. h. r Tyska » v. f. t. n. h. r

. — —

» v. f. t. n. h. r Filosofi Matematik i> v. f. t. n. h. r Biologi »

v. f. t. n. h. r

— 14 10 26 10

3 7 — — 12 11 12 — — 7 7 1 9 — 8 9 — — 8 1 — 1 6

11 13 13 8 7 3 5 3 12 3 2 2 9 11 15 4 8 8 9 8 7 3 6 7 4 4

— — 1 — —

8 2

7 7

2 2

2 1 1

6 32 18

—

— — — 2

— 5 3

—

.— — — 1 4 2

— 50 — 53 24

—- — — — 2

•

— — 3 24 26

5 24 — — 9 — — 4 8 11 — — 7 1 — — 7 1 — — 4 1

7 10 21 4 15 25 23 13 9 9 3 1 5 — — 1 2 — — 14 15 1 2 3

6 6 2

3 5 5 17 5 1 1 — — 27 11 1 18 8 21 10 1 19 8 1 4 — — 3 1 1 1 — 1 3 1 — 4 2 — — 3 1 1

Övningsämnen 10 »

19 5 »

v. f. t. n. h. r

—

v. f. t. n. h. r

— —

5 3 1 5

5 2 4 7

3 3 4 8

3 1 1 3

— — 1

49 10

12 13 7 3 2 4 1 — — 5 7 1 — — 10 14 16 7 2

— — 4

305 Real 1943 (inkl. reallye.). M ä n Ämnesgrupp och ämne

Studentbetyg saknas

Ba AB

K v i n n o r Studentbetyg saknas

Ba AB

Skrivningar Svensk skrivning. Modersmålet Tyska

Engelska Franska Matematik Matematik spec. . Fysik

1 619 12 1746

107 1018 57 446 104

Muntliga ämnen Kristendom Modersmålet Tyska » v. f. t. n. h. r Engelska » v. f. t. n. h. r Franska » v. f. t. n. h. r Historia Geografi » v. f. t. n. h. r Filosofi Matematik Matematik spec Biologi » v. f. t. n. h. r Fysik » v. f. t. n. h. r Kem i » v. f. t. n. li. r

66 33 70

521 728 391 101 3 538 619 368 124 50 26 26 12 18 476 521 442 179 10 5 6 4 31 828 423 25 99 244 166 121 95 40 472 310 195 130 61 102 291 733 610 128 381 711 506 142 199 333 19 66 543 273 109 24 625 632 336 103

4 16 1669 *2 1016 1043

201 220 117 23 627 341 158 17 228 659 611 211 43 38 151 176 37 7 269 604 409 (31 3 11 37 44 7 3 668 510 288 151 59 175 246 156 104 (il 59 198 261 106 51 26 22 3 1 404 387 256 111 89 270 129 28 3 226 365 326 196 117 309 172 40 1

444 3 496 437 203

2 3

8 12 471 436 138 2 5

15 11 35 5 56

112 231 111 131 191 108 21 14 6 112 148 113 1 1 289 101 53 12 21 14 128 59 34

35 42 1 96 2 12 6 11

32 208 199 55 55 209 175 57 34 97 60 21 119 76 58 20 126 189 138 33 2 53 77 81 16 95 94 54 9 52 200 198 49 12 79 80 16 35 126 121 15 13 13 3 22 10 234 144 62 22 8 19 21 9 1 28 122 142 57 3 1 26 91 102 51 17 106 62 24 1 33 115 117 38 75 94 14 1

Övriga ämnen Teckning.

37 v. f. t. n. Ii

Musik » v. f. t. n. h. r. Gymmastik i v. f. t. n. h. r. 1

Ej angivna i betygstabellen

1 149 118

345 505 402 237 209 2 3 1 1 63 201 174 89 12 13 8 1 352 513 457 238 15 7 5

2 179 42

75 182 140 63 28 1 65 86 37 17 10 11 4 3 72 158 137 63 18 ö 3

306 Latin 1943 (inkl. latinlyc.). M ä n Ämnesgrupp och ämne

Studentbetyg saknas

15?

