1957 års skolberedning

ational Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

j 9 MAJ 1960 S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1960:15 Ecklesiastikdepartementet

r\

KURSPLANEUNDERSÖKNINGAR I MATEMATIK OCH MODERSMÅLET Empiriska studier över kursinnehållet i den grundläggande skolan Av Urban Dahllöf

1957 ÅRS S K O L B E R E D N I N G ra

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1960 Kronologisk förteckning

1. Folkta.dvården. Idun. 189 s. I. 2. Högre rtblldning, forskning och försök på läntbruset område. Almqvist & Wiksell, Uppsala. XII + 08 s. Jo. 3. Grusejoloateringen i Sverige. Idun. 85 s. Jo. 4. Fasiigtetsbeskattningen. Marcus. 179 s. FL 5. Förslaj till namnlag. Idun. 362 s. Ju. 6. Studie:ostnader vid beskattningen. Idun. 211 5. 'i. 7. Redogiraransvaret och anmärkningsprocessen. Kih.stöm. 146 s. Fi. 8. Preilmnär nationalbudget för år 1960. Marcus. V + 12 s. Fi. 9. De eknomiska villkoren för en huvudmannaskapsr<form inom mentalsjukvården. Idun. 168 s. I. 10. Statstj nstemäns förhandlingsrätt. Idun. 105 s. C. 11. översyi av lagen om försäkringsrörelse. Idun. 509 s. I. 12. Krigsraktens högsta ledning. Beckman. 235 s. Fo. 13. Indivicaella differenser och skoldifferentiering. Victor Petterson. 127 s. E. 14. CP-Våden. Idun. 175 s. I. 15. Kursplmeundersökningar i matematik och mod er sm le t. Idun. 536 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begyrmneli bokstävena till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. - ecklesiastikdeparftenment Jo. — Jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960:15 Ecklesiastikdepartementet

KURSPLANEUNDERSÖKNINGAR I MATEMATIK OCH MODERSMÅLET Empiriska studier över kursinnehållet i den grundläggande skolan Av Urban

Dahllöf

1957 ÅRS SKOLBEREDNING III

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB S T O C K H O L M 1960

K1URSPLANEUNDERSÖKNINGAR I MATEMATIK OCH MODERSMÅLET Empiriska studier över kursinnehållet i den grundläggande skolan Av

Urban

Dahllöf

Fil. lic.

r ant

som ärdesko_ förelan i

AKADEMISK AVHANDLINC SOM MED TILLSTÅND AV HUMANISTISKA FAKULTETEN VID STOCKHOLMS HÖGSKOLA FÖR VINNANDE AV FILOSOFISK DOKTORSCRAD FRAMLÄGGES TILL OFFENTLIG (RANSKNING MÅNDAGEN DEN 23 MAJ 19<0 KL. 10 F.M. Å LÄROSAL B, NORRTUL1SGATAN 2.

mgssedamfömoiursoch ;ama rkesa 22 nans :sökställn 23 den skoloch ärfoörra ling-

Till Herr Statsrådet

och Chefen fir Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Skolans målsättning och undervisningens innehåll har under senare år allt mer stått i förgrunden för den pedagogiska debatten såväl i Sverige som utomlands. Diskussionen har emellertid huvudsakligen förts utifrån värderingar, som vilat på den samlade erfarenheten av samhällets behov och skolans arbete. Egentlig forskning på detta område har varit sparsamt förekommande och av mindre omfattning. Omdömet gäller även om man i bilden inrymmer den internationella forskningen på området. Det var mot den här skisserade bakgrunden som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) tillsammans med lärarhögskolans i Stockholm pedagogisk-psykologiska institution år 1956 planerade och igångsatte en jämförelsevis brett upplagd kursplaneundersökning avseende skolämnena modersmålet och matematik. Undersökningen avsåg att utröna skolans kursinnehåll och undervisning i dessa ämnen i relation till de önskemål och fordringar som mottagande skolor och arbetsplatser liksom medborgarna själva upplevde som väsentliga med hänsyn till vad vidareutbildning, yrkesutövning och fritid kräver. Genom framställning till chefen för ecklesiastikdepartementet den 22 oktober 1957 anhöll 1957 års skolberedning om tillstånd att tillsammans med SNS och lärarhögskolan i Stockholm få utföra motsvarande undersökning i ämnena fysik, kemi och samhällskunskap. Ytterligare framställningar i frågan har gjorts den 20 maj 1958, den 10 juni 1958 och den 23 juli 1959. Genom beslut den 31 oktober 1957, den 1 november 1957, den 30 juni 1958 samt den 6 augusti 1959 har departementschefen givit skolberedningen tillstånd att utföra kursplaneundersökningen i fysik, kemi och samhällskunskap samt ställt erforderliga medel till beredningens förfogande. Eftersom denna senare undersökning utförts på samma sätt som den förra samt administrerats och utförts av samma personer har båda undersökning-

4 arna naturligen sammanslagits till en enda avseende de fem nämnda skolämnena. Därigenom h a r för skolberedningens del den förmånen vunnits, att beredningen för sitt arbete får tillgodogöra sig resultaten av undersökningen i dess helhet. Beredningen har också genom promemorior och föredragningar kontinuerligt blivit informerad om successivt erhållna resultat. På skolberedningens uppdrag har undersökningen bedrivits vid lärarhögskolan i Stockholm, där fil. lic. Urban Dahllöf, under överinseende av pedagogisk-psykologiska institutionens föreståndare professor Torsten Husen, haft det omedelbara ansvaret för arbetets utförande. Genom beslut den 12 oktober 1959 erhöll skolberedningen tillstånd att i tryck framlägga resultaten av bl. a. kursplaneundersökningens första del. Sedan denna del nu avslutats och undersökningsrapporten färdigställts får skolberedningen härmed vördsamt överlämna densamma. En mera populärt hållen redogörelse för undersökningen jämte en del av dess resultat, avsedd för den skolintresserade allmänheten, kommer att genom SNS försorg publiceras samtidigt med förevarande vetenskapliga undersökningsrapport. Stockholm den 2 maj 1960. Ragnar Stellan Arvidson

Gunnar

Harald Larsson Matts Bergom Larsson

Edenman Helén

Tore Maj

Karlson

Larsson Birgitta

Sjöqvist

I Jonas Or ring

Innehållsförteckning

Tabellförteckning Figurförteckning Förkortningar Förord

15 26 29 31 I. Problem och metoder

Kapitel

Kapitel

1. Undersökningarnas utgångspunkter, huvudproblem och allmänna uppläggning A. Bakgrund och utgångspunkter a. Bakgrund b. Utgångspunkter c. Kursplaneproblemen och den pedagogiska forskningen . . B. Undersökningarnas huvudproblem C. Undersökningsområden och metoder a. Behov av kunskaper och färdigheter . Undersökningsområden Metod för insamling av data Anknytning till andra undersökningar Diskussion b. Besultatet av den grundläggande skolans undervisning . . Undersökningsområden Metoder för insamling av data De jämförande kunskapsprövningarnas bakgrund . . . . Diskussion c. Den grundläggande skolans undervisning i olika moment a v ämnena Undersökningsområden Metod för insamling av data D. Sammanfattande översikt av undersökningarna

54 54 54 55

2. Urval, genomförande och deltagarfrekvenser A. E n k ä t e r n a a. Allmänna principer för uppläggningen b. E n k ä t e r n a till yrkesskolor och yrkesutbildande företag . . Urval av utbildningsenheter Genomförande Svarsfrekvenser c. Gymnasieenkäterna Urval av avdelningar

58 58 58 59 59 60 60 63 63

37 37 37 37 40 43 45 45 45 46 46 47 49 49 50 50 53

6 Genomförande Svarsfrekvenser d. Lärarenkäterna Urval av klasser Genomförande Svarsfrekvenser B. Fältundersökningen i näringslivet a. Urval b. Genomförande c. Deltagarfrekvensen bland företagen d. Deltagarfrekvensen bland arbetstagarna Beräkningsgrunder och totalresultat Sjukfrekvensen Bortfall inom undergrupper e. Deltagarfrekvensen bland arbetsledarna C. Fältundersökningen i vissa avslutningsklasser a. Urval av klasser b. Genomförande c. Deltagarfrekvenser D. Diskussion Kapitel

3. Principer för bearbetning och redovisning samt analys av undersökta grupper A. Allmänna principer för bearbetning och redovisning . . . . a. Utgångspunkter b. Olika typer av analyser c. Allmänna beräkningsmetodiska problem d. Frågor rörande reliabilitet, variabilitet och fördelningar. . B. Indelningen i utbildnings- och yrkeskategorier a. Enkäterna till yrkesskolor och gymnasier Yrkesskolematerialet Gymnasiematerialet b. Arbetstagarna i fältundersökningen i näringslivet . . . .

63 63 64 64 66 67 71 71 73 75 76 76 76 78 79 79 79 79 80 80 82 82 82 83 85 86 88 88 88 89 90

U. Behov avfkunskaper och färdigheter

Kapitel

4. Krav på förkunskaper i matematik för yrkes- och gymnasieutbildning A. Frågeformulär B. Principer för bearbetning och redovisning C. Totalmaterialen a. E n k ä t e n till yrkesskolorna (YMa) b. E n k ä t e n till gymnasierna (GyMa) c. Jämförelse mellan enkäterna YMa och GyMa Strukturjämförelser Nivåjämförelser D. Differenser mellan utbildningslinjer a. Indelningen i undergrupper b. Strukturdifferenser Interkorrelationer i enkät YMa

97 97 99 101 101 106 109 109 111 113 113 115 117

7 Interkorrelationer i enkät GyMa Jämförelser mellan enkät YMa och GyMa c. Nivådifferenser E. Sammanfattning av huvudresultaten a. Metod b. Besultat

119 121 122 129 129 133

Kapitel

5. Krav på förkunskaper i modersmålet för yrkes- och gymnasieutbildning 137 A. Frågeformulär och principer för bearbetning 137 B. Totalmaterialen 138 a. Enkäten till yrkesskolorna (YMo) 138 b. Enkäten till gymnasierna (GyMo) 142 c. Jämförelse mellan enkäterna YMo och GyMo 146 Strukturj ämförelser 146 Nivåjämförelser 147 C. Differenser mellan utbildningslinjer 149 a. Indelningen i undergrupper 149 b. Strukturdifferenser 149 Interkorrelationer i enkät YMo 150 Interkorrelationer i enkät GyMo 153 Jämförelser mellan enkät YMo och GyMo 153 c. Nivådifferenser 154 D. Sammanfattning av huvudresultaten 163 a. Metod och resultat 163 b. Diskussion 169

Kapitel

6. Yrkeskrav i matematik enligt lärare vid yrkesskolor, arbetsledare och arbetstagare A. Frågeformulär a. Enkäten till yrkesskolorna b. Frågeformuläret till arbetsledarna c. Frågeformuläret till arbetstagarna B. Principer för bearbetning och redovisning C. Yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna i relation till kraven på förkunskaper a. Totalmaterialet Strukturjämförelser Nivåjämförelser: Allmänna överväganden Nivåj ämförelser: Bearbetning Nivåj ämförelser: Besultat b. Analys av olika utbildningslinjer Strukturj ämförelser: Allmänna överväganden Strukturj ämförelser: Resultat av rangkorrelationer mellan förkunskapskrav och yrkeskrav Strukturjämförelser: Resultat av rangkorrelationer mellan linjerna Nivåjämförelser: Resultat c. Sammanfattning av huvudresultaten D. Yrkeskrav enligt arbetsledarna

170 170 170 170 171 172 172 172 172 174 176 177 179 179 179 183 184 189 190

8 a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturjämförelser Nivåjämförelser b. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna E. Yrkeskrav enligt arbetstagarna a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturjämförelser Nivåjämförelser b. Jämförelser med yrkeskraven enligt a r b e t s l e d a r n a . . . . Strukturj ämförelser Nivåjämförelser c. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna F. Sammanfattning av huvudresultaten Kapitel

7. Yrkeskrav i modersmålet och arbetstagare

enligt lärare vid yrkesskolor,

8. Behov av kunskaper arbetstagarna

i matematik

199 203 203 204 205 209 209 211 212 213

arbetsledare 215

A. Frågeformulär och principer för bearbetning B. Yrkeskrav i modersmålet enligt lärarna vid yrkesskolorna. . a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturj ämförelser Nivåjämförelser b. Jämförelser med förkunskapskraven C. Yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledarna a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturj ämförelser Nivåjämförelser b. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna Strukturj ämförelser Nivåjämförelser D. Yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagarna a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Nivåjämförelser b. Jämförelser med yrkeskraven enligt arbetsledarna . . . . E. Sammanfattning av huvudresultaten Kapitel

190 190 192

och modersmålet på fritid

A. Matematik a. Frågeformulär och principer för bearbetning b. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturj ämförelser Nivåjämförelser c. Jämförelser med yrkeskraven i matematik B. Modersmålet a. Frågeformulär och principer för bearbetning b. Jämförelse mellan yrkesgrupperna

215 216 216 216 219 224 225 225 225 227 232 232 233 224 234 235 238 239

enligt 241 241 241 241 241 241 244 244 244 245

9 Strukturj ämförelser Nivåjämförelser c. Jämförelser med yrkeskraven i modersmålet d. Jämförelser med andra undersökningar Dagstidningar Tidskrifter Veckopress Böcker Sammanfattning av jämförelserna med andra undersökningar C. Sammanfattning av huvudresultaten Kapitel

245 246 249 250 250 252 252 253 254 255

9. Sammanfattande diskussion av huvudresultaten av undersökningarna rörande behovet av kunskaper och färdigheter i matematik och modersmålet A. Matematik B. Modersmålet C. Sammanfattande jämförelser mellan ämnena

256 256 260 262

m . Bedömningar av kunskapsstandarden Kapitel 10. Yrkesskole- och gymnasielärares bedömning av standarden vernas förkunskaper i matematik A. Frågeformulär och principer för bearbetning B . Totalmaterialet C. Differenser mellan utbildningslinjer D. Sammanfattning av huvudresultaten

på ele-

Kapitel 11. Yrkesskole- och gymnasielärares bedömning av standarden vernas förkunskaper i modersmålet A. Frågeformulär och principer för bearbetning B. Totalmaterialet C. Differenser mellan utbildningslinjer D. Sammanfattning av huvudresultaten

på ele-

267 267 268 272 277 278 278 278 282 287

Kapitel 12. Arbetsledarnas bedömning av arbetstagarnas kunskapsstandard matematik och modersmålet A. Frågeformulär och principer för bearbetning B. Matematik C. Modersmålet D. Sammanfattning av huvudresultaten Kapitel 13. Arbetstagarnas självupplevda brister ifråga om kunskaper digheter i matematik och modersmålet A. Matematik a. Frågeformulering och principer för bearbetning b. Resultat för yrkesgrupperna c. Differenser mellan utbildningskategorier

i 288 288 289 290 291

och fär293 293 293 294 296

10 Industriarbetarna Tjänstemännen d. Sammanfattning av huvudresultaten B. Modersmålet a. Frågeformulering och principer för bearbetning b. Resultat för yrkesgrupperna c. Differenser mellan utbildningskategorier Industriarbetarna Tjänstemännen d. Sammanfattning av huvudresultaten C. Jämförelse mellan ämnena

296 296 299 300 300 300 304 304 304 306 306

Kapitel 14. Sammanfattande diskussion av undersökningarna avseende bedömningarna av kunskapsstandarden i matematik och modersmålet. . A. Matematik a. Relativa bristfrekvenser b. Moment med bristskattningar B. Modersmålet a. Belativa bristfrekvenser b. Moment med bristskattningar C. Jämförelser mellan ämnena

308 308 308 310 311 311 312 313

IV. De jämförande kunskapsprövningarna

Kapitel 15. De jämförande kunskapsprövningarna. Utgångspunkter, förutsättningar för jämförelser samt uppläggning av bearbetningen. . . . A. Utgångspunkter och problem a. Bakgrund . b. Utgångspunkter c. Problem

317 317 317 318 319

B. Allmänna överväganden angående förutsättningar för jämförelser

321 C. Förutsättningar för jämförelser i folkskolematerialet a. Generella tendenser Elevselektionen Regionala förändringar Lärartillgången Läroböcker, lärarutbildning m. m Betygsnormerna Sammanfattning av totaltendensen b. Faktorer rörande enskilda ämnen och moment Timplanerna Kursplanerna Standardproven Empiriska jämförelser Sammanfattning av totaltendensen D. Förutsättningar för jämförelser i realskolematerialet a. Generella tendenser b. Faktorer rörande enskilda ämnen och moment

322 322 322 323 323 324 324 326 328 328 329 331 332 333 334 334 336

. . . .

. . . .

11 c. Sammanfattning av totaltendensen E. Principer för bearbetning

337 337

Kapitel 16. Material och instrument i kunskapsprövningarna A. Materialet i huvudbearbetningen a. Skolfältundersökningen Betygsdifferenser Betygsglidningen b. Fältundersökningen i näringslivet Fördelningen på utbildningskategorier Betygsdifferenser B. Kunskapsproven a. Allmänna principer för konstruktion eller urval b. Provserien Översikt med administrativa uppgifter c. Konstruktion av matematikproven d. Urvalet av prov i modersmålet Proven i läsning Proven i skrivning e. Provens reliabilitet f. Provens samband med betyg g. Provens differentierande förmåga i övrigt Könsdifferenser Differenser mellan elever som gått till högre skolor och övriga h. Fördelningarna och förekomsten av ev. tak- och botteneffekter i. Sammanfattning av diskussionen av kunskapsproven . . . C. Implikationer för tolkningen av resultaten av huvudbearbetningen

341 341 341 341 342 344 344 348 351 351 352 352 353 356 356 357 358 358 360 361

Kapitel 17. Resultat av kunskapsprövningarna i matematik A. Principer för tolkning och redovisning a. Några allmänna tolkningsproblem b. Principer för redovisning B. Besultat av jämförande kunskapsprövningar i matematik . . a. Decimalbråk Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning b. Allmänt bråk Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning c. Ekvationer Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning d. Procenträkning

374 374 374 376 377 377 380 381 381 381 381 384 385 385 385 385 388 388

364 364 372 373

12 Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning e. Geometri (triangel) Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning f. Överslagsberäkningar Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning g. Sammanfattning av huvudresultaten i m a t e m a t i k Principer för jämförelser Differenser mellan moment Differenser mellan skolutbildningsgrupper Differenser mellan yrkesutbildningsgrupper Differenser mellan könen Differenser mellan yrkesgrupper Sammanfattande avvägning mellan faktorerna Kapitel 18. Resultat av kunskapsprövningarna i modersmålet A. Principer för redovisning och tolkning B. Resultat av läsproven a. Läsförståelse Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning b . Ordkunskap Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning c. Bokkunskap Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning d. Sammanfattning av resultaten för läsproven C. Resultat av skrivproven a. Språkriktighet Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning b . Rättstavning Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning och diskussion c. Interpunktion Folkskolematerialet Realexamensmaterialet Sammanfattning d. Sammanfattning av resultaten för skrivproven D. Sammanfattande jämförelse med matematikproven

. . . .

388 391 391 391 394 394 394 394 394 397 397 398 398 399 399 400 401 401 402 403 403 403 403 403 403 403 403 408 408 408 408 408 408 408 408 411 411 411 411 411 414 414 414 414 417 417 417 417 417 420

13 V. Undervisningspraxis enligt lärarenkäterna

Kapitel 19. Utgångspunkter för analysen av lärarenkäterna A. Huvudbearbetningens frågeställningar B. Bearbetningens allmänna uppläggning C. Jämförelser med andra data angående undervisningstiden. D. Principiella synpunkter på metodiken

.

423 423 424 425 426

Kapitel 20. Lärarenkäten i matematik 429 A. Materialet i huvudbearbetningen 429 a. Variationer i timplanen . 429 Folkskolematerialet 429 Realskolematerialet 429 b. Det empiriska materialets fördelning på veckotimmar och lärarkategorier 430 Folkskolematerialet 430 Realskolematerialet 430 B. Normerna för undervisningen enligt kursplaner och metodiska anvisningar 431 C. Frågeformulär och principer för bearbetning 434 a. Frågeformuläret 434 b. Principer för bearbetning 435 c. Kontrolljämförelser 435 Beräkning av kriteriet 436 Besultat av kontrolljämförelserna 436 D. Resultat av huvudbearbetningen 437 a. Huvudresultat 437 b. Detaljanalyser 441 Kapitel 21. Lärarenkäten i modersmålet A. Materialet i huvudbearbetningen a. Variationer i timplanen Folkskolematerialet Realskolematerialet b. Det empiriska materialets fördelning på veckotimmar och lärarkategorier Folkskolematerialet Realskolematerialet • • • • B Normerna för undervisningen enligt kursplaner och metodiska • • anvisningar C. Frågeformulär och principer för bearbetning a. Frågeformuläret b. Beräkningsmetodik • • c. Kontroll jämförelser Beräkning av kriteriet Resultat av kontrolljämförelserna D. Resultat av huvudbearbetningen a. Grundmaterialet Frekvensfrågorna Övriga frågor

444 444 444 444 444 444 444 445 446 ^u 449 449 450 452 452 454 454 454 455 458

14 b. Relativ fördelning av undervisningstiden på olika m o m e n t Huvudresultat Specifikation momentvis c. Diskussion

462 463 464 467

VI. Sammanfattande översikt och diskussion

Kapitel 22. översikt av huvudresultaten i matematik A. Principer för redovisning B. Översikt av huvudresultaten momentvis a. Aritmetik, mekanisk räkning med enkla tillämpningar . . b. Sortförvandling c. Ekvationer, mekanisk räkning med enkla tillämpningar. . d. Tillämpad räkning, aritmetik och ekvationer e. Geometri f. Hjälpmedel C. Diskussion

473 473 474 474 478 479 480 482 487 489

Kapitel 23. Översikt av huvudresultaten i modersmålet A. Principer för redovisning B. Översikt av huvudresultaten a. Bedömningarna från mottagande skolor b. Bedömningarna från arbetsledare och arbetstagare . . . . c. De jämförande kunskapsprövningarna C. Sammanfattande diskussion av resultaten avseende krav, brister och jämförande kunskapsprövningar i relation till skolans undervisning enligt lärarenkäten

490 490 490 490 492 493

Kapitel 24. Undersökningsresultaten Summary

496 500

och den praktiska

kursplaneringen.

. .

493 Bilaga 1. Rådgivande kommitté för undersökningarnas igångsättande . . . . 509 2. Rådgivande ämneskommittéer i matematik och modersmålet. . . . 510 3. Organisationernas representanter i rådgivande kommittén för fältundersökningen i näringslivet 512 4. Företagen i fältundersökningen i näringslivet 513 5. P.M. till företagen i fältundersökningen i näringslivet 515 6. Momentindelningen i matematik i yrkesskole-, gymnasie- samt lärarenkäterna 517 7. Utdrag ur exempelsamlingen i matematik för yrkesskole-, gymnasiesamt lärarenkäterna 518 8. Momentindel. i modersmålet i yrkesskole- och gymnasieenkäterna . 520 9. Utdrag ur frågeformulär till yrkesskolorna angående yrkeskraven i modersmålet 521 10. Utdrag ur frågeformulär till arbetsledarna i fältundersökningen i näringslivet 523 11. Utdrag ur frågeformulär till arbetstagarna i fältundersökningen i näringslivet 525 Litteraturförteckning 528

Tabellförteckning

Kapitel 1 1. Tidsplan för kursplaneprojektets undersökningar i matematik och modersmålet 2. översikt av kursplaneprojektets olika undersökningar i matematik och modersmålet

56 57

Kapitel 2 3. Svarsfrekvenser i enkäterna till yrkesskolorna angående matematik (YMa) och modersmålet (YMo) med avseende på skolornas huvudmannaskap 61 4. Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas huvudsakliga ämnesinriktning 61 5. Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas regionala fördelning 62 6. Svarsfrekvenser för enkät YMo med hänsyn till antalet linjer vid allmänna yrkesskolor 62 7. Svarsfrekvenser för gymnasieenkäterna i matematik och modersmålet (GyMa resp. GyMo) avseende gymnasietyper och linjer 64 8. Uttagningskvoter samt bortfall på grund av splittrad undervisning i enkäterna LäMo (1956/57) och LäMa (1957/58) 66 9. Svarsfrekvenser i lärarenkäterna i modersmålet (LäMo) och matematik (LäMa) 67 10. Resultat av vissa signifikansprövningar i t a b . 9 68 11. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas kön 70 12. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas tjänsteställning. . . . 70 13. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas ålder 70 14. Företagen i fältundersökningen i näringslivet fördelade på branscher . 75 15. Deltagarfrekvenser och bortfallskategorier bland arbetstagare i fältundersökningen i näringslivet (Fu) fördelat på yrkesgrupper 77 16. Sjukfrekvensen i fältundersökningen i näringslivet i jämförelse med officiell statistik över frånvaro av personliga skäl 77 17. Antal klasser och deltagarfrekvenser i skolfältundersökningen 80 Kapitel 3 18. Specifikation av de manliga industriarbetarna i fältundersökningen i näringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning 19. Specifikation av de manliga tjänstemännen i fältundersökningen i näringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning

92 92

16 20. Specifikation av de kvinnliga tjänstemännen i fältundersökningen i näringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning

92 Kapitel 4 21. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om k r a v på förkunskaper i matematik i totala yrkesskolematerialet 102 22. Rangordning av matematikmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i m a t e m a t i k i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten . 103 23. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet 107 24. Rangordning av matematikmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten 108 25. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkesskole- (YMa) och gymnasiematerialen (GyMa) ifråga om krav på förkunskaper i matematik 110 26. Medianvärden för totala gymnasie- och yrkesskolematerialen (GyMa resp. YMa) ifråga om k r a v på förkunskaper i matematik samt resultat av signifikansprövning av differenserna med materialet 112 27. Linjegrupperna i matematikenkäten till yrkesskolorna 114 28. Linjegrupperna i matematikenkäten till gymnasierna . . . . . . . . . 114 29. Genomsnittliga rangkorrelationen ( r h o a v ) mellan linjegrupperna i yrkesskole- och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i matematik, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient (W) 116 30. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i matematik inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (Hu/V/P) inom yrkesskolematerialet 117 31. Interkorrelationer (rho) ifråga om k r a v på förkunskaper i matem atik mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet 117 32. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan grupperna M + M E + T B och å andra sidan K resp. H u + V + P i yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i matematik 118 33. Interkorrelationer (rho) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper i matematik i gymnasiematerialet 119 34. Interkorrelationer (rho) ifråga om k r a v på förkunskaper i matematik mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet 120 35. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna Hg och A P + R P samt H T L i gymnasiematerialet ifråga om krav p å förkunskaper i matematik 121 36. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna ifråga om krav på förkunskaper i matematik i olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa) 123 37. Krav på förkunskaper i matematik för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet samt resultat av signifikansprövning av vissa differenser genom mediantestet 124 38. Krav på förkunskaper i matematik för olika linjer i gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning genom mediantestet 128 39. Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i matematik i yrkesskole- och gymnasiematerialen 130

17 Kapitel 5 40. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala yrkesskolematerialet 41. Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i modersmålet i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten 42. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala gymnasiematerialet 43. Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i modersmålet i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten 44. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkesskole- (YMo) och gymnasiematerialen (GyMo) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet . . .%# 45. Medianvärden för totala gymijRie- och yrkesskolematerialen (GyMo resp. YMo) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet samt resultat av signifikansprövning av differenserna med mediantest 46. Linjegrupperna i modersmålsenkäterna till yrkesskolor (YMo) och gymnasier (GyMo) 47. Genomsnittliga rangkorrelationen (rho av ) mellan linjegrupperna i yrkesskole- och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient (W) 48. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (Hu/V/P) inom yrkesskolematerialet. . . . 49. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet 50. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna J/K och J/P i yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet 51. Interkorrelationer (rho) resp. genomsnittliga interkorrelationer (rho av ) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i gymnasiematerialet . 52. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet 53. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) 54. Rangordning av linjerna i gymnasiematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkunskaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet 55. Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkunskaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet 2—001908

139 140 143

148 149

150 150 151 152 154 154 155

18 56. K r a v på förkunskaper i modersmålet för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet samt resultat av signifikansprövning av vissa differenser genom mediantestet 57. K r a v på förkunskaper i modersmålet för olika linjer i gymnasiematerialet j ä m t e resultat av signifikansprövning genom mediantestet. . . . . . . 58. Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i modersmålet i yrkesskole- och gymnasiematerialet

160 162 164

Kapitel 6 59. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan (YMa 1) och å andra sidan yrkeskrav enligt yrkesskolelärarnas bedömning (YMa 3) i totala yrkesskolematerialet . . 60. Moment med större nivåavvikelser vid jämförelse mellan frågorna avseende yrkeskrav enligt yrkesskolelärarna (YMa 3) och krav pä förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan (YMa 1) i totala yrkesskolematerialet j£%^ 61. Korrelationer mellan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan och yrkeskrav i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet 62. Moment med rangavvikelse om minst tio enheter vid korrelation mellan yrkeskrav (YMa 3) och förkunskapskrav (YMa 1) i yrkesskolematerialet, specificerat på linjegrupper 63. Interkorrelationer (rho) inom vissa linjegrupper ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolor i relation till motsvarande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare angivna inom parentes 64. Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna i relation till motsvarande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare angivna inom parentes. 65. Nivådifferenser i yrkesskolematerialet vid jämförelse mellan yrkes- och förkunskapskrav i matematik för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet ' j ä m t e resultat av ensidig signifikansprövning med Wilcoxon-testet . . . 66. Moment med större nivådifferenser vid jämförelse mellan yrkeskrav (YMa 3) och förkunskapskrav för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet 67. Antalet arbetsledare i fältundersökningen i näringslivet, fördelade på yrkesgrupper 68. Interkorrelationer (rho) mellan vissa yrkesgrupper inom industrin ifråga om yrkeskrav i matematik enligt arbetsledarnas bedömning 69. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna ifråga om yrkeskrav i matematik enligt arbetsledarnas bedömning 70. Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar av frekvensen arbetsuppgifter i matematik för ojika yrkesgrupper 71. Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetsledares bedömning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser med mediantest . . . . . . . . . .. • • • 72. Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare och bedömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor ifråga om olika yrkesgruppers arbetsuppgifter i matematik i yrket . . ... •., . •..•••• • • • • • -

184 187 191 191 192 193

19 73. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan arbetsledarbedömningar (Fu II) och skattningar från yrkesskolorna (YMa) angående yrkeskrav i matematik 74. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om arbetsuppgifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning. . 75. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupper ifråga om arbetsuppgifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning 76. Utsträckt mediantest m. m. avseende frekvensen arbetsuppgifter i matematik enligt arbetstagare i olika yrkesgrupper, fördelade på tre kategorier 77. Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagares bedömning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser med mediantest 78. Interkorrelationer (rho) mellan olika yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i matematik enligt dels arbetsledare (överst), dels arbetstagare. . . . 79. Korrelationer (rho) mellan arbetsledares och arbetstagares bedömning av yrkeskrav i matematik i olika yrkesgrupper , 80. Korrelationer (rho) i vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i matematik mellan bedömningar av lärare vid yrkesskolor (YMa), arbetsledare och arbetstagare

201 204 204

207 210 210

212 Kapitel 7 81. Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna 217 82. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp K och vissa andra yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt yrkesskolelärarna 218 83. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningar från lärare vid yrkesskolor angående frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper . 219 84. Frekvens arbetsuppgifter i modersmålet i yrket avseende olika linjegrupper enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor jämte mediantest av vissa differenser 220 85. Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 24 moment av ämnet modersmål ifråga om arbetsuppgifter i yrket enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet . . . . . 224 86. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledares bedömning 225 87. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp Gpl + + Sv + Hs och grupperna K och Bk ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledarna 226 88. Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar av frekvensen arbetsuppgifter i modersmålet för olika yrkesgrupper . 228 89. Frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper enligt arbetsledares bedömning jämte mediantest av vissa differenser. . . . . . . 229 90. Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare (Fu II) och bedömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor (YMo) ifråga om vissa yrkesgruppers yrkeskrav i modersmålet . . . . . . . . . . . . . . 233

20 91. Differenser mellan relativa andelar skattningar ifråga om yrkeskrav i modersmålet över viss frekvensgräns enligt dels lärare vid yrkesskolor (YMo), dels arbetsledare (Fu II) i vissa grupper 92. Utsträckt mediantest m. m. av yrkeskrav i matematik enligt arbetstagare, med fördelning på tre kategorier 93. Frekvensen yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier, manliga industriarbetare, manliga samt kvinnliga tjänstemän jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser genom mediantestet . .

234 235

236 Kapitel 8 94. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritidskrav i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning 95. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna bland tjänstemännen ifråga om fritidskrav i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning 96. Utsträckt mediantest m. m. av fritidskrav i matematik enligt arbetstagare med fördelning på tre kategorier 97. Frekvensen fritidskrav i matematik enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser med mediantestet 98. Interkorrelationer (rho) för yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egna bedömningar. . . 99. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupperna ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning 100. Korrelationer (rho) mellan tre huvudgrupper yrkesutövare ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning. . . . . 101. Utsträckt mediantest m. m. av fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagare med fördelning på tre kategorier 102. Frekvensen fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier j ä m t e resultat av prövning av vissa differenser med mediantestet. . . . 103. Nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän, totalt, ifråga om fritidskrav enligt arbetstagarnas egna bedömningar 104. Procent arbetstagare, som läser dagstidningar dagligen

242 242 242 243 245 246 246 247 248 248 249

Kapitel 9 105. Översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (övre raden) och arbetstagare (undre raden) för sex moment i matematik 106. Översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (överst), enligt arbetstagare (mitten) samt fritidskrav enligt arbetstagare (nederst) i fyra huvudmoment av modersmålet Kapitel 10 107. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i - totala yrkesskolematerialet 108. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet 109. Rangordning av matematikmoment, specificerade på huvudmoment, u p p visande smärre eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten . . . . . .

21 110. Rangordning av matematikmoment, specificerade på huvudmoment, uppvisande smärre eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten 111. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa) 112. Brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa) i relation till kraven på förkunskaper i ämnet för olika linjegrupper 113. Antal moment med påtagliga resp. smärre brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer Kapitel 11 114—115. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om standarden på elevernas förkunskaper i modersmålet i totala yrkesskole- resp. gymnasiematerialen. (YMo resp. GyMo) 116. Rangordning av modersmålsmoment, specificerade på huvudmoment, uppvisande vissa eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten 117. Rangordning a v modersmålsmoment, specificerade på huvudmoment, uppvisande vissa eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten 118. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna avseende standarden på elevernas förkunskaper i modersmålet i olika linjegrupper i yrkesskoleoch gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) 119. Brister ifråga om elevernas förkunskaper i modersmålet i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) i relation till kraven på förkunskaper i ämnet för olika linjegrupper 120. Antal moment med brister ifråga om elevernas förkunskaper i modersmålet i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer . 121. Prövning av homogeniteten avseende relativ bristfrekvens i modersmålet inom huvudgrupper av linjer inom yrkesskole- och gymnasieenkäterna . Kapitel 12 122. Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar av kunskapsstandarden i matematik hos arbetstagare i olika yrken 123. Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar av kunskapsstandarden i modersmålet hos arbetstagare i olika yrken

284 285

289 291

Kapitel 13 124. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningar av brister ifråga om kunskaper i räkning enligt arbetstagarna själva 294 125. Brister i räkning enligt arbetstagares egna bedömningar, fördelat på yrkesgrupper i t r e kategorier jämte resultat a v signifikansprövning med mediantest a v vissa enskilda differenser 294

22 126. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade ( Y + y ) och icke yrkesutbildade (0) manliga industriarbetare ifråga om självupplevda brister i m a t e m a t i k . . 127. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän med folkskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i matematik 128. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade ( Y + y ) och icke yrkesutbildade (0) . tjänstemän med realskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i matematik 129. Nivådifferenser mellan män och kvinnor i olika tjänstemannagrupper ifråga om självupplevda brister i matematik 130. Nivådifferenser mellan folk- och realskoleutbildade tjänstemän ifråga om självupplevda brister i matematik 131. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningar av brister ifråga om färdigheter i modersmålet enligt arbetstagarna själva . . . . . . 132. Brister i olika moment av modersmålet enligt arbetstagares egen bedömning fördelat på yrkesgrupper i tre kategorier jämte resultat av signifikansprövning med mediantest av vissa enskilda differenser . . . . . 133. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) arbetstagare ifråga om självupplevda brister i t v å moment av modersmålet. 134. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän med folkskola resp. realskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i två moment av modersmålet 135. Nivådifferenser mellan män och kvinnor i olika tjänstemannagrupper ifråga om självupplevda brister i t v å moment av modersmålet. . . . ... 136. Nivådifferenserna mellan folkskole- och realskoleutbildade tjänstemän . :. ifråga om självupplevda brister i t v å moment av modersmålet. . . . . • ,.-: ; Kapitel 15 137. Jämförande översikt av medelbetygen i modersmålet vårterminerna 1947 och 1953 enligt Jansson (1949) resp. skolöverstyrelsen (1955). . . . . . 138. Jämförande översikt av medelbetygen i matematik vårterminerna 1947 • och 1953 enligt Jansson (1949) resp. skolöverstyrelsen (1955) . . . . .

297 298 298 301

303 305 305

335 335

' ••: Kapitel 16 139. Betyg för pojkar och flickor i skolfältundersökningens avgångsklasser 341 140. Betyg för skolfältundersökningens elever som gått till högre studier . ' (HS) samt Övriga elever (avg.). . . . . . . . . . . . . . . . . . . 342 141. Betygsglidning mellan årskurserna 6 och 7 i matematik och modersmålet för klasser med olika avgångsfrekvenser före årskurs 7 343 142. Signifikansprövning mellan klasser med låg (A) och hög (C) avgångsprocent före årskurs 7 ifråga om omfattningen av betygsglidningen mellanårskurs 6 : och 7 i matematik och modersmålet. . . . . . . . . . . . 344 143. Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende manliga industriarbetare 346 144. Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende tjänstemän med folkskola som grundutbildning . . . . . . . . . . * 346 145. Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende tjänstemän: med;realexamen. som grundutbildning . . . . . . . . . . 347 146. Betyg från sjuårig folkskola för yrkesutbildade ( Y + y ) och icke yrkes-1 • . - utbildade (0) manliga industriarbetare i fältundersökningen i näringslivet 349

23 147. Betyg från sjuårig folkskola för yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän i fältundersökningen i näringslivet. . . . . . 148. Betyg i realexamen för yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän i fältundersökningen i näringslivet 149. Fältundersökningarnas kunskapsprov i matematik och modersmålet . . 150. Matematikprovens reliabilitet (enligt Kuder-Richardson) beräknad på de elever i skolfältundersökningen, vilka inte fortsätter till högre studier. . 151. Modersmålsprovens reliabilitet enligt olika källor 152. Korrelationer mellan provresultat och betyg för olika elevkategorier i skolfältundersökningen 153. Provresultat för pojkar och flickor i skolfältundersökningen 154. Provresultat i matematik för elever i skolfältundersökningen som gått till högre skolor (HS) och övriga elever (avg.). . 155. Provresultat i modersmålet för elever i skolfältundersökningen söm gått till högre skolor (HS) och övriga elever (avg.)

350 350 353 357 357 359 360 362 363

Kapitel 17 156. Resultat av jämförande kunskapsprövnihgar i decimalbråk med konstanthållen betygsnivå 378 157. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i allmänt bråk med konstanthållen betygsnivå . . . . . . . . . . . . 382 158. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ekvationer med konstanthållen betygsnivå . 386 159. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i procenträkning med konstanthållen betygsnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . .389 160. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i geometri (triangel) med konstanthållen betygsnivå . . . . . . . . . . . . . . 392 161. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i överslagsberäkningar med konstanthållen betygsnivå 395 Kapitel 18 162. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i läsförståelse med konstanthållen betygsnivå j . . . . . . . . . . • . . •:., 163. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ordkunskap med konstanthållen betygsnivå . . . . . . . . . . . 164. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i bokkunskap med konstanthållen betygsnivå . . . . . . . . . 165. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i språkriktighet med konstanthållen betygsnivå . . . . ' . ' 166. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i rättstavning med könstanthållen betygsnivå 167. Resultat av j ämf örande kunskapsprövningar i interpunktion med konstanthållen betygsnivå . ~; Kapitel 20 168. Fördelning av folkskolematerialet för årskurs 7 i lärarenkäten i matematik med avseende på antal obligatoriska årskurser samt veckotimmar 169. Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i matematik med avseende på lärarnas formella kompetens 170. Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i m a t e m a t i k med avseende på lärarnas ålder •'.' . . . . . . . . . . . . . . .• .

404 406 409 412 415 418

430 431 431

24 171. Översikt av gällande kursplaner i matematik för folk- och realskolematerialet 172. Jämförelse mellan kriterievärden avseende totala undervisningstiden i matematik samt motsvarande empiriskt funna värden 173. Fördelning av undervisningstiden i matematik i lektionsenheter (LE) och procentuellt på olika moment enligt beräkningar på grundval av lärarenkäten Kapitel 21 174. Fördelning av folkskolematerialet för årskurs 7 i lärarenkäten i modersmålet med avseende på antalet obligatoriska årskurser samt veckotimmar 175. Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i modersmålet med avseende på lärarnas formella kompetens 176. Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i modersmålet med avseende på lärarnas ålder 177. översikt av gällande kursplaner i modersmålet för folk- och realskolematerialet 178. Vägningssystem för omvandling av frekvensskattningar till lektionsenheter i lärarenkäten i modersmålet 179. Jämförelse mellan kriterievärden avseende totala undervisningstiden i modersmålet samt motsvarande empiriskt funna värden 180. Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för årskurs 7 av sjuårig folkskola . . . . 181. Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 3 6 + 2* 182. Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 4 6 + 3* 183. Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 5 5 + 4 4 184. Procentuell fördelning av klasserna i lärarenkäten i modersmålet på olika lektionsantal i danska och norska 185. Procentuell fördelning av klasserna i lärarenkäten i modersmålet på olika antal övningar i a t t använda bibliotekskatalog i samband med besök i skolans eller offentligt bibliotek 186. Procentuell fördelning av undervisningstiden enligt beräkningar på grundval av lärarenkäten i modersmålet på olika huvudmoment av ä m n e t . . 187. Specifikation momentvis i lektionsenheter (LE) och procentuellt av uppgifterna i t a b . 186 Kapitel 22 188. översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten hela tal och decimalbråk 189. översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet allmänt bråk 190. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet huvudräkning och överslagsberäkningar 191. ö v e r s i k t av huvudresultaten i matematik avseende h u v u d m o m e n t e t sortförvandling 192. ö v e r s i k t av huvudresultaten i matematik avseende momentet enklare ekvationer 193. översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten svårare ekvationer, algebra och kvadratrötter

432 437

445 445 446 447 451 454 456 457 458 459 460

460 463 465

475 476 477 478 479 480

25 194. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet procenträkning 195. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten r ä n t a och r a b a t t samt övrig handelsräkning 196. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten arbetsproblem, medeltal samt likformig rörelse 197. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende geometriska teorem ock konstruktioner 198. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet triangel 199. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende h u v u d m o m e n t e t stereometri 200. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende tabeller, diagram och gradskiva 201. översikt av huvudresultaten i matematik avseende övriga hjälpmedel.

488 488

Kapitel 23 202. Översikt av huvudresultaten i modersmålet

481 482 483 483 484 485

Figurförteckning

Kapitel 4 1. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i matematik 2. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i yrkesskoleenkäten ifråga om k r a v på förkunskaper i m a t e m a t i k . . . . 3. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i gymnasieenkäten ifråga om krav på förkunskaper i matematik 4. Schematisk sammanställning avseende gemensamma faktorer i krav på förkunskaper i matematik från yrkesskolor och gymnasier Kapitel 5 5. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet 6. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i yrkesskoleenkäten ifråga om k r a v på förkunskaper i modersmålet. . . . 7. Fördelningar av rangnumren i 47 moment på linjegrupperna i yrkesskoleoch gymnasieenkäterna ifråga om k r a v på förkunskaper i modersmålet . . 8. Schematisk sammanställning avseende gemensamma faktorer i krav på förkunskaper i modersmålet från yrkesskolor och gymnasier Kapitel 6 9. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen ifråga om yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna 10. Fördelning av totalmaterialets nivådifferenser vid jämförelse mellan yrkeskrav och förkunskapskrav i m a t e m a t i k enligt bedömning av lärarna vid vid yrkesskolorna 11. Fördelning av rangavvikelser i olika linjegrupper vid korrelation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna 12. Fördelning av nivådifferenser i olika linjegrupper vid korrelation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna 13. Fördelningar för olika yrkesgrupper ifråga om sortförvandling avseende stycketal som arbetsuppgift i yrket enligt arbetsledares bedömning. . . 14. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan bedömningar av arbetsledare samt lärare vid yrkesskolor ifråga om yrkeskrav i matematik för vissa yrkesgrupper

110 118 120 135

147 151 157 168

185 198

27 15. Fördelningar avseende momentet decimalbråk för vissa yrkesgrupper bland manliga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän ifråga om arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagarnas bedömning 16. Fördelning av nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän ifråga om frekvensen arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagarnas bedömning Kapitel 7 17. Fördelning av rangavvikelser mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor . . . . . . 18. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av arbetsledare. . . 19. Fördelningar av arbetsledares bedömningar av yrkeskraven i momentet »avläsning av instrument» för vissa yrkesgrupper 20. Fördelningar för de olika yrkesgrupperna i momentet »snabbläsning» som yrkeskrav enligt arbetsledarna . 21. Fördelningar för de olika yrkesgrupperna i momentet »muntliga rapporter» som yrkeskrav enligt arbetsledarna 22. Fördelningar i momentet »läsning» som yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkesgrupper 23. Fördelningar i momentet »bokkunskap» som yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkesgrupper 24. Fördelning av nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas bedömning. . .

217 226 230 230 230 237 237 237

. Kapitel 10 25. Fördelningar av medianerna i totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna (YMa resp. GyMa) ifråga om dels krav, dels standard på elevernas förkunskaper i matematik 272 26. Schematisk sammanställning avseende standarden på elevernas förkunska. per i matematik enligt bedömningar av lärare vid yrkesskolor och gymnasier . . .-, . . . . . . . . . . . . . . . . ... 'i ••-.-' 276 Kapitel 11 27. Schematisk sammanställning avseende standarden på elevernas förkunskaper i modersmålet enligt bedömningar av lärare vid yrkesskolor och gymnasier Kapitel 13 28. Fördelningar dels för t v å yrkesgrupper manliga industriarbetare, dels för kvinnliga tjänstemän ifråga om självupplevda brister i m a t e m a t i k . . . . 29. Fördelningar för manliga industriarbetare i momentet skriftlig uttrycksförmåga avseende självupplevda brister enligt egen bedömning . . . . Kapitel 15 30. Schematisk framställning över betygsskalans inverkan på prediktionen från betyg till prestation vid olika tillfällen (värdena fingerade) 31. Schematisk framställning över de sannolika feltendenserna vid jämförelser mellan resultaten för tre yrkesgrupper i åldern 18—30 år (T2) och resultaten för elever i avgångsklasserna 1958 (Tx) vid konstanthållen betygsnivå dels för moment med övningstillskott (t. v.), dels för moment med kunskapsbortfall (t. h.)

295 302

28 Kapitel 16 32. Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för totala folkskole- och realexamensmaterialen 33. Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för totala folkskole- och realexamensmaterialen 34. Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor i folkskolans sjunde årskurs vilka inte fortsatt till högre skolor. . . 35. Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor med realexamen vilka inte fortsatt till gymnasium 36. Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor i folkskolans sjunde årskurs vilka inte fortsatt till högre skolor . . 37. Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor med realexamen vilka inte fortsatt till gymnasium

365 366 368 369 370 371

Kapitel 17 38. Principiell skiss av fingerade inlärnings- och glömskeförlopp bakom resultaten av nivåjämförelser vid den grundläggande skolans slut (Tj) och i fältundersökningen i näringslivet (T2) för yrkesutbildad grupp 39. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i decimalbråk 40. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i allmänt bråk 41. Fördelningar i provet i allmänt bråk för yrkesutbildade och icke yrkesutbildade grovplåtslagare och svarvare 42. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ekvationer 43. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i procenträkning 44. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i geometri (triangel). . . . 45. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i överslagsberäkningar. . . 46. Fördelningar i provet i överslagsberäkningar för yrkesutbildade och icke yrkesutbildade manliga kontorister med realexamen

397 Kapitel 18 47. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i läsförståelse 48. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ordkunskap 49. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i bokkunskap 50. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i språkriktighet 51. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i rättstavning 52. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i interpunktion

405 407 410 413 416 419

375 379 383 384 387 390 393 396

Förkortningar

= Elever som ej övergått till högre skolor. AP(A3)] = Första ringen av allmän linje AI4(A4)J på treårigt resp. fyraårigt gymnasium b = (I vissa tabeller) smärre eller vissa brister B = (I vissa tabeller) påtagliga brister Bg = Bagare, bageriarbetare (I Fu) Bk — Som yrkesgrupp: Banktjänstemän Bk = Som prov: Bokkunskap D = Differens df = (degree of freedom) frihetsgrad, statistisk term, se Henrysson (1957) diff. = Differens F = (I vissa tabeller) elever från folkskola Fs = Folkskollärarlinje vid seminarium Fu = Fältundersökning i näringslivet Fu I = Dito avseende frågeformulären till arbetstagarna Fu II = Dito avseende frågeformulären till arbetsledarna Fö = Försäkringstiänstemän Gpl = Grovplåtslagare Gr = Gruvarbetare gr = grupp GyMa = E n k ä t i matematik till gymnasier och seminarier GyMo — E n k ä t i modersmålet till gymnasier och seminarier — Handelsgymnasier Hg HS = Elever som gått till högre skolor Hs = Hopsättare, lättare HTL = Högre tekniska läroverk Avg.

Hu IK Ind Ip a J Jfr K

Ka Kb

Kir Ksf Kv Kvv LE Lf LäMa LäMo

LP(L3)1

= Utbildningslinjer för huslig utbildning = Intelligenskvot = Industriarbetare = Prov i interpunktion = Utbildningslinjer inom jordbruk med binäringar as Jämför s= Utbildningslinjer inom handel och kontor eller (i Fu) kontorister =aa Kontorister med allmänna arbetsuppgifter (se s. 203) as »Specialkontorister» (s. 203) = Kursplaner för realskolan = Konservfabriksarbetare =a Kvinnliga arbetstagare = Kallvalsverksarbetare as Lektionsenheter = Prov i läsförståelse =s E n k ä t till lärare i matematik på högstadiet (motsvarande) = E n k ä t till lärare i modersmålet på högstadiet (motsvarande) Första ringen av latinlinje på

LP(L4)J = tre- resp. fyraårigt gymnaM M M Mdn ME M.f. Mom. Mtl

sium = (I samband med Kv): Manliga arbetstagare = Medelvärde (aritmetiskt) = Utbildningslinjer för metallyrken = Median, se Connolly & Sluckin (1958) as Utbildningslinjer för motormekaniker och elektriker = Muntlig framställning = Moment = Muntlig(t)

30 N

= (Number) Antal (i population) n = (Number) Antal (i sampel) Niv. = Nivå, nivåvärde Nr — Nummer (om moment i frågeformulär) O = (e.g. 0). Arbetstagare u t a n yrkesutbildning Ok — Prov i ordkunskap P = (åtföljt av < eller > eller i kolumnhuvud över asterisker eller — ) : (Probability) Sannolikhet (för nollhypotes). Statistisk term, se Henrysson (1957, kap. 11). P = Utbildningslinjer för pedagogisk utbildning (av ej gymnasial karaktär) R = (I vissa tabeller) elever med realexamen r = Produktmomentkorrelation, se Henrysson (1957, kap. 7) Rho s Rangkorrelation, se Henrysson (1957, kap. 8) Rs = Prov i rättstavning RPCRS^l Första ringen av reallinje på tre RP(R4)| " r e s p - fyraårigt gymna" sium RI = Matematikprov i decimalbråk RII ss Matematikprov i allmänt bråk RIII = Matematikprov i ekvationer RIV = » i procenträkning RV = Prov i geometri (triangel) s ss Spridning (i sampel), se Henrysson (1957, kap. 3) SD ss Standardavvikelse, se (s.) SE = Standard error, se Garrett (1953, s. 182 ff) SFS =s Svensk författningssamling SkFu = Skolfältundersökning, bland vissa avgångsklasser i folkskola och realskola Skr ss Skrivning, skriftlig(t) SNS sss Studieförbundet Näringsliv och Samhälle SOU — Statens offentl. utredningar Sp — Prov i språkriktighet Ss = Småskollärarlinje vid seminarium

Sv SÖ SÖF t T, T2 TB TMC

ToH Tot. Tr Ucv U19 U55 V W y Y YMa YMo

z Öb öl 2 ^2 få * ** ***

s= Svarvare = Kungl. skolöverstyrelsen — Skolöverstyrelsens författningshandbok = Statistisk term, se Henrysson (1957, kap. 10) = Material från skolfältundersökningen (SkFu) = Material från fältundersökningen i näringslivet (Fu) = Utbildningslinjer för trä- och byggnadsindustri = Utbildningslinjer för trafikyrken samt för militära och civila bevakningsyrken = Timplaner och huvudmoment (1955) =s Totalt, totalmaterial s Träindustriarbetare == Undervisningsplan för centrala verkstadsskolor = Undervisningsplan för rikets folkskolor av år 1919 = Undervisningsplan för rikets folkskolor av år 1955 = Utbildningslinjer för vårdan^ de yrken ass Konkordanskoefficient, se Siegel (1956) = Arbetstagare med kortare yrkesutbildning == Arbetstagare med längre (fullständig) yrkesutbildning = E n k ä t i matematik till yrkesutbildande skolor och företag = E n k ä t i modersmålet till yrkesutbildande skolor och företag = Statistisk term, se Garrett (1953, s. 198 f) = Prov i överslagsberäkningar = Utbildningslinjer för yrken inom »övrig industri» ass Summa = Statistisk term, se Connolly & Sluckin (1958, kap. V I I I ) = Statistisk term, se Siegel (1956, s. 166 ff) = Signifikansnivå, P < .05 = » P < .01 = » P < .001 se Henrysson (1957, kap. 11)

Förord

Initiativet till de undersökningar som härmed framlägges har tagits av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), som även efter det att forskningsprojektet samordnats med och uppförts på 1957 års skolberednings arbetsprogram svarat för huvuddelen av kostnaderna och i vars regi bl. a. de omfattande fältundersökningarna i näringslivet kunnat genomföras. Jag tackar direktör Torsten Carlsson och SNS styrelse för de resurser de ställt till förfogande samt för det synnerligen goda samarbete i vilket dessa undersökningar kunnat genomföras. Även samarbetet med 1957 års skolberedning har varit det allra bästa. Jag tackar dess ordförande, statsrådet Ragnar Edenman och dess samtliga ledamöter för ekonomiskt och administrativt stöd samt för stimulerande intresse i samband med föredragningar angående undersökningarnas metoder och preliminära resultat. Som chef för den pedagogisk-psykologiska institutionen vid lärarhögskolan i Stockholm har professor Torsten Husen varit ansvarig för att undersökningsprogrammet kunnat genomföras i planerad omfattning och utan mer avsevärda förseningar. Utan hans suveräna optimism och starka engagemang i projektet hade det sannolikt aldrig kunnat slutföras enligt planerna. Den utomordentligt goda samarbetsanda som hart förkroppsligar och som präglar hela hans institution har varit av vital betydelse för undersökningarnas genomförande. Jag tackar honom för all hjälp, särskilt i det viktiga planeringsskedet och för det stora förtroende han visat mig genom att redan på ett tidigt stadium låta mig arbeta på ett sådant sätt, att jag kan framlägga denna redovisning som en egen vetenskaplig avhandling. Jag tackar honom också för att han, direkt efter hemkomsten från en längre vistelse i U. S. A., i det brådskande slutskedet fungerat som »rewriter» av manuskriptet till denna avhandling för den mer populära framställning som parallellt härmed utges av SNS (Husen & Dahllöf: Matematik och modersmålet i skola och yrkesliv. Stockholm 1960), samtidigt som h a n författat egna kapitel angående kursplanering och kursplaneforskning i internationellt perspektiv samt om svensk skoldebatt rörande kursinnehållet i matematik och modersmålet. SNS-volymen innehåller också en del praktiska slutsatser, som faller utom ramen för den vetenskapliga framställningen. Som konsult inom SNS från undersökningarnas början 1956 till och med

32 utgången av 1959 har docent Gunnar Helén, från 1957 tillika ledamot av skolberedningen, fungerat som administrativ ledare för projektet inom SNS. Med sitt brinnande intresse för både praktiska skolfrågor och pedagogisk forskning har han starkt identifierat sig med undersökningarna och därigenom som ingen annan kunnat skapa förutsättningar för att genomföra dem i det administrativt svårtillgängliga gränsområdet mellan skolväsende och näringsliv. Han har varit ett ovärderligt personligt stöd för mig under hela den tid som undersökningarna pågått. Hans insatser för detta projekt kan inte nog uppskattas. Ett forskningsprojekt som detta går inte att genomföra utan ett nära och förtroendefullt samarbete med representanter för alla de parter som på ett eller annat sätt blir inbegripna i undersökningarna. Av stor vikt är inte minst att undersökningsinstrumenten utformas i nära samråd med experter och företrädare för de undersökta grupperna. För ett utmärkt samarbete i de arbetsgrupper som svarat för analysen av undervisningsämnena samt den grundläggande konstruktionen av frågeformulären tackar jag lektorerna Bengt Cullert, Sven Hilding, Charles Hultman och Ivar Thorén samt adjunkt Olof Moll, samtliga vid lärarhögskolan i Stockholm, sekreterare Carl Hugo Björnsson och fru Gundel Rende. Jag tackar även samtliga ledamöter i de rådgivande kommittéer som haft att på egna, myndigheters och organisationers vägnar granska förslagen till formulär och genomförande av undersökningarna. Ledamöterna i dessa kommittéer förtecknas i bil. 1—3. I samband med provkonstruktion samt diskussion av sampling- och bearbetningsproblem, särskilt ifråga om de jämförande kunskapsprövningarna, har jag erhållit värdefull hjälp av professor Kjell Härnqvist, laborator Sten Henrysson, forskningssekreteraren fil. lic. Nils-Eric Svensson samt assistenten fil. kand. Bengt-Olov Ljung. Jag tackar också fil. kand. HansOlof Hallinder, som tjänstgjorde som halvtidsanställd assistent inom projektet höstterminen 1957, fil. lic. Ingemar Norling, Uppsala, som välvilligt ställt ett matematikprov till förfogande samt fil. lic. Anders Rosenquist, som givit god vägledning i samband med administrationen av enkäterna till yrkesutbildande skolor och företag samt av fältundersökningen i näringslivet. Klassificeringen av utbildningslinjerna i yrkesskoleenkäterna har möjliggjorts tack vare värdefullt bistånd av ett flertal tjänstemän i Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen. Ett särskilt tack för snabb och effektiv hjälp i ett flertal viktiga administrativa sammanhang vill jag rikta till skolberedningens huvudsekreterare, undervisningsrådet Jonas Orring. Det är tyvärr omöjligt för mig att nämna alla de övriga vid namn som i ämbetsverk och organisationer, lärarföreningar och skolor framskaffat statistiska uppgifter, utfärdat rekommendationsskrivelser eller på annat sätt underlättat undersökningarnas genomförande. Flertalet av dem återfinns i förteckningarna över kommitté-

33 ledamöterna (bil. 1—3). Ett särskilt tack för aktivt betydelsefullt stöd vill jag dock rikta till cheferna för de överordnade skolmyndigheterna, generaldirektör N. G. Rosén i Kungl. skolöverstyrelsen och överdirektör Birger Öhman i Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning. Cheferna för de företag, som deltagit i fältundersökningen i näringslivet (bil. 4), har gjort högst betydande insatser genom att ställa personal till förfogande på betald arbetstid. Företagens kontaktmän har vidare nedlagt ett omfattande och noggrant förberedelsearbete för denna fältundersökning. För de viktigaste bidragen i hela undersökningen, primärmaterialet, svarar de lärare i yrkesskolor och yrkesutbildande företag, i gymnasier och seminarier samt på den grundläggande skolans högstadium som besvarat de ofta omfattande frågeformulären, de arbetsledare och arbetstagare som besvarat frågeformulär och underkastat sig kunskapsprov i fältundersökningen i näringslivet samt de skolchefer, rektorer, lärare och elever som medverkat i den fältundersökning som genomförts i vissa av folkskolans och realskolans avgångsklasser. I detta sammanhang vill jag också tacka provledarna samt alla dem som deltagit i rättnings-, kodnings- och räknearbetet. Huvuddelen av det numeriska räknearbetet har på ett ytterst förtjänstfullt sätt utförts av herr Ragnar Fermelin. I samband med färdigställandet av denna redovisning har fröken Karin Sjöberg i skolberedningens kansli nedlagt ett omfattande och synnerligen omsorgsfullt arbete med redigering och korrekturläsning, vilket tillsammans med ingenjör Einar Stenmarks skickliga och på kort tid genomförda utförande av illustrationerna möjliggjort, att detta arbete k u n n a t publiceras inom avtalad tid. Slutligen vill jag varmt tacka mina närmaste medarbetare, forskningsassistenterna Birger Bromsjö och Elvy Johanson för deras medverkan i alla faser av denna undersökning och inte minst för deras utomordentligt goda kamratskap som inte blott gjort det möjligt att genomföra dessa undersökningar trots många betydande svårigheter utan också gjort arbetet till en glädje. Stockholm den 6 april 1960. Urban

3 — i 001908

Dahllöf

I

PROBLEM OCH METODER

KAPITEL 1 Undersökningarnas utgångspunkter, huvudproblem och allmänna uppläggning

A. Bakgrund och utgångspunkter a. Bakgrund Den omedelbara anledningen till föreliggande undersökningar utgöres av den kursplanerevision, som blir aktuell i samband med besluten om den definitiva utformningen av den nioåriga skolan. Av departementschefens direktiv till 1957 års skolberedning (Kungl. Maj :ts prop, nr 106, 1957, s. 48 o. 60) framgår, att en kursplanerevision avses äga r u m grundad bl. a. på praktiskt inriktade undersökningar rörande skolans uppgifter i samhället. Initiativet till undersökningarna togs från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), som 1956 träffade avtal med lärarhögskolan i Stockholm om att dess pedagogisk-psykologiska institution under ledning av professor Torsten Husen skulle utföra vetenskapliga pedagogiska undersökningar ägnade att belysa frågor om kursinnehållet för den grundläggande skolans högstadium särskilt med hänsyn till de grundläggande färdighetsämnena matematik och modersmålet och de krav på färdigheter i dessa ämnen som föreligger i yrkeslivet. Det förutsattes att resultaten skulle kunna utgöra en av grunderna för skolberedningens ställningstagande i kursplanefrågor. Denna allmänna målsättning har formulerats i fullt samförstånd mellan parterna, och inom dess ram har vi åtnjutit full frihet i planläggning och val av metoder för insamling, bearbetning och redovisning. I samband med konstituerandet av 1957 års skolberedning upptogs, på sätt som framgår av missivskrivelsen till denna volym, frågan om en utvidgning av projektet.till ämnena fysik, kemi och samhällslära i samband med att forskningsprojektet uppfördes på beredningens arbetsprogram. Föreliggande arbete redovisar jämte de allmänna principerna för undersökningarnas uppläggning endast undersökningar inom ämnesområdet matematik och modersmålet. Som närmare framgår av det följande har denna redovisning begränsats till att gälla vissa huvudfrågor. b. Utgångspunkter Som en första utgångspunkt för hela forskningsprojektet har gällt, att den pedagogiska forskningen i princip kan ge ett bidrag till lösandet av de

38 målsättningsfrågor, som en kursplanerevision innebär. Som lika självklart har det emellertid framstått, att man icke kan fastställa kursplaner enbart med hjälp av empirisk pedagogisk forskning. Det gäller j u här ställningstaganden i målsättningsfrågor, som ligger utanför vetenskapens arbetsområde. Som vi tidigare närmare utvecklat (Dahllöf 1957, s. 371), är det vidare en nödvändig förutsättning för all kursplanekonstruktion, »att kurserna för olika av varandra beroende skolformer och stadier såväl inbördes är väl samordnade som tillsammantagna bildar ett någorlunda konsekvent uttryck för de allmänna betraktelsesätten och värderingarna hos den 'pedagogiska filosofi', som måste bära upp varje skolsystem». I detta avseende intar vi samma ståndpunkt som kommit till uttryck dels hos Husen (1959, s. 35—39), dels i diskussionen mellan Fältheim (1959 a, 1959 b) och Sjöstrand (1958, 1959) angående skolans målsättning, statsmakterna och den pedagogiska vetenskapen. Avgörandet i såväl allmänna målsättningsfrågor som mer begränsade kursplanefrågor, vilka ytterst är bestämda av skolans allmänna målsättning (Fältheim 1959 a, s. 5), kan sålunda inte fattas inom ramen för den pedagogiska vetenskapen, även om denna på olika sätt kan påverka besluten. Detta kan ske bl. a. genom resultaten från den vetenskapliga uppfostringsfilosofien (Sjöstrand 1958, 1959) men givetvis också genom empiriska undersökningar över problemställningar som lämpar sig för sådana och som k a n vara av relevans för dylika ställningstaganden. Inte minst de sista tjugo åren i Sverige erbjuder flera exempel på hur statsmakterna genom uppdrag sökt den psykologiska och pedagogiska forskningens resultat i för skolplaneringen aktuella frågor antingen i form av synteser av forskningsläget på olika områden 1 eller originalundersökningar 2 . Föreliggande undersökningar är inte uppfostringsfilosofiska 3 utan uteslutande empiriska. Vid valet av undersökningsområden har vi dock sökt se de allmänna kursplaneproblemen i ett enkelt teoretiskt sammanhang. Själva undersökningsprogrammet har sina utgångspunkter i följande allm ä n n a överväganden (jfr Dahllöf 1957, s. 371). Kursplanerna för ett givet stadium inom en undervisningsorganisation k a n betraktas som svarande mot krav vilka från olika synpunkter ställs på skolan. I den mån dessa till sitt innehåll inte är helt samstämmiga, utgör kursplanerna för stadiet i fråga resultaten av en avvägning eller — om man så vill — en kompromiss mellan dessa. Denna avvägning görs i princip med hänsyn till den för hela det aktuella skolsystemet gällande och i allmänhet av politiska instanser fastställda allmänna målsättningen, 1 Anderberg, Elmgren, Katz & Landquist (1943), Elmgren, Husen, Sjöstrand &' Trankell (1959). 2 Elmgren (1952), Härnqvist (1958, 1960), Orring (1959), Ramund (1960). 3 Exempel på ett systematiskt försök till syntes på psykologisk grundval med avseende på läroplanen erbjuder Sandven (1956), som också belyst de praktiskt-pedagogiska implikationerna (Sandven 1959).

39 vilket givetvis inte utesluter, att en närmare uppfostringsfilosofisk analys kan upptäcka större eller mindre motsättningar eller inkonsekvenser mellan de allmänna principerna och gällande kursföreskrifter. Genom historisk pedagogisk forskning kan man belysa orsakerna härtill liksom givetvis också hela den idémässiga och politiska bakgrunden till såväl allmänna målsättningar som kursföreskrifter. För våra undersökningar är dock en analys av de olika typer av krav som ställs på skolan närmast av intresse. Med ett något förenklat uttryckssätt kan vi uppdela dessa i yttre och inre faktorer. Till de yttre faktorerna hör då dels sådana vanligen mer allmänt formulerade ting som det allmänna bildningsmålet, samhällslivets krav, individernas behov som fritidsvarelser, dels möjligen något mer konkret formulerade satser angående vad som krävs av yrkesutövarna på olika områden eller vilka krav som fortsatt utbildning ställer på elevernas förkunskaper. Sin mest konkreta form torde dessa yttre faktorer få för det aktuella stadiets lärare och elever genom de sistnämnda mer eller mindre formella kraven från de skolformer, till vilka ett större antal elever fortsätter respektive från de yrkesgrupper, till vilka flertalet av de elever rekryteras, vilka avslutar sin utbildning med det aktuella stadiet. Det bör dock observeras, att alla dylika krav torde vara mer eller mindre influerade av de normer angående vad som hör till den allmänna bildningen, som är rådande i de aktuella sociala grupperna i samhället ifråga. Till de inre faktorerna räknar vi då allt som rör skolans inre arbete och därmed sammanhängande förhållanden som påverkar undervisningens uppläggning och dess resultat. Hit hör t. ex. frågor som elevernas intellektuella, behovs- och intressemässiga förutsättningar att tillägna sig ett givet stoff och de därmed förknippade problemen angående studiegången inom ämnet liksom samverkan mellan olika ämnen. Hit hör också självklart de undervisningsmetodiska och didaktiska problemen, som är intimt förknippade med de utvecklingspsykologiska synpunkterna. Detta skall ytterligare något diskuteras i kap. 19. Till dessa faktorer hör slutligen också den organisatoriska formen och de ekonomiska resurser som är rådande vad gäller t. ex. lokaler, elevantal i klasserna, läroböckerna och deras utformning, tekniska hjälpmedel vid undervisningen etc. En första avgränsning av området för denna undersökning k a n göras genom att ange, att undersökningarna huvudsakligen är inriktade på de ovannämnda yttre faktorerna rörande kursinnehållet. På det stadium vi företrädesvis undersöker blir det sålunda fråga om det totala kursinnehållet i de undersökta ämnena i relation till de krav som ställs på skolan från mottagande skolor, från yrkes- och fritidsliv etc. Den inre uppbyggnaden av studiegången vad avser fördelning på årskurser, logisk uppbyggnad etc. blir sålunda inte föremål för systematisk behandling, även om en del resultat i särskilt hög grad bör ses i relation till dylika faktorer.

40 Vi bör också från början vara inställda på att ett studium av de faktorer vi utvalt rimligtvis kommer att k u n n a få vissa konsekvenser även för de inre faktorerna i varje fall såtillvida, som de pekar på behovet av mer systematisk forskning rörande dem.

c. Kursplaneproblemen och den pedagogiska forskningen

Den pedagogiska forskningen rörande kursplaneproblem faller inom ramen för vad som brukar benämnas »curriculum research». Som bl. a. Travers (1958, s. 50 f.) påpekar, rymmer detta åtskilliga typer av forskning såväl vad beträffar problemställningarna som metodiken. Hit hör sålunda samtliga de undersökningsområden som ovan sammanfattats under rubrikerna yttre och inre faktorer. (Jfr Hovet 1956, s. 233). Denne har liksom Beauchamp (1957, s. 245 f.) påtalat områdets från forskningssynpunkt starkt heterogena k a r a k t ä r och understrukit vikten av en striktare terminologi. En bred översikt över hela utvecklingen på läroplansområdet i USA i relation till både den idéhistoriska utvecklingen och utförda pedagogiska undersökningar h a r getts i en avhandling av Strömnes (1954), av Gwynn (1943) och beträffande sekundärundervisningen av Leonard (1953). Sammanfattande översikter har vidare getts av Sandven (1949, kap. IV), Wiles & Sugg (1954), Dodson (1957), L. Husen (1957) samt T. Husen (Husen & Dahllöf 1960, kap. 1, 6, 13), den sistnämnda även inbegripande den senare pedagogiska debatten i Sverige rörande kursinnehållet i matematik och modersmålet. Litteraturöversikter ges bl. a. i UNESCO-skrifterna »Curriculum revision and research» (1958) och »Planning for curriculum revision and development» (1958). Beträffande litteratur angående de enskilda ämnenas psykologi och pedagogik hänvisas dessutom till Fleming (1946), Husen (1957, kap. 9 samt s. 295 f.) samt till den sammanfattande försöksrapporten Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola (1959, bil. 12, s. 267 ff.). Med avseende på metodiken brukar under »curriculum research» sammanfattas resultaten inte bara av empirisk vetenskaplig forskning i traditionell mening utan även från s. k. aktionsforskning. Ehuru denna term ingalunda användes på något enhetligt sätt, synes man med aktionsforskning oftast mena sådan typ av studium av förändringar, där den, vars verksamhet förändringen gäller, själv aktivt och tillsammans med undersökningsledaren medverkar i uppläggning och genomförande av undersökningen. Därvid görs då mer eller mindre systematiska observationer av utfallet av försöket. För skolans vidkommande har W a n n (1953), som gjort en översikt över aktionsforskning i skolväsendet, anfört följande kännetecken : »The development of action research in schools represents an attempt to provide a research methodology which is suitable for study and solution of school prob-

41 lems in relation to the total social situation and which can be conducted by teachers as a part of their teaching activity.» (Wann 1953, s. 337). W a n n rekommenderar den inte minst för kursplaneproblem. Han betonar att denna typ av undersökningar blivit vanlig först efter 1948. Travers (1958, s. 66 f.) som diskuterar den i relation till systematiska vetenskapliga undersökningar, ställer sig mycket kritisk till dess vetenskapliga värde och framhåller, att den, trots vissa obestridliga förtjänster, inte har mycket gemensamt med vetenskaplig forskning utan snarast är att jämställa med god och effektiv administrativ ledning. 4 Till fördelarna hör bl. a. att den intresserar och engagerar deltagarna för forskningen och därigenom hjälper till att föra ut den i fältet (jfr Husen 1959, s. 38 f.). Aktionsforskningen synes också vara förhållandevis starkt frekvent inom kursplaneforskningen (Foshay & Green 1954, Fleming 1957, L. Husen 1957). E n av UNESCO utförd beräkning (Curriculum planning and research 1958, s. 27) på grundval av referenser i The Review of Educational Research före 1956 inkluderar dylik aktionsforskning och visar, att andelen studier i USA under tiden 1931—1956 uppgår till ungefär 8 % (N = 77) av den totala pedagogiska forskningsvolymen. Till ungefär samma relationstal kommer man för forskning utanför USA under åren 1950—1956, (N = 74) även om dessa siffror av naturliga skäl är ännu mycket mer osäkra än de förstnämnda. Husen (Husen & Dahllöf 1960, kap. 1) har påpekat, att både de absoluta och relativa antalen torde reduceras högst väsentligt, om m a n skärper kraven på vetenskaplighet. Som framfar bl. a. av Foshay & Green (1954), Cook & Kearny (1956) samt Fleming (1957) är en stor del av den pedagogiska forskningen på området förhållandevis splittrad, osystematisk och inriktad på detaljproblem. Den övervägande delen av den täcker till innehållet sådant, som vi ovan redovisat som inre faktorer. Då vi i detta sammanhang endast har anledning att uppehålla oss vid mer systematiska empiriska undersökningar 4 »A perusal of the literature indicates to the writer t h a t much of what is advocated as action research is nothing more than good management. Any modern book of management will suggest t h a t when problems arise, an attempt should be made to draw up a list of alternative solutions, then to collect data to determine which one of these proposed solutions is best. This is good management practice but, in education, it goes by the name of 'action research'. It is contrasted with scientific research in t h a t it does not, except by chance, build up a body of organized scientific knowledge. It may be highly effective in solving local problems. It may also serve the very important function of stimulating thought as well as change. It may produce useful knowledge. While there is much controversy in modern educational literature concerning the value of this approach to educational problems, the practices of action research are so obviously consistent with good management practices t h a t they are here to stay even though they may be given a different name a few years from now. Despite all these merits, the writer cannot see t h a t action research and scientific research, as conceived here, have much in common». (Travers 1958, s. 66 ft). Vi kan i detta sammanhang inte närmare gå in på denna principfråga. Det torde dock böra beaktas, att det inom pedagogiken ofta föreligger stora svårigheter att genomföra från vetenskaplig synpunkt fullt tillfredsställande systematiska studier i fältet. Det är givetvis inte etiketten på behandlingen av e t t vetenskapligt problem som är avgörande för resultatens hållbarhet utan snarare den grad av noggrannhet och systematik i observationerna som är möjlig med hänsyn till problemets och materialets n a t u r .

42 rörande kursinnehållet i relation till de s. k. yttre faktorerna, skall vi här inte gå närmare in på någon diskussion av andra slags undersökningar. De studier vi har anledning att närmare beakta, skall behandlas i anslutning till respektive huvudproblem. Här skall endast tilläggas, att behovet av mer systematisk forskning understrykes mycket starkt i flertalet ovan angivna översikter av forskningsläget. Från forskarhåll betonas behovet härav ytterligare av t. ex. Passow (1954) och Saylor (1954). Den senare skriver sålunda: »The paucity of definitive research on curriculum design is apparent from the above review. Although any curriculum must always be designed on the basis of predetermined values and hence on philosophical considerations, research is needed to test judgement and to verify the soundness of any procedure. This area of design is one of the most difficult to subject to the usual research procedures, but certainly curriculum workers must set about to obtain better evidence on the validity of various types of organisation than is now available. Much of the criticism being leveled at education today involves problems of design, and educators are unable to reassure the public on the merits of the educational program of research is not carried on simultaneously with the development of new approaches to organization. Does modern education neglect the fundamental skills and abilities to too great an extent?» (Saylor 1954, s. 210). Vikten av undersökningar på kursplaneområdet har i Sverige särskilt understrukits av Cederblad (1932), som själv utfört omfattande studier på detta fält. Från offentligt håll har betydelsen av försök till mer systematisk kunskap betonats av bl. a. 1940 års skolutredning (SOU 1946:31, s. 47) samt 1946 års skolkommission, som skriver: »När studiernas innehåll utformas i detalj, tvingas man att göra ett urval bland allt det, som skulle vara av värde för de här uppräknade målen. Det gäller att bedöma, vad som med hänsyn till de uppställda huvudmålen är mest väsentligt. En god ledning kan härvid den praktiska pedagogiska erfarenheten ge. Ett viktigt önskemål för framtiden är emellertid, att man dessutom får omfattande vetenskapliga undersökningar att stödja sig på vid utformningen av målsättningens detaljer» (SOU 1948:27, s. 86). Den inriktning av den pedagogiska forskningen, till vilken kursplaneforskningen hör, intog ännu 1955 en relativt undanskymd plats, vilket betonades av psykologutredningen (SOU 1955: 11, s. 147 f. samt bil. 11, s. 314 ff.). Särskilt för matematikämnets del har man på flera håll efterlyst systematiska undersökningar i målsättningsfrågan. Sålunda gjorde en ämneskonferens i matematik (Kursplaner och stoff i undervisningsämnet matematik 1954, s. 11 ff.) följande uttalande (a. a. s. 2 1 ) : »Konferensen beslöt uttala, att man inom matematiken liksom förmodligen i de flesta skolämnen står på ytterst osäker grund beträffande de skilda kursmomentens betydelse för elevernas kommande insats i samhällets arbetsliv, att de senaste stora skolutredningarna blott i allmänna ordalag berört denna kardinalfråga samt att det är nödvändigt, att man härvidlag igångsätter ordentliga undersökningar av sociologisk-pedagogisk karaktär för att framskaffa fakta, utan vilka all diskussion om kursplaner och kursinnehåll mer eller mindre svävar i luften.»

43 Liknande synpunkter har framförts av Magne (1955 b ) , som särskilt betonar vikten av anknytning till matematikmetodiska och utvecklingspsykologiska frågeställningar vid kursplaneringen. »Men det råder ingen tvekan om att det finns sociala aspekter på matematikundervisningen som vi försummat att ta ställning till. Det vore därför lämpligt att en utredning om undervisningens anknytning till förvärvslivet kom till stånd. En sådan utredning är viktig ur den synpunkten att vi knappast kan föreslå förändringar i undervisningsmetoder, såvida man inte först gjort klart för oss vilka mål som vi bör undervisa för.» (Magne 1955 b, s. 116.) På senare tid har dock fler studier tillkommit än de som ryms inom ramen för förevarande forskningsprojekt. De första mer systematiska undersökningarna i Sverige efter Cederblads ingår dels i studier över matematikundervisningens metodik som utförts av Magne (se t. ex. sammanfattningen i Magne 1959 b ) , dels i studier över lantbruksundervisningen, som utförts av Koört (1957, 1958).

B. Undersökningarnas

huvudproblem

De undersökningar, som i det följande skall redovisas, inriktas på det totala kursinnehållet i de grundläggande färdighetsämnena matematik och modersmålet vid den grundläggande skolans slut. I brist på en officiell sammanfattande benämning på de skolformer och stadier vilka helt eller delvis täcker den nioåriga principbeslutade skolans elevåldrar och huvudsakliga målsättning, använder vi här och i det följande termen grundläggande skola för folkskolan, den allmänna realskolan, den praktiska realskolan, den kommunala flickskolan samt försöksverksamheten med nioårig enhetsskola. Av dessa leder den kommunala flickskolan till ett studiemål mellan real- och studentexamen, medan å andra sidan folkskolan omfattar sju eller åtta obligatoriska årskurser. Undersökningarnas huvudproblem är att belysa följande aspekter på den grundläggande skolans kursinnehåll i matematik och modersmålet samt att jämföra resultaten från de olika delundersökningarna med varandra: 1. Behovet av kunskaper och färdigheter i olika moment av ämnena dels för fortsatt utbildning och yrkesverksamhet, dels för fritiden. 2. Resultaten av den grundläggande skolans undervisning i relation till de uppställda kraven. 3. Den grundläggande skolans undervisning i olika moment av ämnena. Undersökningarna är vad gäller de enskilda aspekterna huvudsakligen av deskriptiv natur och syftar till att belysa variationen mellan olika utbildningsområden vad gäller t. ex. krav och standard på elevernas förkunskaper. Ifråga om relationen mellan aspekterna kan de betraktas som enkelt hypotesprövande såtillvida, som de avser att belysa frågan om moment, som enligt undersökningarna beträffande krav på kunskaper för

44 fortsatt utbildning och/eller yrkesverksamhet visar sig nödvändiga, också blir tillgodosedda enligt olika kriterier. 5 I den generella formulering som ovan givits, synes forskningsprogrammet uppenbarligen orimligt omfattande. Redan här bör sägas, att det givetvis inte varit möjligt att genomföra det vare sig med full representativitet eller med den fullständiga systematik, som i princip vore önskvärd. Som anges redan i denna redovisnings undertitel, blir det frågan om en serie relativt fristående studier, som dock alla har det gemensamt att de på olika material och med så långt möjligt likartade metoder söker belysa de olika huvudaspekterna. Där det administrativt har varit möjligt, har vi dock försökt att ställa resultaten från de olika delundersökningarna eller delfrågorna i systematisk relation till varandra. De olika aspekternas rangordning i presentationen ovan är inte likgiltig. Undersökningen är nämligen upplagd så, att aspekterna (2) och (3) i första hand skall ses i relation till aspekt (1), som på detta sätt får en primär ställning i undersökningsprogrammet. Detta blir av särskild vikt för redovisningen av aspekterna (2) och (3). Som en deskriptiv studie kunde en undersökning av denna aspekt i princip utformas på många olika sätt. Dessa samband med övriga delundersökningar gör det, som närmare framgår nedan och av kap. 19, motiverat, att i detta sammanhang redovisa den endast från kvantitativ synpunkt. I detta sammanhang är det också av vikt att uppmärksamma, att undersökningarna är bundna i tiden till den skolorganisation och de förhållanden i övrigt som var rådande när insamlingen av materialet ägde rum, vilket påbörjades våren 1957 och var avslutat våren 1959. Det innebär, att praktiska slutsatser för mer väsentligt annorlunda förhållanden inte automatiskt k a n dragas ur undersökningarna, även om de till äventyrs skulle kunna läggas till grund för direkt praktiska slutsatser avseende nuläget. Detta innebär givetvis en begränsning men ingen unik sådan. Den torde delas av flertalet empiriska undersökningar inom samhällsvetenskapen. Vad som behöver tillkomma för att dylika undersökningsresultat skall kunna nyttiggöras, torde i allmänhet utgöras av sådana allmänna överväganden angående framtidsutvecklingen som å ena sidan inte lämpar sig särskilt väl för empiriska undersökningar i nuvarande forskningsläge men som å andra sidan oundgängligen måste ingå i varje mer långsiktig samhällsplanering. I den mån våra undersökningar genom en analys av ett nuläge på något eller några ställen kan stärka den grund av information, på vilken skolplaneringen bygger, torde de ändå ha fyllt en rimlig praktisk uppgift. Även i andra avseenden är denna redovisning begränsad i förhållande till den ovan angivna målsättningen. Ytterligare material har nämligen insamlats efter våren 1959 i syfte att komplettera huvudredovisningen. 5

Klassificeringen hänför sig närmast till Selltiz, Jahoda, Deutsch & Cook (1959, kap. 3—4).

45 Detta har dock av tidsskäl inte kunnat ingå i denna volym utan kommer att redovisas i annat sammanhang. Detsamma gäller också en avsevärd del av det redan insamlade materialet. Då denna redovisning måste inskränka sig till att sammanfatta huvudtendenserna i det insamlade materialet, har vi medvetet avstått från att i denna volym belysa såväl hela partier av materialet som detaljer i de redovisade huvudresultaten, vilka icke oundgängligen behövs för huvudframställningen. I stället för att ge exemplifierande brottstycken ur detta material har vi valt att icke alls beröra det. Det kommer i stället att bli föremål för separat redovisning, varigenom vi också velat markera, att detta material i och för sig inte är mindre intressant än det redovisade. Vilka delar detta gäller, framgår direkt av texten i det följande. Beträffande den allmänna uppläggningen och metodiken i denna undersökning gäller, att den så långt möjligt söker använda inom den samhällsvetenskapliga beteendeforskningen tidigare utprövade huvudmetoder för insamling och bearbetning av data. Även om en del smärre variationer av de gängse teknikerna blivit nödvändiga på grund av speciella omständigheter har de ett metodiskt nyhetsvärde möjligen endast i så måtto, som de utgör ett — om än ofullgånget — försök att på detta område samtidigt belysa och systematiskt relatera ett par av de för forskningen angående kursinnehållet relevanta huvudaspekterna.

C. Undersökningsområden och metoder a. Behov av kunskaper och färdigheter

Undersökningsområden Med utgångspunkt i den redan inledningsvis angivna indelningen av de områden, som utifrån kan anses ställa krav på den grundläggande skolan i vad avser elevernas kunskaper och färdigheter, i dels skolor och institutioner för fortsatt utbildning, dels yrkes- och fritidsliv, kan vi genast ange, att vi sökt belysa frågan om behovet av förkunskaper och färdigheter genom följande delundersökningar. 1. En separat undersökning bland de skolor och andra utbildande institutioner som tar hand om eleverna närmast efter den grundläggande skolans slut. Dessa indelas i a) gymnasier b) yrkesutbildande skolor och företag Då undersökningarna skulle belysa kraven på förkunskaper från den grundläggande skolan utfördes de endast i de första ringarna (motsvarande) respektive yrkesavdelningarnas första årskurser. Stor vikt lades vid att i undersökningarna täcka hela den förekommande variationen av gymnasie- resp. yrkesutbildning.

46 2. En undersökning bland yngre arbetstagare (18—30 år) i vissa yrkesgrupper angående dels yrkeskraven i matematik och modersmål, dels deras behov av kunskaper och färdigheter i dessa ämnen utanför arbetet. 3. En undersökning bland de ovannämnda arbetstagarnas arbetsledare (förmän) angående yrkeskraven. 4. En med undersökningen angående kraven på förkunskaper (1) organisatoriskt samordnad studie i yrkesutbildande skolor och företag angående yrkeskraven i matematik och modersmålet. Metod för insamling

av data

För samtliga ovan nämnda undersökningar gäller, att vi använt någon variant av frågeformulärsmetodik. Undersökningarna i gymnasier och yrkesskolor har utförts som postenkäter, medan formulären till arbetsledare och arbetstagare besvarades i en undersökning i fältet, där deltagarna samlades till ett slags gruppintervju (Wagner 1948), i vilken de hade tillfälle att ställa frågor till undersökningsledaren angående principerna för formulärets besvarande. Utformningen av metodiken i detalj bygger på handbokslitteraturen, särskilt då Lundberg (1942), Festinger & Katz (1954), Dahlström (1957), Selltiz, Jahoda, Deutsch & Cook (1959). Anknytning

till andra

undersökningar

Generellt kan dessa undersökningar anses anknyta till de aktivitetsanalyser som från 1915 och tiden närmast därefter i samband med nya aktivitetspedagogiska strömningar inom pedagogiken bedrevs med direkt sikfe på kursplanering av Jessup & Coffman, Clark & Rugg, Bobbitt m. fl. (Strömnes 1954, s. 121 ff., Sandven 1949, s. 100 ff.). Inriktningen av detta kursplanearbete brukar anges med målet »minimum essentials» efter fyra kommittérapporter som framlades med denna rubrik av National Society for the Study of Education (Strömnes 1954, s. 123 f.). En skillnad i förhållande till våra undersökningar ligger i de tidigare undersökningarnas mindre systematiska karaktär som empiriska fältundersökningar. En annan skillnad ligger däri, att våra undersökningar utföres mot bakgrunden av en från ideologisk synpunkt mer neutral teori. Som inledningsvis anförts betraktar vi de undersökta behovsaspekterna vad gäller förkunskapskrav för fortsatt utbildning, yrkes- och fritidskrav som några aspekter, som med större eller mindre vikt på ett eller annat sätt torde behöva beaktas vid den sammanvägning av synpunkter, som med nödvändighet föregår varje förslag till ny undervisningsplan. Viktsättningen av dessa och andra aspekter är däremot en fråga som förutsätter ett värderande moment och som därigenom ligger utanför de empiriska undersökningarnas ram. F r å n teknisk och metodologisk synpunkt kan paralleller vidare dras med frekvens- och arbetsstudier, som nedan ytterligare något skall diskuteras.

