SOU

Betänkande med utredning och förslag angående betygssättningen i folkskolan

Beteckning: SOU 1942:11
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1942:11 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

BETYGSSÄTTNINGEN I FOLKSKOLAN AVGIVET AV INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

4 2

Statens offentliga utredningar 1942 K r o n o l o g i s k 1. Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Beckman. 783 s F ö . (Till belänkandet böra dels en bilaga innehällnnde personalförteckningar m. m., avsedd endast för tjänstebruk, dels ock ett hemligt bihana i tre delar.) 2. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning frän aktiebolag. Marcus. 22 s. F i . 3. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. Av A. Johansson. Beckman. 77 s. 8 . 4. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. Beckman. 106 s. S. 6. Promemoria med förslag till utvidgad vanbävdslagstiftning. Marcus. 55 s. J o . 6. Utredning rörande den tékniskt-vetenskapliga forskningens ordnande 1. Allmänna uppgifter angående den tékniskt-vetenskapliga. forskningsverksamhetens nu va rande läge m. m. — Allmänna synpunkter rörande den

f ö r t e c k n i n g tékniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderliga åtgärder för den tékniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid. Hjeggström. 195 s. H. Utredning rörande den tékniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 2. Förslag till fttgärder för främjande av den tékniskt-vetenskapliga forskningen pä byggnadsomrftdet. Hseggström. 76 s. H. 1938.firs pensions-akkunniga. Betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. Marcus. 135 s. F i . 1941 ärs lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m. Marcus. 191 s. F l . Betänkande med förslag till brandlag och brandstadgft m m. Norstedt. 164 s. K. Betänkande med utredning oeh förslagangående betygssättningen i folkskolan. Hseggström. 380 s. E.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98] utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1942:11

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

BETYGSSÄTTNINGEN I FOLKSKOLAN AVGIVET AV INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1942 IVAR

H.tCCSTRÖUS

BOKTRYCKERI

iaOQlt

A. B.

3 I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G . Sid.

Skrivelse till departementschefen

7 Allmän inledning

11 Kap. 1. Betygsförhållandena

i folkskolan

A. Betygen i modersmålet i A-skolorna vårterminen 1940 1. Statistik över terminsbetygen 2. Undersökning av terminsbetygen i läsning och rättstavning med hjälp av gemensamma prov B. Betygen i räkning i A-skolorna vårterminen 1940 1. Statistik över terminsbetygen

15 16 Ig 22 31 31

2. Undersökning av terminsbetygen i räkning med hjälp av gemensamma prov

34 C. Översikt av betygen i A-skolorna i samtliga läro- och övningsämnen vårterminen 1940

38 D. Betygen i ordning och uppförande i A-skolorna vårterminen 1940

41 E. Jämförelse mellan betygen i A- och B-skolorna

42 F. Jämförelse mellan betygen i olika skoldistrikt

44 Kap. 2. Allmän utredning om betyg och betygsgradering

45 A. Olika slag av betyg och deras värde

45 B. Betygsgraderingens innebörd för läro- och övningsämnena . . . .

50 C. Betygsgradernas antal

62 D. Den s. k. glidande betygsskalan

69 E. Kunna samma kunskapsfordringar tillämpas i de olika skolformerna?

72 F. Betygen i ett gallrat material

75 G. Graderingen av vitsorden för ordning och uppförande samt av vissa andra vitsord

4 Sid. K a p . 3. Betygssättningen

i läro- och övningsämnena

82 A. Prövning och betygssättning i allmänhet

82 B . Betygssättningen i de enskilda facken

1. Modersmålet a. Om uppdelning av betyget b. Läsning (Tal- och läsövningar) c. Skrivning (Skrivning och språklära) d. Rättstavning

86 86 90 93 94

2. Räkning och geometri a. Om uppdelning av betyget b. Tillämpad räkning c. Mekanisk räkning

96 96 100 101

3. Orienteringsämnena 102 a. Om uppdelning av betygen 102 b. Betygen i de särskilda orienteringsämnena 103 Kristendomskunskap s. 103. Hembygdskunskap s. 104. Geografi s. 104. Biologi s. 105. Fysik-Kemi s. 106. Historia s. 106. 4. Övningsämnena 107 Sång s. 108. Teckning s. 109. Välskrivning s. 110. Slöjd s. 113. Hushållsgöromål s. 116. Trädgårdsskötsel s. 117. Gymnastik s. 117.

K a p . 4. Redogörelse

för av sakkunniga

utfört

standardiseringsarbete

A. Allmän översikt

....

122 122

1. Provens utarbetande och allmänna beskaffenhet

2. Prövningsmaterialets omfattning

3. Standardisering av proven

4. Upprättande och prövning av standardbetygstabeller för de olika ämnesgrenarna 132 B . Standardiseringsarbetet i ä m n e t räkning

1. Standardiseringen av de särskilda räkneproven a. Proven i tillämpad räkning b. Proven i mekanisk räkning

135 135 157

2. Standardbetygen i räkning a. Standardbetyget i räkning i klass 2 b. Standardbetyget i tillämpad räkning i klasserna 4 och 6 c. Standardbetyget i mekanisk räkning i klasserna 4 och 6

169 169 172 175

5 C. Standardiseringsarbetet i ämnesgrenen läsning

Sid. 177

1. Standardiseringen av de särskilda läsproven Proven i tyst läsning Proven i högläsning 2. Standardbetygen i läsning

177 178 184 188

D . Standardiseringsarbetet i ämnesgrenen skrivning och språklära 194 1. Standardiseringen av de särskilda proven a. Proven i uppsatsskrivning b. Motsatsprovet för klasserna 4 och 6 c. Språkbyggnadsproven d. Språkläreprovet för klasserna 4 och 6 2. Standardbetygen i skrivning och språklära

194 194 200 204 208 210

E . Standardiseringsarbetet i ämnesgrenen r ä t t s t a v n i n g

1. Standardiseringen av rättstavningsproven 2. Standardbetygen i rättstavning

213 222

F . Diskussion av s t a n d a r d p r o v m e t o d e n K a p . 5. Sakkunnigas

förslag till åtgärder

i betygsfrågan

232 A. Standardiserade prov

232 B . Officiella betygsanvisningar

233 C. O m flyttning prövning

till högre klass, avgångsbetyg

och

avgångs234

D . Undervisning om betygsproblemet

238 E . Kontroll över betygssättningen s a m t betygsstatistik

239 F . E x a m e n s k a t a l o g och b e t y g s b l a n k e t t e r

240 G. Kostnadsfrågan

241 Bilagor. A. Förslag till anvisningar för betygssättningen i folkskolan

243 B. Förslag till ändringar i folkskolestadgan

252 C. Förslag till uppställning av examenskatalogen

253 D. Förslag till betygsblankett

255 E. Förslag till formulär för betygsstatistiska uppgifter från skoldistrikten till vederbörande folkskolinspektör 256 F. Hur betygstalen till standardproven beräknats

257 G. Hur standardbetygen beräknats

6 Sid j H. Frekvens- och betygstabeller till vissa prov

262 I.

Rättstavningsprocenter för 200 ord enligt undersökningen i Kalmar folkskolor höstterminen 1939 270

Prövningsordens svårighetsgrad i standardproven i rättstavning

K. Korrelationstavlor

273 I 278 I

L. Betygsfördelningen i Västra Värmlands inspektionsområde vårterminen 1940 286 | M. Ur betygens svenska historia

288 \

N. Förteckning över lärare, som deltagit i 1939 års betygssakkunnigas uncersökningar 312

7 Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastik-

departementet.

I proposition till 1939 års lagtima riksdag föreslogs, att vid vissa allmänna läroverk skulle tillsättas intagningsnämnder för intagning av elever i dessa läroverks första klass på grundval av de sökandes folkskolebetyg och utan inträdesprövning. Förslaget byggde på en i ärendet gjord särskild utredning. I denna hade framhållits, att inträdesprövningens borttagande förutsatte, att åtgärder vidtoges för åstadkommande av större likformighet i folkskolans betygssättning. I propositionen yttras härom: »Det är uppenbart och har också av den sakkunnige betonats, att ett genomförande av förslaget ställer relativt större krav på tillförlitligheten hos de i folkskolan tillämpade betygsnormerna och meddelade vitsorden än tidigare varit fallet. Utredningsmannen har med instämmande av vederbörande remissinstanser kommit till den uppfattningen, att förhållandena i detta hänseende icke för närvarande äro helt tillfredsställande och har framlagt förslag till åtgärder i syfte att ernå en jämnare och tillförlitligare betygsstandard i folkskolan. Även oavsett den omläggning av intagningsförfarandet vid de allmänna läroverken, som här är på tal, synes det mig önskvärt, att berörda spörsmål göres till föremål för närmare omprövning, och det är min avsikt att inom den närmaste framtiden på grundval av utredningsmannens i ämnet framlagda förslag underställa Kungl. Maj:t frågan om åtgärder för reformering av betygssättningen i folkskolan. I likhet med utredningsmannen utgår jag från att det icke är tillrådligt att, innan åtgärder i detta hänseende vidtagits och dessa åtgärder avsatt påtagbara resultat, genomföra en definitiv omläggning av intagningsförfarandet. Däremot finner jag de förhållanden, som nyss berörts, icke utgöra hinder för att ett intagningsförfarande, tillrättalagt efter de i det föregående angivna riktlinjerna, i begränsad omfattning genomföres redan nu i avsikt att erhålla erfarenheter rörande det nya systemets lämplighet i det hela och i fråga om vissa detaljer.»

8 Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag, och i riksdagsskrivelsen nr 244/1939 yttras härom: »Den i ärendet verkställda utredningen har enligt riksdagens mening givit vid handen, att goda skäl kunna anföras för ett avskaffande av de nuvarande proven för inträdessökande från folkskolan till de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. Då folk- | skolan befunnits lämplig som grundskola för den högre undervisningen, är det givetvis önskvärt, att de vitsord, som utdelas i folkskolan, kunna godtagas som mätare på folkskoleelevernas kunskapsnivå och förutsättningar för fortsatta studier. Ett avskaffande av ifrågavarande inträdesprov och införandet av de föreslagna intagningsnämnderna torde kunna leda till ett starkare och mera utvidgat samarbete mellan folkskola och läroverk, något som ur olika synpunkter är eftersträvansvärt. Av den i ärendet föreliggande sakkunnigutredningen framgår även, att resultaten av verkställda jämförelser mellan intagning i läroverk på grundval av prövnings- eller folkskolebetyg peka i riktning mot att de senare skulle erbjudit i stort sett lika god ledning som de förra. Ehuru alltså åtskilliga skäl tala för en definitiv omläggning av intagningsförfarandet i huvudsaklig enlighet med de av den sakkunnige uppdragna riktlinjerna, synes detta för närvarande icke låta sig göra med hänsyn till den rådande ojämnheten beträffande de i folkskolan tillämpade betygsnormerna. E t t realiserande av den sakkunniges förslag måste nämligen bygga på en tillförlitlig och jämn betygsstandard i folkskolan. Departementschefen har också, med understrykande av dessa synpunkter, framhållit önskvärdheten av att detta spörsmål göres till föremål för närmare j omprövning och ställer i utsikt vidtagandet av åtgärder i syfte att ernå I en reformering av betygssättningen i folkskolan. Innan dessa åtgärder vidtagits och avsatt påtagliga resultat, har departementschefen icke ansett det tillrådligt att förorda ett genomförande i full utsträckning av sakkunnigförslaget. Riksdagen delar denna uppfattning och vill för sin del framhålla lämpligheten av att försök komma till stånd med de ifrågasatta standardproven för folkskolan.» Genom nådigt beslut av den 22 juni 1939 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga »för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag i anledning av vad av chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition nr 101/1939 och av riksdagen i skrivelse nr 244/1939 anförts angående betygssättningen i folkskolan och därmed sammanhängande spörsmål ävensom uppdraga åt en av de sakkunniga att såsom ordförande leda utredningsarbetet.» Den 28 augusti 1939 beslöt departementschefen att som sakkunniga för denna utredning tillkalla seminarielärarinnan Carita Hassler-Göransson, seminarielektorn Frits Wigforss samt folkskolläraren Ossian Åhström, och uppdrogs åt Wigforss att som ordförande leda utredningsarbetet.

9 De sakkunnigas första sammanträde ägde rum i Stockholm den 15 september 1939. Sedan de sakkunniga erhållit tillstånd att förlägga sina sammanträden även till Kalmar, ha de följande sammanträdena ägt rum på folkskoleseminariet därstädes. Den 27 december 1939 avlämnade de sakkunniga ett förslag till provisoriska betygsanvisningar för folkskolan och få nu, sedan de fullgjort sitt utredningsuppdrag, härmed vördsamt överlämna sitt betänkande med utredningar och förslag. Kalmar den 7 februari 1942. FRITS WIGFORSS. Carita Hassler-Göransson.

Ossian Åhström.

11 Allmän inledning. De sakkunniga ha haft i uppdrag att föreslå åtgärder för reformering av betygssättningen i folkskolan. Utgångspunkten för vårt arbete har alltså varit det otillfredsställande läget på betygsområdet. Kritiken har särskilt framhållit, att alla jämförelser mellan folkskolebetyg avgivna av olika lärare bli missvisande, då någon fast norm för betygssättningen ej finnes. Det är möjligt, att kritiken i vissa fall gått till överdrift, men betygssituationen kan ej gärna vara tillfredsställande, då bestämmelser om betyg i folkskolan länge alldeles saknades i folkskolestadgan och sedan endast ha bestått i angivande av namn på de betygsgrader, som skulle användas, utan närmare förklaring av deras innebörd. Denna brist på officiell vägledning har dock ej betytt, att lärarna varit likgiltiga för betygen. En skola utan kontroll av uppfostrans resultat är nästan otänkbar och torde aldrig ha existerat, och säkerligen har kontrollen av elevernas prestationer alltid åtföljts av bedömande i någon form. Ofta är det dock mycket svårt att veta, vilka principer som i äldre tider blivit tillämpade. Föreskrifter om betygssättningen saknas oftast i äldre förordningar, och den har följaktligen blivit beroende av de enskilda lärarnas gottfinnande och utmärkes av brist på enhetlighet. Vad Sverige beträffar har betygssättningen i sin nuvarande form utvecklats inom den högre undervisningen, vid universitet och läroverk, och sedan upptagits av yngre bildningsanstalter, såsom seminarier och folkskolor. Betygsbenämningarna ha ursprungligen utgjorts av latinska fraser, som senare översatts till svenska. För närmare uppgifter om betygsutvecklingen i vårt land hänvisas till en historisk undersökning av frågan, som utförts av Hassler-Göransson, och som finnes upptagen i bilaga M av detta betänkande. Ur denna utredning må här några utdrag göras. Vår första läroverksstadga av år 1571 innehåller inga bestämmelser om examina, flyttningar och betyg. I 1600- och 1700-talens skolordningar finnas i regel föreskrifter angående granskning av de inträdessökandes betyg samt rörande examina och flyttning men ej om själva vitsorden. 1820 års skolordning däremot gör även betygsbeteckningarna till föremål för behandling. I fråga om betygssättning såväl som i andra avseenden är denna skolordning ytterst betydelsefull, och den betygsskala, som där föreskrives, blir bestämmande för hela den följande utvecklingen på betygssätt-

12 ningens område. Om »märkenas» betydelse föreskrives i fråga om seder och uppförande, att A betyder B » C » D »

stadgade seder och berömligt uppförande, jämnt och stadgat uppförande, oklanderligt uppförande, lättsinnigt och ostadigt uppförande.

I fråga om kunskapsgrader och flit ha märkena följande betydelse: A betyder berömlig insikt, berömlig flit, B » godkänd insikt, godkänd flit, C » försvarlig insikt, försvarlig flit, D » otillräcklig insikt, otillräcklig flit. I 1859 års skolordning har ett mellanbetyg AB = med beröm godkänd kommit med, och i 1905 års läroverksstadga finnes för insikter och färdigheter vår nuvarande skala, alltså: A a AB Ba B BC C

= = = = = = =

berömlig, med utmärkt beröm godkänd, med beröm godkänd, icke utan beröm godkänd, godkänd, icke fullt godkänd, och otillräcklig.

Nu gällande läroverksstadga av år 1933 har samma betygsgrader men anger även sifferbeteckningar, nämligen A = 3, a = 2 1 /'2, AB = 2, Ba = = i y 2 , B = 1, BC = 0, C = 0. Vid beräkning av betygssumman för inträdessökande till läroverkets första klass har BC poängvärdet 1/2. I utredningen framhålles emellertid, att ett studium enbart av skolordningarna ger en synnerligen felaktig föreställning om gängse praxis vid läroverken, och att det funnits en stor mängd olika betygssystem. Alla möjliga kombinationer av betygsbokstäverna, såväl av de stora som de små bokstäverna, synas ha förekommit, och ej blott av två bokstäver. Ur Lunds katedralskolas betygskataloger anföras sådana betyg som BaB, Bab, BCb, bCC och många andra trebokstavskombinationer. Även indexbeteckningar som A1 och A2 förekomma. För folkskolorna fastställdes först år 1897 en betygsskala, vår ännu för kunskaper och färdigheter gällande: berömlig, med utmärkt beröm godkänd, med beröm godkänd, med nöje godkänd, godkänd, icke fullt godkänd, underkänd. Inom folkundervisningen torde knappast någon betygssättning i egentlig mening ha förekommit förrän under 1800-talet. Av uppgifter, som 1813 insändes till uppfostringskommittén, framgår, att man

13 vid denna tid i regel ej gav betyg i de lägre skolorna i städerna och i de få sockenskolor, som funnos. Ett par decennier senare finner man emellertid i vissa folkskolor en ordnad betygssättning, troligen genom inflytande från 1820 års läroverksstadga. Men långt fram på 1800-talet finnes en brokig samling betygsskalor, och först under 1900-talet kommer verklig uniformitet till stånd i fråga om betygsuttrycken. Ett utmärkande drag för betygsskalorna har varit, att de differentierats mer och mer. Har en stadga föreskrivit relativt få betygsgrader, ha mellanbetyg senare tillkommit i en ny stadga, genom kollegiebeslut eller genom enskilt initiativ. E t t behov av tämligen många betygsgrader är påtagligt. Differentieringen har ursprungligen skett på olika sätt inom bokstavssystemen och inom siffersystemen. Inom de förra ha fler betygsgrader erhållits genom kombination av närliggande bokstäver eller genom användande av både stora och små bokstavstyper. Inom siffersystemen har finare gradering åstadkommits genom insättande av halva och fjärdedelar samt genom tillfogande av plus och minus. Endast i några enstaka fall förekomma under äldre tider + och — inom bokstavssystemen. Först under 1900-talet bli de vanliga där. Hassler-Göransson framhåller i sin utredning, att det är ett stort misstag att tro, att äldre tiders lärare saknade psykologiskt intresse för sina elever. Det framgår med största tydlighet av betygen, att lärarna noga studerade sina lärjungars psyke och lade ner stor omsorg på att komma till klarhet angående deras individuella läggning. Även deras miljöförhållanden omfattades med intresse. Däremot ansåg man det tydligen mindre viktigt att kvalitativt betygsätta prestationen i de olika ämnena. Kvantitativ betygsättning i form av anteckning om genomgångna kurser förekom emellertid ofta. Den uniformitet, som uppnåtts under 1900-talet, har emellertid endast sträckt sig till betygsuttrycken. Det sakliga innehållet bakom dessa uttryck har av olika lärare tolkats på vitt skilda sätt. I de högre skolorna har genom de för hela riket gemensamma student- och realskoleskrivningarna en viss uniformitet sannolikt utbildats, men något motsvarande har ej kunnat ske för folkskolornas del. Sedan folkskolan genom 1927 års skolreform blivit bottenskola, har denna brist på likformighet i folkskolornas betygssättning börjat bli besvärande, och genom den vid 1939 års riksdag beslutade intagningen av inträdessökande från folkskolan till vissa läroverk utan inträdesprövning har en reform av folkskolans betygssättning blivit nödvändig. Hur denna lämpligen bör ske är den uppgift, som de sakkunniga haft att lösa. I den utredning, som låg till grund för riksdagsbeslutet om intagningen i läroverkens första klass, hade föreslagits, att försök att normalisera folkskolans betygssättning borde göras genom användning av s. k. standardiserade prov. I riksdagsskrivelsen framhölls lämpligheten av att

försök med de ifrågasatta standardproven komme till stånd. Det har alltså varit de sakkunnigas centrala uppgift att framställa för ändamålet lämpliga prov av detta slag och utreda frågan om deras användbarhet. Genom riksdagsbeslutet, att intagning på grundval av folkskolebetygen skulle ske redan våren 1940, hade behovet av snara åtgärder i betygsfrågan blivit ; överhängande, och då framställandet av de standardiserade proven var ] ganska tidskrävande och metoden med sådana omöjligen kunde komma till användning våren 1940 och sannolikt ej heller 1941, beslöto de sakkun- ] niga att föreslå, att tillsvidare vissa provisoriska åtgärder i betygsfrågan skulle vidtagas. Förslag härom överlämnades vid slutet av år 1939 till j Kungl. Maj:t och resulterade i de av skolöverstyrelsen i april 1940 på nådigt uppdrag utfärdade provisoriska anvisningarna för betygssättningen I i folkskolan. Tyvärr kunde dessa anvisningar ej komma till användning vid den första intagningen i läroverken efter det nya systemet våren 1940 utan skulle gälla från och med läsåret 1940—1941. Genom det nu avslutade utredningsarbetet ha standardiserade prov i enlighet med riksdagsbeslutet framställts, och vissa undersökningar om standardprovens användbarhet ha verkställts av de sakkunniga. Dessa undersökningar peka i riktning mot standardprovmetodens användbarhet för åstadkommande av likformighet i folkskolans betygssättning, men de praktiskt avgörande försöken komma att göras under de närmast följande åren av de lärare, som använda proven vid betygssättningen.

15 Kap. 1. Betygsförhållandena i folkskolan. I betänkandet angående intagning av elever i första klassen av de allmänna läroverken (1938: 29) behandlades i viss utsträckning betygssituationen i folkskolan. De undersökningar, sträckande sig fram till år 1937, som där redogjordes för, pekade tydligt i riktning mot att betygsgradernas valörer i folkskolan varit synnerligen obestämda. Som sammanfattande omdöme säges: »Även om betygssituationen i folkskolan är mycket ofullständigt undersökt, torde dock de erfarenheter, som nu redogjorts för, visa, att energiska åtgärder måste vidtagas för åstadkommande av en bättre ordning på betygsområdet, om folkskolebetygen skola kunna läggas till grund för intagningen till läroverken». Då riktigheten av detta omdöme synes vara allmänt erkänd, ha de sakkunniga ej ansett det nödvändigt att lägga ned arbete och kostnad på en omfattande undersökning av betygsförhållandena i folkskolan. I anslutning till 1939 års riksdags beslut, att intagning av elever till läroverken i viss utsträckning försöksvis skulle ske på grundval av folkskolebetygen, har emellertid intresset för betygsfrågan varit rätt stort under de sista åren. Möjligheter till en viss normalisering av folkskolebetygen torde ha förelegat från och med slutet av läsåret 1939—1940, eftersom betygssakkunnigas förslag till betygsanvisningar avgåvos i slutet av år 1939. Skolöverstyrelsens senare utfärdade cirkulär i denna fråga skulle visserligen ej gälla förrän från och med höstterminen 1940, men genom lärartidningarnas referat ha säkerligen många lärare varit underrättade om de föreslagna bestämmelserna, vilka sedan i huvudsak fastställdes av överstyrelsen. Då de sakkunniga i samband med arbetet på framställandet av standardiserade prov erhållit åtskilligt material, belysande betygssituationen vid slutet av vårterminen 1940, torde det kunna vara av visst intresse att närmare redogöra för detta materials beskaffenhet. Det omfattar betygsprotokoll för andra, fjärde och sjätte klasserna i A- och B-skolor från olika delar av landet. Från A-skolorna föreligga betyg från 127 läraravdelningar i klass 2, 124 i klass 4 och 119 i klass 6. I Byskolorna voro läraravdelningarnas antal 73, 73 och 72 i re-

spektive andra, fjärde och sjätte klass. Motsvarande siffror för B2-skolorna voro 63, 63 och 66. Elevmaterialets storlek var i A-skolorna 2 807 barn i klass 2, 3 530 i klass 4 och 3 165 i klass 6 eller inalles 9 502 barn. I Bi-skolorna deltogo 724 barn i klass 2, 749 i klass 4 och 778 i klass 6, tillsammans 2 251 barn. För B2-skolorna voro respektive siffror 454, 396, 452 eller tillN sammans 1 302. Hela antalet i undersökningen deltagande barn utgjordq alltså 13 055.

A. Betygen i modersmålet i A-skolorna vårterminen 1940. 1. Statistik över terminsbetygen.

En översikt av betygen i ämnesgrenarna läs- och talövningar samt skriv-j ning och språklära uppvisar för det nämnda elevmaterialet från A-skolorna följande procentuella fördelning på de olika betygsgraderna.

Tabell 1. Betygsgradernas fördelning i procent för ämnena tal- och läsövninga samt skrivning och språklära. Tal- och läsövningar. Klass 2 Klass 6 Skrivning och språklära. Klass 2 Klass 6

0.1 0 0

2.4 1.7 0.9

47.6 32.9 26.4

41.4 47.4 44.6

8.2 17.3 25.6

0.3 0.7 2.5

0 0 0

0.8 1.6 1.1

6.7 8.8 6.9

54.7 37.2 35.2

32.8 35.7 33.8

4.8 16.0 19.9

0.2 0.7 3.1

0 0 0

De frekvenstal, som ligga till grund för reglerna i skolöverstyrelsens pro-j visoriska betygsanvisningar, äro: Cl%

BC6%

B 24%

Ba38%

AB 24 %

a6%

A 1 %.

För småskolans del rekommenderades försiktighet i användningen av de extrema betygsgraderna, men Ba borde uppfattas som »normalbetyg» på alla stadier, och i runt tal skulle 1 / s av betygen ligga under respektive över normalbetyget. En glidande betygsskala med lägre medelbetyg i de lägre än i de högre klasserna borde alltså ej användas. Siffrorna i tabell 1 visa att lärarnas användning av betygsgraderna mycket avviker från dessa före-

17 skrifter. En sammanställning ur tabell 1 av antalet betyg under Ba, lika med Ba och över Ba samt av medelbetygen på de olika stadierna ger följande siffror. Tabell 2. Betygs gradernas fördelning i procent under respektive över Ba jämte medelbetygen. Under Ba

Över Ba

Medelbetyg

50.1 34.6 27.3

41.4 47.4 44.6

8.6 18.0 28.1

1.28 1.41 1.61

62.2 47.6 43.2

32.8 35.7 33.8

5.0 16.7 23.0

1.17 1.29 1.37

Tal- och läsövningar.

Klass 6 Skrivning och språklära. Klass 2

Som synes är medelbetyget lägst i klass 2 och högst i klass 6. En glidande betygsskala har alltså använts, och då en ej obetydlig utgallring av relativt duktiga elever ägt rum från fjärde klassen genom överflyttning till läroverk, är den verkliga höjningen av betygsskalan från fjärde till sjätte klass större än vad siffrorna i tabellen ange. För klasserna 2 och 4 ligger antalet betyg »över Ba» långt under */„ och särskilt är frekvensen av de båda högsta betygsgraderna, a och A, »onormalt» låg. För småskolans del kan den låga frekvensen av de båda högsta betygsgraderna sägas vara i överensstämmelse med skolöverstyrelsens betygsanvisningar, men för klass 4 innebär den en allvarlig avvikelse. Antalet betyg »under Ba» är för ämnet läsning1 för stort i klass 2 och för ämnet skrivning för stort på alla klasstadier. En anmärkningsvärd olikhet föreligger för övrigt mellan betygen i de båda ämnesgrenarna; medelbetygen i skrivning äro genomgående lägre än i läsning. Särskilt skarpt framträder olikheten i antalet »underbetyg» i de båda ämnena, i genomsnitt 8.6 procent i skrivning men blott 1.5 procent i läsning. Då vid bestämmandet av fordringarna synnerlig hänsyn måste tagas till barnens »mottaglighet», torde en så stor olikhet knappast vara berättigad. För sjätte klassen är det svårt att utläsa graden av överensstämmelse med betygsanvisningarna, på grund av att det föreliggande materialet varit utsatt för »gallring». För en mindre del av materialet, hämtad från platser, där övergång till läroverket ej sker förrän efter sjätte klassen, var betygsfördelningen i klass 6 följande: 1

För korthetens skull användes i det följande benämningarna »läsning» i stället för »tal- och läsövningar» och »skrivning» i stället för »skrivning och språklära». 2 — 420012

18 Tabell 3. Betygsgradernas fördelning i procent för ämnena läsning och skrivning i klass 6 i ogallrat material.

Läsning .. Skrivning

0 0.8

1.1 5.4

23.2 31.1

41.2 31.7

28.4 25.3

6.1 5.6

0 0.1

Under Ba

Över Ba

Medelbetyg

24.3 37.3

41.2 31.7

34.6 31.0

1.68 1.46

I läsning var alltså medelbetyget något för högt och antalet underbetyg »onormalt» lågt. Betygssituationen i skrivning får betecknas som ganska normal; genom någon förskjutning från B till Ba skulle den bli det än mera. Även om den föreliggande betygssituationen ganska mycket avviker från den i betygsanvisningarna eftersträvade, är skillnaden dock ej större än att utsikterna för en utjämning rimligtvis böra vara goda. Den relativt goda överensstämmelse, som i klass 6 uppnåtts, torde kunna nås även i de lägre klasserna, om lärarna på allvar gå in för att i överensstämmelse med skolöverstyrelsens direktiv ej längre tillämpa en glidande betygsskala. Problemet om uppnående av likformighet i betygssättningen är emellertid framför allt ett problem om betygen i de enskilda klassavdelningarna. En redogörelse för betygssituationen i dessa skulle bli för vidlyftig för att här fullständigt meddelas, men några allmänna översiktstabeller och exempel kunna ges. Vi meddela först några tabeller för ämnet läsning. Som av tabell 4 synes äro klassavdelningarna i betygshänseende synnerligen olika. Lägsta klassmedelbetyget i klass 2 var 0.98 och högsta 1.68, variationsvidden alltså 0.70. I klass 4 voro värdena 1.17 och 1.89 samt i klass 6 1.13 och 1.92, variationsvidderna alltså respektive 0.72 och 0.79. Av intresse kan vara att taga del av betygsfördelningen i dessa extremklasser. Vid beräkningen av medelbetygen har hänsyn tagits till + - och tecken efter betygsgraderna, men i följande tabeller har sådan uppdelning av betygsgraderna ej gjorts. Av tabell 5 framgår, att normalbetyget i de svagaste klassavdelningarna har varit B och i de bästa AB. Om lärarens bedömning av den egna klassens duktighet är bristfällig, kunna tydligen svåra misstag göras vid jämförelse mellan betyg från olika klasser. Om t. ex. de båda klassavdelningarna i klass 4 i verkligheten äro lika duktiga, skulle Ba i den ena vara likställt med a i den andra, och kanske också något B i den ena kunna vara lika bra betyg som något a i den andra.

19 Tabell 4- Frekvenstabell

för klassmedelbetygen 2, 4 och 6, A-skolor.

i läsning i

klasserna

Antalet klassavdelningar

Klassmedelbetyg

Klass 2 1.90—1.94 1.86—1.89 1.80—1.84 1.75—1.79 1.70—1.74 1.G5 —1.G9 1.60 — 1.04 1.65—1.59 1.50—1.64 1.46—1.49 1.40—1.44 1.35—1.39 1.30—1.34 1.25—1.29 1.20—1.24 1.15—1.19 1.10—1.14 1.05—1.09 1.00—1.04

Klass 4

Klass 6

1 1 0 2 2 5 10 14 18 15 15 8 10 8 3

1 0 1 6 9 5 7 11 6 20 6 7 7 7 1 0 1

3 1 7 6 4 4 17 10 14 14 6 12 3 3

0.95—0.99

1 Summa

105 Medelvärde

1.52 Förklaring: I klass 2 ha medelbetygen i 3 klassavdelningar legat mellan 1.65 och 1.69 etc. Vid beräkningarna i denna liksom i följande tabeller ha de vanliga siffervärdena för betygen använts, alltså A - 3, a = 2.5, AB = 2, Ba = 1.5, B = 1, Be = 0.5 och C = 0.

Tabell 5. Jämförelse mellan betygsfördelningen klassavdelningar i ämnet läsning.

i några

Medelbetyg

Klass 2 i f " • • •

0.98 1.68

—

20 3

11 Klass 4 | * • • • •

1.17 1.89

Klass 6 | * • • ' '

1.18 1.92

—

20 3

6 7

1 10

—

8 7

— —

Förklaring: I klassavdelning a i klass 2 med klassmedelbetyget 0.98 har en elev fått betyget BC, 20 betyget B etc.

20 Olikheten i betygshänseende klasserna emellan betingas ofta mera av betygsspridningen inom klasserna än av klassmedelbetygens höjd. Även om medelbetygen i två klasser äro lika, kunna betygen vara högst olika, om i den ena klassen samtliga betyg ligga nära medelbetyget, medan i den andra deras spridning är stor. En fullt tillfredsställande undersökning av betygsspridningen inom klassavdelningarna har ej utförts, men storleken av variationsvidden, alltså skillnaden mellan högsta och lägsta betyget i klassavdelningarna, framgår av följande frekvenstabeller. Tabell 6. Frekvenstabell över variationsvidden för betygen i läsning i de olika klassavdelningarna. Variationsvidden i poängenheter 18 17 IG 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2

Klass 2

Klass 4

Klass 6

— — — — — — —

— — — — —

— — — — — — —

4 14 0 29 22 14 16 6

1 1 10 19 7 38 17 13 5 1

2 6 24 9 22 33 3 0 1

— Summa Medelvärde

100 7.4

Förklaring: Vid beräkning av variationsvidden har hänsyn tagits till + - och tecknen för betygsgraderna. Varje sådant tecken har taxerats till 1/3 av en betygsgrad och utgör poängenheten i tabellen. Så är t. ex. variationsvidden mellan AB- och B + lika med 4 poängenheter. 4 klassavdelningar i klass 2 ha en skillnad av 10 poängenheter mellan högsta och lägsta betyget i läsning etc.

För ämnet »skrivning och språklära» ha de i undersökningen deltagande lärarna i klasserna 4 och 6 i enlighet med betygssakkunnigas önskan gjort en uppdelning, så att särskilda betyg givits i rättstavning och den övriga delen av ämnet, vilken i det följande i klasserna 4 och 6 benämnes »skrivning». Betyget i skrivning i dessa klasser har alltså satts utan hänsyn till rättstavningen.

21 Tabell 7. Frekvenstabeller för klassmedelbetygen i skrivning (och språklära) samt rättstavning. Klassmedelbetyg

Klass

2 Skrivning 1.90—1.94 1.85—1.89 1.80—1.84 1.75—1.79 1.70—1.74 1.65—1.69 1.60—1.64 1.55—1.69 1.50—1.54 1.45—1.49 1.40—1.44 1.35—1.39 1.30—1.34 1.25—1.29 1.20—1.24 1.15—1.19 1.10—1.14 1.06—1.09 1.00—1.04 0.95—0.99 0.90—0.94 0.86—0.89

Klass Skrivning

4 Klass

Rättstavning

Skrivning

Rättstavning

1 O 1 2 1 4 1 7 2 10 16 7 6 5 4 4 2 1

1 O O 2 2 2 7 8 8 6 8 10 7 3 3 4 2 3 2 1 O

2 O 1 4 5 8 3 12 11 23 15 14 11 4 5

1 O 2 3 O 7 9 16 18 16 4 10 5 1 1 1

1 1 2 4 3 5 11 9 11 15 14 6 6 O 4 1 1

0.80—0.84

1 Summa

Medelvärde Förklaring: 1.64 o. s. v.

1.18 I klass 2 h a klassmedelbetygen för 2 klassavdelningar legat mellan 1.60 och

Lägsta klassmedelbetyget i klass 2 var 0.91 och högsta 1.64. I skrivning var i klass 4 lägsta klassmedelbetyget 0.90 och högsta 1.65; för klass 6 voro siffrorna respektive 1.03 och 1.88. I rättstavning voro siffrorna för klass 4 0.91 och 1.72 samt för klass 6 0.80 och 1.85. Om vi liksom för ämnet läsning jämföra betygsfördelningen i några extrema klasser erhållas tabellerna 8 och 9. För klass 2 hänför sig tabell 8 till den officiella ämnesgrenen »skrivning och språklära». Vid betygsgivningen har alltså även hänsyn tagits till rättstavningen. För klasserna 4 och 6 gäller betyget, som nyss sagts, endast för skrivning och språklära utan hänsyn till rättstavningen. Betygsfördelningen i rättstavning i ett par extrema klasser framgår av tabell 9.

22 Tabell 8. Jämförelse mellan betygsfördelningen i ämnet skrivning (och språklära) i extrema klassavdelningar. Klassmedelbetyg Klass 2 / £ ' ' • •

0.91 1.64

Klass 4 < f

0-90 1.65

Klass 6 < • * ' "

1.03 1.88

18 3

2 5

6 1

20 4

3 9

1 8

—

13 1

5 8

1 5

—

1 1

—

Förklaring: Se tabell 5. Tabell 9. Jämförelse mellan betygsfördelningen i rättstavning i extrema klassavdelningar. Klassmedelbetyg

Klass 4 / l • • • •

0.91 1.67

8 11

8 6

2 7

3 Klass 6 < v

0.80 1.85

7 1

1 3

4 4

1 Förklaring: Se tabell 5.

Skillnaden mellan högsta och lägsta betyget i klassavdelningarna i skrivning och språklära samt rättstavning framgår av tabell 10. Med de stora olikheter i betygshänseende, som klassavdelningarna uppvisa, blir situationen kritisk, om man ej kan räkna med att lärarnas bedömning av klassernas relativa duktighet är tillfredsställande. I klass 4 gavs enligt tabell 9 i ena klassen ej mindre än 3 stycken A i rättstavning. I den andra fjärdeklassen var högsta betyget AB, och endast två elever ansågos förtjänta av ett så högt betyg. Om klasserna i verkligheten voro lika duktiga, skulle AB i den senare klassen vara till och med finare betyg än A i den förra, och en elev med Ba i ena klassen var kanske i rättstavning fullt jämställd med en elev, som i andra klassen hade A. 2. Undersökning av terminsbetygen i läsning och rättstavning med hjälp av gemensamma prov.

Även om det kan vara rimligt att antaga, att en klass, som enligt lärarens uppfattning är extremt svag, även i verkligheten är en svag klass och vice versa, kan man likväl ej räkna med att lärarnas uppfattning om klassernas

23 Tabell 10. Frekvenstabeller för variationsvidden för betygen i skrivning (och språklära) och rättstavning. Variationsvidden i poängenheter

Klass

4 Klass

6 Skrivning

Skrivning

Rättstavning

Skrivning

Rättstavning

— —

3 0 2 5 0 13 24 4 10 18 1 10 3 0 1

—

1 1 14 1 12 21 6 9 6 2 1

18 17 16 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2

— — 1 2 0 4 28 3 35 19 6 12 5 3 Summa Medelvärde

118 5.9

1 0 1 15 1 9 28 6 20 8 3 2

z —

2 0 12 2 27 6 11 15 1 3 1

—

11.2 Förklaring: Se tabell 6. relativa duktighet i det hela är i god överensstämmelse med verkligheten, då varje enskild lärares erfarenhet om nivån i olika parallellklasser måste vara mycket begränsad. En undersökning av denna fråga, som våren 1937 utfördes vid Kalmar och Gävle folkskolor av examenskommittén i Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet (Se Wigforss: Marks and certificates in the primary school), gav det nedslående resultatet, att lärarnas förmåga att bedöma en klassavdelnings relativa duktighet var ringa. Genom de standardundersökningar, som nu utförts av de sakkunniga, har ett rikare material till frågans belysning erhållits. Ur detta material lämnas i det följande en del tabellsammanställningar för ämnena läsning och rättstavning. Genom särskilda prov i tyst- och högläsning har för varje elev bestämts ett s. k. standardbetyg i läsning. Medelvärdena av dessa standardbetyg samt av terminsbetygen ha uträknats för varje särskild klassavdelning. En jämförelse för klass 2 mellan klassavdelningarnas medelbetyg enligt standard- och enligt terminsbetygen lämnas i följande »9-fältstavla», som utgör ett sammandrag av den fullständiga korrelationstavla, som är upptagen i bilaga K.

24 Tabell 11. Korrelation för klassmedelbetygen i läsning i klass 2. Standardbetyget Under fjf A ]g J Över medelgod medelgod M Över medelgod

•S Medelgod

18 Under medelgod

35 Förklaring: 10 klassavdelningar, som enligt terminsbetyget voro över medelgoda, voro enligt standardbetyget under medelgoda etc.

För de enligt standardbetyget som medelgoda betecknade klasserna ligger medelbetyget mellan 1.40 och 1.60. Uppdelningen av klasserna enligt terminsbetyget har, för att översikten skulle bli så god som möjligt, skett så, att i varje grupp erhållits samma antal klasser som i motsvarande grupp enligt standardbetyget. För att detta resultat skulle kunna uppnås, har approximering i viss utsträckning måst tillgripas. Tabellen visar ett svagt positivt samband mellan standardbetygens utslag och terminsbetygens. Om sambandet vore fullständigt, skulle alla klasserna återfinnas i diagonalfälten från nedre vänstra hörnet till övre högra. I nedre vänstra hörnrutan skulle alltså vid idealt samband funnits 34 och i övre högra hörnrutan 35 klasser. De verkliga talen äro endast 16 och 15. Om å andra sidan intet samband funnes, så att endast slumpen bestämt fördelningen, skulle de mest sannolika talen i ovannämnda hörnrutor ha varit 11 och 12. Skillnaden mellan 16 och 11 är visserligen ej »signifikativ» i statistisk mening men visar sannolikt på ett svagt samband. Siffrorna i fälten utanför denna diagonal bero alltså på sambandets bristfällighet. Särskilt graverande äro siffrorna i övre vänstra och nedre högra hörnrutorna. För de klasser, som redovisas i dessa rutor, ha standardbetygen och terminsbetygen givit motsatta utslag. 10 klasser, som enligt terminsbetygen voro bra, voro enligt standardbetygen svaga, medan 9 av terminsbetygen att döma svaga klasser visade sig enligt standardbetygen vara »över medelgoda». En beräkning av korrelationen på grundval av den mera fullständiga tavla, som återfinnes i bilaga K, ger värdet r = + 0.20 ±0.09. Sambandet är alltså svagt positivt och sannolikt ej av tillfällig natur. Möjligt är dock, att sambandet är mera skenbart än verkligt, då standardbetyget i läsning delvis bygger på läraromdömet om elevernas välläsning, vilket omdöme alltså spelar in både vid sättandet av termins- och standardbetyget. Det förut omnämnda »nej»-svaret på frågan, huruvida klassernas inbördes duktighet på ett tillfredsställande sätt avspeglas i deras terminsbe-

25 tyg, har således bekräftats. Jämförelse mellan betyg från olika klasser blir under sådana förhållanden ofta mycket missvisande. Om vi t. ex. jämföra eleverna från två klasser, av vilka den ena av betygen att döma är svag och den andra duktig, blir jämförelsen ofta någorlunda rättvisande, om klasserna »ligga» den ena i nedre vänstra och den andra i övre högra hörnrutan, men i allmänhet mycket orättvis, om klasserna ligga i det andra hörnruteparet. I tabell 12 lämnas ett exempel på det första fallet, då jämförelsen alltså kan sägas vara »någorlunda rättvis», och i tabell 13 på det andra fallet. Tabell 12. Jämförelse mellan betygsfördelningen i läsning i två klassavdelningar i klass 2 enligt termins- och standardbetygen. Medelbetyg

Klass b: terminsbetyg Klass a: standardbetyg

1.00 1.69 1.28 1.62

1 BC

20 4 5 3

1 6 10 8

8 5 5

2 A

—

Enligt terminsbetygen är klass b bättre än klass a, och standardbetygen bekräfta detta, ävensom att de allra duktigaste eleverna i klass b äro överlägsna de duktigaste i klass a. Men den bild av klasserna, som standardbetygen ge, är dock väsentligen olika terminsbetygens, huvudsakligen beroende på att läraren i klass a så ofullständigt differentierat betygen. Tabell 13. Jämförelse mellan betygsfördelningen i läsning i två klassavdelningar i klass 2 enligt termins- och standardbetygen. Medelbetyg Klass a: terminsbetyg Klass b: terminsbetyg Klass a: standardbetyg Klass b: standardbetyg

1.09 1.65 1.91 1.31

1 BC

17 4 2 6

5 9 5 9

11 9 6

1 5 1

1 2

Under det klass b skenbart är vida överlägsen klass a, är det i verkligheten tvärtom. E t t Ba i klass a är fullt ut lika mycket värt som a i klass b, och en elev i den förra klassen med endast B har klarat sig lika bra som a-eleven i den senare. Vi se också, att den bästa Ba-eleven i klass a avancerat till betyget A, därmed överglänsande a-eleven i klass b. För klasserna 4 och 6 ha 9-fältstavlorna för ämnet läsning följande utseende.

26 Tabell 15. Korrelation för klassmedelbetygen i ämnet läsning i klass 6.

Tabell H. Korrelation för klassmedelbetygen i ämnet läsning i klass 4-

D Över

Standardbetyget

Under Över Medelgod medelgod medelgod

"S Medelgod

g Under f^ medelgod

36 IG

=112

>> medelgod D

Tavlornas konstruktion är i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande för klass 2. Även dessa tavlor visa hän på ett svagt positivt samband, tydligast framträdande i tavlan för klass 6. Korrelationen i de fullständiga tavlorna är för klass 4 + 0.23 ± 0.09 och för klass 6 + 0.35 ± 0.09. A t t detta samband dock delvis k a n vara av skenbar k a r a k t ä r har redan framhållits. Vanskligheten av jämförelser mellan betygen för elever från olika klassavdelningar må även här belysas med ett exempel från klass 4. Tabell 16. Jämförelse mellan betygsfördelningen fjärdeklasser i ämnet läsning. Medel betyg Klass a: terminsbetyg Klass b: terminsbetyg Klass a: standardbetyg Klass b: standardbetyg

1.22 1.58 1.80 1.28

—

i två

1 3

18 4 3 9

9 14 5 11

9 13 4

—

Topprestationen i klass a ligger åtskilligt över b-klassens, trots a t t motsatsen är fallet enligt terminsbetygen. Vilken olika betydelse samma betygsgrad i olika klassavdelningar k a n ha, belyses bra av exemplet. M a n ser, a t t under det många Ba i klass b enligt standardprovens måttstock äro värda B , äro Ba-betygen i klass a likvärda med a eller med A B . Liknande tabeller, som nu lämnats för ämnet läsning, kunna även givas för ämnesgrenen i-ättstavning. Enligt betygssakkunnigas önskan ha lärarna i klasserna 4 och 6, som förut nämnts, ur betygen i »skrivning och språklära» brutit ut ett särskilt betyg i rättstavning. Jämförelsen mellan betygen från olika klassavdelningar synes i fråga om rättstavning vara värd särskilt beaktande, då betyget hänför sig till e t t så begränsat kunskapsområde, a t t betygsgraderingen i detta ämne torde vara lättare a t t korrekt genomföra än i något annat ämne. Standardbetyget, som i klasserna 4 och 6 grundar sig på t v å omfattande prov, utgör u t a n tvivel ett tillfredsställande m å t t på elevernas färdighet. Frågan om standardprovens tillförlitlighet skall för övrigt diskuteras i kapitel 4.

27 Vi meddela här utom 9-fältstavlan en något fullständigare korrelationstavla. Denna har för klass 4 följande utseende. Tabell 17. Korrelation mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetygen i rättstavning i klass kStandardbetyget H

1 Z>

-r-i

1 O

1-1 I

O CO

1 TH

1 I o

1.70—1.79 ^

1.60—1.69

1 1

1 1 o

vi 1

i o

o 03

1 1

v 1.10—1.19 1.00—1.09

0.90—0.99

» 1.30—1.39 c 'o 1.20—1.29

1—1

1 M 1.50—1.69 •£ 1.40—1.49

1 O

29 12

2 4 5 14 15 23 17 6 3 5 = 94 Förklaring: Av 94 klassavdelningar har 1 enligt terminsbetyget medelbetyget 1.70—1.79 och enligt standardbetyget medelbetyget 1.50—1.59 o. s. v.

Man ser genast, hur ofullständigt samgåendet mellan betygen är. Så ha t. ex. av de enligt standardbetyget mycket svaga klasser, som ligga inom betygsområdet 1.10—1.19, en terminsmedelbetyget 1.60—1.69 och överträffas endast av en av de 94 klasserna, medan en annan har terminsbetyget 1.00— 1.09 med endast 2 klasser av totala antalet med lägre medelbetyg. Av de enligt terminsbetyget allra svagaste klasserna har en enligt standardbetyget medelbetyget 1.80—1.89 och överträffas endast av 5 klasser. Korrelationen, beräknad ur den i bilagan upptagna mera detaljerade tavlan, är ganska liten men dock statistiskt sett säkerställd, r = + 0.35 ± 0.09. 9-fältstavlan har följande utseende: Tabell 18. Korrelation för klassmedelbetygen i rättstavning i klass hStandardbetyget Under ^, , , , Över medelgod medelgod tu Över medelgod

•» Medelgod

v Under medelgod H

= 94

28 Siffran 5 i nedre högra hörnrutan antyder ett svagt samband, då enligt slumpens lag siffran 8 skulle vara den mest sannolika. Vanskligheten i betygsjämförelser olika klasser emellan må belysas med ett exempel på betygsfördelningen i två klasser, av vilka den ena ligger i nedre högra hörnrutan och den andra i övre vänstra. Tabell 19. Betygsfördelningen i rättstavning i två fjärdeklasser. Medelbetyg

4 1

3 3 5 12

10 17 7 10

2 5 9 2

1 3

0.97 1.60 1.81 1.17

Klass a: terminsbetyget Klass b: terminsbetyget Klass a: standardbetyget Klass b: standardbetyget

3 Som synes är omvärderingen ganska radikal. Betyget a för den bäste i klass b reduceras enligt standardprovens mått till AB, medan en av ABeleverna i klass a visar sig vara A-mässig. Samtidigt har AB-eleverna i klass b visat sig vara Ba-mässiga. Av B-eleverna i klass a var en värd AB, samtidigt som en del av B-eleverna i klass b rutschade ner till BC-nivån. Tabell 20. Korrelation mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetygen

i rättstavning i klass 6.

S t a n d a r d b e t y g e t o

1-1

I • *

1--

1.80—1.89 1

" 1.60—1.69 M >> 1.50—1.59

1 1

v 1.40—1.49

„ 1.30—1.39

8 Cl

l-t

00 O

1-t

I <M

1.70—1.79

* 1.20—1.29

GO TH

1 1

1 2

1.10—1.19

1 1

4 15

14 18 10

v 1.00—1.09 H 0.90—0.99

0.80—0.89

1 1

3 1

5 3

1 7

9 12

= 80

Förklaring: Av 80 klassavdelningar har 1 enligt terminsbetyget medelbetyget 1.80—1.89 och enligt standardbetyget medelbetyget 1.80—1.89 etc.

29 Sambandet mellan betygen är svagt, ungefär som i klass 4. Korrelationen är + 0.39 ± 0.09. 9-fältstavlan har följande utseende: Tabell 21. Korrelation för klassmedelbetygen i rättstavning i klass 6. Standardbetyget Under „ , , , Över B medelgod medelgod M Över medelgod

<n Medelgod . . . .

53 Under medelgod H

18 = 80

Bä

Även om korrelationen är liten, är den dock statistiskt säkerställd. Något skenbart samband av det slag, som diskuterades i fråga om ämnet läsning, kan det här ej vara tal om, då standardbetyget i rättstavning är fullt objektivt. Tänkbart skulle kunna vara, att lärarna genom sin medverkan i standardisering av proven påverkats av dessa vid betygssättningen, men av skäl, för vilka senare redogöres, är detta föga troligt. Mera sannolikt är kanske då, att terminsbetygen i någon mån »normaliserats» genom i handeln tillgängliga standardiserade rättstavningsprov. Och slutligen är det ej heller uteslutet, att lärarna i någon mån kunna ha på känn, vilken grad av rättstavningsfärdighet som är markerat under eller över den medelgoda. Då man kan antaga, att de enskilda elevernas färdighet i rättstavning endast i undantagsfall blivit felbedömd vid prövningen och att alltså hela elevmaterialet på ett likformigt och riktigt sätt betygsatts genom standardbetygen, må följande korrelationstavla över hela elevmaterialets i klass 4. standardbetyg i jämförelse med terminsbetygen meddelas. Tabell 22. Korrelation mellan elevernas termins- och standardbetyg i rättstavning i klass 4. Standardbetyget

C Jj

u bo a

>> Xi OJ

AB Ba

a B B H

BC C

4 14 8

1 4 3 34 20

5 78 247 98 18 2 65 411 302 29 2 39 367 396 39

59 137 48 30 38 4

259 BC

Ba AB

26 130 612 940 624 151 25

811 845 80 2 508

30 Ur tavlan kan följande utläsas om terminsbetygens betydelse enligt den måttstock, som standardproven utgöra. A i terminsbetyget betyder sannolikt a eller A, men AB är ej heller uteslutet. a betyder sannolikt AB eller a, men Ba och A äro ej alldeles uteslutna. AB betyder troligen AB, men även Ba och a kunna ifrågakomma, och B och A äro ej alldeles uteslutna. Ba betyder troligen Ba eller AB, men även B och a äro ganska möjliga. Osannolika äro BC och A. B betyder troligen B eller Ba, men även BC och AB äro möjliga. C är osannolikt. BC betyder troligen B men kan också betyda C, BC och Ba. Osannolikt är AB. C

betyder sannolikt BC eller B; mycket mindre trolig är betydelsen C eller Ba.

Om vi karakterisera färdigheten med de tre graderna: »under medelgod», »medelgod» och »över medelgod», kunna vi säga att A och a äro likbetydande med »över medelgod». AB betyder sannolikt också »över medelgod», men kan även vara »medelgod». Mycket osannolik är betydelsen »under medelgod». Ba är »medelgod» eller »över medelgod»; betydligt mindre trolig är betydelsen »under medelgod». B betyder säkerligen »medelgod» eller »under medelgod»; betydelsen »över medelgod» är osannolik. BC och C betyda i allmänhet »under medelgod». Betydelsen »medelgod» är dock ej utesluten. Av den nu förda diskussionen är det således tydligt, att ej heller för ämnesgrenen rättstavning en tillfredsställande normalisering av betygen kommit till stånd vid slutet av läsåret 1939/40.

31 B. Betygen i räkning och geometri i A-skolorna vårterminen 1940. 1. Statistik över terminsbetygen. Tabell 23. Betygsgradernas fördelning i procent för ämnet räkning}

Klass 2 Klass 4 Klass 6

0.6 1.6 0.5

4.2 8.1 7.5

56.6 38.1 37.2

34.1 36.8 32.6

4.4 14.6 18.7

0.1 0.8 3.5

0 0 0

Tabell 24- Betygens procentuella fördelning under och över Ba samt medelbetygen i ämnet räkning.

Klass 2 Klass 4 Klass 6

Under Ba

Över Ba

Medelbetyg

61.4 47.8 45.2

34.1 36.8 32.6

4.5 15.4 22.2

1.19 1.29 1.36

Avvikelserna från gällande betygsanvisningar äro för ämnet räkning av samma slag som för de förut behandlade ämnena läsning och skrivning. Medelbetyget är lägst i klass 2 och högst i klass 6. Frekvensen av betygen »över Ba» är långt mindre än av betygen »under Ba», och för de båda högsta betygsgraderna är den »onormalt» låg. Då siffrorna för klass 6 hänföra sig till ett gallrat material, meddelas här betygsfördelningen för en mindre del av materialet, som ej varit utsatt för gallring. Tabell 25. Betygsfördelningen i räkning i icke gallrade sjätteklasser. C

0 Avvikelserna i denna tabell från normalfördelningen består huvudsakligen i att antalet B är för stort och antalet AB något för litet. 1

För korthetens skull benämnes i det följande ämnet »räkning och geometri» endast »räkning..

32 Klassavdelningarnas olikhet framgår av följande tabeller. Lärarna i klasserna 4 och 6 ha i enlighet med betygssakkunnigas önskan uppdelat ämnet i »tillämpad räkning» och »mekanisk räkning», och vid uträkning av klassmedelbetygen för dessa klasser har denna uppdelning använts. Tabell 26. Frekvenstabeller för klassmedelbetygen i räkning.

Räkning 2.00—2.04 1.95—1.99 1.90—1.94 1.85—1.89 1.80—1.84 1.75—1.79 1.70—1.74 1.65—1 69 1.60—1 64 . 1.55 — 1.59 1.50—1.54 1 45—1.49 1.40—1.44 1.35—1.39 1.30 —1.34 1.25—1.29 1.20—1.24 1.15—1.19 1.10—1.14 1.05—1.09 1.00—1.04 0.95—0.99 0.90—0.94

2 1 6 10 9 6 15 11 11 15 9 8 2

Klass 6

Klass 4

Klass 2 Klassmedelbetyg

Tillämpad räkning

Mekanisk räkning

Tillämpad räkning

Mekanisk räkning 1 0 2 0 0 2 1 1 3 4 10 3 9 8 4 5 4 2 4

1 1 2 1 5 2 13 8 17 14 11 8 5 2

1 0 1 5 2 3 10 5 3 6 8 6 3 6 0 4 2

2 2 5 5 3 6 13 11 12 11 6 6 5 1

1 Summa Medelvärde

106 1.23

Förklaring: I klass 2 ha för 2 klassavdelningar klassmedelbetyget i räkning legat mellan 1.55 och 1.59 etc.

Lägsta klassmedelbetyget i räkning i klass 2 var 0.94 och högsta 1.57. I tillämpad räkning i klass 4 var lägsta klassmedelbetyget 0.98 och högsta 1.61; i mekanisk räkning i samma klass voro siffrorna 1.11 och 1.78. I klass 6 voro siffrorna för tillämpad räkning 0.96 och 1.75; i mekanisk räkning voro de 1.12 och 2.01.

33 Tabell 27. Frekvenstabeller för variationsvidden i klassavdelningarna i räkning. Variationsvidden i

Klass 2

Klass 6

Räkning

Tillämpad räkning

Mekanisk räkning

Tillämpad räkning

Mekanisk räkning

— — —

5 1 9 22 3 13 12 7 9 1 4 2

1 4 0 4 11 1 15 22 5 16 6 3 2

3 0 3 19 3 14 15 4 2 1 0 2

2 0 0 15 0 9 18 3 7 6 1 2

— —

16 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2

2 1 4 18 2 26 24 7 12 8 2

Summa

106 Medelvärde

Klass 4

6.5 Förklaring: Se tabell 6, sid 20.

Betygsfördelningen i klasserna med lägsta och högsta medelbetygen var: Tabell 28. Jämförelse mellan betygsfördelningen i tillämpad räkning i extrema klassavdelningar i klasserna 4 och 6. Klassens medelbetyg

Klass 4 < f

0.98 1.61

3 1

17 4

6 13

1 8

—

Klass 6 \ £

0.96 1.75

15 4

6 4

3 Tabell 29. Jämförelse mellan betygsfördelningen i mekanisk räkning i extrema klassavdelningar i klasserna 4 och 6.

Klass 4 1 * Klass 6 | ? 3 — 420012

medelbetyg

1.11 1.78 1.12 2.01

— — —

16 1

4 9

7 7

—

4 12

—

2. Undersökning av terminsbetygen i räkning med hjälp av gemensamma prov. Äro nu dessa olikheter klassavdelningarna emellan reella eller blott skenbara? Att en klass verkligen kan vara en annan vida överlägsen i räknefärdighet, finnes ingen anledning betvivla, men frågan är, om betygsolikheten är någorlunda rättvisande härvidlag. I betygssakkunnigas standardundersökningar har givits ett stort antal gemensamma räkneprov i klassavdelningarna, och på grundval av dessa prov ha standardbetyg kunnat sättas åt eleverna. I klasserna 4 och 6 ha särskilda betyg satts i tillämpad och i mekanisk räkning; i klass 2 har sådan betygsuppdelning ej företagits. Följande korrelationstavla mellan standard- och terminsbetygen belyser situationen i ämnet räkning i klass 2. Tabell 30. Korrelation mellan klassernas medelbetyg enligt standardoch terminsbetyg i räkning i klass 2. Standardbetyget Cs

OS 00

OS OS

o CO

O OS

CS O

O o

1.50—1.59

1.40—1.49

1 1

1.30 — 1.39

1.10—1.29

0.90—0.99 1

3 O

os CO

os »o

•

I o

-rrf

o to

OS OS

o os

o o

c--

9 17 18 22

2 OS 00

1.10—1.19 1.00—1.09

26 17

1 8 10

1 = 106

Som synes är betygssituationen synnerligen förvirrad. Visserligen har den enligt standardproven i särklass stående klassavdelningen med medelbetyg 0.70—0.79 även enligt lärarens betyg karakteriserats som en mycket svag klass (3 klasser ha dock lägre medelbetyg), men i stort sett kan ingen likhet mellan placeringen av klasserna spåras. Korrelationen är endast + 0.11 ± O.io, alltså praktiskt sett lika med noll. 9-fältstavlan meddelas i tabell 31. Även i denna tavla finnes blott en mycket svag antydan till samband; i stället för talet 14 i nedre vänstra hörnrutan borde enligt slumpens lag finnas talet 12. För klass 4 meddela vi en korrelationstavla för tillämpad räkning, tabell 32, och en för mekanisk räkning, tabell 33.

35 Tabell

31. Korrelation

för klassmedelbetygen

i räkning

i klass 2.

Standardbetyget Under TIT J i J Över g medelgod medelgod 60 Över medelgod v

"5 Medelgod . . . .

40 Ö Under medelgod H

= 106

Tabell 32. Korrelation mellan klassmedelbetygen enligt standardterminsbetygen i tillämpad räkning i klass 4.

och

Standardbetyget 1-i

T-i

1—1

t©

O t-

o»

o o

1 O1 O1 O1 1 O1 I o

1 OI

O CO

1.60—1.69

1.50—1.59

1.40—1.49

1 2 7 8

1.30 — 1.39

1.20—1.29

1.10 — 1.19

1.00—1.09 0.90 — 0.99

6 11 22 13 21

1 Tabell 33. Korrelation mellan klassmedelbetygen terminsbetygen i mekanisk räkning

1 = 88 enligt standardi klass 4.

Standardbetyget

I rH

i-H

1. 0 — 1.79 -

-t

1 I

40—1.49

1 1

'a ., 30—1.39

20—1.29

10—1.19

7 10 14 20 14

s i 50—1.59 co

1 60—1.69

t N e o - t t f o o r - o o o a 1—1 T-H i—I rH T—1 TH rH rH

2 3

7 1

1 = 90

och

36 H u r ofullständigt samgåendet är enligt standard- och terminsbetygen, framgår av bägge tavlorna. Möjligheten för läraren a t t bedöma en klassavdelnings duktighet synes dock ha varit större i tillämpad räkning än i mekanisk räkning. Ännu tydligare framgår detta av 3 X 3 fältstavlorna. Tabell 35. Korrelation för klassmedelbetygen i mekanisk räkning i klass 4-

Tabell 34- Korrelation för klassmedelbetygen i tillämpad räkning i klass 4-

Standardbetyget

Standardbetyget Under ,, . , medelgod "SS Under >> medelgod

•

Över medelgod

Under „ medelgod

, ,

Över medelgod

"S Medelgod

| Över f5 medelgod

= 90

Olikheten mellan talen i hörnrutorna i tabell 34 är ju mycket markerad, medan den i tabell 35 är nästan omärklig. Uträkningen av korrelationskoefficienterna bekräftar iakttagelsens riktighet. För tillämpad räkning är r = -4- 0.36 ± 0.09, och för mekanisk räkning är r = + 0.15 + 0.10. För klass 6 äro motsvarande korrelationstavlor: Tabell 36. Korrelation mellan klassmedelbetygen enligt standard- och terminsbetygen i tillämpad räkning i klass 6. Standardbetyget O a a a e ? s c 7 a a i o > c y » c s c i < y j o s o a , _ J , _ , , _ l , _ | , - i , - < r H i - l r H r H < N < N

1.70—1.79 1.60-1.69

1.50—1.69

1 2

1.40—1.49 -O Q

1.20—1.29

1 4

1.00—1.09

0.90—0.99

1 1 3

1 I

6 5

1.30-1.39

1.10-1.19

9 14

4 2

8 17 r =

7 16

0.25 + 0.12.

1 = 65

37 Tabell 37. Korrelation mellan klassmedelbetygen enligt standard- och terminsbetygen i mekanisk räkning i klass 6. Standardbetyget t-i

T—l

O to

O t>-

T-i

o 00

2.00—2.09 1.90—1.99

o OS

o O

I-H

1.80—1.89

1.70-1.79

1 1 1

1.60—1.69

1.60—1.59

1 1 5

1.40—1.49

1.30—1.39

1.10—1.19

1 2

1.20 — 1.29

3 2

2 1

1 1

1 1 2

1 2

1 3

5 10

6 12 11

1 8

6 3

1 = 63

r = 0.22 ± 0.12. Tabell 38. Korrelation för klassmedelbetygen i tillämpad räkning i klass 6.

Tabell 39. Korrelation för klassmedelbetygen i mekanisk räkning i klass 6.

Standardbetyget Under TIT J i g medelgod t> Över >> medelgod v "5 Medelgod g Under t_i medelgod

Standardbetyget

Över medelgod

Under w medelgod

, ,

Över medelgod

63 Omdömet om dessa tavlor k a n i stort sett bli detsamma som om motsvarande tavlor i klass 4, men lärarnas bedömning av klassernas färdighet i mekanisk räkning har lyckats något b ä t t r e i klass 6 än i klass 4. Korrelationerna voro respektive 0.22 och 0.15. N å g r a exempel på betygsfördelningen i enskilda klasser må även meddelas.

38 Tabell 40. Jämförelse mellan betyge n i räkning i två klassavdelningar i klass 2. Medelbetyg Klass a: terminsbetyg Klass b: terminsbetyg Klass a: standardbetyg Klass b: standardbetyg

1.14 1.53 1.85 1.18

5 10 5 10

6 11 1

—

17 8 2 7

—

Tabell 41- Jämförelse mellan betygen i tillämpad räkning i två klassavdelningar i klass 4Medelbetyg Klass a: terminsbetyg Klass b: terminsbetyg Klass a: standardbetyg

1.01 1.81 1.70 1.13

1 3 1 8

13 8 3 4

9 11 10 10

3 3 14 3

1 Tabell 42. Jämförelse mellan betygen i mekanisk räkning i två klassavdelningar i klass 6. Medelbetyg Klass a: terminsbetyg Klass b: terminsbetyg Klass a: standardbetyg Klass b: standardbetyg

1.61 1.15 1.29 1.76

— 1

5 15 8 4

6 4 9 7

5 1 1 7

2 1 4

2 Att normaliserande åtgärder behövas, om betygen i räkning från olika klassavdelningar skola kunna jämföras, torde med all tydlighet ha framgått av den nu givna översikten.

C. Översikt av betygen i A-skolorna i samtliga läro- och övningsämnen. Vi ge nu en översikt av betygsfördelningen i A-skolorna i samtliga läroämnen samt i övningsämnena. För jämförelsens skull medtages här även betygsfördelningen i modersmålet och räkning, fastän denna redan behandlats. Betygsfördelningen har uträknats endast på basis av en mindre del av materialet, som skulle kunna betecknas som »ogallrat». Det har nämligen erhållits från platser, där övergång till läroverk först sker från klass 6. Detta materials omfattning utgör 890 elever i klass 2, 999 elever i klass 4 och 980 elever i klass 6.

39 Tabell 43. Betygsgradernas fördelning i procent i läro- och övningsämnena.

Medel betyg

Klass 2. 1.21 1.33 1.19 1.24 1.18 1.15 1.11 1.07 1.06

Kristendomskunskap Tal- och läsövningar Skrivning och språklära . . Räkning Hembygdskunskap Välskrivning Teckning Sång Gymnastik

0.1 0.1 0.9 0.7 0.1 0.7 0.3 1.1 0

1.5 1.9 5.1 3.6 1.6 2.9 3.0 7.4 0.4

59.4 41.8 53.7 48.4 63.1 64.4 73.9 70.1 86.9

35.2 45.8 35.4 42.1 33.2 29.7 20.9 20.1 12.1

3.5 9.6 4.8 5.2 2.0 2.3 1.8 1.3 0.6

0.3 0.8 0.1 0.1

Medelvärde

3.45 0.14

1.17 Kristendomskunskap Tal- och läsövningar Skrivning och språklära . . Räkning och geometri Geografi Naturkunnighet Historia Välskrivning Teckning Sång Gymnastik Slöjd

0 0 0.9 1.2 0.3 0.1 0.1 0 0 0 0 0

0.6 1.9 6.3 5.5 2.1 0.6 1.7 3.8 0.6 3.2 0.2 0.9

39.4 24.8 34.9 36.3 41.2 49.8 49.5 42.1 51.2 51.5 49.1 48.8

49.3 53.6 39.0 42.5 45.9 43.5 40.4 41.9 41.5 38.6 44.7 44.8

10.7 19.0 18.0 14.0 10.1 6.0 8.0 11.6 6.6 6.6 6.0 5.5

o o

1.36 1.46 1.36 1.82 1.32 1.27 1.28 1.31 1.27 1.24 1.28 1.22

Medelvärde

43.8 10.2

•Kristendomskunskap Tal- och läsövningar Skrivning och språklära . . Räkning och geometri Geografi Naturkunnighet Historia Välskrivning Teckning Sång Gymnastik Slöjd

0 0 0.8 0.1 0.1 0 0 0.1 0 0 0

0.5 1.1 5.4 6.4 1.7 2.0 2.2 3.1 0.8 4.6 0.4 0.9

31.7 23.2 31.1 34.2 30.4 35.9 33.1 39.4 35.7 39.8 28.4 16.8

40.3 41.2 31.8 32.1 36.5 39.2 35.6 35.4 43.2 36.6 46.5 45.5

22.8 28.4 25.3 21.6 25.6 21.6 25.0 18.3 17.2 17.6 22.2 29.8

4.7 6.1 5.6 5.1 5.6 1.2 4.0 3.8 2.9 1.4 2.3 6.4

0 0 0 0 0.1 0 0.1 0 0.1 0.1 0.2 0.6

1.50 1.68 1.46 1.42 1.51 1.42 1.47 1.40 1.43 1.36 1.49 1.03

Medelvärde

38.7 23.0

o o 0.1

o o

Klass i. 0 0.7 0.9 0.5 0.4

o 0.3 0.6 0.1 0.1

Klass 6.

O.o

Medelvärde av variationsvidden i klassavdelningarna

40 Betygsfördelningen i de övriga ämnena har ungefär samma karaktär som i modersmålet och räkning. Medelbetyget är lägst i klass 2 och högst i klass 6. Betygen över Ba och under Ba äro i allmänhet starkt under- respektive överrepresenterade, som synes av följande sammanställning. Tabell 14- Betygsgradernas fördelning i procent under respektive över Ba i de olika ämnena jämte medelbetygen.

Kristendom Klass 2 . . Klass 4 .. Klass 6 . . Läsning Klass 2 Klass 4 Klass 6

Under Ba %

Över Ba %

Medelbetyg

61.0 40.0 32.8

3.8 10.7 27.5

1.21 1.35 1.60

43.8 26.7 24.3

10.4 19.7 34.5

1.33 1.46 1.68

Under Ba %

Over Ba

Medelbetyg

Historia Klass 4 Klass 6

51.: 35.;

8.3 29.1

1.28 1.47

Välskrivning Klass 2 ... Klass 4 . . . Klass 6 . . ,

68.0 45.9 42.5

2.3 12.2 22.1

1.15 1.31 1.40

Teckning Klass 2 . Klass 4 . Klass 6 .

77.2 51.8 32.6

1.4 6.7 20.1

1.11 1.27 1.43

Skrivning Klass 2 Klass 4 Klass 6

59.7 42.1 37.3

4.8 18.9 30.9

1.19 1.35 1.46

Räkning Klass 2 Klass 4 Klass 6

52.6 43.0 41.2

5.3 14.6 26.7

1.24 1.32 1.42

Sång Klass 2 . Klass 4 . Klass 6 .

78.6 54.7 44.4

1.3 6.7 19.1

1.07 1.24 1.36

Geografi (i klass 2 hembygdskunskap) Klass 2 64.8 2.0 Klass 4 43.6 15.6 Klass 6 32.2 31.3

1.18 1.32 1.51

Gymnastik Klass 2 . Klass 4 . Klass 6 .

87.3 49.3 28.8

0.6 6.0 24.7

1.07 1.28 1.49

Naturkunnighet Klass 4 Klass C

1.27 1.42

Slöjd Klass 4 . Klass 6 .

49.7 17.7

5.5 36.8

1.22 1.63

50.5 38.0

6.0 22.8

För modersmålet och räkning har förut givits en detaljerad bild av klassavdelningarnas olikhet. Någon motsvarande undersökning för de övriga ämnena har ej företagits. Att döma av sista kolumnen i tabell 43 över medelvärdet av variationsvidden synes olikheten klassavdelningarna emellan vara något mindre för dessa ämnen men likväl vara mycket stor. Om ämnena delas upp i följande tre grupper: 1) modersmålet och räkning, 2) övriga läroämnen och 3) övningsämnen, bli medelvärdena av variationsvidden i klassavdelningarna för dessa grupper följande:

41 Tabell 45. Medelvärdet av variationsvidden i klassavdelningarna.

Klass 2 Klass 6

Modersmålet och räkning

Övriga läroämnen

Övningsämnen

6.56 8.27 9.73

4.64 6.12 8.25

4.48 5.92 7.75

D. B e t y g e n i ordning o c h uppförande. Den procentuella fördelningen i A-skolematerialet av de olika betygsgraderna i ordning var: Tabell 46. Den procentuella fördelningen av betygen i ordning. Betygsgrader Klass 2 Klass 6

0.4 0.3 0.2

20.8 22.3 15.1

78.8 77.4 84.7

Betygsgraden A kan alltså sägas vara normalbetyget i ordning. Antalet klasser, i vilka A respektive B varit vanligast utgjorde för klass 2 88 respektive 20, för klass 4 90 respektive 25 och för klass 6 94 respektive 15. Av intresse för bedömandet av lärarnas sätt a t t gradera ordningsbetygen torde följande frekvenstabell för olika typer av klassavdelningar vara. Tabell 47. Frekvenstabell för olika typer av klasser i fråga om ordningsbetygen. Typer

BAC

42 36 52

9 7 6

42 51 38

6 9 3

1 3 1

8 9 9

42 Förklaring Benämning av typen A B AB BA BAC

Karakterisering av typen Ingen gradering, betyg A. Ingen gradering, betyg B. Gradering nedåt från normalbetyget A. Gradering uppåt från normalbetyget B. B normal- och medelbetyg. Gradering alltså både uppåt och nedåt från normalbetyget. Varken A eller B äro i utpräglad grad normalbetyg. (Skillnaden i antal mellan de båda betygen är mindre än en tredjedel av hela antalet betyg i klassen.)

Förklaring: 41 klassavdelningar i klass 2 ha tillhört typ A o. s. v. Den procentuella fördelningen av de olika betygsgraderna i uppförande var i A-skolan följande: Tabell 48. Den procentuella fördelningen av betygen i uppförande.

Klass 2 Klass 6

0 0 0

1.1 0 0

0.6 0.7 1.4

98.3 99.3 98.6

E. Jämförelse mellan betygen i A- och B-skolor. Vi ge nu en jämförande översikt över betygsfördelningen i A- och Bskolorna. För det härvid använda A-skolematerialet redogjordes i avdelning C. B-skolematerialet utgöres av de klasser, som deltagit i betygssakkunnigas standardundersökningar. Det omfattar 1 178 barn i klass 2, 1 145 barn i klass 4 och 1 230 barn i klass 6. Kunskap om B-skolorna har också erhållits genom en undersökning, som folkskolinspektör G. Hörberg utfört, av betygsförhållandena inom samtliga klassavdelningar i Västra Värmlands inspektionsområde. Materialet omfattar 8 075 barn, fördelade på 41 skoldistrikt. Tabeller ur denna undersökning återgivas i bilaga L. Dessutom har till betygssakkunnigas förfogande av folkskolinspektör E. L. Jansson ställts betygsöversikter från samtliga läraravdelningar inom Älvsborgs södra inspektionsområde. Tyvärr har bearbetningen av detta material ej medhunnits.

43 Tabell 49. Jämförelse mellan betygsfördelningen räkning, övriga läroämnen, övningsämnen Ämne

Läsning

Klass

2 4 6

Skrivning

2 4 6

Räkning

2 4 6

Övriga läroämnen

2 4 6

Övningsämnen

2 4 6

Uppförande

2 4 6

Ordning

2 4 6

Skolform

i A- och B-skolor i samt uppförande och

modersmålet, ordning.

B e t y g s f ö r c e 1 n i rig i °A C

A B A B A B

0.1 0 0 0 0 0

1.9 1.1 1.9 1.6 1.1 0.6

41.8 44.1 24.8 31.2 23.2 18.0

45.8 45.5 53.6 49.9 41.2 42.9

9.6 9.1 19.0 16.4 28.4 32.9

0.8 0.2 0.7 0.9 6.1 5.6

0 0 0 0 0 0

1.33 1.32 1.46 1.42 1.58 1.62

A B A B A B

0.9 0.4 0.9 0.8 0.8 0

5.1 4.4 6.3 5.0 5.4 2.9

53.7 53.9 34.9 42.5 31.1 26.5

35.4 35.2 39.0 40.5 31.7 37.7

4.8 5.5 18.0 10.7 25.3 25.6

0.1 0.6 0.9 0.5 5.6 7.1

0 0 0 0 0.1 0.2

1.19 1.21 1.35 1.28 1.46 1.54

A B A B A B

0.7 0.8 1.2 0.8 0.6 0.2

3.5 3.1 5.5 6.6 6.4 5.1

48.4 47.1 36.3 39.2 34.2 27.8

42.1 42.9 42.5 39.4 32.1 33.8

5.2 6.4 14.0 12.9 21.6 25.9

0.1 0.2 0.5 1.1 5.1 7.1

0 0 0 0 0 0.1

1.24 1.26 1.32 1.30 1.42 1.60

A B A B A B

0.1 0 0.1 0.1 0.1 0

1.5 0.5 1.3 1.0 1.6 0.6

61.2 60.5 44.9 41.1 32.7 21.6

34.3 35.2. 44.8 48.4 37.8 41.0

2.8 3.8 8.7 9.1 23.8 31.4

0.1 0 0.2 0.3 3.9 5.3

0 0 0 0 0.1 0.1

1.19 1.21 1.30 1.33 1.46 1.59

A B A B A B

0.6 0.4 0 0.4 0.1 0.2

3.4 2.7 1.7 2.6 1.9 2.3

74.0 69.8 48.5 48.2 31.9 22.6

20.6 24.9 42.3 42.2 41.4 40.7

1.5 2.1 7.3 6.1 21.1 27.5

0 0.1 0.2 0.4 3.4 6.2

0 0 0 0.1 0.2 0.5

1.10 1.18 1.28 1.26 1.46 1.57

A B A B A B

1.1 0 0 0.2 0 0

—

0.6 0.1 0.7 1.2 1.4 1.0

—

98.3 99.9 99.3 98.6 98.6 99.0

2.95 3.00 2.98 2.97 2.97 2.98

A B A B A B

0.4 0.4 0.3 0.6 0.2 0.2

—

78.8 68.9 77.4 73.0 84.7 84.6

2.57 2.37 2.55 2.45 2.69 2.69

— — — — —

20.8 30.7 22.3 26.4 15.1 15.2

—

Förklaring: I klass 2 var betygsfördelningen i ämnet läsning i standardundersökningens A-skolemateriel: C 0.1 procent, BC 1.9 procent o. s. v. och i B-skolemateriel C 0 procent, BC l.i procent o. s. v.

44 Av dessa tabeller a t t döma användas i klass 6 de högre betygsgraderna mera i B-skolorna än i A-skolorna. Även medelbetygen äro högre i B-skolorna. Tendensen k a n sägas vara riktad å t oriktigt håll, då genomsnittsprestationerna i verkligheten säkerligen äro något högre i A-skolorna än i B-skolorna. Sålunda erhöllos i B-skolematerialet följande medelbetyg med standardprov, som i A-skolematerialet gåvo medelbetyget 1.5. Tabell 50. Medelbetygen

i B-skolorna enligt

standardprov.

Medelbetyg

Ämne

Klass 2

Klass 4

Klass 6

Läsning

1.46 Rättstavning Tillämpad räkning Mekanisk räkning

1.38 1.48 1.40 1.36 1.31

1.32 1.42 1.44 1.42 1.33

>- 1

Förklaring: I läsning i klass 2 erhölls i B-skolorna medelbetyget 1.46 mot A-skolornas medelbetyg 1.50, i klass 4 var medelbetyget i läsning 1.38 o. s. v. Frånsett rättstavningen i klass 2 är som synes A-skolans överlägsenhet klart framträdande.

F. Jämförelse m e l l a n b e t y g e n i olika skoldistrikt. D e t i avdelning E omnämnda materialet från Västra Värmlands inspektionsområde innehåller uppgifter från vart och e t t av områdets 41 skoldistrikt. För ämnena läsning, skrivning och räkning ha för varje skoldistrikt medelbetyg uträknats. För dessa redogöres i följande tabell. Tabell 51. Frekvenstabell för medelbetygen i skoldistrikten i västra Värmlands inspektionsområde i ämnena läsning, skrivning och räkning för klasserna 4—7. Medelbetyg för klasserna 4 — 7 1.90—1.94 1.85—1.89 1.80—1.84 1.75—1.79 1.70—1.74 1.65—1.69 1.60—1.64

Läsning 1 1 1 1 3 6 7

Skrivning

Räkning

—

2 0 3 0 6

2 0 1 4 9

Medelbetyg för klasserna 4-- 7 1.55—1.59 1.50—1.54 1.45—1.49 1.40—1.44 1 35—1.39

. . . .

Läsning

Skrivning

Räkning

10 4 5 1 1

2 13 6 5 2 2

8 8 3 2 2 2

1 an—1 5U

MedeK ärde

Förklaring: I läsning hade 1 skoldistrikt medelbetyget mellan 1.90 och 1.94 o. s. v. Lägsta medelbetyget var i läsning 1.38 och högsta 1.94.1 skrivning var lägsta medelbetyget 1.33 och högsta 1.83. För räkning voro motsvarande värden 1.30 och 1.81.

45 Kap. 2. Allmän utredning om betyg och betygsgrad ering. A. Olika slag av betyg och deras värde. En radikal riktning inom pedagogiken anser, att skolans traditionella betyg äro till mera skada än gagn, och att alla betyg borde försvinna. En betygsfri skolas fördelar och nackdelar komma ej här att tagas upp till diskussion. En principiell utredning av betygsfrågan i hela dess vidd anse nämligen de sakkunniga ligga utanför deras uppgift, vilken får anses bestå i att giva förslag och anvisningar, hur det nuvarande betygssystemet må kunna förbättras. De betyg, som nu förekomma, äro graderade vitsord över lärjungarnas skolprestationer och egenskaper. Av historiken framgår, att man i äldre tider mest betygsatte lärjungarnas intellektuella och moraliska utrustning i allmänhet, såsom förstånd, minne, flit och uppförande, under det att våra dagars betyg lägga huvudvikten vid kunskaper och färdigheter i de särskilda ämnena. Den historiska utvecklingen har fört fram till graderade betyg i de olika läro- och övningsämnena men också till en reduktion av övriga vitsord. Visserligen finnas betyg i uppförande och ordning, men de äro i sin nuvarande form ej av någon större betydelse, då en mera genomförd gradering sällan förekommer. Främst bland de av betygen intresserade parterna äro naturligtvis eleverna och deras lärare, men betygen äro även av värde för målsmän, arbetsgivare, myndigheter av olika slag, andra skolor och lärare. De betygsbesked, som för de olika parterna äro av betydelse, behöva emellertid ej sammanfalla. Man bör vid diskussion av betygens värde skilja mellan de betyg, som äro avsedda att utdelas till lärjungarna, och betygen i en mera vidsträckt bemärkelse, omfattande alla i skolans journaler införda vitsord om lärjungarna. Vid den följande diskussionen av frågan om vilka betyg som böra givas i folkskolan, taga vi betygsbegreppet i denna mera omfattande bemärkelse. Ju allsidigare bedömningen av eleverna kan göras, dess värdefullare blir den naturligtvis. Man måste emellertid räkna med den bedömning, som lärarna kunna utföra i anslutning till det vanliga skolarbetet, och de sakkunniga diskutera frågan med utgångspunkt från folkskolans nuvaran-

de organisation och arbetsformer. Om den pågående skolutredningen för till en radikal omläggning av skolans hela verksamhet, kan även betygsproblemet komma i annat läge. De betygsomdömen, som lärarna lättast kunna ge, gälla elevernas prestationer i de olika skolämnena. Att upplysningar härom kunna vara av betydelse både under skoltiden och därefter, är otvivelaktigt. Utan att ingå på en mera fullständig diskussion vilja de sakkunniga blott framhålla några synpunkter. För läraren utgör tvånget att sätta betyg en nyttig påminnelse, att han måste akta på resultatet av sin undervisning för varje enskild elevs del. E t t »klassundervisande» utan kontroll av undervisningens resultat skulle troligen bli vanligare än vad nu är fallet, om betygsbedömandet av lärjungarnas prestationer i de olika ämnena fölle bort. Om betygen kunna göras likformiga, bliva de även av värde för ett ändamålsenligt ordnande av skolans arbete, t. ex. vid hänvisning av elever till hjälpklasser, extraklasser och elitklasser och vid andra uppdelningar av lärjungarna. På eleverna verka betygen eggande. Det må vara sant, att betygen varken äro eller böra vara den viktigaste drivkraften till arbete, men något värde ha de dock för alla, och för en del elever äro de mycket behövliga eggelsemedel. Det är också psykologiskt naturligt, att eleverna önska få betyg. I ett arbete av Emil Östlyngen, »Skolen fra elevens ståndpunkt», som utgivits av Komitéen for pedagogisk forskning i Norge, uppvisas, att folkskolebarnens inställning till betygen är i hög grad positiv. Det visade sig, att av barnen i klasserna 3—7 ej mindre än 85 procent tyckte om att få betyg, medan endast knappa 10 procent tyckte motsatsen. De övriga gåvo ej utpräglade svar i någondera riktningen. Misstanken ligger nära, att denna barnens inställning till betygen endast avspeglade deras reaktion gentemot goda eller dåliga betyg, men så var ej fallet; även de barn, som tyckte, att det gick dåligt för dem i skolan, hade denna positiva inställning. Att betygen äro av intresse för barnens målsmän är klart. Även om ett meddelande om lärjungens kunskaper och färdigheter ej bör utgöra den enda eller huvudsakliga kontakten mellan skola och hem, bör man ej skatta ringa den betydelse det har, att föräldrarna hållas underkunniga om hur barnet klarar sig i de särskilda ämnena. Det är också klart, att lärarna i de skolor, som efter folkskolan skola taga hand om barnen, ha intresse av deras folkskolebetyg. En viktig orsak till den utredning, vars resultat framlägges i detta betänkande, är önskemålet från läroverkens sida om mera enhetliga och därmed till innebörden klarare folkskolebetyg. Och för att fortsättningsskolan skall kunna fylla uppgiften att ge sina elever god yrkesrådgivning och hjälp till lämplig yrkesanställning, är det bedömande, som göres i folkskolebetygen, ganska nöd-

vändigt och förblir så, även om i fortsättningsskolan mycket rationella metoder för undersökning av yrkeslämpligheten eventuellt komma till användning. Man måste nämligen komma ihåg, att betygen i skolämnena ej blott ge upplysning om kunskaper utan även om lärjungarnas läggning, åt vilket håll intresse och begåvning äro riktade. Det är emellertid möjligt, att sådana upplysningar skulle kunna givas i klarare form än nu sker. I detta sammanhang kan erinras om att förslag till uppdelning av vissa av de nuvarande ämnesbetygen framförts. De sakkunniga skola längre fram taga ståndpunkt till sådana förslag. Om betygen mera än vad nu är fallet kunde ange arten av elevernas begåvning, skulle det vara värdefullt. Att en vetenskapligt-psykologisk mätning och bestämning av skolbarnens psykiska funktioner ej för närvarande är möjlig må vara sant, men något mera än nu torde betygen ändå kunna antyda, i vilken riktning elevens anlag peka. Man har därvid anledning att särskilt akta på en anlagsdifferentiering i tre riktningar: åt det teoretiskt-intellektuella, åt det praktiskt-tekniska och åt det praktiskt-sociala hållet. Betygen i läroämnena ge otvivelaktigt rätt god upplysning om elevens läggning i förstnämnda avseende. Men det kan ifrågasättas, om ej den intellektuella förmågan i allmänhet borde bedömas. Även om man endast i undantagsfall kan räkna med intelligensmätningar i folkskolan, skulle det dock kunna tänkas, att läraren i någon enkel skala gav sitt omdöme. Men detta omdöme torde ej böra gälla blott den beskaffenhet, som i intelligensmätningarna är föremål för prövning, utan lämpligheten för teoretiska studier i allmänhet, och denna är tydligen även beroende av intresset och studieenergien. E t t sådant omdöme måste läraren redan nu avge för de lärjungar, vilka söka inträde i läroverken, och det synes vara praktiskt, att läraren i det sammanhanget bedömer klassens alla lärjungar. Betygen i vissa övningsämnen ge säkerligen åtskillig upplysning om elevs läggning, då det gäller praktiskt-tekniska anlag. Sådana ämnen äro slöjd, hushållsgöromål, trädgårdsskötsel och teckning. De s. k. läroämnena ge ej nu mycken ledning i detta hänseende, men betyget i naturkunnighet kan göras mera upplysande än det för närvarande är. De sakkunniga komma att föreslå, att särskilt betyg från och med femte klassen gives i fysikkemi, och detta betyg torde bliva av värde ur ifrågavarande synpunkt. Det är väl känt, hur särskilt pojkar, som stå sig ganska slätt i de övriga läroämnena i folkskolan, kunna ha ett brinnande intresse för detta ämne och visa ett mycket gott handlag vid försökens anordnande. Tänkbart vore, att läraren gav ett särskilt vitsord över lärjungarnas »praktiska handlag» med beaktande av alla erfarenheter, han kunnat göra därom. Minst, eller rättare sagt ej alls, äro betygen upplysande i fråga om begåvningens inriktning åt det praktiskt-sociala hållet. Men barnens verksamhet i skolan ger utan tvivel läraren rika tillfällen att bedöma dem ur

denna synpunkt. Då barnen under arbetet äro uppdelade i grupper, är det ej svårt för läraren att bilda sig ett omdöme om deras förmåga av organisation och samarbete. Detsamma är förhållandet vid idrottsövningar och fria lekar. I de amerikanska skolorna synes det ej vara alldeles ovanligt, att ett vitsord gives i »citizenship», medborgaranda, förmåga att samarbeta med kamraterna. Denna egenskap är givetvis ytterst viktig både för elevernas arbete i skolan och sedan ute i livet, och då inget ämnesbetyg kan ge tillräcklig upplysning härom, synas skäl föreligga att i betygsjournalerna upptaga ett vitsord över »förmågan av samarbete». Innan ännu några erfarenheter vunnits om de svårigheter, vilka kunna föreligga för läraren, då han har att sätta de båda sistnämnda vitsorden, böra dessa ej göras obligatoriska, men särskilda kolumner för dem böra uppläggas i betygsjournalerna, och det önskvärda i att dessa vitsord sättas bör understrykas. Man kan så fråga, vilka övriga vitsord som kunna vara av värde. Att betygen i ordning och uppförande skola bibehållas, därom torde ej någon större meningsskiljaktighet råda, men önskvärt är, att något göres för att en mera tillfredsställande gradering må komma till stånd. De sakkunniga skola senare ägna denna fråga närmare uppmärksamhet. För vitsord i flit tala flera skäl, bland annat att fliten är en av de viktigaste faktorerna vid skolarbetet, samt att flitbetyget har gammal hävd och spelat en stor roll i våra skolor, ända tills det för några år sedan avskaffades. Mot betyget kan invändas, att läraren har svårt att sätta det rättvist, eftersom han oftast ej har möjlighet att bedöma lärjungarnas arbetsförhållanden utanför skolan. I en enkät med folkskolinspektörerna besvarade visserligen majoriteten med »ja» frågan, om det var bra, att betyget i flit ej längre utdelades, men 8 gåvo ett bestämt »nej» till svar, och 8 voro tveksamma. En utväg vore att ge ett betyg i flit, som endast skulle hänföra sig till elevens arbete inom skolan och exempelvis benämnas »Flit och uppmärksamhet i skolan». Bäst synes dock vara, att flitbetyget inlägges i ordningsbetyget. En lärjunge, som under tysta övningar och vid annat arbete i skolan är lat och ouppmärksam, torde i regel även störa ordningen i klassen. En annan grupp av betyg äro de, som hänföra sig till elevernas fysiska utrustning. Att införa särskilda betygsgrader för kroppskonstitution, hälsa, hygien är ej lämpligt. Av gymnastikbetyget och uppgifterna om frånvaron torde avvikelser från normal kroppskonstitution och hälsa framgå, och bristande hygien skulle kunna skrivas på ordningsbetygets konto. Däremot är uppläggandet av ett hälsoregister över barnen mycket önskvärt. Angående betygens värde må slutligen framhållas, att detta lika mycket är beroende av att vitsorden äro rättvisande som av att de betygsatta

kunskaperna, färdigheterna och egenskaperna äro betydelsefulla. Det är bättre med få vitsord, som vila på relativt fast grund, än många som sättas tämligen på måfå, och mycket av betygens värde försvinner, om de ej äro jämförbara. Det har förut understrukits, att de betyg, som varje termin utdelas till eleverna, ej behöva upptaga alla de vitsord, som finnas intagna i skolans journaler. Ju mer ett vitsord hänför sig till något, som lärjungen har ringa möjlighet att påverka, dess mindre angeläget är det, att det tages upp på betyget varje gång sådant utdelas. Någon anledning att ur betygsbeskeden utesluta vitsorden i de vanliga skolämnena samt i uppförande och ordning finnes ej. Annorlunda ställer det sig med de föreslagna särskilda vitsorden i »studielämplighet», »praktiskt handlag» och »förmåga av samarbete». Uppenbart skulle det vara oklokt att under det fortgående skolarbetet påminna en elev om att hans studielämplighet är mindre god, och även de högre vitsorden om denna lämplighet försvara ej sin plats på ett terminsbetyg. Studielämplighet beror väsentligen på förhållanden, över vilka eleven ej själv råder. Även de båda andra vitsorden kunna anses höra till samma kategori. Ej heller i avgångsbetygen från folkskolan torde det vara lämpligt att införa dessa vitsord. Men det är av vikt att föräldrar och målsmän få del av den uppfattning, som läraren kommit till i dessa avseenden, särskilt vid tidpunkter, då för elevens fortsatta skolgång eller utbildning viktiga beslut skola fattas. Bäst är att läraren söker personlig kontakt med föräldrarna, men ett skriftligt meddelande till dem i anslutning till terminsbetyget kan också vara lämpligt, då eleven nått upp till den klass, varifrån övergång till högre skolor kan ske, inom nuvarande skolorganisation alltså från och med fjärde klassen, varvid läraren kan giva ytterligare meddelanden, om han så finner lämpligt. Naturligtvis skola också de skolor, till vilka lärjunge övergår, få del av vitsorden. I det föregående har förutsatts, att vitsord skola sättas och betygsbesked utdelas vid varje termins avslutning. Det kan diskuteras, om denna frekvens är den mest lämpliga. Tanken har framkastats, att höstterminsbetygen utan olägenhet kunde slopas eller ersättas med ett meddelande, om något mera anmärkningsvärt finnes att omtala. Genom avskaffandet skulle läraren under varje skolår få mera tid till ett grundligt bedömande, innan betygen behövde avgöras, och eleverna skulle få arbeta under lugnare förhållanden. De sakkunniga anmodade folkskolinspektörerna att yttra sig om denna sak. På frågan om några mera betydande olägenheter skulle vara förbundna med ett sådant slopande av höstterminsbetygen, ha alla inspektörer utom 7 svarat ja. Huvudargumentet är, att ett realiserande av förslaget skulle i hög grad försvåra inspektörernas kontroll av betygssättningen. Dessutom anses, att noggrannheten och omsorgen, varmed be4 —

50 tygen böra sättas, skulle menligt påverkas. De sakkunniga ansluta sig till denna ståndpunkt och anse, att den nuvarande ordningen bör bibehållas, med undantag av att något höstterminsbetyg ej sättes i första klassen. För de högre klasserna skulle möjligen den principen kunna följas, att höstterminsbetyg ej sättes för ett ämne, som är nytt för klassen.