Ba AB

K v i n n o Studentbetyg saknas

Ba A B

Skrivningar Svensk skrivning. Modersmålet Latin Tyska Engelska Franska Matematik

164 294 184 73 171 242 176 93 255 189 149 55 9 23 17 9 8 9 15 5 152 199 214 122 92 30 25 22

658 690 2 512

786 816 759

15 242 358 241 77 30 30 254 294 230 90 74 40 331 251 184 53 6 48 42 27 7 19 2 20 37 40 16 2 14 5 157 222 294 208 17 4 63 35 34 li

Muntliga ämnen Kristendom Modersmålet Latin Grekiska Tyska » v. f. t. n. Ii. r , Engelska , » v. f. t. n. h. r. .. Franska Historia Geografi » v. f. t. n. h. r. Filosofi Matematik » v. f. t. n. h. r. . Biologi » v. f. t. n. h. r Fysik » v. f. t. n. li. r Kemi » v. f. t. n. h. r

103 262 252 108 295 198 269 221 131 15 26 38 122 228 135 81 43 28 133 249 174 35 30 23 218 271 152 72 253 272 24 86 101 80 220 152 43 116 111 66 75 35 22 15 4 16 42 27 16 25 8 9 13 8 184 227 108 8 14 1 21

3 610

405 469 577 173 666

27 884 2 2 1 5 634 726 575 228 798

58 348 392 125 91 380 305 138 290 314 191 82 8 17 25 109 291 251 90 73 72 24 9 123 350 294 125 20 7 6 1 230 345 252 90 112 360 358 97 33 127 128 41 107 260 211 23 19 92 135 54 41 63 42 20 19 11 5 37 120 132 22 14 24 9 3 12 20 5 211 294 153 10 16 48 38 11 14 7 1

Övnmgsäninen Teckning.

66 v. f. t. n. h

Musik » v. f. t. n. h. r. Gymnastik » v. f. t. n. h. r

458 97

208 215 104 31 24 16 18 72 1 3 3 180 222 133 5

45 317 102

111 332 260 98 17 16 9 2 96 191 196 72 16 22 8 2 157 294 223 104 4 9 2

307 Nyspråkliga linjen 1 9 4 3 . M ä n Ämnesgrupp och ämne

Studentbetyg saknas

Ba AB

K v i n n o r Studentbetyg saknas

Ba AB

Skrivningar Svensk skrivning Modersmålet Latin Tyska Engelska Franska Matematik

, , 14 24 20

34 24 4

12 16 5 14 14 4 1 1 4 3 1 9 7 12 7 4

Muntliga ämnen Kristendom Modersmålet Latin » v. f. t. n. h. r Tyska » v. f. t. n. h. r Engelska Franska Historia Geografi » v. f. t. n. h. r. Filosofi Matematik Biologi Fysik » v. f. t. n. h. r Kemi » v. f. t. n. h. r

2 3 5 15 5 1 5 7 7 14 20 26 3

29 31 28 24

13 14 5 3 14 1 13 14 15 7 2 3 1 2 1 (i 6 2

övningsäninen Teckning » v. f. t. n. h. r. .. Musik Gymnastik

24 2

3 1

20 4

10 Q 9 15

16 16 5 2 13 11 13 11 15 1 6 1 4

308 Bilaga B : Hemortstyp och yrkesgrupp (fadern) i kombination för läroverks studenter åren 1930, 1937 och 1943. Män 1930. Hemortstyp enl igt särskild kod

Yrkesgrupp (fadern)

1 2 3 4 5 B 1 2 CA 1 2 3 4 5 6 7 8 9 CM 1 2 D 1 2 E 1 2 3 4 F 1 2 3 4 5 G 1 2 3 4 H 1 2 3 4 5 6 Y 1 2 3 X Summa

2 2

1 6

3 6

3 1 10 1 4 39 17 8 8 5 6 23 28 10 11 65 24 43 1 3 9 23 29 5 6 3 12 14 5

5 1 12 1 9 3 7 1 8 4 6 2 9 8 5 15 9 15

4 2 13 3 3 10 3 5 6 10 11 9 5 9 6 24 9 30 1 6 4 17 24 5 3 2 8 7

9 7 16 18 1

—. 2 4 4

Summi

10 X

5 24

6 56

—

10 7 21 3 22 2 4

—

2 3

—

3 6 1 1 4 4 2 4 2 3 4 3 4 5 6 4 11 1

—. 2 1 2

.—, —. 1 1

— —.