47 I samband med skolplaneringen har tidigare 1940 års skolutredning genom frågeformulär sökt kartlägga önskemål angående realskolans kursinnehåll från arbetslivets representanter (SOU 1945:61, s. 68—75), en undersökning som dock inte har lagts till grund för vetenskaplig analys. Systematiska undersökningar med frågeformulär angående f. d. elevers inställning till bruksvärdet av lantmannaskolornas undervisning har utförts av Koört (1957, 1958, s. 250 not 1) som dessutom (Koört 1958, s. 182 ff.) med enkätteknik undersökt f. d. elevers inställning till olika längd och omfattning hos vidareutbildningen. Diskussion Uppläggningen av dessa undersökningar över kursinnehållet i den grundläggande skolan förutsätter, att man inom undersökningarnas ram inte ifrågasätter den uppläggning av de mottagande skolornas egen undervisningsplan, som nu är rådande. Ett analogt resonemang måste föras beträffande yrkes- och fritidskraven som de kunnat mätas i undersökningarna i näringslivet. De medger med andra ord icke någon direkt prognos för ändrade förhållanden, t. ex. ifråga om produktionsprocessernas ökade automatisering, ökad fritid genom införande av femdagarsvecka etc. Vad beträffar yrkes- och gymnasielinjernas kursinnehåll, som definitionsmässigt ligger till grund för bedömningarna av kraven på förkunskaper, skulle m a n i princip kunna utföra motsvarande undersökningar över deras kursplaner i relation till yrkeskrav respektive krav på förkunskaper från universitet och högskolor. Detta har av naturliga skäl emellertid inte varit möjligt att inrymma i detta undersökningsprogram. Som Häggmark (1958) mycket riktigt anmärkt, är detta mindre tillfredsställande särskilt med tanke på den omdiskuterade allmänna linjen på gymnasiet, vars studiegång enligt honom ännu knappast kan sägas ha erhållit sin definitiva utformning. Man kan vidare aprioriskt förutsäga, att kraven på förkunskaper inte bara grundas på formellt gällande bestämmelser utan också i någon mån modifieras med hänsyn till erfarenheterna av de förkunskaper som eleverna faktiskt besitter när de påbörjar sin fortsatta utbildning. I sin mest extrema form skulle denna interaktion mellan faktiskt föreliggande kunskapsstandard och de mottagande skolornas anspråksnivå resultera i att inga mer väsentliga klagomål skulle avges av lärarna vid de mottagande skolorna beträffande standarden på elevernas förkunskaper. I likhet med Koört (1958, s. 253 not 3), som även diskuterat detta samspel för enskilda elevers bedömningar, har vi inte haft möjligheter att närmare belysa denna frågeställning empiriskt. Allmänt kan antagas, att denna faktor på ovan angivet sätt verkar utjämnande på relationen krav/standard i de fall kunskapsstandarden inte når upp till de formellt uppställda kraven. De mottagande skolornas egna kursplaner k a n å andra sidan knappast medge hur stora anpassningar i de reella kraven som helst, utan att det

48 uppstår kännbara olägenheter för den egna undervisningen. Dessa mekanismer bör givetvis beaktas vid tolkningen av resultaten för praktiskt bruk. Valet av metodik bör ses mot bakgrunden av följande. Som mest självklara alternativ för studium av mottagande skolors förkunskapskrav erbjuder sig dessa skolors egna kursplaner och de eventuella formellt fastställda förkunskapskrav som tillämpas vid intagningen. Dessa är emellertid så allmänt hållna att de som regel inte lämpar sig för en analys av olika delar (moment) av ämnena i relation till varandra, vilket är föreliggande undersöknings huvudsyfte (jfr punkt 1, s. 43). Ett annat alternativ vore, att systematiskt studera de mottagande skolornas läroböcker, för att därigenom fastställa, hur mycket de förutsätter av förkunskaper från den grundläggande skolan. En sådan metod vore emellertid tvivelaktig som mått på de faktiskt föreliggande kraven, då läroböcker och undervisningspraxis inte kan förutsättas vara genomgående kongruenta. Beträffande valet av postenkäter i jämförelse med personliga intervjuer kan vi för yrkesskole- och gymnasieundersökningarna hänvisa till de j ä m förande synpunkter som angetts av Dahlström (1957, kap. 15). Avgörande har varit de administrativa skälen i relation till följande fakta, som i vårt fall minskar de vanligen anförda nackdelarna med postenkäter. Dessa riktas nämligen i vårt fall till en särskilt kvalificerad population, lärare i yrkesskolor och på gymnasier, som därtill närmast är att jämföra med en expertgrupp för de frågor som undersökningen gäller. Dessa är därtill välbekanta för de tillfrågade. Ifråga om yrkeskraven anmäler sig som självklara alternativ arbets- eller frekvensstudier. Dessa kan i sin tur utformas på olika sätt, som alla kräver omfattande specialstudier och som alla är omdiskuterade (Ghiselli & Brown 1948, kap. II, Neymark 1950, Linderoth 1951, Boalt & Westerlund 1953, kap. 2 ff., Wirdenius 1958). De har vidare alla det gemensamt, att de vid uppläggningen kräver speciell hänsyn till det som skall studeras. Detta i och för sig triviala faktum utgör emellertid ett effektivt hinder för att vad beträffar användningen av färdigheter inom ramen för ämnena matematik och modersmålet utnyttja redan befintliga sådana studier. Det avgörande skälet för att vi inte kunnat reflektera på dessa alternativ har sålunda varit, att de skulle kräva så ingående specialstudier av varje yrke, om de över huvud skulle kunna ge något användbart resultat, att det skulle ha varit administrativt omöjligt att förena dem med undersökningens i övrigt överblickande syfte. De frågeformulär vi använt har vi i gengäld sökt utforma så konkret som möjligt, vilket närmare skall redovisas i det följande. Beträffande undersökningarna såväl i de mottagande skolorna som i näringslivet gäller, att de bedömningar som frågeformulären ger till resultat, är av intresse just i sin egenskap av subjektiva bedömningar. I mycket hög grad är det ju sådana som även i andra sammanhang är avgörande för kursplanernas gestaltning, t. ex. vid konferenser, i artiklar, vid beslut

49 i ansvariga instanser. Därför synes det vara av särskilt intresse att mer systematiskt studera dem hos den kategori, lärarna i de olika ämnena, som har den omedelbara kontakten med det elevmaterial som avses skola inhämta det föreskrivna kursinnehållet. Avslutningsvis vill vi än en gång betona, att undersökningen är begränsad till det stadium och till de aspekter, som angetts ovan (s. 43 resp. s. 45). Det innebär, att gymnasiet endast deltar i denna undersökning i sin egenskap av mottagare av elever från den grundläggande skolans högstadium. Det innebär vidare, att de mottagande skolornas krav på förkunskaper medvetet begränsats till det som erfordras av eleverna för att de skall kunna följa undervisningen på linjen ifråga så som dess kursplaner i ämnet nu är upplagda. Allmänbildningssynpunkterna räknas enligt diskussionen ovan (s. 44) till de faktorer som inte direkt kan undersökas empiriskt och som måste vägas in på allmänna grunder vid dragandet av praktiska slutsatser. Det utesluter emellertid inte, att de gör sig gällande indirekt, men detta torde i så fall närmast vara ett utslag av de mottagande skolornas kursplaner och den studiemålsättning som präglar dem. Svårigheten att arbeta med ett fristående allmänbildningsbegrepp har träffande understrukits av Agrell (1953): »Skolan skall icke söka forma samhällslivet efter sig, utan den måste vara någorlunda lyhörd för dettas utbildningskrav, följa med i utvecklingen och anpassa sig efter de ändrade förhållandena. Det vill synas som om hela diskussionen om real- och enhetsskola och vad därmed sammanhänger ur denna synpunkt sett helt hade spårat ur. Visserligen är det sant att enhetsskolan skisserats som ett svar på vissa samhälleliga krav, men man har därvid i alltför stor utsträckning stirrat sig blind på den allmänt medborgerliga bildningen i största allmänhet, i synnerhet vid konstruktionen av klass 9a. Denna allmänt medborgerliga bildning är i själva verket, om den renodlas, något av en chimär, ty i en verklig sådan måste alltid ingå sådana element att den gör individen skickad icke bara att nå en så god personlighetsutveckling som möjligt, utan även att kunna passa in pä den plats i samhällslivet, där han är speciellt lämpad både genom sina begåvningsmässiga förutsättningar och genom den mot arbetslivet syftande utbildning som han erhållit. Det kan knappast med fog hävdas att det finnes någon allmänt medborgerlig bildning, som kan vara helt eller till huvudsaklig del skild från en inriktning på en kommande verksamhet i samhället och arbetslivet.» (Agrell 1953, s. 82. Vår kursivering.)

b. Resultatet av den grundläggande skolans undervisning

Undersökningsområden Med utgångspunkt från de under (a) ovan redovisade undersökningsområdena har vi med hänsyn till undersökningens allmänna målsättning sökt att till dem systematiskt anknyta undersökningarna beträffande resultatet av skolans undervisning. Detta innebär, att vi studerar denna variabel dels på kortare sikt i de mottagande skolorna, dels på längre sikt bland f. d. 4 — 001908

50 skolelever i åldern 18—30 år. Följande undersökningsområden kommer alltså ifråga: 1. Mottagande skolor a) gymnasier b) yrkesutbildande skolor och företag. I båda fallen utförs undersökningarna i första ringarna (motsvarande) respektive yrkeslinjernas första årskurser. (Jfr ovan s. 45). 2. Yngre arbetstagare (se ovan s. 46). 3. Arbetsledare (förmän). 4. Elever i vissa avgångsklasser. Denna undersökning utföres som en stödundersökning till undersökningarna bland arbetstagarna och kommenteras närmare nedan. Metoder för insamling

av data

Huvuddelen av ovannämnda undersökningsområden täcks med frågeformulär som systematiskt är konstruerade för jämförelser med kraven på förkunskaper resp. yrkeskrav och fritidsbehov. Det gäller undersökningarna under 1—3 ovan. Vad beträffar undersökningsområdet (2), arbetstagarna i åldern 18—30 år, har det varit av speciellt intresse att tillvarataga möjligheten att även med objektiva kunskapsprov pröva den standard ifråga om kunskaper och färdigheter, över vilken såväl arbetsledarna själva som arbetstagarna avgivit bedömningar. Detta material ger också ett osökt tillfälle att företaga från såväl vetenskapliga som praktiskt pedagogiska synpunkter intressanta undersökningar över färdighetsbehållningen på längre sikt. För att k u n n a belysa denna problemställning fordras självfallet ett jämförelsematerial, helst från den grundläggande skolans avgångsklasser. Då vi inte h a r haft möjligheter att lägga upp en långtidsstudie på samma elever, har vi fått tillgripa en tvärsnittsmetodik genom att jämföra resultaten för de yngre arbetstagarna med prestationerna i ett representativt urval avgångsklasser. Metodiken för dessa jämförande kunskaps prövningar redovisas n ä r m a r e i kap. 15—18. De under punkt 4 ovan angivna undersökningarna utgörs just av det för dessa kunskapsprövningar nödvändiga insamlandet av j ä m förelsematerial. De jämförande

kunskaps prövningarnas

bakgrund

De jämförande kunskapsprövningarna angående behållningen av skolans undervisning på längre sikt är av speciellt intresse dels därför att frågan är föga utforskad men också utifrån det betraktelsesätt som ovan (s. 39) angivits måste vara av viss relevans för det praktiska kursplanearbetet, dels därför att det i Sverige tidigare har utförts ett pionjärarbete på detta område, som ger anledning att undersöka om dess huvudtendenser står sig vid förnyad prövning, låt vara under ganska annorlunda skolorganisato-

51 r i s k a f ö r h å l l a n d e n . Vi syftar i f ö r s t a h a n d p å Carl C e d e r b l a d s j ä m f ö r a n d e u n d e r s ö k n i n g a r b l a n d v ä r n p l i k t i g a o c h elever i f o l k s k o l a eller f o l k h ö g s k o l a . Två av Cederblads studier gäller modersmålsämnet. Båda utfördes omkring 1930 men har publicerats först betydligt senare, den ena tillsammans med Eva Wennerström-Hartmann (1940), »Beväringssvenska», den andra, »Beväringsstavningen» (1941). En tredje studie, i matematik (Cederblad, manus 1939), har icke publicerats men föreligger i manuskript, som genom tillmötesgående av fru Johanne GriegCederblad ställts till detta forskningsprojekts förfogande. Resultaten av modersmålsundersökningarna är välkända och refereras utförligt av Husen (Husen & Dahllöf 1960, kap. 13). Den stilistiska analysen av levnadsbeskrivningen »Vad jag hittills sett av livet», som utgör huvudmaterialet för Cederblad & Wennerström-Hartmann (1940), saknar direkt jämförelsematerial och måste bedömas utifrån allmänna överväganden angående skolans målsättning i relation till de uppställda resultaten. Dessa betecknades av förf. som från folkbildningssynpunkt »föga tillfredsställande» (a. a. s. 173). Vissa möjligheter till jämförelser förelåg i princip beträffande rättstavningen, som studerats med Hassler-Göranssons (1937) 50 testord, för vilka normer fanns beräknade för elever i folkskolans olika årskurser. Som påpekats bl. a. av Husen (Husen & Dahllöf, 1960, kap. 13) är dessa material inte jämförbara på grund av väsentliga olikheter i materialen vad gäller gruppernas sammansättning dels ifråga om regional fördelning, dels ifråga om med vidareutbildningen korrelerad prestationsnivå i folkskolan. En tendens till bättre prestationer än de av Cederblad (1941) redovisade har på ett mer representativt material konstaterats av Husen (1943, s. 35 o. 55) som emellertid inte, av samma skäl som beträffande Cederblads undersökningar, kan göra direkta jämförelser med Hassler-Göranssons siffror annat än under antagande av att hennes material utgör ett riksrepresentativt stickprov. Detta är dock inte fallet. Beträffande matematikundersökningarna (Cederblad, manus 1939) finns i princip vissa jämförelsemöjligheter dels med vissa av de s. k. Rostadsproven (Wigforss 1939, s. 87 ff.), dels med en särskild av Cederblad genomförd undersökning i ett antal folkskoleklasser samt på ett antal folkhögskoleelever. Resultaten har utförligt refererats och kommenterats av Husen (Husen & Dahllöf 1960, kap. 6). Huvudresultaten i de undersökningar som lättast lånar sig till jämförelser är uttryckta i lösningsfrekvenser för de olika grupperna. Kunskapsbehållningen kan därför utläsas i form av större eller mindre skillnader ifråga om lösningsfrekvens mellan å ena sidan folkskolematerialet, å andra de s. k. folkskolebeväringarna. Resultaten tyder som de föreligger på en genomgående försämring i den mekaniska räkning, som undersökningarna gäller. Särskilt är detta fallet beträffande allmänt bråk. Det föreligger emellertid vissa svårigheter att uppskatta utpräglingsgraden av skillnaderna. Man saknar t. ex. tillräckliga uppgifter angående materialens representativitet. Skillnader mellan lösningsfrekvenser för enskilda uppgifter är svåra att säkerställa på grund av de stora medelfelen. Tendensen styrkes dock av att alla differenser går i samma riktning. En ytterligare svårighet tillkommer på grund av att provet uppenbarligen varit hårt tidsbegränsat, vilket sannolikt gynn a r eleverna i skolan. Sålunda har ca 40 % av folkskolebeväringarna inte gett sig i kast med andra hälften av provets 12 uppgifter. Då vi saknar uppgifter om administrationstiden och därmed sammanhängande förhållanden, kan vi inte avgöra, om bortfallet är ett utslag av tidsgränsen eller bristande förmåga. Åtskilligt talar för att tidsgränsen spelar en inte obetydlig roll. Sålunda stiger antalet som ej försökt uppgiften raskt mot slutet av provet utan återgång till högre deltagar-

52 frekvens för någon av uppgifterna. Från och med uppgift 9, den första med allmänt bråk, är deltagarfrekvensen endast ca 20 %. Då lösningsfrekvenserna genomgående utvärderats i relation till totala antalet undersökta personer, kan de variera avsevärt beroende på den inverkan av tidsbegränsningen som vi inte kan bedöma definitivt. Lösningsfrekvensen för uppgift 9,_ , uppges sålunda till 8 %, vilket motsvarar ca 40 % av dem som påbörjat 5 6 uppgiften. De svårigheter som sålunda föreligger att i efterhand utifrån ett opublicerat manuskript bedöma innebörden av dessa resultat får dock inte undanskymma det faktum, att här föreligger ett mycket aktningsvärt försök att på ett tidigt stadium belysa dessa väsentliga frågor. E n jämförelse mellan skolelever och ungdomar i åldern 16—20 år som sökt anställning vid krigsmakten under åren 1948 och 1949 har utförts av Agrell (1950, s. 91 ff.) dels med ett rättstavningsprov (Vp 4), dels med ett räkneprov (Vp 5) om 15 uppgifter med både mekanisk och tillämpad räkning. Jämförelsegruppen utgjordes av elever i årskurs 8 i Huskvarna folkskolor. Resultaten pekar mot sämre prestationer i båda proven för de anställningssökande, särskilt i matematikprovet. Grupperna är emellertid så föga jämförbara såväl vad avser den grundläggande skolutbildningens art som regional fördelning, att resultaten måste betraktas som högst tentativa. En mycket omfattande systematisk studie av kunskapsbehållningen på längre sikt har utförts av Norris (1940), som också summerat den tidigare forskningen på området och funnit (a. a. s. 22 ff.), att de få undersökningar som utförts med längre tidsintervall är otillfredsställande därigenom, att de antingen bygger på för litet material eller utgör tvärsnittsundersökningar, i vilka man inte i tillräcklig utsträckning har kunnat hålla den grundläggande skolutbildningen under kontroll. Norris egen studie har utförligt refererats av Husen (Husen & Dahllöf 1960, kap. 1). De huvudresultat, som Norris rapporterar, går ut på att de vuxna i hans stickprov avvek i sina prestationer från normerna i tio standardiserade kunskapsprov (Stanford-serien) (a. a. s. 36 ff.) för elever med motsvarande skolutbildning. Avvikelserna går i olika riktning och pekar i aritmetikprovet mot tydligt lägre prestationer, medan tendensen är den omvända, ehuru inte lika markerad, ifråga om vissa modersmålsprov. Norris resultat tyder också på bättre kunskapsbehållning i de mer kvalificerade yrkesgrupperna, något som han sätter i samband med att dessa i större utsträckning har haft användning för sina kunskaper. Även om resultaten från allmänpsykologisk och pedagogisk synpunkt synes mycket rimliga, måste Norris resultat av flera skäl betecknas som ganska preliminära. Hans vuxengrupper utgjordes nämligen huvudsakligen av arbetslösa, som frivilligt anmält sig deltaga i proven. Åldersvariationen var vidare mycket stor. Begåvnings- och prestationsmässigt förelåg vissa skillnader mellan vuxengrupper och jämförelsegrupper bland skolelever

S3 som inte kunnat hållas under kontroll. Den stora åldersvariationen gör det i princip möjligt, att förändringar inom skolsystemet har medfört sådana systematiska effekter, att en jämförelse allvarligt försvåras. Norris (1940) utförde också undersökningar i orienteringsämnen, vilka tidigare i samband med en kursplanerevision hade blivit föremål för en omfattande norsk studie av Ribsskog & Aall (1936). Denna kommer att mer systematiskt diskuteras i samband med redovisningen av undersökningarna i orienteringsämnena. Ett utförligt referat ges av Husen (Husen & Dahllöf 1960, kap. 1). Målsättningen för våra jämförande kunskapsprövningar är analog närmast med Norris studie. Mot bakgrunden av den utförda granskningen framstår det som särskilt önskvärt att vi skall hålla inte blott den grundläggande skolutbildningens längd under kontroll utan om möjligt också prestationsnivån i densamma. Diskussion Även om den föregående analysen visat, att det föreligger stora svårigheter av praktisk natur att övervinna för att en jämförande kunskapsprövning med tvärsnittsmetod skall anses kunna ge några mer bindande resultat, vore det uppenbarligen av intresse att komplettera de inhämtade subjektiva bedömningarna angående standarden på elevernas förkunskaper vid deras inträde i yrkesskola respektive i gymnasiet med objektiva prövningar enligt samma uppläggning som fältundersökningen i näringslivet. På grund av det omfång en sådan undersökning skulle innebära, om den gjordes representativ, har vi avstått från sådana försök. Det ställer sig givetvis mycket lättare att i efterhand och inom varje typ av skolor för sig låta utföra dylika prövningar, om så anses önskvärt, medan däremot vår fältundersökning ute i näringslivet förutsätter en organisatorisk samordning, som torde vara svår att åstadkomma inom ramen för de olika skolmyndigheternas vanliga verksamhet. Även ifråga om fältundersökningen i de av oss undersökta avgångsklasserna (se nedan) i den grundläggande skolan hade man k u n n a t hävda, att den borde ha tagit sikte på en direkt prövning av överensstämmelsen mellan de i denna undersökning erhållna provresultaten och den målsättning som gäller för vederbörande utbildningsväg. Som den undersökningen nu är upplagd, tjänar den snarare enbart fältundersökningen i näringslivet genom att förse den med för kunskapsjämförelserna nödvändiga referenspunkter. Det alternativa förfaringssättet skulle då ha k u n n a t få karaktären av en värdering av resultaten i de standardiserade kunskapsproven i absoluta termer, varvid kriteriet definierats av de allmänna målsättningarna. Svårigheterna med ett dylikt förfarande är emellertid uppenbara. Kursplanernas målsättningar är bl. a. så allmänt formulerade, att det skulle stöta på allvarliga svårigheter att översätta dem i förväntade genom-

54 snittsprestationer i standardproven. I all synnerhet synes en dylik analys påfordra, att man vet något om vilken relativ andel av den till buds stående undervisningstiden som de olika momenten inom ämnena erhåller i den dagliga undervisningen. Denna information är f. ö. också nödvändig för att man skall kunna dra praktiska slutsatser från våra övriga delundersökningar rörande kraven på och resultaten av skolans undervisning. Det inses lätt, att tolkningen kan bli mycket annorlunda, om ett moment, som röner stor efterfrågan men i vilket det samtidigt visar sig föreligga dåliga resultat, i den faktiska undervisningen krävt stora insatser från läraren eller om det beaktats endast i rinea mån. *&• c. Den grundläggande skolans undervisning i olika moment av ämnena

Undersökningsområden Inledningsvis har betonats, att undersökningarna angående förkunskaps-, yrkes- och fritidskrav etc. gäller slutresultatet av den grundläggande skolans undervisning. Av detta skäl är det naturligt, att den närmare analysen av skolans undervisning i olika moment av ämnena i första hand omfattar avgångsklasserna och om möjligt även något år dessförinnan. Då vi hade att undersöka ett flertal olika skolformer, visade det sig av uppenbara praktiska skäl nödvändigt att sätta en gräns nedåt för dessa undersökningar, även om det i princip hade varit både önskvärt och intressant att k u n n a studera en och samma skolform genom alla årskurser. Denna nedre gräns sattes vid högstadiets början, dvs. mellan sjätte och sjunde årskursen. I ingen av skolformerna undersöktes mer än tre årskurser. I de praktiska realskolorna begränsades undersökningarna till de två högsta årskurserna. Undersökningarna angående skolundervisningens utformning i praktiken omfattar alltså följande skolformer och årskurser: Skolform:

Årskurs:

Folkskola, sjuårig: » åttaårig: Realskola, allmän: » praktisk: Flickskola, kommunal: Enhetsskola:

7 7 3 5 + 24

Metod för insamling

av data

8 45 + 3 4 34 8

56+44 44 5 7 + 66 9

67 + 5 6

77 + 66

Vid metodvalet hade vi som utgångspunkter dels att undersökningarna skulle ge tillräckligt detaljerade beskrivningar av den relativa vikt som olika moment inom varje ämne erhåller i undervisningen, dels att de skulle ge denna information i överskådlig form för ett flertal både skolformer och årskurser. Den första förutsättningen förhindrade, att vi utförde denna studie enbart på det källmaterial som utgörs av gällande kursplaner, metodiska anvisningar, redogörelser etc. Att en sådan metod, särskilt vid historiska

55 undersökningar, k a n vara utomordentligt givande för de ifrågavarande ämnena, framgår tydligt av en avhandling av Karin Tarschys (1955). Redan mycket begränsade försök visade dock i vårt fall, att detta källmaterial inte utformats så detaljerat, att det kunde läggas till grund för några tillförlitliga numeriska beräkningar. Om systematisk innehållsanalys av gällande läroböcker, som däremot mycket väl torde kunna komma ifråga från denna synpunkt (jfr Berelson 1954), gäller å andra sidan, att man inte utan vidare kan förutsätta att en sådan analys skulle spegla det nedlagda undervisningsarbetet på ett rättvist sätt. Särskilt i ämnet modersmålet var det uppenbart, att detta ämne inte kan belysas tillräckligt allsidigt genom en analys av läroböcker. Den andra förutsättningen gjorde det redan på förhand meningslöst att reflektera på någon form av observationsteknik i klasserna på matematikoch modersmålslektioner. En sådan uppläggning medför dessutom särskilda metodiska problem (jfr Heyns & Lippitt 1954) genom observatörernas närvaro etc. Avgörande i vårt fall var, att en dylik undersökning av den bredd som erfordrades, skulle ställa orimliga både administrativa och kostnadsmässiga krav. För våra syften med denna undersökning visade sig emellertid frågeformulärstekniken än en gång användbar. Även denna undersökning utfördes som postenkät. Tidigare har Magne (1959 a) i samband med personliga intervjuer använt frågeformulär för att kartlägga lärares erfarenheter av kurssvårigheter i folkskolan. Dessa undersökningar utfördes inom ett regionalt begränsat område. D. Sammanfattande översikt av undersökningarna Undersökningarnas tre huvudaspekter (1) behovet av kunskaper och färdigheter i matematik och modersmålet efter skolans slut, (2) resultatet av den grundläggande skolans undervisning i dessa ämnen samt (3) utformningen av den grundläggande skolans undervisning belyses med material från följande undersökningsområden. Lärare vid yrkesskolor tillfrågades i enkäter (YMa resp. YMo) om huvudaspekt (1) och (2), varvid (1) avser såväl krav på förkunskaper för att eleverna skall kunna följa yrkesskolans undervisning som yrkeslärärnas syn på kraven i själva yrket. Aspekt (2) belyses av dessa endast vad gäller standarden på elevernas förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan. Lärare i gymnasiet tillfrågades i särskilda enkäter (GyMa resp. GyMo) rörande huvudaspekterna (1) och (2) i vad avser elevernas förkunskaper vid inträdet i gymnasiet. Arbetsledare inom vissa branscher tillfrågades genom ett frågeformulär, besvarat vid en skriftlig gruppintervju, om (1) kraven på kunskaper för

56 underlydande arbetstagare i deras yrkesutövning samt om (2) standarden på arbetstagarnas kunskaper. Arbetstagare i vissa yrken tillfrågades genom frågeformulär angående sin uppfattning om vilka behov av räkning, läsning och skrivning de upplever såväl som yrkesutövare som på fritid (1) samt vilka brister de själva upplever ifråga om sina kunskaper (2). Dessutom genomgår de objektiva kunskapsprov i matematik och modersmålet (2). Undersökningarna av arbetsledare och arbetstagare i näringslivet genomfördes i ett sammanhang hösten 1958 och sammanfattas i det följande under rubriken »fältundersökningen» (Fu). Elever i vissa av den grundläggande skolans avgångsklasser genomgick samma kunskapsprov som arbetstagarna för att vi under vissa förutsättningar skulle kunna jämföra arbetstagarnas prestationer med vad elever med motsvarande grundutbildning presterar när de står i begrepp att lämna skolan (2). Denna undersökning kallas skolfältundersökningen (SkFu). Lärarna i de högsta årskurserna av den grundläggande skolan (folkskolan, allmän och praktisk realskola, flickskola, enhetsskola) tillfrågades genom en enkät om huvudaspekt (3), nämligen h u r skolundervisningen utformas i praktiken, särskilt med hänsyn till hur undervisningstiden fördelas på olika moment inom ämnena. Dessa enkäter benämnes i det följande enkäter till lärare på högstadiet eller endast lärarenkäter. De förkortas LäMa respektive LäMo. Som framgår av redogörelsen ovan, sökte vi så långt möjligt samordna de olika undersökningsområdena organisatoriskt. Tab. 1 sammanfattar tidsplanen för de olika delundersökningarna och specificerar deras förkortningar. Tab. 1. Tidsplan för kursplaneprojektets undersökningar i matematik och modersmålet Termin Vt 57

Delundersökning Yrkesskoleenkät i matematik

Förkortning YMa LäMo

H t 57 Vt 57 Gymnasieenkät i matematik Yrkesskoleenkät i modersmålet H t 58

Fältundersökning i näringslivet i matematik och modersmålet bland arbets-

Vt 59

Fältundersökning i vissa av skolans avgångsklasser i matematik och mo-

LäMa GyMa GyMo YMo

Fu

SkFu

I tab. 2 specificeras metoder och undersökta frågeställningar för de olika delundersökningarna. Av tab. 2 framgår vidare de branscher inom vilka

57 vissa yrkesgrupper undersökts i fältundersökningen i näringslivet. Dessa redovisas närmare i följande kapitel. Dessutom visar tabellen, att vi i frågeformulären i fältundersökningarna försökt belysa ytterligare några aspekter, nämligen dels arbetstagarnas attityder mot skolgången, dels elevernas intresse för olika ämnen. Tab. 2. översikt av kursplaneprojektets olika undersökningar i matematik och modersmålet Förkortningar: Lä = E n k ä t till lärare på högstadiet (motsvarande). Ma = Matematik »Lärarenkät» Y = Enkät till lärare i yrkesutbildande skolor och företag. Mo = Modersmålet »Yrkesskoleenkät» Gy = Enkät till gymnasielärare. »Gymnasieenkät» Uppgiftslämnare

Metod och undersökta aspekter

Lärare på högstadiet (motsvarande)

Frågeformulär angående 1) Undervisningens faktiska utformning särskilt avseende fördelning av undervisningstiden på olika moment inom ämnet (3) 1

YMal YMoJ

Lärare vid yrkesutbildande skolor och företag

Frågeformulär angående 1) Krav på förkunskaper från grundl. skolan (1) 2) Standard på förkunskaper från grundl. skolan (2) 3) Krav på färdigheter i yrket för vilket utbildning sker (1)

GyMal GyMo/

Lärare vid gymnasier och seminarier

Frågeformulär angående 1) Krav på förkunskaper från grundl. skolan (1) 2) Standard på förkunskaper från grundl. skolan (2)

a) Arbetsledare (förmän)

Frågeformulär angående 1) Krav på färdigheter i yrket (1) 2) Standard på yngre arbetstagares färdigheter (2)

Delundersökning I. Enkäter LäMal

LäMoJ

II. Fältundersökning i näringslivet (Fu) Stickprov i följande branscher a. Gruv- och metallindustri b. Träindustri c. Livsmedelsindustri d. Kontor e. Bank- och försäkringsverksamhet

III. Fältundersökning i skolor (SkFu) a. Folkskola årskurs 7 b. Realskola årskurs 4 4 och 5 5 1

Frågeformulär angående 1) Krav på färdigheter i yrket (1) 2) Behov av färdigheter på frilid (1) 3) Upplevda brister i färdighet i yrke och på frilid (2) b) Arbetstagare i åldern 4) Attityder mot skolgång 18—30 år Objektiv prövning av 5) Färdigheter i matematik och modersmålet (2)

Elever i avgångsklasser

Anger huvudaspekter enligt sid. 43.

Objektiv prövning av 1) Färdigheter i matematik och modersmålet (2) Frågeformulär angående 2) Intresse för olika ämnen

KAPITEL 2 U r v a l , g e n o m f ö r a n d e och

A.

deltagarfrekvenser

Enkäterna

a. Allmänna principer för uppläggningen

De allmänna principerna för konstruktionen av frågeformulären samt den administrativa uppläggningen av postenkäterna framgår av handbokslitteraturen (jfr t. ex. Lundberg 1942, s. 182 ff., Dahlström 1957, Kornhauser & Sheatsley 1959). De vidtagna åtgärderna syftar dels till att göra frågeformuläret så lätt och entydigt att besvara som möjligt, dels till att erhålla höga svarsfrekvenser. Dessa varierar givetvis i samhällsvetenskapliga undersökningar med hänsyn till ämnet för undersökningen, de undersökta grupperna, frågeformulärets längd, tidpunkten för undersökningen m. m. Som typexempel på vad man brukar uppnå i praktiken i mer representativa vetenskapliga pedagogiska undersökningar rapporterar Good & Scates (1954, s. 627) enligt Shannon (1948) att de genomsnittliga svarsfrekvenserna för 204 doktorsavhandlingar vid Teachers College, Columbia University, uppgick till 70,7 %, medan motsvarande siffra för 59 vetenskapliga uppsatser som publicerats i The Journal of Educational Research utgjorde 80,7 %. För samtliga i det följande redovisade enkäter gäller, att såväl uppläggning och urvalsmetodik som frågeformulärens utformning granskades av särskilda rådgivande kommittéer, sammansatta av företrädare för av undersökningarna berörda myndigheter, bransch-, arbetstagar- och personalorganisationer. Alla frågeformulär har förprövats i en eller flera versioner. Till de följebrev, vari undersökningen presenterades, fogades också i allmänhet en rekommendation från ledningen för ifrågakommande myndigheter och organisationer. För att möjliggöra påbörjandet av det omfattande arbetet med att utsända påminnelser, medan undersökningen ännu var aktuell för de tillfrågade, sattes den första svarstiden i allmänhet inte längre än till 10—14 dagar. Efter denna tid utsändes skriftliga påminnelser med anhållan om svar efter ytterligare ett uppgivet antal dagar. I allmänhet fogades till dessa första påminnelsebrev ett särskilt formulär med meddelande om till vilken tid vederbörande ansåg sig k u n n a besvara formuläret. Givetvis bifogades alltid frankerade kuvert (lösenkuvert) för såväl formulär som för andra meddelanden. Ytterligare en skriftlig påminnelse gick sedermera ut till dem som då fortfarande inte hade hört av sig. På grund

59 av undersökningarnas kvantitativa omfattning var det inte möjligt för oss att ta individuell kontakt med samtliga som ännu efter andra påminnelsen inte sände in svar, men i flertalet fall försökte vi nå vederbörande per telefon. För att undvika att påminnelser sändes ut till dem som redan svarat och för att möjliggöra bortfallsanalyser, kunde de svarande icke vara anonyma gentemot undersökningsledningen. I följebrevet underrättades också de tillfrågade härom men också om att alla svar bearbetas och publiceras under iakttagande av fullständig anonymitet. I lärar- och gymnasieenkäterna lämnades alla namnuppgifter på separat blankett, som sedan omedelbart avskildes vid försändelsens öppnande. För samtliga enkäter gäller, att alla namnuppgifter togs om hand av särskild befattningshavare, som svarade för registreringen av alla inkommande och utgående försändelser. I flertalet enkäter använde vi nålkort som utsändningslistor.

b. Enkäterna till yrkesskolor och yrkesutbildande företag

Urval av utbildningsenheter Undersökningarnas målsättning gjorde det särskilt angeläget, att yrkesenkäterna skulle kunna spegla hela variationsvidden ifråga om förekommande typer av yrkesutbildning i skolor och företag. En viss avgränsning av begreppet »yrkesutbildning» visade sig emellertid nödvändig. Med vissa tillägg beträffande bank- och försäkringsväsendet, sändes enkäten endast till yrkesutbildande skolor och företag med heldagsundervisning under minst en termin. Denna definition har hämtats från samarbetsnämndens för yrkesutbildning och arbetsförmedling sammanställning »Svenskt skolväsende. Nuläge och utbyggnadsbehov» (1956). Definitionen innebär, att kortare kurser och aftonundervisning inte finns representerade i vårt material. Inte heller medtogs skolor med speciell rekrytering eller inriktning, t. ex. skolor inom ramen för samhällets vårdorganisation samt skolor för litterär och konstnärlig verksamhet. Det visade sig emellertid svårt att i tillräckligt god tid för planeringsarbetet erhålla en fullständig och tillförlitlig förteckning över populationen. I det närmaste helt omöjligt visade detta sig vara beträffande antalet av olika typer av yrkeslinjer under det läsår, som bedömningarna skulle avse. Den ovannämnda förteckningen visade sig visserligen ytterst värdefull som utgångspunkt för uppgörandet av utsändningslistorna, men den behövde kompletteras framför allt med avseende på utbildning inom enskilda företag, vilket resulterade i att vårt material kom att omfatta ett något större antal företagsskolor. Med hänsyn till dessa förhållanden och till det faktum, att totala antalet skolor icke rörde sig om mycket mer än 500, utfördes undersökningen som en populationsundersökning. På grund av svårigheterna att på förhand pre-

60 cisera antalet yrkeslinjer, som fyllde våra krav, beräknades svarsfrekvenserna på antalet skolor. Med skolor menas då i detta fall utbildningsenheter, antingen dessa utgöres av yrkesskolor inom den offentliga sektorn eller vid enskilda företag och oberoende av om skolan uppbär statsbidrag eller e j . Inbyggda skolor och skolor med växelundervisning (se t. ex. Yrkesutbildningen i Sverige 1954, s. 12) redovisas givetvis endast på ett ställe, ehuru de i grundmaterialet kan ha förekommit på två håll. Besvarandet ägde beträffande dessa skolor r u m vid den enhet, till vilken vederbörande lärare var knuten. Genomförande Yrkesskoleenkäten i matematik (YMa) utfördes vårterminen 1957, enkäten i modersmålet (YMo) vårterminen 1958. Som rådgivande kommitté fungerade för den förstnämnda den rådgivande kommittén för hela projektet, för den senare kommittén för modersmålsundersökningarna. Ledamöterna i dessa kommittéer förtecknas i bilaga 2. Utarbetandet av båda frågeformulären skedde i samarbete med en arbetsgrupp av pedagoger i respektive ämne. För dessa arbetsgruppers verksamhet redogörs närmare i samband med redovisningen av frågeformulär och resultat. Ledamöterna återfinns i bilaga 2. I samband med distributionen erhöll vi värdefullt stöd från överstyrelsen för yrkesutbildning genom en cirkulärskrivelse till samtliga överstyrelsen underställda yrkesskolor med rekommendation till dem att deltaga i undersökningen. Distributionen ägde r u m via rektorerna, vilka fördelade formulären till lärarna i respektive ämne. I de fall då matematik respektive modersmålet inte förekom som särskilda undervisningsämnen på yrkesskolans schema skulle formuläret besvaras av läraren i närmast angränsande yrkesämne. Samråd mellan olika lärare på samma linje anbefalldes, t. ex. när det förekom parallellavdelningar. Svar begärdes för varje separat yrkeslinje vid skolan. Antalet svar i bearbetningen överstiger därför väsentligt antalet deltagande skolor i bägge enkäterna. Svarsfrekvenser Totala svarsfrekvenserna blev för enkät YMa 86 %, för enkät YMo 84 %. Vi har nu att pröva, om de i undersökningen ingående undergrupperna beträffande svarsfrekvensen kan anses likvärda. I tab. 3 har materialet sålunda uppdelats i undergrupper, avseende skolornas huvudmannaskap. Denna uppdelning är intressant med tanke på att beredvilligheten att medverka frivilligt i ett offentligt utredningsarbete som detta skulle kunna tänkas variera ju närmare anknuten till den statliga förvaltningen en skolas ledning är. Tab. 3 visar, att en sådan variation icke föreligger i vårt material. De siffror ifråga om svarsfrekvens vi erhållit, k a n närmast järn-

61 Tab. 3. Svarsfrekvenser modersmålet

i enkäterna till yrkesskolorna angående matematik (YMa) ( YMo) med avseende på skolornas huvudmannaskap Antal

Statliga skolor Landstingens skolor Kommunala skolor Enskilda skolor Företagsskolor Statliga verk och militära skolor. Totalt df = X2 = P

YMa 5 1,53 >.05

Procent svar

tillfrågade

Skolor

och

YMa

YMo

YMa

YMo

YMa

YMo

34 124 125 94 122 17

27 133 167 91 98 16

29 107 102 77 114 15

23 110 139 71 91 15

85 86 82 82 93

85 83 83 78 93 94

84 YMo 5 0,80 >.05

föras med resultatet från en på uppdrag av Sveriges Industriförbund utsänd enkät angående företagens utbildningsverksamhet, vilken utförts av Rosenquist (1958). För företag med 200 anställda eller däröver når h a n en svarsfrekvens av 84 % (a.a. s. 2). Bland svenska storföretag har nyligen också av Malmenström & Wiedenborg (1959) utförts en enkät bland de verkställande direktörerna angående deras regionala och sociala ursprung, utbildning och karriärväg. Denna undersökning omfattar visserligen ett ganska kortfattat formulär (a.a. s. 12 f), men det rör i gengäld från social prestigesynpunkt relativt känsliga frågor. Svarsfrekvensen i denna undersökning blev (a.a. s. 11) likaledes 84 %. Tab. 4. Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas huvudsakliga ämnesinriktning Antal tillfrågade

Skolkategorier

Pedagogisk och huslig utbildning

Totalt df =

tP =

YMa 8 1,41 >.05

YMo 8 2,42 >.05

Procent svar

svar

YMa

YMo

YMa

YMo

YMa

YMo

62 103 44 62 32 47 78 55 33

63 144 58 52 27 34 74 54 26

57 84 39 57 30 41 59 49 28

54 117 46 51 23 29 56 50 23

92 82 89 92 94 87 76 89 85

86 81 79 98 85 85 76 93 88

62 Tab. 5. Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas regionala fördelning Antal Län

tillfrågade

A B—C D—E F—K L—N O—P R—T U—X Y—Z AC—BD Totalt df = P

YMa 9 1,73 >.05

Procent svar

svar

YMa

YMo

YMa

YMo

YMa

YMo

75 39 42 47 62 61 48 49 37 56

62 39 39 51 58 64 56 65 36 62

68 35 35 37 53 57 38 43 28 50

53 34 36 44 49 54 42 55 27 51

91 90 83 79 85 93 79 88 76 89

85 87 92 86 91 84 75 85 75 82

84 YMo 9 1,52 >.05

Tab. 6. Svarsfrekvenser för enkät YMo med hänsyn till antalet linjer vid allmänna yrkesskolor Antal Antal linjer

Procent svar tillfrågade

svar

20 108 16 19 11 17 3

12 83 14 18 11 15 2

60 77 88 95 100 85 67

1 2 3 4—5 6—7 8—9 10— Totalt df

tP

= 5 = 2,29 >.05

I tabellerna 4—5 har vi gjort motsvarande indelning av materialet i undergrupper med avseende på skolornas huvudsakliga ämnesinriktning resp. deras geografiska belägenhet. I intetdera fallet föreligger några statistiskt säkerställda tendenser till olikheter ifråga om svarsfrekvenser mellan undergrupperna. I tab. 6 har vi slutligen för de allmänna yrkesskolorna i enkät YMo, för vilka vi hade den säkraste förhandsinformationen angående antalet linjer vid varje skola, utfört motsvarande prövning med avseende på skolans storlek, uttryckt i antalet linjer'. Inte heller denna prövning gav några säkerställda differenser, ehuru det finns en svag tendens hos de allra minsta yrkesskolorna till något lägre svarsfrekvenser. Enligt vår

63 erfarenhet från distributionsarbetet var det något svårare att få in svar från dessa skolor på grund av att de i större utsträckning måste anlita icke fast anställda lärare. c. Gymnasieenkäterna

Urval av avdelningar Då undersökningarna skulle avse krav och standard på förkunskaper vid elevernas påbörjande av gymnasiestudierna, förlades undersökningarna till de första ringarna (motsvarande). Samtliga avdelningar deltog (populationsundersökning) och varje tillfrågad lärare svarade för just den klass (ring) han undervisade det aktuella läsåret. Svar begärdes dock endast för avdelningar, vilka under minst åtta av läsårets nio månader hade undervisats av en och samma lärare. Bedömningar från lärare som icke undervisat klassen under större delen av läsåret, måste nämligen nödvändigtvis bli mindre tillförlitliga. Avdelningar med dylik splittrad undervisning ingår icke i de redovisade siffrorna för antalet tillfrågade. Undersökningen utfördes icke endast vid de allmänna gymnasierna (högre allmänna läroverk samt kommunala gymnasier) utan också vid de s. k. fackgymnasierna (högre tekniska läroverk och handelsgymnasier) samt vid de seminarielinjer, vilka icke till 50 % rekryterades av studenter. I matematikenkäten deltog dock inte latinlinjen, då ämnet där inte förekommer i första ringen av det treåriga gymnasiet. Den lilla gruppen privatskolor deltog heller inte i undersökningen. Genomförande Båda enkäterna genomfördes vårterminen 1958. Båda hade diskuterats, granskats och rekommenderats av resp. rådgivande kommittéer och förutom vederbörande myndighet hade ledningen för ämnesföreningarna (Modersmålslärarnas förening genom sin ordförande professor Elias Wessén respektive Föreningen för matematisk-naturvetenskaplig undervisning genom docent Ernst Knave) i särskild skrivelse anbefallt medlemmarna att besvara enkäten. Dessutom hade på särskild framställning chefen för Kungl. skolöverstyrelsen i skrivelse till rektorerna uppmanat dessa att, i den utsträckning så var möjligt, bereda i undersökningen deltagande lärare viss kompensation för det merarbete enkäterna föranledde. En motsvarande rekommendation tillställdes fackgymnasierna från chefen för Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning. Svarsfrekvenser Totala svarsfrekvensen för gymnasieenkäten i matematik (GyMa) blev 88 % och för gymnasieenkäten i modersmålet (GyMo) 86 %. I tab. 7 redovisas svarsfrekvenserna för samtliga förekommande undergrupper. Av

64 Tab. 7. Svarsfrekvenser för gymnasieenkäterna i matematik och modersmålet (GyMa resp. GyMo) avseende gymnasietyper och linjer Antal Ring (mots v.)

Gymnasietyp

tillfrågade

Procent svar

svar

GyMa GyMo GyMa GyMo GyMa GyMo L I4 L I3 AI4 A I3 R I4 R I» I I I4 2 I + P

Allmänna gymnasiet

» » » » »

» » » » »

Högre tekniska läroverk Handelsevmnasier Folkskoleseminarier Småskoleseminarier Totalt

df tP

GyMa 7 1,72 >.05

33 40 89 83 50 42 12 26

78 46 31 37 86 82 47 42 12 20

31 35 80 75 43 39 10 18

62 42 29 29 73 70 43 34 11 19

94 88 90 90 86 93 83 69

79 91 94 78 85 85 91 81 92 95

86 GyMo 9 1,51 >.05

tabellen framgår, att det inte heller beträffande gymnasieenkäterna föreligger några signifikanta differenser mellan de olika linjerna ifråga om svarsfrekvens. d. Lärarenkäterna Urval av klasser I syfte att erhålla mer tillförlitliga bedömningar, lades lärarenkäterna på samma sätt som gymnasieenkäterna upp så, att separata svar skulle avlämnas för varje uttagen klass. Det är då lättare för lärarna att grunda sina svar på konkreta händelser och därigenom undvika allmänt stereotypa svar. Det är också en fördel, att vi i svarsfördelningarna kan spegla hela variationen mellan olika klasser inom samma skolform och årskurs. Lärarna fick i frågeformuläret nämligen också ange klassens ungefärliga allmänstandard, och jämförelser k a n vid bearbetningen då göras om h u r undervisningen gestaltar sig i svaga, normala och starka klasser. Av samma skäl som beträffande gymnasieenkäterna begärdes också uppgifter endast för klasser, vilka undervisats av samma lärare i minst åtta av läsårets nio månader. Beträffande lärarenkäterna ansåg vi det särskilt angeläget, att de jämförelser mellan skolformer och årskurser som kunde komma att göras, så långt möjligt skulle undvika att influeras av faktorer som sammanhänger med den akuta lärarbristen. Det var sålunda bättre att erhålla ett numerärt kanske något mindre antal men i stället tillförlitligare bedömningar från för skolans arbete normala förhållanden, som innebär att klasserna slipper byta lärare för längre tider under

65 läsåret. Det är givet, att även med denna avgränsning kommer den med den onormalt höga lärarbristen sammanhängande faktorn in i bilden, bl. a. genom en i vissa skolformer ganska hög andel lärare utan formell kompetens. För att vid bearbetningen k u n n a hålla även lärarkompetensen under kontroll, insamlades uppgifter angående dessa förhållanden. Av skäl som sammanhänger med de ovan nämnda, lades antalet klassavdelningar till grund för urvalet. Hur materialet fördelar sig på skolformer och årskurser har tidigare redovisats i kap. 1. För varje uttagen klass uppletades i vederbörande katalog n a m n och adress på den lärare, som undervisade klassen i matematik resp. modersmålet. Då varje årskurs inom varje skolform vid bearbetningen måste betraktas som separata enheter och då antalet klasser i vissa undergrupper totalt sett var relativt ringa, måste undersökningen i dessa fall bli total. Det gäller t. ex. samtliga årskurser inom den praktiska realskolan och kommunala flickskolan. I övriga fall användes stickprovsförfarande. Grundmaterialet i katalogerna (motsvarande) stratifierades med hänsyn till skolform, årskurs samt regional fördelning. Då periodicitet inte förelåg i materialet, kunde vi använda ett systematiskt urval. 6 Uttagningskvoterna framgår av tab. 8. Materialet är sålunda beträffande varje skolform och årskurs representativt för rikets samtliga avdelningar. Samplingen av läroverksklasser och motsvarande kunde äga rum direkt från aktuella kataloger, förvarade på skolöverstyrelsen. Beträffande folkskolorna måste uppgifter inhämtas från distrikten genom att vi, tack vare tillmötesgående från statens skolinspektörer, fick tillgång till från varje distrikt insända statistiska uppgifter avseende förhållandena vid läsårets början. Hänvändelserna till dessa inspektörer resp. skolcheferna i de större städerna, besvarades till 100 %. Särskilda problem beredde samplingen av lärare på enhetsskolans högstadium. På grund av ämneslärarsystemet fanns inte tillförlitliga uppgifter i skolinspektörernas sammanställningar angående vem som undervisade den angivna klassen i matematik resp. modersmålet, och inte heller förelåg kataloger från samtliga försöksdistrikt. På grund av tidsbrist fick vi i den första enkäten, LäMo, därför sända formulären till klassföreståndarna med anhållan till dem att överlämna formulär och anvisningar till den lärare som undervisade klassen i modersmålet. För matematikenkäten fick vi genom en särskild skrivelse till skolcheferna i försöksdistrikten insamla aktuella uppgifter om lärarnas tjänstgöring i de olika klasserna. I tab. 8 redovisas uttagningskvoterna i de båda undersökningarna, liksom också frekvensen av bortfall på grund av att klasserna haft mer än e n lärare under åtta av läsårets nio månader. Tab. 8 visar samma tendenser för de båda ämnena, varvid bör observeras, att de representerar två på varandra följande läsår. Siffrorna för enhetsskolan ligger ca 50 % över genomsnittet för samtliga skolformer i båda ämnena. De höga siffrorna 6 Se t. ex. von Hofsten (1948, s. 40 f. resp. s. 37 f.). Inom kvoten uttogs den första enheten genom lottdragning. Inom strata kan urvalsförfarandet betecknas som »a systematic probability sample» (Chein 1959, s. 523 not 10).

5—001908

66 Tab. 8. Uttagningskvoter samt bortfall på grund av splittrad undervisning i enkäterna LäMo (1956/57) och LäMa (1957/58)

Skolform

Årskurs

Uttag nineskvot

Antal

LäMa

LäMo

7 8

1:10 1:3

1:15 1:4

28 261 170 212 273 145 315 27

3 6 + 24 45 + 3 4 58 + 44

1:5 1:5 1:5

1:6 1:6 1:5

20 166 152 21 135 158 124 448 130 417 10

1:1 1:1

1:1 1:1

114 13 103 90 193 94 208 12

5 + 4 67 + 5 6 7 7 + 6«

1:1 1:1 1:1

1:1 1:1 1:1

10 122 101 7 91 77 79 271 86 285 9

Enhetsskola. . . .

7 8 9

1:1 1:1 1:1

1:1 1:1 1:1

59 246 353 252 20 172 141 559 196 801 18

1947 års skolor i Stockholm

7 8 9

1:1 1:1 1:1

1:1 1:1 1:1

124 26 100 115 19 59 13 172 31 270 3

Totalt

—

—

—

Realskola

4 Prakt, realsk.. . . Flickskola

3 44 7

2 116

2 296

LäMa

LäMo LäMa

20 21

11 12 13 12 14 13

17 24 14

12 12 11 11 13 18 8 11 11 13

12 7

11 13 13 13 7

11 8 5

9 10 8 10 11 10 6

62 42 37 141

24 18 17 12 13 17 19 18

15 14 0

12 26 12 32 23 28 0 11

LäMo

LäMo LäMa Folkskola

Procent bortfall

bortfall

utsända

29 309

för 1947 års skolor i Stockholm 7 sammanhänger sannolikt med typiska initialsvårigheter i samband med att denna skolform det aktuella läsåret nådde upp på högstadiet i större omfattning. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande siffror för de första ringarna på gymnasiet under läsåret 1957/58 enligt gymnasieenkäterna utgjorde i modersmålet 8 % och i matematik 6 % med obetydliga variationer mellan linjerna. Genomförande Distributionen ägde rum efter samma principer och med samma typ av förarbeten och stödskrivelser som ovan redovisats beträffande gymnasieenkäterna. Ett undantag utgjorde lärarenkäten i modersmålet (LäMo), vilken ju var den första bland lärare i de under skolöverstyrelsen stående skolorna. De lärare som deltog i denna enkät kunde nämligen inte tillställas någon skrivelse beträffande eventuell kompensation för det merarbete som enkäten föranledde. Detta var i båda enkäterna onekligen betydande. Båda formulären, särskilt modersmålsformuläret, var långa och ganska komplicerade att besvara; det gällde bl. a. att så långt möjligt bygga bedömningarna av hur undervisningstiden använts, på anteckningar i undervisnings journaler och dylikt. Dessutom inträffade det, att en lärare ombads besvara formuläret 7

Se t. ex. Dahlkvist & Björnsson (1955) samt Läroplaner för Stockholms folkskolor (1957).

67 för flera klasser. Detta förekom mer frekvent i de skolformer, där hela populationen klasser måste undersökas, detta för att antalet enheter skulle bli tillräckligt stort för beräkningsarbetet. Svarsfrekvenser I tab. 9 redovisas svarsfrekvenserna för de båda lärarenkäterna med uppdelning på skolformer och årskurser. Totalsiffran för modersmålsenkäten blev 66 % och för matematikenkäten 80 %, en klart signifikant skillnad (P<.001). Förutom av den ovan nämnda frånvaron av kompensationsmöjlighet betingas den lägre totala svarsfrekvensen i modersmålsenkäten av att formuläret var omfattande och — på grund av ämnets natur — täckte ganska svåranalyserade aspekter. Formuläret kunde dessutom inte sändas ut förrän i början av höstterminen (1957) efter det läsår bedömningarna skulle avse. Slutligen inträffade den »asiatiska influensan» under den aktuella perioden. Data från de signifikansprövningar av de skillnader ifråga om svarsfrekvenser mellan årskurser och skolformer, som materialet ger anledning att pröva, har sammanförts i tab. 10. Inom skolformerna föreligger inga signifikanta skillnader mellan de olika undersökta årskurserna. Den tendens mot signifikans som kan spåras i enkät LäMa gäller enhetsskolan och är förorsakad av årskurs 9, den enda årskurs i hela materialet där matematik icke förekommer som formellt undervisningsämne. Undervisningen bedrives där endast på vissa grenar inom Tab. 9. Svarsfrekvenser i lärarenkäterna i modersmålet (LäMo) och matematik (LäMa) Antal tillfrågade Skolform

Antal svar

Procent svar

Årskurs LäMo

LäMa

LäMo

LäMa

LäMo LäMa

Folkskola

7 8

Realskola

3 5 + 24 45 + 34 5s+44

145 135 139 111 113 397 116 362

96 116 66 86 89 89 64 80 74 259 98 303 65 65 84 84

34 44

90 102 78 168 87 189

57 54 111

92 63 90 75 167 69 66 86 88

Flickskola

57 + 46 67 + 5 6 77 + 66

111 91 84 69 70 245 81 261

67 62 52 181

94 74 85 54 74 78 69 217 74 74 85 83

Enhetsskola

7 8 9

187 291 115 228 61 78 152 210 95 176 63 84 123 462 159 660 70 280 101 505 57 61 64 77

1947 års skolor i Stockholm.. . .

7 8 9

74 109 40 101 10 124 31 241

Totalt

—

1814 Praktisk realskola

233 149 163 123 70 83 185 418 125 274 134 297 105 228 72 71 84 83

1 987

42 19 3

1 192

85 57 78 74 48 73 18 177 30 52 58 73 1597

68 Tab. 10. Resultat av vissa signifikansprövningar i tab. 9 Differenser mellan Årskurser

Skolformer

Enkäter

Enkät

LäMo

df X2 P

LäMa

df X2 P

Folkskola

Praktisk realskola

Enhetsskola

1947 års skolor i Stockholm

Totalt

Totalt

1 0,09 >.05

1 0,25 >.05

2 0,38 >.05

2 1,41 >.05

5 9,73 >.05

1 277,68 <.001

2 4,89 >.05

2 1,40 >.05

5 5,16 >.05

ramen för ämnet yrkesräkning (jfr Timplaner och huvudmoment, s. 27). En motsvarande tendens kommer till synes beträffande skillnader mellan skolformerna i enkät LäMo, närmast föranledd av tidigare kommenterade förhållanden vid 1947 års skolor i Stockholm. För var och en av enkäterna kan emellertid variationen ifråga om svarsfrekvenser mellan de olika skolformerna betraktas som slumpmässig. Våra totalresultat kan närmast jämföras med Orrings (1951), som i en studie angående läroverkslärarnas arbetsbörda med ett relativt komplicerat formulär för arbetstidsdeklaration nådde en svarsfrekvens om 67 % (a.a. s. 24), dvs. detsamma som i vår modersmålsenkät. I en nyligen utförd kortare enkät angående lärarnas attityder till resp. skolforms målsättning samt förhållanden som i första hand bidrar till deras arbetsvolym har Ramund (1960) erhållit en svarsfrekvens om 85 % bland lärare i teoretiska läroämnen i allmän realskola, vilket i vår enkät LäMa motsvaras av 84 %. Ramunds siffror för praktisk realskola och kommunal flickskola ligger genomgående något högre än våra i enkät LäMa (89 resp. 95 %, beräknat på sammanslagna gruppen av manliga och kvinnliga lärare enligt Ramund 1960, tab. I: 3). En mer ingående bortfallsanalys har utförts beträffande lärarenkäten i modersmålet (LäMo). För materialet i folkskolans sjunde årskurs har vi i kap. 21 för de klasser, som deltagit i huvudbearbetningen (tab. 174—176) redovisat fördelningen av klasserna med avseende på lärarnas kön, tjänsteställning (ordinarie/icke-ordinarie folkskollärare) samt ålder. Motsvarande fördelningar för matematikenkäten återfinns i kap. 20 (tab. 168—170). Då man kan förutsätta, att populationen sjundeklasser med avseende på klasslärarnas karakteristika är konstant för olika läsår, bör även stickprov uppvisa samma proportioner för olika läsår. Då matematik- och modersmålsundersökningarna vidare bygger på stickprov från två olika läsår och matema-

69 tikundersökningarna uppvisar en väsentligt högre svarsfrekvens, kan vi genom en jämförelse mellan de båda enkäterna pröva, om det i modersmålsenkäten föreligger något med avseende på lärarfaktorn selektivt bortfall. Om så inte är fallet, bör stickproven enligt ovan uppvisa samma proportioner av lärare i de olika kategorierna. En prövning av differenserna mellan matematik- och modersmålsenkäterna i det hittills bearbetade folkskolematerialet visar, att det inte föreligger någon skillnad vare sig med avseende på lärarnas kön (yf- = 0,0025, d f = l , P > . 0 5 ) , tjänsteställning ( ^ = 0,015, df = 1, P > .05) eller ålder (%2 = 2,66, df = 2, P > .05). Vi har således inte kunnat spåra någon tendens till selektivt bortfall med avseende på lärarfaktorn i detta material. En prövning av motsvarande variabler i realskolematerialet kan inte utnyttja matematikunder sökningarna för jämförelser, eftersom vi inte på samma sätt som för skolformer med klasslärarsystem kan förutsätta, att lärarpopulationerna i de båda ämnena är lika. Däremot föreligger det — till skillnad från folkskolematerialet — möjligheter att kartlägga hela stickprovets fördelning i dessa variabler, varigenom man direkt kan pröva differenserna mellan svarande och icke svarande lärare. Detta är möjligt genom de centralt tillgängliga kataloguppgifterna, som legat till grund för urvalet. Uppgifterna om lärarnas ålder har dock måst hämtas från annan källa, Läroverkslärarnas riksförbunds årsbok (1957). I tab. 11—13 har svarsfrekvenserna specificerats med avseende på lärarnas kön (tab. 11), tjänsteställning (tab. 12) samt ålder (tab. 13). Materialet är uppdelat på de tre av varandra helt oberoende stickproven för var och en av de tre högsta årskurserna i realskolan. För att möjliggöra en bedömning av tendensen på ett större material har även frekvenserna för det totala realskolematerialet uträknats. Av tab.11 framgår, att det inom de olika årskurserna finns en tendens till högre svarsfrekvenser för klasser med manliga modersmålslärare. Skillnaderna är dock inte stora nog att vara säkerställda inom någon enskild årskurs, men de går åt samma håll. I totalmaterialet är differensen också säkerställd. En liknande tendens kommer till synes i tab. 12, enligt vilken det genomgående föreligger högre svarsfrekvenser för ordinarie adjunkter (ämneslärare) än för icke-ordinarie. Även svarsfrekvenserna för kategorin övriga ligger i två av de tre stickproven lägre än för de två förstnämnda. I totalmaterialet föreligger signifikans. Skillnaderna ifråga om tjänsteställning bör ses mot bakgrunden av det tidigare (s. 67) nämnda förhållandet, att enkäten inte kunde utsändas förrän i början av höstterminen efter det läsår, som bedömningarna skulle avse. Detta medförde vissa svårigheter att spåra lärare som bytt tjänstgöringsort. Att dessa i större utsträckning står att finna i kategorin icke-ordinarie förefaller självklart. I än högre grad torde detta gälla flertalet extralärare, vikarier etc. i kategorin övriga. Dock

70 Tab. 11. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas kön Svar i procent Kategori

3 + 2

4 + 3

4 B

5 + 4

Antal tillfrågade 4

5 Tot.

3 + 2

45 + 3 4

55 + 44

Tot.

Män Kvinnor

69 64

72 57

75 56

72 59

64 81

67 72

59 54

190 207

y2

0,16

2,65

3,71

5,93

df

*

P

Tab. 12. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas tjänsteställning Svar i procent

Antal tillfrågade

Kategori 3 5 + 24

45 + 3 4

55 + 44

Tot.

3 s + 24

45 + 3 4

55 + 44

Tot.

övriga

63 57

56 47

53 82

58 58

51 23

48 19

34 11

133 53

y2

3,22

5,83

3,89

7,61

df

2 Ordinarie adjunkter. . . Eo. el. extra adjunkter

*

P

Tab. 13. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas ålder Svar i procent Kategori

B

3 + 2

s

4 + 3

5 + 4

Antal tillfrågade 4

5 Tot.

3 + 2

45 + 3 4

55 + 44

Tot.

51— år 36—50 år —35 år

65 65 67

68 69 56

69 66 61

67 67 62

31 52 60

40 48 50

32 47 33

103 147 143

y2

0,08

1,87

0,68

1,20

df

2 P

k a n man inte helt utesluta möjligheten, att den lägre svarsfrekvensen bland de båda kategorierna icke-ordinarie också till någon del k a n sammanhänga med en lägre benägenhet att deltaga i undersökningen på grund av vederbörandes rimligtvis kortare erfarenhet. Om så är fallet, går dock ej att avgöra utifrån vårt material.

71 Av tab. 13 framgår slutligen, att det inte föreligger några differenser mellan de olika ålderskategorierna vare sig i de enskilda årskurserna eller i totalmaterialet. Den särskilda bortfallsanalysen av lärarenkäten i modersmålet i realskolematerialet har sålunda visat, att det föreligger en viss tendens till lägre svarsfrekvenser för klasser dels med kvinnliga, dels med icke-ordinarie lärare. Differenserna mellan svarande och icke-svarande är emellertid sådana, att de icke i något fall är säkerställda i de enskilda årskurserna. Däremot föreligger signifikans i totalmaterialet.

B. Fältundersökningen i näringslivet Som tidigare (s. 46) anförts ingick det i vårt program att utföra undersökningarna i näringslivet på sådant sätt, att man någorlunda ingående skulle kunna belysa förhållandena inom vissa punktvis valda yrkesgrupper. Av naturliga skäl kunde vi inte företaga undersökningar som samtidigt skulle kunna förena en representativ översikt av hela fältet med mer intensiva studier inom olika yrkesgrupper. Med hänsyn till att dylika intensivstudier kräver tillgång till ganska mycket personal inom varje yrkesgrupp, måste urvalet av undersökta grupper begränsas väsentligt, för att det skall vara möjligt att hålla undersökningens omfattning inom rimliga gränser. a. Urval

Vid ett sammanträde den 19 augusti 1958 med företrädare för ett stort antal organisationer på arbetsgivar- och arbetstagarsidorna (se bilaga 3) diskuterades undersökningsledningens förslag till uppläggning av fältundersökningen. Rekommendationer utfärdades till de företag resp. personalorganisationer som skulle komina att beröras av undersökningen. Vid detta tillfälle diskuterades och godkändes också principerna för urvalet av branscher, yrkesgrupper, företag och anställda. Urvalet av branscher har företagits så, att för svenskt näringsliv representativa områden har kommit att belysas. Medvetet har urvalet gjorts så, att branscher kommit med, som sysselsätter såväl manlig som kvinnlig arbetskraft liksom också olika kvalifikationsgrader. Redan här bör inskjutas, att två viktiga näringsgrenar, massaindustrin och jordbruket, reserverats för fältundersökning som skall organiseras i anslutning till övriga delundersökningar i ämnena fysik, kemi och samhällslära. Detsamma gäller en större grupp affärsanställda, än den som kunnat medtagas i föreliggande rapport. Urvalet av yrkesgrupper har företagits efter följande principer: 1. Ett större antal för de utvalda branscherna representativa yrkesgrupper har lokaliserats och statistiska data om dem har insamlats.

72 2. Då den allmänna uppläggningen av fältundersökningen syftar till att särskilt studera variationer mellan yrkesutbildad och icke yrkesutbildad personal, ställdes följande krav på de utvalda yrkesgrupperna för att de skulle komma ifråga: a) De skulle uppvisa ett tillräckligt stort totalantal anställda såväl yrkesutbildade som icke yrkesutbildade, för att möjliggöra ett tillräckligt antal personer i varje undergrupp. b) Totalantalet i varje undergrupp måste av praktiska skäl vara så fördelat på de olika företagen, att man på varje företag skulle k u n n a erhålla en undergrupp stor nog att motivera administrationskostnaderna. Sådana yrkesgrupper måste med andra ord uteslutas, vilka, ehuru stora och allmänt utbredda, förekommer endast i ett fåtal fall vid varje företag. (Ex. Chaufförer, reparatörer). c) Yrkesgruppen skulle vara någorlunda enhetligt definierad vid olika företag inom samma bransch. De för momenten 2 a—b nödvändiga statistiska uppgifterna fanns endast i mycket begränsad utsträckning tillgängliga centralt. Av praktiska skäl kunde vi dock inte i denna förplanering ålägga enskilda företag att förse oss med detaljstatistik, utan vi fick försöka göra uppskattningar från det centralt förvarade materialet. Uppgifterna angående proportionen yrkesutbildad arbetskraft fick — i de fall så över huvud var möjligt — approximeras genom lönestatistiska uppgifter angående yrkesarbetare (se Kollektiva avtal etc. 1957, s. 10), vilket för enskilda företag endast var möjligt för yrkesgrupper tillhörande Sveriges Verkstadsförening, och detta tack vare särskilt tillmötesgående av aktuarie A. Södergren där. För tjänstemannagrupperna fick vi genom aktuarie N. Lagerström tillgång till värdefulla uppgifter på Svenska Arbetsgivareföreningens statistiska byrå. För definitionen av yrkesgrupperna har i förekommande fall använts Sveriges Verkstadsförenings statistik rörande arbetarlöner (1952) resp. Yrkesnomenklatur för tjänstemän (1957). I övrigt har yrkesgrupperna definierats genom arbetsmarknadsstyrelsens yrkeslexikon och gruppnummerförteckningen i Yrkesförteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling (1952). Slutligen bör vi erinra om att begreppet »stor yrkesgrupp» är synnerligen relativt i förhållande till branschen. Vissa minimikrav måste dock upprätthållas beträffande det absoluta antalet vid varje företag. Naturligtvis var det inte nödvändigt att varje företag uppvisade ens i någon mån lika proportioner yrkesutbildad arbetskraft, blott totalsumman vägde någorlunda jämnt. Urvalet av företag tillgick så, att vi med ledning av det centralt förvarade statistiska materialet tog ut företag i storleksordning efter antalet anställda i de aktuella yrkesgrupperna. Då fältundersökningen måste inskränka sig till att omfatta endast yngre personal (18—30 å r ) , visade det sig nämligen snart, att även relativt stora företag kunde erbjuda endast relativt små undergrupper, från vilka sedan ett urval ofta måste göras. Ovannämnda princip tillämpades konsekvent med följande modifikationer: a) Företag som sysselsatte ytterligare någon aktuell arbetargrupp utöver

73 den som legat till grund för urvalet av företaget, tillfrågades även om denna grupp, även om den storleksmässigt kom något längre ned på skalan. P å så sätt erhölls från vissa företag flera yrkeskategorier på arbetarsidan. Detta kunde dock endast tillämpas inom verkstadsindustrin samt inom livsmedelsindustrin där vi på detta sätt erhöll en mindre grupp affärsanställda. b) Inom träindustrin utvaldes dessutom några småföretag, varvid dessa uttogs på samma orter eller i omedelbart angränsande orter som de företag vilka utvalts efter storleksrangordningen. c) För att vi om möjligt skulle erhålla ett med avseende på grundläggande skolutbildning homogent urval, sökte vi att beträffande de smärre yrkesgrupperna undvika urval av företag från orter som efter 1954 övergått från 7-årig till obligatorisk 8-årig folkskola. I denna mening »rena» distrikt eftersträvades sålunda. d) För urvalet av kontorspersonal tillämpades en princip som gick ut på att skapa ökad geografisk representativitet. På varje företag som tillfrågades angående någon arbetargrupp försökte vi också få disponera en smärre grupp kontorspersonal, vilket också visade sig möjligt i samtliga fall. Här bör också påpekas, att hela urvalet gjordes från början och att ingen »påspädning» behövde ifrågakomma i efterhand. Urvalet av försökspersoner företogs ute på de olika företagen i samband med den förplanering som utfördes av en av undersökningsledarna. I många fall fick vi tillgång till hela gruppen på ett företag, i övriga fall ägde slumpvis uttagning rum. Först i samband med förplaneringen kunde också någorlunda tillförlitliga uppgifter erhållas angående storleken av yrkesgruppen ifråga på företaget. Urvalet av arbetsledare ägde rum i samband med förplaneringen och i samråd med företagsledningen bland de förmän (motsvarande) som i sitt arbete hade överinseende över de undersökta arbetstagargrupperna. I flertalet fall uttogs samtliga arbetsledare som kunde komma ifråga. b. Genomförande

Fältundersökningen i näringslivet genomfördes hösten 1958. Sedan planeringsarbetet avslutats i samband med sammanträdet i den ovan nämnda rådgivande kommittén, utgick inbjudan till företagsledningarna, samtidigt som de fackliga organisationerna sände information om och tillstyrkan av undersökningen till sina lokala avdelningar. När företagen accepterat att deltaga, vidtog den s. k. förplaneringen, varvid en av undersökningsledarna besökte företaget. Tillsammans med företagets kontaktman planerades alla detaljer i samband med undersökningen. Som regel inrymde detta ett sammanträde med förtroendevalda representanter för arbetstagare och arbetsledare, varvid även skriftlig information tillhandahölls angående undersökningens uppläggning. Denna PM återges ifylld för ett fingerat företag i bilaga 5. Om sammanträde icke kunde hål-

74 las, ordnades oftast individuella sammanträffanden. I samtliga fall förmedlades alltid all information såväl skriftligt som muntligt. Förplaneringen innebar också, att principerna för uttagningen genomgicks och uttagningskvoten bestämdes med hänsyn till antalet anställda, företagets resurser etc. Tidpunkt för undersökningen fastställdes, lokal ordnades och formerna för information av de enskilda kallade genomgicks. Som regel ombesörjdes denna information av företagen själva efter undersökningsledningens anvisningar. I de fall där icke hela yrkesgruppen i de aktuella åldrarna (18—30 år) kunde medverka, ägde slumpvis uttagning rum, genom att den överenskomna uttagningskvoten tillämpades på de förteckningar som iordningställts över de anställda, som fyllde kraven på yrkestillhörighet och ålder. Förteckningarna följde som regel alfabetet eller något annat system som icke medförde periodicitet i materialet. Lottdragning ägde rum beträffande vilken person uttagningen skulle börja med bland de första på listan, som rymdes inom kvoten. Allt deltagande var givetvis frivilligt och alla medverkade under full anonymitet även gentemot undersökningsledningen. På dagen för undersökningarna samlades alla arbetstagare i någon stor lokal, som företaget ställde till förfogande. Undersökningsledaren gav dels ytterligare information om undersökningen, dels allmänna anvisningar för hur frågeformulär och prov skulle administreras. Därefter vidtog besvarandet av frågeformuläret, varvid de anställda kunde ställa frågor, om de önskade. Formuläret tog sällan mer än 40—45 min. i anspråk. Återstoden av den totala tiden om 4l/2 timme ägnades åt kunskapsproven i matematik och modersmålet. Samma provschema användes i alla företag, endast rasternas längd och förläggning kunde uppvisa smärre variationer. En längre rast ingick alltid. I anslutning till besöket sammanträffade undersökningsledaren också med de uttagna arbetsledarna, vilka besvarade sitt frågeformulär i ett slags gruppintervju, som inleddes med allmänna anvisningar från undersökningsledaren. Arbetsledarna kunde under besvarandet ställa frågor angående tolkningen av formuläret. Hela sammanträdet varade som regel inte fullt IV* timme. Vid flera företag blev det nödvändigt att företaga undersökningarna i flera repriser. Särskilda instruktioner gavs de anställda att inte »skvallra» för de kamrater som skulle komma senare. Oftast följde den andra sessionen omedelbart på den första, så att det inte förelåg några möjligheter till kommunikation mellan deltagarna. Det finns heller inga tecken på att något sådant skulle ha förekommit. I detta sammanhang bör betonas, att ingen förhandsinformation hade givits vare sig till de anställda eller företagsrepresentanterna angående de i undersökningen ingående provuppgifterna. Alla provhandlingar numre-

75 rades och inlades i ett kuvert med samma nummer samt utdelades slumpvis till deltagarna. Kuvertet följde den prövande hela sessionen och återlämnades därefter till provledaren, som därefter personligen ombesörjde återtransporten av materialet. Inga namnuppgifter förekom på någon av handlingarna, varför samtliga deltagare är anonyma gentemot undersökningsledningen. Anonymiteten kunde bibehållas även för dem som i efterhand insände uppgifter om betyg från folk- eller realskola. Dessa använde nämligen ett svarskuvert, inlagt i provhandlingarna och försett med samma nummer som dessa. Alla undersökningar ägde rum på arbetstid och mot ersättning från företaget enligt grunder som avtalats mellan företagsledning och fackorganisation. Härigenom har de enskilda företagen med avsevärda belopp bidragit till undersökningarnas genomförande.

c. Deltagarfrekvensen bland företagen

Av 57 inbjudna företag visade sig två ha nedlagt driften vid den enhet som tillfrågats. Av de återstående 55 avböjde sammanlagt 4 att deltaga i undersökningen, vilket alltså motsvarar en deltagarfrekvens av 93 % bland företagen. Av de 51 deltagande företagen måste 3 »förbrukas» i samband med förundersökningar. I huvudundersökningen återstår sålunda 48 företag. Hur de fördelar sig på branscher framgår av tab. 14. Se bilaga 4. Två företag bidrog med anställda inom två branscher (Ad och B), men har i tab. 14 redovisats som ett i vardera branschen. Den undersökta personalen kommer i dessa branscher alltså från 12 företag inom vardera branschen.

Tab. 14. Företagen i fältundersökningen i näringslivet fördelade på branscher Antal företag Branscher

A. Gruvor och

Inbjudna

metallindustri: 4 4 5 14

c. Skeppsvarv Summa A C.

T.ivsmp.dplsindiistri

D. Banker och

Nedlagda

försäkringsbolag. Totalt

—

Avböjande

Deltag ande i förund. huv.und.

—

4 4 5 11

d. Deltagarfrekvensen bland arbetstagarna

Beräkningsgrunder

och

totalresultat

Vid beräkningen av deltagarfrekvensen bland de undersökta arbetstagarna inom olika yrkesgrupper har vi använt två beräkningsgrunder. Antalet n ä r varande i proven har nämligen satts i relation dels till det totala antalet kallade, dels till det antal kallade som var i tjänst vid undersökningstillfället. Förplaneringen måste ju äga rum minst en vecka före prövningarna, varför vissa förändringar kan ha inträffat mellan förplanering och undersökning. I redovisningen har vi genomgående utgått från förhållandena vid undersökningstillfället. Skillnaden mellan totala och tjänstgörande antalet kallade utgörs av antalet sjukskrivna, till vilken grupp också förts en person som på grund av blindhet ej kunde deltaga i undersökningen. Det bortfall som denna grupp representerar torde —- vad beträffar våra variabler — k u n n a betraktas som slumpmässigt eller osystematiskt, för så vitt sjukskrivning icke ägt rum just med anledning av undersökningarna. När vi i fortsättningen talar om deltagarfrekvensen, använder vi därför siffran i relation till antalet kallade i tjänst vid undersökningstillfället. Det bortfall som uppkommer vid denna senare beräkningsgrund, k a n i sin tur uppdelas på tre kategorier, nämligen a) bortfall på grund av att vederbörande icke utan allvarliga störningar i driften k a n tagas ur produktionen för den tid undersökningen omfattar. Detta bortfall rubriceras som arbetshinder. b) bortfall på grund av att den kallade vägrar deltaga. c) bortfall av okänd anledning. Bortfallet i kategorierna b) och c) är sannolikt systematiskt negativt, i a) positivt. I redovisningen har b) och c) sammanslagits till en kategori, rubricerad »vägran». I tab. 15 redovisas deltagarfrekvens och bortfallskategorier för de i undersökningen ingående yrkesgrupperna. Tab. 15 visar genomgående ganska högt deltagande med tillfredsställande frekvenstal även i den lägsta gruppen. Variationen mellan undergrupperna är dock signifikant (f = 43,78; P < .001). I intet fall är emellertid frekvensen anmärkningsvärt låg.

Sjukfrekvensen I tab. 16 har vi sammanställt sjukfrekvensen i vårt material med tillgängliga uppgifter angående frekvensen frånvaro av personliga skäl för arbetare i motsvarande industrigrupp under oktober 1958 (enl. Sociala meddelanden, Statistisk information, jan. 59, s. 20 f.). E n jämförelse k a n också göras med en specialundersökning över frånvaro inom industrin under veckan

77 Tab. 15. Deltagarfrekvenser och bortfallskategorier bland arbetstagare i ningen i näringslivet (Fu) fördelade på yrkesgrupper

Yrkesgrupp

Kallade itj.

160 99 200 229 134

145 96 189 217 124

119 82 165 206 116

115 41 41

110 41 40

429 217 1874

b. Kallvalsverksarbetare (Kvv)

Ca. Konservfabriksarbetare (Ksf) . . . . b. Bageriarbetare (Bg)

D. Bank- och försäkringstjm. (Bk, Fö) A—D.

Tab.

Totalt

16.

Bortfall NärvaranArb.Vägr. de hind.

Kallade tot.

fältundersök-

Delt. i % av (3)

av (2)

1 3 1 1 5

25 11 23 10 3

82 85 87 95 94

74 83 83 90 87

100 33 40

3 5

7 3

91 80 100

87 80 98

90,6

84,6

Sjukfrekvensen i fältundersökningen i näringslivet i jämförelse med officiell statistik över frånvaro av personliga skäl

Antal sjuka

Frånvaro av personliga skäl enligt socialstyrelsen för oktober 1958

n

/o

Fältundersökn. Antal kallade

Yrkesgrupp

0/

/o

Industrigrupp

15 9

6,6 Malmgruvor

3 3

5,9

c. Grovplåtslagare. . . .

11 6

d. Svarvare

12 5

e. Hopsättare

10 7

7 3

5 4

0 0

4,7 Byggn.-möbl.skidf. 6,2 Fruktkonservfabr. 7,6 Bagerier

63 5,3

7,0

Aa. Gruvarbetare b. Kallvalsverksarbetare

Dito enl. s p e c unders. månd.—fred. 23—29/11 1958

% 6,9

Gruvind. Metall- och verkstadsind.

Järn- o. stålmanuf.

9,1 Skeppsvarv

Industrigrupp

•6,2

7,1 Mek. verkstad (lättare) B. Träindustriarbetare Ca. Konservfabriksarb.. Cb. Bageriarbetare A—Cb Totalt Cc. Affärsanställda

1 2

A—C. Kontorspersonal . . .

39 9

D. Bank- och försäkringstjänstemän. . A—D.

Totalt

20 9

123 6,6

Träind. 4,6 4,6 M Livsmedelsind. 9,0 K v

78 23—29 november 19588, varvid siffrorna för måndag—fredag använts. Lördagen användes nämligen endast i undantagsfall för fältundersökningen. Det bör observeras, att tjänstemannagrupperna icke kunnat inbegripas i jämförelsen, då motsvarande populationsdata här saknas. Då antalet kvinnor är väsentligt större i dessa grupper, bör sjukfrekvensen i vårt material kunna förväntas ligga högre än för arbetargrupperna. Tab. 16 visar inga tecken på högre sjukfrekvens i vårt material än i närmast motsvarande industrigrupp i sin helhet enligt den ordinarie statistiken för oktober eller specialundersökningen för en vecka i november månad. Beträffande gruppen gruvarbetare bör här nämnas, att siffrorna i vårt material påverkats av ett olycksfall i direkt samband med prövningarna, då en bil med fyra deltagare körde i diket samma dags morgon. Denna differens är f. ö. icke signifikant. Differensen i förhållande till oktoberstatistiken har för totalmaterialet industriarbetare prövats och är säkerställd ( P < . 0 5 ) . Differensen går i riktning mot lägre frånvarofrekvens i fältundersökningen, varför hypotesen att sjukskrivning skulle ha ägt rum just med anledning av prövningarna, sålunda är falsifierad. Vår förväntan angående tjänstemannagrupperna är infriad (P < .001). Bortfall inom

undergrupper

Då antalet företag för varje yrkesgrupp är ganska litet och då förhållandena växlar mellan olika företag beträffande såväl personalens rekrytering från olika klasser i grundskolan som dess yrkesutbildning, har vi ansett det nödvändigt att vid beräkningsarbetet kräva, att materialet uppfyller rimliga krav på representativitet (deltagarfrekvens) även i undergrupperna (företagen) för varje yrke. Vi har därvid valt kvalifikationsgränsen 2/s av antalet tjänstgörande kallade. Detta medför att sammanlagt tre företag avföres i någon yrkesgrupp, nämligen i gruppen gruvarbetare ett företag (26 m a n ) , i gruppen träindustriarbetare två företag (5 + 3 = 8 m a n ) . Anledningen till det större bortfallet vid dessa företag är mycket lätt att spåra. Ifråga om gruvföretaget kunde vi inte utverka tillstånd att utföra undersökningen på arbetstid, utan fick förlägga den till en fri lördag. Detta har visserligen förekommit i ytterligare några fall och då med tillfredsställande deltagarfrekvens, men i detta speciella fall tillkom komplikationer genom att man icke lyckades utverka för arbetstagarparten tillfredsställande ersättning. Beträffande de två träindustrierna — på samma ort — uppkom vid det ena oenighet mellan arbetsgivaren och fackföreningsklubben angående normerna för ersättning, vilket återverkade jämväl på deltagandet vid det andra företaget. Undersökningen vid dessa företag ägde nämligen r u m på samma dag. Vid ett tredje företag i samma trakt inom samma bransch blev dock deltagandet i det närmaste totalt. 8

Publicerad i Sociala meddelanden, Statistisk information, maj 1959, s. 153—156.

79 e. Deltagarfrekvensen bland arbetsledarna

Av 235 uttagna arbetsledare deltog 226 (96 %) i undersökningen. Av de bortfallande 9 kunde 8 direkt hänföras till kategorin arbetshinder. Bortfallet fördelar sig slumpmässigt över de olika branscherna. C. Fältundersökningen i vissa

avslutningsklasser

a. Urval av klasser

De anställda i åldern 18—30 år i fältundersökningen i näringslivet kommer med avseende på grundläggande skolutbildning från dels realskolan, dels folkskolan. Den senare kategorin kommer i sin tur huvudsakligen från årskurs 7. Antalet anställda, vilka alltså slumpmässigt uttagits på företagen, med grundläggande skolutbildning i andra skolformer är i undersökningsmaterialet mycket litet. Med hänsyn till de jämförande kunskapsprövningarna blev det nödvändigt att insamla data från ett representativt urval avgångsklasser i realskolan och folkskolans årskurs 7. Ett antal avdelningar inom vardera årskursen uttogs genom systematiskt urval efter geografisk stratifiering bland dem som tidigare efter samma princip uttagits att förse oss med uppgifter i en av vårens lärarenkäter i fysik. Klasser från hela landet kom således att ingå i stickprovet, som för realskolan omfattade 24 och för folkskolan 43 klasser av A-form. b. Genomförande

Genom att stickprovet togs bland de klasser som tidigare samplats ur rnoderpopulationen, nämligen för lärarenkäten i fysik, fick vi mer detaljerade uppgifter för just detta ämne. Vi kunde nämligen också begagna tillfället att genomföra de prov i fysik, kemi och samhällslära, som skulle användas i den kompletterande fältundersökningen i näringslivet hösten 1959. På grund av provmaterialets omfång samt vikten av att mycket strikt upprätthålla de instruktioner som tillämpats i fältundersökningen i näringslivet, kunde prövningarna inte äga rum genom den ordinarie lärarpersonalen, utan provledare fick utsändas från lärarhögskolan. Detta medförde — liksom i den första fältundersökningen — att ingen speciell förberedelse kunde äga rum, eftersom provens sammansättning inte var känd på förhand. Av praktiska skäl förlades undersökningen till tiden omedelbart efter de skriftliga prövningarna i realexamen. Hemställan att få disponera klasserna utgick till skolcheferna den 10 april 1959 och undersökningen utfördes under tiden 27 april—8 maj 1959. Utöver proven i matematik, modersmålet, fysik, kemi och samhällslära ingick ett kortare frågeformulär angående elevernas intresse för olika ämnen, liksom data om föräldrars yrke etc. För samtliga elever insamlades också betygsuppgifter.

80 Tab. 17. Antal klasser och deltagarfrekvenser i skolfältundersökningen Elever

Klasser Skolform och årskurs

uttagn.

Realskola 5 5 + 4 4 Totalt

deltagande

i klassen

deltagande

n

n

°//o

n

n

/o

43 24

43 24

100 100

1022 656

980 618

95,9 94,2

95,2

c. Deltagarfrekvenser

Ifråga om de uttagna klasserna blev deltagarfrekvensen 100 %. Elevernas närvaro uppgick i folkskoleklasserna till 96 % och i realexamensklasserna till 94 %. Antalen redovisas i tab. 17.

D. Diskussion Urvalsförfarandet har för yrkesskole- och gymnasieenkäterna inneburit populationsundersökningar, för enkäterna till lärarna på högstadiet likaledes populationsundersökningar utom vad beträffar de mer frekventa skoltyperna folkskola och allmän realskola, i vilka ett representativt stickprov uttagits genom systematisk sampling av undervisningsavdelningar, stratifierade med hänsyn till skoltyp, årskurs och regional fördelning. På ett dylikt stickprov bygger också resultaten från fältundersökningen i skolans avgångsklasser. För fältundersökningen i näringslivet har urvalet av praktiska skäl icke kunnat göras strikt representativt när det gäller de deltagande branscherna, yrkena och företagen. Vad beträffar branscher och yrken är urvalet »styrt» med avseende på för svenskt näringsliv typiska och frekventa enheter, vad beträffar företagen är det likaledes fråga om ett »styrt» urval av de för resp. yrkesområde största arbetsgivarna. Vi har alltså i vårt material en av kostnadsmässiga och administrativa skäl betingad selektion av dels på varje företag frekventa yrken, dels större företag inom respektive bransch. Inom de olika företagen har emellertid för varje yrke slumpvis uttagning ägt rum, i den m å n inte hela yrkeskategorin kunde deltaga. Såtillvida bör alltså materialet vara representativt för yrkesutövare i respektive yrken vid större företag inom branschen. Förfarandet är en tillämpning av »multi-stage cluster sampling» (Chein 1959, s. 533 ff.) som i Sverige närmast motsvaras av den metod som tidigare använts av Malmquist (1958, s. 76 ff.) på grundval av Dalenius (1957). Det bortfall som det tidigare (s. 78) omtalade uteslutandet av företag på orter vilka under en för de jämförande kunskapsprövningarna kritisk period hade övergått från obligatorisk sjuårig till åttaårig skolplikt åstadkommer, torde, vad beträffar de anställda med sjuårig folkskola re-

81 spektive realexamen som grundutbildning, inte ha medfört någon för bearbetningen (se kap. 15) mer betydande systematisk effekt. Svarsfrekvenserna i enkäterna och deltagandet i fältundersökningarna är i stort sett tillfredsställande med undantag av lärarenkäten i modersmålet, vars resultat bör bedömas extra försiktigt med hänsyn till den lägre svarsfrekvensen. Frånsett en svag tendens i denna sistnämnda enkät, har bortfallsanalyserna inte gett stöd för något antagande om selektivt bortfall i för dessa undersökningar relevanta hänseenden.