B. Betygsgraderingens innebörd för lärooch övningsämnena. Skolans betygsgradering innebär, att elevmaterialet indelas i ett antal grupper med angiven inbördes värdeordning. Såväl karaktärsegenskaper som kunskaper och färdigheter hos eleverna kunna bli föremål för sådan värdesättning. Om betygsgraderna föreskrives i folkskolestadgans § 47 mom. 2 följande: »Vid bedömande av lärjunges kunskaper och färdigheter skola användas vitsorden: berömlig, med utmärkt beröm godkänd, med beröm godkänd, med nöje godkänd, godkänd, icke fullt godkänd, underkänd; såsom betyg lör ordning vitsorden: mycket god, god, mindre god; samt som betyg för uppförande vitsorden: mycket gott, gott, mindre gott, klandervärt». Bedömandet av kunskaper och färdigheter sker alltså med en 7-gradig skala, ordningen bedömes med en 3-gradig och uppförandet med en 4-gradig. Den nu närmast följande utredningen gäller innebörden av betygsgraderingen av kunskaper och färdigheter. Ordnings- och uppförandebetygen samt de i avdelning A omnämnda särskilda vitsorden tagas senare upp till behandling. Problemet att fixera de särskilda betygsgradernas betydelse erbjuder svårigheter av såväl teoretisk som praktisk natur. Vår utredning gäller närmast den 7-gradiga skalan, varvid frågan, om en skala med detta antal är den lämpligaste, tills vidare lämnas öppen. De principiella övervägandena ha emellertid med lätt insedda modifikationer giltighet även för andra betygsskalor. Det gäller att nå fram till en definition av betygsgraderna, så att det åtminstone i princip är möjligt att på objektivt sätt avgöra frågan om det »rätta» betyget, och samtidigt måste definitionen kunna göras praktiskt användbar och lämplig för skolan. Det är framför allt kravet, att kunskapsbetygen skola vara jämförbara, som vållar svårighet. Om all fordran på jämförbarhet olika elever emellan toges bort, skulle det problem, som här diskuteras, upphöra att existera. Betygsgraderingen skulle i så fall endast hänföra sig till den enskilde individen och närmast avse att värdera hans kunskapsförvärv utan all jämförelse med andra elevers. Som utgångspunkt för en sådan betygsskala finge väl tagas en bedömning av vad som med hänsyn till elevens krafter kunde anses vara normalt för honom, och betygsgraderingen skulle ange,

hur väl hans kunskapsförvärv svarade mot hans förmåga. Ett kunskapsbetyg av detta slag motsvarar alltså närmast de betyg i flit i de särskilda ämnena, som ibland utdelats. Önskar man införa dem, kan det ske samtidigt som de vanliga kunskapsbetygen bibehållas. De utgöra ej något alternativ till dessa utan ett komplement. För den bestämning av betygsgraderna, som vi söka, måste vi alltså fasthålla, att betygen skola avse kunskapernas beskaffenhet, och att de betyg, som olika elever erhålla, skola vara jämförbara. Vi diskutera i det följande en del olika idéer för sådan definition av betygsgraderna. En tänkbar utväg vore att definiera de olika betygsgraderna med hjälp av kurser av olika omfattning. Betygen i akademiska examina äro av detta slag. Ett-, två- och tre-betygskurserna i ett ämne ha helt olika omfattning. En sådan uppdelning i flera skilda kurser i de olika ämnena passar emellertid ej folkskolan. Skolans betyg måste väsentligen vara kvalitetsbetyg, och de olika betygsgraderna måste hänföra sig till samma kurs. Att en kurs är kvalitativt dåligt inhämtad, visar sig visserligen ofta genom att för totaluppfattningen viktiga delar av kursen ej äro inlärda, men sådana brister eller luckor i kursen äro ju något helt annat än begränsning till en mindre kurs. I detta sammanhang ligger det nära att tänka på idén om minimikurser, vilken idé dock ej bör uppfattas så, att viss kurs skulle fastställas för ett visst betyg, »godkänd», utan som ett metodiskt grepp för att få fram det mest väsentliga i en kurs, särskilt det som varaktigt bör hållas i minnet. Fast idén om olika kurser för de olika betygen ej är tillämplig för folkskolan, är det klart, att betygen i någon mån bli avhängiga av den inhämtade kursens omfång. En elev, som av intresse för ett ämne inhämtat ett vetande långt utöver årets kurs, får sannolikt ett högre betyg än han annars skulle ha fått, men det väsentliga blir ej mängden av de kunskapsfakta, som han sitter inne med, utan hur väl han tillgodogjort sig dem. Så kan bristande förmåga att komma till rätta med räkneproblem, som hänföra sig till fjärde skolårets kurs i heltalsläran, ej kompenseras genom att en elev i klass 4 inhämtat en del av bråkläran, som normalt tillhör en högre årskurs. Om den matematiska förmågan på den egentliga kursens område ej ökats genom »överkursen», kommer denna att betyda ganska litet för betyget. Detsamma är förhållandet, då det gäller övriga ämnen. Ju högre betyg det är fråga om, dess mera måste det rent kvantitativa momentet stå tillbaka för det kvalitativa. Denna synpunkt är ej ny. Så föreskrives i seminariestadgan, att högsta betygsgraden endast får komma till användning, då elev ådagalagt ovanligare begåvning och synnerlig skicklighet. En annan metod för bestämmandet av betygsgradernas innebörd och otvivelaktigt den nu allmänt använda går ut ifrån betygsskalans indelning

52 i två slags betyg: de godkända och de icke godkända. Utgångspunkt för graderingen blir gränsen mellan de båda betygsslagen, och ju längre nedåt eller uppåt från denna gräns, som elevens prestation anses ligga, dess lägre eller högre betygsgrad kommer till användning. Om den nuvarande förvirrade betygssituationen är ett resultat av denna metod, talar detta ej till dess förmån, men orsaken till misslyckandet kan ju mera ligga i brister i tillämpningen än i metoden själv. Av avgörande betydelse för metodens lämplighet är, om utgångspunkten för betygsgraderingen kan bestämmas med tillräcklig noggrannhet. Att lärarnas fordringar för godkännande skilja sig mycket från varandra, har framgått av den förut givna översikten av betygsförhållandena i skolan. Genom jämförelse mellan lärarnas betyg och resultaten av gemensamma prov i klassavdelningarna är detta lätt att konstatera. Under det att en lärares B—, alltså betyget just vid nämnda gräns, givits åt elever, vilka enligt de gemensamma provens vittnesbörd varit värda C, kan en annan lärares B— ha givits åt elever, som varit fullt medelgoda eller till och med mycket goda. Och denna divergens kan ej förklaras genom att blott någon enstaka elev blivit felbedömd i de gemensamma proven eller av läraren, ty divergensen gäller ett stort antal elever, som erhållit betyget i fråga. I följande tabell har en översikt av läget givits. Tabell 52. Tabell över standardbetygen i olika ämnen för elever, som av lärarna erhållit B— i terminsbetyget. Standardbetyg; Klass 2. Läsning Skrivning Räkning Klass i. Läsning Skrivning Rättstavning . . . . Tillämpad räkning Mekanisk räkning Klass 6. Läsning Skrivning Rättstavning . . . . Tillämpad räkning Mekanisk räkning

S:a

BC-

BC + B -

B + Ba-

Ba + A B -

6 6 7

18 10 15

25 15 13

39 47 37

34 47 38

20 45 16

12 34 8

6 16 11

— — — — 170 5 3

2 1

9 5 2 2 5

19 12 3 6 11

21 17 14 20 18

32 31 37 23 24

18 35 42 38 24

27 52 50 34 34

11 38 41 34 19

4 30 24 25 13

1 12 7 8 7

1 6

— — — — 3 — 3 2 — 2

6 5 2 1 1

9 5 4 2 2

9 13 12 12 9

14 15 19 17 19

8 21 42 28 16

5 26 36 32 17

1 12 22 25 9

1 12 20 18 5

1 1 5 4 3

— — — 56 3 — 119 6 — — — 162 1 — — 140 — — — 81

— 4 9 3 3

— 1 2

— — — —

1 AB +

— — 153 — 1

153 242 223 196 160

Förklaring: I klass 2 voro av 170 elever med betyget B— i ämnet läsning 10 stycken förtjänta av betyget C, 6 stycken av betyget BC— o. s. v.

53 Det vore orättvist att lasta lärarna för den bristfälliga överensstämmelsen mellan deras betyg, ty i själva verket ha skolmyndigheterna aldrig fastställt några bestämda fordringar för att godkännande skall kunna ske. Undervisningsplanen ger allmänna bestämmelser om de ämnesområden, som läraren skall syssla med i sin undervisning, men mycket litet av preciserade detaljfordringar. Då t. ex. en »något fullständigare behandling av decimalbråk och allmänna bråk» föreskrives, är det klart, att bestämmelsen kan tolkas på många sätt. Om den diskuterade betygsmetoden skall kunna användas, måste kunskapsmålen fixeras långt noggrannare än vad nu är fallet, och det måste tydligt angivas, vilka fordringarna för godkännande skola vara. Svårigheten i en sådan omändring av undervisningsplanen är mycket stor, och enligt mångas mening skulle ändringen ej vara lycklig. En sådan fråga måste ses ur många andra synpunkter än betygssynpunkten. De sakkunniga ha ej ansett det lämpligt att söka utforma något förslag i denna riktning. Utredningen skulle därigenom ha fått en omfattning, som ej varit avsedd, och skulle också varit olämplig med hänsyn till det utredningsuppdrag angående undervisningsplanen, som överlämnats till 1940 års skolutredningskommitté. Då de sakkunniga dessutom anse, att lösningen av betygsproblemet väsentligen bör uppnås med annan metod än den nu diskuterade, är denna fråga om precisering av fordringarna för betyget godkänd ej av central betydelse för de sakkunnigas förslag. Det vore dock fördelaktigt, om dessa fordringar kunde utformas något bestämdare än vad nu är fallet, men dock endast under förutsättning, att därvid tillräcklig hänsyn tages till elevmaterialets faktiska beskaffenhet. Om ur denna synpunkt olämpliga fordringar fastställas, skulle svårigheterna att nå fram till en god ordning på betygsområdet ökas i stället för minskas. Det är en svaghet i den diskuterade metoden, att ju effektivare den blir ur betygssynpunkt, dess större blir risken för skadlig inverkan på skolarbetet, om nämligen fordringarna för betyget godkänd ej väl avpassas efter barnens förmåga. Om fordringarna, samtidigt som de göras ytterst preciserade och bindande, bli mycket höga, och om villkoren för flyttning till högre klass och rätten till avgångsbetyg få vara beroende av godkända betyg, skulle ytterst svåra förhållanden skapas i en skola, som ej själv har möjlighet att utvälja sitt elevmaterial. Även om alla de svårigheter, som äro förbundna med fixerandet av utgångspunkten för graderingen kunde bemästras, återstode lösningen av problemet om de särskilda betygsgradernas definiering. Det är sannolikt omöjligt att genom allmänna uttryck så precisera den kvalitativa godhet, som fordras för de olika betygsgraderna, att betygen därigenom kunna bli jämförbara. De sakkunniga gå härmed över till redogörelse för den metod till klarläggande av betygsgradernas innebörd, som de vilja förorda.

54 Enligt de sakkunnigas uppfattning är det bäst att gå ut ifrån begreppet »medelgod» vid försöket att definiera de olika betygsgradernas innebörd. Det gäller således att bestämma den medelgoda prestationen och att låta en viss betygsgrad bli beteckning för medelgodhet hos eleverna i det ämne, som betygsättes. Det är ej fråga om den i viss klassavdelning medelgode eleven, utan begreppet bör hänföra sig till en långt större grupp, nämligen alla de elever, vilka med hänsyn till i undervisningsplanen föreskrivna kurser kunna anses vara ungefär likställda. Detta betyder således för folkskolans del alla elever på samma klassnivå i samma skolform. Om skillnad i betygshänseende mellan skolformerna behöver upprätthållas, kommer dock i det följande att särskilt undersökas. Naturligtvis är ej den medelgoda prestationen en för alla tider given fix storhet. I den mån förbättringar genomföras på undervisningsmetodikens område kommer ju en höjning att ske. Men när det gäller ett helt lands skolväsen, kan man räkna med en viss konstans. Klart är emellertid, att den enskilde lärarens uppfattning om vad som är medelgod prestation måste vara åtskilligt bristfällig. Han har i allmänhet en ganska begränsad erfarenhet, och allteftersom denna är hämtad från svaga eller duktiga klasser, torde hans uppfattning bli ganska olika. Med vidgad erfarenhet korrigeras emellertid felbedömningen, men det viktigaste är, att till hans förfogande kan ställas ett hjälpmedel för bedömande av vad som är medelgod prestation, nämligen resultatet från omfattande prövningar av elever från olika klasstadier och skolformer. Om dessa prövningar utförts på ett tillräckligt stort elevmaterial och verkställts med omsorg, kunna de giva en förträfflig uppfattning av vad som är medelgod prestation i den grupp, varom det är fråga. De sakkunniga återkomma härtill i samband med diskussionen om standardiserade prov som hjälpmedel vid betygssättningen. Av vår betygsskalas sju betygsgrader användes lämpligen den mellersta graden (Ba) som beteckning för den medelgoda prestationen. Men det är naturligtvis ej blott för den precis medelgoda prestationen, som detta betyg skall givas. Betygsgraden måste ha en viss bredd. Hur skall denna bestämmas, och hur skola de övriga betygsgraderna definieras? På samma sätt som mittpunkten av betygsskalan kan definieras matematiskt, kunna utan svårighet gränspunkterna mellan de olika betygsgraderna matematiskt fastställas. Vi tänka oss, att genom mätningar varje elev i gruppen erhållit en prestationspoäng samt att alla poängtalen inordnats i en frekvenstabell. För tabellen beräknas medelvärdet, som betygsättes med Ba. Var skall gränsen mellan Ba och AB o. s. v. dragas? Hur många procent av hela materialet skola de olika betygsgraderna omfatta? På dessa frågor kunna svar givas endast om någon förutsättning göres beträffande frekvenskurvans form. För ett stort elevmaterial, som ej utsatts för någon gallring, kan man räkna

55 med att fördelningen är i ungefärlig överensstämmelse med den s. k. normalkurvan, vars egenskaper varit föremål för ingående studier. Om betygens bredd göres lika med den s. k. medelavvikelsen, erhålles för denna kurva på ett tillfredsställande sätt en uppdelning av materialet i 7 grupper. Fördelningskurvans utseende och materialets fördelning på de 7 betygsgraderna framgå av nedanstående diagram.

Diagram 1. Betygsgradernas

normalfördelning.

De procenttal, som erhållas för de olika betygsgraderna, äro: C cirka 1 procent, BC 6 procent, B 24 procent, BA 38 procent, AB 24 procent, a 6 procent och A cirka 1 procent. Procenttalen ha avrundats till hela tal. Mera exakt värde för C och A är 0.6 procent. De sammanlagda procenttalen vid betygsgradernas övre gränspunkter bli alltså C 1 procent, BC 7 procent, B 31 procent, Ba 69 procent, AB 93 procent, a 99 procent och A 100 procent. Med den bestämning av medelbetyget Ba, som nu givits, kommer detta att vara det vanligaste vitsordet och kan därför sägas utgöra normalbetyget. Då Ba anges som normalbetyget, betyder detta alltså, att Ba är både det vanligaste betyget och medelbetyget. Idén att på detta sätt teoretiskt definiera betygsgraderna med hjälp av bestämda frekvenstal synes svår att förena med idén, att vissa av betygsgraderna skola betyda »godkänd» och andra »icke godkänd». Enligt vår nuvarande betygsskala ha de två lägsta betygsgraderna den senare betydelsen och de övriga den förra. Enligt frekvensdefinitionen skulle antalet elever på de två lägsta betygsgraderna utgöra 7 procent. Om både »frek-

56 vens»- och »godkänd»-definitionen på en gång skola kunna upprätthållas, måste alltså fordringarna för godkännande i alla ämnen och på alla klassnivåer så anpassas efter eleverna, att 7 procent i totalmaterialet bleve värda »underbetyg». I vad mån ett sådant krav är rimligt med hänsyn till nuvarande praxis i fråga om fordringarna för godkännande, skall i det följande undersökas, men även om så skulle vara förhållandet, måste principen, att antalet underkända alltid skall utgöra en bestämd procent, väcka betänkligheter. Enklaste utvägen ur svårigheten vore att definiera betygsskalan enbart som en rangordningsskala. Så kan sägas ha skett i den nya norska normalplanen. Den lägsta betygsgraden, »lite gott» (Lg), beräknas tillkomma de 4 procent svagaste och ges åt elev, som »i saerlig grad står tillbaka». Någon direkt motsvarighet till vårt »underkänd» är ej detta betyg. Varken i bestämmelserna för »oppflyttning» eller »utskrivning» nämnas bestämda betygsfordringar. I fråga om uppflyttning säges: »Et barn kan ikke bli flyttet opp i en högre klass för det i det store och hele har nådd oppläringa i klassen nedenfor». Och i fråga om utskrivning heter det, att de elever utskrivas, »som har gått igjennom överste klass med tillfredsstillende resultat och har vaert med i avgangspröven». Någon verklig olägenhet av en förändring av vår nuvarande kombinerade rangordnings- och godkänd-skala till enbart en rangordningsskala skulle kanske ej uppkomma. Betygen skulle i så fall alltså ej längre giva upplysning, huruvida elev vore godkänd i ett ämne eller ej, och ej heller om rätt till flyttning förelåge. Detta finge bli föremål för särskilt bedömande och avgörande. Men härvid komme säkerligen betygen att spela en avgörande roll, och normerande bestämmelser om villkoren för godkännande, flyttning och avgång komme att krävas, och därmed finge betygsgraderna åter en betydelse i förhållande till godkändbegreppet. Då lärarens betygstänkande nu i hög grad går efter linjen godkänd-underkänd, torde det också vara klokt att taga hänsyn därtill vid definitionen av de olika betygsgraderna. För bedömande av frågan, om nuvarande praxis vid indelningen av eleverna i godkända och underkända lätt kan förenas med den givna frekvensdefinitionen av betygen, erfordras statistik över antalet underbetyg i de olika ämnena. I kapitel 1 har redogjorts för fördelningen av betygen på de olika betygsgraderna i det av de sakkunniga studerade materialet. Det visar sig, att antalet underbetyg i genomsnitt är avsevärt mindre än 7 procent, men att förhållandena för de särskilda ämnena äro rätt olika. I ämnena skrivning och räkning skulle det ej innebära någon radikal förändring, om den »normala» underbetygsfrekvensen sattes till 7 procent, men i övriga ämnen, frånsett sångbetyget (särskilt i småskolan), är »BC», som det nu användes, ett »lägre» betyg än vad det enligt frekvensdefinitionen skulle

57 vara. Genomsnittsprocenten underbetyg i dessa ämnen var nämligen endast 2.1 procent i klass 2 och 1.4 procent i klasserna 4 och 6. Att helt överbygga den motsättning, som uppkommer, om samma betyg definieras på två principiellt olika sätt, dels genom ett frekvenstal och dels genom egenskapen »icke godkänd», är sannolikt ej möjligt. Att märka är emellertid, att svårigheten för genomförande av frekvensdefinitionen endast gäller gränspunkten mellan betygen »BC» och »B». Frekvenstalet 31 procent för den övre gränspunkten för betyget »B» ligger på absolut betryggande avstånd både från den faktiska och från den överhuvud rimliga underbetygsfrekvensen i folkskolan. Det inte minst betydelsefulla i att principen »godkänd-underkänd» underordnas principen »medelgod» vid betygsskalans definition är, att den nödvändiga hänsynen till elevernas mottaglighet och faktiska prestationsförmåga därigenom kraftigt poängteras gentemot överdrifter i kursfordringarna. När det gäller en för praktiskt sett alla barn avsedd skola, är det självklart, att fordringarna måste sättas i rimlig relation till vad »medelgoda» barn under rådande undervisningsförhållanden kunna prestera. Som subsidiär princip kan uppdelningen av betygsgraderna i godkända och icke-godkända bibehållas, men huvudprincipen för graderingen bör vara elevernas ställning i förhållande till »medelgodheten». Huvudprincipen synes även böra komma fram i betygsgradernas benämning. Att låta den subsidiära principen dominera namngivningen, så som nu är fallet, är mindre lämpligt. Som nya benämningar föreslås följande: utmärkt, särdeles god, mycket god, medelgod, någorlunda god, svag, mycket svag. De sakkunniga vilja alltså föreslå, att betygsgraderna teoretiskt definieras med hjälp av förut nämnda frekvenstal för gränspunkterna mellan betygsgraderna, men med den modifikationen, att gränspunkten mellan »BC» och »B» betyder gränsen mellan »icke godkänd» och »godkänd», varvid det angivna procenttalet 7 procent bör uppfattas som ett »normalvärde», som ej gärna bör överskridas, och som närmast hänför sig till de ämnen, i vilka största antalet underbetyg förekomma, medan man för flertalet ämnen kan räkna med lägre procenttal. Hela denna diskussion om betygsgradernas exakta frekvensdefinition kan synas vara en rent teoretisk fråga utan praktisk betydelse, då precisa frekvenstal ej kunna gälla för så små elevgrupper som klassavdelningarna utgöra. Detta framhålles också kraftigt i skolöverstyrelsens provisoriska betygsanvisningar, vilka utarbetats på grundval av sakkunnigas förslag till sådana anvisningar. Det heter: »Man måste erinra sig, att alla sådana frekvenstal endast gälla ett mycket stort och ogallrat elevmaterial. De äro således föga tillämpliga på så små grupper som klassavdelningarna utgöra, och ändå mindre på klasser, vilka t. ex. genom övergång till högre skolor förlorat många duktiga elever. För

58 ett stort, ogallrat elevmaterial kan man giva regeln, att grovt räknat cirka V 3 av eleverna är förtjänt av normalbetyget 'Ba', medan 1 / 3 förtjänar lägre och 1 / 3 högre betyg. — Som exempel på en 'normal' betygsfördelning i en klass på 30 elever må följande frekvenstal givas: Betvgsgrad

Antal elever

0 Det skulle dock ej vara riktigt, om en lärare alltid eftersträvade en dylik betygsfördelning i sin klass; därtill äro klasserna alltför olika varandra. Det 'normala' frekvenstalet 1/8 för betygen över respektive under 'Ba' skulle sålunda för en medelstor klassavdelning med fördel kunna utbytas mot frekvensbestämningen 'mellan 1/fS och 1 / 4 '. Att i en klass på 30 elever endast 5 eller ända till 15 i ett ämne nå betyg över eller under 'Ba', är alltså ej förvånande. Det är dock av värde för läraren att veta, att ju mera betygsfördelningen i hans klass avviker från den 'normala', dess mera ovanlig klass har han. Mellan lärarens uppfattning om sin klass och de betyg, han ger, bör det finnas överensstämmelse. Av särskild vikt är, att de högsta betygsgraderna 'a' och A ' icke missbrukas. Som ledning härvidlag må följande tjäna. I en klass på 30 elever kunna visserligen 2 'a' i ett ämne sägas vara det mest 'normala', men det är t. ex. på intet sätt uppseendeväckande, även om det är mindre vanligt, att en klass är så fattig på goda begåvningar i ett ämne, att ingen elev når upp till detta betyg. Motsvarande kan sägas om ett så stort antal som 4 'a' i klassavdelningen: det är mindre vanligt men ej märkvärdigt, att ett så stort antal begåvningar äro samlade i samma klassavdelning. Om antalet 'a' är ändå större, kan klassen karakteriseras som mycket ovanlig. Vad 'A' beträffar, måste det anses vara det vanligaste, att ingen i klassen når upp till detta betyg. Redan ett 'A' är mycket anmärkningsvärt.» Den nu ur de provisoriska betygsanvisningarna citerade varningen mot att uppfatta den teoretiska »normalfördelningen» som den »vanliga», som lärarna borde sträva att nå fram till, är tvivelsutan synnerligen berättigad. Det är möjligt, att den bör formuleras något skarpare än som sker i betygsanvisningarna. Till belysning av läget i olika klassavdelningar må här ur de sakkunnigas standardundersökning meddelas det antal betyg högre än »AB», som erhölls, då eleverna i ett stort antal fjärdeklasser objektivt betygsattes i ämnena räkning och rättstavning med hjälp av samma prov i alla klasserna. Medelantalet elever per klass var 28. Medelantalet »a» per klass var 1.9 i räkning och 2.0 i rättstavning. Som synes av tabell 53 har emellertid 2 »a», vilket antal ligger närmast »normaltalet», på intet sätt varit dominerande. Antalet klasser utan någon »a»-elev är stort. Betygsanvisningarnas framhål-

59 Tabell 53. Frekvensen

Räkning Rättstavning

av antal klasser med angivet

arttal betyg högre än

7 eller mer

17 20

22 19

12 16

9 12

11 5

1 2

1 3

»AB».

= 74 klasser = 79 klasser

Förklaring: I 17 klasser var i ämnet räkning ingen elev förtjänt av så högt betyg som a», i 22 klasser var en elev och i 12 klasser två elever o. s. v. förtjänta av »a».

lande av detta fall som »mindre vanligt» bör därför utgå. Däremot stämmer omdömet om klasser med fler än 4 »a» ganska bra: de äro ovanliga. Om giltigheten i betygsanvisningarnas frekvensregel »mellan 1 / 6 och 1/2» ger följande tabell besked. Tabell 54- Frckvensfördelning

av klasser med betyg

högre än

mindre än V«

mellan '/« och '/-

mer än 7'2

13 13

55 57

6 9

»Ba».

= 74 klasser = 79 klasser

Förklaring: I 13 klasser hade i ämnet räkning mindre än V» av elevantalet AB eller högre betyg o. s. v.

Som synes är det visserligen det vanligaste, att antalet »AB» eller högre betyg ligga mellan 1/0 och 1/2, men mindre än */e eller mera än 1/2 är ej mycket ovanligt. Även detta förhållande bör något tydligare komma fram i betygsanvisningarna än vad nu är fallet. Värdet av den exakta frekvensdefinitionen av betygsgraderna är alltså ganska begränsad, i vad det gäller den hjälp läraren kan ha därav vid sättandet av betygen i sin klassavdelning. Men den fordran, som i betygsanvisningarna göres, att det skall råda överensstämmelse mellan den uppfattning läraren har av sin klass och den bild av klassen, som hans betyg jämförda med normalfördelningen ge, är dock av praktisk betydelse. Den exakta frekvensdefinitionen av betygen är emellertid framför allt av stor praktisk betydelse, när gemensamma prov givas i ett stort elevmaterial, och när betygssättningen kontrolleras med hjälp av betygsstatistik. Ur graderingssynpunkt och med hänsyn till den givna frekvensdefinitionen vore det önskvärt, om lärarna ej vore så »rädda» för att använda betyget »BC» som nu är fallet i flertalet ämnen. En utväg, som de sakkunniga ägnat viss uppmärksamhet, vore att giva betygsgraden »BC» en obestämd ställning i förhållande till begreppet »godkänd». Då läraren har svårt att besluta sig för »godkänd» eller »icke-godkänd», skulle »BC» vara det rätta betyget. Den nuvarande benämningen »icke fullt godkänd» pekar åt detta håll. Betygsgraden skulle alltså varken betyda »godkänd» eller »icke-god-

känd». Att i praxis fasthålla en sådan särställning för en viss betygsgrad skulle emellertid bereda svårigheter, och den fasta associationen mellan »BC» och »icke-godkänd», som utbildat sig, är även ett hinder. En bättre utväg att något öka betygsgradens användning torde följande vara. De nuvarande betygsgraderna i läroämnena ha relation ej blott till frågan om »godkänd» eller »icke godkänd» utan även till frågan om flyttning till högre klass och till rätten att erhålla avgångsbetyg. Folkskolestadgans § 45 mom. 1 säger, att »flyttning till högre klass verkställes på bestämda tider varje år med de lärjungar, vilka inhämtat den föregående klassens lärokurs». Enligt denna bestämmelse skulle tydligen en elev, som i något läroämne icke godkänts, ej kunna flyttas. Betyget »godkänd» i läroämnena har också av lärarna sedan gammalt uppfattats som betydande godkänd till flyttning. För att »kunna» flytta en elev har man väl också ofta av nåd givit betyget »godkänd», medan det rättvisa betyget skulle varit »icke godkänd». Sambandet mellan godkända betyg och rätten att flyttas till högre klass är nu visserligen åtskilligt uppluckrat. Särskilt sedan bestämmelsen i § 47 om villkoren för erhållandet av avgångsbetyg blivit, att sådant betyg skall »utfärdas för de lärjungar, som blivit godkända i samtliga läroämnen, ävensom för dem som erhållit lägre vitsord än godkänd i högst två läroämnen, dock icke i både modersmålet och räkning», ha liknande villkor för flyttning rätt allmänt börjat praktiseras. Från de »normala» villkoren för flyttning har vidare i praktiken undantag måst göras, då elev på grund av sin ålder och allmänna fysiska utveckling ej utan skada kunnat gå kvar i den klass, dit han med hänsyn till de »inhämtade lärokurserna» rätteligen skulle hört. Även om praktiken i rätt stor utsträckning avviker från stadgans stränga villkor för flyttning, skulle säkerligen en ändring av paragrafen i riktning mot mildare villkor underlätta en rättvis betygssättning och därmed också medföra en ökning av antalet »icke godkänd». De sakkunniga skola framlägga förslag till sådan ändring av ifrågavarande paragraf. För övningsämnena kan emellertid en sådan paragrafändring knappast betyda något, då underbetyg i övningsämnena ej inverkat på rätten till flyttning. Då betygen i övningsämnena på ett viktigt sätt komplettera betygen i läroämnen, är det angeläget att även i de förra hela betygsskalan verkligen utnyttjas. Såväl för betygen under B som över AB har detta hittills ej skett tillfredsställande. Skalan har faktiskt av många lärare tillämpats, som om den vore tregradig. Då det synes svårt att veta, vilken färdighet som skall betecknas som den lägsta för godkännande, har flertalet lärare helt avstått från underbetyg i dessa ämnen, och då man ej velat gradera nedåt från medelbetyget, har detta sannolikt känts som ett hinder även för gradering uppåt. Det är emellertid troligt, att för övningsämnena liksom för läroämnena en ökning av antalet BC uppkommer genom den givna frekvensdefinitionens normalvärde, framför allt om betygsgradens namn ändras

61 från »icke fullt godkänd» till »svag». Det bjuder, särskilt i övningsämnena, mindre emot för läraren att markera, att en elev är »svag» i ämnet, än att han ej är godkänd. I det föregående ha ändrade benämningar på betygsgraderna föreslagits. Det synes vara bäst att i sammanhang härmed ändra även betygsbeteckningarna. Ett system med sifferbeteckningar är troligen det bästa, t. ex. utmärkt = 7, särdeles god = 6, mycket god = 5, medelgod = 4, någorlunda god = 3, svag = 2 och mycket svag = 1. E t t sådant beteckningssystem är synnerligen lättfattligt. Det förstås genast av alla och blir till hjälp vid uppfattningen av betygsgradernas innebörd, medan det nuvarande är logiskt ogenomskinligt, relativt svårlärt och mera till hinder än hjälp vid uppfattningen av vad betygsgraderna betyda. Då sifferbeteckningar ändå måste införas i och för utförande av sammanläggningar av betygen och nu användas parallellt med bokstavsbeteckningarna, framstå dessa som helt överflödiga. Enklast kunde det synas vara att använda de nu brukliga sifferbeteckningarna, men bråktalen i dessa äro omotiverade. Vår skala består av sju huvudbetyg. Bråktalen antyda, att tre av betygen skulle vara »mellanbetyg», ungefär av samma art som de plus- och minusbetecknade betygen. Då man ej önskar, att de skola ha sådan särställning, är det redigast att ej använda bråktal för dem. Det må också framhållas, att barnen i de lägre klasserna lättare fatta beteckningarna, om endast hela tal användas. Det behöver knappast framhållas, att sifferbeteckningen på intet sätt förhindrar användningen av plus- och minusbetecknade »mellanbetyg». Sådana tillägg till siffrorna äro snarare naturligare än till bokstäverna; Ba -4är en mera egendomlig sammanställning än 4 -)-. Någon praktisk svårighet att övergå till den nu föreslagna heltalsbeteckningen förefinnes ej. Det kan i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att en sådan beteckning (med en liten modifikation) faktiskt användes i ett skoldistrikt i övre Norrland. Måhända kan det synas omotiverat att beteckna den lägsta betygsgraden med 1, då vi äro vana att beteckna den med 0, men den föreslagna beteckningen har vissa fördelar. Om den lägsta betygsgraden betecknas med 0 och medelbetyget alltså blir 3, kan en 7-gradig skala ej fullt utvecklas nedåt. Varje betygsgrad har ju en bredd av en enhet, hela betygsskalan skall spänna över 7 enheter. Under mittpunkten i skalan måste alltså finnas utrymme för 3^2 enheter. Vid matematiska beräkningar med betygsgraderna är det en fördel, att skalan är fullt likformig överallt. Det kan även sägas, att betygsgraden 0 för mycket ger intryck av att lärjungens kunskaper äro lika med noll. I en rangordningsskala är det också naturligt att ej ha med platsnumret noll. Ur rangordningssynpunkt skulle det å andra sidan ligga närmast att räkna 1 som det finaste betyget, men då betygen även böra betraktas som mått på färdigheten, vore en sådan omkastning av rangordningen opraktisk.

62 G. Betygsgradernas antal. Den teoretiska diskussionen i det föregående har behandlat betygsgradernas innebörd i vår nuvarande 7-gradiga skala, men frågan, om detta antal är det mest lämpliga, har ej bedömts. Ett avgörande härav kan ej vinnas enbart genom teoretiska överväganden, utan hänsyn måste tagas till hur många betygsgrader lärarna faktiskt känna sig behöva för en »rättvis» gradering av eleverna. Det blir då genast klart, att de officiella betygsgraderna ej fylla behovet. Det visar sig, att ett stort antal icke officiella grader vunnit insteg lite varstans i våra skolor. Av de svar, som inspektörerna avgåvo på betygssakkunnigas fråga, om någon annan betygsbeteckning än den sedvanliga med A, a etc. förekom, framgår, att lärarna i stor utsträckning använda sig av - j - - och —tecken efter de officiella betygsgraderna. Av de i standardundersökningen deltagande lärarna ha cirka 90 procent använt sig av plus- och minusbetecknade mellanbetyg. Nedanstående tablå visar det antal »betygsgrader», som lärarna visat sig behöva vid betygssättningen i modersmålet och räkning. Tabell 55. Antalet »betygsgrader» lägsta

högsta

medeltal

....

10 9 10

o1 5.5 5.3

Klass It.

Läsning Rättstavning . . . . Tillämpad räkning Mekanisk räkning

11 13 12 12

6.0 8.3 8.4 7.4

Klass G.

Tillämpad räkning Mekanisk räkning

11 11

7.7 7.0

Klass 2.

Läsning Rättstavning Räkning

Förklaring: I klass 2 voro i ä m n e t läsning 3 betygsgrader det lägsta antal, som användes av någon lärare, och 10 betygsgrader voro det högsta antalet o. s. v.

Till en del kan behovet av dessa »mellanbetyg» sammanhänga med att de högre betygsgraderna i de lägre klasserna användas i ringa utsträckning. Om en lärare t. ex. ej vill sträcka sin betygsgivning utöver Ba, har han, frånsett underbetygen, endast de två betygsgraderna B och Ba att välja på, vilket han känner vara för litet. Men även vid ett mera tillfredsställande utnyttjande av betygsskalan fyller antalet betygsgrader ej behovet. Frånsett ett rätt litet antal fall, då betygsgraden a användes, stå ju

endast B, Ba och AB till förfogande. I var och en av dessa betygsgrupper finnas elever, som skilja sig så mycket från varandra, att läraren endast ovilligt avstår från att markera deras olikhet med olika betyg. Vi finna också av betygsmaterialet, att många lärare förvandlat de tre graderna B, Ba och AB till ej mindre än nio grader genom att förse var och en av dem med såväl plus- som minustecken. Åtskilliga fördelar följa med denna ökning av betygsgradernas antal eller, som vi även kunna uttrycka saken, med denna minskning av betygsgradernas avstånd från varandra. Därigenom avspeglar betyget på ett smidigare sätt ändringar i lärjunges sätt att sköta skolarbetet. En ökning eller minskning av en elevs studieenergi skall gå långt, för att en förändring av ett helt betygssteg skall bli följden. Betydande ändringar kunna äga rum utan att få uttryck i huvudbetygen, och varken lärjungen själv eller hemmet få i sådant fall genom betygen upplysning om ett förhållande av stor betydelse. En annan fördel är, att lärare, som fingradera betygen, lätt kunna företaga en justering av betygsskalan uppåt eller nedåt. Om läraren fingraderat betygen, verkställes en justering mycket lätt, i annat blir den något mera besvärlig. I det hela kan man också förmoda, att en fingradering av betygen kräver särskild omsorg och stärker behovet av en ordentlig prövning av elevernas kunskaper. I betygssakkunnigas förut avgivna förslag till provisoriska betygsanvisningar upptogos plus- och minusbeteckningarna endast för betygen B, Ba och AB, vilket var i överensstämmelse med den betygsskala, som skapats genom lärarnas praxis. Under det att de svagaste i Ba-gruppen överträffas av två tredjedelar av hela elevmaterialet, överträffas de duktigaste i Bagruppen av en tredjedel. Även om motsvarande frekvensskillnad i de övriga betygsgraderna procentuellt sett ej är så betydande, äro betygslatituderna i verkligheten lika stora. Det är särskilt vid betygen B, Ba och AB, som läraren känner behovet av ytterligare differentiering starkt, då han i allmänhet har många elever inom dessa grupper. Att markera skillnader inom de små grupper, som erhålla BC eller a, kännes ej så nödvändigt. Betyg sådana som BC— eller a + användas därför mycket litet. Efter C eller A ha i intet fall sådana tecken förekommit i de protokoll, som granskats. Då ytterst sällan mer än en elev i klassen är förtjänt av sådant betyg, är det klart, att intet behov av gradering inom dessa betygsgrader gör sig kännbart. Betygsskalan kom alltså enligt ovannämnda förslag att omfatta 13 grader: nämligen de 4 betygen C, BC, a och A samt de 9 grader, som genom + - och —tecknen erhållits ur B, Ba och AB. I förslaget upptogos även poängvärden för de olika betygen. De sedvanliga siffervärdena äro: A = 3, a = 2V 2 , AB = 2, Ba = V/2, B = 1, BC s= l/2, C = 0. Om mellan dessa inskjutas i jämn serie plus- och minusbetyg, fås följande poängvärden (uttryckta i sjättedelar): A = 18, a = 15, A B + = 13, AB = 12, AB— = 11, Ba-(- = 10, Ba s 9, Ba— = 8, B + = 7, B = 6, B— = 5, BC = 3 och

64 C = 0. Skolöverstyrelsen, som av Kungl. Maj:t anmodats att avgiva yttrande över de sakkunnigas förslag, anmärkte till denna punkt följande: »En dylik utökning av betygsgraderna finner överstyrelsen icke nödvändig. Frånsett att anvisningarna härom ej stå i överensstämmelse med i § 47 mom. 2 folkskolestadgan givna föreskrifter, vilka upptaga blott 7 betygsgrader, anser överstyrelsen en poängberäkning så vidlyftig som den föreslagna, knappast vara ägnad att underlätta en rättvis betygsgivning, då det många gånger torde vara svårare att skilja mellan t. ex. AB— och Ba-f än mellan AB och Ba. Överstyrelsen vill dock icke betaga de lärare, som så önska, möjligheten att vid betygssättningen använda sig av + och — för angivande av ett slags »mellanbetyg» men finner ej lämpligt, att för dem vissa poängvärden bestämmas. Med hänsyn härtill föreslås, att anvisningarna i denna punkt i viss mån ändras.» I överstyrelsens efter Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade anvisningar heter det: »Det må stå lärare fritt att, när så för en noggrannare betygsgradering synes behövligt, betjäna sig av tecknen + eller — efter betygsgraderna 'B', 'Ba' och AB'. Dessa tecken skola dock icke förekomma i avgångsbetygen.» Meningsskiljaktigheten mellan de sakkunniga och skolöverstyrelsen i denna punkt är ej stor. Något tvång för lärarna att fingradera »huvudbetygen» var ej avsedd. Men den som önskade använda plus- och minustecknen, skulle ha rättighet att göra det ooh också att skriva in dem i betygsjournalen. Just i sådana fall som skolöverstyrelsen i ett exempel omnämner, nämligen vid tveksamhet mellan två närliggande betygsgrader, anse de sakkunniga, att användandet av dessa tecken i många fall är en hjälp för läraren. Föreligger tveksamhet huruvida AB— eller B a + är det rätta betyget för en elev, måste ju tveksamheten, om denne elev skall givas AB eller Ba, bli än större. Just för att avståndet mellan de båda betygen är så stort, är det särskilt obehagligt för läraren att besluta sig för ettdera betyget. Ju mindre avståndet blir, dess mindre kännes en eventuell »orättvisa» vid valet mellan närliggande betygsgrader. Det riktiga i skolöverstyrelsens anmärkning är naturligtvis, att det dock i stort sett måste vara mindre svårighet i en betygsuppdelning ju mindre antalet betygsgrader är. Det är möjligt, att många lärare skulle kunna känna, att krav på en fingradering överstege deras förmåga. Särskilt i ämnen, i vilka skriftliga prov ej allmänt givas, kan en inplacering av eleverna i många betygsfack vara svår. Det är också huvudsakligen i ämnena modersmålet och räkning, som behovet av mellanbetyg är starkt. I flera ämnen skulle de utan olägenhet kunna undvaras. Ett framtvingande av fingraderingen är därför enligt de sakkunnigas mening ej lämpligt. Användandet av plus- och minustecknen är en rättighet för läraren, och något tvång bör ej föreligga. Lärare, som önska använda dessa »mellanbetyg», skola ha full rätt att göra det,

och denna tendens bör i vad det gäller ämnena modersmålet och räkning understödjas, ej motarbetas. Den lösning av problemet om betygsgradernas antal, som lärarna själva i sin praktik kommit fram till, synes vara god och väl värd att officiellt stadfästas. Det har visat sig, att på grundval av den 7-gradiga skalan en tillfredsställande lösning kan vinnas genom införande av -f- - och —betecknade betygsgrader, alltså genom en fingradering inom betygsgradernas ram. Att betygsskalan trots dessa mellanbetyg likväl betraktas som bestående av 7 betygsgrader är säkerligen en fördel. Lärarens uppmärksamhet riktas därigenom först på vilket av dessa betyg eleven kan vara berättigad att erhålla, och sedan i andra hand på graderingen inom huvudbetyget. Ställdes läraren mera oförmedlat inför en betygsskala med flera betygsgrader, skulle det vara svårare att komma till rätta med den. Vill man bibehålla indelningen i betygsgrader och gradering inom dessa, torde plus och minustecken vara lämpligare än en genomförd sifferbeteckning för »mellanbetygen». En utbyggnad av de sakkunnigas förslag till sifferbeteckning till att gälla även mellanbetygen är naturligtvis lätt att genomföra. Men en sådan sifferskala skulle likställa mellanbetygen med huvudbetygen på ett sätt, som ej är önskvärt och som undvikes i plus-minus metoden. I de sakkunnigas förslag till provisoriska anvisningar rekommenderades visserligen siffervärden för mellanbetygen, men dessa värden voro ej avsedda som betygsbeteckningar utan skulle användas, då sammanräkning av betyg erfordrades. Överstyrelsen fann ej lämpligt, att för mellanbetygen vissa poängvärden bestämdes. Frågan om mellanbetygens roll vid sammanräkning av betyg, t. ex. vid uträkning av betygssummor för de inträdessökande till läroverken, kan emellertid ej utan vidare avfärdas. Det är dock en ej oväsentlig skillnad på två elever, av vilka den ene har genomgående B a + i ämnena, medan den andre har Ba. Det är ej riktigt, att dessa elever betraktas som alldeles likställda i betygshänseende. Visserligen kan det, om den senare eleven kommer från en lärare, som ej använt plus- och minustecken, sägas, att den senares Ba möjligen betyder detsamma som den förres B a + , men man måste dock lika mycket räkna med, att hans Ba i stället kanske har betydelsen Ba—. Den elev, som fått B a + , måste räknas stå något högre än den som fått Ba. Och än tydligare är det ju, om eleverna komma från samme lärare eller från olika lärare, som båda använda mellanbetyg. Sammanläggningen av betygen kan dock ordnas, utan att ett så komplicerat poängsystem, som det i förslaget till de provisoriska betygsanvisningarna upptagna, tillgripes. Genom siffervärdena för mellanbetygen framstod på ett sätt, som de sakkunniga i själva verket ej önskat, mellanbetygen som likställda med huvudbetygen. Följande metod är enklare och må rekommenderas, när omräkning av plus- och minusbetygen till siffer5 — 420012

värden behöver företagas. Vid summering av betygsgraderna bestämmes antalet överskjutande plus och minus. Detta antals siffervärde beräknas under antagandet, att ett + - eller —tecken är lika med 1/ti varvid den av de sakkunniga föreslagna heltalsbeteckningen av betygsgraderna förutsattes. Ett exempel: Antag, att följande betyg skola adderas: 3 + , 4—, 5, 4+> 4-f-, 3-f-, 4-f, 3 + , 4. Summan av heltalspoängerna är 34. Antalet plus är 6 och antalet minus är 1, överskjutande antalet plus alltså 5 och 5 gånger x / 3 är l 2 / 3 . Summan blir alltså 35 2 / 3 . Denna summeringsmetod är betydligt behändigare än den i de provisoriska anvisningarna föreslagna och är alltså att föredraga. Bråktal kunna, om man så önskar, undvikas, genom att man sätter ut överskjutande -4-- eller —tecken. I exemplet skulle alltså summan kunna uttryckas så här: 35 +. Användningen av plus- och minustecken har i förslaget till de provisoriska betygsanvisningarna begränsats till betygsgraderna B, Bä och AB. Det kan ifrågasättas, om denna begränsning behöver upprätthållas. Rättigheten att sätta -+- eller — till C eller A är utan intresse ur praktisk synpunkt; ingen lärare har gjort sådan markering. Men för BC och a skulle rättigheten ej vara endast av teoretiskt intresse. Åtskilliga a-f- och a— skulle sannolikt uppkomma. Tänkbart är, att den något ändrade ställning betygsgraden BC får enligt sakkunnigas förslag kan åstadkomma, att åtskilliga BC— och B C + givas. Fastän ett behov av fingradering mycket litet förefunnits, synes rättighet till sådan gradering böra givas, och någon olägenhet av ett fullständigt slopande av begränsningen torde ej finnas. Slutligen bör märkas, att rekommendationen att använda -4-- och —betecknade betygsgrader gäller de vanliga terminsbetygen. I avgångsbetygen synes det vara lämpligast att endast utsätta huvudbetygen, vilket dock ej bör hindra, att -4-- och —tecken även i vad det gäller avgångsbetygen kunna införas i betygsjournalerna. Att det här förordade betygssystemet med 7 betygsgrader med + - och —gradering inom betygsgradernas ram skulle vara det bästa, vilja de sakkunniga naturligtvis ej påstå, men det har visat sig fungera bra, lärarna äro i stor utsträckning belåtna med det, och något bevis för att annat system med annat antal betygsgrader är överlägset det förordade, förefinnes ej. Det bör dock beaktas, att en tydlig tendens att icke bruka de mest extrema betygsgraderna kan konstateras. Denna strävan mot en 5gradig skala är ej helt oberättigad. När det gäller ämnen, i vilka noggrann prövning och poängbedömning kan ske, såsom i räkning och några andra ämnen, äro svårigheterna att använda den 7-gradiga skalan relativt lätt överkomliga, men för sådana ämnen som historia, kristendom och flera andra kan det ifrågasättas, om ej en skala med mindre antal betygsgrader vore lämplig. Den översikt av betygsgradernas fördelning, som givits i förra kapitlet, visar, att lärarna

i rätt stor utsträckning slagit in på denna väg. Betygsgraderna C och A äro på god väg att försvinna. Enligt sakkunnigas förslag till definition av dessa betyg skulle de visserligen vara i hög grad extrema men dock ej så extrema, som lärarnas praxis gjort dem, frånsett en del undantagsfall, i vilka i stället missbruk av dessa betyg förekommit. Att hålla jämvikt mellan bruket och missbruket av de yttersta betygen är tydligen ej lätt. Att helt acceptera denna utveckling och nedskära betygsgradernas antal till 5 torde dock ej vara lämpligt och har i det föregående avvisats, men de yttersta betygsgraderna, särskilt A, kunna måhända endast fullt försvara sin plats i ämnen, i vilka möjlighet att använda en objektiv norm förefinnes. Allteftersom standardiserade prov bli tillgängliga i ett ämne, få lärarna en sådan norm och kunna sedan med viss trygghet använda även den högsta betygsgraden. Innan så skett, är det kanske rimligt att betrakta detta betyg som praktiskt sett obefintligt, så som de flesta lärare nu göra. I skolor, i vilka det svagaste elevmaterialet redan utgallrats till hjälpklasser, skulle kanske även C på samma sätt kunna praktiskt sett uteslutas. En beskärning av betygsskalan av annat slag har föreslagits av skolöverstyrelsen vid diskussionen av den glidande betygsskalan. I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag till provisoriska betygsanvisningar uttalade skolöverstyrelsen en önskan, att bestämmelserna utformades så, att de höga betygen kunde bli vanligare i de högre klasserna än i de lägre. »Överstyrelsen finner för sin del vissa psykologiska och pedagogiska skäl tala för att på skolans lägre stadium läraren må kunna tillåta sig en större sparsamhet i fråga om betygens växling, desto hellre som någon övergång till allmänt läroverk från detta stadium ej kan komma i fråga.» Skolöverstyrelsens efter Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade provisoriska anvisningar innehålla nu härom följande bestämmelse: »De nu angivna anvisningarna angående betygsgradernas innebörd böra, teoretiskt sett, gälla för alla klass-stadier. Den s. k. »glidande betygsskalan» med i genomsnitt högre betyg i de högre klasserna än i de lägre bör alltså undvikas. Då det emellertid är ett känt förhållande, att på skolans lägsta stadium en differentiering av lärjungarna efter graden av deras verkliga kunskaper är mycket svår för att ej säga omöjlig, är en mindre nyanserad betygsgivning här både försvarlig och lämplig. Ännu i tredje klassen böra de högre och högsta betygen endast med stor försiktighet komma till användning. Från och med fjärde klassen böra dock anvisningarna om betygsgradernas innebörd helt tillämpas.» Genom skolöverstyrelsens anvisningar möjliggöres onekligen en viss rörlighet i betygssystemet utan att den glidande betygsskalans princip accepterats. Om i de lägre klasserna ej blott A utan även a försvinner, kommer för de duktigaste eleverna en märkbar betygshöjning till stånd i de högre klasserna.

68 Att differentieringen av lärjungarna på det lägre stadiet skulle vara mycket svår, är en vanlig uppfattning, men har, så vitt betygssakkunniga kunnat bedöma, ej stöd i de undersökningar, som blivit gjorda. Vi ha låtit utföra prov i småskolans andra klass vid slutet av läsåret och ha ej märkt någon svårighet att differentiera betygen i ämnena räkning, läsning, skrivning och rättstavning. I vad det gäller differentieringsmöjligheten i mekanisk räkning kan hänvisas till den s. k. rostadundersökningen för några år sedan. Ur en artikel i »Skola och samhälle» (nr 6—7 av årgång 1933) må följande citeras: »I fråga om spridningens storlek framgår, att den är större för en högre klass än för en lägre. I klass 6 är den dubbelt så stor som i klass 1. Men hur ställer sig saken, om man jämför spridningen med medelprestationen, som ju också ökas från klass till klass? Som mått på variabiliteten brukar just användas kvoten mellan medelavvikelse och medelvärde, den s. k. variationskoefficienten. Uttryckt i procent utgjorde den i Addition n för klass 1: 48 procent, klass 2: 37 procent, klass 3: 33 procent, klass 4: 28 procent, klass 5: 27 procent och klass 6: 24 procent. Dessa siffror visa klart, att de större barnen i fråga om räknefärdighet äro varandra relativt mera lika än vad de mindre barnen äro.» Då spridningen relativt till medelprestationen är det viktigaste, när det gäller betygssättningen, visa dessa siffror, att det, åtminstone i fråga om mekanisk räkning, ej föreligger några svårigheter med en lika nyanserad betygsgivning i småskolan som i den egentliga folkskolan. Det är emellertid naturligt, att de lärare, som ta emot barnen i småskolan, vilja ha god tid på sig för bedömandet, och då samma lärare i regel har barnen i första och andra klass, kan en mera nyanserad betygsgivning utan olägenhet få anstå till vårterminsbetyget i andra klassen. Där är den å andra sidan mycket värdefull. I tredje klassen komma barnen att tagas om hand av nya lärare, och småskolans lärare böra ge all den upplysning om sina elever, som är möjlig. Enligt betygssakkunnigas förslag kommer det också redan i andra klassen att finnas möjlighet att använda standardprov i ämnena räkning och modersmålet, varigenom användningen av de högre betygsgraderna underlättas. Då enligt sakkunnigförslaget standardprov sedan bli tillgängliga först i fjärde klassen vid slutet av läsåret, är det av vikt, att en noggrann betygssättning kommer till stånd i småskolans andra klass. Den blir den grundval, på vilken den följande betygssättningen kommer att vila, och grunden måste göras så bärkraftig som möjligt. Då det emellertid ej innebär någon olägenhet, om betygsgraden A först senare kommer till användning, ha de sakkunniga ej något att anmärka mot att detta betyg ej användes i småskolan. E t t borttagande av betyget a skulle däremot vara olämpligt. Vad de extrema betygs-

graderna åt andra hållet beträffar, torde det ej vara lämpligt att taga bort betyget C, då detta betyg behövs för utmärkande av höggradig undermålighet.

D. Den s. k. glidande betygsskalan. Förslaget att låta Ba eller, med den sifferbeteckning, som föreslagits, 4 vara normalbetyget på alla klassnivåer innebär en rätt stor förändring i hittills av flertalet lärare i folkskolan praktiserad betygssättning. Det har visat sig, att i allmänhet betygen i en högre klass äro högre än i en lägre, dock med det undantaget, att betygen i klass 3 äro lägre än i klass 2. Höjningstendensen gäller ej vid övergång från småskolan till den egentliga folkskolan men finnes inom vardera skolformen för sig. Sannolikt gör den sig starkast gällande, då en lärare följer en klass och under flera år har i stort sett samma barn. Tendensen är lättförståelig. Det är angenämt för läraren och lärjungen med denna stegring, men därmed är naturligtvis frågan om dess lämplighet ej avgjord. Denna s. k. glidande betygsskala har emellertid många varma förespråkare, och fördelar och nackdelar måste vägas mot varandra, innan ett avgörande beslut kan fattas. Som huvudargument för höjningen av betygen anföres dess värde ur allmän uppfostringssynpunkt. När en elev sköter sig väl i skolan, bör han få uppmuntran härför, och det får han genom betygshöjningen. Genom uppmuntran stimuleras han till nya framsteg. Var och en vill gärna se ett påtagligt resultat av sina ansträngningar. Genom betygshöjningen får eleven ett sådant påtagligt vittnesbörd om att hans arbete ej gjorts förgäves. Att bestrida värdet av uppmuntran kan ej komma i fråga, men alla lärare äro ju också överens om att man ej skall berömma, utan att verkliga skäl föreligga. Och om lärjungen missköter sitt arbete, bör han ej lämnas i okunnighet därom. Särskilt illa vore det naturligtvis, om misskötandet skulle rendera honom beröm i stället för klander. Det är just i denna för uppfostringsarbetet centrala angelägenhet, som den glidande betygsskalan principiellt är av tvivelaktigt värde. Genom den allmänna höjningen av betygen får en elev, som relativt gått tillbaka i ett ämne, ökade utsikter att behålla sitt förra betyg, och det kan ju tänkas, att en elev, som borde göras uppmärksam på en begynnande relativ tillbakagång, i stället får en uppmuntran i form av höjt betyg. Det är tydligt, att höjningen av betygsskalan försvårar för eleverna och målsmännen att få en riktig bild av läget. Naturligtvis kan man säga, att intresserade parter kunna upplysas om vilken betygsgrad som på de olika klassnivåerna utgör normalbetyget och därigenom skyddas mot att vilseledas av betygshöjningen. Men det är svårt att bibringa dem en dylik insikt i ett komplicerat betygs-

system, och om det lyckades, skulle väl för övrigt inte mycket återstå av den uppmuntran, som genom betygshöjningen skulle komma eleverna till del. Uppenbart är risken betydande, att ett sådant betygssystem skall åstadkomma oreda, så att till slut ingen med säkerhet vet, om en betygshöjning är reell eller blott skenbar. Man kan måhända säga, att kritiken mot betygshöjningens »skenbara» karaktär är överdriven, enär det högre betyget anger, att eleven absolut taget gått framåt, även om han ej gjort det relativt till den grupp han tillhör. Riktigheten i detta påstående är visserligen beroende av relationen mellan betygsskalans höjning och gruppens genomsnittliga framsteg, men vid en obetydlig höjning av betygsskalan torde påståendet hålla streck. Den tankegång, man härmed är inne på, att en betygshöjning skulle vara ett mått på ett visst framsteg, är intressant och för över till frågan, om det skulle vara möjligt att konstruera en för hela skoltiden fast betygsskala, på vilken elevens ställning år efter år kunde inregistreras och avläsas. Betygshöjningarna skulle alltså då vara verkliga mått på storleken av elevernas framsteg. Idén i denna form är värd beaktande, men svårigheten att förverkliga den är sannolikt oöverkomlig. Först efter ingående undersökningar av kurser och elevprestationer i de olika ämnena, vilket arbete måste ligga utanför de sakkunnigas uppdrag, kan det avgöras, vilka möjligheter för idéns förverkligande som kunna förefinnas. De sakkunniga måste därför avstå ifrån att diskutera något konkret förslag i denna riktning. Tydligt är emellertid, att denna idé ej alls förverkligas genom den godtyckliga höjning av normalbetyget, som nu praktiseras i den s. k. glidande betygsskalan. Även om höjningen av en elevs betyg i denna skala ej sker, utan att han gjort framsteg, kan höjningen ej anses som något mått på framsteget, vilket synes därav, att elev, trots att han gjort vissa framsteg, dock ibland i den högre klassen får ett lägre betyg än han hade förut. Även den glidande betygsskalan, liksom den av de sakkunniga rekommenderade, måste anses vara uppbyggd relativt till prestationen inom en viss klassnivå, och höjningen av betyget utgör ej något mått på den prestationsökning, som ägt rum från föregående klass. Den ofullständiga ansats hän mot en absolut mätning av framsteget från klass till klass, som i den glidande betygsskalan göres, må likväl erkännas vara av ett visst värde. De elever, som sköta sig ordentligt, få glädjen att se sina betyg gå uppåt, och denna uppmuntran unnar man dem gärna. Men nackdelarna torde överväga. I den glidande betygsskalan har på ett oklart sätt absolut och relativ mätning sammanblandats. Såväl i ett betygssystem, som konsekvent bygger på idén om absolut mätning, som i ett som mäter relativt till en viss grupp, kan innebörden i betygen bli klar, men i ett på godtyckligt sätt blandat system blir det svårt att utläsa

betygens innebörd. Man får varken veta, hur långt framåt eleven kommit, eller om han lyckats bibehålla en tillfredsställande marschhastighet. Mot systemet med samma normalbetyg på alla klassnivåerna anmärkes ofta, att det är tråkigt genom enformigheten i betygen. Att år efter år släpa på samma betyg i ett ämne bidrar inte till intresse för betygen. Det måste verka nedslående på elevernas arbetslust, om betygen trots alla deras ansträngningar ej utvisa någon förbättring. Ett visst mått av sanning innehåller denna kritik, dock i betydligt överdriven form. Om läraren på ett förståndigt sätt handskas med betygssystemet, torde svagheterna ej bli framträdande. Genom den ökade risken för en sänkning av betygen tillkommer tydligen ett spänningsmoment i det föreslagna systemet. Intresset för betygen blir kanske härigenom större, än då risken för sänkning är mycket liten; och att belöning i form av höjda betyg skulle vara utesluten trots elevens allvarliga ansträngningar, är inte riktigt. Men en höjning av betygen anger i detta system, att en verklig uppryckning ägt rum, och blir på helt annat sätt uppmuntrande och hedrande än i det andra betygssystemet. Relativt lätt förvärvade betygshöjningar bli missaktade, och ur uppfostringssynpunkt är det av stor betydelse, att en sådan missaktning för betygshöjningen ej sprider sig bland eleverna. Varje betygshöjning bör kunna uppfattas som ett beröm. Anmärkningen att en elev, som skött sig väl, dock ej får den uppmuntran, som ett höjt betyg innebär, är visserligen riktig, men läraren har stora möjligheter att bibringa eleverna en korrekt uppfattning av betygens innebörd, varigenom anmärkningen förlorar sin skärpa. Läraren bör göra klart för eleverna, vad betygen innebära. Den elev, som i tredje klassen fått »medelgod» i räkning och som i fjärde klassen får samma betyg, torde utan svårighet kunna fås att inse, att betyget i fjärde klass utvisar, att stora framsteg gjorts under det gångna året. Fordringarna för betygen äro ju mycket större i fjärde klassen än i tredje. Om han inte kunnat mera i fjärde klassen, än vad som fordrades för betyget medelgod i tredje klassen, skulle han ej ha fått samma vitsord nu, när han jämförts med fjärdeklassister. Han skötte sig tillfredsställande i tredje klassen, och det har han fortsatt att göra i fjärde klassen också. Vidare må anmärkas, att läraren genom användande av plus- och minustecken efter betygsgraderna kan giva systemet en viss rörlighet. Om alla möjligheter till förändring av betygen iakttagas, torde enformigheten ej bliva tryckande. Vid valet mellan olika betygsskalor måste hänsyn tagas ej blott till deras värde ur allmän uppfostringssynpunkt utan även till hur praktiska skalorna äro ur en mera teknisk synpunkt. Betygssakkunniga måste tillmäta denna synpunkt stor betydelse, då deras uppgift består i att bringa reda på betygsområdet. Problemets svårighet är känd, och på sina håll har man tvivlat på möjligheten att lösa det. Det är då angeläget, att man så myc-

ket som möjligt undviker alla komplikationer i fråga om betygsskalan. Den glidande betygsskalan skulle i hög grad försvåra lösningen. Redan benämningarna på betygsgraderna skulle bli något missvisande. För de flesta klassnivåerna skulle betygsgraden »medelgod» ej motsvara sitt namn, och hur komplicerat skulle ej varje försök att teoretiskt med hjälp av frekvenstal definiera de sju betygsgraderna vara, då olika frekvenstal skulle krävas för varje klassnivå. Om lärarna kunna förväntas få svårt att bemästra systemet, hur svårt måste det då ej vara att få eleverna, målsmännen och den stora allmänheten att begripa det? I överensstämmelse med de nu framförda synpunkterna innehöll vårt förslag till provisoriska anvisningar bestämmelsen, att betygsgraden Ba hela skoltiden igenom skulle vara normalbetyget, och att en glidande betygsskala ej skulle användas. Skolöverstyrelsens majoritet anslöt sig i princip till sakkunnigas uppfattning men ville dock, att en viss uppmjukning av bestämmelsen skulle komma till stånd i sådan riktning, att de högsta betygen skulle bli vanligare i de högre klasserna än i de lägre. Denna fråga ha de sakkunniga redan diskuterat.

E. Kunna samma kunskapsfordringar tillämpas i de olika skolformerna? Betygsgraden Ba eller »4» skall givas för en medelgod prestation i en grupp av i kursavseende likställda elever. Att elever på olika klassnivåer ej kunna räknas tillhöra samma grupp, är alltså tydligt. Mindre klart är, hur man bör göra med elever från olika skolformer. Undantagsformerna kunna naturligtvis ej hänföras till samma grupp som huvudformerna, men måste även de till de senare hörande A- och B-formerna behandlas som skilda grupper? Enligt kurserna i gällande undervisningsplan för A- och B-formerna finnes ej anledning till uppdelning, men det är troligt, att även om samma kurser behandlas, resultatet i en A-skola i genomsnitt blir bättre än i en B-skola. Att hålla barn på olika klassnivåer tillsammans i en undervisningsavdelning måste bereda extra svårigheter. Resultatet av skolarbetet är emellertid beroende av många omständigheter, och det kan knappast vara befogat att tillmäta frågan om A- eller B-form en dominerande betydelse. Även om det är riktigt, att förhållandena i en A-skola ur undervisningssynpunkt äro gynnsammare än i en B-skola, så kan det samma sägas om åtskilliga andra förhållanden, där gränsen ej går mellan A- och B-skola, t. ex. undervisningsvillkoren i små klasser i jämförelse med stora. Med tanke på det mål, som denna utredning skall söka närma oss till, böra samma betygsfordringar så vitt möjligt upprätthållas och endast upp-

givas, om allvarliga nackdelar skulle uppkomma. Om prestationerna i Askolorna bli normgivande för fordringarna i B-skolorna, komma eleverna i de senare skolorna sannolikt att i genomsnitt få lägre betyg än eleverna i de förra. Om betygsskillnaden blir mycket stor, kan olägenheten härav bli större än fördelen av att betygen i de olika skolformerna bli likvärda. För bedömandet kräves alltså kännedom om hur betygen i B-skolorna sannolikt skulle bli, om samma fordringar tillämpas som i A-skolorna. Undersökningar rörande denna fråga finnas utförda för betygen i vissa snabbräkningsprov i mekanisk räkning. Enligt föreliggande redogörelser i Rostads elevförbunds årsskrifter var resultatet i A-skolorna rätt mycket bättre än i B-skolorna. Medelprestationen i klasserna 3—6 i Biskolorna var i genomsnitt 9 procent och i B2-skolorna 12 procent lägre än i A-skolorna. Betygslatituden, alltså avståndet mellan nedre och övre gränsen av en betygsgrad, var i genomsnitt för dessa prov och klasser 34 procent av medelprestationen, varav följer, att medelprestationen även i B 2 skolorna i dessa prov i allmänhet skulle ha fallit inom området för betygslatituden Ba, om betygen satts enligt A-skolenorm. Genom att medelbetyget ligger relativt lågt i B-skolorna kommer de högre betygsgradernas antal att bli mindre och de lägres större i B-skolorna än i A-skolan. Man måste alltså räkna med att de statistiska frekvenstalen för de olika betygsgraderna i ett B-skolematerial måste något avvika från de förut vid diskussionen av betygsgradernas innebörd meddelade frekvenstalen. Den relativa ökningen av de lägre betygen innebär, att »icke godkänd» skulle bli ett vanligare betyg i B-skolorna än i A-skolorna, vilket kunde föra med sig ej önskade konsekvenser i fråga om elevernas flyttning från klass till klass och avgång från skolan. För ett av ovannämnda prov erhölls i klass 6 i Bi-skolan följande betygsfördelning: C—BC

a-A

15.9 %

32.0 %

31.1 %

15.5 %

5.5 %

Om denna fördelning säges i den artikel, varur siffrorna hämtats, att den ej kan anses betänklig, och att betygstabellerna i det hela kunna anses vara väl användbara både i A- och B-skolorna. Och i redogörelsen för B 2 skolorna säges, att detsamma gäller för dessa skolor. Detta må gälla för ifrågavarande tabeller, vilka endast i ringa mån avse att öva inflytande på terminsbetyget, men en fördelning av terminsbetygen med mer än dubbelt så många underbetyg som i A-skolorna vore ej tilltalande. Det är emellertid ej troligt, att tillämpandet av A-skolenormen kommer att leda till så höga procenttal för C och BC som i betygsfördelningen härovan. Resultatet i ett mekaniskt snabbräkningsprov är mera beroende

av skiftande yttre förhållanden och arbetsmetoder än vad resultatet i räkning i det hela är, vilket i högre grad beror av elevernas intellektuella kapacitet, och denna är sannolikt lika stor i en B-skola som i en A-skola. Ej heller för de övriga ämnena torde en tillämpning av A-skolenormen leda till så höga procenttal för de lägsta betygsgraderna. Det av de sakkunniga undersökta materialet pekar också i denna riktning. Följande tabell visar den betygsfördelning, som i detta material skulle ha erhållits i B-skolorna, om samma betygsfordringar som i A-skolorna tillämpats. Tabell 56. Betygsfördelningen i läsning, skrivning, rättstavning och räkning i B-skolorna, klasserna 2, 4 och 6, enligt A-skolenorm. Betygsfördelningen i procent. OBC

a-A

Medelbetyg

Klass 2. Läsning Rättstavning Räkning

6.4 5.5 11.7

27.5 19.6 26.5

38.8 40.1 32.4

21.6 23.2 23.4

5.7 11.6 6.0

1.46 1.56 1.43

Klass !f Läsning Skrivning Rättstavning Tillämpad räkning Mekanisk räkning

13.8 11.1 12.7 12.4 15.8

27.6 24.G 24.0 30.6 31.7

32.5 37.2 36.7 33.1 31.8

20.3 21.2 19.7 19.5 15.0

5.8 5.9 6.9 4.4 5.7

1.38 1.43 1.40 1.30 1.31

Klass 6. Läsning Skrivning Rättstavning Tillämpad räkning Mekanisk räkning

11.2 8.3 9.5 9.2 10.7

35.5 29.7 28.0 28.5 32.7

35.4 37.5 35.6 36.4 38.4

15.3 19.0 19.3 20.5 16.0

2.6 4.0 7.6 5.4 2.2

1.32 1.42 1.44 1.42 1.33

Medelbetyget i A-skolorna är 1.50. Som synes ha medelbetygen i Bskolorna praktiskt taget över hela linjen varit åtskilligt lägre. Av siffrorna att döma torde dock någon besvärlig anhopning av underbetyg ej vara att befara i B-skolorna, men även om antalet skulle bli större än vad dessa siffror utvisa, komma nackdelarna därav att bli mindre kännbara, om nu gällande villkor för flyttning till högre klass göras mildare. Vad medelbetyget beträffar, så ligger det, som synes, frånsett mekanisk räkning klart inom området för betyget »medelgod». En i B-skolorna fullt medelgod elev riskerar ej att erhålla betyget »under medelgod». I det undersökta materialet har resultatet i B2-skolorna i det hela ej varit svagare än i Bi-skolorna, Något siffermaterial från B3-skolorna ha de sakkunniga ej kunnat bygga på. Att denna skolform skulle vara så mycket svagare än Bi- och B2-formerna, att betygsproblemet där skulle behöva lösas på annat sätt än i de övriga B-skolorna, finnes knappast anledning att förmoda.

75 Det torde alltså vara lämpligast att låta samma fordringar gälla för alla folkskolans huvudformer. Kurserna i undantagsformerna skilja sig däremot, såsom redan framhållits, så mycket från A-skolornas, att samma betygsfordringar där ej kunna upprätthållas.

F. Betygen i ett gallrat elevmaterial. Vid den karakteristik av betygsgraderna med hjälp av vissa frekvenstal, som i det föregående givits, har s. k. normal fördelning förutsatts. I ett elevmaterial, som ej utsatts för gallring, är denna förutsättning berättigad, men annorlunda blir förhållandet, om man måste räkna med effekter av gallring. För folkskolans vidkommande kan elevmaterialet i klasserna 1 till och med 4 i allmänhet betraktas som praktiskt taget ogallrat. Efter genomgången av klass 2 sker visserligen någon utgallring av de svagaste genom hänvisning till hjälpklass, men denna gallring torde ur betygssynpunkt ej påkalla någon nämnvärd uppmärksamhet. Om vi räkna med att 2 procent av de svagaste utgallrats, skulle effekten procentuellt bli, att betygsgraden C försvunne, att BC minskades med ungefär 1 procent, och att betygsgraderna B, Ba och AB emellan sig delade en ökning av ungefär 2 procent. Vill man strängt hålla fast vid att den givna frekvensdefinitionen hänför sig till ett ogallrat material, skulle konsekvensen alltså väl bli, att på de platser, som ha hjälpklasser, betygsgraden C försvunne för de egentliga folkskoleklasserna, frånsett de fall, då klart hjälpklassmässiga elever ej förut blivit utmönstrade. Även den gallring, som sker genom kvarsittning, är av ringa omfattning i folkskolan, och effekten av utgallringen av mycket svaga elever ur en klass utjämnas dessutom genom det tillskott av kvarsittare, som tillföres klassen. Annorlunda ställer det sig med den utgallring av relativt duktiga elever, som sker genom övergången från fjärde folkskoleklassen till läroverken. På många platser sker denna övergång i betydande omfattning, och elevmaterialet i folkskolans femte och högre klasser undergår på dessa platser en förändring, som måste uppmärksammas. Att för dessa klasser räkna med »normal» fördelning blir åtskilligt missvisande. Lärare, som endast ha erfarenhet från sådana klasser, ha kanske svårt att bilda sig en korrekt uppfattning om situationen i »normala» klasser, varför en felaktig uppfattning om vad som är medelgod prestation kan uppkomma. Sannolikt resulterar felbedömningen i för höga betyg. Har läraren sin uppmärksamhet riktad på saken, torde felbedömningen dock kunna undvikas. En god hjälp att uppnå en riktig uppfattning om eleverna torde läraren kunna få genom att studera deras betyg från fjärde klassen. En sammanställning av dessa betyg visar, på vilken nivå den klass står, som läraren fått mottaga.

76 Vid uppdelning av ett elevmaterial i olika begåvningsklasser uppkommer även problemet om betygen i klasser, som bildats av särskilt duktiga elever. Det är klart, att betygssättningen i dessa klasser skall ske efter samma norm som i de andra klasserna. Risken i detta fall är väl, att betygen bli för låga. En del teoretiska betygsfördelningar hänförande sig till gallrat material torde vara av visst intresse och må här meddelas. Om vi tänka oss, att ett normalt fördelat elevmaterial kunde exakt uppdelas i två lika stora delar, den ena bestående av de svagare och den andra av de duktigare eleverna, skulle betygsfördelningen i de båda grupperna och i elevmaterialet i sin helhet bli:

Hela elevmaterialet Sämre avdelningen Bättre avdelningen

1 2 0

6 12 0

24 48 0

38 38 38

24 0 48

6 0 12

1 0 2

Medelbetyget i den sämre avdelningen bleve 1.12 och i den bättre 1.94. Om till elitklasserna endast hänföras den duktigaste fjärdedelen av elevmaterialet och de övriga tre fjärdedelarna få gå kvar i »vanliga» klasser, skulle procentfördelningen bli:

De »vanliga» klasserna

1.3 0

8 0

32 0

50 0

8 72

0 24

0 4

Medelbetyget i de »vanliga» klasserna bleve 1.44 och i elitklasserna 2.16. Betygen i de »vanliga» klasserna torde ge någon föreställning om situationen i de genom övergången till läroverken gallrade folkskoleklasserna. Antalet betyg över Ba blir relativt litet och antalet betyg från och med Ba nedåt relativt stort jämfört med normalfördelningen. Den givna teoretiska fördelningen i »elitklasserna» kan måhända också giva någon föreställning om betygssituationen i verkliga klasser för särskilt begåvade. Nu är det klart, att uppdelningen i verkligheten ej kan ske på det ideala sätt, som ovan antagits, men siffrorna torde dock utvisa den allmänna tendensen hos betygsfördelningarna. Något närmare verkligheten kommer man säkerligen, om man antar, att en viss feluttagning äger rum vid bildandet av elitklasserna. Antag t. ex. att vid uttagningen av 25 procent till elitklasserna 4 procent tages från Ba-gruppen och 1 procent från B-gruppen i stället för från AB-gruppen. Procentsiffrorna i de vanliga klasserna och i elitklasserna bli då:

77 C

1 0

31 4

45 16

15 52

0 24

0 4

0 Frekvenskurvan för elitklasserna har ett utpräglat maximum för AB, och de högsta betygens, a och A, frekvens är långt större än i normalfördelningen, medan betygen lägre än AB äro relativt sällsynta. För lärare i dessa klasser ge sådana teoretiska frekvensfördelningar föga ledning vid betygssättningen; möjligen dock en negativ: någon »normalfördelning» omkring Ba som medelbetyg är utesluten. Däremot kan i elitklasserna en normalfördelning om AB som medelbetyg vara möjlig, men fördelningskurvans form är synnerligen osäker. Den viktigaste ledningen torde läraren i alla dessa fall få, om han kan taga reda på elevernas betyg, medan de ännu tillhörde ett ogallrat elevmaterial. Värdet av standardiserade prov i klasser av detta slag är särskilt påtagligt. I förbigående må i detta sammanhang några ord ägnas åt betygsfördelningen i läroverken. Det ovan om elitklasserna sagda synes ju i princip böra gälla för de i läroverket intagna eleverna. Normalbetyget i läroverket skulle alltså vara AB, antalet Ba skulle vara litet och lägre betyg mycket sällsynta, frekvensstegringen från Ba till normalbetyget AB skulle vara mycket markerad, varefter fördelningskurvan visserligen hastigt skulle falla för de än högre betygen, a och A, men dessas antal likväl vara stort. En mera missvisande bild av betygsfördelningen i läroverken än denna, synes vara svår att uppkonstruera. Som exempel på en verklig betygsfördelning i läroverket kan tagas följande i ämnet matematik från en klassavdelning i klass l 5 , vilken fördelning i följande tabell jämförts med fördelningen i elitklasserna.

Klass l 5 ..

1 0

18 0

48 4

28 16

5 52

0 24

0 4

I själva verket kan dock ovan demonstrerade stora olikhet mellan teori och verklighet sägas vara mera skenbar än verklig. Den kan nämligen uppfattas som en effekt av att i läroverket en annan betygsskala användes än i folkskolan. Om vi se bort ifrån betygsgradernas benämningar, så har betygsfördelningen i läroverket samma allmänna utseende som den i elitklasserna. Vi skulle kunna använda samma allmänna beskrivning av båda betygsfördelningarna, alltså: »Frekvenskurvan har ett utpräglat maximum för normalbetyget och faller hastigt såväl uppåt som nedåt». Enda skillnaden är, att »normalbetyget» i läroverkets klass 1 kallas B och i folkskolans elit-

78 klasser AB. Om man flyttar alla frekvenstalen i elitklasserna två betygssteg åt vänster, ser man, att till och med de procentuella talen i fördelningarna äro ganska överensstämmande. Någon anledning att vänta procentuell likhet finns naturligtvis ej. Intagningen av elever från folkskolan till läroverken har ju ej skett efter någon enkel matematisk regel. Med rimliga antaganden angående feluttagningen till elitklasserna skulle fullt överensstämmande siffror lätt kunnat erhållas. Man frågar sig naturligtvis, om det är nödvändigt, att fordringarna i läroverket ställas så högt, att »normalbetyget» i de elitklasser, som läroverksklasserna otvivelaktigt utgöra, kommer att gränsa omedelbart intill betyget »icke godkänd», med följd att barn, som äro fullt medelgoda, måste få stora svårigheter att klara sig i läroverket. Men till denna fråga ha betygssakkunniga ej att taga ställning.

G. Graderingen av vitsorden för ordning och uppförande samt av vissa andra vitsord. I det föregående har föreslagits, att särskilda vitsord skola givas för sådana egenskaper som »studielämplighet», »praktiskt handlag» och »förmåga av samarbete». För studielämpligheten har hittills använts en 3-gradig skala. Då läraren för dess bedömande har åtskillig ledning av vitsorden i de särskilda läroämnena, skulle det väl ej vara omöjligt att något utöka antalet grader, så att skalan bleve 5-gradig, men då mera bestämda anvisningar över relationen till ämnesbetygen ej kunna givas, och då i övrigt objektiva metoder ej nu kunna komma till användning för bestämmande av studielämpligheten, torde det för närvarande vara klokt att låta skalan allt fortfarande vara 3-gradig. De sakkunniga föreslå, att betyget gives åt alla lärjungar och ej som nu endast åt dem, som söka inträde i läroverken. Detta bör väl i det hela underlätta för läraren att betygsätta även dessa lärjungar, men det ställer honom också i en situation, varom ännu ej någon erfarenhet inhämtats. Försiktigheten bjuder därför, att man ej ställer så stora fordringar på läraren som en utökning av betygsgradernas antal skulle innebära. Vitsorden i »praktiskt handlag» och »förmåga av samarbete» äro ett fullkomligt oprövat experiment, och skälen för begränsning till blott tre betygsgrader bli här än starkare. Fördelaktigt är också, att samma skala kommer till användning för alla dessa särskilda vitsord. Liksom för den 7-gradiga skalan är en frekvensdefinition av den 3-grädiga i ett »normalmaterial» lämplig. Frekvensfördelningen 1, 2, 1 är vanlig för en 3-gradig skala, men det synes vara lämpligare att ansluta definitionen till den 7-gradiga, så att medelbetyget får samma frekvens som Ba i denna

skala och de båda andra betygen samma frekvens som betygen under respektive över Ba. Som benämningar på de tre betygsgraderna föreslås: under medelgod, medelgod och över medelgod. »Under medelgod» svarar alltså mot B eller lägre betyg och »över medelgod» mot AB eller högre betyg. På så sätt kommer läraren att känna sig mera förtrogen med skalan än om ändrad frekvensdefinition infördes. Han kan som förut räkna med att cirka en tredjedel av elevmaterialet hör hemma i var och en av betygsgrupperna. Någon sifferbeteckning för dessa betyg behöves ej, och som kort beteckning av betygsgraderna skulle kunna användas m—, m och m + för respektive »under medelgod, »medelgod» och »över medelgod». För betyget i ordning ha vi hittills haft en 3-gradig skala och för betyget i uppförande en 4-gradig. Vitsorden i uppförande graderas mycket litet av lärarna. Mycket ofta ha alla eleverna i klassen högsta vitsordet, och i de fall, där så ej är förhållandet, dominerar likväl detta vitsord fullständigt, kompletterat med ett och annat lägre betyg. Betygen i ordning varieras något mera. Då benämningarna för vitsorden i ordning bestämdes till »mindre god», »god» och »mycket god», räknade man antagligen med att god skulle användas som medelbetyg och de båda andra inbördes användas i ungefär lika mån, men så har ej blivit fallet. I allmänhet användes mycket god som det vanligaste betyget, varjämte god gives i ett fåtal fall. Ibland användes dock god som det vanligaste med mycket god som sällsynt alternativ. Varken i fråga om vitsorden i uppförande eller i ordning synas alltså lärarna ha nämnvärt behov av gradering såväl uppåt som nedåt räknat från ett medelbetyg. Mest synes man känna behov av ett högsta normalbetyg med möjlighet till gradering nedåt. (Jämför härom utredningen i kapitel 1, sid. 41.) Bäst torde det då vara att acceptera denna lärarnas inställning till problemet och införa därtill passande betygsgrader. De sakkunniga vilja därför föreslå, att vitsorden för uppförande och ordning givas i en tregradig skala, och att i denna det högsta vitsordet betraktas som det vanligaste betyget, alltså som normalbetyg. Av de båda andra bör det lägsta mycket sällan tillgripas. En sådan frekvensdefinition står i verkligheten ej i strid med den fördelning, som brukar kallas normal och som lagts till grund för de förut definierade 7- och 3-gradiga skalorna. Diagram 2 må belysa detta. Den egenskap, som betygsättes, tankes alltså normalt fördelad. Men om gränsen mellan det högsta och näst högsta betyget sättes vid 1 i diagrammet och gränsen mot det lägsta betyget vid 2, inses, att högsta vitsordet blir normalbetyg med dominerande frekvens, medan det lägsta vitsordet blir ytterst sällsynt. Men normalbetyget blir inget »medelbetyg», som fallet var i de förut definierade skalorna, Då det högsta betyget alltså ej omfattar enbart de mest framstående eleverna, synes benämningen god vara att föredraga framför mycket god. De båda andra betygsgraderna skulle kunna benämnas bristfällig och dålig. Vid jämförelse med den 7-gradiga skalan skulle

80 för ordningsbetygen »god» kunna anses svara mot betygsgraderna Ba och högre, »bristfällig» mot B och »dålig» mot BC eller lägre. I fråga om uppförandebetygen torde frekvensen för normalbetyget bli något högre. Något behov av sifferbeteckning torde ej heller för dessa betyg finnas, och som korta beteckningar föreslås d för dålig(t), b för bristfällig(t) och g för god (gott).

1 Diagram 2. Frekvensfördelningen

av vitsorden i uppförande och ordning.

Med den nu föreslagna skalan för betygsgraderna i ordning och uppförande möjliggöres en differentiering av eleverna i två huvudgrupper: de som nöjaktigt iakttaga gällande ordningsföreskrifter och mot vilkas uppförande föga är att anmärka, och de som tydligt brista i detta hänseende. Någon gradering uppåt har ej ansetts nödvändig. Men bristerna i ordning eller uppförande kunna vara av så allvarlig art, att det kan vara lämpligt att med ett särskilt vitsord ge upplysning härom. För att uppförande- och ordningsbetygen skola ha uppfostrande betydelse, är det nödvändigt, att de lägre betygsgraderna, särskilt »bristfällig(t)», verkligen komma till användning. Men man måste räkna med att den högsta betygsgraden i avgångsbetygen bör bli helt dominerande på grund av den allvarliga prickning, som ett lägre avgångsbetyg i uppförande och ordning innebär. Det synes alltså vara lämpligt, att frekvenserna för »bristfällig(t)» och »dålig(t)», allt eftersom eleverna komma upp i högre klasser, avtaga för att slutligen i avgångsbetyget bli så små, att »bristfällig(t)» där i frekvenshänseende närmast blir jämförbart med läroämnenas »BC» och »dålig(t)» med »C».