—

— —

1 1

— — — ——

1 2 2

— —

2 4 1 2

—

3 1 5

6 2 4

.— —

—

1 1

— — — . — •

1 5 7 5 1 4 2 2

.— 3 1 4 6

2 1

20 10 19 24 13 1 3

9 9 8 7 7 1

10 17 12 14 12

—

2 1

— —

—

— —. 2 —

•

— 5 1

1 1

—

2 —

1 2

•

— — —

—

— — —

2 1 2

6 1 5

—

1 2 •

—

2 1 2

— — —

•

— — — —

—

•

—

3 1

—

•

—

— — —.

15 1 5 5 2

— —

•

— —

2 16 3 17

— 2 8 13 8 2 2

— 8 1

—

2 1 4 1 5

—

— — —

•

— —

— •

—

— — — — 1

— — — — —

•

— — — —

•

— — — — — — — — — 1

— — —

19 100 1 31 14 85 11 45 70 42 16 30 24 43 42 62 31 30 143 54 144 5 23 46 86 93 13 12 16 36 31 5 1 61 45 48 69 49 4 6

—

— 4 4 1 8 5

—

— —

—

— —

5 23

— —

—

1 1

— —

1 2

—

• — •

—

— — — — — — — — — — — — — — — — — — —

6 2 4 2 10 1

— — —

1 6 1 16 2 2 6 5 6 —

•

—

— — —

•

— — — — — —

309 Kvinnor 1930. Hemortstyp

Yrkesgrupp (fadern) 1 2 3 4 5 B 1 2 CA 1 2 3 4 5 6 7 8 9 CM 1 2 D 1 2 E 1 2 3. 4 F 1 2 3 4 5 G 1 2 3 4 H 1 2 3 4 5 6 Y 1 2

1 A

2 2 1 4 1 7 7 1 3 6 2 4 10 4 3 13 5 11 1 3 4 5 6 2

1 3

1 1

6 1 4 4 4

Summa

3 1 2 2 3 1 2 4 2 1 6

4 1 3 3 1 2 3 1 1 2 4

2 2

1 1

Summa 8

4 7

6 20

1 1 2

1 2 7 3 7

7 5 25 5 13 16 13 3 10 15 11 8 23 10 4 34 20 41 1 9 11 28 19 7 3 4 4 5

1 1 5 1

1 2 4 5 2 1

1 1

2 1

1 1 3

5 1

1 60

2 1

5 3 7

2 3 3 3 2 1

1 4 1 1

6 6

3 2 1

—

12 5 10 8 8 6 2

1 68

1 1

2 3 4

1 5

1 1 1

7 4 8

2 1

2 1 1

2 2 1

3 X

1 1 1 4

310 Män 1937. Hemortstyp

Yrkesgrupp (fadern)

10 Al 2 3 4 5 Bl 2 CA1 2. 3 4 5 6 7 8 9 CMI

2 Dl 2 El 2 3 4 Fl 2 3 4 5 G 1 2 3 4 Hl 2 3 4 5 6 Yl 2 3 X Summa

3 5

2 7

2 6

2 1 18 2 3 45 15 9 13 17 13 39 35 13 17 84 20 66 4 7 6 40 69 9 25 5 11 25 7 2 16 7 12 13 12 6 12

6 2 13

6 3 15 4 7 9 6 7 6 5 5 13 15 7 14 29 10 38 1 7 8 20 22 4 9 5 2 9

3 11 6 5 9 5 4 9 14 5 12 27 6 26 1 3 13 19 7 9 8 2 1 10 8 6 9

4 5

2 8 13 16 11 9 1 6 1 3 5

2 21 1 20 3 9 4 4 1 1 4 13 4 9

4 2 4 4 2 5 11 8

6 1 17 1 2 3 15 13

16 61 5 15 9 24 4 15 3 2 1 1 2 4 3 10

102 17 47 88 '•0 23 35 40 53 81 94 41 57 180 45 205 9 26 30 111 151 19 40

26 2 2 3 8 10 1 1 6 3

1 11

10 6 54 38 52 47 57 8 33 1 10 59

23É

2 22!)