6—001908

KAPITEL 3 Principer för bearbetning och redovisning samt analys av undersökta grupper

A. Allmänna principer för bearbetning och redovisning a. Utgångspunkter

De allmänna målsättningar som angivits för undersökningen (jfr kap. 1) innebär för bearbetningen och redovisningen, att tyngdpunkten bör ligga på en sammanfattande översikt av huvudresultaten. Det rika deskriptiva materialet ger visserligen i stort sett obegränsade möjligheter att fördjupa analysen av många i och för sig intressanta problem, som dock måste bedömas som av sekundär betydelse för framställningens huvudsyfte. Vi skall därför i möjligaste mån begränsa redovisningen i denna volym till huvudaspekterna. Detta innebär, att vissa data, som traditionellt brukar redovisas relativt fylligt i undersökningar av motsvarande typ, i denna volym kommer att ägnas en mycket begränsad uppmärksamhet, så snart de inte är av avgörande betydelse för huvudframställningen. Den del av dem, som är av större intresse från speciella synpunkter, kommer att redovisas i annat sammanhang. De ovan angivna allmänna synpunkterna får sina konkreta konsekvenser framför allt i följande två avseenden. För det första innebär de, att analyserna av krav på kunskaper och färdigheter samt kunskapsstandarden enligt de olika kriterierna genomgående utföres på gruppnivå. Innebörden härav torde bäst belysas genom ett generellt exempel, hämtat från enkäterna till yrkesskolorna. Yrkesskoleenkäten har gått ut till samtliga förekommande typer av yrkesskolor (jfr kap. 2), och separata svar har inkommit från de olika yrkeslinjerna. Dessa representerar en mycket stor variation med avseende på undervisningens inriktning och utformning, vilket framstår mycket tydligt redan vid en första analys av utbildningslinjernas benämning eller den klassifikation som företagits i Svenskt skolväsende (1956). Sålunda indelas utbildningen inom malmbrytning och metallindustri (tab. Riket IX) i 13 olika linjegrupper, vartill kommer företagsskolorna som en särskild kategori. Inom träindustrin urskiljes på motsvarande sätt sex linjer, inom husligt arbete åtta etc. Totala antalet olika slag av fackavdelningar utgör enligt den citerade publikationen 108. Antalet kan naturligtvis med olika indelningsgrunder göras större eller mindre. Det inses lätt, att en redovisning som skulle omfatta jämförande analyser av kunskapskrav etc. i 108 olika undergrupper skulle bli orimligt omfattande och

dessutom alltför detaljerad för att vara lämpad att läggas till grund för en sammanfattande översikt av den allmänna tendensen bland yrkesskolorna. Vi har därför grupperat materialet i ett betydligt färre antal enheter, på vilka vi bygger analysen. Den indelning i eit tiotal linjegrupper som vi företagit, har givetvis gjorts före och oberoende av bearbetningen av de empiriska resultaten. Den bygger på en konventionell indelning i olika yrkesområden. Varje yrkeslinje har visserligen erhållit en kodsiffra i en mycket mer specifik indelning, som utförts med hjälp av yrkesnomenklaturen på sätt som närmare redovisas nedan (s. 88 f.). Denna specifika indelning utnyttjas dock inte i redovisningen i denna volym. De till det logiska innehållet vidare men till antalet färre linjegrupperna utgör sålunda utgångsvärdena för de följande analyserna, oberoende av om de inom sig rymmer en större eller mindre, signifikant eller inte signifikant variation mellan de enskilda yrkeslinjerna ifråga om de undersökta variablerna. Detta innebär att materialet i sin i det följande redovisade form mindre väl lämpar sig för en detaljerad differentiell analys med utgångspunkt från enskilda yrkeslinjer. Det går alltså inte att som något biresultat av denna redovisning jämföra yrkeslinjer på mer specifik nivå än de linjegrupper som vi använt. Däremot är det fullt möjligt att i en senare fas av undersökningen, om så är motiverat, underkasta primärmaterialet en dylik mer specifik analys, under förutsättning, att det siffermässiga underlaget är tillräckligt för något sådant. De ovan anförda generella synpunkterna innebär för det andra, att analysen företrädesvis gäller huvudtendenserna för flertalet skolor inom varje grupp. Den utgår med andra ord från de olika centralmåtten (Connolly & Sluckin 1958, s. 19 ff.) och behandlar endast i särskilda fall differenser ifråga om spridningar och liknande. Som närmare framgår nedan, k a n jämförande studier av dessa karakteristika i denna volym av tekniska skäl ofta på förhand sägas bli mindre givande.

b. Olika typer av analyser

Trots vad som ovan sagts föreligger i enkätmaterialet vissa möjligheter att variera analystekniken. Med utgångspunkt från de linjegrupper vi begagnar som utgångsmaterial är det undersökningens huvudmålsättning att studera dels den allmänna genomgående tendensen i totalmaterialet, dels variationen mellan de olika linjegrupperna. Därtill kommer den omvända aspekten att studera variationen mellan olika moment inom totalmaterialet eller för en enskild linjegrupp. Även i detta fall kan ett exempel från den första huvudaspekten (kap. 1), behovet av kunskaper och färdigheter, belysa det angelägna i att använda varandra kompletterande analysmetoder. För enkelhetens skull begränsar vi diskussionen till att gälla kraven på förkunskaper enligt de mottagande skolorna. För att en deskriptiv analys av denna variabel skall kunna vara användbar dels som deskription för praktiska syften, dels för jämförelser med övriga delundersökningar, bör den rimligtvis kunna ge — om än något osäkra — svar på följande frågor.

84 1) Vilka moment inom matematikämnet bedömer de mottagande skolorna som de viktigaste och vilka som mindre viktiga? 2) Ger alla linjegrupper inom yrkesskolematerialet samma ungefärliga vikt åt de olika momenten? 3) Om inte, vilka moment bedöms som viktiga av t. ex. industriutbildningen och vilka av kontors- och handelsutbildningen? 4) Hur är överensstämmelsen mellan yrkeslinjer och gymnasielinjer? 5) Finns det några nämnvärda skillnader mellan olika moment för totalmaterialen eller enskilda linjegrupper, så att man kan urskilja grupper av moment, av vilka några bedöms som mycket angelägna, andra som måttligt och andra åter som mindre angelägna? 6) Kan man urskilja någon gemensam nämnare eller största gemensamma faktor, i vilka krav sålunda föreligger från samtliga utbildningslinjer? Hur stor är i så fall denna, dvs. hur många och vilka moment omfattar den? Dessa frågor, som inte är uttömmande, kan på analogt sätt ställas även beträffande yrkeskrav och fritidsbehov liksom ifråga om standarden på kunskaper och färdigheter hos elever i yrkesskolor och gymnasier samt hos olika yrkesutövare. Frågorna ovan ger vid handen, att analyserna från teknisk synpunkt blir av flera slag. Vi har dels analyser av differenser inom en och samma huvudvariabel. Hit hör dels analyser av differenser mellan olika moment, vilka i sin tur närmast gäller deras relativa vikt eller rangordning, dels analyser av differenser mellan olika linjegrupper eller mellan olika totalmaterial, t. ex. från yrkesskolorna respektive gymnasierna. Dessa senare analyser kan gälla antingen deras relativa vikt eller rangordning i de olika grupperna eller deras absoluta skattningsvärden. Utmärkande för dessa analyser är bl. a., att de bygger på samma formella referenssystem. Särskilt gäller detta differenserna mellan moment inom varje linjegrupp, där skattningarna utförts av samma bedömare. Men även för jämförelser mellan olika linjegrupper har vi vid utarbetandet av frågeformulären sökt sörja för, att de tolkas lika av alla svarande. Därvid är att märka, att de individuella differenserna i detta fall är av underordnat intresse, därför att de kan förutsättas taga ut varandra i det material som utgör underlaget för gruppjämförelserna. Det bör också betonas, att de jämförelser som utnyttjar relativa data, t. ex. rangordningar, torde vara mindre influerade av systematiska bedömningstendenser och differenser ifråga om uppgiftslämnarnas referenssystem. Dessa typer av analyser, som alltså rör den relativa vikten av olika moment (den ordning i vilken momenten bedöms som angelägna) bidrar sålunda till att belysa strukturen ifråga om krav på förkunskaper etc. samt likheter och skillnader inom denna. Vi benämner i det följande denna typ av analys strukturlikhetsanalys eller strukturjämförelser. Som närmare utvecklas nedan (s. 100), kräver denna analys inte minst för praktiska syften en komplettering genom studier av differenser av nivån ifråga om skattningsvärdena. Härvid förutsattes jämförbarhet ifråga om bedömarnas referenssystem (jfr nedan s. 100). Kräver yrkeslinje x mer av ett givet moment än yrkeslinje y? är den enklaste fråga man kan anföra, för

85 att belysa innebörden av denna analysform. Den utgår alltså från de absoluta centralmåtten och prövar differenserna mellan dem. Denna nivåanalys är t. ex. oumbärlig för fastställande av en minsta gemensam nämnare eller största gemensamma faktor, eftersom detta förutsätter, att man i materialet drar en låt vara godtycklig gräns mellan sådana skattningsvärden som kan anses uttrycka mer väsentliga krav och sådana som inte gör det. Hittills har vi i diskussionen rört oss med analyser av differenser inom en och samma variabel. Om vi, närmast med utgångspunkt från de tabeller i vilka dessa resultat redovisas, sammanfattar dessa analyser under benämningen vertikalanalyser, är det naturligt att benämna analyser som går ut på jämförelser mellan olika variabler för horisontalanalyser. Denna benämning täcker sålunda för det första alla jämförelser ifråga om huvudvariablerna, t. ex. krav på förkunskaper och resultatet av skolans undervisning liksom också relationerna mellan dessa variabler och den tredje huvudaspekten (kap. 1), skolundervisningens utformning enligt lärarenkäterna. För det andra kan benämningen avse jämförelser mellan olika variabler inom samma huvudvariabel, t. ex. förkunskapskrav för yrkesutbildning och yrkeskrav för en och samma yrkesgrupp. I det senare fallet är vissa direkta numeriska beräkningar genomförbara, i det förra, särskilt vid den avslutande jämförelsen mellan samtliga variabler för olika momentgrupper, blir vi hänvisade till en kvalitativ sammanfattning, eftersom vi saknar ett kriterium mot vilket vi kan ge de olika variablerna vikter. Då de enklare horisontalanalyserna enligt ovan inte i någon mer väsentlig grad skiljer sig från vertikalanalyserna 9 skall vi använda dessa termer med försiktighet och i stället för klarhetens skull vid de olika analyserna mer konkret ange, vad jämförelserna gäller. Att vi här ändå uppehållit oss vid dessa begrepp sammanhänger med att vi velat framhålla de principiella skillnaderna. Begreppen spelar också en viss roll i den något utförligare diskussion av innebörden av undersökningarnas uppläggning, som blir nödvändig i en mindre teknisk framställning (Husen & Dahllöf 1960, kap. 5). Vi har där mer utförligt och med grafisk framställning belyst de skillnader t. ex. ifråga om de tidpunkter i utbildningsgången samt undersökningsgruppernas sammansättning, som de olika bedömningarna respektive kunskapsprövningarna gäller. Den informationen framgår direkt av kap. 1 i denna volym, särskilt tab. 2.

c. Allmänna beräkningsmetodiska problem

För de olika ovannämnda analystyperna användes olika statistiska metoder, som närmare anges i varje särskilt fall. Där ej annat utsäges, sker alla 9 Så som vi definierat termerna ovan, kallar vi en jämförelse mellan yrkeskrav enligt arbetsledare och yrkeskrav enligt arbetstagare för horisontalanalys men en jämförelse mellan yrkeskrav enligt arbetsledare avseende å ena sidan svarvare och å andra sidan grovplåtslagare för vertikalanalys.

86 signifikansprövningar genom tvåsidiga test (Henrysson 1957, s. 83). Som signifikansnivå begagnas genomgående .05, men även signifikanser med lägre P-värden redovisas till ledning för dem, som vill bedöma resultaten från andra nivåer. Av utrymmesskäl anges i flertalet tabeller signifikansnivån enbart genom asterisker i kolumnen för P, varvid * = P < .05, ** = P < .01 samt *** = P < .001. Strukturlikhetsanalyserna, som i princip utgör en jämförelse av rangordningar, utnyttjar således rangkorrelationer (rho). Vid bedömningen av dessas numeriska storlek bör följande beaktas. I allmänhet analyseras därvid två eller flera serier av bedömningar, där rangordningen i var och en är baserad på centralmått för grupper, medianer eller liknande. Genom att flertalet rådata på detta sätt härrör från grupper innebär detta, att reliabiliteten (Ekman 1957, s. 46 ff.) som regel torde vara högre än vad som är vanligt i analyser av data från individuella observationer. Detta är tämligen självklart och verkar för korrelationerna mot högre värden än vad som är vanligt vid jämförelser mellan enskilda observationer. Ytterligare en omständighet torde verka i samma riktning. Båda de ämnen som här är föremål för behandling, är till sin struktur sådana, att de kräver vissa grundläggande färdigheter för att över huvud taget k u n n a hanteras. Alla former av matematiska operationer så som de definierats i våra frågeformulär kräver behärskande av de fyra räknesätten åtminstone ifråga om hela tal och decimalbråk. På samma sätt förutsätter flertalet modersmålsmoment grundläggande färdigheter i att läsa, skriva etc. Detta är så självklart, att det inte borde behöva påpekas, men vi gör det ändå, eftersom just denna egenskap hos ämnena blir av en viss betydelse för korrelationernas styrka och riktning. De grundläggande momenten kan nämligen härigenom förutsättas vara desamma för samtliga utbildningslinjer och/eller yrken, vilket binder de lägsta rangnumren till vissa bestämda moment. På detta sätt kan man aprioriskt vänta dels att negativa korrelationer inte skall uppträda ifråga om kunskapskrav, dels att denna faktor skall ha en förhöjande effekt på de positiva korrelationerna. Ju fler gemensamma moment, desto högre korrelationer är en definitionsmässigt självklar regel. Vad vi däremot inte på förhand kan förutse, är graden av strukturlikhet inom den ram som återstår. Därför är strukturlikhetsanalysen ett viktigt medel för oss att identifiera för olika grupper gemensamma och inte gemensamma moment.

d. Frågor rörande reliabilitet, variabilitet och fördelningar

Beliabiliteten (Ekman 1957, s. 32 ff.) hos de i de jämförande kunskapsprövningarna använda instrumenten redovisas separat i kap. 16. Reliabiliteten hos frågorna i enkäterna har av utrymmes- och kostnadsskäl inte prövats eller redovisats fullständigt. För vårt vidkommande tjänar relia-

87 bilitetsprövningarna av frågeformulären närmast ändamålet att visa, att bristande reliabilitet hos instrumentet inte är en faktor som förklarar ev. frånvaro av statistiskt säkerställda skillnader, där man på goda grunder kan vänta sådana. Resultaten av de följande prövningarna kommer därför att kunna belysa reliabilitetsfrågan indirekt. Det faktum, att alla våra differenser rör skillnader mellan gruppdata, innebär, att reliabiliteten kan prövas genom jämförelser mellan centralvärden för relativt stora grupper, vilket i sin tur torde medföra stabilare värden. En stickprovsmässig reliabilitetsprövning har dock företagits. Den har utförts som retestning efter ett år och gäller variabeln förkunskapskrav i matematik från en skolform, småskoleseminarierna, som tillfrågats två gånger. Korrelationen (r) ifråga om medianvärdena för de 48 momenten vid de två prövningarna uppgår till .95. Även frågorna rörande spridningar och fördelningar hör till dem som, i enlighet med de ovan angivna allmänna principerna för bearbetning och redovisning, inte kommer att redovisas annat än i särskilda fall. Ifråga om variabilitetsmåtten (Connolly & Sluckin 1958, s. 32 ff.) gäller i vårt fall dels att dessa karakteristika för de använda kunskapsproven redovisas i vanlig ordning (kap. 16), dels att de i övrigt inte redovisas numeriskt för de enskilda linjegrupperna. Däremot redovisas ofta variationsvidden mellan de enskilda linjegrupperna (yrkesgrupperna) inom ett totalmaterial. Anledningen till vår restriktivitet ifråga om redovisningen av de enskilda gruppernas variabilitetsmått är i första hand, att de är av underordnat intresse för huvudframställningen (jfr ovan s. 82) och därtill skulle spränga ramen för de redan i avsevärd grad komprimerade tabellerna. Därmed är givetvis inte sagt, att dessa mått skulle sakna vetenskapligt intresse i förevarande sammanhang. De skulle t. ex. i princip k u n n a utnyttjas som mått på den säkerhet, med vilken bedömningarna avgivits. Detta skulle dock inte k u n n a ske i vårt fall utan avsevärda specialberäkningar. Följande faktorer försvårar nämligen en direkt jämförelse mellan variabilitetsmåtten för olika grupper. För det första arbetar vi, som närmare redovisas nedan (kap. 4), i enkäterna i första hand med icke-parametriska bearbetningsmetoder. Antalet svarsalternativ är vidare ofta ganska begränsat och momenten uppvisar inbördes stora olikheter. Detta medför ofta tak- och botteneffekter, som gör jämförelser mellan kvartilvärden för sådana moment skäligen meningslösa. Jämförelser mellan moment utan sådana effekter skulle dock från denna synpunkt vara meningsfulla. Däremot föreligger en annan omständighet, som gör, att direkta jämförelser mellan variabilitetsmåtten för olika linje- eller yrkesgrupper synes mindre meningsfulla som ett mått på bedömningarnas säkerhet. Linjegrupperna kan, som närmare kommer att framgå av det följande, nämligen knappast betecknas som lika homogena ined avseende på de i gruppen in-

88 gående enskilda utbildningslinjernas respektive yrkesgruppernas natur. Vissa linjegrupper måste med nödvändighet i större utsträckning än andra i sig samla utbildningslinjer av olika slag. Särskilt i en typisk »restgrupp» som »övrig industri» blir detta fallet. Dessutom är det av metodiska skäl synnerligen svårt att utifrån yrkesnomenklaturen eller dylikt erhålla ett tillförlitligt mått på graden av homogenitet i denna mening. Dessa svårigheter bör självfallet också beaktas vid slutsatserna angående centraltendenserna. För variabilitetsjämförelserna innebär de, att dessa som de föreligger måste betraktas som ett utslag både av graden av den bedömarsäkerhet, som vi ville pröva, och av linjegruppernas olika homogenitet med avseende på undergruppernas natur. Vad som ovan sagts om variabilitetsmåtten gäller i tillämpliga delar också om redovisningen av fördelningar av nivåvärden. Endast i de fall vi på grund av uteblivna signifikanta differenser, där man skulle ha väntat sådana, finner anledning till särskild analys, kommer fördelningarna att återges. Det innebär, att det som regel endast blir de mindre representativa fördelningarna, som kommer till synes, vilket k a n ge ett missvisande intryck. Av utrymmesskäl kan vi emellertid inte redovisa alla ifrågakommande fördelningar. 10 Allmänt kan sägas, att de som regel uppvisar för ifrågavarande typer av variabler fullt normala karakteristika.

B. Indelningen i utbildnings- och yrkeskategorier a. Enkäterna till yrkesskolor och gymnasier

Y rkes skolematerialet Som ovan framhållits, erhöll vi i enkäterna till de yrkesutbildande skolorna och företagen separata svar för olika utbildningslinjer, vilka kodades med hänsyn till utbildningens allmänna inriktning. Den kod, som därvid användes för grundmaterialet, var förhållandevis detaljerad och hade med utgångspunkt från indelningen i Svenskt skolväsende (1956), Yrkesförteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling (1952) samt yrkesbeskrivningarna i Svenskt yrkeslexikon (1951 ff.) utarbetats med hjälp av tjänstemän vid Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen (se förordet) efter de synpunkter som är vägledande för den pågående revisionen av yrkesförteckningens gruppnummerkod. Som likaledes ovan framhållits, visade det sig för huvudbearbetningen nödvändigt att genomföra analysen med endast ett tiotal linjegrupper. Materialet i grundförteckningen grupperades sålunda efter den gängse indelningen i yrkesområden, som kommer till uttryck dels i de ovan citerade arbetena, dels och framför allt i Yrkesutbildningen i Sverige (1954) 10 Enbart för en fråga i en av de större enkäterna skulle krävas analys av ett mycket stort antal fördelningar, t. ex. i YMa 480 stycken.

samt Kungl. arbetsmarknadsstyrelsens broschyrserie Skolor för yrkesutbildning (1956). Samma huvudprinciper för indelningen återfinns också i den indelning i grenar av årskurs 9 y som tillämpas inom försöksverksamheten. (Timplaner och huvudmoment, 1957, s. 26.) Vissa modifikationer har dock ägt rum, så att ytterligare uppdelning skett i de mest frekventa yrkesområdena. Vi redovisar nu indelningen av yrkeslinjerna i huvudgrupper med angivande av de förkortningar, som användes i det följande. För varje sådan linjegrupp ger vi exempel på mer frekventa yrkeslinjer (kurser) som ingår i gruppen. 1. (J) Utbildning inom jordbruk med binäringar. Lantmannaskolor, jordbruksskolor, trädgårdsutbildning, skogsskolor. 2. (M) Metallutbildning. Mekanisk verkstadsskola, utbildning av metallarbetare, maskin- och bänkarbetare, reparatörer—smeder—svetsare, verktygsmakare, gruvarbetare, järnbruksarbetare. 3. (ME) Utbildning av motormekaniker och elektriker. Bil- och motormekaniker, vapenmekaniker, elektriker, signalreparatörer, radio-, tele- och radarmontörer, bilelektriker. 4. (TB) Utbildning för trä- och byggnadsindustri. Byggnadssnickare, möbelsnickare, inredningssnickare. Murare. Målare. 5. (Öl) Utbildning för övrig industri. Bleck- och tunnplåtslagare. Värme- och sanitetsmontörer, rörläggare. Cellulosaindustri. Kemisk-teknisk industri. Grafisk industri. Finmekaniker. Läder-, hår- och gummiindustri. Textil- och beklädnadsindustri. Laboratoriebiträden. 6. (TMC) Utbildning för trafikyrken samt militära och civila bevakningsyrken. Sjömansskola, sjöbefälsskola, telefonist- och telegrafistutbildning. Militär instruktörsskola. Fältflygarutbildning. Polisskola. 7. (K) Kontors- och handelsutbildning. Allmän handels- och kontorsutbildning (ej handelsgymnasium). Detaljhandelskurser. Korrespondentutbildning. 8. (Hu) Huslig utbildning. Hushållskurser. Husmodersskola. Lanthushållsskola. 9. (V) Utbildning till vårdande yrken. Sjuksköterskeskola. Tandsköterskeskola. Barnsköterskeskola. 10. (P) Utbildning till pedagogiska yrken. Förskollärare. Särskollärare. Skolkökslärare. Lanthushållslärare. Handarbetslärare. Som framgår, täcker denna förteckning en stor variation utbildningslinjer. Detta är fallet även inom vissa linjegrupper, främst grupperna ö l och TMC. Det bör vidare observeras, att yrkesutbildning i det militära så långt möjligt har klassificerats under motsvarande rubriker för civil utbildning. Antalen i de olika linjegrupperna redovisas i samband med resultaten från enkäterna.

Gymnasiematerialet I detta material redovisas varje gymnasielinje för sig. Inom det allmänna gymnasiet skiljer vi sålunda på allmän, latin- och reallinje, och var och en av dessa indelas i sin tur i tre- och fyraåriga. Fackgymnasierna indelas i

90 handelsgymnasielinjer och linjer vid högre tekniska läroverk, seminarierna i folk- och småskollärarlinjer. I övrigt hänvisas till den följande redovisningen. b. Arbetstagarna i fältundersökningen i näringslivet

Yrkesgrupperna i arbetstagarmaterialet har tidigare presenterats i kap. 2. Här skall de närmare definieras samt analyseras med hänsyn till vissa karakteristika. Yrkesgrupperna inom verkstadsindustrin har definierats med utgångspunkt från Sveriges Verkstadsförenings Statistik rörande arbetarlöner (1952). G rov plåt slag arna definierades med gruppnumren 300—309, svarvarna med nr 400—409 samt hopsättarna (lättare) med nr 710—719 och motsvarande i huvudgrupperna 72 och 73 (serie- resp. bandhopsättare) (a. a. s. 17 ff.). Till grovplåtslagarna förs sålunda även fartygsplåtslagare (302), utslagsmän (304), nitare och diktare (305). Till svarvarna räknas supportsvarvare, revolversvarvare, halvautomatsvarvare, automatsvarvare, karusellsvarvare och andra. Däremot ingår inte i någon av dessa grupper verktygsarbetare, vilka redovisas i numren 200—219 (a. a. s. 16). Vid samplingen tillämpades den formella yrkeskodningen strikt, även om vi var medvetna om att företagen varierade något i sin praxis. Då denna i sin tur inte gick att närmare kartlägga, ansåg vi det bäst att följa personalkontorets (motsvarande) kodifiering. Vid bearbetningen hade vi för de enskilda deltagarna, på grund av att undersökningen utfördes under full anonymitet, endast tillgång till arbetstagarnas egna uppgifter i frågeformuläret, som alltså blev avgörande för kodifieringen i bearbetningen. Endast i några enstaka fall förekom avvikelser ifråga om yrkesgruppen. Inom övriga industriyrken förelåg inte samma möjligheter till en specificerad inplacering i en formaliserad yrkesnomenklatur. Uttagningen av personal inom dessa yrkesgrupper grundade sig emellertid på samma principer som inom verkstadsindustrin, vilket medför, att grupperna torde kunna betraktas som likvärda vad avser yrkesspecificiteten. Sålunda definierades de återstående yrkesgrupperna med produktionsarbetare inom gruvindustri, kallvalsverk, träindustri (möbel- och inredningssnickare och motsvarande, alltså ej sågverksarbetare eller dylikt), bageri och konservfabriker (frukt- och grönsakskonservindustri men ej fiskkonservindustri). Samplingen av tjänstemännen i kontoristgruppen ägde rum med utgångspunkt från gruppnumren 9007 (kontorist), 9008 (kontorsbiträde) samt 9508 (maskinskrivare) enligt Yrkesnomenklatur för tjänstemän (1957). Vid bearbetningen har vi dock, av skäl som ovan angetts, inte kunnat utnyttja dessa uppgifter, utan vi har indelat detta material i två huvudgrupper med ledning av deltagarnas egna uppgifter. Den ena gruppen har vi kallat allmänna kontorister (Ka), den andra specialkontorister (Kb), varmed vi avser kontorister med specialisering på bokföring, kassatjänst e t c , som de-

91 finitionsmässigt torde innebära arbetsuppgifter omfattande numeriska beräkningar. Till dessa grupper kommer ytterligare försäkringstjänstemän (Fö) samt banktjänstemän (Bk). Vid försäkringsföretagen ingick även personal tillhörande kontoristgruppen i stickprovet, och dessa har givetvis redovisats i grupperna Ka eller Kb. Bearbetningen av materialet från fältundersökningen redovisas i detalj i följande kapitel (kap. 15—18). Här skall endast det insamlade materialet specificeras med avseende på vissa bakgrundsvariabler. Enligt tab. 15 förelåg data från 1 586 personer, fördelade på olika yrkesgrupper. Av dessa har två icke bearbetats i detta sammanhang. Det gäller dels en mindre grupp affärsanställda, vilken sparas till bearbetningen av ett större material inom denna kategori, som insamlats under hösten 1959, dels en mindre grupp hålkortsoperatörer, som kommit att ingå i kontorsgruppen på två företag men som utgör otillräckligt underlag för bearbetning. Antalet framgår av följande uppställning: Antal deltagare enl. tab. 15 Avgår: Affärsanställda Hålkortsoperatörer

1 586 40 14 Underlag för bearbetning

54 1 532

I tab. 18—20 specificeras nu det återstående materialet (n = 1 532) med hänsyn till grundläggande skolutbildning. En jämförelse med tab. 15 visar vissa obetydliga differenser i några grupper. Dessa utgör den ovan nämnda diskrepansen mellan företagens kodning och arbetstagarnas uppgifter. Då vi med hänsyn till anonymiteten inte kunnat identifiera de individer, för vilka det föreligger avvikelser, har vi vid bearbetningen utgått från arbetstagarnas egna uppgifter. De obetydliga differenser som k a n utläsas ur jämförelsen, gäller också i några fall differenser mellan arbetar- och tjänstemannagrupper. Det rör sig i dessa enstaka fall om sådan personal, som av företagen redovisas som arbetarpersonal men som med hänsyn till egna uppgifter, vanligen lagerarbete, av oss kodifierats som lagerkontorister. Erfarenheterna från fältarbetet ger vid handen, att det i dessa fall är fråga om företag utanför verkstadsindustrin, som mindre strikt tilllämpar yrkesnomenklaturen för tjänstemän. I tab. 18 har specificerade uppgifter endast givits för manliga industriarbetare. Resultaten för de kvinnliga industriarbetarna kommer inte att bearbetas i detta sammanhang. Av tab. 18—20 framgår vidare utsträckningen av det bortfall i bearbetningen, som sammanhänger med att vi trots instruktionerna vid samplingen, råkat få med en del individer, som faller utanför de givna definitionerna av populationen. Det totala antalet uppgår till 3,5 % av deltagarna. Därtill kommer de, som uteslutits från bearbetningen på grund av för lågt deltagande från företaget i sin helhet enligt redovisningen ovan (s. 78).

92 Tab. 18. Specifikation av de manliga industriarbetarna livet med avseende på grundläggande Antal Yrkesgrupp

Kv

M

Gr . . . . . Kvv . .. Gpl . . . . Sv . Hs Tr Bg . . . . Ksf . . .

119 82 167 204 113 175 34 99

18 24 18 4 61

119 81 167 186 89 157 30 38

Summa

9 3 7

2 1

3 5

1 1

1 1 6 5 1

1 28

35 4 7 1 5 12 5 2

84 77 160 185 84 145 25 36

6 7 17 22 9 6

796 Tab. 19. Specifikation av de manliga tjänstemännen med avseende på grundläggande Män: Avgående p å grund av

Antal Yrkesgrupp

totalt

ej definitionsenlig(t)

därav Kv.

M.

utb.

yrke ålder

Ka.. Kb.. Fö . . Bk . .

211 190 53 85

169 95 35 40

42 95 18 45

2 6 2 4

—

S:a

—

Tab.

otillr. delt. i s:a föret.

6 1 1

6 Avgående på grund av ej definitionsenlig(t) utb. Ka.. Kb.. Fö . . Bk . .

169 95 35 40

4 3 1 3

S:a

yrke

ålder

otillr. delt. i s:a föret.

24 13 17 29 17 27 2 3

52 53 85 94 40 110 14 24

2 4 41 40 18 2 2 6

i fältundersökningen skolutbildning Återstående män

i

näringslivet

Grundutbildning Real- Folk- övrig exa- skola folk- Övrigt men årsk7 skola

40 83 15 41

13 26 9 40

7 18

7 17 3

13 22 3 1

| 179

i

närings-

Återstående kv.

i fältundersökningen skolutbildning

Grundutbildning NorRealFolk- övrig malexaskola folk- Övrigt skolemen årsk. 7 skola komp.

1 5

6 8 1 3

163 87 34 37

44 21 15 22

10 2 5 14

58 33 4

31 19 5

20 12 5 1

— —

78 70 143 163 75 139 25 33

2 12 3 4

20. Specifikation av de kvinnliga tjänstemännen livet med avseende på grundläggande

Yrkes- Antal grupp kv.

i närings-

Män: Avgående på grund av Grundutbildning otillÅterej definitions- räck, stå- över folkdärav med delt. folkenlig(t) årskurs s:a ende skola i skomän tot. förela utb. yrke ålder tag 6 7 8

därav

totalt

i fältundersökningen skolutbildning

93 Den förra kategorin kan indelas i tre kategorier, nämligen dels sådana personer med annan grundläggande skolutbildning än som avsetts, vanligen då helt eller delvis utbildning utanför Sverige, skolgång i hjälpklass och dylikt, dels sådana med yrkesangivelse utanför definitionen, dels sådana med andra födelseår än som avsetts. Det bör observeras, att de samplingfel, som dessa avvikelser representerar, sannolikt motsvaras av fel beträffande sådana, som enligt definitionerna borde ha men i praktiken inte har kommit ifråga för urval. Svårigheterna är emellertid betydande att i undersökningar som denna på ett större antal företag erhålla en i alla avseenden fullt korrekt personalstatistik som grund för urvalet. Felfrekvensen torde mot denna bakgrund kunna betecknas som ofrånkomlig. Övriga data om deltagarna i fältundersökningen lämnas i samband med resultatredovisningen i kap. 16.

II

BEHOV AV KUNSKAPER OCH FÄRDIGHETER

KAPITEL 4 K r a v p å förkunskaper i m a t e m a t i k för y r k e s - och gymnasieutbildning

A.

Frågeformulär

Med utgångspunkt från de i kap. 1 angivna principerna konstruerades frågeformulären rörande kraven på förkunskaper i matematik med särskild hänsyn till att vi skulle undvika de generella och systematiska bedömningstendenserna (se Ekman 1946, 1950). Det var sålunda av vikt att ge ett så långt möjligt konkret underlag för bedömningarna liksom att åstadkomma största möjliga jämförbarhet mellan skattningarna från olika håll. Till de åtgärder som vidtagits i detta syfte räknar vi främst följande, av vilka den första närmast hänför sig till de i kap. 2 redovisade urvalsprinciperna. (1) Urvalet av de tillfrågade har företagits efter yrkeslinje resp. undervisningsavdelning, vilkas lärare för ett givet läsår ombetts besvara formuläret med avseende på den uttagna enheten. Separata svar föreligger sålunda för de olika linjerna på yrkesskolorna och för varje avdelning på gymnasierna. (2) Ämnet har i den omfattning det bedrivits på den grundläggande skolans högstadium (motsvarande) analyserats i olika delar, moment, och separata bedömningar har begärts för varje moment. Detta analysarbete har utförts i samarbete med en särskild arbetsgrupp, sammansatt av lärare med erfarenheter från matematikundervisning på högstadiet och närmast angränsande stadier jämte en representant för undersökningsledningen. Gruppens arbete har letts av lektor Bengt Cullert vid lärarhögskolan i Stockholm. Samtliga ledamöter framgår av bil. 2. (3) För att så långt möjligt nå överensstämmelse beträffande tolkningen av de olika momentrubrikernas innebörd, har för varje moment insamlats ett antal konkreta exempel på uppgifter, vilka är mer eller mindre typiska för undervisningen på högstadiet. Dessa har sammanförts i en exempelsamling, som åtföljde varje frågeformulär. Denna gav alltså en preciserad definition av momentet. Alla uppgifter i denna exempelsamling hämtades från gängse läroböcker i ämnet. Vi försökte därvid följa principen att få med typiska exempel, oberoende av våra åsikter om deras lämplighet. En del exempeltyper, som enligt kursplaner och metodiska anvisningar endast mer sparsamt torde förekomma i undervisningen, har särskilt markerats genom att deras nummer satts inom parentes. 1—001908

98 Exempelsamlingen skulle enligt anvisningarna utnyttjas som en allmän definition av momentet. För varje moment innehåller den ett mindre antal exempel, ordnade i ungefärlig svårighetsordning efter deras placering i läroböckerna, varvid de lättaste hämtats från folkskolans, de svåraste från realskolans läroböcker och de högsta årskurserna där. En bedömning innebärande höga krav måste då tolkas som att vederbörande anser, att eleverna borde kunna räkna flertalet eller alla av de för momentet givna exemplen, medan låga krav rimligtvis innebär, att eleverna endast behövde behärska de lättare uppgifterna. Det skulle ha varit intressant att försöka genomföra en ännu mer detaljerad studie, där man kunde ha fått fram exempel för exempel i stället för som nu moment för moment, men av lätt förstådda skäl var detta inte möjligt i vår undersökning. Vårt intryck från kontakter med de svarande lärarna samt från bearbetningen av materialet är, att exempelsamlingen fungerat mycket väl som ett allmänt definitionsunderlag för bedömningarna och att det inte har förekommit några väsentliga problem om hur den skall tolkas. (4) Slutligen har vi för att möjliggöra jämförelser mellan olika lärares svar använt fasta svarsalternativ för bedömningarna. L ä r a r n a har alltså fått svara med en av sex föreslagna siffror, vilka var och en givits sin definition i formuläret. Dessa siffror har f. ö. kunnat utnyttjas direkt vid hålkortsbearbetningen. Den fråga, som faller inom ramen för redovisningen i detta kapitel, har formulerats på följande sätt. Svarsalternativen anges även. Frågor om matematiken i undervisningen Obs! Använd exempelsamlingen, när Ni besvarar de följande frågorna. I. För att kunna tillgodogöra sig undervisningen, som den nu är upplagd, i den klass (ring) som här avses fordras förkunskaper och färdigheter från den grundläggande skolan i de moment inom ämnet matematik (räkning), som specificeras här nedan: Skriv för varje moment i kolumnen för »Svar» någon av siffrorna 0—5. Siffrorna betyder: 0. Ingen färdighet och ingen allmän kännedom erfordras. 1. Ingen färdighet men någon allmän kännedom erfordras. 2. Ingen färdighet men god allmän kännedom erfordras. 3. Någon färdighet erfordras. 4. God färdighet erfordras. 5. Synnerligen god färdighet erfordras. Efter frågan följde en tabell i vilken samtliga moment upptagits under sina respektive huvudmoment. För varje moment angavs vidare inom parentes särskilda nummer, som hänvisade till motsvarande uppgifter i exempelsamlingen. Detta framgår av bil. 6, som upptar momentindelningen i matematikenkäterna. För undantag redogörs nedan. Genom att undersökningarna utfördes med ett års mellanrum, yrkesenkäten vår-

99 terminen 1957 och gymnasieenkäten 1958, har vissa smärre avvikelser förekommit i formulären. De redovisas här nedan. (1) I gymnasieenkäten ingick ytterligare två moment, nämligen enklare exempel på tillämpad räkning ifråga om aritmetik och ekvationer av den typ som icke kan redovisas under någon av rubrikerna under huvudmomentet tillämpad räkning. Det rör sig här huvudsakligen om de enklaste formerna av benämnda uppgifter med de fyra räknesätten inom området för hela tal och decimalbråk. I samband med en systematisk innehållsanalys av ett urval matematikläroböcker, vilken emellertid av utrymmesskäl icke kan redovisas i denna volym, upptäckte vi nämligen, att det förelåg vissa svårigheter att klassificera vissa av de enklare exemplen på tillämpad aritmetik och ekvationslösning i de kategorier som ingick i formuläret till yrkesskolorna. En analys av svaren i gymnasieenkäten ifråga om dessa moment bekräftade emellertid vårt antagande, att dessa enklaste benämnda exempel ifråga om de avgivna bedömningarna på båda frågorna helt kunde falla in under motsvarande bedömningar för den mekaniska räkningen. Av detta skäl har vi avstått från att separatredovisa dessa ytterligare två moment i gymnasieenkäten, vilket endast skulle ha försvårat överblicken. (2) Genom förbiseende från vår sida förekom ej svarsalternativet 0 i fråga I i enkäten till yrkesskolorna. Felet upptäcktes för sent för att rättelse skulle kunna utsändas. I de fall då denna siffra skulle ha kommit till användning har lärarna i stor utsträckning i stället skrivit ett streck (—) eller något liknande, vilket vid bearbetningen betraktats som 0. Med hänsyn till den använda beräkningstekniken får detta icke någon betydelse för jämförelserna med gymnasieenkäten annat än i de fall att genomsnittliga värden omkring 1 eller därunder blir aktuella. Särskild försiktighet har därför iakttagits beträffande tolkningen av sådana differenser.

B. Principer för bearbetning och redovisning Den skala för bedömningarna, som vi använt, kan inte betraktas som en likastegsskala utan måste hänföras till kategorin ordinalskalor. Även om vi alltså inte kan säga, att skillnaden mellan svarsalternativen 1 och 2 är lika stor som mellan 3 och 4, ger dock denna typ av skala en rangordning mellan de undersökta grupperna eller individerna. (Jfr Ekman 1957, s. 34 f.). För den statistiska redovisningen och signifikansprövningen har vi följaktligen använt s. k. icke-parametriska metoder (jfr Siegel 1956, s. 30 ff.), varvid medianen använts som centralmått. Detta har visat sig lämpligt även med hänsyn till att fördelningarna för vissa moment teoretiskt kan förväntas vara utpräglat sneda, nämligen beträffande kraven på förkunskaper för moment med antingen mycket låg eller mycket hög angelägenhetsgrad. Bedovisningen av resultaten sker i två etapper. I den första behandlas totalmaterialen inom vardera yrkesskole- och gymnasieenkäterna. Detta sker närmast för överskådlighetens skull och med hänsyn till att det för praktiska syften kan vara önskvärt att få ett sammanfattande uttryck för totaltendenserna, även om dessa är baserade på ett delvis ganska heterogent material. Några mer definitiva slutsatser kan givetvis inte dragas förrän

100 efter den andra etappen av redovisningen, som omfattar differenserna inom enkäterna mellan olika grupper av utbildningslinjer. Som närmare utvecklats ovan (kap. 3) kunde detta material givetvis i sin tur delas upp i än mer specifika grupper, vilket också kommer att ske i vissa specialanalyser som redovisas i annat sammanhang. Däremot skulle det med hänsyn till den allmänna målsättningen för denna undersökning föra för långt att i detta sammanhang fördjupa analysen ytterligare. Inom var och en av de ovannämnda redovisningsetapperna kommer materialet vidare att behandlas från två synpunkter. Den första gäller den allmänna likhet med avseende på strukturen som kan spåras mellan antingen de två enkäternas totalmaterial eller mellan olika grupper av utbildningslinjer inom de olika enkäterna. Vi uppehåller oss här vid den likhet med avseende på i vilken ordning som olika moment inom ämnet bedömts som angelägna, när det gäller krav på förkunskaper vid de mottagande skolorna, och materialen kan för de olika utbildningslinjerna betraktas som fullt jämförbara, eftersom de bygger på samma momentindelning och definitioner. För praktiska syften torde en dylik strukturlikhetsanalys vara särskilt användbar, eftersom den också kan anses förhållandevis fri från inflytanden av tillfälliga rekryteringsförhållanden, som däremot på ett helt annat sätt kan väntas påverka den absoluta nivå, på vilken bedömningarnas medianvärden ligger. Den andra typen av analys utgår från de absoluta nivåvärdena på medianerna och kallas därför nivåanalys. Denna bygger bl. a. på förutsättningen om approximativ jämförbarhet mellan nivåvärdena för de olika utbildningslinjerna. Som ovan (kap. 3) framgått, vidtogs alla de åtgärder som rimligtvis kan ifrågakomma för att göra bedömningarna jämförbara, t. ex. indelningen i moment och utarbetandet av exempelsamlingen. I detta sammanhang bör vidare observeras, att denna förutsättning inte endast gäller jämförelser mellan gymnasie- och yrkesskolematerialen utan även alla jämförelser inom dessa material. Det finns i det empiriska materialet f. ö. inga tecken som tyder på att det inte skulle föreligga approximativ jämförbarhet mellan bedömningarna från olika håll. Detta kan bl. a. utläsas av att bedömningarna från olika utbildningslinjer varierar på ett meningsfullt sätt, vilket framgår av den följande redovisningen, särskilt tab. 37 samt tab. 38. Nivåanalysen synes oss utgöra ett oumbärligt komplement till strukturanalysen. Inte minst från praktisk synpunkt torde det vara absolut nödvändigt att fastställa, om den inbördes angelägenhetsgradering som strukturanalysen gett vid handen, utspelas inom ett större eller mer begränsat område. Om den t. ex. till större delen rör sig om skillnader mellan skattningsvärden, som samtliga innebär mer eller mindre obetydliga krav på färdigheter, blir slutsatserna givetvis helt andra än om åtminstone en del moment ligger tydligt högre upp på skalan. Nivåanalysen av kraven på förkunskaper

101 är också av stor vikt för bedömningen av svaren på frågan om standarden på elevernas förkunskaper. Slutligen kan det vara av såväl teoretiskt som praktiskt intresse att studera variationen mellan de olika utbildningslinjerna som ett uttryck för ett aktuellt rekryteringsläge. För praktiska slutsatser måste man därvid hålla i minnet, att rekryteringsförhållandena även varierar i tiden och att vårt material representerar ett stickprov från ett tillfälle och med de allmänna förhållanden inom skolväsendet, som då var rådande. Beträffande förutsättningarna för praktiska slutsatser får vi i övrigt hänvisa dels till kap. 1, dels till den avslutande diskussionen i kap. 24.

C. Totalmaterialen a. Enkäten till yrkesskolorna (YMa)

Det totala antalet linjer för vilka svar föreligger i enkäten till yrkesskolorna utgör 931. De siffror som ligger till grund för de i det följande redovisade resultaten avviker dock något från detta antal. Antalet svar på den nu aktuella frågan utgör nämligen 919. Skillnaden mellan 931 och 919 hänför sig till sådana formulär, i vilka svar endast lämnats på någon eller några andra frågor, vanligen då de öppna. Utgångspunkten för vår analys av totalmaterialet är medianvärdena för de olika momenten för samtliga 919 utbildningslinjer. Med ledning av dessa medianvärden kan momenten rangordnas. Att det föreligger stora skillnader mellan de olika momenten ifråga om medianvärdena är påfallande. Högsta medianvärdet är 4,42, lägsta 0,65, och spridningen är j ä m n över samtliga mellanliggande värden. Bedan detta ger en antydan om att bedömningarna är nyanserade och fria från mer påtagliga halotendenser. Tendensen är genomgående även i samtliga undergrupper. (Se t. ex. tab. 37 o. 38.) Innan vi drar slutsatser angående olika moments relativa angelägenhetsgrad, vill vi gärna pröva, om de redovisade rangnumren kan anses företräda några skillnader ifråga om angelägenhetsgrad. Vi företar denna prövning inom de olika huvudmomenten. En sådan prövning synes med fördel kunna göras med Friedmans tvåvägsvariansanalys av rangordningar (Siegel 1956, s. 166 ff.). Då vi inte avser att föra den differentiella analysen längre ned än till vissa huvudgrupper av utbildningslinjer utför vi av praktiska skäl analysen med utgångspunkt från momentens rangordningar, vilka i sin tur grundar sig på medianvärdena, för var och en av dessa utbildningslinjer. Dessa är tio till antalet och redovisas närmare nedan. Testet anger, om de i huvudmomentet ingående momentens rangordningar för de tio olika linjegrupperna kan anses dragna från samma population, varvid man utgår från rangsummorna för varje moment, vilka blir approximativt lika i de fall då nollhypotesen styrkes.

102 Tab. 21. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala yrkesskolematerialet Huvudmoment

£(Rj) 2

Moment nr

Mekanisk räkning: Aritmetik.... » » Ekvationer m. m Sortförvandling Tillämpad räkning Geometri: Teorem och konstrukt » Planimetri » Stereometri Hjälpmedel

20—23, 59 28—29, 42—43 24—27 30—41 44—46 47—52 53—57

df

5 346,5 2 851,5 2 859,0 62 947,0 1 258,5 8 824,0 5 220,0 26 471,5

4 4 12 3 6 5

58, 60—67

Xr 33,86

3 3 11 2 5 4

21,09 21,54 94,21 5,85 42,11 28,80 52,95

*** ***

Ett förenklat exempel må anföras för att belysa principen. Två huvudmoment (A och B) kan vardera indelas i tre moment (Aa, Ab, Ac resp. Ba, Bb och Be). Dessa erhåller i ett totalmaterials tre undergrupper (I, II, III) följande rangordningar:

I II III Summa

Aa 1 3 2

Moment Ab 2 1 3

G

0 Ac 3 2 1 C

Ba 2 2 2 6

Moment Bb Be 1 3 1 3 1 3 9

Det framgår omedelbart, att B-momenten representerar en stabil tendens till samma inbördes rangordning i samtliga undergrupper, medan motsatsen gäller om A-momenten. Detta blir tydligt bl. a. av rangsummorna för de olika momenten, som vid slumpmässig variation (A-momenten) blir lika för samtliga moment. Det är dessa rangsummor som ligger till grund för den statistiska prövningen. Då vi vid dessa prövningar rör oss med »related samples» (samma grupper i flera hänseenden) finns det bland icke-parametriska test enl. Siegel (1956) inget direkt jämförbart, mot vilket testets »power» kan jämföras. I de fall en sådan jämförelse kan göras, t. ex. beträffande data, användbara för bearbetning även med variansanalys, uppges testet enligt Siegel (1956, s. 172) dock fungera mycket tillfredsställande. B e s u l t a t e n av p r ö v n i n g e n f r a m g å r av t a b . 2 1 . T a b . 21 v i s a r , a t t det b e t r ä f f a n d e m o m e n t e n s r a n g o r d n i n g a r i n o m h u v u d m o m e n t e n föreligger s i g n i f i k a n t a d i f f e r e n s e r i n o m v a r j e h u v u d m o m e n t , u t o m b e t r ä f f a n d e den » t e o r e t i s k a g e o m e t r i n » ( g e o m e t r i : t e o r e m och k o n s t r u k t i o n e r ) . B e t r ä f f a n d e d e t t a h u v u d m o m e n t föreligger d ä r f ö r i n t e a n l e d n i n g a t t p r ö v a d i f f e r e n s e r n a m e l l a n de e n s k i l d a m o m e n t e n , v i l k e t d ä r e m o t b ö r g ö r a s i ö v r i g a fall. I t a b . 22 å t e r f i n n s de e n s k i l d a m o m e n t e n r a n g o r d n a d e efter m e d i a n v ä r d e n a och specificerade p å h u v u d m o m e n t . F ö r a t t u n d e r l ä t t a överblick e n h a r vi d ä r v i d s a m m a n s l a g i t h u v u d m o m e n t e n enligt t a b . 21 till n å g r a färre grupper.

103 Tab.

22.

Rangordning

av matematikmomenten,

seende krav på förkunskaper

i matematik

signifikansprövning Mekan. räkning

specificerade

på huvudmoment,

i totala yrkesskolematerialet

av differenser mellan

Median totalt

4,42

Hela tal

4,28

Decimalbråk

4,02

3,70

Allmänna bråk

3,47

3,34

Allm. br. o. decim.br. Huvudr. o. överslagsb.

3,32

8 9

3,14 3,02

10 11 12 13 14

2,93 2,71 2,70 2,69 2,68

15 16

2,43 2,41

17 18 19 20

2,34 2,26 1,94 1,79

1,76

22 23

1,73 1,67

24 25 26 27 28

1,55 1,46 1,40 1,38 1,29

1,28

Kon

1,23

Regelb. månghörn.

31 32—33

1,20 1,12

1,11

35—36

1,07

Sortförvandl.

Tillämp. räkning

jämte resultat av

momenten

Rang

Geometri

Hjälpmedel

Dekadiska sorter

Procenträkn. Reguladetri Stycketal Tid o. vinkl. Rabatt Ränta Rektangel Medeltal Cirkel Arbetsproblem Triangel Rlandningar Affärsräkn. Enkla ekvationer Längd-och ytskala Cylinder Parallelltrapets Prisma Likform. rör. Eolag Diagram Pyramid

Klot Myntreduktion

Växlar Tabeller Aktier och obligationer

av-

Gradskiva

104 Tab. 22. (Forts.) Mekan. räkning

Rang

Median totalt

1,01

0,94

Svårare ekvationer

0,93

Kvadratrötter

40 41—42

0,89 0,88

43 44 45 46—47

0,87 0,82 0,75 0,69

0,65

Sortförvandl.

Tillämp. räkning

Geometri

Hjälpmedel

Förstå teorem

Algebra

Konstrukt. Bevisa teorem Skjutmått Mikrometerskruv Räknesticka Räknesn. Räknemask. Fältmätn. övn.

När det gäller att studera de enskilda momenten i relation till varandra efter deras angelägenhetsgrad, synes det emellertid icke meningsfullt att pröva samtliga ifrågakommande differenser. Den prövning av differenserna mellan momenten som vi därför företagit, har i första hand ägt r u m mellan två i den totala rangordningen på varandra följande moment, t. ex. mellan decimalbråk och dekadiska sorter i tab. 21. Om en sådan differens visar sig säkerställd k a n vi antaga, att differenser på bägge sidor om de prövade också är säkerställda statistiskt, vilket också alltid visat sig vara fallet även om detta ej direkt framgår av tabellen. Den metod som ovan beskrivits synes oss i princip överensstämma med den metod för multipla jämförelser som enligt Byan (1959) utarbetats av Tukey (1949) och som av Byan betecknas som »gap»-metoden. Denna metod synes Tukey visserligen senare ha övergivit till förmån för ett tillvägagångssätt, »lay er »-metoden, som innebär, att man börjar signifikansprövningen med yttervärdena och prövar successivt alltmer näraliggande värden, till dess den första insignifikanta differensen påträffas. Alla differenser av mindre omfattning betraktas då också som insignifikanta. Den senare beskrivna metoden skulle emellertid för vår del icke medföra den önskade begränsningen av antalet prövningar, utan den skulle snarare utgöra en låt vara kvantitativt något begränsad variant av metoden att pröva alla differenser mot alla. Nackdelarna med den av Byan (1959) beskrivna »gap»-metoden kan f. ö. antagas ligga däri, att man på grund av interkorrelationsstrukturen i* varje fall vid prövning av medelvärdesdifferenser inte kan vara säker på, att differenser på ömse sidor av de prövade i fördelningen intilliggande värdena även de skulle uppvisa signifikans. Som ovan angetts har vi särskilt prövat detta i vårt material och inte funnit några sådana tendenser. I tab. 22 har momenten grupperats i vissa grupper av huvudmoment, av praktiska skäl något färre än de som legat till grund för prövningen med Friedmans tvåvägsvariansanalys enligt tab. 21. För varje huvudgrupp

105 av moment kan man på detta sätt lättare se den interna rangordningen. En prövning av intilliggande moment inom huvudmoment har också ägt rum enligt samma princip som för totalmaterialet. Signifikanta differenser har markerats genom streck mellan momenten, varvid dubbelstreck använts för differenser, säkerställda på enprocentsnivån, enkelstreck för femprocentsnivån. Signifikanta differenser mellan i totalmaterialet på varandra i rangordningen följande moment har markerats genom att strecken dragits ut genom samtliga momentgrupper. En klämmer anger, att dessa moment i det ovan (tab. 21) redovisade Friedman-testet visat sig kunna betraktas som tillhörande samma momentpopulation vad beträffar de undersökta kraven på förkunskaper. I tab. 22 har de statistiska prövningarna ägt rum med ett till det tidigare testet analogt test, avsett för prövning av två korrelerade samples. I stället för det konventionella sign-testet har vi använt Wilcoxons »matchedpairs signed ranks test» (Siegel 1956, s. 75 ff.), vilket tar hänsyn till rangavvikelsernas storleksordning utöver deras tecken. Detta test förutsätter information i en ordinalskala inte blott inom varje jämfört par utan också mellan paren (Siegel 1956, s. 76 not 1), vilket också föreligger i vårt material genom den för alla grupper gemensamma skalan. Beträffande vår användning av testet gäller samma betingelser som beträffande Friedmans tvåvägsvariansanalys: vi har utgått ifrån medianvärdena för de tio undergrupperna av utbildningslinjer, vilka tillsammans bygger upp totalmaterialet. Med ledning av tab. 22 och de däri införda resultaten av signifikansprövningarna kan vi sammanfatta huvudresultaten på följande sätt: 1. De grundläggande färdigheterna med de fyra räknesätten, räkning med hela tal och decimalbråk, uppvisar som väntat de högsta kraven, följda av sortförvandling avseende dekadiska sorter (tiotalssorter) samt räkning med allmänna bråk. Skillnaderna mellan vart och ett av dessa moment är statistiskt säkerställd och samtliga värden innebär, att god färdighet erfordras. 2. Till den därnäst följande gruppen moment hör huvudräkning och överslagsberäkningar, grundläggande tillämpad räkning (procenträkning och reguladetri) jämte sortförvandling ifråga om stycketal samt tid och vinklar. 3. Inom den tillämpade räkningen återfinnes ytterligare två momentgrupper med färdighetskrav av påtaglig karaktär, dels lösning av problem avseende ränta, rabatt samt medeltalsberäkningar, dels arbetsproblem och och problem rörande blandningar. 4. I nivå med de ovan (under 3) redovisade momenten inom tillämpad räkning befinner sig ifråga om krav i totalmaterialet även några moment inom geometrin. Det gäller i samtliga fall tillämpad räkning inom planimetrin. De kan delas i två grupper, den ena omfattande rektanglar, den andra cirkel och triangel. 5. Till momenten i den övre hälften av listan hör också inom mekanisk

106 räkning lösning av enklare ekvationer, inom tillämpad räkning affärsräkning samt inom geometrin längd- och ytskala, cylinder, parallelltrapets och prisma. Den senare gruppen består alltså av både planimetriska och stereometriska moment. 6. De moment som ligger lägst ifråga om angelägenhet återfinnes först och främst i gruppen hjälpmedel. Kraven på förkunskaper är från yrkesskolorna praktiskt taget obefintliga ifråga om fältmätningsövningar, användning av räknemaskiner, räknesticka, mikrometerskruv och skjutmått, medan däremot gradskiva och tabeller samt i all synnerhet diagram uppvisar signifikant större krav i totalmaterialet, utan att därför nå särskilt högt i angelägenhet i jämförelse med andra moment. 7. Yrkesskolornas krav ifråga om algebra, användning av kvadratrötter samt lösning av svårare typer av ekvationer kan också betecknas som i stort sett obefintliga. Mycket låga krav på förkunskaper föreligger också ifråga om den teoretiska geometrin, att bevisa eller förstå teorem samt att utföra konstruktioner. 8. Något högre ifråga om angelägenhet ligger, ehuru fortfarande lågt i absoluta tal, slutligen inom den tillämpade matematiken den typ av problemlösning som sysslar med växlar, aktier och obligationer samt bland sortförvandlingsmomenten myntreduktioner. Om dessa gäller liksom om vissa geometrimoment samt hjälpmedel att de i viss utsträckning förekommer i yrkesskolornas egen undervisning, varför tendensen till låga krav på förkunskaper k a n synas anmärkningsvärd. Vi skall emellertid inte gå in på orsakerna härtill förrän i samband med diskussionen av differenserna mellan olika yrkeslinjer.

b. Enkäten till gymnasierna (GyMa)

Bearbetningen av gymnasieenkätens fråga angående kraven på förkunskaper har utförts på samma sätt som bearbetningen av motsvarande fråga i yrkesskoleenkäten. Svar på den nu aktuella frågan föreligger från samtliga av de 331 avdelningar, vilka deltagit i enkäten. För enstaka moment föreligger dock obetydliga bortfall. Lägsta antalet svar för något moment uppgår sålunda till 322. Signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment har sålunda först prövats med Friedmans tvåvägsvariansanalys. Besultaten framgår av tab. 23. Tab. 23 visar, att det föreligger signifikant variation mellan momenten inom samtliga huvudmoment. Enskilda differenser kan alltså prövas inom samtliga huvudmoment liksom också totalt. Besultaten av dessa prövningar framgår av tab. 24 som ger den totala rangordningen av momenten efter deras medianvärden i skalan 0—5 ifråga om krav på förkunskaper, varvid momenten specificerats på fem grupper av huvudmoment. Enkeleller dubbelstreck anger signifikansen mellan intilliggande moment på

107 Tab. 23. Prövning av signifikansen mellan momentens ment ifråga om krav på förkunskaper i matematik Huvudmoment

rangordningar inom huvudmoi totala gymnasiematerialet ^(Rj) 2

Moment nr

df

Mekanisk räkning: A r i t m e t i k . . . . »> » Ekvationer m. m

20—23, 59 28—29, 42—43

1 833,5

17,51

Sortförvandling

24—27

1 878,0

20,85

Tillämpad räkning

30—41

39 877,0

71,43

Geometri: Teorem och konstrukt » Planimetri » Stereometri Hjälpmedel

44—46 47—52 53—57

3 6 5

896,0 5 342,5 3 278,0

2 5 4

16,00 29,95 19,90

samma

sätt

som

för

3 434,5

58, 60—67

enkäten

27,73

16 993,5

till y r k e s s k o l o r n a

ningar h a r ägt r u m g e n o m Wilcoxon-testet

*** *** *** *** *** ***

43,23

i tab. 22. D e s s a

pröv-

( j f r o v a n s. 1 0 5 ) . A n t a l e t

un-

d e r g r u p p e r i g y m n a s i e e n k ä t e n ä r e n d a s t å t t a ( j f r n e d a n s. 1 1 5 ) , v i l k e t g ö r det något

svårare

(grupp med

i någon större En

att

samma

erhålla

signifikanta

differenser,

värden i de båda j ä m f ö r d a

särskilt

om

»ties»

momenten)

förekommer

hänsyn

signifikans-

utsträckning.

granskning

av

prövningarna följande

tab.

ger

med

särskild

till

resultat:

1. E n d a s t p å t v å s t ä l l e n f ö r e l i g g e r i t o t a l m a t e r i a l e t genom alla grupper av huvudmoment signifikanta differenser, nämligen dels mellan m o m e n t e n i r a n g 2 o c h 3, d e l s m e l l a n m o m e n t e n i r a n g 37 o c h 38. D e t f ö r r a fallet i n n e b ä r , att d e m e s t g r u n d l ä g g a n d e m o m e n t e n r ä k n i n g m e d h e l a tal o c h d e c i m a l b r å k a v s k i l j e s som signifikant viktigare än momenten allmänna bråk och enklare ekvationer, t r o t s att s k i l l n a d e r n a i m e d i a n v ä r d e n m e l l a n s a m t l i g a d e s s a m o m e n t ä r s y n n e r l i g e n l i t e n . D e t i l l h ö r s a m t l i g a e n k a t e g o r i m e d m e d i a n e r ö v e r 4,5 i s k a l a n m e d t o p p v ä r d e t 5,0. I d e t s e n a r e fallet a v s k ä r e s elva m o m e n t i d e n a n d r a e x t r e m e n m e l l a n m e d i a n e r n a 1,24 o c h 0,50, a l l t s å e n g r ä n s n ä r m a s t m e l l a n k r a v p å o r i e n t e r i n g s k u n s k a p e r o c h i n g a f ö r k u n s k a p s k r a v alls. T i l l d e n s e n a r e k a t e g o r i n h ö r d å i n o m h u v u d m o mentet tillämpad räkning momenten växlar samt aktier och obligationer, inom h u v u d m o m e n t e t stereometri m o m e n t e n p y r a m i d , klot och kon samt i n o m h u v u d m o m e n t e t hjälpmedel samtliga m o m e n t utom gradskiva, tabeller och diagram. 2. I f r å g a o m mekanisk räkning f a l l e r d e o v a n (1) a n g i v n a m o m e n t e n i k a t e g o r i n för m y c k e t g o d a f ö r k u n s k a p e r . D e s s a s k i l j e r sig s i g n i f i k a n t n ä r m a s t f r å n e n g r u p p o m t r e m o m e n t , s o m k a n a n s e s falla i k a t e g o r i n k r a v p å g o d a f ö r k u n skaper, nämligen huvudräkning och överslagsberäkningar, algebra och svårare e k v a t i o n e r , vilka i sin tur ligger signifikant h ö g r e ifråga om k r a v ä n m o m e n t e t kvadratrötter. 3. I n o m h u v u d m o m e n t e t sortförvandling tillhör m o m e n t e t d e k a d i s k a sorter kategorin m y c k e t goda färdigheter, m e d a n det d ä r e m o t inte k a n k o n s t a t e r a s någon ifråga om r a n g o r d n i n g e n säkerställd differens mellan m o m e n t e n tid och vinkl a r s a m t s t y c k e t a l , t r o t s att r a n g s k i l l n a d e n s å v ä l s o m s k i l l n a d e n m e l l a n d e r a s m e d i a n v ä r d e n ä r g a n s k a b e t y d a n d e ( 4 , 1 2 — - 2 , 8 8 ) . D e t t a g e r e n a n t y d a n o m att d e t h o s d e s s a m o m e n t f ö r e l i g g e r e n g a n s k a s t o r s k i l l n a d m e l l a n v i s s a av d e å t t a

Tab. 24. Rangordning av matematikmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten Rang

Median totalt

Mekan. räkning

1 2

4,87 4,84

Hela tal Decimalbråk

3 4

4,78 4,75

Allm. bråk Enkla ekvationer

5 6

4,71 4,63

4,61

8 9

4,37 4,32

10—11

4,12

12 13 14 15 16 17

4,10 4,05 4,00 3,91 3,90 3,88

3,87

19 20 21 22—23

3,83 3,70 3,62 3,56

Likform. rör. Ränta

24 25

3,16 3,03

Rabatt Blandningar

2,91

27 28 29 30 31

2,90 2,88 2,83 2,73 2,71

Arbetsproblem Bolag

2,70

2,48

2,30

2,06

1,39

1,24

Cylinder

38 39 40 41—42

0,50 0,49 0,48 0,38

Pyramid Klot Kon

43 44 45 46 47—48

0,20 0,19 0,08 0,04 0,02

Allm. br. o. decim.br.

Sortförvandl.

Tillämp. räkning

Geometri

Hjälpmedel

Dekad. sorter Procenträkn. Rektangel Förstå teorem

Huvudr. och Tid och överslagsb. vinklar Reguladetri Algebra Triangel Medeltal Parallelltrap. Konstruktioner Svåra ekvationer Cirkel Bevisa teorem

Gradskiva

Stycketal Tabeller Diagram Regelbundna månghörn. Längd-och ytskala Affärsräkning Kvadratrötter Prisma Myntreduktion

Växl. Akt. och obl. Skjutmått Mikrometerskruv Fältmätn. övn. Räknesticka Räkne snurra Räknemaskin

undergrupperna, som signifikansprövningen utgått från. Samma iakttagelse kan göras beträffande huvudmomentet geometri, där vi inte påträffar någon signifikant differens i totalmaterialet förrän närmast under nivån orienteringskunskaper, trots att variationen med hänsyn till rang- och medianskillnader är betydande. 4. Inom huvudmomentet tillämpad räkning kan i totalmaterialet tre huvudkategorier urskiljas på färdighetsnivå och däröver. Till kategorin krav på mycket goda färdigheter kan då räknas momentet procenträkning, till kategorin goda färdigheter reguladetri, medeltal, likformig rörelse och ränta samt till kategorin någon färdighet momenten rabatt, blandningar, arbetsproblem, bolag och affärsräkning. 5. Ifråga om hjälpmedlen kommer de moment, hos vilka över huvud taget kan anses föreligga några krav, upp till en nivå motsvarande krav på någon färdighet, nämligen beträffande gradskiva, tabeller och diagram. Totalt har hela bedömningsskalan blivit utnyttjad så långt det rimligtvis är möjligt för medianer att variera. Variationen är också betydande inom grupperna av huvudmoment. Liksom i enkäten till yrkesskolorna är detta en indikation på att de systematiska bedömningstendenserna i detta material icke spelar någon mera framträdande roll.

c. Jämförelse mellan enkäterna YMa och GyMa

En jämförelse mellan de erhållna totalresultaten i de båda enkäterna kan lämpligen göras på två sätt. För det första kan vi jämföra materialen med avseende på strukturen, dvs. i vilken grad de 48 momenten kommer i samma ordning ifråga om angelägenhet eller krav på förkunskaper. För det andra k a n vi jämföra nivån på förkunskapskraven enligt skattningarna. Struktur

jämförelser

Jämförelsen med avseende på strukturen utföres lämpligen genom att ber ä k n a rangkorrelationen mellan totalmedianerna för varje moment i de båda materialen. Vi har därvid använt Spearmans rangkorrelation (rho), särskilt på grund av att denna koefficient är användbar för jämförelser med konkordanskoefficientcr, vilka begagnats vid studiet av differenser mellan utbildningslinjer. I förekommande fall har korrektion införts för »ties», eftersom dessa tenderar att ge en falsk förhöjning av rangkorrelationen mellan två serier. Vi har därvid följt formeln (Siegel 1956, s. 207) (Rho =Ys och T-y x =

Z x 2 + I 7 y 2 — Sd" N* — N « — j j = = — , varvid 2z 2 = — ^ t3 —t

v<p

, där t = antalet observationer med gemensamt rangnummer. 12 Motsvarande gäller för £y2 resp. Ty. Av betydelse för korrelationens numeriska värde är också spridningen på de värden från vilka korrelationen beräknas. Liten spridning medför lägre korrela-

-20

~HÖ

' Ö I +10 Rangavvikelser

I +20

' +30

Fig. 1. Fördelning av rangauvikclser vid korrelation mellan totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i matematik

tion. Som vi sett uppvisar båda variablerna stora variationer ifråga om medianvärdena. Den beräknade rangkorrelationen mellan medianvärdena totalt i enkät YMa och GyMa uppgår till .71 ( P < . 0 0 1 ) . Sambandet är alltså positivt och mycket väl säkerställt från 0. Det kan betecknas som av måttlig styrka. Den information som rangkorrelationen ger k a n med fördel kompletteras av en analys av rangdifferensernas fördelning. Korrelationen säger j u i och för sig ingenting om det är vissa moment som i särskilt hög grad medverkar till att den avviker från ett approximativt fullständigt samband eller om det är en allmän tendens bland samtliga moment. Fig. 1 ger fördelningen av de 48 rangavvikelserna. En kvalitativ analys bör lämpligen koncentrera sig på de moment, som svarar för de största avvikelserna. Tab. 25 upptar de moment, som uppvisar rangavvikelsen 15 eller därutöver. Den visar, att av åtta moment är Tab. 25. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkesskole( YMa) och gymnasiematerialen (GyMa) ifråga om krav på förkunskaper i matematik R a n g YMa

Rang GyMa

Diff.

9 22

28 37

—19 —15

20 41 38 40 37 42

4 22,5 18 17 9 13

16 18,5 20 23 28 29

Moment Stycketal Stereometri: Cylinder Enklare ekvationer Geometri: Bevisa teorem Svårare ekvationer Geometri: Konstruktioner » Förstå teorem Algebra

Ill sex positiva, dvs. sådana som har en högre rang ifråga om krav på förkunskaper i gymnasieenkäten. Dessa hänför sig uteslutande till de två huvudgrupperna geometri: teorem och konstruktioner samt ekvationer m. m. Beträffande dessa moment kan vi vänta oss större differenser mellan totalmaterialen i de absoluta nivåvärdena, medan motsatsen gäller om momenten stycketal och cylinder inom huvudmomenten sortförvandling resp. stereometri.

Nivå

jämförelser

Jämförelsen med avseende på nivån har givetvis utförts med det test för okorrelerade grupper som närmast hänför sig till det använda centralmåttet, medianen. För varje moment har vi alltså prövat differensen mellan den totala yrkesskolegruppen och gymnasiegruppen med mediantestet, i detta fall med iakttagande av korrektion för kontinuitet. (Siegel 1956, s. 111— 116 samt s. 107). Resultaten av dessa prövningar återfinns i tab. 26. Den allmänna tendensen är mycket klar och innebär, att gymnasiematerialet ligger högre i flertalet moment. Flertalet av dessa är i sin tur signifikanta på nivån P < .001. Av större intresse är måhända dels de moment, hos vilka det inte föreligger någon nivåskillnad i totalmaterialet, dels de moment, hos vilka gymnasiekraven är lägre än kraven från yrkesskolorna. I den sistnämnda gruppen är det särskilt momenten inom huvudmomentet stereometri, som faller i ögonen. Av tab. 26 framgår bl. a. följande: 1. Differenserna med positiv riktning är till antalet 35 av 48. Av dessa är samtliga utom en (nr 52, längd- och ytskala) säkerställda på nivån P < .001. Gymnasiekraven är i jämförelse med yrkesskolornas krav mest utpräglade ifråga om ekvationer, algebra samt teoretisk geometri (teorem och konstruktioner), beträffande vilka gymnasierna kräver goda färdigheter, medan yrkesskolornas krav är helt obetydliga. Skillnaderna är också stora ifråga om tillämpad räkning i geometri (planimetri), ehuru det här föreligger krav på åtminstone orienteringskunskaper i yrkesskolornas totalmaterial. Då man på förhand kan antaga, att det just beträffande geometrin föreligger betydande differenser mellan olika typer av linjer inom både yrkesskolorna och gymnasierna bör definitiva slutsatser angående generaliteten hos tendenserna i totalmaterialet anstå tills efter analysen av differenserna mellan utbildningslinjer. 2. De negativa differenserna, som anger att kraven från yrkesskolorna ligger på högre nivå än från gymnasierna, återfinns i huvudgrupperna stereometri och hjälpmedel. Därutöver uppträder de som strömoment inom huvudgrupperna sortförvandling (stycketal) och tillämpad räkning (växlar samt aktier och obligationer).

112 Tab. 26. Medianvärden för totala gymnasie- och yrkesskolematerialen YMa) ifråga om krav på förkunskaper i matematik samt resultat av ning av differenserna med materialet n: GyMa = 331, YMa = 931; df = 1.

(GyMa resp. signifikanspröv-

Median Huvudmom.

Moment

Diff.

Nr GyMa

YMa

X2

P

Hela tal Decimalbråk Allmänna bråk Allm. br.-l-decim.br. Lluvudr. o. överslagsb.

20 21 22 23 59

4,87 4,84 4,78 4,71 4,12

4,42 4,28 3,70 3,47 3,34

0,45 0,56 1,08 1,24 0,78

104,48 125,33 263,76 224,28 118,12

*** *** *** *** ***

Ekvationer, enklare » svårare Algebra Kvadratrötter

28 29 42 43

4,75 3,87 4,05 2,30

1,79 0,94 0,88 0,93

2,96 2,93 3,17 1,37

348,62 445,61 482,24 12,34

Sortförvandling

Dekadiska sorter Stycketal Tid och vinklar Myntreduktioner

24 25 26 27

4,63 2,88 4,12 1,39

4,02 3,02 2,93 1,12

0,61 —0,14 1,19 0,27

158,46 4,00 71,79 32,06

Tillämpad räkning

Procent Ränta Rabatt Reguladetri Arbetsproblem Bolag Medeltal Blandningar Affärsräkning Likformig rörelse "Växlar Aktier och obligat.

30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41

4,61 3,62 3,16 4,10 2,91 2,90 3,91 3,03 2,48 3,70 0,38 0,38

3,32 2,70 2,71 3,14 2,41 1,40 2,68 2,26 1,94 1,46 1,12 1,07

1,29 0,92 0,45 0,96 0,50 1,50 1,23 0,77 0,54 2,24 —0,74 —0,69

160,63 33,25 91,56 83,42 30,13 139,47 83,05 62,05 15,18 256,08 183,04 164,87

*** *** *** *** *** * *** *** *** *** *** #** *** ##* *** *** *** *** *+•*

Geometri: Teorem m. m.

Teorem att bevisa » » förstå Konstruktioner

44 45 46

3,56 4,32 3,88

0,88 1,01 0,89

2,68 3,31 2,99

467,65 359,11 317,51

Planimetri

Rektangel Parallelltrapets Triangel Cirkel Regelb. månghörning. Längd- och ytskala

47 48 49 50 51 52

4,37 3,90 4,00 3,83 2,71 2,70

2,69 1,67 2,31 2,43 1,23 1,76

1,68 2,23 1,69 1,40 1,48 0,94

311,60 185,42 145,80 99,83 47,16 1,43

Prisma Pyramid Cylinder Kon Klot

53 54 55 56 57

2,06 0,50 1,24 0,48 0,49

1,55 1,29 1,73 1,28 1,20

0,51 —0,79 —0,49 —0,80 —0,71

0,96 2,36 3,74 2,50 0,03

Diagram Tabeller Räknesticka Räknesnurra Räknemaskin Fältmätn. övningar Skjutmått Mikrometerskruv Gradskiva

58 60 61 62 63 64 65 66 67

2,73 2,83 0,04 0,02 0,02 0,08 0,20 0,19 3,56

1,38 1,11 0,75 0,69 0,69 0,65 0,87 0,82 1,07

1,35 1,72 —0,71 —0,67 —0,67 —0,57 —0,67 —0,63 2,49

37,99 56,06 89,04 311,65 314,01 175,25 142,58 138,91 216,40

Mek. räkn.: Aritmetik

Ekvationer m. m.

Stereometri

Hjälpmedel

#** *** *** *** *** *** *** #*# *** —

•

— —

•

— — — *** *** *** *** #*# *** *** *** ***

113 a) De negativa differenserna inom huvudgruppen stereometri är i intet fall statistiskt säkerställda. Samma krav kan alltså i princip anses föreligga beträffande denna momentgrupp i gymnasie- och yrkesskolematerialen. I samtliga fall ligger kraven på nivån orienteringskunskaper. b) De negativa differenserna inom gruppen hjälpmedel samt ifråga om momenten växlar (40) samt aktier och obligationer (41) är visserligen statistiskt säkerställda på nivån P < .001, men flertalet av differenserna gäller värden under 1, vilket med hänsyn till den bristande överensstämmelsen mellan formulären enligt ovan (s. 99 mom. 2) bör tolkas särskilt försiktigt. Då värdena i båda enkäterna ligger på en så låg nivå ifråga om förkunskapskrav är differenserna, om än signifikanta, ointressanta. c) Den enda återstående negativa differensen är säkerställd (P < .05) och gäller sortförvandling ifråga om stycketal. Båda värdena befinner sig i kategorin krav på färdigheter, men differensen är, ehuru signifikant, så liten, att den kan sägas sakna praktisk betydelse. d) Det bör observeras, att det inom huvudmomentet hjälpmedel föreligger även positiva differenser, nämligen för momenten diagram (58), tabeller (60) och gradskiva (67). Samtliga dessa är säkerställda på nivån P < .001, och värdena kan för gymnasiets del tolkas som färdighetskrav, för yrkesskolorna däremot närmast krav på orienteringskunskaper. Sammanfattningsvis kan vi beträffande nivådifferenserna ifråga om krav på förkunskaper mellan gymnasie- och yrkesskoleenkäten i matematik konstatera, att det i totalmaterialen för alla moment, beträffande vilka det över huvud föreligger nämnvärda krav, i 33 fall av 35 uppträder starkt signifikanta differenser till förmån för gymnasierna. De största av dem förekommer självklart beträffande de moment, vilka uppvisade de största rangdifferenserna vid strukturjämföreisen (jfr ovan s. 110 f.), nämligen den teoretiska geometrin (teorem och konstruktioner) samt ekvationer och algebra, men även härutöver är nivådifferenserna genomgående och mycket tydliga. E n jämförelse mellan struktur- och nivådifferenser blir emellertid knappast helt meningsfull, förrän materialet analyseras med hänsyn till undergrupperna. D. Differenser mellan

utbildningslinjer

a. Indelningen i undergrupper

Totalmaterialet i enkäten till yrkesskolorna (YMa) har med hänsyn till ämnesinriktningen indelats i 10 undergrupper i huvudsaklig överensstämmelse med gällande yrkesnomenklatur samt indelningen i grenar i klass 9 y i enhetsskolan. Grupperna specificeras i tab. 27, i vilken också uppgifter lämnas om totala antalet linjer i enkätmaterialet, fördelat på tre rekryteringsgrupper, nämligen folkskola, realskola samt blandad rekrytering. Med den sistnämnda kategorin förstås linjer, vilka vid resp. skola 8— 001908

114 Tab. 27. Linjegrupperna i matematikenkäten till yrkesskolorna (YMa). Linjegrupp Ämnesinriktning (bransch)

Antal undergrupper

Antal linjer totalt

J M

4 2

82 156

35 156

ME TB Öl

3 4 8

130 105 94

130 97 46

TMC K Hu V P

5 ' 7 6 5

42 77 33 8

2 46 42

58 155 75 49 27

181 Förkortning

Jordbruk med binäringar. Metallindustri Motormekanisk och elektrisk industri Trä- och byggnadsindustri övrig industri Trafikyrken, militär och civil bevakning Kontor och handel Vårdande yrken Pedagogiska yrken Summa

Varav rekrytering från

/o

folkskola blandad realskola realskola 35

15 0 0 0 0

8 48 14 32 41 27

24 21 0 84 100

undervisar elever från både folkskola och realskola enligt samma kursplaner. I de fall endast en ringa del (som regel enstaka elever) kommer från annan skolform än den dominerande, har rekryteringen redovisats efter huvudparten av eleverna. Av linjegrupperna i tab. 27 är nr 2—5 renodlade industrigrupper, medan grupperna 8—10 utgöres av yrken med i huvudsak kvinnlig rekrytering. Dessa grupper behandlas i vissa sammanhang sammanslagna. Av tabellen framgår vidare, att skillnaderna mellan linjegrupperna är betydande ifråga om rekryteringsbakgrunden. Slutligen bör det anges, att grupperna 5 och 6 kännetecknas av jämförelsevis heterogen sammansättning. För varje linjegrupp gäller nämligen, att den i sin tur är sammansatt av inom sig relativt homogena yrkesgrupper. Ifråga om huvudgrupp 8 (Hu) gäller t. ex. att den i vardera av de två ifrågakommande rekryteringsgrunderna indelas i tre utbildningsgrupper, nämligen allmän hushållsutbildning (16 linjer i vardera rekryteringsgruppen), storkök (9 resp. 6 linjer) samt lanthushåll (8 resp. 20 linjer), vilket sammanlagt ger ( 2 x 3 = ) 6 undergrupper. Antalet sådana undergrupper anges även i tab. 27. Tab. 28. Linjegrupperna i matematikenkäten till gymnasierna Linjegrupp Allmänt gymnasium: Fyraårig allmän linje » n » reallinje * » Treårig allmän linje » » » reallinje Fackgymnasium: Handelsgymnasium » Högre tekniskt läroverk Seminarium: Folkskollärarlinie » Småskollärarlinie Summa

Förkortning i tabell

Antal avd. totalt

A I* R I* A I» R I3 Hg HTL Fs Ss

31 80 35 75 39 43 10 18 331

115 Indelningen i undergrupper i gymnasieenkäten följer de traditionella linjerna på det allmänna gymnasiet (AI, RI) samt omfattar dessutom fackgymnasier (handelsgymnasier och högre tekniska läroverk) samt seminarier (folk- och småskollärarlinje). Samtliga utom de fyraåriga linjerna på det allmänna gymnasiet rekryterar sina elever från realexamen eller därmed jämförlig kompetens, ringarna AI 4 och RI 4 huvudsakligen från realskolans årskurs 45 (34) och motsvarande i de kommunala flickskolorna. Antalet avdelningar i undergrupperna specificeras i tab. 28. Vid bearbetningen har vi dels analyserat de olika linjerna inom varje huvudgrupp, dels också jämfört huvudgrupperna med varandra i de fall det visat sig motiverat att göra sammanslagningar av materialet.

b. Strukturdinerenser

Vid studiet av strukturdifferenserna mellan undergrupperna i de båda enkätmaterialen kan vi i princip använda samma teknik, beräkning av rangkorrelationer, som vid jämförelsen ovan (s. 109 f.) mellan totalmaterialen i enkäterna. Korrelationskoefficienten uttrycker graden av strukturlikhet, och relativt låga koefficienter är då ett tecken på strukturdifferenser. Vid bedömningarna av korrelationernas storlek torde följande beaktas. Matematikämnet är så strukturerat, att vissa moment, hela tal, decimalbråk m. fl., är grundläggande för samtliga övriga moment. Det är därför att förvänta, att analysen skall mynna i en uppdelning av momenten dels i sådana som är gemensamma för alla utbildningslinjer, dels i övriga, även om vi inte på förhand k a n ange vilka moment detta gäller eller utpräglingsgraden av kraven för olika linjer. Detta kan betraktas som ett av den föreliggande undersökningens huvudproblem. De gemensamma, grundläggande momenten bör vidare rimligtvis uppvisa en förhållandevis hög relativ angelägenhetsgrad. För korrelationsberäkningarna innebär detta, att det är i hög grad osannolikt, att vi skall finna negativa samband. Även korrelationer omkring 0 syns mindre sannolika, medan däremot de väntade positiva korrelationerna torde kunna variera ganska avsevärt. Då antalet undergrupper i enkät YMa är tio och i enkät GyMa åtta blir antalet rangkorrelationer i det förstnämnda materialet

P*=H- .

och i det senare 28. För att få ett sammanfattande uttryck för huvudtendensen i materialet har vi därför först beräknat Kendalls konkordanskoefficient ( W ) , vilken direkt k a n transformeras till den för hela materialet föreliggande genomsnittliga rangkorrelationskoefficienten (rho) (Siegel 1956, s. 232). Metoden har praktiskt tillämpats av bl. a. Magnusson (1959, s. 68 f.).

116 Tab. 29. Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkesskole- och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i matematik, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient (W) Material YMa GyMa.

n

k

W

X2

df

P

Rhoav

48 48

10 8

0,86 0,79

404,20 297,04

47 47

*** ***

.85 .76

Vid beräkningen av W har vi använt korrektion för »ties», vilket också ägt r u m vid beräkning av enskilda rangkorrelationer (enl. ovan s. 109). Antalet »ties» är visserligen inte särskilt stort i vårt material, men vi har ändå genomgående utfört korrektionerna, eftersom vi beräknat både totalvärden och enskilda rangkorrelationer och det dessutom är så, att »ties» medför tendenser åt olika håll vid beräkning av W och rho. I det förra fallet inverkar ett större antal »ties» sänkande, i det senare höjande på korrelationen. (Jfr Siegel 1956, s. 233 ff. samt ovan s. 109.) Beräkningen av konkordanskoefficienten har sålunda följt formeln „, s (Siegel 1956, s. 234), och transformeringen till W = — 2 — k (N* — N) — kZT 12 T genomsnittliga rangkorrelationen (rho) har ägt rum enligt formeln (Siegel kW 1 1956, s. 232) Rho^. = Resultaten sammanfattas i tab 29. au — r^ oav ^ j Som framgår av tab. 29 kännetecknas båda materialen av en betydande strukturlikhet mellan resp. undergrupper. Av koefficienterna, vilka är mycket väl säkerställda från noll, att döma, skulle strukturlikheten f. ö. vara något större inom yrkesskolematerialet än inom gymnasiegrupperna. Differenser mellan rangkorrelationer är emellertid svåra att säkerställa statistiskt, ehuru steget i detta fall är så stort, att det för motsvarande produktmomentkorrelationer skulle innebära en icke oväsentlig skillnad i prognosförmåga. I föreliggande fall är det emellertid också uppenbart, att koefficienternas storlek är beroende av antalet undergrupper, såtillvida som att en långtgående uppdelning av ett i och för sig homogent material i undergrupper lätt torde medföra ett större antal ganska höga interkorrelationer, vilket påverkar den genomsnittliga rangkorrelationen i förhöjande riktning. Det är i första hand i yrkesskolematerialet, som en sådan uppdelning ägt rum av det i och för sig omfattande materialet från utbildning till yrken inom industrin. Innan vi tar definitiv ståndpunkt till den i tab. 29 redovisade differensen, som tyder på större strukturlikhet för yrkesskolematerialet, skall vi därför analysera de enskilda sambanden med särskild hänsyn till interkorrelationerna mellan linjerna i med avseende på branschinriktningen homogena grupper. Till dessa räknar vi i första hand industrigrup-

117 Tab. 30. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav pä förkunskaper i matematik inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (Hu/V/P) inom yrkesskolematerialet b. Grupperna Hu/V/P

a. Industrigrupperna Grupp M ME TB

ME

TB

Öl

.97

.95 .94

.90 .93 .93

Grupp Hu V

V

P

.95

.96 .95

För samtliga korrelationer gäller, att P<.001. perna men också, under hänvisning till de synpunkter som anfördes (ovan s. 113) vid indelningen i undergrupper, utbildningen till husliga, vårdande och pedagogiska yrken.

Interkorrelationer

i enkät

YMa

I tab. 30 har sammanställts rangkorrelationer mellan industrigrupperna (a) samt linjerna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (b). Av tab. 30 framgår klart, att dessa båda material är synnerligen homogena. Strukturlikheten står med andra ord på gränsen till identitet. Med tanke på att det beträffande produktmomentkorrelationer dock är en fullt tydlig skillnad i prognosförmåga mellan en korrelation om .090 och en om .095, föredrar vi att sätta en gräns vid en genomsnittlig korrelation om .095 för att vi i den fortsatta analysen skall behandla grupperna sammanslagna. Detta innebär, att samtliga tre undergrupper (Hu, V, P) i gruppen (b) kan slås samman, medan däremot i gruppen (a) undergruppen ö l (övrig industri) icke slås samman med de övriga. Sammanslagningen av grupperna M, ME och TB resp. Hu, V och P har ägt rum genom summering av rangnumren för varje moment, varefter ny rangordning ägt rum. Rangkorrelationerna med övriga grupper framgår av tab. 31, som även den visar hög homogenitet ehuru på en något lägre nivå än i tab. 30. Den minsta strukturlikheten förekommer mellan den sammanslagna industrigruppen (M + ME + TB) och kontorsgruppen (K) samt gruppen Hu + Tab. 31. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav pä förkunskaper i matematik mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet Grupp

Öl

K

J

TMC

Hu+V+P

M+ME+TB Öl K J TMC

.93

.72 .89

.90 .95 .84

.91 .90 .79 .84

.75 .89 .95 .82 .83

För samtliga korrelationer gäller, att P<.001.

-20

'

-10

' O ' 10 Rangavvikelser

20 Fig. 2. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i ijrkesskoleenkåten ifråga om krav på förkunskaper i matematik

Korrelation mellan grupperna — M+ME+TBoch K - - - - M + M E + T B och Hu+V+P

V + P, vilka senare i sin tur uppvisar ett mycket högt samband på gränsen till identitet. På samma sätt som vid jämförelsen ovan (s. 109 f.) mellan totalmaterialen i enkäterna YMa och GyMa har vi beträffande dessa grupper, som genom sina relativt sett låga korrelationer ger de bästa förutsättningarna för en kvalitativ analys av strukturdifferenserna, studerat fördelningen av rangavvikelserna samt lokalisationen på de största av dem med avseende på moment. Särskilt fördelningen av rangavvikelserna i fig. 2 vid korrelation med grupp K gör det motiverat, att välja ut momenten med avvikelser och 15 enheter och däröver för kvalitativ analys, f. ö. samma gräns som användes vid jämförelsen mellan totalmaterialen i YMa och GyMa. Denna gräns Tab. 32. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan grupperna M +ME + TB och å andra sidan K resp. Hu+V+P i yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i matematik M+ME + TB Rang 17 12 9 33 32 44 39,5 42,5 41

K

Hu+V+P Nr

Diff.

( ( —15 —15

) )

Rang

Diff.

Rang

( ) ( )

—19 —18 —18

36 30 27

24 48

( )

( )

19,5 21,5 23

20 21 18

( (

)

( )

)

( )

18 15,5 18,5 21

26 24 24 20

Moment

48 49 50 46

Parallelltrapets Triangel Cirkel Geometri: Konstruktioner

35 29 40 41 27

Bolag Svårare ekvationer Växlar Aktier och obligationer Myntreduktioner

119 användes också när det gäller gruppen Hu + V + P. I tab. 32 specificeras nu de 6 moment i korrelationen med grupp K och de 8 moment i korrelationen med grupp Hu + V + P, som företer rangavvikelser om 15 enheter eller däröver. På grund av den höga interkorrelationen mellan grupperna K och Hu + V + P k a n vi vänta oss att flertalet moment är gemensamma. Parentes ( ) i tab. 32 anger, att momentet för ifrågavarande korrelation uppvisar mindre rangavvikelse än 15 enheter. Av tab. 32 framgår, att det i jämförelse med korrelationen mellan totalmaterialen i YMa och GyMa, är andra moment som svarar för de största avvikelserna i detta material. Här är det å ena sidan den mer kvalificerade handelsräkningen (mom. 27, 41, 40, 35, 46), vilken i industrigruppen ligger mycket lågt ifråga om angelägenhet men som i såväl kontorsgruppen som i gruppen med de kvinnliga yrkena avancerar mot en placering i mitten av ranglistan. Denna rörelse kompenseras av en förändring av rangpositionen för vissa grundläggande geometriska moment (48, 49, 50, 46) företrädesvis inom planimetrin, vilka framför allt i grupp Hu + V + P intar en position i den undre hälften av ranglistans mittzon men som i industrigruppen rycker upp väsentligt ifråga om angelägenhet. De tydligaste strukturdifferenserna mellan linjegrupperna i enkät YMa rör alltså den mer kvalificerade handelsräkningen och den tillämpade geometrin, framför allt planimetrin. Interkorrelationer

i enkät GyMa

I tab. 33 har vi sammanfört rangkorrelationerna mellan linjerna i varje huvudgrupp av gymnasielinjer enligt tab. 28 ovan. Tabellen visar mycket klart, att strukturidentitet praktiskt taget föreligger inom var och en av gymnasiegrupperna samt att sambandet mellan de båda seminarielinjerna är mycket högt. Slutligen är sambandet mellan de båda fackgymnasielinjerna jämförelsevis lågt, varför de i fortsättningen behandlas separat. Om vi skulle konsekvent tillämpa samma principer för sammanslagning som i YMa skulle vi även i den följande strukturanalysen separatredovisa de båda seminarielinjerna. Å andra sidan har vi med hänsyn till undersökningens allmänna målsättning inte samma intresse av detaljstudier ifråga om gymnasielinjerna, varför vi anser det viktigare att ta Tab. 33. Interkorrelationer (rho) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper i matematik i gymnasiematerialet Linjegrupp

» » Fackgymnasium

treårigt

Korrelerade linjer AP/RI4 AP/RP Hg/HTL Fs/Ss

Rho

P

.99 .97 .41 .88

*** *** •* ***

120 Tab. 34. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i matematik mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet Grupper AP + R P AP + R P Hg HTL... .