81 I fråga om vitsorden i uppförande och ordning vilja de sakkunniga alltså föreslå, att en på detta sätt »glidande» skala kommer till användning. Den glidande skala, som här föreslås, torde kanske snarare böra betraktas som ett försök till mätning visavi en fast betygsskala av det slag, som omnämndes under diskussionen av den glidande betygsskalan (sid. 70). Men graden av den utveckling i »ordentlighet» från småklasserna till avgångsklassen, som här räknas med, är en ganska godtycklig konstruktion. Erfarenheten vid användningen ger måhända så småningom besked om metodens ändamålsenlighet. De sakkunniga förutsätta, att skalan användes så, att en elev ej får uppförande- eller ordningsbetyget höjt, utan att en verklig förbättring ägt rum. Nuvarande svårigheter i fråga om ordningsbetygets användning bero väl huvudsakligen på att betygsskalan ej varit definierad men till en del även på osäkerhet i fråga om ordningsbegreppets innebörd. Betygssakkunniga vilja i detta sammanhang endast hänvisa till vad som säges i de av skolöverstyrelsen utgivna Metodiska anvisningar till undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk: »Vitsord för ordning skall icke avse sådant, som hör till lärjungarnas uppförande, utan endast det, som ligger i själva ordets betydelse. Fel, som i detta avseende böra beivras, äro t. ex. benägenhet att komma för sent till morgonbön eller lektionstimmar, obenägenhet att snabbt lämna läsrum och korridorer under rasterna, försumlighet att på utsatt tid inlämna skriftliga uppgifter, vårdslöshet i avseende på klädsel, kroppsvård, hanterande av pulpeter, läroböcker och skrivböcker o. s. v. Naturligtvis kunna emellertid svåra felaktigheter av denna art, om de trots upprepade tillsägelser icke rättas, få karaktär av tredska och olydnad och i så fall inverka på uppförandebetyget.» Dessa bestämmelser torde även vara tillämpliga för folkskolan. E t t viktigt tillägg synes dock böra göras. Vid sättandet av ordningsbetyget synes även elevernas flit och uppmärksamhet under lektionstimmarna böra beaktas. Lättja och ouppmärksamhet i skolarbetet äro nämligen ej förenliga med god ordning. Då brister i ordningen i många fall stå i samband med elevernas hemförhållanden, är det viktigt att det tillses, att endast de försummelser, för vilka eleven måste anses själv ansvarig, få inverka på ordningsbetyget,

6 — 420012

82 Kap. 3. Om betygssättningen i läro- och övningsämnena. A. Om prövning och betygssättning i allmänhet. Vid bedömningen av en elevs kunskaper och färdighet i ett ämne har man att ta hänsyn både till kvalitet och kvantitet. I de provisoriska betygsanvisningarna säges härom: »Som allmän regel för kunskapsbedömningen bör gälla, att betygsgraderingen mera skall vara uttryck för kunskapens kvalitet än kvantitet, förutsatt att lärjungen har inlärt det mest nödvändiga minnesstoffet i kursen. Om en lärjunge t. ex. har dåligt omdöme i geografiska frågor, erhåller han ej ett högt betyg i ämnet geografi, hur kunskapsrik han än må vara i fråga om geografiska detaljer.» Mot denna anvisning torde intet vara att invända. Förmåga att klokt besvara s. k. »förståndsfrågor» i ett ämne har alltid av lärarna värderats högre än ett ytligt minnesvetande. I åtskilliga ämnen — särskilt de s. k. orienteringsämnena — torde emellertid vid betygssättningen ännu en omständighet i någon mån böra beaktas, nämligen lärjungarnas förmåga att ur uppslagsböcker, läro- och läseböcker o. s. v. taga reda på de fakta, som behövas för besvarande av givna frågor. En god förmåga att på detta sätt kunna orientera sig är ofta ej mindre värdefull än ett stort mått av minneskunskap. Vanliga kunskapsprov böra därför kompletteras med uppgifter, som pröva lärjungens förmåga att reda sig med olika slag av hjälpmedel. Dylika uppgifter kunna bestå i frågor, vid vilkas besvarande läroboken får användas. Det är av stor, ej alltid beaktad betydelse, att eleverna verkligen äro förtrogna med lärobokens uppställning, så att de »hitta» i denna. Med betygsanvisningarnas uttryck »det mest nödvändiga minnesstoffet» i kursen åsyftas tydligen kunskaper, som varaktigt böra behållas i minnet, och som alltså skola utgöra ett bestående resultat av skolans verksamhet. Det är tydligt, att en sådan fond av fasta kunskaper är önskvärd, men all erfarenhet visar, att anspråken på dess storlek måste hållas låga. Av undersökningar, som nyligen gjorts i Norge och i viss utsträckning även i vårt land, framgår, att endast en obetydlig del av det minnesmaterial, som inlärts i skolan, föreligger present i minnet ett eller några år efter inlärandet. Det som blir kvar är dessutom i hög grad beroende av individuella förhållanden och står oftast ej i ringaste relation till saklig betydelse. Även om arbetet i skolan skulle kunna •

effektiviseras, är det dock tydligt, att skolan ej kan lämna någon garanti för att eleverna efter slutad skolgång äro i besittning av en varaktig fond av minnesfakta i någon större utsträckning. En skola, som i inpluggandet av en mängd sådana fakta såge sin huvudsakliga uppgift, måste se mycket litet resultat av sitt arbete. Den nutida skolan har också beaktat detta. Vad som kan och bör bli bestående är ej en myckenhet detalj- och namnkunskap utan kunskap om sambanden mellan olika företeelser, en god orientering i tid och rum, förmåga att på ett riktigt sätt kombinera olika fakta, kort sagt goda tankevanor. Så skall exempelvis det huvudsakliga resultatet av geografiundervisningen vara, att barnen förvärvat en allmän geografisk orientering, men det är orimligt att begära, att de efter avslutandet av kursen i geografi skola bevara i minnet hela det namnmaterial, som upptagits i läroboken. Av stort värde skulle det emellertid vara, om någorlunda klara linjer kunde uppdragas för omfattningen av »det mest nödvändiga minnesstoffet» i de olika ämnena. Önskvärt vore, att förslag till sådana minimikurser uppgjordes av för respektive ämnen särskilt intresserade lärare, men vid det slutliga fastställandet av minimikurserna måste säkerligen de så uppgjorda kursförslagen ytterligare beskäras. Endast om minimikurserna begränsas till det strängt nödvändiga, kunna de bli av värde för undervisning och betygssättning. Utom detta minnesstoff måste emellertid mera tillfälligt en stor mängd fakta inläras, som behövas för att lärjungarna skola på ett tillfredsställande sätt kunna deltaga i det fortlöpande studiearbetet. Dessa kunskaper kunna vara av stort värde, fastän de rätt snart glömmas, och kontrollen över att lärjungarna inhämtat dem är ingalunda oviktig. Denna kontroll sker vid vanliga läxförhör eller i anslutning till behandlingen av mindre kursområden, och vid dessa förhör kan läraren pröva barnens förmåga att aktivt arbeta även med de mera tillfälligt inlärda kunskaperna. I nu gällande provisoriska betygsanvisningar framhålles, att lärarens bedömning av lärjungarna bör grundas på iakttagelser och anteckningar under terminens lopp och ej blott på ett mer eller mindre ytligt eftersinnande vid terminens slut. Denna anmärkning är tydligen berättigad, men den torde gälla ej blott »ett mer eller mindre ytligt eftersinnande» utan också en särskild prövning vid terminens slut. Även om en prövning utföres med omsorg, kan den ej ersätta en fortlöpande kontroll av det arbete, lärjungarna utföra. Man måste också beakta, huru lätt enstaka prov kunna bli missvisande. Att grunda betygssättningen endast på generalprövningar vid terminens slut kan ej vara försvarligt. Om dessa slutprov läggas så, att det fordras, att lärjungarna skola ha hela kursen med de under terminen inlärda detaljerna aktuell, måste slutproven betecknas som rent olämpliga. Värdet av att eleven vid en viss tidpunkt har en stor mängd av de kursdetaljer, som snart komma att glömmas, på en gång aktuella i minnet, torde ofta överskattas. Genom

överdrivna fordringar i detta avseende kan rent av inpräglandet av det verkligt nödvändiga minnesstoffet bli lidande. Minimikursens innehåll måste under det löpande skolarbetet ofta bli föremål för repetition, och repetitionsprov böra ingå som ett normalt led i det pågående studiearbetet. En för ett stort slutprov tillfälligt inpluggad kurs ger sämre garanti för att bestående fasta kunskaper vinnas. Vid förhör på större partier av kursen måste noga aktas på att de kvantitativa fordringarna endast utsträckas till det verkligt centrala minnesstoffet. Betyget skall visserligen närmast vara ett omdöme om den kunskaps- eller färdighetsnivå, som lärjungen nått upp till vid terminens slut, men denna kan i allmänhet väl bestämmas med ledning av under terminens lopp gjorda prövningar och iakttagelser. Detta så mycket mer som kunskapernas kvalitet skall väga tyngre än kvantiteten. I undantagsfall äro visserligen mycket snabba förändringar av nivån tänkbara, men detta förhållande torde dock ej kräva annan uppmärksamhet än att prövningarna under terminens senare del något mera beaktas än tidigare prov. För de olika ämnena torde behovet av kunskapsprövningar ställa sig något olika. Ju mera huvudföremålet för studierna i ett ämne är förvärv av kunskaper och färdigheter, desto mera framträdande är behovet av prov. Det är sannolikt endast en gradskillnad mellan olika ämnens ställning i detta avseende, men denna gradskillnad synes dock vara värd beaktande. Vissa ämnen, såsom räkning, sikta mera på förvärvandet av kunskaper och färdigheter, andra ämnen, såsom kristendom, mera på bibringandet av personlig kultur. I det senare ämnet spela sannolikt kunskapsprov en mindre roll än i det förra. Prövningarna kunna vara av många slag och fylla många uppgifter i studiearbetet. Alla ha säkerligen något värde för betygssättningen, somliga mer, andra mindre. Man bör tillse, att de ur betygssynpunkt särskilt värdefulla ej bli försummade. Proven måste ordnas så, att såväl de svagaste som de bästa eleverna få tillfälle visa, vad de duga till. Om de svagaste eleverna ej kunna klara någon av de uppgifter som föreläggas dem, verkar detta deprimerande och omöjliggör dessutom en närmare betygsgradering av dessa elever. Och om de duktigaste eleverna klara alla prövningsuppgifter, är det ur betygssynpunkt lika illa. Men alla prov skola naturligtvis ej vara så konstruerade, att de möjliggöra ett utnyttjande av hela betygsskalan. I många fall fyller ett prov sin uppgift genom att endast ge besked, huruvida lärjungarna inhämtat det mest nödvändiga av kursen. Bästa möjliga prestation i ett sådant prov är ej bevis på att eleven är värd ett mycket högt betyg i ämnet. Då terminsbetyget skall sättas på basis av alla de prov, som givits, måste läraren akta på olikheten i provens betygsgradering. Om han använt ett relativt lågt betyg för den »bästa möjliga prestationen», får detta låga betyg alltså ej draga ner terminsbetyget, och omvänt, om han använt ett mycket högt betyg på presta-

tionen i fråga, måste han tillse, att det ej höjer terminsbetyget mer än skäligt kan vara. Bäst torde vara att i första hand sätta terminsbetyget på basis av de prov, som kunna väl betygsgraderas, och sedan modifiera detta betyg uppåt eller nedåt med hänsyn till elevernas resultat i de prov, som endast ofullkomligt kunnat graderas. Att angiva en exakt regel för denna »modifikation» skulle kanske vara möjligt, men bäst torde vara, att lärarens eget omdöme får vara vägledande. Alla prov måste ju vara begränsade i fråga om den tid, som får ägnas åt dem. Det måste emellertid anses befogat, att eleverna framför allt bedömas efter vad de prestera, då de utan jäkt kunna gripa sig an med sina uppgifter. Men även förmågan att snabbt gå i land med förelagda uppgifter är värdefull, och det är därför lämpligt att också bedöma eleverna med ledning av prov, i vilka snabbtänktheten spelar en stor roll. Då läraren börjar känna sina elever, kan han på många sätt variera prövningsmetoderna. Vid de skriftliga proven är det t. ex. ej alltid nödvändigt att låta alla eleverna arbeta med samma prov. Läraren lägger naturligtvis proven på det sätt som behövs för att graderingen skall kunna genomföras. Vid bedömandet av de skriftliga kunskapsproven fästes ej avseende vid formell otymplighet utan endast vid svarets sakliga innehåll. Proven böra ofta vara så konstruerade, att de kräva ett minimum av skriftligt arbete av eleverna, samtidigt som de ge dem fullt tillfredsställande möjlighet att redovisa för sina kunskaper och insikter. Vidare böra proven möjliggöra en objektiv rättning. Prov bli lätt allvarligt missvisande, och det är därför av vikt, att lärarna ägna frågan om kunskapsprövningens rätta utförande uppmärksamhet. Vid lärarutbildningen bör naturligtvis kunskapsprövningens teori och praxis ingående behandlas. Men det är ej blott genom särskilda prövningar — muntliga eller skriftliga — som läraren bör skaffa sig kunskaper om eleverna. All granskning av det arbete, som eleverna utfört, är av värde, likaså iakttagandet av det sätt, varpå arbetet utföres. En sådan fortlöpande kontrollerande granskning av eleverna i deras arbete är av stor betydelse för betygssättningen och kompletterar på ett viktigt sätt den prövning, som består i att eleverna ställas inför bestämda frågor, som de på egen hand skola besvara. En viktig förutsättning för att betygssättningen skall bli riktig, är alltså, att läraren har tid att ägna varje enskild elev ingående uppmärksamhet. Vid stora klasser är det risk för att lärarens betygssättning i allt för hög grad sker genom ytliga slutprövningar. En god lösning av betygsfrågan hör nära samman med en god lösning av undervisningsfrågan i sin helhet. Om ett ämne består av två eller flera av varandra relativt oberoende delar, måste läraren tillse, att hänsyn tages till hela ämnet. I betygsanvisningarna säges härom: »Om t. ex. en del av ett ämne behandlas under höstterminen och en annan del under vårterminen, måste läraren vid avgivandet av vår-

terminens betyg även taga hänsyn till elevernas under höstterminen ådagalagda insikter i ämnet. De betyg eleverna få, skola vara uttryck för den ståndpunkt i hela ämnet, som de kunna anses ha nått upp till, och ej blott vara betyg över deras prestationer under sista terminen eller en del av denna.» Vid sammanslagning av delbetyg måste de olika delarnas inbördes betydelse beaktas. Saknas särskild anvisning härom, torde läraren kunna få någon vägledning av den tid, som ägnas de olika delarna, så att en del av kursen, som behandlas under väsentligt längre tid än en annan, vid sammanslagningen av betygen får väga tyngre. Men dessa tider äro naturligtvis inga mått på kursdelarnas relativa betydelse. Äro delar av ett ämne inlagda i ett annat, som exempelvis kan vara fallet med biologi och geografi, då de främmande världsdelarnas växter och djur rätt allmänt och med fördel behandlas i samband med geografiundervisningen, så bör hänsyn till det biologiska kursmomentet tagas vid sättandet av vitsordet i biologi. Om lärarnas åtgöranden för uppnåendet av en likformig betygsskala säges i de provisoriska anvisningarna, att läraren, innan han slutjusterar sina betyg, bör undersöka, om frekvenstalen för de olika betygsgraderna förete något anmärkningsvärt enligt de allmänna frekvensreglerna för betygsfördelningen. Det framhålles, att »om läraren har den bestämda uppfattningen, att han har en ovanligt svag eller en ovanligt duktig klass, bör betygsfördelningen harmoniera med denna uppfattning». Sedan nu möjligheten att använda standardiserade prov som hjälpmedel vid betygssättningen varit föremål för utredning och givit ett positivt resultat, böra sådana prov i ämnena räkning, skrivning och läsning ställas till lärarnas förfogande och lärarna tillrådas att i och för justering av sin betygsskala utnyttja detta nya hjälpmedel. De officiella betygsanvisningarna böra giva närmare vägledning om förfaringssättet vid användandet av de standardiserade proven.

B. Om betygssättningen i de enskilda facken. 1. Modersmålet. a. Om uppdelning av betyget. Vid principdiskussionen i kapitel 2 framhölls vikten av att betygen i de olika ämnena gåvo så tydliga upplysningar som möjligt om lärjungens kunnighet i dessa ämnen. Det framhölls, att en undersökning borde göras, om de nuvarande ämnesbetygen ur denna synpunkt vore tillfredsställande, »eller om värdefullare upplysningar om lärjungen skulle kunna utvinnas genom betyg

i särskilda i ett ämne ingående ämnesgrenar». Detta spörsmål berör i hög grad ämnet modersmålet. I Betänkandet angående intagandet av elever i första klassen av allmänna läroverken (Statens offentliga utredningar 1938: 29) säges härom följande: »I fråga om modersmålet torde ett enda betyg för hela ämnet ej vara tillfredsställande. Modersmålsämnet innehåller flera av varandra relativt oberoende kunskapsområden av den betydelse, att upplysning om hur lärjungen behärskar dessa särskilda områden kan vara berättigad. Genom sammanslagning blir bilden allt för dunkel. I folkskolan är ämnet såväl i betygshänseende som på timplanen uppdelat i tvenne, å ena sidan läsning och talövningar å andra sidan skrivning och språklära. Fråga är emellertid om denna uppdelning ger all den upplysning om lärjungen, som ur praktisk synpunkt är önskvärd. Vid inträdesprövningen till den femåriga realskolan givas prov i rättstavning och läsning, och till fyraåriga realskolan prövas dessutom i uppsatsskrivning och språklära. Då man tydligen från läroverkets håll anser sig behöva upplysning om de inträdessökandes färdighet i rättstavning, synes intet hinder möta för att denna upplysning gives i folkskolebetyget. Rättstavningen bedrives i varje fall med stor intensitet i folkskolan, och torde i allmänhet särskilt betygsättas och utöva avsevärd inverkan på sammanfattningsbetyget i ämnet skrivning och språklära. Färdigheten i rättstavning har stor social betydelse och är särskilt betydelsefull för vissa yrken, varför även ur denna synpunkt en upplysning på betyget om färdigheten kan vara försvarlig. Däremot bör ej särskilt betyg i språklära upptagas på folkskolebetyget, fast inträdesprov i ämnet förekommer. För de elever, som ej skola fortsätta studierna i högre skolor, är ett sådant betyg utan betydelse, därtill kommer, att det sannolikt skulle kraftigt påverka undervisningen i folkskolan i riktning mot grammatikaliska studier. I åtskilliga yttranden från folkskoleinspektörshåll framhölls, att inträdesprövningarna utöva en ogynnsam inverkan på arbetet i folkskolan på så sätt, att alltför mycket arbete nedlägges på detta kursmoment. Genom en tredelning av modersmålsbetyget i läsning, skrivning och rättstavning synes det, som om folkskolebetyget skulle giva klarare upplysning om elevernas förmåga i modersmålsämnet än med den nuvarande tvådelningen i läsning och skrivning. Som argument för särskiljandet av rättstavningen kan också anföras, att detta ämne i kanske högre grad än något annat är en metodisk enhet och att det är lättare att rättvist betygssätta lärjungarna i detta ämne än kanske i något annat.» Den nu citerade motiveringen för att ämnesgrenen »skrivning och språklära» i betygshänseende uppdelas i ämnesgrenarna »skrivning (och språklära)» samt »rättstavning», synes betygssakkunniga mycket vägande. För att ytterligare kunna bedöma lämpligheten av den föreslagna uppdelningen vore det emellertid av värde att känna, hur väl betygen i rättstavning och

den övriga skrivningen följas åt. De sakkunniga ha utfört en sådan korrelationsundersökning mellan de båda delbetygen. Resultaten framgå av följande tabeller. Tabell 57. Korrelation mellan betygen i skrivning och rättstavning i klass 4 och klass 6. Klass 4. R ä t t s t a v n i n g BC

Ba AB

A 0

61 235

6 150 550 204 29

a — AB a

> Ba

7 1

»M

38 171 722 276

32 100

1260 M

m BC

85 279 910 896 493

11=2 740

Klass 6. R ä t t s t a v n i n g BC

Ba AB

A 0

62 253

31 148 435 173

- AB c

> Ba * B

31 141 513 159

29 M

w BC

56 226 692 662 473 109

93 7 3=2221

Trots att samgåendet mellan betygen i det hela är väl uttalad (r = 0.74 och 0.72), inträffar det dock, som synes, ganska ofta, att en elev kan förtjäna mycket olika betyg i rättstavning och i den övriga skrivningen. Färdigheten hos elever, som ha samma sammanfattningsbetyg i ämnet, kan tydligen vara av synnerligen olika beskaffenhet. Om vi antaga, att skrivningen får väga dubbelt mot rättstavningen i sammanfattningsbetyget, skulle t. ex. betygsgraden B kunna dölja följande olika kombinationer, som enligt korrelationstavlan förekomma i verkligheten.

89 1

3 Sammanfattningsbetyg

Skrivning (utom rättstavningen)

Rättstavning

En elev med B som sammanfattningsbetyg i skrivning och språklära kan alltså vara mycket duktig i rättstavning, men det kan också hända, att han är fullkomligt undermålig. Om man anser, att det är av värde, att skolbetygen ge upplysning om rättstavningsfärdigheten, är det tydligen nödvändigt att giva särskilt betyg i denna ämnesgren. Betygssakkunniga vilja alltså instämma i förslaget om modermålets tredelning i betygshänseende. I nämnda betänkande föreslogs, att uppdelningen med särskilt betyg i rättstavning borde införas från och med tredje klassen. Något särskilt skäl härför anfördes emellertid ej; det synes oss lämpligt att betyg i rättstavning gives redan i klass 2. Åtskilliga lärare torde emellertid anse det svårt att redan i småskolan giva ett från rättstavningen skilt skrivningsbetyg. Vid bedömande av frågan för småskolans del må beaktas, att de betyg i skrivning, som nu givas i småskolan, väsentligen torde kunna uppfattas som rättstavningsbetyg. Detta framgår såväl av uttalanden från småskollärarhåll som av särskilda korrelationsundersökningar. För sambandet mellan standardbetyget i rättstavning och vårterminsbetyget i skrivning i småskolans andra klass erhöllos följande siffror: Tabell 58. Mycket

god

Någorlunda

god

Dålig

Mycket

dålig

överensstämmelse

70.5 %

2d%

0.6 %

0»/.

Förklaring: I 70.5 procent av alla fallen sammanföllo betygen i rättstavning och betygen i skrivning alldeles. I 29 procent av fallen var skillnaden 1 betygsgrad, i 0.5 % 2 betygsgrader och i 0 % mer än 2 betygsgrader.

Koefficienten var: r = 0.85, alltså mycket hög. Hur missvisande det vore att uppfatta ett rättstavningsbetyg i småskolan som uttryck för skickligheten i uppsatsskrivning, framgår av följande siffror, som erhållits på grundval av särskilda prov i rättstavning och uppsatsskrivning, givna i ett antal småskoleklasser i slutet av andra läsåret.

00 Tabell 59. Mycket

god

Någorlunda

god

Dålig

Mycket

dålig

överensstämmelse

37.0 %

50.7 %

11.0 %

1.3 %

Koefficienten var här r = 0.57. En jämförelse mellan de båda tabellerna visar, hur mycket sämre överensstämmelsen är i den senare. Då den första undervisningen i modersmålets skrivning bedrives på olika sätt, och då på vissa håll någon uppsatsskrivning ej förekommer i småskolan, torde det vara bäst, att ett från rättstavningen skilt betyg i skrivning blir obligatoriskt först från och med tredje klassen, men att särskilt betyg i rättstavning blir obligatoriskt redan i småskolan. De lärare, som i småskolans andra klass vilja sätta ett särskilt betyg i skrivning, må så göra. De tre ämnesgrenarna skulle lämpligen kunna kallas läsning, skrivning och rättstavning. Den nuvarande benämningen, tal- och läsövningar är ej bra. Ett ämne bör ej kallas »övning». Genom namnförändringen behöva ej talövningarna få en mindre framskjuten plats vid undervisningen, vilket de sakkunniga ej alls avsett. Eventuellt kunde ämnet kallas »tal och läsning». Förslaget att ändra benämningen »skrivning och språklära» till »skrivning» är däremot ej av rent formell natur. Det synes oss, att kursmomentet språklära väl kraftigt markeras genom det nuvarande namnet. b. Betyget i läsning (tal- och läsövningar). I det av sakkunniga tidigare avgivna förslaget till provisoriska betygsanvisningar säges om ämnesgrenen »läsning»: »Betyget i läsning får ej sättas enbart med ledning av högläsningen. Barnens förmåga av s. k. tyst läsning måste göras till föremål för prövning, och lika stor hänsyn bör tagas till den som till högläsningen. De i ämnet ingående talövningarna sammanfalla ej med högläsningen. Barnens förmåga att med egna ord berätta om något de väl känna till bör även inverka på betyget.» I de av skolöverstyrelsen fastställda anvisningarna ha reglerna för betygssättningen i läsning fått följande lydelse: »Betyget i tal- och läsövningar sättes med huvudsaklig ledning av högläsningen och barnens förmåga att med egna ord berätta om eller giva uttryck åt något, som de väl känna till. Barnens förmåga av s. k. tyst läsning bör även uppmärksammas, men då denna förmåga kontrolleras genom bland annat de dagliga läxförhören, torde särskilt anordnade prov för fastställande av detta delbetyg vara överflödiga. Vid högläsning bör hänsyn tagas såväl till lärjungarnas artikulation, betoning och förmåga av flytande läsning som till av dem ådagalagd uppfattning. Att talövningarna icke äro knutna enbart till högläsningen är självklart.»

91 Det är tydligt, att man vid bedömandet av elevernas läsfärdighet har att taga hänsyn till de i denna färdighet ingående komponenterna. Skolöverstyrelsen skjuter högläsningen i förgrunden, kommitterade vill att tystlä,r;ningen beaktas i lika mån som högläsningen. I läsfärdigheten ingå förmåga av mekanisk avläsning, förmåga att förstå innehållet i det lästa och förmåga av uttrycksfull uppläsning eller välläsning. Läsfärdighet förvärvas genom övningar av två slag: högläsning och tystläsning. Särskilt under de första skolåren är naturligtvis högläsning en mycket viktig övningsform. Barnen skola lära sig en riktig och säker avläsning av orden och en riktig sammanläsning av dem till uttryck och fraser, så att en för uppfattningen nödvändig pausering framträder. I den mån säkerhet i berörda hänseende nåtts, inriktas undervisningen alltmera på uppövandet av den färdighet, som för eleverna kommer att ha den största framtida betydelsen, förmågan att snabbt och säkert uppfatta innehållet i en text, som de läst tyst. Att märka är, att den psykologiska inställningen vid tystläsningen ej är densamma som vid högläsningen. Vid den senare är barnens uppmärksamhet särskilt inriktad på välläsning i mera yttre bemärkelse, medan vid tystläsningen det dominerande intresset är att förstå det lästa. Högläsnings- och tystläsningsövningarna kunna alltså ej ersätta varandra. Om läsundervisningen ensidigt bedrives som högläsning, få barnen för lite övning att tillgodogöra sig det lästa. Högläsningen i de högre klasserna kan närmast karakteriseras som uppläsning, vid vilken uppmärksamheten samlas kring artikulation, pausering, betoning och uttrycksfullhet i det hela, eller med ett ord: välläsning. Barnen böra före uppläsningen ha haft tillfälle att på egen hand läsa igenom texten och tillgodogöra sig dess innehåll. Uppläsningen inför klassen blir sedan ett gott prov på elevens välläsningsförmåga. Tystläsningen kräver inövandet av en särskild teknik och behöver övas och kontrolleras under hela skoltiden. Framgången i skolarbetet blir i hög grad beroende av hur väl barnen tillägna sig färdigheten att med tanken följa den tyst lästa framställningen och med tankarna bearbeta det stoff, som framställningen bjuder dem. Övningarna i tyst läsning eller förståelseläsning böra varieras på många sätt. Som exempel må nämnas ifyllnadsuppgifter, rubriceringsövningar, markering av berättelsens »poäng», övningar att leta sig fram till den disposition, som legat till grund för den lästa framställningen o. s. v. En sammanställning av uppgifter för kontroll av den tysta läsningen borde utgöra ett nödvändigt komplement till de i folkskolan använda läseböckerna. Den under tystläsningen behandlade texten kan under en följande lästimme bli föremål för talövning, varvid barnens förmåga att muntligt redogöra för vad de läst kan prövas och bedömas. Särskilt vid läsning av längre skild-

92 ringar, vare sig detta sker som högläsning eller tystläsning, då läsningen utsträckes över flera timmar, kan det vara lämpligt att aktualisera det förut lästa genom barnens återberättande. Genom ovan skisserade tillvägagångssätt blir läsundervisningen en parallellt fortlöpande övning i tystläsning och högläsning. Det är därför naturligt, att lika hänsyn tages till dessa moment vid den slutliga bedömningen och betygssättningen av barnens läsfärdighet. Särskilt måste behovet av prov i tyst läsning understrykas. Den kontroll, som de dagliga läxförhören eventuellt ge av barnens förmåga i tyst läsning, kan på intet sätt betraktas som tillräcklig. Om betygen i läsning »sättas med huvudsaklig ledning av högläsningen», kan det befaras, att betygen i åtskilliga fall bli allvarligt vilseledande, då det ej utan vidare kan förutsättas, att välläsningen är en säker mätare på förmågan att tillgodogöra sig det lästa. Betygssakkunniga ha ägnat denna fråga uppmärksamhet och undersökt, hur resultaten av prov i tyst läsning överensstämma med lärarnas omdömen om elevernas välläsning. Undersökningsresultatet framgår av följande korrelationstavlor. Tabell 60. Jämförelse mellan välläsnings- och tystlasningsbetyge.fi i klass 2 och klass 6. 1) A-skolor. Klass 2.

2) B-skolor. Klass 2.

Välläsning 1

2 Ba

BC-C

4 V ä 11 ä s n i n g

69 137

67 144 109

2 A-a

c AB

c A " a a AB n 2 Ba S B H BC-C

63 154 291 321 194 = 1 0 2 3 1) A-skolor. Klass G. 3. Välläsning 1 2

? -» a AB

122 A

77 146 151

56 = 450

2 ) B-skol or. K lass t 4. Väl l ä s n i n g

26 76

43 118

c AB

23 Ba

45 141 142

t B

63 103

£ B

H BC-C

57 H BC-C

26 135 317 335

76 == 889

26 Ba

64 121 128

70 == 396

Förklarh älläs ninge n är poä lgbedömd m e d siffrorna 1— 5. 1 = då Hg, :8 = n ågorlunda, 3 = rätt bra, 4 = bra och 5 = mycket bra.

93 Av tavlorna framgår, att betygen, om de huvudsakligen sättas efter välläsningen, bli allvarligt missvisande, förutsatt att rimlig hänsyn skall tagas till tystläsningen. Så finnas elever, som av läraren erhållit högsta vitsordet i välläsning, men som i proven i tyst läsning visat sig fullkomligt undermåliga med betyg B C eller C. Betygssakkunniga anse därför, att de nuvarande provisoriska anvisningarna böra ändras, så att tystläsningens betydelse vid betygssättningen kraftigare markeras, och framlägga i bilaga A närmare förslag i saken. c. Betyget i skrivnirig (skrivning och språklära). Angående betyget i skrivning och språklära säges i de provisoriska anvisningarna följande: »Betyget i skrivning och språklära bör väsentligen rätta sig efter lärjungarnas färdighet i uppsatsskrivning. Härvid bör i främsta rummet hänsyn tagas till s. k. fria uppsatser, i vilka barnen kunna få utlopp för sin fantasi samt visa sin berättartalang och sin förmåga av självständigt språklig formulering. Allt efter klassens nivå och intressen kunna proven dock även omfatta små fackuppsatser, behandlande ett för barnen känt parti av kursen, till en början utförda med ledning av lärarens frågor men sedermera allt självständigare, samt reproduktioner, vilka särskilt ådagalägga barnens förmåga av språklig uppmärksamhet och fantasi.» Gentemot denna formulering av anvisningarna ha de sakkunniga i stort sett intet att invända. Möjligen borde det kraftigare ha understrukits, att betygssättningen i skrivning så litet som möjligt bör influeras av elevernas kunskaper i andra ämnen. Det är tydligen av särskild vikt, att anvisningarnas påpekande av att fackuppsatserna böra behandla »ett för barnen känt parti av kursen» tillräckligt uppmärksammas. I den mån barnen få skriva om fackämnen, som de så väl känna till, att de ha det för uppsatsskrivningen behövliga kunskapsstoffet aktuellt, vilja de sakkunniga ej avråda från användandet av fackämnen. Vad som i övrigt i anvisningarna säges om uppsatsernas bedömande, överensstämmer med av sakkunniga förut avgivet förslag, och ha vi på denna punkt intet att tillägga. Beträffande kursmomentet språklära säges i de av skolöverstyrelsen fastställda anvisningarna: » bör ej endast den grammatiska riktigheten i barnens skrivningar beaktas, utan vid betygssättningen bör lämplig hänsyn tagas även till deras teoretiska kunskaper i fråga om de till kursen hörande delarna av form- och satsläran». I detta sammanhang må erinras om att folkskolans undervisning i språklära i stort sett brukar ställas i uppsatsskrivningens tjänst, och enligt vår

94 mening med rätta. Det grammatiska stoffet behandlas således ur praktiskt språklig synpunkt. Undervisningen bedrives i huvudsak som s. k. språkbyggnadsövningar, vilka få betraktas som förberedelser och hjälpövningar till uppsatsskrivningen. Barnens teoretiska kunskaper i formlära och syntax äro i regel minimala, och det torde ha föga värde att lägga ned mycket arbete på att bibringa dem ett större mått härav. Undervisningen saknar härvidlag också den stimulans, som jämförelsen med ett främmande språk kan ge. Av det sagda framgår, att de prov för betygssättningen, som behöva göras, mera böra gå ut på att pröva elevernas allmänna språkriktighetskänsla, deras förtrogenhet med ordens böjning, användning av ersättningsorden, riktig ordföljd och periodbildning, än att utgöra prov på språklärans terminologi och definitioner. I de högre klasserna skulle möjligen mycket enkla prov i satsanalys kunna förekomma, t. ex. bestämning av subjekt, predikat, objekt. Enligt de provisoriska anvisningarna skall betyget i skrivning och språklära även omfatta rättstavningen. Det är i så fall nödvändigt att noggrant precisera den hänsyn, som skall tagas till rättstavningen. I anvisningarna säges endast, att färdigheten i rättstavning bör tagas i beaktande. Lärarna tillämpa emellertid nu mycket skilda principer vid sättandet av sammanfattningsbetyget, så att utan normerande bestämmelser stor förvirring kommer att råda på detta område. Om ej särskilt betyg skall givas i rättstavning bör i betygsanvisningarna uttryckligen föreskrivas, att vid sättandet av betyget i skrivning och språklära hänsyn skall tagas till färdigheten i rättstavning, samt att delbetyget däri skall väga mindre tungt än delbetyget i uppsatssskrivningen. Möjligen skulle för stadiet över småskolan proportionen 1:2 kunna föreskrivas, men i småskolan måste betyget antagligen än mera rätta sig efter färdigheten i rättstavning. d. Betyget i rättstavning. Ämnesgrenen rättstavning är relativt lätt att betygsätta, troligen lättare än något annat ämne. Detta beror dels på att ämnesgrenen är synnerligen enhetlig, och dels på att färdigheten i den lämpar sig väl för objektiv mätning. Namnet rättstavning i stället för den ofta brukade benämningen rättskrivning preciserar, vad som hör till ämnet i fråga, nämligen stavningen. Interpunktionen, som tidigare ofta betygsatts i samband med denna, hör logiskt samman med ämnesgrenen skrivning och språklära och bör inräknas under den. Vid bedömningen av elevernas stavningsfärdighet bör hänsyn tagas till alla deras skrivningar. Såväl lärare som barn böra utgå ifrån att rättstavningen helt står i skrivningens tjänst, och att man lär sig stava för att slippa

95 stavfel, när man skriver uppsatser, brev och dylikt. Läraren bör hos barnen inskärpa, att felfria diktamensskrivningar, hur förtjänstfulla de än må vara, äro av ringa värde, om andra skrivningar, t. ex. uppsatser, vimla av stavfel. Denna inställning till ämnet är nödvändig, om man vill nå bestående resultat. Att strängt beivra stavfelen i diktamensskrivningarna och helt negligera dem i vissa arbetsböcker, som på sina håll skett, är förkastligt och leder till att barnen vänja sig vid att slarva med stavningen, sä snart de skriva något som läraren ej skall rätta. En logisk följd av denna inställning till ämnet är, att barnens samtliga skrivningar bli beaktade, när betygen sättas. Det kan tyckas, som om detta skulle allvarligt komplicera betygssättningen, men i praktiken torde så ej behöva bli fallet. Beträffande de allra flesta eleverna råder nämligen god överensstämmelse mellan stavningen i diktamensskriv ningar och i annan skriftlig produktion, och då läraren anser, att så är fallet, kan han sätta rättstavningsbetyget efter de förra. Om han däremot märker, att någon elev på grund av slarv eller bristande begåvning stavar sämre i uppsatserna än i diktamensskrivningarna, där ambition och flit i hög grad bruka göra sig gällande, bör han med anledning härav ge ett lägre betyg, än diktamensskrivningarna utvisa. Hänsyn bör även tagas till barnens förmåga att med hjälp av ordlista undvika stavfel. Under alla omständigheter bör emellertid betyget på diktamensskrivningarna vara utgångspunkten för betygssättningen, eftersom detta betyg är avsevärt lättare att objektivt bestämma än betyget på stavningen i övriga skripta. Vid betygssättningen måste läraren uppmärksamma, att de vanliga diktamensskrivningarna äro så lätta, att de ej gradera de duktigaste eleverna. I regel vet en lärare någorlunda, vilka elever som förtjäna betygen AB eller lägre betyg, men han kan ej bedöma, vilka som äro förtjänta av a och A. För att kunna gradera uppåt måste läraren därför ge vissa prov, som äro så svåra, att även de allra duktigaste barnen nå gränsen för sin förmåga. Att bestämma, om en elev förtjänar A eller ej, är emellertid svårt, och detta betyg bör knappast ges, utan att även standardprov utvisa det. De i skolorna vanliga diktamensskrivningarna äro och böra vara väl preparerade. Barnen ställas här inför välbekanta ord, som de arbetat på att lära sig, och diktamensskrivningen utgör kontroll på detta inlärande. Sådana diktamensskrivningar, som ge en översikt över hur barnen inhämtat den föreskrivna kursen i ämnet, utgöra givetvis det viktigaste materialet för betygssättningen. Läraren bör emellertid även ta hänsyn till elevernas förmåga att reda sig med förut ej inlärda ord och bör därför en och annan gång ge en oförberedd diktamensskrivning. I småskolan torde detta dock ej böra ske förrän under sista hälften av vårterminen i klass 2. Det vill synas som om lärarnas fordringar för godkännande hållas väl höga i denna ämnesgren. I ett material av 2 508 elever i klass 4 hade lärarna

96 givit ej mindre än 339 stycken, alltså 13.5 procent, underbetyg i rättstavning. Även i fråga om denna färdighet böra ju anspråken i görligaste mån anpassas efter barnens mottaglighet. En underbetygsfrekvens dubbelt så hög som den »normala» torde ej vara nödvändig. 2. Räkning (räkning och geometri). a. Om uppdelning av betyget. Räkning anses ur betygssynpunkt vara ett av skolans lättaste ämnen, och graderingen genomföres ofta med användande av ett större antal betygsgrader än i något annat ämne med undantag av rättstavning. Som framgick av utredningen i kapitel 1 har dock även för ämnet räkning jämförbarheten mellan olika lärares betyg lämnat mycket övrigt att önska, vilket visserligen i ej ringa grad berott på att betygsgradernas innebörd ej varit fixerad men säkerligen även på att olika principer för bedömandet av duktigheten tillämpats. Olika meningar om kursmomentens inbördes vikt kunna åstadkomma ojämnheter i bedömandet. I allmänhet är det väl så, att elev, som är duktig inom ett område av kursen, också är duktig inom andra områden, men undantag finnas, och möjligt är, att vissa kursområden kunna ha en relativt självständig ställning i förhållande till de andra. Liksom för modersmålet måste därför även för räkning och geometri frågan tagas upp, om en betygsuppdelning av ämnet kan vara lämplig. Ämnets namn leder osökt till frågan, om ej särskilda betyg borde givas i »räkning» och i »geometri». Som skäl för en sådan åtgärd kunde anföras, att begåvningen för geometri och för aritmetik långt ifrån alltid följas åt. Så visade sig för ett av de geometriska proven, med vilka de sakkunniga experimenterat, det s. k. klotsprovet, att korrelationen med de övriga räkneproven ej var särskilt hög. Frågan har redan diskuterats i betänkandet angående intagning av elever i läroverkets första klass. Däri säges: »Även för ämnet 'räkning och geometri' kan det diskuteras, om ej en uppdelning i olika ämnesgrenar med särskilda betyg vore lämplig. Det ligger därvid närmast att tänka på de båda i själva ämnesnamnet angivna grenarna. Före 1919 års undervisningsplan var geometri ett självständigt ämne på timplanen. Den geometri, som det i folkskolan är fråga om, är emellertid så gott som helt och hållet bestående av kunskapen om hur en del enkla beräkningar med användande av yt- och rymdmått utföras. Geometriska konstruktionsuppgifter eller »euklideiska» bevisföringar förekomma praktiskt taget ej, och under sådana förhållanden synes folkskolans geometri osökt gå in under 'räkning'. Den något omständliga benämningen på ämnet 'räkning och geometri' synes böra förenklas till 'räkning', om man nu ej vill acceptera namnet 'matematik' för ämnet även i folkskolan. Någon anledning till uppdelning med särskilt betyg i geometri torde således ej finnas.»

97 Då de sakkunniga ha samma uppfattning om geometrins ställning i folkskolan, kunna ej heller vi förorda, att särskilt betyg sättes i geometri. Även förslaget om förenklad benämning av ämnet från »räkning och geometri» till »räkning» vilja vi biträda. Ett annat förslag till uppdelning av ämnet, nämligen i »tillämpad räkning» och »mekanisk räkning», diskuteras och förordas i nämnda betänkande. I fortsättningen av det nyss citerade heter det: »Däremot torde en annan uppdelning vara lämplig. Vi ha förut vid diskussionen av möjliga förbättringar av inträdesprovet föreslagit, att särskild hänsyn borde tagas dels till färdigheten i mekanisk räkning och dels till förmågan av problemlösning. Men om sådan hänsyn är av betydelse för bedömningen av de inträdessökande, så vore det ju också av värde, när intagningen skall ske på grundval av folkskolebetyget, om detta gav upplysning härvidlag. Då det är svårt att veta vilken hänsyn läraren i ett sammanfattningsbetyg som det nuvarande tager till de olika momenten i 'räkneskickligheten', ger betyget ej så god ledning för intagning till läroverket, som det skulle kunna göra. Den motivering, som ovan gavs för ett självständigt betyg i rättstavning, kan i viktiga avseenden gälla även för ett sådant i mekanisk räkning. 'Ämnet' utgör en relativt självständig metodisk enhet; standardiserade metoder för mätning av färdigheten finnas tillgängliga; korrelationen är låg mellan färdigheten i denna ämnesgren och ämnet i övrigt, alltså problemlösning, varför ett sammanfattningsbetyg blir otydligt; färdigheten är av så stor praktisk betydelse att särskild upplysning om den på betyget är försvarlig. Återverkningarna på arbetet i folkskolan av den föreslagna uppdelningen synas ej kunna bli annat än goda, då skadlig ensidighet i arbetet motverkas. Uppdelningen tillmötesgår också kravet, att betyget skall innehålla så mycket som möjligt av faktiska upplysningar om lärjungens kunnighet. De upplysningar, som betygen i de båda ämnesgrenarna ge om lärjungens beskaffenhet, äro ej svåra att angiva. Den mekaniska räknefärdigheten är en praktiskt betydelsefull färdighet, för vars förvärvande i allmänhet har krävts mycket arbete, men betyget är ej särskilt upplysande i fråga om lärjungens intellektuella förmåga. Skickligheten i problemlösning hör däremot nära samman med den allmänna intelligensen, och betyget bör alltså kunna giva värdefull upplysning om denna. Vid intagningen i läroverket är det säkerligen lämpligt att låta betyget i problemlösning väga avsevärt tyngre än betyget i den mekaniska räkningen. Om ett sammanfattningsbetyg anses böra givas i folkskolebetyget, bör vid bestämmandet av detta betyget i mekanisk räkning väga endast hälften mot det andra betyget. Som benämning på de båda ämnesgrenarna föreslås 'mekanisk räkning' och 'tillämpad räkning'. Uppdelning i två betyg torde lämpligen ske från och med tredje 7 — 420012

98 klassen. I småskolan skulle alltså som hittills endast ett betyg i ämnet räkning givas.» För att ytterligare belysa frågan om denna betygsuppdelnings lämplighet ha de sakkunniga företagit undersökningar över sambandet mellan de ifrågavarande delbetygen. Tabell 61. Korrelation mellan lärarnas betyg i tillämpad och mekanisk räkning i klass 4Terminsbetyget i till impad räkning C

1040 A

M v 8

a AB

| |

93 I - B

9 BC

6 C

940 114 16

= 2 544

Ur korrelationstavlan erhållas följande procenttal för graden av överensstämmelse. Mycket

god

Någorlunda

god

Dålig

Mycket

dålig

överensstämmelse

64.0 #

32.5 #

3.4 %

0.1 #

Korrelationen är visserligen hög, r = 0.77, men antalet markerade avvikelser mellan delbetygen är dock ej obetydligt. Man lägger särskilt märke till .att bland de i mekanisk räkning medelgoda eleverna finnas såväl elever, som äro fullkomligt undermåliga i tillämpad räkning (betyget C), som elever, som äro synnerligen skickliga (betyget a). Det är emellertid ej osannolikt, att divergensen mellan de båda delbetygen i verkligheten är mera markerad, då det är troligt, att det hos lärarna finnes en tendens att låta skillnaden mellan de båda delbetygen bli för liten. Denna tendens får i viss mån stöd av de officiella betygsanvisningarna, där det heter: »Det är klart, att tillämpad och mekanisk räkning ej äro oberoende av varandra. En elev kan ej reda sig bra i tillämpad räkning, om han ej har rätt god färdighet i mekanisk räkning, och svaghet i tillämpad räkning sammanhänger ofta med svaghet i mekanisk räkning. Det betyg, som lärjungen för-

tjänar i tillämpad räkning, torde därför i allmänhet också vara det riktiga betyget i mekanisk räkning, och om läraren ej kan konstatera någon verkligt påtaglig skillnad, ger han samma betyg i båda ämnesgrenarna. Men möjlighet att skilja betygen åt bör finnas. En elev kan vara mycket skicklig i mekanisk räkning och samtidigt mycket svag i problemlösning. Ett högt betyg i förra och lågt betyg i senare ämnesgrenen är då motiverat. Omvänt kan det också förekomma, att svagheter inom vissa områden av mekanisk räkning, vilka äro av mindre betydelse för den tillämpade räkningen, kunna motivera ett lägre betyg i mekanisk än i tillämpad räkning.» För att få en så objektiv belysning av frågan som möjligt, ha betygssakkunniga undersökt, hur resultaten av de av oss standardiserade proven i tilllämpad och mekanisk räkning överensstämma med varandra. Följande korrelationstavla visar sambandet. Tabell 62. Korrelation mellan standardbetyget i tillämpad räkning och standardbetyget i mekanisk räkning i klass 4C J4

» AB

-Q -O u

a -a

Standardbetyget i tillämpad räkning BC B Ba AB a

8 85 354

1 Ba

* B

370 BC

87 C

10 = 1505

98 Följande procenttal ange graden av överensstämmelse: 39.1 procent, 50.9 procent, 9.1 procent och 0.9 procent för respektive fullständig, någorlunda god, dålig och mycket dålig överensstämmelse. En jämförelse mellan dessa siffror och de i förra korrelationstavlan meddelade siffrorna visar, som man kunde förmoda, att divergensen mellan färdigheterna i verkligheten är större än vad lärarnas betyg ge vid handen. Korrelationen i den sista tavlan är endast 0.53 mot 0.77 i första tavlan. Tabell 62 visar, att i extrema fall sammanfattningsbetyget kan ge en mycket dunkel bild av en elevs duktighet. Om färdigheten i tillämpad räkning får väga dubbelt mot färdigheten i mekanisk räkning, vilket, när ett sammanfattningsbetyg ges, kan anses vara lämpligt, skulle samma betyg B i ett fall kunna betyga, att eleven är värd AB, och i ett annat fall, att han är värd C i mekanisk räkning. De motsvarande betygen i tillämpad räkning skulle vara

100 BC och Ba. Man ser vidare av tabell 62, att det finns B-elever i mekanisk räkning, som äro värda a i tillämpad räkning. En sådan elev skulle alltså i sammanfattningsbetyget erhålla AB. Ett högt betyg i räkning ger alltså föga upplysning om färdigheten i mekanisk räkning. Även om det ej kan sägas, att sambandet mellan de båda delbetygen är svagt, så kan slutsatsen av den nu gjorda undersökningen ej gärna bli någon annan än att den föreslagna uppdelningen med särskilda betyg i tillämpad och mekanisk räkning är väl motiverad, och de sakkunniga vilja tillstyrka, att en sådan uppdelning kommer till stånd. Denna betygsuppdelning bör då helt naturligt göras för alla eleverna i klassen, och ej blott för de elever, vilka anmält sig till inträde i högre skola. Ursprungligen föreslogs, att betygsuppdelningen skulle ske från och med tredje klassen. I småskolan skulle alltså endast ett betyg i ämnet givas. Att svårigheterna för uppdelningen äro större på ett lägre stadium än på ett högre, torde vara ostridigt, och det kan ifrågasättas, om man ej bör vänta med uppdelningen ända till fjärde klassen. Här är den ju särskilt behövlig på grund av övergången till läroverket, och den skall ju redan nu ske för de elever, som vilja övergå. Den underlättas dessutom genom de av oss standardiserade proven för fjärde klassen. Sådan standardisering har ej utförts för tredje klassen, varför svårigheterna för genomförandet av betygsuppdelningen i denna klass även av detta skäl torde vara något större. Lärarna i tredje klassen torde också ha svårt att redan efter en termin bedöma elevernas färdighet så väl som kräves för ifrågavarande betygsuppdelning. Med hänsyn till det sagda vilja de sakkunniga förorda, att uppdelningen av betyget i räkning sker först från och med klass 4. Även om på det lägre stadiet särskilda betyg ej skola utsättas i de båda ämnesgrenarna, måste läraren likväl ägna dem uppmärksamhet, och han torde vid betygssättningen böra taga större hänsyn till den tillämpade än till den mekaniska räkningen. På detta stadium sammanfaller detta krav i stort sett med kravet, att man mera skall rätta betyget efter hur väl eleven begriper räkneoperationerna än efter snabbhet i sifferräknandet. 6. Betyget i tillämpad räkning. Betygsprincipen, att kvaliteten skall väga tyngre än kvantiteten, torde för ämnesgrenen »tillämpad räkning» betyda, att lärjungarna mera böra bedömas efter hur väl de komma till rätta med problem, som åtminstone i/ någon mån kunna kallas för »nya», än efter hur väl de behärska problem av en typ, som varit föremål för särskild inövning under skolarbetet. En lärjunges flit betyder naturligtvis mycket för hans betyg, men om hans matematiska begåvning är klen, böra de höga betygsgraderna likväl ligga utom räckhåll för honom. I detta ämne måste prov spela en betydande roll, och

101 proven böra ge lärjungarna tillfälle att ådagalägga sin begåvning. I synnerlig grad gäller om detta ämne, vad som förut sagts om prövningar i allmänhet, att de skola läggas så, att såväl de svaga som de duktiga eleverna kunna ordentligt betygsgraderas. För att så skall kunna ske, måste proven innehålla uppgifter av mycket olika svårighetsgrad. Det måste finnas mycket lätta uppgifter för de svagas skull och mycket svåra uppgifter för de särskilt skickligas skull. Men naturligtvis skola uppgifternas svårighet ej bero på att för deras lösning kräves kännedom om speciella kursmoment, som äro främmande för den genomgångna kursen, och som eventuellt först behandlas i en senare årskurs. Om t. ex. barnen i klass 4 förelades en uppgift i allmänna bråk, exempelvis att dividera 3 / 4 med 1 1/2 vore en så »svår» uppgift självklart olämplig, då även de mest begåvade barn i klass 4 ej skulle kunna gå i land med den på grundval av klassens kurs; likaså skulle det vara orimligt, om barnen i småskolan ställdes inför multiplikationsuppgifter med flersiffriga faktorer. Men man får å andra sidan se till, att kravet, att uppgifterna skola ligga inom »kursens» område, ej tolkas så snävt, att uppgifter, som begåvade barn mycket väl kunna gå i land med, anses som olämpliga, endast därför att uppgifter av liknande art senare bli föremål för behandling. Uppgifternas lämplighet blir, skulle man kunna säga, bevisad genom att begåvade barn verkligen kunna gå i land med dem utan att ha erhållit särskild undervisning om de kursmoment, till vilka uppgifterna höra. Bäst är emellertid, om de »svåra» uppgifterna ej utgöras av typexempel från kursmoment, som i en högre årskurs skola behandlas. Det måste betecknas som en allvarlig missuppfattning, om läraren strävar att hålla alla uppgifter i provet trångt inom ramen av det, som enligt undervisningsplanen hör till årskursen, och som särskilt skall övas. Ett visst mått av färdighet i sådana uppgifter är villkor för att elev skall kunna godkännas, och konstaterandet, att denna färdighet föreligger, ger ej tillräcklig ledning för bedömandet av frågan, om eleven kan vara förtjänt av ett mycket högt betyg i ämnet, kanske rent av A. Som exempel på en sådan för trång tolkning av kravet, att uppgifterna skola ligga inom kursens ram, kan nämnas en kritik av standardproven i räkning för klass 2, i vilken fordrades, att uppgifter i räkneprov för småskolan endast skulle innehålla exempel från addition eller subtraktion, eftersom undervisningsplanen för klass 2 föreskriver följande: »Behandling av talområdet 1—100, därvid övningar för vinnande av färdighet särskilt böra avse tillläggning och fråndragning.» c. Betyget i mekanisk räkning. För ämnesgrenen mekanisk räkning gäller, att elevernas färdighet måste bedömas efter den säkerhet och snabbhet, varmed de kunna utföra sifferräkningar. Genom s. k. snabbräkningsprov prövas de härutinnan. Att kunna

102 utföra räkningarna är emellertid viktigare än att kunna räkna snabbt. Långsamhet och osäkerhet i räknandet höra emellertid i allmänhet ihop, och båda sammanhänga ofta med att räknetekniken ej helt behärskas. Den »osäkerhet», som är direkt beroende av okunnighet om hur räkneoperationerna skola utföras, är naturligtvis mycket graverande och kan ej kompenseras genom snabbhet i räknandet. Sannolikt är det detta, som gör, att många lärare så hårt bedöma räknefel över huvud taget. Men man måste uppmärksamma, att vid snabbräkningsprov en viss grad av osäkerhet är normal och hör samman med strävan att nå upp till maximal prestation. Sådan osäkerhet är alltså ej av allvarlig beskaffenhet och bör ej bedömas särskilt hårt. Bäst torde vara att i snabbräkningsprov låta antalet rätt räknade uppgifter utgöra det poängtal, som lägges till grund för betyget. Hänsyn tages då både till snabbheten och säkerheten i räknandet. Men detta poängtal ger i altmänhet ej tillräcklig upplysning för bedömandet av frågan, huruvida verkligt allvarlig osäkerhet eventuellt föreligger, alltså om eleven är okunnig om hur vissa räkneoperationer skola utföras. Denna sak måste särskilt undersökas, och den prövas bäst genom prov, i vilka snabbheten ej spelar någon avgörande roll. Betygsgraderingen torde i första hand kunna ske med hjälp av lämpliga snabbräkningsprov. De betyg, som på så sätt erhållas, måste emellertid modifieras med hänsyn till elevernas behärskande av räknetekniken. Om brister härutinnan förefinnas, böra betygen sänkas, och om bristerna äro allvarliga, kan sänkningen bli mycket betydande. Det är dock ej troligt, att ett högt betyg i snabbräkningsproven behöver sänkas mycket, enär ett gott resultat sannolikt ej skulle ha uppnåtts i dessa prov, om allvarlig okunnighet i fråga om räknetekniken förelegat. Proven i mekanisk räkning äro i allmänhet skriftliga. Huvudräkningsprov höra väl oftast till den tillämpade räkningens domän men kunna även höra till den mekaniska räkningen, och till skicklighet i denna huvudräkning bör även tagas hänsyn. 3. Orienteringsämnena. a. Om uppdelning av betygen. Kristendomskunskap, hembygdskunskap, historia, geografi och naturkunnighet kunna med ett gemensamt namn kallas orienteringsämnen. Undervisningen i dem avser att ge en orientering i religionens, kulturens och naturens värld. För orienteringsämnena synes någon önskan ej ha framförts om en längre gående uppdelning i betygshänseende än den nuvarande. Ett par av ämnena i denna grupp, nämligen hembygdsundervisning med arbetsövningar och naturkunnighet, bestå dock av ganska heterogena delar. En uppdelning av hembygdskunskapen i småskolan i historia, geografi och naturkunnighet kan ej ske.

103 Det kan i stället ifrågasättas, om betyg i ämnet behöver givas på småskolestadiet. Då det synes vara mycket svårt att precisera, vad som i detta ämne skall betygsättas, och nackdelen av att intet betyg gives synes ringa, vilja de sakkunniga föreslå, att ämnet hembygdskunskap ej betygsättes i småskolan. I klass 3 torde ämnets geografiska del spela huvudrollen, och någon uppdelning av betyget behöves så till vida ej. Men i ämnet ingår ej blott hembygdslära utan också »arbetsövningar». Då på timplanen särskild tid anslagits åt hembygdsundervisningen och särskild tid åt arbetsövningarna, ha många lärare också givit skilda betyg i dessa »ämnesgrenar». Arbetsövningarna äro dock ej någon självständig del av ämnet utan representera blott ena sidan av undervisningen. Ett särskilt betyg i arbetsövningar kan dock försvaras, då skicklighet i dem och kunnighet i hembygdslära äro skilda ting. Då arbetsövningarna väsentligen utgöras av teckningsarbeten, synes det vara lämpligast att låta betyget gälla »teckning» i stället för »arbetsövningar». Den kunnighet i »hembygdslära», eleven under dessa övningar får tillfälle visa, bör givetvis få inverka på hans betyg i hembygdskunskap. De sakkunniga vilja alltså föreslå, att i klass 3 särskilda betyg givas i »hembygdskunskap» och i »teckning», ehuru teckning ej finnes upptaget på timplanen. Ämnets nuvarande benämning »hembygdsundervisning med arbetsövningar» är onödigt lång och även på annat sätt mindre lämplig. Den kan med fördel utbytas mot »hembygdskunskap». Att på timplanen upptaga särskild tid för arbetsövningar strider mot ämnets karaktär av »samlad undervisning». Endast den samlade tiden för hela ämnet bör angivas. Ämnet »arbetsövningar» kan alltså tagas bort från folkskolans timplan. Ämnet naturkunnighet består från och med klass 5 av två områden, som i vad det gäller elevernas intresseinriktning betydligt kunna skilja sig från varandra, nämligen biologi och fysik-kemi. En motsvarande uppdelning i betygshänseende synes därför motiverad. Det är ej ovanligt, att särskilt pojkar kunna ha ett brinnande intresse för fysik och kemi, medan samtidigt deras intresse för biologi är ljumt. Ett sammanfattningsbetyg ger då en otydlig bild av kunnigheten. I fysik- och kemiundervisningen kan lärjungens praktiska handlag, vilken sida av begåvningen kanske ej kommit till sin rätt i de övriga orienteringsämnena, bli föremål för bedömande. De sakkunniga vilja föreslå, att naturkunnighetsämnet i betygshänseende uppdelas i de två ämnesgrenarna biologi samt fysik-kemi. I klass 4 gives betyg endast i biologi, från och med klass 5 givas särskilda betyg i biologi samt i fysik-kemi. b. Betygen i de särskilda orienteringsämnena. Kristendomskunskap.

Det torde kunna sägas, att kristendomsämnet intar en särställning bland skolans läroämnen. Åtskilliga lärare önska, att inga betyg gåves i detta ämne; sannolikt vilja dock flertalet ha kvar betygssättningen, då barnen

104 böra redovisa för sitt kunskapsförvärv. Kunskapsprövningen bör dock ej göras rigorös. Det bör fästas större vikt vid graden av andlig mognad än vid detaljkunskaper. Vid betygssättningen synes särskilt böra beaktas: 1) omdömesförmågan och förmågan av inlevelse i ämnet, 2) innehavet av vissa elementära kunskaper, framför allt sådana, som böra utgöra en varaktig behållning av folkskolans kristendomsundervisning, 3) förmågan att hitta i bibel och psalmbok. Från småskollärarhåll har uttalats önskemålet, att betyg i ämnet ej skulle behöva givas i första klassen. En sådan begränsning av betygsgivningen synes välmotiverad. Hembygdskunskap. (Hembygdsundervisning

med arbetsövningar.)

Om såsom ovan föreslagits, vitsord i ämnet ej behöver givas i småskolan, kunna betygsanvisningarna begränsas till hembygdsundervisningen i tredje klassen. Den avser att lämna en grundläggande undervisning i geografi samt i någon mån även i naturkunnighet och historia. Ämnet skulle alltså omfatta tre grenar. Det torde emellertid vara rimligt, att vitsordet i ämnets geografiska del får spela den dominerande rollen. Vid bestämmandet av detta vitsord bör hänsyn tagas ej blott till ett visst kunskapskvantum utan även till lärjungens förmåga att mera självständigt reflektera över de geografiska företeelser, som han gör bekantskap med. Om läraren i klass 3 ej har ledning av något föregående betyg i ämnet, är det tillrådligt, att betygsgraderingen göres med varsamhet, så att betygen över eller under Ba (4) ej användas i full utsträckning. Särskilt gäller detta om höstterminens betyg. Vitsord över de i ämnet ingående arbetsövningarna kunna i klass 3, som förut föreslagits, lämpligen givas i form av betyg i teckning. Geografi.

Vid geografiundervisningen skola barnen förutom det oundgängligen nödvändiga minnesstoffet lära sig att använda de vanliga geografiska hjälpmedlen, såsom kartor av olika slag, profiler, tabeller, uppslagsböcker o. s. v., så att de ur dem kunna skaffa sig kunskaper. Dessutom skola de i mån av förmåga lära sig se de geografiska företeelserna i relation till varandra. Vid kunskapsbedömningen har läraren att taga hänsyn till ovan nämnda moment i undervisningen. Det sker vid läxförhören och vid granskningen av individuella arbeten, såsom kartskisser, profiler, diagram, teckningar och beskrivningar. Genom skriftliga prov får läraren ofta bra reda på elevernas kunskaper. Den allmänna betygsregeln, att kvaliteten skall väga tyngre än kvantiteten, gäller naturligtvis även för detta ämne, och regeln att det till

105 varaktigt inlärande utvalda minnesstoffet skall begränsas till det allra nödvändigaste, gäller i synnerlig grad för ämnet geografi. De skriftliga proven kunna vara dels problemprov och dels minnesprov, t. ex. kartprov. Några exempel på uppgifter ur dylika prov må här givas. 1. Läs igenom frågan. Tag reda på det bästa svaret. Skriv ett R framför det. Varför finns det ej någon skog på Ölands allvar? Man har huggit ner skogen till bränsle. Jordtäcket över kalkhällarna är för tunt. Kreaturen trampa sönder de små trädplantorna. Det blåser mycket. 2. Vilket är det enda svenska landskap, där stenkol brytes? 3. Vad utskeppas mest från Luleå? Understryk det riktiga av svaren: trävaror, renkött, järnmalm, kol. 4. Skriv på linjerna efter de uppräknade floderna namnen på de hav eller sjöar, till vilka de flyta. Volga Donau 5. Barnen erhålla en karta, på vilken nummer äro utsatta i stället för namn. Vilka nummer på kartan ha följande städer och floder? London Liverpool Thames 6. Tag reda på avståndet mellan platserna Biologi. (Naturkunnighet.)

Då enligt undervisningsplanens anvisningar biologiundervisningen i så stor utsträckning som möjligt bör bygga på barnens iakttagelser i naturen, och då den särskilt skall sträva efter att skärpa barnens förmåga att göra riktiga iakttagelser, ligger i dessa anvisningar också ett direktiv för betygssättningen i ämnet. För stora delar av kursen bli läxförhör i vanlig mening ej den naturliga formen för kunskapsprövning. Mycket av vad barnen lärt sig genom denna undervisning, ha de ej inhämtat genom läsning av läxor i läroboken utan genom iakttagelser under skolutflykter, i skolträdgården o. s. v. Prövningen måste hålla detta i sikte, så att den mera blir bedömning av iakttagelseförmåga och skicklighet i att förstå och hålla samman de gjorda iakttagelserna än av kunnigheten i fråga om biologiska termer. En viss elementär artkännedom ingår också i det stoff, som bör göras till föremål för prövning. Kun-

106 skapsprövningen kan, utom i skolan, även utföras under studieutflykter, vid museibesök o. s. v. I detta ämne, där barnen med fördel kunna individuellt eller i grupp få utföra olika slag av uppgifter, bör vid betygssättningen hänsyn tagas till det så utförda arbetet, i synnerhet om det varit av mera frivillig art, då barnens begåvning och intresse för ämnet kanske bäst ger sig till känna. Givas skriftliga prov över större kursavsnitt, måste här som för övriga ämnen tillses, att mycket stränga krav på begränsning av fordringarna på »minneskunskapen» upprätthållas. Fysik-kemi. (Naturkunnighet.)

I fysik-kemi blir det laborativa arbetssättet det naturliga. Undervisningsplanen säger härom: »I den utsträckning, som kan finnas nödigt och möjligt, grundas undervisningen på utförda försök . . . Vid försöken böra barnen i så stor utsträckning som möjligt vara verksamma . ..» Såväl för främjandet av elevernas intresse och underlättandet av deras uppfattning och begripande som för utvecklingen av deras praktiska förmåga är det av stor betydelse, att de i den mån det låter sig göra, själva få förfärdiga enklare apparater och anordna försöken. Vid betygssättningen skall således hänsyn ej endast tagas till den teoretiska kunskap eleverna förvärvat, utan även till den visade händigheten, iakttagelseförmågan och förmågan att självständigt draga slutsatser. Den praktiska begåvningen visas vid anordnande av försök, vid tillverkandet av olika slag av apparater, isärtagning och hopsättning av modeller o. s. v. Vid den skriftliga prövningen böra ej »problemuppgifter» försummas. Även enkla räkneuppgifter kunna komma till användning. Proven kunna också bestå i utförandet av teckningar av olika slag, i synnerhet sådana av schematisk natur. Dessutom kunna prov av en typ, som förekommer vid yrkesrådgivning, med fördel användas. (Se Stenquist, Mechanical Aptitude Tests, World Book Company, New York.) Historia.

Kunskapsprövningen i historia bör ej genom ett ensidigt detaljförhör försvåra det emotionella tillägnandet. Kontrollen kan i många fall med fördel få andra former än den vanliga med frågor och svar. Den kan i de högre klasserna ibland göras sådan, att barnen därunder få prestera något självständigt. De kunna t. ex. efter läroboken göra en sammanfattning av ett moment i lärokursen, inlära denna sammanfattning och vid skriftligt förhör redovisa för sina kunskaper.

107 Här följa några exempel på olika provtyper. a) 1. Westfaliska freden. 2. Slaget vid Liitzen. 3. Freden i Brömsebro. 4. Slaget vid Breitenfeld. 5. Gustav Adolf blir kung. ( . . . . ) 1645. ( . . . . ) 1631. ( . . . . ) 1648. ( . . . . ) 1611. ( . . . . ) 1632. (Det gäller att kombinera rätt årtal med historisk händelse.) b) Nämn tre folkrörelser under 1800-talet. c) Under vilken regent blev Sverige den mäktigaste staten i Norden? 1. Karl IX. 2. Gustav II Adolf. 3. Kristina. 4. Karl X Gustav. (Det rätta svaret understrykes.) 4. Övningsämnena. De allmänna reglerna för betygssättningen torde lika väl kunna tillämpas på de s. k. övningsämnena, sång, teckning, välskrivning, manlig och kvinnlig slöjd, hushållsgöromål, trädgårdsskötsel och gymnastik, som på förut behandlade ämnen. Även vid bedömningen av en elevs färdighet i ett övningsämne har man att ta hänsyn till prestationernas kvalitet och kvantitet, och som allmän regel bör gälla, att betygsgraderingen mera bör vara uttryck för kvaliteten än kvantiteten. De utförda prestationernas kvalitativa godhet är i dessa ämnen i betydande grad ett uttryck för en naturligt given specialbegåvning, särskilt framträdande i sådana ämnen som sång, teckning och gymnastik, men är tydligen också beroende av intresset för ämnet och ambitionen. Betygen i övningsämnena komplettera på ett värdefullt sätt betygen i läroämnena, när det gäller att giva upplysning om elevernas allmänna och speciella begåvning. Att åstadkomma en likformig bedömning av prestationernas kvalitet är ej lätt. I den mån standardskalor för den kvalitativa bedömningen kunna och böra framställas, kan måhända denna svårighet övervinnas. Betygssakkunniga ha emellertid ej ansett sig nu kunna för övningsämnena vidtaga åtgärder för framställande av dylika skalor men vilja understryka önskvärdheten av att pedagogiskt forskningsarbete rörande dessa problem utföres, och att det vinner statsmakternas stöd. För välskrivning ha i vårt land standardskalor framställts, men någon prövning av deras lämplighet har ej av oss utförts. Sannolikt skulle det vara en fördel, om dessa skalor komme till mera allmän användning. Den mest kända av dessa skalor har utarbetats av docent Elof Gertz. Till det kvantitativa momentet tages hänsyn genom att mängden av det utförda arbetet beaktas. Därvid blir det tydligen i främsta rummet elevens flit och intresse samt den snabbhet, varmed arbetet utföres, som inverkar på betyget. Om en elev t. ex. i slöjd gjort lika vackra arbeten som en annan elev men arbetat betydligt fortare, är det ju helt naturligt att betyget blir

108 högre, likaså om en elev genom flit och intresse fått ett större antal arbeten färdiga. Men genom snabbt och flitigt arbetande kan naturligtvis en elev ej skaffa sig högt betyg, om kvaliteten i det utförda arbetet är mindre god. För att ytterligare belysa betygssättningen i övningsämnena må här utan direkt ståndpunktstagande från vår sida några citat göras ur uttalanden, som på anmodan inkommit till betygssaldcunniga. Sång.

Om betyget i sång skriver musikdirektör Eskil Olsson, Kalmar: Betygssättningen i sång i folkskolorna sker väl i regel efter prövning av elevernas röster och av deras förmåga att återge melodier som de lärt sig sjunga i eller utom skolan. Det är alltså givet, att sångbetyget åtskilligt blir beroende av den enskilde lärarens uppfattning av röstens kvalitet och barnens musiksinne. Standardprov i sång med huvudvikten lagd på sångrösten som sådan äro väl ganska svåra att åstadkomma. Att anställa objektiva prövningar av barnens musikaliska begåvning och musikaliskt förvärvade kunskaper genom gehörsprov låter sig bättre göra, t. ex. genom att låta barnen jämföra tonhöjder, tonlängder, klanger, taktarter m. m., och som ett komplement till sångbedömningen har sådana prövningar sitt stora värde. Lämpliga standardskalor för sådana bedömningar torde kunna framställas och skulle vara värdefulla för likformighet i betygssättningen. Vad som i de första årsklasserna kan göra betygssättningen i sång till ett problem, är det stora antal barn, som börjar skolan utan att kunna sjunga. Orsakerna härtill äro väl flera, men den viktigaste är sannolikt, att barnen rönt för liten påverkan till sång i sina hem. Det ligger nära till hands att från första stund musikaliskt undervärdera dessa barn. Erfarenheten har visat, att de flesta icke sångarna efter hand lära sig sjunga, sedan de haft tillfälle att mera aktivt deltaga i lärarens och kamraternas sång. Läraren gör därför klokt i att vid utsättandet av betyg ställa sig en smula avvaktande. Man bör under de första skolåren använda de lägsta och de högsta betygsgraderna med stor varsamhet. Synnerligen olämpligt är att meddela barnen, att de inte ha någon sångröst, sakna musiköra, äro omusikaliska och dylikt och därför böra låta bli att försöka sjunga. Man bör i stället under dessa första för röst och gehörsutvecklingen så viktiga år ge de från början icke sjungande barnen en chans och ett tillfälle till sång, som blott i undantagsfall senare återkommer. Från och med fjärde läsåret bör hela betygsskalan tillämpas. Då eleverna vid denna tidpunkt böra ha fått ett visst mått av insikter och färdigheter i sång, kan en säkrare bedömning ske. Till ledning för bedömningen föreslås följande betygsskala:

109 A (7) = Mycket god sångförmåga samt påtaglig musikalisk begåvning, (som t. ex. visat sig vid trakterandet av ett musikinstrument), a (6) = Mycket god sångförmåga, AB (5) = God sångförmåga, Ba (4) = Nöjaktig sångförmåga, B (3) = Mindre nöjaktig sångförmåga (detta betyg gives åt barn med svag eller något bristfällig röst samt åt dem, som ha svårighet att återge melodier fullt korrekt), BC (2) = Dålig sångförmåga, C (1) = Ingen sångförmåga. Teckning.

Om betyget i teckning skriver teckningslärarinnan Maja Bååth, Kalmar: För att kunna ge en norm åt betygssättningen i teckning skulle fordras, att undervisningen i ämnet standardiserades. En dylik standardisering skulle döda hela undervisningen och är varken möjlig eller önskvärd. Vissa gemensamma synpunkter vid målsättningen för teckningsundervisningen och bedömandet av dess resultat borde dock kunna uppställas. Till grund för dessa kan läggas de undersökningar, som gjorts rörande barns begåvning för teckning och av vilka österrikaren Richard Rothes är en av de viktigaste. För en stor del av den svenska lärarkåren torde hans skrifter angående dessa ting vara bekanta, varför en redogörelse för desamma här uteslutes. Att rena barnteckningar, gjorda av barn under de 4 ä 5 första skolåren, måste bedömas för sig efter en helt annan norm än större barns teckningar, är självklart för den lärare, som något sysslat med undervisning på detta stadium. Dessa barnteckningars spontana berättarlust och strålande färgglädje måste betygsättas som ett värde oberoende av ur naturalistiska synpunkter stora formella brister. För den fortsatta undervisningen och betygssättningen uppställer sig större svårigheter, då de för ämnet speciella begåvningstyperna här gör sig starkare gällande. Rothe nämner bland dessa först den »skapande» typen. Denna ur rent konstnärlig synpunkt värdefullaste begåvningen förekommer så sparsamt, att undervisningen i sin helhet ej kan eller bör planläggas efter enbart dessa elevers behov eller möjligheter, men deras prestationer bör, även om de falla utom ramen för klassens undervisning i övrigt, värdesättas efter sin konstnärliga halt. Den, även enligt Rothe, lägst stående begåvningstypen, den som helst kopierar, bör framför allt icke omhuldas och värdesättas på de förstnämndas bekostnad. De årligen förekommande elevutställningarna kan för läraren vara en stor frestelse att exponera »verk», som »göra sig» för en icke sak-

110 kunnig publik. En omsorgsfullt utförd kopia efter en veckotidnings banala söndagsbilaga kan här finna större uppskattning än en självständigt uppfattad men kanske skissartat utförd teckning. Den stora massan av elever kan nog hänföras till en tredje typ, som av Rothe brukar kallas den »naturefterbildande». Att genom uppgifternas art ge dessa elever förmåga att uppfatta naturen i dess olika uppenbarelseformer är ett gott mål för teckningsundervisningen. Även inom denna typ kan skiftande förmåga och uppfattning skönjas. För somliga blir formen det mest intressanta, färgen däremot vållar oändliga misslyckanden. För andra elever tvärtom. Det gäller för läraren att ta fasta på den personliga linjen, ge akt på, åt vilket håll eleven helst vill gå, och här genom betygssättningen verka uppmuntrande. Ett valhänt försök till egen insats bör bedömas som värdefullare än en korrekt avritning. De s. k. hemritningarna, frivilliga eller icke, förtjänar att uppmärksammas. En elev kan ha god hjälp av en kultiverad hemmiljö. En annan kan åstadkomma märkvärdigt självständiga och originella teckningar utan denna hjälpkälla. Även detta en sak att taga i betraktande vid betygssättningen. Välskrivning.

Om betyget i välskrivning skriva folkskollärarna Eric Bojs, Kalmar, och Gunnar Salomonsson, Torsås: Vid sättandet av betyget i välskrivning torde väsentligt skilda normer följas i vårt lands skolor. Somliga lärare anser, att detta betyg endast skall avse att värdesätta elevernas prestationer under de speciella välskrivningstimmarna. Andra åter är av den meningen att man helt skall bortse ifrån dessa välskrivnings- eller som det förr hette skönskrivningstimmar och i stället endast ta hänsyn till handstilen, sådan den framträder i elevernas rätt- och uppsatsskrivningar etc. Det blir i detta senare fall betygssättning av vad man lämpligen skulle kunna kalla elevernas arbets- eller vardagsstil. En del lärare går emellertid en medelväg och sätter betyget efter resultatet av såväl de särskilda välskrivningsövningarna som ock elevernas stil vid övriga skrivningar. Den oenhetlighet, som sålunda förefinnes på detta område, har otvivelaktigt sin grund i oklarhet om vad begreppet välskrivning egentligen skall anses innebära. Somliga lärare fattar det uppenbarligen så, att det skulle betyda detsamma som ett betyg i skönskrivning, och man har också alldeles följdriktigt anordnat särskilda skönskrivningsprov, som fått vara utslagsgivande vid betygssättningen. Andra lärare, och de torde för övrigt befinna sig i majoritet, fattar välskrivningsbetyget såsom i huvudsak gällande handstilen, sådan den i allmänhet framträder i elevernas olika slag av skrivningar. Så länge denna oklarhet om välskrivningsbetygets innebörd föreligger, saknas givetvis en den elementäraste förutsättning för en enhetlig betygs-

Ill sättning i ämnet. Det bör sålunda i första hand gälla att få klarhet i vad betyget egentligen skall avse att värdesätta. Därvid torde det vara anledning framhålla att betyget bör kunna tillmätas en ganska stor betydelse i det praktiska livet, då det gäller platssökning, speciellt inom affärslivet. Det inses emellertid att ett betyg, som helt grundats på resultatet av de särskilda välskrivningsövningarna, därvid är av ringa eller intet värde. Om den platssökande har ett AB i sitt betyg i välskrivning men visar sig ha en ganska oläslig arbetsstil, när det gäller att skriva räkningar, fakturor etc. så har ju betyget varit direkt vilseledande. Uppenbart synes därför vara, att om detta betyg skall kunna få något större värde för bedömningen av dess ägares kvalifikationer, så bör det avse hans handstil i allmänhet, d. v. s. arbetsstilen. Endast för litografyrket kan skönskrivningen anses ha någon praktisk betydelse. Det synes därför vara riktigast, att betyget i välskrivning ändras till ett betyg i handstil. Så har för övrigt skett vid vissa högre skolor. När en sådan ändring genomförts även i folkskolan, har en säker grund skapats för en i möjligaste mån enhetlig betygssättning i ämnet. För att kunna sätta betyg i ett ämne måste man ha klart för sig, vilket resultat som normalt skall kunna uppnås, d. v. s. en målsättning måste ske. För undervisningen i handstil måste målet vara att inöva rediga bokstavsformer samt så tidigt som möjligt automatisera skrivrörelserna. När barnen i småskolans första klass börjar att öva skrivbokstäverna, så tages hela deras uppmärksamhet i anspråk för själva skrivrörelserna. Detta är reflekterad skrivning i dess mest utpräglade form. Det gäller nu att göra dessa skrivrörelser automatiska, så att eleverna ej behöver inrikta sin uppmärksamhet på själva bokstavsformerna utan helt kan ägna tankarna åt innehållet i det skrivna. Att detta medför betydande fördelar är uppenbart, och ju tidigare skriften kan göras oreflekterad ju bättre. Därmed ökas barnens möjligheter att vinna goda resultat vid de skrivövningar, som kräva mycket tankearbete, såsom uppsats- och vissa språkbyggnadsövningar samt för övrigt vid all s. k. använd skrivning. Vid en sådan övergång till oreflekterad skrivstil får man inte begära, att bokstavsformerna blir av skönskriftstyp. I stället blir det den stil, som passar för elevens handlag. Det blir sålunda en personlig stil. Kravet på denna måste vara att den är lättläst, d. v. s. att bokstäverna är redigt utformade med staplarna lika långa och med jämn lutning etc. När det gäller att sätta betyg i handstil, är det nog ofta så och med rätta, att läraren i viss utsträckning granskar bokstäverna var för sig i stället för att enbart utgå från det helhetsintryck, som stilen ger. Vid en sådan bedömning av de enskilda bokstäverna bör man emellertid ta hänsyn till bokstävernas frekvens i språket. Om en bokstav, som förekommer mera sällan, är dåligt formad, spelar ju detta mindre roll, under det att bokstäver med hög frekvens ger stilen dess karaktär.

112 För att få önskvärd klarhet i frågan om bokstävernas frekvens ha vi företagit omfattande undersökningar. Resultatet av dessa kommer inom den närmaste tiden att publiceras i sin helhet, men det torde i detta sammanhang vara motiverat att lämna några enstaka uppgifter från undersökningarnas slutresultat. Bokstavsfrekvens. Liten bokstavs förekomst enligt undersökningar av språkets vanligaste ord hämtade ur Hassler-Göranssons listor A till och med F, tillsammans omfattande 13 600 bokstäver. Bokstav

Antal

Bokstav

Antal

a e m f

1344 1114 469 263

b c

181 136 24 7

Av de här ovan meddelade resultaten framgår ju ganska tydligt, vilka stora skillnader det föreligger ifråga om bokstävernas förekomst. Några få och bland dem de här medtagna a och e är dominerande. Detta är ett förhållande, som i första hand bör uppmärksammas vid de speciella välskrivnings- eller som det rätteligen bör heta handstilsövningarna, men det bör också spela sin roll vid den stilgranskning, som föregår betygssättningen. Liknande variationer i förekomst visar också undersökningarna av stor begynnelsebokstav, såsom framgår av följande utdrag: Stor begynnelsebokstavs förekomst i språkbyggnads-, rättskrivnings- och avskrivningsövningar, hämtade ur de gängse läroböckerna i modersmålet, samt i uppsatser, skrivna av barn i åldern 9—13 år och behandlande vitt skilda ämnen. Hela antalet undersökta meningar utgör 10 000. Bokstav

Antal

Bokstav

Antal

D S T G

1910 753 293 149

R Å C Y

103 40 7 1

Skriv sakta! är en uppmaning som ständigt återkommit vid skolans skrivarbete, och det vill synas som om denna skriv-sakta-princip blivit så helt dominerande, att man glömt den viktiga sida av skrivstilen som heter hastighet. Vår moderna arbetsskola ställer stora krav på elevernas förmåga att kunna skriva fort. Detta är nämligen en av de viktigaste förutsättningarna

113 för att önskvärt antal språkbyggnads-, rättskrivnings- och uppsatsövningar ska kunna medhinnas. Det finnes sålunda direkt anledning för skolans folk att för undervisningsarbetets omedelbara framgång utveckla skrivhastigheten samt även ta hänsyn till denna faktor vid betygssättningen. Det kan också i detta sammanhang förtjäna påpekas, att det praktiska livet fordrar en snabb stil. De elever som icke fått sakkunnig ledning i hastighetsövning förstör ofta sin stil, när de i det praktiska livet tvingas att skriva fort. Det torde också förhålla sig så, att en hög skrivhastighet är en viktig förutsättning för att den enskilde ska få intresse för skrivarbete. När en medelålders man, för övrigt boktryckare till yrket, en gång förklarade, att han hellre stod i vedboden och högg ved än knåpade med rörelsens handelsböcker, så hade detta sin naturliga förklaring, då personen ifråga knappast skrev fortare än en 2:a-klassare i småskolan. Hittills har skolan ägnat intet eller i varje fall alltför ringa intresse åt denna sida av skrivundervisningen. Följden härav har blivit, att skrivhastigheten hos folkskolebarn i regel är ganska låg. Detta visar sig bland annat vid jämförelser med amerikanska skolor. I »Skola och Samhälle» av år 1938 har fil. kand. Naémi Ahltorp redogjort för av henne tillsammans med professor Anderberg företagna undersökningar över skrivhastigheten, varvid det visat sig, att barn i amerikanska skolor skriver dubbelt så fort som de svenska barnen. I detta sammanhang bör kanske påpekas, att skrivhastigheten hör intimt samman med skriftens automatisering, varför ett skrivsystem, som verksamt främjar denna senare också blir ett betydelsefullt medel till skrivhastighetens ökning. Till sist kanske bör påpekas, att om betygssättningen i den här ifrågavarande detaljen ska kunna ske med någon större noggrannhet, fordras standardiserade hastighetsprov, sålunda något i stil med Rostads räkneprov. Slöjd.

Om betyget i slöjd (för gossar) skriver slöjdläraren Nils Hohnqvist, Lund: Att betygsätta pojkarnas prestationer i slöjd kan synas vara en ganska enkel sak. Under slöjdarbetet framkommer en färdig produkt, en slöjdmodell, kanske en leksak, som slöjdaren helt naturligt betraktar som sin personliga egendom, och som han därför omedelbart vill taga i besittning. Men just med tanke på de betyg, som vid läsårets slut skall givas i ämnet, vill läraren gärna kvarhålla modellerna i skolan. E t t ofta använt förfaringssätt vid betygssättningen i slöjd för gossar är också, att det samlade resultatet av barnens arbete granskas. Härvid tages hänsyn dels till antalet utförda slöjdföremål, dels till huru väl dessa äro gjorda. Högsta betyget i slöjdskicklighet utdelas väl då åt den elev, som utfört de flesta och bästa modellerna, det o

114 lägsta betyget åt den, som gjort få och dåliga. En sådan bedömning synes mig vara allt för summarisk. Den förutsätter en standardisering, som väl utmärkte den äldre slöjden, men som är oförenlig med modern slöjdundervisning. Den räknar ej med alla faktorer, man måste taga hänsyn till vid en värdesättning. Fastän den från bedömningssynpunkt har ett visst värde, kan en samling slöjdföremål lika lite som t. ex. en gymnastikuppvisning ge full rättvisa åt det arbete, som av lärare och elever utförts under året. Varken en slöjdutställning eller gymnastikuppvisning berättar något om de eventuella svårigheter, barnen brottats med för att uppnå ett visst resultat. Man måste taga hänsyn till barnens olika förutsättningar. En pojke äger en naturlig händighet, som gör arbetet till en lek för honom. Han är slöjdbegåvad och får vackra resultat utan att egentligen anstränga sig. En annan når ej upp till samma resultat utan ett stort mått av seg uthållighet. En pojke saknar förmåga att taga initiativ och får ständigt matas med uppgifter, en annan, mera fantasifull och självständig natur blir loj och liknöjd av att gå för mycket i ledband och känner full tillfredsställelse, först då han själv får skapa. Hänsyn bör också tagas till barnens olika förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Några arbeta självständigt, andra åter behöver ständig ledning. Betygssättningen bör ej uppskjutas till årets slut. Läraren har just under slöjdlektionerna utmärkta tillfällen att komma i kontakt med barnen. En arbetsbok i slöjd kan vara en god ledning vid bedömningen. Ett ständigt aktpågivande av barnens aktivitet under slöjdarbetet utgör den bästa grunden för en värdesättning, men denna kan givetvis kompletteras med vissa prov. För att utröna slöjdskickligheten kan man låta alla pojkarna utföra .samma modell efter ritning. Vid betygssättningen tages hänsyn dels till tiden, dels till noggrannheten i utförandet. Det blir här, liksom vid teckningsundervisningen, fråga om ett bedömande både av kvantitet och kvalitet. Ett annat prov kan utröna barnens förmåga av självständigt skapande. De få i uppgift att efter egen skiss eller ritning utföra en modell, för vars väsentliga utformning man kan antaga, att alla barn äga samma förutsättningar, på lågstadiet t. ex. tåg, bil eller flygmaskin. Tyngdpunkten vid bedömningen lägges här på originaliteten vid formgivningen. Det måste emellertid vid anställandet av detta senare prov även förutsättas, att barnen äga en viss kännedom om material och teknik. Att göra dessa prov till föremål för en standardisering är väl svårt, så länge det ej finns en enhetlig grund att bygga på. Här lämnas ett förslag till gradering: A Stor skapande förmåga. Utmärkt slöjdskicklighet = snabbt och noggrant utförande. Självständighet i arbetet. a Mindre utvecklad skapande förmåga men utmärkt slöjdskicklighet.

115 AB Skapande förmåga. Snabbt men blott nöjaktigt utförande. Ba Ingen skapande förmåga. Gott utförande, som kräver lång tid. B

Nöjaktigt utförande. Lång tid.

Mindre gott utförande. Lång tid.

Dåligt utförande. Lång tid.

Om betyget i slöjd Berntsson, Göteborg:

(för flickor)

skriver handarbetskonsulenten

Maja

Det är av vikt, att den undervisning, som skall ligga till grund inte endast för handaslöjden i det praktiska livet, utan även för flera grenar av kvinnligt yrkesarbete, meddelas på ett sådant sätt, att det fyller kravet på en god och mångsidig utbildning. Redan på ett tidigt stadium måste det kvalitativa arbetet värderas högre än det kvantitativa. Förmågan att tillgodogöra sig undervisningen och till ett vaket och självständigt arbete kan mången gång komma till synes redan under de första terminerna. Självkritiken och strävan att göra ett gott arbete bör uppmuntras, även om inte resultatet, i form av en mängd olika arbeten, är så stort. Ordning och reda är den bästa grund denna undervisning kan bygga på. Med åren måste man naturligtvis tillse, att en viss fart i arbetet förenas med ett gott sådant. Varje barn, som i klass 3 kan sticka rät- och avigstickning, utföra den enklaste virkning samt nöjaktigt sy för- och efterstyng, kan åstadkomma en jämn fåll med icke alltför stora styng samt enkel prydnadssöm, bör vara värt ett överbetyg. Under de båda följande åren då stickning av vantar och sockor är obligatoriska arbeten, bör detta delvis kunna utföras med hjälp av en arbetsbeskrivning, som barnen fått göra. Likaså bör de föreskrivna modellerna i sömnad hinna utföras för att eleverna skall godkännas. Dessa modeller böra vara så avpassade a t t icke endast de bättre utan alla barn i en klass få dem färdiga. I 6:e klass, där maskinsömmen blir den förhärskande, bör flickorna inte bara kunna sy på maskinen, utan de böra också kunna sköta den så att inte endast trädning, spolning och styngförändring är ett naturligt led i arbetet, och de skola även förstå maskinens skötsel och vård. Lagning av söndriga kläder är ett viktigt moment i denna klass arbetsplan. Eleverna i 7:e klass, som i huvudsak syssla med klädsömnad, böra för att vara berättigade till ett godkänt betyg inte bara kunna sy en bomullsklänning utan rita mönster och klippa till denna samt deltaga i provning. De böra dessutom kunna stoppa och lappa på maskin. För ett gott betyg i 8:e klass kräves framför allt en ordentlig kännedom om enkel såväl linne- som klädsöm.

116 Det är i undantagsfall, som eleverna inte hålla måttet, så att de kunna godkännas. Vanligare är att barn, som i de lägre klasserna äro duktiga och få relativt höga betyg, inte kunna bibehålla dessa på ett högre stadium. Hushållsgöromål.

Om betyget i hushållsgöromål skriver skollcökskonsidenten Elsie Johnsson, Göteborg: Enligt gällande undervisningsplan för rikets folkskolor skall undervisningen i hushållsgöromål i första hand utgöras av matlagning, bakning, inläggningar, rengöring, dukning och uppassning. I anslutning därtill skall särskild undervisning lämnas rörande köksinventarier, bränsle, vatten, näringslära, småbarnskost, hushållsbokföring, yrkesorientering etc. Ehuru de olika skoldistrikten genom sina lokala läroplaner kunna lämna en mera detaljerad förteckning över lärostoffet i detta ämne och därvid införa en del moment utöver de nyss uppräknade, så kommer dock undervisningen i stort sett att gälla dels rent hushållsarbete och dels en mera teoretisk framställning rörande näringslära, hushållning, hemvård och andra hithörande frågor. Ämnet är alltså klart uppdelat i en praktisk och en teoretisk del, även om dessa stå i direkt samband med varandra. Det synes mig därför vara fullt naturligt, att betyget också uppdelas på motsvarande sätt. En sådan åtgärd vore motiverad även därav att en och samma elev kan ha särskilt god fallenhet för det manuella arbetet men vara svag i de teoretiska kunskaperna; i annat fall kan motsatta förhållandet vara rådande. I båda fallen kan endast delade betyg ge möjlighet till rättvis värdering. En reform på denna punkt skulle därför säkerligen vinna även vederbörande lärarinnors gillande. Likaså kan det ju ha sin betydelse för arbetsgivare att ur betygen kunna utläsa sökandes anlag. Vad slutligen angår frågan om avvägningen mellan det praktiska och teoretiska momentet vid betygsgivningen, så torde det förstnämnda böra tillerkännas företräde, därför att det har det största timantalet i undervisningen. Därest delbetygen skulle komma att ingå i ett gemensamhetsbetyg, skulle alltså enligt min mening följande tänkta fall utföras sålunda Hushållsgöromål Hushållslära

Ba | BJ''

Skulle åter gemensamhetsbetyg icke komma till användning, så vill jag förorda en uppställning enligt följande exempel: Hushållsgöromål Hushållslära

Ba B

117 Trädgårdsskötsel.

Om betyget i trädgårdsskötsel skriver folkskolläraren Sigfrid Kalmar:

Nordqvist,

Faktorer att taga hänsyn till: 1. Teknisk färdighet och noggrannhet vid användningen av vanliga trädgårdsredskap, såsom spade, kratta och skyffeljärn, samt resultatet av därmed utfört arbete. 2. Noggrannhet vid sådd, plantering och tillvaratagande av skörd. 3. Omsorgsfullhet och uthållighet vid rensning av ogräs, gallring av plantor och bevattning, särskilt om varje barn erhåller eget område att sköta, vilket ibland sker även under sommarlovet. 4. Ådagaläggande av smak, snygghet och trevnad, vilket särskilt torde kunna iakttagas vid plantering och skötsel av eget område, men även vid bortrensning av avskräde, varmed somliga barn skräpa ner på gångar, gräskanter och dylikt. Aktsamhet vid användning och vård av trädgårdsredskap. 5. Kunskap om olika trädgårdsväxter, deras livsbetingelser och skötsel samt — om tillfälle därtill gives i skolan — förmåga att mera självständigt utarbeta skiss eller ritning till anläggning av trädgårdskoloni eller annan mindre trädgårdsanläggning. Gymnastik.