9 5 2 3 12

311 Kvinnor 1937. Hemortstyp

Yrkesgrupp (fadern) 1 Al 2 3 4 i Bl 2 CA1 2 3 4 5 6 7 8 9 CM1 2 Dl 2

2 0

1 1 8 2 3 16 6

—.

i Ei

10 9 5 11 25 5 9 26 11 27

4 Fl 2

4 7 17 23

4 i G 1 2 3 4 Hl 2 3 4 6 Yl 2 3 X

Surnma

12 2 4 4 2

—. 5 2 4 5 4 1 2 3 4 2 5

— .— 9 6 12 1 2 11 9 3 3 2 4

3 1 2 7 4

i 1 3

—, 2 2 8 1 1 7 11 3 8 10 7 3 6 3 5 14 4 25

—. — 1 1 1 2 1 1 3 4 3 4 1 2

— 7 2 6

5 2 15 16 3 2

1 2 3 3 1

—

4 3

— —

5 6 8 4 2 2 2 1

1 1

6 1 10 5 6 2 26 1

—

1 4

—. 3 2 1

—

Summa

— — —. —

1 1

4 18

—

_ — ——

—• —.

—

•

—

— —

•

— — 1

— 1 2

— — 1

— 5 1 1

— 5 1

—

•

1 1 1 4 1 1 1 1 1 5 2 9

— — 1 2 3 1

—

•

1 —

•

— —

—

•

—

•

—

•

—

— — —

•

—

•

—

•

1 1

-— — —

—. — —

— —

—

— — —

— — — —

——

-— —

— — —

2 1

— —

— — — —. 2

•

1 1 5 1 8

—

1 1 8 7

—

•

— —

•

— — .— —

•

7 1 2

— 1 10 3 11 1 1 2 5 2 1

—

2 1 2

—

•

— — — — — — — —

—

—. — —

—

•

—• — — 1 1 4 1 1 1 4 3

7 1 21 1 5 1 2

2 3 1

—

2 1

— — — —

1 2 12 1 4 1 2

—

•

—

3 3 1 5 3

—

4 1

— — 97

— — — — —

•

. — —

•

— — —

—

— •

—

•

—

— —

— —•

—• —

—

•

— — — •

—

— — — — — — — — — — —

•

— —

•

—

— — — —

•

— 1

— ——

•

— — — — —• — — — —

•

— —

— — — — — — — — — —

— — — — — — — —

128 |

—

•

1 1 5 1 1 1 3 3

—

•

8 40

—

18 7 61 7 19 33 27 5 26 31 34 25 47 12 17 79 30 109 3 15 18 71 68 16 15 7 14 15 2

—

19 14 28 27 19 5 39 3 1 32 1066

312 Män 1943. Hemortstyp

Yrkesgrupp (fadern)

10 Al 2 3 4 5 Bl 2 CA!

2 3 4 5 6 7 8 9 CMI

1 6

16 4 3 38 26 7 17 13 11 37 35 11 25 87 7 69 5 9 16 42 96 12 21 5 21 21 12 1 35 3 15 13 11 5 19

10 5 10 7 2 9 7 7 10 11 5 5 21 6 34 1 3 5 15 17

2 Dl 2 El 2 3...!.. 4 Fl 2 3 4 5 G 1 2 3 4 Hl 2 3 4 , 5 , 6 Yl 2 3 X

3 Summa

1 2 8 8 5 7 13 9 19 1 2

6 2 13 3 5 11 7 5 9 11 13 10 9 6 12 21 4 40 3 12 4 21 30 3 4 1 7 22 2

2 31 2 8 9 25 4 14 4 6 3 4 5 6 6 2 10 12

3 6

— — 1 1 3

1 3 1 2

— 1

3 2 1 3

.— — —

1 2 9

5 3 2 2 1 1 1

—

6 1 5 6 17 1 4

12 2 2

12 22 9 16 11 6

— —

5 7 1 5 15 4 28 4 3 5 11 17

2 4 7 4

—

2 1 1

— 1

16 87 2 18 10 59 4 27 4 2 1 1 7 4 7 2 3 10 1 21 1 5 7 10 18 1 1 6 11 1 6 11 11 7 2 2 1