AP + R P

Hg

HTL

Fs + Ss

.78*

.58*** .46**

.86*** .94*** .41**

.91*** .78*** .74*** .79***

hänsyn till översiktligheten i redovisningen. Grupperna sammanslås därför. I tab. 34 återfinnes rangkorrelationerna mellan linjegrupperna. Tab. 34 visar, att strukturlikheten är mycket stor mellan de treåriga allmänna gymnasierna och de högre tekniska läroverken. Den är vidare stor mellan samma linjer och seminarierna samt mellan de fyraåriga linjerna på de allmänna gymnasierna och de treåriga samt såväl högre tekniska läroverk som seminarier. Differensen i förhållande till de treåriga linjerna utgöres givetvis av de moment som normalt ingår i kursplanen för realskolans avslutningsklass, vilket också torde återspeglas i relationen till de övriga linjerna, varför de fyraåriga gymnasielinjerna från jämförelsesynpunkt är mindre intressanta. Undantaget från den ovan illustrerade tendensen till mycket homogen struktur mellan gymnasielinjerna utgöres av handelsgymnasierna, vars korrelationer med de allmänna gymnasielinjerna och de högre tekniska läroverken ligger på en tydligt lägre nivå, innebärande ett visserligen positivt men inte särskilt starkt samband. I tab. 35 har vi sammanställt rangavvikelserna om 15 enheter och däröver vid korrelation mellan denna grupp (Hg) och det treåriga allmänna gymnasiet samt de högre tekniska läroverken. Antol 20

15-

10-

5-

1 1

1 I

i a_ m a» J

-30

-20

; 0 ' 10 Rongavvikelser

Korrelation mellan grupperna Hg och A P + R P Hg och HTL

Fig. 3. Fördelning av rangavvikelser vid korrelationmellan vissa linjegrupper i gymnasieenkäten ifråga om krav på förkunskaper i matematik

121 Tab. 35. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna Hg och AP + RI3 samt HTL i gymnasiematerialet ifråga om krav på förkunskaper i matematik Rang Hg

AP+RP

HTL Nr

Moment

Diff.

Rang

Diff.

Rang

6,5 6,5 13,5 12 15,5 18 19

—28,5 —20,5 —27,5 —20,5 —23,5 —22 —23

35 27 41 32,5 39 40 42

—30,5 —28,5 —26,5 —26 —23,5 —23,5 —22,5

37 35 40 38 39 41,5 41,5

25 31 27 35 38 40 40

Stycketal Ränta Myntreduktioner Bolag Affärsräkning Aktier och obligationer Växlar

31 28 27 32 45 41 30 40

17 20 20 20

14 8 7 12

( )

( )

16 18

12 9

( )

( )

21 21,5 23,5 24

( )

( )

48 49 47 43 67 44 42 46

Parallelltrapets Triangel Rektangel Kvadratrötter Gradskiva Geometri: Bevisa teorem Algebra Geometri: Konstruktioner

21,5 20,5 23,0

19,5 9,5 17

24 19,5 6,5 16

Fördelningen i fig. 3 visar, att vi i båda dessa relationer kan räkna med en tendens till bimodal fördelning av rangavvikelserna. Den tidigare använda skärningsgränsen vid 15 enheter visar sig mycket lämplig att bibehålla. I tab. 35 har vi utgått från gruppen Hg och delat upp rangavvikelserna med hänsyn till tecken. De är ordnade efter högsta avvikelsen i någon av kolumnerna för differenser. Av tab. 35 framgår, att den lägre korrelationen för grupp Hg huvudsakligen är betingad av två huvudtyper av differenser mellan rangnummer. I gruppen Hg har moment med inriktning på affärsräkning lägre rangnummer och högre angelägenhetsgrad än i grupperna AI3 + RI 3 samt HTL. I de senare har däremot teoretisk geometri samt planimetri jämte algebra och kvadratrötter en högre angelägenhetsgrad än hos handelsgymnasierna. Samtliga dessa tendenser är mycket klara, även om inte i något fall extremvärden i rangordningarna är berörda. Jämförelser

mellan enkät YMa och GyMa

Den vid analysen av totalmaterialet ovan (s. 109 f.) konstaterade differensen mellan enkät YMa och GyMa ifråga om genomsnittliga rangkorrelationen mellan undergrupperna i resp. material, innebärande en tendens till större homogenitet (strukturlikhet) i YMa, har visat sig kunna föras tillbaka huvudsakligen på handelsgymnasierna i gymnasiematerialet, vilka uppvisar gentemot övriga linjer i rätt hög grad avvikande struktur. Om båda materialen k a n slutligen sägas, att strukturlikheten mellan resp. linjegrupper med ovannämnda undantag beträffande handelsgymnasierna är påfallande stor.

122 c. Nivådifferenser

Vid analysen av nivådifferenserna inom vart och ett av materialen YMa och GyMa har vi först genom ett over-alltest prövat, om det över huvud taget kan sägas föreligga differenser mellan enskilda utbildningslinjer ifråga om medianvärdena för de olika momenten. Om så visar sig fallet, har vissa enskilda differenser prövats. Totalmaterialet har prövats med det s. k. utsträckta mediantestet (Siegel 1956, s. 179—184), som ju helt enkelt är ett ^2-test, där man delat materialet i två hälfter vid medianen för totalmaterialet. Då även undergrupperna är ganska stora har endast i undantagsfall de förväntade värdena understigit 5. I de fall de gjort detta i mer än 20 % av fallen har cellsammanslagning ägt rum, varvid antalet frihetsgrader minskat. (Jfr Siegel 1956, s. 178). Resultatet av prövningen med det utsträckta mediantestet har för både YMa och GyMa införts i tab. 36, som också upptar högsta och lägsta medianvärden för undergrupperna i de olika momenten. Totalmedianerna är tidigare redovisade (se tab. 26), och värdena för de enskilda linjerna kan utläsas av tab. 37 nedan. Av tab. 36 framgår, att av de 48 momenten uppvisar i enkät YMa 47 och i enkät GyMa 37 signifikanta nivådifferenser mellan undergrupperna. De insignifikanta momenten i GyMa rör i första hand sådana elementära färdigheter som företer de högsta skattningarna ifråga om krav (aritmetiken, dekadiska sorter, reguladetri och medeltalsberäkningar) men också några på extremt låg nivå (hjälpmedlen mikrometerskruv och gradskiva). Av tab. 36 framgår vidare, att variationsvidden (Henrysson 1957, s. 21) mellan undergruppernas medianvärden är högst varierande för olika grupper av moment. Sålunda förekommer liten variationsvidd på hög nivå för aritmetiken och enklare ekvationer, sortförvandling (utom myntreduktioner) samt procenträkning och reguladetri. Liten variationsvidd på låg nivå förekommer i YMa ifråga om svårare ekvationer, algebra och kvadratrötter, myntreduktioner, tillämpad räkning ifråga om bolag, växlar, aktier och obligationer, teoretisk geometri (teorem och konstruktioner) samt hjälpmedel (utom diagram och gradskiva). I enkät GyMa är variationsvidden liten på hög nivå ifråga om aritmetik (mekanisk räkning) samt enklare ekvationer, dekadisk sorträkning, procenträkning, reguladetri, alltså med undantag av sortförvandling ifråga om tid och vinklar samt stycketal densamma som i YMa. På låg nivå är variationsvidden liten endast ifråga om vissa hjälpmedel (samtliga utom diagram, tabeller och gradskiva). För att vi till slut skall k u n n a göra en sammanfattning av huvudtendenserna med hänsynstagande till mer betydande differenser ifråga om såväl struktur som nivå, är det angeläget att analysera vissa enskilda differenser. Detta gäller särskilt de moment som varierar kraftigt ifråga om nivå-

123 Tab. 36. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna ifråga om krav på förkunskaper i matematik i olika linjegrupper i yrkesskole-och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa) df: YMa = 9, GyMa = 7. Huvudmom.

Median Moment

YMa

lägst-högst

X2

P

*** 4,79—4,95 *** 4,78—4,95 *** 4,57—4,85 *** 4,40—4,80 *** 3,67—4,69 *** 4,00—4,97 *** 2,88—4,67 *** 1,04—4,73 *** 0,03—4,63 *** 4,40—4,80 *** 1,46—4,65 *** 2,44—4,50 *** 0,62—4,25 *** 4,33—4,68 *** 2,71—4,65 *** 2,19—4,53 *** 3,63—4,58 *** 3,50—4,22 *** 2,63—3,64 *** 2,63—3,96 *** 1,93—4,10 ** 1,23—4,00 — 2,31—4,33 *** 0,06—3,91 *** 0,07—3,95 *** 0,20—4,10 *** 0,39—4,80 *** 0,31—4,28 *** 1,86—4,70 *** 0,92—4,59 *** 1,29—4,75 *** 1,06—4,62 *** 0,41—3,90 *** 0,10—4,08 *** 0,36—3,85 *** 0,06—3,31 *#* 0,17—3,80 *** 0,05—3,45 *** 0,03—3,46 *** 0,48—3,35 *** 0,03—4,20 *** 0,00—0,13 *** 0,00—0,13 ** 0,00—0,13 ** 0,04—0,40 *** 0,04—1,00 *** 0,04—1,50 *** 0,07—3,98

Mek. räkn.: Aritmetik

Hela tal Decimalbråk Allmänna bråk Decim.br. + allm.bråk Huvudr. o. överslagsb.

20 21 22 23 59

4,16—4,86 3,94—4,86 3,04—4,60 2,63—4,33 3,12—4,60

39,93 49,78 47,90 40,64 40,10

Ekvationer m. m.

Ekvationer, enkla » svåra Algebra Kvadratrötter

28 29 42 43

0,88—3,17 0,52—1,55 0,46—1,22 0,43—1,54

98,84 33,97 40,40 43,28

Sorlförvandling

Dekadiska sorter Stycketal Tid och vinklar Myntreduktioner Procent Ränta Rabatt Reguladetri

24 25 26 27

3,86—4,64 2,57—4,71 1,97—4,54 0,93—2,09

55,38 115,21 89,34 93,62

30 31 32 33

3,05—4,79 2,00—4,60 1,69—4,60 2,90—4,75

46,54 43,28 42,46 59,83

Tillämpad räkning

Medeltal Arbetsproblem Blandningar Likformig rörelse Affärsräkning Bolag Växlar Aktier o. obligationer

36 34 37 39

2,09—4,66 1,53—4,13 1,63—4,10 0,72—2,57

37,73 49,67 43,05 172,91

38 35 40 41

1,13—2,73 1,13—1,80 0,84—1,73 0,84—1,71

26,46 9,29 63,61 44,45

Geometri: Teorem m. m.

Teorem att bevisa » » förstå Konstruktioner

44 45 46

0,39—1,11 0,41—1,37 0,26—1,54

65,17 98,21 83,55

Planimetri

Rektangel Parallelltrapets Triangel Cirkel Regelb. månghörn. Längd- o. ytskala

47 48 49 50 51 52

1,04—3,14 0,49—2,76 0,62—3,03 0,81—3,15 0,41—2,16 0,78—2,68

125,66 181,87 168,36 166,48 149,36 159,85

Stereometri

Prisma Pyramid Cylinder Kon Klot

53 54 55 56 57

0,60—2,81 0,46—2,32 0,53—2,93 0,46—2,50 0,46—2,00

162,57 149,56 188,19 156,84 120,12

Hjälpmedel

Diagram Tabeller Räknesticka Räknesnurra Räknemaskin Fältmätningsövn. Skjutmått Mikrometerskruv Gradskiva

58 60 61 62 63 64 65 66 67

0,67—2,40 0,41—1,45 0,29—0,91 0,29—0,84 0,33—0,89 0,29—0,90 0,29—1,30 0,29—1,28 0,31—2,00

73,41 44,83 36,54 30,14 24,61 22,06 81,65 68,20 180,45

1 Median

GyMa

Nr lägst-högst

På grund av cellsammanslagning är antalet frihetsgrader här = 2.

X2 4,88 6,74 8,03 6,05 37,84 56,75 138,12 76,91 250,55 8,07 50,56 7,59 48,02 3,28 32,00 34,30 7,21 10,89 22,82 43,86 49,79 22,84 30,46 104,98 96,38 84,80 75,10 95,32 34,26 75,38 109,21 96,48 137,38 193,87 70,43 107,92 88,85 114,26 119,19 68,38 229,43 15.35 1 6.07 1 10,32* 17,54 12,32 12,95 53,73

P

— — — *** *** *** *** *** . , *** — *** .—, *** *** — ** *** *** ** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** * ** ** — — ***

124 fe fe ^~~~

fe fe

§Pfe gy

LO

fe fe > fe fe > * • » -—

fe

fe

H

g >feS s X ->

: H

O

*

*

^ u

*

-—* **

M 1—1

a K :C

*rl «

h-H

fe *

X ^ w H

h

<-> r* 3 >

E-i ^

^

a : co

o ^ 5>

*

'"O

X

:

2"£f :

« ^ 5 u g fl X s p xCQ- ä :- ^ o S

Ho • <->

W

t>

"5" X

ro

S

[J{J

<5

H

fe

CM

fe

—

A,, g *

v

ti

fe" X ^

o

fe _

s

*>^u

>

>

t S ;

*

X H_ O

•o

—

£r2 W

O

tt

* TH

•-j

1-1

O

H

H H X

o

fe

P3 H

>SJ

H

a u ^ ^

O

CJ ""S -—-

S

1-5

« H

K/

A

S fl pH JL.

a a 3

3 X

X

•-J 3

K *-s 3

o +J

•

*

»

•

*

«« H §*

* * * * * * * * * *

Co C +•> T 3 T^ J!L

CM 00 O •>* i t

IH

5S

CD

B o

-#

CO CO CO

O H CM CO O CM CM CM CM l O

£

C

t>

"* ^ ^ "*., fT-

H S

H->

3 X I

&4

i

• CO

£ ,5

t,

c

•i;

:

_. :

o B

2Z E

I

O

;0

M

q

£

A

•g & -3 B -8 >

* * * * * * * * * * * *

* * * * * * * * * * * *

* * * * ** ** ** **

* * * * * * * * * * * *

C73 - # 0 0 CO t > C3 0 0 c

CM CM CO CM O O OS TH

CM O r H T * CO t > l > T -

O O r l O O CD T)< CM T f

rf O O r f

T-< o

T f M N r l

CO CM CM CO

CM CM ! M T-i

H r t r l r l

- • * m co i > CM CM CM CM

O r-i <M er co co co c

CO Tf< I > CT5 co co co co

oo m o TH co co TJ< -<t

o

c

CO C3 CM C CM CM - ^ T t

*

i

*

i * *

*

*

* *

CM t ^ r i O

s : :

3 S Ö S

. räkn.: Ekv. lare ekvation are ekvatiom

t- 2

q_

o

ös • .

u <u

sr

•b o •—

•-

C

1 •S5 C

3 .2 ä

t/3 ö

a

««

.b

T3

a

=5

u V

1 K/i

c

a -c

I> r n ö o S-2 5 hPHKfip:

z

?

t* > 60

x "3 "a

:1 1

o •-

"C SS

0 0

6 3

O :e«

^

-

•-

125 PQ h »-?

ffff

S ^ o ff) W S S H ^ -5 O u fe S S t-H

ms ss

S

CQ

*

n

s siw

H H W CQ

O O fe fe^

HS

S H

O H - ° 3 U

fe ^ H ^ X* >3 > g X

ffl ^

LS —.* *1

•>

> ^ H

o

PQ

Ä

•"5

y ^S

3 3 >

s w s

;CH

S

o

w s

L

O ~~~fe * S * H

X

S S H S

W S*

"

;> hr; fl hH fl H

H

W M

k-H f l

:©

K^ K> K> I-H H

3 3 ,3 fl fl fl fl

* * * ** *# **

** ** ** ** ** ** ******

***** ** ** ** ** **

*** *** *** *** ** ** *** ******

0,88 1,01 0,90

fe

xx^xxxx

Ol I > TH CO CO CO CO CO CO •"* CM I > CM" TH" cÖ" CM TH" TH~

m en co oo o i n CM l> CM CM

ooTHino5CT>mi>cMi> « T H t > ( o « o ( o c e oo o H H O O o d ' o ' d ' H

TC m co

t > 00CT>O TH CM •>* TJ< TH m m i n

co T* m co i> m m m m m

ooOi-icMcOTtincoi> mcocococococococo

•fl X

• :0

fl ti « ^ S as

5 g fe o c ° <U O

°

•2 « « -C .ti « :5

fe ff fe H o ff J

C K

cofefeO & -4

S •§ Ö 5 S t. +J C S 2 noji to « «- C £ S3 CO r n 33 aj © Si "O

s-a» s s s tq Q H f f ff ff

X « fe 00

SO

126 värden. I all synnerhet torde differenser för ett givet moment mellan i rangordningen på varandra följande utbildningsgrupper vara av intresse att pröva. Det kan t. ex. förväntas, att det ifråga om moment, som företer olika positioner i strukturanalysen, föreligger en klar och säkerställd skillnad även ifråga om nivåvärden, t. ex. ifråga om geometri, mellan å ena sidan industrigrupperna, å andra sidan övriga grupper. Av särskilt intresse blir en sådan tydlig differens, om den delar materialet så, att det föreligger en klar skillnad ifråga om färdigheter resp. allmän kännedom eller inga förkunskaper alls mellan grupperna. I tab. 37 har sammanställts resultaten av en dylik analys mellan olika linjegrupper moment för moment i enkät YMa. Signifikanta differenser mellan successiva grupper har markerats med (*), varvid antalet asterisker anger signifikansnivån på samma sätt som i tab. 36. Tab. 37 är uppställd så, att man skall k u n n a se de prövade differenserna i relation till de allmänna nivåvärdena för resp. moment. För att möjliggöra en dylik sammanpressad översikt, har tabellen gjorts som ett diagram, där förkortningar för varje linje anger det ungefärliga läget för linjens median. I de fall ett flertal linjer grupperar sig tätt har endast yttergrupperna angetts, förbundna med punkter (t. ex. M TB). Detta förekommer på sin höjd endast en gång för varje moment och innebär, att samtliga grupper, vars förkortningar icke återfinns utsatta, befinner sig inom det markerade området. Förkortningarna är desamma som i tab 27. Det använda testet för signifikansprövning är mediantestet med iakttagande av korrektion för kontinuitet på samma sätt som vid prövningen av differenserna mellan totalmaterialcn i YMa och GyMa. (Jfr ovan tab. 26). Av tab. 37 framgår, att de tydligaste nivådifferenserna förekommer bland momentkategorierna tillämpad räkning såväl avseende aritmetik och ekvationer som geometri, i det senare fallet dock på lägre nivå. Inom den grundläggande räkningen (mekanisk räkning samt sortförvandling) är det strängt taget endast tre moment som uppvisar säkerställda differenser mellan successiva grupper, och av dessa är enklare ekvationer (28) samt sortförvandling ifråga om stycketal (25) de tydligaste. I det förra fallet urskiljes en grupp bestående av utbildningslinjerna för huslig verksamhet, jordbruk och kontor, vilka kan sägas icke kräva färdigheter. I det senare fallet rör det sig helt om skillnader avseende olika färdighetsnivåer: Grupp P kräver mycket goda, grupperna V, K och Hu goda samt övriga grupper någon färdighet ifråga om sortförvandling med stycketal. Ifråga om tillämpad räkning med aritmetik eller ekvationer anmäles särskilt höga krav från grupp P och i några fall också från grupp V när det gäller den grundläggande handelsräkningen (procent, ränta, rabatt) samt reguladetri, medeltal och arbetsproblem, ifråga om grupp V dessutom blandningar. Anmärkningsvärt är även, att grupp K (handels- och

127 kontorsutbildning) icke återfinnes bland dem som kräver mer än övriga vare sig ifråga om den grundläggande handelsräkningen eller ifråga om den mer speciella (affärsräkning, bolag, växlar, aktier och obligationer). Möjligen kan det här röra sig om moment, vilka man på dessa skolor helst vill förbehålla för den egna undervisningen med de metoder och uppgiftstyper man där är van att tillhandahålla. Dessa moment borde då rimligtvis uppvisa högre yrkeskrav som ett tecken på momentens vikt för yrkeslinjens egen undervisning. Vi återkommer till detta tolkningsproblem i kap. 9. Slutligen kan noteras, att krav på färdigheter avseende problem rörande likformig rörelse anmäles från grupperna M, ME och TMC. Den tillämpade räkningen inom geometrin visar beträffande planimetrin kanske inte en så klar bild. Detta torde närmast sammanhänga med att gruppen övrig industri (Öl), som ju är en typisk biandgrupp, ligger i vågen för signifikanta skillnader mellan successiva grupper. Med någon generalisering kan man säga, att samtliga övriga industrigrupper jämte grupperna J och TMC (jordbruk samt trafikyrken etc.) ligger på en visserligen inte hög men dock färdighetsnivå. Undantag från denna regel gäller i första hand problem rörande parallelltrapets och regelbunden månghörning. I ovannämnda grupper k a n alltså färdighetskrav anses föreligga ifråga om rektangel, triangel, cirkel samt längd- och ytskala. Ifråga om stereometrin är bilden något klarare, som metallutbildningen (M) kräver färdighetsnivå i alla moment utom klot och att detsamma gäller motormekaniker och elektriker (ME), trä- och byggnadsindustri (TB) samt jordbruket (J) beträffande momenten prisma, pyramid och cylinder. Färdighetskravet är dock mindre markerat än ifråga om planimetrin. Anmärkningsvärt är slutligen, att hjälpmedlen icke för någon grupp når upp till klar färdighetsnivå ifråga om krav på förkunskaper, trots att yrkeskraven borde vara betydande för flera grupper. Samma typ av tolkning som nyss anförts beträffande handelsräkningen kan måhända användas även i detta fall. Huvudtendenserna för gymnasiematerialet kan utläsas av tab. 38. Antalet klara signifikanser mellan successiva grupper är här något mindre, trots att detta material uppvisar väl så stor variation som YMa, men detta torde sammanhänga med att antalet observationer i varje grupp är färre. Särskilt gäller detta sådana grupper som seminarierna, vilka ifråga om krav på förkunskaper k a n betecknas som typiska mellangrupper, varför i flera fall differenser av rätt betydande storleksordning mellan successiva grupper icke kan betecknas som signifikanta, ehuru motsvarande differenser i enkät YMa sannolikt skulle ha inneburit säkerställda resultat. Som huvudresultat av nivåanalysen av gymnasieenkäten kan framhållas dels de lägre kraven ifråga om geometri för handelsgymnasierna (i stort sett inga förkunskaper) och vad gäller stereometrin för Al 4 och RI 4 , vilket i det senare fallet kan ses som en direkt konsekvens av kursfördelningen

128 Tab.

38. Krav på förkunskaper i matematik för olika linjer i gymnasiematerialet resultat av signifikansprövning genom mediantestet

GyMa Mom. Mom. nr tot. 20 21 22 23 59

4,87 4,84 4,78 4,71 4,12

28 29 42 43

4,75 3,87 4,05 2,30

24 25 26 27

4,63 2,88 4,12 1,39

30 31 32 33

4,61 3,62 3,16 4,10

36 34 37 39

3,91 2,91 3,03 3,70

38 35 40 41

2,48 2,90 0,38 0,38

Tot. P

Lägre krav 0

jämte

Högre krav

— Fs R 4 . . . H T L Hg

*** *** *** ***

| Hg/

* ***

A4R4 Ss Hg/

***

A3

***

R3

R4 R3.A4/

44 45 46

3,56 4,32 3,88

47 48 49 50 51 52

4,37 3,90 4,00 3,83 2,71 2,70

*** *** *** *** *** ***

53 54 55 56 57

2,06 0,50 1,24 0,48 0,49

***

58 60 61 62 63 64 65 66 67

2,73 2,83 0,04 0,02 0,02 0,08 0,20 0,19 3,56

*** *** *** *** *** * *** **

Hg/

R4...R3 R4..R3

A3 A3

Hg/ Hg/ Hg/

***

**/Ss

Fs

/SsFs

R3

R3

HTLR4A4/

*

*** *** ** *** *** ** *** *** *** *** ***

|

Ss HgFs H T L . . A 3 R4..A4/ ** / F s H T L A 3 R 3 /Ss/ *** /R4*Fs A 3 H T L R 3 /Fs H T L A3 R 3

HTL | HTLA3

| /Ss *** ***

Hg

A 3 . F s A4Ss Hg R4Fs A4 Ss/ * / Hg

R3 Fs Hg H T L | A3.R4A4Fs HTLHg * /Ss A3 R4 R 3 A4HTLFs

HTLA3 R 4 | HTL Ss Ss

Hg

|

SsA4 Fs Hg A3R3R4 FsSsA4 Hg Fs Hg Fs Hg Fs R4 A4 A3 H T L R 3 /Ss/ * / A 4 . . A 3 H T L R 3 /Ss FsA4A3..HTL

Hg/

Hg/ A4R4 Hg R4A4/ R4 Hg R4A4 Hg R4A4 Hg R4A4Hg A4R4 Hg R4 R4A4/ A4.Hg A4.Hg A4.Hg HgHTLFsSs Hg/

*** /Ss.R4 HTLR3A3 **|* /Ss FsA3 R3 Hg/ ** * /R4 Ss A4 Fs HTLA3R3 Hg/ *** /SsR4 A4 HTL R3 | Ss Fs H T L A3 R 3 *** Hg/ Ss Fs H T L A3 R 3 A4 Fs | R3 A3 Ss H T L SsR3 Fs A3 HTL Fs R 3 | Ss A3 HTL SsR3Fs A3/ * / H T L Ss R 3 Fs | A3/ * / H T L A4 ***

Hg F s . . . H T L |/SsHg Fs

HTLA3R3

| | ***

/Ss A3 A4. . . R 3

129 mellan de båda sista årskurserna i realskolan. Detsamma gäller momentet kvadratrötter. Högre krav än för övriga linjer föreligger speciellt ifråga om handelsräkningen, såväl den grundläggande som den mer speciella, från handelsgymnasier och folkskoleseminarier, ehuru differenserna särskilt beträffande den senare gruppen i allmänhet inte är säkerställda. E. Sammanfattning

av huvudresultaten

a. Metod

Efter de föregående analyserna av huvudresultat samt differenser mellan utbildningslinjer avseende i båda fallen såväl struktur- som nivåaspekten, bör det vara motiverat att ställa frågan, om det är möjligt att i mångfalden urskilja så pass mycket gemensamma drag ifråga om krav på förkunskaper i matematik, att man i bästa fall kan tala om en gemensam nämnare. Med tanke på problemen vid kursplanekonstruktionen särskilt avseende avvägningen mellan grundkurser och alternativkurser framstår det som angeläget att analysera materialet i syfte att fastställa den största gemensamma faktorn med hänsynstagande till såväl nivå- som strukturdifferenser. Vi har försöksvis utfört en sådan analys genom att i möjligaste mån utnyttja de i tidigare avsnitt redovisade signifikansprövningarna och har därvid förfarit på följande sätt. Med hänsyn till undersökningens huvudmålsättning att särskilt undersöka kursplaneproblemen för de icke-gymnasieinriktade eleverna, har vi tagit den totala rangordningen för enkät YMa till utgångspunkt för tab. 39. Med ledning av tab. 22 har vi förtecknat momenten gruppvis efter deras an~ gelägenhetsgrad i totalmaterialet i YMa, dock utan specifikation avseende momentgrupper. Momenten har ordnats i fallande skala efter totalmedianerna och sammanförts gruppvis i kategorier avseende ungefärlig kravnivå. Dessa kategorier har markerats på följande sätt: Krav xxx = Synnerligen goda färdigheter xx = Goda färdigheter x = Någon färdighet ox = God allmän kännedom med ingen färdighet 0 = Högst någon allmän kännedom

Motsv. medianer 4,5 — 3,5 — 4,4 2,5 — 3,4 1,5 — 2,4 0,0 — 1,4

I enlighet med skattningsskalan (jfr s. 98) låter vi alltså värdet 2,5 utgöra en gräns mellan vad vi i fortsättningen betraktar som orienteringskunskaper och färdigheter, och vid analysen av de gemensamma faktorerna tar vi sikte på färdighetskraven. Inom varje nivåkategori har momenten grupperats med ledning av signifikansprövningarna avseende rangordningarna i totalmaterialet i YMa. Moment inom samma momentgrupp som icke uppvisar signifikanta skillnader mellan sig ifråga om rang har sålunda förts tillsamman, varvid 9— 001908

"3 4-1 O

b

> z

X X X

X X X

X X X

X X X

-5 53

oc

CO CC

fe

'C o

£ O

1 1 * 1 *** *** 11 *** *** *** *** *** *** ***

** ** ** ** ** ** * * * * X X X X X x x o x o

X x X

X X

X X X

X X

X

X X

X X X O X

X X X

x x x x x x X X X O X X X X

x

x

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X

X X X

X X

O

X X

X X X X X

X X X

X X X X X X X X X X X

X X X X X O

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X

X X X

X X

X X X X X X

X X

X X X X X X X X X

X X X X X

00 X X

fe

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X

X X X

X X

X X X

X X

X X X X X X X X O X O

X X X X X X X

X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X

X x XX x X X * XX * o X XX

o o x o o o o

x x x x ^ X x xo x N

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X

X X X

X X

X

X X

X X X X X

X X

X X O O X O X

X X X X X O X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X

X X X

X X

X

X X

X X X X X X

X X

X X O O X O X X X

X X X X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X X

X X

X X X

X X X

X X X

* * XX

* XX x XX

X

O O X O O O o

X X X X X x o o O

X o

X X

X X X

X X X

X X

X X

X X

X X X

X X X

SB

X X X X

o

o

o

o

o

o

o

X X X O X o x o o

X

X X

X X

X X

X

X

X

X

X

X X X o

o

o

o

o

o

o

x x x o o o

o

x

o

&

X X

X X

X X

X

X

X X

X

X * X ° X g X °

o

X

X X X

o

o

o

o

o

o

o

x x x o o o

o

x

X X

X X

X X

X

X

X X

X

"-3

X

X

X X X

X X X

X X

X X

X X

X

X

X

X X

X X

X X

X X

X

X

X

X

X X

X X

X X

X

X

X

X

X X

X X

X X

X X

X X

X

X

X X

X X

X X

X X

t/3

O ff

s o

rf

53 o CM

(H

X

o

CO

CM

—• CM

CM CM

CO CM

3 »ra

i-

X X X o o o

X

X

X

X X X

X

X

X

X

X

X

X

Å CA • . BG il * °. _ra

•~

ra £

ta

• w 3 Si CO

Ii 73 CO - CO X C! o, <

•ä

X X

X

T3

g

3 x

> •O

X

o

x

X • X X

o

o

o

x x x o x

r i

O

o O

X X X O O O o

X X X X X o o o o

o

x o

X o

x x x o o o

x x x o o o o

o

X o

X X X o

X

X X X X X X " "

X

X

x x x x x x

X o

X

O

o

o

r

^

o

O

X X X o o

X

X X X X X o o o o

X o

x x x x x

X

O

x x xx X *

x

o

o

^

o

x x x xH x *

o

o '

o

*

*

*

* * * *

X *

1 *

* * * *

*

CM CO

CO

co T H co co i > - * co i > r - co

O

o as

00 CO

H t O T f O O

TH

CO

CO

CO CM

CM CM CM

CM

CM CM T H T H T H T -

CM CM T H T H T H

TH

00 CO

m co

CM T I

CO

CM CM

co co co

o m

T* o oo o m CO CO CO CO CO

co CM

er.

°C3 +J

X X

X

X

x

X

x x x x x ^ ri

CM CO

!

-. •3

X

-T CO CO

c CO

£

X

X

-H

c

X

** ** *# ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** * * * * * * ** * ******

o

o

X

o

X X

T-l

X

X

X * X * X*

x x x x x x x H x x rS

** *

TT

.o

53 X

0C OJ

•-*

£

o

** ** * ** * * * CM

fr*

>i z

in

X X X

fe

fri

I> •«*

X X X

fri

e3

T H C O C O O O O O T * l> O

CMCOCMCOCM

X X X

o

CO

CO

X X X

u

3 O

X X X

3 Si

rf

CMCT>O

x x

>

£

O

l>

CO-tCMTHCOCM

X X X

et

O

00 O

X X X X

fe

<u

1 **•

1 1 i 1

CO

*X XX

«#

'C

l> co

co co co

r»

X X

ff

B

CO CM TH H C B G !

CM T H

X X X

X X X

-T

CO

0 0 CM 0 0 TH

rr

XXXXX °X

X X

DC

Q.

o

x x x g x g XX X

X X X

X

-i:

X X

X X X

5 C

XX XXX X XX

X X X

ra t.

X X

X X X

ff

ra £

X X X

X X X

H X

4->

X X

X X X

c 'C s-

a

CO CO

o

+» o "0

ra "3 cc CO

ff

TH O l> l>

CD

SH

. ra • 3 — c ra

a; - *

T

73 a

CJ

"o

fcO

: 3

:

•

• +J

•

CH

-• 6

q

ra

o o ev rf ir

m

£

^ ~

CO

o

c åt t-

- cc 53

ff

'C h l J O n f t .

K

c TO:cc

.yi

X o

;

DC

•

>

3 «•§ •

•^ ; «

"3

1 CM m

m

ir ir

c12

CU Si

•5 -a 2

o

< m <:j

ff

1 P = 2 I •2 .2 ä ;* c

d

:ra

>->

ra

S-

ra

c

o ox 0

XX •XX X

X XXX X X X

O O O O O

o

CO CO oo i n CM CO

O iO

oo co o

co"

CO CM - * "

*** ***

** ** ** ** * * * *

O 0 5 Tjt CM CM CM T H O O O O O O O O

** ** ** ** *1 ** ** ** ** ** * * * ** * * * * *

CM 00 co.oo •^co

X

X X X X

X X X X X

X X

X X

X X X X X

z

4->

73 4->

c

o

TJ

H

fe H X

4-> CO

73 CO

O O O H O )

CM"

in • * ! > • * co coco O O CM O ' TH o o

X

ff

CO

«

o o o

XX X

X

OJ 0 0

XX X X X o o x o

° ° o ooo

X

x x

o o

* *

**

X X X X X X X

O O O O O

o

X X

X X X X X X X X X

O O O o

o

o

1 * | *

*

*

•*->

£

i—i

o °w

ra P £ >> O

CO

X

X X X X X

o o o

X X X X

X X X X X

X X

X X X X X X X X

o o o o

o

o

X

o o x o x o o

X X

X x

X

x°x

o o o o

o

o

X

X XX x x x x o o o Cl X X

X X X

X X X X

X

X X X X X

o o o o

o

o

X

o o o o

Xxx X * *

X O

o

o

o

X o «>

o o o o

o

o

o

o o o o

o o o

X o X

X X X X

X X

X o x

o o o o

o

o

o x

X X

X X

X o x x.

o o o o

o

o

cVD

w

fe DO

ff

<*

o

0 o o o

a.

X o

o b o o

xxx ooo

>..

X o

o o o o

o

-

X CO

13 CO

o o o

O

^

X

X

x x

o

o

o

o

o

X X O o o

o o o o

o

o

ooo

o

o

o

o

o

o o o

o o o o

o

o

o o o o

ooo

o

o

o

o

o

o o o

o o o o

o

o

o ö o o X X ° ° o o

ooo ooo

o

o

o

o

o

o o o

o o o o

o

o

o

o

o

c

o

o o o

o o o o o.

o

H I

o

>~>

X o

u 53

o

o o o o

x o o o

O X o

o

o

o

o o o

o o o o

o

o

o

o o o o

ooo

o

x o

o

o

o

o o o

o o o o

o

o

o

XXX g o o o °

ooo

o

o

o

o

o

o o o

o o o o

o

o

X o

XX ° x o o °

ooo

X X o o

o

o

o

o o o

o o o o

o

o

X o

X*X x o o o

ooo

X X o o

O X o

o

o o o

o o o o

o

o

** ** ** ** ** ** ** ** * * * * * * * * * * ** ** 00

C l 0 0 CO c CM CM CM CN

CM CM I S TH TH O

4-1

ra E CO

75 CO CO

O

Si

ff fri

W 53

fe o

Si

z

TJ

co

53 TH

00 Tj< CO TH

I>

m

m in m ir

** ** ** ** ** ** ** ** ** * * * * * * * *

O

TH

O

TH

O

O

00 00

TH TH

TH"O"

o I> co co

m co

-* O

p

s £

£ ra

o

Si DO

53 et °ra

.

> H

4-> O

Z *-

TJ

i

»ra £ 3

u°3

4-i

o

3 TJ

s-

Si

-

o

ra fe £ ff * 53> « 4 Q o

• ra

c>

4J 4->

"H/

co

B

2 M «)

•- - o Ö § £ g g^

i> CM m o

** o

m

0 0 0 0 l > CO CO

CO

o

o" o o o o

o

O CO CM CM 4H T *

m co TH CM co co co CO co co

CO

u

"

• cu

•

4-> T W SO <0 Si 4-<

'

>

• '• 4-> . -H> 4-1

ra . ^ ra ra 2> 3 £ t i 5 £ "> — -r. a <D T J . Q ra ra si

CO 0 0 O 00

o" o ~ o

• DO

4->

5=

I> O TH CM TH Tj<

* * ** **

TH

. .

co ra ra Si Si ra T j

Si X)

''tiii °ra C P

• 4-> P e fi co i » B p <0 CO CO

ti £ Ö P P h ra co .3 ,3 ^ j ^J ^ •ra > öp k> •.—i :cC : o d - 0 3 to 53 ff CC ff

c

>

:0

£ 4->

fe

,

132 medianerna för det första momentet i varje undergrupp varit avgörande för den inbördes placeringen av momentgrupperna. För totalmaterialet har slutligen signifikansen avseende nivådifferenserna enligt det utsträckta mediantestet enligt tab. 36 angivits på vanligt sätt. För de enskilda linjegrupperna har sedan nivån ifråga om krav på färdigheter angivits på samma sätt som för totalmaterialet. I den mån det utsträckta mediantestet icke givit utslag för signifikanta differenser mellan linjegrupperna, har därvid totalnivån angetts för varje enskild grupp, även om hänsynstagande till de enskilda nivåvärdena skulle ha medfört annan markering i någon grupp. I enkät YMa hittar vi det enda exemplet på detta i momentet bolag (35). Vi har emellertid också sökt m a r k e r a signifikanta differenser mellan enskilda grupper enligt prövningarna med mediantestet, redovisade i tab. 37. I den mån signifikanta differenser uppträder mellan successiva grupper i tab. 37 och dessa tillhör olika nivåkategorier, har nivån för den grupp som avviker signifikant markerats med stora tecken, t. ex. XXX resp. 0. Regeln är nämligen den, att enskilda nivåvärden i samma nivåkategori som totalmaterialet markerats med små tecken, x, xx, ox, e t c , och denna teckentyp har bibehållits för alla nivåvärden, som icke avviker signifikant. Låt oss som exempel ta moment 30, procenträkning. Först kan vi konstatera, att totalnivån ligger i kategorin x = krav på någon färdighet, signifikant högre än reguladetri etc., men signifikant lägre än allmänna bråk. Avståndet till huvudräkning och överslagsberäkningar är dock ej säkerställt. Enligt det utsträckta mediantestet föreligger starkt signifikanta differenser mellan linjerna (P<.001). Av dessa tillhör grupperna J, V och P en högre nivåkategori. Grupp J är icke signifikant avvikande från den högsta av x-grupperna, medan såväl V som P avviker signifikant från J (och därmed också från samtliga x-grupper). I något fall föreligger signifikans mellan yttergrupper i två skilda kategorier. Så t. ex. i stycketal, där grupp P är signifikant mot den högsta av x-grupperna (markerat XXX) men också mot gruppen V och K i xxkategorin. Detta markeras genom kursivering (XXX). Markeringen xX användes för markerande av signifikans i vissa gränsfall. I tabellens högra hälft har motsvarande beteckningar införts för linjegrupperna i GyMa-materialet. Enda skillnaden utgör kolumnen för totalnivå, där jämväl signifikansen gentemot totalmaterialet i YMa enligt tab. 26 angetts genom stora tecken. Genom att rangordningen av momenten följer enkät YMa har signifikanserna mellan momentens rangordningar enligt tab. 24 ej kunnat markeras. Medianvärdena är emellertid hämtade från denna tabell, och signifikansen enligt det utsträckta mediantestet från tab. 36. Genom att studera fördelningen av tecken horisontellt och vertikalt bör det nu vara möjligt att företaga analysen av gemensamma faktorer med hänsynstagande såväl till nivå- som strukturdifferenser.

133 b. Resultat

Av tab. 39 framgår omedelbart, att materialet kan grupperas i fyra kategorier med hänsyn till fördelningen av x-markeringar, innebärande större eller mindre krav på färdigheter i olika moment som förkunskaper. Till x-markeringar räknar vi då även moment med beteckningen ox, i den mån dessa inte signifikant avviker från den högre kategorin. Kategori I omfattar då moment med färdighetskrav i alla linjegrupper inom såväl yrkesskole- som gymnasiematerialet, kategori II moment där krav på färdigheter föreligger endast inom vissa linjegrupper i båda materialen, kategori III moment med färdighetskrav endast på vissa linjer i gymnasiet samt kategori IV moment utan färdighetskrav i vare sig yrkesskole- eller gymnasiematerialet. Den för alla utbildningslinjer gemensamma faktorn kan sålunda definieras som momenten i kategori I. Det här naturligtvis också sitt intresse att se, om det finns någon genomgående tendens i kategori II som gör det möjligt att urskilja ett begränsat antal grupperingar. Kategori I omfattar tretton moment från hela tal till och med medeltal, alltså samtliga de som i totalmaterialet i YMa ligger på kravnivå med ett undantag, rektangel. Inom denna kategori urskilj es i YMa en klar stadiegång, såtillvida som differenserna mellan samtliga moment på den högre nivån (xx) är statistiskt säkerställda. Dessa färdigheter, som kan sägas representera elementa, utgöres i nu nämnd ordning av räkning med hela tal, decimalbråk, sortförvandling ifråga om dekadiska sorter samt räkning med allmänna bråk. Därnäst kommer en grupp bestående av räkning av uppgifter med allmänna bråk och decimalbråk i samma exempel, huvudräkning och överslagsberäkningar samt tillämpad räkning ifråga om procentproblem. Slutligen hör till denna kategori reguladetri, sortförvandling ifråga om stycketal samt tid och vinklar jämte tillämpad räkning ifråga om ränta, rabatt och medeltal. De fyra senare momenten tillhör dem som i några grupper inte fullt når upp till värden motsvarande färdighetsnivå, ehuru deras medianvärden i det totala yrkesskolematerialet (tab. 22) ligger över den tillämpade frekvensgränsen. De har ej heller O-värden i någon grupp och markerar sålunda en övergång till nästa kategori. I gymnasiematerialet kan inte samma tydliga stadieindelning tillämpas, men samtliga här nämnda moment befinner sig på betryggande färdighetsnivå, i allmänhet en nivåkategori högre än i yrkesskolematerialet. Grupp P i YMa-materialet är den som kommer närmast kravnivån i GyMa-materialet, och det är ju också den gruppen som svarar för den största andelen avdelningar för elever med rekrytering huvudsakligen efter realexamen. Kategori II omfattar också tre huvudgrupper av moment, dels några inom den tillämpade geometrin, nämligen samtliga planimetriska (utom regelbunden månghörning) cylinder och prisma, dels tillämpad räkning av-

134 seende arbetsproblem, blandningar, likformig rörelse, affärsräkning och bolag, dels enklare ekvationslösning. Ifråga om de här nämnda geometriska momenten föreligger icke färdighetskrav på linjerna för utbildning till kontor och handel, huslig, vårdande och pedagogisk verksamhet inom YMa samt handelsgymnasierna. (Beträffande de fyraåriga linjerna på det allmänna gymnasiet se ovan s. 127.) Med de undantag som framgår av tabellen är det inom YMa i huvudsak industrigrupperna samt utbildningen inom jordbruk med binäringar som svarar för färdighetskraven, ehuru även dessa är relativt blygsamma. Krav på ekvationslösning kan icke sägas föreligga inom följande YMagrupper, nämligen linjerna för jordbruks-, kontors- och huslig utbildning. Krav på någon färdighet föreligger ehuru icke säkerställt i förhållande till orienteringskunskaper, inom metall- och motormekanisk jämte elektrisk utbildning, på linjerna för vårdande yrken inom YMa-materialet samt inom hela gymnasiematerialet. I det sistnämnda fallet är kraven lika markerade som beträffande elementa. Ifråga om de ovannämnda momenten inom tillämpad räkning föreligger säkerställda färdighetskrav i YMa-materialet strängt taget endast beträffande momentet likformig rörelse i grupperna M, ME och TMC. I övrigt kan i detta material kravnivån betecknas som goda orienteringskunskaper på gränsen till någon färdighet. Även i gymnasiematerialet kan en allmän sänkning av kravnivån iakttagas i jämförelse med tidigare nämnda moment. Kategori III inrymmer dels återstående tillämpad geometri,- vissa hjälpmedel (diagram, tabeller och gradskiva), mer speciell handelsräkning (myntreduktioner, växlar samt aktier och obligationer) samt geometriska teorem och konstruktioner, svårare ekvationer, kvadratrötter och algebra. Endast ifråga om den tillämpade geometrin når några grupper i YMa upp till mer påtagliga krav på orienteringskunskaper och i ett moment, kon, anmäler metallutbildningen krav på någon färdighet. Inte heller inom gymnasielinjerna kan man beträffande denna kategori tala om någon gemensam faktor. Färdighetskraven är markerade inom den teoretiska geometrin i alla grupper utom handelsgymnasierna liksom beträffande algebra, gradskiva samt diagram. Färdighetskrav föreligger även från handelsgymnasierna beträffande svårare ekvationer, däremot varken från denna linje eller småskoleseminarierna (eller de fyraåriga allmänna gymnasielinjerna) ifråga om kvadratrötter. Tabeller krävs på färdighetsnivå av samtliga utom AI 4 och RI 4 . Slutligen k a n noteras, att kraven på färdigheter i den mer speciella handelsräkningen är helt koncentrerade till handelsgymnasierna, samt att färdighetskraven i den återstående tillämpade geometrin är ganska blygsamma och huvudsakligen anmäles av de högre tekniska läroverken. En intressant skillnad kan här spåras mellan ringarna AI 3 och RI 8 , där kraven på förkunskaper synes vara större i den

-a a . c*"* E £

E

si

iS o -2 c — o a 2

en

c :0 ^ t J : v u E _ P = S => o o —

u —

>

O O ' -J>__

11 9 -£

JC o Q, a S? ex*"*" E : > J; I- . s t» -r i g, C _-. a_; .b V : P CJi iT s !J- c c Si g " ° o ^ O -° :0fl_l<0COL

IS S i l l

HI

5 P E •* ;5 .. -a -a -Jo -t ^E • *-" = T5 c- O cy Q> -Q rIU T J c Q, g» a en o o _a en t_ m < : : c c j h i : ( i c Q . S

s ss 01

ISSSISDS

Hill

1 1 1 SS

I. SDS

SI

"t

C "O =n o m to

136 förstnämnda gruppen. Ingen av dessa differenser är emellertid statistiskt säkerställd ( P > . 0 5 ) . Kategori IV slutligen omfattar de återstående hjälpmedlen. En schematisk sammanställning har med några förenklingar företagits beträffande de gemensamma faktorerna ifråga om krav på färdigheter i fig. 4. Uppställningen av schemat framgår omedelbart av tab. 39. I fig. 4 har de olika kravnivåerna markerats på sätt som framgår av teckenförklaringen. De fyraåriga gymnasielinjerna har här uteslutits. Figuren synes inte behöva annan kommentar än konstaterandet, att den med de smärre förenklingar som företagits ger en förhållandevis enkel och lättolkad struktur.

KAPITEL 5 K r a v p å f ö r k u n s k a p e r i m o d e r s m å l e t för y r k e s - och gymnasieutbildning

A. Frågeformulär och principer för bearbetning Frågeformulären i modersmålet till yrkesskolorna och gymnasierna konstruerades efter samma principer som frågeformulären i matematik. Sålunda skulle svar alltid avges för ett givet läsår, och separata bedömningar skulle göras för varje linje (yrkesskolorna) resp. ring (gymnasiet). Fasta svarsalternativ användes också, ehuru de med hänsyn till ämnets natur måste formuleras något annorlunda än i matematikenkäten. Slutligen indelades ämnet i 47 moment, och för vart och ett av dessa erhölls separata bedömningar. Endast ifråga om momentens definition kunde vi icke tilllämpa samma metod som i matematikundersökningen. Av naturliga skäl var det inte möjligt att utarbeta en exempelsamling över texter, övningar i muntlig framställning, språklära e t c , utan vi fick tillämpa den något mindre exakta metoden att så tydligt som möjligt beskriva momentet i själva formuläret. (Se bilaga 8.) Vid konstruktionen av frågeformuläret kunde vi utgå från den analys av ämnet och det frågeformulär som tidigare hade utarbetats för lärarenkäten i modersmålet av en arbetsgrupp bestående av modersmålslärare och representanter för undersökningsledningen (se kap. 21). Den version som användes i de nu aktuella enkäterna utarbetades av forskningsassistenten fil. kand. Elvy Johanson. Liksom beträffande matematikundersökningen användes samma frågor och moment i både yrkes- och gymnasieenkäten, vilket medför, att momentindelningen kom att innehålla moment, som i vissa fall aprioriskt kunde sägas stå utanför endera skolformens kursplaner. För alla jämförelser mellan skolformer och linjer var det emellertid nödvändigt att använda exakt samma formuleringar, även om vissa av dem kunde förefalla t. ex. en gymnasielärare irrelevanta med hänsyn till målsättningen med hans undervisning. Detta synes emellertid endast i enstaka undantagsfall h a inverkat störande på vederbörandes besvarande av enskilda moment. Inga skillnader förekommer alltså mellan formulären till yrkesskolor och gymnasier. Frågorna angående krav på förkunskaper formulerades jämte svarsalternativen på följande sätt:

138 I. Ange för vart och ett av nedanstående moment de krav på förkunskaper eller färdigheter från den grundläggande skolan, vilka ställs på eleverna, för att de ska kunna tillgodogöra sig undervisningen på denna utbildningslinje. Skriv för varje moment i kolumnen för »Svar» någon av siffrorna 0—4. Siffrorna betyder: 0. Ingen förkunskap eller färdighet krävs. 1. Obetydlig förkunskap eller färdighet krävs. 2. Någon förkunskap eller färdighet krävs. 3. God förkunskap eller färdighet krävs. 4. Synnerligen god förkunskap eller färdighet krävs. Bearbetningen av yrkes- och gymnasieenkäterna följer samma principer som bearbetningen av matematikundersökningarna. (Se kap. 4.) Det innebär, att resultaten redovisas i form av medianvärden för olika moment, antingen gällande totalmaterialet inom vardera enkätmaterialet eller någon undergrupp. B.

Totalmaterialen

a. Enkäten till yrkesskolorna (YMo)

Av de 812 yrkeslinjer, från vilka formulär inkommit, föreligger svar på frågan angående förkunskapskrav från högst 795. För 10 av de 47 momenten understiger antalet svar 773. Av dessa ligger i sin t u r sex moment under 750, nämligen två inom huvudmomentet muntlig framställning (nr 31 och 35, där n = 574 resp. 688) samt de fyra momenten i danska och norska (n == 727 — 733). Detta bortfall kan säga något om svårigheten att bedöma dessa moment från de synpunkter som här avses. För utfallet av medianberäkningarna torde det spela en obetydlig roll. På samma sätt som i enkät YMa har vi först undersökt, om rangordningen ifråga om angelägenhetsgrad rymmer säkerställda differenser mellan moment inom huvudmoment enligt prövning med Friedmans tvåvägsvariansanalys för rangordningar. Vi utgår då från medianvärdena för de tio grupperna av utbildningslinjer som bygger upp totalmaterialet. (Jfr. kap. 4.) Som huvudmoment räknar vi då de rubriker som återfinns i frågeformuläret (bil. 8) med två undantag. Huvudmomenten språkbehandling i tal samt språkbehandling i skrift har nämligen förts in under huvudmomenten muntlig framställning resp. språklära. Huvudmomenten och resultatet av signifikansprövningen återfinns i tab. 40, som visar, att samtliga huvudmoment utom danska och norska uppvisar mycket väl säkerställda differenser mellan momentens rangordningar i totalmaterialet. Momenten återfinns rangordnade i tab. 41, i vilken också införts resultaten av signifikansprövning enligt Wilcoxontestet (se kap. 4) mellan i rangordningen på varandra följande moment totalt och inom huvudmoment. Signifikanser har markerats med enkla streck för P < .05, med dubbla streck för P < .01. I de fall signifikansen gäller två i den totala rangordningen på varandra följande moment har strecken dragits ut genom alla huvudmoment.

139 Tab. 40. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala yrkesskolematerialet Huvudmoment

Moment nr

n

^(Rj)2

df

xl

P

Läsning Bokkunskap Muntlig framställning Ordkunskap Skriftlig framställning Språklära och språkbehandling Rättstavning o. interpunktion. Danska och norska

18—23 24—29 30—39 40—42 43—49 50—56 57—60 61—64

6 6 10 3 7 7 4 4

9 034,0 8 852,5 36 980,0 1 368,0 13 419,0 13 335,5 2 982,0 2 610,5

5 5 9 2 6 6 3 3

48,11 42,93 73,42 16,80 47,55 45,76 28,92 6,23

*** *** *** *** *** *** *** —

Vid t o l k n i n g e n av t a b . 41 b ö r vi o c k s å e r i n r a oss, a t t ett m e d i a n v ä r d e o m 1,5 d e f i n i t i o n s m ä s s i g t m a r k e r a r g r ä n s e n m e l l a n k r a v p å o b e t y d l i g a och n å g r a f ö r k u n s k a p e r eller f ä r d i g h e t e r , m e d a n m e d i a n v ä r d e t 2,5 u t g ö r g r ä n s e n m e l l a n n å g r a och g o d a f ö r k u n s k a p e r eller f ä r d i g h e t e r . D å flertalet m o m e n t äf f ä r d i g h e t s m o m e n t t a l a r vi f o r t s ä t t n i n g s v i s för k o r t h e t e n s s k u l l end a s t o m k r a v p å f ä r d i g h e t e r ä v e n för de m e r k u n s k a p s b e t o n a d e m o m e n t e n . T a b e l l 41 v i s a r i s t o r t s e t t f ö l j a n d e : 1. Bedömningsskalan från 0 till 4 är i detta material icke fullt utnyttjad (högsta totalmedian — 2,83), vilket medför att ett mycket stort antal moment ryms inom intervallet 1,0—2,5. Detta tyder på att det förelegat vissa svårigheter att framhålla vissa moment som avgjort mycket viktigare än andra, en svårighet som rimligtvis bör vara mer framträdande i ett ämne som modersmålet jämfört med matematik. 2. På grund av vad som ovan (1) anförts, är det inte förvånansvärt, att de genomgående signifikanserna gäller moment dels i toppen, dels i botten av rangordningen. Differenserna mellan de tre momenten i toppen av rangordningen (rättstavning-läsning av fakta i sakprosa — snabbt uppfatta huvudinnehållet i det lästa) är sålunda säkerställda liksom också differenserna i rang mellan närmast föregående moment och läsning av litterära texter med kritik samt skönlitteratur med inlevelse, den senare i sin tur signifikant skild från litteraturhistorien samt de danska och norska momenten. 3. Inom de olika huvudmomenten föreligger ett flertal klara differenser mestadels inom regionen för färdighetskrav (1,5—2,5): Läsning: Läsa sakprosa med kritik ligger signifikant lägre än de ovannämnda toppmomenten men säkerställt högre än de likaledes ovannämnda momenten rör a n d e litterära texter. Bokkunskap: Bibliotekskatalog och komplicerade uppslagsböcker ligger säkerställt lägre ifråga om krav på förkunskaper för yrkesskolans egen undervisning än övriga moment. De två momenten ligger f. ö. under den undre färdighetsgränsen. Muntlig framställning: På färdighetsnivån kan vi urskilja fyra grupperingar: Först två r ö r a n d e talets formella sida, av vilka tydligt uttal ligger något högre än ledigt tal och vårdat tal. Därefter kommer som tredje gruppering berättande muntlig framställning, i sin tur viktigare än den demonstrerande och refererande samt intervjuer och övriga anföranden (diskussionsinlägg). Under färdighetsnivån ligger slutligen välläsningen (väl utförd uppläsning av lyrik och prosa) samt kännedom om diskussions- och sammanträdesregler.

140 •~4

a

.^ cu

m

"O

t* O

6 CO

scu

ra

*t

•a o

>/i

6 P

• M

Q

ra

t ,

CO+J

cu

a K w v A! CO

5 o b

3 AS <H "K»

K

c "^ C fti

a M

p g

| & :« —

.52 cu

cu 3

ft

ft?

-cs s a °3 AS d.

ft, cö» U

•a

» c

w <o

•»~- er u CO

ft.

u

S

-

:cs

ra :« U

ä

is

fe

"O

1-11

T 3 4-> a> * J

SH

o

--)2 r H

<f

g B

iS

"O

oo

O

ra

fe

4-> 4->

'C 2 -* 5 p w W3

>> 4-> CO

P3

<H

a Vi

K

cu

rtj

fa ,sd

>•

" <t)

ra

SH

tO

T3

e

<*H

O

cu

cu

PQ

CQ

PC

SH

4->

O

ra

SH

O

i

ii

p

M

P P ä T3

5!

t-,

O

SH

fe ra

ra 4H

11 p

4->

P

4->

tiO

ra

TJ

>>

SÄ

SH

">

ra 2 4-> ^J

* ^ <->

ra

•O

s-i

4->

•"" ~ a> °ra

tH

s P3

ra P P

3 0

CO

g

P

r-

*H

.r-»

w

>

O

u

L

S

<&

B

ff

•§

<u >H

.2

*

fe*

ra 23

» "ä)

T, ra

H

3|

o AS Vi

«

Q

X3

g.

t/3

£ C

ffi

£

tt

IH

s A! Vi CU

D, .*ra ra"*

tio P p

Ö

t/3

:c3

to

S 3

« 3 Q G o •« t.

M 4

•ä :ra SH

g <5J

« 4_)

-o

ra i£

o

:rt

o ös

a s

-P ^S

4-. -e

CL, C/2

•C c V 5 "5

Öl

ra

^ -H T3

eg

Vi

t-,

c

<H'

F o

4-i

*SH

t .

a

O

o

a

g -a

s•a

:ra

to

P

"W

E 5 Ci

•a

c

oj

C _^ C O

CO

TJ

ra H

CO

"a

C

£

4->

t/3

ti

l^_

<u

a O

ra

K 6

s

4-5 t»

O

> ra

•*-•

Se

V

h

t» P P

"O O

4-> O

S

& ra

p

£ 1 C O i O - ^ C S t ^ t M O i n O i m , c» cq_ 10 i c **•* ^ ^ "i'rl

ca~ co" caca" c i c a

caca

caca

rt

r^oo

0 0 TH

CC »"•

c4~

ca ^

O 00 •'-'O

c© •<* ,H o c i 0

ooiocotriosoo

eo rl

•* m rtrl

coi>oo r l H r l

O I O H N H N M O

i>

ocaoo

?O Pl

0 ec t^ooi M N 1 C5 ca

c i caca" ca^ca'ca"

a;

bo P

ra

ca ca

c c f

10 c©

TH

r-l TH

M<

ca I W 1 Pl PO ca

141 Dansk och norsk] text 1 Danskt och norskt tal J

ra & to SH

O

R O

ra U3 a ra

Q

•i* c

S

> 2o. ra

4->

IH

ca cu

4-> 4->

2p ra SH :« 2

ra SH

SH

CL, CO

oo

.

4^3 t/3

H

ra

co " r

CU

4->

ra 3

. *-*

ss

i*!

g-a

§"

O.

o

ra t/3

>>

C p

4-> 4->

SH

P

T3

O

-a

. - T 4-> •—5 to

P

SH

ra fe Jr. f l a)

P

"So c

p e

ra *a

s

£

p

|2

•M H4

P ii

>

Q

ra

53 £

o CH

U3

SH

ra » p s

O

"P

. *40

"3 ja ra

•2

«3 43

ra -H

23 to a . ci.

•o H

J3

g P

4->

o P3

4-5

3 .a

CD C •p ca

$5 2

:ra

W

F—1

rp « "O 4-> ca o

• P 4-> .P

4) 4->

35 3

1-4 co

J

mo3T*<Tji

coh

H

C*

O ^ C O C O - H ^

CO N

I-4

T - I O O O

O

io co

co 1 0 0 0 5 0 1 co co •>* O co

•** r H c a c o i *&-&•<$> I •*? ^

os

TCCO

ca

"**

" * <"9-

TH

H I H

H oo

ca co

co i | co co

O

O

N

O

O rt

O

O

O

S5

ta p

ra

PC

4* <o •*

142 Ordkunskap: Differenserna ifråga om rang är säkerställda mellan de tre momenten allmänna ord, allmänna främmande ord och fackuttryck, vilka uppvisar medianvärden i nu nämnd ordning. Skriftlig framställning: Här urskiljes tre grupperingar. I ordning efter angelägenhetsgrad täcker de dels enkla blanketter, dels berättande, beskrivande och refererande framställning, dels utredande framställning samt praktiska skrivelser och mer komplicerade blanketter. Det bör observeras, att de praktiska momenten här förekommer spridda i rangordningens båda ytterkanter. Språklära och språkbehandling i skrift: Formellt riktig språkbehandling är säkerställt viktigare än grupperingen ledigt och lättflytande framställningssätt, formlära, satslära och ordbildningslära. Denna gruppering är i sin tur viktigare än betydelseläran. Under färdighetsnivån ligger slutligen stilläran. Rättstavning och interpunktion: Rättstavningen visar det högsta kravet av alla (jfr 1 ovan) men även momentet punkt ligger över den övre färdighetsgränsen. Differenserna mellan övriga moment, kommatecken och övriga skiljetecken, är också säkerställda. Danska och norska: Enligt Friedman-testet (kap. 4) föreligger inga säkerställda differenser mellan enskilda moment inom detta huvudmoment, som ligger i ranglistans botten. Även om det är svårt att i ett så mångfasetterat ämne som modersmålet väga dess olika huvudmoment emot varandra ifråga om angelägenheten av förkunskaper, har analysen av de mottagande lärarnas bedömningar visat att man inom varje huvudmoment relativt lätt kan urskilja moment av olika angelägenhetsgrader, medan det däremot är svårt för att inte säga omöjligt att på ett meningsfullt sätt gruppera huvudmomenten inbördes. Särskilt värda att lägga märke till är i detta material de mycket stora och väl säkerställda differenserna mellan olika moment inom huvudmomentet läsning, där vissa ligger i toppen och vissa i botten av listan. Mot bakgrunden av den interna skoldebatten (jfr Husen & Dahllöf 1960, kap. 13) är det också av intresse att konstatera, att de särskilt omdebatterade huvudmomenten bokkunskap och muntlig framställning vad det gäller krav på förkunskaper från yrkesskolehåll visar sig vara av lika stor angelägenhetsgrad som flera andra.

b. Enkäten till gymnasierna (GyMo)

Svar föreligger från samtliga 412 avdelningar. I åtta moment understiger antalet svar 400, lägst till 375 (nr 28). I tab. 42 har vi sammanställt resultaten av signifikansprövningarna avseende differenser ifråga om rangordning i totalmaterialet mellan olika moment inom huvudmoment enligt Friedman-testet. (Jfr ovan s. 101 o. hv.). Enligt detta test föreligger i gymnasiematerialet mycket väl säkerställda differenser inom samtliga huvudmoment. Efter samma principer som beträffande enkäten till yrkesskolorna (YMo) har vi rangordnat momenten efter totalmedianen, specificerat dem på hu-

143 Tab. 42. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala gymnasiematerialet Huvudmoment Läsning Bokkunskap Muntlig framställning Ordkunskap Skriftlig framställning Språklära och språkbehandling Rättstavning o. interpunktion. Danska och norska

Moment nr

n

(Rj) 2

df

x\

P

18—23 24—29 30—39 40—42 43—49 50—56 57—60 61—64

6 6 10 3 7 7 4 4

8 977,0 8 522,0 38 101,0 1 400,0 13 666,0 13 756,0 2 925,0 2 775,0

5 5 9 2 6 6 3 3

46,49 33,48 85,65 20,00 52,84 54,77 25,50 16,50

*** •** *** *** *** *** *** ***

v u d m o m e n t s a m t s i g n i f i k a n s p r ö v a t d i f f e r e n s e r n a ifråga o m r a n g o r d n i n g a r n a m e l l a n e n s k i l d a m o m e n t enligt W i l c o x o n - t e s t e t ( o v a n s. 1 0 5 ) . R e s u l tatet h ä r a v k a n utläsas av tab. 43, Av t a b . 43 f r a m g å r o m e d e l b a r t , a t t h e l a b e d ö m n i n g s s k a l a n i d e t t a fall ä r u t n y t t j a d , ö v e r h ä l f t e n a v m o m e n t e n k a n l o k a l i s e r a s s o m l i g g a n d e över d e n övre f ä r d i g h e t s g r ä n s e n ( 2 , 5 ) , v i l k e n d e s s u t o m u t g ö r e n m y c k e t tydlig g r ä n s i s a m t l i g a h u v u d m o m e n t . I f r å g a o m skriftlig f r a m s t ä l l n i n g ä r d e n d o c k ej s i g n i f i k a n t . E n d a s t två m o m e n t n å r icke u p p till d e n u n d r e färd i g h e t s g r ä n s e n . T o p p n i v å n r e p r e s e n t e r a s i d e t t a m a t e r i a l a v fyra m o m e n t i n o m h u v u d m o m e n t e n r ä t t s t a v n i n g och i n t e r p u n k t i o n r e s p . s p r å k l ä r a , n ä m ligen f ö r m å g a a t t s ä t t a p u n k t , b e h ä r s k a f o r m l ä r a , r ä t t s t a v n i n g och s a t s lära i nu n ä m n d ordning. Dessa k a n från gymnasielärarnas s y n p u n k te r närm a s t b e t r a k t a s s o m e l e m e n t a . H u v u d m o m e n t e t l ä s n i n g , s o m j u låg b l a n d d e f r ä m s t a i y r k e s s k o l e e n k ä t e n , i n t a r i d e t t a m a t e r i a l icke en lika f r a m s k j u t e n p o s i t i o n r e l a t i v t sett, l å t v a r a a t t d i f f e r e n s e r n a i f r å g a o m m e d i a n v ä r d e n inom gymnasiematerialet är obetydliga m e n betydande i förhållande till e n k ä t YMo till f ö r m å n för g y m n a s i e e n k ä t e n . D e s s a j ä m f ö r e l s e r skall dock n ä r m a r e utvecklas i nästa avsnitt. A n a l y s e n av t a b . 43 ger a n l e d n i n g till f ö l j a n d e s a m m a n f a t t n i n g av m o m e n t g r u p p e r i n g a r n a i n o m de o l i k a h u v u d m o m e n t e n . Läsning: Att uppfatta fakta i sakprosa samt att snabbt kunna tillägna sig en uppfattning om huvudinnehållet i det lästa utgör en gruppering på god färdighetsnivå, signifikant skild från funktionerna att läsa sakprosa med kritik och skönlitteratur med inlevelse och behållning. Lägst ehuru fortfarande på färdighetsnivå ligger momenten litterära texter med kritik samt litteraturhistoria. Bokkunskap: Alfabetiska ordlistor avviker signifikant uppåt på god färdighetsnivå, komplicerade uppslagsböcker likaledes säkerställt nedåt utan krav på förkunskaper. Övriga befinner sig på färdighetsnivå. Muntlig framställning: Tre grupperingar befinner sig, ehuru i sin tur signifikant åtskilda, samtliga på god färdighetsnivå, nämligen (1) tydligt uttal samt berättande muntlig framställning, (2) vårdat tal och ledigt tal, (3) väl utförd uppläsning av lyrik och prosa samt refererande muntlig framställning. På färdighetsnivå kan ytterligare tre grupperingar urskiljas, nämligen (4) demonstrerande muntlig framställning samt övriga anföranden av typen diskussions-

144 ra

-i1 co SH

O

p O*

ra

•a o

M

VI

p

ra

Q t,

G. C Q «u

> a. S C 3 C AS g :o ^ """" C

•a 5 o-"5 § S t~ is

•8 i?

c

C _*

I §

> ra

4->

4->

1« ®

p

:ra —'

PH

:« K

ra & Se

4J - *

•fl

HH

> °. o*

« o

ra

ra

:ra 3 SH

u :« B

•ra SH

O, 00

SH

O

fa

ra :ra

gg

S "5

ra

3 eo

a3 C 3

•c; - *

Ös co • » -

O

pj s * SJ

£3 4-> " O Ca SH

•C 4J

flO

ra

ra

SH

4->

ca ca V4 ca

SH

SH

-o ii o

T3

S

g s

ra P C :ra

p p T3 SH

3 ra cu

c

cu 1 o •2 co

eg

°3

s 3 co

CU

•o

CO

c

i Ös C» fl

Cn

C c

c •,

o Ös

s a

Ö?

e«å

** PQ

ö K

ra

SH

•ra

> >J

X5

«H

o

fl

SH

CU

te p

"3 :ra

•rH

™

«

H -

•*-> X J

.*ra ra c

t-1

PH

o

PH

ca

ra

ra

»H

> PS

p ja

P P

tso P

"P :ra

o,

t/3

"Ö 4-) CU o

1 1

T3 ca

lo

is]

p ._ cs PS 23 «

P

W

C ,H . p r a C SH

Ss

"Ö SH > > ca

HA

•*

CQ

<*

4J * *•* 4-> j j

P5 : C

s

CU

•a —

4-> ra

^ cu

ra

ca

SH

P

*9

-a

'E

:« fa

4-> 4->

U3

Jj

O

%

.B?4J

p ca -H

SH

ra i—1

ra

to

PS

CO

CU

ra •i

u 0

fa

ä

fl

"a Q,

tio >>

B

SH

ca "O

4-> " ' - '

oo **

t-l

"3 "^ _to p

4->

to

5 2

ra ra :« :«

ca ,P T3 c 0 «

SH

c *> SS 3 ? 3P • c 3 2 5

4->

3 2 tfl g cB

rt 00

O O o m

CM c o o i c o c o o c o c o c o r H m C N T H T H T H T H O O O O

cr> i > OS 03

co m coco

CM 1 - 1 ( 0 1 - 1 0 3 co 00 co i > i > co co

co

coco

co

cococococococococo

CNCM

CN"CN

CN

•PH

CN co

->*

CO i r ^ o o o O i H t N c o T f

10 co

i>oo

os

co CM © TH 1 •*/

m

r l H

THTH

TH

CM CM

CN

I-ITHTHTHTH lO

CNCMCMCM

1 CM CM CM

CN

145 ra

M

Vi ti O

P

6 ra

*>

4->

ca 4J ^4 to

ca 4->

H

*ra

^

4->

•*->

P

SH

P

Q

£ Q

AH

M

SH

Vi p

O

o ra

ra

ra

Q

tlDjJ

.5-3

p c

> 3

ra P H —' SH co ca 4-1 4->

S.S ffi"d ra SH :ra 3

ra

°ra

£

SH CH

.

to

5 S -*

,«H

co *-<

SH

* £

P

2£ PH "S

4->

CH

ra

SP 3HH ^ 3

O

M

b

Vi

4-> 4->

P

-o

~H O

u

ra fa

O

ra SH .S.4-; to

i—;

u . ca o 4-> " H ^_) T* ca CH S

t-i ca VI • i-H + J CB

ra •3 ca

p B p

ra

B <H

i P

a

« g

S

ra

Sa

P

SH

ra

ca

>

u

ra co p p

C t/3 to

'>SH

T-j

P

Q CH

OiD ca

SH

ca 3

P M

ca 4-J p 1—1

Vi

Q

©g g»

ef

fe

« tJ

o

SH

« ra

a S

O {?„ 3 SP

H

W

fl

H

W P

& O

PQ

>

til!

ta p p to

:ra

3 2 ca

00 p

| 2

4-> 4-> 4-> 4->

33 CM

M C O T f

O

!>

H

CM

T H T H T - I

H

O

O300

h

I

o o o 3 ©

THCM

1 CMCMCO

COCO

COin-rfTHCMOO

O r f t

Ci

CO

00 0 0 »

coco

CM

co

00 >

CO

o

ra fl 10—001908

- H +S . 4-> SH r P CH P AH "g ra .ic, 0 0 CO

I> CM co CM

O •«*

"<4< CO I

m

ICO

co CO

C O I > | T H C M C O

T c m c o t -

COCO

T C T H T H T *

1 ^ " *

oo CO

•*

146 inlägg, (5) intervjuer samt (6) kännedom om diskussions- och sammanträdesregler. Ordkunskap: Signifikanta differenser föreligger mellan de tre momenten, av vilka allmänna ord och främmande ord båda befinner sig på god färdighetsnivå. Skriftlig framställning: Berättande och refererande framställning utgör två sinsemellan signifikant skilda moment, båda på god färdighetsnivå. Därnäst följer en gruppering i gränsområdet kring 2,5 bestående av momenten beskrivande framställning, enkla blanketter samt utredande framställning, i sin tur skild från grupperingen praktiska skrivelser samt komplicerade blanketter. Språklära och språkbehandling i skrift: Som helhet betraktad ligger detta huvudmoment högt i gymnasiematerialet, på god färdighetsnivå med fem sinsemellan avgränsade grupperingar, nämligen (1) formlära, (2) satslära, (3) formellt riktig framställning, (4) ledigt och lättflytande framställningssätt samt (5) betydelselära och ordbildningslära. Det återstående momentet, (6) stillära, befinner sig på färdighetsnivå. Rättstavning och interpunktion: Utöver de ovan inledningsvis nämnda momenten på toppnivå, att sätta punkt samt rättstavning, utgör kommatecken samt övriga skiljetecken en gruppering som intar en framträdande plats på god färdighetsnivå. Danska och norska: I detta material föreligger signifikanta differenser mellan samtliga fyra moment. De förekommer i ordning efter angelägenhetsgrad: (1) norsk text, (2) dansk text, (3) norskt tal, (4) danskt tal, av vilka kraven i de tre förstnämnda befinner sig på färdighetsnivå. Förståelse av text går alltså före tal, norska före danska. Även om differenserna inte i något fall är mer betydande är de dock säkerställda som uttryck för skillnader i krav på förkunskaper från gymnasiernas sida. Sammanfattningsvis må här blott konstateras, att de olika huvudmomenten icke heller här är särskilt lätta att gradera sinsemellan, men att de i samtliga fall inom sig rymmer tydliga differenser mellan olika moment. c. Jämförelse mellan enkäterna YMo och GyMo

Struktur

jämförelser

Rangkorrelationen mellan totalmaterialen i enkäterna YMo och GyMo uppgår till .84 (P < .001), ett samband som anger en betydande strukturlikhet. Fördelningen av rangavvikelserna, som framgår av fig. 5, ger oss anledning att särskilt studera de moment som uppvisar avvikelser om 12 enheter eller mer, inalles 5 stycken. De specificeras i tab. 44. Av de fem moment som svarar för de största rangavvikelserna enligt tab. 44 utgöres fyra av sådana, där angelägenhetsgraden är störst i gymnasiematerialet. Två av dessa rör moment av mycket hög angelägenhetsgrad i GyMo och båda tillhör huvudmomentet språklära, nämligen formlära och satslära. De två övriga, väl utförd uppläsning av lyrik och prosa samt läsning av skönlitteratur med inlevelse, faller under huvudmomentet läsning och representerar moment av låg angelägenhetsgrad i yrkesskoleenkäten, vilka i gymnasiematerialet intar en mellanställning. Dessa tendenser motverkas endast i ringa grad av större rangavvikelser åt andra hållet. Endast

Antal

Fig. 5. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan lotalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkälerna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet

-5 ' 0 ! 5 R / i n n n v v i kol«tor

Tab. 44. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkesskole(YMo) och gymnasiematerialen (GyMo) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet Rang YMo

Rang GyMo

Diff.

Nr

—14

43 Enkla blanketter

16,5 42 20 36,5

2 26,5 4 19

52 22 53 39

Formlära Skönlitt. m. inlevelse Satslära "Välläsning

14,5 15,5 16 17,5

Moment

ett moment, ifyllande av enkla blanketter, når upp över den tillämpade skärningsgränsen. De nivåskillnader som kan visa sig föreligga k a n alltså endast i ringa grad förklaras av strukturolikheter i totalmaterialet.

Nivå jämförelser

T? JWM

Nivåvärdena i de båda totalmaterialen framgår av tab. 45, som dessutom upptar resultatet av signifikansprövningen med mediantestet moment för moment. Som framgår av tab. 45 går samtliga differenser i riktning mot högre värden för enkät GyMo, och 44 av de 47 differenserna är signifikanta, varav 42 på nivån P < .001. De tre insignifikanta differenserna faller samtliga inom huvudmomentet bokkunskap och rör de mer speciella momenten där, nämligen användande av telefonkatalog, tidtabell samt förståelse av kartor, illustrationer och diagram.

148 Tab. 45. Medianvärden för totala gymnasie- och yrkesskolematerialen (GyMo resp. YMo) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet samt resultat av signifikansprövning av differenserna med mediantest N: GyMo = 412, YMo — 796; df = 1 Median Huvudmom.

Moment

Diff.

Nr GyMo

YMo

/«2

X

Läsning

»Snabbläsa» Sakprosa, fakta » , kritiskt Litt.texter, kritiskt Skönlitt., inlevelse »Litteraturhistoria»

18 19 20 21 22 23

3,01 3,03 2,22 1,84 2,22 1,81

2,54 2,65 2,01 0,36 0,98 0,21

0,47 0,38 0,21 1,48 1,24 1,60

100,18 71,19 5,75 307,15 427,55 449,83

Bokkunskap

Bibliotekskatalog Alfabet, uppslagsb. Komplic. uppslagsb. Telefonkatalog Tidtabell Kartor, ill., diagram

24 25 26 27 28 29

1,84 3,08 0,66 2,16 1,72 1,86

0,64 2,10 0,44 1,93 1,44 1,78

1,20 0,98 0,22 0,23 0,28 0,08

122,48 204,15 4,37 0,42 3,19 2,27

Muntlig framställning

Berätta Referera Demonstrera ö v r . anför, (disk.inl.) Intervjuer Disk.- o. smtr.regler

30 31 32 33 34 35

3,19 2,81 2,18 2,14 1,84 1,67

2,12 1,70 1,79 1,36 1,58 0,69

Vårdat tal Ledigt tal Tydligt uttal Välläsning

36 37 38 39

2,99 2,97 3,23 2,82

2,25 2,30 2,47 1,05

1,07 1,11 0,39 0,78 0,26 0,98 0,74 0,67 0,76 1,77

340,98 199,01 47,17 184,66 17,98 77,66 194,95 161,79 220,39 328,04

Ordkunskap

Allmänna ord Fackuttryck Allm. främmande ord

40 41 42

3,18 1,91 2,73

2,42 1,36 1,77

0,76 0,55 0,96

183,96 35,77 178,44

Skriftlig framställning

Enkla blanketter Komplic. blanketter Praktiska skrivelser Berätta Referera Beskriva Utreda

43 44 45 46 47 48 49

2,66 1,68 1,87 3,23 2,88 2,71 2,10

2,15 1,22 1,49 2,08 1,79 1,98 1,58

0,51 0,46 0,38 1,15 1,09 0,73 0,52

29,22 16,46 21,32 407,16 336,04 128,61 93,74

Språklära och språkbehandling i skrift

Formellt riktig skr. Ledigt o. lättflyt.

50 51

3,06 2,85

Formlära Satslära Ordbildningslära Stillära Betydelselära

52 53 54 55 56

3,66 3,52 2,69 2,07 2,71

2,19 2,13 2,04 1,95 1,86 1,05 1,62

0,87 0,72 1,62 1,57 0,83 1,02 1,09

350,50 152,63 419,29 455,65 136,04 260,00 203,01

Rättstavning och interpunktion

Punkt Kommatecken Övriga skiljetecken

57 58 59

3,81 3,10 3,13

2,52 2,13 2,06

Rättstavning

3,55

2,83

1,29 0,97 1,07 0,72

386,00 303,20 326,54 116,45

Dansk text Danskt tal Norsk text Norskt tal

61 62 63 64

1,85 1,29 1,91 1,64

0,10 0,09 0,10 0,09

1,75 1,20 1,81 1,55

496,86 407,53 517,80 448,76

Danska och norska

P

*** *** * *** *** *** *** *** * — — — *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

149 Vi har alltså k u n n a t konstatera, att strukturdifferenserna mellan totalmaterialen i enkäterna YMo och GyMo är synnerligen obetydliga, men att det trots detta föreligger mycket tydliga nivådifferenser i så gott som samtliga moment i riktning mot högre krav från gymnasielinjerna. Skillnaderna mellan totalmaterialen kan sålunda med någon generalisering sägas utgöras endast av nivådifferenser.

C. Differenser mellan

utbildningslinjer

a. Indelningen i undergrupper

Indelningen i undergrupper är med ett undantag densamma som i matematikenkäterna. I gymnasieenkäten i modersmålet tillkommer nämligen två undergrupper på det allmänna gymnasiet, nämligen de första ringarna av tre- och fyraårig latinlinje. I tab. 46 har vi, med utnyttjande av de förkortningar som använts i matematikundersökningarna (jfr tab. 27—28), angivit antalet undergrupper samt totala antalet linjer, från vilka svar föreligger, fördelade på de olika rekryteringsnivåerna. På grund av såväl smärre förändringar i populationerna som vissa differenser ifråga om svarsfrekvenserna (se kap. 2) är de absoluta talen icke helt överensstämmande med motsvarande siffror för matematikundersökningarna. Tendensen är dock i allt väsentligt oförändrad. b. Strukturdifferenser

På samma sätt som beträffande enkäterna i matematik har vi som ett sammanfattande mått på strukturdifferenserna för vardera enkäten beräknat den genomsnittliga rangkorrelationen mellan undergrupperna. Detta har Tab. 46. Linjegrupperna i modersmålsenkäterna till yrkesskolor (YMo) och gymnasier (GyMo) YMo Linjegrupp

J M ME TB Öl TMC K Hu V P Summa

Undergrupper

Linjer tot.

4 2 3 4 7 3 6 6 5 1 41

GyMo

varav rekryt, från

% linj. fr. Linje

fsk

bl.

r.sk.

fsk

realsk.

71 148 83 72 75 43 172 75 49 24

38 148 83 67 41 28 108 52 10

39 24

54 100 100 93 55 65 63 69 20 0

15 0 0 0 0 35 21 0 80 100

5 34 28 23

15 36

AI 4 LP RI* AP LP RP Hg HTL Fs Ss

Antal avd. 29 62 73 29 42 70 34 43 11 19 412

150 Tab. 47. Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkesskoleoch gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient (W) n

k

W

X*

df

P

Rhoav

47 47

10 10

.89 .91

407,79 418,92

46 46

*** ***

.87 .90

Enkät YMo GyMo..

skett via Kendalls konkordanskoefficient (W) enl. ovan kap. 4. Resultaten återges i tab. 47. Tab. 47 visar en betydande strukturlikhet av ungefär samma storleksordning i båda materialen. Vi skall nu undersöka, om det föreligger några mer betydande skillnader mellan vissa linjer eller grupper av linjer inom vart och ett av materialen. Interkorrelationer

i enkät

YMo

Under hänvisning till vad som anförts vid redovisningen av grupperingen av linjerna i enkät YMa (s. 113 f.) redovisar vi i tab. 48 interkorrelationerna mellan linjerna inom de två huvudgrupperna industriyrken (M, ME, TB, ö l ) samt vissa huvudsakligen av kvinnor rekryterade utbildningslinjer (Hu, V, P ) . Som framgår av tab. 48 visar samtliga undergrupper bland industrilinjerna så stark inbördes likhet, att de k a n betraktas som i stort sett identiska med avseende på strukturen. Samma grad av överensstämmelse råder även mellan grupperna Hu och V, medan däremot grupp P uppvisar något lägre värden i sina samband med de övriga två, varför vi, trots att likheten fortfarande är mycket betydande, dock redovisar denna linje separat. Sammanslagningen av industrigrupperna till en och av linjerna Hu och V till en annan grupp har som i enkät YMa (s. 117) ägt rum genom summering av rangnumren, varefter ny rangordning ägt rum. I tab. 49 redovisas nu korrelationerna mellan de på detta sätt till antalet något reducerade undergrupperna i enkät YMo. Även dessa korrelationer visar en betydande strukturlikhet. Ett undanTab. 48. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (Hu/V/P) inom yrkesskolematerialet a. Industrigrupperna Grupp M ME TB

b . Grupperna Hu/V/P

ME

TB

Öl

.96

.97 .96

.96 .94 .96

För samtliga korrelationer gäller, att P< .001.

Grupp Hu V

V

P

.94

.89 .89

151 Tab. 49. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet Grupp M + ME + TB + ÖI K J TMC

K

J

TMC

Hu-f-V

P

.90

.83 .69

.90 .90 .83

.95 .93 .79 .87

.93 .87 .67 .80 .90

Hu+V För samtliga korrelationer gäller, att P < . 0 0 1 .

tag utgör i någon mån grupp J (yrkesskolorna inom jordbruket), vilken särskilt i relation till grupperna K och P visar en visserligen fortfarande hög men i förhållande till övriga korrelationer något lägre strukturlikhet. En särskild analys av vilka moment i ämnet, som ligger bakom dessa något lägre samband, är därför motiverad. Vi studerar därför de mer betydande rangavvikelserna vid korrelationerna mellan å ena sidan grupp J, å andra grupperna K och P och väljer därvid en skärningspunkt liksom vid analysen av totalmaterialet i dess korrelation med totalmaterialet i enkät GyMo, här dock en rangavvikelse om minst 12 enheter (jfr ovan s. 110). Fördelningarna av dessa visas i fig. 6. Resultaten av analysen återges i tab. 50. Fördelningarna i fig. 6 visar, att skärningspunkten i båda fallen avskiljer ganska tydliga yttergrupper moment, ehuru förändringen på intet sätt k a n Antal 15 3/K •--J/P

10-

Fig. 6. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i n. yrkesskoleenkäten ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet

C" I *

I

•» — *

I

i ..i - •»

_—

5 5 W - 2 5 L20 H5 '-10 '-5 ' 0 ' 5/ Rangawikelser

152 Tab. 50. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna JjK och J/P i yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet P

K

Rang J

Diff.

Rang

Diff.

Rang

5 9 13,5 6 7 21,5 30 13,5 4

—24,5 —29 —13,5 —19 —16 —15,5

29,5 38 27 25 23 37

—34 —26 —19

39 35 32,5

( )

( )

( )

( ) ( ) ( )

( ) ( ) ( )

—14 —13 —12

( )

36 28 19,5 16,5 24 33 34 35

12 13,5 14 13,5

24 14,5 5,5 3

( ) ( )

( ) ( )

( )

( )

20,5 14 25,5

12,5 20 9,5

—18

14 15,5 16 13 22,5 17

44 26,5 16

5,5 1 8 20 11,5 18

Nr

Moment

29 41 33 43 20 45 35 51 18

Kartor, illustr., diagram Fackuttryck övriga anför. (disk. inl.) Enkla blanketter Sakprosa, kritisk läsning Praktiska skrivelser Diskussions- o. smtr.regler Ledig o. lättflyt. skriftl. främst. »Snabbläsning»

56 31 36 38 32 53 54 52

Betydelselära Refererande muntl. främst. Vårdat tal Tydligt uttal Demonstrer. muntl. främst. Satslära Ordbildningslära Formlära

betecknas som dramatisk. Samtidigt ger den emellertid ett lika stort material (14 moment) från vardera korrelationen. Den övre delen av tab. 50, i vilken förtecknats moment med negativa differenser av den stipulerade storleksordningen, dvs. sådana som relativt sett är mer angelägna i grupp J än i de övriga, rymmer moment från ett flertal huvudmoment, nämligen bokkunskap, ordkunskap, muntlig framställning, skrivning, språklära och språkbehandling i skrift samt läsning. De synes emellertid alla ha det gemensamt, att de representerar moment av mer praktisk inriktning inom de olika huvudmomenten. Fem av de nio momenten är dessutom av förhållandevis hög angelägenhetsgrad i grupp J, nämligen momenten med rangnumren 4—7 samt 9 (»snabbläsning», kartor e t c , enkla blanketter, kritisk läsning av sakprosa samt ordkunskap ifråga om fackuttryck). Den ovannämnda tendensen till högre angelägenhetsgrad i relation till andra moment för vissa praktiska sådana inom grupp J i jämförelse med grupperna K och P, motsvaras av en i det närmaste lika utpräglad tendens åt motsatta hållet för åtta moment. Dessa faller emellertid uteslutande inom två huvudmoment, nämligen språklära och muntlig framställning. Ifråga om den senare finns både de innehållsliga och formella aspekterna representerade. För språkläran är tendensen mycket tydlig. För fyra av den egentliga språklärans fem moment innebär den, att de i grupp J ligger samlade på rangnumren 33—36 och i de två andra grupperna stiger till rangnummer i regionen 10—25. Momenten i muntlig framställning, som i grupp J representerar något högre relativ angelägenhetsgrad än momenten i språklära,

153 gör en motsvarande uppflyttning, vilket i ett fall (tydligt uttal) innebär en placering på toppnivå. Vårt material ger icke möjlighet till en uttömmande tolkning av de här iakttagna ganska tydliga tendenserna till en mindre strukturskillnad mellan vissa linjer bland yrkesskolorna. Det bör emellertid betonas, att grupp K vad beträffar ämnet modersmålet representerar en utbildningsform som särskilt tar sikte på träning av praktiska moment i detta ämne. Differenser kan alltså icke tolkas som en skillnad mellan mer praktiska och mer teoretiska linjer. Sannolikt har vi då snarare att göra med en tendens som mötte oss redan i matematikenkäten: Kraven på förkunskaper varierar sannolikt i vissa fall med yrkeslinjernas egen undervisning på det sättet, att kraven på förkunskaper är relativt sett ganska låga i sådana moment som kan antagas utgöra en specialitet för yrkeslinjen. I sådana moment kan man då antaga, att det för yrkesskolorna är särskilt angeläget att använda en med hänsyn till yrkeslivets krav särskilt avpassad metodik eller mer »verklighetsnära» undervisningsuppgifter än den grundläggande skolan brukar k u n n a erbjuda. Delvis kan denna frågeställning belysas ytterligare i vårt material från andra faser av bearbetningen. Sådana moment, varom här är fråga, måste rimligtvis uppvisa ganska höga yrkeskrav, och det måste därigenom kunna iakttagas en fullt tydlig skillnad mellan yrkeslärarnas bedömning av momentet dels ifråga om förkunskaper, dels ifråga om yrkeskrav, vilket då indirekt blir ett uttryck för momentets ställning i yrkeslinjens undervisning. För att direkt k u n n a verifiera dessa hypoteser skulle vi i princip behöva utföra en undersökning bland lärarna på de olika yrkeslinjerna ifråga om undervisningens faktiska utformning i dessa skolor. Interkorrelationer i enkät GyMo Tab. 51 upptar rangkorrelationerna mellan linjerna i varje huvudgrupp av gymnasielinjer och visar en betydande strukturlikhet även i detta hänseende. Av samma skäl som anförts vid analysen av enkät YMa kan vi, eftersom samtliga korrelationer ligger omkring .90, använda linjegruppernas värden i stället för de enskilda linjernas vid den fortsatta analysen, i vilken vi då prövat linjegrupperna mot varandra. Resultaten härav framgår av tab. 52 och innebär, att dessa uttrycker en mycket betydande strukturlikhet. Mellan de två linjegrupperna på det allmänna gymnasiet är strukturlikheten praktiskt taget total. Jämförelser mellan enkät YMo och GyMo Inom båda materialen föreligger betydande strukturlikhet mellan olika linjegrupper. En tendens till inbördes något större likhet föreligger för gymnasiematerialet, där samtliga interkorrelationer överstiger .90. I yrkesskolematerialet har en tydlig ehuru inte särskilt m a r k a n t tendens till struk-

154 Tab. 51. Interkorrelationer (rho) resp. genomsnittliga interkorrelationer (rhoav) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i gymnasiematerialet Korrelerade linjer

Linjegrupp Allmänt gymnasium, fyraårigt » » treårigt Fackgymnasium Seminarium

Tab.