Om betyget i gymnastik skriver gymnastikkonsulenten Göteborg:

Ernst Eriksson,

Bedömningen och betygssättningen av elevernas färdighet i ett övningsämne är alltid vansklig. Det är här mycket svårt att frigöra sig från subjektiva synpunkter — i varje fall svårare än när det gäller ett kunskapsämne med eventuellt vissa fixerade prov, uppgifter i form av hemarbete m. m. Frågan torde för övrigt i viss mån vara den — bör jag ej just när det gäller gymnastik med lek och idrott taga större hänsyn än annars till olika elevers färdighet i förhållande till andras i betraktande av olika kroppsutveckling samt — vilket ej är det minst viktiga — elevernas olikartade psyke. Man har ej liksom vid bedömningen av ett kunskapsämne möjlighet att lägga det ena provet intill det andra såsom jämförelseobjekt och därefter utläsa elevens kunskapsstandard, och ej heller samma möjlighet att taga vederbörlig hänsyn till elevernas prestanda i form av mer eller mindre nöjaktigt utförda hemarbeten. Beträffande det senare — hemarbeten — kan man ju även vid undervisningen i gymnastik med lek och idrott förelägga en elev en hemuppgift, t. ex. en uppmaning att förkovra sin färdighet i att »stå på händer», men bortsett från att »lokala skäl» kunna omöjliggöra en lösning av en dylik »hemläxa», blir dock med all sannolikhet resultatet av ett dylikt påbud

118 ganska illusoriskt. Vi ha vid bedömningen av en elevs förmåga huvudsakligen prestationerna å lärorummet (gk-salen) och lekfältet att hålla oss till. Vid bedömningen av elevernas färdighet i gymnastik med lek och idrott anser undertecknad, att i första hand vederbörande elevs kroppsliga förutsättningar för att tillgodogöra sig undervisningen bör tagas i betraktande. Man får ej heller som gymnastiklärare bortse från elevernas psykiska förutsättningar för ämnet i fråga. Man måste hjälpa och stödja den elev, som känner sig blyg och bortkommen i gk-salen, där mera »framfusiga» och käcka kamrater taga ledningen. Här liksom i den övriga undervisningen kunna hämmande krafter påverka individens utveckling och dölja hans verkliga förmåga. Det är särskilt dessa elever, vi skola ha ögonen på och hjälpa fram till en rättvis bedömning. Barn äro grymma, sägs det. Ja, det kan vara sant, och många gånger ser man i gymnastiksalen och på lekfältet exempel härpå — men barn ha också en utpräglad känsla för rättvisa och uppskatta samt erkänna även prestationer, som utförts av en kamrat efter en ihärdig strävan att nå ett föresatt mål, t. ex. klättring i en lina till en viss angiven höjd eller dylikt. Förutsättningen är dock oftast, att vederbörande lärare fäster kamratemas uppmärksamhet på saken. Säkert är i varje fall, att vår hjälp åt dessa, som på läkarspråk kallas »minusvarianter», många gånger är ytterst välbehövlig, då klasskamraterna i känslan av sin överlägsenhet hålla tillbaka dessa mer eller mindre tillbakadragna och blyga elever. För folkskolans lärare och lärarinnor ställer sig denna uppgift vida lättare än t. ex. för gymnastikläraren vid ett läroverk med stora gymnastikavdelningar och utan nämnvärd personlig kontakt med eleverna utanför arbetsområdet — gymnastiksalen och lekplanen. Folkskolans lärare ha ju möjlighet att på ett helt annat sätt lära känna och kunna iakttaga de olika elementen i sin klass och kan därigenom utöva ett inflytande, som måste verka i hög grad gynnsamt under förutsättning, att läraren i övrigt är intresserad för fysisk fostran. Såsom grund för bedömningen och betygssättningen i gymnastik med lek och idrott måste vissa prov fastställas. I det följande ges några exempel på hur dylika prov för de olika klassgrupperna kunna vara uppställda. Vederbörlig hänsyn måste tagas till a) elevens andliga och kroppsliga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen; b) elevens egen vilja till att »försöka», även om kroppen ligger emot; c) elevens färdighet i de kompletterande grenarna lek och idrott jämförd med den gymnastiska färdigheten (avlagt idrottsmärkes-, sim-, skidlöpningseller annat dylikt prov). En underlägsenhet enligt en bedömningsgrund, exempelvis den rent gymnastiska, kan uppvägas av överlägsen färdighet i någon av de övriga. Dock

119 må färdigheten i gymnastik ej tillbakasättas. Lek och idrott bör betraktas såsom komplement till gymnastikövningarna. Förslag till färdighetsprov för klasserna 1—7. Klass 1—2. Någon differentiering av betygen bör här, enligt undertecknads åsikt ej förekomma. Klass 3. Ej heller i denna klass bör annat än i undantagsfall högre betyg än normalbetyget utdelas. Eleverna böra i denna klass kunna utföra nedanstående rörelser: Stuphängande i ribbstol, vågslingring i lodstege, balansgång framåt på bänkribba eller låg bom, mellanhopp genom bomsadel samt kullerbytta på matta eller plintbock. Klass 4- I huvudsak samma rörelser som i klass 3 med skärpt fordran på utförandet. Dessutom av hävrörelser inledningar till klättring i lodlinor (fastgöring av fötterna samt intagande av klätterhängande). Av hopp tillkommer grenhopp över bock (låg höjd). Klass 5. Färdighet i »att stå på händer» mot vägg eller ribbstol. Ökad färdighet i klättring i lodlinor. Mothängande armgång till sidan (eventuellt med liten pendling). Balansgång framåt och bakåt (bom, brösthöjd) eventuellt Fyrfota gång. Överkast och överslag (bom, brösthöjd eventuellt från sittande på golvet). Grenhopp över bock (gossar). Sidhopp över lutande bänk (flickor). Kullerbytta (plint 2—3 delar). Fritt hopp över lina eller ribba, höjd cirka 70 cm. Klass 6. »Stå på händer» mot vägg eller ribbstol. Lodklättring i lina (denna rörelse bör i denna klass helt behärskas av samtliga elever, såvida ej kroppen lägger absolut hinder i vägen, t. ex. stark fetma eller dylikt). För gossar: Motfrånhängande armgång på raka armar. För flickor: Mothängande armgång till sidan med benpendling. Motfrånhängande armhävning (3—4 hävningar). Överkast och överslag (bom, brösthöjd). Balansgång framåt, bom, höft-brösthöjd, med upptagande av föremål från bommen. Grenhopp över bock med skärpt fordran på fart och »stil» i hoppet. Bockens höjd bröst-axelhöjd. För gossar: Kullerbytta (plint 2—4 delar). För flickor: Sidhopp över plint på tvären (1 avsats borttagen). Plinthopp (plint på längden, nedre avsatsen borttagen). Hoppet ej obligatoriskt. Fritt hopp över lina eller ribba. Höjd cirka 80 cm.

120 Klass 7. »Stå på händer» mot vägg eller ribbstol. Eventuellt fri handstående eller »gå på händerna». Lodklättring eller sidesflyttning i lodlinor. Överkast och överslag (bom, brösthöjd). Mothängande armgång med pendling eller motfrånhängande armgång med hävning minst 3 gånger. Balansgång från sidan (bom, höfthöjd). För gossar: Grenhopp över bock (bröst-, axelhöjd). För flickor: Fäkthopp (plint på längden, 1 avsats borttagen). Plinthopp (plint på längden, nedre avsatsen borttagen). Fritt hopp över lina eller ribba. Höjd cirka 90 cm. Obs.! Ovan angivna rörelser äro endast att betrakta såsom exempel. Variationer kunna naturligtvis tänkas. Undertecknad har dock kommit till den uppfattningen, att genomgående färdighetsövningar i lämplig stegring för de olika klasserna (häv-, balans- och hoppövningar) äro att föredraga, då man härigenom verkligen lär eleverna att behärska dessa rörelser. Tiden för ämnet är för övrigt ganska knappt tillmätt, och den effektiva undervisningstiden är i själva verket ej den i timplanen fastställda. Ur ett utlåtande angående betygssättningen i gymnastik, som avgivits av gymnastikdirektören Elis V. Svanström, Kristinehamn, må följande citeras: »Att sätta betyg efter det allmänna intrycket innesluter möjligheter till så många omedvetna misstag och orättvisor, vilka kunna få ett menligt inflytande på ämnet, att detta inte kan tillfredsställa en lärare, som vill vara objektiv och rättvis. Ett klart och logiskt upplagt prövningssystem, vars riktlinjer eleverna känna till, och där prövningen sker öppet inför alla, är både ur lärarens synpunkt och från elevsidan sett mera att föredraga, även om det för läraren skulle innebära en ökning av arbetsbördan. Vid uppläggandet av detta system har jag som prov tagit sådana gymnastiska prestationer, som kunna objektivt bedömas efter en viss poängskala. Det bör för varje prov finnas en poänggräns uppåt, för att icke en ensidigt begåvad elev skall vinna alltför mycket på sin ensidighet utan tvingas att sätta in kraft på det, som han minst behärskar.» Som exempel på poängberäkningen inom ett visst prov må anföras: »Mothängande hävning.» Hävningen utföres med fri form så högt, att hakan kommer över övre bomkanten. Det antal gånger, som eleven kan prestera detta, räknas och antecknas på protokollet. Men om antalet hävningar finge utgöra poängsiffran skulle hävförmågan ibland komma att få ett oproportionerligt stort värde och därför kan man omsätta antalet till poängvärden enligt följande tillvägagångssätt.

121 Antag, att en gymnastikavdelning består av 60 elever och att summan av alla dessa elevers armhävningar är 360. Antag vidare, att den bästa prestationen, som någon i avdelningen gjort utgör 17 armhävningar. Medeltalet hävningar per elev uträknas 360 : 60 = 6. Denna siffra sättes som lägsta siffra tillhörande poängvärdet 3. Avståndet mellan 6 och maximiprestationen 17 uppdelas så vitt möjligt i tre lika stora delar, poängvärdena 3, 4 och 5. Antalet hävningar intill medelprestationen 6 uppdelas såvitt möjligt i två lika delar, poängvärdena 1 och 2. Schematiskt kan detta åskådliggöras på följande sätt: Poäng Antal hävningar

1 2

3 4 5

6 7 8 9

10 11 12 13

14 15 16 17

Sedan alla prov avlagts summeras poängen för varje elev och dessa summor summeras inom hela gymnastikavdelningen och därefter uträknas avdelningens medeltalspoäng. Poängen mellan medeltalet och maximimöjligheten uppdelas i tre lika områden, Ba-, AB- och a-områden. Nedåt omfattar två dylika områden betyget B och vad som blir kvar blir underbetygsområdet. Se skissen: Antal elever Gemensam summa Medelpoäng Maximimöjlighet

58 1 856 32 66

1—10

11—31

32—42

43-53

54—65

122 Kap. 4. Redogörelse för av de sakkunniga utfört standardiseringsarbete. A. Allmän översikt. 1. Provens utarbetande och allmänna beskaffenhet. E n central uppgift för de sakkunniga har varit a t t framställa för betygssättningen lämpliga standardiserade prov. Redan på ett tidigt stadium av utredningen visade det sig vara bäst a t t begränsa arbetet till a t t endast gälla ämnena modersmålet och räkning. A t t standardiserade prov i dessa ämnen voro de mest behövliga, stod från början klart, och det visade sig, a t t redan arbetet därmed erbjöd en så omfattande uppgift, a t t en vidgad plan för standardiseringsarbetet k u n n a t allvarligt försena färdigställandet av de viktigaste proven. Inalles ha 44 stycken prov standardiserats, av vilka emellertid 6 standardiserats på tvenne klassnivåer. Det synes vidare vara bäst, att erfarenheter inhämtas om hur standardprovmetoden utfaller i modersmålet och räkning, innan man går vidare till andra ämnen, och de sakkunniga ha därför helt avstått från att vidga arbetsplanen. E n beaktansvärd skillnad för de olika ämnena finnes också. Den pedagogiska forskningen i vårt land har åtskilligt arbetat med standardisering av prov i modersmålet och räkning, men någon motsvarande forskning för de andra kunskapsämnena föreligger ej, och av övningsämnena har endast för välskrivning standardskalor blivit utarbetade. Det forskningsarbete, som utförts i modersmålet och räkning, har varit av stor betydelse för de sakkunniga, och utan detta föregående arbete skulle vi ej ansett det lämpligt att nu framlägga konkreta förslag i ärendet. Även om vi tagit upp andra skolämnen på arbetsprogrammet, skulle det knappast varit försvarligt att lägga ett sådant första forskningsarbete till grund för åtgärder från det allmännas sida. D å något omedelbart resultat alltså ej kunde påräknas, ansågo vi även av det skälet det mindre lämpligt att sätta sådant arbete i omedelbar förbindelse med vårt uppdrag. Önskvärt vore emellertid, att den pedagogiska forskningen klarlade läget. E t t arbete av detta slag skulle vara en lämplig uppgift för ett pedagogiskt forskningsinstitut. För begränsningen talade också hänsyn till lärarna. De lärare, som deltagit i standardiseringen, h a utan ersättning åtagit sig ett extraarbete av

123 ansträngande slag. Om ytterligare ett stort antal prov skulle använts, hade arbetet blivit alltför betungande för lärarna. De prov, som nu standardiserats, äro endast avsedda för klasserna 2, 4 och 6. Ur betygssynpunkt äro dessa klasser viktigast, då från dem övergång till andra skolor eller lärare äger rum. Ur denna synpunkt äro betygen i klasserna 1 och 3 en mera intern angelägenhet. Från klass 5 sker en viss övergång men i betydligt mindre skala än från klasserna 4 och 6. Att standardiserade prov ej utarbetats för sjunde klassen, avgångsklassen, är kanske ägnat att förvåna. Orsakerna till att de sakkunniga ej tagit upp denna klass på arbetsprogrammet äro flera. Genom den starka utgallring, som äger rum från de lägre klasserna, ställes man vid standardisering av prov i sjunde klassen inför särskilda svårigheter, som ej nu kunnat lösas på ett fullt tillfredsställande sätt. Detta problem blir lättare att komma till rätta med, sedan standardiserade prov kommit till användning i de lägre klasserna. Sjunde klassens nuvarande något oklara ställning i skolorganisationen och den därmed sammanhängande ovissheten i fråga om kurser gör det också olägligt med standardiserade prov i denna klass just nu. Skolorganisationen med obligatorisk sjunde klass är inte heller fullt genomförd, och i åtskilliga av de skolor, som deltagit i arbetet, har någon sjunde klass ej funnits. Vidare är att märka, att betygssättningen på de klassnivåer, för vilka standardiserade prov ej utarbetats, kommer att underlättas, när lärjungarna deltagit i sådan prövning i en lägre klass. Redan för klass 3 böra ju lärarna ha god hjälp av betygen från föregående klass, och ännu mera kommer detta att gälla i högre klasser. Vid utformningen av proven har naturligtvis betygssynpunkten varit vägledande, varvid både tekniskt-matematiska och psykologiskt-pedagogiska krav beaktats. Det har gällt att få fram prov av högsta möjliga betygsdifferentierande kraft men samtidigt väl avpassade efter elevernas utveckling. I elevmaterialet finnas såväl »C-mässiga» som »A-mässiga» elever, och betygsgraderingen genom proven bör alltså sträcka sig över hela betygsområdet. Proven böra ge såväl de svagaste som de duktigaste tillfälle att visa sin förmåga, så långt den nu sträcker sig. Helst böra de svagaste kunna lösa någon uppgift i ett prov, samtidigt som de duktigaste ej kunna klara alla uppgifterna. Ett prov är för svårt eller för lätt, om poängtalet noll eller högsta poängtal förekommer i nämnvärt antal. Vid konstruktionen av sådana prov kunna två utvägar tillgripas: svårighetsgradéring av uppgifterna eller tidsbegränsning för lösandet av dem. I senare fallet kunna uppgifterna vara relativt lätta, så att även de svaga eleverna kunna klara dem, om de få tillräckligt med tid på sig. I verkligheten bli ofta proven en kombination av dessa två typer, så att uppgifterna äro av olika svårighetsgrad, samtidigt som tidsbegränsningen spelar en

124 större eller mindre roll för poängresultatet. I vad mån våra prov ur betygsgraderingssynpunkt äro tillfredsställande, kommer i den följande redogörelsen att närmare undersökas. En allvarlig missuppfattning av provens uppgift må här ägnas några ord. Många lärare ha trott, att proven avsågo att ange de fordringar, som skulle ställas på barnen, och att ett barn, som ej kunde lösa praktiskt taget alla uppgifterna, »misslyckats» i provet. Man har tänkt, att uppgifterna voro avsedda att utgöra ett utdrag ur »normal»-kursen, och att de således skulle kunna lösas av barn, som ägde den kunskap, som borde vara inhämtad. De uppgifter, som endast kunnat klaras av få barn, ha därför förklarats vara »för svåra». Men för de sakkunniga har det just gällt att ge proven en sådan utformning, att det skulle ha varit mycket »onormalt», om många elever löst alla eller nästan alla uppgifterna. Samma missuppfattning ligger till grund för kritiken mot vissa prov, att de innehållit »alldeles för många uppgifter». Här har det varit fråga om prov med lätta uppgifter och ringa svårighetsstegring. Utan tidsbegränsning skulle även svaga elever kunnat klara alla uppgifterna. Meningen har varit, att lärjungarna i dessa prov skulle visa sin förmåga att arbeta snabbt och säkert. Som exempel må nämnas ett additionsprov i andra klassen, bestående av 48 exempel, till vilket gavs en tid av 8 minuter. Medelprestationen i provet visade sig vara 23 rätt räknade exempel. För den erhölls betyget Ba. Den snabbast räknande av alla hann med 46 exempel och fick för denna prestation A, vilket betyg gavs redan för 43 »rätt». De elever, som ej kornmo över 2 exempel, fingo betyget C. Den kritiker, som yttrar, att »så många tal som 48 kan man inte begära, att barnen ska kunna hinna med», har tydligen fullständigt missuppfattat avsikten med provet. Av den färdighet, som det var fråga om, har provet i själva verket givit en god gradering. Vilken vikt som sedan skall tillmätas ett sådant prov, när det gäller betyget i ämnet räkning, blir ett problem för sig, som i det följande behandlas. Lämpligheten av att barnen ställas inför uppgifter, som de ej ha möjlighet att kunna lösa, kan diskuteras. Men allt beror härvid av det sätt, på vilket provet lägges fram för barnen. Om läraren själv missuppfattat meningen, blir säkerligen barnens inställning skev. Uppgifternas svårighet eller mängd måste verka deprimerande på barnen, om de få uppfattningen, att allt detta fordras av dem. Men om de få veta, att i provet tagits med så många eller så svåra uppgifter för att alla barnen skola ba fullt arbete under hela tiden, och att säkerligen ingen enda kan klara alla uppgifterna, behöver mängden inte verka deprimerande utan kan kanske rent av stimulera dem till försök att göra sitt allra bästa. I anvisningarna till proven bör läraren få råd i denna sak, så att barnens inställning till proven blir den rätta. Det visar sig emellertid, att trots de fel, som kunna ha begåtts på denna punkt, barnen likväl funnit proven roliga. Även de lärare, som

125 hårt kritiserat proven, för att de varit för svåra, rapportera ofta, att barnen varit ivriga och glada. Det har kanske berott på att uppgifterna ej blott varit »för svåra» utan, som i kritiken även framhållits, också »för lätta», vilken kritik blott visar andra sidan av samma missuppfattning av meningen med proven. Genom att barnen i allmänhet kunnat klara ganska många uppgifter och samtidigt varit fullt sysselsatta, ha de sannolikt tyckt arbetet vara roligt och ha tydligen ej alltför hårt nedtryckts av de många uppgifter, som de ej kunnat eller hunnit lösa. Frågan om förhållandet mellan provens innehåll och »kursen» är åtskilligt komplicerad. Vid diskussionen i kapitel 2 om betygsgradernas innebörd framhölls, att det ej var vid mängden av kunskapsfakta utan vid hur väl lärjungarna tillgodogjort sig dem, som man framför allt borde fästa avseende vid betygssättningen. Ju högre betygsgrader det är fråga om, dess mera bör det kvantitativa momentet stå tillbaka för det kvalitativa. Det är då av vikt, att proven äro så konstruerade, att lärjungarnas begåvning får tillräcklig möjlighet att göra sig gällande, och att resultatet i proven ej för mycket bestämmes av kunskap om det, som vid undervisningen varit föremål för inlärande och inövning. Flera av proven äro avsedda att ha denna karaktär. I dessa »begåvningsprov» stå lärjungarnas möjlighet att komma till rätta med uppgifterna alltså ej i något nära samband med hur ordentligt de inlärt och inövat de särskilda kursmomenten. Ä andra sidan få ej prov av detta slag så dominera, att en lärjunge utan ordentliga kurskunskaper kan nå fram till en förnämlig betygsplacering i ett ämne. I vad mån betygssakkunniga med de föreslagna proven lyckats hålla en god medelväg mellan överdrifter åt de motsatta hållen, får bedömas efter redogörelsen för de särskilda proven. Vid konstruktionen av proven ha vi ytterligare beaktat en del fordringar, som framkommit i den vetenskapliga diskussionen om prov och prövningar. Så har det framhållits, att prov kunna vara bristfälliga genom att resultaten av dem alltför lätt påverkas av »tillfälligheter» eller av omständigheter av perifer natur, t. ex. om resultatet kan bero av gissningar eller av något speciellt och relativt oviktigt kursmoment. För att avgöra, om våra prov i detta avseende äro tillfredsställande eller, som det heter, äro goda »mätinstrument», ha vi använt flera metoder, varom närmare i samband med redogörelsen för de särskilda proven. I allmänhet ha proven varit så beskaffade, att det ej krävts särskilda förklaringar, för att barnen skulle förstå meningen med dem. Ju mindre främmande barnen äro för den yttre tekniken i ett prov, desto tillförlitligare torde provet vara ur mätningssynpunkt. En annan fordran är, att proven skola vara »objektiva». Prov, i vilka antalet »rätt» och »fel» kan komma att skifta beroende på bedömaren, äro ej lämpliga som standardprov. Även ur denna synpunkt komma i det följande proven att diskuteras.

Här må ock nämnas en praktisk synpunkt, till vilken hänsyn tagits. Bäst är, om proven lätt kunna ingå i det vanliga skolarbetet. Då detta normalt är uppdelat i lektioner på 45 minuter, ha vi ej velat, att längre tid skulle behövas för något prov. Så snart barnen skola behöva sitta inne på rasten för provets skull, införes en del störande moment, och provet blir mera omtalat och beaktat än önskligt är. Det är emellertid möjligt, att barnens förmåga av snabbhet i arbetet genom den starka tidsbegränsningen kommit att tillmätas väl stor betydelse. Vi återkomma till denna fråga. Slutligen bör nämnas, att proven utarbetats i en A- och en B-form, som endast obetydligt skilja sig från varandra men likväl torde omöjliggöra, att elever, som sitta bredvid varandra, fuska. Genom stickprov har kontrollerats, att de båda formerna äro likvärda. 2. Prövningsmaterialets omfattning.

Standardiseringen av proven ägde rum mot slutet av vårterminen 1940. Proven gåvos då i ett stort antal klassavdelningar på skilda platser i vårt land. Dessförinnan hade emellertid en förprövning skett, och i anslutningtill den fastställdes provens form. Förprövningen ägde rum i ett betydande antal klasser vid folkskolan i Kalmar och övningsskolan vid folkskoleseminariet därstädes. En närmare redogörelse för detta förarbete lämnas ej här; den skulle bliva ganska vidlyftig och måhända vara av mindre intresse, då det praktiskt betydelsefulla är provens form vid standardiseringen samt de förbättringar, som eventuellt ytterligare böra göras. Vid den följande redogörelsen för de särskilda proven behandlas de lärdomar, som i anslutning till standardiseringen erhållits. Inalles ha 50 prov standardiserats. Antalet medverkande lärare har utgjort 716, och proven ha givits i 779 klassavdelningar med inalles 13 055 elever. Undersökningen omfattade såväl A- som B-skolor. Från A-skolorna deltogo 369 klassavdelningar med 9 502 elever från följande städer och orter, vilka här uppdelats i 3 grupper: a) Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Borås och Örebro; b) Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Lund, Halmstad, Falköping, Västerås,! Falun, Gävle, Söderhamn, Sundsvall, Härnösand, Umeå och Luleå; c) Norrtälje, Katrineholm, Motala, Mjölby, Nässjö, Nybro, Gamleby, Ronneby, Hässleholm, Simrishamn, Tomelilla, Eslöv, Falkenberg, Lysekil, Trollhättan, Bengtsfors, Tidaholm, Sunne, Säffle, Karlskoga, Köping, Askersund, Sollefteå, Östersund, Alnö, Kiruna och Söderfors. Elevmaterialets fördelning på dessa grupper framgår av följande tabeller.

127 Tabell 63. Antalet klassavdelningar från

A-skoloma.

Antalet klassavdelningar i Summa

O r t s g r u p p Klass 2

Klass 4

Klass 6

Örebro

22 12 8 4 4 4 3

21 11 7 3 4 3 3

17 12 7 4 4 4 3

60 35 22 11 12 11 9

Grupp b:

92 Grupp c:

369 Gruffly a: Stockholm Göteborg Malmö Norrköping Hälsingborg Borås

Summa

Tabell 64- Antalet

klassavdelningar och elever i

A-skolematerialet.

A n t a l e t K l a s s

2 4 6 Summa

Klassavdelningar

Gossar (G)

Flickor (Fl)

G + Fl

127 124 118 369

1 373 1755 1535 4 663

1434 1775 1630 4839

2 807 3 530 3165 9 502

I B-skolorna deltogo 410 klassavdelningar med 3 553 elever från samtliga inspektionsområden med i genomsnitt 8—9 klassavdelningar från varje område. Elevmaterialets storlek och fördelning på de olika klassnivåerna framgår av följande tabeller: Tabell 65. Elevmaterialets fördelning i Byskolorna. A n t a l e t K l a s s

i 6 Summa

Klassavdelningar

Gossar (G)

Flickor (Fl)

G + F1

73 73 72

375 393 401

349 356 377

724 749 778

128 Tabell 66. Elevmaterialets fördelning i Byskolorna. A n t a l e t

Klass 2 4 6 Summa

Klassavdelningar

Gossar (G)

Flickor (Fl)

G + Fl

63 63 66 192

234 197 219 650

220 199 233 652

454 396 452 1302

Undersökningens geografiska utbredning framgår av kartan på sid. 129. 3. Standardiseringen av proven. De lärare, som medverkat, ha granskat sina elevers prestationer och upprättat protokoll över prövningsresultatet. Dessa protokoll ha sedan tillsammans med de av barnen utförda proven insänts till betygssakkunniga. Varje lärare har dessutom inlämnat uppgift om de betyg, som eleverna i hans klassavdelning erhållit i de olika ämnena i vårterminsbetyget 1940. Standardtabellerna ha upprättats på grundval av A-skolematerialet, men även B-skolematerialet har undersökts. Den bearbetning, som de sakkunniga underkastat det erhållna materialet i och för standardiseringen av proven, har i huvudsak varit följande. Granskning av protokollen. Varje protokoll har underkastats granskning. Därvid har kontrollerats, om proven givits i enlighet med anvisningarna, och i samband med granskningen ha erforderliga åtgärder vidtagits. I några fall ha av skilda anledningar utmönstringar måst vidtagas. I fall där tveksamhet rått, om ett prov från en klassavdelning skulle medtagas eller ej, ha vi följt ömvändningen av den kända domarregeln: vi ha således hellre fällt än friat. Man måste ju räkna med att den hjälp, som eleverna fått, snarare blivit för stor än för liten, jämförd med vad den enligt anvisningarna skulle vara. Vårt allmänna intryck är emellertid, att lärarna på ett respektingivande sätt lyckats behandla materialet objektivt. Kontrollerande rättning har i många fall av oss utförts, men en genomgående jämförelse mellan protokollen och barnens prov har ej varit möjlig. Någon detaljerad redogörelse för de vidtagna åtgärderna kan ej komma i fråga, då lärarna försäkrats, att materialet skulle behandlas strängt konfidentiellt. I överensstämmelse härmed angives därför i det följande ej, från vilka klassavdelningar, skolor eller platser som de särskilda resultaten komma. Upprättandet av frekvenstabeller till proven. För varje prov och klassavdelning i A-skolorna har antecknats frekvensen av de olika poängtalen,

129 Standardundersökningens geografiska utbredning.

Förklaring: Varje prick pä kartan betecknar 1 klassavdelning. För Stockholm, Göteborg och Malmö betecknas respektive antal klassavdelningar med svarta cirklar med ytor proportionella mot antalet (60, 35 och 22). 9 — 420012

130 varefter en sammanslagning ägt rum, så att frekvenstabeller gällande klassnivåerna erhållits. Dessa tabeller utvisa alltså för varje prov och klassnivå, hur många elever som nått upp till de särskilda poängtalen. För tabellerna ha medelvärde och spridningstal beräknats. I samband med redogörelsen för de särskilda proven givas exempel på sådana frekvenstabeller. De frekvenstabeller, som meddelas, äro reducerade till ett elevantal av 10 000. Vid upprättandet av frekvenstabellerna har beräkningen av poängtalen erbjudit ett problem. I allmänhet ha de sakkunniga funnit det vara bäst att beräkna poängtalet efter antalet rätt lösta uppgifter i provet. Endast i de fall, då sannolikhet förelegat för att svaren genom ren gissning kunnat bli rätta, har hänsyn till felen tagits, så att viss reduktion av poängtalet i förhållande till felens antal vidtagits, allt enligt kända formler. E t t svårare problem har varit, om alla uppgifter skulle få »väga» lika mycket vid poängberäkningen. De sakkunniga ha ägnat denna fråga stor uppmärksamhet och funnit, att olika vikttal för uppgifterna i hög grad komplicera beräkningarna, utan att fördelarna äro klart uttalade. Naturligtvis kan det sägas, att lösningen av en svår uppgift är en värdefullare prestation än lösningen av en lätt, men om eleven ej förmår att rätt lösa den »lätta» uppgiften, är detta i sin tur en mycket graverande omständighet. Det är sant, att »slarv» genom denna metod bestraffas hårt, men att så sker kan ej sägas vara en obestridlig nackdel. En förutsättning för att metoden med lika »vikttal» skall vara användbar är dock, att uppgifterna äro ordnade efter svårighet, och att eleverna få veta, att de ej böra gå förbi någon uppgift, förrän de prövat sina krafter på den. Faran att förlora poäng genom slarv med de lätta uppgifterna bör också kraftigt understrykas. Genom stickprov i materialet ha resultaten vid användning av metoderna med och utan vägning av uppgifterna jämförts med varandra. I anslutning till redogörelserna för proven givas exempel på sådana undersökningar. Resultaten ha avgjort talat till förmån för den enklaste metoden med lika vikttal för uppgifterna. Undersökning av de särskilda proven ur svårighetssynpunkt. Då det för många prov är önskvärt, att uppgifterna äro ordnade efter stigande svårighet, ha dessa prov undersökts ur svårighetssynpunkt. Detta har skett genom att lösningsfrekvensen för de särskilda uppgifterna uträknats. Protokoll ha upprättats, som för varje elev visar lösningsresultatet för de särskilda uppgifterna. Endast en mindre del av materialet har kunnat behandlas, då den tillgängliga arbetskraften ej räckt till för en mera omfattande undersökning. Lösningsfrekvenserna kunna anses som mått på svårigheten under förutsättning, att eleverna verkligen prövat sina krafter på uppgifterna. I de prov, i vilka alla uppgifterna hunnit behandlas, har så varit förhållandet, men i många prov ha endast få elever arbetat med

131 de sista uppgifterna. Ringa lösningsfrekvens bevisar naturligtvis i sådant fall ej, att en uppgift är svår. I anslutning till redogörelsen för de enskilda proven givas exempel på hur svårighetsundersökningen utförts. Upprättandet av betygstabeller till proven. Med hjälp av frekvenstabellerna ha för varje prov poängtalen uttryckts i betygstal, på grundval av de olika betygens »normalfördelning». Genom denna procedur ha poängtalen i de olika proven blivit jämförbara, så att beräkningar kunnat utföras med dem och totalresultatet av två eller flera prov kunnat bestämmas. Sammanläggning och medeltalsberäkning av poängtalen äro ofta skäligen meningslösa räkneoperationer, men med betygstalen äro sådana räkningar alltid tillåtna. Betygstalen överensstämma med de vanliga betygsgraderna från »1» till »7», men fingraderingen har ej skett med + - och tecken utan genom tiondelar. Sambandet mellan dessa betygstal och de vanliga betygsbeteckningarna framgår av följande tabell. Betygstal

Vanlig betygsbeteckning

0.6—1.5 1.5—2.5 2.5—3.5 3.5—4.5 4.5—5.5 5.5—6.5 6.5—7.5

C(l) BC (2) B (3) Ba (4) AB (5) a (6) A (7)

Närmare upplysning om hur betygstabellerna beräknats gives i bilaga F . Vid upprättandet av betygstabeller för klass 6 har hänsyn måst tagas till att materialet i betydande utsträckning utgöres av klassavdelningar, från vilka en övergång av lärjungar till högre skolor ägt rum under de föregående åren. Att beräkna effekten härav syntes vanskligt, varför betygstabellerna upprättades på en mindre del av materialet, hämtat från platser, där sådan övergång kunde förväntas sällan ha ägt rum. Detta materials storlek utgjorde cirka 40 procent av hela A-skolematerialet från klass 6. Även för klass 4 kan det talas om en föregående gallring genom avskiljandet till hjälpklass från småskolans andra klass. Denna gallring är emellertid obetydlig. I bilaga G omnämnes denna fråga. Undersökning av provens tillförlitlighet ur mätningsteknisk synpunkt. Genom undersökning av frekvenskurvornas form samt genom korrelationsberäkningar mellan proven inbördes och mellan olika delar av samma prov ha provens beskaffenhet ur mätningsteknisk synpunkt undersökts. Fastställandet av provens definitiva form. Vid undersökning av provens lämplighet ur olika synpunkter ha åtskilliga brister uppdagats. I en del

132 fall ha dessa brister föranlett, att ändringar av proven vidtagits. Men ändringar av den form ett prov haft vid standardiseringen, är alltid en vansklig åtgärd, då genom sådana ändringar standardtabellerna kunna mista sin giltighet. Ändringar ha därför endast vidtagits med den största varsamhet. Vanligast ha de bestått i en omplacering av uppgifterna i proven, i de fall en mera allvarlig avvikelse från den önskvärda ordningen förelegat. Om en svår uppgift i ett prov placeras före avsevärt lättare, föreligger risk för att en del elever hejdas av denna svåra uppgift, så att de ej få tillfälle att visa sin förmåga att komma till rätta med de följande uppgifterna. Deras förmåga blir undervärderad jämförd med de elevers, som löst uppgiften i fråga eller än mer i jämförelse med dem, som ej brytt sig om att nedlägga så mycken möda på uppgiften utan i stället tagit itu med de följande lättare. Genom ändring av uppgiftens placering kan det alltså förväntas, att provet i det hela skall bli ett mera rättvisande mätinstrument, i vad det gäller den enskilde elevens placering i förhållande till kamraterna. Mot denna fördel får vägas den nackdel, som kan uppkomma genom att standardtabellernas tillförlitlighet minskas. Om ändringen verkar i den riktning, att en del elever komma att klara sig bättre än vad de skulle kunnat göra vid standardiseringen, bli ju standardtabellerna något »för lätta» för den grupp, för vilken de äro beräknade. 4. Upprättande och prövning av standardbetygstabeller för de olika ämnesgrenarna. Även om ett prov ur de synpunkter, som i det föregående anlagts, är användbart vid betygssättningen, följer naturligtvis ej därav, att provet ensamt skulle kunna ge ett rimligt besked angående elevernas betyg i det ämne, provet tillhör. Så vore det ju absurt att sätta en elevs betyg i ämnet räkning efter resultatet i ett snabbräkningsprov i addition, och även för betyg i ämnesgrenen mekanisk räkning skulle ett sådant prov naturligtvis ej räcka till. Först genom kombination av ett antal lämpliga prov kan man nå fram till ett acceptabelt betyg i ämnet. Det betyg, som en elev erhåller genom en sådan kombination av prov, kallas för hans standardbetyg i ämnet, och på basis av sådana kombinationer av proven ha standardbetygstabeller upprättats för de olika ämnesgrenarna i modersmålet och räkning. Standardbetyget i ett ämne har erhållits genom summering av betygstalen för de prov, som ingå i den till ämnet hörande kombinationen. I allmänhet ha de enskilda proven därvid fått »väga» lika tungt. Det är ur praktisk synpunkt bäst, om man kan undgå att laborera med olika »vikttal» för de olika proven. För varje elev har på detta sätt en poängsumma erhållits, och en frekvenstabell har därefter upprättats över elevernas för-

133 delning på de olika poängsummorna. På grundval av frekvenstabellen har så fastställts, enligt förut given frekvensdefinition av betygsgraderna, vilket »standardbetyg» som hör till varje poängsumma. Standardbetygeri ange alltså ej, om eleven är godkänd eller ej i ett ämne. Standardbetyget BC (2) placerar eleven bland de 7 procent svagaste men utsäger ej, att han är underkänd i ämnet. Vid uträkningen av standardbetygstabellerna har tillsetts, att för standardbetygen hela betygsskalan utnyttjats. Om standardbetygen satts lika med medelvärdet av betygstalen för de enskilda proven skulle betygsspridningen ej blivit fullt tillfredsställande. (Se bilaga G.) Det har inte varit de sakkunnigas mening, att lärarna i sin betygssättning skulle direkt följa standardprovens utslag, så att en elevs terminsbetyg i ett ämne skulle sättas lika med hans standardbetyg. Men genom standardbetygen skulle lärarna få veta, om de i det hela satte för låga eller för höga betyg och därigenom bli i stånd att justera sin betygsskala. På så sätt skulle betygen kunna bli normaliserade, utan att intrång gjordes i lärarnas rätt att efter eget omdöme gradera sina elever. Förutsättning för standardprovmetodens användbarhet är, att den färdighet, som mätes i proven, överensstämmer med den, som enligt läraromdömet bör mätas i ämnet, samt att det i stort sett råder likhet mellan den rangordning, som enligt standardbetygen tillkommer eleverna, och den, som enligt lärarnas uppfattning bör finnas. De sakkunniga ha prövat standardbetygens tillförlitlighet genom att jämföra dem med lärarnas vitsord om eleverna. Men lärarnas omdömen om eleverna, så som de komma till uttryck i terminsbetygen, äro, som i kapitel 1 påvisats, avgivna i ett för varje lärare speciellt »betygsspråk». Av de i kapitel 1 anförda exemplen framgick, att standardbetygen och terminsbetygen gåvo mycket olika bilder av klassernas duktighet. Jämförelsen mellan standardbetygen och terminsbetygen har därför måst utföras i varje klassavdelning för sig. Vi ha utfört en sådan jämförelse i A-skolematerialet, varvid alltså den rangordning, i vilken eleverna placerats enligt standardbetygen och enligt lärarnas omdömen, jämförts med varandra. Att redogöra för resultatet i var och en av dessa klasser skulle emellertid bli för vidlyftigt. Om å andra sidan en redogörelse ges för totalmaterialet med klassavdelningarna sammanslagna, riskeras, att det samband, som eventuellt finnes inom de särskilda klassavdelningarna, blir utsuddat genom lärarnas olika »betygsspråk». En god uppfattning om läget inom klassavdelningarna kan emellertid erhållas även genom en redogörelse för totalmaterialet, om före sammanslagningen av klasserna en höjning eller sänkning av lärarnas betygsskala företages för varje klass med hjälp av standardbetygen. Det bör observeras, att vid denna justering ingen som helst rubbning sker i den rangordning mellan klassens elever, som enligt läraren

134 finnes. De justerade betygen återge fullkomligt lika bra som de ursprungliga lärarens uppfattning om elevernas inbördes duktighet i respektive ämnen. I det följande givas översikter utförda enligt denna metod av överensstämmelsen mellan terminsbetygen och standardbetygen. Nu är det naturligtvis möjligt, att proven inverkat på lärarens bedömning. I vilken utsträckning så skett kan inte säkert angivas. Att döma av lärarnas 'Uttalanden har man anledning förmoda, att det endast sällan skett. Att märka är också, att lärarnas möjlighet att bedöma, vilka betyg som proven gåvo, har varit mycket små, då varken betygstal för de enskilda proven eller kombinationen av proven voro kända. Men även om åtskilliga lärare tagit intryck av proven och i någon mån justerat sina betyg, skulle detta föga förringa värdet av en god överensstämmelse. Den skulle i varje fall visa, att lärarnas omdömen om eleverna ej på något sätt står i strid med det utslag, proven givit, och att en justering av betygsskalan så tillvida utan olägenhet kan genomföras med hjälp av standardproven. Även vid hög korrelation mellan termins- och standardbetygen inom klassavdelningarna skulle en justering av terminsbetygens skala enligt standardbetygen emellertid kunna bli missvisande, om mycket viktiga kursområden ej äro representerade i proven. En klass skulle på ett sådant område kunna ha en mycket större kunnighet än en annan klass, och på grund därav vara förtjänt av högre betyg än den andra klassen, utan att detta kunnat framgå av resultaten i standardproven. Om kursmomentet är mycket viktigt och lärarna alltså vid sin betygsgivning tagit hänsyn till det, korrelerar emellertid begåvningen för detta kursmoment, under den gjorda förutsättningen av hög korrelation mellan termins- och standardbetyg, tydligen väl med den begåvning, som mätes i proven, och risken för missvisning blir inte så stor. Om den ena klassen tränats på ett sådant kursmoment mycket mera än den andra, skulle dock en sådan kvantitativ skillnad mellan klasserna kunna vara värd att beaktas vid betygssättningen och kritiken mot standardbetygen som missvisande alltså ej vara helt oberättigad. Det är tydligen önskvärt, att alla mycket viktiga kursområden bli representerade i proven. I vad mån detta i tillräcklig grad är fallet med de nu föreslagna standardproven, kan givetvis diskuteras. Här får lärarnas omdöme fälla utslaget. I stor utsträckning ha lärarna efter uppmaning från betygssakkunniga bedömt provens lämplighet, och vi skola i det följande meddela, vad som kan läsas ut ur denna kritik.

135 B. Standardiseringsarbetet i ä m n e t räkning. 1. Standardisering av de särskilda räkneproven.

Inalles ha 25 prov i räkning standardiserats. Av dem hänföra sig 5 till klass 2, 10 till klass 4 och 10 till klass 6. Provens lydelse och anvisningarna till dem finnas upptagna i »särskild bilaga». Av proven hänföra sig 11 till ämnesgrenen »tillämpad räkning» och 14 till »mekanisk räkning». a. Proven i tillämpad räkning. De prov i tillämpad räkning, som standardiserats, bestå av två huvudtyper, som kallats »problemprov» och »provräkningar». Dessutom finnas ett par mera speciella prov, ett s. k. »myntprov» och ett »klotsprov». Skillnaden mellan »problemproven» och »provräkningarna» är, att de senare ha mera karaktär av »kursprov» än de förra, som i högre grad äro »begåvningsprov». Problemproven.

De problemprov, som givits, ha varit av två typer, dels sådana, i vilka eleverna ha relativt god tid på sig för lösandet av uppgifterna (en vanlig lektionstimme) och dels prov, i vilka elevernas förmåga att snabbt finna lösningsmetoden mera sättes på prov. Till det förra slaget höra problemprov 1 för respektive klasserna 2, 4 och 6, och till det senare slaget problemprov 2 för samma klasser. Problemprov 2 för klass 2 har en särställning som uteslutande huvudräkningsprov. I lärarnas kritik av problemproven har, som redan framhållits, dessa ofta betecknats som alldeles för svåra, men kritiken har bottnat i ett missförstånd angående meningen med proven. Man har gått ut från föreställningen, att uppgifterna i provet skulle innehålla, vad lärjungarna normalt »borde» kunna klara, och man har då naturligtvis kunnat konstatera, att uppgifterna i stor utsträckning varit alldeles för svåra. Men problemprovens uppgift har ej varit att taga reda på hur väl lärjungarna behärskar det lärostoff, som vid undervisningen varit föremål för inlärande och inövande, utan att pröva lärjungarnas förmåga att komma till rätta med relativt »nya» uppgifter. För att denna förmåga skulle kunna graderas från »Cmässighet» till »A-mässighet» ha proven måst innehålla uppgifter av skilda svårighetsgrader från de allra lättaste till de synnerligt svåra, och en avsevärd del av uppgifterna ha måst ligga över medelgoda elevers förmåga. Uppgifterna ha varit ordnade efter stigande svårighetsgrad, och eleverna ha fått veta, att så varit förhållandet, och uppmanats att arbeta med dem i ordningsföljd och att ej gå förbi en uppgift, innan de försökt att lösa den.

136 Då meningen har varit, att barnen i problemprov 1 skulle ha god tid på sig, och att proven alltså ej skulle ha karaktär av snabbräkningsprov, kan det ifrågasättas, om ej tiden bort utsträckas till mer än en lektionstimme. Åtskilliga barn ha ej hunnit att räkna en del uppgifter, som de annars kunnat gå i land med. För många av barnen skulle emellertid en utsträckning av tiden ej varit av något värde. De ha på den anslagna tiden redan hunnit klara så många uppgifter, som de överhuvud rå med. Vinsten av förlängningen av tiden skulle i allmänhet kommit de bättre eleverna till godo, men deras överlägsenhet framträder redan i provet under den kortare tiden. För de svagare av eleverna skulle en förlängning av tiden i vissa fall ha verkat deprimerande, då deras hjälplöshet inför de svårare uppgifterna blivit för dem själva mera märkbar. Prestationsökningen genom förlängning av tiden blir inte så stor som man kanske föreställer sig. Följande experiment, som utförts som s. k. enskilt arbete i samband med undervisningen vid Kalmar folkskoleseminarium, må här omnämnas. För att det skulle bli möjligt att fastställa, hur stor prestationsförbättringen i problemproven kunde bli, konstaterades i några klasser, hur mycket barnen lyckats prestera vid lektionstimmens slut, varefter de fingo fortsätta med provet under rasten och hela den därpå följande lektionstimmen. I Problemprov 1 för klass 2 hade 47 barn under första lektionstimmen nått upp till medelprestationen 5.64. Genom arbetet under den följande tiden förmådde barnen öka upp detta tal med 0.91. För 21 barn ändrades ej prestationen. För 15 barn var ökningen 1 poäng, för 5 barn var den 2 och för 6 barn 3 poäng. Korrelationen mellan resultaten under första timmen och hela tiden var 0.93. Problemprov 1 för klass 4 gavs på samma sätt åt 37 elever. Medelprestationen under första timmen var 7.38 och under hela tiden 7.78. Ökningen var alltså endast 0.40. För 24 elever ändrades ej prestationen. För 9 elever var ökningen 1 poäng, för 2 elever 2 och för 1 elev 3 poäng, och en elev hade till och med försämrat sitt resultat med 1 poäng. Korrelationen var 0.90. Nu nämnda omständigheter tillsammans med fördelen av att rasterna, om tiden begränsas till en lektionstimme, ej behöva tagas i anspråk, ha ansetts uppväga den nackdel, som kan ligga i att snabbtänktheten fått spela en något större roll vid dessa prov, än som egentligen varit avsikten. Som redan nämnts, har vid poängbedömning av uppgifterna i proven den enkla regeln följts, att poängtalet 1 givits för varje rätt löst uppgift oberoende av dess svårighet. För att en sådan metod skall vara användbar i prov med tidsbegränsning, måste uppgifterna vara ordnade efter stigande svårighet, vilket också eftersträvats i dessa prov. Då i problemproven skillnaden mellan de olika uppgifternas svårighet är mycket stor och den följda metodens lämplighet i dessa prov därför kan synas särskilt diskutabel, har en undersökning gjorts av den effekt, som en »vägning»

137 av uppgifterna skulle ha åstadkommit på bedömningen av elevernas resultat i proven. Uppgifterna i problemprov 1 indelades i tre svårighetsgrupper, vilka erhöllo vikttalen 1, 2 och 3. De på detta sätt erhållna poängtalen jämfördes i en korrelationstavla med de poängtal, som erhållits vid lika vikttal. Då utrymmet ej medger ett fullständigt återgivande av tavlorna, meddela vi här endast en jämförelse mellan de betyg, som eleverna skulle ha erhållit, om bedömningen skett efter den ena eller andra metoden. I klass 2 omfattade undersökningen 386 elever. Följande tabell redovisar för resultatet. Tabell 67. Jämförelse mellan elevernas betyg i Problemprov 1 för klass 2 efter poängbedömning med lika och olika vikttal. C

Betyg vid olika

vikttal

~ -* > AB a -^ U3 Ba

33 78 169

B > tr: >. BC « C

80 13

1 1

3 =386

Av 386 betyg skulle ej mindre än 377 ha blivit oförändrade. De återstående 9 betygen avvika endast ett betygssteg. En detaljgranskning visar, att skillnaden i själva verket är än mindre. Av de 9 betygen är för 7 betygsskillnaden endast ett -f-, alltså lika med skillnaden mellan t. ex. Ba-foch AB—, och för de återstående 2 betygen är ändringen lika med två plustecken, alltså från t. ex. Ba till AB—. I intet fall har alltså metoden med vägning av uppgifterna lett till att en elevs betyg ändrats med ett helt betygssteg. Korrelationen mellan poängtalen gav ett utomordentligt högt r-värde lika med 0.99. På samma sätt undersöktes verkan av vägning av uppgifterna i problemproven för klass 4 och klass 6, och samma resultat erhöllos. Betygsändringen genom vägningen av uppgifterna var minimal. Både för klass 4 och klass 6 erhölls korrelationen 0.99. Resultatet visar tydligt, att man kan bespara sig de svårigheter, som en vägning av uppgifterna för med sig. Vi meddela nu för de särskilda problemproven några data till belysande av deras lämplighet ur olika synpunkter.

138 Problemprov

1 för

klass

(Angående provets lydelse se särskild bilaga.)

Vid standardiseringen omfattade provet 22 uppgifter. Då högsta prestationen i provet utgjorde 18 rätt räknade uppgifter, behövdes ej så många som 22 exempel, och då nummer 21 och 22 voro mycket svåra samt relativt lätta att utmönstra på grund av det ringa antal barn, som prövat sina krafter på dem, ha vi efter granskning av hela det till standardtabellerna hörande materialet utfört en sådan utmÖnstring och bestämt de resultat, som barnen efter all sannolikhet skulle ha uppnått, om dessa båda uppgifter ej funnits i provet. En sådan »efterhandsstandardisering» bör ej gärna ske, men då den här kunnat lätt utföras, ha vi låtit fördelen av att provet ej i onödan belastas med dessa svåra uppgifter få fälla utslaget. Resultatet i det återstående provet på 20 uppgifter redovisas i följande frekvenstabell, som reducerats till ett elevantal av 10 000. Tabell 68. FrekvensPoäng 0 1 2 3 4 5 6

Frekvens Betygstal 39 202 270 433 746 1093 1329

1.1 1.8 2.2 2.6 2.9 3.2 3.6

och betygstabell Poäng 7 8 9 10 11 12 13

till Problemprov

Frekvens Betygstal 1397 1170 1059 844 484 467 223

4.0 4.3 4.6 4.9 5.2 5.5 5.8

Poäng 14 15 16 17 18 19 20

1 för klass 2. Frekvens Betygstal 94 81 43 13 13

6.0 6.3 6.6 6.9 7.2

— —

Förklaring: Av 10 000 elever ha 39 ej löst någon uppgift rätt, 202 ha löst 1 uppgift etc. Angående »betygstalens» betydelse enligt den vanliga betygsbeteckningen se sid. 131.

Medelvärdet och spridningen i frekvenstabellen äro respektive 7.3 och 3.0. Frekvenstabellen ger ej anledning till kritik. Provet ger mycket god möjlighet att gradera de duktigaste eleverna. Fullt så goda möjligheter för gradering av de svagaste ger det ej, men bristen är ej allvarlig. Ett medelvärde av 7.3 och en spridning av 3.0 skulle ej räcka ned till mittpunkten av betygsgraden C, om betygslatituden sättes lika med spridningen, alltså i detta fall 3.0. Men någon frekvensanhopning vid noll poäng föreligger ej, och betygstabellen räcker ner till betygstalet 1 (alltså betygsgraden C), som erhålles för noll poäng. En uppgift ändå lättare än nummer 1 skulle möjligen ha varit önskvärd. Hur känsligt detta prov kan vara för mera »tillfälliga» inflytelser, eller med andra ord, hur bra det är som »mätningsinstrument», har ej varit föremål för annan direkt undersökning än att provet korrelerats med problemprov 2 (huvudräkningsprov), varvid erhölls värdet r = 0.69, men en

139 viktig indirekt kontroll kan anses föreligga. Provet är nämligen analogt med ett förut standardiserat prov, »Rostads standardprov i problemlösning», för vilket vid korrelation mellan två likvärdiga former erhållits värdet r = 0.75. Rostadsprovet är avsett för alla folkskolans klasser, från småskolans andra till folkskolans sjunde klass, och denna »bredd» i provet måste göra det till ett relativt grovt mätinstrument. Problemprov 1 för klass 2 är däremot enbart konstruerat med tanke på småskolestadiet, och det torde därför med säkerhet, när det gäller detta stadium, vara överlägset det andra provet. Det finnes således anledning förmoda, att de resultat, som erhållas med provet, i mätningshänseende äro ganska tillförlitliga.

20 Diagram 3. Grafisk bild till tabell 68.

Uppgifterna i provet böra vara placerade i ordning efter stigande svårighet. För att undersöka i vad mån en sådan ordning uppnåtts, har lösningsfrekvensen för de särskilda uppgifterna fastställts. Tyvärr har denna undersökning måst begränsas till en relativt liten del av materialet, men den torde dock i det hela ge en korrekt bild av läget. Det material, som undersökts, har omfattat cirka 400 elever. En uträkning av lösningsfrekvenserna utan hänsyn till om eleverna hunnit med att pröva sina krafter på alla uppgifterna, skulle naturligtvis bli mycket missvisande. Ingenting hindrar ju då, att de mot slutet av provet placerade uppgifterna skenbart kunna framstå som svåra, beroende på att många elever inte hunnit syssla med dessa uppgifter, varigenom lösningsfrekvenserna bli för låga. Av de nämnda 400 eleverna hade endast 125 behandlat alla 20 uppgifterna, och beräkningen av lösningsfrekvenserna för alla uppgifterna har alltså utförts för dessa 125 elever. För ett mindre antal uppgifter kan jämförelse göras på ett större material. Så har skett för de 14 första uppgifterna, vilka medhunnits av 258 elever. Resultaten redovisas i följande tabell.

140 Tabell 69. Uppgifternas svårighetsordning i Problemprov 1 för klass 2 enligt lösningsfrekvenserna. 1

2 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent. (125 elever)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

98.4 85.6 88.0 81.6 63.2 77.6 51.2 48.8 24.8 16.8 20.0 24.8 14.4 8.0 1.6 3.2 5.6 3.2 1.6 8.0

4 Uppgiftens svårig- De 14 första upphetsordning enl. gifternas svåriglösningsfrekvensen hetsordning. i kol. 2 (258 elever) 1 3 2 4 6 5 7 8 9 12 11 10 13 14 19 17 16 18 20 15

1 3 2 4 6 5 7 8 10 12 11 9 13 14

— — — — — —

Lösningsfrekvenserna i kol. 2 äro visserligen beräknade på ett så litet material, att medelfelen i procenttalen äro ganska stora, men överensstämmelsen mellan de i kol. 3 och 4 beräknade ordningstalen är så stor, att det är troligt, att någon större felaktighet ej föreligger i bestämningen av uppgifternas svårighetsordning. Man skulle vara böjd att antaga, att de 125 elever, som medhunnit alla uppgifterna, äro de duktigaste, och att svårighetsordningen i kol. 3 alltså gäller för de särskilt duktiga eleverna. Så är dock ej fallet. Medeltalet rätt räknade uppgifter var 7.3 för eleverna i kol. 3 och 7.6 för eleverna i kol. 4, medan medelprestationen i totalmaterialet utgjorde 7.3. Ordningsföljden mellan uppgifterna kan anses tillfredsställande. Något felplacerad är uppgift 20, som enligt lösningsfrekvensen borde vara nummer 15. Den är avsevärt lättare än den näst sista uppgiften. Vi ha ansett det lämpligt att låta nr 15 och 20 byta plats. Någon ytterligare ändring av provet har ej ansetts påkallad. Någon annan kritik från lärarna än att uppgifterna varit för svåra, har ej framkommit. Att denna kritik berott på missuppfattning av provets uppgift, har i det föregående uppvisats. Provet torde kunna anses väl fylla de anspråk, som böra ställas på ett prov av denna typ.

141 P r o b l e m p r o v 1 för k l a s s (Se särskild bilaga.)

Tabell 70. Frekvens- och betygstabell till Problemprov 1 för klass 4Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7

25 143 298 443 638 850 1172 1129

1.0 1.7 2.1 2.5 2.8 3.1 3.5 3.8

8 9 10 11 12 13 14

1091 1006 805 724 537 423 315

4.0 4.3 4.6 4.8 5.1 5.3 5.6

15 16 17 18 19 20 21

Medelvärde: 8.1

Frekvens Betygstal 169 118 55 31 19 3 6

6.9 6.1 6.4 6.6 6.9 7.2 7.4

Spridning: 3.5

Förklaring: Se tabell 68, sid. 138.

Frekvenstabellen är ganska normal. E t t fåtal elever ha klarat alla uppgifterna, och några ha ej lyckats få någon uppgift rätt. Liksom för problemprovet för klass 2 graderar provet de duktigare eleverna noggrannare än de svagare. Till A höra ej mindre än 4 poängtal (18—21), men till C hör blott poängtalet 0, BC har 2 poängtal (1—2) och B 3, (3—5); till vart och ett av de övriga betygen höra 4 poängtal. Då någon frekvensanhopning vid noll poäng emellertid ej finnes, är det ingen stor nackdel, att betygsgraden C endast erhålles för 0 poäng. 4 stycken poängtal för A är onödigt många; en minskning där till förmån för B och möjligen BC kunde ha varit önskvärd. Visserligen har det maximala poängtalet 21 uppnåtts, men av ytterligt få. E t t borttagande av någon av de svåraste uppgifterna till förmån för de lättare bör övervägas vid eventuellt förnyad standardisering i fram-

Diagram 4. Grafisk bild till tabell 70.

142 tiden. Om provet som »mätningsinstrument» gäller i huvudsak vad som sagts om problemprovet för klass 2. Då i klass 4 givits två problemprov, kan det vara av intresse att jämföra deras utslag. Man får naturligtvis ej vänta samma utslag i de båda proven, då eleverna i det ena ha mycket längre tid till lösningen av uppgifterna än i det andra, men erfarenheten har visat, att korrelationen mellan »snabbtänktheten» och »djuptänktheten» är hög. Som ett tecken på att de båda proven äro goda ur mätningssynpunkt, kan det därför betraktas, om korrelationen mellan dem är hög. Om proven tekniskt sett äro bristfälliga, utsuddas nämligen lätt det samband, som finnes. Korrelationen mellan de båda proven visade sig vara 0.76. Betygen i de båda proven ha för samma elever ej skilt sig mera än en betygsgrad, frånsett för cirka 3l/2 procent av eleverna. Problemprov 1 för klass 4 har även korrelerats med provräkning för klass 4. Korrelationen var 0.69.1 detta fall fanns en mera betydande avvikelse mellan betygen för cirka 5 procent av eleverna. Uppgifternas svårighetsordning visade sig vid en undersökning av cirka 500 elever vara följande: Tabell 71. Uppgifternas svårighetsordning i Problemprov 1 för klass 4 enligt lösningsfrekvenserna. 1

Uppgiftens nummer i provet 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

2 Uppgiftens lösningsfrekvens i procent. (83 elever)

4 Uppgiftens svårig- De 15 första upphetsordning enl. gifternas svåriglösningsfrekvensen hetsordning. i kol. 2 (303 elever)

95.2 84.3 94.0 89.2 96.4 78.3 83.1 62.7 50.6 47.0 34.9 41.0 30.1 28.9 25.3 19.3 21.7 22.9 10.8 19.3

1 5 3 4 2 7 6 8 9 10 12 11 13 14 15 18 17 16 20 19

—

1 4 3 5 2 7 6 8 9 11 12 10 13 14 15

— — — — — —

143 Medelantalet rätt räknade uppgifter för eleverna i kol. 3 var 10.4, för eleverna i kol. 4 9.3 och i totalmaterialet 8.1. Då uppgifternas svårighetsordning enligt kol. 3 och 4 är ungefär densamma kan svårighetsbestämningen anses tillförlitlig. Svårighetsordningen mellan uppgifterna är ganska tillfredsställande. Uppgifterna 2 och 5 hade dock lämpligen kunnat byta plats. I stickprovet ha emellertid även de svagaste eleverna hunnit fram till uppgift 5, varför någon nämnvärd nackdel i dess nuvarande placering ej finnes. P r o b l e m p r o v 1 för k l a s s (Se särskild bilaga.)

Tabell 72. Frekvens- och betygstabell till Problemprov 1 för klass 6. Poäng 0 1 2 3 4 5 6

Frekvens Betygstal 67 215 599 774 1152 1207 1157

1.2 1.9 2.4 2.8 3.2 3.6 3.9

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

7 8 9 10 11 12 13

1061 963 793 647 433 399 237

4.2 4.4 4.7 5.0 5.2 5.4 5.7

14 15 16 17 18 19 20

179 80 30 31 8 8 0

6.0 6.2 6.4 6.7 6.9 7.2 7.4

]Medelvärd e: 6.8

Spridning: 3. 3

Frekvenstabellen är ej fullt så tillfredsställande som motsvarande för klass 4. Medelvärdet är endast 6.8, alltså föga mer än dubbelt så stort som spridningstalet 3.3. Till betygsgraden C hör poängen 0, till BC poängerna 1 och 2, till B 3 och 4, och till vardera av de högre betygen 4 poängtal. Endast 2 poängtal för B och 4 för A är något opraktiskt, och en utjämning hade varit önskvärd. Det maximala poängtalet har ej uppnåtts av någon elev. 1250! 1000 750 500 250

0 5 K) 15 Diagram 5. Grafisk bild till tabell 72.

144 Problemprov 1 för klass 6 har korrelerats med problemprov 2 för klass 6 och provräkning för klass 6. Korrelationerna visade sig vara respektive 0.74 och 0.72. Större avvikelser mellan betygen än en betygsgrad funnos för cirka 4.0 procent respektive cirka 5.8 procent av eleverna. Uppgifternas svårighetsordning har fastställts på ett material av cirka 500 elever. Resultatet redovisas i tabell 73. Tabell 73. Uppgifternas svårighetsordning i Problemprov 1 för klass 6 enligt lösningsfrekvenserna. 1

2 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent. (76 elever)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Uppgiftens svårig- De 14 första upphetsordning enl. gifternas svåriglösningsfrekvensen hetsordning. i kol. 2 (235 elever)

94.7 92.1 64.6 77.6 60.5 67.1 54.0 69.7 38.2 25.0 32.9 25.0 60.5 48.7 46.1 15.8 7.9 15.8

1 2 6 3 7 5 9 4 12 14 13 15 8 10 11 16 18 17

— —

1 2 5 3 6 9 7 4 11 14 12 13 10 8

— — — — — —

Svårighetsordningen i kol. 3 och 4 kunna anses beräknade på ungefär lika skickliga elevgrupper. M var respektive 7.3 och 7.6. I totalmaterialet var M — 6.8. Som synes är svårighetsordningen ej tillfredsställande. Särskilt äro uppgifterna nummer 13, 14 och 15 lättare än vad deras placering angiver. Frekvenstalen i kol. 2 äro visserligen osäkra, då materialet (endast 76 elever) är litet, men svårighetsordningen i kol. 4, beräknad på ett större elevmaterial (235 elever), bekräftar i stort sett resultatet i kol. 3. De sakkunniga ha därför vid den definitiva redigeringen av provet placerat de nämnda uppgifterna 3 steg längre upp i provet, trots att standardtabellen därigenom kanske blir något för lätt. Någon missvisning av betydelse kan det dock ej bli fråga om.

145 P r o b l e m p r o v 2 för k l a s s räkningsprov). (Se särskild bilaga.)

(huvud-

Problemprov 2 för klass 2 har karaktär av rent huvudräkningsprov. Särskilt för småskolans barn synes ett huvudräkningsprov vara lämpligt, då det kan tänkas, att en del barn kunna misslyckas i problemprov 1 mera på grund av bristande läs- än räknefärdighet. Att anordna ett gruppprov i huvudräkning är emellertid förbundet med vissa svårigheter. Av anvisningarna framgår, hur provet anordnades. Risken för fusk är i ett prov av detta slag särskilt stor. I de andra proven få barn, som sitta bredvid varandra, räkna i någon mån olika prov, A- och B-form, men så kan ej ske i ett huvudräkningsprov. Lärarnas uppmärksamhet var emellertid riktad på denna sak, och några ogynnsamma erfarenheter ha ej inrapporterats. Ingenting i resultaten tyder heller på att fusk förekommit. Tabell 74- Frekvens- och betygstabell till Problemprov 2 för klass 2. Poäng 0 1 2 3 4 5

Frekvens Betygstal 87 212 341 418 506 731

1.4 1.9 2.3 2.6 2.9 3.1

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

6 7 8 9 10 11

713 810 837 952 975 957

3.4 3.6 3.8 4.0 4.3 4.5

12 13 14 15 16

Medelvärd B: 8.6

Frekvens Betygstal 718 667 455 414 207

4.8 5.1 5.4 5.7 6.3

Spridning: 3. 8

Frekvenstabellen utvisar, att provet så till vida varit för lätt, som en viss frekvensanhopning föreligger vid maximala poängen, så att provet ej lämnar utrymme för betygsgraden A. Svårighetstabellen visar också, att ingen av uppgifterna varit verkligt svår. Svårast har nummer 15 varit, som dock lösts av nära 1 / 5 av barnen. 1000 750 500 250

5 10 15 Diagram 6. Grafisk bild till tabell 74-

146 Svårighetsordningen mellan uppgifterna i detta prov är ej av någon större betydelse, då provet anordnas så, att alla barnen få arbeta med alla uppgifterna. Önskvärt kan dock vara, att uppgifterna i början äro relativt lätta, vilken även är fallet, som framgår av följande tabell, som beräknats för 361 elever. Tabell 75. Lösningsfrekvenser för uppgifterna i Problemprov 2 för klass 2. Uppgiftens nummer

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning

Uppgiftens nummer

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning

1 2 3 4 5 6 7 8

94.7 81.7 78.1 71.5 69.3 56.5 65.7 68.7

1 2 3 4 6 9 8 7

9 10 11 12 13 14 15 16

44.0 70.1 41.3 29.2 43.2 23.8 18.8 35.7

11 5 10 14 12 15 16 13

Provet har, såsom förut nämnts, korrelerats med problemprov 1 för klass 2. Korrelationen var 0.69. P r o b l e m p r o v 2 för k l a s s (Se särskild bilaga.)

Tabell 76. Frekvens- och betygstabell till Problemprov 2 för klass 4Poäng 0 1 2 3 4 5 6

Frekvens Betygstal 3 53 89 170 310 489 865

0.4 1.2 1.7 2.0 2.3 2.6 3.0

Poäng 7 8 9 10 11 12 13

Frekvens Betygstal 920 1085 1094 1082 987 875 686

Medelvärd* ;: 9.5

3.3 3.6 3.9 4.2 4.4 4.7 5.0

Poäng 14 15 16 17 18 19 20

Frekvens Betygstal 508 395 246 78 50 15 0

5.3 5.6 5.9 6.3 6.7 7.1 7.4

Spridning: 3. 4

Uppgifterna i detta prov voro lättare än i problemprov 1 för klass 4, och trots att eleverna endast hade 15 minuter på sig, ha några hunnit klara 19 av de 20 uppgifter, som provet innehöll. Frekvenstabellen är, som synes, synnerligen tillfredsställande. Medelvärdet är 9.5 och spridning-

rl250 1000

-750 •500

L-i

-250 _| 0

L .5' '

' 10 ' ' ' 15 '

^"26

Diagram 7. Grafisk bild till tabell 76.

en 3.4. För varje betygsgrad finnas 3 poängtal utom för Ba, som har 4 stycken, och C, som har 2 (0 och 1). Provet lämpar sig således väl för gradering såväl av de svaga som de duktiga eleverna. Om provets effektivitet ur mätningssynpunkt föreligger ingen annan undersökning än den i redogörelsen för problemprov 1 omnämnda korrelationen mellan de båda proven. Den var 0.76. Tabell 77. Uppgifternas svårighetsordning i Problemprov 2 för klass 4 enligt lösningsfrekvenserna. 1

2 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent. (79 elever)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

98.7 91.1 88.6 70.9 62.0 77.2 96.2 84.8 64.6 58.2 37.9 12.7 34.2 34.2 53.2 39.2 20.3 5.1 0 1.3

4 Uppgiftens svårig- De 15 första upphetsordning enl. gifternas svåriglösningsfrekvensen hetsordning. i kol. 2 (319 elever) 1 3 4 7 9 6 2 5 8 10 13 17 14 15 11 12 16 18 20 19

1 3 4 7 9 6 2 5 8 10 12 15 13 14 11

— — — — —

148 Medelvärdet för elevgrupperna i kol. 2 och 4 var respektive 12.0 och 10.7, alltså något högre än totalmaterialets M = 9.5. Svårighetsordningen är som synes ganska bristfällig. En ändring ha vi företagit, då vi anse, att en eventuell störning i standardtabellernas giltighet uppväges genom att risken för felbedömning av enskilda elever minskas genom ändringen. Uppgift 12 är ganska mycket felplacerad. Den är betydligt svårare att komma till rätta med än de följande. Vi ha därför placerat den efter nummer 17 i provets slutgiltiga version. Vidare har uppgift nummer 7 placerats som nummer 2. En mindre ändring av formuleringen av uppgift 14 har ansetts lämplig. P r o b l e m p r o v 2 för k l a s s (Se särskild bilaga.)

Tabell 78. Frekvens- och betygstabell till Problemprov 2 för klass 6. Poäng 0 1 2 3 4 5 6 7 8

Frekvens Betygstal 0 0 0 36 24 61 95 107 227

05 0.7 0.9 1.1 1.4 1.6 1.9 2.1 2.8

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

9 10 11 12 13 14 15 16

302 397 519 613 796 855 955 1001

2.5 2.7 3.0 3.2 3.4 3.6 3.9 4.1

17 18 19 20 21 22 23 24

867 1195 714 677 376 122 40 12

4.4 4.7 5.0 5.3 5.8 6.2 6.7 7.2

Medelvärde : 15.1

Spridning: 3.8

I detta prov är medelvärdet 4 gånger så stort som spridningen. Provet ger goda möjligheter för graderingen nedåt från medelvärdet räknat men ej fullt så goda möjligheter uppåt. Ingen enda elev har blivit helt utan poäng, och betygsgraden C sträcker sig över ej mindre än 5 poängtal, från 0 till och med 4, BC har 4 poängtal (5—8), B har 5 (9—13), Ba 4 (14—17), AB 3 (18—20) samt a och A vardera 2 poängtal (21—22 och 23— 24). Provet kan alltså anses vara »lätt», och det lämpar sig särskilt väl för gradering av de svagare eleverna. På så sätt kompletteras prov 1 för denna klass, som var »svårt» och särskilt lämpade sig för gradering av de duktigare eleverna. Provet har korrelerats med problemprov 1 för klass 6. Korrelationen var 0.74. Uppgifternas svårighetsordning har fastställts på ett material av cirka 500 elever. Resultatet redovisas i tabell 79.

20 Diagram, 8. Grafisk bild till tabell 78.

Tabell 79. Uppgifternas svårighetsordning i Problemprov 2 för klass 6 enligt lösningsfrekvenserna. 1

2 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent. (107 elever)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24

99.1 97.2 96.3 96.3 95.3 94.4 95.2 94.4 88.8 81.3 72.0 77.6 75.7 83.2 62.6 85.1 63.6 54.2 56.1 53.3 23.4 6.5 6.5 26.2

4 Uppgiftens svårig- De 20 första upphetsordning enl. gifternas svåriglösningsfrekvensen hetsordning. i kol. 2 (247 elever) 1 2 3 4 5 6 8 7 9 12 15 13 14 11 17 10 16 19 18 20 22 23 24 21

1 2 3 4 5 6 8 7 9 10 14 13 15 12 16 11 17 20 18 19

— — — —

150 Medelvärdet för elevgrupperna i kol. 2 och 4 var respektive 16.8 och 16.5 och i totalmaterialet 15.1. Mot svårighetsordningen är inte mycket att anmärka. Uppgift 16 är dock betydligt lättare än de närmast föregående uppgifterna. Vi ha därför placerat den som nummer 11 i provets slutgiltiga version. Det skulle också kunna anmärkas, att den jämna ökningen av svårigheten väl tvärt avbrytes i och med det 21 :a talet. De fyra sista uppgifterna och särskilt 22 och 23 äro betydligt svårare än de andra. Provet kan i det hela anses vara tillfredsställande och fylla sin uppgift, vilket omdöme även gäller de övriga problemproven. Provräkningar.

Ett prov i klass 4 och ett i klass 6 ha kallats »provräkningar». Benämningen valdes, emedan dessa prov erinra om de provräkningar, som lärarna bruka ge. Som redan sagts, skilja de sig från problemproven genom att i högre grad än de senare vara »kursprov». Flera uppgifter äro av en typ, j som normalt inövas under skolarbetet. Någon kritik av proven ur kurssynpunkt har ej framkommit från lärarhåll. Särskilt för klass 6 är det j dock svårt att i ett kort prov få de viktigare kursmomenten representerade på ett tillfredsställande sätt. P r o v r ä k n i n g för k l a s s (Se särskild bilaga.)

Tabell 80. Frekvens- och betygstabell till Provräkning för klass 4,

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5

85 208 350 540 678 984

1.3 1.9 2.3 2.7 3.0 3.3

6 7 8 9 10

Frekvens Betygstal 1174 1401 1486 1442 789

Medelvärdi :: 7.0

3.6 3.9 4.3 4.7 5.1

Poäng

Frekvens

Betygstal

11 12 13 14 15

480 199 108 54 22

5.5 5.9 6.2 6.6 7.0

Spridning: 2. 7

En viss frekvensanhopning mot nollpoängen är skönjbar men är dock ej allvarligare än att betygsgraden C kunnat komma till användning för noll poäng. Betygsgraderna ha för övrigt 2 eller 3 poängtal till sina domäner, och mera kan ju ej påräknas, då hela antalet uppgifter ej är större än 15. Önskvärt hade varit med ett större antal uppgifter, men tidsbegränsningen till en lektionstimme gjorde detta omöjligt för ett prov, i vilket uträkningarna ej kunnat göras mycket lätta.

151 1500 1250 1000 750 500H 250 0 5 10 Diagram 9. Grafisk bild till tabell 80.

15 Provet har, som förut nämnts, korrelerats med problemprov 1 för klass 4. Korrelationen var 0.69. För lösningsfrekvenserna i fråga om de särskilda uppgifterna erhöllos i stickprovet följande siffror. Tabell 81. Uppgifternas svårighetsordning i Provräkning för klass 4 enligt lösningsfrekvenserna. 1

2 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent. (110 elever)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

88.2 89.1 88.2 77.3 83.6 66.4 58.2 74.6 44.6 46.4 25.5 19.1 3.0 17.3 13.6

4 Uppgiftens svårig- De 11 första uppgifternas svårighetsordning enl. hetsordning. lösningsfrekvensen (360 elever) i kol. 2 2 1 3 5 4 7 8 6 10 9 11 13 15 12 14

1 2 3 5 4 6 8 7 9 10 11

— — — —

Mot svårighetsordningen finnes ej mycket att anmärka. Tillräckligt skäl för ändring föreligger ej.

152 Provräkning

för

klass

(Se särskild bilaga.) Tabell 82. Frekvens- och betygstabell till Provräkning för klass 6. Poäng

Frekvens Betygstal

0 1 2 3 4 5

121 290 519 712 1026 907

1.4 2.0 2.5 2.9 3.2 3.5

Poäng

Frekvens Betygstal

6 7 8 9 10

1148 1015 1124 725 870

Medelvärdi :: 6.9

3.8 4.1 4.3 4.6 4.9

Poäng

Frekvens Betygstal

11 12 13 14 15

736 326 241 180 60

5.2 5.6 5.8 6.2 6.8

Spridning: 3. 5

D e extrema betygsgraderna ha endast ett poängtal. D e övriga sträcka sig över 3 å 4 poängtal. Korrelationen mellan detta prov och problemprov 1 för klass 6 var 0.72. Svårighetsordningen är, som tabell 83 visar, åtskilligt bristfällig, men någon ändring har dock ej företagits. I prov av denna t y p äro uppgifternas svårighet i hög grad beroende av h u r arbetet med de olika kursmomenten bedrivits. Lösningsfrekvenserna för de särskilda uppgifterna blevo i stickprovet följande. Tabell 83. Uppgifternas svårighetsordning i Provräkning för klass 6. Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent (189 elever)

1 2 3 4 5 6 7 8

95.2 75.1 87.3 85.2 50.3 46.6 71.4 49.7

Uppgiftens Uppgiftens svårighetsordning nummer enl. lösningsi provet frekvensen 1 4 2 3 8 11 5 10

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent (189 elever)

Uppgiftens svårighetsordnin g enl. lösningsfrekvensen

64.6 44.4 55.0 50.3 19.1 1.6 28.4

6 12 7 9 14 15 13

9 10 11 12 13 14 15

»Myntprov.» Myntprov

för

klass

(Se särskild bilaga.) D e t t a prov ställer barnens kombinatoriska fantasi på prov. Exemplen äro av följande typ: Vilka 2 mynt ge tillsammans 60 öre? Barnen ha vid

750 500-

250 (T

15 Diagram 10. Grafisk bild till tabell 82.

besvarandet att välja mellan 50-, 25-, 10-, 5- och 1-öringar och skola angiva hur många av varje sort, som behövs för summan i fråga. E t t med detta likartat prov användes vid den förut omnämnda undersökningen under våren 1937 vid Kalmar och Gävle folkskolor. Provet visade sig vara för svårt för klass 2. Det var också bristfälligt genom att åtskilliga av uppgifterna tilläto mer än en lösning. Det har nu gjorts väsentligt lättare, och uppgifter med dubbellösningar ha utmönstrats och ersatts med andra. Resultatet av den nu utförda standardiseringen framgår av följande frekvenstabell. Tabell 84. Frekvens- och betygstabell till Myntprov för klass 2. Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5 6

402 407 506 502 697 714 701

1.9 2.4 2.7 3.0 3.2 3.4 3.6

7 8 9 10 11 12 13

700 687 850 656 645 474 515

3.8 4.0 4.2 4.4 4.6 4.7 4.9

14 15 16 17 18 19 20

1Medelvärd :: 8.2

Frekvens Betygstal 497 411 329 117 86 54 50

Spridning: 4. 7

lOOOr

5 10 15 Diagram 11. Grafisk bild till tabell 84-

5.1 5.4 5.7 6.0 6.2 6.4 6.8

154 Som synes är medelvärdet litet i förhållande till spridningen, och en i allvarlig frekvensanhopning föreligger vid noll poäng. Antalet barn, som ej kunnat klara någon uppgift, är så stort, att för 0 poäng betyget blir BC och ej C. För C finnes alltså ej något poängtal, för BC finnas 2 och för de övriga betygsgraderna utom A 4 eller 5 poängtal. För A finnes endast 1 poängtal, nämligen 20, d. v. s. samtliga uppgifter rätt lösta. Viktigaste önskemål beträffande provet är, att det göres lättare. Det ! är emellertid ej antagligt, att detta kan ske genom utökning med än lättare uppgifter än de som nu finnas. Att 6 öre kan fås av en femöring och en ettöring, ha säkerligen åtskilliga barn vetat, som vid prövningen ej kun- j nat klara ens en så lätt uppgift. Orsaken till misslyckandet har antagligen | varit, att barnen ej förstått, hur de skulle skriva svaret. Själva den yttre tekniken har varit för svår för dem, vilket också framhållits i lärarnas kritik av provet. Botemedlet torde alltså bestå i att läraren kontrollerar, j att barnen förstå tekniken i provet, innan den egentliga prövningen börjar. I anvisningarna kommer detta att mera markeras än som skett. En tendens till frekvensanhopning vid maximipoängen är också märkbar. Det hade med hänsyn därtill tydligen inte skadat, om provet innehållit ytterligare någon svår uppgift. Uppgifterna i provet ha varit ordnade dels efter samhörighet, i det att alla uppgifter med samma antal mynt förts samman till en grupp, och dels efter svårighet, i det att uppgifter med ett större antal mynt placerats efter j uppgifter med ett mindre antal. För bedömande av myntprovets tillförlitlighet som mätningsinstrument ha korrelationerna med problemprov 1 och 2 uträknats. De voro respektive \ 0.66 och 0.64. För cirka 8 procent av eleverna ha större differenser än en betygsgrad förekommit mellan betygen i myntprovet och i de andra proven. Att betyget BC i myntprovet är särskilt otillförlitligt framgår tydligt j av korrelationstavlan. Ungefär en tredjedel av dem som totalt misslyckats i myntprovet ha nämligen högre betyg än B i de andra proven. »Klotsprov.»

Klotsprov

för k l a s s

4 och k l a s s

(Se särskild bilaga.)

Även ett prov av klotsprovets typ användes i den vid diskussionen av i myntprovet omnämnda undersökningen. Detta prov är avsett att pröva elevernas geometriska fantasi. Det gäller att ange antalet kuber i avbildningar av små byggnader av kuber, staplade på varandra. Provet visade sig vid nämnda undersökning vara synnerligen bristfälligt. I redogörelsen för undersökningen säges: »Omdömet över klotsprovets lämplighet kan ej gärna vara tveksamt. Det är, som vi sett, både för svårt och för lätt.

155 Lärarna anse dessutom, att det ej alls stämmer med deras uppfattning om barnens duktighet i räkning, och korrelationsundersökningar visa också, att provet endast svagt korrelerar med terminsbetyget. Under sådana förhållanden är det klart, att provet ej kan brukas. En lärare i klass 4 skriver: 'Det överensstämmer inte alls med förväntningarna. Svaga lärjungar ha lyckats bra, duktiga dåligt!'» Det ligger nära till hands att förmoda, att paradoxen om provet som både för lätt och för svårt får sin förklaring av att många barn ej förstått meningen med provet, medan för de andra flera uppgifter behövts. Provet och anvisningarna ha nu av betygssakkunniga underkastats en grundlig revision, genom vilken man kunde hoppas, att det skulle bli användbart. Frekvenstabellerna ha följande utseende. Tabell 85. Frekvens- och betygstabell till Klotsprov för klass 4Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5

421 897 889 931 943 944

2.0 2.4 3.1 3.4 3.6 3.9

6 7 8 9 10

Frekvens Betygstal 823 863 745 671 595

] Medelvärd ;: 5.9

4.1 4.3 4.6 4.8 4.9

Poäng

Frekvens

Betygstal

11 12 13 14 15

501 301 260 148 68

5.3 5.5 5.8 6.2 6.7

Spridning: 3. 7

Tabell 86. Frekvens- och betygstabell till Klotsprov för klass 6. Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5

255 390 389 437 828 609

1.8 2.3 2.6 2.8 3.1 3.4

6 7 8 9 10

707 817 767 987 853

3.5 3.7 4.0 4.2 4.4

11 12 13 14 15

Medelvärd B: 7.9

Frekvens Betygstal 963 756 574 401 267

4.7 5.0 5.3 5.7 6.2

Spridning: 3. 9

En granskning av tabellerna visar, att provet fortfarande är åtskilligt bristfälligt. Frekvenserna äro höga såväl för 0 poäng som för den maximala poängen. Om provet kan fortfarande omdömet fällas, att det är både för lätt och för svårt. Men det är dock bättre än i sitt ursprungliga skick. Till 0 poäng hörde då betyget B, och i klass 6 kunde den maximala prestationen »alla rätt» ej betygsättas högre än AB. Nu sträcker sig betygsskalan från BC till A i klass 4 och från BC till a i klass 6.

run

15 Diagram 13. Grafisk bild till tabell 86.

Diagram 12. Grafisk bild till tabell 85.

Emellertid äro lärarnas omdömen om provet fortfarande lika ogynnsamma. Några utdrag ur den kritik, som de givit, må meddelas. »Resultatet av klotsprovet förvånar mig mycket, då jag har flera begåvningar i klassen, vilka jag väntade mig mera av, —» »Beträffande klotsprovet visade sig, att vissa — de sämsta — uppnådde ett förhållandevis gott resultat, under det några av de bästa positivt misslyckades.» »Klotsprovet misslyckades barnen totalt med, även de duktigaste.» »Klotsprovets värde anser jag vara mycket tvivelaktigt.» »Vartill tjänar egentligen det s. k. klotsprovet? I min klass visa resultaten ingenting om barnens begåvning.» Provet stämmer tydligen ej alls med elevernas terminsbetyg i räkning. För att nå fram till ett bedömande av klotsprovets användbarhet vid betygssättningen ha de sakkunniga även korrelerat elevernas resultat i provet med deras standardbetyg i tillämpad räkning. Korrelationstavlorna meddelas här. Tabell 88. Korrelation mellan klotsprovet och standardbetyget i tillämpad räkning för klass 6.

Tabell 87. Korrelation mellan klotsprovet och standardbetyget i tillämpad räkning för klass 4Standardbetyget i tillämpad räkning C

4 AB

v B

Ba AB

3 Ba

Ba AB

Standardbetyget i tillämpad räkning

2 101

tis

t BC

62 C 2

29 105 186 113

3=460

99 135 110

12 21

2=395

157 Av tavlorna framgår, hur bristfälligt samgåendet är. Extremerna i klass 4 representeras av den elev, som i klotsprovet hade A och i ämnet B, samt av den elev, som i klotsprovet hade BC eller C och i ämnet a. Procenttalet för större avvikelser mellan betygen än en betygsgrad utgör för klass 4 20 procent och för klass 6 22 procent. Men trots dessa och många andra svåra enstaka avvikelser är det tydligt, att ett svagt positivt samband finnes. Uträkningarna visa för klass 4 ett r-värde = 0.39 och för klass 6 r = 0.44. Det bidrag provet skulle kunna giva vid betygssättningen kan tydligen ej bliva stort. Provets lämplighet minskas även genom att det är besvärligt att ge, då det kräver åtskilliga förberedelser. Förklaringarna till provet äro dessutom svåra att få fullt likformiga. b. Proven i mekanisk

räkning.

De prov i mekanisk räkning, som standardiserats, bestå dels av »kursprov», innehållande uppgifter ur hela kursen i mekanisk räkning, och dels av snabbräkningsprov, innehållande ytterst enkla heltalsräkningar ur vart och ett av de fyra räknesätten. Dessutom har i en mindre del av elevmaterialet givits prov, benämnda »Vilket svar är rätt?», avseende prövning av förmågan att bedöma en uträknings rimlighet genom approximativ uppskattning av resultatet. Kursprov i mekanisk räkning.

Av kursproven i mekanisk räkning finnas ett prov för klass 4 och ett för klass 6. Till proven gives en tid av en lektionstimme. Meningen är, att lärjungarna i dessa prov skola ha relativt god tid på sig, och att de skola få tillfälle att visa, om de överhuvud kunna utföra de till kursen hörande räkneoperationer, som i uppgifterna föreläggas dem. För att även de långsamt räknande skola sättas i tillfälle att visa, att de behärska de betydelsefullaste kursmomenten, ha proven konstruerats så, att enkla uppgifter från alla dessa kursmoment finnas i provens början. Samma kursmoment återkomma sedan i något mera komplicerade uppgifter i provets senare del. Då avsikten med provet är att taga reda på om lärjungarna överhuvud kunna utföra räkneoperationerna, kan det anmärkas, att förmågan av snabbräkning får inverka för mycket på poängen och därmed på betyget. Läraren kan också genom detaljstudium av uträkningarna utvinna mycket mera värdefulla upplysningar om elevernas färdigheter än vad ett poängtal lika med antalet rätt räknade uppgifter utvisar. Men i stort sett torde antalet rätt räknade uppgifter giva ett ganska bra mått på färdigheten.

158 Kursprov

i mekanisk räkning (Se särskild bilaga.)

för

klass

Tabell 89. Frekvens- och betygstabell till Kursprov i mekanisk räkning för klass 4Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8

Frekvens Betygstal

0.5 1.0 1.4 1.7 1.9 2.1 2.3 2.5 2.7

3 19 37 81 68 121 162 270 388

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

9 10 11 12 13 14 15 16 17

440 444 549 601 672 651 787 791 865

2.9 3.1 3.3 3.4 3.6 3.8 4.0 4.2 4.4

18 19 20 21 22 23 24 25

859 744 515 388 298 164 62 21

4.6 4.9 5.2 5.4 5.8 6.1 6.6 7.1

Medelvärde : 14.6

Spridning: 4.7

Som synes graderar provet väl såväl nedåt som u p p å t från medelvärdet räknat. Betygsgraden C ges för poäng 0—2, BC för 3—6, B för 7—12, Ba \ för 13—17, AB för 18—21, a för 22—23 och A för 24—25. Antalet felräknade uppgifter kan måhända även vara av intresse. I ett stickprov erhölls som genomsnittsvärde 24 procent felräknade uppgifter. Cirka 1 / B av eleverna hade hunnit räkna alla uppgifterna. Felprocenten för dessa var 22. Provet har korrelerats med divisionsprovet för klass 4. Korrelationen var 0.62. Kursprov

i mekanisk räkning (Se särskild bilaga.)

för

klass

Tabell 90. Frekvens- och betygstabell till Kursprov i mekanisk räkning för klass 6. Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

25 37 12 109 183 110 171 232 208 318 306

1.0 1.4 1.5 1.8 2.1 2.3 2.4 2.6 2.7 2.8 3.0

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Frekvens Betygstal

441 281 319 502 292 392 343 612 317 683

Medelvärde : 17.9

3.1 3.3 3.4 3.6 3.6 3.7 3.8 3.9 4.0 4.1 Spridning: 6.9

Poäng

Frekvens

Betygstal

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

587 611 453 562 452 525 330 331 159 97

4.3 4.5 4.6 4.8 5.0 5.2 5.4 5.7 6.1 6.G

r!750 1500 1250

1000-

750-

500^

-250

250-

1-2

' 9-10 '

' 19-20

Diagram H. Grafisk bild till tabell 89.

h_^

r^L

1-2

940~

19-20

W~30

Diagram 15. Grafisk bild till tabell 90.

Provet graderar väl. Betygsgraden C ges för poäng 0—1, BC för 2—6, B för 7—13, Ba för 14—21, AB för 22—27, a för 28—29 och A för 30. I ett stickprov erhölls som genomsnittsvärde 32 procent felräknade uppgifter. Omkring a / 5 av eleverna hade hunnit med alla uppgifterna. Felprocenten för dessa var 16.3. Provet har korrelerats med divisionsprovet för klass 6. Korrelationen var 0.72. Snabbräkningsprov i mekanisk räkning.

Snabbräkningsproven i mekanisk räkning ha bestått i additionsprov för klasserna 2, 4 och 6, subtraktionsprov för samma klasser, multiplikationsprov för klasserna 4 och 6 samt divisionsprov för samma klasser. Uppgifterna i proven ha varit ytterst enkla heltalsräkningar, som även de mycket svaga eleverna varit väl förtrogna med. Uppgifternas antal har varit så stort, att ej ens de i mekanisk räkning allra snabbaste eleverna kunnat medhinna dem alla under den korta tid, som givits för proven. Kritiken mot proven har mest bestått i att antalet uppgifter varit för stort. Som redan framhållits, har denna kritik bottnat i ett missförstånd. Man har trott, att uppgifternas antal skulle vara ett uttryck för de fordringar, som borde ställas på eleverna. I själva verket har antalet uppgifter i proven varit ganska väl avvägt, så att uppgifterna utan att vara onödigt många likväl räckt till för även de snabbast arbetande eleverna. Man kan undra, om snabbräkningsprov av detta slag kunna vara tillförlitliga ur mätningssynpunkt eller om de äro lätt påverkade av tillfälliga omständigheter, så att samme lärjunge vid olika tillfällen skulle uppnå helt olika resultat. Alla prov äro naturligtvis beroende av lärjungarnas

160 fysiska och psykiska spänstighet vid prövningstillfället, men de mekaniska proven torde härvidlag vara mindre känsliga än problemproven. För de analoga »rostadproven i mekanisk räkning» är känt, att resultaten vid upprepade prov med samma lärjungar uppvisa höga korrelationssiffror. De sakkunniga ha ej utfört några korrelationsundersökningar för snabbräkningsproven var för sig, men bestämt korrelationen mellan additionsprovet + divisionsprovet och subtraktionsprovet -+- multiplikationsprovet, varvid erhölls ett r-värde av 0.75. Vid poängberäkningen har hänsyn endast tagits till antalet rätt räknade uppgifter. I en del standardprov av denna typ har man givit särskilda poängtal såväl för snabbheten som för säkerheten i räknandet. Då emellertid snabbhet utan hänsyn till säkerheten och omvänt säkerhet utan hänsyn till snabbheten äro skäligen betydelselösa, måste måttet för färdigheten sökas i någon kombination av dem. Någon anledning att frångå den enkla kombination, som kommer till stånd genom att endast antalet rätt räknade uppgifter medräknas, synes ej föreligga. Att märka är, att i prov av detta slag, i vilka eleverna ej skola »pröva» sina uträkningars riktighet, felräkningar i viss mån måste anses som något normalt. Att extra hårt bestraffa varje felräkning skulle ej ligga i linje med1 idén med dessa prov. Vid konstruktionen av proven har eftersträvats att på ett likformigt sätt få med de olika slagen av sifferkombinationer i de olika räknesätten samt att i den utsträckning, som uppgifternas enkla beskaffenhet kunde tillåta det, få med olika slag av svårigheter. Då redogörelsen för dessa analyser av proven skulle bli ganska vidlyftig, har den ej intagits i betänkandet. Additionsproven. (Se särskild bilaga.)

Additionsprovet i klass 2 innehöll 48 uppgifter. För provet gavs en tid av 8 minuter. Det svagaste resultatet var 0 rätt och det bästa 46. På grund av frekvens- och betygstabellens längd meddelas den ej här utan i bilaga H. Medelvärde och spridning äro 22.7 och 7.1. Diagrammet till tabellen återfinnes på sid. 161. Mot frekvenstabellens utseende är intet att anmärka. Alla betygsgraderna äro representerade med flera poängtal, som framgår av följande översikt, så att elever av alla duktighetsgrader kunna betygsättas. Poängtalen för betygsgraderna äro: C

0—2

3-12

13-19

20—25

26-32

33-41

42-43

161 r1750

1500 1250

1000 750

-500

1-3

1345"

28-30' ' "43-45'

Diagram 1C>: Grafisk bild av frekvenstabellen

till Additionsprov för klass 2.