313 Kvinnor 1943. Yrkesgrupp (fadern)

Hemortstyp Summa 10

A 1. 2. 3. 4. 5. B 1. 2. C Al. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. C M 1. 2. D 1. 2. : i. 2. 3. 4. ' 1. 2. 3. 4. 5., 1.. 2.. 3.. 4.. H 1.. 2.. 3.. 4.. 5.. 6.. Y 1.. 2.. 3.. X

Summa

3 22

1 2 16 5 3 22 16 2 13 12 11 26 26 13 9 33 5 33 2 5 4 19 38 3 11 1 7 21

1 1 14 2 4 11 6 4 4 5 2 6 10 1 15 3 14 5 4 10 14 3 2 5 5

13 2 6 12 10 2 9 1

4 2 15 8 8 7 7 4 5 11 7 4 13 2 5 11 5 26 1 6 6 12 15 2 3 1 5 2

3 1 21 1 7 4 2 2 5 2 1

4 6 6 5 1 2 4

1 13 2 8 1 2

26 2 1 7 2 10

5 1 1 3

ö 45 3 5 6 41 3 14 1 3 3 5 1 7 1 5 2 20

1 1 3 6 1

2 3

5 4 4 6 3

3 1 1

1 1 1 72

314 Bilaga C l : Männen i studentårgång 1930 efter yrke i detalj. (De inom parentes angivna siffrorna avse privatisterna och övriga avse läroverksstudenterna.) Yrke Godsägare, jordbrukare ni. m

Antal

godsägare, godsarrendator agronom, lantbruksinspektor hemmansägare slakterichef

* f

Jurister i rättsväsendel

borgmästare, rådman assessor hovrättsfiskal hovrättsnotarie advokat

" ' "

Polisväsendet

polismästare stadsfiskal landsfogde-, landsfiskals-, stadsfiskalsassistent polisöverkonstapel, konstapel laborator

8 Statlig förvaltningstjänst byrådirektör byråsckreterare legationssekreterare kanslisekreterare, sekreterare byråinspektör, överkontrollör revisor, taxeringsrevisor

1 ij9

2 • • '* u

; ^ ' 1

•

arkivarie amanuens, notarie, jur. kand., civilekonom kansliskrivare, riksdagsstenograf tjänsteman Länsförvaltningstjanst länsarbetsdirektör, civilförsvarsdirektör byråsekreterare assessor länsnotarie, amanuens häradsskrivare länsbokhållare bilbesiktningsman landskontorist, kanslist Kommunal förvaltningstjänst

*~ v 27 3

* Q

stadsombudsman stadssekreterare stadskamrer, kommunalkamrer

315 Yrke

Antal

stadsnotarie, assistent kammarskrivare, kontorsskrivare, kyrkoskrivare egnahemsdirektör syssloman, tjänsteman vid socialvården, kurator

7 3 1 6

Anställda vid intresseorganisationer

direktör, direktörsassistent sekreterare, ombudsman, jur. kand

2 12

\otarier, aktuaricr etc. utan angiven arbetsplats

48 (2)

Läkare

137 (1)

docent, överläkare underläkare, 1. läkare leg. läk., prakt, läk., med. lic med. kand. med läkartitel i mantalslängd och med inkomst

4 20 (1) 110 3

Leg. tandläkare

73 Leg. veterinärer

21 (1)

Apotekare och apotekspersonal

24 (1)

leg. apotekare farm. kand

22 (1) 2

Präster

87 (4)

kyrkoherde komminister kyrkoadjunkt, pastorsadjunkt, pastor

6(1) 12 (2) 39 (1)

Lärare

148 (5)

professor, docent, fil. d:r i universitetsstad lektor rektor (utan lektorskompetens) läroverkslärare, adjunkt, seminarieadjunkt e. o. lärare, fil. mag., ämneslärare folkhogskollärare folkskollärare ämneslärare (utan fil. mag.-examen), idrottslärare, tcckningslärare, handelslärare, privatlärare

18 12 (1) 9 30 (1) 21 2 42 (3) 14

Biblioteks- och museipersonal

bibliotekarie biblioteksassistent, biblioteksamanuens högre museitjänsteman lägre museitjänsteman aman uens vid landsarkiv