Rhoav

P

.95 .94 .90 .88

*** *** *** ***

AP/LP/RP AP/LP/RP Hg/HTL Fs/Ss

52. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet Grupp

i

modersmålet

AP+LP+RP

Hg + HTL

Fs + Ss

.97

.94 .90

.93 .94 .90

AP + L P + R P . AP + L P + R P . Hg+HTL För samtliga korrelationer gäller, att P<.001.

turolikhet spårats vad beträffar utbildningslinjerna inom j o r d b r u k e t särskilt i r e l a t i o n till k o n t o r s - och p e d a g o g i s k u t b i l d n i n g , i n n e b ä r a n d e r e l a t i v t sett h ö g r e a n g e l ä g e n h e t s g r a d å t v i s s a m o m e n t i n o m h e l a ä m n e t o c h l ä g r e k r a v p å f ö r k u n s k a p e r ifråga o m s p r å k l ä r a och m u n t l i g f r a m s t ä l l n i n g . D e t t a ä r d e t e n d a u n d a n t a g e t i en eljest m y c k e t e n h e t l i g bild. c. Nivådifferenser P å s a m m a s ä t t s o m i e n k ä t e r n a i m a t e m a t i k h a r vi m o m e n t för m o m e n t gen o m det s. k. u t s t r ä c k t a m e d i a n t e s t e t p r ö v a t , o m d e t föreligger n å g r a säk e r s t ä l l d a n i v å d i f f e r e n s e r m e l l a n d e tio l i n j e g r u p p e r n a i r e s p e k t i v e m a t e r i a l . R e s u l t a t e n h ä r a v h a r s a m m a n s t ä l l t s i t a b . 53, s o m d e s s u t o m ger l ä g s t a och h ö g s t a m e d i a n v ä r d e n a i n o m v a r t o c h ett a v m a t e r i a l e n . I e n k ä t YMo föreligger s i g n i f i k a n t a d i f f e r e n s e r i s a m t l i g a m o m e n t , och i 42 fall av 47 ä r de s ä k e r s t ä l l d a p å n i v å n P < .001. V a r i a t i o n s v i d d e n m e l l a n g r u p p e r n a s m e d i a n v ä r d e n ä r g e n o m g å e n d e g a n s k a stor, i s a m t l i g a fall över 1, i flertalet ä n n u s t ö r r e . E n k ä t GyMo u p p v i s a r e n d a s t 30 s ä k e r s t ä l l d a m o m e n t , f ö r d e l a d e över s a m t liga h u v u d m o m e n t . V a r i a t i o n s v i d d e n ä r h ä r b e t y d l i g t m i n d r e och d e t t a inte e n b a r t i s a m b a n d m e d t a k - eller b o t t e n v ä r d e n . D å d e t i d e t i d i g a r e a n a l y s e r n a k u n n a t påvisas, att detta material endast i helt obetydlig grad känn e t e c k n a s a v s t r u k t u r d i f f e r e n s e r m e l l a n l i n j e r n a , b l i r d e t a v s ä r s k i l t int r e s s e a t t u n d e r s ö k a , v i l k e n eller v i l k a av l i n j e r n a s o m m e r g e n o m g å e n d e n i v å m ä s s i g t ligger h ö g r e eller l ä g r e ä n de a n d r a . S o m ett s a m m a n f a t t a n d e m å t t p å e n s å d a n generell t e n d e n s h a r vi för v a r j e linje b e r ä k n a t d e s s ge-

155 Tab. 53. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) df: YMo = 9, GyMo = 9. Huvudmom.

Median Moment

YMo

Median

GyMo

Nr lägst-högst

X2

P

lägst-högst

Läsning

»Snabbläsa» Sakprosa, fakta » kritiskt Litt. texter, krit. Skönlitt., inlevelse »Litteraturhistoria»

18 19 20 21 22 23

2,24—3,28 2,33—3,39 1,59—3,05 0,16—1,93 0,11—2,33 0,06—1,72

45,10 43,36 91,55 50,78 77,58 94,42

Bokkunskap

Bibliotekskatalog Alfabet, uppslagsb. Komplic. » Telefonkatalog Tidtabell Kartor, ill., diagr.

24 25 26 27 28 29

0,40—2,14 1,77—3,30 0,24—1,33 1,33—3,30 0,95—2,83 1,19—2,38

20,72 77,22 26,34 51,31 49,67 37,23

Muntlig framställning

Berätta Referera Demonstrera ö v r . anför, (disk.inl.) Intervjuer Disk.- o. smtr. regler Vårdat tal Ledigt tal Tydligt uttal Välläsning

30 31 32 33 34 35

1,89—3,38 0,95—3,25 1,50—3,55 0,62—2,80 1,03—2,87 0,32—1,92

140,14 113,25 23,77 152,08 30,84 45,27

36 37 38 39

1,86—3,62 1,86—3,58 1,83—3,85 0,29—3,10

174,35 151,09 141,12 71,99

Ordkunskap

Allmänna ord Fackuttryck Allm. främmande ord

40 41 42

1,96—3,65 0,86—2,40 1,08—3,06

81,82 75,37 85,80

Skriftlig framställning

Enkla blanketter Komplic. blanketter Praktiska skrivelser Berätta Referera Beskriva Utreda

43 44 45

1,89—3,65 0,85—2,65 0,90—2,93

108,80 41,08 59,92

46 47 48 49

1,77—3,17 1,06—3,17 1,72—2,96 1,03—2,80

109,28 86,54 23,63 26,41

Språklära och språkbehandling i skrift

Formellt riktigt Ledigt o. lättflyt.

50 51

1,78—3,21 1,83—3,00

142,53 90,04

Formlära Satslära Ordbildningslära Stillära Betydelselära

52 53 54 55 56

1,33—3,22 1,38—3,19 1,34—3,33 0,64—2,38 1,00—3,00

162,36 75,66 41,46 67,67 67,90

Rättstavn. och interpunkt.

Punkt Kommatecken övriga skiljetecken Rättstavning

57 58 59

2,09—3,62 1,74—3,29 1,56—3,33

116,05 125,68 175,18

2,34—3,79

100,23

*** 2,88—3,38 *** 2,92—3,42 *** 2,00—2,92 *** 1,68—2,29 *** 1,75—2,56 *** 1,33—2,29 * 1,33—2,13 *** 2,83—3,42 ** 0,30—1,53 *** 0,25—2,82 *** 0,25—2,19 *** 1,50—2,11 *** 2,85—3,71 *** 2,58—3,29 ** 2,02—3,14 *** 2,00—2,57 *** 1,30—2,30 *** 0,55—1,91 *** 2,80—3,29 *** 2,85—3,25 *** 3,00—3,71 #** 2,34—3,04 *** 2,84—3,31 *** 0,60—2,31 *** 2,08—2,96 *** 1,00—3,30 *** 0,40—2,03 *** 0,81—2,38 *** 3,00—3,47 *** 2,71—3,31 ** 2,52—3,15 ** 1,86—2,86 *** 2,95—3,23 *** 2,61—3,11 *** 3,24—3,91 *** 3,05—3,71 *** 2,04—3,14 *** 1,84—2,25 *** 2,12—3,11 *** 3,52—3,90 *** 2,93—3,50 *** 2,97—3,50 *** 3,27—3,91

Danska och norska

Dansk text Danskt tal Norsk text Norskt tal

61 62 63 64

0,04—2,00 0,03—1,86 0,03—2,00 0,03—1,86

90,58 101,17 88,10 100,81

*** 0,45—2,12 *** 0,19—1,73 *** 0,45—2,26 *** 0,19—1,92

X2

P

19,70 11,23 26,45 15,30 24,66 34,29

* .— ** — ** *** * — — — — — *** — ** — ** *** .— — ** *** , , * ***

19,49 15,14 10,87 6,19 11,24 15,48 27,66 15,17 24,05 11,36 23,00 28,67 14,68 7,64 27,03 32,61 7,92 19,33 54,06 12,37 13,91 35,15 28,66 20,05 11,71 34,47 14,00 20,78

— *** *** * — ***

26,43

* ** * *** — *** * * * **

102,83 45,42 107,85 69,14

*** *** *** ***

22,38 19,64 36,81 9,37 46,34 17,23 18,28 21,19

156 nomsnittliga rangnummer i förhållande till övriga linjer, varvid vi använt medianvärdet. Genom ett %2-test för flera sampel, i vilket vi delat rangfrekvenserna i två grupper vid det definitionsmässigt givna mittvärdet 5,5 har vi först prövat, om det över huvud kan anses föreligga skillnader mellan linjerna ifråga om den inbördes rangordningen mellan dem i samtliga moment. Resultaten av denna prövning framgår av tab. 54. En parallell prövning har utförts även i enkät YMo (tab. 55). I denna kan vi kanske med större rätt vänta oss en sådan tendens på grund av de väl säkerställda differenserna i samtliga moment vid prövningen moment för moment. Detta blir särskilt sannolikt mot bakgrunden av att det inte heller i detta material förelåg någon mer markant tendens till strukturskillnader, även om en svagare sådan kom till synes i jordbrukslinjerna. Linjegrupperna är i tab. 54 och 55 ordnade efter rang ifråga om medianer av rangnumren i de 47 momenten, varvid låg rang anger relativt sett höga krav på förkunskaper. Linjer med låga rangnummer och höga krav återfinns till höger i tabellerna. Signifikanser mellan i rangordningen successiva linjer har angivits på samma sätt som i tab. 37. Beträffande fördelningarna av rangnumren, vilka återges i fig. 7, kan man aprioriskt vänta sig, att de linjer vilka enligt strukturanalysen visat sig i större eller mindre grad avvika från övriga, skall uppvisa en tendens till bimodal fördelning. En sådan tendens kan givetvis också förekomma hos andra linjer, men inte med samma nödvändighet. En analys av tab. 54—55 samt fig. 7 visar beträffande enkät YMo, att differenserna mellan linjerna är mycket tydliga och i flera fall säkerställda vad beträffar medianrangnumren i de 47 momenten. Sålunda kan man i detta fall urskilja följande sekvens i ordning från relativt sett högsta till lägsta genomsnittliga krav: 1) P, 2) V, 3) K, 4) TMC, Hu, Öl, 5) J, 6) ME, M, 7) TB. De specificerade industrigrupperna ligger alltså lägst, pedagogiska och vårdande utbildningslinjer samt kontorslinjerna högst. Tendensen till samband med linjernas rekryteringsbakgrund är tydlig. Rangkorrelationen mellan rangordningen i tab. 55 och resp. linjes rekrytering från folkskolan vad beträffar avdelningarnas huvudsakliga sammansättning enligt tab. 46 uppgår till — .74 och är säkerställd (t == 3,13, df = 8, P < . 0 2 ) . Tendensen är särskilt beträffande yttervärdena mycket tydlig: Grupp P belägger 40 av de 47 förstaplatserna, grupp V 38 andraplatser, grupp TB 19 tiondeplatser. Den enda linjegrupp som i detta material uppvisar tendens till bimodal fördelning är grupp J, hos vilken vi tidigare (s. 151 ff.) iakttagit särskilda strukturdifferenser gentemot vissa andra linjer. Vår förväntan är sålunda på denna punkt bekräftad, även om tendensen inte är tydlig nog för att vara säkerställd. Materialet i enkät GyMo visar i detta hänseende inte upp lika många säkerställda differenser mellan successiva linjer, vilket man inte heller kan vänta sig, då ett ganska stort antal moment över huvud inte företedde

157 YMo

MV-i

M 30-j 20 -z !0T

u

i

l

40 Hu

rT.L Fs

4= Ss

IC-9'8-7'6-5'4-37-

'10-9'8-7'6-5'4-3'2-1

10-9'8-7'6-5 4-3'2-1

'10-9' 8-"7' 6-5'A-3 2-1

Rangnummer

Fig. 7. Fördelningar av rangnumren i 47 moment på linjegrupperna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet.

i yrkesskole- och

gymnasieenkåterna

158 Tab. 54. Rangordning av linjerna i gymnasiematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkunskaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet Lägre krav

—

Högre krav

Rang

6 Linje

HTL

RP

LP

AP

Fs

Hg

9,51/***/7,31 6,31

5,67

5,33

5,00

Median

5—4

1 AP

RP

LP

Ss

5,00

4,67

3,86 /**/ 1,29

2 Totaltest: X = 87,02, df = 9, P < . 0 0 1 Följande differenser mellan successiva linjer är säkerställda (mediantest): S s — L P : P - 10,13, df = 1, P < . 0 1 R P — H T L : P = 26,70, df = 1, P < . 0 0 1

Tab. 55. Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkunskaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet Lägre krav

—

Högre krav

Rang

2 Linje

TB

M

ME

J

Öl

Hu

TMC

K

V

Median

9,13/***/7,87 7,75 /*/ 6,45 /*/ 6,00 5,31 4,73/***/3,30/***/l,96/***/l,09

1 P

Totaltest: X2 = 231,32, df = 9, P < . 0 0 1 Följande differenser mellan successiva linjer är säkerställda (mediantest): P—V: X2 = 46,96, df = 1, P < . 0 0 1 V—K: X2 = 78,59, df = 1, P < . 0 0 1 K—TMC: X2 = 10,89, df = 1, P < . 0 0 1 Öl—J: X2 = 6,23, df = 1, P < . 0 5 J—ME: X2 = 4,33, df = 1, P < . 0 5 M—TB: X2 = 10,91, df = 1, P < . 0 0 1

säkerställda nivådifferenser enligt det utsträckta mediantestet (tab. 53). I samma tabell visade sig också variationsvidden mellan linjerna i detta material vara tydligt mindre än i YMo. De båda yttersta värdena skiljer sig dock signifikant från de intilliggande. Det är också dessa, som uppvisar de mest m a r k a n t a fördelningarna. Tydligt lägst av dessa linjer ligger de högre tekniska läroverken (HTL) och tydligt högst småskollärarlinjerna (!) (Ss), vilket senare måhända avspeglar den roll som inträdesproven och rekryteringssituationen i stort f. n. spelar för dessa linjer. Att de fyraåriga linjerna på det allmänna gymnasiet ligger lägre än motsvarande på det treåriga är givetvis naturligt. Tendensen till bimodal fördelning, framför allt i grupp Hg men också i grupp Fs, har inte kunnat

159 förutses vid strukturanalysen på grund av företagna gruppsammanslagningar. Huruvida de motsvaras av signifikanta nivådifferenser och i så fall i vilka moment k a n den mer detaljerade nivåanalysen ge besked om. Den detaljerade nivåanalysen har företagits på samma sätt som i matematikenkäterna. Den har utförts med särskild hänsyn till differenser som berör åtminstone någon av de två definitionsmässigt givna färdighetsgränserna 1,5 resp. 2,5. Resultaten härav har för enkät YMo samlats i tab. 56, i vilken linjernas ungefärliga läge inprickats samt signifikanser mellan i rangordningen successiva linjer angetts i förekommande fall. Signifikanserna är, på samma sätt som i tab. 37, markerade genom asterisker, varvid (*) anger, att P < .05, (**) P < .01, (***) P < .001. Punkter ( ) markerar, att samtliga övriga linjer ryms inom det markerade området, men att de på grund av det begränsade utrymmet icke har specificerats. Dessutom anges i särskilda kolumner dels totala medianvärdet i enkät YMo enligt tab. 45, dels förekomsten av differenser mellan linjerna över huvud enligt det utsträckta mediantestet, redovisat i tab. 53. Tab. 56 visar, att det i 31 av de 47 momenten föreligger signifikanta nivådifferenser mellan i rangordningen på varandra följande grupper. I flertalet av dessa fall gäller det differenser som skiljer ut linjerna V och P från de övriga. Endast i fyra fall tillhör grupp K denna högsta kategori (mom. 52, 53, 57, 59), och då rör det sig om huvudgrupperna språklära, interpunktion och rättstavning. Tydligare än i tab. 53 ser vi också, h u r stora variationerna mellan linjerna är för nästan varje moment, men också att flertalet linjer ryms inom ett ganska begränsat område för varje moment. Av särskilt intresse är det att notera, hur den tidigare diskuterade grupp J, som i flertalet fall återfinns bland mittgrupperna, i vissa moment (21—23, 39, 52—54) visar de lägsta värdena av alla linjer, ehuru icke i något fall signifikant skilda från närmast ovanförliggande. Beträffande tabellens grupperingar bör, utöver vad som ovan konstaterats angående den genomgående tendensen till högre värden för grupperna V och P, konstateras, att vissa moment, trots synbarligen stora differenser mellan vissa linjer, icke rymmer signifikanta differenser mellan intilliggande linjer. Detta gäller momenten angående läsning av litterära texter samt litteraturhistoria (21—23), vissa moment i bokkunskap (24—25, 23 —29), kännedom om allmänna ord (40) samt danska och norska (61—64). I det senare fallet är det endast grupp P som avviker, ehuru icke signifikant från grupp V, med krav på färdighetsnivå. Detta innebär en indikation på att fördelningarna för dessa moment är mer heterogena än i övriga, där signifikans föreligger. Man kan om dessa tendenser säga, att de speglar en mer oenhetlig opinion än i övriga moment. Det bör också konstateras, att dessa tendenser uppträder i moment som samtliga kan betecknas som typiska allmänbildningsmoment. För enkät GyMo har motsvarande analys redovisats i tab. 57, vilken är

160 ös C

g A! CH

>

Pu >CL

U

H*

MM

CH

3 _

Ko 3

_

: o ö

^CQCQg

-H

CL

o H

T

K O

Ö. CJ

O

ö, o * 3

*

S

k, cu

E-i CQ

H

ej

5 t~

w *«. *< •«

«h!

ö

O CL

** ** ** * * *

** ** ** * * *

* ** ** ** ** ** * * * *

** ** ** * *

** ** ** ** ** ** ** * * * * * * *

** ** ** * * *

i n co co^ ef ef ef

CO 00 1-H CO CR CN O O O

Tf O Tj< CO Tt< 00 co HH Tf O T)< l > c T e f C T T - T T H TH

CM O OS i-l c« t »

co oo os m o i > I O CO lO CO CN CO Tt^ o _ T-T T-T o " o f e f e f TH*"

CM CO l > •H^CO I > e f TH TH

M"TH-H

Q. Q cc C

s

W

^2

P

^! -J c

<2 'C ;°S c ~ oM a, 2 * Ä P £ ?

K

O i ^H US

"

-5 fe.

v;

3-3 C/2

o tr

3 * ."£

4->

a

Vi

S"-M

CH

* ti

•ö Cfl

S « p JH

as

2 s- P « »a rt

-* S '

C

IT C

3 o _£ O, S Äa fe .05 « P "73 P

o ."9 S3 o Ä|CQ<

HH ^

.

•fc.'O

05 O CB a 3

C

.3 -a t- 3 x) .Ef 3 -rt .Ef —' > OJ CD ? ti. 22 4 3 ^ ^ 3 C «

PLQ

c S ti 3 :ctf

ti ° '-ei

161 CL

CL

g

CL

CL CL CL

> CL CL >CL

:

CL

>>-

>

>o M

f-| CL

• M :

>M MS-Ö-

ooo

o

^ro •o

*

CL

O

a HH

MF* _ -_

S h

CQ *

H *

CQ CQ H .

CL CL

CL

o S H

o HU

S H •-J

H,

^ hH

P

offi

* • ?o > HM

ssss ** ** ** ** ** ** ** * * * * *

o CL

3 2å

CM TH TH

<i

** ** ** ** ** ** ** * * * * * * *

<;

• • >

g

<u >>

Q CA

0.

9 ca fe ca T!

<u as T3 "P fl

•^3.2 -a +-01 2> g 53 « P.+3 ^•ti

B H- : S

O t- « H

^ tn

C ».

-2 B O 2 0. ca as 4 ^ W ~ < C L CQ c QQ £ 11—ÖOlStfc?

ti

t B o. B**

•a « »'C g

"Q

<u <s

språ r.. . ank Iser. . 4> 7 5 O +J H-

** ** ** ** * * * *

M N N H H T H T H

T*

« • :•

** ** ** ** * * * *

Vi •«J o o C

os

83 GD

P

t.

M

H

:CS

q

32 ."tr

CJ

fi 5

R

(H

•ni c/)

- « Sti?S ^ ^ i2 ^ :"3 AJ Ä 2 p " H ; +-> +«J c p < p-> > t-l co +J a a = -^ > :«f ~ £ V2 . _ fe ti fe c/} O W CQ ^a.CLMOCC °a

•C •'-' ti * J

*

4xj ^J ^

111 8 8 3 8 "9 a ti gc

t.

t-l ^c8 3 SH 2 Tt3. -3o o jTj

a P

M

2 2 2 w w a « s o o

Q Q Q Z Z

162 Tab.

57. Krav

Mom nr

GyMo Mdn tot.

18 19 20 21 22 23

3,01 3,03 2,22 1,84 2,22 1,81

24 25 26 27 28 29

1,84 3,08 0,66 2,16 1,72 1,86

30 31 32 33 34 35 36 37 38 39

3,19 2,81 2,18 2,14 1,84 1,67 2,99 2,97 3,23 2,82

40 41 42

3,18 1,91 2,73

43 44 45 46 47 48 49

2,66 1,68 1,87 3,23 2,88 2,71 2,10

50 51 52 53 54 55 56

3,06 2,85 3,66 3,52 2,69 2,07 2,12

57 58 59 60

3,81 3,10 3,13 3,55

61 62 63 64

1,85 1,29 1,91 1,64

på förkunskaper i modersmålet för olika linjer i gymnasiematerialet jämte av signifikansprövning genom mediantestet Lägre krav

Tot. P

Högre krav

3 HTL

HTL A4 L3

HTL

HTL

Hg

....HgFs

H g HTL Fs Ss

A3.

** ***

L3 Ss Ss Ss

Hg. L4..HTL

** ***

HTL

HgHTL L4 SsR 4 A4

FsSs

Hg

SsFs

Ss

HTL H T L H g / */ R 4 . . S s Ss

R3

A3 HTL/

*** ***

Fs

A3

Ss

L3 L3

** Hg

HTL

Hg

L4

Ss

*

/A 4

L4..Ss

R3L HTL HTL

L4

Hg

L3

Fs L4

** *** HTLHg *** H T L Hg *** HTLHg *** H T L Hg

HTL

Fs.

HTL/

**

/R4.

A4 Ss

Ss Fs

Ss HTL A4 S FsHTL R 4 . . . A 3 L3 A3Ss Ss HTL H T L . . .L3 Ss HTL A4 Ss HTL

L4 L4

resultat

Fs... . .Ss Fs Fs...R3

,R3 R3

Ss Ss

163 u

PP°ygg4 på samma sätt som tab. 56. Av utrymmesskäl har endast raomentnumren angetts i denna tabell. Momentens beteckning återfinns lätt i tab. 56. För de moment som icke uppvisar signifikanta differenser mellan linjerna enligt det utsträckta mediantestet, vilket anges med minustecken, har inga specifikationer över linjernas inbördes läge givits, utan endast variationsvidden för de tio medianvärdena har markerats genom en punkterad rad. På detta sätt blir det också tydligare vilka moment som icke rymmer dylika signifikanta differenser. På grund av den något lägre variationsvidden i detta material är det naturligt att vänta sig, att antalet signifikanta differenser mellan i rangordningen successiva linjer skall v a r a lägre här än i enkät YMo. Så är också fallet. Endast i tre av de 47 momenten förekommer dylika signifikanser, ett antal som f. ö. kan vara slumpbetingat. I samtliga dessa tre fall rör det sig om en avgränsning nedåt av gruppen högre tekniska läroverk (HTL), i ett fall tillsammans med handelsgymnasierna. Det sistnämnda inträffar i momentet (39) väl utförd uppläsning av lyrik och prosa, de övriga i (42) kunskap om allmänna främmande ord samt (56) betydelselära inom språkläran. I de nämnda specialgymnasierna är kraven på förkunskaper i dessa moment alltså något lägre än för övriga linjer. Några moment uppvisar anmärkningsvärt stor variationsvidd utan att därför rymma någon säkerställd differens mellan successiva linjer eller ens mellan linjerna över huvud taget. Detta gäller dels tre moment (26—28) i bokkunskap, dels ett (41) i ordkunskap, dels tre (43—45) i skriftlig framställning, dels samtliga fyra (61—64) i danska och norska. I likhet med vad som var fallet i enkät YMo kan man om dessa moment säga, att de, på grund av att signifikanser icke uppkommit trots de stora variationerna mellan medianerna, torde uppvisa en avsevärd grad av variation inom respektive linje. Liksom i enkät YMo rör det sig här om moment av tydlig allmänbildningskaraktär (danska och norska), men till skillnad från YMo också om vissa andra, närmast typiskt praktiska (komplicerade uppslagsböcker, telefonkatalog, tidtabell; fackuttryck; enkla och komplicerade blanketter, praktiska skrivelser). Med tanke på att detta är moment, som inte förekommer på det allmänna gymnasiets kursplan är det möjligt, att resultaten härvidlag får tolkas olika för det allmänna gymnasiet och för specialgymnasierna. D. Sammanfattning

av huvudresultaten

a. Metod och resultat

Resultaten av de redovisade modersmålsenkäterna till yrkesskolor och gymnasier har, på samma sätt som beträffande motsvarande matematikenkäter, sammanställts i syfte att belysa de gemensamma dragen i kraven på förkunskaper med hänsyn till såväl nivå- som strukturdifferenser. Därvid har

164 X X X X X X X

X X X

<« CO ^

**<

<o o «> °o •fl" co* *» • *

4->

I-H

O "ät "C

CC

s

C/5

CO

CS

X X X

X X X X X X X X

X X X

X X X X X X

X X X

X X X X X X X X

X X X

X X X X X X X X

X X X

i>>

00 P

X X X X X X X X

X X X

o

1—<

X X X X X X X X

X X X

t—1

X X X X X X X X X

E

Vt

*

fa

< CQ -1

H CL

f> M p e

X X X X X X

X X X

X X X X X X

X X X

X

X X X X X X

X

ca

i

>->

X X X X X

X

O

X X X X X

X X

w

X X X X

it C/3

•9 0) 49 U PH

s s CQ H

O ^3

HS

t * » * 3 ' r - l ' » ' - < 0 O 0 0 * ^ 0 0 t ^ o 0 , - <

^eNcNcNCOCN^r^^

CN • » e f * T *»" ° *

CO °^ *0 "5 *»

TH? • f

CN ° * »*< • »

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x

X

X X

X

X X X

X

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x X

X

X

X X X

X

X X X

X X X

X X X

X

X X X X X X

X

x x x x x x x x x x x x X X

X

X X

X X X

X

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x

X X X X X X

X

X

X

X X X O

X

X X X

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x

X X X

X

X X

X

X

X X X

x x x x x x x x x x x X X

X

^

X ^

X

O

g x x x x X X X X X X " K ' N n r XX * x x x x XXXXXX x ^ x x X X x x x x x XXXXXX * x x x x X xxxx * x x x x XXXXXX X x x x x x x x x x x x x XX X x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x x *

X

X

o

o

^

x x x x x x x x x x x x x x X

o

x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x x x X

X

X X

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

X

o

X

x x x x x x x x x x x

X o

o

o

o

o

X

x x x x x x x x x x x x x x

X

x x x x x x x x x x x

O

x x x x x x x x x x x x x *

o

x x x x x x x x x x x x x x

X X X X

x x x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x

CO «5 i * CM oo CO U3 "fl

N C J C i ' O O l > O « S s S l M C 5 0 0 ' O ' < l l ' > l \}< •*)( c<3 <M >~< * - i X i N N N Ö C J C J C i

CNT CM" o j f w

txT CNT CNT o f 8» o» o» CM" CM CM CM CM CM CM

o o n s ^ t o o s a o o s c s i M o o o o oscsscjjooi^i^j^t^^so'o'o »>H "H* <~r "-T »-T >-i >-i I-H ^ >HI »i ^

O O l M h

» O h f f l O M H C C O W t O f f l N O

X X X X X X

O

P ca

£ o

S c

>

X X X

x x x x x x x x x x x X o ° x x x x x x x x x x x x o og o o

Fakta i sakprosa. .

ca o

X

3 H / t s a S ! O t 0 1 « 0 0 s e O , , 5 c , 5 ' 0 9 ) CMOOCJSCJSOCOOo^i^OCM'HlCOCM

X

o S H

v

+J

X

( l

xxx a xxxxxxxxx X X X x XxXXXXXXX X XX X X XXX * x x x x x x x x x XXX * X * x x x x x x x X X X X •> X X X 5 X X X X * *X * X X X X X X X

X X X

X X

w SS +j o p 2

«

ili o l Q.

•P P -c >>Pj a H-<H. X

t

>

J3

o v ca

l/S

'C

%« « ca +• J3 *"

3* ja

<cc

v t<S £

> C OPt

o

o

o

oocor^-Tj'CNit^osiMTHcO'^os THincNmcoT^cNTHcomco-"*

(H

M Vi

O (H

•c PM

Q

:C(

GO + .

cd CQ c/

Tnterviner

<

X X X X X X X X

x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x

Telefonkatalog.... Ordbildn. lära Demonstrera mtl. . Referera skr Kartor, ill., diagr. . Främmande ord.. . Referera mtl

> ti

Formellt rikt.skr... Enkla blanketter. . Ledig skr.framst.. . Kommatecken.... Rerätta mtl

o

s 22

' ca •O

i

o S > *J

X X X X

X X

X! X X X X X X X O 0

^ -* ••

CO r f N N I S N O l X l CD 00 CM 0 0 0 0 0 5 C M < 0

X X X X X X X X

X X

X X X X X X X X 0

X X X X X X X X

X X

X X X X X X X X 0

X X X X X X X X

X X

X X X X X X X X 0

US

X X X X X X X X

X X

X X X X X X X X 0 X

US

X X X X X X X X

X X 0

X 0

x x x^ x

X X 0

X X X X X X X X 0 0 0 0 0

X X

X X X X X X X X 0 O 0

X X

X X X X X X X X 0 0

X X

X X X X X X X X 0 0

X 0

X X X 0

z° *i C 0 2

HS 2H J HH

-< &

+J

CQ

ca

*->ccaa B .2

fe

'v) ca P

s

t ^ 00 »1

X X X X

CN - t » 1 0 0 C M I > I > l H O! (O t o c T H C N " i TH CM CN

X X X 0 0

>> O HH

iJ

** -< **

X X X X

X X X

H K

*H

> i

X X X X X

CQ -1

X X X X

<©

X 0

X X

X X X X

x xx x

X

O

TH N

N

N

» (

» i

N

X X X X X X X

X 0 0

0 O 0

CL

X XX x x ^ x X X X x X X X X X X 0 X X

>

X X * X

*x

x X X0 O O O O xxxx X X X 0

*x

K>

P ca

s ca

X X X 0 0

x x xx 0 ^ c

X X 0 0

X X X! O O O O O O 0 0

X X X X X X X 0 0 0 c

X 0 0

O

X X X X X X X 0 0 0 c

0 X 0

x 0 o o o o o o

0 O

0 o o o o o o

0 O

0 o o o o o o

O

0 o o o o o o

0 o o o o o o

0 H >-5

X X X X X O v c

O

X X X X X X X 0 0 0 0 0 0 c

>

w s

X X X X X X X 0 0 0 0 0 c

0 X X X X X X X 0 0 0 0 0 0 c

0 O

0 o o o o o o

X X X X X X X 0 0 0 0 0 c

0 X 0

O

0 o o o o o o

- f

rn co N rH "3 CM co co c o

s

CQ

H

05 O T3

HS u

z,

rH

rH r H »1 » 1

CO "O

CO

" I

» I

T-» >"1 > - l

<o CO <s CO

m co co rH r f OS IT - H CN CO -ef r f CO IT

m rf co CM

"P

to

£1

B

ca

S

US

Vi

'. + j

. *>

>

'C 0

C M « 5 WJ

c « CM co co

0 US »H - « •

ca —

*»H

as c £Z ca ca

-H P 2 2 ca ca P i ä r CL H O « « ^ a X 0

co

T H CN CO T H CO CN r f CN CN CN CN CO CO CO CO

CO

ca u u

db >'.'.'.. . X5 . <o 3 C H + J 7åJ : : US

« ft» 3

£

B US Vi

os

6 *->0

s B± a » » K sP U»

US 0 t i :g jJ P u QCQ tf J ^ * j ca 0

O

s 1*

co

. AN . p

m2.

N CS C S C S O l CM » t T-H c o c o <S> c s , c o

litt. m raturh k text < text kttal kttal.

iA

ra... .

ca

"o M Vi

uttryc plic. b sning.

£

O

ca 0

166 signifikansprövningarna utnyttjats som i kap. 4. Resultaten återfinns i tab. 58, vilken är uppbyggd analogt med tab. 39, dock med den skillnaden, att resultaten av signifikansprövningen med det utsträckta mediantestet av utrymmesskäl markerats genom kursivering av totalmedianen i de fall signifikans föreligger. I tab. 58 betyder kategorimarkeringarna givetvis något annat än i matematik, eftersom svarsalternativen formulerats på ett något annat sätt: Krav Motsv. medianvärden xxx = Synnerligen goda färdigheter 3,5— xx = Goda färdigheter 2,5—3,4 x = Några färdigheter 1,5—2,4 ox = Obetydliga färdigheter 0,5—1,4 o = Inga färdigheter 0,0—0,4 Vid bearbetningen och tolkningen av denna sammanställning drar vi en gräns vid medianen 1,5, som vi betraktar som det lägsta värdet för nämnvärda färdighetskrav. Vi indelar momenten i följande kategorier, desamma som i matematikenkäterna: Kategori I: Moment med färdighetskrav på alla linjer i båda materialen. » II: » » » endast på vissa linjer i båda materialen. » III: » » » endast på vissa linjer i gymnasierna. » IV: » utan några färdighetskrav alls. En hastig överblick av tab. 58 ger vid handen, att det stora flertalet moment är att hänföra till kategori I, några till kategori II, inga till kategori III och ett till kategori IV. Inom var och en av dessa kategorier skall vi för överskådlighetens skull diskutera dem huvudmoment för huvudmoment. Kategori I kan i sin tur delas i två grupper, (a) sådana med krav på goda färdigheter (medianer över 2,5) på flertalet linjer, (b) övriga. Till den förra gruppen kan då räknas följande moment, vilka således mer än andra förtjänar benämningen elementa: Rättstavning, uppfatta direkt i sakprosa angivna fakta och förstå huvudinnehållet, snabbt skaffa sig en uppfattning om huvudinnehållet i det lästa samt att sätta punkt. Till den senare gruppen hör följande moment, specificerade under resp. huvudmoment: Muntlig framställning: Tydligt uttal, ledigt och vårdat tal, att berätta (t. ex. en händelse) att demonstrera (t. ex. en apparat eller ett diagram). Ordkunskap: Allmänna ord. Språklära och språkbehandling i skrift: Att skriva formellt och grammatikaliskt riktigt, att skriva ledigt och lättflytande. Skriftlig framställning: Att fylla i enkla blanketter (inte mer komplicerade än »inrikes postanvisning»), att berätta (t. ex. en händelse), att beskriva (t. ex. en apparat).

167 Interpunktion: Kommatecken, övriga skiljetecken. Bokkunskap: Alfabetiskt ordnade ordlistor, uppslagsböcker eller register. Läsning: Att förstå och kritiskt ta ställning till synpunkter i sakprosa. Allmänt gäller om dessa moment, att det inom yrkesskolematerialet föreligger signifikant högre krav från de vårdande och pedagogiska linjerna och i viss utsträckning också från kontorsutbildningen. Gymnasiekraven är vidare som regel en svarskategori högre i totalmaterialet. Kategori II omfattar följande moment, för vilka färdighetskrav alltså föreligger endast på vissa linjer bland yrkesskolorna och gymnasierna. Språklära: Formlära, satslära, ordbildningslära, betydelselära, stillära. Bokkunskap: Telefonkatalog, kartor, illustrationer och diagram, tidtabeller samt bibliotekskatalog. Skriftlig framställning: Att referera (t. ex. ett föredrag), att utreda (t. ex. fördelar och nackdelar med olika sätt att frakta varor), att upprätta vanliga praktiska skrivelser (t. ex. annonssvar, platsansökningar, handelsbrev), att fylla i mer komplicerade blanketter. Ordkunskap: Allmänna främmande ord, fackuttryck som användes på resp. utbildningslinje. Muntlig framställning: Att referera (t. ex. en tidningsartikel) att genom frågor (intervju) inhämta upplysningar, att hålla anföranden av annat slag (t. ex. att vara inledare till eller delta i en diskussion), att väl utföra uppläsning av lyrik och prosa, att känna till diskussions- och sammanträdesregler. Läsning: Att förstå och kritiskt ta ställning till idéinnehållet i litterära texter, att med inlevelse och behållning läsa skönlitteratur, att äga kännedom om författare och deras verk. Danska och norska: Förståelse av text och tal. Om dessa moment gäller allmänt, att flertalet av dem ligger på färdighetsnivå i gymnasiet, där undantagen från denna regel närmast gäller fackgymnasierna i vissa mer praktiska moment (intervjuer, praktiska skrivelser) men också danska och norska. Inom yrkesskolematerialet förekommer krav på färdighetsnivå, ofta god sådan, genomgående på linjerna för pedagogisk och vårdande utbildning, men också på ett flertal andra föreligger krav på färdighetsnivå. Så är t. ex. fallet med jordbrukslinjerna ifråga om mer praktiska moment, medan samma linjer som enda grupp icke når upp till färdighetsnivå ifråga om språkläran. Något fullt klart mönster är icke möjligt att urskilja i detta material. Kategori III upptar i detta fall inte ett enda moment, och till kategori IV k a n endast ett hänföras, nämligen bokkunskapsmomentet, användning av mer komplicerade uppslagsböcker, där uppslagsorden är ordnade efter andra system än enbart efter alfabetet, t. ex. matriklar av samma typ som statskalendern eller Svensk industrikalender. Denna analys understryker ytterligare undersökningens huvudresultat,

168 C

I-

.9 a. E cpSj-S

= "2 C O. 3 E > hjc c

JC P5 TJ i .

o?

t

i

c E

^

o vsio —ca .

"fe E

t E •o a

«_:

tfj

c .—

E

%

E

-K u O y Ocu "tö j :

. _ :<3

N -te ° 3 3 E =5 'E E 2 c £P-^ * JC O =0 o C 3 CC U - cO O-

, = n Q» -— . o , C

"5 :a <" — - o) O in

» E^=

c. °

P £ , O o, " i » "H < " J C -S "B •

" 4 - => t O — Q> _>c — — - O -+-

o ° H— ^

L T J 4 Cy CV -2C

o — o — ia i c <c _ j u - CD </"> t— i C f ^

IS E

5 E Ol

-K

c

i»

ET> E

^ .E £ •-* :c o Q)

•r

- *

<ra : f c :a ~ _l _)

C a Ci

k,

-o "H—c CD." .-O P = ° l o : ° .2 *r «2 ^

CO

§••£ £75.!2 SC JE:c=> > • <=>

U S IS sISIS SI Iffi IS s11SS1 ISSS IS S1S1S1 INI SSIISSID1S INI NISISSI IS 1 1 C s SSS! I I m 1 1 1 IS SS s 1 IISS1 SIS I I SI 1 s IIS 1 sssssssss s s SS Nil s IS SS s s SSD rara I iffllli sss 1 1SSSS s ISISSSSNSSS SSSD1 s SS s SISSBSSSSS SS s NN1SSSNNSSSS 1 s

I 1 II I I 11 m ii

>

u

.2 c Hr > J3 -o

— S : • o." S 5?

•— cu

jr

MSSSSISSSSN SS sss ISNNISNSNNS s s

"£"5

je

s

CD -*=.

DS

.o

169 att det mellan huvudmomenten knappast kan sägas föreligga några väsentliga skillnader ifråga om angelägenhetsgrad, medan man däremot k a n iakttaga en relativt tydlig skiktning mellan enskilda moment inom huvudmomenten. En översiktlig sammanställning av färdighetskraven ges i fig. 8, i vilken kravnivån markerats med olika nyanser enligt teckenförklaringen. Det ligger i illustrationens natur, att vissa generaliseringar och godtyckliga gränsdragningar icke har kunnat undvikas. På samma sätt som i motsvarande sammanfattningstabell för matematikenkäterna (fig. 4) har de fyraåriga gymnasielinjerna icke medtagits i denna sammanställning. De linjer som förekommer på gymnasiesidan är alltså samtliga sådana som kräver avlagd realexamen eller därmed jämförlig kompetens i de grundläggande ämnena. b. Diskussion

Som tydligast framgår av en jämförelse mellan fig. 4 och fig. 8 har enkäterna i modersmålet i jämförelse med motsvarande matematikundersökningar visat en större grad av homogenitet ifråga om kraven på förkunskaper inom olika utbildningslinjer. De olika aspekterna i modersmålsämnet griper med andra ord in i varandra i större utsträckning än i matematik, även om man, som vi tidigare konstaterat, även i detta senare ämne mycket tydligt kan urskilja en ganska stor gemensam faktor i de avseenden vi undersökt. I modersmålsämnet finns de gemensamma faktorerna representerade i samtliga huvudmoment, men inom vart och ett av dessa kan man i sin tur urskilja kanske inte alltid så stora, men dock tydliga och i flertalet fall säkerställda differenser i angelägenhetsgrad mellan de olika momenten. Mycket tydligt framträder detta i huvudmomenten läsning, skrivning och språklära, vilket i fig. 8 markeras genom att samma huvudmoment återkommer flera gånger på olika nivåer och generaliseringsbas. Det är möjligt att en del av dessa diskuterade skillnader mellan ämnena k a n föras tillbaka på, att vi inte kunnat ge momenten samma typ av avgränsade definitioner som det tack vare exempelsamlingen varit möjligt i matematik, men även detta torde i så fall vara ett utslag av mer grundläggande differenser i de båda ämnenas natur.

KAPITEL 6 Y r k e s k r a v i m a t e m a t i k enligt l ä r a r e v i d y r k e s s k o l o r , arbetsledare och arbetstagare

A.

Frågeformulär

a. Enkäten till yrkesskolorna

Som tidigare nämnts (kap. 1) tillfrågades lärarna vid yrkesskolorna även om vilka krav de ansåg föreligga i det yrke, för vilket de huvudsakligen utbildade sina elever. För att göra bedömningarna härav mer konkret grundade, fick de på en särskild fråga specificera, vilket av de specifika yrken de ansåg representativt för såväl utbildningslinjens syfte som den faktiska rekryteringen bland eleverna. Detta yrke skulle ligga till grund för skattningen av yrkeskraven. Ofta har m a n emellertid angivit en vidare yrkesgrupp eller ett par specifika yrken, och svaren behandlas därför i det följande som yrkeskrav för den grupp av yrken som normalt rekryteras från ifrågavarande yrkeslinje. Detaljerad uppspaltning på specifika yrken kommer alltså inte att ske i denna fas av redovisningen. Uppgiften formulerades på följande sätt: VI. För att på ett godtagbart sätt utöva det yrke som angetts i fråga V erfordras i den dagliga verksamheten av en genomsnittlig yrkesutövare, att han besitter kunskaper och färdigheter i de moment av ämnet matematik (räkning), som exemplifieras här nedan. Exemplen utgjordes av momentrubrikerna med tillhörande hänvisningar till exempelsamlingen, och även svarsalternativen var exakt desamma som i frågan om kraven på förkunskaper. I bearbetningen användes alltså en skala från 0 till 5, i vilken 0 betecknar frånvaro av krav på färdigheter, 5 krav på synnerligen god färdighet. b. Frågeformuläret till arbetsledarna

Även om det från teoretisk synpunkt hade varit synnerligen fördelaktigt att låta arbetsledarna besvara exakt samma formulär som yrkeslärarna, visade detta sig emellertid icke praktiskt möjligt, vad gäller vare sig momenten eller svarsalternativen, vilket också bekräftades vid företagna förundersökningar. Vad beträffar momentindelningen och exempelsamlingen visade sig den senare mindre lämpad i denna fas av undersökningen, eftersom den, till yrkesskolelärarnas vägledning innehöll exempel på uppgifter,

171 hämtade ur den grundläggande skolans läroböcker. Dessa uppgifter kan givetvis icke anses täcka typiska i de undersökta yrkesgrupperna förekommande uppgifter. Av detta följer, att de använda momentrubrikerna borde ges en annorlunda och till den konkreta verkligheten i arbetslivet mer anpassad definition. De praktiska arrangemangen i samband med fältundersökningen tillät emellertid inte en så omständlig procedur som en exempelsamling, om än omarbetad, skulle innebära. Vi fick därför i denna undersökning tillgripa samma metod som i modersmålsenkäterna, nämligen att i själva frågeformuläret ge en verbal definition av momentet. Då det också visat sig angeläget att förkorta formuläret något, slogs vissa moment i formulär YMa samman, varvid antalet moment nedbringades från 48 till 37. Ett utdrag ur formuläret återges i bil. 10. I syfte att nå fram till upplysningar i mer konkreta termer visade sig en förändring av svarsalternativen också lämplig. Med hänsyn till den situation en arbetsledare, som iakttar sina underlydande i vissa bestämda konkreta situationer, befinner sig i, är det mindre lämpligt med en allmänt formulerad skala avseende olika grader av förkunskaper. Man borde snarare eftersträva en gradering i frekvenstermer, dvs. hur ofta vederbörande arbetstagare eller grupp av arbetstagare har anledning använda sina matematiska kunskaper. På detta sätt skulle man ifråga om konkretionsgrad och verklighetsanknytning n ä r m a sig den teknik, som i princip hade varit mycket lämplig att använda, nämligen arbetsstudiemetodiken, vilken emellertid i detta fall av ekonomiska och tidsmässiga skäl icke kunde komma ifråga. De svarsalternativ som använts i formuläret till arbetsledarna är fyra till antalet och bygger på ovannämnda princip: 0 := Aldrig eller praktiskt taget aldrig 1 = Mindre än en gång i veckan 2 = Någon eller några gånger i veckan 3 = Dagligen Som frågeformulering användes: 5. Ange nedan, hur ofta flertalet av de anställda, som är underställda Er i sitt arbete har att utföra nedan nämnda arbetsuppgifter. I instruktionen och vid genomgången hade noggrant betonats, att alla bedömningar skulle avse åldersgruppen 18—30 år i de yrken som särskilt angivits och efter vilka arbetsledarna uttagits. c. Frågeformuläret till arbetstagarna

Vid konstruktionen av frågeformuläret till arbetstagarna tillämpades samma principer som beträffande arbetsledarformuläret, dock med den skillnaden att antalet moment måste nedskäras till att omfatta det minsta möjliga. Därvid tillämpade vi den principen att fråga arbetstagarna endast om de moment, i vilka de senare prövades genom de standardiserade kunskaps-

172 proven. Antalet matematikmoment är här sålunda endast sex (decimalbråk, allmänt bråk, enklare ekvationer, procentproblem, geometri: trianglar samt överslagsberäkningar i huvudet utan krav på exakt resultat). Frågan formulerades: 24. Hur ofta brukar Ni i Ert arbete göra följande slag av uträkningar? Som svarsalternativ förekom desamma som i arbetsledarformuläret. Arbetstagarformuläret återges i utdrag i bil. 11. JB. Principer för bearbetning och redovisning På grund av de olikheter, som det av såväl teoretiska som praktiska skäl visat sig nödvändigt att införa i de ovan presenterade formulären, blir möjligheterna till jämförelser mellan de tre undersökningsmaterialen ifråga om aspekten yrkeskrav starkt begränsade, dock inte mer, än att vi får ett för undersökningens syften tillräckligt jämförelsematerial. Däremot föreligger fortfarande möjligheten obeskuren att göra jämförelser mellan den relativa angelägenhetsgraden för de moment som är gemensamma i de jämförda materialen. Vid tolkningen bör då beaktas, att rangordningarna i fältundersökningsmaterialet baserar sig på frekvensangivelser och i yrkesskolematerialet på mer allmänna graderingar. För de i arbetsledar- och arbetstagarmaterialen gemensamma momenten kvarstår givetvis möjligheten att även göra nivåjämförelser avseende de absoluta frekvensangivelserna. För jämförelser inom respektive material kvarstår givetvis också möjligheten till nivå- eller frekvens jämförelser, även om det kanske inte heller i detta skede av bearbetningen är av lika stort intresse som strukturjämförelserna. C. Yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna i relation till kraven på förkunskaper a. Totalmaterialet

Struktur

jämförelser

Antalet svar på frågan angående yrkeskraven (n = 887) är obetydligt lägre än antalet svar på frågan om förkunskapskraven (97 % ) . Bortfallet fördelar sig j ä m n t på linjegrupperna. Rangkorrelationen mellan kraven på förkunskaper och yrkeskraven, båda enligt bedömning av lärarna vid yrkesutbildande skolor och företag, uppgår till .95 (t = 20,38, P < .001), ett väl säkerställt mycket starkt samband. På samma sätt som vid jämförelserna mellan kraven på förkunskaper för olika linjer kan vi genom att studera rangavvikelserna få en uppfattning om vilka moment som huvudsakligen svarar för den variation som dock finns. I den m å n som fördelningen av rangawikelserna visar större frekvens extrema avvikelser åt endera positiva eller negativa hållet, kan m a n an-

Antal

25-r 20-

1510-

Fig. 9. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen ifråga om yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna

Ranqavvikelser

taga, att det är dessa moment med mer extrem rangavvikelse som representerar de mer primära förändringarna. Definitionsmässigt måste j u varje förändring i en riktning motsvaras av förändringar i andra riktningen för andra moment. I den mån dessa enbart är en följd av omplaceringen av moment med extrem rangawikelse, k a n man antaga, att de motverkande rangavvikelserna slås ut på de moment som ligger inom de rangpositioner, mellan vilka det extrema momentet flyttat. I praktiken k a n man givetvis aldrig i ett totalmaterial avgöra vilka enskilda moment som kompenserar varandras rörelser. Man får i stället nöja sig med att konstatera gemensamma kännetecken hos de båda grupper moment med extrem rangavvikelse över ett godtyckligt eller med hänsyn till vissa egenskaper i fördelningen valt värde på lika avstånd från noll i båda riktningarna. I fig. 9 återfinns fördelningen av rangavvikelserna i totalmaterialet Tab. 59. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan ( YMa 1) och å andra sidan yrkeskrav enligt yrkesskolelärarnas bedömning (YMa 3) i totala yrkesskolematerialet Rang YMa 3

Rang YMa 1

Diff.

19 20 34 38 39

34 31 43 45 44

—15 —11 — 9 — 7 — 5

46 42 26 40

41,5 37 21 30

4,5 5 5 10

Moment

60 28 65 61 66

Tabeller Enklare ekvationer Skjutmått Räknesticka Mikrometerskruv

44 45 55 27

Geometri: Bevisa teorem » Förstå teorem » Cylinder Myntreduktioner

174 vid korrelation mellan krav på förkunskaper och yrkeskrav enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna. Det framgår omedelbart, att den negativa polen (innebärande högre angelägenhetsgrad i yrkeskraven) uppvisar de flesta extremvärdena. Skärningspunkten 4/5 är naturligt given i fördelningen. I tab. 59 specificeras momenten med rangavvikelse större än 4 enheter. Av tab. 59 framgår bl. a. följande. De fem momenten med negativ rangavvikelse tillhör två huvudmoment. Fyra av dem tillhör huvudmomentet hjälpmedel (tabeller, skjutmätt, räknesticka, mikrometerskruv), det femte är enklare ekvationer. Samtliga dessa når ifråga om yrkeskraven en högre angelägenhetsgrad än ifråga om förkunskapskraven. Det bör emellertid betonas, att tre av dem fortfarande befinner sig i rangordningens sista hälft, medan de två övriga (tabeller och enklare ekvationer) från en position strax under mitten når rangnummer omedelbart över densamma (nr 19 resp. 20). Momenten med positiv rangavvikelse, vilka alltså relativt sett når en högre angelägenhetsgrad i förkunskapsfrågan, tillhör också två huvudmoment. De är fyra till antalet, av vilka tre faller inom geometrin (teorem att bevisa, teorem att förstå, cylinder), medan det fjärde, myntreduktioner, hör hemma under sortförvandlingen. Med undantag för momentet cylinder, som byter position kring mittlinjen, tillhör de den lägsta angelägenhetsgraden ifråga om yrkeskrav. Tendensen i detta material förefaller tydlig nog. Praktiska hjälpmedel och enklare ekvationer ökar i relativ angelägenhet, typiskt teoretiska moment (av typen geometriska teorem) samt tillämpad räkning inom mycket speciella sektorer (myntreduktioner) minskar. Men minst lika viktig förefaller den tendens vara, som inte direkt kan utläsas ur tabellen. Det förhållandet, att samtliga större förändringar utspelas i ranglistans senare hälft och endast i något fall når upp över mittlinjen, rymmer en viktig iakttagelse. De ifråga om förkunskapskraven mest grundläggande momenten behåller i stort sett oförändrade relativa positioner ifråga om yrkeskrav. De grundläggande momenten är alltså desamma i båda materialen. Nivåjämförelser:

Allmänna

överväganden

Innan vi diskuterar de empiriska resultaten, är det särskilt beträffande nivåjämförelserna angeläget, att vi diskuterar vilka förväntningar vi har rätt att ställa på materialet samt vilka olika typer av tolkningar som olika empiriska utfall indicerar mot bakgrund av den diskussion vi tidigare fört ifråga om skattningarna av kraven på förkunskaper. (Jfr s. 126 f. och 133 ff.) Det gäller särskilt moment, ofta specifikt yrkesinriktade, hos vilka vi i materialet kunde iakttaga oväntat små förkunskapskrav. Vi ställde då hypotesen, att det här kunde röra sig om moment, i vilka resp. yrkesskolor under nu rådande förhållanden själva ville ombesörja undervis-

175 ningen från början. Detta skulle då k u n n a bero på att dessa moment vore av central natur för yrkesverksamheten och krävde med hänsyn till det praktiska livets krav mer tillrättalagda metoder och/eller uppgifter än vad man väntar sig att den grundläggande skolan kan tillhandahålla. I så fall skulle m a n indirekt k u n n a avläsa dessa moments vikt för yrkeslinjernas undervisning i praktiken, genom att de uppvisade absolut sett höga yrkeskrav och en därav betingad betydande relativ differens mellan yrkeskrav och förkunskapskrav. I de hittills redovisade matematikundersökningarna hade vi funnit anmärkningsvärt låga förkunskapskrav beträffande följande moment för de (inom parentes) angivna yrkeslinjerna: Grundläggande och mer speciell handelsräkning (procent, ränta och rabatt resp. affärsräkning, bolag, aktier och obligationer) samt myntreduktioner (K), hjälpmedel (flertalet). Denna fråga kan bättre än i totalmaterialet belysas av jämförelserna för de olika yrkeslinjerna, men särskilt beträffande hjälpmedel, som ju inte för någon grupp av yrkeslinjer uppvisade några nämnvärda förkunskapskrav, borde tendensen kunna iakttagas även i totalmaterialet. Med utgångspunkt från denna tidigare diskussion kan vi formulera följande allmänna förväntningar under den förutsättningen, att yrkesskolorna vad beträffar studieplanerna och deras omsättning i praktiken i högre grad än den grundläggande skolan företräder en direkt yrkesförberedande studiegång: (1) Moment av direkt betydelse för yrkesverksamheten bör uppvisa positiva differenser mellan yrkeskrav och förkunskapskrav. (2) Moment av mer allmänbildande betydelse bör tendera att erhålla samma värden i de båda variablerna. Om man sammanfattningsvis ville beräkna tendenserna hos differenserna i de 48 momenten skulle man vänta sig säkerställda positiva differenser i fall (1) och — med hänsyn till slumpfelen — insignifikanta positiva och negativa differenser i fall (2). Signifikanta negativa differenser vore däremot icke att vänta under ovan angivna förutsättningar. I ett större antal skulle nämligen sådana indicera ett ifrågasättande av vederbörande yrkeslinjes ändamålsenlighet i relation till ovan angivna principer för arbetsfördelningen mellan grundläggande och yrkesinriktade skolor. Åtminstone två omständigheter komplicerar emellertid resonemanget. Beträffande punkt (1) kan m a n inte i samma utsträckning, som vi nyss i den generella behandlingen av problemet gjort gällande, vänta oss säkerställda positiva differenser, nämligen för de mest grundläggande momenten som redan ifråga om förkunskapskrav uppvisade höga skattningar. Takeffekten hindrar då positiva signifikanser, och vid tillräckligt höga förkunskapskrav kan man givetvis t. o. m. vänta sig -— slumpmässigt betingade — insignifikanta negativa differenser, dvs. tendensen k a n bli densamma för dessa moment som i fall (2).

176 Den andra omständigheten rör otillräckligheten i den indelning i allmänbildande och yrkesförberedande funktioner som vi lagt till grund för resonemanget. Det är givet, att vi vid sidan om dessa måste räkna med ytterligare en faktor, som rör det inre pedagogiska arbetet på yrkeslinjen. Ett moment kan vara viktigt som förkunskapskrav, därför att det behövs som grund för inlärandet av andra moment i matematik eller angränsande teoretiska eller praktiska ämnen utan att det därför uppvisar yrkeskrav. I detta fall kan man, trots vad som ovan sagts i den generella formuleringen, vänta sig säkerställda negativa differenser utan att man därför behöver ifrågasätta utbildningens ändamålsenlighet. Som alternativ åtgärd borde man då i princip kollationera, för vilka andra moment ett dylikt moment utgör en nödvändig grund. Frånsett de samband som är uppenbara vid betraktande av matematikämnets logiska struktur med särskild hänsyn till pedagogiska synpunkter, erbjuder våra undersökningar inte möjligheter att besvara sådana frågor. Det enda vi kan göra i detta fall är att ställa dem. Det bör slutligen i detta sammanhang understrykas, att vi självfallet icke k a n betrakta yrkeskraven enligt bedömningarna från lärarna vid yrkesskolorna som utan vidare objektivt giltiga, lika lite som vi på detta sätt skulle k u n n a acceptera några andra bedömningar som ett absolut kriterium. Yrkeskraven enligt enkät YMa skall givetvis jämföras med övriga bedömningar av samma variabel, vilka samtliga även vid inbördes överensstämmelse borde jämföras med undersökningar som kan utnyttja objektiva metoder. Dessa invändningar gör det emellertid inte mindre motiverat att använda yrkesskollärarnas bedömningar av yrkeskraven som kriterium för att belysa de av dem själva avgivna bedömningarna av förkunskapskraven. Nivåjämförelser:

Bearbetning

Utifrån de ovan angivna förväntningarna på materialet skulle det vara naturligt med en signifikansprövning moment för moment i vardera linjegruppen. Detta skulle emellertid leda till en lika omfångsrik som detaljerad granskning, som dessutom skulle få en för denna undersöknings målsättning något inadekvat tyngdpunkt vid yrkeslinjernas speciella kursplaneproblem. Vi vill därför i detta sammanhang inskränka oss till att dra slutsatser om den allmänna trenden för totalmaterialet och de olika yrkeslinjerna samt att — med särskild hänsyn till det förda resonemanget om väntade större skillnader mellan olika moment — identifiera de moment som uppvisar mer betydande nivåförändringar. Med utgångspunkt från analysen av problemställningarna kring punkterna (1) och (2) kan vi vänta oss, att den allmänna trenden för samtliga moment på en linje skall resultera i en övervikt för positiva differenser vid jämförelsen yrkeskrav—förkunskapskrav, en trend som då

177 byggs upp av de väntade (signifikanta) eller (på grund av takeffekten) insignifikanta positiva differenserna för fall (1) jämte positiva och negativa insignifikanta differenser för fall (2). Då det, utifrån de allmänna synpunkterna på differensen ifråga om den grundläggande skolans och yrkesskolornas studiemålsättning, saknas anledning att direkt r ä k n a med negativa differenser, k a n vi formulera följande riktade hypotes: För en och samma yrkeslinje är nettoeffekten av skillnaderna mellan yrkeskrav och förkunskapskrav i de 48 momenten en positiv differens till yrkeskravens förmån. Hypotesen har prövats med Wilcoxon-testet (s. 105), denna gång applicerat på de 48 momenten och taget som s. k. ensidigt test. Då testet, när N överstiger 25, följer z-fördelningen, har vi beräknat resultaten enligt formeln (Siegel 1956, s. 79): NjN + l) 4 /N(N+1)(2N+T) r

V

24 Identifikationen av moment med extrema nivåawikelser har ägt r u m efter den principen, att vi studerat de moment vars nivådifferenser överstiger två godtyckligt valda skärningspunkter. Dessa har dock utvalts så, att de representerar tydliga differenser. Den övre gränsen sätter vi sålunda till 1 enhet, vilket alltså innebär ett byte av svarskategori för medianen, den undre till 0,5 enheter. I de vid jämförelserna mellan olika linjegrupper tidigare (kap. 4) tillämpade mediantestet visade sig differenser överstigande storleksordningen 1 i allmänhet signifikanta, medan m a n däremot mer sällan fann signifikanta skillnader vid differenser mellan medianerna understigande 0,5 enheter. Nivåjämförelser: Resultat Fördelningen av nivådifferenserna i totalmaterialet framgår av fig. 10, som visar, att två moment överstiger den övre gränsen (1,0), ytterligare 15 moment den undre (0,5), medan endast ett moment uppvisar en — dessutom obetydlig — negativ avvikelse. Inget moment når alltså över den första skärningsgränsen på den negativa sidan. I tab. 60 specificeras de 17 moment som i totalmaterialet når över den lägre skärningspunkten. Vi återfinner, som väntat, i tab. 60 några av de moment som i tab. 59 uppvisade större grad av rangdifferenser i samband med strukturjämföreisen, men också en del andra. Med hänsyn till de absoluta nivåvärdena kan m a n urskilja två kategorier bland de 17 momenten, nämligen dels fyra i vilka kraven i yrket knappt når upp till färdighetsnivå, dels övriga som samtliga ligger på god färdighetsnivå som yrkeskrav. Av de förra tillhör tre huvudmomentet hjälpmedel (skjutmått, gradskiva, räknesticka), det 12—001908

178 Antal 35 30 25 20 -_

15-: 10= 5=

n—i—r -lo -13 -Lo -0.5 0 0.5 Nivödtffercnser

11)

15 2.0

Fig. 10. Fördelning av to låtmaterialets nivådifferenser vid jämförelse mellan yrkeskrav och förkunskapskrav i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna

fjärde tillämpad räkning (likformig rörelse). Den senare gruppen innehåller moment från kategorin hjälpmedel (tabeller), tillämpad geometri, huvudsakligen planimetri (längd- och ytskala, parallelltrapets, prisma, cirkel, triangel, rektangel), enklare ekvationer samt tillämpad räkning (arbetsproblem, procent, affärsräkning, r a b a t t ) . Med hänsyn till det markanta inslaget av tillämpade moment, särskilt ifråga om geometri, kan man vänta sig, att dessa tendenser som totalmaterialet ger uttryck för, på grund av yrkeslinjernas olika syftning skall resultera i ganska markerade differenser mellan de olika yrkeslinjerna eller grupper av yrkeslinjer. Analysen av differenserna mellan yrkeslinjerna bör alltså bli mer givande från deskriptionssynpunkt.

Tab. 60. Moment med större nivåavvikelser vid jämförelse mellan frågorna avseende yrkeskrav enligt yrkesskolelärarna ( YMa 3) och krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan ( YMa 1) i totala yrkesskolematerialet Diff.

YMa 3 YMa 1 Nr Median Median

1,59 1,29 0,88 0,86 0,78 0,76 0,73 0,71

2,70 3,05 2,55 2,65 2,33 3,19 3,14 4,03

1,11 1,76 1,67 1,79 1,55 2,43 2,41 3,32

60 52 48 28 53 50 34 30

Moment

Diff.

YMa 3 YMa 1 Nr Median Median

Tabeller Längd- och ytskala Parallelltrapets Enklare ekvationer Prisma Cirkel Arbetsproblem Procent

0,70 0,67 0,58 0,56 0,55 0,55 0,53 0,52 0,50

3,01 2,61 3,29 3,25 1,42 1,62 1,99 1,27 3,18

2,32 1,94 2,71 2,69 0,87 1,07 1,46 0,75 2,68

49 38 32 47 65 67 39 61 36

Moment

Triangel Affärsräkning Rabatt Rektangel Skjutmått Gradskiva Likformig rörelse Räknesticka Medeltal

179 Tab. 61. Korrelationer mellan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan och yrkeskrav i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet Linjegrupp

M ME TB

öl TMC

Rhoav

t

P

.66 .76 .96 .94 .91

5,98 7,96 23,02 18,41 14,97

*** *** *** *** ***

Linjegrupp

J K Hu V P

Rhoav

t

P

.96 .87 .99 .97 .97

23,02 12,04 47,48 26,86 26,86

*** *** *** *** ***

För samtliga grupper är df = 46.

b. Analys av olika utbildningslinjer

Struktur jämförelser:

Allmänna

överväganden

Strukturjämförelserna kan i föreliggande fall utföras på två sätt. Vi kan på samma sätt som nyss demonstrerats ifråga om totalmaterialet, beräkna rangkorrelationen mellan frågorna angående förkunskaps- och yrkeskrav för varje linje för sig, varigenom vi belyser frågan om hur mycket eller litet strukturen förändras genom den nya aspekten på materialet. Men vi kan också jämföra yrkeslinjerna med varandra och sätta resultaten härav i relation till resultaten av jämförelserna mellan linjerna ifråga om förkunskapskrav. Med utgångspunkt från det ovan förda resonemanget angående allmänna differenser mellan grundskolans och yrkesskolans målsättning är det möjligt att även beträffande rangkorrelationerna mellan förkunskapsoch yrkeskrav ställa en preciserad och riktad hypotes, parallell med hypotesen angående nivådifferensernas riktning. Utgångspunkten att yrkeslinjernas studiegång i jämförelse med den grundläggande skolundervisningen innebär en ökad differentiering eller specialisering ifråga om kunskapsstoffet, avpassad med hänsyn till vad som krävs i de olika yrkena, leder direkt till slutsatsen, att sambanden mellan yrkeskraven för olika linjegrupper bör vara lägre än sambanden mellan förkunskapskraven. Hypotesen kan alltså operationellt formuleras på följande sätt: Interkorrelationerna mellan linjegrupperna ifråga om yrkeskrav enligt bedömningen av lärarna vid yrkesskolorna är i genomsnitt och för varje särskild yrkeslinje lägre än motsvarande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid elevernas inträde i yrkesskolan. Struktur jämförelser: Resultat av rangkorrelationer mellan förkunskapskrav och yrkeskrav Vi redovisar först resultaten enligt den första av de ovannämnda beräkningsmetoderna. Tab. 61 upptar för de tio linjegrupperna rangkorrela-

180 Antal

30^

M

2(

H

10-

-t_^_rs

.

1 . :l:.; 1

u

i

30-

: 20

"j

l0

7 TB

—— U—

l

30-

sl

Öl 20

,,.pss-

i

i

i

'••

~z

! .

10-E

f'""""" i

-30

-20

-10

30 Rangawikelser

-30 -20 -10

20 30

Fig, 11, Fördelning av rangavvikeher i.olika linjegrupper vid korrelation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna

181 tiönerha mellan lärarnas vid yrkesskolorna bedömningar av förkunskaps^ krav och yrkeskrav. u \ ) Samtliga korrelationer i tab. 61 är väl säkerställda. Tre av dem understiger .90, medan fem överstiger .95. Av de tre lägsta skiljer sig grupp K (.87) inte så mycket från de andra, medan grupperna M och ME ligger ganska tydligt lägre, varvid grupp M också k a n beskrivas som lägre än ME (.66 mot .76). Sambandet ifråga om struktur är alltså mycket starkt, för de högsta på gränsen till identitet, utom för de två sistnämnda grupperna, vilka kännetecknas av blott relativt stark strukturlikhet mellan förkunskaps- och yrkeskrav. Detta k a n innebära, att det i yrkesundervisningen just på dessa linjer betonas moment, som är av stort yrkesvärde men i vilka m a n inte kräver några nämnvärda förkunskaper. Det k a n emellertid också innebära, att man just på dessa linjer ställer särskilt höga förkunskapskrav på moment, som sedermera icke bedöms som direkt av värde för själva yrkesverksamheten. I det förra fallet skulle vi i fördelningen av rangdifferenserna rimligtvis finna en större andel extremt negativa rangdifferenser, om vi nämligen som förut beräknar differensen mellan rangnumren i yrkeskrav och förkunskapskrav, varvid lågt rangnummer anger hög relativ angelägenhetsgrad. I det andra fallet skulle vi med samma beräkningssätt erhålla en tendens till fler positiva extremvärden. Vilket av de båda tolkningsalternativen som förefaller vara sannolikast framgår tydligt av fig. 11, i vilken vi återger rangdifferensernas fördelningar med hänsynstagande till deras tecken. Flera av grupperna uppvisar mycket få extremvärden, vilket är självklart med hänsyn till korrelationernas höjd. I grupperna M och ME finns emellertid en tydlig tendens till övervikt för negativa extremvärden, vilket leder till det första av de ovannämnda tolkningsalternativen. Vi identifierar nu samtliga moment, som i de olika grupperna uppnår en positiv eller negativ rangavvikelse om minst 10 enheter och sammanställer dem i tab. 62. Den visar för grupperna M och ME en övervikt beträffande utpräglingsgraden for de negativa differenserna, vilka i båda fallen huvudsakligen utgöres av moment från kategorin hjälpmedel, varvid de större avvikelserna förekommer för mer tekniska sådana, vilka i sin t u r kan sägas företräda gränsområdet mellan matematik, fysik och teknik. De positiva differenserna härrör huvudsakligen från moment med mer kommersiell inriktning (myntreduktioner, stycketal, rabatt, bolag), men detta gäller endast grupp M. I grupp ME är antalet moment för litet för någon sammanfattande karakteristik. Vi bör också notera, att såväl i grupp M som i andra grupper förekommer moment även av andra typer: Blandningar, medeltal, reguladetri samt allmänt bråk och decimalbråk i samma exempel. På den negativa sidan ger de övriga grupperna samma tendens som M och ME. Utöver de redan nämnda hjälpmedelsmomenten, vilka i grupp K motsvaras av räknemaskin och räknesnurra, ingår längd- och ytskalan i fyra av de sex grupperna.

182 Tab. 62. Moment med rangavvikelse om minst tio enheter vid korrelation mellan yrkeskrav (YMa 3) och förkunskapskrav (YMa 1) i yrkesskolematerialet, specificerat på linjegrupper Positiva

Negativa Linjegrupp Diff.

Rang Rang Nr YMa 3 YMa 1

Moment

Diff. Rang Rang Nr YMa 3 YMa 1

Moment

M

—37,0 —37,0 —25,5 —18,0 —16,0 —14,0 —12,0

1 2 3 17 31 19 13,5

38 39 28,5 35 47 33 25,5

65 Skjutmått 66 Mikrometerskruv 67 Gradskiva 60 Tabeller 61 Räknesticka 58 Diagram 52 Längd- o. ytskala

15,0 14,0 13,5 13,0 12,5 11,0 10,0 10,0

45 33 37 34 27,5 22 41 15

30 19 23,5 21 15 11 31 5

27 25 32 37 36 33 35 23

Myntreduktioner Stycketal Rabatt Blandningar Medeltal Reguladetri Bolag Allm. b r å k + decim. br.

ME

—34,5 —34,0 —19,0 —18,0 —14,5 —12,0

2 1 26 8 9,5 19

36,5 35 45 26 24 31

11,0 10,5

23 25

12 14,5

36 25

Medeltal Stycketal

TB

—11,0

66 Mikrometerskruv 65 Skjutmått 61 Räknesticka 67 Gradskiva 58 Diagram 60 Tabeller 52 Längd- o. ytskala

Öl

—18,5 —10,5 —10,0

19,5 23 9

38 33,5 19

65 Skjutmått 60 Tabeller 52 Längd- o. ytskala

24 9 8 33 20

37 20 18,5 43 30

51 Reg.bund. mångh. 10,5 67 Gradskiva 10,0 52 Längd- o. ytskala 65 Skjutmått 60 Tabeller 13,0

29 19

18,5 9

31 33

Ränta Reguladetri

23 Allm.bråk + decim. br.

10,5 10,0

23 17

12,5 7

26 23

Tid och vinklar Allm. bråk + decim. br.

10,5 10,5

39 48

28,5 37,5

42 48

Algebra Parallelltrapets

TMC —13,0 —11,0 —10,5 —10,0 —10,0 J K

P

—29 —28

6 7

35 35

63 Räknemaskin 62 Räknesnurra

Tydligare blir tendenserna om m a n tar hänsyn till rangnumren. De ovan åsyftade tekniska hjälpmedlen (skjutmått, mikrometerskruv, gradskiva) har i yrkeskraven extremt låga rangnummer (hög relativ angelägenhetsgrad) i grupp M och ME, och tendensen är likartad om än inte lika markerad i övriga grupper. Räknesticka, diagram och tabeller kommer i yrkeskraven upp i mittzonen eller strax däröver. Förändringarna på den positiva sidan berör mestadels rangplaceringar som ifråga om yrkeskrav kommer i mittzonen eller därunder. I grupp P utspelas de mer markanta förändringarna helt i den sista delen av rangordningen.

183 Tab. 63. Interkorrelationer (rho) inom vissa linjegrupper ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolor i relation till motsvarande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare angivna inom parentes Grupp M

ME

TB

Öl

(.97) .93

(.95) .65

(.90) .69

Hu

(.94) .63

(.93) .78

V

ME

Grupp

P

(.95) .94

(.96) .93 (.95) .90

(.93) .87

TB

V

—

För samtliga korrelationer gäller att P<.001. Strukturjämförelser: Resultat av rangkorrelationer mellan linjerna Rangkorrelationerna mellan industrigrupperna inbördes samt mellan grupperna Hu/V/P framgår av tab. 63, medan korrelationerna mellan samtliga linjegrupper kan utläsas av tab. 64. Såväl tab. 63 som tab. 64 visar genomgående lägre interkorrelationer för yrkeskraven i jämförelse med förkunskapskraven. Vår hypotes (s. 179) är därmed till alla delar bekräftad. Slutsatsen kan alltså dragas, att strukturlikheten mellan de olika yrkeslinjerna ifråga om matematikfärdigheter är mindre när det gäller yrkeskraven än förkunskapskraven i yrkesskolan enligt bedömningar av lärarna där. Av särskilt intresse är det att notera, att interkorrelationerna beträffande yrkeslinjerna Hu/V/P, ehuru numeriskt något lägre, fortfarande håller sig på en mycket hög nivå, över .90. De ifråga om förkunskaper likaledes mycket homogena industrigrupperna uppvisar en betydligt större sänkning av korrelationerna med undantag av sambandet mellan grupperna M och ME, som även ifråga om yrkeskraven överstiger .90. Det bör Tab. 64. Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna i relation till motsvarande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare angivna inom parentes Linjegrupp M + M E + TB

Öl

K

J

TMC

Hu+V+P

(.93***) .85***

(.72***) .20

(.90***) .68***

(.91***) .80***

(.75***) .49***

(.89***) .54***

(.95***) .82*** (.84***) .63***

(.90***) .80***

(.89***) .78*** (95***) .79*** (.82***) .75*** (.83***) .67***

öl

J

—

—

—

(.79***) .36* (.84***) .56***

TMC

—

—

—

—

K

184 också observeras, ätt ett samband, mellan grupperna M + ME + TB och K, är så lågt (.20), att det icke avviker signifikant från noll. Det anförda må vara tillräckligt för att visa, att materialen tenderar att ifråga om strukturen i kraven på matematikfärdigheter divergera, i vissa fall mycket litet, mestadels relativt starkt och i något fall mycket starkt, när man jämför kraven på förkunskaper i yrkesskolan med yrkeskraven, båda bedömda av lärarna vid yrkesskolorna. Vi skall i detta sammanhang avstå från en detalj mässig identifikation av de moment, som i första hand svarar för korrelationsförändringarna, eftersom de ändå kommer att återfinnas bland de moment, som uppvisar särskilt stora nivådifferenser. Nivåjämförelser: Resultat Vi prövar först hypotesen (s. 177) angående nettoeffekten av skillnaderna mellan yrkeskrav och förkunskapskrav för var och en av de tio yrkeslinjerna. I fig. 12 återfinns fördelningarna av nivådifferenserna för de 48 momenten. Tendenserna har signifikansprövats med Wilcoxon-testet (s. 105). Resultaten härav framgår av tab. 65. Som framgår av tab. 65 samt fig. 12 föreligger i nio av de tio linjegrupperna en mycket stark och väl säkerställd övervikt för positiva differenser, varigenom för dessa grupper hypotesen angående övervägande högre yrkeskrav än förkunskapskrav bekräftats. I den återstående gruppen, V, som omfattar vårdande yrken, har däremot kontrahypotesen bekräftats. Vi har här alltså en likaledes väl säkerställd övervikt för negativa differenser. Enligt McNemar (1955, s. 63) borde ett dylikt utfall vid riktade hypoteser föranleda »a red face» hos undersökningsledaren för dålig teoribildning, men vi avstår denna gång härifrån och hänvisar till de förutsättningar (ovan s. 174 ff.), under vilka hypotesen ställdes. Enligt dessa skulle vi här ha ett fall, där anledning funnes att antingen ifrågaTab. 65. Nivådifferenser i yrkesskolematerialet vid jämförelse mellan yrkes- och förkunskapskrav i matematik för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet jämte resultat av ensidig signifikansprövning med Wilcoxon-testet Linjegrupp

M. ME TB Öl.. TMC. J. Kvv.. Hu V.....

3P...V

i

;,

Antal diff. pos.

43 43 46 41 42 48 48 45 8 36

0 0 1 0 0 0 0 1 1 2

N

T

z

P 2

48 48 47 48 48 48 48 47 47 46

— 56,5 — 23,0 — 1,0 — 74,0 — 72,5 0 0 — 25,0 112,5 —238,5

—5,45 —5,79 —5,96 —5,27 —5,29 —6,03 —6,03 —5,70 —4,78 —3,30

*** . ***' *** *** *** *** *** *** **.*. . ***

185 Antal

: Hu

i i i i I i i r~i r~i i i i - 4 o -3.0 -2.0 -l.o 0 1.0 2o 3.0 4.0

i rn i r -4.0 -3.0 -2.0 -1.0

3.0 . 4 0

Nivådifferenser

Fig. 12. Fördelning av nivådifferenser i olika linfegrupper vid korrelation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna

186 sätta ändamålsenligheten utifrån de givna premisserna med vederbörande linjes matematikfordringar eller särskilt belägga, för vilka andra ämnen de i förhållande till yrkeskraven överdrivna fordringarna på förkunskaper tjänade ett ändamål, utan att detta kom till synes i yrkeskraven. Med hänsyn till att detta innebär ett specialproblem som faller utanför den föreliggande undersökningens ram, får vi i detta sammanhang nöja oss med att specificera problemställningen och att erinra om de resultat från kunskapsprövningar av elever vid sjuksköterskeskolorna, som utförts av Dureman (1959). Denne har sålunda konstaterat en förhållandevis hög nivå på elevernas förkunskaper, dock med vissa skillnader till förmån för elever med realexamen eller flickskola i jämförelse med elever från folkskola + folkhögskola. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är, att Dureman korrelerat resultaten i olika intelligenstest och kunskapsprov för en grupp nyligen intagna elever med deras slutbetyg i teoretiska ämnen. Av testen uppnådde provet i verbal förståelse — synonymer korrelationen .60, medan ett icke-verbalt prov i logisk slutledningsförmåga, nämligen figurklassifikation, korrelerade .28. Av kunskapsproven korrelerade ett prov i biologi .66, kemi .48, fysik .45, uppsatsskrivning .40 samt matematik .22 (Dureman 1959, s. 23). Det sistnämnda provet bestod av sju uppgifter (a. a. s. 6) som samtliga kunde klaras utan hjälp av ekvationslösning (a. a. s. 4 ) . I vilken utsträckning den lägre korrelationen k a n tillskrivas lägre reliabilitet framgår inte av redogörelsen, liksom naturligt nog ej heller i vad mån vi har att göra med »restriction of range» i jämförelse med en oselegerad realexamensgrupp etc. I den mån som matematikbetyget särskilt beaktats vid intagningen, vore det, under förutsättning av högt samband mellan detta och provresultaten i matematik, naturligt att vänta sig en sådan effekt. Å andra sidan företer fördelningen av resultaten i provet ingen synlig tak- eller botteneffekt (a. a. fig. 2 b, s. 12). Till bilden hör vidare, att korrelationen med det icke-verbala intelligenstestet figurklassifikation också är låg, .19 (a. a. tab. 2, s. 24). Detta tests reliabilitet är i sin tur enligt Dureman & Sälde (1959, tab. 4, s. 29) hög, .87 (split-half) i åldersgruppen 15—44 år, men testet korrelerar likaledes lågt med det slutliga teoribetyget (se ovan). Samtliga provs korrelationer med praktikbetyget är slutligen genomgående låga. Även om dessa resultat icke utan vidare k a n appliceras på vår egen frågeställning, synes de ändå kunna belysa den något. Under förutsättning av tillräcklig reliabilitet hos det av Dureman använda matematikprovet, torde den oväntat låga korrelationen med det slutliga teoribetyget sedd i relation till de högre korrelationerna för t. ex. biologi, fysik och kemi ge visst stöd åt det ovan nämnda tolkningsalternativ som innebär, att de höga förkunskaperna i matematik i första hand motiveras av den teoretiska undervisningen i andra naturvetenskapliga ämnen. Vi k a n emel-

187 lertid inte utesluta möjligheten av att de höga skattningarna av förkunskapskraven i matematik åtminstone delvis är ett utslag av att matematikbetygen i särskilt hög grad anlitas som prognosinstrument vid intagningen. I den mån så är fallet, har Dureman (1959) övertygande visat, att mer eller mindre kunskapsbetonade prov även i andra ämnen är fullt användbara för sådana syften. En närmare analys av fig. 12 ger vid handen, att det föreligger ganska betydande skillnader mellan spridningarna i fördelningarna för de olika linjerna. I grupp Hu är t. ex. så gott som samtliga differenser koncentrerade till intervallet 0—0,5, medan ett flertal moment hos grupperna M och K faller utanför den övre skärningsgränsen 1,0. I tab. 66 specificerar vi de moment, som uppvisar differenser över 1,0, för att därigenom belysa frågan om den ovan (s. 174 ff.) diskuterade relationen mellan förkunskapskrav och yrkeskrav för moment med specifikt yrkesvärde. Vi skall därför Tab. 66. Moment med större nivådifferenser vid jämförelse mellan yrkeskrav ( YMa 3) och förkunskapskrav för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet Lin-

Diff.

jegr.

YMa YMa 3 3 Nr Mdn Rang

Moment

Diff.

YMa YMa Nr 3 3 Mdn Rang

1,54 1,30 1,25 1,20 1,12 1,09 1,09 1,05 1,05 1,02 1,01

2,44 2,73 2,86 2,64 2,91 3,73 3,72 3,94 3,69 3,89 3,68

29 26 25 28 24 13 14 8 15 10 16

64 40 58 35 54 48 34 50 53 32 55

Fältmätn. övn. Växlar Diagram Bolag Pyramid Parallelltrapets Arbetsproblem Cirkel Prisma Rabatt Cylinder

K

3,83 3,82 2,82 2,75 2,32 2,26 1,91 1,88 1,80 1,67 1,55 1,46 1,38 1,32 1,01 1,00

4,67 4,66 4,14 4,24 3,31 4,56 3,13 3,68 2,84 4,71 3,75 4,58 4,75 3,44 4,17 2,87

6 7 14 12 20 10 21 18 24 5 16 9 3 19 13 22

63 62 40 27 60 38 41 35 58 32 36 31 30 37 33 34

Räknemaskin Räknesnurra Växlar Myntredukt. Tabeller Affärsräkning Aktier o. oblig. Bolag Diagram Rabatt Medeltal Ränta Procent Blandningar Reguladetri Arbetsproblem

V

-2,29

1,21

26 Tid och vinklar

P

1,27

3,67

58 Diagram

Linjegr.

M

3,68 3,68 2,80 2,13 1,98 1,64 1,63 1,48 1,46

4,87 4,84 4,80 3,53 2,82 2,86 3,46 3,73 3,00

1 65 2 66 3 67 17 60 31 61 30 43 19 58 13,5 52 27,5 46

Skjutmått J Mikrometerskruv Gradskiva Tabeller Räknesticka Kvadratrötter Diagram Längd- o. ytsk. Geometr. konstr.