Av frekvenstabellerna framgår ej, vilken grad av säkerhet i räknandet som föreligger. Följande siffror ur ett stickprov må meddelas. Medelantalet fel utgjorde 10.7 procent. För elever tillhörande de olika betygsgraderna voro felprocenttalen:

Felprocent

C-BC

a—A

7.3 Felprocenttalen för de högre betygsgraderna äro anmärkningsvärt små. Naturligtvis finns det inom alla betygsgrader enstaka elever, som slarvat i väg och räknat fortare än vad deras förmåga egentligen tillät. Procenttalen för de »slarvigaste» räknarna inom respektive betygsgrader voro: Betygsgrad

10.6 Additionsproven för klass 4 och klass 6 innehöllo 42 uppgifter. För provet gavs en tid av 6 minuter i klass 4 och 5 minuter i klass 6. Svagaste resultatet i klass 4 var 1 och bästa 39. Motsvarande siffror för klass 6 voro I och 40. Frekvens- och betygstabellerna meddelas i bilaga H. Medelvärde och spridning äro respektive 17.8 och 5.1 för klass 4 och 20.0 och 5.9 för klass 6. De till frekvenstabellerna hörande diagrammen finnas på sid. 162 och 163. I I — 420012

162 -l/i>U

—i

1250 1000 750 500

•v

-250

1-2

9-10

19-20

29-30

Diagram 17. Grafisk bild av frekvenstabellen

39-40

till Additionsprov

för klass 4-

Provet graderar väl. Sambandet mellan poäng och betygsgrad framgår av följande översikt. Klass

lf.

Betygsgrad Poängtal . :

C 0—6

BC 7—10

B 11—15

Ba 16—19

AB 20-25

a 26—31

A 32—42

Klass 6. Betygsgrad Poängtal

C 0—5

BC 6-10

B 11-16

Ba 17—21

AB 22-28

a 29—34

A 35—42

Medelantalet fel i klass 4 var 10.1 procent och i klass 6 9.1 procent. För elever tillhörande de olika betygsgraderna voro felprocenttalen i klass 4 och klass 6 följande.

Klass 4 Klass 6

C—BC

a—A

21.9 23.2

16.0 12.4

9.9 8.1

8.4 68

4. 1

6.9 Procenttalen för de slarvigaste räknarna inom respektive betygsgrader voro:

Klass 6

58 60

53 70

44 36

31 33

29 28

20 15

11 0

163 1750 1-1500 1250 1000 750 r 500

1-2

9-10

19-20

Diagram 18. Grafisk bild av frekvenstabellen

29-30

39-40

till Additionsprov för klass 6.

Subtraktionsproven. (Se särskild bilaga.)

Subtraktionsprovet för klass 2 innehöll 54 uppgifter. För provet gavs en tid av 6 minuter. Frekvens- och betygstabellerna meddelas i bilaga H. Medelvärde och spridning äro 26.2 och 10.5. Bästa resultatet var 54 rätt och sämsta 0. Det till frekvenstabellen hörande diagrammet har följande utseende. 1750 1500H

1250 1000 750300-

250 LT 1-4

13-16

29-32

Diagram 19. Grafisk bild av frekvenstabellen

45-48 till Subtraktionsprov

för klass

164 Poängtalen för betygsgraderna äro: Betygsgrad

C 0—1

Poängtal

11—19

20—31

32—41

42-51

52—54

BC 2—10

Medelantalet fel var 8.3 procent. Felprocenttalen för de olika betygsgrarl p r n a v n r n ' C—BC

a-A

3.8 Procenttalen för de slarvigaste räknarna inom respektive betygsgrader voro: C

2.2 Subtraktionsprovet för klass 4 och klass 6 innehöll 60 uppgifter. Tiderna för respektive klasser voro 10 minuter och 6 minuter. Frekvens- och betygstabellerna meddelas i bilaga H. Medelvärden och spridningstal äro för klass 4 26.2 och 10.4 och för klass 6 24.1 och 9.4. Bästa prestationen i klass 4 var 60 och sämsta 0. I klass 6 var bästa prestationen 55 och sämsta 0. De till frekvenstabellerna hörande diagrammen ha följande utseende: r1750

r1750

r 500

1-4

13-16' " 29-32' ' 45-48' 57-60

Diagram 20. Grafisk bild av frekvenstabellen till Subtraktionsprov för klass 4.

1-3

13-15

'28-30' ' '43-45

Diagram 21. Grafisk bild av frekvenstabellen till Subtraktionsprov för klass 6.

165 Poängtalen för betygsgraderna äro för provet i klass 4C

0-4

5—13

14—20

21—29

30-42

43—56

57-60

Poängtalen för betygsgraderna äro för provet i klass 6: Betygsgrad

C 0-4

BC 5—12

13—18

Ba 19-26

AB 27—40

41-50

51—60

Felprocenttalen för de olika betygsgraderna voro:

Klass 4 Klass 6

C-BC

a—A

34.2 28.7

13.0 12.1

8.1 7.5

4.9 5.0

3.8 3.6

Felprocenttalen för de slarvigaste räknarna voro:

Klass 4

100 94

59 53

50 38

32 40

27 21

18 17

3 2

Multiplikationsprovet. (Se särskild bilaga.)

Multiplikationsprov gavs ej i klass 2. I klasserna 4 och 6 var provet detsamma, men tiderna voro olika, respektive 8 och 6 minuter. Provet innehöll 60 uppgifter. Frekvens- och betygstabellerna meddelas i bilaga H. För klass 4 är medelvärde och spridning 21.2 och 8.8. För klass 6 äro de 25.6 och 8.6. Bästa resultatet var 60 rätt i klass 4 och 57 i klass 6. Sämsta resultaten voro i respektive klasser 0 och 1. De till frekvenstabellerna hörande diagrammen ha följande utseende:

16G 2250i

r2250

2000-

-2000

-1500

-750

250-r

1-4

13-16

29-32

45-48 57-60

Diagram 22. Grafisk bild av frekvenstabellen till Multiplikationsprov för klass 4.

13-16

29-32

45-48 57-60

Diagram 23. Grafisk bild av frekvenstabellen till Multiplikationsprov för klass 6.

Poängtalen för betygsgraderna i klass 4 äro: Betygsgrad

0-1

2—7

8-16

17-24

25-33

34—47

48—60

Motsvarande poängtal i klass 6 äro: Betygsgrad

Poängtal

0—4

5—12

13-21

22—28

29—38

39—47

48-60

Medelantalet fel var i klass 4 10.5 procent och i klass 6 12.2 procent. Felprocenttalen för de olika betygsgraderna voro:

Klass 6

BC—C

a—A

46.5 47.0

21.8 16.3

11.8 9.1

5.5 8.0

5.2 9.6

167 Felprocenttalen för de slarvigaste räknarna voro:

Klass 6

100 100

64 62

38 44

44 32

23 40

15 17

10 5

Divisionsprovet. (Se särskild bilaga.)

Provet gavs i klasserna 4 och 6. Tiderna voro för respektive klasser 14 och 12 minuter. Provet innehöll 24 uppgifter. Frekvens- och betygstabellerna meddelas i bilaga H. För klass 4 äro medeltal och spridning 6.9 och 3.4. För klass 6 äro respektive tal 10.2 och 4.7. Bästa resultatet i klass 4 var 24 rätt och sämsta 0. Bästa resultatet i klass 6 var 23 och sämsta 0. De till frekvenstabellerna hörande diagrammen ha följande utseende: 1750 1500 1250 rv Diagram 24- Grafisk bild av frekvenstabellen till Divisionsprov för klass 4-

1000 750 500 250 19-20

9-10

Diagram 25. Grafisk bild av frekvenstabellen till Divisionsprov för klass 6.

Poängtalen för betygsgraderna för klass 4 äro: Betygsgrad Poängtal

0—2

3-5

6-8

9—12

13—17

18-24

168 Poängtalen för betygsgraderna för klass 6 äro: Betygsgrad

1-3

4-7

8-12

13-17

18—22

23-24

Medelantalet fel var i klass 4 21.2 procent och i klass 6 20 procent. Felprocenttalen för de olika betygsgraderna voro:

Klass 6

C—BC

a—A

68.9 72.4

35.2 27.5

20.2 21.6

14.3 14.6

7.4 9.1

Felprocenten för de slarvigaste räknarna voro:

Klass 6

(100) 100

100 75

75 62

47 50

37 39

19 26

0 8

»V i l k e t

svar

ä r r ä t t?»

(Se särskild bilaga.) Approximationsprov i mekanisk räkning.

I klasserna 4 och 6 gåvos prov med namnet »Vilket svar är rätt?» Proven bestå av sifferräkningsuppgifter, och för varje uppgift ha barnen att välja mellan fyra svar, av vilka det riktiga skall understrykas. Till proven gives en tid av 30 minuter. Vid lösningen får endast huvudräkning användas. Då endast ett ringa antal elever deltogo i detta prov, kunna de inte sägas ha standardiserats, men då de synas vara väl värda att bli det, må de erhållna frekvenstabellerna meddelas. (Se bilaga H.) Medelvärdet för provet i klass 4 var 14.7 och spridningen 4.3. För provet i klass 6 var medelvärdet 13.3 och spridningen 3.5. De till frekvenstabellerna hörande diagrammen ha följande utseende:

200(>i 1750

if 1-2

9-10

19-20

29-30

Diagram 26. Grafisk bild av frekvenstabellen till provet »Vilket svar är rätt?» för klass 4.

1-2

9-10

ba J Z L29-30

19-20

Diagram 27. Grafisk bild av frekvenstabellen till provet »Vilket svar är rätt?» för klass 6.

Korrelationen mellan provet »Vilket svar är rätt?» för klass 4 och provräkning för klass 4 var 0.49. Motsvarande korrelation för klass 6 var 0.43. 2. Standardbetygen i ämnet räkning. a. Standardbetyget

i räkning i klass 2.

För de högre klasserna från och med fjärde synes en uppdelning av betyget i tillämpad och mekanisk räkning vara lämplig. För småskolan har sådan uppdelning ej föreslagits. Men man bör se till, att i den kombination av prov, som skall ligga till grund för standardbetyget i räkning i klass 2, färdigheten i de båda grenarna blir prövad. Som lämplig kombination av prov ha vi använt alla de prov i klass 2, för vilkas standardisering förut redogjorts. De äro Problemprov 1 för klass 2, Problemprov 2 för klass 2 och Myntprov för klass 2 samt Additionsprov för klass 2 och Subtraktionsprov för klass 2. Vid redogörelsen för dessa prov ha ej framkommit några allvarliga anmärkningar mot deras lämplighet. Beträffande myntprovet påvisades visserligen åtskilliga tekniska brister, dock ej så stora, att de förhindra provets användning. Genom problemproven 1 och 2 samt myntprovet blir den tillämpade räkningen tillgodosedd, medan den mekaniska räknefärdigheten prövas med additions- och subtraktionsproven. Av de tre första är problemprov 1 det viktigaste, och fastän olika

170 vikttal för proven helst ej böra förekomma, ha vi dock låtit problemprov 1 väga dubbelt mot de andra proven. Därigenom komma proven i tillämpad räkning att väga dubbelt mot proven i mekanisk räkning, vilket vi anse vara lämpligt. Genom problemprov 2 (huvudräkningsprov) kompletteras de skriftliga proven på ett sätt, som är värdefullt både med hänsyn till huvudräkningens betydelse i och för sig och med hänsyn till önskvärdheten att de barn, som till äventyrs äro dåliga i läsning men duktiga i räkning, skola få en chans att göra sig gällande i problemlösning. Myntprovet prövar barnens förmåga att i fantasien arbeta med olika möjligheter. Det skulle kunna sägas vara ett prov på den matematiska kombinationsförmågan. Genom avvägningen mellan proven har förhindrats, att en elev, vars huvudsakliga styrka ligger på den mekaniska räknefärdighetens område, blott därigenom kan komma upp till ett högt betyg i ämnet, och samtidigt har vägen till de höga betygen stängts för dem, som äro svaga i mekanisk räkning. Standardbetygstabellen har följande utseende: Tabell 91. Standardbetygstabell Betygssumma 36.835.1—36.7 33.4—35.0 31.7—33.3 30.0—31.6 28.3—29.9

Standardbetyg 7

(A)

6+ (a + ) 6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB+) 5 (AB)

Betygssumma 26.6—28.2 24.9—26.5 23.2—24.8 21.5—23.1 19.8—21.4 18.1-19.7

för ämnet räkning i klass 2. Standardbetyg 5 -

(AB—)

4+ (Ba + ) 4 (Ba) 4 - (Ba-) 3 + (B + ) 3 (B)

Betygssumma

Standardbetyg

16.4-18.0 14.7—16.3 13.0—14.6 11.3—12.9 —11.2

3 - (B-) 2+ (BC+) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

Förklaring: Betygssumman för varje elev erhålles genom addition av elevens betygstal i vart och ett av de fem proven, varvid problemprov 1 fått väga dubbelt mot de andra proven.

I följande tabell visas betygsgradernas frekvens i totalmaterialet. Till jämförelse meddelas normalfördelningen. Tabell 92. Betygsgradernas frekvens i standardmaterialet Betygsfördelningen i procent.

A a AB . . Ba

Faktisk frekvens

Normalfördelning

0.6 5.7 24.1 39.8

0.6 6.1 24.2 38.2

B BC B

för klass 2.

Faktisk frekvens

Normalfördelning

23.8 5.4 0.6

24.2 6.1 0.6

171 Det förefaller, som om man skulle kunna känna sig ganska säker på att ett barn, som i andra klassen prövats med dessa fem prov och därvid nått upp till en hög betygssumma, verkligen förtjänar ett gott betyg i ämnet räkning, naturligtvis under förutsättning, att ingen preparering för prövningen ägt rum, och att barnet ej under provet fått obehörig hjälp. Den motsvarande tolkningen av ett misslyckande i prövningen är däremot kanske ej lika säker. Följande korrelationstavlor återge sambandet mellan standardbetygen och lärarnas terminsbetyg, dels före och dels efter justering av betygsskalan i de särskilda klassavdelningarna. Angående denna justering se förklaringen på sid. 133. Tabell 93. Korrelation mellan standard- och terminsbetyg. i ämnet räkning i klass 2. a. Ursprungliga terminsbetyg. b. Justerade terminsbetyg. Standardbetyget Standardbetyget C BC B Ba AB a C BC B Ba AB a e ho a >> tt AB Ba B

1 38

56 259 287

70 365 438 132

5 BC

30 C

65 338

1 123 564 106

40 307

94 440

797 432

90 17

22 112 453 712 459 100 16 = 1874 22 112 453 712 459 100 91 klassavdelningar = 1 874 elever.

16=1874

Sambandet framträder otvetydigt. Inte ens förvirringen i fråga om de använda betygsskalorna har kunnat utsudda det, vilket framgår av tabell a. Att det verkliga sambandet dock är långt större, synes av tabell b. Korrelationen i förra tavlan är 0.63 och i senare 0.83. Följande tabell redogör också för sambandet i de båda tavlorna: Tabell 94- Överensstämmelse mellan standard- och terminsbetygen i ämnet räkning i klass 2. Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

38.0 69.6

50.1 28.6

11.2 1.7

0.7 0.1

Förklaring: I de ej justerade betygen hade 38 procent av hela elevantalet fått samma standard- som terminsbetyg, för 50.1 procent utgjorde skillnaden mellan standard- och terminsbetyg en betygsgrad (t. ex. mellan B och Ba), för 11.2 procent var skillnaden två och för 0.7 procent mer än två betygsgrader.

172 I den justerade skalan har alltså »dålig» och »mycket dålig» överensstämmelse praktiskt sett försvunnit. De utgöra mindre än 2 procent avalla betygen. Att man måste räkna med tillfälliga misslyckanden vid prövningarna, har redan understrukits, men man må erinra sig, att det i de avvikande fallen inte är självklart, att läraren bedömt rätt och proven fel. Någon anmärkning från lärarna, innebärande att viktiga kursmoment ej varit representerade i proven, har ej gjorts. b. Standardbetyget i tillämpad räkning för klasserna 4 och 6. Vid bestämning av standardbetyget i tillämpad räkning i klasserna 4 och 6 har använts en kombination av följande tre prov för respektive klasser 4 och 6: problemprov 1 och 2 samt provräkning. Som redan framhållits, komplettera problemproven och provräkningen varandra, så att både den matematiska begåvningen och kunnigheten inom kursens område komma till sin rätt. Mot provens tekniska lämplighet finnes ej mycket att anmärka. Standardbetygen ha satts med ledning av den betygssumma, som erhålles genom addition av betygstalen i de tre proven, vilka fått väga lika tungt. Det kan möjligen anmärkas, att problemprov 2, som endast tar 15 minuter, ej borde väga lika mycket som de andra proven, vilka kräva en lektionstimme, och att snabbheten därigenom för mycket premieras. Det har emellertid visat sig, att problemprov 2 stämmer lika bra med lärarnas omdömen om eleverna som de andra proven, och komplikationen med olika vikttal för proven bör, som förut framhållits, så vitt möjligt undvikas. Standardbetygstabellen har följande utseende. Det har visat sig möjligt att låta samma tabell gälla både för klass 4 och klass 6. Tabell 95. Standardbetygstabell för tillämpad räkning i klasserna 4 och 6. Betygssumma Standardbetyg

Betygssumma

Standardbetyg

Betygssumma

Standardbetyg

18.817.9—18.7 17.0—17.8 16.1—16.9 15.2—16.0 14.3-15.1

13.4—14.2 12.5—13.3 11.6—12.4 10.7—11.5 9.8—10.6 8.9— 9.7

5— (AB—) 4-1- (Ba + ) 4 (Ba) 4 - (Ba-) 3 + (B + ) 3 (B)

8.0— 8.8 7.1— 7.9 6.2— 7.0 5.3— 6.1 — 5.2

3— ( B - ) 2 + (BC+) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

7 6+ 6 65+ 5

(A) (a + ) (a) (a-) (AB+) (AB)

173 Tabell 96. Betygsgradernas frekvens i

standardmaterialet.

Betygsfördelningen i procent. Klass 4

Klass 6

0.6 6.0 23.7 39.8

0.6 6.6 25.8 35.8

A AB Ba

B BC C

Klass 4

Klass 6

23.7 5.9 0.4

25.0 5.6 0.6

Vid jämförelse mellan standardbetygen och terminsbetygen i tillämpad räkning erhöllos för klass 4 följande tabeller. Tabell 97. Korrelation mellan standard- och terminsbetygen tillämpad räkning i klass 4a. Ursprungliga terminsbetyg.

b. Justerade terminsbetyg.

Standardbetyget C

Standardbetyget A

67 159

5 118 394

38 387 328

9 144 745 125

a AB

3 B

1 Ba

48 337 473

65 354

1 BC

54 117

56 C

10 131 515 958 549 141

11=2 315

74 4

10 131 515 958 549 141

11 ==2 315

88 klassavdelningar = 2 315 elever.

Korrelationerna för tavlorna äro respektive r = 0.72 och r = 0.83. Tabell 98. Överensstämmelse mellan standard- och i tillämpad räkning i klass 4-

terminsbetygen

Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

41.7 70.7

51.4 27.9

6.6 1.3

0.3 0.0

Förklaring: Se tabell 94, sid. 171.

Motsvarande tavlor för klass 6 ha utseendet:

174 Tabell 99. Korrelation mellan standard- och terminsbetygen i tillämpad räkning i klass 6. a. Ursprungliga betyg. Standardbetyget BC B Ba AB a

C B to

b . J u s t e r a d e betyg.

3 117 512

88 2

>> AB

60 180

-a Ba

59 295 159

-t->

E B o

44 263 258

76 C

3 G

5 Standardb etyget BC B Ba AB a

52 306

48 271

15 A

402 71 3

6 103 405 647 402 81 4 1618 6 103 405 647 402 65 klassavdelningar = 1 648 elever.

4= =1648

Korrelationerna äro r = 0.72 och r = 0.84. Tabell 100. Överensstämmelse mellan standard- och terminsbetygen i tillämpad räkning i klass 6. Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse Ursprungliga betyg Justerade betyg Förklaring:

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

49.8 72.5

44.7 26.8

5.5 0.7

0 0

Se tabell 94, sid. 171.

Bland de standardiserade proven finnes ett prov, klotsprovet, som kan anses hänföra sig till det geometriska kursområdet. De sakkunniga ha emellertid ej ansett det lämpligt att taga med detta prov i den serie, som skulle läggas till grund för standardbetyget i ämnesgrenen tillämpad räkning. Dels har det, som av redogörelsen för standardiseringen av provet framgick, visat sig, att provet tekniskt sett är ganska bristfälligt som prövningsinstrument, och dels korrelerar provet endast svagt med den färdighet, som lärarna taga hänsyn till vid sin betygssättning. Korrelationen mellan betyget i klotsprovet och standardbetyget i tillämpad räkning var för klass 4 0.39 och för klass 6 0.44. Om provet medtagits och fått väga lika med de andra proven skulle standardbetygen troligen ej därigenom kommit att bättre överensstämma med terminsbetygen. Det kan emellertid ifrågasättas, om ej det geometriska kursområdet alltför ringa blivit representerat i de prov, som ligga till grund för standardbetygen. Vad klass 4 beträffar, kan detta ej sägas, då geometrikursen i denna klass knappast sträcker sig utanför sortförvandlingens område, men för klass 6 skulle det varit lämpligt, om geometrikursen mera beaktats, än vad nu blivit fallet.

175 c. Standardbetyget i mekanisk räkning i klasserna 4 och 6. Såväl i fjärde som sjätte klassen ha 5 stycken prov inom ämnesgrenen mekanisk räkning blivit standardiserade, nämligen ett snabbräkningsprov i vart och ett av de fyra räknesätten samt ett kursprov i mekanisk räkning innehållande olika slag av mekaniska uträkningar inom respektive kursers områden. För det senare provet var tiden en lektionstimme. Då det är önskvärt, att proceduren för bestämning av standardbetyget blir så enkel som möjligt, medtogos av snabbräkningsproven endast additions- och divisionsproven i den kombination av prov, som lagts till' grund för standardbetyget. Då färdighet i subtraktion och multiplikation ju även ingår i divisionsprovet, torde de medtagna proven vara till fyllest. Men att låta förmågan av snabbräkning i dessa prov helt vara bestämmande för standardbetyget i mekanisk räkning, kan naturligtvis ej komma i fråga. En elev skulle ju kunna vara mycket okunnig i centrala delar av kursen och ändå kunna klara sig bra i dessa prov. I kombinationen måste därför även ingå det prov, som benämnts »kursprov i mekanisk räkning», vilket på ett mera allsidigt sätt prövar kunnigheten i mekanisk räkning inom respektive kursers områden. Proven ha fått väga lika tungt. Standardbetygstabellen har följande utseende: Tabell 101 . Standardbetyg stabeli för mekanisk

rähling i klasserna 4 och 6.

Betygssumma

Standardbetyg

Betygssumma

Standardbetyg

Betygssumma

Standardbetyg

18.3 — 17.5—18.2 16.6-17.4 15.8—16.6 15.0-15.7 14.1-14.9

7 (A) 6 + (a + )

13.3—14.0 12.5—13.2 11.6—12.4 10.8-11.5 10.0—10.7 9.1— 9.9

5 - (AB—) 4 + (Ba + ) 4 (Ba) 4— (Ba—) 3 + (B + ) 3 (B)

8.3— 9.0 7.5— 8.2 6.6— 7.4 5.8— 6.5 — 5.7

3 - (B-) 2+ (BC+) 2 (BC) 2 - (BC—) 1 - (C)

6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB+) 5 (AB)

Tabell 102. Betygsgradernas frekvens i standardmaterialet. Betygsfördelningen i procent.

A AB Ba

Klass 4

Klass 6

0.6 6.3 24.5 38.0

0.2 7.5 24.2 36.4

B BC C

Klass 4

Klass 6

24.5 5.7 0.4

25.5 5.9 0.4

Det är svårt att ä priori bedöma, om en kombination av dessa tre prov kan ge i stort sett rättvisa betyg i mekanisk räkning. Endast genom jämförelse med lärarnas betygsomdömen kan frågan avgöras. Korrelationstabellerna ha följande utseende.

176 Tabell 103. Korrelation mellan standard- och terminsbetyg mekanisk räkning i klass 4a. Ursprungliga terminsbetyg.

b. J u s t e r a d e terminsbetyg.

Standardbetyget C

to OJ

a AB

7 92

86 353 368

576 1066

63 362 119

1 5 = 2 390

11 136 555 939 586 148

102 394

172 716 172

4 AB

11 Ba

45 C

78 184

10 BC

4 135 482 316

S B BC H C

Standardbetyget

-a Ba

11 136 555 939 586 148

90 klassavdelningar = 2 390 elever.

Tabell 104- Överensstämmelse mellan standard- och i mekanisk räkning i klass 4-

terminsbetygen

Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Förklaring:

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

44.9 67.9

48.3 31.1

6.7 1.0

0.1 0.0

Se tabell 94, sid. 171.

Korrelationerna äro r = 0.61 och r = 0.82. Tabell 105. Korrelation mellan standard- och terminsbetyg mekanisk räkning i klass 6. U r s p r u n g l i g a terminsbetyg.

b . J u s t e r a d e terminsbetyg.

Standardbetyget C

Standard betyget

68 AB

12 126 145

63 254

82 334 136

119 599 100

363 Ba

8 B

35 263 247

16 C

2 5

2 59 384 729 358

36 260

4=1601

63 klassavdelningar = 1 601 elever.

177 Tabell 106. Överensstämmelse mellan standard- och terminsbetygen i mekanisk räkning i klass 6. Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

48.7 73.3

45.1 26.2

6.2 0.5

0 0

Justerade betyg Förklaring: Se tabell 94, sid. 171.

Korrelationerna äro 0.60 och 0.81. Att något särskilt område av kursen i mekanisk räkning skulle saknas i de föreslagna proven kan väl ej sägas, men lämpligheten av att snabbräkningsproven begränsats till addition och division kan diskuteras. Korrelationen mellan skickligheten i dessa två prov tillsammans och i proven i subtraktion och multiplikation tillsammans är ganska hög. I ett stickprov erhölls värdet r = 0.75. Möjligt är, att hänsyn borde tagas till den förmåga, som prövas i provet »Vilket svar är rätt?» Provet blev emellertid så sent färdigställt, att det endast kunde givas i en liten del av elevmaterialet. Vi ha på den grund ej nu kunnat föreslå dess medtagande, men det är möjligt, att ett prov av detta slag med fördel kan ingå i en för bestämmande av standardbetyg i mekanisk räkning avsedd provserie. Korrelationen mellan detta prov och kursproven i mekanisk räkning var dock låg, för klass 4 0.49 och för klass 6 0.42.

C. Standardiseringsarbetet i ämnesgrenen läsning. 1. Standardiseringen av de särskilda läsproven. Läsproven äro av två slag: dels sådana som pröva färdigheten i tyst läsning och dels sådana som pröva högläsningen. Inalles ha 10 prov standardiserats, 7 i tystläsning och 3 i högläsning. För tystläsningen ha använts prov av tre typer. Typ 1 mäter förmågan att snabbt förstå innehållet i en läst text, Typ 2 prövar förmågan att taga ut huvudinnehållet ur ett läst stycke. Typ 3 prövar den omedelbara detaljbehållningen efter läsningen av en text. Prov av typ 1 och 3 ha standardiserats för var och en av klasserna 2, 4 och 6, av typ 2 har endast 1 prov standardiserats: Tyst läsning för klass 4. Proven i högläsning, ett för vardera av klasserna 2, 4 och 6, pröva den mekaniska läsfärdigheten vid högläsning av en text, som barnen förut tyst läst igenom. I det följande redogöres något närmare för de nu omnämnda läsproven. 12 — 420012

178 a. Proven i tyst läsning av typ 1 för klasserna 2, 4 och 6. (Se särskild bilaga.) Innehållet i proven av typ 1 utgöres av korta av varandra oberoende läsestycken. Genom att i varje sådant stycke ett eller ett par ord utelämnats, som eleverna ha till uppgift att ifylla, bestämmes hur långt de hunnit läsa och om de rätt uppfattat det lästa. Provet för klass 2 har 20 läsestycken med 33 ord utelämnade, provet för klass 4 har 22 läsestycken med 34 ord och provet för klass 6 har 23 läsestycken med 31 ord utelämnade. Poängberäkningen har skett efter antalet rätt ifyllda ord. Vid bedömningen skulle läraren följa principen, att ord, som ge god mening åt texten, godkännas. Genom denna poängberäkning har ett bättre mått på läshastigheten erhållits än om man räknat efter antalet läsestycken. Frekvens- och betygstabellerna ha följande utseende. Tabell 107. Frekvens- och betygstabell till Tyst läsning, typ 1, för klass 2. Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Frekvens Betygstal

33 99 111 230 443 738 943 943 689 738 837 731

Poäng

12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

1.1 1.6 1.9 2.2 2.5 2.9 3.2 3.5 3.7 3.9 4.1 4.8

Frekvens Betygstal

537 521 439 361 287 238 172 127 123 86 94

4.5 4.6 4.8 4.9 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.5 5.6

Poäng

23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

Frekvens Betygstal

90 49 45 45 33 37 33 13 49 41 45

5.7 5.8 5.9 5.9 6.0 6.1 6.1 6.2 6.3 6.5 6.8

Medelvärd»'.: 10.6 Spridning: 5.8

Tabell 108. Frekvens- och betygstabell till Tyst läsning, typ 1, för klass 4Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Frekvens Betygstal

0 3 6 15 41 94 153 192 195 298 548 536

0 0.4 0.8 1.1 1.4 1.7 2.0 2.8 2.4 2.6 2.9 3.1

Poäng

12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Frekvens Betygstal

689 730 680 648 702 620 555 542 489 461 342

3.3 3.5 3.7 3.9 4.0 4.2 4.4 4.5 4.7 4.8 5.0

5.1 23 308 I4edelvärd<:: 16.2 Sr.ridning: 5.7

Poäng

24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

Frekvens Betygstal

298 200 166 122 100 91 69 44 29 19 15

5.3 5.4 5.6 5.7 5.9 6.0 6.2 6.4 6.6 6.8 7.2

1750i

179 1500

IMU

1000-

50(H

•500

•250 1-2

9-10

19-20

1-2

29-30

Diagram 28. Grafisk bild till tabell 107.

9-10

19-20

29-30

Diagram 29. Grafisk bild till tabell 108.

Tabell 109. Frekvens- <och betygstabell till Tyst låsning, typ 1, för klass 6. Poäng 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Frekvens Betygstal 0 0 24 0 0 24 12 62 98 159 133

0.5 0.6 0.7 0.8 1.0 1.2 1.4 1.6 1.9 2.0 2.2

Poäng

Frekvens Betygstal

11 170 2.4 12 342 2.6 13 450 2.8 609 3.1 14 15 693 3.8 16 885 3.5 17 812 3.7 18 3.9 814 19 568 4.1 20 607 4.8 21 608 4.5 1ledelvärde: 18.0 Spridning: 4.8

Poäng

Frekvens

Betygstal

22 23 24 25 26 27 28 29 30 31

401 328 449 376 302 219 256 245 219 135

4.6 4.7 4.9 5.0 5.2 6.4 5.6 5.7 6.0 6.5

1-1750 1500 1250

rJ T -

1000 750 500 250 -L

1-2

9-10

Diagram 30. Grafisk

19-20

29-30 bild till tabell 109.

180 Till de olika betygsgraderna höra följande poängtal:

Klass 2 Klass 4 Klass 6

0 0-1 0—6

1— 3 2- 8 7—11

4— 7 9-12 12-15

8—11 13-18 16—20

12-20 19-24 21—27

21-31 25-31 28—30

32-33 32-34 31

Frekvenstabellen för klass 2 är mest ojämn. Till betygsgraden C hör endast ett poängtal, nämligen 0, men till betygsgraden a höra inte mindre än 12 poängtal, nämligen 21—31. Provet differentierar bra Ba-, AB- och a-elever men mindre bra övriga elever. Provet för klass 4 har den jämnaste frekvenstabellen. Det ger bra differentieringsmöjligheter för alla betygsgraderna. För klass 6 är tabellen hopträngd vid de höga poängtalen. Provet graderar väl de svagare men mindre väl de duktigare eleverna. Meningen har varit, att läsestyckena i proven skulle vara ordnade efter svårighet. Det har föga lyckats, såsom framgår av tabellerna över lösningsfrekvenserna (se bilaga H), vilka dock i stickprovet endast kunnat beräknas i klass 2 för de 13 första läsestyckena, i klass 4 för de 16 och i klass 6 för de 18 första. Numren i tabellen gälla A-formen, men läsestyckenas ordningsföljd i B-formen var ungefär densamma. Läsestyckenas svårighetsordning har visserligen varit en helt annan än vad deras ordningsnummer utvisat, men olägenheten häri har ej varit stor, då de flesta läsestyckena äro mycket lätta. Lösningsfrekvenser över 90 procent äro de vanligaste. Genom korrelationsberäkningar mellan läsproven av typ 1 och 3 i samma klass har viss kunskap om provens beskaffenhet ur mätningsteknisk synpunkt vunnits. Mellan typ 1 och typ 3 var korrelationen 0.56 i klass 2, 0.67 i klass 4 och 0.56 i klass 6. Mot proven kan anmärkas, att det facit, som skulle följas vid standardiseringen, ej garanterat fullt »objektiv rättning». Genom utförligare anvisningar har denna brist nu avhjälpts. b. Prov i tyst läsning av typ 2 för klass 4(Se särskild bilaga.)

Innehållet i detta prov utgöres av korta läsestycken ungefär som i typ 1, men prövningen av läsfärdigheten utföres på annat sätt. Till varje läsestycke gives en fråga, som barnen skola besvara, vilket sker genom val bland flera uppgivna svarsmöjligheter. Provet innehåller 20 läsestycken. För varje rätt besvarad fråga gives en poäng. Vid utarbetandet av detta prov ha de sakkunniga haft viss hjälp av ett nyligen i Norge av magister Karl Bakke, Oslo, standardiserat prov.

181 Frekvens- och betygstabellen för provet har följande utseende: Tabell 110. Frekvens- och betygstabell till Tyst läsning, typ 2, för klass 4. Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6

0 0 21 129 322 343 665

0 0.5 0.9

7 8 9 10 11 12 13

794 1116 1159 1116 923 987 815

3.2 3.5 3.8 4.1 4.4 4.6 4.8

14 15 16 17 18 19 20

601 451 343 86 86 43 0

5.1 5.4 5.7 6.1 6.4 6.8 7.3

u2.1 2.6 2.9

Medelvärde :: 10.0

Spridning: 3.4

1250 1000

750 500 250

-C

' • • ' - '

10 20 Diagram 31. Grafisk bild till tabell 110.

Provet gavs endast i 19 klassavdelningar i klass 4 med inalles 466 elever. Vid beräkningen av betygstalen har hänsyn tagits till detta elevmaterials beskaffenhet i förhållande till totalmaterialet, och de givna betygstalen kunna anses gälla för samma elevmaterial som de övriga provens. En förnyad standardisering på större material är dock synnerligen önskvärd. Maximala antalet poäng i provet är kanske ej tillräckligt stort, men mot poängfördelningen på de olika betygsgraderna är ej mycket att anmärka. Provet betygsgraderar relativt bra såväl uppåt som nedåt. Poängtalen till de olika betygsgraderna äro: C

0-2

3-4

5—7

8-11

12-15

16—18

19-20

Korrelationen mellan detta prov och provet av typ 1 var 0.56.

c. Prov i tyst läsning av typ 8. (Se särskild bilaga.)

Varje prov består av en berättelse. Barnen ha haft relativt god tid att läsa igenom texten och ha sedan fått sig samma text förelagd, men med ett ganska stort antal av orden utelämnade. Innan provet givits, har läraren förklarat meningen med detsamma, så att barnen fått veta, att de efter läsningen skulle prövas på hur mycket de kommo ihåg av det lästa. Provet i en högre klass har varit svårare än provet i en lägre. Genom val av text och utelämningar kunna naturligtvis prov av detta slag få nästan vilken svårighetsgrad som helst. Frekvens- och betygstabellerna meddelas i bilaga H. rl750

1750i

i—

1500 1250

- ^

•750

500 250 29-30 Diagram 32. Grafisk bild av frekvenstabellen till Tyst läsning, typ 3, för klass 2.

9-10

1-2

19-20

29 Diagram 33. Grafisk bild av frekvenstabellen till Tyst läsning, typ 3, för klass 4-

Till de olika betygsgraderna höra för klass 2 följande poängtal: C

1—4

5-15

16—26

27—29

—

Till de olika betygsgraderna höra för klass 4 följande poängtal: C

0-4

5-9

10-18

19—25

26-28

—

183 yl250

•100.0

P-L-,

r-i

•250

\^~

1-2 '

9-10 ' ' r19-20' '

29-30'

Diagram 34. Grafisk bild av frekvenstabellen till Tyst läsning, typ 3, för klass 6.

Till de olika betygsgraderna höra följande poängtal: C

0-5

6-13

14-22

23-31

32-36

37-38

—

Dessa tabeller äro ej tillfredsställande. I alla proven märks en så stark frekvensanhopning för de högsta poängtalen, att betygsgraden A ej kan särskiljas från a. För dessa båda betygsgrader tillsammans finnas för klasserna 2 och 4 endast ett poängtal, nämligen det högsta möjliga, och för klass 6 finnas två poängtal, det högsta och näst högsta. Även betygsgraden AB differentieras i klasserna 2 och 4 ganska bristfälligt. Differentieringen för de lägsta betygsgraderna är god i klasserna 4 och 6 men sämre för klass 2, som för betygsgraden C har endast ett poängtal, nämligen 0. Frekvenskurvan har ingen likhet med normalkurvan, vilket visar, att poängerna ej kunna användas som måttsenheter. En poängskillnad, som vid graderingen av de medelgoda läsarna är så gott som betydelselös, kan vid fastställandet av de synnerligen skickliga elevernas färdighet spela en avgörande roll på grund av det ringa antal poängenheter, som höra till de högsta betygsgraderna. Detta är för provets tillförlitlighet så mycket mera graverande, som en dylik skillnad lätt nog kan vara av tillfällig natur och kanske även kunnat uppkomma genom delade meningar om vad som bör betraktas som fel. Proven äro nämligen ganska besvärliga att rätta och kunna ej sägas fylla kraven på »objektiva» prov. Mot proven kan också anmärkas, att de i alltför hög grad äro minnesprov och pröva elevernas förmåga att snabbt inprägla i minnet ett stort antal detaljer. En teknisk brist är vidare, att särskild A- och B-form ej kunnat utarbetas. Risken för fusk har alltså ej eliminerats.

184 d. Proven i högläsning. Genom högläsningsprov har den mekaniska läsfärdigheten undersökts i klasserna 2, 4 och 6. Läraren har enligt ett visst schema (se anvisningarna till provet i särskild bilaga) markerat antalet fel, som gjorts under läsningen av en viss text, vilken lärjungarna förut tyst läst igenom. Vissa svårigheter äro förbundna med ett prov av detta slag. Prövningen måste nämligen ske individuellt och på så sätt att de lärjungar, som sedan skola prövas på samma text, ej äro åhörare vid prövningen. Att genomföra en sådan anordning kan ibland vara svårt för läraren. En annan svårighet är, att felmarkeringen lätt blir subjektiv. Det har dock visat sig, att efter någon övning olikheterna i markeringen bli ganska obetydliga. H ö g l ä s n i n g f ö r k l a s s 2. (Se särskild bilaga.) Texten till detta prov är densamma som till Tyst läsning, typ 3, för klass 2, fastän något avkortad. När barnen tyst läst igenom texten, få de högt läsa den. Läraren markerar under läsningen felen enligt anvisningarna. Vid standardiseringen erhölls följande frekvenstabell: Tabell 111. Frekvens- och betygstabell till Högläsning för klass 2. Felpoäng Frekvens 0 1 2 3 4 5

Betygstal

1133 1452 1455 1371 1081 805

Felpoäng Frekvens

5.6 4.9 4.4 4.1 3.8 3.5

6 7 8 9 10

Betygstal

696 495 340 256 214

Medelvärd e: 4.2

Felpoäng Frekvens

3.3 3.1 2.9 2.7 2.6

11 12-14 15-18 19—24 25—

134 284 166 60 25

Betygstal 2.5 2.3 2.0 1.6 1.0

Spridning: 4.1

Frekvenstabellen företer, som synes, en stark anhopning vid de låga poängtalen, vilket fört med sig, att för de högre betygsgraderna AB—A ej tillsammans finnas mer än två poängtal, 0—1. Till de olika betygsgraderna höra följande poängtal:

25-

12—24

6-11

2-5

0 Med hänsyn till att risk för en viss subjektivitet i felmarkeringen föreligger, kan en skillnad på en eller annan poäng ej tilläggas någon större be-

185 1500-

12501000-

750-

500-

^TL, 0

1 É

15 J

20 Diagram 35. Grafisk bild till tabell 111.

tydelse. Det är således ej lämpligt, att 0 fel betyder a, 1 fel AB och 2 fel Ba. Provets betygsdifferentierande förmåga inskränker sig till ett särskiljande av de elever, som i läsning äro under medelgoda. Poängtalens betygsvärden angivas därför bäst på följande sätt: Tabell 112. Poängtalens betygsvärde i högläsningsprovct för klass 2. Felpoäng

Betygsvärde

0— 5 6-11 12-

Ba eller över Ba B BC eller lägre än BC.

Den starka frekvensanhopningen vid 0 poäng och den därav följande omöjligheten att gradera de skickliga skulle ha kunnat undvikas, om provet gjorts svårare eller längre. Häremot talade dock pedagogiska och praktiska skäl. Lästexten måste i fråga om ordval och meningsbildning passa för det åldersstadium det här gäller, och en utsträckning av provets längd skulle ha utökat de praktiska svårigheterna för prövningens utförande. Lärarna poängbedömde välläsningen med siffrorna 1—5, vilka hade följande betydelse: 1 = dåligt, 2 = någorlunda, 3 == rätt bra, 4 = bra och 5 = mycket bra. Det samband, som enligt nedanstående tabell råder mellan betyget i provet och denna välläsningspoäng, visar att provet dock ger en relativt god grund för bedömningen av högläsningsfärdigheten. Betyg i högläsning Välläsningspoäng . . . . . . (medelvärde)

C—BC

a—A

186 Högläsning

f ö r k l a s s 4.

(Se särskild bilaga.)

Texten till detta prov är densamma som till Tyst läsning för klass 4, typ 3. Barnen få först läsa texten tyst och prövas därefter i högläsning. Hela texten läses, och läraren markerar felen enligt anvisningarna. Frekvenstabellen vid standardiseringen var: Tabell 113. Frekvens- och betygstabell till Högläsning för klass 4Felpoäng Frekvens 0 1 2 3 4 5 6 7

Betygstal

358 602 956 1057 1116 974 956 764

Felpoäng Frekvens

6.0 5.5 5.1 4.7 4.4 4.1 3.9 3.6

8 9 10 11 12 13 14 15

3.4 3.3 3.1 3.0 2.8 2.7 2.6 2.5

610 550 398 305 284 244 156 144

Medelvärde: 6.5

Felpoäng Frekvens

Betygstal

16 17 18 19 20 21—25 26-30 31—

81 79 65 44 60 99 44 64

Betygstal 2.4 2.3 2.2 2.1 2.0 1.8 1.5 1.0

Spridning: 5.C

Till de olika betygsgraderna höra följande poängtal: C

-31

30—16

15-8

7-4

3-2

1-0

Med hänsyn till provets ringa betygsdifferentierande kraft för elever med över medelgod skicklighet blir följande tolkning av poängtalens betygsvärden den lämpligaste: Felpoäng

Betygsvärde

0- 3 4- 7 8-15 16—

AB eller över AB Ba B BC eller lägre än BC

Följande tabell visar sambandet mellan högläsningsbetygen och den poäng i välläsningen, som samtidigt gavs av lärarna. Betyg i högläsning

C—BC

a—A

Välläsningspoäng (medelvärde)

187 Sambandet tyder på att provet ger en relativt god grund för bedömningen av högläsningsförmågan.

15 Diagram 36. Grafisk bild till tabell 113.

H ö g l ä s n i n g f ö r k l a s s 6. (Se särskild bilaga.)

Texten till detta prov är densamma som till Tyst läsning för klass 6, typ 3. Barnen få först läsa texten tyst och prövas därefter i högläsning. Hela texten läses, och läraren markerar felen enligt anvisningarna. Frekvenstabellen vid standardiseringen var: Tabell 114- Frekvens- och betygstabell till Högläsning för klass 6. FelpoUng Frekvens 0 1 2 3 4 5 6 7

Betygstal 5.9 5.2 4.8 4.4 4.1 3.9 3.7 3.5

580 1034 1222 1165 1114 864 655 616

Felpoäng Frekvens

Betygstal

Felpoäng Frekvens

3.3 8 442 16 3.2 307 17 9 3.1 306 18 10 3.0 19 11 306 260 2.8 20 12 13 209 2.7 21—25 2.6 14 112 26—30 15 197 2.6 31Vledelvärc e: 6.4 Spridning: 5.3

86 25 121 61 73 111 61 73

Till de olika betygsgraderna höra följande poängtal: C

—31

30-16

15-8

7-3

2-1

0 Betygstal 2.4 2.4 2.3 2.2 2.1 1.9 1.6 1.0

188 Provet differentierar dåligt över Ba. Till betygsgraden A hör intet poängtal, a har ett och AB två. I likhet med provet för klass 2 ger detta prov föga möjlighet till gradering över medelbetyget. Följande betygsskala synes böra användas i praktiken: Felpoäng

Betygsvärde

0- 2 3— 7 8-15 16—

AB eller över AB Ba B BC eller lägre än BC

Sambandet mellan betygen i provet och välläsningspoängen var: Betyg i högläsning

C—BC

a—A

Välläsningspoäng (medelvärde)

1250 1000-

20 Diagram 37. Grafisk bild till tabell 114.

2. Standardbetygen i läsning (tal- och läsövningar). Standardbetyget i ämnesgrenen läsning, eller tal- och läsövningar enligt nuvarande benämning, skall bildas av två delbetyg, det ena gällande tyst läsning och det andra högläsning och talövningar. Standardbetyget i hela ämnesgrenen erhålles sedan genom sammanslagning av dessa båda delbetyg till ett medelbetyg, varvid delbetygen få väga lika tungt. Delbetyget i tyst läsning erhålles med hjälp av de nu standardiserade proven i tyst läsning. Dessa äro av tre typer, för vilkas innebörd redogjorts i det föregående. Typ 1 prövar snabbheten i läsning och den omedelbara uppfattningen under läsningen, typ 2 prövar den allmänna totaluppfattningen av det lästa och typ 3 prövar, hur god detaljinpräglingen varit. Önskvärt hade varit, om standardbetyget i tyst läsning kunnat uppbyggas på

189 alla tre typerna av prov, men så har tyvärr ej kunnat ske. Typ 2 blev endast standardiserat i klass 4 och i ett något för litet material, och proven av typ 3 visade sig, som framgått av den förut givna redogörelsen, behäftade med så stora brister, att det synes vara bäst att ej bygga standardbetyget på dessa prov. Kvar står alltså endast typ 1 för klasserna 2, 4 och 6 samt typ 2 för klass 4. Då provet av typ 2 i klass 4 visat sig vara lämpligt, är det önskvärt, att liknande prov utarbetas och standardiseras även för klasserna 2 och 6, så att delbetyget i tyst läsning även för dessa klasser kan grundas på två prov. Delbetyget i högläsning och talövningar sättes av läraren under beaktande av resultatet i det standardiserade högläsningsprovet men kan ej helt sammanfalla med betyget i detta prov, då även »välläsningen» och »talövningarna» böra inverka. Läraren skall modifiera och differentiera det betyg, eleven erhållit i högläsningsprovet, allteftersom förhållandena så påkalla. Att delbetyget på detta sätt blir något subjektivt, synes ej kunna undvikas. Om läraren ej skulle kunna giva högläsningsprovet åt alla klassens elever, bör likväl ett delbetyg i högläsningen sättas. Även om endast ett urval, bestående av några av de enligt lärarens mening duktiga, medelgoda och svaga eleverna, kunnat prövas med högläsningsprovet, kan därigenom likväl värdefull ledning fås i fråga om betygsskalan. a. Standardbetyget i läsning för klass 2 skall alltså bildas som medelvärde mellan delbetyget i tyst läsning och delbetyget i högläsning. Delbetyget i tyst läsning sättes efter följande tabell, grundad på provet i tyst läsning av typl. Tabell 115. Standardtabell för delbetyget i Tyst läsning för klass 2. Poängtabell 32-33 30-31 24^29 21—23 18-20 14-17

Standardbetyg 7 6+ 6 65+ 5

(A) (a + ) (a) (a-) (AB+) (AB)

Poängtabell

Standardbetyg

Poängtabell

13 11—12 9—10 8 7 6

5— (AB—) 4 + (Ba + ) 4 (Ba) 4— (Ba—) 3 + (B + ) 3 (B)

5 4 2—3 1 0

Standardbetyg 3 2+ 2 2— 1

(B-) (BC+) (BC) (BC-) (C)

Tabell 116. Betygsgradernas frekvens i standardmaterialet för klass 2. Betygsfördelningen i procent.

A AB . Ba

Faktisk frekvens

Normalfördelningen

0.9 5.8 22.7 35.3

0.6 6.1 24.2 38.2

B BC C

Faktisk frekvens

Normalfördelningen

26.2 8.8 0.3

24.2 6.1 0.6

190 Någon standardtabell för delbetyget i högläsningen (och talövningarna) kan ej givas, då detta betyg ej exakt erhålles ur bestämda prov. D e t skall, som ovan angavs, sättas av läraren under beaktande av resultatet i det standardiserade högläsningsprovet, för vilket följande betygsskala användes. Tabell 117. Poängtalens betygsvärde i högläsningsprovet för klass 2. Felpoäng

Betygsvärde

0 - 5 6-11 12—

4 (Ba) eller över 4 (Ba) 3(B) 2 (BC) eller lägre än 2 (BC)

Korrelationen mellan lärarnas terminsbetyg och standardbetyget i läsning har uträknats. Vid denna beräkning har lika hänsyn tagits till tystläsningsprovet och högläsningsprovet. Korrelationen var 0.54 och efter sedvanlig justering av lärarnas betygsskala 0.80. Korrelationstavlorna ha följande utseende: Tabell 118. Korrelation mellan standard- och i läsning i klass 2. a. Ursprungliga betyg. Standardbetyget C BC B Ba AB a v to a

>> t AB "i a

b. Justerade betyg.

Standardbetyget BC B Ba AB a

93 365 370 104

4 156 598 187

55 352 103

5 Ba

terminsbetyg

92 408 420 138

13 122 523 843 592 173

16 _ 6 6 _ _

6 141 381 _94__

2 266

76 9

13 122 523 843 592 173

0 = 2 266

Det förefintliga sambandet framgår även av följande tabell: Tabell 119. Överensstämmelse mellan standard- och i låsning i klass 2.

terminsbetyg

Betygsfördelningen j procent. Överensstämmelse

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

39.2 64.9

48.6 33.7

11.4 1.4

0.8 Förklaring: Se tabell 94, sid. 171.

191 Överensstämmelsen har, som synes, varit ganska god men torde vid standardprovmetodens användning bli än bättre, då lärarna ju vid sättandet av delbetyget i högläsning skola modifiera de betyg, som erhållas genom högläsningsprovet, allteftersom hänsynen till välläsningen och talövningarna så påkallar. En undersökning, i vilken vid beräkning av standardbetyget hänsyn även togs till lärarnas välläsningspoänger, gav följande bild av sambandet mellan termins- och standardbetygen i läsning. Tabell 120. Korrelation mellan standard- och terminsbetyg i läsning i klass 2. b. Justerade betyg. Standardbetyget C BC B Ba AB a

a. Ursprungliga betyg. Standardbetyget C BC B Ba AB a

>> AB

-M

45 Ba B

su BC

71 3E5 322

82 406 363

2 45 79

3 108 346

4 125 583 131

49 350

82 12

22 112 489 765 488 132 5 = 2 013 22 112 489 765 488 132 96 klassavdelningar = 2 013 elever.

2013 Korrelationerna voro respektive r = 0.61 och r = 0.84. Tabell 121. Överensstämmelse mellan standard- och terminsbetyg i läsning i klass 2. Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Justerade betyg

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

43.3 69.5

47.2 29.7

9.0 0.8

0.5 Förklaring: Se tabell 94, sid. 171.

Som synes äro korrelationerna i dessa tabeller något högre än i de föregående. b. Standardbetyget i läsning för klass 4 skall enligt det föregående sättas som medelvärdet mellan delbetyget i tyst läsning och delbetyget i högläsning, vilket senare betyg av läraren sättes under beaktande av resultatet i Högläsning för klass 4, såsom tidigare klarlagts. Delbetyget i tyst läsning uppbygges på proven Tyst läsning 1 för klass 4 och Tyst läsning 2 för klass 4. Betygstabellen har följande utseende:

192 Tabell 122. Standardtabell för delbetyget i Tyst läsning för klass 4. Poängtal

Standardbetyg

Poängtal

Standardbetyg

Poängtal

Standardbetyg

12.511.9—12.4 11.3—11.8 10.7-11.2 10.1—10.6 9.5—10.0

7 (A) 6+ (a + ) 6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB + ) 5 (AB)

8.9—9.4 8.3—8.8 7.7—8.2 7.1—7.6 6.5—7.0 5.9—6.4

5— ( A B - ) 4+ (Ba + ) 4 (Ba) 4— ( B a - ) 3 + (B + ) 3 (B)

5.3—5.8 4.7—5.2 4.1—4.6 3.5—4.0 -3.4

3 - (B-) 2 + (BC + ) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

Delbetyget i högläsning sättes under beaktande av resultatet i Högläsning för klass 4 enligt följande tabell. Tabell 123. Poängtalens betygsvärde för högläsningsprovet för klass 4Felpoäng

Betygsvärde

0 - 3 4—7 8-15 16—

5 (AB) eller över 5 (AB) 4 (Ba) 3(B) 2 (BC) eller lägre än 2 (BC)

Korrelationen mellan lärarnas terminsbetyg och standardbetyget i läsning har uträknats. Detta standardbetyg har beräknats på grundval av proven i tyst läsning av typ 1 och typ 3, provet i högläsning samt lärarnas välläsningspoäng. Korrelationstavlorna ha följande utseende: Tabell 124. Korrelation mellan standard- och terminsbetyg i läsning för klass 4Ursprungliga betyg.

b. Justerade betyg.

Standardbetyget C

Ba AB

17 Ba

17 263

14 122 442

12 C

135 268 102

Standardbetyget

650 423 320

78 8

46 C

Ba AB

a 1

175 454

1434 980

10 258

790 270

67 446

12 21 164 734 1108 773 195

21=3016

21 164 734 1108 773 195

113 klassavdelningar = 3 016 elever.

Korrelationerna voro r = 0.58 och r = 0.78,

676 111 12 21=3016

193 Tabell 125. Överensstämmelse mellan standard- och terminsbetyg i läsning i klass 4Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

46. L 62.2

46.3 35.7

7.3 2.1

0.3 0.0

Ursprungliga betyg Justerade betyg

c. Standardbetyget i läsning för klass 6 erhålles på samma sätt som för klass 2 och klass 4 genom sammanslagning av de två delbetygen i tyst läsning och högläsning. D e t första delbetyget bygger på endast ett prov, Tyst läsning 1 för klass 6. D e t senare delbetyget sättes under beaktande av resultatet i Högläsning för klass 6. Standardtabellen för delbetyget i tyst läsning har följande utseende: Tabell 126. Standardtabell för delbetyget i Tyst läsning för klass 6. Poängtal 31 30 29 28 26-27 24-25

Slandardbetyg 7 6+ 6 65+ 5

Poängtal

Standardbetyg

Poängtal

Standardbetyg

21—23 20 18—19 16-17 15 13—14

5— ( A B - ) 4 + (Ba + ) 4 (Ba) 4 - (Ba-) 3 + (B-h) 3 (B)

12 10-11 8— 9 7 0- 6

3 - (B-) 2 + (BC + ) 2 (BC) 2 - (BC-) 1 (C)

(A) (a + ) (a) (a-) (AB-h) (AB)

Tabell 127. Betygsgradernas frekvens i standardmaterialet för klass 6. Betygsfördelningen i procent. A

0.0 Högläsningsprovet för klass 6 ger följande betygsvärden för de olika poängtalen. Tabell 128. Poängtalens betygsvärde för högläsningsprovet för klass 6. Felpoäng 0—2 3—7 8—15 16— 13 — 420012

Betygsvärde 5 (AB) eller högre betyg 4 (Ba) 3(B) 2 (BC) eller lägre betyg

194 Sambandet mellan lärarnas terminsbetyg och standardbetygen i läsning framgår av följande korrelationstavlor och jämförelsetabell. Standardbetyget har beräknats på samma sätt som angavs för klass 4. Tabell 129. Korrelation mellan standard- och i läsning för klass 6. Ursprungliga betyg. Standardbetyget C BC B Ba AB a

b. Justerade betyg. Standardbetyget C BC B Ba AB a

>. AB

46 273 200

584 Ba

24 365 516 186

be a +>

a B B

6 118 353 153

o BC H C

terminsbetyg

6 123 232

8 275 698 184

6 1

95 473 127

1177 705

9 153 768 955 427 91 7 = 2 410 9 153 768 955 427 94 klassavdelningar = 2 410 elever.

7 = 2 410

Korrelationerna voro r = 0.57 och r = 0.73. Tabell 130. Överensstämmelse mellan standard- och i läsning för klass 6.

terminsbetyg

Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Justerade betyg

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

45.3 61.7

49.1 36.4

5.5 1.9

0.1 0.0

Förklaring: Se tabell 94, sid. 171.

D. Standardiseringsarbetet i ämnesgrenen skrivning. 1. Standardiseringen av de särskilda proven. D e prov, som varit föremål för standardisering, äro uppsatsprov, motsatsprov, språkbyggnadsprov och språkläreprov. a. Proven i

uppsatsskrivning.

Uppsatserna ha varit av två slag, dels den i skolan vanliga typen med relativt god tid för uppsatsens utarbetande och dels s. k. korta uppsatser, för vilkas utarbetande endast några minuter givits. E t t uppsatsprov har i senare fallet omfattat en serie sådana korta uppsatser.

195 I klass 2 har givits ett uppsatsprov av förra typen. I klasserna 4 och 6 ha använts prov av den senare typen, varvid varje prov bestått av 4 korta uppsatser. Huvudmålet för uppsatsstandardiseringen har varit att fastställa en skala för bedömning av uppsatser över visst ämne. Det har gällt att för olika klasser ge exempel på uppsatser, som kunna anses vara värda vissa betyg. För att kvalitetsskillnaderna mellan uppsatserna i skalan tillräckligt tydligt skola framträda, ha endast uppsatser av tre betygskvaliteter medtagits, nämligen a-, Ba- och BC-uppsatser. Användningen av skalan sker så, att barnen skriva uppsatser under samma betingelser som gällde, då uppsatserna i skalan skrevos, varefter läraren har att placera in barnens uppsatser på »rätt plats» i skalan. En sådan standardskala för bedömning av uppsatser bör uppfattas som ett experiment. Erfarenheten får utvisa, i vad mån förfaringssättet kan vara av värde. Att metoden ej kan vara användbar på ett högre stadium, förefaller självklart, men den behöver ej vara förkastlig på ett lägre. Tillvägagångssättet vid framställningen av skalan har varit följande. Ett ganska stort antal (cirka 200) uppsatser över ett visst ämne ha betygsatts av två lärare, oberoende av varandra. Deras betyg ha sedan sammanjämkats av en tredje lärare, varvid hänsyn även tagits till respektive klasslärares omdöme. Dessa betyg ha sedan justerats till överensstämmelse med den officiellt fastställda betygsskalan, alltså med Ba (4) som normalbetyg. Vid denna justering har hänsyn tagits till att det i uppsatsundersökningen ingående elevmaterialet på grund av dess relativt ringa storlek något avvikit från ett »normalmaterial». Sedan varje uppsats på så sätt blivit definitivt betygsatt, har ett antal a-, Ba- och BC-uppsatser uttagits. Dessa uppsatser ha bedömts av ett relativt stort antal lärare, oberoende av varandra. Endast sådana uppsatser ha insatts i skalan, om vilka bedömarna varit ganska eniga. För de uppsatsprov, som bestått av en serie korta uppsatser, ha poängtal erhållits genom att de i serien ingående uppsatsernas betyg summerats. Dessa poängtals betygsvärde har sedan fastställts. Uppsatsprov

f ö r k l a s s 2.

Tiden för uppsatsprovet i klass 2 var en lektionstimme. Angående ämnet för uppsatsen och de anvisningar barnen erhöllo se särskild bilaga. På sätt, för vilket i det föregående redogjorts, har en standardskala för uppsatsen i fråga framställts. Även skalan finnes införd i den särskilda bilagan. Uppsatsprov

för

klass

4 och k l a s s

Uppsatsproven i klass 4 och klass 6 bestodo av serier på 4 korta uppsatser. Tiderna för dessa voro respektive 8, 6, 6 och 6 minuter. Uppsatsämnena, anvisningarna till proven och standardskalorna av typuppsatser för de olika betygsgraderna finnas införda i den särskilda bilagan.

196 För uppsatsprovet i sin helhet erhöllos poängtal genom summering av de fyra enskilda uppsatsernas betyg. Sedan en frekvenstabell för poängtalen upprättats, fastställdes de olika poängtalens betygsvärde. Betygstabellen har följande utseende: Tabell 131. Betygstabell till uppsatsproven i klass 4 och klass 6. Poängtal

Betygsgrad

Poängtal

Betygsgrad

Poängtal

Betygsgrad

25—28 24 23 22 21 19-20

7 6+ G 65+ 5

18 17 16 15 14 12—13

5 - (AB-) 4 + (Ba + ) 4 (Ba) 4— (Ba—) 3 + (B + ) 3 (B)

11 10 9 8 4-7

3 - (B-) 2 + (BC + ) 2 (BC) 2 - (BC-) 1 (C)

(A) (a + ) (a) (a-) (AB + ) (AB)

Medelpoängen är 16, vilket tal svarar mot betyget Ba (4) på alla uppsatserna, maximala poängen 28, alltså A (7) på alla uppsatserna, och minimiTabell 132. Korrelation Ursprungliga terminsbetyg.

mellan betyget i uppsatsprovet » drivning i klass 4Standardbetyget

och

terminsbetyget

ra ra < < <

« <

a+ 1

1 AB+

-t-i

<u AB

1 10

t»

>» AB— „>

0) Q

Ba+

a £

2 2

1 Ba—

B+

1 12

41 6

•H

B B—

0 BC+ BC

3 10

2 BC— C

8 31 20 21 22 13 15 25

1 = 172

197 Tabell 133. Korrelation mellan betyget i uppsatsprovet och i skrivning i klass 4-

terminsbetyget

Justerade terminsbelyg. S t a n d a r d o

betyget

(1m ra ra+ ra

a a i r a ra m

raraeqmm<<i<

+ a

k <

a+ a

a— 1

« AB+ " AB to

•» A B —

a Ba+

3 12

9 11

•j> B a

14 31

3 Z Ba— 8

B+

u B H

3 1 1 21 4 19 50

11 B— BC+

1 BC BC— C

1 1 8 31 20 21 22 13 15 25 5

5 2

1 1 = 172

Korrelationerna äro respektive 0.76 och 0.80. Tabell 134- Överensstämmelse mellan betyget i uppsatsprovet terminsbetyget i skrivning i klass 4Överensstämmelse Ursprungliga betyg Justerade betyg

och

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

47.1 64.5

44.2 32.0

8.7 2.9

0.0 0.0

Förklaring: Se tabell 94, sid. 171.

poängen 4, alltså C (1) på alla uppsatserna. M a n må lägga märke till att minimifordringarna för erhållande av de höga betygen äro ganska moderata. Så kräves för A i provet endast 3 a och ett A på de korta uppsatserna.

198 Tabell 135. Korrelation

mellan betyget i uppsatsprovet i skrivning i klass 6.

och

terminsbetyget

Ursprungliga terminsbetyg. S t a n d a r d b e t y g e t o

. I + ± O o o + a a a ra ra ra m m ra ra raraeQnm<!<5<

A a+ 1

a— AB+ u

t»

>. AB— o> Ba+

1 ut

.- Ba— s B+ o B H

1 1 2

4 B—

2 1

1 2

4 10

41 9

7 BC+ 1

BC BC— C 3

7 10 29 17 16 16 18 12 22 10

177 Ett likartat men omvänt förhållande råder för de låga betygen. Redan ett C och tre B C ge betyget C. Man skulle kunna förmoda, att sådana korta uppsatsprov på några minuter ej kunna giva några värdefulla upplysningar om elevernas förmåga. Redan den betydande skillnaden i skrivhastighet olika elever emellan synes göra alla jämförelser med hjälp av dessa prov orättvisa. Det visar sig emellertid, att resultaten i prov av denna typ på ett överraskande gott sätt stämma med lärarnas bedömning av eleverna. Som bevis härpå meddela vi i tabellerna 132 —137 korrelationerna mellan elevernas betyg i proven och deras terminsbetyg i uppsatsskrivning. Korrelationerna äro höga, och överensstämmelsen mellan standardbetygen i uppsatsproven och elevernas terminsbetyg i skrivning är i allmänhet god, men i enstaka fall förekomma naturligtvis divergenser; detta dock ej i

199 Tabell 136. Korrelation mellan betyget i uppsatsprovet och i skrivning i klass 6.

terminsbetyget

Justerade terminsbetyg. S t a n d a r d b e t y g e t

O O O + a a a m w m | u w m r a r a M r a m m m < i < < *

+ a a <

a+ 1

a a— AB+ u

1 AB

s» AB— v

1 Ba+

1 Ba 1 Ba—

2 1

1 B+

« B

2 B—

4 3

3 2

20 10

7 10 29 17 16 16 18 12 22 10

15 BC+ BC

1 BC— C

3 1

177 Korrelationerna äro respektive 0.57 och 0.75. Tabell 137. Överensstämmelse mellan betyget i uppsatsprovet betyget i skrivning i klass 6.

och termins-

Överensstämmelse Ursprungliga betyg Justerade betyg Förklaring:

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

39.9 53.7

54.8 41.8

10.2 4.0

1.1 0.5

Se tabell 94, sid. 171.

högre grad än vad fallet är i flertalet andra prov. Dessa »korta uppsatsprov» måste därför anses väl användbara för sitt ändamål.

b. Motsatsprov för klass 4 och klass 6. (Se särskild bilaga.)

I klasserna 4 och 6 gavs ett s. k. motsatsprov. I detta prov skola eleverna i varje uppgift bland flera föreslagna ord markera det, som anger den bästa motsatsen till ett givet ord. Vid intelligensmätningar användas ofta sådana prov, och de anses allmänt vara värdefulla. Om deras lämplighet som prov i ämnet skrivning kunna meningarna kanske vara delade, men förmågan att behandla modersmålet i skrift är naturligtvis beroende av hur god uppfattningen av ordens valör är, och denna prövas bra med hjälp av ett motsatsprov. Det är ju också troligt, att en viss rörlighet i intelligensen är en viktig förutsättning för en god behandling av modersmålet, och även ur denna synpunkt kan provet vara motiverat. Samma prov gavs i klasserna 4 och 6. Prövningsorden skola naturligtvis vara avpassade efter elevernas utveckling. Det kan då förefalla egendomligt, att samma prov använts i båda klasserna, men prövningsorden beräknades vara tillräckligt svåra för klass 6, och det ansågs ej vara någon nackdel, om en del av orden voro relativt svåra för klass 4. Man bör också beakta, att i klass 4 finnas många elever, som i sin intellektuella utveckling äro långt framom medelgoda elever i klass 6. Provets första och andra hälft äro ur svårighetssynpunkt någorlunda likvärda, men i första hälften äro orden placerade efter svårighet, medan i andra hälften varannat ord är svårt och varannat lätt. Genom denna uppdelning av provet avsågs, att eleverna. skulle få möjlighet att pröva sina krafter på ord av alla svårighetsgrader. Om orden genomgående i hela provet ordnats efter svårighet, skulle ju endast de, som hunnit med hela provet, kommit i tillfälle att arbeta med de svåraste uppgifterna. För studiet av eleverna och av ordens svårighetsgrad är anordningen av intresse, men den medför den konsekvensen, att de snabbt arbetande få poäng för en del mycket lätta uppgifter, som de långsammare ej kommit i tillfälle att lösa. En vägning av uppgifterna skulle av detta skäl kunna vara motiverad. En betydande del av eleverna ha emellertid hunnit med hela provet, i klass 4 80 procent och i klass 6 88 procent. En detaljgranskning har vidare visat, att de allra flesta av dem som ej hunnit med alla uppgifterna otvivelaktigt varit ej blott relativt långsamma utan även svaga, när det gällt att klara de svårare orden. Med hänsyn härtill ha vi ej ansett det nödvändigt att tillgripa den besvärliga åtgärd, som en vägning innebär. Det är vidare mycket möjligt, att de »duktiga» men långsamma eleverna arbetat onödigt långsamt. I anvisningarna till provet har den förändringen vidtagits, att läraren anger, när halva den för provet anslagna tiden har gått.

201 En annan anmärkning mot provet är, att eleverna genom gissning kunna erhålla en del poäng, eftersom uppgifterna ha form av »valfrågor». Detta är utan tvivel riktigt, men då valmöjligheterna äro så många som 5 stycken, är utsikten att genom gissning få rätt svar ej särskilt stor, och någon korrektion för gissningseffekten har ej ansetts nödvändig. Att en elev blott genom gissning skulle kunna skaffa sig ett gott betyg, är i varje fall uteslutet. Då antalet ord utgör 38 och sannolikheten för »rätt» genom gissning är J / B , skulle medelpoängen genom gissning bli 7 ä 8. Enligt betygstabellen för provet betyder denna poäng i klass 4 BC och i klass 6 C eller BC. Frekvenstabellerna ha följande utseende: Tabell 138. Frekvens- och bt 3tygstabell till Motsatsprov för klass 4Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 o 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

6 21 45 52 76 125 141 180 284 236 276 303 389

0.5 1.0 1.4 1.7 1.9 2.1 2.2 2.4 2.5 2.7 2.9 3.0 3.1

13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

516 518 646 605 651 707 724 609 527 511 386 328 298

3.3 3.5 3.0 3.8 3.9 4.1 4.3 4.5 4.6 4.8 5.0 5.1 5.3

26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38

223 177 160 123 33 39 43 21 15 3 3 0 0

5.5 5.0 5.8 6.0 6.2 6.3 6.5 6.7 7.0 7.2 7.4

Medelvärde: 17.2

Spridning: 6.1

rl500 1250 1000 •750 •500

"X 1-2

9-10

L 19-20

29-30

Diagram 38. Grafisk bild till tabell 138.

Tabell 139. Frekvens- och betygstabell till Motsatsprov

för klass 6.

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

0 37 0 24 12 12 37 86 12 110 85 159 157

0.5 1.0 1.2 1.4 1.5 1.0 1.7 1.9 2.0 2.1 2.2 2.3 2.5

13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

268 230 450 401 437 450 548 497 643 691 826 766 571

2.6 2.8 2.9 3.1 3.3 3.4 3.6 3.7 3.8 4.0 4.1 4.4 4.0

26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38

463 437 497 255 232 244 193 73 36 61 0 0 0

4.8 4.9 5.1 5.3 5.5 5.7 5.9 6.2 6.4 6.7 7.1 7.2 7.4

1Medelvärde : 21.4

Spridning: 6.1

rl750 1500 1250 1000 750

Diagram 39. Grafisk bild till tabell 139. M o t betygsgraderingen synes intet vara att invända. Poängtalen för betygsgraderna voro: Betygsgrad Klass 4

. . .

0-2 0-3

3 - 7 4-11

8—13 12—18

14—19 19-24

20—25 25—29

26—31 30-33

32-38 34—38

203 Uppgifternas svårighetsordning har fastställts i ett stickprov på cirka 500 elever. I klass 4 hade 415 av stickprovets alla elever hunnit med alla uppgifterna, och i klass 6 hade 453 behandlat hela provet. Beräkningen av lösningsfrekvensen har utförts för dessa elever. Resultaten redovisas i följande tabeller. Tabell 140. Uppgifternas svårighetsordning i Motsatsprov för klass 4Svårighetsordningen för första hälften av provet för klass 4.

Svårighetsordningen för andra hälften av provet för klass 4.

3 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enligt lösningsfrekvens

Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enligt lösningsfrekvens

94.7 85.3 81.6 82.7 71.8 57.fi 55.7 51.6 59.0 54.2 23.4 51.3 44.8 39.6 27.5 42.2 15.1 32.8 12.3

20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38

87.0 5.8 88.9 9.4 29.4 14.0 63.8 19.8 63.4 44.1 21.2 36.4 34.3 45.7 64.6 19.1 69.4 37.1 59.8

2 19 1 18 13 17 5 15 6 9 14 11 12 8 4 16 3 10 7

3 4 5 i;

7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

3 4 5 7 8 10 6 9 17 11 12 14 16 13 18 15 19

Stickprovsundersökningen visar, att den vid provets konstruktion åsyftade svårighetsordningen ganska bra återfinnes. Uppgiften 11 är dock svårare än vad dess placering anger. Den bör därför flyttas. Även på en del andra ställen är en omplacering lämplig. Då det troligen ej kan bli fråga om någon nämnvärd missvisning av standardtabellen genom ändring av ordningsföljden, ha vi för den definitiva versionen av provet placerat uppgifterna enligt svårighetsundersökningens resultat, dock med en mindre jämkning, som blivit en följd av att uppgifterna placerats i samma ordningsföljd i båda klasserna 4 och 6. Då första och andra hälften av provet kunna anses vara någorlunda likvärda, torde provets beskaffenhet som mätningsinstrumentet rätt väl kunna

204 Tabell 141. Uppgifternas svårighetsordning i Motsatsprov för klass 6. Svårigl etsordningen för första hälften av provet för klass 6.

Svårighetsordningen för andra hälften av provet för klass 6.

3 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enligt lösningsfrekvens

Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enligt lösningsfrekvens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

98.2 92.5 88.6 90.5 80.0 72.2 70.6 61.6 67.8 64.1 45.9 65.8 62.5 60.0 33.9 57.8 30.6 46.8 16.6

1 2 4

20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38

94.1 19.5 93.7 14.4 47.3 22.7 84.8 32.0 91.9 45.4 33.8 41.0 52.9 53.7 75.6 16.6 80.2 45.5 76.0

1 17 2 19 10 16

5 6 7 12 8 10 16 9 11 13 17 14 18 15 19

•1

15 3 11 14 13 9 8 7 18 5 12 9

undersökas genom korrelation mellan de båda hälfterna. Korrelationen för klass 4 var 0.66 och för klass 6 0.60. Därur fås för det förra provet 0.80 och för det senare 0.75. c. Språkbyggnadsproven. Tre prov i språkbyggnad ha standardiserats, ett för var och en av klasserna 2, 4 och 6. Dessa prov äro avsedda att pröva dels barnens kunskaper i de moment, vilka ingå i kursen, dels deras allmänna språkriktighetskänsla. Prövningen går i regel så till, att eleverna få rätta språkfel i uppgifter, som föreläggas dem. S p r å k b y g g n a d s p r o v f ö r k l a s s 2. (Se särskild bilaga.) Provet innehåller 34 uppgifter, fördelade på tre avdelningar. I den första avdelningen skola barnen rätta skiljetecken (10 uppgifter), i den andra skola de rätta ord (20 uppgifter) och i den tredje skola de bilda meningar med hjälp av stödjeord (4 uppgifter). Poängberäkningen sker efter antalet rätt lösta uppgifter.

205 Tabell 142. Frekvens- och betygstabell till för klass 2.

Språkbyggnadsprov

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

29 4 8 41 55 75 71 76 101 129 155 200

1.0 1.3 1.4 1.5 1.7 1.9 2.0 2.1 2.3 2.4 2.5 2.6

12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

229 276 243 363 292 427 330 444 405 564 455 526

2.7 2.9 3.0 3.1 3.2 3.3 3.5 3.6 3.7 3.8 3.9 4.1

24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

539 434 522 585 509 509 439 280 322 267 96

4.2 4.3 4.5 4.6 4.8 5.0 5.2 5.4 5.6 5.8 6.0

1 3 3 4 5 6 7 8 9 10 11

VIedelvärd :: 21.7

Spridning: 7. i

ri 250

rnSL

1000 750 500 250

1-2 9-10 19-20 29-30 Diagram 40. Grafisk bild till tabell 142. Mot frekvenstabellen är a t t anmärka, att en frekvensanhopning föreligger vid de högsta poängtalen. Till de olika betygsgraderna höra följande poängtal: Betygsgrad Poängtal

. . .

0-2

3-9

10—17

18—25

26—31

32-34

För högsta betygsgraden finnes alltså ej något poängtal. Mot provet kunna även en del andra anmärkningar riktas. Det är besvärligt att ge, och barnen ha svårt a t t förstå anvisningarna. D e långsamma skrivarna hinna ej med den sista avdelningen, vilken är relativt lätt. Att provet korrelerar dä-

206 ligt med lärarnas betyg i skrivning, är kanske ingen allvarlig anmärkning, då detta kan bero på att lärarnas betyg i skrivning i hög grad äro rättstavningsbetyg. S p r å k b y g g n a d s p r o v e n f ö r k l a s s 4 o c h k l a s s 6. (Se särskild bilaga.) Provet i klass 4 och provet i klass 6 innehålla vardera 50 uppgifter, vilka uppgifter utgöras av meningar, som eleverna skola granska och eventuellt rätta. Poängberäkningen sker efter antalet rätt lösta uppgifter. Frekvens- och betygstabellerna ha följande utseende: Tabell 143. Frekvens- och betygstabell till Språkbyggnadsprov Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

3 0 6 22 46 69 91 131 131 234 205 237 215 246 308 225 248

0.5 0.6 0.8 1.1 1.4 1.7 1.9 2.1 2.3 2.4 2.6 2.8 2.9 3.0 3.1 3.2 3.3

17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

Frekvens Betygstal

259 322 304 300 282 311 250 319 285 300 319 316 281 313 256 296 236

Medelvärde 25.3

3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.8 3.8 3.9 4.0 4.0 4.1 4.2 4.3 4.3 4.4 4.5 4.6

Poäng

34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

Spridning: 10 5

rlOOO

1-3 13-15 28-30 43-45 Diagram 41. Grafisk bild till tabell 143.

för klass 4.

Frekvens Betygstal

299 319 299 250 256 225 255 210 160 107 86 92 86 28 9 3 0

4.7 4.8 4.9 5.0 5.1 5.2 5.1 5.5 5.7 5.9 6.0 6.2 6.5 6.8 7.0 7.2 7.4

207 Tabell 144- Frekvens- och betygstabell till Språkbyggnadsprov för klass 6. Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2

0 0 0 12 24 0 36 72 36 120 96 72 216 168 156 144 180

0.5 0.6 0.7 0.8 1.1 1.3 1.5 1.7 1.9 2.0 2.2 2.3 2.4 2.6 2.7 2.8 2.9

17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

263 299 371 312 336 454 347 419 478 407 491 288 442 347 347 359 359

3.0 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.8 3.9 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7

34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

264 383 419 180 251 240 120 120 144 48 72 60 24 24 0 0 0

4.8 4.9 5.0 5.2 5.3 5.4 5.6 5.7 5.9 6.1 6.2 6.4 6.6 6.8 7.0 7.2 7.4

3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

I Medelvärde : 26.4

Spridning: 8. 3

rlöOO

]-3 13-15 28-30 43-45 Diagram 42. Grafisk bild till tabell 144.

Provens förmåga av betygsgradering är tillfredsställande. Till varje betygsgrad höra ett flertal poängtal, som framgår av följande översikt. Betygsgrad

Klass 4 Klass 6

0-4 0-5

5-9 6-12

10—18 13-21

19—31 22—30

32-40 31-39

41-45 40—45

46—50 46—50

208 Proven bestå av två ur svårighetssynpunkt någorlunda likvärdiga hälfter. I första hälften har syftats mot en placering av uppgifterna efter svårighet, under det att i andra hälften varannan uppgift skulle vara svår och varannan lätt. Konstruktionen är alltså densamma som i motsatsprovet. Någon ingående svårighetsundersökning har ej gjorts. Då flertalet elever hunnit med alla uppgifterna, torde en konsekvent svårighetsplacering ej vara av större betydelse. Angående provens effektivitet ur mätningssynpunkt har följande undersökning gjorts. Provet i klass 4 har uppdelats i två delar, den ena bestående av uppgifterna med de udda ordningsnumren och den andra med de jämna, varefter korrelationen mellan delarna beräknats. Den var 0.85. För provet som helhet beräknas därur ett r-värde lika med 0.'.)2. Då provet i klass 6 är analogt, torde även i detta prov motsvarande korrelation vara hög. Till ledning för lärarens rättning lämnades vid standardiseringen facit, men det visade sig, att vissa uppgifter dock möjliggjorde lösningar, som ej upptagits. Lärarnas rättning kunde därför ej bli fullt objektiv, och materialet har av oss underkastats förnyad granskning. Anvisningarna ha på denna punkt förtydligats. I ett par fall har dessutom uppgifternas formulering något ändrats. I bilagan redogöres för de vidtagna ändringarna. d. Språkläreprov för klassenia 4 och 6. (Se särskild bilaga.)

I språklära har endast ett prov standardiserats. Provet är detsamma för klasserna 4 och 6. Det avser att pröva elevernas förmåga att utmärka subjekt och predikat. 17501500

12501000 750

500250 1-2 9-10 19-20 29-30 Diagram 43. Grafisk bild till tabell 145.

39-40

209 Provet innehåller 40 uppgifter. Var och en av dessa utgöres av en mening, där en satsdel är understruken, och barnen ha att ange, om denna satsdel är subjekt, predikat eller »annan satsdel». Med hänsyn till uppgifternas svårighetsordning är provet konstruerat analogt med motsats- och språkbyggnadsproven. Poängberäkningen har skett efter antalet rätt lösta uppgifter, men eftersom endast tre lösningsmöjligheter förefinnas, har på sedvanligt sätt korrigering för gissning företagits. Frekvens- och betygstabellerna ha följande utseende: Tabell 145. Frekvens- och betygstabell till Språkläreprov för klass 4. Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

760 213 266 132 340 373 129 344 362 136 425 406 117 410

2.2 2.6 2.8 2.9 3.0 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.7 3.8

14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

379 129 422 439 129 394 446 49 367 386 70 396 328 49

3.9 4.0 4.0 4.1 4.2 4.3 4.4 4.4 4.5 4.0 4.7 4.8 4.9 5.0

28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

378 235 33 307 240 9 154 151 0 64 27 0 6

5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.7 5.9 6.1 6.2 6.4 6.9 7.1 7.4

Medelvärde 15.7

Spridning: 10 0

Tabell 146. Frekvens- och betygstabell till Språkläreprov för klass 6. Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4

143 130 129 79 104 193 53 129 116 78 102 156 116 181

1.5 2.0 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6 2.7 2.7 2.8 2.8 2.9 3.0 3.0

14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

309 78 311 249 51 292 340 13 373 416 26 479 494 78

3.1 3.2 3.3 3.3 34 3.4 3.5 3.6 3.6 3.7 3.8 3.9 4.0 4.0

28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

588 638 14 573 679 25 648 414 0 638 447 0 118

4.1 4.3 4.4 4.5 4.6 4.8 4.9 5.1 5.2 5.4 5.8 6.1 6.5

6 7 8 9 10 11 12 13

Medelvärde 24.3 14 — 420012

Spridning: 10 4

210 150012501000750 500 250

ru1-2 9-10 19-20 29-30 Diagram 44- Grafisk bild till tabell 146.

Poängtalen till de olika betygsgraderna äro:

Klass 6

—

0 1—4

1-8 5—19

9—21 20-30

22-31 31-37

32-37 38-39

38—40 40

Frekvenstabellerna äro ej fullt tillfredsställande. Dels finnes ej för någon av klasserna tillräckligt utrymme för de båda lägsta betygsgraderna, och frekvensanhopningen för 0-poängen i klass 4 är betydande, dels finnes ej mer än ett poängtal för betyget A i klass 6. Provet har tydligen ej varit lämpligt för klass 4. Detta torde delvis bero på bristande enhetlighet i skolans undervisning, då det gäller kursmomentet språklära. Vissa lärare bedriva i de lägre klasserna ej någon systematisk undervisning med inlärande av termer, och subjekt och predikat äro till följd härav okända begrepp för en avsevärd del av eleverna i klass 4, vilket framgår av frekvenstabellen. Vissa av uppgifterna i provet, t. ex. sådana med formellt subjekt, ha också av en del lärare ansetts vara för svåra för ifrågavarande stadium. 2. Standardbetygen i skrivning. (Skrivning och språklära.) För standardbetyget i skrivning ha använts dels uppsatsprov och dels motsats-, språkbyggnads- och språkläreprov. För klasserna 4 och 6 erhålles standardbetyget i skrivning genom sammanslagning av två delbetyg. Delbetyg 1 fås för klass 4 av två prov, Mot-

211 satsprov för klass 4 och Språkbyggnadsprov för klass 4, och för klass 6 av tre prov, Motsatsprov för klass 6, Språkbyggnadsprov för klass 6 och Språkläreprov för klass 6. Delbetyg 2 fås med hjälp av Uppsatsprov för klass 4 respektive Uppsatsprov för klass 6. Delbetyg 2 är i viss mån subjektivt, eftersom betyget på uppsatserna måste bero på de enskilda lärarnas uppfattning, delbetyg 1 är helt objektivt. Ursprungligen hade det varit de sakkunnigas mening att även för klass 4 använda ett språkläreprov för standardbetyget i skrivning, och ett sådant prov har också blivit standardiserat. Då det visade sig vara mindre lämpligt, har det emellertid ej medtagits. För klass 2 erhålles standardbetyget i skrivning genom ett enda prov, Uppsatsprov för klass 2. Visserligen har även för klass 2 ett språkbyggnadsprov standardiserats, men då detta prov ej utfallit fullt tillfredsställande, har det ej medtagits. Önskvärt vore dock, att även standardbetyget för klass 2 kunde bygga på två delbetyg. Skalan för standardbetyget återfinnes i »särskild bilaga». Standardtabellen för delbetyg 2 för klasserna 4 och 6 har förut meddelats på sid. 196, och standardtabellerna för delbetyg 1 för samma klasser ha följande utseende. Tabell 147. Standardtabeller för delbetyg för klasserna 4 och 6. Klass 4 Betygssumma 12.5 — 11.9—12.4 11.8-11.8 10.7 — 11.2 10.1—10.6 9.5-10.0 8.9— 9.4 8.3— 8.8 7.7— 8.2 7.1— 7.6 6 . 5 - 7.0 5.9— 6.4 5.3— 5.8 4.7— 5.2 4.1— 4.6 3.5— 4.0 — 3.4

1 i

skrivning

Klass 6

Betygsgrad

Betygssumma

Betygsgrad

(7)

(6+)

18.317.5—18.2 16.6—17.4 15.8-16.6 15.0—15.7 14.1—14.9 13.8—14.0 12.5—13.2 11.6 - 1 2 . 4

a+ a

(6+) (6)

a (6) a— (6—) A B + (5+) AB (5) AB— (5—) B a + (4+) Ba (4) Ba— (4—) B + (3+) B (3) B - (3-) B C + (2+) BC (2) BC— (2—) C (1)

10.8—11.5 10.0-10.7 9.1— 9.9 8.3— 9.0 7.5— 8.2 6.6— 7.4 5.8— 6.5 — 5.7

a(6-) A B + (5+) AB (5) AB— (5—) Ba+ (4+) Ba (4) Ba— (4—) B + (3+) B (3) B - (3-) B C + (2+) BC (2) BC— (2—) C (1)

Förklaring: Betygssummorna i ovanstående standardtabeller ha erhållits genom addition av betygstalen i förutnämnda två prov för klass 4 och tre prov för klass 6.

212 Tabell 148. Betygsgradernas frekvens i

standardmaterialet.

Betygsfördelningen i procent. Klass 4

Klass 6

0.8 6.7 24.6 37.8

0.7 5.9 26.2 35.4

A AB Ba

Klass 4

Klass 6

24.0 5.7 0.4

25.4 5.7 0.7

B BC C

E n jämförelse mellan delbetyg 1 i standardbetyget och terminsbetyget i ämnet skrivning har gjorts för klasserna 4 och 6, och resultaten meddelas i följande tabeller. För klass 2 har ej någon liknande jämförelse kunnat göras, eftersom uppdelning av terminsbetygen med särskilda vitsord i skrivning och rättstavning ej skett för denna klass. Tabell 149. Korrelation mellan standard- och tenminsbetyg i skrivning i klass 4b . J u s t e r a d e terminsbetyg.

Ursprungliga terminsbetyg. Standardbetyget (Delbetyg 1) BC B Ba AB a

S tandardbetyget (Delbetyg 1) BC B Ba AB a

A a

6 135 401

12 AB

65 143

309 Ba

98 346 352

36 217 695 226

9 104 374 533 143

81 326 151

37 C

17 155 560 983 646 161

1 7 = 2 539

1 1

1187 572

17 155 560 983 646 161

1 7 = 2 539

Korrelationerna äro 0.58 och 0.75. Tabell 150. Överensstämmelse mellan standard- och i skrivning i klass 4-

terminsbetyg

Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

35.7 60.6

52.5 36.3

11.2 3.0

0.6 0.1

213 Tabell 151. Korrelation mellan standard- och i skrivning i klass 6.

b. J u s t e r a d e terminsbetyg.

U r s p r u n g l i g a terminsbetyg. Standardbetyget (Delbetyg 1) BC B Ba AB a

terminsbetyg

Standardbetyget (Delbetyg 1) C

397 A a

82 168

77 261

6 150 499 145

4 AB

8 Ba

8 138 333 177

3 B

86 301 279

31 C

Q O

75 323 135 46

10 128 488 713 436 111

8= 1 8 9 4

2 8 == 1 8 9 4

10 128 488 713 436 111

Korrelationerna äro 0.63 och 0.76. Tabell 152. Överensstämmelse mellan standard- och terminsbetyg i skrivning i klass 6. Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse Ursprungliga betyg

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

44.9 61.7

47.0 35.7

7.8 2.5

0.3 0.1

Denna ganska goda överensstämmelse mellan delbetyg 1 och terminsbetyget samt den förut påvisade likaledes goda överensstämmelsen mellan delbetyg 2 (betyget på uppsatsproven) och terminsbetyget ställa u t o m tvivel, a t t ett p å delbetygen 1 och 2 uppbyggt standardbetyg i skrivning blir en värdefull hjälp för betygssättandet i ämnesgrenen skrivning.

E. Standardiseringsarbetet i ämnesgrenen rättstavning. 1. Standardiseringen av rättstavningsproven. Rättstavningsprov bruka med avseende på den yttre formen vara av t v å slag: prov med isolerade ord och prov, som bestå av meningar med eller utan inbördes sammanhang. Enklast att objektivt bedöma och minst tidsödande äro proven med isolerade ord, s. k. blockskrivning. D å varje ord endast förekommer en gång i prov av denna typ, äro de lättare att bedöma än prov, där samma ord stundom upprepas och kanske av barnen stavas på olika sätt. Blockskrivningen tar dessutom kortare tid än ett prov av den andra typen,

214 vilket kommer att innehålla en del bindeord, som äro så gott som värdelösa ur prövningssynpunkt. Prov, som bestå av meningar, bli emellertid lättare att objektivt bedöma, om endast vissa ord äro prövningsord och de övriga, bindeorden, lämnas utan avseende vid bedömningen. Denna modifierade typ har också under senare år kommit till vidsträckt användning i utlandet. Två av kommitténs prov bestå av isolerade ord, nämligen Rättstavningsprov 2 för klass 4 och Rättstavningsprov 2 för klass 6. För de tre övriga proven, nämligen Rättstavningsprov för klass 2, Rättstavningsprov 1 för klass 4 och Rättstavningsprov 1 för klass 6, ha använts meningar, där endast vissa ord äro prövningsord. Denna typ av prov är visserligen mer tidsödande än blockskrivningen, men genom att man använder två typer av prov gör man troligen prövningen mer tillförlitlig än om man begränsar den till en typ. Av psykologiska skäl har ej någon blockskrivning utarbetats för klass 2, och meningarna i provet för denna klass utgöra, likaledes av psykologiska orsaker, en sammanhängande text. Genom denna anordning av proven har god överensstämmelse nåtts med de i skolorna vanliga diktamensskrivningarna. Visserligen äro proven avsevärt svårare än diktamensskrivningarna i regel äro, men för övrigt är skillnaden ej betydande. Tillvägagångssättet vid diktering och bedömning överensstämmer i huvudsak med gängse praxis, vilket ej alltid varit fallet för äldre standardprov i rättstavning. En viktig psykologisk-pedagogisk synpunkt är, att prövningsorden skola vara avpassade efter elevernas utveckling. Prov för lägre åldersstadier böra därför huvudsakligen omfatta vanliga ord. I högre klasser bör prövningen omfatta fler relativt ovanliga ord än på lågstadiet, men beträffande alla ord, som medtagas i ett prov, gäller, att de böra vara till sin betydelse väl kända av eleverna. Vid utarbetandet av de sakkunnigas prov har Hassler-Göranssons lista över språkets 1 000 vanligaste ord tjänat som norm för uppdelningen av prövningsorden i vanliga och mindre vanliga. Ett ord, som i samma eller liknande form återfinnes i denna lista, har räknats som vanligt, likaså ett sammansatt ord, vars delar äro upptagna där. Tabell 153 visar antalet vanliga ord, uttryckt i procent, i de olika proven. Tabell 153. Procent av vanliga ord i rättstavningsproven.