2 3 1 2 1

Akademiker med inkomst, som ej studera vidare

35 Teknisk forskning

7 Fria yrken

40 (2)

redaktör, redaktionssekreterare, journalist författare konst när regissör, skådespelare, musiker, sångare musikdirektör

26 (2) 3 6 4 1

316 Yrke

Antal

Ingenjörer, lantmätare

225 (6)

statlig förvaltning försvarsväsendet Telegrafverket, S. J., Vattenfallsstyrelsen m. m kommunal tj änst lärarverksamhet (tekn. högskola) intresseorganisationer privat tjänst, konsult, kemist ej angiven yrkesinriktning

9 10 (1) 14 7 3 3 27 (1) 152 (4)

Arkitekter

statlig, länsförvaltning kommunal tj änst intresseorganisationer möbelarkitekt byggnadsingenjör byggmästare ej angiven yrkesinriktning

2 3 3 1 5 1 24

Jägmästare

13 Postkontrollörer, postassistenter

21 Tull. Lotsverket

kammarskrivare tull-, passkontrollör lotsinspektör

16 3 1

Telegraf och telefon

telegrafkontrollör telegrafassistent aktuarie radiotekniker redaktör

1 5 1 1 1

Järnvägar

trafikinspektör l:e stationsskrivare kontorsskrivare

1 2 1

Vattenfallsstyrelsen

överdirektör driftsdirektör agr. d:r arbetschef

1 1 1 1

Officerare på aktiv stat

regementsofficer kompaniofficer

1 63

Gymnastikdirektörer

7 Rcservoffieerare

7 (2)

Direktörer, disponenter och liknande

59 (3)

direktör, verkst. direktör, disponent fabrikschef, förlagschef fabrikör direktörsassistent

44 (2) 4(1) 1 10

317 Yrke

Antal

Affärsverksamhet

försäljningschef, inköpschef butikschef, ekonomiförestå-idare handelsresande, representant köpman, handlande, grosshandlare reklamtjänsteman

7 5 6 23 7

Bankverksamhet

63 (1)

bankkamrer banktjänsteman, korrespondent, bankkassör riksbankskommissarie riksbankstjänsteman

12 46 (1) 2

Försäkringsvcrksamhet

direktörsassistent organisationschef försäkringstjänsteman

3 2

i(j

Revisionsverksamhet

aukt. revisor, revisor utan examen, bankrevisor

17 Kontorsvcrksamhet

103 (3)

kontorschef, bokföringschef avdelningschef, distriktschef kamrer kassör sekreterare, bokhållare korrespondent, översättare kontorist tjänsteman

3 13 (1) 23 (1) 4 3 (1) 5 24 23

Civilekonomer utan angivet yrkesområde

6 Kroppsarbetare m. m

5 Studerande

22 (2)

med examen utan examen

10(1) 12 (1)

Ej angivet yrke

8 (2)

318 Bilaga C 2 : Kvinnorna i studentårgångarna yrke i detalj.

1930 och 1937 efter

(De inom parentes angivna siffrorna avse privatisterna och övriga avse läroverksstudenterna.) Antal

\rke Jordbrukare

1930 1

1937 j

hemmansägare

j j

Jurister i rättsväsendet

advokat hovrättsfiskal

1 Statlig förvaltningstjänst

29 (1)

amanuens, notarie etc

29 (1)

Soeialvårdstjänstemän

07 Läkare underläkare

9 2

7 Leg. tandläkare

19 Apotekare, apotekspersonal leg. apotekare

11 4

44 2

farm. kand

42 Sjuksköterskor

(;

«2

Lärare läroverkslärare c. o. lärare, fil. mag folkhögskollärare folkskollärarinna, småskollärarinna ämneslärarinna skolkökslärarinna Biblioteks' och museipersonal bibliotekarie museitjänsteman

74 ( 2 ) 8 35 (1) 22 6(1) 3 14 12 2

113 (4) 2 14 (2) 3 63 (1) 23 (1) g 11 9 2

Akademiker med inkomst, som ej studera vidare

70 (1)

Fria yrken

11 (1)

redaktör, journalist författare konstnär sångerska, skådespelerska

5 (1) 2 2 2

leg. läk

............V.'..'.'.'.