ME

3,19 3,15 1,97 1,83 1,69 1,65 1,35 1,31

4,49 4,43 3,91 2,74 3,14 3,73 3,59 2,48

1 65 2 66 3 67 26 61 19 60 9,5 58 14 52 29 43

Skjutmått Mikrometerskruv Gradskiva Räknesticka Tabeller Diagram Längd- o. ytsk. Kvadratrötter

TB

1,25 1,20 1,00

3,93 2,52 3,16

6 27 17

öl

1,49 1,41 1,06 1,02

2,50 3,17 2,38 2,13

19,5 65 9 52 21 58 23 60

Skjutmått Längd o. ytskala Diagram Tabeller

TMC 1,90 1,89 1,89 1,84 1,33 1,28 1,28

3,10 3,89 3,70 3,00 3,90 3,63 2,67

18 8 9 20 7 11 22

Diagram Längd o. ytsk. Gradskiva Tabeller Likformig rörel. Medeltal Parallelltrapets

52 Längd o. ytsk. 67 Gradskiva 51 Regelb. mångh.

58 52 67 60 39 36 48

Moment

188 särskilt iakttaga dessa moments absoluta och relativa position i bedömningen av yrkeskrav. Moment, som faller utanför den i tab. 66 tillämpade skärningsgränsen har i fig. 12 markerats med skuggat område. Tab. 66 visar mycket tydliga tendenser i samtliga grupper med positiva differenser. (Observera, att i tab. 66 också medtagits negativa, vilka emellertid inskränker sig till en, nämligen i grupp V). Resultaten k a n sammanfattas på följande sätt: (1). I samtliga de grupper som över huvud taget uppvisar större posir tiva differenser, förekommer moment tillhörande kategorin hjälpmedel i påfallande hög frekvens. De varierar med grupperna på så sätt, att för de olika yrkesområdena särskilt utmärkande hjälpmedel förekommer för respektive linje. I flertalet fall bär rangsiffran för yrkeskraven direkt vittne om momentets betydelse i yrkesverksamheten enligt bedömningen av lär a r n a vid yrkesskolan. Så t. ex. beträffande de tekniska hjälpmedlen (skjutmått, mikrometerskruv, gradskiva) för grupperna M och ME, liksom också diagram, gradskiva och tabeller för övriga industrigrupper, diagram och tabeller även för övriga. På linje K är det hjälpmedlen räknemaskin och r ä k n e s n u r r a som uppvisar de högsta differenserna liksom också hög relativ angelägenhetsgrad i yrket, i grupp J dominerar bland hjälpmedlen fältmätningen, visserligen icke på topprangnivå men dock i mitten av ranglistan. Observera också räknestickans positioner i grupperna M och ME. (2). Huvuddelen av övriga moment tillhör kategorin tillämpad räkning antingen inom aritmetiken och ekvationsläran eller geometrin, också detta fördelat på ett för de olika linjerna karakteristiskt sätt. I flertalet av de mer tekniskt inriktade linjerna (tabellens vänstra hälft) återkommer momentet längd- och ytskala ibland också tillsammans med vissa planimetriska moment, regelbunden månghörning (TB), parallelltrapets (TMC). Vissa geometriska moment finns också upptagna i grupp J. I grupp K ingår hela raden av moment täckande såväl den enklare som den mer speciella handelsräkningen, av vilka senare en del (växlar, bolag, rabatt) återkommer även i grupp J. (3). Även återstående moment förefaller utan svårighet k u n n a beskrivas som meningsfulla med hänsyn till yrkesverksamheten på respektive linjer, ehuru tendenserna härvidlag icke kan betecknas som fullt lika klara som i ovannämnda fall. Det gäller t. ex. behovet av att räkna med kvadratrötter i grupperna M och ME, likformig rörelse i grupp TMC (omfattande bl. a. trafikyrken och militär utbildning), medeltal i TMC och K, arbetsproblem i J och K, blandningar och reguladetri i K. (4). Beträffande den absoluta nivån kan som en kontroll konstateras, att samtliga moment i de flesta fall når mycket väl över färdighetsgränsen 2,5. Flera moment, särskilt bland hjälpmedlen i grupperna M, ME och K, når mycket höga absoluta värden. I denna granskning har vi återfunnit de moment, beträffande vilka vi

189 tidigare (s. 126 f., 133 ff.) uttalat förväntningar därom som ett led i ett hypotetiskt resonemang angående förklaringen till de i vissa fall påtagligt låga kraven på förkunskaper från yrkesskolorna. Förutsättningarna för resonemanget har sålunda så långt visat sig hålla. Granskningen i övrigt synes oss visa resultat i samma riktning: Samtliga moment med stora positiva nivådifferenser mellan yrkes- och förkunskapskrav k a n beskrivas antingen som typiska hjälpmedel eller typiska tillämpningar, specifika för yrket. Kraven på förkunskaper i dessa tenderar alltså — på grund av de större differenserna — att vara förhållandevis låga. Att yrkesskolornas egen undervisning har den förutsatta tonvikten framgår mycket tydligt av gällande undervisningsplaner för de centrala verkstadsskolorna, t. ex. för metallarbetare, reparatörer-smeder-svetsare, industrielektriker, inredningsoch fabrikssnickare samt bagare (Ucv 54: 1, 55: 1, 60: 3, 52: 3 resp. 54: 3 ) . I samband med planeringen för anknytningen till enhetsskolan h a r detta ytterligare understrukits för snickeriindustrin av Lindman (1954), som föreslår en uppdelning på grundkurs och överkurs, för den mekaniska verkstadsindustrin av Helling & Ekstedt (1954) samt av Ekstedt (1958). För den lägre handelsundervisningen framgår detta likaledes mycket tydligt av handelsutbildningskommitténs betänkande (SOU, 1955: 14, s. 195 ff.). För lantmannaskolorna gäller motsvarande om Koört (1958, sk. s. 161 ff.), som bl. a. ger särskilt intressanta synpunkter på dessa skolors relation till folkhögskolan.

c. Sammanfattning av huvudresultaten

Analysen av yrkeskraven såsom de bedömts av lärarna vid yrkesutbildande skolor och företag har i jämförelse med deras bedömningar av förkunskapskraven i huvudsak givit följande resultat. (1). Strukturlikheten i totalmaterialet mellan yrkeskrav och förkunskapskrav är mycket hög (rho = .95), med största rangdifferenser i riktning mot ökad vikt i yrkeskraven för praktiska hjälpmedel. I de olika linjegrupperna är sambanden höga (över .90) i samtliga grupper utom K (.87) samt ME (.76) och M (.66). De större avvikelserna i ovannämnda riktning gäller så gott som undantagslöst typiska hjälpmedel för resp. linjer. (2). Strukturlikheten mellan linjer och linjegrupper i samma variabel visar vid jämförelse mellan förkunskapsvariabeln och yrkeskravsvariabeln en väntad divergerande tendens, dvs. interkorrelationerna mellan linjerna är i den senare variabeln genomgående lägre än i den förra. (3). Nivåjämförelserna visar i totalmaterialet en väntad övervikt för positiva differenser mellan yrkeskrav och förkunskapskrav. Endast ett moment uppvisar en i och för sig obetydlig negativ differens. Tendensen står sig i nio av de tio linjegrupperna och är i samtliga mycket väl säkerställd. Dé moment som genom att företräda större differenser kan klassificeras

190 som av särskild vikt för yrkesskolans undervisning, uppvisar i regel ganska hög angelägenhetsgrad som yrkeskrav, ehuru som regel i rang efter de grundläggande färdigheterna. Bland dessa moment återfinner man företrädesvis sådana inom huvudgruppen hjälpmedel, specifika för de olika linjerna, vilka ju också visade en klart uppgående tendens i totalmaterialet för rangdifferenser. Men man finner också för de olika linjerna specifika tillämpningsmoment inom geometri och aritmetik och ekvationer. Som typexempel kan nämnas moment av typen handelsbetonad räkning (växlar, myntreduktioner, affärsräkning, aktier och obligationer, bolag, rabatt, ränta, procent) ifråga om kontors- och handelsutbildningen. Dessa tendenser synes oss ge visst stöd åt tolkningen att de olika yrkeslinjerna, genom att inte kräva speciellt stora förkunskaper i för dem specifika yrkesämnen, åtminstone i nuläget föredrar att själva ombesörja undervisningen i sådana moment. Beträffande en grupp av yrkeslinjer (V), utbildning för vårdande yrken, vilken domineras av sjuksköterskeskolorna, har emellertid kontrahypotesen bekräftats, vilket alltså innebär, att yrkeskraven av samma lärare i övervägande antalet fall bedömts som lägre än förkunskapskraven. De förutsättningar, under vilka hypotesen ställts, k a n alltså ifrågasättas. Vi har i vår diskussion hänvisat till den debatt som förts angående inträdeskraven till sjuksköterskeskolorna särskilt vad gäller matematikämnet. Någon definitiv slutsats om anledningen till det avvikande resultatet kan icke dragas på grundval av vårt material.

D. Yrkeskrav enligt arbetsledarna a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna

Av de i fältundersökningen i näringslivet hösten 1958 undersökta grupperna (se tab. 15) skall vi i det följande icke redovisa resultaten från den till antalet i vårt sampel obetydliga gruppen affärsanställda (n = 40). Denna yrkesgrupp ingår nämligen också i den hösten 1959 utförda kompletterande fältundersökningen, varför vi föredrar att företaga all redovisning av denna grupp i ett senare sammanhang. Antalet medverkande arbetsledare för de olika yrkesgrupperna framgår av tab. 67 som också upptar de förkortningar av yrkesgrupperna som används i det följande. I svaren på frågorna angående yrkeskraven förekommer enstaka bortfall endast på enstaka moment. Struktur jämförelser Då yrkesgrupperna representerar punktvis valda yrkesgrupper synes det icke meningsfullt att lägga större vikt vid redovisningen av totalmaterialet, utan vi föredrar att genast analysera sambandet mellan de enskilda

191 Tab. 67. Antal arbetsledare i fältundersökningen i näringslivet, fördelade på yrkesgrupper Yrkesgrupp

Antal arbetsledare

Förk.

Gruvarbetare

Gr Kvv Gpl Sv Hs Tr Bg Ksf

Grovplåtslagare Svarvare Hopsättare, lättare Träindustriarbetare Bageriarbetare Konservfabriksarbetare

23 15 22 25 12 25 5 8

Summa för industri Kontorister Banktjänstemän

135 K Bk

73 11

Summa för kontor och bank

84 Totalsumma

yrkena enligt arbetsledarnas bedömning eller mellan grupper av dem. I tab. 68 redovisas ranginterkorrelationerna för yrkesgrupperna inom gruvoch metallindustri. Sambanden är genomgående säkerställt positiva och indicerar måttliga samband. Två av dem, mellan å ena sidan gruvarbetare och å andra grovplåtslagare och svarvare kan betecknas som låga (.37 resp. .38), och endast två av dem når upp till .75, nämligen kallvalsverksarbetare i relation dels till svarvare (.75), dels till hopsättare (.80). Inom kategorin livsmedelsindustriarbetare uppgår korrelationen mellan de båda yrkesgrupperna bageriarbetare och konservfabriksarbetare till .55***, men här har vi ett fall, då det i båda grupperna föreligger ett mycket stort antal »ties» (moment på samma rangnummer, jfr s. 116), varför korrektionen för dessa denna gång verkar starkt korrelationssänkande. Utan korrektionen uppgår korrelationen nämligen till .84***. Det korrigerade värdet är givetvis det mest korrekta, men skillnaderna mellan korrelationerna ger, särskilt om man studerar området för »ties», en del ytterligare information. Den övervägande delen av »ties» förekommer nämligen i slutet av rangordningen i båda grupperna, men genom att antalet är så avsevärt (i grupp Bg 31 och Ksf 29 av 37 moment), är det uppenTab. 68. Interkorrelationer (rho) mellan vissa yrkesgrupper inom industrin ifråga om yrkeskrav i matematik enligt arbetsledarnas bedömning Grupp Gr Kvv Gnl. . Sv Hs

Kvv

Gpl

Sv

Hs

Tr

.63***

.37* .54***

.38* .75*** .71***

.55*** .80*** .64*** .64***

.59*** .70*** .68*** .64***

192 Tab. 69. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna ifråga om yrkeskrav i matematik enligt arbetsledarnas bedömning Grupp Gr Kvv G p l + S v + Hs Tr Bg+Ksf K

Kvv

Gpl+Sv+ Hs

Tr

Bg+Ksf

K

Bk

.63***

.40* .80***

.59*** .70*** .75***

.53*** .47** .36* .63***

.51** .42** .22 .24 .31

.50** .30 .14 .19 .28 .84***

bart, att vi här h a r att göra med en tydlig »botteneffekt» så tillvida, som åtskillnad gjorts mellan de moment, som över huvud taget krävs, varefter de övriga representerar absoluta nollkrav, vilka då kommer att tilldelas samma rang. Nivåanalysen kommer omedelbart att avgöra, om denna tolkning är riktig, och skall i så fall yttra sig i för dessa grupper sammanfallande nivåvärden på låg nivå. Korrelationen mellan kontors- och bankgrupperna uppgår slutligen till hela . 84***, således ett starkt samband. Med hänsyn till att vissa av yrkesgrupperna normalt rekryteras från samma typ av yrkesutbildning bör vi för jämförelserna med bedömningarna av yrkeskraven, vilka utförts av lärarna vid yrkesskolorna, behandla dessa grupper sammanslagna. Det gäller grupperna grovplåtslagare, svarvare och hopsättare, vilka, i den mån de är yrkesutbildade, rekryteras från den grupp av yrkeslinjer som i vårt material från enkät YMa sammanförts under benämningen allmän metallutbildning (M). Vid beräkningen av sambanden mellan de olika yrkesgrupperna sammanslås de också. Detsamma sker med livsmedelsindustrigrupperna, också det för att för överskådlighetens skull nedbringa antalet korrelationer. Vi får då följande grupper, vilka angivits i tab. 69 och mellan vilka sambanden beräknats på samma sätt som tidigare. Samtliga korrelationer i tab. 69 är visserligen positiva, vilket får ses som ett uttryck för de gemensamma faktorerna, men flera av sambanden mellan industri- och kontorsgrupperna är icke signifikanta. Starka samband förekommer endast mellan Gpl + Sv + Hs och Kvv samt Tr, medan övriga samband inom gruv-, metall- och träindustri måste betecknas som måttliga och i något fall t. o. m. svaga (Gr/Gpl + Sv + Hs). Livsmedelsindustrin visar på sin höjd måttliga samband med övriga industrigrupper. Nivåjämförelser Av tab. 70 framgår i vilken utsträckning vi kan r ä k n a med att det föreligger signifikanta differenser mellan de ifrågavarande yrkesgrupperna i vad avser medianfrekvenserna i den ovan redovisade fyrstegsskalan (0—3), varvid 3 angav daglig användning av ifrågavarande moment för

193 Tab.

70.

Huvudmoment

Mekanisk räkning

Utsträckt

mediantest betsuppgifter

m. m. av arbetsledares i matematik för olika

Moment

Nr

Hela tal Decimalbråk Allmänna bråk överslagsberäkningar

bedömningar yrkesgrupper

Procent Median 2— Lägst—Högst Lägst—Högst

av frekvensen

xz

df

P

*** *** *** ** *** — *** *** *** «

17 18 19 52 SortförDekadiska sorter 20 vandling Stycketal 21 Tid och vinklar 22 Andra m å t t 23 24 Myntreduktioner Ekvationer Ekvationer m. en obek.. . 25 Svårare ekvationer 26 Tillämpad Enkla problem 27 räkning Procentproblem 28 Ränta 29 Rabatt 30 31 Bolag, affärsr. m. m 32 Arbetsproblem..'. 33 Medeltal 34 Blandningar 35 Rörelseproblem

40—90 0—90 0—55 0—65

0,33—2,95 0,00—2,95 0,00—1,75 0,00—2,58

35,03 37,29 55,13 25,35

8 7 7 8

25—90 15—55 0—55 0—50 0—90

0,17—2,95 0,11—2,56 0,00—1,60 0,00—1,50 0,00—2,95

32,14 15,27 32,27 48,77 63,58

8 8 8 8 2

0—10 0

0,00—0,87 0,00—0,01

8,92

0—100 0—75 0—65 0—45 0—55 0—50 0—25 0—25 0—20

0,00—2,89 0,00—2,71 0,00—2,71 0,00—1,33 0,00—2,00 0,00—1,50 0,00—0,71 0,00—0,17 0,00—0,21

45,99 48,00 38,13 65,37 21,41 27,84 28,74 11,05 5,99

8 8 4 7 2 8 8 2 2

36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 53

0—25 0—30 0—30 0—15 0—20 0—10 0 0—25

0,00—0,58 0,00—1,14 0,00—0,60 0,00—0,13 0,00—0,29 0,00—0,05 0,00—0,05 0,00—0,29

14,34 29,14 12,50 5,83 18,34 1,52

2 4 2 1 4 3

12,54

0—10 0—80 0—40 0—40 0—100 0—90 0—95 0—45 0— 5

0,00—0,50 0,00—2,89 0,00—0,75 0,00—0,83 0,00—3,00 0,00—2,93 0,00—2,90 0,00—1,36 |0,00—0,10

2,74 40,08 46,59 10,23 132,78 125,07 156,95 68,24 11,93

2 2 8 2 8 8 8 7 2

Geometri

Geom. konstr.: Cirkel. . . . » » Cirkel. . . . » > Andra.... Geom. problem: Triangel. » » Cirkel. . . » » Fyrhörn. » • Prisma. . » » Cylind.. .

Hjälpmedel

Kvadrattabell Räntetabell Andra tabeller Räknesticka Räknemaskin Skjutmått Mikrometerskruv Gradskiva Konstruera diagram

ar-

*** *** *** *** *** *** *** ** * *** *** ** — ** — ** — *** *** ** *** *** *** *** **

flertalet av de anställda. Signifikansprövningen har ägt r u m med det utsträckta mediantestet. Utöver högsta och lägsta förekommande medianvärden för någon yrkesgrupp har i tab. 70 intagits uppgifter om motsvarande variation ifråga om den procentuella andelen svar i kategori 2 eller högre, innebärande en frekvens om minst en gång i veckan. Denna beräkningsgrund ger måhända mer konkret information, särskilt om man är intresserad av variationen inom de olika yrkesgrupperna. Bedömningarna i den aktuella frågan avser ju förhållandena för flertalet anställda i den aktuella åldersgruppen vid lika många avdelningar som antalet bedömare anger, 13—001908

194 vilka i sin tur utgör, på sätt som redovisats ovan (kap. 2), ett stickprov huvudsakligen från större företag inom branschen. Av de i tab. 70 redovisade momenten företräder två (nr 26, 42) en så obetydlig variation, att materialet icke håller för testets förutsättningar. I övrigt är variationen som regel signifikant, oftast med P-värden < .001. Insignifikant variation förekommer endast beträffande stycketal, svårare ekvationer, kvadrattabell samt några av momenten inom kategorin geometrisk problemlösning. Av tabellen framgår vidare, att variationsvidden mellan yrkesgruppernas medianer är särskilt stor dels ifråga om vissa hjälpmedel, dels ifråga om grundläggande moment inom mekanisk räkning och sortförvandling, dels ifråga om tillämpad kommersiell räkning. Särskilt anmärkningsvärd förefaller den stora variationsvidden beträffande momentet stycketal med hänsyn till att variationen ändå icke visade sig signifikant. Detta implicerar att variationen inom grupperna skulle vara särskilt stor i detta moment. Beträffande de i tab. 70 använda deskriptiva redovisningssätten ifråga om variationsvidden bör framhållas, att de företräder ett mycket starkt samband (r = .94). Det procentuella antalet bedömare med värden över 2,0 k a n sålunda sägas stå i direkt relation till de för signifikansprövningarna utnyttjade men från deskriptiv synpunkt mindre tacksamma medianvärdena för frekvensskattningarna i sin helhet. Denna relation är en given följd av att flertalet skattningsfördelningar uppvisar approximativt symmetrisk form, vilket de också gör med några tydliga undantag, däribland det ovannämnda momentet stycketal för några yrkesgrupper. I sådana fall vore det särskilt motiverat att analysera detta material närmare med hänsyn till olika undergrupper (olika typer av avdelningar, skillnader ifråga om teknisk utveckling och/eller rationalisering e t c ) . Vårt material är emellertid, särskilt vad beträffar arbetsledarskattningarna, icke av det omfånget, att dylika specialanalyser kan väntas ge andra resultat än på sin höjd indikationer av hypotetisk natur. Vi skall därför endast i undantagsfall utsträcka redovisningen till sådana analyser. I redovisningen av differenserna mellan enskilda yrkesgrupper, vilken införts i tab. 71, har vi i detta sammanhang använt medianvärdena som deskriptivt mått, eftersom prövningen av differenserna ägt r u m genom mediantest på samma sätt som tidigare i motsvarande sammanhang. Vid tolkningen av resultaten har vi — med hänsyn till den tidigare tilllämpade gränsdragningen mellan mer och mindre frekventa moment mellan skattningarna 1 och 2 — särskilt markerat medianen 1,5 som gränslinjen mellan yrkesgrupper med större och mindre frekvenser i de olika momenten. Signifikansprövningarna tar särskilt sikte på skillnader på ömse sidor om denna gräns. Som frekvent har vi då betecknat en av arbetsledarna uppskattad användning av ett givet moment för flertalet under-

195 Tab. 71. Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetsledares bedömning yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser diantest Nr

Moment

Lägre frekvens

Tot. P

Högre frekvens

17 18 19 52

Hela tal Decimalbråk Allmänt bråk Överslagsberäkningar.

BgGr BgHs Ksf. .SvK/ Bg...GrK

20 21 22 23 24

Dekadiska sorter. Stycketal , Tid och vinklar. . Andra m å t t Myntreduktioner.

H s . . . Kvv i (Bg...Bk) , Bg..Kvv | Sv Bg. . K SvGplSvTrKvv Tr G p l Bg...K/ **

25 26

Enklare ekvationer. Svårare ekvationer.

27 28 29 30 31 32 33 34 35

Enkla problem Procent Ränta Rabatt Bolag, affärsr. m. m. Arbetsproblem Medeltal Blandningar Rörelseproblem....

*** Bg Ksf Gr HsTr *** B g . . T r Sv Kvv *** B g . . K / *** Bg.Gr/**/K *** B g . K / ** * B g . . . . T r *** Bg.Gr K Bk ** B g . . K s f

36 37 38

Geom. konstr.: Triangel » Cirkel . , » Andra.

*** *** **

39 40 41 42 43

Geom. probl.: Triangel » Cirkel. . »> Fyrhörn. » Prisma » Cylinder

44 45 46 47 48 49 50 51 53

Kvadrattabell.... Räntetabell Andra tabeller. . . Räknesticka Räknemaskin Skjutmått Mikrometerskruv. Gradskiva Diagram

***

Gr

Bg..Sv

för olika med me-

Tr1

Hs Kvv Gpl KsfTrSvKBk SvTr K v v K Bk /Bk SvGpl Bk Bg Tr (Tr)....

K/*/Bk . (Kvv) /Bk

K I Gpl i Gpl

Sv/ * /K K v v Bk K Bk

I*

/Bk /Bk

Gpl

Bg.Gr Sv Bg.Tr/**/Gpl Bg.Sv/ *** Gr.Bg Gpl

/Gpl

Bg.K/**/Sv Gpl Bg...Gpl

*** Bg.K/ *** B g . . K v v S v BkK ** . Kvv Sv *** B g . H s / *** *** B g . . G p l / * /Hs I *** B g . . . H s / *** *** . . . Kvv Gpl Sv ** ..K

/Bk /K Bk Tr K v v S v / K v v Sv

lydande anställda om åtminstone en gång i veckan, varvid medianen av skattningarna representerar arbetsledarnas inställning. Medianen uttrycker alltså den genomsnittliga tendensen bland de representerade avdelningarna för flertalet anställda enligt arbetsledarnas (förmännens etc.) bedömning. Genom att arbetsledarna uttagits med hänsyn till resultatet av den i fältundersökningen bland arbetstagarna tillämpade slumpmässiga uttagningen av anställda, kan avdelningsrepresentativiteten anses likvär-

196 dig med representativiteten för de anställda. Värdet 0,5 markerar på motsvarande sätt ett gränsvärde, under vilket man kan tala om användning aldrig eller praktiskt taget aldrig som genomsnittlig tendens bland avdelningarna för flertalet anställda, medan värdet 2,5 på motsvarande sätt markerar gränsen uppåt mot daglig användning. En särskild invändning skall här göras beträffande variationen mellan avdelningarna. Frånsett den variation, som ovan diskuterats beträffande avdelningarnas tekniska standard, varierar de givetvis ifråga om antalet sysselsatta arbetstagare, dock icke nödvändigtvis så, att det med hänsyn till det totala antalet anställda största företaget också representerar den största avdelningen inom de undersökta yrkesgrupperna. I princip skulle vi kunnat genomföra en vägning av bedömningarna med hänsyn till avdelningens storlek för att därigenom på ett mer representativt sätt k u n n a spegla förhållandena för flertalet av de anställda i dessa yrkesgrupper. Med hänsyn till vad som ovan (s. 71 ff.) redovisats angående de i praktiken föreliggande möjligheterna att företaga ett representativt urval av företag i olika branscher, har en dylik vägning synts oss meningslös. Materialet kan således icke generaliseras till alla företag och än mindre till att spegla förhållandena för flertalet anställda i hela yrkesgruppen — det är i stället, på samma sätt som resultaten från undersökningarna bland arbetstagarna, bundet till den kategori av företag vi haft möjlighet att besöka. P å sin höjd kan materialet anses visa en viss trend för yrkesgrupperna vid större företag i resp. branscher, men det är i samtliga fall en trend som behöver prövas med kompletterande undersökningar, om möjligt med utnyttjande av objektiva metoder av typen frekvensstudier, innan man drar definitiva slutsatser om frekvenser i absoluta tal. Med hänsyn till att urvalsprinciperna tillämpats likformigt för de olika yrkesgrupperna (för undantag se ovan s. 72 f.) är det däremot lättare att med vårt material belysa relationerna mellan de undersökta yrkesgrupperna, men även detta bör givetvis ske med all den försiktighet som materialets ringa omfattning, urvalsmetodiken etc. påkallar. Mot denna bakgrund kan vi nu analysera resultaten i tab. 71. Av de 37 momenten är endast nio frekventa (enl. ovan) för mer än en yrkesgrupp, nämligen sex moment inom grundläggande och tillämpad räkning och tre bland hjälpmedlen. Därutöver visar enstaka moment frekvent användning för enstaka yrkesgrupper. De för två eller flera grupper frekventa momenten är följande: 1) Hela tal: Frekvent för flertalet yrkesgrupper utom bageri- och gruvarbetare. Tydlig signifikant gräns mellan successiva yrkesgrupper saknas dock. Vissa yrkesgrupper, Bk, K, Sv, Tr visar värden motsvarande dagligfrekvens, ehuru icke heller här någon säkerställd differens mellan på varandra i rangordningen följande yrkesgrupper har kunnat konstateras. 2) Decimalbråk: Frekvent användning för Bk, K, Kvv, Tr och Sv, lågt för övriga. Ingen tydlig signifikant gräns.

197 3) Överslagsberäkningar: Frekvent användning beträffande Bk, Gpl, Sv och (knappt) Tr, övriga knappast alls. Ingen klar signifikant gräns. 4) Sortförvandling avseende dekadiska sorter: Frekvent användning för Bk, K, Tr och Bg, varav Bk, på daglignivå, signifikant högre än K. 5) Enkla problem (summor, skillnader etc.): Detta moment följer i stort sett tendensen från hela tal och decimalbråk. Yrkesgrupperna Bk, Kvv och K representerar daglignivå, signifikant skild från därnäst följande Sv. 6) Procenträkning: Frekvent hos Bk (daglignivå), K och Gpl dock utan signifikanser mellan enskilda grupper. 7) Räknemaskin: Frekvens på daglignivå hos banktjänstemän och kontorister (Bk, K) signifikant skilda från övriga, vilka saknar alla krav. 8) Skjutmått: Dagligfrekvens för Sv, Kvv och Tr. 9) Mikrometerskruv: Signifikant skild dagligfrekvens hos Sv och Kvv, intet för övriga. Bland moment med enstaka yrkesgrupp på frekvensnivå m ä r k s främst några handelsbetonade, i vilka banktjänstemännen representerar den positiva differensen, nämligen myntreduktioner, räntetabell, ränteräkning, bolags- och affärsräkning m. m. samt allmänt bråk, det sistnämnda ett moment som i andra sammanhang brukar räknas till de grundläggande (jfr enkäterna till yrkesskolorna). I samtliga dessa fall avviker grupp Bk signifikant från övriga. Ytterligare några signifikanta differenser kan noteras, ehuru de i dessa fall rör sig om skillnader under gränsvärdet 1,5. Grupperna K och Bk visar tendens till högre frekvens än övriga ifråga om rabatträkning. Ifråga om vissa geometriska moment föreligger också några smärre men statistiskt säkerställda differenser. Så t. ex. visar bedömningarna för grovplåtslagarna (Gpl) tendens mot högre värden än övriga vad beträffar geometriska konstruktioner avseende triangel och cirkel, liksom svarvare och grovplåtslagare ifråga om geometrisk problemlösning avseende cirkel. Det bör betonas, att dessa avvikande medianvärden samtliga ligger i zonen 0,5—1,5, alltså icke i något fall på vad som ovan definierats som frekvent nivå. Slutligen skall vi beröra ett specialproblem rörande momentet stycketal. Vid redovisningen av resultaten från det utsträckta mediantestet fann vi ovan, att momentet icke företedde signifikans trots en avsevärd variationsvidd mellan yrkesgrupperna ifråga om medianvärden. Detta implicerade, anförde vi, att variationen inom grupperna skulle vara särskilt stor i detta moment. Av tab. 71 framgår nu, att det huvudsakligen är två medianvärden som avviker mycket starkt från de andra, nämligen för grupperna kallvalsverks- och träindustriarbetare. Ett närmare studium av fördelningarna för samtliga yrkesgrupper, återgivna i fig. 13, visar dessutom en för dessa gentemot övriga yrkesgrupper speciellt avvikande fördelningsform av bimodal typ. Detta i och för sig intressanta förhållande förklarar, varför vi icke erhållit signifikans i det utsträckta mediantestet, trots den av-

198 % 00^ - 6

• Kvv

50-

\^W

(H--

- Hs

- Sv

- [ pi

-

U 11

--FH-

.

- f e -

- Bg

0 ' I ' 2' 3 Svarsalternativ

Fig. 13. Fördelningar för olika yrkesgrupper ifråga om sortförvandling arbetsuppgift i yrket enligt arbetsledares bedömning

avseende stycketal

som

sevärda variationsvidden. De båda grupperna rymmer alltså var och en två mycket skilda typer av bedömningar. Vi har i detta sammanhang inte möjlighet att undersöka dessa grupper ytterligare med avseende på undergrupper, men vill påpeka, att tendensen beträffande grupp Tr är skönjbar även i en del andra moment, företrädesvis av grundläggande karaktär. I detta sammanhang vill vi också erinra om, att grupp Tr i sig som den enda av yrkesgrupperna, rymmer representanter för en grupp småföretag. Vi har också tidigare (s. 90) beträffande grupp Kvv funnit, att denna kategori driftsarbetare liksom gruvarbetarna kan betecknas som mer heterogent sammansatt än övriga yrkesgrupper inom metallindustrin, även om det föreligger stora svårigheter att åstadkomma en mer exakt uppskattning härvidlag. Det övervägande intrycket av totalresultatet blir, att flertalet moment för flertalet yrkesgrupper visar mycket låga frekvensskattningar enligt arbetsledarna. Undantagen utgöres av de mest grundläggande färdigheterna hela tal, decimalbråk, överslagsberäkningar, dekadisk sortförvandling, enkla problem, procenträkning, samt behärskandet av hjälpmedel som räknemaskin, skjutmått och mikrometerskruv. I de tre sistnämnda fallen är användningsfrekvenserna mycket strikt och väl säkerställt begränsade till vissa kommersiella respektive industriella yrken. I övriga fall uppträder icke lika klara signifikanser, vilket tyder på en icke obetydlig variation inom yrkesgrupperna. I detta sammanhang bör emellertid också påpekas, att materialet i flera yrkesgrupper är så ringa, att minsta mer betydande variation inom grupperna omöjliggör för signifikanser att uppträda mellan grupper.

199 b. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna

Jämförelserna med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna kan på grund av differenserna ifråga om svarskategorier utföras direkt endast genom strukturlikhetsanalys genom beräkning av rangkorrelationer. Detta kan dessutom ske med någon mening endast för sådana grupper för vilka det i båda materialen föreligger tillräckligt antal bedömningar på såväl yrkesskole- som arbetsledarsidan. Möjligheter härvidlag existerar endast för yrkesgrupperna inom metall- och träindustrin samt de kontorsanställda. På grund av att lärarna vid yrkesskolorna i sin bedömning av yrkeskraven endast i obetydlig utsträckning utnyttjat instruktionens anvisningar till ett och endast ett »typiskt» yrke med hänsyn till den faktiska rekryteringen från ifrågavarande yrkeslinje utan i stället angivit en vidare yrkesgrupp (jfr ovan s. 170), kommer givetvis jämförelsen att halta i vad avser yrkesspecifikationen. Arbetsledarbedömningarna är med andra ord mer koncentrerade till ett specifikt yrke än bedömningarna från lärarna vid yrkesskolorna. Resultaten bör därför bedömas försiktigt med hänsyn härtill. Om de påtalade differenserna är starka nog att åstadkomma en särskild bedömningstendens i yrkesskoleskattningarna, vilket icke är möjligt att avgöra utifrån föreliggande material, skulle denna tendens vad beträffar rangkorrelationerna givetvis närmast väntas slå ut i lägre korrelationer än vad som skulle blivit fallet, om vi hade haft tillgång till strikt parallella bedömningar. Som det nu är, är vi hänvisade till att korrelera arbetsledares bedömningar avseende specifika yrkesgrupper med yrkesskoleskattningar av definitionsmässigt något vidare yrkesgrupper. Definitionerna av yrkesgrupperna i fältundersökningen har närmare redovisats ovan (s. 90 f.). Mot dem svarar bedömningarna rörande yrkeskrav i enkät YMa för allmän metallutbildning (grupperna 210—211, här förkortade Ma), möbelsnickare m. fl. (TB 290—299, möb.) samt allmän kontorsutbildning (440—449, 456—457, 460—469, K a ) . Ifråga om metallgruppen har vi ju möjligheter att göra beräkningarna dels mot var och en av grupperna grovplåtslagare, svarvare och hopsättare, dels mot dessa grupper sammanslagna, vilket senare bättre svarar mot definitionen i yrkesskolematerialet. Av metallyrkesgrupperna torde hopsättarna vara den grupp som i minsta utsträckning utgör ett typiskt rekryteringsfält för yrkesskoleeleverna, medan svarvarna torde representera den mest typiska placeringen av de tre. För träindustrigruppen torde definitionerna täcka varandra ganska fullständigt. I tab. 72 redovisas de erhållna rangkorrelationerna mellan arbetsledares skattningar och bedömningarna från yrkesskolorna i de 31 gemensamma momenten. Samtliga korrelationer är positiva och — i flertalet fall synnerligen väl — säkerställda från noll. Inom metallgruppen föreligger en icke obetydlig variation med starkt samband för svarvarna, måttligt för grovplåtslagarna och svagt positivt för hopsättarna, en tendens som mot

200 Tab. 72. Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare och bedömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor ifråga om olika yrkesgruppers arbetsuppgifter i matematik i yrket Korrelerade grupper Rho F u II

YMa

Gpl Sv Hs

Ma Ma Ma

.65*** .83*** .44*

Gpl + S v + H s Tr K

Ma Tb:Möb. Ka

.72*** .60*** .89***

bakgrund av vad som ovan (s. 199) sagts angående den allmänna metallutbildningens målsättning i relation till de deltagande yrkesgrupperna, förefaller rimlig. Men även mellan yrkesgrupperna föreligger en icke obetydlig variation. Den genomsnittliga korrelationen för metallgrupperna k a n betecknas som måttlig (.72), och i samma kategori, ehuru numeriskt något lägre (.60), återfinns sambandet för träindustriarbetargruppen, den grupp beträffande vilken vi ovan kunde konstatera, att definitionerna i de båda bedömargrupperna täckte varandra bäst. Med hänsyn härtill är det desto mer anmärkningsvärt, att den högsta korrelationen mellan de båda bedömarkategorierna föreligger ifråga om de kontorsanställda (.89) med ett samband som måste betecknas som mycket starkt. Det synes alltså föreligga variationer mellan de olika yrkeskategorierna ifråga om överensstämmelsen mellan bedömningar, företagna av arbetsledare och lärare vid yrkesskolor, som betingas av andra faktorer än de ovannämnda skillnaderna ifråga om definitionen av yrkesgrupperna. Det ligger här nära till hands att antaga, att bedömargruppernas likhet i vissa relevanta avseenden är av betydelse i detta sammanhang för det referenssystem som ligger till grund för de avgivna bedömningarna. Vi skulle kunna spåra detta i vissa bakgrundsfaktorer såsom utbildning, såtillvida som de bedömargrupper, som kännetecknas av den högsta överensstämmelsen, skulle uppvisa den största likheten ifråga om dessa bakgrundsfaktorer. Då detta problem utgör en typisk specialfråga skall den inte prövas i detta sammanhang. I stället skall vi här kortfattat belysa frågan om det föreligger några gemensamma tendenser i de tre yrkesgrupperna beträffande rangavvikelserna för olika moment. Av rangawikelsernas fördelningar i fig. 14 framgår, att det i stort sett råder balans mellan proportionen extremt negativa och positiva differenser. Fördelningarnas olika spridningar är en naturlig följd av korrelationernas olika styrka. Med den godtyckligt valda skärningspunkten 8

201 O 1 MO Rangavvikelser

L

'20'

20' MO1 ' O 1 MO

Fig. 14. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan bedömningar av arbetsledare samt lärare vid yrkesskolor ifråga om yrkeskrav i matematik för vissa yrkesgrupper

erhålles för närmare analys det antal differenser som i fig. 14 markerats med skuggat område, vilka närmare redovisas i tab. 73. Värdena utgör resultatet av vederbörande moments rang i YMa minus dess rang i arbetsledarbedömningarna. En positiv differens uttrycker alltså lägre rangnummer och därmed högre angelägenhetsgrad enligt yrkesskolematerialet. Av tab. 73 framgår, att i industrigrupperna kategorin hjälpmedel påfallande ofta finns representerad bland de positiva differenserna, alltså de som innebär relativt sett högre angelägenhetsgrad enligt arbetsledarnas bedömning. Hit hör också vissa mer grundläggande moment inom sortförvandling och tillämpad räkning (stycketal, arbetsproblem, procentproTab. 73. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan arbetsledarbedömningar (Fu II) och skattningar från yrkesskolorna ( YMa) angående yrkeskrav i matematik Positiva

Negativa Grupp Diff.

Rang Rang YMa 3 Fu II

Moment

Diff.

Rang Rang YMa 3 Fu II

Moment

—13,0 —11,0 — 9,0 — 8,0

6 14 11 15

19 25 20 23

Allmänt bråk Diagram Triangel Fyr- + månghörn.

13,0 12,0 11,0 10,0 8,0 7,5

17 24 22 31 21 12,5

4 12 11 21 13 5

Arbetsproblem Räknesticka Stycketal Räknemaskin Geom. konstrukt. Procentproblem

Tr

—15,0 —13,5 —13,0 —11,5 —11,0 — 9,5

12 7 14 9 16 8

27 20,5 27 20,5 27 17,5

Rabatt Cirkel Prisma o. pyram. Triangel Ränta F y r - + månghörn.

11,5 11,0 10,5 10,0 9,5 9,5 8,0 8,0

25 12 15 17 23 30 18 19

13,5 1 4,5 7 13,5 20,5 10 11

Medeltal Skjutmått Stycketal Tid o. vinklar Räknesticka Räknemaskin Gradskiva Blandningar

K

— 9,0 — 7,5

10 14,5

19 22

Bolag m. m. Blandningar

6 Enklare ekvat.

Gpl +

Sv+ Hs

202 blem, blandningar). De negativa differenserna domineras för de båda industrigrupperna av tillämpad geometri, varjämte märks momenten allmänt bråk, (M) rabatt och ränta ( T r ) . Även beträffande grupp K kan en, låt vara svag, tendens utläsas till förmån för lägre relativa yrkeskrav enligt arbetsledarna ifråga om för yrkesområdet typisk tillämpad räkning (bolag, affärsräkning m. m.) samt blandningar, balanserat av ett grundläggande moment, enklare ekvationer. Den allmänna tendens som kan utläsas ur detta material skulle alltså kunna sammanfattas som visserligen icke helt entydig men dock i riktning mot lägre relativa krav enligt arbetsledarna för mer avancerad tillämpad räkning, specifik för de olika yrkesområdena, vilket på den andra sidan motsvaras av en något högre relativ vikt för hjälpmedel och grundläggande moment inom sortförvandling och tillämpad räkning. För kontorsgruppen är tendensen svag, och det bör särskilt anmärkas, att belägg saknas för vad som ovan sagts angående hjälpmedel. Sambandet är ju också klart högre för denna grupp mellan de båda bedömarkategorierna. Som vi tidigare framhållit är strikta nivåjämförelser icke möjliga att genomföra. Vi skall emellertid med utgångspunkt från rangordningarna i yrkesskolematerialet söka göra en deskriptiv uppskattning av tendensen, för att på ett mer åskådligt sätt belysa vad de iakttagna rangdifferenserna innebär i frekvenstermer ifråga om arbetsledarbedömningarna. Analysen företages alltså utan alla anspråk på något slags bevisvärde och i fullt medvetande om att även relativt sällan förekommande arbetsmoment i vissa sammanhang kan motivera mycket höga kravskattningar i den typ av skala, som förelegat för bedömarna i yrkesskolorna. För var och en av de tre undersökta yrkesgrupperna anges nedan de moment av de 31, vilka i bedömningarna från yrkesskolorna ifråga om yrkeskrav uppnådde medianvärden över den övre färdighetsgränsen 3,5, motsvarande minst krav på god färdighet. Momenten har förtecknats i rangordning efter medianvärdena, dock utan att särskild signifikansprövning företagits. Genom kursivering anges vilka av dessa moment som enligt arbetsledarbedömningarna för ovan angivna, definitionsmässigt något mer begränsade, yrkesgrupper uppnår medianvärden motsvarande dagligfrekvens resp. minst en gång i veckan (2,5 resp. 1,5). För att ge jämförelsen en mer konkret innebörd har vi som mått på arbetsledarbedömningarna inom metallindustrin undvikit den tidigare använda sammanslagningen och begagnat värdena för svarvarna, den specifika yrkesgrupp som uppvisade de flesta högfrekventa momenten bland de tre metallindustrigrupperna. Antalet moment, som ifrågakommer för analys, uppgår till knappt hälften av totala antalet (31). METALL/SVARVARE: Skjutmått, mikrometerskruv, gradskiva, hela tal, decimalbråk, allmänt bråk, tid och vinklar, överslagsberäkningar, cirkel, dekadiska sorter, triangel, procentproblem, tabeller.

203 TRÄINDUSTRI: hela tal, dekadiska sorter, decimalbråk, procentproblem, överslagsberäkningar, allmänt bråk, cirkel, fyr- och månghörning, triangel, geometriska konstruktioner, rabatt, arbetsproblem, skjutmått. KONTOR: Dekadiska sorter, hela tal, decimalbråk, procentproblem, rabatt, räknemaskin, ränta, överslagsberäkningar, myntreduktioner, bolag, m. m. stycketal, allmänt bråk, medeltal, tid och vinklar, blandningar. Den tendens, som med iakttagande av ovan nämnda reservationer dock torde kunna utläsas ur denna uppställning, går ut på att endast de mest grundläggande momenten inom aritmetiken och sortförvandlingen samt vissa hjälpmedel befinner sig i endera av de bägge översta nivåkategorierna i båda materialen. Många av de moment som lärarna vid yrkesskolorna bedömt kräva minst goda kunskaper i yrket tas enligt arbetsledarna med andra ord i anspråk mindre än en gång i veckan i de för resp. yrkesgrupp typiska specifika yrkena. E. Yrkeskrav enligt arbetstagarna a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna

Vid bearbetningen av bedömningarna från arbetstagarna, för vilka uppgifter om fördelning på yrkesgrupper, representativitet etc. lämnats i kap. 3, har följande iakttagits. I några av industrigrupperna ingår en större eller mindre grupp kvinnliga arbetstagare (jfr ovan s. 191 f.). I samtliga fall är dessa i stark minoritet. För att icke onödigtvis betunga framställningen redovisas deras resultat icke i detta sammanhang, på grund av att de genom sin starka minoritetsställning icke kan behandlas vid jämförelserna med arbetsledarskattningarna. Detta innebär icke, att vi skulle betrakta dessa gruppers resultat som ointressanta. Tvärtom anser vi dem och deras problem vara förtjänta av en särskild analys, vilken dock kommer att behandlas i annat sammanhang. Inom yrkesgrupperna kontors- och banktjänstemän är deras inslag däremot av den omfattningen, att jämförelser med arbetsledarskattningarna är fullt möjliga. Det senare materialet är endast i undantagsfall — genom sin koncentration till arbetsenheterna — uppdelat med hänsyn till kön, varför vi vid dessa jämförelser behandlar materialet oberoende av kön. Slutligen har gruppen kontorsanställda vid analysen fördelats på tre undergrupper med hänsyn till verksamhetens huvudsakliga inriktning, nämligen en allmän kontorsgrupp (Ka), en grupp omfattande tjänstemän med uppgifter huvudsakligen inom kassa och bokföring (Kb) samt en för tjänstemän med speciella uppgifter inom försäkringsväsendet (Fö). Huvuddelen av de prövade anställda inom försäkringsbolagen tillhör emellertid grupp Ka, vilket också framgår av att samtliga arbetsledarskattningar inom denna bransch förts in under grupp K. Antalet svarande inom grupperna framgår av tabellerna, som anger

204 högsta antalet svarande i något av momenten. Variationen kring dessa antal är obetydlig. Bland industriarbetarna är n = 672 och lägsta antalet på någon fråga 659. Bland de manliga tjänstemännen är motsvarande siffror 179 och 178, bland de kvinnliga 315 och 311. Ett ytterligare, likaledes obetydligt bortfall förekommer bland deltagarna, av vilka några inte svarat på någon av frågorna angående yrkeskraven i matematik. Detta bortfall är störst bland de manliga industriarbetarna, där 672 av 726 (93 %) besvarat något av frågans moment. Motsvarande siffror är för de manliga tjänstemännen 100 % och för de kvinnliga 315 av 321 (98 % ) . Struktur jämförelser På grund av att antalet moment är så lågt som sex (s. 171 f.), är det så gott som omöjligt att dra några hållbara slutsatser om skillnader mellan rangkorrelationer, eftersom dessa behöver uppgå till ca .90 för att kunna betraktas som säkerställda (Siegel 1956, s. 210 f. samt tab. P, s. 284). Den följande redovisningen av interkorrelationerna mellan linjerna syftar alltså till att undersöka, om ens någon av dem kan betraktas som säkerställd från noll. I tab. 74 återfinns rangkorrelationerna för de manliga industrianställda, i tab. 75 motsvarande samband för manliga och kvinnliga tjänstemannagrupper. Av tabellerna framgår, att det i ett ganska stort antal fall föreligger säkerställda positiva samband mellan yrkesgrupperna inom de båda huvudgrupperna, inte minst inom tjänstemannagrupperna. Beträffande de senare framgår också klart, att det i både de manliga och kvinnliga grupperna är Tab. 74. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om arbetsuppgifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning Grupp Gr.. Kvv Gpl. Sv.. Hs.. Tr. . Bg..

Tab.

Kvv

Gpl

Sv

Hs

Tr

.97*

.89* .80

.89" .86 .83

.77 .80 .77 .94*

.77 .80 .77 .94* .89*

.90" .81 .76 .76 .59 .56

75. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupper ifråga om gifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning Män Grupp

Ka Kb Fö

Ksf .94* .94* .89* .89* .77 .89* .76

arbetsupp-

Kvinnor

Kb

Fö

Bk

1.00*

1.00* 1.00*

.94* .94* .94*

Grupp Ka Kb Fö

Kb

Fö

Bk

1.00*

1.00* 1.00*

.84 .84 .84

205 kategorin banktjänstemän som i någon utsträckning bryter enigheten. Dock är det inte samma moment som svarar för variationen i de båda grupperna. För männen är det momentet enklare ekvationer som byter plats med allmänt bråk och som bedöms angelägnare än detta i motsats till vad som är fallet beträffande de övriga tjänstemannagrupperna. För kvinnorna är det fråga om några smärre förskjutningar, av vilka den mest märkbara innebär, att decimalbråk belägger förstaplatsen i stället för, som i de andra grupperna, procenträkning. I industrigrupperna är mönstret något mer komplicerat. Momentet med den minsta variationen är överslagsberäkningar (1—2), därefter kommer enklare ekvationer (4,5—6) samt triangel (4—6). De i detta avsnitt anförda resultaten lånar sig givetvis inte till några mer bindande slutsatser om relationerna vare sig mellan grupper eller moment utan anförs endast för att ange en viss tendens. De blir självfallet betydligt mer intressanta, när man ser dem i relation till nivåvärdena. I den mån sambanden ovan helt rör sig på en mycket låg frekvensnivå är givetvis de samband, som på detta sätt kan fastställas mellan de olika kravstrukturerna, ganska ovidkommande. I de fall att några moment genomgående eller i vissa grupper anmäles som särskilt frekventa, innebär den hittills använda beräkningsmetodiken inga möjligheter att fastställa detta, utan vi har att övergå till en särskild analys av nivåvärdena. Nivåjämförelser I tab. 76 redovisas resultaten från prövningen med det utsträckta mediantestet avseende förekomsten av nivåskillnader inom var och en av grupperna manliga industriarbetare, manliga tjänstemän, kvinnliga tjänstemän. Då de två senare snarast representerar undergrupper av en yrkesgrupp har vi — också för överskådlighetens skull — valt att t. v. behandla dem separat. I den mån någon av de tre materialen för ett moment rymmer signifikanta differenser, är det definitionsmässigt givet, att även en prövning av samtliga grupper på en gång skulle ge signifikant utslag. Däremot k a n det givetvis inträffa, att de tre grupperna är var och en så homogena, att ingen uppvisar signifikanta skillnader, men att sådana ändå uppträder vid ett sammanslaget material, eftersom homogeniteten i de tre grupperna k a n vara koncentrerad till olika nivåer. Skulle ett moment ge upphov till insignifikanta differenser med det utsträckta mediantestet i samtliga tre grupper, skall detta moment därför prövas i ett sammanslaget material. Tab. 76 visar, att signifikanta differenser uppträder för varje moment redan inom någon av de tre grupperna, varigenom sammanslagning blir onödig. Grupperna manliga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän är lika så tillvida, som de uppvisar signifikanser i samtliga moment utom ett. Undantaget utgöres i det första fallet av enklare ekvationer, i det senare av triangel, och båda momenten har i respektive grupp extremt låg

206 Tab.

76. Utsträckt mediantest m. m. avseende frekvensen arbetsuppgifter i enligt arbetstagare i olika yrkesgrupper, fördelade på tre kategorier Moment

Nr

Median Lägst—Högst

matematik

df

Manliga industriarbetare (n = 672) Decimalbråk Allmänt bråk Enklare ekvationer Procentproblem Geometriska problem: Triangel. Överslagsberäkningar

24 25 26 27 28 29

0,02—1,50 0,00—1,17 0,00—0,07 0,07—1,39 0,00—0,09 0,17—1,35

44,98 14,51 6,19 90,34 31,18 25,20

*** *** ***

Manliga tjänstemän (n = 179) Decimalbråk Allmänt bråk Enklare ekvationer Procentproblem Geometriska problem: Triangel. Överslagsberäkningar Kvinnliga Decimalbråk Allmänt bråk Enklare ekvationer Procentproblem Geometriska problem: Triangel, överslagsberäkningar

24 25 26 27 28 29

1,80—2,71 0,23—0,25 0,19—1,00 1,73—2,57 0,00—0,06 1,00—1,80

7,69 2,98 8,01 7,49 0,80 2,31

tjänstemän (n = 315) 24 25 26 27 28 29

0,24—2,00 0,04—0,22 0,01—0,16 0,41—2,50 0,00—0,01 0,16—0,44

18,42 18,60 9,85 17,41

*** *** ** ***

9,27

variationsvidd, f. ö. på bottennivå. Bilden för de manliga tjänstemännen är delvis en annan. Här är det endast ett moment, som visar signifikans, n ä m ligen enklare ekvationer, trots att variationsvidden för några av de övriga momenten icke är helt obetydlig. Detta kan, som vi förut sett, tyda på ovanligt stor spridning inom undergrupperna eller t. o. m. tendenser till bimodala fördelningar, vilket strax skall prövas. Även variationen mellan grupperna för olika moment är stor. I tab. 77 har vi på vanligt sätt specificerat de olika gruppernas medianer, i den m å n signifikanta differenser inom grupperna över huvud förekommer enligt det utsträckta mediantestet. För överskådlighetens skull och för att underlätta jämförelser mellan undergrupperna har vi i tab. 77 för varje moment angivit värdena i de tre undergrupperna i successiv följd. Första raden i varje moment betecknar sålunda manliga industriarbetare, andra manliga tjänstemän och tredje kvinnliga tjänstemän. En analys av tab. 77 ger till resultat, att frekvenser över 1,5 (undre gränsen för klassen en gång i veckan) förekommer relativt sparsamt. Ifråga om de manliga industriarbetarna k a n konstateras, att ingen enskild grupp når över den gränsen i något moment. Endast i ett, decimalbråk, förekommer en säkerställd differens mellan två i rangordningen på varandra följande grupper, vilket medför att grupperna svarvare och hop-

207 Tab. 77. Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagares bedömning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser med mediantest Nr

Moment

Tot. P

Högre frekvens

Lägre frekvens 0

i

25 Decimalbråk

*** Ksf. . T r / * * * / S v

Allmänt bråk

*** Ka Kb * Ksf.SvHs

,Hs Bk

Fö

*** KbKa BkFö 26

Enklare ekvationer. . .

* /Fö

Procentproblem

* K a . Bk/ ** KbKa/*/Fö *** B g . . . H s S v

**

28 Triangel

*** Ka/ *** B g . H s

29 Överslagsberäkn

***

*

G'pl 1

B g . T r H s Gpl KaKvBkFö

/BkK'b/

*

/Fö

Gr Sv

'

sättare kan anses ge säkerställt högre skattningar av yrkeskraven, dock fortfarande under frekvensnivån 1,5. Den relativt stora skillnaden mellan medianerna för dessa båda grupper är emellertid icke säkerställd. Variationen inom grupperna är nämligen också ganska betydande och påkallar i vissa fall en särskild analys. De högre frekvenstalen är i stället förbehållna tjänstemannagrupperna och då särskilt de manliga tjänstemännen. Det gäller i första hand momenten decimalbråk och procentproblem men också i någon mån överslagsberäkningar. I intet av dessa fall föreligger signifikant variation inom gruppen manliga tjänstemän och för det sistnämnda momentet ligger totalmedianen omedelbart under (1,44) gränsvärdet. Signifikant variation inom gruppen manliga tjänstemän föreligger endast ifråga om momentet enklare ekvationer, i vilket försäkringstjänstemännen avviker på ett säkerställt sätt uppåt närmast från banktjänstemännen, ehuru fortfarande på låg absolut nivå. De kvinnliga tjänstemännen når endast sällan och i enstaka grupper upp till gränsvärdet (1,5) mot högre frekvenser. Det bör observeras, att den avsevärt stora differensen mellan medianer för bank- och försäkringstjänstemän i denna grupp icke är säkerställd, vilket, liksom ifråga om de ovannämnda grupperna bland manliga industriarbetare, tyder på särskilt stor variation inom gruppen. I fig. 15 har vi återgivit fördelningarna för de berörda grupperna i momentet decimalbråk.

208 DU _

50-^

-

-

An^ _Z

r"--i1

m m «• — v 1 1 1 1 1 1 1 1

i

20^ i

1 1

10-=

= -

n :

0 Bk

3 Svarsalternativ

Fig. 15. Fördelningar avseende momentet decimalbråk för vissa yrkesgrupper bland manliga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän ifråga om arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagarnas bedömning

Fig. 15 visar i samtliga grupper en tendens till bimodal fördelning, mest utpräglad för de kvinnliga tjänstemännen. Frånvaron av signifikans för de ovan diskuterade mer påtagliga differenserna är härigenom tillräckligt förklarad. En jämförelse mellan de manliga och kvinnliga tjänstemännen visar i tab. 77 en tendens till högre frekvenser för de manliga. Vi har mer noggrant prövat denna tendens, genom att för varje moment (N = 6) och för varje yrkesgrupp (N = 4) beräkna differenserna mellan medianvärdena för m ä n och kvinnor. Fördelningen av dessa differenser framgår av fig. 16. Av de 24 differenserna visar sig endast en negativ ( = 4 % ) , medan åtta ( = 3 3 %) överstiger en enhet. Givetvis kominer bara de moment ifråga bland dessa som över huvud uppvisar några högre frekvenser, nämligen decimalbråk, procenträkning och överslagsberäkningar. Differenserna fördelar sig på jämnast möjliga sätt på de olika yrkesgrupperna med två extrema differenser (över 1,0) på vardera. Om de i tab. 77 återgivna resultaten kan sammanfattningsvis sägas, att de undersökta yrkesgrupperna endast i ett fåtal fall, och då enbart inom tjänstemannakategorin, når upp till en bedömd genomsnittlig frekvens i yrkesarbetet om åtminstone en gång i veckan. Dessa högre frekvenser är helt koncentrerade till momenten decimalbråk, procenträkning och överslagsberäkningar, medan moment som allmänt bråk, enklare ekva-

209 Antal 15

.

10-

3-

Fig. 16. Fördelning av nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän ifråga om frekvensen arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagarnas bedömning

Pr

-2.5 -2.0 -1.5 -1.0 -0.5 0 0.5 1.0 Nivödifferenser

2D 25

tioner och triangel uppvisar mycket låga frekvenstal i samtliga grupper. Beträffande momentet enklare ekvationer kan observeras, att försäkringstjänstemännen i båda grupperna avviker obetydligt men signifikant uppåt i förhållande till övriga tjänstemannagrupper. Även om det utsträckta mediantestet beträffande momenten allmänt bråk och triangel givit signifikant utslag i några av grupperna, är ingen enskild differens säkerställd ifråga om dessa moment, över huvud taget måste konstateras, att samtliga grupper utan undantag uppvisar extremt låga frekvensvärden i dessa båda moment. b. Jämförelser med yrkeskraven enligt arbetsledarna

Struktur jämförelser Innan vi direkt beräknar sambanden mellan arbetsledar- och arbetstagarbedömningar ifråga om yrkeskrav skall vi jämföra sambanden mellan yrkesgrupperna, vilket ger oss fördelen av ett något större material. Av skäl som ovan angetts, är en tolkning av styrkan hos enskilda samband i föreliggande fall särskilt vansklig, varför vi begagnar tillfället att göra även en relativ jämförelse, låt vara att även den bör utföras med stor försiktighet. Vi jämför alltså först interkorrelationerna mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om yrkeskraven dels enligt arbetsledarna, dels enligt yrkesutövarna själva. Vi antar därvid, att en frånvaro av systematiska bedömningstendenser som slår olika i de båda bedömargrupperna, skall resultera i approximativt lika interkorrelationer. Antalet positiva differenser mellan interkorrelationerna för varje grupp skall alltså vara ungefärligen lika stort som antalet negativa. I tab. 78 prövas detta genom att jämföra korrelationerna i varje ruta med varandra. Den övre siffran anger inter14—001908

210 Tab. 78. Interkorrelationer (rho) mellan olika yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav matematik enligt dels arbetsledare (överst), dels arbetstagare Grupp Gr...

Kvv

Gpl

Sv

Hs

Tr

.90* .97*

.73 .89* .59 .80

.90* .89* .93* .86 .60 .83

.57 .77 .69 .80 .73 .77 .73 .94"

1.00* .77 .90* .80 .73 .77 .90* .94* .57 .89*

Kw. Gpl.. Sv... Hs..

i

Antal signifikanta korrelationer: Arbetsledare: 6 Arbetstagare: 6 Antal differenser: Positiva 5, negativa 10 (X* - 1,72, df = 1, P>.10) k o r r e l a t i o n e n enligt a r b e t s l e d a r n a , d e n u n d r e e n l i g t a r b e t s t a g a r n a . De s e n a r e ä r d e s a m m a s o m i t a b . 74, m e d a n de övre i c k e t i d i g a r e r e d o v i s a t s , e h u r u de b y g g e r p å s a m m a u p p g i f t e r s o m i n g å r i d a t a s o m ligger till g r u n d för t a b . 68. Av t a b . 78 f r a m g å r , a t t de b å d a m a t e r i a l e n s i n t e r k o r r e l a t i o n e r k a n b e t r a k t a s s o m i s t o r t s e t t l i k a b å d e m e d h ä n s y n till a n t a l e t s i g n i f i k a n s e r och d e n a l l m ä n n a t e n d e n s e n n i v å m ä s s i g t , b e d ö m d m e d l e d n i n g a v differ e n s e r n a s r i k t n i n g . Det b ö r b e t o n a s , a t t d e t t a m a t e r i a l a v t e k n i s k a s k ä l e n d a s t o m f a t t a r y r k e s g r u p p e r n a i n o m gruv-, m e t a l l - och t r ä i n d u s t r i . V a d övriga g r u p p e r b e t r ä f f a r s a k n a s a n l e d n i n g a t t a n t a g a f ö r e k o m s t e n a v n å g o n a v v i k a n d e t e n d e n s . Vi h a r h e l l e r i n g e n m ö j l i g h e t a t t u t a n i d e t t a s a m m a n h a n g m i n d r e ö n s k v ä r d a s a m m a n s l a g n i n g a r av m a t e r i a l i u n d e r g r u p p e r företaga e n m o t s v a r a n d e p r ö v n i n g av f r å g a n . S a m b a n d e n m e l l a n b e d ö m n i n g a r n a av a r b e t s l e d a r e och a r b e t s t a g a r e f r a m g å r för v a r och en av de i f r å g a k o m m a n d e y r k e s g r u p p e r n a a v t a b . 79. Av t a b e l l e n f r a m g å r , a t t t e n d e n s e n till r e l a t i v t h ö g a s a m b a n d ä r t y d l i g , trots att endast två av korrelationerna på grund av det begränsade antalet m o m e n t h a r k u n n a t s ä k e r s t ä l l a s . D e n s ä r s k i l t a v v i k a n d e k o r r e l a t i o n e n för g r u p p Bg b e t i n g a s av a t t a r b e t s l e d a r s k a t t n i n g a r n a , n ä r b e r ä k n i n g e n e n d a s t u t f ö r e s p å de i f r å g a v a r a n d e sex m o m e n t e n , i c k e f ö r e t e r n å g o n v a r i a t i o n över noll i n å g o t a v m o m e n t e n . K o r r e l a t i o n e n för »ties» ger d å d e n t e o r e tiskt riktiga nollkorrelationen. Tab.

79. Korrelationer (rho) mellan arbetsledares och arbetstagares yrkeskrav i matematik i olika yrkesgrupper

Rho . . .

Gr

Kvv

.81

.81

Gpl

.89*

bedömning

av

Sv

Hs

Tr

Bg

Ksf

K

Bk

.77

.48

.84

.00

.40

.77

1.00*

211 Nivå

jämförelser

Bedömningsskalorna är visserligen fullt jämförbara i arbetsledar- och arbetstagarmaterialen, men differenserna ifråga om referensgruppen för bedömningen gör en prövning som utnyttjar information utöver det använda centralmåttet mindre lämplig. Arbetsledarbedömningarna gäller enligt instruktionen flertalet av de anställda vid de olika avdelningarna, varför spridningen kring centralmåttet är ett uttryck för variationen mellan avdelningarna, var och en gällande flertalet av de anställda där. Arbetstagarbedömningarna uttrycker däremot direkt en variation bland individer genom att var och en besvarat frågorna endast med avseende på sig själv. Däremot synes de använda centralmåtten, medianerna, vara jämförbara i så måtto som de båda uttrycker de för flertalet gällande frekvenserna av yrkesmässiga arbetsuppgifter i matematik. Även om vi alltså icke lämpligen kan använda mediantestet för en prövning av differenserna, synes vi i det totala materialet, på samma sätt som vid diskussionen av ev. nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän i arbetstagarmaterialet (ovan s. 206 f.), kunna jämföra differenserna mellan å ena sidan medianen för arbetsledarbedömningarna och å andra sidan medianen för arbetstagarbedömningarna med avseende på deras riktning. En systematisk tendens till högre skattningar för endera gruppen resulterar då rimligtvis i en övervikt bland differenserna till förmån för denna grupp. Om däremot materialen nivåmässigt skall kunna anses likvärda, bör differenserna fördela sig i lika proportioner på positiva och negativa. De observerade differenserna kan alltså prövas mot en förväntad likafördelning. I vårt material om tio yrkesgrupper och sex moment bör de sextio differenserna sålunda fördela sig teoretiskt med 30 i vardera kategorin. Den observerade fördelningen är 29 negativa och 31 positiva efter utproportionering av åtta nolldifferenser. Detta innebär, att det i totalmaterialet icke kan sägas föreligga några för någon av grupperna kännetecknande generella tendenser att bedöma högre än den andra (%2 - 0,06, df = 1, P > .80). De nyss genomförda och redovisade beräkningarna utesluter emellertid inte, att det inom totalmaterialet kan finnas differenser mellan yrkesgrupperna, som är stora nog att vara signifikanta men också att i en dylik beräkning ta ut varandra. Vi har prövat detta genom ett ^ 2 -test, där yrkesgrupperna — för att vi skulle undvika för låga förväntade värden grupperats parvis efter yrkesmässig samhörighet. Differenserna har beräknats mellan arbetsledar- och arbetstagarbedömningar och givit följande inom parentes angivna antal positiva skillnader för de olika yrkesgrupperna: Gr Kvv(5), Gpl Sv(9), Hs T r ( 4 ) , Bg Ksf(3), K Bk(10). Det förväntade värdet i varje grupp är 6 differenser av vardera slaget. Den statistiska utvärderingen ger vid handen en säkerställd (P < .02, df = 4,

212 X2 = 13,02) skillnad mellan de ingående yrkesgrupperna. Av siffrorna framgår, att vi i detta material rör oss med en mer påtaglig tendens till överskattning hos tjänstemannagruppen samt i gruppen med grovplåtslagare och svarvare, medan däremot de tydligaste tendenserna till underskattning från arbetsledarna föreligger i livsmedelsindustriarbetargruppen. En analys av de enskilda yrkesgrupperna visar ett högsta antal positiva differenser för grupperna Bk och Sv (5 vardera), medan motsvarande antal (6) för de negativa gäller grupp Hs, medan såväl grupp Bg som Gr uppvisar 5 negativa. Vi kan givetvis inte bygga några slutsatser på dessa tendenser avseende enskilda yrkesgrupper, i all synnerhet inte som en beräkning av variationen begränsad till industrigrupperna icke ger signifikant utslag (f = 7,68, df = 3, P > .05). c. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna

På grund av olikheten ifråga om svarsalternativ är våra möjligheter till jämförelser med bedömningarna enligt lärarna vid yrkesskolorna begränsade till strukturlikheten och därtill, på grund av materialets omfattning, endast för de grupper, vilka kunde ifrågakomma för jämförelser mellan yrkesskole- och arbetsledarmaterialet (s. 199 ff.). De siffror vi kan erhålla ur denna jämförelse kan emellertid icke utan vidare ställas i relation till korrelationerna mellan yrkesskolebedömarna och arbetsledarna, eftersom den korrelationsberäkningen baserades på ett större antal moment än de sex som nu kommer ifråga. För att erhålla en referenspunkt har vi därför räknat om sambanden mellan yrkesskole- och arbetsledarmaterialet, denna gång med utnyttjande endast av de sex moment som använts i arbetstagarformuläret. Dessa samband är självfallet svårare att säkerställa statistiskt. Under hänvisning till diskussionen ovan (s. 202) har vi för yrkesgrupperna beräknat sambanden dels för den sammanslagna gruppen, dels för den med hänsyn till yrkesutbildningens inriktning mest typiska av de enskilda grupperna, nämligen svarvarna (Sv). För övriga grupper, Tr och K, har beräkningarna skett på samma sätt som i tab. 72. För den senare gruppen har i arbetstagarmaterialet sammanslagning skett av såväl kön som undergrupperna Ka, Kb och Fö. Resultaten återges i tab. 80. Korrelationerna mellan yrkesskolematerialet och arbetsledarna är i detta material i jämförelse med det omfångsrikare materialet (s. 199 ff.) som Tab. 80. Korrelationer (rho) i vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i matematik mellan bedömningar av lärare vid yrkesskolor (YMa), arbetsledare och arbetstagare

YMa/Arbetsledare Arbetsled./Arbetstagare YMa/Arbetstagare

Gpl + S v + H s

Sv

Tr

-.01 .76 .60

.37 .77 .60

.93" .84 .77

.83 .77 .94"

213 väntat säkerställt i lägre frekvens. Numeriskt är siffrorna lägre i industrimaterialet, men materialet är givetvis inte tillräckligt för att vi skall kunna avgöra om det finns någon skillnad mellan industri- och andra yrkesgrupper. Sambanden mellan arbetsledar- och arbetstagarbedömningar, som för de enskilda yrkesgrupperna hämtats från tab. 79, är av ungefärligen samma storleksordning som sambanden mellan yrkesskolematerialet och arbetstagarbedömningarna. Även om de senare för industrigrupperna numeriskt är lägre än korrelationerna från tab. 79, k a n detta icke läggas till grund för någon slutsats, då korrelationerna icke kunnat säkerställas och med hänsyn till det ifrågavarande bedömningsmaterialets storlek uppvisar förhållandevis små differenser. Vi har sålunda, med reservation för de svårigheter som materialet erbjuder när det gäller signifikansprövningen, erhållit ett visst siffermässigt stöd för den slutsats angående en relativt stark strukturlikhet mellan yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna och arbetstagarna själva, som följer av de tidigare tolkningarna av siffermaterialet, nämligen att strukturlikheten är ganska avsevärd mellan såväl lärarnas vid yrkesskolorna och arbetsledarnas bedömningar som mellan arbetsledarnas och arbetstagarnas.

F. Sammanfattning

av huvudresultaten

På grund av att de olika bedömarkategorierna icke kunnat tillställas lika omfattande frågeformulär med lika detaljerade bedömningar som lärarna vid yrkesskolorna, har bearbetningen av resultaten angående yrkeskraven i vissa fall fått inskränkas till att gälla graden strukturlikhet, dvs. den ordning i vilken olika matematikmoment graderats som angelägna mellan de tre grupperna av uppgiftslämnare, lärarna vid yrkesskolorna, arbetsledarna och arbetstagarna själva. Ifråga om strukturlikheten kan som huvudresultat framhållas, att sambanden i flertalet fall tenderar mot relativt höga värden. Detta gäller såväl likheten mellan förkunskaps- och yrkeskrav enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna (tab. 61) som yrkeskraven enligt yrkesskolematerial och arbetsledarbedömningar (tab. 72) som — ehuru svårare att säkerställa av tekniska skäl — mellan arbetsledar- och arbetstagarbedömningar (tab. 79). Samtidigt har vi kunnat konstatera (tab. 64), att strukturlikheten mellan utbildningsgrupperna minskar, om man går från yrkesskolornas krav på förkunskaper till yrkeskraven, båda enligt bedömningar av lärarna vid yrkesskolorna. Ifråga om nivåaspekten har vi genom jämförelser mellan förkunskapskrav och yrkeskrav enligt yrkesskoleenkäten för det första kunnat konstatera, att yrkeskraven genomsnittligt ligger högre (tab. 62), ehuru här anmäler sig ett ovan (s. 184 ff.) mer ingående diskuterat undantag från sko-

214 lorna för vårdande utbildning, som enligt samma bedömare anmäler lägre yrkes- än förkunskapskrav. För det andra har vi funnit, att de största positiva förändringarna i bedömningsskalan förekommer bland moment av typen hjälpmedel och tillämpad räkning, medan moment som teoretisk geometri tenderar att förlora något i relativ position. Nivåanalysen av arbetsledarbedömningarna har givit vid handen, att endast ett fåtal grundläggande och för de olika yrkena speciella tillämpade moment bedöms som erforderliga i arbetet i någon högre frekvens (åtminstone en gång i veckan) bland flertalet av de anställda. Dessa moment specificeras i tab. 71. I de undersökta grupperna av arbetstagare var tendensen likartad bland de sex inom olika huvudområden grundläggande moment, som bedömningarna i denna delundersökning avsåg. Tre av dem bedömdes icke i någon yrkesgrupp som frekvent av flertalet, nämligen allmänna bråk, enklare ekvationer och triangel. Endast undantagsvis erhöll ett moment, då vanligen decimalbråk, bedömningar över den ovannämnda frekvensgränsen. Även om en direkt nivåjämförelse mellan bedömningar från yrkesskoleenkäten och fältundersökningen av tekniska skäl inte är möjlig, har vi på indirekt väg kunnat göra vissa jämförelser. Som exempel k a n här nämnas gruppen träindustri. Enligt yrkesskoleenkäten tillhörde 13 moment de två högsta svarskategorierna i denna enkät, motsvarande krav på goda och några kunskaper i yrket. Motsvarande antal i de två högsta svarskategorierna i arbetsledarbedömningarna, innebärande en frekvens om minst en gång i veckan enligt skalan, är fyra. Denna jämförelse får givetvis inte pressas. Men så mycket torde vara ådagalagt, att yrkesskolematerialets bedömningar i de högsta kategorierna för yrkeskrav omfattar en hel del moment, som enligt arbetsledarna icke på långt när visar sig ha den höga frekvens som vissa av de mest grundläggande momenten enligt båda bedömarkategorierna. Tendensen är likartad för de ytterligare två grupper, vilka kunnat komma ifråga för denna typ av jämförelse. Det anförda skulle i så fall spegla en i och för sig naturlig och icke oväntad överskattningstendens från yrkesskolehåll. Vi anser den naturlig bl. a. därför att undervisningen vid yrkesskolorna av lättförklarliga skäl icke helt k a n begränsas till det för de stora typyrkena nödvändiga utan också tar sikte på dels en grund för ytterligare vidareutbildning till verkmästare, ingenjör etc., dels till de yrkesutbildade arbetarnas ev. senare placering i mer allroundbetonade yrkesgrupper av typen reparatörer, dels också till målsättningar av allmänbildande natur. Detta är givetvis avvägningar som i sin tur kräver provning och diskussion, men detta arbete är icke platsen härför. Strukturmässigt har vi alltså erhållit samstämmiga, nivåmässigt i viss utsträckning motstridande resultat såtillvida som det föreligger en viss tendens för lärarna vid yrkesskolorna att ange något högre yrkeskrav än arbetsledare och arbetstagare.

KAPITEL 7 Y r k e s k r a v i m o d e r s m å l e t enligt l ä r a r e v i d y r k e s s k o l o r , arbetsledare och arbetstagare

A. Frågeformulär och principer för bearbetning Beträffande principerna för konstruktionen av frågeformulären i modersmålet till lärarna vid yrkesskolorna, arbetsledarna och arbetstagarna gäller samma förutsättningar som i matematik. Det h a r sålunda varit vare sig teoretiskt eller praktiskt möjligt att använda samma frågeformulär till dessa kategorier, varken vad antalet moment eller svarskategorier beträffar. En avgörande skillnad föreligger dock i förhållande till matematikundersökningarna. Bedömningarna av yrkeskraven i modersmålet som utföres av lärarna vid yrkesskolorna, har företagits enligt samma generella modell både ifråga om momentindelning och svarskategorier som den som gäller för såväl arbetsledare som arbetstagare. Anledningen härtill är, att både momentens antal och innehåll i frågan om förkunskapskraven var sådana, att de skulle tett sig verklighetsfrämmande i frågorna om yrkeskraven. När en förändring ändå måste göras, var det naturligt att så långt möjligt anpassa denna fråga till de övriga formulären. Vi har därför även i enkät YMo vad beträffar yrkeskraven arbetat med så konkreta varianter av de olika momenten som möjligt. Formuläret till yrkesskolorna innehåller 24 moment (mot 47 ifråga om förkunskaper) och svarsalternativen utgöres av följande ganska detaljerade frekvensskattningar: 0 = Praktiskt taget aldrig 1 = Enstaka gånger under året 2 = Ca en gång i månaden 3 = Ga en gång varannan vecka 4 = Ca en gång i veckan 5 = Ett par, tre gånger i veckan 6 = Ca en gång om dagen 7 = Minst ett par gånger dagligen Särskilt beträffande ämnet modersmålet, som för vissa grupper kunde antagas dominera i yrkesverksamheten, för andra däremot vara företrätt relativt sparsamt, vore det av vikt att åtminstone från några bedömare få skattningar i en detaljerad skala, som täcker en avsevärd variationsvidd. Med hänsyn till framför allt praktiska problem visade det sig lämpligt att försöka detta i enkät YMo.

216 Formuläret till arbetsledarna omfattar likaledes 24 moment, dock icke till alla delar desamma som i formuläret till lärarna vid yrkesskolorna, ehuru de gemensamma momenten givetvis formulerats exakt lika (jfr bil. 10). Svarsalternativen är desamma som i matematik (s. 171), men utgör samtidigt ett sammandrag av svarsalternativen i enkät YMo, såtillvida som åtminstone skärningspunkten 1/2 i arbetsledarformuläret (mindre än en gång i veckan/någon eller några gånger i veckan) kan sägas motsvaras av punkten 3/4 i YMo-versionen (ca en gång varannan vecka/ca en gång i veckan). I formuläret till arbetstagarna (bil. 11) är svarsalternativen desamma som i arbetsledarformuläret, medan antalet moment rörande krav på modersmålsfärdigheter i arbetet skurits ned till fyra, täckande huvudmomenten läsning, bokkunskap, skriftlig och muntlig framställning. I princip följer bearbetningen samma plan som i matematik, givetvis med den skillnaden, att nivåjämförelser på grund av skillnaderna ifråga om svarsalternativ icke som i matematikämnet k a n göras mellan yrkesskollärarnas skattningar. Deras skattningar av yrkeskraven k a n dock användas även för vissa nivåjämförelser med arbetsledarnas och arbetstagarnas bedömningar. Dessa går ju också på grund av de gemensamma svarsalternativen att, låt vara med särskild försiktighet, jämföra med frekvenserna för matematikmomenten. B. Yrkeskrav i modersmålet enligt lärarna vid yrkesskolorna För tolkningen av resultaten är det särskilt viktigt att uppmärksamma, att momentindelningen beträffande läsning och skrivning är speciellt uppdelad i syfte att möjliggöra en belysning av problemet om arbetsuppgifternas svårighetsgrad och relativa kvantitativa omfattning. Dessa frågor utformades med särskild tanke på jämförelser från innehållsanalyser, avseende t. ex. texters komplikationsgrad, av sådant textmaterial som i enlighet med frågeformulärets instruktioner bifogades detta. Detta innebär, att vi för att kunna utföra de ovannämnda strukturj ämförelserna, måste företaga en del sammanslagningar och/eller uteslutningar i materialet, vilka nedan skall redovisas. Analysen av det — relativt sparsamt insända textmaterialet — redovisas i annat sammanhang. Antalet svar på yrkeskravsfrågorna är något lägre än på frågan angående förkunskaper. (M = 734, variationsvidden omfattar antalet 760—701.) Bortfallet fördelar sig j ä m n t över alla yrkeskategorier. a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna

Struktur jämförelser Ranginterkorrelationerna mellan yrkeslinjerna, fördelade i samma grupper som vid tidigare analyser (s. 113 f.) framgår av tab. 81. Samban-

217 Tab. 81. Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna Grupp M + M E + TB + ÖI K J TMC Hu + V

K

J

TMC

Hu+V

P

.73

.93 .69

.93 .66 .93

.95 .75 .91 .89

.79 .53 .85 .85 .91

För samtliga korrelationer gäller, att P < .001

den enligt denna är av måttlig eller betydande styrka. För de relativt sett lägsta korrelationerna svarar grupp K, kontorsgruppen, vilken är inbegripen i de fem lägsta av de totalt 15 korrelationerna. Denna grupp är samtidigt den som man aprioriskt kan antaga utgöra en grupp med yrkeskrav nivåmässigt på högsta nivå i ett flertal moment. Av denna anledning kan det vara särskilt motiverat att närmare studera på vilka punkter de relativa skillnaderna är särskilt framträdande mellan grupp K och några av de andra grupperna. I fig. 17 och tab. 82 har vi återgivit fördelningarna av rangdifferenserna resp. specificerat de mer framträdande av dem med avseende på moment. Därvid har vi medtagit differenser över 7 enheter för grupperna M + ME + TB + Öl, J och P, samtliga mot K. På detta sätt betyder en positiv differens, att rangnumret är lägre och relativa angelägenhetsgraden högre i grupp K. ] Av fig. 17 framgår, att det i stort sett råder balans mellan positiva och negativa extremvärden, även om en svag övervikt kan iakttagas för större positiva extremer. Tab. 82 visar, att de positiva extremvärdena till stor del faller under huvudmomentet skriftlig framställning och avser den typ av avskrivning (efter förlaga, stenogram, muntlig diktamen eller diktafon) som man vanligen förknippar med arbetsuppgifterna för en maskinskrivarbefattning. Inom samma huvudmoment faller också att fylla i blanketter (kompliceAntal

15M+ME+ TB+ÖI/K

10-

~

Ln—_

J~"l_ u

i?rv Lm

n

linl l?nl 1

40 1 MO1 ' 0 ' '10' '20' Rangavvikelser

Fig. 17. Fördelning av rangavvikelser mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor

218 Tab. 82. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp K och vissa andra yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt yrkesskolelärarna Med K jämf. grupper

M+ ME + TB + öl

J

P

Negativa Diff.

Rang Rang Nr jfr-gr. K

—16 —15 —10

9 11 18

25 26 28

27 59 60

—18 —17 — 9

10 8 11

28 25 20

60 27 35

— 8

—27 —20 —12,5 —12

1 6 3,5 22

28 26 16 34

60 59 61 49

Positiva Moment

Diff.

Kartor, ill., etc. 23,5 Muntl. demonstr. 19 Underv., instr. 15,5

Underv., instr. Kartor, ill., etc. Läsn. längre ordin, texter Skr. enkla, längre texter

Rang Rang Nr jfr-gr. K 36,5 24 36,5

13 5 21

41 40 21

14 8

31 17

17 9

42 45

23,5 19

36,5 24

13 5

41 40

14 9

35 17

21 8

43 47

Moment Avskr.e.stenogr. Avskr.e.förlaga Bibliotekskat., enkel Avskr.e.mtl.dikt. Blanketter, komplic. Avskr.e.stenogr. » » förlaga »

» mtl. dikt.

» » diktafon Avf.enkla korta texter Uppslagsb. alfab.

Underv., instr. 25 Muntl. demonstr. 24 Intervjuer 17 Skr. enkla, längre texter 15 14

30 37 34

5 13 17

40 41 42

Avskr.e.förlaga » » stenogr. » » mtl. dikt.

36 23

21 9

43 45

11 9

17 32

6 23

23 24

» » diktafon Blanketter, komplic. Uppslagsb. alfab.

»

*

komplic.

rade) samt avfatta enkla, korta texter, medan övriga moment återfinns inom huvudmomentet bokkunskap, nämligen att slå upp i enkla bibliotekskataloger, alfabetiska eller mer komplicerade uppslagsböcker. Differenserna rör sig — med undantag för nr 21 och 23 — om moment, som i grupp K befinner sig i ranglistans övre halva ifråga om angelägenhetsgrad, dock ej i något fall om de fyra främsta momenten. De negativa differenserna härrör från flera huvudmoment, av vilka den muntliga framställningen återkommer mest frekvent och då främst representeras av momentet undervisning och instruktioner, muntliga demonstrationer samt »intervjuer». Av de övriga momenten tillhör ett bokkunskapen (kartor, illustrationer e t c ) , ett läsning (av längre, ordinärt svåra texter) samt ett skriftlig framställning, att avfatta enkla, längre texter. Vi sammanfattar de iakttagna differenserna ifråga om relativ angelägenhetsgrad mellan grupp K och grupperna M + ME + TB + Öl, J samt P på följande sätt: I grupp K har i jämförelse med dessa grupper enklare skriftlig framställning, särskilt avseende olika former av avskrivning, samt enklare uppgifter ifråga om bokkunskap en högre relativ angelägenhetsgrad,

219 Tab.

83. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningar gående frekvensen yrkeskrav i modersmålet

Huvudmoment

Moment

Nr

från lärare för olika

vid yrkesskolor yrkesgrupper

Procent 4 o. högre Median Lägst—-Högst Lägst—Högst

X2

df

P

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

Bokkunskap

Bibliotekskatalog, enkel » komplic Uppslagsböcker, alfabetiska... . » komplic Telefonkatalog Tidtabeller Kartor, illustrat., diagram

1—21 2—15 21—82 4—47 37—97 5—44 15—82

0,28—1,36 0,10—0,94 1,45—6,50 0,17—3,17 1,46—6,81 0,52—2,84 0,72—6,13

35,83 53,37 155,61 106,69 231,30 93,59 67,36

9 9 9 9 9 9 9

Läsning av texter

Enkla, korta » medellånga i längre Ordinära, korta » medellånga » längre

64—88 20—68 6—41 26—81 11—67 5—56

4,59—6,82 1,35—4,67 0,65—3,17 2,18—6,46 1,00—5,06 0,46—4,00

123,13 142,21 114,48 93,55 141,63 135,94

9 9 9 9 9 9

Komplicerade, korta » medellånga » längre

11—65 2—55 0—59

0,74—5,00 0,33—3,71 0,18—3,77

94,85 120,66 97,75

9 9 9

Skriftlig Avskrift efter förlaga fram» » stenogram ställning » » muntl. dikt » » diktafon Blanketter, enklare » komplicerade

3—81 0—49 1—45 0—43 36—91 8—68

0,22—6,63 0,00—3,29 0,06—2,93 0,00—2,00 2,97—6,71 0,61—5,02

149,90 413,88 160,46 380,58 169,33 178,42

9 9 9 9 9 9

Avfatta texter, enkla, korta . . . » » » medell... » » » längre... » » ordin., k o r t a . . . » » » medell... » » » längre... » » kompl. k o r t a . . . » » » medell... » » » längre...

13—70 1—32 0—22 5—50 0—27 0—21 0—27 0—16 0— 9

0,93- -5,28 0,18- -2,00 0,05- -1,91 0,33- -3,50 0,12- -1,79 0,06- -1,06 0,08- -1,50 0,02- -0,91 0,02- -0,47

130,32 111,61 102,05 136,44 102,68 99,42 82,10 108,52 85,94

9 9 9 9 9 9 9 9 9

Muntlig Kortare meddelanden, upplysn. framRedogöra för fakta, föredragn.. ställning Demonstrationer Undervisning, instruktioner.. . . »Intervjuer» Diktera i diktafon el. dylikt . . .

67-100 34—88 15—83 14—88 23—80 0— 8

5,51—6,93 2,06—6,70 1,10—6,20 0,60—6,90 1,09—6,70 0,00—0,09

120,64 85,93 60,40 122,93 47,24 50,03

9 9 9 9 9 9

vilket m o t s v a r a s av lägre relativ angelägenhetsgrad liserade moment, framför

an-

för vissa m e r specia-

allt i n o m h u v u d m o m e n t e t m u n t l i g

framställning

m e n även inom bokkunskap, läsning och skrivning. Nivå

jämförelser

Nivåj ä m f ö r e l s e r n a

inleds som vanligt

m e l l a n g r u p p e r n a för v a r j e testet.

Resultaten

härav

moment

återfinns

m e d en prövning

av

differenserna

g e n o m d e t s. k . u t s t r ä c k t a

i t a b . 83 l i k s o m

gående lägsta och h ö g s t a m e d i a n v ä r d e n

också

median-

uppgifter

samt lägsta och högsta

an-

förekom-

*

tf

M

CM

(3D

h CQ h

s

W

CQ

H

s

^ H

S3*

CM

W

o

O

o o SS

W

•-5

CM

CM

>

«SS

CM

3 O

a

KS

ÖS o ^ >

!-j CM

:g 3S S3S 2?

tf

* >

CM

CQO^

^

S > S

IM CQ'

SE I—I

o w s CQ

S3

CM

H M -

w

-~ S C Q S ~ S 3

CQS3 O

s1°r

H

^

S3 w CQ^

g CM

; CM 1

o o.

** ** ** ** ** ** ** *******

** ** ** ** ** ** ** ** ** * * * * * * * * *

te-3 '- » ^ So S ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** * * * * * * * * * * * * *

S 5 «s

•5 w

B +->_:

^-S-S g* «

3 =o •

So

H -22 OJ

ed r-H

lä

*;§

O SH CqpQ

Q

o

s S

ft ft

&i? S 2 •* B 5 es s^s

* * ft * «

tt

. CS 4) <a H C•rs a>

-O 3 B 3 O u 5 M « x

d

CO -^

H h

^ J

^ S

•5 5

- - «^

o

221 CM

P

TB c£>

V /V P

VK /VP

CM [>

*

Vi

>

*

•"5

M a H

IH

4» :0

S3

r^-* a S H

—.

5.

S

•PS t

^S O H

w

s CO

sw £ Ss ° 3

S3

CQ

§

ft

CN

>

w s rn

4) «M 49

>-M

:SJ^ J 1-1

o S

S3w a

^ss

H

CM

s

CQ

H tf

>h O

sS * ** ** •H-

O CM

s * * * * * * * * * * * * * * * * * * • . l-H

s co £ o

s

<0

5) c £ 12

> H A! 03 4-> H->

cs

«fH

< • * LO 1*5 m

-

'

**

å> ft I * ra .g ft so ; g Cj 3 C ~ .. "9

' +J ' t«

• >->

T3

'T?

Mun tlig framstäl Kort are meddel. Fakt a, föredragr Dem onstrationer Und( ;rvisning, in Inter Dikti

"ÖJ T3 0)

W

o3

l > 00 OJ O TH CN O i n ir) O CO CO

222 mande procentuella andel av bedömningar med skattningen 4 eller däröver, motsvarande en frekvens av minst en gång i veckan. Tab. 83 visar, att det föreligger mycket väl säkerställda differenser mellan grupperna inom varje moment. Därjämte framgår av tabellen, att variationen mellan såväl moment inom huvudmoment som mellan grupperna inom olika moment är högst betydande. Inom de moment av huvudmomenten läsning och skrivning, som rör samma funktioner (textläsning resp. avfattande av texter) men olika utpräglingsgrader vad gäller komplikation och längd (mom. 30—38 resp. 47—55), kan man urskilja en klart sjunkande tendens med såväl ökad omfattning som högre grad av komplikation. Det bör särskilt framhållas, att bland huvudmomenten förekommer mycket höga frekvenstal för vissa grupper inte blott i huvudmomenten läsning och skrivning utan även ifråga om bokkunskap och muntlig framställning. Inom skriftlig framställning är det f. ö. momentet rörande avskrifter och ifyllande av blanketter som ger de högsta frekvenserna, medan avfattandet av texter endast ifråga om enkla och korta sådana ger högre värden i någon grupp (t. ex. mer än 50 % över skattningsvärdet 3). Informationen i tab. 83 specificeras med avseende på de enskilda grupperna i tab. 84, som också omfattar resultaten av signifikansprövning av i rangordningen på varandra följande grupper enligt principer som tidigare (s. 122 ff.) redovisats. Analysen tar särskilt sikte på skillnader, belägna i området kring skattningsvärdena 3—4. Utöver gränsvärdet 3,5, som alltså betecknar gränsen uppåt mot en genomsnittlig frekvens om en gång i veckan, har i tabellen särskilt markerats gränsvärdena 1,5 (enstaka gånger under året/ca en gång i månaden) och 5,5 (ett par, tre gånger i veckan/ca en gång om dagen). Det undre av dessa värden betecknas i det följande som gränsen mot regelbunden användning, det övre mot daglig. Tab. 84 ger för de olika huvudmomenten i stort sett följande information. Ifråga om bokkunskap föreligger gentemot övriga grupper säkerställda dagligfrekvenser beträffande alfabetiska uppslagsböcker (K), telefonkatalog (V, P, K) samt kartor, illustrationer och diagram (TMC) för de inom parentes redovisade yrkesgrupperna. Flertalet yrkesgrupper befinner sig på veckofrekvensnivå ifråga om momentet telefonkatalog (med undantag av grupp M), och momentet alfabetiska uppslagsböcker ligger för flertalet yrkesgrupper över den lägsta frekvensnivån. Övriga moment visar genomgående värden omkring eller — för momenten rörande bibliotekskataloger — under gränsen mot regelbunden frekvens. Huvudmomentet läsning visar för ett stort antal grupper höga frekvensvärden, särskilt avseende enkla och ordinärt svåra kortare texter. Längre texter av alla slag samt övriga komplicerade texter ligger för flertalet grupper under veckofrekvens. Den i anslutning till tab. 83 noterade tendensen till fallande rangordning inom de olika svårighetskategorierna från kortare till längre texter synes bekräftad även för de enskilda grupperna.