Klass 2 Klass 4 Klass 6

Prov 1

Prov 2

65 33

47 25

Samtliga prövningsord 93 57 29

Alla prövningsorden ha utvalts så, att man kan förmoda, att deras betydelse är känd av eleverna. Detta gäller även de ur stavningssynpunkt allra

215 svåraste orden, såsom tändsticksask för klass 2 och värmländsk för klass 4. De svagaste barnens ordförråd är emellertid ytterst torftigt, och därför förefinnes givetvis den möjligheten, att ett eller annat ords betydelse kan vara okänd för någon enstaka elev. E t t annat pedagogiskt krav är, att provet skall ta hänsyn till de i undervisningsplanen föreskrivna kurserna. Man bör således ej i de tre lägre klasserna pröva ingående på något särskilt ljuds beteckning, i klass 4 bör man inskränka sådan prövning till j - , sj- och tj-ljuden, och först från och med slutet av klass 5 kan man utsträcka den till övriga ljud. En felaktig föreställning är emellertid, att alla prövningsord måste hänföra sig till den genomgångna kursen. Liksom man i andra ämnen betygsätter ej blott barnens minneskunskaper utan även andra ting, såsom deras förmåga att uppfatta, tänka och kombinera, bör man vid betygssättning i rättstavning ge eleverna tillfälle att jämte redovisning för den inlärda kursen visa sin eventuella begåvning för ämnet, sin intuition och sin förmåga att jämföra och dra slutsatser. De sakkunnigas prov äro uppgjorda i enlighet med dessa principer. I klass 4 prövas sålunda ingående på j - , sj- och tj-ljuden, och för klass 6 finnas prövningsord från alla områden av det ortografiska fältet. En del ord i proven ligga så att säga utanför kursen och avse att undersöka elevernas förmåga att reda sig med förut ej inlärda ord. Exempel på denna typ äro tändsticksask och namnsdag, de två svåraste orden i småskolans prov. Det är troligt, att dessa ord ej blivit föremål för någon träning, och det är därför förbluffande, att de stavas rätt av ungefär varannan elev (tändsticksask av 41 procent och namnsdag av 51 procent). Ett barn, som redan i småskolan utan föregående preparation kan stava dessa ord, visar sig äga för rättstavningsfärdigheten värdefulla egenskaper, till vilka hänsyn bör tagas vid betygssättningen. Med hänsyn till prövningsordens svårighetsgrad kunna standardprov i rättstavning förete två olika typer, en där alla orden äro lika svåra, och en där skilda svårighetsgrader äro representerade, så att i provet ingå både lätta, medelsvåra och svåra ord. De flesta äldre tests, såsom de mest kända amerikanska och Hassler-Göranssons, äro av den första typen. Det har emellertid i vissa fall visat sig svårt att erhålla tillräcklig spridning med sådana prov, och därför ha de sakkunniga i stället använt den senare typen. Vid konstruerandet av proven ha siffrorna i Hassler-Göranssons rättstavningsskala tjänat som grundval för svårighetsgraderingen. För att få tillgång till fler svårighetsbestämda ord företog kommittén en undersökning i Kalmar folkskolor, varvid rättstavningsprocenter erhöllos för ytterligare 200 ord i klasserna 3—6 (se bilaga I). Bland rättstavningsskalans 335 ord och kalmarundersökningens 200 ord utvaldes därefter de prövningsord, som ingå i de sakkunnigas standardprov. Bilaga J visar dessa prövningsords svårighetsgrad i

216 det material, som erhållits genom den nu företagna standardundersökningen. Som framgår av tabellen finnas i samtliga prov mycket lätta ord med en rättstavningsprocent, som uppgår till eller närmar sig 100, samt mycket svåra ord, vilkas rättstavningsprocent understiger 50. Till största delen utgöras dock prövningsorden av medelsvåra ord, och rättstavningsprocenternas medeltal för de olika proven ligga mellan 72 och 87. Som ovan nämnts, har kommittén valt nu beskrivna typ av standardprov för att graderingen skall kunna bli tillfredsställande, så att proven ej blott skola utvisa mellanbetygen och de lägsta betygen utan även ge upplysning om elevernas kvalifikationer för de allra högsta betygen. Åtskilliga lärare ha ansett, att de sakkunnigas prov äro alldeles för svåra, och a t t prov med så svåra ord ej kunna ge tillfredsställande resultat. Det har synts de sakkunniga av intresse att i anslutning till denna kritik undersöka, hur ett prov bestående av idel svåra ord skulle fungera. E n sådan undersökning gjordes i 7 klassavdelningar med cirka 200 barn i var och en av klasserna 4 och 6. D e båda blockskrivningarna uppdelades var för sig, så att de 20 ovanligaste och mest svårstavade orden kommo att utgöra ett prov, varefter resultatet i detta prov jämfördes med resultatet i hela provet. Följande ord fördes till det mindre provet: Klass 4: bläckhorn, almanacka, radioprogram, högljudd, svälja, abborre, ansjovis, gyttja, tillräcklig, hembygdskunskap, värmländsk, drickspengar, ballong, välsigna, gjutjärn, sädeskärve, slockna, väninna, porträtt, vissna. Klass 6: gudinna, brosch, manschetter, nationaldräkt, inflammation, epidemisjukhus, öppenhjärtig, hämndlysten, missunnsam, ovärderligt, nämndeman, portion, oersättlig, musicera, katalog, illustrera, repetition, portmonnä, fraktgods, förgätmigej. Följande tabeller visa resultaten av denna undersökning. Tabell 154- Korrelation mellan det ursprungliga provet och 20-ordsprovet för klass 4-

Tabell 155. Korrelation mellan det ursprungliga provet och 20-ordsprovet för klass 6.

70-ordsprove

Ba AB

80-ordsprovet

A 1

Ba AB

o a

o AB u w Ba

18 51 79 36 16

75 46 13

-0

* B o o BC

4 C

63 53

1 = 201

Korrelationerna äro respektive 0.85 och 0.89.

14 52

217 Av tabellerna framgår, att korrelationen mellan de båda proven är hög. En elev, som är duktig i hela provet, är nästan alltid duktig i det mindre provet och tvärtom. Prov med idel svåra ord synas alltså kunna fungera tillfredsställande. Man kan, i rak motsats till den nyssnämnda kritiken av att så många svåra ord medtagits i proven, ifrågasätta om det är lämpligt att i rättstavningsprov, som ha till uppgift att betygsgradera eleverna, medtaga ett mycket stort antal lätta ord. Det är mycket möjligt, och den gjorda undersökningen ger stöd däråt, att ett prov med relativt få men ur svårighetssynpunkt väl valda ord och alltså med proportionsvis många svåra ord, skulle ge säkrare betygsgradering än de nu använda proven. Med ett sådant prov vunnes också, att prövningen toge kortare tid i anspråk. Särskilt för småskolans del vore detta önskvärt. Vi gå nu över till att granska de särskilda proven. Rättstavningsprov

f ö r k l a s s 2.

(Se särskild bilaga.)

För provet i klass 2 erhölls följande frekvenstabell: Tabell 156. Frekvens- och betygstabell till Rättstavningsprov för klass 2. Felpoäng Frekvens 0 1 2 3 4 5 6 7

401 448 594 509 586 490 497 562

Betygstal 6.0 5.6 5.3 5.0 4.8 4.6 4.4 4.3

Felpoäng Frekvens 8 9 10 11—12 13—14 15—16 17—18 19—20

437 412 393 667 583 619 422 454

Betygstal

Felpoäng Frekvens

4.2 4.1 4.0 3.8 3.6 3.5 3.3 3.2

21-22 23—24 25-26 27—28 29—30 31-45 46—

355 308 250 203 130 644 36

Betygstal 3.0 2.9 2.8 2.6 2.5 2.0 1.0

1Medelvärde : 12.4 Spridning: 10.'! Förklaring: Poängtalet anger antalet stavfel. 401 elever ha ej gjort något fel, 448 elever ha 1 stavfel o. s. v.

Tabellen uppvisar en stark frekvensanhopning vid de lägsta poängtalen. Fyra procent av eleverna ha 0 poäng, alltså intet fel, och nära 20 procent ha högst tre fel. De båda högsta betygsgraderna kunna ej särskiljas, då den högsta tänkbara prestationen ej berättigar till högre betyg än a. Poängtalens fördelning på betygsgraderna är mycket ojämn, som framgår av följande sammanställning. Till a (A) höra 2 poängtal Till B höra 15 poängtal » AB » 4 » » BC > 15 > » Ba s. 10 » » C » 25 »

1-2 ' ' 9-1Ö

' "19-20' '

29-30^

Diagram 45. Grafisk bild av tabell 156.

Som betygsinstrument är provet ej fullt tillfredsställande, då en noggrann differentiering av de duktigare eleverna ej är möjlig, medan å andra sidan en onödig anhopning av poängtal för graderingen av de svagaste eleverna förefinnes. Över provets tillförlitlighet ur mätningssynpunkt har undersökning gjorts genom att första delen av provet korrelerats med andra delen. Korrelationen var 0.83. För provet i sin helhet kan alltså r beräknas vara 0.91. Man skulle kunna ifrågasätta, om det ej kunde räcka att för härledandet av standardbetyget använda ena hälften av provet. Korrelationen mellan första hälften och hela provet är ej mindre än 0.95. R ä t t s t a v n i n g s p r o v e n för k l a s s e r n a (Se särskild bilaga.) Tabell 157. Frekvens- och betygstabell till Rättstavningsprov Felpoäng

Frekvens

Betygstal

Felpoäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8

214 310 415 501 473 470 473 424 486

6.3 5.8 5.5 5.2 5.0 4.8 4.6 4.5 4.4

9 10 11—12 13-14 15—16 17—18 19-20 21—22 23-24

407 413 721 712 624 592 469 417 359

4.3 4.2 4.0 3.8 3.6 3.4 33 3.1 3.0

Medelvärd e: 13.3

Spridning: 9.1

4 o c h 6.

1 för klass 4.

Felpoäng Frekvens 25—26 27—28 29—30 31—35 36—40 41—45 46-50 51-55 56-

347 283 229 369 174 84 12 6 6

Betygstal 2.9 2.7 2.5 2.3 2.0 1.0 1.2 1.0 0.5

1-2

9-10

19-20

29-30

Diagram 46. Grafisk bild till tabell 157. Tabell 158. Frekvens- och betygstabell till Rättstavningsprov Felpoäng Frekvens 0 1 2 3 4 5 6 7 8

82 178 239 394 318 430 402 424 429

Betygstal 6.6 6.1 5.8 5.6 5.3 5.1 4.9 4.8 4.6

Felpoäng Frekvens 9 10 11—12 13-14 15—16 17—18 19-20 21—22 23-24

Medelvärd e: 15.3

1-2

9-10

Felpoäng Frekvens

Betygstal 4.5 4.4 4.2 4.0 3.8 3.7 3.5 3.3 3.2

425 377 785 663 681 620 578 525 529

2 för klass 4-

25—26 27—28 29—30 31—35 36—40 41—45 46-50 51-55 56-

382 347 252 482 242 133 61 16 6

Betygstal 3.0 2.8 2.7 2.5 2.2 1.8 1.5 1.1 0.6

Spridning: 9.3

19-20

29-30

Diagram 47- Grafisk bild till tabell 158. Tabellerna visa, liksom den motsvarande för klass 2, en stark frekvensanhopning vid de lägsta poängtalen. Proven äro så till vida ej fullt tillfredsställande. Prov 2, blockskrivningen, differentierar de duktigare eleverna något bättre, än vad det andra provet med orden i meningar gör, såsom framgår

av följande sammanställning av de felpoängtal, som höra till de särskilda betygsgraderna. Betygsgrad . . . .

Prov 1 Prov 2

0-2 1-3

3-7 4-9

8—16 10-20

17-30 21-35

31—45 36-50

46— 51 —

Tabell 159. Frekvens- och betygstabell till Rättstavningsprov 1 för klass 6. Felpoäng Frekvens 0 1 2 3 4 5 6 7 8

35 167 213 154 378 368 379 498 498

Betygstal 6.9 6.3 5.9 5.0 5.4 5.2 5.0 4.9 4.7

Felpoäng Frekvens 9 10 11—12 13—14 15—16 17—18 19—20 21—22 23-24

Felpoäng Frekvens

4.6 4.5 4.3 4.1 3.9 3.7 3.5 3.4 3.2

390 308 710 878 699 527 627 579 534

]VIedelvärdi :: 15.7

Betygstal

25-26 27—28 29—30 31-35 36-40 41—45 46—50 51—

Betygstal

394 346 286 454 322 108 48 0

3.0 2.8 2.6 2.5 2.1 1.7 1.5 1.2

Spridning: 8. 9

Tabell 160. Frekvens- och betygstabell till Rättstavningsprov 2 för klass 6. Felpoäng Frekvens 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11—12

13 86 74 62 174 145 246 394 347 233 320 689

Betygstal 7.2 6.6 6.2 6.0 5.8 5.6 5.5 5.3 5.1 5.0 4.9 4.6

Felpoäng Frekvens 13-14 15—16 17—18 19—20 21—22 23—24 25-26 27—28 29—30 31—32 33-34 35—36

684 685 677 725 567 540 501 378 438 366 268 351

Medelvärde 20.7

Betygstal

Felpoäng Frekvens

4.4 4.3 4.1 3.9 3.8 3.6 3.5 3.3 3.2 3.1 2.9 2.8

37-38 39—40 41-42 43—44 45—46 47-48 49—50 51—54 55—60 61—64 65-70 71—

207 171 110 169 86 25 25 122 49 36 25 12

Betygstal 2.6 2.5 2.4 2.3 2.2 2.1 2.0 1.9 1.7 1.5 1.2 0.8

Spridning: 11. 7

Även dessa tabeller visa en frekvensanhopning vid de låga poängtalen men åtskilligt mindre framträdande än i proven för klasserna 2 och 4. Såväl block-

1-2

9-10

19-20

29-30

Diagram 48. Grafisk bild till tabell 159.

1-2

9-10

19-20

29-30

39-40

Diagram 49. Grafisk bild till tabell 160.

skrivningsprovet som det andra provet möjliggöra en betygsgradering upp till A. Antalet poängtal, som i de båda proven höra till de olika betygsgraderna, är: Betygsgrad

Prov 1 Prov 2

0 0-1

1-3 2—6

4-10 7—14

11-20 15-26

21—35 27-42

36-50 43-64

51— 65—

Även här visar sig blockprovet något överlägset det andra provet i betygsdifferentiering av de duktigare eleverna. Frekvenstabellerna ha visat, att en ringa ändring av antalet fel avsevärt inverkar på betyget, då det gäller de högre betygsgraderna. Detta förhållande är naturligtvis ur mätningsteknisk synpunkt ägnat att nedsätta provets tillförlitlighet. Att denna dock är god, framgår för proven i klasserna 4 och 6 av korrelationsberäkningar av sambandet mellan de betyg, som samma elever erhållit i prov 1 och prov 2. Korrelationstavlorna ha följande utseende.

222 Tabell 161. Korrelation mellan rättstavningsprov 1 och 2, klass 4-

Tabell 162 . Korrelation mellan rättstavningsprov 1 och 2, klass 6.

Prov

Prov 1 B Ba AB

1 Ba AB

A a « AB «

1 Ba

1 C

A 5

35 120

2 BC

9 A 1

42 86 139

32 O

" B BC C

25 119 186 152

=550

73 22 2

90 122 100

4 = 365

Korrelationen i klass 4 är 0.84 och i klass 6 0.86, båda alltså höga. Även genom följande sammanställning kan sambandets godhet åskådliggöras. Tabell 163. Överensstämmelse mellan betygen i rättstavning enligt prov 1 och prov 2 i klasserna 4 och 6. Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse Klass 4

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

61.1 61.1

37.2 38.4

1.5 0.5

0.2 0.0

Förklaring: I klass 4 hade 61.1 procent fått samma betyg i prov 1 och prov 2, för 37.2 procent utgjorde skillnaden mellan betygen en betygsgrad, för 1.5 procent var skillnaden två och för 0.2 procent mer än två betygsgrader.

Som förut nämnts kan det ifrågasättas, om ej prov med mindre antal ord kunde ersätta de längre proven, om relativt flera svåra ord användes. För att undersöka saken konstruerades prov, som endast innehöllo hälften av orden i de ursprungliga blockproven. Endast en mindre del av de lättare orden bibehölls, och de ord, som ej medtogos, voro alla relativt lätta. Korrelationen mellan dessa nya prov och de ursprungliga voro för klass 4 0.96 och för klass 6 0.95. D e kortare proven skulle alltså ge praktiskt taget samma betygsgradering som de längre. 2. Standardbetygen i rättstavning. a. Standardbetyget

i rättstavning

i klass 2.

För bestämmandet av standardbetyget i rättstavning i klass 2 finnes endast ett standardiserat prov. E n betygstabell för detta har förut meddelats. Skill-

223 nåden mellan denna och standardtabellen för betyget i rättstavning är i huvudsak, att de decimalbetecknade betygstalen i den förra utbytts mot vanlig betygsbeteckning. Standardtabellen har följande utseende: Tabell 164. Standardbetygstabell

för rättstavning i klass 2.

Felpoäng

Standardbetyg

Felpoäng

Standardbetyg

Felpoäng

Standardbetyg

0 1 2 3 4-5

6 (a) eller högre 6 - (a-) 5 + (AB + ) 5 (AB) 5— ( A B - )

6— 7 8-11 12-15 16—19 20-24

4+ 4 43+ 3

25—30 31—35 36-39 40—45 46—

3 - (B-) 2 + (BC + ) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

(Ba + ) (Ba) (Ba—) (B+) (B)

Tabell 165. Betygsgradernas frekvens i standardmaterialet för klass 2. Betygsfördelningen i procent. Faktisk frekvens Normalfördelningen A\ a/ AB Ba B BC C

21.8 38.8 24.1 6.2 0.6

24.2 38.2 24.2 6.1 0.6

Följande korrelationstavlor redogöra för sambandet mellan standardbetyget i rättstavning och terminsbetyget i skrivning i klass 2. Tabell 166. Korrelation mellan standardbetyget i rättstavning terminsbetyget i skrivning i klass 2. b . J u s t e r a d e terminsbelyg.

a. Ursprungliga terminsbetyg.

Standardbetyget

Standardbetyget C

106 350

43 270 270 125

1113 OJ

'i B

och

64 405 497 133

S BC

81 C

10 130 531 799 459 186

155 16 2115

1 126 604

65 371

10 130 531 799 459 186

Korrelationerna äro respektive 0.64 och 0.85.

523 100 11 2115

224 Följande tabell klargör även sambandet i de båda tavlorna. Tabell 167. Överensstämmelse mellan standardbetyget i rättstavning och terminsbetyget i skrivning i klass 2. Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Justerade betyg

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

37.2 70.5

49.2 29.0

12.9 0.5

0.7 0.0

Förklaring: Se tabell 163, sid. 222. Som synes är korrelationen mellan standardbetyget i rättstavning och terminsbetyget i skrivning hög, och standardbetyget stämmer alltså bra med lärarnas bedömning. Man kan vidare dra den slutsatsen, att betyget i skrivning i klass 2 tydligen huvudsakligen sättes med ledning av elevernas rättstavningsfärdighet och alltså närmast är att uppfatta som ett rättstavningsbetyg. b. Standardbetyget i rättstavning i klasserna 4 och 6. För bestämmandet av standardbetyget i rättstavning i klasserna 4 och 6 finnas för vardera klassen två standardiserade prov. Standardbetyget erhålles genom nedanstående tabell. Poängtalen i tabellen ha uppkommit genom addition av betygstalen i de båda proven. Tabell 168. Standardbetygstabell för rättstavning i klasserna 4 och 6. Poängtal

Standardbetyg

Poängtal

Standard betyg

Poängtal

Standardbetyg

12.8 — 12.2—12.7 11.5—12.1 10.9—11.4 10.3—10.8 9.6—10.2

7 6+ 6 65+ 5

9.0—9.6 8.4—8.9 7.7—8.3 7.1-7.6 6.5—7.0 5.8-6.4

5— (AB—) 4 + (Ba + ) 4 (Ba) 4 - (Ba-) 3 + (B + ) 3 (B)

5.2—5.7 4.6—5.1 3.9—4.5 3.3—3.8 -3.2

3 - (B-) 2 + (BC+) 2 (BC) 2— (.BC) 1 (C)

(A) (a-f) (a) (a-) (AB + ) (AB)

225 Tabell 169. Betygsgradernas frekvens i standardmaterialet för klasserna 4 och 6. Betygsfördelningen i procent. Faktisk frekvens Klass 4

Klass 6

Normalfördelningen

0.3 73 2-1.6 35.8 24.6 7.0 0.5

0.3 6.4 24.9 37.6 22.7 7.7 0.5

0.0 6.1 24.2 38.2 24.2 6.1 0.6

A AB Ba B BC C

Följande korrelationstavlor redogöra för sambandet mellan standardbetygen och terminsbetygen i rättstavning i klasserna 4 och 6. Särskilda betyg i rättstavning ha i dessa klasser satts av lärarna. Tabell 170. Korrelation mellan standardbetyget i rättstavning i klass 4Ursprungliga terminsbctyg. BC

78 247

65 411 302

5 Ba

2 Standardbetyget

Ba AB

terminsbetyget

b. Justerade terminsbetyg.

Standardbetyget C

och

104 464

5 123 727 130

1 B

39 367 39G

40 451 107

59 137

36 C

26 130 612 940 624 151

2 5 = 2 508

987 603

26 130 612 940 624 151

2 5 = 2 508

Korrelationerna äro respektive 0.73 och 0.85. Tabell 171. Överensstämmelse mellan standardbetyget betyget i rättstavning i klass 4.

och termins-

Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse Ursprungliga betyg Justerade betvg 15

420012 Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

44.5 72.3

47.8 26.7

7.5 1.0

0.2 0.0

226 Tabell 172. Karrelation mellan standardbetyget i rättstavning i klass 6.

Standardbetyget

Standardbetyget BC

terminsbetyget

b . J u s t e r a d e betyg.

a. Ursprungliga betyg. C

och

a 8

2 139 499 770 554 82 8

13 99 524 771 486 146

15=2054

-t->

w) a

t AB

9 118 218

75 316 187

32 435 67

w Ba a

1B « BC

27 297 288

26 100 87 369 77 600

53 120

13 99 524 771 486 146 15=2 054

12 Korrelationerna äro respektive 0.68 och 0.88. Tabell 173. Överensstämmelse mellan standardbetyget betyget i rättstavning i klass 6.

och termins-

Betygsfördelningen i procent. Överensstämmelse

Mycket god

Ganska god

Dålig

Mycket dålig

45.6 77.0

47.2 22.7

7.0 0.3

o.o

Som synes överensstämma standardbetygen i rättstavning mycket bra med lärarnas betygssättning i ämnet.

F. Diskussion av standardprovmetoden. Vi ha i det föregående undersökt, om de på grundval av de nu standardiserade proven givna standardbetygen voro tillförlitliga. Undersökningen har givit ett för standardprovmetoden gynnsamt resultat. Endast i ett fåtal fall fanns grundad anledning betvivla korrektheten i standardbetygen. Gentemot ett förslag att helt låta terminsbetygen bestämmas av standardbetygen skulle visserligen även ett fåtal felslagningar kunna anses utgöra en beaktansvärd anmärkning, men en sådan användning av metoden föreslås ej. Lärarens möjligheter att bedöma eleverna äro ju ej begränsade blott till prövningen med standardproven, och naturligtvis bör lärarens hela erfarenhet spela in vid hans bedömande. A t t tillmäta avgörande betydelse åt en elevs misslyckande i prövningen, vilket enligt lärarens uppfattning vore av tillfällig

art, skulle vara oresonligt. Standardprovens viktigaste uppgift är ej att bestämma de enskilda elevernas betyg utan att justera den betygsskala läraren använder. En sådan justering kan tänkas verkställd utan ändring av rangordningen mellan eleverna, men läraren tar naturligtvis vid bestämmande av rangordningen den hänsyn till standardproven, som han finner vara skälig. Även om dessa prov närmast äro avsedda för justering av betygsskalan, ha de ju i likhet med andra av läraren givna prov även värde vid bestämmande av de enskilda elevernas betyg. Även om de allmänna förutsättningarna för standardprovmetodens användning kunna anses vara goda, är det tänkbart, att särskilda omständigheter skulle kunna göra metoden mindre lämplig eller oanvändbar. I det följande underkasta vi metoden en kritisk granskning ur olika synpunkter. Farhåga har uttalats, att den föreslagna justeringen av betygsskalan skulle ställa läraren inför ett brydsamt problem. Några tekniska svårigheter för lärarna att utföra justeringen uppkomma emellertid ej, om den ej bindes vid komplicerade regler för åstadkommande av en ideal utjämning, utan det överlämnas åt läraren att efter eget omdöme utföra en ungefärlig utjämning. Läraren märker genom jämförelse mellan de betyg han haft för avsikt att giva sina elever och deras standardbetyg, i vilken riktning han behöver justera sina betyg, för att överensstämmelsen skall bli god. Lämpligt är emellertid, att i betygsanvisningarna några enkla råd givas samt att genom ett exempel uppvisas, hur en justering skulle kunna tillgå. I vårt förslag till betygsanvisningar gives ett sådant exempel. Då proven mera allmänt komma till användning, uppkommer, har det sagts, risk för att eleverna före prövningen skaffa sig kännedom om provens innehåll, varigenom resultatet av prövningen blir illusorisk. De sakkunniga ha kommit till den uppfattningen, att nämnda risk är mycket liten. Flera omständigheter medverka härtill. Proven skola ej vara tillgängliga i allmänna marknaden utan endast kunna rekvireras av därtill behöriga personer. Det blir alltså ej lätt för andra att erhålla dem. De skola vidare givas på sådant sätt, att varken barnens eller föräldrarnas uppmärksamhet i någon högre grad inriktas på dem, alltså anordnas under så litet uppseendeväckande former som möjligt. I många skolor äro barnen vana vid prov och arbetsövningar, som ej mycket skilja sig från arbetet med standardproven. I dessa fall torde någon särskild nyfikenhet i samband med proven ej behöva uppkomma. Barnen böra ej i förväg få veta något om prövningen, och då proven ej utsträckas utöver en vanlig lektionstimme, komma de lätt att bli betraktade som vanliga prov och arbetsuppgifter. Ju mera standardproven kunna införas som ett normalt led i skolarbetet, dess bättre är det. En omständighet av stor vikt är, att standardprövningen enligt sakkunnigas förslag ej skall ha karaktär av »examen rigorosum». Provens uppgift är

att justera betygsskalan, ej att avgöra betyget för den enskilde lärjungen. I enskilda fall kunna stora divergenser mellan standardbetygen och terminsbetygen uppkomma. Den enskilde lärjungens betyg skall ej avgöras av hans resultat i standardproven. Läraren skall ej taga mera hänsyn till dessa prov, än vad han anser skäligt. Sannolikt skulle en elev, som genom fusk skaffat sig fina resultat i proven, ha föga gagn därav, även om läraren till äventyrs ej skulle upptäcka fusket. Vidare må också erinras om hittillsvarande erfarenheter med standardiserade prov. Trots att sådana prov, som varit lätt tillgängliga för allmänheten, under åtskilliga år använts i vårt land, har något missbruk ej förmärkts. Till slut må också framhållas, att de standardprov, som nu utarbetats, tänkas vara en första serie av prov, som under hand bör följas av andra. Vilka prov som föreläggas en elev, blir alltså med tiden allt svårare för utomstående att veta. Ett annat hinder för metodens användbarhet skulle kunna ligga i missbruk eller felaktig användning av proven från lärarens sida. Om läraren t. ex. före prövningen inriktar skolarbetet med särskild hänsyn till provuppgifternas beskaffenhet, kommer naturligtvis standardprövningen ej att fylla sin uppgift. Medvetet fusk från lärarens sida är emellertid så orimligt, att man i praktiken ej behöver räkna därmed. Men då gränsen mellan tillåten och otilllåten hjälp åt eleverna vid prövningen kanske ej alltid är skarpt fixerad, är det viktigt, att formerna för prövningen bli sådana, att anledning för läraren att vara partisk till förmån för sin egen klass så mycket som möjligt försvinner. Alla anordningar, som kunna locka till att briljera med vackra resultat i proven, böra sålunda undvikas. Jämförelser mellan prövningsresultaten i olika klassavdelningar äro olämpliga, och om betygsstatistik offentliggöres, bör det ske på sådant sätt, att därav ej framgår, hur betygsfördelningen i någon viss klassavdelning varit. Ju mindre offentlighet, som gives åt proven och betygen, dess bättre. Över huvud bör behandlingen av dessa prov vara likställd med behandlingen av andra prov eller arbeten, som utföras i klassen. Prövningen bör uppfattas som en intern angelägenhet mellan läraren och hans elever, och någon uppgift om resultatet av prövningen bör ej avfordras läraren. Det ingripande i betygsfrågan, som eventuellt kan behövas, sker genom privata samtal mellan inspektören och den enskilde läraren. En omständighet, som väl också bör underlätta en objektiv behandling av provmaterialet från lärarens sida, är att flera av de nu standardiserade proven äro sådana, att resultatet sannolikt i högre grad beror av elevernas naturliga begåvning än av den kunskapsmängd, de under lärarens ledning inhämtat. Att proven likväl komma att utöva en viss verkan på undervisningen, är emellertid troligt, särskilt om samma prov gives flera gånger, men beaktas bör, att ej all inverkan av proven på undervisningen är olämplig. Om t. ex. en lärare vid sin räkneundervisning ensidigt arbetat med tillämpad eller med mekanisk räkning, är det bra, om han genom standardproven göres uppmärk-

sam härpå. Kunna allmänna pedagogiska lärdomar av värde för undervisningen hämtas ur proven, är det så mycket bättre. Enligt lärarnas omdömen har detta i ganska stor utsträckning varit fallet med de nu standardiserade proven. Även må påpekas, att standardproven kunna i god riktning påverka lärarnas uppfattning om hur för betygssättning avsedda prov böra vara konstruerade. Det är endast den preparering för prövningen, som går direkt ut på att sätta barnen i stånd att klara vissa speciella uppgifter i proven, vilken absolut måste undvikas. Även om läraren lojalt strävar att använda proven på ett riktigt sätt, kan han emellertid råka använda dem felaktigt. Provens tillförlitlighet är i hög grad beroende av att reglerna för deras användning noggrant följas, och misstag därvidlag kunna göras. Sådana misstag kunna åstadkomma, att standardprovmetoden leder till fullständigt oriktiga resultat. Om t. ex. för lång tid gives till snabbräkningsproven, bli standardbetygen för höga, och en korrigering av betygsskalan till överensstämmelse med dem kan leda till absurda konsekvenser. En mekanisk justering av betygsskalan bör alltså ej företagas. Om standardbetygen utpeka klassen som extrem, särskilt i riktning uppåt, har läraren all anledning undersöka, om proven givits i överensstämmelse med anvisningarna. Även om någon felkälla ej upptäckes, är det tillrådligt att ej låta antalet extrema betyg gå utöver det antal, som i de allmänna anvisningarna på tal om betygsgradernas frekvens angives som rimligt. Betygssakkunniga ha vid granskningen av standardiseringsmaterialet sökt bedöma, vilken betydelse denna felkälla kan ha. Följande tabell redogör för resultatet. Tabell 174.

Klass 3. Läsning Skrivning Räkning Klass 4Läsning Skrivning Mekanisk räkning Tillämpad räkning Klass 6. Skrivning

Tillämpad räkning

Antalet klassavdelningar, i vilka proven givits

Antalet klassavdelningar, i vilka misstag synas ha begåtts vid prövningen

119 121 109

7 2 4

119 121 121 119 119

1 1 2 1 1

108 113 114 108 107

2 1 1 1 1

230 Felet från lärarens sida har i allmänhet bestått i att tidsanvisningarna ej iakttagits eller i ett för milt bedömande av felen vid högläsningen, varjämte i något fall en allmän oaktsamhet på anvisningarna har varit orsaken till felgivningen. Man torde alltså kunna säga, att standardprovmetodens användbarhet naturligtvis är beroende av lärarens sätt att handha den, men att risken för en felaktig användning är ganska ringa. Allteftersom lärarna vinna större förtrogenhet med standardiserade prov, komma misstagen dessutom givetvis att bli allt ovanligare. Att märka är slutligen, att även i de fall, då misstag göras, betygssättningen ej torde bli sämre än utan stöd av standardprov. En annan anmärkning mot metoden är, att mycken tid tages från undervisningen genom standardproven, vilket är så mycket mer kännbart som proven skola ges vid slutet av läsåret. Härtill må först anmärkas, att den tid, som användes till proven, ej är någon dåligt använd tid. Barnen arbeta, som väl är känt, särskilt uppmärksamt och ivrigt vid skriftliga prov. Att mycket tidskrävande prov vid terminens slut äro mindre lämpliga, må likväl erkännas. De standardiserade proven äro dock avsedda att givas cirka en månad före läsårets slut. De tider, som åtgå, äro följande:

Skrivning och rättstavning . Summa

Klass 2

Klass 4

Klass 6

15 minuter 2 lektionstimmar c:a 2 »

20 minuter c:a 4 lektionstimmar » 4 >

8 minuter c:a 4 lektionstimmar

4 lektionstimmar 15 minuter

8 lektionstimmar 20 minuter

8 lektionstimmar 8 minuter

i 4

Utöver denna tid tillkommer tid för den individuella prövningen av den mekaniska läsfärdigheten. Svårigheten med denna prövning består ej så mycket i att den är tidskrävande, endast några få minuter behövas för varje elev, som i att den är svår att anordna i enlighet med de givna föreskrifterna. Men just proven i högläsning har läraren stora möjligheter att anordna på för honom lämplig tid. Standardtabellerna i högläsning torde nämligen vara väl användbara, även om prövningen verkställes åtskilliga veckor före i tabellerna angiven tidpunkt. Och om det ej skulle bli möjligt för läraren att pröva alla klassens elever med detta prov, kan även prövningen av en del av eleverna vara av värde för justeringen av betygen i »mekanisk läsning». En anmärkning av stor principiell räckvidd är, att standardiserade prov skulle verka hämmande på den pedagogiska utvecklingen och hindra initiativrika lärare att pröva nya vägar i undervisningen. Standardiserade prov skulle alltså leda till en standardisering av undervisningen. Klart är att proven, om de lägga vikt vid föråldrade kursmoment, som borde ersättas av

mera betydelsefulla, kunna verka hämmande på utvecklingen, men det är orimligt att tro, att initiativrika lärare under de nu föreslagna formerna för införande av dessa prov skulle låta sig hindras i sin omgestaltning av undervisningen. Enligt de sakkunnigas förslag skola ju lärarna ej tvingas att ge proven, om de anse dem olämpliga. Då prövningen dessutom ensamt regleras av läraren utan inblandning av kontrollerande instanser, blir det ingen spänning inför proven, och någon risk för att de skulle utöva ett starkt tryck på undervisningen finnes ej. Anmärkningens ensidighet är dessutom uppenbar. Om proven släpa efter i den allmänna pedagogiska utvecklingen, kunna de verka hämmande, men i lika mån gäller ju, att om de äro ett steg framom, så kunna de verka påskyndande. Här erbjuder sig för initiativrika lärare en möjlighet att påverka den allmänna utvecklingen. Det privata initiativet är nämligen för det fortsatta arbetet på standardiseringens område av största vikt. Väl genomtänkta förslag till lämpliga uppgifter torde alltid kunna påräkna intresse från den centrala instans, som får ansvar för det fortsatta standardiseringsarbetet. Man kan väl också hoppas, att enskilda initiativ i fråga om standardiseringar allt fortfarande skola tagas och genomföras. Men innan på enskild väg standardiserade prov införas till praktiskt bruk vid skolorna, böra de dock underkastas någon form av officiell granskning i och för godkännande. Till slut må här några ord sägas om distributionen av proven. De sakkunniga räkna med att proven tillhandahållas av skolöverstyrelsen och att inom varje skoldistrikt utses en person, som handhar distributionen till lärarna. Om vart och ett av de nu standardiserade proven skulle kunna rekvireras separat i önskat antal exemplar, skulle distributionsarbetet bli ganska besvärligt, men en sådan ordning vore ej lämplig, ty proven fylla sin uppgift att reglera betygsskalan endast om samtliga för ett ämne avsedda prov givas. Proven böra därför endast tillhandahållas i hela serier omfattande samtliga för betygsstandardiseringen erforderliga prov. Bäst är att alla de för viss klassnivå avsedda proven såväl i modersmålet som räkning samlas i ett häfte eller kuvert. Då flertalet prov finnas i en A- och en B-form, böra proven för viss klassnivå tillhandahållas i ett A- och ett B-häfte. Till varje klassavdelning behöver alltså endast distribueras så många sådana häften, hälften av A- och hälften av B-form, som klassen har elever.

232 Kap. 5. Sakkunnigas förslag till åtgärder i betygsfrågan. A. Standardiserade prov. De sakkunniga vilja föreslå, att som hjälpmedel för justering av betygsskalan till lärarnas i folkskolan förfogande ställas vissa officiellt godkända standardiserade prov. Dessa böra tillhandahållas genom Skolöverstyrelsen, som har att vidtaga härför erforderliga åtgärder. Proven rekvireras och bekostas av vederbörande skolstyrelser (skolråd). Varje skolstyrelse (skolråd) har att utse lämplig person att handhava och till lärarna distribuera proven. Proven skola ej vara obligatoriska, men varje lärare, som undervisar på klass-stadium, för vilket de äro avsedda, bör genom vederbörande skolstyrelse tillfrågas, om han önskar giva proven i sin klass, och i så fall erhålla allt det material, som kräves för prövningen, som tankes utförd cirka en månad före vårterminens slut. I följande ämnen synas standardiserade prov böra tillhandahållas: läsning, skrivning, rättstavning, räkning (tillämpad och mekanisk). Av betygssakkunniga har ett antal prov i dessa ämnen utarbetats och standardiserats för klasserna 2, 4 och 6, och vilja vi föreslå, att dessa från och med läsåret 1942—43 bli tillgängliga. De av oss föreslagna provens innehåll samt anvisningar och tabeller till dem äro upptagna i en till detta betänkande hörande »särskild bilaga», till vilken hänvisas. Den typografiska utgestaltning, som proven fått i bilagan, är emellertid ej helt i överensstämmelse med den form de hade vid standardiseringen och är ej fullt lämplig. Innan proven nytryckas och tillhandahållas, böra de alltså underkastas granskning ur typografisk synpunkt. Framför allt måste större stilsort och större radavstånd användas i proven för småskolan. Då metoden med standardiserade prov är ny, bör dess användning följas med uppmärksamhet från skolledningens sida och modifikationer vidtagas, om erfarenheten utvisar deras behövlighet. I fråga om de nu föreslagna proven gäller, att de, även om de skulle visa sig lämpliga, dock med tiden måste utbyggas med nya serier. De sakkunniga ha ej ansett det vara lämpligt att redan från början utarbeta mer än en serie prov i vart och ett av de behandlade ämnena, men önskvärt är, att sedan en del erfarenheter om de nuvarande proven inhämtats, ytterligare en serie utarbetas. Man måste också räkna med ett fortgående standardiseringsarbete på grund av utveck-

lingen inom skolans område, varigenom äldre prov så småningom bli föråldrade. Det är av synnerlig vikt att tillse, att de standardiserade proven hållas i nivå med skolans utveckling. Bra vore, om de kunde i god riktning påverka utvecklingen, men framför allt måste tillses, att de ej verka hämmande på denna. Hur det fortsatta standardiseringsarbetet bäst skall kunna ordnas, ha de sakkunniga ej ansett ligga inom deras uppdragsområde att utreda. I det betänkande, som avgavs av 1936 års lärarutbildningssakkunniga, föreslogs upprättande av ett pedagogiskt institut, som behövdes, för att en mångfald praktiskt pedagogiska forskningsuppgifter skulle kunna få en tillfredsställande behandling. Och i betänkandet om intagningen i läroverkens första klass framhålles, att »om ett statligt pedagogiskt institut kommer till stånd, bör ett fortlöpande arbete med prov av denna art utgöra en viktig uppgift för institutet». En annan och måhända snabbare utväg för lösandet av standardiseringsfrågan vore att inom skolöverstyrelsen bereda utrymme för en pedagogisk verksamhet av denna art i samverkan med skolöverstyrelsens statistiska avdelning. De sakkunniga vilja föreslå, att en utredning av ärendet utföres, antingen begränsad till här ifrågavarande specialuppgift eller hellre utvidgad till hela frågan, hur den för skolan behövliga praktiskt-pedagogiska forskningen skall kunna på ett tillfredsställande sätt bliva tillgodosedd i vårt land.

B. Officiella betygsanvisningar. Av central betydelse för en god lösning av betygsfrågan är, att anvisningar för betygssättningen ställas till lärarnas tjänst. Så har redan skett genom de av skolöverstyrelsen år 1940, på grundval av ett av de sakkunniga avgivet förslag, utfärdade provisoriska betygsanvisningarna. Vad som nu kräves är ett fullständigande av dessa anvisningar, som voro avsedda att gälla, tills frågan om möjligheten att använda standardiserade prov vid betygssättningen hunnit utredas. Sedan de sakkunniga nu verkställt denna utredning och kommit till uppfattningen, att standardiserade prov i viss utsträckning böra komma till användning, vilja vi föreslå, att de provisoriska anvisningarna ersättas av mera definitiva, i vilka även anvisningar om användandet av standardiserade prov upptagas. Utredningen av betygsfrågan har visat, att även vissa andra ändringar i de provisoriska anvisningarna äro önskvärda. Förslag till betygsanvisningar har utformats i enlighet med i betänkandet i det föregående motiverade grundsatser och finnes i bilaga A.

234 G. Om flyttning till högre klass, avgångsbetyg och avgångsprövning. Folkskolestadgans § 45 innehåller bestämmelser angående flyttning till högre klass. Paragrafens första moment har följande lydelse: »Flyttning till högre klass verkställes på bestämda tider varje år med de lärjungar, vilka inhämtat den föregående klassens lärokurs». Paragrafen innehåller, som synes, ej någon föreskrift om att lärjunge måste för flyttning till högre klass ha förvärvat betyg av viss kvalifikation i de olika ämnena. Men betygsgradernas signum av godkänd eller icke godkänd har tydligen allmänt uppfattats såsom betydande godkänd respektive icke godkänd för flyttning till högre klass. Då endast betygen i de s. k. läroämnena kunna anses ha relation till uttrycket »inhämtat den föregående klassens lärokurs», har underbetyg i övningsämnena ej ansetts utgöra hinder för flyttning. I fråga om underbetygens i läroämnena inverkan på flyttningen till högre klass råder emellertid stora olikheter i gällande praxis. I en del inspektionsområden fordras godkänd i alla läroämnen, för att flyttning skall kunna ske. I 18 inspektionsområden tilllämpas allmänt folkskolestadgans föreskrift om avgång (§ 47 mom. 1) även för flyttning till högre klass. Elev kan således bli flyttad, även om han erhållit lägre betyg än »godkänd» i högst två läroämnen, dock icke i både modersmålet och räkning. I en del skoldistrikt tillämpas praxis, att underbetyg i ett ämne kan kompenseras med överbetyg i ett annat. I några distrikt synas underbetyg i läroämnena över huvud taget ej utgöra någon spärr för flyttning. I landsbygdsdistriktens B-skolor tillämpas ofta mer fria bestämmelser än i städernas A-skolor. En folkskolinspektör skriver: »I en skola, där flera klasser samtidigt undervisas av samma lärare, kan det mången gång vara likgiltigt, till vilken klass ett sådant barn (här avses ett svagt begåvat barn, vilket under ett år varit kvarsittare i någon av småskoleklasserna) hör, då det t. ex. i modersmålet eller räkning kan hänvisas till den klass, vars undervisning det har största nyttan av, under det att det i de egentliga kunskapsämnena får följa de högre klassernas undervisning, så långt det låter sig göra.» Ytterligare ett par uttalanden från inspektörerna må här citeras, då de belysa den nuvarande situationen: »För min del söker jag på allt sätt motarbeta kvarsittning, utom i tydliga fall av försenad utveckling och då lärjungen kan förutsättas ha verkligt gagn men ingen skada — av ännu ett år i klassen.» — »Elev, som erhållit underbetyg i kunskapsämne, tillhålles att under ferierna söka formera sina kunskaper i ämnet. Genom vänskapliga samtal med föräldrar och målsmän vinnes i fråga om elevens arbete bättre resultat, än om man hotar med elevernas kvarsittning.» I samband med utredningen angående införandet av sjuårig folkskoleplikt hade de för denna utredning tillkallade sakkunniga även upptagit till över-

235 vägande frågan om lärjungarnas flyttning till högre klass. I »Betänkande och förslag angående obligatorisk sjuårig folkskola» (stat. off. utr. 1935: 58) heter det: »Folkskolans karaktär av obligatorisk skola för alla barn, som ej annorstädes erhålla motsvarande undervisning, medför, att lärjunge i enstaka fall bör flyttas till högre klass, ehuru han icke inhämtat tillräckliga kunskaper ens i någotdera av ämnena modersmålet eller räkning. De nuvarande bestämmelserna i § 45 torde också i allmänhet tillämpas på ett efter förhållandena ändamålsenligt sätt under hänsynstagande till vad som är mest förenligt med vederbörande lärjunges bästa. I varje fall känna sig de sakkunniga icke övertygade därom, att införande av föreskrift om att lärjunge måste för flyttning till högre klass hava förvärvat godkänt betyg i vissa angivna ämnen skulle medföra ett ändamålsenligare bedömande av frågor rörande lärjunges flyttning till högre klass. De sakkunniga anse därför, att tillräckliga skäl för ändring av ifrågavarande bestämmelser icke föreligga.» Även om § 45 sålunda tolkats olika, är det tydligt, att lärarna i allmänhet ej ansett sig berättigade att flytta en elev, som erhållit mer än två underbetyg i läroämnen. Och i flera fall har redan ett underbetyg betraktats som hinder. Bestämmelsen i § 45 har därför säkerligen lett till att lärarna ibland för att kunna flytta elever låtit dem av nåd få godkända betyg. Genom flyttningsbestämmelserna ha alltså betygen i viss mån blivit missvisande. Ur betygssynpunkt är en ändring av bestämmelsen önskvärd, så att flyttningen ej strängt bindes vid kravet på godkända betyg. Ändringen är emellertid motiverad av viktigare skäl. Lärjungarnas klassplacering bör i första rummet bestämmas av hänsyn till deras eget bästa ur uppfostringsoch undervisningssynpunkt. Att binda flyttningen vid en regel om »inhämtade lärokurser» är en mekanisering av skolans behandling av lärjungarna av elakartad natur. Hänsyn till »kursen» får inte ställas framom hänsyn till lärjungarna. Man måste i fråga om flyttningen följa regeln, att sådan bör ske, för så vitt det ej för lärjungen själv eller för skolans arbete i det hela är fördelaktigare med kvarsittning. Och vid övervägandet härav visar det sig naturligtvis ofta, att trots kunskapsbristerna i ett eller flera ämnen det bästa för lärjungen är att bliva flyttad. Läraren skall då också ha rättighet att flytta honom och ej genom en mekanisk regel hindras därifrån. Redan ur kunskapsinhämtandets synpunkt kan det vara till skada för en lärjunge att på grund av underbetyg även i ett särskilt viktigt ämne, t. ex. i räkning eller modersmålet, sättas kvar. Även om han bättre kan tillgodogöra sig undervisningen i detta eller dessa ämnen i den lägre klassen, kan det hända, att hans intresse för undervisningen i övrigt och i det hela försvagas genom kvarsittningen. Och kommer han så genom upprepad kvarsittning att avgå från skolan från lägre klass än avslutningsklassen, har han i alla ämnen endast fått stifta bekantskap med en del av skolans kurs, fastän hans svårighet att tillgodogöra sig undervisningen måhända endast gällt ett eller annat

ämne. Kommer därtill att kvarsittningen även för kunskapsinhämtandet i det ämne, vari svagheten finnes, ofta är mycket ineffektiv, är det tydligt, att läraren skall ha starka skäl för att ej flytta en lärjunge. Man måste också räkna med de möjligheter, som en individualisering av undervisningsarbetet kan ge läraren att hjälpa en lärjunge, som flyttats, trots att han ej kan följa med den gemensamma undervisningen i ett ämne. Att närmare precisera, i vilka fall flyttning ej skall ske, torde knappast vara möjligt. Det blir en omdömesfråga för klassläraren. De sakkunniga vilja föreslå, att ett tillägg göres i folkskolestadgans § 45, mom. 1, av följande lydelse: »Även lärjunge, som i ett eller flera ämnen ej inhämtat den föregående klassens lärokurs, flyttas, om läraren finner flyttning vara för lärjungen och skolarbetet i det hela lämpligast». Enligt nu gällande bestämmelser ha betygen även inflytande på frågan, huruvida lärjungarna skola erhålla avgångsbetyg. I § 47 mom. 1 säges: »Med de lärjungar, som efter att hava genomgått den i skoldistriktets reglemente för folkskolan föreskrivna lärokursen vilja från skolan avgå, skall vid läsårets slut anställas särskild prövning under den uppsikt och ledning, som i reglementet föreskrives. Efter denna prövning skall avgångsbetyg, innehållande vitsord såväl över kunskaper och färdigheter som över ordning och uppförande, utfärdas för de lärjungar, som blivit godkända i samtliga läroämnen, ävensom för dem, som erhållit lägre vitsord än godkänd i högst två läroämnen, dock icke i både modersmålet och räkning. Lägre vitsord än godkänd i övningsämnen må icke utgöra hinder för meddelande av avgångsbetyg.» Naturligtvis kunna även dessa fordringar vålla, att lärare, för att elev skall kunna erhålla avgångsbetyg, prutar av på sina fordringar för godkänd. Men dels äro villkoren för erhållande av avgångsbetyg nu rätt lindriga, och dels skulle, även om villkoren gjordes mildare, under alla omständigheter kvarstå den missvisning, som ligger i att lärare kanske ej så gärna ser, att en lärjunge avgår med underbetyg i ett ämne, även om detta underbetyg ej hindrar lärjungen från att erhålla »avgångsbetyg». En förenkling av § 47 och 48 vore väl önskvärd, men då ej härigenom något synes stå att vinna ur betygssynpunkt, ha vi ej föreslagit någon ändring. Då avgångsproven ha en viss relation till betygsproblemet, ha de sakkunniga funnit anledning att även sysselsätta sig med avgångsprövningens betydelse. Då det enligt § 47 blivit de olika skoldistriktens sak att bestämma om sättet för denna prövning och dess omfattning, har avgångsprövningen kommit att anordnas på olika sätt i skoldistrikten. På en del håll förekommer en omfattande skriftlig och muntlig prövning, medan på andra håll knappast någon särskild prövning alls förekommer, utan avgångsprövningen får sammanfalla med årsexamens offentliga förhör. Enligt uppgifter från folkskolinspektörerna förekomma skriftliga prov i samband med avgångsprövningen i alla

skoldistrikt inom 5 inspektionsområden, i flertalet skoldistrikt inom 12 inspektionsområden, i ett fåtal skoldistrikt inom 28 inspektionsområden och i intet skoldistrikt inom 3 inspektionsområden. De skriftliga proven upprättas av skolstyrelsens ordförande eller av genom skolmyndighet tillsatt lärarberedning, av överlärare eller kommunal inspektör. Vanligast äro uppsatsprov, rättstavningsprov och provräkning och på enstaka håll prov i språklära. Folkskolinspektörernas uppfattning om provens betydelse för betygssättningen är skiftande. En inspektör skriver: »Avgångsproven tjäna till att ge ett någorlunda klart uttryck för de kunskaper, man lyckats bibringa eleverna under de sex åren i barndomsskolan, och de visa i de flesta fall, att arbetet i skolan icke varit utan frukt, på samma gång de äro till hjälp och ledning för läraren i hans betygssättning.» I allmänhet anser man dock ej, att avgångsprövningen har någon större betydelse för betygsgraderingen. Några citat: »Som allmänt omdöme vill jag framhålla, att dylika prov ej böra göras mer omfattande och tillkrånglade än vad som är oundgängligen nödvändigt. Huvudsyftet med dylika prövningar bör icke vara att bestämma, vilka betyg den prövade bör erhålla i olika läroämnen, utan i stället att utröna, huruvida han kan godkännas för avgång från folkskolans högsta obligatoriska klass enligt § 47 folkskolestadgan eller icke.» — »Enär dessa prov sammansättas mer eller mindre godtyckligt, synas de ej vara av någon större betydelse för betygssättningen. De uppfattas vanligen mer som kontroll av de enskilda läraravdelningarnas resultat än som ett hjälpmedel för elevernas bedömning.» — »Provens svårighetsgrad växlar betydligt.» Att avgångsprövningarna i sin nuvarande utformning ej äro ägnade att åstadkomma en likformig betygssättning i folkskolan, är uppenbart. Deras ineffektivitet härvidlag är ju bevisad genom det otillfredsställande läget på betygsområdet. Naturligtvis skulle åtgärder kunna vidtagas för att göra avgångsproven mera likformiga och mera utslagsgivande för betygssättningen. Men prov av detta slag, givna och kontrollerade av skolmyndigheterna, skulle komma att utöva en mycket stark press på arbetet i folkskolan. De sakkunniga anse ej en sådan utveckling önskvärd för folkskolans del. Kravet på likformiga betyg är berättigat, men hur stort värdet av jämförbara betyg än är, kan det likväl köpas för dyrt. De åtgärder i normaliserande syfte, som föreslås, måste bedömas även ifrån andra synpunkter än deras effektivitet för betygsfrågans lösning. En avvägning måste ske, så att de åtgärder, som vidtagas, i det hela bli värdefulla för skolan. Den väg för betygsfrågans lösning med hjälp av standardiserade prov, som de sakkunniga förordat, är enligt vår mening för folkskolans arbete i det hela bättre än den som beträdes genom skärpning av avgångsprövningen. Enligt vår uppfattning leder den förra också säkrare till det begränsade mål, som betygens likformighet utgör.

238 D. Undervisning om betygsproblemet. Av synnerlig vikt är, att lärarna göras väl förtrogna med de riktlinjer för betygssättningen, som bliva fastställda. Genom skolmyndigheternas försorgbör varje lärare erhålla ett exemplar av de officiella betygsanvisningarna. Då dessa anvisningar sannolikt i likhet med nuvarande provisoriska måste göras ganska kortfattade, har från inspektörshåll det önskemålet uttalats, att en utförlig handledning i betygsfrågan skulle utarbetas, och en sådan skulle säkerligen vara värdefull. Ett annat önskemål är, att vid revisionen av undervisningsplanen för folkskolan betygsfrågan beaktas. I den nya norska normalplanen har ett kapitel ägnats åt betygssättningen. De sakkunniga vilja föreslå, att i undervisningsplanen för folkskolan betygssättningen behandlas i ett särskilt kapitel. Detta kapitel kan måhända göras så omfattande, att önskemålet om en särskild handledning för lärarna därigenom uppfylles. Undervisning om betygssättningen bör meddelas i samband med lärarutbildningen. Vid de i kursplanen för seminarierna föreskrivna översikterna av de särskilda ämnenas metodiska behandling i folkskolan böra även grunderna för betygssättningen i dessa ämnen behandlas. Men därutöver behöves en sammanfattande framställning av principerna för betygssättningen, vilken framställning lämpligen meddelas vid undervisningen i pedagogik. Vid folkskoleseminarierna bör pedagogikläraren därvid kunna bygga på de kunskaper, som eleverna förvärvat i elementär matematisk statistik, vilket ämne ingår i den matematiska kursen i högsta klassen. Som exempel på hur en sådan undervisning skulle kunna gestaltas, må följande plan meddelas. 1. Historisk och principiell belysning av betygsfrågan. 2. Betygsgradernas betydelse. 3. Kunskapsprövningar. 4. Allmänna regler för betygssättningen. 5. Standardprovmetoden. Den föreslagna undervisningen vid seminarierna träffar ju ej de lärare, som redan äro ute i arbetet. Man torde emellertid kunna räkna med att betygsfrågan tages upp på den fria kursverksamhetens program. Så har redan i viss utsträckning skett, och intresset synes vara i stigande. Även om endast ett relativt litet antal lärare kunna beredas tillfälle att genomgå mera omfattande kurser, kan dock flertalet lärare säkerligen lätt få tillfälle att ordentligt diskutera igenom de officiella betygsanvisningarna. Sådana diskussioner kunna t. ex. tagas upp på de sammanträden med lärarpersonalen, som föreskrivas i folkskolestadgans § 8 mom. 10, eller vid kurser av det slag, som omnämnas i stadgans § 43 mom. 5.

239 Även för läroverkets lärare är kännedom om de principer, efter vilka folkskolans betyg sättas, av betydelse, då vid intagningen i läroverkets första klass hänsyn skall tagas till folkskolebetygen. Vid utbildning av lärare för dessa läroanstalter bör alltså även folkskolans betygssättning behandlas.

E. Kontroll över betygssättningen samt betygsstatistik. Kontrollen över betygssättningen måste närmast utövas av överlärare och inspektörer. Naturligtvis kan och bör den ej bestå i kritik av de betyg, som enskilda elever fått, utan gälla den betygsskala, som läraren tillämpat. Om läraren t. ex. använder betygsgraderna »3» (B) eller »5» (AB) för att därmed beteckna färdigheten hos elever, som han själv anser vara medelgoda, bör han genom inspektören upplysas om den betydelse, som dessa betygsgrader ha enligt gällande bestämmelser, som läraren är skyldig att ställa sig till efterrättelse. De fall, då lärarens uppfattning om medelgod prestationsförmåga är mycket egendomlig, så att lärjungarna därigenom få alldeles för höga eller för låga betyg, torde lätt upptäckas. Den översikt över betygsgradernas fördelning, som bör finnas tillgänglig i klassen, ger genast värdefull upplysning därom. Erfarenheten har visserligen visat, att olika klassavdelningar kunna stå på i hög grad olika kunskapsnivåer, och inspektören måste naturligtvis noga akta därpå, så att han ej försöker framdriva någon »normalfördelning» i klassavdelningarna, men med någon kännedom om statistikens regler bör det vara lätt att bedöma, om avvikelserna från normen äro rimliga. Finner han, att så ej är förhållandet, har han naturligtvis särskild anledning att studera betygssituationen i klassen, och sedan han bildat sig sitt omdöme, ge läraren del därav. Någon svårighet för inspektören att i sådant fall vinna rättelse kommer säkerligen sällan att finnas. Då man kan räkna med ett förtroendefullt samråd mellan inspektörer och lärare, komma lärarna säkerligen att vara tacksamma, om inspektören vill giva råd om betygsförhållandena i klasserna. Sedan lärarna tagit sina betyg under omprövning, skola de säkert på ett tillfredsställande sätt beakta råden, om dessa givits med den varsamhet, som ovan förutsatts. Då inspektionen mera än hittills kommer att syssla med betygsförhållandena, är det emellertid möjligt, att det blir behövligt att på författningsvägen angiva en procedur, genom vilken rättelse av betyg skall kunna vinnas. Någon omedelbar åtgärd av detta slag torde dock ej vara lämplig. De nu föreslagna åtgärderna i betygsfrågan bygga på lärarnas frivilliga medverkan, och en beskärning av lärarnas rätt att bestämma över betygen skulle i detta sammanhang kunna vålla missförstånd i fråga om karaktären av de före-

slagna åtgärderna. Utvecklingen på betygsområdet under de närmaste åren bör emellertid följas med uppmärksamhet, och genom de erfarenheter, som härunder vinnas, torde det bli möjligt att klarare bedöma, om ett behov av åtgärder av nu antydd art kommer att förefinnas. De sakkunniga vilja föreslå, att i instruktionen för folkskolinspektörerna införes ett moment om den kontroll, som bör utövas över betygssättningen. För underlättande av kontrollen bör i examenskatalogen finnas en översikt av betygens fördelning på de olika betygsgraderna. Det är svårt att för närvarande få någon överblick över betygsförhållandena i folkskolan eller att följa förändringarna på detta område. Önskvärt är, att åtgärder vidtagas, så att den officiella undervisningsstatistiken ger upplysning om betygen i folkskolan. De sakkunniga vilja föreslå, att med vissa tidsmellanrum, i början t. ex. vart tredje år och sedan med längre mellanrum, från varje skoldistrikt till folkskolinspektörerna insändas uppgifter om hur betygen i de olika ämnena fördela sig på de särskilda betygsgraderna. Om i examenskatalogerna sådana översiktstabeller finnas, är det arbete, som behövs för en sammanställning av uppgifterna, relativt lätt utfört. Det bör åligga inspektörerna att sedan insända dessa uppgifter till skolöverstyrelsens statistiska avdelning för vidare bearbetning och publicering. En sådan översikt av förhållandena inom inspektionsområdets olika distrikt kommer säkerligen att vara av stor betydelse för den kontrollverksamhet, som genom folkskolinspektionen utövas, och bidraga till förverkligande av den eftersträvade ordningen på betygsområdet.

F. Examenskatalog och betygsblanketter. Nuvarande uppställning av examenskatalogen i dagboken ger ej upplysning om lärjungarnas betyg vid slutet av det föregående läsåret. Det är otvivelaktigt av värde både för lärarna och inspektörerna, att dessa betyg äro lätt tillgängliga. Särskilt då eleverna kommit från skilda klassavdelningar, som t. ex. på grund av elevers övergång till läroverk måst sammanslås till nya klassavdelningar, äro de föregående betygen av stort värde för bedömandet av betygsnivån. I examenskatalogen bör även finnas en översiktstabell över hur betygen fördela sig på de olika betygsgraderna. En sådan översikt är värdefull för betygssättningen och underlättar inspektörernas kontroll av denna samt behöves för den i det föregående föreslagna betygsstatistiken. Däremot synas sådana översikter ej böra införas på de betyg, som utdelas till barnen. I det läge, som hittills rått på betygsområdet, ha sådana översikter på betygsblanketterna varit behövliga för klargörande av betygsgradernas innebörd, men de torde bliva överflödiga i samma mån som i detta

241 betänkande föreslagna åtgärder hinna genomföras. Till nyfikna jämförelser mellan egna och klasskamraters betyg böra ej lärjungarna stimuleras. I bilaga C meddelas ett förslag till ändrad uppställning av examenskatalogen. Ett förslag till blanketter för terminsbetygen finnes i bilaga D. Genom vissa sammanfattande rubriker till ämnena har överblicken av betygen underlättats. G. Kostnadsfrågan. Några kostnadsberäkningar i samband med de föreslagna åtgärderna ha de sakkunniga ej ansett behövliga, då några direkta utgifter ej åsamkas statsverket genom ett genomförande av de föreslagna åtgärderna i betygsfrågan. Naturligtvis är tryckningen och tillhandahållandet av standardproven förenade med vissa kostnader, men dessa skola helt bestridas av de särskilda skoldistrikten. Kostnaderna för proven äro obetydliga och beteckna för övrigt ej någon helt ny utgift för skoldistrikten, då ju barnen i varje fall behöva undervisningsmateriel för sitt arbete under räkne- och skrivtimmarna. Indirekt kan en kostnad uppkomma för statsverket, nämligen genom det fortsatta standardiseringsarbete, som av de sakkunniga påyrkats. Någon kostnadsberäkning härav ha vi ej nu ansett möjlig. Standardiseringsarbetet torde nämligen böra ingå endast som en del av en bredare lagd pedagogisk forskning. Hur denna lämpligast bör ordnas, ha vi föreslagit böra upptagas till särskild utredning.

16 — 420012

243 Bilaga A.

Förslag till anvisningar för betygssättningen i folkskolan. a. De särskilda betygsgradernas innebörd. Vid bedömande av lärjungarnas kunskaper och färdigheter användas vitsorden: utmärkt, särdeles god, mycket god, medelgod, någorlunda god, svag, mycket svag, för vilka sju betygsgrader följande sifferbeteckningar skola användas: utmärkt c= 7, särdeles god cs 6, mycket god = 5, medelgod =: 4, någorlunda god = 3, svag = 2, mycket svag = 1. Sambandet mellan dessa sifferbeteckningar och de hittills använda bokstavsbeteckningarna äro: 7 = A, 6 = a, 5 = AB, 4 = Ba, 3 = B, 2 = BC och 1 = C. Det må stå lärare fritt, att när så för en noggrannare betygsgradering synes behövligt, betjäna sig av tecknen -f- eller — efter dessa sifferbeteckningar. Genom denna differentiering inom betygsgraderna ändras ej rangordningen dem emellan. Så är t. ex. betyget »4—» ett högre vitsord än »3-f-» etc. I avgångsbetygen böra ej dessa plus- och minustecken användas. Om en lärjunge t. ex. är förtjänt av »4+» i ett ämne, erhåller han alltså i avgångsbetyget vitsordet medelgod. Vid karakteriserandet av de olika betygsgradernas innebörd är det lämpligt att utgå ifrån betygsgraden »4» eller »medelgod». Denna betygsgrad gives för en kunnighet som anses vara medelgod för klassnivån i fråga i folkskolans Aform. Det bör observeras, att det ej är fråga om medelgodheten inom den enskilde lärarens klassavdelning utan om medelgodheten i riksmaterialet. Om man kunde mäta färdigheten hos alla skolbarn på ifrågavarande stadium, skulle för genomsnittsfärdigheten alltså givas betyget »medelgod» eller »4». Åt betygsgraden skall givas en sådan bredd, att betyget får karaktär av »normalbetyg», alltså det vanligaste betyget. Mellan den medelgoda prestationen och den, som ej kan godkännas, bör finnas en rätt bred latitud, som innehåller betygsgraden »3» eller »någorlunda god». Denna betygsgrad kan karakteriseras som »under medelgod» och gives åt elev, som visserligen anses kunna godkännas men vars prestation ligger klart under den medelgoda. Betygsgraden »2» eller »svag» angiver, att prestationen är verkligt dålig och ej kan godkännas. Betygsgraden »mycket svag» eller »1» är ett extremt lågt betyg och anger, att allvarlig undermålighet föreligger. Karakteristiken av betygen över »4» är analog med den nu givna av betygen under »4». Betygsgraden »5» eller »mycket god» gives åt elev, som i vederbörande ämne är mycket bra och vars prestationer äro markerat över medelgoda. Är läraren tveksam, om en elev förtjänar så högt betyg, bör han föredraga att giva betyget »4». Man måste se till, att betygsgraden »5» kommer att utdelas endast åt lärjungar, som i ämnet äro verkligt skickliga. Då betygsgraden »6»

244 eller »särdeles god» är ett högre betyg än »5», är det tydligt, att det endast utdelas åt elever, som visat en synnerlig skicklighet i ämnet, som alltså däri äro sällsynt goda. Oftast är »6» det högsta betyg i ett ämne, som utdelas i klassavdelningen. Betygsgraden »utmärkt» eller »7» är ett i hög grad extremt betyg, som kan vara bra att ha till hands, om läraren vill framhålla, att en elev har en alldeles påfallande begåvning och färdighet i ett ämne. Den nu markerade sällsyntheten hos de båda högsta betygsgraderna får dock ej leda därhän, att läraren alldeles avstår från deras användande. Särskilt gäller detta betygsgraden »6». E t t närmare fastställande av betygsgradernas frekvens än den, som ovan givits, har mening endast för ett mycket stort och ogallrat elevmaterial. För ett sådant kan man giva regeln, att grovt räknat cirka 1/3 av eleverna äro förtjänta av normalbetyget »4», medan 1/3 bör erhålla lägre och 1/3 högre betyg. Flertalet av denna sista tredjedel erhåller betyget »5», medan endast en ringa del når upp till betyget »6». Frekvenstalet för högsta betygsgraden, »7», är mycket litet. Det går knappt upp till 1 procent av hela elevmaterialet. Motsvarande gäller för betygen under »4». För alla ämnen kan man räkna med att antalet elever, som erhålla betyget »3», är långt större än antalet, som erhålla betyget »2», och att betygsgraden »1» är extremt sällsynt. Som exempel på en »normal» betygsfördelning i en klass på 30 elever må följande frekvenstal givas: Betygsgrad.... Antal elever . . .

»7» 0

• 6» 2

»5» 8

$4» 10

»3» 8

»2» 2

»1» 0

Det skulle dock vara felaktigt, om en lärare eftersträvade att nå fram till en sådan betygsfördelning i sin klass; därtill äro klasserna alltför olika varandra. De nämnda frekvenstalen gälla endast för ett mycket stort och ogallrat elevmaterial. Frekvenstalen äro således ej tillämpliga på så små grupper som klassavdelningarna utgöra. Det »normala» frekvenstalet 1/3 för betygsgraden »4» eller för betygen över respektive under denna betygsgrad skulle för en medelstor klass med fördel kunna utbytas mot frekvensbestämningen »mellan 1/6 och 1/2». Att i en klass på 30 elever endast 5 eller upp till 15 i ett ämne nå betyg över eller under »4», är alltså ej förvånande, men mindre än 5 eller mera än 15 kan anses som ganska ovanligt. Och om klassen utsatts för gallring, t. ex. genom övergången till högre skolor, kunna extrema betygsfördelningar uppkomma. Kännedomen om »normalfördelningen» är trots dess begränsade giltighet likväl av visst värde för läraren, då det bör råda överensstämmelse mellan lärarens uppfattning om klassens duktighet och de betyg han ger. Om läraren t. ex. anser, att hans klass är ovanligt svag, böra även hans betyg vid jämförelse med normalfördelningen utvisa detta. Av särskild vikt är, att de båda högsta betygsgraderna, »6» och »7», ej missbrukas. Som ledning härvidlag må följande nämnas. I en klass på 30 elever kan det visserligen anses mycket normalt, om i ett ämne 2 elever nå upp till betyget »6», men det är på intet sätt uppseendeväckande och inte ens ovanligt, a t t en klass är så fattig på goda begåvningar i ett ämne, att ingen av eleverna når upp till detta betyg. Å andra sidan är det ej heller märkvärdigt, om t. ex. 4 stycken elever skulle vara förtjänta av detta höga betyg. Om antalet blir större, måste klassen betecknas som ovanlig. För högsta betygsgraden, »7»,

245 måste det anses som det vanligaste, att ingen elev i klassen når upp till detta betyg. Redan att en elev i ett ämne når upp till betygsgraden »7», är anmärkningsvärt. Frekvenstalet för betygsgraden »2» är naturligtvis omöjligt att fixera, eftersom betyget har betydelsen »icke godkänd». Men då kursfordringarna i ämnena måste anpassas efter barnens förmåga och en avsevärd latitud alltså bör finnas för betygsgraden »3», som ligger mellan normalbetyget »4» och betygsgraden »2», kan man alltid räkna med ett relativt litet antal underbetyg. Frekvensvariationen i en medelstor klass på 30 elever torde i allmänhet hålla sig mellan 0 och 4 elever förtjänta av underkännande. Ett större antal underbetyg kan betraktas som anmärkningsvärt. Dessa frekvensberäkningar gälla för ämnena, tagna var för sig. Det är klart, att avvikelserna från »normalantalet» bli relativt mindre, om man räknar med alla betygen i alla ämnena i klassavdelningen. Om t. ex. 4 stycken »6»-or i ett ämne ej är särskilt uppseendeväckande i en klass på 30 elever, så blir det dock mera anmärkningsvärt med 40 stycken »6»-or i 10 ämnen. Det är mindre sannolikt, att en klass är mycket duktig i alla ämnen, än att den är duktig i något enstaka ämne. Men en genomgående överlägsenhet torde å andra sidan åtminstone inom kunskapsämnenas grupp ej vara helt ovanlig, vilket medför, att man bör räkna med betydande avvikelser från »normalantalet», även då hänsyn tages till alla betygen i klassen. De nu givna anvisningarna angående betygsgradernas innebörd böra teoretiskt sett gälla för alla ämnen och klasstadier. Den så kallade »glidande betygsskalan» med i genomsnitt högre betyg i de högre klasserna än i de lägre bör alltså ej användas. Då ett nytt ämne påbörjats i en klass, kan emellertid en felbedömning av eleverna lätt ske, om läraren tidigt skall differentiera betygen i full utsträckning med användande av hela betygsskalan. Det är därför försvarligt, om läraren under det läsår, under vilket ett nytt ämne införts på timplanen, använder en mindre differentierad betygsgivning för ämnet. Normalbetyget bör vara »4», men betygsgraderingen såväl uppåt som nedåt bör ske med särskild varsamhet. E t t avskärande av betygsskalan uppåt med betygsgraden »mycket god» som högsta betyg kan i sådant fall vara försvarligt. Denna försiktiga betygsgradering är naturligtvis särskilt motiverad på skolans lägsta stadium, då alla ämnena äro »nya» och barnen ej förut betygsatts. I vissa ämnen kan läraren på detta stadium helt befrias från skyldigheten a t t betygsätta eleverna, varom mera i det följande, och i de övriga ämnena bör i första klassen ej högre betyg än »mycket god» givas. Ännu i andra klassen böra de högsta betygen endast med stor försiktighet komma till användning, så att i denna klass betygsgraden »6» (särdeles god) kan betraktas som betygsskalans högsta betyg. Ombyte av lärare har ej sällan medfört en sänkning av hela betygsnivån i en klass. Att en lärare, innan han vunnit tillräcklig erfarenhet om en klass, är sparsam med de höga betygen, är förståeligt, men om eleverna förut betygsatts av annan lärare, böra dennes betyg tillerkännas vitsord, tills den nye läraren hunnit förvärva tillräcklig erfarenhet om klassen. Härigenom undvikes omotiverade sänkningar av betygen. Fordringarna i B-formen böra för de olika betygsgraderna vara lika höga som i A-formen. För C-formen måste däremot fordringarna sättas lägre och anpassas efter kurser och förhållanden i denna skolform.

246 b. Allmänna regler för betygssättningen i läro- och övningsämnena. Vid bedömandet av en elevs kunnighet i ett ämne måste hänsyn tagas både till kunskapens kvalitet och kvantitet. Som allmän regel bör härvid gälla, att betygsgraderingen mera skall vara uttryck för kvaliteten än kvantiteten, förutsatt att lärjungen inhämtat det mest nödvändiga minnesstoffet i kursen. Om en lärjunge t. ex. har dåligt omdöme i geografiska frågor, erhåller han ej ett högt betyg i ämnet geografi, hur kunskapsrik han än må vara i fråga om geografiska detaljer. Vid betygssättningen, särskilt i de s. k. orienteringsämnena, bör även beaktas lärjungens förmåga att ur uppslagsböcker och läroböcker taga reda på de fakta, som behövas för besvarande av givna frågor. Varje lärjunge bör beredas tillfälle att såväl vid prövningar som i det övriga skolarbetet lägga i dagen sina anlag och sin förmåga. Såväl de svagaste som de duktigaste eleverna skola ställas inför uppgifter, som ge dem tillfälle att visa, hur långt deras förmåga sträcker sig. Lärarens bedömning av lärjungarna bör grundas på iakttagelser och prövningar under terminens lopp och ej på ett ytligt eftersinnande vid terminens slut. Att grunda betygssättningen endast eller huvudsakligen på generalprövningar vid terminens slut är ej försvarligt, även om dessa prövningar göras med omsorg. En sådan metod ställer för stora krav på elevernas minnesvetande och krafter och ger likväl dålig garanti för att det verkligt centrala kunskapsstoffet med tillräcklig grundlighet inpräglats. Betyget skall visserligen vara ett omdöme om den nivå, till vilken lärjungen nått upp vid terminens slut, men kan i allmänhet väl bestämmas med ledning av under terminens lopp gjorda iakttagelser och prövningar. Om ett ämne består av två eller flera av varandra relativt oberoende delar, måste läraren tillse, att hänsyn tages till hela ämnet. Om t. ex. en del av ett ämne behandlas under höstterminen och en annan del under vårterminen, måste läraren vid avgivande av vårterminens betyg även taga hänsyn till elevernas under höstterminen ådagalagda insikter i ämnet. Vid sammanslagning av delbetyg måste de olika delarnas inbördes betydelse beaktas. Saknas särskild anvisning därom, torde läraren kunna få någon vägledning av den tid, som ägnas de olika delarna, så att en del av kursen, som behandlas under väsentligt längre tid än en annan, får väga tyngre vid sammanslagningen av betygen. Men dessa tider äro naturligtvis inga mått på kursdelarnas inbördes betydelse. Innan läraren slutjusterar sina betyg, bör han undersöka, om frekvenstalen för de olika betygsgraderna förete något anmärkningsvärt. Han bör se till, att betygsfördelningen ej strider mot den uppfattning av klassens duktighet, som han har kommit fram till. Om läraren t. ex. har uppfattningen, att klassen är ovanligt svag, och att den lider markant brist på goda begåvningar, förorsakad t. ex. genom övergång till läroverket, är det klart, att frekvenstalen för de högre betygsgraderna skola vara avsevärt lägre än i den förut som »normal» betecknade betygsfördelningen. En normal betygsfördelning skulle således i detta fall ej harmoniera med lärarens egen uppfattning av sin klass. Finnas för ämnet och klassnivån i fråga officiellt godkända standardiserade prov, med vilkas hjälp standardbetyg i ämnet kan härledas för eleverna, tillrådes läraren att använda sig av dessa prov i och för slutjustering av sina betyg på sätt, för vilket i det följande närmare redogöres.

247 c. Hur betygen kunna justeras med hjälp av standardiserade prov. För ämnena modersmålet och räkning kunna genom skolöverstyrelsen erhållas standardiserade prov, med vilkas hjälp eleverna i klasserna 2, 4 och 6 kunna prövas och standardbetyg för dem erhållas. Proven, som äro avsedda att givas cirka en månad före läsårets slut, rekvireras av skolstyrelserna (skolråden) och tillställas de lärare, som vid förfrågan förklarat sig önska använda proven i sina klassavdelningar. Prövningen verkställes av vederbörande lärare, och skolmyndigheterna utöva ingen kontroll över dessa prov mer än som sker över skolarbetet i övrigt. De resultat, som erhållits vid prövningen, blir det lärarens ensak att beakta och utnyttja vid betygssättningen. Ju mindre allmän uppmärksamhet, som ägnas åt dessa prövningar, dess bättre. Läraren måste vid prövningen i ett ämne giva alla de för erhållande av standardbetyget i ämnet erforderliga proven. Om endast ett eller en del av dessa prov användas, kan ej resultatet läggas till grund för justering av betygsskalan. Samtidigt med proven erhåller läraren anvisningar och betygstabeller, som visa, hur elevernas standardbetyg i ämnena erhållas. Meningen är, att läraren genom dessa standardbetyg iskall kontrollera, om hans betygsfordringar i de olika ämnena behöva ändras. Genom att läraren jämför de betyg, han haft för avsikt a t t giva, med standardbetygen, kan han se, om hans betyg på något systematiskt sätt skilja sig från standardbetygen, t. ex. genom att genomgående vara för höga eller för låga. Standardproven äro alltså närmast ett hjälpmedel för justering av betygsskalan, och läraren behöver ej på grund av deras utslag ändra den rangordning mellan eleverna, som han genom sin egen betygssättning kommit fram till, men han tar naturligtvis den hänsyn till proven, som han finner vara berättigad även i vad det gäller de enskilda elevernas betyg. Justeringen av skalan kan tillgå så, att läraren tar reda på hur många av standardbetygen som äro lika med och hur många som äro över och under normalbetyget (4), varefter han justerar sina egna betyg, så att deras fördelning blir i huvudsak densamma som standardbetygens. Någon fullständig överensstämmelse är det ej fråga om att söka åstadkomma. Huvudsaken är, a t t allvarliga divergenser avlägsnas. I tabell 1 visas, hur en justering skulle kunna utföras. Vid jämförelse mellan kolumnerna 2 och 3 ser man, att standardbetygen i det hela äro högre än de betyg läraren tänkt giva sina elever. En justering uppåt av dessa är alltså önskvärd. En översikt av betygens fördelning på de olika betygsgraderna underlättar justeringen. Översiktstabellen (se tabell 2) visar, att enligt standardbetygen 11 elever ha normalbetyget (4), medan 7 ha högre och 6 lägre betyg. Ungefär denna fördelning bör läraren eftersträva för sina betyg. Man ser, att 8 av lärarens ursprungliga betyg äro »4» eller högre. Enligt kol. 2 i tabell 1 har han utmärkt elev nr 10 som något svagare än de andra. Han kan låta denne elev behålla betyget »4» och höja de andra 7 elevernas betyg ett betygssteg. Från betygsgraden »3» skulle han sedan helst höja upp 10 stycken elever till normalbetyget. De fyra återstående skulle alltså stanna kvar i betygsgruppen »3». För läraren är det antagligen ej svårt att bestämma, vilka som äro de fyra svagaste, men av anteck-

248 Tabell 1. Tabell belysande justering av 1. Eleverna

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24

betygsskalan.

2. Lärarens ursprungliga betyg

Standardbetygen

4. Betygen efter justering av betygsskalan

3+ 1— 4 3 33 3 4 - 4+ 4— 3 5— 3+ 5 3 3— 2 33+ 5 3+ 3+ 5+ 3

4+ 2+ 5 3+ 3+ 4 45 5+ 4+ 4 6— 46+ 4— 4— 3— 3 4— 64— 4 7 3+

4 1 5 4— 3 4— 4— 5 5+ 4+ 4— 64 6 4— 3 2 3 4 6 4 4 6+ 4—

5. Slutgiltiga betyg 4 2— 5 4— 3 4— 4— 5 5+ 4+ 46— 4 6

i— 3+ 2+ 3 4 6 4 4 6+ 4—

ningarna i kol. 2 kunna vi endast identifiera de 3 svagaste, de som ha fått betyget 3— (eleverna nr 5, 16 och 18). Vi låta alltså dem stå kvar och höja upp de 11 övriga till betyget »4». Vi få då den fördelning av betygen, som angivas i tabell 2 för de justerade betygen. Genom plus och minustecknen kan läraren göra de fingraderingar inom betygsgraderna, som han anser vara lämpliga, Tabell 2. Översikt av Betygsgrader Fördelningen av standardbetygen . . Fördelningen av lärarens ursprungliga betyg Fördelningen efter justering av betygsskalan Fördelningen av de slutgiltiga betygen

1 (C)

betygsfördelningen.

2 (BC)

3 (B)

4 (Ba) 5 (AB) 11

6(a)

7 (A)

249 och som anges i kol. 4 i tabell 1. Efter denna justering av skalan bör läraren se efter, om någon allvarlig divergens mellan standardbetygen och de justerade betygen finnes, och i så fall ta dessa betyg under ytterligare övervägande. Vid jämförelse mellan betygen i kol. 3 och 4 kan läraren möjligen finna det lämpligt a t t giva elev nr 2 betyget »2» i stället för »1». Och för elev nr 23 skulle han kunna reflektera på att använda det högsta betyget, »7». De slutjusterade betygen äro upptagna i kol. 5 av tabell 1, och deras fördelning på betygsgraderna framgår av sista raden i tabell 2. Om antalet elever i klassavdelningen är litet, är det bäst, att justeringen endast sker genom att läraren modifierar varje enskild elevs betyg i den riktning, som standardbetyget angiver. Den närmare avvägningen måste härvid överlämnas åt lärarens eget omdöme. d. Översikt av de ämnen eller ämnesgrenar, i vilka betyg skola givas. Då undervisning meddelas i ett på timplanen upptaget ämne, skall betyg i ämnet givas vid terminens slut med de undantag, som framgå av följande särskilda bestämmelser. I klass 1 gives ej betyg i något ämne vid slutet av höstterminen, och i slutet av vårterminen givas betyg endast i läsning och räkning. I klass 2 gives ej betyg i ämnet hembygdskunskap. För ämnet modersmålet gäller, att i klasserna 2—7 särskilda betyg givas i ämnesgrenarna läsning, skrivning, rättstavning. Betyget i skrivning i klass 2 är dock ej obligatoriskt. I ämnet räkning givas i klasserna 4—7 särskilda betyg i ämnesgrenarna tilllämpad räkning och mekanisk räkning. På grundval av hembygdsundervisning och därtill hörande arbetsövningar givas i klass 3 särskilt betyg i hembygdskunskap och särskilt betyg i teckning. Ämnet naturkunnighet uppdelas i betygshänseende i biologi och fysik-kemi. I klass 4 gives endast betyg i biologi, i klasserna 5—7 både i biologi och fysikkemi. e. Särskilda anvisningar för betygssättningen i ämnena modersmålet och räkning. Modersmålet. Särskilda betyg givas i var och en av de tre ämnesgrenarna läsning, jkrivning och rättstavning. För klasserna 2, 4 och 6 finnas standardiserade prov, med vilkas hjälp standardbetyg i var och en av dessa ämnesgrenar kan erhållas. Betyget i läsning bör sättas under hänsynstagande till förmågan av tyst läsning samt förmågan av högläsning och muntlig framställning. Betyget får ej sättas enbart med ledning av högläsningen. Barnens förmåga av s. k. tyst läsning bör göras till föremål för särskild prövning, och deras förmåga att med egna ord berätta om något de väl känna till, bör även inverka på betyget. Betyget i skrivning bör väsentligen rätta sig efter elevernas förmåga att skriftligt uttrycka sig och huvudsakligen bestämmas med ledning av s. k. fria uppsatser. Viktigt är nämligen, att betygssättningen i skrivning så litet som möjligt influeras av elevernas kunskaper i andra ämnen.

250 Uppsatserna böra i enlighet med gängse bruk bedömas dels med hänsyn till innehåll och dels med hänsyn till form. Vid bedömandet av innehållet beaktas: 1) utväljandet och ordnandet av materialet, 2) det framlagda stoffets riktighet och fyllighet, 3) lärjungens förmåga att behandla stoffet, t. ex. resonera om det, göra jämförelser, komma med omdömen. Vid bedömandet av formen beaktas lärjungens stilistiska förmåga i det hela, hans språkliga mognad, omdöme och fantasi. Följande synpunkter kunna i allmänhet vara vägledande: 1) förmågan att genom lämplig uppdelning i meningar åstadkomma tydlighet, sammanhang och skönhet, 2) förmågan att rätt och utan störande upprepningar använda ord och fraser, 3) grammatisk riktighet, 4) riktig användning av skiljetecken. Då särskilt betyg i rättstavning gives, bör färdigheten häri ej inverka på betyget i skrivning. Däremot bör någon hänsyn tagas till kursmomentet språklära. Rättstavningen betygsättes särskilt från och med andra klassen. Betyget i denna ämnesgren bör ej bestämmas uteslutande med ledning av rättstavningsövningar och rättstavningsprov, utan hänsyn bör även tagas till stavningen i lärjungarnas skriftliga pjroduktion för övrigt, särskilt uppsatserna. Räkning. I klasserna 1—3 gives ett odelat betyg i ämnet räkning. Särskilda betyg givas från och med fjärde klassen i ämnesgrenarna tillämpad räkning och mekanisk räkning. Genom standardiserade prov kunna standardbetyg för ämnet räkning i klass 2 och för »tillämpad räkning» och »mekanisk räkning» i klasserna 4 och 6 erhållas. Betyget i tillämpad räkning bestämmes väsentligen av lärjungarnas förmåga att på egen hand komma till rätta med räkneproblem av växlande svårighet. Lärjungarnas förmåga måste alltså prövas ej blott med »typproblem» utan även med problem av en art, som ej varit föremål för inövning. Betyget i mekanisk räkning bestämmes av den säkerhet och snabbhet, med vilken lärjungarna kunna utföra till kursen hörande sifferberäkningar. Det är klart, att de båda ämnesgrenarna i räkning ej äro oberoende av varandra. En elev kan ej reda sig bra i tillämpad räkning, om han ej har ganska god färdighet i mekanisk räkning, och svaghet i tillämpad räkning sammanhänger ofta med svaghet i mekanisk räkning. Det betyg, som lärjungen förtjänar i tillämpad räkning, torde därför ofta också vara det riktiga betyget i mekanisk räkning, och om läraren ej märker någon anmärkningsvärd skillnad, ger han samma betyg i båda ämnesgrenarna. Men möjlighet att skilja betygen åt bör finnas. En elev kan vara mycket skicklig i mekanisk räkning och samtidigt mycket svag i problemlösning. Ett högt betyg i förra och lågt betyg i senare ämnesgrenen är då motiverat. Omvänt kan det också förekomma, att svagheter inom vissa områden av mekanisk räkning, vilka äro av mindre betydelse för den tillämpade räkningen, kunna motivera ett lägre betyg i mekanisk än tilllämpad räkning. Fastän särskilda betyg i tillämpad och mekanisk räkning ej skola givas i klasserna 1—3, bör läraren likväl uppmärksamma elevernas färdigheter i de båda ämnesgrenarna och vid betygssättningen taga större hänsyn till den tillämpade än till den mekaniska räkningen.

251 f. Betyg i studielämplighet, praktiskt handlag, förmåga av samarbete. Från och med klass 4 införas i betygsjournalerna ett vitsord över lärjunges studielämplighet samt, om läraren så anser möjligt, vitsord över lärjunges praktiska handlag och förmåga av samarbete. Endast det förstnämnda vitsordet är alltså obligatoriskt och skall sättas för alla lärjungarna och ej blott, som hittills, för dem som söka inträde i högre skolor. Vitsorden skola ej utsättas på lärjungarnas termins- eller avgångsbetyg men finnas i betygsjournalerna. Dessa betyg sättas i en tregradig skala. Vitsorden skola vara: »över medelgod», »medelgod» och »under medelgod». Som förkortningar av vitsorden användas beteckningarna m-(-, m och m—. I ett stort elevmaterial kan man räkna med att de tre vitsorden äro ungefär lika vanliga. Om studielämpligheten ger arbetet i läroämnena gott besked. Ha lärarna möjlighet att bygga sitt omdöme även på intelligensmätningar är det så mycket bättre. Men vitsordet bör ej gälla blott den beskaffenhet, som i sådana mätningar är föremål för prövning, utan lämpligheten för teoretiska studier i allmänhet, och denna är även beroende av intresse och studieenergi. Elevernas förmåga av samarbete visar sig i deras fria lekar och sysselsättningar och i många situationer i skollivet, såsom vid grupparbeten i de olika ämnena, lek- och idrottsövningar. Ämnen särskilt ägnade att giva upplysning om elevernas praktiska handlag äro flertalet av övningsämnena, särskilt slöjd, hushållsgöromål, trädgårdsskötsel. Elevlaborationer i naturkunnighetsämnet, särskilt i fysik-kemi, kunna även ge god upplysning. g. Betyg i uppförande och ordning. Betygen i uppförande och ordning sättas i en tregradig skala. Vitsorden för uppförande äro: »gott», »bristfälligt», »dåligt» och för ordning: »god», »bristfällig», »dålig». Vid förkortning av vitsorden användas beteckningarna g, b, d. Högsta vitsordet är normalbetyget, alltså det vanligaste betyget. På grund av den allvarliga prickning, som ett lägre avgångsbetyg än det högsta i uppförande och ordning innebär, måste man räkna med att de lägre betygsgraderna endast vid verkligt graverande brister komma till användning i avgångsbetyget. Däremot bör under den föregående skoltiden i de vanliga terminsbetygen den högsta betygsgraden ej fullständigt dominera. Särskilt gäller detta ordningsbetyget. En »glidande» betygsskala är lämplig, så att betyget »bristfällig» i de lägre klasserna är åtskilligt vanligare än i de högre. För de lägre klassernas del torde det kunna anses som ganska vanligt, att cirka en tredjedel av eleverna ej komma upp till högsta vitsordet i ordning. Vid sättandet av betyget i ordning bör, då numera något särskilt vitsord i flit ej ges, hänsyn även tagas till lärjungarnas flit i skolan och den uppmärksamhet, med vilken de följa undervisningen. En ouppmärksam och i sitt arbete i skolan slö elev bör ej erhålla högsta vitsordet i ordning.

252 Bilaga B.

Förslag till ändringar i folkskolestadgan. § 45. 1. Flyttning till högre klass verkställes på bestämda tider varje år med de lärjungar, vilka inhämtat den föregående klassens lärokurs. Även lärjunge, som ej inhämtat denna lärokurs, flyttas, om läraren finner flyttning vara för lärjungen och skolarbetet i det hela lämpligast. Samma bestämmelse gäller vid flyttning från småskolan till folkskolan. 2. = mom. 3 i nu gällande stadga. Nuvarande mom. 2 utgår. § 47.

1. Med de lärjungar utfärdas för de lärjungar, som erhållit lägst vitsordet »någorlunda god» i samtliga läroämnen ävensom för dem som erhållit lägre vitsord än »någorlunda god» i högst två läroämnen dock icke i både modersmålet och räkning. Lägre vitsord än »någorlunda god» i övningsämnen må icke utgöra hinder för meddelande av avgångsbetyg. 2. Vid bedömande av lärjunges kunskaper och färdigheter skola användas vitsorden: utmärkt, särdeles god, mycket god, medelgod, någorlunda god, svag, mycket svag; såsom betyg för ordning vitsorden: god, bristfällig, dålig samt som betyg för uppförande vitsorden: gott, bristfälligt, dåligt. I fråga om dessa betygsgraders närmare innebörd gäller, vad därom särskilt är föreskrivet.

253 )

Betygssumma (övningsämnen)

Betygssumma (läroämnen)

Förmåga av samarbete Praktiskt handlag Studielämplighet

•

a be O

3 Gymnastik a v a

Trädgårdsskötsel

1 Hushållsgöromål

-**

Slöjd

Välskrivning

Teckning

Sång

ej K 0u

fl 1—<

Biologi

:ä bo

Geografi

Hembygdskunskap

v CO

•c

& fl

bc eg ga fi (O fa

Fysik-kemi

Historia Kristendomskunskap

60 Mekanisk räkning

Tillämpad räkning

I* Is

Räkning (tillämpad o. mekanisk) Rättstavning Skrivning Läsning Ordning Uppförande

J5 *

1 i 1

254 Följande

användas:1

vitsord

För uppförande:

För

Gott Bristfälligt Dåligt För kunskaper Utmärkt Särdeles god Mycket god Medelgod Någorlunda god Svag Mycket svag

g b d och

ordning:

God Bristfällig Dålig

färdigheter:

För studielämplighet, lag och förmåga Över medelgod Medelgod Under medelgod

7 6 5 4 3 2 1

g b d

praktiskt handav samarbete: m-fm m—

1 I fråga om betygsgradernas närmare innebörd hänvisas till de officiella betygsanvisningarna.

Betygsöversikt.