3 2

319 Antal YrkC

Ingenjörer

* 1

Arkitekter Anställda vid postverket puniv^inui postassistent. postexpeditör lägre postpersonal

2 17

5 2

Anställda vid tullverket kammarskrivare Anställda vid telegraf, telefon

telegrafassistent

telefonist Anställda vid SJ

(*)

Gymnastikdirektörer

Banktjänsteman

Försäkringstjänstemän

Kontorsverksamhet

41 (1)

" 157 (1)

Varia Studerande

26 (1)

Statens offentliga utredningar 1949 Systematisk

förteckning

(Siffrorna Inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas n u m m e r 1 d e n kronologiska

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Utredning m e d förslag o m lösdrivarlagens u p p h ä v a n d e m. m . [4] K r i m i n a l v å r d i frihet. Fångvårdsstyrelsens u t r e d n i n g ang. skyddsarbetets organisation m . m . [6] B e t ä n k a n d e ang. förbättrad insyn i enskilda företags ekonomiska förhållanden. [8] Betänkande m e d förslag till lag om registrerade föreningar m . m . [171 B e t ä n k a n d e med förslag till lag om sjömansskatt m . m . [271 B e t ä n k a n d e m e d förslag till n y a medborgarskapslagar för D a n m a r k , Norge o c h Sverige. [45] Statsförfattning. A l l m ä n

statsförvaltning.

Kommunalförvaltning. Kommunallagskommitténs b e t ä n k a n d e 2 m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelser om ersättning å t i n n e h a v a r e a v k o m m u n a l a förtroendeuppdrag. [24] Statens och kommunernas finansväsen. 1944 å r s allmänna skattekommitté. 3. Betänkande a n g . beskattning a v realisationsvinster, m . m . samt a c k u m u l e r a d e inkomster. [9] B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelser r ö r a n d e beskattningen a v äkta m a k a r . [47]

förteckningen.)

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Lagberedningens u t l å t a n d e a n g å e n d e lagstiftning om gräns m o t allmänt v a t t e n o m r å d e . [23] Industri. Handel och sjöfart. Kvalitetsforskning och konsumentupplysning. [18] B e t ä n k a n d e rörande avbetalnings- o c h förskottsköp m. m . [38] Kommunikationsväsen. Principer och metoder för kostnadsberäkningar vid statens j ä r n v ä g a r . [5] Bilagor. P r o d u k t i o n s - och kostnadsstrukturen v i d statens j ä r n v ä g a r . [14] Svensk hamnbyggnadspolitik. [21] E n generalplan för rikets farleder och h a m n a r . [33] B e t ä n k a n d e m e d förslag angående ä n d r a d e g r u n d e r för fördelning och u t t a g a n d e a v kostnad för byggande och u n d e r h å l l a v skogsvägar. [34] Bank-, kredit- och penningväsen. 1945 å r s b a n k k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag o m i n r ä t t a n d e a v e n statlig affärsbank. [13]

Politl. Nationalekonomi o c h socialpolitik. Betänkande m e d förslag till indexreglering a v folkpensionerna. [7] Utredning rörande folkpensionarernas bostadsförhåll a n d e n och bostadskostnader. [12] P. M . m e d synpunkter p å d e t svenska långtidsprogrammet. I anslutning till OEEC:s interimsrapport. [15] 1945 å r s skogshärbärgesutrednings b e t ä n k a n d e . 2. U t r e d n i n g m e d förslag till lagstiftning rörande tillfälliga bostäder vid skogs- och flottnings- m . fl. a r b e t e n . [19] Statsmakterna och folkhushållningen u n d e r d e n till följd a v stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 9. Tiden juli 1947—juni 1948. [30] Social upplysning. [31] Utredningar i anslutning till 1949 års nationalbudget. Klientelet på arbetshemmen. E n socialpsykologisk u t r e d n i n g om försumliga försörjare och störande u n derstödstagare. [37] Hälso- o c h sjukvård. B e t ä n k a n d e om sinnesslövården. [11] Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse n r 2 : 1 7 . Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser v i d distribution a v elektrisk kraft. V ä r m lands län. 110] 2:3—4. Uppsala l ä n och Södermanlands l ä n . [29] 2:1—2. Stockholms stad och Stockholms län. [42] B e t ä n k a n d e m e d förslag till livsmedelsstadga m . m. [43] B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa åtgärder till rationalisering a v g a t - o c h kantstensindustrien. [44] Fast egendom. Jordbruk m e d binäringar. Norrlandskommitténs principbetänkande. Första delen. Norrländska utvecklingslinjer. [1] Andra delen. S ä r skilda utredningar. [2] Tredje delen. Utlåtanden och förslag i vissa frågor. [3]