223 Problemet synes oss emellertid icke vara av den angelägenhetsgraden, att en ingående prövning av de enskilda differenserna härvidlag synes motiverad. Till de viktiga inslagen i bilden hör också, att signifikanserna mellan enskilda grupper, trots att de största mediandifferenserna befinner sig i skalans övre del, står att finna bland de lågfrekventa grupperna, bland vilka M och TB men också i någon m å n ö l och Hu återfinns nedanför signifikansgränsen. Frånvaron av klara signifikanser i den övre delen av svarskontinuet tyder på förhållandevis större spridningar för de mer högfrekventa grupperna i dessa moment. I huvudmomentet skriftlig framställning är det endast ett fåtal moment som över huvud visar frekvenser på veckonivå och däröver. Det gäller flertalet grupper ifråga om enkla blanketter, några (K, V, TMC) ifråga om komplicerade sådana samt fyra (K, V, P och TMC) ifråga om avfattande av enkla, korta texter. Dessutom föreligger en gentemot samtliga övriga grupper synnerligen klart avgränsad dagligfrekvens för grupp K ifråga om avskrift efter förlaga. Även för övriga moment rörande avskrifter avviker grupp K mycket tydligt och säkerställt från samtliga övriga yrkesgrupper. Med de ovan nämnda undantagen utgör detta huvudmoment en bild av förhållandevis låga frekvenser som i vissa fall rymmer ytterligare signifikanta differenser, vilka dock icke synes vara av sådant intresse att de erfordrar någon kommentar. Huvudmomentet muntlig framställning visar i flertalet fall säkerställda dagligfrekvenser beträffande gruppen pedagogiska (P) samt vårdande (V) yrken. Grupp TMC ligger — ehuru icke säkerställt i förhållande till närmaste i rangordningen lägre grupp — i flera moment på veckonivå. Särskilt bör framhållas, att momentet kortare meddelanden och upplysningar samlar alla grupper på daglignivå (grupp J dock signifikant skilt just på gränsen), medan momentet diktamen i diktafon etc. — ehuru signifikant enligt over-alltestet — samlar alla grupper på lägsta frekvensnivå. Av tab. 84 framgår, att särskilt grupp K svarar för åtskilliga av de mest utpräglade extremvärdena, framför allt inom huvudmomentet skriftlig framställning men också att vissa andra yrkesgrupper återkommit med relativt och absolut höga värden. På samma sätt som ifråga om förkunskapskraven (ovan s. 154 ff.) prövar vi därför materialet med avseende på genomgående tendenser genom dels ett totaltest (^ 2 -test) avseende yrkesgruppernas variation kring den teoretiska totalmedianen (5,5) för rangordningarna, dels ett mediantest mellan ifråga om medianrangnummer på varandra följande yrkesgrupper. Resultaten härav återges i tab. 85, som upptar yrkesgrupperna rangordnade efter medianrangnummer jämte utfallet av signifikansprövningarna. Tab. 85 visar i ovannämnda mening klara differenser i tre fall, av vilka två säkerställer rangordningarna totalt mellan de tre grupperna i listans botten. Den tredje avgränsar ett toppskikt, som omfattar grupperna P,

224 Tab. 85. Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 24 moment av ämnet modersmål ifråga om arbetsuppgifter i yrket enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet Lägre krav

—

Högre krav

Bang

1 Yrkesgrupp

M

TB

Öl

Hu

ME

J

T

V

K

TMC

P

8,13

6,63

6,25

2,40

2,25

2,15

Median

9,62/*/8,44/*/

Totaltest

X2 = 186,64, df = 9, P < . 0 0 1

5,33/**/ 3,36

Följande differenser mellan successiva linjer är säkerställda (mediantest): V—J: X2 = 9,14, df = 1, P < . 0 1 ö l — T B : P = 4,80, df = 1, P < . 0 5 TB—M: Xs = 5,83, df = 1, P < . 0 5

TMC, K och V, från mellanskiktet, bestående av grupperna J, ME, Hu och ö l , vilka i sin tur är klart avgränsade från de återstående industrigrupperna TB och M, vilka dessutom sinsemellan uppvisat en på detta sätt säkerställd differens.

b. Jämförelser med förkunskapskraven

Som vi inledningsvis (215 f.) anfört, föreligger det på grund av skillnader såväl ifråga om momenturval och momentdefinitioner som svarskategorier mycket små möjligheter att företa någon direkt jämförelse mellan förkunskapskrav och yrkeskrav enligt bedömningen av lärarna vid yrkesskolorna. I princip kan man givetvis utföra strukturj ämförelser för de i båda frågorna gemensamma momenten, men en sådan jämförelse löper stora risker att, om än tekniskt genomförbar, ge sakligt missvisande information. På grund av de i samband med yrkeskraven särskilt tillgodosedda specialfrågeställningarna angående olika typer av texter inom huvudmomentet läsning samt olika slag av arbetsuppgifter i skriftlig framställning, blir de gemensamma momenten huvudsakligen lokaliserade till huvudmomenten bokkunskap och muntlig framställning, varigenom de kanske mest centrala huvudmomenten läsning och skriftlig framställning icke erhölle någon vikt vid jämförelsen. En teoretisk möjlighet kunde givetvis föreligga att, t. ex. genom summering (och eventuellt viktsättning) av de olika underalternativen inom läsning och skriftlig framställning, erhålla medianvärden för ett mindre antal mer täckande moment inom dessa huvudyrkeskrav och jämföras mot på något sätt matchade moment ifråga om förkunskapskraven. Hela detta förfaringssätt rymmer emellertid — inte minst med hänsyn till det stora antalet för direkta jämförelser icke läm-

225 pade moment — i sig själv så stora felkällor, att resultaten måste bedömas som så osäkra, att det icke är meningsfullt att utföra beräkningarna. Ett i någon mån mindre otillfredsställande sätt att erhålla en ungefärlig uppskattning om tendensen vid jämförelse av de båda materialen, är att utgå från totalmaterialen och jämföra den totala rangordningen mellan de olika yrkesgrupperna i de båda delundersökningarna. Detta bör emellertid göras med den uttryckliga reservationen, att totalsiffrorna bygger på till icke oväsentlig del skilda moment och momentdefinitioner, låt vara inom samma antal huvudmoment. Under förutsättning av full jämförbarhet mellan de båda materialen ifråga om innehållet i det bedömda, skulle den beräknade samgången mellan rangordningarna av yrkesgrupperna med hänsyn till deras medianrangnummer i totalmaterialen (tab. 55 resp. 85), .83***, uttrycka ett starkt samband.

C. Yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledarna Frågorna angående yrkeskraven i modersmålet ingick i samma formulär som frågorna angående yrkeskraven i matematik. För uppgifter angående antalet arbetsledare och deras fördelning på yrkesgrupperna samt deras svarsfrekvenser på olika frågor hänvisas därför till kap. 6. a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna

Struktur

jämförelser

Sambanden mellan yrkesgrupperna ifråga om de moment av ämnet modersmålet som ingick i förevarande frågeformulär framgår av tab. 86. Enligt tab. 86 är sambanden inom de industrigrupper, som sedermera sammanslagits, av betydande styrka såväl vad beträffar metall- som livsmedelsindustrin. Sambandet mellan samtliga industrigrupper (i tabellens Tab. 86. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledares bedömning Grupp Gpl Sv

Grupp Gr Kvv Gpl + S v + H s Tr Bg+Ksf K 15—001908

Sv

Hs

Grupp

Ksf

88***

.90*** .84***

Bg

91***

Kvv 77***

Gpl + Sv + Hs 78*** 75***

Tr

Bg+Ksf

K

Bk

.83*** .90*** .86***

79*** 79*** .69*** .82***

.49* .53* .45* .49* .47*

.26 .26 .05 .24 .34 .89***

226 Antal 15 Gpl+Sv+Hs/Bk

u

Rangavvikelser

2 0 '-15 '-10 ' - 5 ' 0 ' 5 ' 10 Rangavvikelser

15 ' 20

Fig. 18. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av arbetsledare

undre del) är höga till måttligt höga. Av betydande styrka är också sambandet mellan de båda tjänstemannagrupperna (K/Bk). Däremot är samtliga samband mellan industri- och tjänstemannagrupper visserligen positiva men dock svaga, beträffande banktjänstemännen i intet fall säkerställda från noll. För att illustrera vad dessa siffror innebär för de enskilda momenten studerar vi lämpligen fördelningen av rangdifferenserna och identifierar därefter de extrema av dem. Vi väljer därvid de lägsta korrelationerna inom vardera tjänstemannagruppen och håller denna gång därigenom industrigruppen konstant, eftersom båda dessa värden uppnås Tab. 87. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp Gpl +Sv +Hs och grupperna K och Bk ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledarna Negativa

Positiva

Diff.

Rang G p l + Rang Nr S v + jfr. gr. Hs

K

—20 —14,5 —10,5 — 8,5

1,5 9 6 13

21,5 23,5 16,5 21,5

Bk

—22 —14,5 — 9 — 9

1,5 9 6 5

— 8,5

3 Med gr. Gpl+Sv + Hs jfrd gr.

Moment

Diff.

Rang Gpl + Rang Nr Sv + jfr. gr. Hs

55 54 57 66

Avläsa ritn. » instrum. Längre sakt. Demonstr. muntl.

12 11

14 22

2 11

71 Kortare blank. 73 Utskr.e.man.

23,5 23,5 15 14

55 54 57 68

17 13,5 13

19 16,5 14

2 3 1

70 Förkortningar 61 Telefonkatal. 71 Kort. blank.

11,5

67 Avläsa ritn. » instrum. Längre sakt. Inhämta uppl. Framl. synp.

12 11,5 10,5 7,5

22 20 23,5 23,5

10 8,5 13 16

73 72 76 74

Moment

Utskr.e.ma. Längre blank. Affärsbrev o.d. Utskr.e.dikt.

227 gentemot den sammanslagna metallindustriarbetargruppen (Gpl + Sv + Hs). Fig. 18 ger fördelningarna och tab. 87 specifikationen av de extrema momenten på vardera sidan. Av fig. 18 framgår, att korrelationen med grupp K utmärkes av en svag övervikt för extremt negativa värden, medan korrelationen med grupp Bk har något fler extremt positiva rangavvikelser, låt vara att ingen av dessa differenser är signifikant. Specifikationen i tab. 87 visar beträffande korrelationen med grupp K, att de negativa avvikelserna håller sig inom huvudmomenten läsning och muntlig framställning. Av de förra är det de för tekniska yrken rimligtvis mest aktuella momenten avläsning av ritningar och avläsning av instrument, vilka kan sägas bilda en gräns mellan modersmålsämnet och ämnen som fysik och teknik, som kommer ifråga jämte momentet läsning av längre saktexter. Ifråga om muntlig framställning är det de demonstrerande funktionerna som särskilt framhäves i industrigrupperna. De positiva differenserna håller sig inom huvudmomentet skriftlig framställning, representerat av kortare blanketter och utskrift efter manuskript. Korrelationen med banktjänstemännen kännetecknas av extrema differenser ifråga om samma moment i ungefärligen samma utsträckning med undantag av momentet inom huvudmomentet muntlig framställning, som i detta fall är ersatt av två andra, nämligen inhämtande av upplysningar samt framläggandet av synpunkter. Men därutöver uppträder på den positiva sidan nya moment, dels inom huvudmomentet skriftlig framställning (längre blanketter, affärsbrev och dyl., utskrift eller diktamen), dels inom huvudmomenten ordkunskap (förkortningar) samt bokkunskap (telefonkatalog). Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera, att det föreligger en ganska betydande strukturskillnad mellan å ena sidan industrigrupperna, i specialanalysen ovan företrädda av grupperna inom metallindustrin, och tjänstemannagrupperna. Denna skillnad yttrar sig i främsta rummet så, att moment inom skriftlig framställning bedöms som relativt sett viktigare inom tjänstemannagrupperna (och då särskilt bank tjänstemännen, för vilka även vissa mer speciella moment kommer in i bilden, t. ex. ordkunskap ifråga om förkortningar), medan däremot industrigrupperna kännetecknas av högre relativ angelägenhetsgrad för moment som rör läsning (särskilt av ritningar och avläsning av instrument) men också av moment inom muntlig framställning. Därmed är givetvis icke sagt, att dessa relativa differenser nödvändigtvis skulle motsvaras av absoluta nivådifferenser. Nivå

jämförelser

Tab. 88 upptar resultatet av prövningen med det utsträckta mediantestet angående ev. skillnader mellan grupperna inom varje moment. Tab. 88 visar, att signifikanta differenser mellan grupperna föreligger

228 Tab. 88.

Utsträckt

Huvudmoment

mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar av frekvensen uppgifter i modersmålet för olika yrkesgrupper Moment

Nr

Median Proc. 2— Lägst—Högst Lägst—Högst

arbets-

X2

df

Läsning

Avläsa instrument » ritningar Kortare anvisningar Längre saktexter Andra texter »Snabbläsa»

54 55 56 57 58 59

0—65 0—100 45—100 0—60 0—75 10—55

0,00- -2,75 0,00- -3,00 1,35- -2,71 0,13- -1,81 0,13- -2,33 0,13- -1,75

Bokkunskap

Alfabet.uppslagsb Telefonkatalog Komplicerade uppslagsb.. Kartor, illustr., diagram..

60 61 62 63

0—90 0—100 0—25 0—30

0,00- -2,89 0,00- -2,89 0,00- -0,42 0,00- -0,36

57,37 103,89 25,38 44,12 26,69 10,70 135,40 101,29 32,22 28,27

Muntlig framställning

Rapportera Återge Demonstrera Framlägga s y n p u n k t e r . . . Inhämta upplysningar . . .

64 65 66 67 68

35—85 0—60 0—25 0—95 0—100

0,50- -2,75 0,07- -1,80 0,08- -0,56 0,67- -2,63 0,17- -2,92

14,47 22,20 20,06 23,42 24,96

Ordkunskap

Fackuttryck Förkortningar

69 70

15—90 0—100

0,07- -2,71 0,07- -3,00

21,04 46,85

7 8 8 8 8 8 8 8 4 7 8 7 7 8 8 8 8

Skriftlig framställning

71 Blanketter, kortare 72 D längre 73 Utskrift efter manus » » diktamen. . 74 75 Kortare rapporter 76 Affärsbrev el. dyl 77 Längre framställning.

15—100 0—65 0—60 0—35 0—55 0—55 0—10

0,13- -3,00 0,00- -2,25 0,00- -2,00 0,00- -1,13 0,00- -1,63 0,00- -1,63 0,00- -0,50

74,78 96,10 93,26 61,12 57,18 80,06 16,02

8 7 7 4 7 4 4

P

*** *** ** *** *** — *** *** *** *** — ** * ** ** ** *** *** *** *** *** *** *** ** \

i samtliga moment med två undantag (nr 59 och 64), att variationsvidden inom flera moment är betydande samt att alla förekommande huvudmoment åtminstone i något fall företräds av moment med betydande variation mellan grupperna. Dessa specificeras för de olika momenten i tab. 89, i vilken som vanligt införts resultaten av signifikansprövningar mellan i rangordningen inom varje moment successiva grupper. Resultaten av prövningarna enl. tab. 89 kan för de olika huvudmomenten sammanfattas på följande sätt: Inom huvudmomentet läsning föreligger signifikans mellan successiva grupper endast i ett fall, nämligen ifråga om avläsning av ritningar, där grupperna svarvare och grovplåtslagare till skillnad från samtliga övriga ligger på daglignivå. Variationen är i och för sig lika stor fast ej signifikant för de positivt avvikande svarvarna och kallvalsverksarbetarna när det gäller avläsning av instrument, vilket bör föranleda ett närmare studium av fördelningarna i detta moment. Av övriga moment ligger kortare anvisningar över frekvensgränsen 1,5 (åtminstone en gång i veckan) för flertalet grupper, medan övriga moment endast för någon enstaka grupp når över denna gräns. Ifråga om bokkunskapen är visserligen variationsvidden för två av moraen-

229 Tab. 89. Frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper enligt arbetsledares bedömning jämte mediantest av vissa differenser Nr

Moment

Tot. P

0 Lägre frekvens 1

Högre frekvens 2

3 Läsning: 54 55 56 57 58 59

Avläsa instrument . . . . » ritningar Kortare anvisningar. . . Längre saktext Andra texter

*** *** **

Bk.Hs Bk....Tr

***

Bg Bg

Sv Kvv Hs/ | * /SvGpl Gr Hs BgTrKKsfGpl SvBkKvv Hs SvKvvGplBk | Gr Gr Sv K Kvv Bk

Bokkunskap: 60 61 62 63

Ordlistor Telefonkatalog Komplic. uppslagsb.. . . Kartor och illustr Muntlig

64 65 66 67 68

*** *** ***

Sv.Kvv/ Bg.KvvGr/ ** Bg.Sv K B k B g . K v v BkGrK

*|*

** * ** **

Ksf Bg. .Tr K Sv Bk Gr Kvv K Gpl Bk Gr | Bg H s . . . T r B k SvGrGpl K v v Ksf Bg Hs K Tr Bk Sv Gpl Gr/ *** /Kvv

** ***

KsfBgHs KsfBg

*** *** *** *** *** *** **

Bg..Gr Tr/ Bg.Ksf K B g K w / ** /K Bg..K/ * /Bk B g . . H s Bk K Bg K Bg..Tr Kvv

/K/

/K Bk ** /Bk

framställning:

Återge Demonstrera Framlägga synpunkter. Inhämta upplysningar . Ordkunskap:

69 70

Fackuttryck Förkortningar

71 72 73 74 75 76 77

Blanketter, k o r t a r e . . . . » längre Utskrift efter manus. . .

Skriftlig

Tr Gpl Gr | Gr Tr Sv

K Sv Kvv Bk Gpl Hs K Bk K w

framställning:

Kortare rapport Affärsbrev o. dyl Längre framställning...

|

*

/ K K v v Bk Bk

|

Bk

| Kvv Bk |

ten, alfabetiska uppslagsböcker och telefonkatalog, betydande, men det är endast två grupper, kontoristerna och bank tjänstemännen, som når över frekvensgränsen. Av dessa ligger Bk på daglignivå i båda fallen, K endast ifråga om det förstnämnda momentet. Övriga grupper ligger på bottenvärden i dessa moment, liksom samtliga grupper i övriga två moment, komplicerade uppslagsböcker och kartor, illustrationer och diagram. Det i beaktande härav relativt höga maximala procenttalet över frekvensgränsen för det sistnämnda momentet härrör från gruppen gruvarbetare. Muntlig framställning visar stor variationsvidd för det enligt det utsträckta mediantestet insignifikanta momentet rapportera, varför vi skall studera fördelningarna i detta moment, liksom i momentet snabbläsning, som också visar en relativt avsevärd variationsvidd. Av övriga moment befinner sig »framlägga synpunkter» för flertalet grupper över frekvensgrän-

% 100

-

is

-

Sv

"Wv

-

1 2

1 ' 2 3 Svarsalternativ

'

Z

3 Fig. 19. Fördelningar av arbetsledares bedömningar av yrkeskraven i momentet »avläsning av instrument') för vissa yrkesgrupper

% 100-

50-

0 Gr

-

p-,

lr*

-

Kvv

-

—1 1—

-

6P1

-

[-, •—1

Sv

-

Hs

-

FL

y=u

-

I

I

I

!

0 ' I ' 2' 3 Svarsalternativ

Fig. 20. Fördelningar för de olika yrkesgrupperna arbetsledarna

i momentet »snabbläsning» som yrkeskrav enligt

- Hs

Bk

fl O' I ' V 3

'O'l'Z'3

O' I ' T 3 Svarsalternativ

Fig. 21. Fördelningar för de olika yrkesgrupperna enligt arbetsledarna

O'

l'Z'3

O1I'z'3

i momentet »muntliga rapporter» som yrkeskrav

231 sen, medan övriga moment h a r sin tyngdpunkt under denna. Ett signifikant undantag återfinns ifråga om »inhämta upplysningar» för gruppen kallvalsverksarbetare, som når gentemot övriga grupper signifikant dagligfrekvens i detta moment. Denna yrkesgrupp ligger f. ö. väl framme även i övriga enligt det utsträckta mediantestet signifikanta moment, dock utan att signifikant skilja sig från i rangordningen närmaste grupp. Momentet demonstrera ligger dock lågt för samtliga grupper. Huvudmomentet ordkunskap visar i båda sina här medtagna moment stor variation, dock utan signifikanser mellan några på varandra följande grupper. I botten i båda momenten ligger de båda livsmedelsindustriarbetargrupperna, i toppen på daglignivå bank tjänstemännen samt ifråga om förkortningar dessutom kallvalsverksarbetarna och kontorstjänstemännen. Grupp Kvv ligger ifråga om fackuttrycken över frekvensgränsen 1,5 tillsammans med grupperna K och Sv, och så gör ifråga om förkortningarna även de tre metallindustriarbetargrupperna (Hs, Gpl, Sv). Ifråga om skriftlig framställning förekommer grupper över frekvensgränsen relativt sparsamt och mest i momentet enklare blanketter, där grupperna Bk, Kvv och K avviker signifikant från övriga och på daglig frekvensnivå. I övrigt rör det sig endast om enstaka grupper, av vilka grupp Bk svarar för tre moment, längre blanketter, utskrift efter manus samt affärsbrev och dylikt, grupp Kvv för ett, kortare rapporter. I intet av dessa fall är avvikelsen säkerställd gentemot i rangordningen närmast följande grupp, vilket däremot är fallet under frekvensgränsen för grupp K (och därmed även Bk) ifråga om utskrifter efter manus och för grupp Bk beträffande utskrifter efter diktamen. Med nu nämnda undantag visar grupperna bottenvärden i samtliga moment. Av de moment vars fördelningar helt eller delvis skall särskilt analyseras, återfinns moment (54), avläsning av instrument, i fig. 19. Den visar för de grupper, som trots stora mediandifferenser inte företedde någon signifikant skillnad, utpräglat bimodala fördelningar. I grupp Hs (Mdn = 0,25) förekommer momentet ifråga som yrkeskrav för flertalet anställda aldrig eller praktiskt taget aldrig i två tredjedelar av fallen, medan proportionen är densamma ifråga om dagligfrekvens för de två andra grupperna Sv och Kvv (Mdn = 2,70 resp. 2,75). Ca en tredjedel i dessa grupper faller inom kategorin aldrig eller praktiskt taget aldrig, medan en tredjedel av skattningarna i grupp Hs uppnår dagligfrekvens. Genom den bimodala fördelningsformen och det relativt begränsade antalet bedömningar k a n skillnaden mellan grupp Hs och Sv icke betraktas som säkerställd med det använda testet, trots de synbarligen stora diskrepanserna. Fördelningarna för de moment, som över huvud inte uppvisade någon signifikant differens enligt det utsträckta mediantestet, återges i fig. 20 (»snabbläsning») och fig. 21 (muntliga rapporter). Beträffande det förra visar fig. 20, att det särskilt för de grupper som har de högsta median-

232 värdena (Bk, Kvv, K) föreligger en tendens hos två av dem (Bk, Kvv) till bimodal fördelning. I grupp Kvv utgöres den f. ö. av en tydlig U-fördelning. I den andra variabeln k a n man däremot knappast tala om samma tendens. Här synes det i stället föreligga en dragning åt rektangulära fördelningar eller i varje fall därmed sammanhängande större spridning, vilken på samma sätt som de större spridningar som sammanhänger med bimodal fördelning försvårar ett säkerställande av förefintliga differenser mellan grupperna. Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera, att frekvenser på nivån minst en gång i veckan förekommer för flertalet yrkesgrupper endast ifråga om läsning av kortare saktexter, framlägga synpunkter muntligt samt — ehuru på gränsen — lämna muntliga rapporter. För några (minst två) yrkesgrupper tillkommer ytterligare några moment på denna nivå: avläsa ritningar, alfabetiska uppslagsböcker, telefonkatalog, ordkunskap ifråga om fackuttryck och förkortningar, kortare blanketter. I allmänhet föreligger de högre kraven enligt arbetsledarna i dessa senare moment i tjänstemannagrupperna, men vi har också kunnat notera en särskild tendens hos gruppen kallvalsverksarbetare att erhålla gentemot övriga industrigrupper avvikande högre värden i flera moment. I övrigt är frekvensangivelserna genomgående, låt vara med enstaka undantag, ganska låga. b. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna

Struktur jämförelser Av samma skäl som ovan (s. 199 f.) anförts beträffande matematikämnet, är möjligheterna till strukturj ämförelser med yrkeskraven enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna begränsade till tre yrkesgrupper, nämligen yrkesgrupperna inom metallindustrin (Gpl, Sv, Hs), träindustrin samt de kontorsanställda. Samma reservationer beträffande tolkningen som anförts i fråga om matematik (s. 199) gäller även här. Jämförelsen kan givetvis endast utföras på gemensamma moment. I modersmålsämnet uppgår dessa till 13. Av huvudmomenten finns endast fyra representerade, nämligen bokkunskap med fyra, läsning med ett, skriftlig framställning med fem samt muntlig framställning med tre moment. Av momenten i skriftlig framställning hänför sig vidare endast ett till momentgruppen »avfatta texter», övriga till olika former av blankettifyllande och avskrifter. Orsaken till det begränsade antalet moment vid dessa jämförelser ifråga om läsning och skriftligt avfattande av texter är att söka i det förhållandet, att den i enkäten till lärarna i yrkesskolorna i dessa huvudmoment långt drivna uppdelningen med avseende på svårighetsgrad respektive längd icke lämpar sig för jämförelser med de mer sammanfattande momenten i arbetsledarformuläret, detta av samma skäl som ovan anförts beträffande möjligheterna att jämföra yrkesskolelärarnas skattningar av förkunskaps- och yrkeskrav.

233 Tab. 90. Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare (Fu II) och bedömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor (YMo) ifråga om vissa yrkesgruppers yrkeskrav i modersmålet Korrelerade grupper Bho F u II

YMo

Gpl Sv Hs

Ma Ma Ma

.65* .53 .69**

Gpl + Sv + Hs Tr K

Ma TB:Möb Ka

.63* .76** .72**

Den jämförelse som är tekniskt möjlig rör alltså en momentavvägning, som i jämförelse med momentproportionerna i respektive enkäter innehåller färre läs- och skrivmoment. Vidare bör anmärkas, att momentdefinitionerna i tre fall icke är helt överensstämmande. Momentet »läsning av enkla, korta texter» i enkät YMo har nämligen i arbetsledarformuläret jämförts med »kortare anvisningar och cirkulär», momentet »avskrifter efter förlaga» med »att utan språkfel skriva ut brev eller dylikt» samt »avfatta enkla, kortare texter» med »kortare rapport». I tab. 90 återfinns rangkorrelationerna för de ovannämnda yrkesgrupperna. De inom metallindustrin är, liksom tidigare ifråga om matematik (se tab. 72), dessutom specificerade på de enskilda yrkena. Tab. 90 visar i samtliga fall värden av måttlig styrka, ehuru ett av sambanden icke kunnat säkerställas från noll. Materialet synes icke ge anledning till slutsatser angående differenser mellan yrkesgrupperna. Det antal moment som jämförelsen omfattar är vidare så begränsat, att en analys av rangdifferenserna och fördelningen på moment av de mer extrema av dem icke kan anses meningsfull. Nivå jämförelser Då skattningsskalorna i de båda aktuella materialen icke var identiska vad beträffar antalet alternativ men däremot ifråga om »dimension» (frekvenser) samt ifråga om vissa steg mellan frekvensalternativen, kan vi inte företa någon direkt jämförelse med avseende på centralmåttet. Däremot synes vi kunna utnyttja den för båda materialen gemensamma och i tab. 84 resp. 89 begagnade gränsen mellan frekvenser lägre än respektive åtminstone en gång i veckan. I tab. 91 jämför vi för de if rågakommande tre grupperna den relativa andelen frekvenser över denna gräns och beräknar differenserna mellan procenttalen i yrkesskoleformuläret (YMo) och arbetsledarformuläret (Fu I I ) . Enligt tab. 91 föreligger totalt en ganska markant övervikt för högre

234 Tab. 91. Differenser mellan relativa andelar skattningar ifråga om yrkeskrav i modersmålet över viss frekvensgräns enligt dels lärare vid yrkesskolor (YMo), dels arbetsledare (Fu II) i vissa grupper Metall: YMo—Fu II Trä: YMo—Fu II Kontor: YMo-Fu II

Huvudmoment

Moment

Läsning

Enkla, korta texter. . .

Diff.

Bokkunskap Muntlig främst.

Skriftl. främst.

Kortare meddel »Interviuer»

»

kompl. . . .

X2

— 6

0,26

29 3 32 39

18,14 0,10 19,05 24,56

42 — 2 —15

25,57 0,00 2,75

5 3 34 7 7

1,00 0,09 15,97 2,22 1,95

P

*** *** ***

Diff.

X2

— 2 13 4 46 16 48 11

10,08 0,45 0,08

± o 8

*** ± o 23 4 16

P

Diff.

X2

0,03

11,99

0,98 0,00 11,04 2,45

10 8 35 13

1,76 1,19 37,81 4,31

48 15 — 3

55,28 8,12 0,09

53 33 9 36 41

56,17 17,35 2,42 20,23 26,95

*** **

0,52 0,00 1,71 0,00 2,45

P

*** * *** ** *** *** ***

frekvensangivelser enligt lärarna vid yrkesskolorna. Av (3 X 13 = ) 39 differenser är endast sex negativa mot beräknade 19,5 vid j ä m n fördelning, vilket ger signifikans (^2 = 18,70, df = 1, P < .001). Däremot föreligger inte signifikans för samtliga enskilda grupper. Metallindustrigruppen utgör nämligen ett undantag (%°- = 3,76, d f = l , P > .05). Ett stort antal av de positiva differenserna är var och en statistiskt säkerställda, medan detta icke är fallet beträffande någon av de negativa. Till bilden hör också, att de största överskattningstendenserna beträffande lärarna vid yrkesskolorna återfinns bland värdena för kontorsgruppen, som av de tre ifrågavarande grupperna är den som även enligt arbetsledarna uppnår de högre frekvenserna i ämnet. Vi k a n emellertid icke dra någon mer bindande slutsats om förhållandet mellan yrkesgrupperna ifråga om differensernas storlek. Jämförelserna mellan yrkesskolematerialet och arbetsledarskattningarna ifråga om yrkeskraven visar, i den begränsade utsträckning som det varit tekniskt möjligt att genomföra dem, en tendens till måttligt stark strukturlikhet och ifråga om nivåj ämföreisen en tendens mot högre frekvensangivelser från lärarna vid yrkesskolorna. D. Yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagare a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna

Antalet moment, fyra, är så begränsat, att en prövning av materialet med avseende på strukturlikheten icke är meningsfull. Den som är speciellt intresserad av denna typ av redovisning kan f. ö. utläsa eventuella men under alla omständigheter icke tillförlitliga tendenser ur den följande nivåanalysen.

235 Tab.

92. Utsträckt

mediantest

m. m. av yrkeskrav i matematik fördelning på tre kategorier

Moment Manliga

Proc. 2— Median Lägst—Högst Lägst—Högst

x2

df

P

33—75

0,63—2,60

42,49

***

39 41 48

0—22 8—35 18—48

0,00—0,28 0,06—0,34 0,23—1,35

53,71 41,54 21,29

7 7 7

*** *** **

24 39 41 48

76—100 46—80 39—80 43—71

2,59—2,88 1,25—2,67 0,82—2,67 0,95—2,63

9,98 8,34 19,26 5,22

3 3 3 3

* * ***

24 39 41 48

52—88 32—50 19—36 14—30

1,59—2,46 0,47—1,50 0,21—0,47 0,14—0,69

16,03 5,75 3,28 14,14

3 3 3 3

tjänstemän:

Läsning Bokkunskap Skrivning Muntlig framställning Kvinnliga

med

industriarbetare:

Läsning Bokkunskap (uppslagsb., ordlist. etc) Skrivning (själv utforma skriv.). Muntlig främst, (redog. m. m.) . . Manliga

enligt arbetstagare,

tjänstemän:

Läsning Bokkunskap Skrivning Muntlig framställning

** — • — •

**

Nivåjämförelser I tab. 92 har vi sammanställt resultaten av det utsträckta mediantestet, varvid materialet på samma sätt som i tab. 76 delats upp på manliga industriarbetare, manliga tjänstemän och kvinnliga tjänstemän. Antalet svarande är detsamma som på matematikfrågorna. Tab. 92 visar att för de manliga industriarbetarna föreligger signifikanta differenser mellan de enskilda grupperna i samtliga fyra variabler. Detsamma är förhållandet beträffande tre av dem för de manliga tjänstemännen och för två ifråga om de kvinnliga tjänstemännen. Undantagen utgörs i det förra fallet av momentet muntlig framställning, i det senare av bokkunskap och skriftlig framställning. I tab. 93 har vi specificerat de enskilda yrkesgrupperna och även angivit resultaten av signifikansprövningar av differenserna mellan i rangordningen successiva grupper efter samma principer som i tab. 77. Enligt tab. 93 kommer i endast ett moment, läsning (t. ex. av anvisningar, arbetsplaner, skrivelser) ett flertal yrkesgrupper över frekvensgränsen (1,5) motsvarande frekvensen om en gång i veckan eller däröver. Av dessa ligger samtliga manliga tjänstemannagrupper på daglignivå (över 2,5), medan de kvinnliga håller sig under denna övre frekvensgräns. Det bör observeras, att bland de manliga industriarbetarna ligger svarvarna över värdet 2,5, f. ö. signifikant skilt från närmaste grupp. Samtliga metallindustrigrupper ligger jämte kallvalsverksarbetarna över frekvensgränsen 1,5, dock utan att det föreligger signifikanta differenser mellan de vad gäller medianvärdena ganska m a r k a n t åtskilda grupperna Hs och Gr.

236 Tab. 93. Frekvensen yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier, manliga industriarbetare, manliga samt kvinnliga tjänstemän jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser genom mediantestet Nr

Moment

Tot. P

24 Läsning

*** * **

39 Bokkunskap

*** *

0 Lägre frekvens 1 Bg Tr

Bg....Hs

Högre frekvens 2

Ksf Gr

|

HsKvvGpl/ ** /Sv K b . . Bk | Kb Ka Bk Fö

| Kb Ka 1

Bk

Fö

*

/Fö

41 Skrivning

***

S v . . / * / . Gr Kb

| Ka

Bk/

1 48

Muntlig framställning..

**

Bg. .HsSv

**

Bk...Kb/**/Fö

Gr | |

Bokkunskapsmomentet, att i arbetet använda sig av uppslagsböcker, ordlistor, register eller kataloger, är enligt dessa bedömningar i större frekvenser förbehållet de manliga tjänstemännen, vilket också synes vara fallet med det aktuella momentet inom skriftlig framställning, att på egen hand skriftligen utforma t. ex. rapporter och affärsbrev. I det senare fallet avviker f. ö. gruppen försäkringstjänstemän signifikant på daglignivå från övriga. Även i momentet inom muntlig framställning, att i arbetet lämna muntliga redogörelser, ligger de manliga tjänstemännen som helhet över övriga grupper med ganska avsevärd variationsvidd, dock utan signifikans mellan någon av medianvärdena. Ett värde för gruvarbetarna i gränsområdet 1,5 är icke signifikant från de eljest låga medianerna för övriga manliga industriarbetargrupper. De kvinnliga tjänstemännen uppvisar visserligen en signifikant differens mellan två i rangordningen successiva grupper, men värdena ligger i samtliga fall på låg nivå. I fig. 22 har vi återgett fördelningarna för de två med hänsyn till medianerna disparata men icke signifikant åtskilda grupperna Hs och Gr ifråga om läsmomentet. Fig. 23 upptar vidare fördelningarna för de manliga tjänstemännen i bokkunskap. Fig. 22 visar som väntat stora spridningar, i grupp Hs med tydlig tendens till bimodal fördelning. Detsamma är i icke fullt så tydlig utsträckning fallet för flertalet yrkesgrupper bland de manliga tjänstemännen ifråga om momentet bokkunskap (fig. 23). En jämförelse mellan de manliga och kvinnliga tjänstemännen visar slutligen, att samtliga enskilda 16 differenser går i riktning mot högre värden för de manliga. Detta framgår av fig. 24, som också visar, att 8 ( = 50 %)

40+

r- ——n 1 l

1r - - - n

30 J

-

20 +

IO-|

0 Fig. 22. Fördelningar i momentet »läsning» som yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkesgrupper

0 ' I ' 2 ' 3

Fig. 23. Fördelningar grupper

0 ,gr

1 1 1

. • 1

L

J

1J

'

3 Svarsalternativ

•Hs

0 ' I ' 2 ' 3 Svarsalternativ

i momentet »bokkunskap» som yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkes-

Antal

-2.5

-2.0

-1.5 - l . o -0.5 0 05 Nivådifferenser

l.o

2.5 Fig. 24. Fördelning av nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas bedömning

238 av de positiva differenserna överstiger en enhet. Om inga skillnader förelegat mellan könen hade man rätt att vänta lika många positiva som negativa differenser. Materialet visar en säkerställd (y2 = 16,00, df = 1, P < .001) tendens till högre medianvärden för de manliga. Analysen av arbetstagarnas egna bedömningar av yrkeskraven i modersmålet i de fyra moment som kunnat komma i fråga har visat, dels att det i flertalet fall föreligger säkerställda differenser mellan de yrkesgrupper vi studerat, dels att flertalet yrkesgrupper visar högre frekvensangivelser endast i momentet läsning (av arbetsanvisningar, rapporter e t c ) , dels att de manliga tjänstemännen visar genomgående högre medianvärden i förhållande till de kvinnliga, dels att de manliga tjänstemännen som de enda når högre frekvensvärden även ifråga om bokkunskap, skrivning samt, fastän inte lika tydligt, i muntlig framställning. b. Jämförelser med yrkeskraven enligt arbetsledarna

En jämförelse mellan arbetstagarnas och arbetsledarnas bedömning av yrkeskraven i modersmålet måste ske med stor försiktighet dels på grund av det begränsade antalet moment, vilket även i detta fall gör en strukturjämförelse meningslös, dels på grund av med det större momentantalet i arbetsledarformuläret sammanhängande skillnader i momentdefinitionerna. Den nivåjämförelse avseende differensernas tecken som i det följande skall försökas bygger på samma förutsättningar som motsvarande, ovan (s. 211 f.) redovisade, analys ifråga om matematik. Bland momenten i arbetsledarbedömningarna utnyttjar den dem med de högsta frekvenstalen som närmast motsvarar momenten i arbetstagarformuläret. Genom att dessa senare genomgående har en vidare definition än momenten i arbetsledarformuläret, skulle man vänta sig en tendens till högre medianvärden i arbetstagarformulären i det fall att de sanna värdena för helt likalydande momentdefinitioner vore helt överensstämmande. Detta skulle då uppnås trots att vi, för att uppnå största möjliga jämförbarhet, använt de mest grundläggande och frekventa av arbetsledarmomenten. De moment i arbetsledarformuläret som jämförts med de ovan specificerade momenten i arbetstagarformuläret, utgöres av n r 56, 60, 75 och 64 enligt tab. 88. Positiva differenser anger övervikt för medianvärdet i arbetsledarformuläret. En beräkning av de (4 x 10 = ) 40 differenserna visar, att 24 är positiva och 16 negativa, en insignifikant skillnad (y2 = 1,60, df = 1, P > .05) i totalmaterialet. Vissa differenser synes dock föreligga mellan både yrkesgrupper och moment. Variationen mellan yrkesgrupperna är mycket obetydlig och inte meningsfull att lägga till grund för statistisk analys, då antalet moment är så begränsat att från andra synpunkter olämpliga cellsammanslagningar blir oundvikliga. Dock bör anmärkas, att den enda grupp, som visar enhetliga tecken i samtliga fyra moment, är kallvalsverksarbetarna och att dessa differenser är positiva. Endast ett moment, muntlig

239 framställning, uppvisar säkerställd övervikt för ena typen differenser, vilka samtliga är positiva (%2 = 10,00, df = 1, P < .01). Den vid lika värden i de båda variablerna av tekniska skäl förväntade övervikten av negativa differenser har sålunda uteblivit, men vi kan för den skull inte dra slutsatsen, att det föreligger en genomgående tendens till högre värden för arbetsledarbedömningarna, då totaltestet icke visade signifikans härvidlag, även om det finns indikation härpå dels genom den »kompenserande effekt» som den förväntade tendensen måste innebära men som inte kan »byggas in» i den statistiska prövningen, dels genom vissa enskilda observationer. E. Sammanfattning

av huvudresultaten

Yrkeskraven i modersmålet har av flera i det föregående redovisade skäl ej varit möjliga att penetrera på ett sätt som möjliggör direkta jämförelser av ett flertal moment för samtliga i anspråktagna grupper av bedömare, nämligen lärarna vid yrkesskolorna, arbetsledarna samt arbetstagarna. De sistnämnda har sålunda tillfrågats endast om fyra huvudmoment, medan de förstnämnda tillställts ett formulär, som ifråga om analysen av huvudmomenten läsning och skrivning genom en ganska långtgående momentuppdelning sökt få ett grepp om svårighetsgrad hos och kvantitativ omfattning av de undersökta funktionerna. Genom att de textprov som i instruktionen förutsatts insända, influtit endast i mycket begränsad utsträckning och till följd härav icke kunnat bli föremål för bearbetning i detta sammanhang, har vi icke tillfullo kunnat utnyttja formulärets fingradering av dessa huvudmoment, varigenom vi också gått miste om möjligheterna att göra direkta struktur- och nivåjämförelser med övriga bedömargrupper i dessa hänseenden. Denna begränsning hos materialet utesluter dock inte, att det i andra avseenden kan läggas till grund för sammanfattande slutsatser. Yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna visar relativt starkt samband mellan de olika yrkeslinjerna. De lägre sambanden inbegriper i första hand kontorsgruppen, i vilken vissa moment inom skriftlig framställning har en högre relativ angelägenhetsgrad än i flertalet andra grupper, vilket motsvaras av lägre relativa värden i vissa andra moment. Nivåmässigt föreligger starka variationer mellan yrkesgrupperna för flertalet moment. Flertalet yrkesgrupper visar relativt höga frekvensvärden för alfabetiska uppslagsböcker, telefonkatalog, läsning av korta, enkla och ordinära texter, ifyllande av enklare blanketter samt muntlig framställning ifråga om kortare meddelanden och upplysningar, samt övriga muntliga redogörelser av faktaredovisande natur. Anmärkningsvärt låga frekvenser uppnås genomgående ifråga om att skriftligen avfatta texter, dock med undantag för enkla och korta sådana inom vissa yrkesgrupper. En tendens till i förhållande till övriga yrkesgrupper genomgående

240 högre värden har kunnat konstateras för grupperna P, TMC, K samt V, till särskilt låg relativ placering beträffande grupperna TB och M. Så långt det varit möjligt att fastställa synes en ganska stark strukturlikhet råda mellan förkunskapskrav och yrkeskrav, båda enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna. Yrkeskraven enligt arbetsledarna visar också för flertalet grupper ett starkt inbördes samband, men två grupper, kontors- och banktjänstemännen, visar tydligt lägre samband med samtliga övriga, samtidigt som de visar hög överensstämmelse inbördes. Detta får dock icke tolkas som kritik mot lärarna vid yrkesskolorna, eftersom momentlistan för arbetsledarna omfattade en del nya moment av typisk rutinbetonad natur, som erhållit höga relativa värden i dessa två grupper och därmed starkt bidragit till att sänka sambanden med de övriga. Nivåmässigt visar även arbetsledarnas bedömningar i flertalet fall stor variation mellan yrkesgrupperna. Det är endast ett fåtal moment som för flertalet yrkesgrupper kommer upp i en frekvensnivå motsvarande ianspråktagande av funktionen åtminstone en gång i veckan för flertalet av de anställda inom de undersökta yrkesgrupperna. Hit hör dock klart momenten läsning av kortare texter (anvisningar e t c ) , avge muntliga rapporter, framlägga synpunkter samt — ehuru med större spridning — ordkunskap ifråga om fackuttryck och förkortningar. Kontorsyrkena ligger givetvis högt i flertalet moment, vissa grupper inom metallindustrin likaså ifråga om att avläsa ritningar och instrument, samt kallvalsverksarbetarna ifråga om ett antal moment inom flera av huvudmomenten. Även i detta material samlar momenten inom skriftlig framställning, med undantag av kontors- och banktjänstemännen, genomgående mycket låga frekvensbedömningar. Detsamma gäller momenten inom bokkunskapen. En med ett flertal begränsningar genomförd jämförelse med bedömningarna från yrkesskolorna visar en viss tendens till måttligt stark strukturlikhet samt något högre frekvensangivelser från de senares sida. Arbetstagarnas egna bedömningar i fyra moment har icke lämpat sig för bearbetning med avseende på strukturen, men visar nivåmässigt höga frekvensvärden för ett större antal grupper, dock med undantag för vissa industriyrken, ifråga om läsning (av anvisningar och andra enklare texter). Av kontorsgrupperna ligger samtliga manliga högt eller relativt högt även i andra moment, medan motsatsen gäller för de kvinnliga. Inom de olika tjänstemannagrupperna ger männen genomgående och utan undantag högre frekvensskattningar än kvinnorna. En jämförelse med arbetsledarnas skattningar ger ingen klar tendens, även om vissa tecken tyder på en svag övervikt för icke alltför omfattande högre frekvensangivelser från arbetsledarna. Analysen av skattningarna från arbetstagarna bland kallvalsverksarbetarna har i varje fall icke givit stöd åt den tidigare iakttagna tendensen i arbetsledarskattningarna till högre frekvensvärden gentemot övriga yrkesgrupper inom industrin för denna yrkesgrupp.

KAPITEL 8 B e h o v av kunskaper i m a t e m a t i k och modersmålet på fritid enligt arbetstagarna

Frågorna angående kunskapsbehovet utanför arbetet ingick i samma frågeformulär som frågorna angående yrkeskraven. De kunde givetvis ställas endast till arbetstagarna själva och de kan självfallet jämföras med arbetstagarnas skattning av yrkeskraven. Antalet svar är detsamma som gäller för frågorna angående yrkeskraven i matematik (kap. 6).

A.

Matematik

a. Frågeformulär och principer för bearbetning

Frågeformulering, svarsalternativ och moment utformades i matematik helt parallellt mot yrkeskraven enligt arbetstagarna, varför även bearbetningen kunnat följa samma modell, som redovisats i kap. 6. b. Jämförelser mellan yrkesgrupperna

Struktur

jämförelser

Interkorrelationerna mellan rangordningarna bland manliga industriarbetare samt manliga och kvinnliga tjänstemän framgår av tab. 94—95. I tab. 94 är sambanden genomgående säkerställda på relativt hög nivå med undantag för de korrelationer, i vilka konservfabriksarbetarna är inbegripna, vilka ligger något lägre. Sambanden för tjänstemännen (tab. 95) är säkerställda i knappt hälften av fallen och understiger i intet fall .70. Vi kan sålunda tala om en ganska betydande strukturlikhet inom dessa grupper, så långt den till följd av materialets begränsade omfång ifråga om moment går att fastställa. Nivåjämförelser Vi prövar först, om det inom de tre materialen, manliga industriarbetare, manliga tjänstemän samt kvinnliga tjänstemän, kan anses föreligga några skillnader mellan yrkesgrupperna ifråga om fritidskraven i matematik enligt bedömning av arbetstagarna själva. Tab. 96 ger resultaten av det utsträckta mediantestet liksom data om variationsvidden mellan yrkesgruppernas medianvärden. 16—001908

242 Tab.

94.

Interkorrelationer fritidskrav

(rho) mellan yrkesgrupperna i matematik enligt arbetstagarnas

Tab.

Sv

Hs

Tr

Bg

Ksf

1.00*

.94* .94*

.94* .94* .83

1.00* 1.00* .94* .94*

.90* .90* .83 .99* .90*

.94* .94* .82 .94* .94* .89*

.82 .82 .76 .70 .82 .62 .74

.—. — — — —

,—. — — —

— — —

Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna om fritidskrav i matematik enligt arbetstagarnas

—

•

—

bland egen

Kvinnor

Fö

Bk

Ka Kb Fö

.77

.77 .83

.71 .94* .94*

Tab. 96. Utsträckt

mediantest

Moment

Kb

Fö

Bk

.87

.84 .89*

.97* .89* .76

Ka Kb Fö

m. m. av fritidskrav i matematik fördelning på tre kategorier Nr

Median Procent 2 — Lägst—Högst Lägst—Högst

enligt arbetstagare

X2

df

industriarbetare:

Decimalbråk Allmänt bråk Enklare ekvationer Procentproblem Geometr. probl.: Triangel Överslagsberäkningar. . .

31 32 33 34 35 36

0—29 0—16 0—18 4—22 0— 9 13—37

0,02—0,34 0,02—0,18 0,00—0,14 0,07—0,48 0,02—0,09 0,13—0,50

20,77 9,55 10,65 26,19 8,17 12,90

7 7 7 7 7 7

31 32 33 34 35 36

28—34 13—18 10—14 21—40 7—12 31—47

0,53—1,00 0,22—0,58 0,17—0,67 0,68—1,29 0,07—0,11 0,48—1,38

1,38 4,36 4,69 5,04 0,99 4,67

3 3 3 3 3 3

31 32 33 34 35 36

7—14 0—11 0— 4 6—11 1— 3 16—24

0,11—0,36 0,03—0,14 0,04—0,19 0,22—0,65 0,01—0,09 0,26—0,88

11,08 8,52 10,17 11,14 8,95 7,39

3 2 2 3 2 3

tjänstemän:

Decimalbråk Allmänt bråk Enklare ekvationer Procentproblem Geometr. probl.: Triangel Överslagsberäkningar. . . Kvinnliga

ifråga

Grupp Kb

Manliga

—

tjänstemännen bedömning

Män Grupp

Manliga

om

Gpl

— — .— — — —

95.

industrin ifråga bedömning

Kvv

Grupp Gr Kvv Gpl Sv Hs Tr Bg

inom egen

tjänstemän:

Decimalbråk Allmänt bråk Enklare ekvationer Procentproblem Geometr. probl.: Triangel överslagsberäkningar. . .

med

243 Tab. 97. Frekvensen fritidskrav i matematik enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser med mediantestet Nr

36 Moment

Decimalbråk

Tot. P

**

Ksf - - - Sv

|

*

Ka..Bk

|

*

Kb.Bk

|

*

Ka..Fö

|

***

Bg...Gpl

|

*

Ka

*

K a . Fö

Lägre frekvens 1

Högre frekvens 2

3 Allmänt bråk

Enklare e k v a t i o n e r . . . .

Procentproblem

Fö

|

Triangel |

överslagsberäkningar. .

Tab. 96 visar signifikanta differenser mellan yrkesgrupperna för de manliga industriarbetarna i två, för de manliga tjänstemännen i inget samt för de kvinnliga tjänstemännen i fem fall av sex. Variationen är dock i samtliga fall mycket begränsad. Den ligger helt under frekvensgränsen 1,5 vad beträffar medianvärdena för de olika yrkesgrupperna. Medianerna befinner sig mestadels i svarskategorin »aldrig eller praktiskt taget aldrig». Detta framgår tydligare av tab. 97, i vilken vi för jämförelsens skull på samma sätt som tidigare specificerat variationsvidden med angivande av enskilda yrkesgrupper i de fall då signifikans mellan några av dem föreligger enligt det utsträckta mediantestet. Vi har också på vanligt sätt prövat signifikanser mellan enskilda yrkesgrupper som gränsar intill varandra i rangordningen. Inga av dessa differenser visade sig emellertid säkerställda. Analysen av fritidskraven i matematik har alltså gett en bild av genomgående låga frekvenser för flertalet av de svarande i de moment som förekom i formuläret. Här liksom i övriga fall i denna undersökning är det emellertid inte de absoluta frekvenstalen som tilldrar sig störst intresse utan olika relationer mellan yrkesgrupper eller moment. Om vi för ett ögonblick ändå skulle se till de absoluta värdena, kan de vid första anblicken förefalla orimligt låga, och man frågar sig, om vi här inte har att göra med en systematisk underskattningstendens. Inte ens de mer frekventa av de undersökta

244 momenten når upp till en frekvens som för flertalet uppgår till en gång i veckan, och i många grupper ligger medianvärdena i kategorin aldrig eller praktiskt taget aldrig. Vi bör då först betona, att det här gäller tendenserna för gruppernas totalmaterial, dvs. medianvärdena och att vi i flertalet grupper har åtminstone något tiotal procent av de tillfrågade som anger frekvenser om åtminstone en gång i veckan. En annan och måhända mer tillförlitlig väg vore, att jämföra våra resultat med andra undersökningar, vilka belyst samma problem med andra metoder. Vi skall återkomma till detta i kap. 9 och här blott peka på en återstående möjlighet att jämföra med resultaten i modersmålet, vilka i sin tur kan i någon mån jämföras med andra svenska undersökningar. I den mån större och — efter korrektion för differenser ifråga om urval etc. — fortfarande orimliga differenser kvarstår beträffande fritidskraven i modersmålet bör detta givetvis också få konsekvenser för tolkningen av resultaten i matematik. c. Jämförelser med yrkeskraven i matematik

Med hänsyn till den låga absoluta nivån för flertalet grupper ifråga om såväl yrkes- som fritidskrav förefaller en strukturanalys skäligen meningslös, utan vi får nöja oss ined en beräkning av nivådifferensernas riktning. Av industrigruppernas totalt ( 6 x 8 = ) 48 differenser, av vilka 24 vid lika samma värden borde vara positiva, är 11 positiva, 32 negativa och 5 utan tecken, vilket enligt samma beräkningssätt som tidigare (s. 211 f.) utgör en mot den förväntade fördelningen säkerställd (%2 — 9,18, df = 1, P < .01) differens. Denna går alltså i riktning mot högre värden för fritidskrav än yrkeskrav i matematik. Någon tydlig tendens kan inte utläsas vare sig för de manliga eller kvinnliga tjänstemännen (16 resp. 14 av 12 förväntade positiva differenser). Däremot synes en viss systematisk skillnad föreligga mellan olika moment. I alla undergrupper är nämligen yrkeskraven högre för momenten decimalbråk och procenträkning och, med ett undantag, lägre i triangelmomentet. Materialet är givetvis icke tillräckligt för att härav dra någon slutsats utöver konstaterandet av faktum i vårt material. B.

Modersmålet

a. Frågeformulär och principer för bearbetning

De allmänna principerna för frågekonstruktionen och utformningen av svarsalternativen var desamma för fritidskraven i modersmålet som för både yrkeskraven i samma ämne och matematikfrågorna. Till skillnad från de senare visade det sig mindre lämpligt att bibehålla exakt samma fyra moment som ingick i frågorna angående yrkeskraven, utan dess antal utökades samtidigt som momenten konkretiserades att gälla olika former av

245 de v a n l i g a s t e f r i t i d s a k t i v i t e t e r n a s o m b e r ö r ä m n e t . D e t v i s a d e sig v i d a r e m e n i n g s f u l l t och g e n o m f ö r b a r t att fråga p å t r e h u v u d m o m e n t , n ä m l i g e n l ä s n i n g , b o k k u n s k a p och skriftlig f r a m s t ä l l n i n g . H ä r n e d a n specificeras f r å g o r n a m e d a n g i v a n d e av m o m e n t n u m m e r : 25. Hur ofta brukar Ni läsa dagstidningar? 32. Brukar Ni läsa tidskrifter (tidningar) som rör Ert yrke eller något ämne som speciellt intresserar Er, såsom teknik, sport, politik m. m.? 33. Brukar Ni läsa veckotidningar, magasin och dylikt? 34. Hur ofta brukar Ni läsa facklitteratur, dvs. böcker som rör Ert yrke eller något ämne som Ni studerar eller speciellt intresserar Er för? 35. Hur ofta brukar Ni läsa skönlitteratur eller andra böcker än dem som fråga nr (34) syftar p å ? 40. Hur ofta brukar Ni i Ert arbete eller på Er fritid använda Er av uppslagsböcker, ordlistor, register eller kataloger? (Två svarskolumner, en för arbetet, en för fritiden.) 42—44. Hur ofta brukar Ni på fritid skriva a) privata brev? b) skrivelser eller protokoll i samband med föreningsarbetet? c) andra slags skrivelser. Vilka? Det sista a l t e r n a t i v e t u t g ö r en ö p p e n fråga, som tills v i d a r e l ä m n a s obea r b e t a d . B e a r b e t n i n g e n i övrigt följer d e n t i d i g a r e m o d e l l e n , d å s v a r s a l t e r n a t i v e n u t g j o r d e s av s a m m a f r e k v e n s a n g i v e l s e r , s o m o v a n r e d o v i s a t s .

b. Jämförelser mellan yrkesgrupperna

Struktur

jämförelser

I t a b . 98 å t e r g e s r a n g i n t e r k o r r e l a t i o n e r n a för de m a n l i g a i n d u s t r i a r b e t a r n a och i t a b . 99 m o t s v a r a n d e s a m b a n d för de m a n l i g a och k v i n n l i g a t j ä n s t e männen. T a b . 98 v i s a r en s ä k e r s t ä l l d och i flertalet fall m y c k e t s t a r k s t r u k t u r l i k h e t m e l l a n s a m t l i g a y r k e s g r u p p e r b l a n d de m a n l i g a i n d u s t r i a r b e t a r n a . T e n d e n s e n till s t a r k i n b ö r d e s s t r u k t u r l i k h e t ä r o c k s å enligt t a b . 99 bet y d a n d e för de k v i n n l i g a t j ä n s t e m ä n n e n , m e d a n d ä r e m o t de m a n l i g a v i s a r s t ö r r e i n b ö r d e s v a r i a t i o n . D å l i k h e t e n är så b e t y d a n d e i n o m i n d u s t r i g r u p p e n h a r vi för j ä m f ö r e l s e n s s k u l l b e r ä k n a t en r a n g o r d n i n g för h e l a d e n n a Tab. 98. Interkorrelationer (rho) för yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egna bedömningar Grupp Gr Kvv Gpl Sv Hs Tr Bg

Kvv

Gpl

Sv

Hs

Tr

Bg

Ksf

.98*

.95* .98*

.98* .95* .98*

.98* .95* .98* 1.00*

.95* .98* 1.00* .98* .98*

.88* .93* .96* .90* .90* .96*

.86* .93* .90* .83* .83* .90* .97*

246 Tab. 99. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupperna ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning Kvinnor

Män

Ka Kb . Fö .

Kb

Fö

Bk

.93*

.79* .67

.81* .90* .81*

Ka Kb Fö

Kb

Fö

Bk

.95*

.93* .83*

.92* .90* .92*

Tab. 100. Korrelationer (rho) mellan tre huvudgrupper yrkesutövare ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning

Ind M Tjm M

Tjm M

Tjm K v

.64

.79* .57

grupp genom summering av rangnumren för de enskilda grupperna, varefter ny rangordning ägt rum. Denna har sedan jämförts med en på motsvarande sätt konstruerad totalrangordning för tjänstemannagrupperna. Korrelationerna mellan dessa tre grupper framgår av tab. 100. I tab. 100 är sambandet högst — det enda säkerställda — mellan manliga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän och samtliga samband kan på sin höjd betecknas som måttliga. En analys av rangavvikelserna visar f. ö., att de manliga tjänstemännen sätter tidskriftsläsning (mom. 32) avsevärt högre än de kvinnliga, vilka i stället ger veckotidningar (mom. 33) och brevskrivning (mom. 42) högre relativ vikt. Den största skillnaden mellan de manliga industriarbetarna och de kvinnliga tjänstemännen spåras dels i ovannämnda mom. 32, med relativ övervikt för de förra, dels i momentet läsning av skönlitteratur (mom. 35) med högre relativ frekvens för de senare. Då materialet i dessa hänseenden är så begränsat, skall vi avstå både från utförligare statistisk verifikation och generaliserande slutsatser i dessa frågor. Nivåanalysen kommer f. ö. att ge ytterligare nyanser åt här diskuterade samband. Nivå jämförelser Resultaten av det utsträckta mediantestet m. m. återfinns med fördelning på de tre huvudsakliga yrkeskategorierna i tab. 101, som visar signifikanta differenser endast ifråga om ett fåtal moment för de manliga kategorierna (två resp. tre av å t t a ) . Av variationsvidderna ifråga om både procenttal i svarsalternativet 2 och däröver (motsvarande minst en gång i veckan) och medianer framgår, att variationen mellan yrkesgrupperna även i

247 Tab. 101. Utsträckt

mediantest

m. m. av fritidskrav i modersmålet fördelning på tre kategorier

Moment

Manliga

Nr

Procent 2— Median Lägst—Högst Lägst—Högst

enligt arbetstagare

med

x2

df

P

*

industriarbetare:

Läsning av dagstidningar » » tidskrifter (yrkesoch hobby). » » veckopress » » facklitteratur » » skönlitteratur Bokkunskap Skriftlig framställning: Brev. . . , » » Förenings skriv Manliga tjänstemän:

94—100

2,87—2,99

16,59

32 33 34 35

1,17—1,50 1,19—1,50 0,13—0,42 0,31—0,70

2,86 3,16 4,72 5,83

7 7 7 7

0,13—1,03

22,43

33—50 34—50 10—25 15—29 8—37 4—19

0,54—0,88

9,51

** —

0— 7

0,03—0,09

3,36

—

—

Läsning av dagstidningar. » tidskrifter (yrkesoch hobby) » veckopress » facklitteratur. . . . » skönlitteratur... .

98—100

2,96—2,97

0,00

—

32 33 34 35

30—50 20—35 19—29 33—60

1,14—1,50 1,00—1,17 0,43—1,15 1,00—1,67

3,83 1,67 10,89 3,04

3 3 3 3

*

Bokkunskap

29—60

0,95—1,67

8,83

3 Skriftlig framställning: Brev. . . . » » Föreningsskriv Kvinnliga tjänstemän: Läsning av dagstidningar » » tidskrifter (yrkesoch hobby) i » veckopress »> » facklitteratur » i skönlitteratur

7—15

0,35—0,85

8,93

* *

0—10

0,05—0,19

5,25

—

99—100

2,76—2,86

1,76

—

32 33 34 35

5—17 53—67 1—10 28—57

0,39—0,75 1,56—1,74 0,07—0,12 0,67—1,60

3,20 2,11 2,00 6,98

3 3 3 3

Bokkunskap

22—46

0,70—1,38

6,79

3 Skriftlig framställning: Brev. . . . » » Föreningsskriv

19—38

1,00—1,28

3,64

— —

0— 4

0,05—0,08

0,69

—.

—

de signifikanta momenten är relativt blygsam, medan den däremot är ganska betydande mellan de olika momenten. Detta framgår tydligare i den till hälften grafiska framställningen i tab. 102. Som framgår av tab. 102 är endast två enskilda differenser signifikanta i hela materialet, och båda gångerna rör det sig om skillnader inom yrkesgruppen manliga tjänstemän. I intet fall är de emellertid av någon mer betydande omfattning eller belägna i något väsentligt gränsområde. På det hela taget följer de tre huvudkategorierna av yrkesgrupper varandra tämligen väl. Av särskilt intresse i detta sammanhang torde en jämförelse vara mellan de manliga och kvinnliga tjänstemannagrupperna, beträffande vilka vi ju har möjlighet att hålla det specifika yrket någorlunda

248 Tab. 102. Frekvensen fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa differenser med mediantestet Moment

Nr

25 Läsn. av dagstidn

32 Läsn. av tidskrift

33 Läsn. av veckopr

34 Läsn. av facklitt

Tot. P

0 Högre frekvens 2

Lägre frekvens 1

*

Sv. .Gr

—

*

KbKa Bk/ * /Fö

35 Läsn. av skönlitt

—

40 Bokkunskap

** *

Ksf Bg. .KvvSv G r H s KbBk K a

*

Bk/*/Kb.Fö

Skrivn. av brev

3 Fö

Föreningsskriv

—

Tab. 103. Nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän, fritidskrav enligt arbetstagarnas egna bedömningar Moment Läsning av dagstidningar » > veckopress » » facklitteratur » » skönlitteratur Bokkunskap »

»föreningsskr

totalt, ifråga om

Nr

Median M

Median Kv

Diff.

X2

df

25 32 33 34 35 40 42 43

2,97 1,36 1,13 0,57 1,15 1,10 0,74 0,11

2,84 0,44 1,70 0,10 1,06 0,83 1,10 0,07

0,13 0,92 —0,57 0,47 0,09 0,27 —0,36 0,04

26,84 91,90 45,23 60,86 0,00 5,68 30,58 3,82

1 1 1 1 1 1 1 1

P

*** *** *** *** * ***

konstant. Då flertalet moment inte uppvisar större eller signifikanta differenser mellan de enskilda yrkesgrupperna har vi för de båda totalmaterialen beräknat och signifikansprövat differensen mellan manliga och kvinnliga yrkesutövare. Resultaten härav framgår av tab. 103.

249 Av tab. 103 framgår följande. I två av momenten, läsning av skönlitteratur samt föreningsskrivelser, föreligger inga skillnader mellan könen. I ytterligare två föreligger säkerställda differenser till kvinnornas förmån, nämligen ifråga om läsning av veckopress samt brevskrivning. I samtliga övriga fall föreligger säkerställt högre medianvärden för de manliga tjänstemännen. Dock bör observeras, att ingen av differenserna placerar könen i skilda frekvenskategorier. Undantag utgörs dock av läsningen av veckopress, där de kvinnliga deltagarnas median hamnar i frekvenskategorin »en gång i veckan» mot männens »mindre än en gång i veckan». Motsvarande procenttal för svarskategorierna »en gång i veckan» eller mer är för kvinnorna 63 (n = 322) och för männen 31 (n = 178). Ett speciellt intresse tilldrar sig slutligen momentet läsning av dagstidningar (25). Av tab. 102 framgår, att variationen är liten inom grupperna och totalt ligger på högsta nivå med medianvärden strax under 3 samt procentvärden i de två högsta svarskategorierna. Vi kompletterar dessa siffror med procenttalen för frekvenskategorin »dagligen», fördelade på yrkesgrupperna i tab. 104. Variationen inom de tre kategorierna är obetydlig om än delvis signifikant (tab. 101). Differensen mellan manliga och kvinnliga tjänstemän är enligt tab. 104 säkerställd, differensen mellan manliga tjänstemän och industriarbetare däremot inte (y2 = 2,34, df = 1, P > .05). Tab. 104. Procent arbetstagare, som läser dagstidningar dagligen Manliga industriarbetare Gr Kvv Gpl

Sv

Hs

Tr

Bg

90 Kvinnl. t j . män

Mani. tj.män ToKsf Ka Kb talt 90

Fö

Bk

S:a

Ka

Kb

Fö

Bk

S:a

95 94 93

c. Jämförelser med yrkeskraven i modersmålet

En jämförelse mellan yrkes- och fritidskrav enligt arbetstagarnas egen bedömning är givetvis i princip möjlig att genomföra, men på grund av momentens olika konkreta yttringar i de båda variablerna, vilket tagit sig uttryck i frågeformuläret genom skilda och för resp. sammanhang anpassade momentdefinitioner, k a n det inte bli fråga om någon strikt jämförelse. Av ovannämnda skäl har vi inskränkt oss till att yrkesgrupp för yrkesgrupp jämföra de i yrkeskravsskattningarna förekommande tre moment, som finns representerade i bedömningarna av fritidskraven. Av dessa har vi för jämförelsen valt de mest frekventa inom huvudmomentet. Sålunda har bedömningarna av yrkeskraven i läsning, bokkunskap och skriftlig framställning (att på egen hand skriftligen utforma t. ex. rapporter och affärsbrev) jämförts med följande fritidsmoment: (25) läsning av dagstidningar, (40) bokkunskap samt (42) brevskrivning. När vi i det följande

250 för korthetens skull talar om läsning, bokkunskap och skrivning avser vi i detta sammanhang ovannämnda relationer mellan yrkes- och fritidsmoment. Av ovannämnda skäl avstår vi också från statistisk prövning av differenserna — antalet differenser är f. ö. för litet att möjliggöra någon säker tolkning av eventuella signifikanser — utan betraktar de tendenser som möjligen kan anses genomgående som hypoteser, vilka först k a n prövas med för det ändamålet särskilt inriktad metodik på ett annat material än det föreliggande. Huvudtendenserna kan f. ö. utläsas redan genom en jämförelse mellan tabellerna 93 och 102. En närmare analys av differenserna mellan yrkes- och fritidskrav för de olika yrkesgrupperna visar följande tendens. För de manliga industriarbetarna är fritidskraven i samtliga moment och yrkesgrupper högre än yrkeskraven. För de manliga tjänstemännen är fritidskraven genomgående högst ifråga om läsning, medan yrkeskraven är högre i samtliga yrkesgrupper ifråga om både bokkunskap och skrivning. De kvinnliga tjänstemännen visar slutligen högre fritidskrav i både läsning och skrivning (observera relationen avfatta skrivelser i yrket/skriva brev), medan ifråga om bokkunskapen bilden inte är enhetlig, då endast tre av de fyra grupperna visar en övervikt för yrkeskraven. d. Jämförelser med andra undersökningar

Fritidskraven i modersmålet är såvitt vi vet den enda variabelgrupp i vilken det finns möjligheter att jämföra våra data med andra undersökningar. Utan anspråk på fullständighet skall vi därför diskutera våra resultat i relation till några sådana, som huvudsakligen rör svenska förhållanden. För att möjliggöra direkta jämförelser har vi vid konstruktionen av frågeformuläret i vissa fall använt samma momentdefinitioner som använts i den senast publicerade vetenskapliga analysen av ungdomens läsvanor, nämligen av Leijonhielm (1954), vilken i sin tur delvis har kunnat jämföra sina resultat med den tio år tidigare publicerade undersökningen av Husen (1944). Jfr också Husen (1947). De moment där vi använt exakt samma definitioner utgöres av (32) tidskrifter (tidningar) som rör Ert yrke eller något ämne som speciellt intresserar Er, såsom teknik, sport, politik m. m., samt (33) veckotidningar, magasin och dylikt. Dessutom kommer jämförelser att utföras beträffande dagstidningarna, trots att momentdefinitionerna (från vår sida på grund av tekniska skäl i samband med svarsalternativen) där något divergerar. Leijonhielm har »dagliga tidningar» (s. 24), vi »dagstidningar». Dagstidningar Leijonhielms material omfattar värnpliktiga inom inskrivningsområde lo 8 (Uppland) och inrymmer en icke obetydlig överrepresentation för landsbygden i jämförelse med hela landet (s. 32). Hans totalmaterial visar en

251 daglig läsfrekvens av dagstidningar om ca 80 % (s. 39). Fördelat på utbildningsgrupper erhålles ca 80 % för folkskola (n = 413) mot 95—90 % för realskola resp. gymnasium (s. 47). I en specialutredning visas, att intelligensen har endast obetydligt samband med läsfrekvensen vid de dagliga tidningarna men däremot påtagligt samband vid tidskrifter och böcker (s. 185). Detta yttrar sig bl. a. däri, att de folkskoleutbildade i jämförelse med de realskoleutbildade vid konstanthållen intelligens uppnår ungefär samma frekvenser, om man slår samman svarskategorierna »en om dagen» med »flera om dagen» (s. 169). Leijonhielms siffror är således lägre än våra (tab. 104), men våra yrkesgrupper är givetvis icke direkt jämförbara med Leijonhielms, vare sig vad beträffar ålders- eller bostadsfördelningen. Vårt material är ju i huvudsak insamlat i städer och övriga tätorter med relativt stora industrier och täcker åldersintervallet 18- -30 år. En möjlighet att uppskatta dessa faktorers betydelse erbjuder Husen (1944), vars material utgöres av anställningssökande som volontärer vid krigsmakten i åldern 17—20 år och därigenom inte heller är direkt jämförbart med vårt. Tendenserna beträffande ålders- och tätortsgrupperna är emellertid av direkt intresse. I hela materialet är läsfrekvensen dagstidningar dagligen ca 85 % (tab. 39, s. 483). I de två högsta åldersgrupperna är frekvensen emellertid 88 resp. 89 % (n = 142 resp. 54 enl. tab. 1, s. 20). Samtidigt kan man iaktta en tendens mot högre uppgivna frekvenser med stigande tätortsgrad: Landsbygd 84 %, köpingar och municipalsamhällen 87 %, städer utom storstäder 87 %, storstäder 90 % (tab. 40, s. 484). Nu reserverar sig Husen (1944, s. 484) för en relativt sett större överskattningstendens hos stadspojkarna dock utan att göra gällande att hela differensen skulle förklaras av denna generella skattningstendens. En av kommittén för utredning av det psykologiska försvaret företagen opinionsundersökning, redovisad av Gösta Carlsson (1953) i SOU 1953: 27, Psykologiskt försvar, ger också en del tendenser av intresse för oss. Materialet, ett riksrepresentativt sampel, har där indelats i två huvudyrkesgrupper, jordbrukare och icke jordbrukare, och var och en av dessa i två socialgrupper (högre — lägre). Totalfrekvensen tidningsläsning dagligen (7—5 dagar i veckan) utgör 93 %, i jordbruksgruppen 89 % resp. 88 %, bland icke-jordbrukarna 96 % resp. 94 %. I detta sammanhang kan också nämnas, att en tidigare (1942) genomförd gallupundersökning gav en i kategorin »regelbundet» frekvens i totalmaterialet om 95 % (Hastad m. fl. 1950, s. 333). I jämförelse med ovan återgivna siffror och tendenser synes våra resultat enligt tab. 104, innebärande dagligfrekvenser om ca 90 % för manliga industriarbetare, 94 för manliga tjänstemän och 76 för kvinnliga tjänstemän samtliga i åldern 18—30 år och bosatta i tätorter, te sig fullt rimliga beträffande de manliga deltagarna, låt vara att våra resultat liksom resul-

252 täten av flertalet undersökningar med denna metodik kan inrymma vissa systematiska skattningstendenser. Dessa torde emellertid icke kunna mätas annat än i samband med speciella undersökningar med andra metoder. De skulle i så fall snarast peka mot en viss överskattning. Vad de kvinnliga tjänstemännen beträffar föreligger dessvärre inga jämförelsemöjligheter inom det refererade materialet. Tidskrifter Av tab. 101 framgår, att frekvensen läsning av tidskrifter enligt definitionen ovan (s. 245) åtminstone en gång i veckan (värdet 2) för de manliga industriarbetarna varierar mellan 33—50 %, mellan de olika yrkesgrupperna. Motsvarande variationsvidd för de manliga tjänstemännen utgör 30—50 % och för de kvinnliga 5—17 %. Med hänsyn till att denna typ av periodicas utgivning icke till alla delar kan antagas ske en gång per vecka, kan vi inte jämföra direkt med Leijonhielms redovisning, då han som svarsalternativ anger såväl »regelbundet» som »mer än en i veckan» (s. 24). Däremot kan vi jämföra resultaten av den kvalitativa bearbetningen av frekvenser för olika namngivna tidskrifter, men detta kan av utrymmesskäl icke äga rum här utan får anstå till ett annat tillfälle. Veckopress Trots att det är Leijonhielm (1954, s. 63 ff.) som infört den av oss använda kategoriskillnaden mellan tidskrifter och veckotidningar, kan vi inte heller i detta fall använda hans material för jämförelser mellan frekvensvärdena, eftersom han föredrar att redovisa sina resultat med hänsyn till de i hans frågeformulär av de svarande specificerade tidningarnas fördelning på genrer e t c Endast ifråga om den mot realskolegruppen matchade folkskolegruppen (n = 47, IK = 110) kan vi erhålla fördelningen på svarsalternativen »en i veckan» samt »mer än en i veckan». Sammanlagda frekvensen i dessa båda alternativ uppgår till drygt 50 % (efter s. 172). Den tidigare nämnda gallupundersökningen (1942) ger för ett representativt totalmaterial av båda könen en frekvens av regelbunden läsning av veckotidningar om 63 % (Hastad m. fl. 1950, s. 333). En beräkning efter Husen (1944, s. 466), som inte skiljer ut tidskrifterna från veckotidningarna, visar i de sammanslagna svarskategorierna »regelbundet» och »mer än en i veckan» fallande frekvenser med stigande ålder: I åldersgrupperna 17—19 ligger frekvenserna omkring 55 %, i åldersgrupperna 20—21 och däröver ligger de under 40 %. Fördelningen med avseende på tätortsgrad visar enligt Husen (1944, s. 471) en tendens till högre frekvenser i städer än på övriga platser. Hans stadsmaterial ligger över 55 %. Våra egna siffror varierar enligt tab. 101 för de manliga industriarbetarna mellan yrkesgrupperna från 34 till 50 % för frekvensen en gång i veckan

253 eller mer. Motsvarande siffror för de manliga tjänstemännen utgör 20—35 % och för de kvinnliga tjänstemännen 53—67 %, en avsevärd skillnad mellan könen. Mot bakgrunden av de ovan refererade siffrorna och tendenserna ter sig dessa resultat fullt rimliga, samtidigt som de ger en kanske inte ointressant information om variationen inom i jämförelse med de tidigare undersökningarna betydligt mer homogena yrkesgrupper.

Böcker Ifråga om dessa alternativ föreligger inga direkta jämförelsemöjligheter, dels därför att svarsalternativen icke stämmer med någon annan undersöknings, dels därför att vi på samma sätt som ifråga om periodica skilt mellan fack- och skönlitteratur. I likhet med flertalet andra undersökningar har vi uppmanat våra deltagare att specificera några (i vårt fall två) av de böcker de senast läst. Detta material kommer att bearbetas i en senare oingång, och därvid jämföras med övriga undersökningar, i den mån materialet lämnar tillräcklig grund härför. I detta sammanhang vill vi endast specificera några huvudtendenser inom vårt material av frekvensangivelser. Som vår fråga ställts och med hänsyn till de i förhållande till andra moment likartade svarsalternativ vi använt, kan vi dra slutsatsen, att våra frekvensangivelser, till skillnad från övriga undersökningar, ger frekvenser läsning av skönlitteratur i betydelse av h u r ofta denna process återkommer, oavsett antalet lästa böcker under en tidsperiod. Detta innebär onekligen en nackdel för jämförelser med andra undersökningar men också så tillvida, att denna typ av frekvensangivelse kan antagas att i större utsträckning inbjuda till överskattning. Samtidigt är det för oss självklart, att det i vårt fall viktigaste syftet var att bibehålla de interna och relativa jämförelsemöjligheterna med andra moment. Variationen mellan yrkesgrupperna ifråga om på detta sätt definierad läsfrekvens av skönlitteratur minst en gång i veckan utgör enligt tab. 101 för de manliga industriarbetarna 15—29%, de manliga tjänstemännen 33—60 % samt de kvinnliga tjänstemännen 28—57 %. En uppskattning av relationerna kan t. ex. göras med Husen (1944, s. 394), som använder svarsalternativen ofta — ibland — sällan — aldrig. Frekvensen ofta håller sig i hans material ungefärligen konstant kring 34 % i de olika åldersgrupperna. Ifråga om tätortsgrupperingen kan man iakttaga en icke särskilt markant tendens till högre frekvenser i städerna, vilket Husen (1944, s. 395) tolkar som åtminstone delvis sammanhängande med större överskattningstendenser hos stadspojkarna. Något annorlunda definitioner användes av Leijonhielm (1954, s. 93) som r ä k n a r dem som regelbundna bokläsare, vilka uppnår frekvensen av en läst bok i månaden eller mer. Hans totalmaterial ger 48 % på detta sätt definierade regelbundna bokläsare, vilket med hänsyn till skolutbildningen

254 ger följande frekvenser (s. 127): folkskola 4 0 % , realskola 7 0 % , gymnasium 92 %. Bokutredningen (SOU 1952: 23) redovisar resultatet av en gallupundersökning, som också ger vissa tendenser av intresse. Som regelbundna bokläsare räknar denna utredning dem, som angett sig ha läst en bok under de sista tre månaderna. Denna frekvensdefinition ger 63 % regelbundna bokläsare i totalmaterialet, men utredningen framhåller, att om definitionen satts till en bok den sista månaden, »så hade procenttalet förskjutits nedåt 50 %» (s. 32), vilket stämmer väl med Leijonhielms material. Enligt bokutredningens totalmaterial är läsfrekvensen hos kvinnorna lägre (60 %) än bland männen (67 % ) . Ingen indelning efter kön är emellertid redovisad för olika yrkesområden, så vi saknar t. v. anledning att på denna grund ifrågasätta våra egna resultat för de manliga resp. kvinnliga tjänstemännen. Åldersgruppen 20—29 år visar vidare den högsta läsfrekvensen (74 % ) , varvid dock bör betonas, att detta är bokutredningens lägsta åldersgrupp. Tjänstemän och kontorister visar likaledes den absolut högsta läsfrekvensen (85 %) bland de olika kategorierna av »ställning i yrket». Som jämförelse kan nämnas, att gruppen »andra anställda», i vilken industriarbetarna ingår, når en frekvens av 67 % regelbundna läsare. Med hänsyn till utbildningen spåras också ganska tydliga differenser: folkskola 58 %, realexamen 85 %, studentexamen 96 %. Det föreligger således inga möjligheter till direkta jämförelser med våra siffror, men ett studium av de här återgivna tendenserna och relationerna tyder icke på att vårt material i detta hänseende skulle vara behäftat med några systematiskt avvikande feltendenser. Sammanfattning av jämförelserna med andra undersökningar I den mån direkta jämförelser med andra undersökningar varit möjliga att utföra, har de visat för våra undersökningsresultat fullt rimliga resultat. Det bör dock betonas, att alla jämförelser har gällt undersökningar med enkät- eller intervjumetodik, vilket innebär att för dylika undersökningar kännetecknande systematiska bedömningstendenser, vanligen i form av en viss överskattning av socialt värderade variabler, icke kunnat kollationeras. Med hänsyn till Husens (1944) iakttagelser angående en viss tendens till överskattning i hans stadsmaterial, skall vi med hänsyn till att vårt material huvudsakligen stammar från städer eller typiska industriorter reservera oss för möjligheten av en viss systematisk över skattningstendens i vårt material jämfört med ett riksrepresentativt sampel. Det föreligger inga möjligheter att inom vårt eget material på ett tillförlitligt sätt undersöka detta förhållande.

255 C. Sammanfattning

av huvudresultaten

Undersökningarna angående fritidskraven i matematik och modersmålet bland arbetstagarna enligt deras egen bedömning visar i stort sett följande resultat. I matematik är skattningarna av användningsfrekvensen på fritid genomgående låga i de sex grundläggande moment inom ämnet som vi undersökt. Bland de manliga industriarbetarna är strukturlikheten ganska betydande, vilket också är fallet mellan yrkesgrupperna bland de manliga och kvinnliga tjänstemännen. Nivåmässigt ligger medianvärdena i flertalet fall i kategorin aldrig eller praktiskt taget aldrig, medan de i vissa undantagsfall stiger en svarskategori högre, dock alltid mindre än en gång i veckan. Med hänsyn härtill har vi ifrågasatt om det föreligger en systematisk underskattningstendens i materialet, vilket vi har hänskjutit till diskussion i samband med de jämförelser som kan göras med andra undersökningar i modersmålet. Om det även där skulle föreligga indikation på systematisk underskattning, skulle vi ha rätt att misstänka en sådan även ifråga om matematik. Däremot synes inget tala för en differens mellan ämnena ifråga om systematiska bedömningstendenser. I modersmålet har vi likaledes kunnat iaktta en betydande strukturlikhet framför allt avseende de manliga industriarbetarna och de kvinnliga tjänstemännen, medan däremot de manliga tjänstemännen visar en tendens till större variation mellan yrkesgrupperna. Nivåmässigt föreligger obetydliga variationer mellan yrkesgrupperna inom de tre huvudkategorierna av yrken, medan däremot variationen mellan olika moment i vissa fall är ganska betydande. Läsning av dagstidningar ligger t. ex. genomgående på daglignivå för flertalet anställda, medan ett moment som brevskrivning förekommer ganska sällan. Säkerställda differenser mellan de inanliga och kvinnliga tjänstemännen har kunnat iakttagas t. ex. ifråga om läsning av veckopress och brevskrivning, där kvinnorna visar högre frekvensangivelser, samt läsning av dagstidningar, tidskrifter, facklitteratur samt bokkunskap, i vilka männen överväger räknat efter medianvärdena för totalmaterialet. En jämförelse med andra i Sverige utförda undersökningar visar för vår del fullt rimliga resultat. Föreligger någon mer utpräglad systematisk bedömningstendens i förhållande till ett strikt rikssampel synes den tendera mot en viss överskattning i modersmålsmaterialet. Därmed saknar vi stöd för en tidigare ifrågasatt systematisk underskattningstendens i matematikmaterialet.

KAPITEL 9 Sammanfattande diskussion av huvudresultaten av undersökningarna rörande behovet av kunskaper och färdigheter i m a t e m a t i k och modersmålet

A.

Matematik

Analysen av kraven på förkunskaper enligt bedömningar av lärarna vid de mottagande skolorna (kap. 4) har visat, att de 48 momenten kan indelas i följande fyra kategorier: Kategori I: Moment med färdighetskrav i alla linjegrupper i yrkesskolor och gymnasier: Hela tal, decimalbråk, dekadiska sorter, allmänna bråk, huvudräkning och överslagsberäkningar, procenträkning, reguladetri, stycketal, ränta, rabatt och medeltal. Kategori II: Moment med färdighetskrav på vissa linjer i yrkesskolorna samt på flertalet gymnasielinjer: Enklare ekvationer, planimetri, rektangel, cirkel, triangel, längd- och ytskala, parallelltrapets, cylinder, prisma, likformig rörelse, arbetsproblem, blandningar, affärsräkningar och bolag. Kategori III: Moment med färdighetskrav endast på vissa gymnasielinjer: Svårare ekvationer, algebra, geometriska teorem och konstruktioner, tabeller, diagram, gradskiva, regelbunden månghörning, kon, pyramid, klot, myntreduktioner, växlar, aktier och obligationer. Kategori IV: Moment utan färdighetskrav på någon linje: Flertalet hjälpmedel av typen räknesticka, räknemaskin. För specifikation av dessa färdighetskravs fördelning på de enskilda linjegrupperna hänvisas i första hand till fig. 4 och sammanfattningen i kapitel 4. Av det totala antalet moment visar sig cirka 25 % tillhöra den förstnämnda kategorin, vilken alltså skulle kunna sammanfattas som den för alla utbildningslinjer, så som vi här har grupperat dem, gemensamma nämnaren. Antalet moment med färdighetskrav på gymnasielinjerna är givetvis betydligt fler. Analysen av yrkeskraven enligt bedömningar av lärarna vid yrkesskolorna visar stora likheter med förkunskapskraven. Strukturlikheten är sålunda betydande. De avvikelser som kan konstateras, går i riktning mot högre relativ angelägenhetsgrad för tillämpade moment samt hjälpmedel, typiska för respektive yrkesområde. Nivåmässigt ligger yrkeskraven enligt dessa bedömare på det hela taget högre än förkunskapskraven såväl totalt som för enskilda yrkesområden. Ett undantag från denna i övrigt genomgående tendens företräds av de vårdande yrkena, vilket utförligare har dis-

257 kuterats i kap. 6. För flertalet andra yrkesområden k a n man snarare spåra en motsatt tendens, som är särskilt utmärkande för sådana moment som definitionsmässigt och enligt yrkeslärarnas bedömningar såväl som gällande undervisningsplaner för dessa yrkeslinjer är särskilt utmärkande för yrkesområdet ifråga. Dessa moment, t. ex. hjälpmedel samt viss handelsräkning för handelsskolorna, visar sålunda ifråga om förkunskapskrav inte några högre skattningar än för andra utbildningslinjer. Detta torde återspegla en tendens hos dessa yrkesutbildande skolor att, åtminstone i det läge som nu råder, själva ombesörja undervisningen i för den egna yrkeslinjen typiskt tillämpade moment relativt mycket från grunden. Detta kan givetvis sammanhänga med flera förhållanden. Som exempel k a n anföras elevmaterialets heterogena k a r a k t ä r ifråga om förkunskaper, önskvärdheten av att från början bygga upp en enhetlig metodik för behandlingen av problemen i mer direkt anknytning till yrkeslivets krav, behovet av annorlunda uppgiftstyper än dem som förekommer i den grundläggande skolans läroböcker etc. Vi vill här starkt betona, att vi i vårt eget material endast kan belysa denna fråga indirekt genom de i det föregående redovisade jämförelserna mellan yrkes- och förkunskapskrav, båda enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna. Ett stickprovsmässigt företaget studium av vissa gällande undervisningsplaner för yrkesskoleväsendet motsäger emellertid inte denna preliminära tolkning. Arbetsledarnas bedömningar av yrkeskraven utfördes som frekvensskattningar avseende flertalet yrkesutövare i de ifrågavarande yrkesgrupperna, oavsett deras utbildningsförhållanden. Arbetsledarnas bedömningar visar — i de delar detta kunnat mer invändningsfritt prövas — måttlig till stark strukturlikhet. Nivåmässigt har inga strikta jämförelser på grund av differenserna mellan materialen ifråga om referensgrupper och svarsalternativ kunnat företagas, men en viss uppfattning får man av följande tendens: Av de moment som av lärarna vid yrkesskolorna bedömts med färdighetskrav i yrket, återfinns endast ett mindre antal bland dem som arbetsledarna bedömt med högre frekvenser, samtidigt som dessa utgör samtliga moment med högre frekvenser enligt arbetsledarna. Av de 37 momenten är det endast nio som når upp till en genomsnittlig frekvens om en gång i veckan eller mer för mer än en av de tio yrkesgrupper, som bedömts i fältundersökningen i näringslivet. Av dessa nio är det endast två, hela tat och decimalbråk (samt lösning av enkla problem med dessa räknesätt) som når den ovan angivna frekvensnivån för fem av de tio yrkesgrupperna. Momenten överslagsberäkningar, sortförvandling avseende dekadiska sorter samt procenträkning samlar tre till fyra yrkesgrupper på denna frekvensnivå, medan hjälpmedel (räknemaskin, skjutmått, mikrometerskruv) når samma frekvensnivå endast för enstaka yrkesgrupper. Det bör i detta sammanhang tilläggas, att gränsdragningen mellan högre och lägre frekvens vid svarsalternativet en gång i veckan givetvis är godtycklig och att bilden blir en annan, om man sätter gränsen högre eller lägre. 17—001908

258 Tab. 105. översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (övre raden) och arbetstagare (undre raden) för sex moment i matematik (Teckenförklaring i texten) •. , Mani. t j . män

Manliga industriarbetare

Kvinnl. t j . män

Moment Gr K w Gpl

Sv Hs

Tr

Bg Ksf Ka

Kb

Fö

Bk

Ka

Kb

Fö

Bk

+ + + + + + + + + + + + + +' + + + + + 0 + 0 + 0. + + + 0 0 0 0 0 0 0 + +

Decimalbråk

0 0

+ 0

0 0

0 + 0 + +

+ 0

0 0

0 0

Allmänna bråk

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 Enklare ekv. 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0 0 + 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 Procenträkn. 0

0 + + 0 +

0 + 0

0 0

0 0

0 0

0 0

+ +

+

+

+ +

+ 0

+ +

+ + + + + +

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

+ + 0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 + + 0 + 0 + 0

+ 0

0 0

0 0

0 +

0 +

0 +

+ + 0 0 +

0 0

0 0

+ + 0

Triangel

0 0

0 0 överslagsber. 0 + 0

0 0

Hur resultaten gestaltar sig vid andra gränsdragningar, kan lättast approximativt utläsas ur tab. 71. På grund av det begränsade antalet moment i frågeformuläret till arbetstagarna har det inte varit möjligt att med säkerställda värden uppskatta graden av strukturlikhet mellan arbetsledarnas och arbetstagarnas bedömning av yrkeskraven, men tendensen (enligt kap. 6) tyder på ganska höga samband för flertalet yrkesgrupper. Nivåmässigt synes ingen generell bedömningstendens göra sig gällande, men vissa skillnader har likväl kunnat iakttagas men icke säkerställas mellan de olika bedömarkategorierna för vissa grupper. Så kan som ett exempel nämnas, att i den stora kategorin tjänstemän föreligger en genomsnittlig men icke säkerställd tendens till högre genomsnittliga frekvensangivelser av arbetsledarna. Andra yrkesgrupper ger dock nästan lika utpräglade tendenser åt andra hållet. En jämförande förenklad översikt av yrkeskraven enligt arbetsledare och arbetstagare lämnas i tab. 105, som endast upptar de sex moment, som arbetstagarna bedömt och i vilka de själva genomgått kunskapsprov. För varje moment anges i den övre raden yrkeskraven enligt arbetsledarna, i den undre enligt arbetstagarna. Plus-tecken markerar värden på eller över frekvensgränsen en gång i veckan, varvid två plustecken ( + + ) användes vid frekvenser på daglignivå. Nolltecken (0) anger frekvenser i kategorin aldrig eller praktiskt taget aldrig, blandade tecken (0 + ) i de fall då svaren ligger mitt emellan (kategorin mindre än en gång i veckan) och då skillnaderna är mer tydliga mellan yrkesgrupperna, även om enskilda signifikanser icke skulle förekomma, över huvud gäller om signifikansprövningarna i denna tabell, att de icke i något fall markerats, men de har dock givetvis påverkat placeringen av tecknen i olika kategorier.