1 7

5 D

1 4

1 Tillämpad räkning Mekanisk räkning

Slöjd

m +

m—

m +

m—

255 Bilaga

Förslag till betygsblankett. Betyg Lärjungen

klassen vid

har vid

folkskol

terminens 19

, skolform

slut erhållit följande vitsord:

Uppförande:

===

Modersmålet Läsning:

Rättstavning:

E=E=E=^==

Räkning Räkning (tillämpad och mekanisk): Tillämpad räkning: Mekanisk räkning:

~== = =

Övriga läroämnen (orienteringsämnen) Kristendomskunskap: Historia: Hembygdskunskap:

= == ==

Biologi: Fysik-kemi:

= =

Övningsämnen Teckning: Välskrivning:

= =====E=

Hushållsgöromål: Trädgårdsskötsel: Gymnastik:

= ======= =

Uppvisat för

den

Målsman.

19 Klassföreståndare.

Betygsgrader: För uppförande Gott Bristfälligt Dåligt

För ordning God Bristfällig Dålig

För kunskaper och färdigheter Utmärkt 7 Särdeles god 6 Mycket god 5 Medelgod 4 Någorlunda god 3 Svag 2 Mycket svag 1

256 Bilaga E.

Förslag till formulär för betygsstatistiska uppgifter från skoldistrikten till vederbörande folkskolinspektör. Uppgift

å betygsgradernas

användning

från

skoldistrikt klass

terminen 19

-.. d

Ordning 7

1 Läsning Skrivning Räkning (tillämpad och mekanisk) . . . Tillämpad räkning Mekanisk räkning Kristendomskunskap Hembygdskunskap Geografi Biologi

Slöjd

m-t-

Förmåga av samarbete

m—

257 Bilaga F.

Hur betygstalen till standardproven beräknats. Till vart och ett av de standardiserade proven hör en betygstabell. Hur betygstalen i dessa beräknats, visas här för ett av proven. Beräkningarna för vart och ett av proven äro alla utförda enligt samma metod. Som exempel har valts problemprov 2 för klass 4. På grundval av frekvenstabeller, som upprättats för varje enskild klassavdelning, erhölls genom sammanslagning följande frekvenstabell: Tabell 1. Frekvenstabell j

till problemprov 2 för klass 4-

o s s a r

F 1 i c k o r

2 Antal rätt

Frekvenstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

1 6 12 20 34 62 128 127 158 162 189 172 150 131 81 84 59 16 10 4 0

3 19 37 62 106 193 399 395 492 504 588 536 467 408 252 262 184 50 31 12 0

0 11 17 35 66 96 151 170 192 191 160 146 132 90 83 43 20 9 6 1 0

0 34 52 108 204 296 466 525 593 590 494 451 408 278 256 133 62 28 19 3 0

5 000

Summa

3 Reducerade frekvenstal

4 Frekvenstal

5 Reducerade frekvenstal

6 Summa

3 53 89 170 310 489 865 920 1085 1094 1082

987 875 686 508 395 246 78 50 15 0 10000

Förklaring: I kolumnerna 3 och 5 ha frekvenstalen i kolumnerna 2 och 4 reducerats till ett elevantal av 5 000. Genom sammanläggning av talen i kolumnerna 3 och 5 ha summatalen i kolumn 6 erhållits. 17 — 420012

258 Tabell 2. Beräkning

av betygstal

till problemprov 4

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

3 53 89 170 310 489 865 920

3 56 145 315 625

230 470 869.5 1 546.5 2 439 3 441.5 4 531 5 619 6 653.6 7 584.5 8 365 8 962 9 413.5 9 734 9 896 9 960 9 992.5

—

12 13

875 686

14 15 16 17 18 19

508 395 246 78 50 15

1114 1979 2 899 3 984 5 078 6160 7 147 8 022 8 708 9 216 9 611 9 857 9 935 9 985 10 000

10 000

—

Summa

1085 1094 1082

1.5 29.5 100.5

2 för klass 45

— 3.6 — 2.8 — 2.3 -2.0 -1.7 — 1.4 — 1.0 — 0.7 — 0.4 — 0.1 + 0.2 + 0.4 + 0.7

0.4 1.2 1.7 2.0 2.3 2.6 3.0 3.3 3.6 3.9 4.2 4.4 4.7

+ 1.0 + 1.3 + 1.6 + 1.9

5.n

+ 2.3 + 2.7 + 3.2

5.3 5.0 5.9 6.3 6.7 7.2

—

Förklaring: Kolumn 1: Antalet rätt i provet. Kolumn 2: Frekvenstalen. Kolumn 3: Successiv sammanläggning av frekvenstalen. Kolumn 4: Successiv sammanläggning av frekvenstalen, varvid dock av sista frekvenstalet endast hälften tagits. Ex. Summan 29.5 har erhållits genom sammanläggning av frekvensen 3 och hälften av frekvensen 53, summan 100.5 har erhållits genom sammanläggning av frekvenssumman 56 och hälften av nästa frekvenstal 89 (alltså 56 + 44.5) o. s. v. Kolumn 5: Talen ange lägena av de punkter på normalkurvan, nedanför vilka de i kolumn 4 angivna frekvenstalen ligga. Vid angivande av en punkts läge användes spridningen som måttsenhet. Talet 3.6 anger alltså, att av frekvensen 10 000 finnes 1.5 nedanför en punkt, som ligger 3.G spridningsenheter från medelvärdet räknat. Kolumn 6: Talen äro betygstalen. De ha erhållits ur talen i kolumn 5 genom addering av talet 4. För medelprestationen erhålles alltså betyget »4», och betygslatituden blir lika med spridningen.

259 Bilaga G.

Hur standardbetygen beräknats. Metoden för beräkning av standardtabellerna framgår av följande exempel, som visar hur standardbetygen i tillämpad räkning för klass 4 erhållits. För bestämmandet av standardbetyget i tillämpad räkning i klass 4 användes 3 prov. Genom sammanläggning av betygstalen i dessa erhölls för varje elev en poängsumma, som sedan uttrycktes i ett standardbetyg. Att genom enkel samTabell 1. Frekvenstabell för bestämmandet av betygslatituden i standardbetygstabellen för ämnet tillämpad räkning i klass 4Poängsumma

Frekvenstal

3.5— 3.7 3.8— 4.0 4.1— 4.3 4.4— 4.6 4.7— 4.9 5.0— 5.2 5.3— 5.5 5.6— 5.8 5.9— 6.1 6.2— 6.4 6.5— 6.7 6.8— 7.0 7.1- 7.3 7.4— 7.6 7.7— 7.9 8.0- 8.2 8.3— 8.5 8.6— 8.8 8.9— 9.1 9.2— 9.4 9.5— 9.7 9.8-10.0 10.1—10.3 10.4—10.6 10.7—10.9 11.0—11.2 11.3—11.5 11.G—11.8 11.9—12.1 12.2—12.4

6 0 3 0 10 26 13 51 54 57 62 61 55 105 128 212 196 211 266 295 230 327 298 333 417 458 543 461 452 349

Summa frekvenstal

6 6 9 9 19 45 58 109 163 220 282 343 398 503 631 843 1039 1250 1516 1811 2 041 2 368 2 666 2 999 3 416 3 874 4 417 4 878 5 330 5 679

Poängsumma

Frekvenstal

Summa frekvenstal

12.5-12.7 21.8—13.0 13.1—13.3 13.4—13.6 13.7—13.9 14.0—14.2 14.3-14.5 14.6—14.8 14.9—15.1 15.2—15.4 15.5—15.7 15.8—16.0 16.1 — 16.3 16.4—16.6 16.7—16.9 17.0—17.2 17.8—17.5 17.6—17.8 17.9—18.1 18.2—18.4 18.5—18.7 18.8—19.0 19.1—19.3 19.4-19.6 19.7—19.9 20.0—20.2 20.3—20.5 20.8—20.8 20.9-21.1

499 393 407 364 370 339 320 229 239 159 201 150 125 80 67 63 80 67 51 25 39 35 7 3

6178 6 571 6 978 7 342 7 712 8 051 8 371 8 600 8 839 8 998 9199 9 349 9 474 9 554 9 621 9 684 9 764 9 831 9 882 9 907 9 946 9 981 9 988 9 991

9 997

3 S:a 10 000

10 000

260 manläggning och medeltalsberäkning bestämma standardbetyget ur betygstalen är ej lämpligt, då genom en sådan metod betygsspridningen skulle bli något för liten. Så ligger undre och övre gränsvärdena för Ba vid 3.5 och 4.5, varvid gränsvärdena vid sammanslagning av tre prov alltså bli 10.5 och 13.5. Om fordringarna för Ba bestämts i enlighet med dessa gränsvärden, skulle ett avsevärt större antal elever än som svarar mot betygsgradens definition ha erhållit Ba. Så skulle i detta fall över 43 procent ha erhållit Ba i stället för cirka 38 procent enligt den fastställda frekvensdefinitionen. En viss sammandragning av betygslatituden erfordras alltså. Storleken av denna sammandragning har bestämts empiriskt ur det föreliggande materialet genom att en frekvenstabell upprättats för elevernas fördelning på de olika poängsummorna. Tabell 1 på föregående sida visar förfaringssättet. För bestämning av en lämplig betygslatitud har den poänglatitud beräknats, som enligt normalfördelningen upptages av de tre mellersta betygsgraderna. Enligt normalfördelningen höra följande procenttal till de olika betygsgraderna: C 0.5, BC 6.1, B 24.2, Ba 38.3, AB 24.2, a 6.1 och A 0.6. Under betygsgraden B och över AB skola ligga 6.7 procent. Vid bestämning av de punkter på poängskalan i tabellen, vilka svara mot dessa värden, erhållas genom enkel interpolationsräkning värdena 8.01 och I6.01. Skillnaden är alltså 8. Om denna skillnad delas med 3, erhålles 2.67 eller avrundat 2.7, vilket tal tagits som lämplig latitud för betygsgraderna. I enlighet härmed ha poängfordringarna för standardbetygen upprättats. Vid fingraderingen inom betygsgraderna har för varje -4- och — graderat betyg latituden tagits till 2.7: 3, alltså 0.9. Standardbetygstabellen för ämnet tillämpad räkning i klass 4 har alltså följande utseende: Tabell 2. Standardbetygstabell för ämnet räkning i klass 4-

tillämpad

Betygssumma

Standard tabell

Betygssumma

Standardtabell

18.8— 17.9—18.7 17.0—17.8 16.1—16.9 15.2—16 0 14.3—15.1 13.4—14.2 12.6—13.3 11.6-12.4

7 + (A ) 6 + (a+ ) 6 (a ) 6— (a— ) 5 + (AB + ) 5 (AB ) 5 - (AB-) 4+ (Ba+) 4 (Ba )

10.7—11.5 9.8—10.6 8.9— 9.7 8.0— 8.8 7.1— 7.9 6.2— 7.0 5.3— 6.1 — 5.2

4— ( B a - ) 3 + (B+ ) 3 (B ) 3 - (B- ) 2 + (BC + ) 2 (BC ) 2 - (BC—) 1 (C )

Genom detta val av betygslatitud har betygsfördelningen blivit i god överensstämmelse med normalfördelningen. Tillräckliga skäl att frångå den enkla metoden att låta alla betygslatituder vara lika stora, ha ej ansetts föreligga, även om överensstämmelsen med normalfördelningen därigenom kunnat bli än bättre. Särskilt för de extrema betygsgraderna är överensstämmelsen med den empiriska kurvan åtskilligt bristfällig, men att bestämma gränspunkterna mellan C—BC och mellan A—a rent empiriskt är ej lämpligt, då de tillfälliga variationerna bli betydande på grund av de ringa antalen elever inom dessa betygsgrupper. Det är också praktiskt värdefullt att om möjligt använda samma

261 betygslatituder i analoga standardbetygstabeller, i vilka poängsummorna bildats genom sammanslagning av samma antal betygstal. Så har samma betygstabell kunnat användas för tillämpad räkning både i klass 4 och i klass 6. Det kan emellertid ifrågasättas, om normalfördelningen bort tagas till norm för fördelningen, då materialet i viss mån kan sägas vara gallrat. Efter klass 2 hänvisas nämligen åtskilliga barn till hjälpklass, varför skevhet i fördelningen kan beräknas uppkomma för klass 4. Om på alla de platser, varifrån materialet hämtats, hade funnits hjälpklasser, skulle effekten väl blivit den, att betygsgraden C försvunnit, men någon nackdel av att den givits ett procenttal enligt normalfördelningen torde ej finnas, och detta så mycket mindre som hjälpklasser endast finnas på en del av platserna. Om man räknar med att 2.5 procent av de svagaste hänvisas till hjälpklass och att sådan finnes på 2/3 av platserna, skulle i stället för normalfördelningen följande fördelning uppkomma: A O.te procent, a 6.2 procent, AB 24.6 procent, Ba 39.o procent, B 24.4 procent, BC 5.1 procent och C 0.2 procent. Som synes äro förändringarna, frånsett C och i någon mån BC, mycket små. Om betygslatituden bestämts som förut med hjälp av poänglatituderna för de tre mellersta betygsgraderna, skulle resultatet fortfarande ha blivit 2.7 och standardbetygstabellen alltså oförändrad. Men om gränspunkterna mellan BC och C bestämmas ur den empiriska kurvan, så att endast 0.2 procent erhålla betyget C, skulle detta givas för poängtal mindre än 5.o, medan enligt normalspridningen motsvarande antal skulle vara 5.6.

Bilaga H.

Frekvens-, betygs- och svårighetstabeller till vissa prov. Tabell 1. Frekvens- och betygstabell till Additionsprov

för klass 2.

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

21 8 30 17 25 38 25 42 51 85 55 114 169 182 241 330 348

1.0 1.2 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 1.9 2.0 2.1 2.2 2.3 2.4 2.6 2.7 2.9 3.0

17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32

348 526 643 560 598 602 611 564 623 432 479 407 343 263 242 284

3.1 3.3 3.4 3.6 3.8 3.9 4.1 4.2 4.4 4.6 4.7 4.8 4.9 5.1 5.2 5.3

33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48

119 144 127 86 68 85 47 21 25 30 13 21 9 4

5.5 5.6 5.7 5.8 5.9 6.0 6.2 6.3 6.4 6.6 6.7 6.8 7.1 7.4

— —

Medelvärde

22.7 Spridning: 7 1

Tabell 2. Frekvens- och betygstabell till Additionsprov

för klass 4-

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

0 6 3 0 9 9 28 84 165 192 223 304 356 505 583

0.5 0.6 0.8 0.9 1.0 1.2 1.4 1.7 2.0 2.2 2.4 2.6 2.8 3.0 3.2

15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

673 908 827 830 743 725 661 567 424 325 217 158 121 96

3.4 3.6 3.9 4.1 4.3 4.5 4.7 4.9 5.1 5.3 5.4 5.6 5.7 5.9

29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42

87 56 16 31 38 9 0 3 12 3 3

6.0 6.2 6.3 6.4 6.6 6.7 6.8 6.9 7.0 7.1 7.2 7.3 7.4 7.4

1Yledelvärdt : 17.8

S uridning: 5. l

— — —

263 Tabell 3. Frekvens- och betygstabell till

Additionsprov för klass 6.

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

0 0 0 12 36 0 73 110 85 72 218 254 146 398 437

0.5 0.6 0.7 0.8 1.2 1.4 1.6 1.9 2.1 2.2 2.4 2.6 2.7 2.8 3.0

15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

579 533 724 931 740 678 606 521 533 459 316 291 291 218

3.2 3.4 3.6 3.8 4.0 4.2 4.3 4.5 4.7 4.8 5.0 5.1 5.2 5.4

29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42

97 194 145 85 85 60 61 0 0 12 0 0 0 0

5.5 5.6 5.8 5.9 6.1 6.3 6.6 6.7 6.9 7.0 7.1 7.2 7.3 7.4

Medelvärde: 20.0

Spridning: 5.9

Tabell 4. Frekvens- och betygstabell till Subtraktions prov för klass Poäng

Frekvens

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

47 13 26 21 38 60 43 47 90 94 154 188 179 213 179 200 273 235 316

Bety 1.2 1.4 1.6 1.7 1.8 1.9 2.0 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.7 2.8 2.9 3.0 3.1 3.2 3.3

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

397 354 286 320 298 367 299 380 273 367 307 367 401 435 297 273 281 230

3.4 3.5 3.6 3.6 3.7 3.8 3.9 4.0 4.1 4.1 4.2 4.3

37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54

205 213 192 183 107 145 107 107 60 68 38 21 43 35 30 30 21 47

5.0 5.1 5.2 5.3 5.4 5.6 5.6 5.7 5.8 5.9 6.0 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6 6.8

Medelvärde: 26.2

4.4 4.5 4.6 4.7 4.8 4.9 Spridning: 10.5

Tabell 5. Frekvens- och betygstabell till Subtraktionsprov Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Frekvens Betygstal

16 3 12 15 12 13 19 25 28 50 101 82 129 164 132 232 318 384 447 418 491

0.8 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 1.9 2.0 2.2 2.3 2.4 2.5 2.7 2.8 3.0 3.1 3.2 3.4

Poäng

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Frekvens Betygstal

406 425 441 441 422 384 472 412 255 353 349 290 199 208 204 183 151 170 177 126

3.6 3.7 3.8 3.9 4.0 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8 4.9 4.9 5.0 5.1 5.2 5.3 5.3

Poäng

Frekvens

Betygstal

41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60

82 104 85 98 94 72 44 44 35 29 12 29 12 12 3 22 19 12 18 15

5.4 5.4 5.5 5.6 5.7 5.8 5.9 6.0 6.1 6.1 6.2 6.3 6.3 6.3 6.4 6.4 6.5 6.7 6.8 7.0

Medelvärde: 26.2 Spridning: 10.4

Tabell 6. Frekvens- och betygstabell till Subtraktionsprov Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Frekvens Betygstal

0 24 12 12 0 12 12 24 24 85 96 145 217 214 362 375 266 484 603 676 566

0.5 0.9 1.2 1.4 1.4 1.5 1.5 1.6 1.7 1.9 2.0 2.2 2.4 2.6 2.8 2.9 3.1 3.2 3.4 3.6 3.7

för klass 4.

Poäng

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Frekvens Betygstal

459 385 422 483 435 336 289 325 194 168 217 241 217 156 192 170 85 36 73 156

3.9 4.0 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.7 4.8 4.9 4.9 5.0 5.1 5.2 5.2 5.3 5.3 5.4

Medelvärde: 24.1

för klass 6.

Poäng

Frekvens

Betygstal

41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60

133 83 60 73 37 36 49 97 12 85 24 24 0 0 12 0 0 0 0 0

5.5 5.6 5.7 5.7 5.8 5.8 5.9 6.0 6.2 6.3 6.6 6.8 6.9 7.0 7.1 7.2 7.3 7.4 7.4 7.4

Spridning: 9.4

Tabell 7. Frekvens- och betygstabell till Multiplikationsprov Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

25 54 73 72 92 79 110 134 156 153 238 222 291 262 250 289 306 315 381 449 458

1.0 1.4 1.7 1.9 2.1 2.2 2.3 2.4 2.6 2.6

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

474 600 569 582 511 447 362 309 227 215

2.8 2.9 3.0 3.1 3.2 3.3 3.4 3.6 3.6 3.7 3.8

31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Betygstal

3.9 4.0 4.2 4.3 4.5 4.6 4.8 4.9 5.0 5.1 263 5.2 177 5.3 5.4 174 122 5.5 5.6 118 47 5.7 69 5.8 53 5.9 41 6.0 31 6.0 Medelvärde: 21.2

för klass 4.

Poäng

Frekvens

Betygstal

41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

21 31 28 6 15 24 12 3 15 15

6.1 6.1 6.2 6.3 6.3 6.4 6.4 6.5 6.6 6.7

51 0 52 0 53 0 54 6 6 55 56 6 57 3 6 58 59 0 3 60 Spridning: 8.8

6.8 6.8 6.9 6.9 7.0 7.0 7.1 7.2 7.3 7.4

Tab ell 8. Fre kvens- oc h betygstabell till Multiplil tationspi "ov för klass 6. Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

0 0 25 13 12 25 13 37 25 114 50 126 126 176 138 214 214 265 265 327 453

0.5 0.8 1.0 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 2.0 2.1 2.2 2.4 2.5 2.6 2.7 2.8 2.9 3.0 3.2 3.3

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Frekvens

Betygstal

503 3.4 478 3.6 528 3.7 692 3.9 504 4.0 515 4.2 427 4.3 352 4.4 416 4.5 314 4.6 277 4.7 390 4.8 151 4.9 403 5.0 264 5.1 163 5.2 100 5.3 88 5.4 164 5.5 100 5.6 Medelvärde: 25.6

Poäng

Frekvens

41 113 42 75 25 43 44 100 51 45 46 88 13 47 38 48 12 49 13 50 0 51 0 52 0 53 0 54 0 55 0 56 13 57 0 58 0 59 12 60 Spridni ng: 8.6

Betygstal 5.7 5.8 5.8 5.9 6.0 6.2 6.4 6.5 6.6 6.6 6.7 6.7 6.8 6.8 6.9 6.9 7.0 7.0 7.1 7.2

Klass 4.

Tabell 9. Frekvens- och betygstabell till Divisionsprov för klass 4 och klass 6.

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8

187 190 428 677 894 1238 1278 1126 1072

1.7 2.1 2.4 2.8 3.1 3.4 3.8 4.1 4.4

9 10 11 12 13 14 15 16

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

0 1 2 3 4 5 6 7 8

110 86 110 231 414 657 621 781 963

1.4 1.8 2.0 2.3 2.6 2.9 3.1 3.4 3.6

9 10 11 12 13 14 15 16

Frekvens

Betygstal

4.7 807 4.9 698 5.2 446 274 5.4 5.6 230 178 5.8 112 6.0 72 6.2 Medelvärde: 6.9

Poäng

Frekvens

47 17 18 16 6 19 9 20 21 6 3 22 23 6 24 0 Spridning: 3.4

Betygstal 6.4 6.7 6.8 6.9 7.0 7.2 7.3 7.4

Klass 6.

Klass 4.

Frekvens

Betygstal

769 3.8 888 4.0 4.2 621 4.4 775 4.6 437 4.8 694 449 5.0 5.2 363 Medelvärde: 10.'!

Poäng

Frekvens

17 194 303 18 194 19 20 122 73 21 72 22 23 61 12 24 Spridning: 4.7

Betygstal 5.3 5.5 5.7 5.9 6.1 6.3 6.6 7.2

Tabell 10. Frekvenstabell till provet Vilket svar är rätt?

Poäng

Frekvens

P oäng

Frekvens

0 1 2 3 4 5 6

180 48 180 228 162 371 648

7 8 9 10 11 12

714 705 848 781 505 343

Tabe Ull

Klass G

Poäng

Frekvens

991 13 14 581 15 885 16 438 17 514 18 257 Medelvärde: 14.7

Frekvens

Poäng

Frekvens

115 19 115 20 21 115 22 114 114 23 24 0 Spridning: 4.3

25 26 27 28 29 30

0 0 0 0 43 0

Poäng

Frekven. rtabell till provet Vilket svar är r ätt?

Poäng

Frekvens

F oäng

Frekvens

0 1 2 3 4 5 6

185 247 296 526 257 654 969

7 8 9 10 11 12

520 627 986 956 836 622

Poäng

Frekvens

481 13 14 396 459 15 16 453 17 302 0 18 Medelvärde: 13.3

Frekvens

Poäng

Frekvens

19 62 0 20 21 62 22 39 23 0 24 0 Spridning: 3.5

25 26 27 28 29 30

62 0 0 0 0

Poäng

267 Tabell 12. Frekvens- och betygstabell till Tyst läsning, typ 3, för klass 2. Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

22 108 146 184 176 167 202 206 168 202 211

1 1.6 1.9 2.2 2.4 2.5 2.7 2.8 2.9 3.0 3.0

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

134 241 227 228 309 305 322 270 254 301

3.1 3.2 3.3 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.7 3.8

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

306 404 378 438 477 580 624 778 777 855

3.9 4.0 4.1 4.2 4.3 4.4 4.6 4.8 5.2 5.7

]Vledelvärdi ;: 20.0

Spridning: 8. t

Tabell 13. Frekvens- och betygstabell till Tyst läsning, typ 3, för klass 4Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

0 0 9 6 46 53 78 105 108 133

0.5 0.6 0.7 1.0 1.3 1.6 1.8 2.0 2.2 2.3

Poäng

Frekvens

Betygstal

10 170 2.5 11 2.6 195 12 213 2.7 13 214 2.8 14 2.9 232 3.0 15 238 16 318 3.1 17 381 3.3 404 3.4 18 19 377 3.5 IMedelvärd* : 21.4 Spridning: 6.1

Poäng

Frekvens

Betygstal

20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

443 436 604 594 742 760 803 918 820 600

3.6 3.7 3.9 4.0 4.2 4.4 4.6 4.9 5.8 5.9

Tabell 14- Frekvens- och betygstabell till Tyst läsning, typ 3, för klass 6. Poäng

Frekvens

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

26 0 12 0 12 0 12 24 41 54 80 80 114

0.7 0.9 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 2.0 2.1 2.3

Poäng

Frekvens

13 143 14 166 75 15 16 268 17 150 18 278 19 331 20 268 21 307 22 449 23 259 24 334 25 441 Medelvärd* :: 25.9

Betygstal

Poäng

Frekvens

Betygstal

2.4 2.5 2.6 2.7 2.8 2.9 3.0 3.1 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 Spridning: 7.'r

26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38

485 367 387 402 658 524 471 493 469 479 406 537 398

3.8 3.9 4.0 4.1 4.2 4.4 4.6 4.6 4.8 5.0 5.2 5.5 6.0

268 Tabell 15. Uppgifternas svårighetsordning i Tyst läsning, typ 1, för klass 2. 1

3 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enl. lösningsfrekvens i kol. 2

Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enl. lösningsfrekvens i kol. 2

1 2 3 4 5 6 7 8

94.6 94.6 85.6 96.4 98.2 96.4 70.9 80.0

4 5 9 2 1 3 15 13

9 10 Ila 11b 12a 12 b 13 a 13 b

85.5 87.3 81.8 90.9 90.9 58.2 85.5 72.2

10 8 12 6 7 16 11 14

Tabell 16. Uppgifternas svårighetsordning i Tyst läsning, typ 1, för klass 42

3 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enl. lösningsfrekvens i kol. 2

1 2 3 4 5 6 7 8 9a 9b 10 a

93.5 96.7 98.9 83.7 98.9 100.0 60.9 71.7 100.0 95.7 96.7

12 6 3 15 4 1 19 17 2 9 7

3 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enl. lösningsfrekvens i kol. 2

10 b Ila 11b 12 13 14 a 14 b 15 a 15 b 16 a 16 b

75.0 31.5 94.6 92.4 43.5 95.7 96.7 91.3 28.3 67.4 98.9

16 21 11 13 20 10 8 14 22 18 5

269 Tabell 17. Uppgifternas svårighetsordning för klass 6. 2

3 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enl. lösningsfrekvens i kol. 2

1 2 3 4 5 6 7a 7b 8 9 10 Ila

94.8 97.9 94.8 99.0 100.0 94.8 97.9 99.0 96.9 100.0 97.9 97.9

12 7 13 4 1 14 8 5 11 2 9 10

i Tyst läsning, typ 1, 2

3 Uppgiftens nummer i provet

Uppgiftens lösningsfrekvens i procent

Uppgiftens svårighetsordning enl. lösningsfrekvens i kol. 2

11b 12 a 12 b 13 a 13 b 14 15 16 17 a 17 b 18

89.6 92.7 85.4 81.3 80.2 67.7 93.8 100.0 99.0 74.0 47.9

17 16 18 19 20 22 15 3 6 21 23

270 Bilaga I,

Rättstavningsprocenter för 200 ord enligt undersökning i Kalmar folkskolor höstterminen 1939. Anm. De i tabellerna upptagna procentsiffrorna grunda sig på ett material av cirka 400 elever, 100 för varje klasstadium. Klass

allmoge allmänheten alltjämt almanacka altare angelägen angenäm apelsin apotek applådera

89 79 80 30 45 64 64 59 81 18 43 30 64 70 64 43 70 24 50 39 90 80 80 5 48 64 73 81 86 13 15 69

77 91 87 43 65 73 76 70 84 22 51 54 82 77 70 48 64 43 45 58 94 76 88 8 56 75 75 97 78 24 11 81

92 91 91 67 77 78 84 56 90 40 86 76 86 85 64 73 74 53 46 75 97 81 96 24 52 59 86 98 84 43 13 90

56 40 48 28 29 48 51 59 74 16 26 7 34 59 51 43 48 28 28 38 72 55 68 0 24 55 50 78 55 4

auktion avskyvärd balkong baradomen befordra begagna begära berättelse beskedlig bilkollision blomsterrabatt bohuslänsk bränsle byggnad cigarrett dammkorn Förklaring:

4 59

Klass

deklamera disciplin diskussion domprost dusch dygn egendomlig ekollon elektricitet emellanåt epidemisjukhus experiment flygmaskin fotbollsmatch fraktgods främling förgätmigej förgäves förkyld försumlig

....

'/.

68 0 0 74 15 53 74 74 5 56 4 11 42 64 9 25 60 39 52 42 67 11

79 0 1 90 85 86 90 90 26 91 9 33 56 88 11 65 80 69 85 71 73 56 74 53 76 69 63 54 25 79 79 53

79 0 0 96 56 85 95 94 26 90 15 29 62 89 31 67 84 56 89 70 80 37 91 68 83 52 68 58 28 74 77 67

90 1 9 98 63 94 91 95 59 91 r >5 35 74 91 41 75 92 69 87 79 87 53 89

gemensam

51 7

gentemot geometri gjutjärn glupsk grammofon

51 29 12 47 15 61 65 28

gudomlig gudstjänst

78 73 72 64 36 83 88 80

Ordet allmoge h a r stavats r ä t t av 56 barn på 100 i klass 3, av 89 på 100

i klass 4 o. s. v.

271 Kla

Klass

gärdsgård hantverkare helgdag hemifrån herrskap hjortron hjälte hjässa hotell horisont hämndlysten höbärgning högljudd iakttaga ihjäl illustrera inflammation influensa inomhus inuti jaktmark jubileum jämförelsevis jämnmod jämvikt katalog kateder kemi kolgruva kolossal konduktör konfirmation kontant kritisera krokodil kronhjort kungörelse kyligt källare kärnmjölk körsbär lammskinn lantbrukare lasarett ljunghed lotteri

32 40 39 56 35 22 50 34 64 27 2 24 14 25 34 12 7 33 68 80 82 36 35 49 34 32 67 30 48 0 49 12 90 58 67 28 35 52 72 31 63 27 84 37 35 67

60 78 74 75 68 75 65 94 81 49 16 39 44 63 89 35 26 60 79 83 94 60 59 64 53 51 85 60 86 4 60 30 88 74 75 83 54 65 90 71 89 53 91 48 88 85

80 90 88 56 77 87 84 84 83 63 5 67 63 65 82 37 32 78 70 77 97 58 69 68 47 81 88 62 94 5 60 55 97 86 64 84 58 87 94 76 89 57 97 77 91 84

64 88 84 76 97 80 93 94 80 81 16 61 52 76 91 43 49 84 79 85 96 86 80 75 61 70 68 86 96 15 80 69 96 79 87 95 64 91 95 86 95 60 99 70 94 96

lyckligtvis . . madrass . . . . magasin . . . . manschetter marschera . . meddela . . . mobilisering monument motion mottaga . . . musicera . . . målskjutning månntro . .. nationaldräkt naturligtvis . neutral norrländsk . norsk någonsin . .. näckros . . . . näktergal .. nödtorftigt . oaktat observera . . . offentligt . . . officer olja operation . .. oskälig ovillkorligen ovärderligt . parallell . . . . pollettera . . portion . . . . prenumerant procession . . promenad .. propeller . .. radioprogram rannsaka . . . realisation . . recept reparation .. repetition .. resonera . . . rysk

39 56 79 1 7 31 19 28 6 53 1 11 5 5 52 70 9 65 69 61 50 25 77 15 7 8 86 11 38 34 12 1 0 5 32 0 63 60 52 21 10 7 13 6 83 76

61 70 93 49 53 53 46 56 16 86 5 54 10 20 73 64 36 83 81 70 69 55 74 35 25 16 88 39 43 44 24 3 2 19 49 3 61 80 64 44 33 33 33 21 84 79

74 80 96 18 36 32 43 54 26 73 6 67 12 37 74 68 33 84 87 82 78 76 81 51 27 20 97 48 55 74 31 4 1 20 43 2 81 86 63 44 44 46 59 19 86 86

86 69 94 27 46 56 62 69 31 92 18 80 7 43 79 92 39 94 88 89 78 77 89 65 25 55 97 84 61 77 54 7 1 40 72 5 92 93 77 48 65 72 76 29 87 85

272 Klass

schal skildring skillnad skilsmässa sjönk skriftlig skvallra skymta skyndsamt skyttefest skälla skämmas skänka skärgård skölja slåtter släktingar somras spannmål spatsera speceriaffär stjälk

Klass

17 57 27 18 67 66 49 64 36 32 74 36 56 59 54 11 56 28 37 59 11 13

54 69 58 39 78 81 69 81 70 59 89 66 81 91 71 44 79 34 75 61 35 64

71 81 63 31 87 78 69 89 72 69 97 69 85 93 75 54 84 51 82 83 28 73

70 85 66 34 87 86 82 95 88 71 98 89 88 96 82 49 95 62 83 78 60 84

stjälpa strejka styggt svälja sädeskärve .. . sälgbuske tacksam talgljus terränglöpning tillfredsställa . tillkännagiva . tjöt trafikregler . .. tunt uppsvälld varjehanda . .. vidskeplig välbärgad väninna ytterligare . . . öppenhjärtig . . överensstämma

11 59

11 67 20 18 57 22 1 24 42 38 71 67 21 41 64 22 22 38 23 14

51 63 80 76 45 66 76 80 16 75 75 74 88 70 31 70 80 45 33 64 48 54

273 Bilaga J.

Prövningsordens svårighetsgrad i standardproven i rättstavning. Anmärkning: De i tabellerna upptagna procentsiffrorna grunda sig på ett material av 200 barn (100 gossar och 100 flickor) inom var och en av klasserna 2, 4 och 6. Detta material har hämtats från A-skolor, som ej varit utsatta för nämnvärd gallring genom avgång till läroverk från klass 4. Rättstavningsprov

för klass 2 (75

ord).

Medeltal av rättstavningsprocenterna: 86.1. Grupp 1 100 %

Grupp 2 99 %

Grupp 3 98 %

där mor sedan ar

det får med om

inte mer vas

bra brukar hans lilla rum sin över

Grupp 9 81—77 %

Grupp 10 76—70 %

Grupp £ 86—82 ? i annat emot fönstret mycket också sitta

82 bokhyllan 84 byrån 83 framme 86 igen 85 leksakerna 86 linjal mitt sätter älskar än ännu

Grupp 4 97—96 %

78 alltid 78 böcker 81 finns 80 färgkritor 81 liigger 80 pennor 81 platser 80 sagt 80 81 78

Grupp 5 95—94 %

97 deras 96 eget 97 fast 97 ibland 9 G läsa 96 många 97 saker sina sängen upp vägg

95 94 95 95 95 95 95 95 95 95 95

Grupp 6 93—91 % förstår hänger klocka litet sju

Grupp 11 Grupp 12 69—63 % 62—55 % 74 riktigt 73 71 72 73 72 73 76

Grupp 7 90—87 % 93 93 92 91 91

Grupp 13 54—46 %

67 bläcknamnsdag horn 59 fyllt 55 ordentligt 61

blommor dörren gummi lampa läxorna någon papper räknar skrivbord tycker

90 87 87 88 88 87 90 90 87 89

Grupp 14 45—38 %

51 tändsticksask 41

Förklaring: 41 elever på 100 stava rätt till tändsticksask, som är det svåraste ordet i provet, 51 pä 100 stava namnsdag rätt o. s. v. 18 — 420012

Rättstavningsprov

1 för klass 4 (80 ord).

Medeltal av rättstavningsprocenterna: 82.0. Grupp 1 100 %

Grupp 2 99 %

Grupp 3 98 %

dag han till

barnen hade inte jag klassen resa som vägen

hästen ibland sand vända år

86 84 84 82 82 86 84 85 85 86

doktorn flesta förtjänade hjulspåren knappt ljuga ljumt

cykel fyllde gudstjänst gymnastiktimmen hälften minns stjälpte

biobiljett

71 76 72 72 75 70

altaret emellertid förrän förskräckt julhelgen lugnt

66 68 63 68 67 64 63 66

Grupp 15 Grupp 16 37—31 % 30—24 %

Grupp 14 45—38 % grammofon korridoren

88 90 89 89 89 90 89 90 89 89 89

Grupp 11 69—63 %

53 Grupp 7 90—87 % 92 blott 91 föräldrar 93 genom gått januari klätt pengar sjukhuset tjuvar tänkte vilken

Grupp 10 76—70 %

Grupp 13 54—46 % 60 61 60 55 62

Grupp 6 93—91 % ljus vagnen varje

96 97 97 97

78 79 81 80 77 79 77 79 78 81 79 79

rensa sjutton tillåtelse verkligen

Grupp 12 62—55 % blomsterrabatt förträfflig sjätte somras stjäla

eller sina under vädret

Grupp 9 81—77 %

Grupp 8 86—82 % aldrig användas avskyvärda fanns fastän givit gjorde kyligt lagt människor

Grupp 5 95—94 %

Grupp 4 97—96 %

41 44

275 Rättstavningsprov

2 för klass 4 (70 ord).

Medeltal av rättstavningsprocenterna: 75.3. Grupp 1 100 %

Grupp 2 99 %

Grupp 3 98 %

Grupp 4 97—96 %

kyrka

Grapp 7 90—87 % hjälpsam kanske nagonsm oktober regna svälja tillsammans

Grupp 8 86—82 % 87 bättre 87 dessutom 89 erkänna 88 sjunka 89 tacksam 88 89

Grapp 12 62—55 % ballong målskjutning porträtt

skidor

Grapp 9 81—77 %

86 abborre 84 alltjämt 83 barnsligt 83 bekymmer 86 enkel exempel hjälte hjärtligt lyckligtvis skiljas skymning ungefär visserligen vissna

Grapp 13 54—46 % 55 57 56

drickspengar hembygdskunskap högljudd tändsticksask välsigna väninna

också rovdjur sjunga varandra

Grapp 6 93—91 % 94 94 95 94

Grupp 10 76—70 % 81 almanacka 78 ansjovis 81 blyertspenna 77 egentligen 77 handduk 78 hemifrån 80 jämföra 81 skjorta 76 slockna 81 sällskap 81 tillräcklig 80 trettio 80 utgångna 81 äntligen

Grupp 14 45—38 % 51 47 47 52 54 50

Grapp 5 95—94 %

bästa geografi småningom stjärna tjogtals

93 92 91 91 91

Grupp 11 69—63 % 70 bläckhorn 72 bråttom 74 gjutjärn 73 gyttja 76 hittills 72 kjolkant 74 radioprogram 74 sädeskärve 76 74 74 70 72 73

Grapp 15 37—31 % åtminstone

69 65 64 64 66 64 65 69

Grapp 16 30—24 % 36

värmländsk 29

Rättstavningsprov

1 för klass 6 (80 ord).

Medeltal av rättstavningsprocenterna: 78.4. Grupp 1 100 %

Grupp 2 99 %

björn

kol roligt saken såsom utanför

Grupp 3 98 %

horisonten 90 cyklisten räknesätten 90 hälften 90 klassrummet snabbt 89 särskilt tjöt väderlekstabell 87 åtskilliga

Grapp 12 62—55 %

82 82 84 85 83

Grupp 13 54^-46 % 56 59 59 55 59 60 55 60

division dylikt motionens planscher schack

96 97 96 96 97 97 96 97

addition lugnt schema sjuksköterska sköt ungdomen

Grupp 14 45—38 % 49 väsentlig 54 53 52 47

förbjöds hejade höjning mötte priserna spelade tränade

95 emellertid 94 plötsligt 95 ungefär 94 94 95 94

80 77 80 81 81 79

bränsle högljutt kollidera kungörelse landsbygden noggrant officer ränsel

70 73 74 75 71 74 74 76

befordrades lasarettet multiplikation offentlig passagerarna rännstenen speceriaffären

64 67 64 65 64 69 68

Grupp 16 30—24 %

Grupp 15 37—31 % 41 fotbollsmatchen kolossal patient

91 91 91

Grupp 11 69—63 %

Grupp 10 76—70 %

Grupp 9 81—77 %

Grupp 8 86—82 %

Grupp 7 90—87 %

applåderade bedöma ingenjören norrländsk slattern subtraktion terränglöpning ångfärjan

avståndet efter endast flygmaskin hängde riktigt tappade undvek

fyra kunde olja posten siktade skull svårighet

Grapp 6 93—91 %

Grupp 5 95—94 %

Grupp 4 97—96 %

32 33 33

chauffören

277 Rättstavningsprov

2 för klass 6 (80 ord).

Medeltal av rättstavningsprocenterna: 72.5. Grupp 1 Grapp 2 Grupp 3 100 % 98 % 99 % köpa

Grupp 8 86—82 % alltjämt bomull fraktgods katalog kännbar lögnaktig oskyldigt tjänsteman uppsatsen

kärleksfull utsikt

Grapp 9 81—77 % 86 auktion 84 begagna S6 bibliotek 84 domare 82 gömställe 83 intressant 85 talgljus 84 trotsig 84 villkor

Grupp 13 54—46 % blomstjälk bröllopet marschera portmonnä

Grupp 4 97—96 %

Grupp 14 45—38 % 54 52 54 46

Grapp 5 95—94 % 96 antagligen 97 emellanåt

Grupp 6 93—91 % 94 aldrig 94 december lektion spannmål tallrik

bortsprungna gjutjärn glupsk iakttagelse inomhus jämvikt tyvärr

Grupp 15 37—31 %

epidemisjukhus 43 repetition grammofon 42 hämndlysten 39 musicera 39 nämndeman 38

93 93 91 91 92

alldeles byggnad förkyld förrän gudinna hösttermin naturligtvis oersättlig skildring telefon verkligen ytterligare

Grupp 11 69—S3 %

Grupp 10 76—70 % 80 80 80 80 81 77 79 80 78

Grupp 7 90—87 %

75 74 74 73 76 70 75

. Grupp 12 62—55 %

bro sch 66 annonsera 66 elektricitet choklad energi 68 fönsterbleck förgätmigej 69 inflammation illustrera 69 manschetter 64 nationaldräkt medicin portion 63 ovärderligt rannsakning 65 åtminstone 63 öppenhjärtig skilsmässa 65 sälgbuske tillfredsställande «o 68 uppskjuta

Grupp 17 23—19 %

Grupp 16 30—24 % 36 cigarrett

89 89 88 87 89 88 87 89 87 90 89 90

61 58 61 59 56 61 57 57 60

Grupp 18 18—14 % missunnsam 14

278 Bilaga K.

Korrelationstavlor. Tabell 1. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetygen i ämnet läsning i klass 2, A-skolor.

1.65—1

1.45—1 1.40—1

1 OJ

1.25—1 1.20—1

1 M 1.15—1

2 W

1.10—1

1 2

1 3

1 J

1 2

2 1

3 i

1 1

2 1 3 1 2

1.05—1 1.00—1

1 1

éi

1 i 2

1.35—1

ti 1.30—1

Ifl)

1 M 1.55—1 1.50—1

t - c-.

11 1

1.60—1

0.95—0

2 0 4 4 9

11 4 14 6 8 8 9 7 6

1.80—1.84 1.85—1.89 1.90—1.94

1.50—1.54 1.55—1.59 1.60—1.G4

standardbetyget 1.40—1.44

1.35—1.39

i Cl

1.30—1.34

1.20—1.24

1.15—1.19

1.10—1.14

Enligt n

ii er.

3 1 7 6 1 1 4 4 i 1 2 17 1 10 1 14 i 14 6 1 1 12 1 3 1 3 1 = 105 2 2 2 4 2 1

279 Tabell 2. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetygen i ämnet läsning i klass 4, A-skolor. Enligt G O C ^ C S O O l — I i — I

<T1 C^

standardbetyget CQ CO

iTS m

(£l

t—

t ^ Q O O O O C S O

niiiiniiiiliiiiiiiiiii oo en oi o

Ö Ö O 1.90—1.94 1.85—1.89

1 1

1.80—1.84

1.75—1.79 1.70—1.74

1.65—1.69

1.60—1.64

1 2

1.55—1.59

1.50—1.54

1.40—1.44

1.45—1.49

1.35—1.39

1.30—1.34 1.25—1.29

1 2

1.15—1.19

1 1

1 3 1 2

1 1 1

;: 2

1 1

1 2 2

1.20—1.24

1 i

2 2 5 10 14 18 15 15 8 10 8 3

1.10—1.14 1.05—1.09

1 0 0 0 2 3 1 2 11 6 10 7 9 11 1111 7 4 4 4 4 0 2 2 = 112

1.90—1.94

«3 t-;

2.00—2.

»f5 O

2.05—2.

1.90—1.

tit

i.-s

w n

1.95—1.

1 i l l 1 11111 1

1.85—1.

standardbetyget 1.80—1.

1.10—1.

Enligt 1.20—1.

1.15—1.

1.05—1.

1.00—1.

Tabell 3. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet läsning i klass 6, A-skolor.

1.85—1.89 1.80—1.84

1.75—1.79

1.70—1.74

1.65—1.69

1.60—1.64 1.50—1.54 1.45—1.49

1.40—1.44

1.35—1.39

1.30—1.34

1.25—1.29

1 H 1.20—1.24

1 1

2 1

1 1 2

3 i

1 1

1.55—1.59

1 1

1 2 1

1.15—1.19 1.10—1.14

0 2 0 5 6 5 7 6 4 9

12 7 6 6 5 3 4 2 2 2 0 0 1 1

1 0 1 6 9 5 7 11 6 20 6 7 7 7 1 0 1 = 95

280 Tabell 4- Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet rättstavning i klass 2, A-skolor. Enligt i—i

standardbetyget

I-

(N M

1 i 11 1i i 1i 11i i i 1i 11i 11 1i i i i rH

m <c

ffi

1.65—1 m 1

1.60—1 .61 1.55—1 ,59

1.50—1 M 1

1.45—1 .49 1.40—1 .44

1.35—1 .:»

1.30—1 .34

1.20—1,.24

1.15—1 .19

1 2

1.05—1 .09 1.00—1 .04

1 1

0.95—0 .9!!

1 3

1 1

1 2

1 1

1 2 2

3 2

2 1

3 2

.3 1 1 1

2 1

1 1

0.90—0 .94

1 1

1.25—1 .29

1.10—1 .14

2 0 1 4 5 8 3 12 11 23 15 14 11 4 5

0.85—0 .so

1 1 3 1 1 5 6 5 3 7 10 9 7 7 11 7 4 8 6 5 3 2 0 3 1 1 1 = 118 Tabell 5. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet rättstavning i klass 4, A-skolor. Enligt O

standardbetyget

in is c

oo oo

i 111 i 1 i 1 i i i i i i i i i 111 i 3i

^—.

^T_i

f>1 —T. *Z\

CM *^

CO CO *Ä ***

4 j . m i n c 3 t e r ~ t - a o a g o e i o

_t.

_—.

*/-.

.**.

F^*

•-_

B>—

rr\

r*\

rt-i

/^*

1.75—1 1

1.70—1 1

1.G5—1

1.60—1

1 1

1.55—1

1.50—1 1.45—1 1.40—1

1.35—1

1.30—1

1.20—1

3 K 1.15—1

1.10—1

1 l

1 3

1.25—1

1 1

1 2 1

1 1

1.05—1 1.00—1

0.95—0 0.90—0

1 1

1 1 2 4 3 5 11 9 11 15 14 6 6 0 4 1 1

2 0 3 1 4 1 10 4 11 4 9 14 13 4 3 3 3 0 3 2 0 = 94

281 Tabell 6. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet rättstavning i klass 6, A-skolor. Enligt

standardbetyget

• * Cl i f CS *<f Ca ^t* Cl -t* ©i ^r O * O •» O <lf Q ^ O ^C Q ' f ö» ^ O) ^ o C a C T C 3 O i H r H e ^ ^ ] e 0 W ^ ^ r t 4 f t O O l ^ t ^ 0 D C 0 C R C Ä O O r H r H e - l C » l O Q

H H i H H N H H f f l

H'rH

o m o m o i n o i n o i n o C ao c a o O r H r - i C M C M C O C O - V

H H H H H P 4 N P 4 H

» n o i n o in © m © in © f i n m t C t S h r - C O X C n

(N N

f>i

m © i/o © in © in Clr H Clr H ClC M Cl C Cl C aClO O M

1 1

1 2

2 1

1 2

1 1 2

1 1 1 1

1 1

1 2

l 1

1 1

1 2

1 1

1 0 1 0 3 5 3 4 3 6 9 6 4 5 7 5 3 5 2 2 1 2 1 0 1 0 0 1

282 Tabell 7. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet skrivning i klass 4, A-skolor.

in ©

m i~t in rH r-\ i—t i-* i-* i—t i-H rH i-i

.00—2

80—1 85—1 90—1 .95—1

i—t I-H w^t—t

—1* Cl "S* d TT © - * © •* O O t - l - GO OO ca ca ©

75—1

in © t-i

70—1

ca -* m

65—1

standardbetyget

"H^ ca ^åf

60—1

Enligt "*i* ca

i-H »—1 i—1 i—1 C l

1.70—1.74

1 0 2 3 0 7 9 16 18 16 4 10 5 1 1 1 94

1.65—1.69 1.60—1.64 1.55—1.59

1.50—1.54

1 1

1.45—1.49 1.40—1.44

1.35—1.39

1.30—1.34

1 4

]

1 2

1 4

1.20—1.24 1.15—1.19 1.10—1.14

1 2

1.00—1.04

0.95—0.99

1.05—1.09

1.25—1.29

0.90—0.94

1 0 4 1 1 2 3 3 7

9 7 8 9 6 5 4 3 2 4 1

Tabell 8. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet skrivning i klass 6, A-skolor. 1.30—1.34

1.25—1.29

o o

1.20—1.24

II i 1 I—1

1.15—1.19

I—1

1.10—1.34

Enligt

—

standardbetyget n

--#

^ ifl n

r-tr-twir-il—ti^r^i^r-i

in eo

•*»" ©

•**©•'*©'**<

©^*ca-pf«

( o i s t - t - c o o o o o o rHrHrHOl

1 111i 1111 111 1 1

1.85—1.89 I

1.75—1.79 1

1.70—1.74

1.65—1.69 1

1.60—1.64

1.55—1.59 2

1.50—1.54

1.40—1.44 1.35—1.39

1.30—1.34 1 1.25—1.29

2 1

1 1

1.20—1.24

I 1

1.45—1.49

1 2

1.10—1.14

1 1

1.05—1.09

1 1 1

1.15—1.19

1.00—1.04

1.80—1.84

1 2 1 4 1 7 2 10 16 7 6 5 4 4 2 1

1 1 0 3 1 0 6 1 5 11 7 4 7 7 5 3 5 2 0 2 2 0 1 = 74

283 Tabell 9. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet räkning i klass 2, A-skolor. Enligt

standardbetyget

ii i 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 i i i i i i i i n n

r H r H C M C M C O C O - ^ ^ l i n

t 0 t ^ t ~ 0 0 0 0 C > 0 1 © O r H r H < N

1.55—1.59 1.50—1.54

1.45—1.49

:s 1

1.40—1.44 1.35—1.39

1.30—1.34

1.25—1.29

1.20—1.24

1 2

1 1

1.05—1.09

1 1

i i

1 1

1 3 3

1 2

1 3

1 4 2

2 1

0.90—0.94

0.95—0.99

1 2 2

1.10—1.14 1

1 1 3 1 1

1.15—1.19

1.00—1.04

1 1 1 6 10 9 6 15 11 11 15 9 8 2 1

1.60—1.64

1 0 3 2 4 4 5 10 7 10 8 7 15 5 3 3 7 4 1 3 2 0 0 1 0 1

106 Tabell 10. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet tillämpad räkning i klass 4, A-skolor.

1.60—1

1 1

1.45—1 1.40—1 1.35—1

1.30—1

1.25—1

1 1

1.20—1

1.15—1

1 1 2 2 1

1.10—1 1.05—1.

3 1 1

1 2 1

3 1

1 1

1 1 2

2 PJ 1.00—1

2 3

1 2 1

3 1 2 4 8 3

2 5 5 3 6 13 11 12 11 6 6 5 1 0 1 = 88 1

1 1 1

2.05—2.(

1.95—1.'

1.50—1

2.00—2.(

1.85—1 .i

1.90—1.'

1.55—1

0.95—0

1.80—1.!

1.70—1.

1.60—1.

l-O CO

1.65—1.

i l l i i 1 1i

1.50—1.

standardbetyget 1.55—1..

Enligt

12 10 6 7 14 7 6 2 1 0 0 1

284 Tabell 11. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet mekanisk räkning i klass 4, A-skolor. Enligt r-i

standardbetyget ca •*

CM CM

«# in

-tjH ©

ca ©

i i i 1i i i i 1 i i i i 1 1 i 1 1 i i i © r H r H C M C M C O C O - ^ f

1.70—1 74

1.65—1 (19 1.60—1 64

1.55—1 .59

1.50—1 54

1 1

1.45—1 49

1.35—1 39

1.30—1 .:!4 1.25—1 29

1.15—1 19

1 2 1 3

1 1

1 2

1 1

1.10—1 H

1.40—1 .44

1.20—1 24

1 1 2 1 5 2 13 8 17 14 11 8 5 2

1.75—1 79

2 1

7 7 2 3 3 3 0 3 1 = 90

1 2 1 6 4 3 8 2 5 9 7

Tabell 12. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet tillämpad räkning i klass 6, A-skolor. Enligt

standardbetyget

i i i 1 i i i i i i 1 i i 1 i 11 1i 1 1 i i © © r H i - H C M C M C O C O ^ - ^ m i - O © © ^ ! - ;

COl

Cl ©

C l I-H

1.75—1 79 1.70—1 74

1.65—1 (19 1.G0—1 64

1.55—1 f>9

1.50—1 54 1.45—1 49

1.40—1 II

1.30—1 34 1.20—1 24

1 1

1 3

2 1

1 2

0.95—0 99

1 1

1 2

2 I

1.05—1 09 1.00—1 04

1 1

1.15—1 19 1.10—1 14

1 2 1 2

1.35—1 39 1.25—1 '29

1 2

1 1

1 2 1 2 2 2 5 3

14 4 4 3 11 5 0 3 0 1 1 0 0 0 1

1 0 1 5 2 3 10 5 3 6 8 6 3 6 0 4 2 = 65

285 Tabell 13. Sambandet mellan klassernas medelbetyg enligt standard- och terminsbetyget i ämnet mekanisk räkning i klass 6, A-skolor. Enligt

standardbetyget

111111111111111111111 r-l-'C^fflCOCO-J'M'lrt

t—

C C O D O C I O O T — I

Cl Cl Cl

2.00—2 04

1.95—1 99

1.90—1 91 1 1*5—1 89

1.80—1 54

1.75—1 .79

1.70—1 74

1.65—1 .69

1.60—1 64

1.55—1 .59

1.35—1 39

1.30—1 34 2 1.25—1 29

1.20—1 24 1.15—1 19

3 9

1 1 1

8 4

1 1

]

5 4

1.10—1 11 1

1 2 1

2 1

1 2

1 1

1 2

1.45—1 49 1.40—1 .44

1 1

1.50—1 .54

4 1 3 7 2 4 7 5 6 5 5 3 2 3 1 2 2 0 0 0 1

2 4 63

286 Bilaga L.

Betygsfördelningen i Västra Värmlands inspektionsområdes B-skolor, vårterminen 1940. Betygsfördelningen i procent. BC

Klasserna 1—2. Kristendomskunskap Tal- och läsövningar Skrivning och språklära Räkning Hembygdsundervisning Välskrivning Sång Gymnastik Medelvärde

0.2 0.2 0.5 0.5 0.3 0.3 3.9 0

1.3 2.0 3.7 2.9 1.4 2.3 13.5 0.6

63.8 44.7 62.8 55.4 72.0 67.0 62.8 87.9

30.6 45.9 29.5 35.4 24.9 26.1 18.3 11.8

4.1 6.8 3.4 5.4 1.3 4.3 0.4 0.2

0.2 0.2 1.1 0.7 0.2 0.3 0.7 0.7 0.3 2.9 0.1 0.1

2.3 3.3 11.2 6.5 0.9 2.7 2.9 2.8 4.2 1.9 11.0 0.8 1.5

51.6 36.2 41.5 35.5 57.4 60.6 64.8 67.9 53.3 64.5 49.8 71.4 71.6

40.1 46.0 34.1 37.1 38.3 32.9 29.6 26.2 35.6 30.0 32.2 26.7 25.5

5.9 13.5 11.4 16.9 3.3 3.4 2.3 2.4 5.9 3.2 4.0 1.0 1.4

0.2 0.8 0.7 3.2 0.1 0.2 0.1

24.8 19.9 25.2 24.2 26.5 30.3 31.6 33.0 32.0 34.3 31.8 21.3

43.1 44.1 34.9 35.4 43.0 47.9 41.4 39.1 46.1 34.9 48.0 45.0

26.7 30.2 28.0 26.8 24.5 18.9 20.9 20.0 18.0 16.2 17.3 25.3

4.5 4.4 6.5 8.0 4.2 2.6 3.8 5.7 3.1 3.0 2.5 6.5

0.3 0.3 0.1 0.4 0.5

0.2 0.1 0.1 2.4 0.1 0.1

0.6 1.0 4.9 4.7 1.2 0.3 1.8 1.9 0.5 8.9 0.6 0.5

0.4 0.1 0.3

0.1 0.1

Klass 3. Kristendomskunskap Tal- och läsövningar Skrivning och språklära Räkning Hembygdskunskap Geografi Naturkunnighet Historia Välskrivning Teckning Sång Gymnastik Slöjd Medelvärde

0.3 0.1 0.1

Klasserna i—7. Kristendomskunskap Tal- och läsövningar Skrivning och språklära Räkning och geometri Geografi Naturkunnighet Historia Välskrivning Teckning Sång Gymnastik Slöjd

0.1 0.4 0.5 0.1

Medelvärde

0.3 0.2 0.2 0.3 1.8

287 Betygsfördelningen i Västra Värmlands inspektionsområdes A-skolor, vårterminen 1940. Betygsfördelningen i procent. BC Klasserna 1—2. Kristendomskunskap .. . Tal- och läsövningar .. . Skrivning och språklära Räkning och geometri .. Hembygdsundervisning . Välskrivning Sång Gymnastik Medelvärde

2.5 6.9

0.5 0.2 0.2 0.5 0.3 0.8 1.8

1.9 3.0 4.6 3.3 2.4 1.7 5.3

65.1 53.6 65.8 61.2 75.4 67.3 73.5 90.0

30.0 36.3 29.2 31.9 21.3 27.7 19.2 9.9

3.1 0.6 3.0 0.2 0.1

0.3 0.9

0.3 1.6 5.1 7.1 1.9 1.8

46.9 35.4 37.0 35.7 45.0 49.8 68.5 45.0 72.9 63.5

47.0 47.9 43.1 33.8 43.4 35.4 29.u 45.0 27.1 36.2

5.8 14.8 14.5 20.9 9.7 13.5 2.5 1.8

0.2 1.1 5.4 4.9 1.1 2.4 0.6 0.9 0.7 8.7 0.3 0.2

29.7 22.1 28.0 35.0 32.1 41.8 39.2 38.4 38.8 38.0 33.9 28.9

49.4 50.1 41.0 35.6 46.5 41.1 40.0 44.3 45.8 38.5 50.7 46.2

18.5 23.4 20.4 19.2 17.0 14.0 17.1 14.1 13.2 ll.o 12.1 20.0

2.2 3.3 4.3 4.5 3.1 0.6 2.9 2.2 1.4 1.0 2.2 4.7

16.

0.2 Klass 3: Kristendomskunskap .. . Tal- och läsövningar . . . Skrivning och språklära Räkning Hembygdsundervisning . Välskrivning Teckning Sång Gymnastik Slöjd Medelvärde Klasserna i—7. Kristendomskunskap . .. Tal- och läsövningar .. . Skrivning och språklära Räkning och geometri ..

0.5 0.4

Geografi Naturkunnighet Historia Välskrivning Teckning Sång Gymnastik Slöjd

0.2 0.1 2.8 0.5 Medelvärde

0.3 1.6

0.4 0.4 0.2 0.1

0.1 0.3 0.1

288 Bilaga M.

Ur betygens svenska historia. En skola utan kontroll av uppfostrans resultat är i själva verket otänkbar och torde aldrig ha existerat. Under olika tider och inom skilda skolsystem ha emellertid åsikterna skiftat angående betydelsen av denna kontroll och sättet för dess genomförande. Inom vissa skolsystem, såsom kinesernas och jesuiternas, lades utomordentligt stor vikt vid examina och utarbetades detaljerade föreskrifter för dem, inom andra skolor åter tyckas de ha tillmätts ringa betydelse och ej blivit föremål för särskilda bestämmelser. Säkerligen har kontrollen av elevernas prestationer åtföljts av bedömande i någon form. Ofta är det dock mycket svårt att veta, vilka principer som härvid blivit tillämpade. Betygssättningen har nämligen ej under äldre tider tillskrivits så stor betydelse elier omfattats med samma intresse som i våra dagar. Detta har haft till följd, att föreskrifter om densamma oftast saknas i äldre förordningar och att den följaktligen blivit beroende av de enskilda lärarnas gottfinnande och utmärktes av brist på enhetlighet. Vad Sverige beträffar har betygssättningen i sin nuvarande form utvecklats inom den högre undervisningen, vid universitet och läroverk, och sedan upptagits även av yngre bildningsanstalter, såsom seminarier och folkskolor. Betygsbenämningarna ha ursprungligen utgjorts av latinska fraser, som senare översatts till svenska. • Universiteten. I de akademiska konstitutionerna för Uppsala universitet av år 1655 och för Lunds universitet av år 1666 föreskrives, att för inträde vid universitet skall fordras nöjaktigt genomgånget förhör inför filosofiska fakultetens dekanus. Intygen om sådana förhör äro merendels avfattade på latin, och deras lydelse är mycket skiftande. Beträffande Lunds universitet kan man först vid mitten av 1700-talet spåra försök till gradering av betygen. En dekanus där, Sven J. Munthe, använder sålunda på 1750-talet tre olika betygsgrader i sina intyg, som vanligen äro formulerade på något av följande sätt: Rite examinatum et cum plausu probatum, rite examinatum et cum laudc probatum, rite examinatum et probatum. Denna gradering innebär dock ett undantag, ty i allmänhet äro intyg av detta slag ej tydligt graderade. Enligt förordningar av åren 1831 och 1832 infördes vid universiteten i stället för förhör inför dekanus en rigorös studentexamen, som omfattade ett flertal ämnen för olika akademiska lärare. Denna examen bibehölls till 1862, då studentexamen förlades till läroverken. Hur betygssättningen vid den studentexamen, som avlades vid universitetet, tedde sig i praktiken, framgår av examensprotokoll för åren 1831—1840 i filosofiska fakultetens i Lund arkiv. En mångfald olika betygsgrader uppträda här, och det är ofta svårt för den oinvigde att förstå deras innebörd. Några exempel på betygsbeteckningar i dessa protokoll äro:

289 Berömlig Med särdeles utmärkt beröm godkänd Med utmärkt beröm godkänd Med mycket beröm godkänd Med beröm godkänd Icke utan beröm godkänd Med utmärkt nöje godkänd Med särdeles nöje godkänd Med nöje godkänd Ej utan nöje godkänd Godkänd Nöjaktig kunskap

Med möda godkänd Goda och försvarliga insikter Väl försvarlig Fullt försvarlig Försvarlig Ganska försvarlig Någorlunda försvarlig Knappt försvarlig Väl antaglig Antaglig Knappt tillräckligt Otillräckliga

En viss betygssumma fordrades för godkänd examen. Vid sammanräkning av betygen gavs för Berömlig 3 poäng, för Med beröm godkänd 2, för Godkänd 1 och för Försvarlig 0 poäng. Omkring år 1800 utfärdades flera förordningar rörande gradering av de akademiska betygen. Enligt kanslersbrev av 1797 skulle vid prov för magistergraden godkänd prestation bedömas med följande vitsord: Laudatur

Approbatur

Admittitur

Vid sammanräkning av betygen gällde följande siffervärden: Laudatur = 3, Approbatur = 2, Admittitur = 1. Enligt kanslersbrev av 1808 skulle i kansliexamen insikterna bedömas med följande beteckningar: Berömliga För hovrättsexamen följande vitsord:

Goda

Försvarliga.

fastställdes år 1815 av akademiska konsistoriet i Lund

Laudatur eller Berömliga insikter, Approbatur cum laude eller Ganska goda, Admittitur cum approbatione eller Försvarliga, Admittitur eller Antagliga, vilka betyg skulle utskrivas med den svenska benämningen. Enligt konsistorieprotokoll från Lund av 1823 gällde för nationsbetygen de på dem grundade testimoniae vitae academicae följande betygsskala: Uppförande 1 Hedrande 2 Mycket stadgat 3 Stadgat 4 Oklandrat 5 Mindre välkänt

Flit 1 Berömlig 2 Mycket god 3 God 4 Någorlunda försvarlig 5 Ringa

Enligt kanslersbrev av 1864 skulle betygen i civila ämbetsexamina jande: Berömlig Med beröm godkänd Godkänd 1!» —

och

vara föl-

290 Enligt Kungl. Maj:ts statuter för universiteten i Uppsala och Lund av år 1916 tillämpas nu följande betygsskala för akademiska examina, nämligen: Berömlig Med utmärkt beröm godkänd Med beröm godkänd

Icke utan beröm godkänd Godkänd Icke godkänd.

Denna skala hade tidigare påbjudits i vissa förordningar för enstaka fakulteter, t. ex. för teologiska fakulteten 1903 och för filosofiska 1907. Det s. k. Album Candidatorum i filosofiska fakultetens i Lund arkiv ger goda upplysningar om den faktiska betygssättningen inom denna fakultet under åren 1788—1875. Från 1788 uppta de handskrivna examenskatalogerna graderade betyg för varje examinand. Betygen äro ordnade i kolumner under respektive examinatorers namn. De tre huvudbe.tygsgraderna äro: Laudatur

Approbatur

Admittitur

Dessutom användas mellanbetygen Approbatur cum laude och Admittitur cum approbatione. Från och med 1797 uträknas betygssumman, varvid Laudatur räknas som 3 poäng, Approbatur som 2 och Admittitur som 1. För mellanbetygen beräknas ingen höjning. Tydligen medger denna skala ej tillräcklig gradering, varför snart ovannämnda betygsbeteckningar förses med förstärkande eller försvagande uttryck enligt följande exempel: Eximie laudatur Egregie laudatur Approbatur insigniori cum laude Approbatur eximia cum laude Approbatur maxime cum laude Approbatur cum magna laude

Approbatur non sine laude Aegre approbatur Facillime admittitur Facile admittitur Aegre admittitur Aegerrime admittitur

Under 1840-talet segra följande mellanbetyg över de övriga: Insigniori cum laude Cum laude

Non sine laude Admittitur cum approbatione

Från och med 1853 försvinna Admittitur och mellanbetygen för någon tid framåt, och betygsgraderna äro nu endast tre: Laudatur

Cum laude

Approbatur

Det dröjer emellertid ej länge, förrän mellanbetygen Insigniori och Non sine börja uppträda igen, först skrivna med blyerts eller med bläck och inom parentes. Från och med 1874 utskrivas de med bläck och utan parentes. I medico-filosofisk examen år 1874 börja de nu gängse svenska betygsbenämningarna användas. Betygsgraderna äro: Med beröm godkänd

Med nöje godkänd

Godkänd

291 Läroverken. Vår första läroverksstadga, som återfinnes i 1571 års kyrkoordning, innehåller inga bestämmelser om examina, flyttningar och betyg. I 1600- och 1700-talens skolordningar finnas i regel föreskrifter angående granskning av de inträdessökandes betyg samt rörande examina och flyttning men ej om själva vitsorden. 1820 års skolordning däremot gör även betygsbeteckningarna till föremål för behandling. I fråga om betygssättning såväl som i andra avseenden är denna skolordning ytterst betydelsefull, och man torde kunna påstå, att den betygsskala, som där föreskrives, blir bestämmande för hela den följande utvecklingen på betygssättningens område. Ur stadgan citeras: »Märkenas betydelse uti seder och uppförande: A betyder stadgade seder och berömligt uppförande, B » jämnt och stadgat uppförande, C * oklanderligt uppförande, D » lättsinnigt och ostadigt uppförande. Märkenas betydelse i kunskaps grader och flit: A betyder berömlig insikt, berömlig flit, B » godkänd insikt, godkänd flit, C » försvarlig insikt, försvarlig flit, D » otillräcklig insikt, ringa flit. Märkenas betydelse i avseende på bärgning: A betyder förmögen, B » behållen,

C betyder behövande, D » fattig.»

Utom allmänt vitsord för flit förekommer särskilt flitbetyg för varje kunskapsämne. Stadgan av år 1856 upptar samma betygsskala som 1820 års skolordning. Endast beträffande benämningarna på betygsgraderna för seder förefinnes någon olikhet: Seder och uppförande A Mycket god B God

C Oklanderlig D Mindre stadgad.

Vitsord för bärgning förekommer ej. I 1859 års skolordning finner man samma betygsgrader som i föregående stadga. Dock har för insikter och flit mellan betygen A och B inskjutits: A.B. = Med beröm godkänd. Betygsskalan i 1878 års skollag är följande: Uppförande

Insikter och flit

A Mycket gott B Gott C Oklanderligt D Mindre stadgat

A Berömlig AB Med beröm godkänd B Godkänd C Försvarlig D Otillräcklig, Ringa (om flit)

292 I 1905 års läroverksstadga anbefalles nedanstående betygsskala: Uppförande

Flit

Handstil

A Mycket gott B Gott C Mindre gott D Klandervärt.

A Mycket god B God C Mindre god

A Väl vårdad B Vårdad C Mindre vårdad

(Betygsgraden D förekommer endast på terminsbetygen, ej i real- och studentexamen). Insikter och färdigheter. A Berömlig B Godkänd a Med utmärkt beröm godkänd BC Icke fullt godkänd AB Med beröm godkänd C Otillräcklig Ba Icke utan beröm godkänd (Betygsgraderna BC och C ersättas i real- och studentexamen med C = Icke godkänd.) Den nu gällande betygsskalan av år 1933 överensstämmer i huvudsak med 1905 års stadgas. Följande ändringar ha emellertid vidtagits: Jämte bokstavsbeteckningarna ha för läro- och övningsämnen följande siffror införts: A = 3, a = 2%, AB = 2, Ba = 1 ¥>, B = 1, BC = 0, C = 0. Sifferbeteckningen infördes i läroverksstadgan 1928, därför att man behövde den för att kunna utforma kompensationsbestämmelserna för flyttning. För handstil användas beteckningarna: A AB

Mycket väl vårdad Väl vårdad

B C

Vårdad Mindre vårdad

Vitsordet för flit har borttagits. Betyg i ordning utdelas enligt 3-gradig skala: A

Mycket god

God

Mindre god

Redan 1928 infördes betyg i ordning men då enligt 2-gradig skala: Iakttagit ordning, Brustit i ordning. E t t studium enbart av skolordningarna ger emellertid en synnerligen felaktig föreställning om gängse praxis vid läroverkens betygssättning. Såväl innan betygen gjorts till föremål för lagstiftning som senare har det funnits en brokig samling betygssystem, som använts vid enstaka läroanstalter eller av enskilda lärare. Här må några exempel anföras på betygssättning inom de allmänna läroverken och med dem jämförliga anstalter. Bland våra äldsta bevarade betygskataloger må särskilt nämnas Västerås' läroverks betygslistor av år 1632, publicerade av Rud. B. Hall i Valda aktstycken till svenska undervisningsväsendets historia. De torde vara typiska för den form av betygssättning, som är den förhärskande under 1600-talet och. större delen av 1700-talet. De vitsord, som utdelas, utgöra i regel ej mått på framsteg inom ett enstaka ämne utan beskriva i stället respektive elevers allmänna begåvning, flit och dylikt, stundom även deras hälsa och förmögenhetsvillkor.

293 För musik meddelas dock i nämnda listor särskilda betyg. — Catalogus Classis Mathematicae upptar t. ex. följande olika vitsord: Musicus amusos optimi instrumentistae nullista bonus mediocris negligcntiae incipiens nullus mediocris

Qvalitas diligens tardus sed diligens diligens et med. ingen. negligens socius ingeniosus diligens tardus ingeniosus et diligens

Till dessa betygsbenämningar meddelar Hall följande översättningar. Musicus: begåvning för 1. övning i musik; amusos: omusikalisk; optimus: »berömlig»; instrumentistae: musikanter; bonus: »godkänd»; mediocris: medelmåttig; negligens: lat; incipiens: nybörjare; nullus: deltager ej i ifrågavarande arbete; qualitas: (betyg) egenskaper; diligens: flitig; tardus: trög; ingeniosus: begåvad. Såsom jämförelse med samtidiga betygsförhållanden i Danmark kan nämnas, att S. Schartau i en festskrift med titeln Malmö högre allmänna läroverk under den danska tiden publicerat ett blad ur en lärjungeförteckning från 1654. För flera olika skolämnen, såsom katekes, latin, logik, retorik, finnas här differentierade betyg, t. ex.: optime optime et egregie egregie et cum laude bene

mediocriter male pessime

I Halls Årsböcker till svenska undervisningsväsendets historia (årg. 17) meddelas några lärjungeförteckningar från Hudiksvall. Den första är från år 1746 och upptar under rubriken »Snille» en del betygsbeteckningar på svenska, bland andra: flitig, men trögminter oböjelig till boken kvicker flitig och kvicker

flitig, men ominug otjänlig till boken gott minne, svagt förstånd någorlunda minnig.

En annan, från år 1771, upptar fyra spalter med vitsord, dels på latin, dels på svenska. Här nedan meddelas betygen för de sex första lärjungarna: Nr

Ingenium

1. Ingen, mediocre Memor. felicissima 2. Ingen, et memor. felix 3. 4.

» »

» mediocre

5. flngenia et memoria 6. (felicissima

Diligentia Major

Progressiones

Vita et mores

Berömliga

Major Major Mediocris

D:o D:o Försvarlig

I deras levnad är intet att påminna, som förtjänar uppmärksamhet.

Maxima

\I Besynnerlige

294 I en kvartalsförteckning 1771 från Thenstedts tekniskt inriktade internatläroverk i Stockholm (i Halls Årsb. årg. 15) förekomma bland andra följande betyg: Flit Flitig Mindre Ringa Lättjef.

Vilj Förmåner Lärgirig Jämn Behagl. Saktmod Godhjärt. Böjel. Stadig i beslut Stilla Insinu. Expedit. Precis.

Uppförande

Begrepp

Artigt Hövligt Manligt Skickeligt Pojkaktigt Behagl. Ej insinuant Insinuant Djärvt

Lätt Stadigt Jämnt Medelmåttigt Gott Bättre Täml. gott Svagt

Minne Gott Något mindre Bättre Bästa Medelm. Svagt

0 71S

Svagheter Snarsticken Leger Orolig Efterlåten Vårdslös Förhastande Hafsig Trätosam Makelig Pratsam Vispaktig

Kroppskonst. Medelmåttig Svag Frisk Stark

Hälsa Ojämn God Mindre Sjuklig

År 1813 utsände Uppfostringskommittén till domkapitlen ett cirkulär med frågor rörande undervisningsväsendet, bland annat angående gängse praxis beträffande examina, flyttningar och betyg. Ur de svar, som inkommo från Linköpings och Skara stift, ha nedanstående uppgifter hämtats. Vid Linköpings gymnasium användes i testimonierna betygen: Snillegåvor

Flit

Lyckliga Goda Medelmåttiga

Utmärkt Oavbruten Medelmåttig

Kunskaper Berömliga Godkända Medelmåttiga Svaga

Uppförande Hedrande Stadgat Oklandrat

I Linköpings trivialskola begagnades vid de offentliga examina följande betygsskala: A utmärker högsta beröm a berömmes ab godkännes

b be c

under medelmåttan ganska svagt dåligt

295 På avgångsbetygen användes graderna: 1 Snille och fallenhet 1. Lycklig eller utmärkt lycklig God 3. Mindre lycklig eller medelmåttig 4. Svag eller trög

2 Flit

3 Framsteg

4 Seder

1. Berömlig eller utmärkt Godkänd eller jämn Mindre jämn

1. Berömliga 2. Goda eller godkända Medelmåttiga eller små

1. Ganska berömliga 2. Berömvärda 3. Goda eller godkända 4. Oklanderliga eller mindre stadgade.

Vid Skara gymnasium förekommo på betygen för dimission till akademien följande »verba formalia»: Snillegåvorna Lyckliga Goda Medelmåttiga Svaga

Fliten

Framstegen

Uppförandet

Utmärkt Berömlig Oförtruten Godkänd Mindre godkänd (även tänkas här orden avtagande, tilltagande)

Berömliga Vackra Goda Försvarliga Mindre försvarliga Ringa

Sedigt Vackert Stadgat Anständigt Stilla och beskedligt Oklandrat I allmänhet oklandrat Mindre stadgat Mindre sedigt och ordentligt

Som exempel på 1800-talets betygssättning vid läroverken må anföras Lunds katedralskolas betygskataloger för tiden 1810—1899. De äldsta i skolans arkiv bevarade lärjungeförteckningarna äro de för höstterminen 1810. För tiden 1810 —1849 finnas kataloger dels för rektorsklassen, dels för kollegaklassen. Rektorsklassens lista för ht 1810 upptar inga betyg för de olika ämnena utan endast uppgift på genomgångna kurser. Däremot finnas omdömen om naturgåvor, sedighet m. m., t. ex.: Har lätt fattningsgåva, är flitig och sedig. Tämligen god fattningsförmåga, är mycket flitig och sedig. Mycket trög fattningsgåva, men arbetsam och sedig. Har förträffliga naturanlag, är eldig, flitig och sedig. Har blott lust för det praktiska. 1814 tillkommer »vid examen ådagalagda framsteg* både för seder, villkor och framsteg vitsorden: a = hedrande

b = försvarliga

Som betyg användas

c = någorlunda

I seder ha alla a, och i ämnena är a det vanligaste betyget.

296 1814, då man börjar använda ovannämnda betyg, försvinner spalten med de mera personliga omdömena om respektive elevers seder. Nu står under rubrik Övriga omständigheter anteckningar för vissa elever, t. ex.: förtjänar i intet avseende undervisningsmödan, giva bägge om sig det bästa hopp. Första gången betyg användas finnas inga bitecken. Redan andra gången och sedan under de närmast följande åren till och med 1817 finner man ofta sådana, t. ex.: (a)

a (a)

c" b

b(a) + +

B-

a/b

a/a

b (a) a

H t 1821 förekommer, jämte nu nämnda betyg, betygsgraden D enligt 1820 års stadga. För flit och seder användas stora bokstäver, för vetenskaper och språk samt bärgning små. Vt 1828 användas för flit, seder och bärgning endast de ordinarie betygsgraderna, a, b, c, d. För framsteg och flit ges dubbelbetyg: aa bb ac ca etc. Visserligen ges allmänt vitsord för flit, men fliten inom varje särskilt ämne betygsättes även, såsom 1820 års stadga föreskriver. År 1834 börjar man kombinera stora bokstäver med de små. Följande betyg finnas t. ex.: Ba Bb AB BB Aa ba bb aa cB bB De i hebreiska ht 1837 utdelade betygen äro: Aa aa Aa BB Aa ba Ba bb bb bB bB bB cB cB cB cB cB cB cB cB. Betygen i logik ht 1841 äro: Ba ba ba Ca ba ba ca ba cb cb. Betygskatalogerna för kollegaklassen under samma tid förete en liknande utveckling. Anmärkningsvärd är en differentiering av flit- och uppförandebetygen, som kan iakttagas i denna klass under 1830-talet. Vt 1833 ha de flesta eleverna A i flit, och alla ha A i uppförande. Vt 1834 uppträder a för seder, omväxlande med A (15 A, 10 a). H t 1834 inskjutes a även i flitkolumnen. Använda betyg äro: A, a, B. Vt 1835 tillkommer b för flit. Använda betyg äro: A, a, B, b. Snart införes en tredje typ av a (litet a skrivet stort). H t 1839 ges för flit betygen A, a, a, B, b, C. Ht 1840 ges för seder betygen A, 3 , a, B, b.

297 E t t sporadiskt uppträdande av den glidande betygsskalan kan i kollegaklassens betygstabeller konstateras på 1840-talet. Vt 1842 finnas i första klassen endast betygen b, c och d: bB CC De etc. I klass 5 äro däremot kombinationerna med a förhärskande. Betygsskalan är alltså glidande, vilket den ej varit förut. Vt 1846 är emellertid skalan för klass 1 åter högre, och a förekommer ymnigt: aa, aB, Ba etc. Utanpå apologistklassens katalog för ht 1844 finner man följande betygsskala: A = berömlig a = med beröm godkänd B = med nöje godkänd

c = försvarlig d = otillräcklig

Ht 1845 ges i förberedande klassen en trebetygskombination för rättskrivning och svensk grammatik, t. ex.: BaB BBB Bab Bbb BBb bbb BCb bCC BbB Ur betygskatalogerna för samtliga klasser från och med ht 1849 må anföras följande. År 1849 införes nedanstående betygsskala: 1. För Uppförande Berömligt Gott Icke fullt gott Ojämnt Dåligt

betecknat med A » » B » » b t » C , » D

2. För Framsteg i kunskaper Berömliga betecknade med A u Med utmärkt beröm godkända .. » »A1 Med beröm godkända » » A Med nöje godkända » » B1 Godkända » » B Icke fullt godkända » » b

Svaga .._

» c

Otillräckliga

» D

3. För Flit Berömlig Med beröm godkänd Godkänd Icke fullt godkänd Svag Otillräcklig

betecknad med A 1 » » A » , B » » b » » C , » D

Denna skala blir i huvudsak beståndande till 1878. Den undergår emellertid vissa smärre förändringar, och i början av 1870-talet ser den ut på följande sätt:

298 För Uppförande:

För Flit:

För Framsteg:

1 A. Mycket god B. God C. Oklanderlig D. Mindre stadgad

A1. Berömlig A. Med beröm godkänd B 1 . Med nöje godkänd B. Godkänd b. Icke fullt godkänd C. Försvarlig D. Otillräcklig

A . Berömlig A. Med beröm godkänd B. Godkänd C. Försvarlig D. Ringa.

Här nedan lämnas några exempel på elevbetyg från perioden 1849—1878. Ht 1849, klass 6, lärjunge nr 1: Flit

Krist.

1 A A

Lat.

Grek.

Lev. spr.

A'A

2 AA

Svenska

Hist. o. geogr.

Aritm.

Seder

1 AA

A A

1 Vt 1865, klass VI: 2, lärjunge O. O.: Flit

Krist.

Svenska

Lat.

Grek.

Tyska

Franska

Hist. o. geogr.

Mat.

Nat.

Seder

D (last barhet)

Vt 1872, klass V, lärjunge Å. H.: Flit

Krist.

Svenska

Lat.

Grek.

Franska

Tyska

Mat.

Nat.

Hist. o. geogr.

Seder

AA1

AA 1

B'A

AA1

På de terminsbetyg, som utdelades till eleverna, voro de fullständiga betygsbenämningarna utskrivna för alla betyg, till och med för de till respektive ämnen hörande flitbetygen. En statistik över alla i klassen givna betyg förekom även. Till jämförelse med den nu beskrivna betygsutvecklingen vid Lunds katedralskola lämnas några uppgifter från andra skolor. Enligt Skara Skol-Collegii Protocoller 1821—1872 användes 1821 i Skara trivialskola för framsteg betygsgraderna: Berömliga Godkända Försvarliga Otillräckliga Betygsgraderna för sedebetyg vid Skara läroverk voro enligt protokoll 1851: A = Berömlig A . B . = Mycket stadgat B = Stadgat B C = Någorlunda stadgat

C = Mindre stadgat C D = Ostadigt D = Lättsinnigt och ostadigt

Kunskapsbetygen skulle enligt protokoll 1859 tecknas: A = Berömlig b = Ej fullt godkänd a = Med beröm godkänd C = Försvarlig B = Godkänd Enligt protokoll 1862 skulle betygsuttrycken i avseende på kunskaper vara: A = Berömliga Ab = Med utmärkt beröm godkända a == Med beröm godkända B = Godkända

b = Nästan godkända c = Försvarliga D = Otillräckliga

299 För flit och uppförande skulle enligt samma protokoll de i skolstadgan upptagna benämningarna bliva oförändrade. Ur Hernösands Collegii Gymnastici och Elementarläroverks Collegii Protocolls-Bok 1840—1871 citeras: »Kollegium b e s l ö t . . . att bland betygen för visad flit betyget Med beröm godkänd även skulle kunna användas, i likhet med vad vanligt varit vid avgivande av kunskapsbetyg. Ävenledes beslöt kollegium, att bland betygen över seder och uppförande skulle antagas betyget Fullt stadgat, och skulle båda dessa vitsord motsvara latinska benämningen Cum laude adprobatur». (27/5 1843.) »Kollegium överenskom härvid om begagnandet av vissa mellanbetyg, vilka även äro vid akademien vanliga, såsom Med utmärktare beröm godkända och Fullt försvarliga insikter, vilka i förenämnda katalog utmärkes med bokstäverna ABa och CB. Om användande av betyget Fullt godkända insikter hade kollegium överenskommit under det föregående året, vilket senare betyg alltså begagnades även nu. Betygen Godkänt och Icke fullt stadgat uppförande antogos även, och betecknades det förra med signaturen CB och det senare CBc. Betyget av Godkänt uppförande skulle hädanefter tilldelas de till akademien avgående ynglingar, vilkas förhållande icke ådagalagt egentlig stadga, men såsom varande en följd av ungdom och obetänksamhet, och omfattande något särskilt tillfälle, kunde och borde av lärarna överses och ursäktas.» (24/5 1845.) »Upprättades examenskatalog, varuti antogos följande gradationer av betyg:

A ABa AB Ba B CB(=Bc) C Cd D

Insikter Berömliga Med utmärkt beröm godkända Med beröm godkända Fullt godkända Godkända Ganska försvarliga Försvarliga Någorlunda försvarliga Otillräckliga

Flit Berömlig Med utmärkt beröm godkänd Med beröm godkänd Fullt godkänd Godkänd Ganska försvarlig Försvarlig Någorlunda försvarlig Ringa

Uppförande Berömligt Berömligen stadgat Fullt stadgat Gott och stadgat Stadgat Någorlunda stadgat Oklanderligt Mindre stadgat Lättsinnigt». (11/6 1845.)

»Beslöt kollegium, att, vid bestämmandet av det allmänna vitsordet om flit, de särskilda flitbetygen på det sätt skulle tagas i beräkning, att A skulle gälla för fyra betygsenheter, AB för trenne, B för tvenne, C för en, men D för ingen, att summan av de särskilda flitbetygens värden skulle divideras med ämnenas antal och att den erhållna kvoten, förvandlad till det närmast i värde motsvarande flitbetyget, skulle utgöra kollegii allmänna vitsord om en lärjunges flit, varvid bråk, uppgående till fullt en halv och därutöver, skulle anses för en hel betygsenhet.» (28/5 1870.) Vid Lunds Privata Elementarskola användes under senare delen av 1800talet siffror jämte bokstäver vid betygssättningen. På ett veckobetyg från 1871 stå följande grader angivna:

300 Flit 7 = Berömlig 6 = Med utmärkt beröm godkänd 5 = Med beröm godkänd 4 = Med nöje godkänd 3 = Godkänd 2 = Knappt godkänd 1 r= Ringa

Uppförande A = Mycket gott B — Gott C = Oklanderligt D = Mindre stadgat

Kunskaperna i de olika ämnena ha på betyget i fråga graderats på samma sätt som fliten, d. v. s. med siffrorna 1—7. Flitbetyg för varje ämne förekommer ej. Folkundervisningen. Betygsstadganden rörande den egentliga folkundervisningen skolformer själva, av sent datum.

äro, liksom dessa

Vad folkskoleseminarierna beträffar, finner man de första bestämmelserna angående betyg i 1842 års folkskolestadga. Enligt denna skall i avgångsbetyg från seminarium den examinerades skicklighet bedömas med betygsgraderna: Berömlig

Med beröm godkänd

Godkänd

I 1862 års seminariestadga föreskrivas för avgångsexamen betygsgraderna: Kunskaper, flit, undervisningsskicklighet Berömlig Med beröm godkänd Godkänd Icke godkänd

Uppförande Hedrande Mycket stadgat Stadgat Mindre stadgat

I 1865 års seminarie-stadga förekommer följande betygsskala: Insikter, färdigheter, undervisningsskicklighet, flit 3 Med beröm godkänd 2 Icke utan beröm godkänd 1 Godkänd 0 Försvarlig

Uppförande 3 Mycket stadgat 2 Stadgat 1 Oklanderligt 0 Mindre stadgat

Denna skala bibehölls till 1886, då betygen från 1862 åter infördes. Till dessa fogades för kunskaper, färdigheter och undervisningsskicklighet sifferbeteckningarna 3, 2, 1 och 0. Vidare inskötos mellanbetygen Icke utan beröm godkänd (IM) och Med utmärkt beröm godkänd (2M).

301 Enligt stadgan av år 1914 äro betygsgraderna: Insikter, färdigheter, undervisn ingsskicklighe t Berömlig (A = 3) Med utmärkt beröm godkänd (a = 2%) Med beröm godkänd (AB = 2) Icke utan beröm godkänd (Ba = 1 %) Godkänd (B = 1) Icke fullt godkänd (Be) Otillräcklig (C) Flit

Uppförande Mycket gott (A) Gott (B) Mindre gott (C)

Fallenhet för lärarkallet Utmärkt (A) Mycket god (AB) God (B) Mindre god (C)

Mycket god (A) God (B) Mindre god (C)

Enligt 1937 års stadga för folkskoleseminarierna gäller denna betygsskala fortfarande med ett par ändringar. Betygen för flit och för fallenhet för lärarkallet ha borttagits. För ordning ges betyg enligt graderingen: Mycket god (A)

God (B)

Mindre god (C)

Sifferbeteckningarna för de två lägsta betygsgraderna för insikter, färdigheter och undervisningsskicklighet äro: Icke fullt godkänd (BC = 0), Otillräcklig (C = 0). Den första stadgan för småskoleseminarierna utkom 1897. Den föreskriver samma betygsbeteckningar för dessa seminarier som de för folkskoleseminarierna gällande. För folkskolorna fastställdes 1897 följande betygsskala: Kunskaper och färdigheter Berömlig Med utmärkt beröm godkänd Med beröm godkänd Med nöje godkänd Godkänd Icke fullt godkänd Underkänd

Flit Mycket god God Mindre god Dålig

Uppförande Mycket gott Gott Mindre gott Dåligt

Ovanstående betygsgrader gälla ännu med avseende på kunskaper och färdigheter. Betygen för flit ha borttagits, och betyg i ordning ha införts (1936). För ordning och uppförande gälla följande grader: Ordning Mycket god God Mindre god

Uppförande Mycket gott Gott Mindre gott Klandervärt

302 Långt innan betygsförordningar utkommo, använde man givetvis i praktiken betyg även vid undervisningen av folkets bredare lager. Redan på 1600-talet funnos sålunda ansatser till primitiv betygssättning. Hall har i Valda aktstycken till svenska undervisningsväsendets historia publicerat ett protokoll från 1638, betitlat Kristendomsförhör i hemmen. Det gäller prästerskapets i Västerås husfolk, som blivit förhörda i katekesen. De första raderna i protokollet anföras här: Ps. X Abs. o

K a t e k e s e n

st.

uth.

P-

I o o

Biskopens. Barn gå i skolan Drängen Håkan kan läsa och skriva Pär Benktson Gossen Lasse

5 5

5 1

w T.

X X

Hall ger härtill följande förklaring: Ps. x. Abs. o. = praesens, närvarande, betecknas med x, absens, frånvarande, med o. St. uth. vv. T. = katekesens huvudstycken och utläggningen kunna de: väl, tämligen. — Som exempel på 1700-talets betygssättning kunna anföras dels ett par lärjungeförteckningar, som publicerats av A. Warne i Svenska folkskolans historia I, dels en »kunskapsstatistik» i Halls Årsb. (årg. 20). Den äldsta av de nämnda lärjungeförteckningarna är från Flöda församling och skriven 1742. Sedan lärjungarnas namn, ålder m. m. angivits, följa fyra spalter av nedanstående utseende: Börjat läsa i bok

Håller på att fortfara med läsande i bok

potest pt. pt.

pt. pt. pt.