Försäkringsväsen. 1945 års försäkringsutredning. 1. Principbetänkande r ö r a n d e försäkringsväsendet. [25]. 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m trafikförsäkring m . m . [26] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Dissenterlagskommittén. Betänkande m e d förslag till religionsfrihetslag m . m . [20] Folk- o c h skolbibliotek. B e t ä n k a n d e o c h forslag a v givet a v folkbibliotekssakkunniga. [28] Yrkesutbildning för v a r u b u d m . fl. [32] Skolöverstyrelsens u t l å t a n d e över vissa a v 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och 1946 å r s skolkornmissions principbetänkande jämte sammanfattning av avgivna y t t r a n d e n . [35]B e t ä n k a n d e angående statens konstsamlingars organisation och lokalbehov. [39] B e t ä n k a n d e m e d förslag angående förenklat rekvisitions- och granskningsförfarande beträffande vissa statsbidrag till folkskoleväsendet. [40] Betänkande o c h förslag angående studiehjalpverksamheten v i d de allmänna läroverken m . fl. statliga och statsunderstödda läroanstalter. [41] 1945 års universitetsberedning. 4. Studenternas sociala ursprung, betyg i studentexamen, vidare utbildning, yrkesval m . m . [48] Försvarsväsen. Promemoria över preliminär utredning rörande befälsr e k r y t e r i n g e n inom försvaret. [16] B e t ä n k a n d e r ö r a n d e gallring a v handlingar h o s vissa av försvarets myndigheter. [22] B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g i vissa varnpliktsfrågor. [46]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Esselte aktiebolag Stockholm 1949 91698'J

Hänvisat till av

1949 IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB 916*18

11 Kiap.

13 Kiap.

18 Kiap. III. Studentexamina 1930, 1937 och 1943 Fördelningen på vår- och hösttermin och på linje Åldern vid studentexamen Betygen i studentexamen Ämnen i studentexamen

22 22 24 24 30

33 33 43 53 56 57 58 60

66 66 68

85 95 101 107 113 115 122 122 123 125 128

155 155 157 159 1(51 162 162 168 172 174

177 177 177 178 179 ISO 181 182 184 187

190 Kap. X. Privatisternas

196 Kap. XI.

199 ....

204 Kap. XIII. Resultatlösa ansökningar: 1943 års läroverksstudenter Ansökningar och utbildning efter studentexamen Ansökningar och medelbetyg Ansökningar och kompletteringar

216 218 224 225

228 Val av vidare utbildning: Sammanfattning

251 251

254 254 259 267 269 273 276 277 277 279 282 288 290 297 298

299 308 314 318

00 «"5 OO CO - * T}.

4 O CH

00 LO T F M m T M M T H M M

00 © I > TM M rM

00 CO r f 00 lO LO © [ > CO 00

0 0 © © 0 0 © 0 © © © M

0 © m © © CO CO LO CO CO m © © i > o o

23 Tabell 2 a.

686 45

47 24

460 800

61 172

172 .",28

1 260

700 1 067 4 1 771

922 33

270 120

477 294

509 187 36 732

690 250

676 260 4 940

2 229

1 066

2 531

1 478

22 24

53 41

2 14

90 39

26 28

20 Totalt

110 Privatister Real Latin

1930 Linje

1930 Linje

1943 Män

40 3

21 36

6 16

12 22

28 42 1 71

54 2

58 26

30 12

45 28

47 17

20 7 1 28

8 304 578 482 203 73 29 13

23 313 787 640 293 85 41 17

4 35 178 164 68

1 5 74 368 477 103

9 15

11 14

3 1

2 63 451 670 210 58 11 5 3 3 2

1 066

1 478

1 714

2 229

3 185 803 872 403 163 55 16 8 17 6 2 531

4 3 2 1