259 Med den angivna frékvensgrähsen och det förenklade beräknings sätt i övrigt, som tab. 105 utnyttjar på grundval av tab. 71 och tab. 77, framgår, att tre moment helt saknar yrkeskrav enligt båda bedömarkategorierna, nämligen allmänt bråk, enklare ekvationer och triangel. Inte heller något av de övriga momenten, decimalbråk, procenträkning och överslagsberäkningar visar genomgående yrkeskrav, medan de däremot ger anvisning på yrkeskrav för enskilda grupper och — särskilt vad beträffar tjänstemännen — hela kategorier. Den allmänna tendensen går i riktning mot approximativ överensstämmelse mellan arbetsledare och arbetstagare, men vissa undantag, som har diskuterats tidigare, återfinns i tabellen. Fritidskraven i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning ligger i samtliga grupper under den tillämpade frekvénsgränsen och i flertalet fall i regionen aldrig — praktiskt taget aldrig. De moment som når högre frekvenstal än så utgöres av decimalbråk, procentproblem och överslagsberäkningar, dock huvudsakligen för manliga tjänstemän (dé två första) samt industriarbetarna (det sistnämnda). Tendensen är i jämförelse med yrkeskraven närmast den, att för industriarbetarna ligger fritidskraven i genomsnitt något högre, medan ingen motsvarande generell tendens kan spåras beträffande gruppvärdena för tjänstemännen. Ifråga om decimalbråk och procentproblem, de moment som i större utsträckning tenderade mot högre frekvenser ifråga om yrkeskrav, har vi, dock utan att kunna säkerställa differensen, kunnat iaktta högre yrkeskrav i samtliga undergrupper. Totalresultatet är dock negativt såtillvida, som inget moment i någon grupp når över den kvalifikationsgräns för högre frekvenser, som vi utifrån allmänna överväganden uppsatt och som motsvarar en frekvens om minst en gång i veckan. På grund av olikheterna i referenssystem och bedömningsskala kan vi givetvis icke tala om någon formellt sett iakttagbar motsättning mellan materialen från yrkesskolorna och näringslivet. I den mån som det emellertid k a n anses rimligt, att krav på färdigheter från yrkesskolorna, för att man skall kunna tala om att de tas i anspråk i någon mer väsentlig omfattning, bör motsvaras av en användningsfrekvens i yrket om åtminstone en gång i veckan, torde m a n emellertid kunna tala om en viss diskrepans mellan bedömarkategorierna, såtillvida som yrkeskraven enligt såväl arbetsledare som arbetstagare icke står i så hög proportion till yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna, som man kunde vänta. Med tanke på att yrkesskolornas utbildningsplaner, som ovan understrukits, inte enbart är inriktade på den konkreta yrkesverksamhetens krav i de yrkesgrupper i vilka flertalet av dess elever h a m n a r efter genomgången yrkesutbildning, är en viss motsättning mellan kraven från yrkesskolehåll och från arbetsplatserna inte oväntad. Även beträffande bedömningarna från de senare

260 gäller, att de bör ses mot bakgrunden av bedömargruppernas ställning i företagen, etc. Vi vill därvid betona, att vi medvetet begränsat undersökningarna i företagen till att avse frekvensbedömningar från dem, arbetsledarna och arbetstagarna, som på nära håll dagligen följer respektive utövar den yrkesverksamhet, som bedömningarna avser.

B. Modersmålet Tendenserna vid jämförelser mellan de olika delundersökningarna rörande behovet av kunskaper och färdigheter i modersmålet visar en hel del gemensamma drag med motsvarande matematikundersökningar. Sålunda visar det sig ifråga om förkunskapskraven från de mottagande skolorna enligt bedömningar av lärarna där (kap. 5) möjligt att urskilja för alla utbildningslinjer gemensamma moment. Andra åter är gemensamma endast för vissa utbildningslinjer både i gymnasiet och yrkesskolorna, medan — till skillnad från matematikundersökningarna — antalet moment som enbart huvudsakligen efterfrågas på gymnasielinjerna är synnerligen begränsat. Den förstnämnda kategorin, den »gemensamma nämnaren», är i förhållande till antalet moment också mycket större än i matematik. Givetvis kan en sådan jämförelse endast göras under förutsättning av att momentindelningen är utförd efter samma principer på samma specificitetsnivå i båda ämnena. Detta k a n inte empiriskt belysas i våra undersökningar, varför den ovannämnda jämförelsen givetvis är att betrakta som en bedömningsfråga utifrån de angivna förutsättningarna. En annan skillnad i förhållande till matematikundersökningarna framkommer däri, att differenser mellan huvudmomenten i modersmålet är så gott som obefintliga, medan man däremot kan urskilja en mycket tydlig och i inånga fall säkerställd angelägenhetsgradering av de enskilda momenten inom huvudmomenten. Strukturlikheten mellan yrkeslinjer och gymnasielinjer är slutligen betydande, men tydliga nivådifferenser föreligger med högre värden för gymnasielinjerna. F r å n yrkesskolorna, har vi också erhållit bedömningar av yrkeskraven (kap. 7) i vissa moment, vilka utformats i frekvenstermer. P å grund av det ändrade referenssystemet kan direkta jämförelser med förkunskapskraven inte göras i detta ämne, men under vissa förutsättningar k a n m a n uppskatta strukturlikheten för i båda bedömningsserierna gemensamma moment som ganska betydande. Yrkeskraven har också bedömts i frekvenstermer av arbetsledarna, dock ej till alla delar i samma moment som yrkeslärarna. Så långt strukturlikheten med yrkesskolebedömningarna av tekniska skäl går att fastställa synes den vara av måttlig styrka. Nivåmässigt kan vi i detta material konstatera en tendens till i genomsnitt högre frekvensangivelser från yrkesskolehåll. De moment som enligt arbetsledarna når upp till eller över fre-

261 kvensgränsen en gång i veckan utgöres av enkla grundläggande aktiviteter ifråga om läsning (av kortare rapporter, instruktioner etc.) och muntlig framställning (rapportera, framlägga synpunkter, inhämta upplysningar). Nivåmässigt lägre men med samma tendens i övrigt ligger bokkunskap och skriftlig framställning (kortare rapport e t c ) . Beträffande arbetstagarnas egna bedömningar av yrkeskraven gäller följande. Av de fyra huvudmomenten är det endast i ett, läsning (t. ex. av anvisningar, arbetsplaner, skrivelser), som halva antalet av industriarbetargrupperna når upp till eller över frekvensgränsen beträffande yrkeskraven. De manliga tjänstemännen ligger i detta moment på daglignivå och de kvinnliga samtliga över frekvensgränsen. Även ifråga om övriga moment når de manliga tjänstemännen över frekvensgränsen, medan de kvinnliga inte gör det ifråga om något av dem. I bokkunskap ligger de dock strax under denna gräns. I relation till arbetsledarbedömningarna har vi icke kunnat konstatera någon särskild tendens till genomgående högre eller lägre värden, även med hänsynstagande till de för jämförelsen härvidlag speciella problemen som sammanhänger med de begreppsligt något vidare momentdefinitionerna i arbetstagarformuläret. Fritidskraven är för de manliga industriarbetarna (kap. 8) genomgående högre än yrkeskraven i samtliga moment. Mindre enhetlig är tendensen för tjänstemännen, men den stämmer för samtliga kategorier beträffande läsning, tack vare fritidskravens höga frekvenser av läsning av dagstidningar. Detta illustrerar svårigheterna att göra direkta jämförelser, då de olika huvudmomenten självfallet yttrar sig på olika sätt i yrke och på fritid. Efter samma principer som anförts beträffande tab. 105 har vi i tab. 106 schematiskt angett frekvensvärdena för de fyra momenten i arbetstagarformuläret i relation till närmast motsvarande skattningar av arbetsledarna, vilka senare moment till sin definition inte är fullt så vida som momenten i arbetstagarbedömningarna. Den övre raden för varje huvudmoment betecknar således arbetsledarbedömningarna för närmast motsvarande konkreta moment, den mellersta arbetstagarbedömningarna avseende yrkes-, den sista fritidskraven enligt arbetstagarna. Även i detta senare fall jämförs något olika definierade konkreta moment inom respektive huvudmoment. Så t. ex. avser yrkeskraven ifråga om läsning kortare anvisningar e t c , medan fritidskraven avser dagstidningar. I samtliga fall har de i totalmaterialen mest frekventa momenten utsetts att representera huvudmomentet. Observera, att vi i huvudmomentet skrivning dock i samtliga fall använder moment innebärande att vederbörande själv avfattar en kortare rapport eller dylikt. Om vi i stället enligt huvudregeln skulle haft med moment innebärande blankettifyllande eller avskrift efter förlaga, hade tjänstemannagrupperna visat en helt annan bild genom väsentligt högre

262 Tab. 106. översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (överst), enligt arbetstagare (mitten) samt fritidskrav enligt arbetstagare (nederst) i fyra huvudmoment av modersmålet (Teckenförklaring i texten)

Läsning Bokkunskap

Hs

Tr

Kvinnl. t j . män

Mani. t j . män

Manliga industriarbetare Moment Ksf

Ka

Kb

Fö

Ka

Bk

Kb

Gr K w Gpl

Sv

0 + + + + 0 + + + + + + + + + 0 0 0 0 0 0 0 + 0 0

+ + + + + + + + + + + + + + 0 + 0 + 0 + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + 0 0 0 0 0 + + + + + + + + + + + + 0 + 0 + 0 0 0 + + + + 0 + 0 0 + 0 + 0 + 0 0 0 + 0 + + 0 + 0 + 0

Bg

Fö

Bk

+ + + + + + + + + + + + + 0 + 0 + 0 + 0 +

0 0 0 0 0 0 0 0 0 + 0 + 0 + 0 +

Skrivning

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 + 0 0 + + + + 0 0 0 0 + 0 0 + 0 0 + 0 + 0 + 0 + 0 + 0 + 0 + 0 + 0 + 0 + 0 + 0

Muntl. främst.

( + ) (•+) ( + ) ( + ) ( + ) ( + ) ( + ) ( + ) ( + ) ( + ) • ( + ) ( + ) ( + ) ( + ) ( + ) ( + ) 0 0 + 0 (+) (+) (+) (+) 0 0 0 0 0 0 0 + 0

skattningar. Tecken inom parentes anger, att signifikans inte föreligger mellan grupperna men att variationsvidden ändå är ganska stor. Vidare bör observeras, att skattningar av fritidskrav inte förekommer beträffande huvudmomentet muntlig framställning. Tab. 106 visar de ovan diskuterade tendenserna ganska tydligt. Frekvensgränsen uppnås av alla ifråga om läsning samt av tjänstemännen även ifråga om bokkunskap. En större del av de bristande överensstämmelserna i tjänstemannamaterialet mellan arbetsledar- och arbetstagarmaterialet torde kunna föras tillbaka på differenserna mellan män och kvinnor, vilka inte bedömts separat av arbetsledarna. En genomgående tendens synes också vara, att fritidskraven ifråga om skriftlig framställning — representerat av brevskrivning — något överväger över både arbetsledares och arbetstagares bedömning av yrkeskrav när det gäller att på egen hand avfatta någon form av enklare skrivelser. Detta gäller också med vissa undantag kontorsgrupperna. C. Sammanfattande jämförelser mellan ämnena Av flera skäl, redovisade tidigare i olika sammanhang, kan direkt mätbara jämförelser icke göras mellan ämnena. En allmän icke närmare prövbar tendens i ovan avgivna sammanfattningar kan dock sägas gå ut på, att yrkeskraven i de yrkesgrupper som vi undersökt såväl enligt arbetsledare som arbetstagare visat sig skäligen blygsamma i jämförelse med vad man kan vänta av förkunskapskraven hos motsvarande yrkesskolor. Detta innebär icke i och för sig något konstaterande av att dessa skulle vara för höga. Att modersmålsämnet strukturmässigt visar tendens till större likhet mellan yrkesgrupper enligt arbetsledarna är endast naturligt utifrån

263 iakttagelserna ifråga om den gemensamma grunden i förkunskapskraven och allmänna överväganden angående de undersökta ämnenas natur och förutsättningarna för en momentanalys av dem. Ett annat utslag av differenserna mellan ämnena spåras i fritidsanvändningen i de grupper vi undersökt. Den allmänna tendensen härvidlag går mot högre frekvenser för de undersökta modersmålsmomenten.

III

BEDÖMNINGAR AV KUNSKAPSSTANDARDEN

KAPITEL 10 Yrkesskole- och gymnasielärares bedömning av standarden på elevernas förkunskaper i m a t e m a t i k

A. Frågeformulär och principer för bearbetning Frågan angående standarden på elevernas förkunskaper jämte svarsalternativen har konstaterats efter samma principer som frågan rörande förkunskapskraven. (Jfr ovan kap. 4.) Formuleringen och svarsalternativen var följande: II. Med hänsyn till den undervisning som här bedrives kan standarden på förkunskaper och färdigheter i matematik från den grundläggande skolan hos flertalet av dem som här påbörjar utbildning karakteriseras på sätt som nedan anges: Skriv för varje moment i kolumnen för »svar» någon av siffrorna 0—5. Siffrorna betyder: 0. Vår undervisning omfattar inte momentet — eller vår undervisning omfattar momentet, men undervisningen i detta tas från början och förkunskaper krävs därför inte. 1. Tillräckliga förkunskaper för vår undervisning. 2. Smärre brister i färdighet men tillräcklig allmän kännedom. 3. Påtagliga brister i färdighet men tillräcklig allmän kännedom. 4. Påtagliga brister i färdighet och bristande allmän kännedom. 5. Mycket allvarliga brister i färdighet och bristande allmän kännedom. Efter varje fråga förtecknades momenten i en tabell, varvid särskilda nummer inom parentes hänvisade till motsvarande uppgifter i exempelsamlingen. Av formulärets konstruktion följer, att klagomål eller anmälan av brister i fråga II logiskt icke bör förekomma för moment som erhållit en låg svarssiffra i fråga I, krav på förkunskaper. Däremot är naturligtvis fältet fritt för klagomål, så fort det kan sägas föreligga några krav på förkunskaper. Detta kan utnyttjas som en kontroll av svarens tillförlitlighet. Redan här k a n sägas, att vi inte i någon grupp erhållit högre värden ifråga om kunskapsstandarden, där det inte samtidigt föreligger några krav på förkunskaper. I likhet med vad som var fallet beträffande fråga I, kraven på förkunskaper, föreligger vissa smärre differenser mellan yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om formulärets konstruktion. I yrkesskoleenkäten användes i fråga II inte alternativet 0, utan en sär-

268 skild anvisning gavs, att man skulle sätta 1 även i de fall då den yrkesutbildande undervisningen icke omfattade momentet ifråga och i de fall då den yrkesutbildande undervisningen normalt tar momentet i fråga från början och alltså inte kräver förkunskaper inom momentet. Instruktionen för 0alternativet i gymnasieundersökningen är emellertid enklare, och detta alternativ har givetvis vid bearbetningen likställts med alternativ 1, tillräckliga förkunskaper, för att jämförelser skulle kunna göras mellan enkäterna. Ingendera av svaren 0 eller 1 innebär ju några klagomål eller brister: differensen ligger endast i skälen för bedömningen. Då vi av naturliga skäl inte ansåg oss kunna fråga efter överskottskunskaper, eftersom ju lärare i yrkesskolor och gymnasier mera sällan har möjlighet att bedöma dem på grund av att de inte tar upp en hel del moment i sin undervisning, gäller hela frågan II lärarnas bedömning av elevernas brister ifråga om förkunskaper. Frånvaro av brister kan alltså bero på antingen verkligt tillfredsställande kunskaper eller något av de alternativ, som nyss diskuterats för O-svar. Vilken tolkning som är den riktiga, framgår omedelbart vid en jämförelse med fråga I angående kraven på förkunskaper. Ett högt värde i fråga I ger alltså tolkningen tillfredsställande förkunskaper för lågt värde i fråga II, medan lågt värde i fråga I ger den alternativa tolkningen för samma värde i fråga II. En förändring i förhållande till kap. 4 bör redan här noteras, nämligen att antalet moment här utgör 47 i stället för 48. Av naturliga skäl har vid bearbetningen mom. 23 (allmänna bråk och decimalbråk i samma exempel) uteslutits. En separatredovisning av detta moment skulle lätt bli missvisande, då ev. brister givetvis måste vara direkt beroende av värdet för det sämsta av de två momenten, vilka därigenom skulle ha blivit dubbelredovisade. Skattningarna av mom. 23 är f. ö. approximativt lika med skattningarna för det sämsta av de två momenten. Som »kritiska gränsvärden» har vi använt värdena 1,5 resp. 2,5, vilka, om man utgår från 1, markerar gränserna mot smärre brister resp. påtagliga brister ifråga om färdighet hos flertalet elever i de bedömda grupperna. B.

Totalmaterialet

Antalet svar på frågan angående kunskapsstandarden är endast obetydligt lägre än på frågan om förkunskaperna (909 mot 919). Bortfallet fördelar sig j ä m n t på linjegrupperna. Vi har först undersökt huruvida det i totalmaterialet föreligger någon säkerställd variation mellan enskilda moment inom huvudmomenten (jfr tab. 21) ifråga om bristerna i förkunskaper, dvs. om vissa moment genomgående kan anses uppvisa större brister än andra. Prövningen har på samma sätt som tidigare utförts med Friedmans tvåvägsvariansanalys av rangordningar (jfr ovan s. 101 f.). Resultatet framgår för enkät YMa av tab.

269 Tab. 107. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom ment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i totala materialet Huvudmoment Mekanisk räkning: A r i t m e t i k . . . » » Ekvationer m. m Sortförvandling Tillämpad räkning Geometri: Teorem o. konstrukt » Planimetri » Stereometri Hjälpmedel

Moment nr 20—22, 59 28—29, 42—43 24—27 30—41 44—46 47—52 53—57 58, 60—67

4 4 12 3 6 5 9

huvudmoyrkesskole-

^(Rj)2

df

X\

P

2 839,5

20,37

***

2 866,5 2 891,5 61 675,0 1 304,0 8 131,0 5111,0 25 874,0

3 3 11 2 5 4 8

21,99 23,49 84,42 10,40 22,31 24,44 44,99

*** *** *** ** *** *** ***

Tab. 108. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet Huvudmoment Mekanisk räkning: Aritmetik... » » Ekvationer m. m Sortförvandling Tillämpad räkning Geometri: Teorem o. konstrukt » Planimetri » Stereometri Hjälpmedel

Moment nr

^(Rj)»

20—22, 59 28—29, 42—43 24—27 30—41 44—46 47—52 53—57 58, 60—67

df 20,85

1 878,0 4 4 12 3 6 5 9

1 774,0 1 769,5 37 020,0 831,5 5 054,5 2 929,5 16 692,0

3 3 11 2

13,05 12,71 43,96 7,94 12,52 2,48 38,20

** ** ***

107 och för e n k ä t GyMa a v t a b . 108. Av t a b e l l e r n a f r a m g å r , a t t s a m t l i g a h u v u d m o m e n t u t o m i ett fall ( s t e r e o m e t r i i GyMa) k ä n n e t e c k n a s a v signifikanta differenser mellan m o m e n t e n ifråga om rangordningen i totalm a t e r i a l e t . I t a b . 109—110 h a r å t e r g i v i t s d e m o m e n t i YMa r e s p . GyMa, v i l k a s m e d i a n e r u p p g å r till eller ö v e r s t i g e r d e n o v a n n ä m n d a u n d r e k r i t i s k a g r ä n s e n 1,5 o c h v i l k a a l l t s å i t o t a l m a t e r i a l e t u p p v i s a r v ä r d e n m o t s v a r a n d e s m ä r r e b r i s t e r eller m e r . P å s a m m a s ä t t s o m i t a b . 22 r e s p . 24 h a r signifikanser angetts mellan i r a n g o r d n i n g e n p å v a r a n d r a följande m o m e n t i n o m t o t a l m a t e r i a l eller h u v u d g r u p p e r av m o m e n t enligt p r ö v n i n g a r m e d W i l coxon-testet. I d e b å d a m a t e r i a l e n ä r e n d a s t 2 a v d e 15 m o m e n t e n över 1,5 g e m e n s a m m a , n ä m l i g e n allmänna bråk s a m t huvudräkning och överslagsberäkningar, v i l k a t o p p a r l i s t a n i Y M a . D e t b ö r n o t e r a s , a t t i GyMa f i n n s b l a n d d e sex m o m e n t e n s a m t l i g a t r e i n o m d e n t e o r e t i s k a g e o m e t r i n . M e d i a n v ä r d e n a för s a m t l i g a m o m e n t å t e r f i n n s n e d a n i t a b . 111. Vid t o l k n i n g e n a v s a m b a n d e n m e l l a n t o t a l m a t e r i a l e n i j ä m f ö r e l s e m e d k o r r e l a t i o n e r n a för fråga I a n g å e n d e k r a v e n p å f ö r k u n s k a p e r ä r d e t n ö d v ä n d i g t att, u t ö v e r v a d s o m o v a n s a g t s a n g å e n d e s a m b a n d e n m e d k r a v e n ifråga o m f ö r k u n s k a p e r , t a h ä n s y n till f ö r d e l n i n g a r n a a v m e d i a n v ä r d e n a .

270 Tab. 109. Rangordning av matematikmöment, specificerade på huvudmoment, uppvisande smärre eller påtagliga brister ifråga öm elevernas förkunskaper i totala yrkesskölematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten Rang

Median

Mekan. räkn.

1 2

2,67 2,59

Allmänna bråk Huvudr. o. överslagsb.

3 4 5

2,19 2,16 2,15

6 7 8

1,95 1,85 1,79

9 10

1,78 1,68

1,54

Sortförvandl.

Tillämp. räkn.

Geometri

Hjälpmedel

« Reguladetri Procent Dekad. sort.

Decimalbråk Tid o. vinklar Ränta Rabatt Stycketal Arbetsproblem

Tab. 110. Rangordning av matematikmoment, specificerade på huvudmoment, uppvisande smärre eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiemäterialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momeriteri Rang

Median

Mekan. räkn.

2,48

Huvudr. o. överslagsb.

2,01

1,83

Algebra

4—5

1,77

Allmänna bråk

1,70

Sortförvandl.

Tillämp. räkn.

Geometri

Hjälpmedel

Bevisa teorem

Förstå teorem Konstrukt.

Inom de båda materialen är fördelningarna, som framgår av fig. 25 relativt likartade, men den mycket sneda och hopträngda fördelningen i fråga II gör det svårt att i detta material komma upp till lika höga Värden som det teoretiskt är tänkbart — och också empiriskt funnet — i fråga I. Den erhållna rangkorrelationen mellan totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasiematerialen ifråga om standarden på elevernas förkunskaper uppgår till .36 ( P < . 0 2 ) . Den antyder ett svagt positivt samband mellan de båda materialen men lånar sig av ovannämnda skäl knappast till jämförelser med sambandet ifråga om kravstrukturen. Lika lite är det meningsfullt att redovisa en detaljerad signifikansprövning av de enskilda differenserna mellan de totala nivåvärdena. Däremot k a n m a n få en uppfattning om tendenserna i de båda totalmaterialen genom att beräkna hur många av de 47 momenten som i fråga I uppnådde kravnivå (median 2,5 och däröver) och därefter se, h u r många av dessa som ifråga om brister uppnår eller överstiger det lägre gränsvärdet 1,5. I YMa uppgår denna pro-

271 Tab. 111. Utsträckt mediantest nas förkunskaper i matematik

m. m. av bedömningarna avseende standarden på eleveri olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa)

Moment

Nr

YMa Mdn

Mek. räkn. Aritmetik

Hela tal Decimalbråk Allmänna bråk Huvudr. o. överslagsb.

20 21 22 59

Ekvationer m. m.

Ekvationer, e n k l a . . . . » svåra.... Algebra Kvadratrötter

28 29 42 43

Sortförvandling

Dekadiska sorter Stycketal Tid och vinklar Myntreduktioner

24 25 26 27

Procent Ränta Rabatt Reguladetri

30 31 32 33

Medeltal Arbetsproblem Blandningar Likformig rörelse

36 34 37 39

Affärsräkning Bolag Växlar Aktier o. obligationer.

38 35 40 41

Geometri: Teorem m. m.

Teorem att b e v i s a . . . . » » förstå Konstruktioner

44 45 46

Planimetri

Rektangel Parallelltrapets Triangel Cirkel Regelb. månghörn Längd- o. ytskala

-17 48 49 50 51 52

Stereometri

Prisma Pyramid Cylinder Kon Klot

53 54 55 56 57

Hjälpmedel

Diagram Tabeller Räknesticka Räknesnurra Räknemaskin Fältmätningsövn. Skjutmått Mikrometerskruv. Gradskiva

58 60 61 62 63 64 65 66 67

*** *** *** *** *** 1,41 115,30 ** (1,14) 23,60 *** (1,09) 56,86 *** (1,11) 71,21 *** 2,15 28,22 *** 1,68 44,25 *** 1,85 163,76 * (1,14) 20,66 *** 2,16 56,52 *** 1,79 42,61 *** 1,78 51,99 *** 2,19 40,52 *** 1,42 70,52 *** 1,54 126,28 *** 1,43 68,50 *** 1,26 169,48 1,34 42,18 9 *** (1,22) 31,14 9 *** *** (1,13) 42,67 ** (1,12) 27,67 *** (1,09) 91,24 *** (1,14) 136,78 *** (1,15) 117,63 *** 1,41 197,35 *** 1,31 171,50 *** 1,41 224,09 ** 1,48 239,83 *** (1,18) 105,10 *** 1,32 135,56 *** 1,28 185,39 *** (1,22) 160,56 *** 1,33 201,87 *** (1,22) 144,07 *** (1,19) 126,55 *** (1,25) 78,15 *** (1,14) 30,71

Huvudmom.

Tillämpad räkning

1,41 1,95 2,67 2,59

GyMa Mdn

df 49,12 30,10 99,51 39,37

(1,06) 20,70 (1,04) 24,11 (1,04) 17,86 (1,04) 73,33 (1,08) 75,51 (1,07) 77,30 (1,13) 105,18

*** *** *** ***

1,08 . 49,46 1,22 26,33 1,77 13,98 2,48 40,06 1,19 9,41 1,45 47,70 1,83 95,48 1,21 126,77 1,22 1,12 1,19 (1,06)

15,65 29,96 24,58 22,07

1,14 1,08 1,10 1,26

48,18 76,73 77,37 54,90

1,08 1,15 1,16 1,27

21,63 13,09 21,07 30,31

1,09 1,08 (1,05) (1,05)

43,73 14,88 15,50 15,51

2,01 1,77 1,70

64,68 78,30 67,52

1,09 29,98 1,19 41,89 1,24 50,27 1,32 44,52 1,22 72,63 1,29 118,44 1,09 (1,09) (1,10) (1,10) (1,11) 1,30 1,21 (1,01) (1,01) (1,01) (1,01) (1,02) (1,02) 1,14

76,26 80,55 90,36 90,15 98,73 53,14 81,98 0,00 0,00 0,00 2,73 0,00 0,00 36,07

272 Hrov po förkunskoper

Standard p6 förkunskaper

YMa

Svarsalternativ

— — - 6 y Ma Fig. 25. Fördelningar av medianerna i totalmalerialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna resp. GyMa) ifråga om dels krav, dels standard på elevernas förkunskaper i matematik

( YMa

portion till ca 75 %, medan motsvarande värde för GyMa utgör ca 20 %, vilket alltså pekar mot en större relativ tillfredsställelse med elevernas förkunskaper i gymnasiematerialet. Specifikation av ifrågavarande moment kan erhållas ur tab. I l l , i vilken medianer för moment på ovannämnda kravnivå markerats genom kursivering, t. ex. hela tal l/il. Medianer för moment på kravnivå under 1,5 har satts inom parentes, t. ex. i YMa algebra (1,09). I intet av dessa fall föreligger heller några medianer i fråga II över 1,5. Den ovannämnda tendensen mot större tillfredsställelse från gymnasiehåll beträffande totalmaterialet motverkas inte heller av högre värden på de moment, som man verkligen klagar på. Detta framgår omedelbart av en jämförelse mellan tab. 109 och 110, vilken senare f. ö. också upptar ett betydligt färre antal moment över 1,5 än den förra tabellen.

C. Differenser mellan

utbildningslinjer

Utöver vad som ovan angetts angående medianvärdena har i tab. I l l upptagits resultat av signifikansprövning med det utsträckta mediantestet (jfr tab. 36) avseende grupperna av utbildningslinjer, i resp. material för de olika momenten. Av denna tabell framgår, att det föreligger vanligen mycket väl säkerställda signifikanta differenser mellan grupperna i samtliga moment vad gäller YMa, och i alla moment utom enklare ekvationer samt vissa hjälpmedel vad beträffar GyMa. Analysen av differenserna mellan utbildningslinjerna har, med hänsyn till önskvärdheten av att vi skall se bristerna i relation till kraven, utförts på i princip samma sätt som beträffande totalmaterialet. I tab. 112 har

273 Tab. 112. Brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole- och gymnasiematerialen ( YMa resp. GyMa) i relation till kraven på förkunskaper i ämnet för olika linjegrupper (Teckenförklaring i texten) GyMa

YMa

Moment

Nr M M E T B Ö l TMC J

Hela tal 20 Decimalbråk 21 Dekadiska sorter. . 24 Allmänna b r å k . . . . 22

b b b B

b b B

4 K Hu V P A I R I

b b B

b b b

b b b b B b

b b b b b

Huvudr. o. översl.. 59 B B B B Procenträkning 30 B b B b Reguladetri 33 B B b b 25 b b b b Stycketal Tid och vinklar. . . 26 B B b b 32 (b) b b b Rabatt 31 (b) (b) b b Ränta 36 b b (b) b Medeltal 47 b b b Rektangel

B b

B B b b B b b b b b b b b b

b b b b b b

b B B

Cirkel 50 B B b Triangel 49 B b b Längd- och ytskala 52 (b) (b) b Cylinder 55 B b b Parallelltrapets.... 48 B (b) 53 b (b) Prisma A r b e t s p r o b l e m . . . . 34 B b b (b) Blandningar 37 (b) (b) (b) (b) 38 (b) Affärsräkning Likformig rörelse. . 39 b b 35 Bolag Enklare ekvationer 28

B

b

Hg Fs

Ss A P R P H T L

b

b b

b

b

b

B

B

B

b

B

b b

b b b

b

b

b b b

B

b

B b

b b b b

b b

B (b)

18—001908

b

b

b

60 67

Skjutmått 65 Mikrometerskruv. . 66 61 Räknesticka 62 Räknesnurra 63 Räknemaskin Fältmätningsövn. . 64 |

b

b b b b b b

b

58 (b) 54 (b) 56 b 51 57 (b) Myntreduktioner. . 27 Växlar 40 Aktier o. obligat.. . 41

Teorem a t t förstå . 45 Konstruktioner . . . 46 Teorem a t t bevisa. 44 Svårare ekvationer 29 43 Kvadratrötter 42 Algebra

b b b

b

Diagram Pyramid Kon Regelb. månghörn. Klot

Tabeller Gradskiva

b

b b

b

b b b b b b b b

b b B b

b b b

b

b

b

b b b b b

b B B b b B

b b b b b B

b b b b b

B B B b b B

274 vi markerat medianvärdena för brister (b, B) för de moment vilka i fråga I har medianvärden över 1,5; vi har med andra ord tagit med moment även i kategorin goda orienteringskunskaper. I den mån brister föreligger, har b använts för smärre (1,5 — 2,4), B för påtagliga brister, i den mån brister ej föreligger har moment med krav på färdighetsnivå markerats med två punkter (. .) övriga med en. Bristmarkering inom parentes (b) avser brister i de fall kraven ej når upp till klar färdighetsnivå. Utgångsvärdena i fråga I bygger på tab. 39. Med ledning av tabell 112 kan vi beträffande enkät YMa konstatera följande: 1. De moment som i tolalmaterialet enligt tab. 109 uppvisade medianer över 1,5 synes relativt homogena vad avser de olika yrkeslinjerna. 2. En tydlig differens mellan linjerna kan iakttagas beträffande vissa moment inom tillämpad geometri (cirkel — prisma), beträffande vilka bristerna är påtagliga på metallinjen, smärre på linjerna ME, TB och J. Delvis gäller detta också enklare ekvationer samt arbetsproblem. 3. Momentet hela tal är det enda som i flertalet linjer uppvisar såväl färdighetskrav som frånvaro av brister. Ändå är färdighetskraven relativt betydande, som framgått av kap. 4. 4. Beträffande den totala relationen mellan antal moment med färdighetskrav och antalet anmälda brister föreligger för de olika linjerna betydande variationer, vilka framgår av tab. 113 nedan. Tabellen kommenteras i samband med jämförelsen med enkät GyMa. För enkät GyMa visar tab. 112, att tendenserna ifråga om momenten med de högsta totalmedianerna är genomgående i flertalet grupper. Särskilt anmärkningsvärd synes den i båda enkäterna genomgående tendensen till klagomål ifråga om huvudräkning och överslagsberäkningar vara. Tendensen är densamma, ehuru på något lägre nivå, i GyMa beträffande allmänna bråk. I GyMa är de redan i totalmaterialet förhållandevis markerade klagomålen ifråga om teoretisk geometri koncentrerade i första hand till de högre tekniska läroverken, AI 3 och RI 3 . Detsamma gäller mycket markant för algebran och i någon mån även för kvadratrötter och svårare ekvationer. Vissa grundläggande moment som hela tal, decimalbråk, procenträkning, medeltal, rektangel, enklare ekvationer och arbetsproblem är så gott som helt fria från klagomål. Kravnivån är ändå i samtliga dessa fall hög. Vissa jämförelser mellan linjerna och vissa linjegrupper totalt kan slutligen göras genom att man utför de under punkt 4 ovan nämnda beräkningarna, vilka dock endast kan ge en approximativ bild av läget. Resultatet har sammanförts i tab. 113, som visar den relativa bristfrekvensen beräknad på två sätt, dels med hänsyn endast till påtagliga brister, dels med hänsyn till såväl påtagliga som smärre brister. Genom ett vanligt # 2 -test för flera oberoende sampel (Siegel 1956, s. 175 f.) prövar vi, om det inom yrkesskole- resp. gymnasiematerialet föreligger några skill-

275 Tab. 113. Antal moment med påtagliga resp. smärre brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole- och gymnasiemalerialen ( YMa resp. GyMa) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer YMa Antal moment

M

ME

TB

Öl

TMC

J

K

Hu

V

P

med färdighetskrav (2,5—) därav B därav B + b

20 11 20

18 6 11

19 4 16

12 1 11

12 1 6

21 o 20

10 1 9

7 GyMa Antal moment

AI*

RP

Hg

Fs

Ss

AP

RP

HTL

med färdighetskrav (2,5 — ) . därav B därav B + b . .

27 2 8

22 1 6

35 1 11

33 1 9

34 4 13

32 1 10

35 5 20

nåder beträffande de olika linjernas relativa bristfrekvens (antalet moment med smärre eller påtagliga brister i relation till antalet moment med krav på förkunskaper). Detta visar sig vara fallet i yrkesskolematerialet (total relativ bristfrekvens 72 %, 7°- = 19,32, df = 9, P < .05), däremot inte i gymnasiematerialet (total relativ bristfrekvens = 34 %, y2 = 7,60, df = 7, P > .05). Som framgått av tab. 27 är yrkesskolematerialet avsevärt heterogent vad beträffar rekryteringsgrunden. En av linjegrupperna, P, rekryteras till 100 % från realexamen och kan i det avseendet jämställas med linjerna i gymnasiematerialet. Även om denna linjes resultat i vad gäller det antal moment, i vilka krav på förkunskaper anmäles, inte är fullt jämförbart med övriga gymnasielinjer, synes det därför motiverat att pröva, om denna linje vad gäller den relativa bristfrekvensen visar större likhet med gymnasiematerialet i övrigt än med yrkesskolematerialet. Vi prövar detta genom att utföra samma beräkningar som nyss men med linjegrupp P placerad bland gymnasielinjerna i stället för yrkesskolelinjerna. De senare förlorar därigenom en frihetsgrad, de förra vinner en. Resultaten av dessa beräkningar visar, att båda totalmaterialen kan betraktas som homogena med avseende på undergruppernas variation ifråga om relativ bristfrekvens. Denna uppgår i yrkesskolematerialet till 80 %, i gymnasiematerialet (inklusive grupp P) till 32 %. (YMa: «A = 6,25, df = 8, P > .05. GyMa + P: y;- = 14,20, df = 8, P > . 0 5 ) . Vilken av de två sifferserierna vi än lägger till grund för studium av skillnaderna mellan de totala yrkesskole- och gymnasiematerialen, så framgår det omedelbart, att den relativa bristfrekvensen i gymnasiematerialet är lägre än i yrkesskolematerialet. Vid en prövning av denna differens är det fördelaktigt att kunna jämföra två homogena material med varandra, varför vi vid beräkningarna med # 2 -testet med korrektion för kontinuitet

Q.

E

3r

C

E .£

Q. D1

E l

P i

=o p —

.£ 8"S t

J£ : 0 O) •KD - a

£ — JC

E E «o o» a t _*:

E^E

a> J- 'i_ .£ ' o — a c -

111? g

O) C 4=-:0 "fc E 3 S H, <J ; = = t: t ö j - s o _s: -S .2 -£ 3^ ai < l o . o c u i | — ac 5 :

Or-

a)

O

*t~

j .

CT"

D £

a •+- _£: >- 3 x) • i_ o ai &> -O £

"S-o E = -S I o> 5 ?, -a ST £.

<C Cfl _J «C DC

S 3 E

1 SI 8

808 i 8 088 5 88D8 s I 88 8 88

s s

D

88 > p

18 888888 8 8888 8 8 8 8188 8 8 88 88 8 1 8 1 8 1

277 lägger siffrorna enligt den andra beräkningsmetoden till grund för prövningen. Vi räknar här således linjegrupp P till gymnasiematerialet. Skillnaden mellan de båda totalmaterialen är säkerställd (#« = 5,65, df = 1, P<05). Enligt dessa beräkningar skulle alltså företrädarna för gymnasielinjerna i relation till sina krav vara mer tillfredsställda än företrädarna för yrkesskolelinjerna i relation till de krav som de ställer på elevernas förkunskaper. D. Sammanfattning av huvudresultaten Sammanfattningsvis kan sägas, att påtagliga brister i båda materialen föreligger beträffande huvudräkning och överslagsberäkningar så gott som på samtliga linjer, att tendensen är densamma ifråga om allmänna bråk, beträffande gymnasierna dock endast smärre brister, att det i yrkesskolematerialet dessutom föreligger smärre eller påtagliga brister på flertalet linjer ifråga om procenträkning, reguladetri, decimalbråk, dekadiska sorter, rabatt, ränta m. m., att det inom detta material dessutom föreligger brister ifråga om den tillämpade geometrin (planimetri) i första hand inom metallindustrigrupperna men också på linjerna för trä- och byggnadsindustri samt jordbruk. I de förra föreligger också klagomål beträffande enklare ekvationer och arbetsproblem. Gymnasierna anmäler brister ifråga om teoretisk geometri, algebra, svårare ekvationer m. m. i första hand beträffande de högre tekniska läroverken samt det treåriga gymnasiets allmänna linje. Smärre brister föreligger likaledes på de högre tekniska läroverken ifråga om den tillämpade geometrin, huvudsakligen planimetrin. övriga resultat framgår av tab. 112—113 samt av sammanfattningen i fig. 26, vilken bygger direkt på den schematiska sammanfattningen av resultaten i kap. 4. Momenten är således ordnade blockvis efter gemensamma färdighetsfaktorer, och nyanserna svarar mot medianvärdena i enlighet med teckenförklaringen. Den relativa bristfrekvensen, dvs. antalet moment med skattningsvärden motsvarande smärre eller påtagliga brister, visar sig större inom yrkesskolematerialet än bland gymnasielinjerna, varvid vi räknat den från realexamen helt rekryterade linjegruppen P, pedagogiska yrken, till gymnasiematerialet. Inom de på detta sätt justerade yrkesskole- och gymnasiematerialen föreligger däremot inga säkerställda skillnader mellan de olika linjerna vad gäller den relativa bristfrekvensen.

KAPITEL 11 Y r k e s s k o l e - och g y m n a s i e l ä r a r e s b e d ö m n i n g a v s t a n d a r d e n p å elevernas f ö r k u n s k a p e r i m o d e r s m å l e t

A. Frågeformuläret och principer för bearbetning På samma sätt som i matematikundersökningen måste resultaten av bedömningarna ifråga om elevernas kunskapsstandard ses i relation till kraven på förkunskaper. Bearbetningen har sålunda utformats analogt med den som beskrivits i kap. 10. Det lägsta värdet, 1, av nedanstående svarsalternativ är alltså liktydigt med tillfredsställande förkunskaper eller frånvaro av brister, beroende på hur kraven på förkunskaper gestaltar sig för motsvarande moment. Som frågeformulering och svarsalternativ begagnades följande: II. Ange standarden på förkunskaper eller färdigheter i nedan specificerade moment inom modersmålet (svenska) hos flertalet elever, när dessa påbörjade undervisningen på denna utbildningslinje. Skriv för varje moment i kolumnen för »Svar» någon av siffrorna 0—5. Siffrorna betyder: 1. Tillräcklig förkunskap eller färdighet 2. Smärre brister i förkunskap eller färdighet 3. Vissa brister i förkunskap eller färdighet 4. Påtagliga brister i förkunskap eller färdighet 5. Mycket allvarliga brister i förkunskap eller färdighet. Skriv 0, då ingen förkunskap eller färdighet krävs för undervisningen, antingen därför att undervisningen inte omfattar momentet eller därför att undervisningen i momentet tas helt från början. B.

Totalmaterialet

Antalet svar på frågan om elevernas kunskapsstandard är obetydligt lägre än på frågan om kraven på förkunskaper (n = 751, under 750 i en tredjedel av momenten. I tre moment understiger antalet svar 700, dock aldrig lägre än 680). Totalmaterialet i enkäterna YMo och GyMo har först analyserats med hänsyn till ev. differenser mellan enskilda moment inom de olika huvudmomenten enligt Friedmans tvåvägsvariansanalys för rangordningar (ovan s. 101 f.). Resultat återfinns för enkät YMo i tab. 114, för enkät GyMo i tab. 115.

279 Tab. 114—115. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om standarden på elevernas förkunskaper i modersmålet i totala yrkesskole- resp. gymnasiematerialen ( YMo resp. GyMo) Huvudmoment YMo

Moment nr

Läsning Bokkunskap Muntlig framställning Ordkunskap Skriftlig framställning Språklära och språkbehandling. Rättstavning och interpunktion Danska och norska

18—23 24—29 30—39 40—42 43—49 50—56 57—60 61—64

Huvudmoment GyMo

Moment nr

Läsning Bokkunskap Muntlig framställning Ordkunskap Skriftlig framställning Språklära och språkbehandling. Rättstavning och interpunktion Danska och norska

18—23 24—29 30—39 40—42 43—49 50—56 57—60 61—64

£(Rj)« 6 6 10 3 7 7 4 4

6 6 10 3 7 7 4 4

df

8 902,0 8 437,5 33 524,5 1 368,0 12 471,0 13 455,5 2 898,0 2 566,5

XI 44,34 31,07 35,72 16,80 27,24 48,33 23,83 3,99

*** *** *** *** *** *** ***

Z\Rj) 2

df

Xi

P

8 479,5 8 641,0 36 326,5 1 382,0 13 715,0 12 408,5 2 953,5 2 654,0

5 5 9 2 6 6 3 3

33,27 36,89 66,29 18,20 53,89 25,90 27,21 9,24

*** **# *** *** *** *** *** *

Tab. 114—115 visar, att samtliga huvudmoment i båda enkäterna med undantag av danska och norska i enkät YMo uppvisar mycket väl säkerställda differenser mellan resp. moments rangordningar i totalmaterialet. Vi skall nu specificera de moment, beträffande vilka det i totalmaterialet föreligger skattningar som tyder på brister i elevernas förkunskaper. Vi väljer därvid medianvärdet 2,5 som gräns mellan nämnvärda och icke nämnvärda brister. Enligt definitionen i anvisningarna skall siffran 2 markera smärre brister, 3 vissa brister samt 4 påtagliga brister. Full jämförbarhet med matematikundersökningen är givetvis av teoretiska skäl icke möjlig att uppnå, vartill kommer, att svarskategorierna där hade en annan utformning. Genom den nu tillämpade skärningspunkten blir materialen dock lika behandlade åtminstone så tillvida, som gränsen i båda fallen dras under en svarskategori lägre än påtagliga brister. Vi skall i detta sammanhang nämna ytterligare en omständighet, som gör det motiverat att hellre dra gränsen numeriskt något högre i detta material än i matematikundersökningarna. Genom avsaknaden av exempelsamling kan de svarande i detta fall antagas att i större utsträckning vara utsatta för generella bedömningseffekter, vilket i detta fall sannolikt tenderar att yttra sig som en allmän förhöjning av skattningarnas numeriska värde. För att motverka denna tendens synes det oss därför bättre att dra gränsen vid 2,5 än lägre. I tab. 116—117 specificeras nu de moment, som i totalmaterialet uppnår värdet 2,5 eller högre motsvarande brister resp. (över 3,5) påtagliga

280 Öl

a t,

C

d

w ös Öl

S c

b. co Vi

a

C

c M

GO

O

tn j f i :c« O) Öl

Cl Cl b g Cl •o ^ O, v. O, Q, C, a -ä< N—.

CJ CJ w ÖS S w o ti

CJ k Ö. Vi CJ

>

O :cS

O

ca tH

+J

•S

fl H-l

ca

c

* fe

.2

w

•OJ

2-9 °2^

B

+•

u 0

t/J U3

fa

T3 3 £ £ & ti a p

-fe

~

tH

U CB •^ i* c/3 "- 1

-CJ CJ Vi t-,

-o c

c

ca

O

C)

fci

.rH

H->

Vi o 4e: Vi

Vi C 3

g -4. *S

5 .fe

S:

J

Vi t .

<5J

Q, ca 44

CO

CO

-«

-J3

o -*«! CJ o t. C •O C *

O

S

r-J T3 >,

43 =— <u

Oi2>

E-

PC

ca

H->

IH

.BP

£

co - c : a, t, vi ^ J

Q CQ

Vi

zn

fl

'-3 $ 3

co"

•^f O CN

T-l

CO I

N W O 0 3 CO CN

T«O M O C3 0 0 CO l O CNCNCNCN

CJ

fe -^ «

t> lO CN

O 10 CN

T f C O i - i w w w CN CN* CN

&H ca 44 U5

PQ

fe b fe

3 O

to c c t/i :ca hQ

c a 0 CN

ca

°°Vi fe^

c;

c o,

tO, 44 ca c/3

:ca

1i

g

"G

C

O

^c o£ 2

C

3 44 TJ

.BP4J

ca 1 fi+fi CJ . j ca T3 « . fi TJ* In C8 tn > M »ca

CJ

fe Q, C Al C Vi

s

0 0 •*-•

tH

•i) r< •ö o, o

5 •^

7 ^ U3

CJ

vi

g "~ ö

oq

<u PQ

tH C! PH - S

co . ^ J

ca

b.

•fi s 4^ 2

O

2 «w

1)

°a

'

fi

tn

*-H

Q

~"

iB a. v 9 c s S o

&, r v 0 0 us

- ^S

13 ;

^

Q.

-+-.

2 „,

c ca T3

00 CO

43 CNf

p CO

c cs

PS

CN

CJ

S 44

tH 4 3 :ca 43

"C 44

+J o -^ >

CJ •9 60

S

C

O 0 k > 43 1—1 + J

ca «

E>

.BP •

CQ

B B :d -o

44 •O

CJ T J O fi

K" ^

CJ

co

ed

C -S

^ .5

II

5 •Q a ö 3

:ca — fC 6 •G d

S a ^J [2s

O

ca

ca &

C2 v CO JJ^

Vi ,Vi

-o

flQ44 •s C 3

3 fl

J

H

ca OCH-J

>

fe £

"us

rH H-)

G 44 £

a

c. 0 ös v

CJ

C

•ö

Ct,

fl

É i

O C o! 2

B

s

&o

c a •3 fi

Ä

fi

C E

Q

E

ca 44

CS

fi 6

ca M Vi C

k k.

K^

Ifi tH O

CJ ös °C CJ

o C 6

CO

«o

ca

ca 44 Vi tn

-"et"

W

(O

00 I O l O TH I>

00 TH

TH T-(

T f i O C O TH T H T-H CN TH

fi ca

PS

T H

281 Tab. 118. Utsträckt mediantest nas förkunskaper i modersmålet

Huvudmoment Läsning

m. m. av bedömningarna avseende standarden på eleveri olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen ( YMo resp. GyMo)

Moment »Snabbläsa» Sakprosa, fakta » kritiskt. . . . Litt.texter, kritiskt. . . Skönlitt., inlevelse. . . . »Litteraturhistoria». . .

Bokkunskap

Bibliotekskatalog Alfabet, uppslagsbok.. Komplic. uppslagsbok. Telefonkatalog Tidtabell Kartor, ill., diagram. .

Muntlig framställning

Berätta Referera Demonstrera Övr. anf. (disk.inl.). . . Intervjuer Disk.-smtr.regler Vårdat tal Ledigt tal Tydligt uttal Välläsning

Ordkunskap

Allmänna ord Fackuttryck Allm. främmande ord.

Skriftlig framställning

Enkla blanketter Komplic. blanketter. . Praktiska skrivelser... Berätta Referera Beskriva Utreda

Språklära och språkbehandling i skrift

Rättstavning och interpunktion Danska och norska

Formellt riktig skr.. . . Ledig o. lättfl. skr.. . . Formlära Satslära Ordbildningslära Stillära Betydelselära

Nr

YMo Mdn

x2 df

P

*** *** * * ** ** 31,59 9 *** 24 1,28 25 1,99 23,99 9 ** 26 (1,28) 49,37 9 *** 27 1,33 29,09 9 *** 28 1,47 17,94 9 * 29 2,31 29,33 9 *** 2,31 23,22 9 ** 30 31 2,51 17,09 9 * 32 2,36 40,49 9 *** 33 2,57 14,71 9 — 34 2,05 10,55 9 — 35 1,46 58,30 9 *** 2,56 36 45,32 9 *** 37 2,28 19,46 9 * 38 2,54 21,26 9 * 39 1,42 35,17 9 ** * 2,45 13,69 9 — 40 41 1,75 41,89 9 *** 42 3,04 4,71 9 — 1,69 40,30 9 *** 43 44 1,97 18,38 9 * 45 2,56 33,11 9 *** 2,30 39,54 9 *** 46 47 2,34 22,06 9 ** 48 2,53 36,12 9 *** 49 2,19 19,28 9 * 3,20 28,86 9 *** 50 51 2,95 17,11 9 * 2,80 18,71 9 52 * 53 2,94 23,12 9 ** 54 2,59 13,53 9 — 18 19 20 21 22 23

55 56

Punkt Kommatecken övriga skiljetecken. . .

57 58 59

Rättstavning

60 Dansk text Danskt tal Norsk text Norskt tal

61 62 63 64

2,46 2,44 2,62 (1,20) 1,18 (1,15)

1,65 2,37

44,83 9 45,39 9 21,19 9 17,39 9 26,34 9 24,50 9

10,40 9 10,72 9

—

•

— 2,41 20,87 9 * 3,04 19,67 9 • 2,80 30,89 9 *** 3,02 52,44 9 *** (1,05) 85,42 9 *** (1,05) 68,98 9 *** (1,05) 88,08 9 *** (1,05) 116,80 9 ***

GyMo Mdn

x2 df

1,58 1,62 2,06 2,23 2,14 1,52 1,31 1,16 1,24 1,05 1,12 1,26 1,34 1,83 1,62 2,10 1,50 1,72

15,80 9,27 13,18 32,59 25,14 26,64

1,94 1,71 2,36 2,46 1,86 1,47 2,27 1,06 1,20 1,34 1,24 1,76 1,73 2,20 2,22 2,00 1,86 2,25 1,89 2,08 2,00 1,44 2,68 1,93 1,80 1,47 1,45 1,40 1,37

P

9 9 9 9 9 9

— — *** ** ** 10,66 9 — 9,02 9 — 30,42 9 *** 6,16 9 — 17,82 9 * 16,72 9 — 26,82 9 ** 27,23 9 ** 20,42 9 * 9,81 9 — 18,21 9 * 7,54 9 — 23,81 9 ** 24,43 9 ** 11,76 9 19,64 9

• — •

* * — *** 6,77 9 —

19,85 9 16,01 9 33,19 9 13,81 14,24 34,77 26,82 12,45 21,38

9 9 9 9 9 9

—

•

— *** ** — • 20,14 9 * 23,47 9 ** 32,15 9 *** 33,95 9 *** 12,88 9 — 18,03 9 * 27,67 9 ** 14,67 9 — 9,83 9 — 15,93 9 — 24,81 9 ** 50,85 9 *** 44,30 9 *** 42,93 9 *** 42,51 9 ***

282 brister hos flertalet elever. Av de sexton moment, som i enkät YMo når över detta värde, kommer hälften från huvudmomenten språklära och språkbehandling samt rättstavning och interpunktion, vilka dessutom belägger åtta av de tio första rangnumren. I gymnasiematerialet når endast ett moment, kommatecken, över gränsvärdet. Relationerna mellan de båda materialen framgår än tydligare av tab. 118, i vilken bl. a. samtliga medianvärden angetts. På samma sätt som i matematikundersökningarna har i denna tabell de moment markerats genom kursivering, vilka ifråga om krav på förkunskaper når upp till den undre färdighetsgränsen 1,5. Detta antal moment utgör i YMo 30 och i GyMo 45. Av dessa föreligger brister enligt den tillämpade definitionen i 14 respektive 1 moment, motsvarande 47 % respektive 2 %, vilket talar för en relativt sett större tillfredsställelse hos gymnasierna. Detta går i samma riktning som beträffande matematikundersökningarna, ehuru man på grund av olikheter i bedömningsskalor, skärningspunkter och referenssystem icke kan dra någon bindande slutsats angående relationerna mellan ämnena vad beträffar graden av tillfredsställelse eller missnöje. Sambandet mellan totalmaterialen är positivt (rho = .50, t = 3,92, P < . 0 0 1 ) , men på grund av skillnaderna ifråga om krav på förkunskaper såväl vad gäller strukturen men också och framför allt med hänsyn till nivådifferenserna, kan man inte bygga någon slutsats av väsentligt intresse på detta samband. C. Differenser mellan

utbildningslinjer

I tab. 118 har resultatet angivits av prövningen med det utsträckta mediantestet avseende differenser mellan de olika utbildningslinjerna för olika moment. Av de redovisade P-värdena framgår, att det i båda materialen finns ett antal moment, i vilka de för de olika linjerna avgivna skattningarna icke kan betraktas som signifikant avvikande från varandra. För dessa moment tar vi vid den specificerade analysen följaktligen ingen hänsyn till ev. numeriska avvikelser över de tillämpade gränsvärdena, utan låter totalmedianen vara avgörande för om en linje skall anses visa brister eller ej. På samma sätt som i tab. 112 har i tab. 119 beteckningen B använts för påtagliga brister (medianer i YMo över 3,5), medan förkortningen b står för svarskategorin vissa brister. Markering inom parentes, t. ex. (b), betyder, att kraven enligt fråga I i detta moment icke når upp till den undre färdighetsgränsen. I samtliga fall överstiger medianen dock 0,5, varför kraven kan karakteriseras som obetydliga men ej obefintliga. För de moment, beträffande vilka brister icke föreligger, har kravnivån markerats genom punkter på samma sätt som i tab. 112. Moment som varken uppvisar krav på förkunskaper eller brister, saknar sålunda varje markering. En analys av tab. 119 ger vid handen, att det råder relativt stor likhet bland samtliga utbildningslinjer i enkät YMo, med undantag av grupperna

283 Tab. 119. Brister ifråga om elevernas terialen ( YMo resp. GyMo) i relation

förkunskaper i modersmålet till kraven på förkunskaper

Nr TB M ME Öl

J

TMC Hu K V

Läsning: »Snabbläsa» Sakprosa, fakta » kritiskt. . . Litt.texter, krit Skönlitt., inlev »Litteraturhistoria». . Bokkunskap: Bibliotekskatal Alfabet, uppsl.b Komplic. uppsl.b.. . . Telefonkatalog Tidtabell Kartor, ill., diagram.

b b (b)

Vårdat tal Ledigt tal Tydligt uttal Välläsning Ordkunskap: Allmänna ord Fackuttryck Allm. fram. ord

(b)

(b)

Skrifti. främst.: Enkla blanketter Komplic. blankett. . . Praktiska skr

b (b)

Berätta Referera Beskriva Utreda

b b b

Språklära o. språkb.: Form. rikt. skr Led. o. lättfl. skr. . . . Formlära Satslära Ordbildningslära. . . . Stillära Betydelselära Rättstavn. o. interp.: Punkt Kommatecken Övriga skiljetecken. . Rättstavning Danska och norska: Dansk text Danskt tal Norsk text Norskt tal

P HTL RI 4 AI 4 LI 4 Hg Fs Ss R P A P L P

b B (b)

Muntl. främst.: Berätta Referera Demonstrera ö v r . anf. (disk. inl.) . Intervjuer Disk.- o. smtr. regi.. .

b b (b) (b)

gymnasiemalinjegrupper

GyMo

YMo Huvudmoment

i yrkesskoleoch i ämnet för olika

(b)

284 Tab. 120. Antal moment med brister ifråga om elevernas förkunskaper i modersmålet', yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer YMo Antal moment

TB

M

ME

Öl

J

TMC

Hu

K

V

P

med färdighetskrav 1,5— därav B + b

26 16

25 17

29 18

27 18

32 25

30 22

30 11

32 9

41 7

46 16

HTL

RI

4 AI

4 LP

Hg

Fs

Ss

RP

AP

LP

38 9

45 1

44 1

44 1

38 4

46 2

45 6

46 2

46 5

46 2

GyMo Antal moment med färdighetskrav 1,5—

därav B + b

V och P, i vad avser de anmälda bristerna. De drabbar i särskilt hög grad huvudmomenten språklära och språkbehandling i skrift samt rättstavning och interpunktion, vilka är de enda moment som över huvud taget uppvisar värden motsvarande påtagliga brister. Dessa står i sin tur att finna i grupp TMC (tre stycken) samt industrigrupperna TB och ME (en vardera). De ovannämnda huvudmomenten är ju också de som ifråga om krav på förkunskaper tenderar mot högre värden än övriga. Ett sammandrag av dessa tendenser i tab. 119 återfinns i tab. 120, i vilken vi beräknat det antal moment med klagomål (B + b) i relation till antalet moment med färdighetskrav. Av samma skäl som anförts beträffande tab. 113 bör dessa resultat tolkas med försiktighet. I enkät GgMo föreligger genomgående klagomål endast ifråga om kommateringen. Den enda påtagliga bristen i detta material drabbar läsning av skönlitteratur i grupp HTL. Huvudmomentet språklära är relativt frekvent företrätt bland klagomålen, som koncentrerar sig på fackgymnasier och seminarier. Fackgymnasierna klagar liksom lärarna vid flertalet yrkesskolor på elevernas kunskapsstandard i momentet främmande ord. Inom huvudmomentet muntlig framställning är det endast momentet väl utförd uppläsning av lyrik och prosa beträffande vilket man anmäler brister, detta från de treåriga gymnasielinjerna samt grupp HTL. En jämförelse mellan yrkesskole- och gymnasiematerialen bör lämpligen utgå från tab. 120. För jämförelser mellan linjerna prövar vi först på samma sätt som i kap. 10, om de båda totalmaterialen kan anses homogena med avseende på relativ bristfrekvens. Både yrkesskolematerialet och gymnasiematerialet uppvisar därvid signifikanta differenser inom sig (YMo: y2 = 34,01, df = 9,

285 Tab. 121. Prövning av homogeniteten avseende relativ bristfrekvens i modersmålet inom huvudgrupper av linjer inom yrkesskole- och gymnasieenkäterna Enkät

YMo YMo + GyMo GyMo

Linjer

Relativ bristfrekvens %

x2

df

Tekniska yrkeslinjer M, ME, T B , ö l , TMC, J övriga yrkeslinjer Hu, K, V Seminarielinjer (P, Fs, Ss) Fackgymnasielinjer (HTL, Hg) Treårigt allmänt gymnasium Fyraårigt allmänt gymnasium

69 26 18 17 7 2

0,93 2,71 13,00 1,48 1,99 0,00

5 2 2 2 2 2

P

***

P < .001; GyMo: x2 = 24,09, df = 9, P < .001). Vi undersöker därefter grupper av linjer enligt tab. 121. I likhet med vad som var fallet i matematikundersökningen har linjegrupp P i yrkesskolematerialet förts till gymnasiematerialet och där till de linjer med vilka den uppvisar största definitionsmässiga likheten, nämligen seminarierna. Denna linjegrupp är f. ö. den enda som uppvisar signifikant variation mellan undergrupperna. För linje P är den relativa bristfrekvensen nämligen 35 %, för de två övriga 9 %. De senare uppvisar sinsemellan homogenitet (f- = 1,31, df = 1, P > .05). En prövning av signifikansen mellan i rangordningen på varandra följande enskilda grupper visar, att endast de tekniska yrkeslinjerna skiljer sig säkerställt från närmast följande (P) ( ^ = 16,09, df = 1, P < .001). Vi har sålunda kunnat konstatera, att inom yrkesskolematerialet, som uppvisar högre relativa bristfrekvenser än gymnasiematerialet, är det de tekniska yrkeslinjerna (industrilinjerna jämte linjerna för trafikyrken samt militära och civila bevakningsyrken jämte jordbrukets utbildning) som anmäler de största bristerna i relation till det antal moment, i vilka de anmäler krav. Denna tendens är säkerställd gentemot övriga linjer i yrkesskolematerialet. Inom gymnasierna är det i första hand fackgymnasierna som visar tendens mot högre relativ bristfrekvens (17 % ) , medan de allmänna gymnasielinjerna varierar mellan 7 och 2 %. Seminarielinjerna intar i båda materialen en mellanställning. Utöver vad som ovan nämnts förtjänar följande tendenser vid jämförelser mellan de båda materialen att uppmärksammas. (1) Huvudmomentet bokkunskap uppvisar inte i något av materialen någon nämnvärd frekvens brister. Enda undantaget utgör momentet kartor, illustrationer och diagram i grupperna ME, Öl, J och TMC. (2) Huvudmomentet läsning representeras av olika moment i de båda materialen: I YMo klagar man på elevernas förmåga att tillägna sig sakprosa, på vissa gymnasielinjer (HTL, Ss och AI 3 , de två sista dock i ytterst blygsam omfattning) avser klagomålen litterära texter. Att dessa klagomål är så relativt framträdande i grupp HTL får sannolikt anses sammanhänga med dessa elevers sanno-

286 o

•

E

E g ? ' . ?

o

^

g

^

CL

? 5 . E ^ ^

o

-S'.S

o_^ & == °

?

e

å ^

"§> >

ställning fällning

CP fc 2, cpvr ; - J 5 .H* O ZTZ

- •+-" — <- £ "g a^ of ° — — -o ^ ^ c

^

diagram

~

" ö g ° ^ - S - S " E

"*" £ -i SJ

°-

ngslära

> -fe

E a ° £

E

«

Q_

+ -g -<

g

fe

ttflyt. skr. eskriva sk tecken och ordl

-tr

•dat tal ra muntlig

.>-

c

-S

+

o E

,_

E

. o

L.

en'* - •- *"

^

^ EE

n

cT

E = E

" ^ Q.-c '!_ oC o s= 51 " fe • D o . ^ -J;

a,

o

*»a ""^ D

OJ c * : cr>^ -° -t

n i u f 5=^:<nE

|

|

e n — • c o "t: i= c m ^ i _

O ' L * - > J3T3 •= -£ "C •? • " £ 4? • " • ^ i o °

<;er

n

ni.) lyrik och rädesreglc iff. med in

c

fällning

t

g

s _g "35 m a. =!

?j£ a f e c ^ - ^ c - ^ o t r b i ^ 4- = i - j c - o o. a-no-o -•—-a c -£ "£ S ? E ° a + c t. „ ^ - ^ S" - •> a — JH<"c-Sa5r, c r 7 , c E t = i - g ^ i r ° t> -a „c_i o ^ _= a £ — a c - < » ' a > £ c : w . - e ± £ . 2 , itr <" ^ 15 a -ii 1 D fc a " - + •+- _2 <= == 2 ^ " ••oJ! !• o -- 't t ° " T 3 I» > O 3 I" = I J T : ^ - 2 - ° ^ — ; O F E + P O a P =" — m -»- - i - — ,a> o> -JC g . „ + • .«» <u r -» S+ c b

h \ _ _ n DDDDSD DDD ^DDDDDDDDDND ^ M i l l ODQODfflD DDDDDDDDODDDDDDDffl NOD §"°

J

\

* [ I D 3 [ " : : : S : : S S S : : : : : : : : I L _ L D soo *

iDDDDDDDDSDDSDDDDD DD DN • DDDDD i

taEDDon:: $:::::::] :i:. IA I ^ __ —::::ss::s::_s_ DLJ B >SDDDDDDSDDDDDDD[]:::^]fflDDDDD

.

™DDOH:OS

i

\-S -

JOÖQDDQNOODDDQ DDDDDD S S SD

i-mrara : n | i f E s M i M O R DBMS DB s , 4SIS\:\^::\]IDDD s D I p i r a n s DODD s s • i «M:::K^:SS: DSDDDDD N I *mrm-M DDDDD D •

287 lika lägre grad av intresse för skönlitteratur. ( 3 ) 1 huvudmomentet muntlig framställning koncentreras de fåtaliga klagomålen på gymnasiet uteslutande på momentet »välläsning», vilket — i de flesta fall på grund av låg kravnivå — icke förekommer bland bristmomenten i yrkesskolematerialet. Slutligen: Med samma reservationer som ovan anförts, kan dessa resultat i relation till matematikundersökningarnas (jfr tab. 113) sägas antyda en — icke närmare mät- eller prövbar — tendens till relativt sett lägre klagomål på elevernas förkunskaper i modersmålet än i matematik på samtliga linjer med undantag av grupp P, de pedagogiska utbildningslinjerna i yrkesskolematerialet. Våra iakttagelser härvidlag kan på sin höjd formuleras som en hypotes, vilken av tekniska skäl icke är möjlig att vidare pröva inom vårt undersökningsmaterial.

D. Sammanfattning

av huvudresultaten

Huvudresultaten avseende bristerna i relation till kraven på förkunskaper har schematiskt sammanställts i fig. 27, som utgöres av kravstrukturen från fig. 8 med inlagda symboler, svarande mot olika medianvärden enligt teckenförklaringen. Ordningen mellan momenten är beroende av relationerna ifråga om kravnivå med utgångspunkt från enkät YMo. Tydligare än i tab. 119 visar fig. 27, att bristerna i yrkesskoleenkäten berör även de enligt den totala rangordningen (tab. 41) elementära färdigheterna vad beträffar industrigrupperna samt grupperna J och TMC. Flertalet av dessa moment går helt fria från nämnvärda anmärkningar i g} r mnasiematerialet, vilket dock inte är fallet med de moment inom språkläran som speciellt i gymnasiematerialet intog en framskjuten ställning ifråga om angelägenhet. I jämförelse med matematikundersökningarna kan man beträffande modersmålet inte spåra någon tendens till starkare samband mellan relativ bristfrekvens och andelen avdelningar inom resp. linjegrupp med rekrytering huvudsakligen från folkskola. Rangkorrelationen uppgår nämligen till .40 (t = 1,24, P > .10) mot .32, vilken senare korrelation inte heller var säkerställd. Vi kan alltså inte konstatera något direkt samband mellan relativ bristfrekvens och rekryteringsnivå inom yrkesskolematerialet, så som vi mätt dem vid dessa jämförelser. Däremot är differensen mellan yrkesskole- och gymnasiematerialet enligt tab. 121 tydlig, om än ej säkerställd mellan i rangordningen på varandra följande linjegrupper. Yrkesskolematerialet visar därvid högre relativ bristfrekvens än gymnasiematerialet, samtidigt som vi tidigare (kap. 5) kunnat konstatera, att gymnasierna i genomsnitt ställer färdighetskrav i fler moment än yrkesskolorna.

K A P I T E L 12 Arbetsledarnas bedömning av arbetstagarnas kunskapsstandard i m a t e m a t i k och modersmålet

A. Frågeformulär och principer för bearbetning Frågorna till arbetsledarna angående arbetstagarnas kunskapsstandard i matematik och modersmålet ingick i samma frågeformulär som frågan angående kunskapskraven i yrket (kap. 6 och 7). Antalet deltagande arbetsledare är alltså detsamma för dessa frågor och fördelar sig på yrkesgrupperna enligt tab. 67. För att möjliggöra jämförelser är antalet moment, liksom definitionen av dem, likaledes exakt desamma i båda ämnena (se t. ex. tab. 70 resp. tab. 89). Frågeformuleringen och svarsalternativen ansluter sig till dem som använts i enkäterna till yrkesskolor och gymnasier: »Hur bedömer Ni standarden på kunskaperna hos dem av de anställda i detta yrke som är under 30 år?» Svaren i rutan för bedömning med någon av siffrorna 0—4. Siffrorna betyder: 0 = Kan ej bedömas (Vet inte) 1 = Tillräckliga kunskaper hos flertalet 2 = Mindre brister hos flertalet 3 = Påtagliga brister hos flertalet 4 = Mycket allvarliga brister hos flertalet. Till instruktionen hörde vidare, att när vederbörande satte en skattning om 3 eller 4, ombads han att på en rad för anmärkningar ge konkret exempel på vilket sätt det brister, vilka de vanligaste felen är etc. Bearbetningen av detta kvalitativa material har t. v. fått anstå. På samma sätt som i enkäterna YMa och YMo resp. GyMa och GyMo har bearbetningen utgått från att kategorin 0 skall räknas som frånvaro av brister, vanligen på grund av att några nämnvärda krav inte föreligger. Under konstruktionsarbetet visade det sig, att vi inte lämpligen borde använda den något mer komplicerade instruktionen till svarskategorin 0, som använts i de ovannämnda enkäterna. I de muntliga instruktionerna och vid svar på frågor från bedömarna förklarades innebörden ytterligare utöver vad ovannämnda mer kortfattade instruktion ger vid handen. Svaren har alltså som i yrkesskole- och gymnasieenkäterna bearbetats i kategorierna 1—4, där 1 anger frånvaro av brister. Angående tolkningen av dessa kategorier gäller givetvis detsamma som i de nämnda enkäterna (jfr kap. 10).

289 B.

Matematik

På samma sätt som i enkäterna YMa och GyMa har materialet först bearbetats med hänsyn till ev. signifikanta differenser mellan grupperna för olika moment. (Jfr tab. 111.) Resultatet härav redovisas i tab. 122. Endast i 14 av de 37 momenten föreligger i denna fråga signifikant variation mellan grupperna. Med ett undantag ligger variationsvidden för de insignifikanta momenten helt och hållet under den »lägre kvalifikationsgränsen» (1,5) mot smärre brister. Undantaget utgöres av momentet »andra tabeller» (än räntetabeller etc.) och det är arbetsledarna för banktjänsteTab.

122.

Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar standarden i matematik hos arbetstagare i olika yrken

Huvudmoment

Moment

Nr

Proc. 2— Median Lägst—Högst Lägst—Högst

av

X2

Mekanisk räkn.

Hela tal 17 Decimalbråk 18 Allmänt bråk 19 överslagsberäkningar. . 52

0—25 0—55 0—25 0—25

1,00—1,19 1,00—1,57 1,00—1,16 1,00—1,19

Sortförvandling

Dekadiska sorter Stycketal Tid och vinklar Andra m å t t Myntreduktioner

.20 21 22 23 24

0—15 0—20 0—55 0—30 0—20

1,00—1,09 1,59 1,00—1,13 1,42 1,00—1,69 39,49 1,00—1,24 4,42 1,00—1,13 11,67

Ekvationer

Enklare ekvationer. . . Svårare ekvationer. . .

25 26

0—30 0—15

1,00- -1,24 1,00- -1,10

8,32 0,03

Tillämpad räkning

Enkla problem Procent Ränta Rabatt Bolag, affärsr. m. m . . . Arbetsproblem Medeltal Blandningar Rörelseproblem

27 28 29 30 31 32 33 34 35

0—15 0—30 0—15 0—10 0—15 0—30 0—20 0—10 0—20

1,00- -1,08 1,00- -1,19 1,00- -1,08 1,00- -1,05 1,00- -1,08 1,00- -1,23 1,00- -1,14 1,00- -1,07 1,00- -1,11

1,49 0,79 4,07 0,55 0,42 16,62 0,89 1,70 7,01

Geom. konstr.

Triangel Cirkel Andra

36 37 38

0—40 0—35 0—45

1,00- -1,33 1,00- -1,27 1,00- -1,41

8,54 7,65 12,88

Geom. problem

Triangel Girkel Fyrhörning Prisma Cylinder

39 40 41 42 43

0—40 0—35 0—25 0—25 0-^0

1,00- -1,33 1,00- -1,29 1,00- -1,15 1,00- -1,15 1,00- -1,35

25,20 25,20 2,37 1,52 7,32

Hjälpmedel

Kvadrattabell.... Räntetabell Andra tabeller. . . Räknesticka Räknemaskin Skjutmått Mikrometerskruv. Gradskiva Diagram

44 45 46 47 48 49 50 51 53

0—20 0—10 0—65 0—35 0—25 0—15 0—20 0—25 0—10

1,00- -1,13 1,00- -1,05 1,00- -1,71 1,00- -1,28 1,00- -1,15 1,00- -1,11 1,00- -1,13 1,00- -1,16 1,00- -1,07

4,74 1,56 5,22 9,00 15,15 0,96 7,64 9,25 0,39

19—001908

4,76 9,04 6,13 4,59

kunskaps-

290 männen som anmäler dessa brister, som dock icke kan anses signifikant avvika från bedömningarna för övriga yrkesgrupper. Bland de 14 signifikanta momenten är det likaledes endast ett, som i någon eller några grupper överstiger värdet 1,5. Det gäller momentet sortförvandling ifråga om tid och vinklar. En analys av grundmaterialet, som inte är av den omfattningen att det motiverar en särskild tabell, visar, att det rör sig om en yrkesgrupp, nämligen svarvare, som överstiger gränsvärdet. Differensen gentemot närmast lägre värde (Gpl = 1,35) är emellertid icke säkerställd (x2 = 0,55, df = 1, P > .30). En kontroll av momentets ställning som yrkeskrav för svarvargruppen visar, att dess medianvärde (1,60) ligger strax över frekvensgränsen för minst en gång i veckan, och därmed föreligger formellt möjligheter för meningsfull variation i bristfrågan. Vi kan alltså konstatera, att smärre brister anmälts från arbetsledarna ifråga om kunskapsstandarden hos arbetstagarna endast i ett moment och för endast en grupp, medan bedömningar innebärande påtagliga brister icke förekommer i något fall. Observeras bör att en relativ bristfrekvens enligt arbetsledarna icke kan beräknas på antalet moment i tab. 122 utan måste baseras på det antal moment och grupper som når över en viss given kvalifikationsgräns ifråga om yrkeskrav enligt tab. 71. Men även med detta beräkningssätt blir den relativa bristfrekvensen i matematik enligt arbetsledarnas bedömning helt obetydlig. C. Modersmålet Tab. 123 ger resultaten av det utsträckta mediantestet etc. för modersmålsmomenten. Av de 24 momenten företer 15 signifikanta differenser mellan grupperna, men av dessa är det endast tre, i vilka någon eller några grupper når över den lägre kvalifikationsgränsen (1,5). Av de insignifikanta förekommer inte i något fall överskridande av denna gräns. De moment, där smärre brister i någon grupp visat sig föreligga, är »avläsa ritningar» inom huvudmomentet läsning samt två moment inom huvudmomentet muntlig framställning, framlägga synpunkter och inhämta upplysningar. I det förstnämnda momentet är det yrkesgruppen grovplåtslagare, i de två senare kallvalsverksarbetarna, som drabbas av dessa bedömningar. I det första fallet föreligger signifikans gentemot närmast lägre grupp (%2 = 4,09, df = 1, P < .05), i de senare icke. Bedömningarna rör i samtliga fall moment, som för de förevarande yrkesgrupperna erhållit höga yrkeskrav enligt samma bedömare. Avläsning av ritningar når för grupp Gpl högsta möjliga medianvärde 3,00, innebärande full enighet bland bedömarna om dagligfrekvens för flertalet anställda. Motsvarande siffror för kallvalsverksarbetarna är ifråga om »fram-

291 Tab.

123.

Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares darden i modersmålet hos arbetstagare

Huvudmoment

bedömningar av i olika yrken

Proc. 2— Median Lägst—Högst Lägst—Högst

Moment

Nr

Läsning

Avläsa instrument. . . » ritningar Kortare anvisningar. Längre saktext Andra texter »Snabbläsa»

54 55 56 57 58 59

0—25 0—75 15—30 10—35 5—20 0—25

Bokkunskap

Alfabet, uppslagsböcker Telefonkatalog Komplic. uppslagsb.. . . Kartor och illustr

60 61 62 63

Muntlig framställning

Rapportera Återge Demonstrera Framlägga synpunkter. Inhämta upplysningar

Ordkunskap Skriftlig framställning

kunskapsstan-

X2

df

P

1,00- -1,17 1,00- -2,10 1,08- -1,23 1,05- -1,29 1,02- -1,11 1,00- -1,19

10,07 46,19 1,72 7,23 5,35 7,02

2 4 4 4 2 3

0—15 0—10 0—15 0—35

1,00- -1,09 1,00- -1,05 1,00- -1,11 1,00- -1,27

6,60 0,77 5,03 11,76

2 1 2 3

** *** — — — — * —

64 65 66 67 68

0—45 0—40 10—25 10—60 0—55

1,00- -1,44 1,00- -1,44 1,00- -1,19 1,00- -1,69 1,00- -1,58

7,81 12,96 3,91 16,20 10,51

4 4 3 8 4

Fackuttryck Förkortningar

69 70

0—45 0—30

1,00- -1,44 1,00- -1,35

9,44 11,56

4 4

Blanketter, k o r t a r e . . . . » längre Utskrift efter m a n u s . . . » i diktamen . Kortare rapport Affärsbrev och dylikt. . Längre framställning...

71 72 73 74 75 76 77

10—35 0—25 0—25 0—25 0—40 0—45 0—40

1,02- -1,25 1,00- -1,19 1,00- -1,19 1,00- -1,17 1,00- -1,33 1,00- -1,42 1,00- -1,33

10,28 17,72 16,54 25,77 18,38 44,30 12,10

4 2 3 3 4 3 3

•

—

*** — • — • * — * * *** ** *** ** *** **

lägga synpunkter» 2,63 och »inhämta upplysningar» 2,92, båda även de i kategorin dagligfrekvens. Så tillvida är alltså bristbedömningarna motiverade, som de fällts i moment av hög relativ och absolut angelägenhetsgrad enligt samma bedömare. Beträffande den relativa bristfrekvensen gäller givetvis samma förutsättningar som ovan anförts (s. 290) beträffande matematikmomenten. Med de ovan angivna undantagen kan den betecknas som mycket låg enligt dessa bedömare. D. Sammanfattning

av huvudresultaten

En sammanfattning av huvudresultaten av detta kapitel kan göras kort. Bedömningarna av arbetsledarna angående arbetstagarnas kunskapsstandard kan i relation till de av samma bedömare uppställda kraven, vilka enligt nivåanalyserna i kap. 6 och 7 kan betecknas som ganska måttliga, anses som mycket blygsamma. I matematik är det endast ett moment (sortförvandling ifråga om tid och vinklar) som för en grupp (svarvare) företer smärre brister. Motsvarande bedömning har i ämnet modersmålet drabbat två yrkesgrupper, grovplåtslagare och kallvalsverksarbetare, de

292 förra ifråga om »avläsning av ritningar», de senare ifråga om två for dem likaledes viktiga moment inom muntlig framställning, »framlägga synpunkter» och »inhämta upplysningar». I detta sammanhang skall vi nöja oss med att konstatera ovannämnda empiriska resultat, vilka mer ingående kommer att diskuteras i kap. 14.

K A P I T E L 13 A r b e t s t a g a r n a s s j ä l v u p p l e v d a b r i s t e r ifråga o m k u n s k a p e r och f ä r d i g h e t e r i m a t e m a t i k och m o d e r s m å l e t A.

Matematik

a. Frågeformulering och principer för bearbetning

När det gäller formuleringen av frågor angående de anställdas självupplevda brister ifråga om kunskaper och färdigheter i matematik pekade erfarenheterna från förförsöken på att det var mindre lämpligt att spalta denna fråga i preciserade moment, i första hand därför att det för den enskilde är svårt att skilja ut vad det är i de olika räkneoperationerna som bereder svårigheter för en själv. Vi ställde därför frågan generellt: Tycker Ni att Ni behöver kunna räkna bättre än Ni gör? och gjorde i stället en öppen fråga, i vilken situationen som bereder svårigheter skulle specificeras. Denna fråga formulerades: I vilket (vilka) sammanhang? och som svarsalternativ gavs två oavslutade meningar: I mitt arbete när jag resp. På fritid när jag Bearbetningen av dessa senare kvalitativa svar kommer att äga r u m i ett senare skede. Vi har därför att i detta sammanhang endast redovisa svaren på den förstnämnda generella frågan. Den försågs med fyra svarsalternativ: Ja, ofta Ja, ibland Ja, någon enstaka gång Nej, aldrig

(4) (3) (2) (1)

Siffrorna inom parentes anger de skalvärden — fortfarande i en ordinalskala — som använts i bearbetningen för de olika alternativen. Genom sin annorlunda definition är dessa värden icke direkt jämförbara med de skattningsvärden angående brister ifråga om elevernas resp. arbetstagarnas kunskaper i matematik som använts i enkäterna till lärarna vid yrkesskolorna resp. arbetsledarna. Vid bearbetningen och tolkningen har vi — godtyckligt — använt gränsvärdet 2,5 som gränsen mot mer nämnvärda brister och värdet 3,5 som en övre kvalifikationsgräns mot mer allvarliga brister. Vad som i tidigare sammanhang anförts beträffande relationen till yrkes- respektive fritidskraven gäller givetvis även i detta fall. Ett lågt medianvärde kan sålunda närmast tolkas som frånvaro av mer nämnvärda självupplevda brister, och den allmänna kravstrukturen får sedan avgöra,

294 Tab. 124. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningar av brister ifråga om kunskaper i räkning enligt arbetstagarna själva Moment

Kategori

Median Proc 2— Lägst—Högst Lägst—Högst

x2

df

1,33—3,23 2,18—2,43 2,17—2,94

29,46 0,15 3,61

7 3 3

»Räkna* Mani. tj.män Kvinnl. tj.män. . .

28—71 41—47 38—59

P

*»*

Tab. 125. Brister i räkning enligt arbetstagares egna bedömningar, fördelat på yrkesgrupper i tre kategorier jämte resultat av signifikansprövning med mediantest av vissa enskilda differenser 1 Manliga industriarbetare Manliga tjänstemän Kvinnliga tjänstemän

.•. ...

Lägre frekvens 2 Bg

Ksf

Högre frekvens 3 Tr |

4 SvKvvGplHs Gr

om detta skall betraktas som ett utslag av frånvaro av egentliga krav eller ej.

b. Resultat för yrkesgrupperna I tab. 124 återfinns sedvanliga data från prövningen av variationen mellan grupperna genom det utsträckta mediantestet. Tabellen visar en vid och statistiskt säkerställd variation bland de manliga industriarbetarna, medan däremot signifikans icke föreligger mellan yrkesgrupperna för vare sig de manliga eller de kvinnliga tjänstemännen. Siffermässigt är variationen större i den senare tjänstemannakategorin än i den förra, som för samtliga grupper håller sig under den ovan angivna frekvensgränsen 2,5, vilken de kvinnliga tjänstemännen liksom de manliga industriarbetarna överskrider i åtminstone något fall. Detta framgår tydligare av tab. 125, som också upptar resultatet av signifikansprövningar av enskilda differenser mellan yrkesgrupper bland manliga industriarbetare. Av tab. 125 framgår, att ingen av de enskilda differenserna inom kategorin manliga industriarbetare visat sig signifikant, trots att flera differenser mellan medianvärden synes relativt betydande. Variationsvidden mellan medianvärdena för yrkesgrupperna bland de kvinnliga tjänstemännen är likaledes betydande utan att signifikans föreligger. Detta tyder på relativt betydande spridningar. Vi undersöker i fig. 28, om vi har anledning att räkna med någon tendens till bimodal fördelning. Fig. 28 visar sålunda fördelningarna för två grupper bland de manliga industriarbetarna (Tr och Ksf) samt för samtliga kvinnliga tjänstemän.

rz'3'4 Svarsalternativ Fig. 28. Fördelningar dels för två yrkesgrupper manliga industriarbetare, dels för kvinnliga män ifråga om självupplevda brister i matematik

tjänste-

Av fig. 28 framgår, att vi i samtliga fall kan räkna med en ganska avsevärd spridning, som särskilt ifråga om de manliga industriarbetarna tenderar mot bimodalitet. En svag tendens — av tekniska skäl låter sig en siffermässig direkt jämförelse mellan spridningar i olika grupper i relation till resp. centralmått icke genomföra vid icke-parametriska metoder — till bimodalitet synes också föreligga i de två kontorsgrupperna (Ka, Kb) bland de kvinnliga tjänstemännen, samma grupper som uppvisar den största heterogeniteten ifråga om arbetstagarnas grundutbildning. Innan vi sammanfattar de iakttagna resultaten i relation till de tidigare i kap. 6 redovisade yrkeskraven samt fritidskraven enligt kap. 8 för de olika yrkesgrupperna, skall vi särskilt analysera detta material med hänsyn dels till arbetstagarnas grundutbildning, dels till förekomsten av yrkesutbildning. Ifråga om standarden på kunskaper är detta första gången som en sådan uppdelning låter sig göra i vårt material, eftersom arbetsledarnas bedömningar tagit sikte på yrkeskraven för yrkesgruppen som sådan utan hänsyn till individuella bedömningar. Vi erinrar i detta sammanhang att det från början måste betraktas som uteslutet att låta arbetsledarna utföra individuella bedömningar. Samtidigt vill vi betona, att det föreligger en motsvarande möjlighet till med hänsyn till utbildningen differentierad analys beträffande arbetstagarnas egna bedömningar av yrkes- och fritidskrav (kap. 6 resp. 8), som hittills icke tillvaratagits för att framställningen icke onödigtvis skulle betungas. I den m å n som den nu förestående analysen med hänsyn till dessa förhållanden kommer att visa väsentliga differenser mellan olika utbildningsgrupper, kommer emellertid en dylik analys av kravskattningarna att påkallas för att därigenom bl. a. frågan om anspråksnivån — både från arbetsledare och arbetstagarna själva — i relation till utbildningen skall kunna belysas.

296 Tab. 126. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) manliga industriarbetare ifråga om självupplevda brister i matematik Grupp Gruvarbetare Gr Kallvalsverksarbetare ... K v v Grovplåtslagare Gpl Svarvare Sv Hopsättare Hs Träindustriarbetare Tr Bagare Bg Konservfabriksarbetare . . Ksf

Mdn

Y+y

Mdn 0

Diff.

X2

df

P

3,10 2,25 2,72 3,03 3,15 2,75 2,00 3,17

3,22 2,93 2,88 2,89 2,83 2,30 1,17 1,80

—0,12 —0,68 —0,16 0,14 0,32 0,45 0,83 1,37

0,00 0,40 0,01 1,27 2,19 0,94 1,58 2,58

1 1 1 1 1 1 1 1

— — — — — — —

c. Differenser mellan utbildningskategorier Indus triarbe tama En analys av materialet för de manliga industriarbetarna med hänsyn till förekomsten av vidareutbildning har utförts och redovisas i tab. 126. Därvid har medianvärdena ifråga om självupplevda brister för arbetstagare med fullständig (Y) eller kortare (y) yrkesutbildning jämförts med motsvarande medianvärden för de icke yrkesutbildade (0). Av tab. 126 framgår, att endast tre av de åtta differenserna är negativa, innebärande högre bristskattningar från de icke yrkesutbildade. Ingen av de enskilda differenserna, testad med enkelt mediantest med korrektion för kontinuitet (Siegel 1956, s. 107), är emellertid statistiskt säkerställd. Vi har sålunda icke kunnat spåra någon systematisk skillnad mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade arbetstagare bland de manliga industriarbetarna, samtliga med folkskola som grundutbildning, när det gäller deras egna bedömningar av upplevda brister ifråga om kunskaper och färdigheter i räkning. Tjänstemännen Tjänstemannamaterialet kan förutom i yrkesutbildade och icke yrkesutbildade indelas även med avseende på kön samt personer med folk- eller realskola som grundutbildning. Vi analyserar först materialet med hänsyn till ev. differenser mellan de olika kategorierna av yrkesutbildning på samma sätt som ovan beträffande industriarbetarna. Resultaten härav framgår för folkskolematerialet av tab. 127 och för realskolematerialet av tab. 128. Av tab. 127 framgår, att det i folkskolematerialet icke föreligger någon systematisk tendens ifråga om differensernas riktning. De folkskoleutbildade tjänstemännen med yrkesutbildning uppger alltså självupplevda brister i samma utsträckning som de utan yrkesutbildning. Ifråga om realskolematerialet synes en viss tendens föreligga mot högre bristangivelser för dem utan yrkesutbildning. Sex av de sju mer pålitliga differenserna går i denna riktning och av dem är en, för de manliga banktjänstemännen, sta-