Väl läsa i bok

Huru mycket de kunna utan av katekesen

pt.

74 Barnafrågor

pt. pt. pt.

Den senare lärjungeförteckningen är från Hovsjö och skriven 1786. Härur citeras: Föräldrarnas namn

Barnens namn

P •i

< P

Svebilii Läsa Luthers innan katekes förklaring

Skriva

Räkna

något något något

Qv. Spec. Divid. Divid.

Fru Hedbergs son på LöneCarl Gustaf 12 — Bib:n Bib. 14 Eric Hans son på Dammen Magnus Bib. 9 Carl Ers son på Holmen . . Carl

väl

1, 2, 3, 4, 5 1, 2, 3, 4 ,5 1,2, 3, 4, 5

»Kunskapsstatistiken» är från rasp- och spinnhuset i Stockholm Därur anföres: Desse läsa varje lördag.

år 1753.

303 Tio G: Bud

Alder

Trones art:

Herrans Bön

H: D ö p : Sac:

Älta Smt:

...

....

•

15 Petter Langström . 16 Fredrich Råberg .

••

22 Greta Hammar . .

•

Utdrag ur förhörsboken, huru vida var och en av de på spinnhuset inmanade personer äro komne i sin kristendom. Decalogus

Symb. Oratio Bapapost. Domini: tismus

Maria Lund

Helena Dreutz

1 Oratio Gratia: vesp. et Ben: et. mat. men:

Sacr: Cocna

Confesio

XXI

1 X

Inom folkundervisningen torde knappast någon betygssättning i egentlig mening ha förekommit förrän under 1800-talet. Av de förut nämnda uppgifterna från Linköpings och Skara stift, som 1813 insändes till Uppfostringskommittén, framgår, att man vid denna tid i regel ej gav betyg i de lägre skolorna i städerna och i de få sockenskolor, som funnos. E t t par decennier senare finner man emellertid i vissa folkskolor en ordnad betygssättning, troligen genom inflytande från 1820 års läroverksstadga. — Som exempel på betygssättning vid folkskoleseminarier och folkskolor under 1800-talet anföras här betygsjournalerna från Lunds folkskoleseminarium och Lunds folkskolor. Den äldsta lärjungeförteckningen från Lunds folkskoleseminarium är den från vårterminen 1843. Betygen äro här fullständigt utskrivna i spalterna, t. ex. Katekes N. N

Med beröm godkänd

Betygsgraderna för läro- och övningsämnen äro: Berömlig Med beröm godkänd Med nöje godkänd

Godkänd Försvarlig

I naturlära ha 13 av klassens 19 elever Försvarlig. I gymnastik förekommer endast Godkänd. För övrigt äro betygen ganska väl graderade. Ht 1843 påträffas betyget Någorlunda godkänd. Detta vitsord är under de närmaste åren mycket vanligt.

304 1847 tillkomma följande betygsgrader: Med utmärkt beröm godkänd Med särdeles beröm godkänd

Nära godkänd Knappt försvarlig

De tre sistnämnda försvinna snart igen. Vt 1864 tillämpas tydligen en ny betygsstadga med endast tre grader: a = Berömlig

b = Med beröm godkänd

c = Godkänd

Från och med 1867 tillämpas kungl. stadgan av 1865. Betygen i spalterna betecknas nu med siffror. I terminslängderna införas -f- och —, t. ex.

1—

-0

2—

0 J_

1887 införes ny betygsskala: 3

2 Ii

Från 1894 skrivas betygen som decimalbråk: 1.5, 2.5 etc. 1915 införas åter bokstäver. Journalerna se från och med detta år ut ungefär som nu. För seminariets övningsskola anges 1866 för insikter följande betygsskala: A = Berömlig aA = Med utmärkt beröm godkänd a = Med beröm godkänd Ba = Med nöje godkänd

B= bB = b= c=

Godkänd Antaglig Icke fullt antaglig Underkänd

I juni 1869 införas siffror: 0, 1, 2, 3. 1872 angivas följande betygsgrader för småskolan: Insikter och flit

Uppförande

3 = Med beröm godkänd 2 = Icke utan beröm godkänd 1 = Godkänd Yi = Icke fullt godkänd 0 = Försvarlig

3 = Mycket gott 2 = Gott 1 = Oklanderligt 0 = Mindre gott

År 1888 införas för insikter och flit betygen I i , 2\. Snart börjar man skriva mellanbetygen som decimalbråk. Utom 2.5, 1.5 och 0.5 användas även O.75 och 0.25. I juni 1915 införes nytt system med bokstäver i stället för siffror. De i 1897 års stadga påbjudna betygsgraderna användas, stundom försedda med -f- och —.

Examenskatalogerna från Lunds folkskolor börja med en lärjungeförteckning från Lunds allmänna barnaskola för vt 1833. I denna förekomma inga betyg för flit och uppförande, endast, för framsteg. Betygsgraderna äro: a

305 För räkning finnas ej några betyg, endast anteckningar om genomgångna kursmoment. For ovnga ämnen meddelas ofta både betyg och kurs — Avdelningen omfattar 78 gossar, fördelade på 6 klasser. Vid betygssättningen har tydhgen avdelningen räknats som en klass. Barnen i de högre klasserna ha nämligen i regel betygen a—c, de i de lägre c—e. Betygskolumnerna för en av eleverna ser ut pa följande sätt: Innanläsning

Krist.

Bibi. hist.

Sv. o. lat. stil

— a —

Sv. hist.

Geografi

Skrivning

på tab. t. o. m. Stenkilska ätten

Afrika

på papper

— b—

— a —

— b —

Räkning

4 spec, i enkla tal

Ht 1833 användas för samma avdelning betygsgraderna: A a B b C c D d . Ht 1834 förekomma inom avdelningen i fråga betygsgraderna: AA A Aa aa a Ab ab b be c d. Vt 1849 införas betyg för flit och uppförande enligt graderingen: Flit

Uppförande

A = Berömlig B = Med beröm godkänd C = Godkänd D = Försvarlig

A = Berömligt B = Stadgat C = Oklandrat D = Lättsinnigt

Ht 1853 och vt 1854 uppträda för insikter betygen BC och CB, vilka snart iorsvmna igen. I examenskatalogen för Lunds fattigflickskola vt 1861 finnas betyg för alla lasamnen samt for flit och uppförande. Stavning är ett särskilt ämne. Till avdelningen hora 81 barn, vilka tydligen betygsatts såsom hörande till samma klass och vilka ha nummer efter framsteg. Nr 1 är 10 år gammal, nr 39 14 år och nr 81 7 ar. Betygsgraderna äro: a

Lunds fattiggosskola har samma betygsskala. I en examenskatalog från Lunds västra skola ht 1866 anges följande betygsVitsorden för insikter, färdigheter och flit äro a — Berömlig b r= Med beröm godkänd c = Icke utan beröm godkänd d = Godkänd

Vitsorden för uppförande äro a == Hedrande b r= Stadgat c = Oklanderligt d = Mindre stadgat

Examenskatalogen för Lunds södra småskola för gossar vt 1870 har följande betygsgrader: a = god, b = hjälplig, c = svag. 20 — 420012

306 Ht 1870 har Södra folkskolans första klass gossar denna betygsskala: Insikter, färdigheter och flit 3 s Med beröm godkänd 2 = Icke utan beröm godkänd 1 = Godkänd

Uppförande A = Berömligt B == Godkänt

Ht 1870 anges för Södra folkskolans tredje klass gossar betygsskalan: Insikter, färdigheter och flit 3 = Med beröm godkänd 2 = Icke utan beröm godkänd 1 = Godkänd 1 (?) - Försvarlig

Uppförande 3 = Mycket stadgat 2 = Stadgat 1 = ' Oklanderligt 1 (?) = Mindre stadgat

Vt 1871 har på båda ställena 1( ?) blivit utbytt mot 0. Vt 1873 meddelas för Södra folkskolans första klass gossar betygsgraderna: Insikter, färdigheter och flit 3 = Med beröm godkänd 2 = Godkänd 1 = Försvarlig

Uppförande 3 = Mycket gott 2 = Gott 1 = Mindre gott

Vt 1891 införas bokstäver igen. Betygsgraderna för insikter, färdigheter och flit äro: a ab b c Vt 1896 ha de små bokstäverna ersatts av stora, och betygskatalogerna ha fått ungefär samma utseende, som de nu ha (BA B BC C e t c ) .

Till jämförelse med förhållandena i Lund meddelas här några exempel på betygssättning vid folkundervisningsanstalter i andra delar av riket under 1800Ur Hj. Bergs redogörelse för S:t Clara församlings skola för fattiga flickor 1813—W(*1. anföres följande. . ;'•"'.. V *'••'"« ** ^ e n äldsta lärjungeförteckningen, från 1813, upptar endast vitsord for fattningsgåva och flit. Där finnas betygsgraderna: Fattningsgåva Flit God Medelm. Klen Svår

God Medelm.

Senare användas för flit, uppförande och dylikt ett stort antal olika »vitsord». Dessa ha en starkt personlig prägel och gå rakt på sak utan forskonande omskrivningar. Som exempel må anföras: Goda vitsord.

307 Utmärkt, tyst, sedig, ordentlig, flitig, uppmärksam, eftertänksam samt äger ett särdeles gott begrepp om vad hon läst. Har flitigt bevistat skolan, varit sedig, tystlåten, ordentlig och flitig och särdeles snäll i handarbeten. Utmärkt sedig, flitig, uppmärksam, infunnit sig ordentligt i skolan samt med ordning och pålitlighet uppfyllt sina skyldigheter. »Reserverade» vitsord. Flitig men ojämn i beskedlighet. Har varit tyst och stilla vid sitt arbete i skolan; men för övrigt har hon ej alltid uppfört sig beskedligt. Flitig men mycket vårdslös i uppförande. Dåliga vitsord. I lässkolan har brist på flit och lydnad hindrat hennes vidare förkovran och vid sitt handarbete har hon ej heller visat någon uppmärksamhet. Ovanligt trög och lat. Har visat en särdeles böjelse för flyktighet och osanning. Var försumlig, stursk, lat och olydig. Odygdig, nyckfull och slamsig i uppförande. Noggranna uppgifter finnas om flickornas miljöförhållanden och dylikt, t. ex. Charl. Björkström, 14 år, sjuk, vanvårdad, ofärdig. Fadern sockenbruksarbetare, säges vara hygglig, men modern slösaktig. Smuts, lättja, vårdslöshet och fattigdom har där tagit överhand, men flickan är beskedlig och då hon är i skolan flitig. I ett avgångsbetyg från 1829 lämnas redogörelse för vad flickan i fråga kan i läsämnen och slöjd, men några betyg i vanlig mening förekomma ej. — Följande exempel äro hämtade ur Halls Årsböcker. En examenskatalog från Strömsholms folkskola 1817 (årg. 3) upptar en spalt för innanläsning, fyra olika spalter för kristendom och en för vart och ett av ämnena Skriver, Räknar samt för respektive fattningsförmåga, flit, uppförande. För innanläsning och kristendom användas vitsorden v, n, för fattningsförmåga, flit och uppförande g, n, K. För Skriver och Räknar anges endast kurs. I Gävle barnhus' skola (årg. 2) gavs år 1825 betyg i seder, innanläsning och utanläsning. För seder förekommo betygen För läroämnen användes

aa a ab be a ab b be c

I protokoll för åren 1831—-1846 från Remmarlöv (årg. 5) över kunskaper vid husförhör användas betygen a ab b c I spalten för skrivning står nästan överallt c. I läsning är b vanligast. I Wanneberga hölls år 1848 skolrådssammanträde om kurser och betygssättning (årg. 10), varvid beslöts, att följande vitsord för innanläsning skulle användas: stapplande innanläsning c felfri innanläsning b fullkomlig klangfull innanläsning A

308 I en lancasterskola i Majorna på 1840-talet (årg. 2) fördes protokoll över barnens kunskaper i katekes. Om detta protokoll heter det »den, som kunde 'rent som vatten', fick efter sitt namn en etta; de, som kunde mindre väl fingo tvåor eller treor; de, som icke alls kunde fingo olycksbådande nollor». Angående Levede folkskola på Gotland omtalas följande (årg. 3). Före 1851 brukades en redogörelse för barnens kunskaper, dels när de kommo till skolan och dels när de lämnade den. Om kunskaperna vid ankomsten sades t. ex.: »Innantill Tämmelig väl, Katekes Hela Katekesen utan språk, Skrivning någorl., Räkning Intet». — I kolumnen för anmärkningar funnos karakteristiker av barnen, t. ex.: »God fattningsförmåga, flitig, livlig till lynnet men falsk och egensinnig». Från 1851 gåvos omväxlande med uttryck av ovanstående typ specificerade betyg. Så får vid avgångsexamen 1851 en lärjunge följande betyg: »Stavning Godkänd, Innanläsning Berömligt, Katekes Berömligt, Religionshistoria Berömligt, Bibelkännedom Godkänd med ber., Världsbyggnad och Svensk Geografi Godkänd med ben, Skrivning Godk. med beröm, Räkning Godkänd med ber.». I en examenskatalog från Lommarps folkskola för 1868 (årg. 10) förekomma för en elev i andra klassen betygen: Innan- Utan- Bibi. Skrivn. Räkn. Kyrkoh. Geogr. Sv. h. Nat. Språkl. Teckn. Flit läsn. läsn. ab

ab/5

b/3

ab/3 a b / l

b/3

ab/3

b/2

b/3

Uppför.

Examenskatalogen vid lärarkursens slut å Bollnäs' småskoleseminarium 1866 upptar följande betygsskala (årg. 14): A. Berömligt B. Med beröm godkänd BC. Icke utan beröm godkänd

år

C. Godkänd CD. Försvarligt D. Otillräckligt

Alla eleverna ha A i flit och uppförande. Betygen i Stavning, rätt- och välläsning äro: A C C B A C C B C A A B C C D B A C C D C D Lärarkursen omfattade 18 veckor. 7 av de 19 eleverna voro 13—16 år, 1 var 12 år. Den militära utbildningen. Tydligen har betygssättningen länge ansetts synnerligen betydelsefull inom militärutbildningen, därom vittna de många och detaljerade föreskrifter om betyg, som påträffas i såväl äldre som nyare reglementen. Betygsutvecklingen vid hithörande anstalter företer emellertid en i viss mån annan anblick än den vid de i det föregående behandlade skolorna. De i dessa brukliga betygsuttrycken ha ej ansetts vara till fyllest utan ha kombinerats med siffror, för att en finare gradering skall bli möjlig. Rangordningstabeller spela i vissa fall stor roll, och stundom uträknas för varje enskild elev ett medelbetyg, som bestämmes med ledning av prestationerna i de olika ämnena och av en koefficienttabell. Några exempel må belysa dessa förhållanden.

309 I Halls Årsböcker (årg. 20) meddelas ett »Schema till Rangprovningstabell» från Stockholms skeppsgosseskola år 1812. I denna tabell förekomma rangordningsnummer för samtliga elever i såväl kunskapsämnen och praktiska övningar som uppförande. Varje elev har sammanlagt 20 sådana nummer. Dessa ha summerats, och den slutliga rangordningen har bestämts efter summorna. Ur Kungl. krigsskolans reglemente för år 1927 (beträffande betygsskalan oförändrat sedan 1900) må anföras: »§ 40. I. I de olika läroämnena och övningarna givas följande betyg, vilka uttryckas med siffror enligt undervisningsstadgans bestämmelser: berömlig, med beröm godkänd, godkänd,

försvarlig och otillräcklig.»

För uppförande och lämplighet anges graderna: Uppförande:

Lämplighet:

mycket gott, gott, mindre stadgat, dåligt.

lämplig, för närvarande mindre lämplig (endast under pågående kurs), icke lämplig.

För uppförande uttryckes betyget dessutom med siffror enligt av chefen utfärdade bestämmelser. Ur den till reglementet fogade undervisningsstadgan för officerskursen citeras: »De i reglementet för krigsskolan § 40:1 föreskrivna betygen betecknas med siffror sålunda, att 10 motsvarar berömlig, 9 och 8 olika grader av med beröm godkänd, 7, 6 och 5 olika grader av godkänd, 4 och 3 olika grader av försvarlig samt 2, 1 och 0 olika grader av otillräcklig. Lägre betyg än 5 som sammanfattande betyg för kunskap i läroämne och 3 för utförd examensritning ersattes med betyget »0, underkänd». Vid uppgörande av »turlista» multipliceras betygen i uppförande, läroämnen och övningar med vissa koefficienter, och summan av produkterna bestämmer rangordningen mellan eleverna. Följande exempel på ämnen och koefficienter må anföras: uppförande taktik med luftkrigskonst och krigshistoria härordningslära vapenlära krigslagar truppföring ridning motortjänst Alla ämnen äro försedda med någon av koefficienterna 1—8.

8 6 2 5 2 7 3 1

310 Reglemente för Kungl. Artilleri- och Ingenjörhögskolan Stockholm 1904, och Reglemente för Kungl. Krigshögskolan, Stockholm 1926, ha samma betygsskala som Reglemente för Kungl. Krigsskolan. I Reglemente för kustartilleriets skolor och övningar, Stockholm 1930, finnas följande tabeller införda: Nedan upptagna betyg beteckna Fr. o. m. 0 intill 5 » 5 » 6 » 6 » 7 •

> 10

•

För kunskap och färdighet

För tjänstbarhet

För uppförande

Otillräcklig Otillräcklig Opålitligt Försvarlig Mindre god Mindre gott Godkänd JGod JGott Icke utan beröm godkänd Med beröm godkänd /•Mycket god >Mycket gott Med utmärkt beröm godkänd Berömlig Berömlig Berömligt

Ko efficienttabell: Svenska Engelska Historia Geografi Matematik Fysik

3 1 1 1 2 2

Kemi Reglemente Kustbefästningslära Teckning Gymnastik

1 2 3 1 1

Varje elev tilldelas ett medelbetyg för kunskap och färdighet, vilket uträknas med ledning av koefficienttabellen. Sammanfattning. I den svenska betygssättningens historia kan man tydligt urskilja två huvudperioder, vilkas ungefärliga gräns kan sättas till år 1800. Tiden före 1800 utmärkes av brist på förordningar rörande betygssättning. Betyg förekomma i relativt ringa utsträckning, och deras avfattning är merendels överlämnad åt det personliga godtycket. De betyg, som givas, åsyfta sällan kunskaper i enstaka ämnen utan bestämma i stället lärjungens allmänna begåvning och studieförutsättningar, hans utrustning i psykiskt avseende med hänsyn till förstånds-, känslo- och viljeliv samt stundom även hans fysiska utrustning. Det är ett stort misstag att tro, att äldre tiders lärare saknade psykologiskt intresse för sina elever. Det framgår tvärtom med största tydlighet av dessa betyg, att lärarna noga studerade sina lärjungars psyke och lade ner stor omsorg på att komma till klarhet angående deras individuella läggning. Även deras miljöförhållanden omfattades med intresse. Däremot ansåg man det tydligen mindre viktigt att kvalitativt betygsätta prestationerna i de olika ämnena. Kvantitativ betygssättning i form av anteckning om genomgångna kurser förekom emellertid ofta. Tiden efter 1800 utmärkes av lagstiftning beträffande betygssättning. Betyg användas nu i mycket större utsträckning än tidigare, och enhetligheten är givetvis större. Trots alla förordningar finnas dock långt fram på 1800-talet en

311 brokig samling betygsskalor, och först under 1900-talet kommer verklig uniformitet till stånd. Betygen avse under perioden från 1800 främst att kvalitativt bestämma framstegen i respektive skolämnen. Den tidigare periodens karakteristik av eleverna försvinner och ersattes av betyg i uppförande och flit, sedermera i ordning. Av den stora samling latinska och svenska fraser, vilka under båda perioderna använts som vitsord, ha så småningom de flesta sållats bort och några få ha fått allmän användning. Vid uppställandet av betygsjournaler med vitsord i en mångfald ämnen visade det sig emellertid svårt att få plats med dessa betygsuttryck, och man började ersätta dem med bokstäver eller siffror. Vid universitet och allmänna läroverk ha bokstavssystem varit förhärskande, vid militära utbildningsanstalter siffersystem. Vid seminarier och folkskolor ha båda systemen växlat. För närvarande användas i regel bokstavssystem vid de civila utbildningsanstalterna och siffersystem vid de militära. E t t utmärkande drag för betygsskalorna har varit, att de differentierats mer och mer. Har en stadga föreskrivit relativt få betygsgrader, ha mellanbetyg senare tillkommit i en ny stadga, genom kollegiebeslut eller genom enskilt initiativ. Ett behov av tämligen många betygsgrader är påtagligt. Differentieringen har ursprungligen skett på olika sätt inom bokstavssystemen och inom siffersystemen. Inom de förra ha fler betygsgrader erhållits genom kombination av närliggande bokstäver eller genom användande av både stora och små bokstavstyper. Inom siffersystemen har man åstadkommit finare gradering genom insättande av halva och fjärdedelar (0.5, 0.25 etc.) samt genom tillfogande av -f- eller —. Endast undantagsvis förekomma under äldre tider -+- och — inom bokstavssystemen. Först under 1900-talet bli de vanliga där. E t t användande av -f- och — i kombination med bokstäver är emellertid strängt taget ologiskt och innebär en sammanblandning av två olika system. Den glidande betygsskalan, som nu av många anses oumbärlig, har ej spelat någon större roll under äldre tider. Den uppträder under 1800-talet någon enstaka gång vid läroverken men försvinner åter. Vid seminarier och folkskolor har den emellertid under de senaste årtiondena kommit till tämligen vidsträckt användning.

312 Bilaga N.

Förteckning över lärare, som deltagit i 1939 års betygssakkunnigas undersökningar. 1. Stockholmstraktens inspektionsområde. Andersson, Rut Berg, Brita Berggård, Maria Biörke, Emanuel Bohm, Gösta Bohman, Barbro Bonde, Elsa Borg, Ingrid Bäckström, Erhard Danielsson, Frida Edberg,. Märta Eklöf, Ingeborg Elmquist, Margit Engdahl, Ingeborg Eriksson, Astrid Fredblad, Helga Geete, Carin Granath, Signe Gyllensten, Anna Hellstenius, Agnes Hoppe, Carola Högberg, Sven Jakobsson, Gerda Jailing, Greta Johansson, Annie Jonsson, Ester Karlsson, Ingrid Kinberg, Ingeborg Kinnander, Eva Kjällin, Margot Larsén, Margit Liljeholm, Vilma Lindberg, Tora Lindell, Tyra Lindholm, Signhild Lindström, Evelyn Lund, Elsa Lundin, Olof

Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Hemmestavik Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Lidingö Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Ålsten Ålsten Stockholm Ålsten Stockholm Äppelviken Stockholm Svartsjö Stockholm Stockholm Stockholm Hemmestavik Stockholm Smedslätten Stockholm Stockholm Hemmestavik Stockholm

Klass 6 > 2 i 2 s 6 i 6 i 2 i 4 a 6 a 6 i 2 a 2 a 4 j 2 i 4 a 6 i 4 i 2 a 4 a 4 a 2 a 2 a 6 4 a a 4 a 4 a 6 a 6 = 2 a 4 a 2 a 4 a 2 a 2 a 4 a 2 a 2 a 4 a 6

A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. B.-sk

A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. B.-sk A-sk. A-sk. A-sk. B0-sk A^sk. A-sk. A-sk. A-sk. B.-sk A-sk.

313 Melin, Anna Stockholm Menckel, Iris Stockholm Montgomery-Storgård, Marianne . . Ålsten Möllerström, Elisabeth Stockholm Neuendorff, Anna-Lisa Stockholm Persson, Hildur Stockholm Robertsson, Signe Enskede Röva, Emy Stockholm Rudfeldt, Elsa Stockholm Rönn, Ester Stockholm Rönne, Paul Smedslätten Sahlin, Anny Hemmestavik Sandell, Margit Stockholm Sandström, Fanny Stockholm Sundblad, Mary Lidingö Sundel, Berta Stockholm Sundelin, Hedvig Stockholm Sundström, Margit Stockholm Svenn, Hilda Stocksund Svensson, Ruth Lidingö Tidner, Anna Stockholm Thulin, Lisa Stockholm Vestman, Helmer Stockholm Weijser, Brita Stockholm Wide, Gunnar Stockholm Wickman, Astrid Stockholm Österberg, Stina Stockholm

Klass 6 » » » s>

....

» » » » » » » » » » » »» » » » » » » » » » »

A-sk.

A-sk. 4 2 A-sk. A-sk. 6 2 A-sk. 2 A-sk. 2 A-sk. 2 A-sk. 4 A-sk. 4 A-sk. A-sk. 6 4. 6 . B,-sk 2 A-sk. 2 A-sk. 4 A-sk. 2 A-sk. 2 A-sk. 6 A-sk. 6 A-sk. A-sk. 6 A-sk. 4 A-sk. 4 6 A-sk. A-sk. 4 A-sk. 6 4 A-sk. A-sk. 4

2. Roslagens inspektionsområde. Anjou, H Brandel, Schennie Carlsson, Elsa Engberg, Erik Gustafsson, Etta Hallberg, Olga Jansson, Ingrid Lundberg, Karin Malmberg, Bertil Mellberg, Märta Olsson, Astrid Palmer, Georg Rosengren, Gösta Öhrn, Olle

Norrtälje Norrtälje Rö Rö Norrtälje Norrtälje Faringe Roslagsbro Roslagsbro Rö Roslagsbro Norrtälje Norrtälje Tingslunda

Klass 4 » » » » » » » » » » » »

*•:

A-sk.

2 A-sk. 2 B.-sk. 6 B.-sk. 2 A-sk. A-sk. 4 4. 6 B2-sk. 4 B.-sk. 6 Brsk. 4 Brsk. 2 B.-sk. 6 A-sk. A-sk. 6 4. 6. B2-sk.

3. Upplands inspektionsområde. Andersson, Maja Berglund, Ebba Carlsson, Greta

•... . Enköping Vendel Enköping

Klass 2 » . .»

B„-sk.

2 B^-sk. 4. 6. B;-sk.

314 Mattson, Maria Mattson, M Mattson, Signe Loven, Ingeborg Lunell, Bertil Nilsson, Georg Rungner, Rut

Enköping Enköping Uppsala Uppsala Uppsala Uppsala Enköping

Brsk. Brsk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. Brsk.

Klass 4 » 6 » 2 » 2 » 4 » 6 » 2

4. Södermanlands östra inspektionsområde. Carlsson, Britta Erikstam, Maj Johansson, Allan Jonsson, Gun Lendin, Greta Stenberg, Maria Unnedal, Karin Wassberg, Martin Öhrner, Gunnar

Sparreholm Åkers Styckebruk . . . Åkers Styckebruk Södertälje Södertälje Södertälje Södertälje Södertälje Åkers Styckebruk

Klass 4. 6 2 6 » 2 * 6 » 2 » 4 » 4 » 4 »

B2-sk B.-sk B.-sk A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. Brsk

5. Södermanlands västra inspektionsområde. Almström, Aina Bendelin, Ingrid Bergqvist, Märta Blomberg, Jenny Feldt, Knut Ferm, Anna-Britta Friberg, Hjördis Halidén, Paul Nilsson, Frida Olsson, Karl David Peterson, Ingeborg Rohdin, Viola Tjäder, H. Paul Wallén, Britta

Eskilstuna Katrineholm Katrineholm Strångsjö Strångsjö Katrineholm Eskilstuna Eskilstuna Eskilstuna Näs Katrineholm Baggetorp Katrineholm Eskilstuna

Klass » » » » » » » » » » » »

A-sk. A-sk. A-sk. B.,-sk. 6. B^-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. (i. B„-sk. A-sk. G. B„-sk. A-sk. A-sk.

6. Östergötlands östra inspektionsområde. Carlsson, Elsa Fredriksson, Severin Gustafsson, Carin Johansson, Herbert Jansson, Annie Jonsson, Ebba Jönsson, Gerda Karlsson, Ewy

Norrköping Krokek Krokek Norrköping Krokek Norrköping Norrköping Simonstorp

Klas s 2 6 » 4 » 4 » 2 » 2 » 6 » 2 » •

A-sk. Brsk B.-sk A-sk. B.-sk A-sk. A-sk. B2-sk

315 Karlsson, Hilda Lagerdahl, Edit Linden, Marie-Charlotte Lundberg, Gösta Mohlin, Britta Persson, Linnea Petersson, Märta Sandell, Ester Sandell, Josef Tellerup, Gösta Wittmark, Britta

Svenneby . . . . ' . . . Norrköping Norrköping Norrköping Simonstorp Norrköping Skönberga Skönberga Skönberga Norrköping Norrköping

Klass : 2 » •» » » » s> •»

» » »»

B„-sk A-sk. A-sk. A-sk. 4. 6. B„-sk 6 A-sk. 4 B t -sk 4 2 6

2 6 6 4

Bj-sk

B.-sk. A-sk. A-sk.

7. Östergötlands västra inspektionsområde. Andersson, Lisa Boman, Svea Carlsson, Daga Hage, Agne Hahn, Albert J Hallen, Sonja Hernqvist, Torsten Jungner, Gertrud Karlsson, Emil Larsson, Irma Möller, K. Helge Linden, Ossian Nilsson, Nils G Nyman, Rut Nystrand, Ruth Sundqvist, Hildur Svensson, Maja Söderberg, Gertrud Träff, Lilly Wahlgren, Ingegerd Wallén, G. Fdr

Mjölby Mjölby Motala Linköping Linghem Ödeshög Mjölby Linköping Motala Motala Ödeshög Linköping Mjölby Motala . . . . . . . . . . . . . Linköping Linköping Krogstorp Linköping Mjölby Mjölby Motala

Klass 6 » 2 » 6 » 6 » 6 » 4 » 4 » 4 » 4 » 2 » 6 » 4 » 4 » 2 » 6 » 2 » 2 » 2 » 2 » 6 » 4

A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. Bj-sk

Brsk A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. B-sk A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. B2-sk, A-sk. A-sk. A-sk. A-sk.

8. Nordsmålands östra inspektionsområde. Eriksson, Martin Hanberger, Axel Högman, Elsa Lindberg, Arne Olsson, Olof Persson, Bengt Pettersson, Olof Rydmark, Dagny Sjöberg, Maria Wedell, Anna

Gamleby Oskarshamn Lindstorp Gamleby Almvik Lönneberga Almvik Lönneberga Almvik Gamleby

Klass 60 A-sk. » 4. 6. B0-sk. » 2 B~-sk. » 4 A-sk. » 4 Bj.sk. » 4. 6. B2-sk. » Brsk. 6 » 2 B.-sk. » 2 B.-sk. » 2 A-sk.

316 9. Nordsmålands mellersta inspektionsområde. Borg, Tekla Gustafsson, Ebba Jansson, Inga Kalén, Gertrud Karlsson, Edvard Petersson, Hulda Sjöberg, Eva Sundell, Ingrid Westerlind, J

Österbymo Österbymo Österbymo Eksjö Eksjö Medalby Eksjö Höreda Höreda

Klass 2 Brsk. » 6 B t -sk. » 4 B t -sk. » 6 Brsk. » 4. 6. B2-sk. » 2 B 2 -sk. » 2 B2-sk. » 2 Brsk. » 4 Brsk.

10. Nordsmålands västra inspektionsområde. Andersson, Greta Andersson, Herbert Andersson, Rich Andersson, Signe Berggren, Folke Estborn, David Gunnesson, Lisa Johnsson, Harald Malmqvist-Andersson, Alfhild . . . . Mson-Ståhl, Ester Mson-Ståhl, Judit Lindgård, Hildur Petersson, Maria Salomonsson, Rut Sandström-Gustafsson, Helga . . . . . Storck, Hjalmar Söderström, R

Jönköping Karda Värnamo Värnamo Klevshult Jönköping Klevshult Nässjö Karda Nässjö Nässjö Nässjö Nässjö Vättersnäs Karda Jönköping Jönköping

Klass 4 A-sk. » 6 B^sk. » 4. 6. B 2 -sk. » 2 B2-sk. » 4. 6. B2-sk. » 4 A-sk. » 2 B2-sk. » 4 A-sk. » 4 B1-sk. » 6 A-sk. » 6 A-sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 2 B t -sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk.

11. Sydsmålands västra inspektionsområde. Andersson, Gurli Bjurdaien, Åke Dymell, Stina Johnsson, Ebba Magnusson, Elsa Petersson, Gulli Rydqvist, Karl

Anderstorp Lidhult Lidhult Markaryd Anderstorp Lidhult Markaryd

Klass 4 Brsk. » 4 B t -sk. » G Brsk. » 2 B2-sk. » 2 B1-sk. » 2 B t -sk. » 4. 6. B„-sk.

12. Sydsmålands mellersta inspektionsområde. Carlsson, Alma Håkansson, Ruth Johnsson, John Johnsson, Laura Karlsson, Svea Thulin, Ingrid Wiger, Gunnar

Ekhorva Växjö Målerås Ekhorva Växjö Växjö Växjö

Klass 2 B2-sk. » 4 A-sk. » 6 Bj-sk. » 4. 6. B2-sk. » 2 Bj-sk. » 2 A-sk. » 6 A-sk.

31? 13. Sydsmålands östra inspektionsområde. Ahlberg, Hjalmar Andersson, Ester Boiling, Gustaf Carlsson, Astrid Eklund, Aina Ekner, Elsie Ekner, Emil Gezelius, Greta Gustafsson, Oscar Hammerth, Herman Hedberg, Arvid Hjertman, Ester Häggfors, Britt Häggfors, Ossian Lemchen, Mimmi Lindgren, Härman Ljunglid, John Ljungstedt, Alli Lundh, Harry Malmberg, Disa Nilsson, E Nilsson, Sigrid Nilsson, Walborg Nordkvist, Sigfrid Olsson, Karin Olsson, Linnea Ottosson, Nils Paulsson, Anna Petersson, Gottfrid Petersson, Ruth Rosenblad, Anna Rugland, Linnea Sterner, Vera Thylander, Hertha Tylén, Britta Wahlquist, Elna

Kalmar Kalmar Kvarnlyckan Påryd Kalmar Kalmar Kalmar Kalmar Kalmar Kalmar Abbetorp Läckeby Kvarnlyckan Kalmar Kalmar Kalmar Nybro Läckeby Kalmar Kalmar Nybro Kalmar Kalmar Kalmar Abbetorp Kalmar Nybro Nybro Kalmar Kalmar Kalmar Abbetorp Påryd Kalmar Kalmar Kalmar

Klass 6 » 2

Bj-sk. B t -sk.

» »

6 4

A-sk. A-sk.

» » »

4. 6. B,-sk. 2 B.,-sk. 2 B1-sk.

» »

4 A-sk. 4. 6. B2-sk.

4 A-sk.

4 Bj-sk.

» » »

6 2 4

A-sk. A-sk. A-sk.

» »

2 4

B2-sk. B1-sk.

6 A-sk.

14. Gotlands inspektionsområde. Boholm, Judit Cederlöf, Agnes Cederlöf, Emil Dalström, Emil Gardell, Ada Löfgren, Viktor Ohlsson, Dagmar

Tungelsta Tungelsta Tungelsta Grötlingbo Källinge Källinge Grötlingbo

Klass 4 B^sk. » 2 B^sk. a> 6 Brsk. » 4. 6. B2-sk. » 2 B2-sk. » 4. 6. B2-sk. » 2 B2-sk.

318 15. Blekinges inspektionsområde. Ahlfors, Karin Bretschneider, Olga Böckert, Inga du Rietz, Gudrun Fredlund, Ida Glipe, Gunhild Hagman, Margit Janner, Arne Jansson, Hildur Karlsson, Magda Liden, Vilhelm Norlén, Maj Olsson, Ragnhild Paulsson, Greta Petersson, Bertil Rundkvist, Betty

Karlskrona Fjärdsjömåla Lösen Torskors Ronneby Lösen Stengöl Nättraby Ronneby Nättraby Ronneby Ronneby Stengöl Ronneby Stengöl Fjärdsjömåla

Klass 2 A-sk. » 2 B„-sk. » 2 B,-sk. » 6 Bj-sk. » 4 A-sk. » 4 Brsk. » 2 B t -sk. » 4. 6. B2-sk. » 6 A-sk. » 2 B„-sk. » 6 A-sk. » 2 A-sk. » 4 Brsk. • 2 A-sk. » 4 Brsk. » 4. 6. B,-sk.

16. Nordskånes östra inspektionsområde. Carlsson, Greta Flinck, Hilding Fribrock, Maja Håkansson, Frida Håkansson, Rut Johnsson, Libert Neideman, Hilda Nilsson, Ruth Persson, Karl Persson, Richard Svensson, Kerstin Tufvesson, Elisabet

Hässleholm Kristianstad Hässleholm Kristianstad Kristianstad Hässleholm Kristianstad Kristianstad Hästveda Kristianstad Hässleholm Hässleholm

A-sk. Klass 4 » e A-sk. A-sk. 2 > A-sk. 2 2 A-sk. » A-sk. 4 » A-sk. (i » A-sk. 4 P • » 4. 6. B„-sk 4 A-sk. » A-sk. 2 * A-sk. (i »

17. Nordskånes västra inspektionsområde. Agwald, W Ahlström, Tekla Alm, Anna Andersson, Frida Eurenius, Märta Hallgren, Sven Johansson, Folke Löfquist, Alma Nilsson, Ester Nilsson, Harald Nyberg, Stina

Hälsingborg Hälsingborg Riseberga Hälsingborg Hälsingborg Hälsingborg Riseberga • • Hälsingborg Äsphult Hälsingborg Hälsingborg

Klas » » » » » » » » » »

6 2 4 4 6 4 6 2 2 6 2

A-sk. A-sk B,-sl A-sk A-sk A-sk B.-sl A-sk B„-sl A-sk A-sk

319 Olander-Olsson, Ester Persson, Maria Ramborg, Ester Sannel, Tora Selge, Alfhild Strömbom, A

Snogeröd Jonstorp Hälsingborg Hälsingborg Hälsingborg Hälsingborg

Klass 2 2 J 6 i 4 s 2 J 4 i

B2-sk. B;-sk A-sk. A-sk. A-sk. A-sk.

18. Sydskånes östra inspektionsområde. Almroth, Joel Blennow, Siri Ekman, Astrid Göransson, Nils Göransson, Rut Jönsson, Klara Månsson, Gustaf Olsson, Marta Thulin, Elsa Westerdahl, Erik

Södra Åby Charlottenlund Simrishamn Vitaby Vitaby Vitaby Charlottenlund Södra Åby Simrishamn Östra Sallerup

Klass 6 B t -sk. » 2 B 2 -sk. » 6 A-sk. * 6 B1-sk. » 4 B t -sk. » 2 Bj-sk. » 4. 6. B2-sk. » 4 Bj-sk. » 2 A-sk. » 4. 6. B2-sk.

19. Sydskånes västra inspektionsområde. Adrian, Signe Ahlfors, Elna Almer, Ruth Andersson, Anna-Stina Borgström, Siri Brange, Oscar Dahl, John Dunér, Ebba Ekroth, Algot Eriksson, Karin Gustafsson, Elin Gustafsson, Karl-Axel Gustafsson, Ruth Haker-Gyllander, Berta Hedbo, F Helders, Malte Jeppson, Lilian Johansson, Erik Johansson, Jenny Johnsson, Hanna Johnsson, Inga-Lisa Larsson, Edla Linders, Signe Lundqvist, Anna Malmberg, Hilma

Skarhult Löddeköpingc Lund Kungshult Malmö Malmö Eslöv Malmö Malmö Malmö Malmö Lund Eslöv Malmö Malmö .; Eslöv Malmö Malmö Eslöv Löddeköpinge Lund Malmö Malmö Malmö Malmö

Klass 4 » 2 ;> 4 » 2 » 6 » 6 6 » 6 » 4 » 2 » » 2 4 » 4 » 6 » 6 » 4 » 2 » 6 » 2 » 2 » 6 » 4 » 4 » 2 » 2 »

Brsk. B -sk A-sk. B„-sk A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. B„-sk A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk.

320 Månsson, Artur Månsson, Elisabet Nilsson, Anna Nilsson, Hulda Persson, Rut Pålsson, Julia Quint, Ellen Ringdahl, Nils Schmidt, Ada Tullberg, Ellen Wennström, Ida Wennström, Reinhold Åkesson, Å. Birger Örle, Sten Österberg, Inez

Skarhult Malmö Eslöv Löddeköpinge Skarhult Malmö Malmö Kungshult Malmö . . . . Lund Lund Malmö Malmö Malmö Malmö

Brsk Klass 6 4 A-sk. » 2 A-sk. » 4 Bj-sk » 2 B r sk, » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 4. 6., B„-sk. » 4 A-sk. » A-sk. 2 » 2 A-sk. » 6 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » A-sk. 2 »

20. Hallands södra inspektionsområde. Andersson, Alice Bengtsson, Edit Bjerle, Martin Blixt, Gunnar Cederholm, Gulli Hall, Märta Hamnö, Artur Israelsson, Hampus Johnsson, Ingrid Johnsson, J Lindkvist, Gustav Lindström, Marta Månsson, Signe Nilsson, Ingeborg Rosengren, Sven Wennerholm, Karin

Axtorp Halmstad Skälderhus Stridsvig Halmstad Falkenberg Veinge Halmstad Halmstad Halmstad Skälderhus Förslövsholm Stridsvig Falkenberg Falkenberg Halmstad

B.-sk. Klass 2 2 A-sk. » 4 Brsk. » 4. 6. B2-sk. » 6 A-sk. » 6 A-sk. » (i Brsk. » A-sk. 6 » 2 A-sk. » 4 A-sk. » 6 Brsk. » B^sk 4 » 2 B„-sk. » A-sk. 2 » A-sk. 4 » 4 A-sk. »

21. Hallands norra inspektionsområde. Andersson, Linnea Berntsson, Anny Broberg, Oscar Dryselius, Stina Engström, Gunnar Lönnergren, Georg Lönnergren, Tyra Möller, Elin Palm, Ulla

Veddinge Derome Veddinge • • • Vessigebro Derome Tvååker Tvååker Vessigebro Vessigebro

Klass 2 B2-sk. » 2 B2-sk. » 4. 6. B„-sk. » 2 B a -sk. » 4. 6. B2-sk. » 6 Brsk. » 4 Bj-sk. » 4 Bx-sk. » 6 Bx-sk.

321 22. Göteborgstraktens inspektionsområde. Agård, Gunhild Andersson, Frida Andréasson, Anders Andréason, Ragnar Aulin, Karin Bengtsson, A Dahlström, Birger Engström, Lisa Ericsson, Karin Erlanson, Elin Erlanson, Frans Forsberg, Beda Grauers, Karin Gustafsson, Hilda Hallen, Marta Hailing, Sigrid Hailing, Rudolf Hellström, Ebba Holmdahl, Maria Ingelstam, Rut Jansson, Edith Jansson, Elsa Johansson, Frida Johansson, Lilly Johansson, Linhéa Karlne, Elsa Kristensson, K. J Larsson, Elsa Larsson, Martin Lundberg, Ida Lundbäck, Anna-Greta Mellström, Gustaf Nilsson, Thure Nisses-Gagnér, Erik Nordblom, Kerstin Nyström, B. G Olsén, Inez Ordqvist, Kerstin Rydelius, Edit Sohlman, Rut Spetz, Elsa Svensson, Ruth Svensson, Signe Södergren, Gösta Thorfinn, Elsa Wessman, Anna-Greta Zander, Dan Åhström, Ossian Österling, Ola 21 — 120012

Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Agnesberg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Agnesbérg Stenkullen Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Agnesberg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg

Klass 2 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 6 A-sk. » 2 A-sk. » 4 A-sk. » 6 A-sk. » 4 Brsk. » 2 A-sk. » 6 A-sk. » 6 A-sk. » 6 A-sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 6 A-sk. » 2 A-sk. » 6 A-sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 6 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 6 Brsk. » 4. 6. B 2 -sk. » 6 A : sk. » 4 A-sk. » 6 A-sk. » 4 A-sk. » 6 A-sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 2 Brsk. » 6 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk.

322 23. Bohusläns inspektionsområde. Börjesson, Alrik Hansson, Ester Henriksson, Daga Johansson, Anna Johansson, Thor Mattson, Birgit Mellander, Erik Niklasson, Selma Nilsson, Viktor Samuelsson, Erik Stenbeck, Maria Wetterberg, Karin

Bovallstrand Brodalen Lysekil Fågelviken Lysekil Brodalen Brodalen Bovallstrand Lysekil Kårehogen Lysekil Lysekil

Klass 6 Bj-sk. » 2 Bj-sk. » 2 A-sk. » 2 B^sk. » 4 A-sk. » 4 Brsk. » 6 B1-sk. » 4 Brsk. » 6 A-sk. » 4. 6. B2-sk. » 2 A-sk. » 4 A-sk.

24. Dalslands inspektionsområde. Eriksson, Torsten Linnergård, Karl Melin, Kärstin Olsson, Anna Thorstensson, Elsa

Mellerud Trändefors Trändefors Färgelanda Mellerud

Klass 4. 6. B2-sk. » 4 B t -sk. » 6 Brsk. » 2 Brsk. » 2 B2-sk.

25. Älvsborgs norra inspektionsområde. Andersson, Artur Berg, Märta Johansson, Anna Jakobsson, Mathilda Ljungkvist, Agda Lundborg, Ragnar Lundborg, Signe Mellegård, Sara Peterson, Ester Pettersson, Viktor Ramle, Bertil Rönnäng, Harald

Trollhättan V. Tunhem V. Tunhem Trollhättan V. Tunhem Magra Magra Sollebrunn Trollhättan V. Tunhem Trollhättan Velanda

Klass 6 A-sk. B.-sk. 4 » 2 Bj-sk. » A-sk. 2 » Brsk. 6 » 6 Brsk. » B^sk. 4 » 2 B^sk. » A-sk. 2 » B^sk 6 » 4 A-sk. » 4. 6. B2-sk. »

26. Älvsborgs södra inspektionsområde. Andersson, Alma Alsin, Stina Bliding, Ruth Blom, Ingeborg Börtin, Gösta Carlsson, Annie Ceder, Elisabeth Claesson, Margit Hutzelmann, Anna Hörnfeldt, Bertil

Knatte Borås Borås Bollebygd Borås Borås Vängdala Dalum Borås Borås

B2-sk Klass 2 A-sk. 2 t A-sk. 4 •• 4. (3. B2-sk i A-sk. 6 • A-sk. 2 a B2-sk 2 i 4 B.-sk i A-sk. 6 | A-sk. 6

323 Johnsson, Margot Junggren, Maria Larsson, Elin Larsson, Otto Lennmark, A. Hjalmar Ljungstrand, Viola Otterstedt, Margaretha Renhult, Svea Sandberg, Stina Sandblom, Elsa Svedmark, Dagmar

Dalum .. Borås . . . Trädet . . Dalum .. Knatte .. Vängdala Borås . . . Borås . . . Borås . . . Sparsör . Borås . . .

Klass 2 Brsk. » 6 A-sk. Brsk. 4 Brsk. 6 4. 6. B0-sk. 4. 6. B^-sk. A-sk. 4 A-sk. 2 A-sk. 2 B2-sk. 2 A-sk. 4

27. Skaraborgs norra inspektionsområde. Ekert, Anne-Marie Johansson, Ebba Johansson, Gustaf Jonsson, Oscar Jonsson-Svedberg, Augusta Korsfeldt, Nat Linderholm, Märta Lindgren, Gideon Lindgren, Stina Nylén, Karin Persson, Dagny Strandberg, Agda Wrangenfeldt, Carin

Tibro . . . Tidaholm Mofalla . Falköping Tidaholm Tidaholm Mofalla . Tibro . . . Tibro . . . Tidaholm Tidaholm Falköping Tidaholm

Klass 4 » 2 » 4. » 4 » 6 » 4 » 2 » 6 » 2 » 4 » 6 » 2 » 2

B2-sk. A-sk. B.,-sk. A-sk. A-sk. A-sk. B„-sk. B^sk. B^sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk.

28. Skaraborgs norra inspektionsområde. Carlsson, Eufrosyne Edquist, Elsa Haglund, Greta Herrgård, Hulda Johansson, Ragnar Skoglund, Dagny

Lyrestad Österäng Österäng Lyrestad Österäng Lidköping

Klass 4 » 2 » 4 » 2 » 6 » 2

B.-sk. B^sk. Brsk. Brsk. B.-sk. B2-sk.

29. Värmlands västra inspektionsområde. Andersson, A. Frit Blixt, Gunnar Heedman, Maria Hjalmarsson, John Nilsson, Elin Nyman, P. Vilh Olsson, A Olsson, Karin Palm, S. P Petersson, Helfrid Sjöblom, Dora

Värml.-Nysäter Värml.-Nysäter Edane Edane Mangskog Edane Långserud Värml.-Nysäter Bengtsfors Holmedal Bengtsfors

Klass 6 » 4 » 2 » 6 » 2 ... » 4 ... » 4. » 2 » 6 » 2 » 2 ...

Brsk. Brsk. B.-sk. B t -sk. B„-sk. B^-sk. B„-sk. Bj-sk.

A-sk. B„-sk. A-sk.

324 30. Värmlands mellersta inspektionsområde. Ahlzén, Gunnar Bengtsson, Karl Björkman, Ivar Drehmer, Ester Ericson, Betty Forslund, Ingrid Fredeli, Judit Jonsson, Lilli Larsson, Alma Norén, Elof Sjöqvist, Edit Sjöqvist, Ruth Stahlén, Hilding Starck, Anna Tjernberg, Viola Westlind, Anna Östing, Eva Östlind, Sigfr

Torsby Karlstad Trångstad Karlstad Säffle Munkfors Säffle Torsby Trångstad Säffle Säffle Munkfors Skarped Karlstad Säffle Torsby Sunne Sunne

Bj-sk. Klass 6(i 6 A-sk. a 4. 6. BQ-sk. I 4 A-sk. a 2 A-sk. a Brsk 2 4 A-sk. a Brsk 2 s 2 B„-sk A-sk. 4 a A-sk. (i i Brsk 4 4 A-sk. 6 A-sk. 2 A-sk. 4 Bj-sk 2 A-sk. 6 A-sk.

3 1 . Värmlands östra inspektionsområde. Bergquist, Einar Bolin, Erik Elofsson, Ruth Emanuelsson, Elfrida Julin, Paul Liljeroth, Carl Nilsson, Serena

Långban Ekshärad Ölme Björneborg Myra Uddeholm Råda

Klass 4. 6. B 2 sk. 6 B t -sk. » 2 Brsk, » 2 B„-sk. » 4. 6 B„-sk. » B x -sk. 6 » B2-sk. 2 »

32. Närkes inspektionsområde. Andersson, Anida Andersson, Gerda Andersson, Gideon Bergström, Lydia Björck, Nils Edberg, B , Edberg, Elsa Erikson, Aina Erlandsson, Herman Johansson, Stina Kling, Karin Kuhlin, F Larsson, Ester Ljungdahl, Märta Pettersson, Frida Skånberg, Agne Strömberg, C. F Widén, Astrid

Askersund Örebro Kilsmo Askersund Askersund Örebro Örebro Karlskoga Örebro Kilsmo Karlskoga Örebro Örebro Örebro Kilsmo Karlskoga Örebro Örebro

Klass 2 4 6 6 4 4 2 . 2 6 4 2 6 6 2 2 6 4 2

A-sk. A-sk. B.-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. A-sk. Bj-sk B,-sk A-sk. A-sk. A-sk. B.-sk A-sk. A-sk. A-sk.

325 33. Västmanlands västra inspektionsområde. Hektor, Lisa Hjert, Rut Larsson, Axel Lindgren, Sven Nyström, Maja Sandberg, Anna Vidén, Hildur Vidén, Rudolf Österberg, Gunvor

Köping Köping Köping Forshammar Köping Köping V. Skedvi V. Skedvi Köping

Klass 4 A-sk. » 6 A-sk. » 4 A-sk. » 4. 6. B„-sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 2 B.,-sk. » 4. 6. B^-sk. » 6 A-sk.

34. Västmanlands östra inspektionsområde. Alvén, Olov Andersson, Signe Bergvik, Herbert Carlsson, Maria Ericsson, Berta Ericsson, Judith Hedberg, Elis G Jäderlund, Oscar Karlsson, N. V Kraft, Anna Linder, Sara Lindgren, Karin Rydin, Elsa Åkesson, Gunnel

Tärnsjö Virsbo Harbonäs Västerås Harbonäs Harbonäs Västerås Västerås Virsbo Virsbo Västerås Tärnsjö Västerås Västerås

Klass 4. 6. B„-sk. » 4 B"-sk. » 6 B*-sk. » 2 A-sk. » 2 B -sk. » 4 B^sk. » 6 A-sk. » 4 A-sk. » 6 B -sk. » 2 B*-sk. » 2 A-sk. » 2 B„-sk. » 4 A : sk. » 6 A-sk.

35. Dalarnes södra inspektionsområde. Ekström, Linnea Hammar, Hulda Hjelm, Signe Holmér, Lilly Hägg, Herman Johansson, Olov Lindas, Gunhild Persson, Nils Persson, Tyra Söderlund, Em Thoman, Elin

Söderbärke Sunnansjö Gräsberg Gräsberg Yttermalung Ludvika Söderbärke Sunnansjö Sunnansjö Ludvika Ludvika

Klass 4 B^sk. » 2 B^sk. » 4. 6. B„-sk. » 2 B~-sk. » 4. 6. B„-sk. » 4 A-sk. » 2 B^sk. » 6 B^sk. » 4 Bx-sk. » 4 A-sk. » 6 A-sk.

36. Dalarnes östra inspektionsområde. Ahlström, Arne Bengtsson, Eva Björns, Olov Boström, J. E Eriksson, Signe Hallmans, Daniel

Hedemora Dufnäs Dufnäs Falun Falun Falun

Klass 4. 6. B„-sk. » 4 B1-sk. » 6 Brsk. » 4 A-sk. » 2 A-sk. » 6 A-sk.

326 Kastberg, Gunhild Lindkvist, Helga Ström, Selma Thunström, Linnea

Korsnäs Runnvika Falun Dufnäs

Klass 4 » 2 » 6 » 2

t -sk

B -sk A-sk. B, -sk

37. Dalarnes norra inspektionsområde. Bergström, Oscar Dahlgren, Natalia Hedman, Hjalmar Nääs, Olof Svensson, Astrid

Toftbyn Toftbyn Orsa Mora Toftbyn

Klass 6 Brsk. » 4 Brsk. » 4. 6. B„-sk. » 4. 6. B2-sk. » 2 B1-sk.

38. Gästriklands inspektionsområde. Andersson, Hilda Andersson, Ingegerd Bakke, Anna Boström, Janne Cederholm, Martha Daahlmé, Signe Eriksson, Matilda Grahn, Ella Grahn, Karl Gustafsson, Karin Johansson, Signe Larsson, Judit Lindholm, Olof Linnander, Signe Malmgren, Eskil Pierrou, Maja Rödström, Gunnar Sandberg, Erik Stenman, Harry Zackrisson, Gustaf Åsberg, Greta Öjes, Edvard

Gävle Gävle Gävle Gävle Oppalaby Gävle Söderfors Oppalaby Oppalaby Storvik Sandviken Gävle Hästbo Gävle Sandviken Sandviken Söderfors Söderfors Gävle Storvik Hästbo Sandviken

Klass 4 Bj-sk. » 6 A-sk. » 2 A-sk. » 6 A-sk. » 4 B t -sk. » 2 B1-sk. » 2 A-sk. » 2 B^sk. » 6 Bj-sk. » 4. 6. B 2 -sk. » 4 A-sk. » 2 A-sk. » 4. 6. B2-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 6 A-sk. » 6 A-sk. » 4 A-sk. » 4 A-sk. » 4. 6. B a -sk. » 2 B~-sk. » 6 A-sk.

39. Hälsinglands södra inspektionsområde. Edman, Astrid Engvall, Nanny Holmåsen, Goda Jonsson, Ebba Lindgren, Elof Lindhem, Elis Lindhem, Rut Sjödin, Gunhild Tenström, A Wennström, Elsa

Ljusne Kinstaby Söräng Söderhamn Söderhamn Söräng Söräng Söderhamn Söderhamn Söderhamn

Klass 4 » 2 » 4 » 4 » 4 » 6 » 2 » 2 » 6 » 6

B^sk. B 1 -sk. B1-sk. A-sk. A-sk. B1-sk. B 1 -sk. A-sk. A-sk. A-sk.

327 40. Hälsinglands norra inspektionsområde. Ekström, Elsie Larsson, Sigrid Lindholm, Harry Lindgren, Margit

Bjuråker Hedsta Järvsö Ljusdal

Klass 2 B^sk. » 4. 6. B„-sk. 2 » 4. 6. B„-sk a » 2 B„-sk 2

4 1 . Medelpads inspektionsområde. Carlsson, Berta Ericson, Emmy Eriksson, Anna Forsgren, Anna-Britta Granström, N Hellberg, Stina Lidhammar, Helmer Lundström, Edit Nolsjö, Alida Skog, Anna Söderkvist, Selma Törnqvist, Henning Udén, Märta Wallin, M. O

Indalaälven Indalsälven Alnö Liden Indalsälven Sundsvall Liden Sundsvall Sundsvall Liden Alnö Essvik Essvik Sundsvall

Klass 6 B x -sk. » 2 Bj-sk. » 4 B^sk. » 4 B 1 -sk. » 4 B 1 -sk. » 4 A-sk. » 6 B -sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 2 Bx-sk. » 2 A-sk. » 4. 6. B 2 -sk. » 2 B„-sk. » 6 A-sk.

42. Ångermanlands södra inspektionsområde. Hannberg, Svea Könberg, Carl Moberg, Alma Lundqvist, Herbert Naeslund, Ruth Norberg, Dagmar Nore, Stina H Nyberg, Jenny Nygren, Ivar Nyländer, Mia Olsson, Henna Schelén, Einar Stenlund, L Torell, Tora Westberg, Hj Wulkan, Ruth

Backe Härnösand Sollefteå Björköbruk Sollefteå Härnösand Björköbruk Antjärn Edsbordet Härnösand Sollefteå Sollefteå Härnösand Sollefteå Härnösand Antjärn

Klass 2 B x -sk. » 4 A-sk. » 2 A-sk. » 4. 6. B„-sk. » 6 A-sk. » 4 A-sk. » 2 B„-sk. » 2 B~-sk. » 6 B^sk. » 2 A-sk. » 2 A-sk. » 6 B^sk. » 6 A-sk. » 6 A-sk. » 6 A-sk. » 4. 6. B2-sk.

43. Ångermanlands norra inspektionsområde. Bergstedt, Karin Bäck, Selma Dahlström, Elsa ., Eriksson, Viola Hägglund, Eivor

Flärke Flärke Nordringå Resele kyrkby Flärke -.

Klass 6 B x -sk. » 2 Bx-sk. » 4. 6. B,-sk. » 4 B x -sk. » 4 Brsk.

328 Lundberg, Gustaf Nyrén, Hulda Olsson, Klara

Resele kyrkby Resele kyrkby Nordringå

Klass 6 » 2 » 2

Brsk. Bx-sk. B2-sk.

44. Jämtlands södra inspektionsområde. Cassberg, M Forsgren, Beda Hjort, Linnea Jarlhem, Birger Larsson, Alma Långström, Magnhild Nises, Gunnar Olsson, Olof Peters, Ludv. L Rehnström, Olof Svansson, Gunvor Vikström, Oskar Öhrnell, Helmi

Östersund Svenstavik Sveg Ljungdalen Östersund Ljungdalen Östersund Svenstavik Östersund Östersund Östersund Sveg Svenstavik

A-sk. Klass 6 Brsk. » 2 B„-sk. » 2 » 4. 6. B„-sk. A-sk. » 2 B,-sk. » 2 Brsk. » 4 B^sk. » 6 A-sk. » 6 A-sk. » 4 B^sk. » 6 » 4. 6. B 2 -sk. Brsk. » 4

45. Jämtlands norra inspektionsområde. Nilsdotter, Betty Orrell, Herbert Ronne, Anders

Strömsund Kall Strömsund

Klass 4 » 6 » 6

B x -sk. B.-sk. Brsk.

46. Västerbottens södra inspektionsområde. Carlsson, Jensine Dahlman, Sigrid Lindholm, S Löf, Elisabeth Odenram, Henning Öhgren, Elsa

Botsmark Umeå Umeå Umeå Örträsk Lomsjö

Klass 2 » 6 » 4 » 4 » 6 » 2

B 2 -sk. A-sk. A-sk. A-sk. B 1 -sk. B 2 -sk.

47. Västerbottens mellersta inspektionsområde. Burman, Signe Burström, Elice Hedström, Märta Lindquist, Gunnar Lundgren, Anna Nilsson, Ann-Sofi Wallengård, Lorentz

Burträsk Hällnäs Knaften Knaften Burträsk Hällnäs Burträsk

Brsk. Klass 4 Brsk. (i B 0 -sk. 2 4. 6. B~-sk Brsk. 2 B x -sk. 2 B x -sk. 6

48. Västerbottens norra inspektionsområde. Bäckman, Elsa Bäckman, Maj Degerman, Dalia

Kusmark Skellefteå Skråmträsk

Klass 6 » 4 » 2

Brsk. B2-sk.

329 Enmark, Ragnhild Lindberg, Ruth Marklund, Agda Normark, Ruth Näsholm, Anna Tånge, Karin Wikström, Maria

Kusmark Bergsholmen Skellefteå Skellefteå Skråmträsk Bergsholmen Kusmark

Klass 2 B1-sk. » 2 B -sk. » 6 B -sk. » 2 B^sk. » 4. 6. B*-sk. » 4. 6. B^-sk. » 4 B~-sk. i

49. Norrbottens södra inspektionsområde. Enström-Pettersson, Dagny Johansson, Ruth Lindström, Jenny Nordmark, Beda Åström, Rut

Roknäs Nystrand Lauker Roknäs Svensbyn

Klass 4 » 2 » 2 » 2 » 6

Bj-sk. B^-sk. B2-sk. B^sk. B*-sk.

50. Norrbottens mellersta inspektionsområde. Andersson, Helmer Bergman, Bertha Gabrielsson, Ruth Grandin, Ingela Isaksson, Lars-Erik Johansson, Signe Lsestadius, Agnes Larsson, Ester Lindström, Ida Malmström, Olga Niemetschick, Lisa Nyberg, Adina Persson, E. Magn Sandström, Ester Stattin, Anna Ulander, Signe

Rutvik Luleå Boden Boden Gäddvik Sävast Boden Bälinge Boden Luleå Svartöstaden Rutvik Sävast Rutvik Sävast Luleå

Klass 6 B -sk. » 4 A-sk. » 6 A-sk. » 4 A-sk. > 4. 6. B„-sk. » 2 B2-sk. > 4 A-sk. » 2 B„-sk. » 6 A-sk. » 2 A-sk. » 6 A-sk. » 2 B -sk. » 6 B -sk. » 4 Bj-sk. » 4 Brsk. » 2 A-sk.

51. Norrbottens norra inspektionsområde. Carlsson, Ebba Grym, Hilda Hedlund, Hildur Johnsson, Nanny Lsestadius, Hedvig Larsson, Emelia Martinsson, Margit Nilsson, Herman Olsson, Edith Olsson, Märit Pettersson, Sigrid Sandstedt, Lena Tolonen, Gustaf

Bondersbyn Övre Soppero Bondersbyn Valvfors Kiruna Kiruna Övre Soppero Kiruna Kiruna Valvfors Bondersbyn Kiruna Övre Soppero

Klass 4 B -sk. » 2 B^-sk. » 6 B -sk. » 2 B2-sk. » 4 A-sk. » 2 A-sk. » 6 Brsk. » 4 A-sk. » 2 A-sk. » 4. 6. B2-sk. » 2 Brsk. » 6 A-sk. » 4 Bj-sk.

330 52. Tornedalens inspektionsområde. Isberg, Wäinö Lähdet, Alma Lönnqvist, Blenda Melander, Isidor Stråhlberg, Alvina

Lansjärv Lappträsk Övertorneå Espinära Kuivakangas

Klass » » » »

4. 6. B2-sk. 2 Bj-sk. 4 Bj-sk. 6 B^sk. 2 B^sk.

Övriga medarbetare. Bellman, Axel Berntson, Maja Bojs, Eric Bromander, Ester Bååth, Maja Digerfelt, John Engström, Ingrid Eriksson, Anna Eriksson, Ernst Fänge, Linnea Gentz, Magnhild Granmo, Valborg Hermansson, Lisa Holmqvist, Nils Håkansson, Ebba Johansson, Adolf Johnsson, Elsie Johnsson, Harry Jonsson, Sten Karlsson, Arvid Krusell, Margit Ljunghoff, Johannes Mossberg, Nils Nilsson, Hjalmar Nilsson, Karin Nilsson, Lilly Nordqvist, Sigfrid Olsson, Eskil Pleijel, Kerstin Ryberg-Olsson, Hilda Salomonsson, Gunnar Spetz, Linus Svanström, Elis Uhr, Gunhild Wijk, Bertil Zander, Amy

folkskollärare handarbetskonsulent folkskollärare folkskollärarinna teckningslärarinna folkskollärare folkskollärarinna folkskollärarinna gymnastikkonsulent småskollärarinna seminarielärarinna seminarielärarinna folkskollärarinna seminarielärare seminarielärarinna seminarielärare hushållskonsulent folkskollärare folkskollärare folkskollärare folkskollärarinna seminarielektor folkskollärare seminarierektor folkskollärarinna småskollärarinna folkskollärare musikdirektör seminarielärarinna småskollärarinna folkskollärare folkskollärare gymnastikdirektör seminarielärarinna folkskollärare småskollärarinna

Göteborg Göteborg Kalmar Göteborg Kalmar Göteborg Lund Göteborg Göteborg Arlöv Lund Kalmar Göteborg Lund Kalmar Kalmar Göteborg Hälsingborg Göteborg Göteborg Göteborg Uppsala Göteborg Kalmar Lund Lund Kalmar Kalmar Lund Malmö Torsås Göteborg Kristinehamn Kalmar Göteborg Lund

Statens offentliga utredningar 1942 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Industri. Utredning rörande den tékniskt-vetenskapliga forskningen Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. ordnande. 1. Allmänna uppgifter ang. den tekniskt-veter skapliga forskningsverksamhetens nuvarande l ä g e m . n 1938 ars pensionssakkunniga. Becänkande med förslag till — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskaj tjänsie- oeh familjepensionsreglementen för arbetare i liga forskningen. — Erforderliga ätgärder för den tel statens tjänst. [8[ niskt-vetenskapliga forskningens främjande och staten 1911 års lararlönesakkunniga. Betankande med förslag till medverkan därvid. [6] 2. Förslag till åtgärder för frän folkskolans avlöningsreglemente m. m. (9] jande av den tékniskt-vetenskapliga forskningen på byg$ nadsområdet. [7] Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Statens o c h kommunernas flnansväsen. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. [2;

Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n . Politl. Betänkande med förslag till brandlag och brandstadga m. m. [10]

Försäkringsväsen. Nationalekonomi o c h socialpolitik. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. (Sj

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i ö v r i g t . H ä l s o - och sjukvård. Betänkande med utredning och förslag ang. betygssä De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsningen i folkskolan. [11] förhållanden. [i]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag till plan för organisationsarbel inom försvarsväsendet. [1]

Allmänt n ä r i n g s v ä s e n .

Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. 1'romemoria med förslag till utvidgad vanhävdslagstiftning. [5]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1912, Ivar Hreggströms Boktryckeri A. B. 420012

Internationell rätt.

^_ X

För

tjänstebruk.

SÄRSKILD BILAGA TILL

1939 ÅRS BETYGSSAKKUNNIGAS BETÄNKANDE ANGÅENDE BETYGS SÄTTNINGEN I FOLKSKOLAN STANDARDPROV JÄMTE ANVISNINGAR

STATENS OFFEMTUCA UTHEbNlNqAR» För

I ^ M L tjänstebruk.

SÄRSKILD BILAGA TILL

1939 ÅRS BETYGSSAKKUNNIGAS BETÄNKANDE ANGÅENDE BETYGSSÄTTNINGEN I FOLKSKOLAN STANDARDPROV JÄMTE ANVISNINGAR

STOCKHOLM IVAR

Il.tCCSTRÖMS

1942 BOKTRYCKERI

420012 A.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sida

I . Standardprov, som äro föreslagna att användas vid betygssättningen. A. Proven för klass 2 Tyst läsning 1 för klass 2 Högläsning för klass 2 Rättstavningsprov för klass 2 Problemprov 1 för klass 2 Problemprov 2 för klass 2. (Huvudräkningsprov.) Myntprov för klass 2 Additionsprov för klass 2 Subtraktionsprov för klass 2

5 5 5 g g 9 n 13 14 15

B . Proven för klass 4 Tyst läsning 1 för klass 4 Tyst läsning 2 för klass 4 Högläsning för klass 4 Språkbyggnadsprov för klass 4 Motsatsprov för klass 4 Rättstavningsprov 1 för klass 4 Rättstavningsprov 2 för klass 4 Problemprov 1 för klass 4 Problemprov 2 för klass 4 Provräkning för klass 4 Kursprov i mekanisk räkning för klass 4 Additionsprov för klass 4 Divisionsprov för klass 4

16 16 19 23 24 25 26 27 27 30 33 35 37 3g

C. Proven för klass 6 Tyst läsning 1 för klass 6 Högläsning för klass 6 Språkbyggnadsprov för klass 6 Språkläreprov för klass 6 Motsatsprov för klass 6 Rättstavningsprov 1 för klass 6 Rättstavningsprov 2 för klass 6 Problemprov 1 för klass 6 Problemprov 2 för klass 6

39 39 42 42 44 46 47 47 4g 51

Sida

Provräkning för klass 6 Kursprov i mekanisk räkning för klass 6 Additionsprov för klass 6 Divisionsprov för klass C I I . Vissa anmärkningar ursprungliga form III.

angående

ändringar

54 57 59 61

av de standardiserade

provens 62

Anvisningar till de standardprov, som äro föreslagna betygssättningen i folkskolans andra klass

att användas

vid 65

A. Allmänna anvisningar

65 B . H u r standardbetygen i de särskilda ä m n e n a erhållas 1. Standardbetyget i läsning 2. Standardbetyget i skrivning 3. Standardbetyget i rättstavning 4. Standardbetyget i räkning

66 66 69 71 72

I V . Anvisningar till de standardprov, som äro föreslagna betygssättningen i folkskolans fjärde klass

att användas

vid 77

A. Allmänna anvisningar

77 B . H u r standardbetygen i de särskilda ämnena erhållas 1. Standardbetyget i läsning 2. Standardbetyget i skrivning 3. Standardbetyget i rättstavning 4. Standardbetyget i tillämpad räkning 5. Standardbetyget i mekanisk räkning

77 77 g1 gg 90 92

V. Anvisningar

till de standardprov,

betygssättningen

i folkskolans

som äro föreslagna

sjätte

att användas

klass

vid 96

A. Allmänna anvisningar

96 B . H u r standardbetygen i de särskilda ämnena erhållas 1. Standardbetyget i läsning 2. Standardbetyget i skrivning 3. Standardbetyget i rättstavning 4. Standardbetyget i tillämpad räkning 5. Standardbetyget i mekanisk räkning

96 96 9g 106 109 Hl

V I . Övriga av de sakkunniga

standardiserade

prov jämte anvisningar

till dem 116

5 I. Standardprov, som äro föreslagna att användas vid betygssättningen.* A. Proven för klass 2. Tyst läsning 1 för klass 2. A-form.

10 minuter.

Stina har en höna. Varje dag går hönan till sitt rede och lägger ett ägg. Sedan kacklar hon en lång stund och talar på så sätt om för Stina, vad hon gjort. Då går Stina och hämtar

Farfar kan inte läsa utan glasögon. När han skall läsa sin tidning, tar han alltid först fram sina och sätter dem på näsan.

Anna vandrade gatan fram med sin lilla syster vid handen. I ett gathörn stod en man och matade några duvor. Anna gav till ett rop av förtjusning. »Får jag ge dem lite?» ropade hon. »Ja, gärna», sade och gav henne en hel påse med ärter. En kattunge kan klättra upp i ett träd, men det kan inte en hund. Elsas kattunge är mycket glad över detta. Var gång Tures stora hund visar sig, klättrar kattungen upp i ett träd, ooh kan inte följa efter. Anna hade aldrig i sitt liv sett en ekorre. O, vad hon längtade efter att få se en! En dag, när hon lekte under ett träd, fick hon höra ett besynnerligt ljud. Hastigt tittade hon upp. Då fick hon se, vad hon alltid önskat få se. På en gren satt en En dag fick Frans ett par äpplen av en trädgårdsmästare. Äpplena var mycket stora och vackra. De skulle nog smaka gott. Frans såg på dem med förtjusning. Men han åt inte upp dem. Hemma låg hans lilla syster sjuk. Frans sprang hem och gav systern O, vad hon blev glad! En dag sopade Britta golvet. Hon fann då en krona under sängen. Då man inte kunde få reda på vem som förlorat den, fick Britta behålla den. Var gång Britta sen sopar golvet, ser hon alltid noga efter under sängen, om där skulle ligga ännu en

* Anm. Den typografiska utgestaltning, som proven fått i denna bilaga, är ej fullt lämplig och ej i överensstämmelse med den form proven hade vid standardiseringen. Särskilt bör större stilsort och större radavstånd användas i proven för småskolan. Innan proven nytryckas och tillhandahållas, böra de alltså granskas ur typografisk synpunkt.

Görans far hade bråttom att komma i väg till sitt arbete. Men innan han gick, sade han till Göran att rensa bort ogräset i trädgården. När fadern kom hem på eftermiddagen, var Göran ute och lekte på gatan, och var fortfarande kvar i trädgården. Räven bjöd en gång storken på middag. Det var en tunn gröt, som räven slagit ut på ett platt fat. Storken, som har en lång och smal näbb, kunde ej få i sig det minsta, hur mycket han än försökte. En tid därefter bjöd storken på middag. Han hade stoppat ner maten i en flaska med lång och smal hals. Denna gång var det , som ej kunde äta. En pojke, som gått vilse i en skog, sökte på kvällen upp en grotta, där han kunde sova. Han vältrade en tung sten framför ingången för att stänga ute de vilda björnarna. Men han kunde inte somna av fruktan för att en skulle komma och vältra bort stenen.

När en björn närmade sig stugan, var Valter ensam hemma. Hans far hade gått i ett ärende till byn, och modern var på besök i granngården. Lyckligtvis hängde fars laddade bössa på väggen. Hastigt ryckte Valter till sig bössan och sköt , som död 10. föll till marken. En mygga flög en kväll in i ett rum, där ett ljus brann. Hon började genast flyga runt lågan. Till en början flög hon i en stor ring kring denna. Men snart kom hon allt närmare och närmare, tills hon slutligen flög rakt in i 11. »Så dumt skulle jag inte bära mig åt», tänkte en fluga, som också var i rummet. I detsamma fick hon se en skål mjölk. Försiktigt slog hon sig ned på kanten av skålen och smakade på några droppar. Så småningom kröp hon allt längre ner, till dess hon slutligen föll ner i , som var i skålen, och drunknade. 12.

m. En råtta kom ut ur sitt hål och fick syn på en fälla. En tung tegelsten vilade på tre träpinnar. Vid en av dem hade man bundit en bit fläsk. Råttan förstod nog, att det var farligt att gå in i , 13. men hon kunde inte motstå lusten att lukta på fläsket. Men pinnarna stod mycket löst, och så snart råttan rörde vid fläsket, föll 14. ner och dödade råttan. n.

En duva satt i ett träd, som växte nära en bäck. E t t litet bi flög för nära vattenytan och föll i bäcken. Duvan bröt då av ett blad och kastade ned det till biet. Biet kravlade sig upp på 15. och kom lyckligt undan med livet. En tid därefter satt duvan åter i trädet. En jägare kom, fick se henne och siktade med sitt gevär på henne. Men biet hade sett jägaren. Det flög hastigt bort och stack honom i handen. Jägaren ryckte till och sköt bom. Så räddade sin välgörare från 16. en säker död. Hunden och tuppen slöt en gång förbund med varandra. De begav sig ut på vandring. Då kvällen kom, flög tuppen upp i ett träd för att sova där. Hunden kröp in i den ihåliga stammen. På morgonen kom en räv och fick se tuppen. »Kom ner, vackra tupp, och låt mig få omfamna dig!» sade räven. »Gärna det», sade , 17.

»men väck först min vän, som sover i den ihåliga stammen därnere, så får han också hälsa på dig.» Räven tittade in i stammen, men då sprang fram och dödade honom. 18. På ett högt berg bodde en jätte. Hans dotter gick en gång ned i dalen. Där fick hon se något, som hon aldrig förr hade sett. En bonde gick där och plöjde. »Det var en rolig leksak», tyckte jättedottern och tog alltsammans i sitt förkläde. När fadern fick se, vad dottern hade i , blev han ond och befallde henne att 19. s ;tt bära det tillbaka. För honom var bonden ej någon leksak, ty om denne ej odlade jorden, hade ingenting att leva av. 20. Uppe i ett träd satt en korp. Han hade ett stycke ost i näbben. En räv fick se honom. »Den ostbiten skulle jag vilja ha», tänkte räven. Han gick fram och hälsade på Så sade han: 21. »Jag vet, att du är den vackraste av alla fåglar. Är din sång lika vacker som din fjäderdräkt? Sjung en sång för mig!» — »Det ska jag visst göra», sade korpen och öppnade näbben och började kraxa. Med detsamma föll till marken. Räven tog den 22. och sprang sin väg. En varg hade en gång rivit ihjäl ett får. När han skulle äta upp det, fastnade ett ben i hans hals. Det gjorde ont, och han lovade en stor belöning till den, som kunde dra ut benet. D å kom en trana och stack sin långa näbb i vargens gap och drog ut Därpå bad hon att få belöningen. Men 23. då blev vargen ond. »Vill du ha belöning?» sade han. »Du kan vara glad, att du kom levande ur mitt Det 24. måtte väl vara belöning nog.» En man gjorde en järnvägsresa med sin lille son. Under det gossen såg ut genom det öppna fönstret, ryckte fadern av honom mössan och låtsade, som om han hade kastat ut den genom det öppna fönstret. Gossen blev ledsen, men fadern tröstade honom med att han skulle vissla på mössan, så att den kom tillbaka. Han visslade, och strax därpå hade gossen åter sin Efter en 25. stund tog gossen faderns hatt och kastade den ut genom fönstret, i det han sade: » , pappa, så att din 26. kommer tillbaka!» 27. Björnen mötte en gång räven. Denne bar på en knippa fisk. »Var har du fått fisken ifrån?» frågade björnen. »Jag har varit ute och metat», sade räven. Då ville björnen också meta och bad räven tala om, hur han skulle bära sig åt. »Du behöver bara gå ut på isen, hugga dig ett hål och sticka ner svansen i det», sade räven. »Ju längre du kan hålla svansen kvar i vattnet, dess mer får du.» 28. Björnen gjorde, som räven hade sagt, och han höll 29. länge och väl i vaken, tills den var riktigt fastfrusen. Då ryckte han till. Stackars nalle! Då han ryckte till, gick 30. av, och björnen hade sen bara en stump kvar. Pojkarna hade hittat på en ny lek, som de kallade »Jakob». En av dem fick vara »Jakob». Han klättrade upp i ett träd och hängde sig i armar-

8 na från en låg gren. De andra stod bakom honom och ropade: »Jakob, var är du?» En av dem kastade en kotte på »Jakob». Om då denne kunde gissa, vem det var, som kastat kotten, fick han hoppa ner och den skyldige taga hans plats. Annars fick han hänga kvar, och fortsattes, till dess »Jakob» gissat rätt. Det 31. var en rolig lek, men måste vara stark i 32. 33. Namn:

Tyst läsning 1 för klass 2, B-form. B-formen innehåller samma läsestycken som A-formen men i nedanstående ordningsföljd: a, c, b, e, d, g, h, f, j , i, k, m, 1, n, p, o, r, s, u, t, v.

Högläsning för klass 2. Maja, Olle, Inga och Gösta voro syskon. Maja var en stillsam flicka. Hon rynkade på näsan, då Inga och Olle förde oväsen, och sade lillgammalt: — Usch, sådana ungar! Gösta, som var yngst av syskonen, var också lite stillsammare än Inga och Olle. Ibland ville de inte ha honom med, men andra gånger var han bra att ha. Han fick alltid vara barn, då de lekte »far, mor och barn». Och när de lekte den roliga »sjukleken», var han den sjuke. Olle var doktor, Inga var sjuksköterska, och Maja var en liten allvarlig och flitig mamma. Hon och sköterskan tävlade om att svepa in sjuklingen i filtar, fast det var mitt i sommaren och mycket varmt ute. Rättstavningsprov för klass 2. Erik har ett eget litet rum, där han brukar sitta och läsa läxorna. Framme vid fönstret står hans lilla skrivbord. På det finns många saker, en lampa, en vas med blommor, en tändsticksask, papper, pennor, färgkritor, linjal, gummi och mycket annat. E t t bläckhorn får han också på sin namnsdag, har mor sagt. Vid en vägg står sängen, och över den hänger en klocka. Erik förstår sig riktigt bra på den, fast han inte har fyllt sju år ännu. Mitt emot dörren står bokhyllan. Erik älskar sina böcker. Han tycker mer om dem än någon av leksakerna. Ibland lägger han dem på byrån och räknar dem. Sedan sätter han alltid upp dem igen ordentligt på deras platser. (75 prövningsord.) Anm. Endast de kursiverade orden äro prövningsord. Fel på följande ord medräknas alltså ej: av, dem, den, en, Erik, ett, han, har, och, på, sig, står, vid.

9 Problemprov 1 för klass 2. A-form. 35 minuter. Svar: 1. Karin har 5 pärlor och får 3 pärlor till. Hur många pärlor har hon sen? 2. Vad kostar 3 apelsiner, om varje apelsin kostar 12 öre? 3. Karin är nu 12 år. Hur gammal var hon för 5 år sedan? • 4. Maj-Britt har 1 tioöring och 3 stycken femöringar. Hon tappar 2 stycken femöringar. Hur många öre har hon sen? 5. Sven fick 1 krona 20 öre. Hur många dagar räckte de pengarna, då han använde 20 öre om dagen? 6. Erik vill köpa 3 karameller, som kostar 5 öre stycket. Han har 11 öre. Hur många öre till måste han ha för att kunna köpa karamellerna? 7. Åke, Bertil och Erik väger tillsammans 100 kilo. Åke väger 25 kilo och Bertil 35 kilo. Hur mycket väger Erik? 8. Olle har 75 öre. Han köper 8 stycken 5-öres chokladbitar. Hur mycket har han sedan kvar? 9. Sven har inga pengar och är skyldig Arne 70 öre. Sven säljer 10 stycken kulor för 2 öre stycket och 7 stycken frimärken för 5 öre stycket. Hur mycket mer måste Sven förtjäna för att kunna betala sin skuld till Arne? 10. Vad kostar 1 kilo socker, om 4 kilo kostar 1 kr. 80 öre? 11. Stina skulle köpa bullar och kakor för 1 krona 30 öre. Hon köpte 10 stycken 8-öres bullar. För pengarna, som blev över, köpte hon 2-öres kakor. Hur många kakor köpte hon? 12. En pojke springer 11 meter på en och en halv sekund. Hur långt springer han på 3 sekunder? 13. Hur mycket kostar 3 liter mjölk, om 4 liter kostar 88 öre? 14. Hur stor blir förtjänsten för varje dag, om man förtjänar 39 kr. på 6 dagar? 15. 8 liter äpplen kostar 1 kr. 50 öre. Vad kostar 20 liter? 16. Två personer skulle dela 84 kr., så att den ene skulle få dubbelt så mycket som den andre. Hur mvcket blev det åt den som fick mest?

pärlor. öre. år.

öre.

dagar.

öre.

kilo. öre.

öre. öre.

kakor. m. öre. kr

öre.

kr.

10 17. Sven, Nils, Rut och Maj ha 80 öre var. De köper för alla sina pengar 8 hekto choklad. Hur mycket kostade 1 hekto choklad? 18. Vilket är det minsta tal man måste lägga till 48 för att få ett tal, som innehåller 14 ett helt antal gånger? 19. Axel väger dubbelt så mycket som Per. Per väger dubbelt så mycket som Hans. Gustav väger lika mycket som Axel och Per tillsammans. Hur många pojkar lika tunga som Hans behövs, för att de ska väga lika mycket som Gustav? 20. Per har 8 öre mer än Arne, och Arne har 23 öre mer än Georg. Sven, som har 50 öre, har 5 öre mer än Georg. Hur mycket har Per?

öre.

pojkar.

öre.

Namn:

Problemprov 1 för klass 2. B-form. 35 minuter. Svar: 1. Svea har 6 pärlor och får 3 pärlor till. Hur många pärlor har hon sen? 2. Vad kostar 4 apelsiner, om varje apelsin kostar 12 öre? 3. Ebba är nu 11 år. Hur gammal var hon för 5 år sedan? 4. Ester har 1 tioöring och 3 stycken femöringar. Hon tappar 2 stycken femöringar. Hur många öre har hon sen? 5. Bo fick 1 krona 20 öre. Hur många dagar räckte de pengarna, då han använde 20 öre om dagen? 6. Ture vill köpa 3 karameller, som kostar 5 öre stycket. Han har 13 öre. Hur många öre till måste han ha för att kunna köpa karamellerna? 7. Leif, Göte och Herbert väger tillsammans 100 kilo. Leif väger 30 kilo och Göte 35 kilo. Hur mycket väger Herbert? 8. Svea har 85 öre. Hon köper 8 stycken 5-öres chokladbitar. Hur mycket har hon sedan kvar? 9. Bengt har inga pengar och är skyldig Arne 80 öre. Bengt säljer 10 stycken kulor för 2 öre stycket och 7 stycken frimärken för 5 öre stycket. Hur mycket mer måste Bengt förtjäna för att kunna betala sin skuld till Arne?

pärlor. öre. år. öre.

dagar. öre.

kilo. öre.

öre.

11 10. Vad kostar 1 kilo socker, om 4 kilo kostar 1 kr. 40 öre? 11. Elsa skulle köpa bullar och kakor för 1 krona 30 öre. Hon köpte 10 stycken 8-öres bullar. För pengarna, som blev över, köpte hon 2-öres kakor. Hur många kakor köpte hon? 12. En pojke springer 12 meter på en och en halv sekund. Hur långt springer han på 3 sekunder? 13. Hur mycket kostar 3 liter mjölk, om 4 liter kostar 84 öre? 14. Hur stor blir förtjänsten för varje dag, om man förtjänar 45 kr. på 6 dagar? 15. 8 liter äpplen kostar 2 kr. 50 öre. Vad kostar 20 liter? 16. Två personer skulle dela 84 kr., så att den ene skulle få dubbelt så mycket som den andre. Hur mycket blev det åt den som fick mest? 17. Bengt, Sven, Nils, Rut och Maj ha 80 öre var. De köper för alla sina pengar 8 hekto choklad. Hur mycket kostade 1 hekto choklad? 18. Vilket är det minsta tal man måste lägga till 58 för att få ett tal, som innehåller 16 ett jämnt antal gånger? 19. Rolf väger dubbelt så mycket som Stig. Stig väger dubbelt så mycket som Hans. Klas väger lika mycket som Rolf och Stig tillsammans. Hur många pojkar lika tunga som Hans behövs för att de tillsammans ska väga lika mycket som Klas? 20. Per har 7 öre mer än Arne, och Arne har 26 öre mer än Georg. Sven, som har 50 öre, har 5 öre mer än Georg. Hur mycket har Per? Namn:

öre.

kakor. m. öre. kr

öre.

öre. kr.

öre.

pojkar. öre.

Problemprov 2 för klass 2. (Huvudräkningsprov.)

1. Ture har 15 öre och ger bort 8 öre. Hur mycket har han kvar? 2. Greta delar 12 pärlor lika mellan 3 flickor. Hur många pärlor får var flicka? 3. Anna köper för 55 öre. Hur mycket får hon tillbaka på 1 krona? 4. Hur många 2-öringar kan man växla till sig för en femtioöring?

(20 sekunder) (20 sekunder) (20 sekunder) (30 sekunder)

12 5. Mia köpte 3 radergummin, som kostade 15 öre stycket. Hur mycket skulle hon ha tillbaka på en femtioöring? 6. Minska 75 med 24! 7. Hur många stycken är 4 dussin? 8. Hur många tjog är 100 ägg? 9. Arne är 12 år äldre än Erik. Hur gammal är Erik, då Arne är 21 år? 10. Lägg samman 34 och 66! 11. Vad kostar ett halvt dussin pennor, då en penna kostar 15 öre? 12. Om Maja delar sina pengar i 4 lika delar, blir det 10 öre i var del. Hur mycket blir det i var del, om hon delar sina pengar i 5 lika delar? 13. Öka 34 med 16! Minska summan med 22! 14. Bengt köpte socker för 80 öre och kaffe för 2 kr. 50 öre. Han betalade med en femkrona. Hur mycket skulle han ha tillbaka? 15. Hur många minuter är det mellan 12 minuter över 12 och 1 minut i l ? 16. Hur många 15-öres frimärken kan man få för en krona?

(30 sekunder) (30 sekunder) (30 sekunder) (30 sekunder) (30 sekunder) (30 sekunder) (45 sekunder) (45 sekunder) (45 sekuuder)

(45 sekunder) (45 sekunder) (45 sekunder)

Tid för provet:

Problemprov 2 för klass 2. (Barnens blankett.) 1.

ore.

pärlor.

öre.

ore.

öre.

4. 5.

öre.

ar.

13 14

stycken.

minuter.

tjog.

stycken.

ore.

13 Myntprov för klass 2 . A-form. 10 minuter. 25106051öringar öringar öringar öringar öringar

a) Vilka 2 mynt ge tillsammans 60 öre? b) » • 3 mynt » » 55 öre? c) » 4 mynt » » 66 öre? 1. 2. 3. 4.

» > » »

2 mynt 2 mynt 3 mynt 3 mynt

» » » »

6 öre? 75 öre? 16 öre? 30 öre?

5. 6. 7. 8.

» » »

3 mynt 3 mynt 3 mynt 4 mynt

» » » »

70 öre? 35 öre? 85 öre? 8 öre?

4 mynt

26 öre?

10.

4 mynt

41 öre?

11. 12. 13.

» » »

4 mynt 4 mynt 5 mynt

» » »

71 öre? 30 öre? 25 öre?

14. 15. 16. 17.

» » » »

5 mynt 5 mynt 5 mynt 5 mynt

» » » »

» 17 öre? » 1 kr. 21 öre? » 96 öre? » 60 öre?

18. 19. 20.

» » »

6 mynt 6 mynt 7 mynt

» » »

73 öre? 40 öre? 25 öre?

Namn:

Myntprov för klass 2, B-form. B-formen utgöres av A-formens uppgifter i följande ordning: 2, 1, 4, 3, 7, 5, 6, 9, 8, 12, 10, 11, 13, 15, 14, 16, 17, 19, 18, 20.

14 Additionsprov för klass 2 . A-i orm.

8 minuter

)

3 8 5

8 6 7

4 5 9

8 7 4

9 6 7

5 8 6

7 4 2 5

6 8 7 9

8 9 8 9

10)

5 4 2 3

11)

4 6 8 6

12)

7 6 5 8

5 3 6 8 7

14)

6 9 2 4 1

15)

8 4 6 2 9

16)

4 7 7 5 6

17)

7 6 6 5 8

18)

9 4 2 4 2

20)

4 9 9 6 7 5

21)

7 2 0 3 5 1

22)

9 7 8 8 9 9

23)

5 7 6 6 8 5

24)

8 6 5 4 5 2

5 8 4 7 2

4 4 3 6 4 5 4

26)

8 6 7 5 8 9 8

27)

6 5 4 7 3 6 4

28)

9 6 7 8 4 7 3

29)

7 9 6 5 8 8 5

30)

8 5 4 6 5 4 3

6 3 7 8 5 3 4 5

32)

4 6 7 7 8 9 3 1

33)

8 3 6 5 6 8 6 2

34)

5 9 3 6 5 7 4 3

35)

8 5 8 6 3 8 6 5

36)

6 6 4 7 9 9 1 8

15 37)

43)

5 3 O 4 1 6 9 5 5

38)

5 2 8 6 9 3 7 2 6 9

44)

7 5 6 9 7 4 3 9 6

39)

6 6 8 8 9 9 7 7 4 4

45)

6 3 8 4 1 5 7 !)

40)

7 9 4 8 6 7 5 3 8 6

46)

4 6 7 9 5 8 2 6 7

41)

2 4 1 (i 5 9 7 6 8

47)

42)

7 9 6 4 8 5 7 9 4

48)

3 9 6 6 6 8 7 7

(i 8 5 9 4 8 5 2

9 6 8 2 7 5 7 <) 8 3

Namn:

Additionsprov för klass 2 , B - f o r m . B-formen innehåller A-formens uppgifter i följande ordning: 2, 3, 1, 6, 4, 5, 8, 9, 7, 12, 10, 11, 14, 15, 13, 18, 16, 17, 20, 21, 19, 24, 22, 23, 26, 27, 25, 30, 28, 29, 32, 33, 3 1 , 36, 34, 35, 38, 39, 37, 42, 40, 4 1 , 44, 45, 43, 48, 46, 47.

Subtraktionsprov för k l a s s 2 . A-form.

6 minuter.

16 — 5

16 — 9 :

13 — 3

14 — 9 :

18 — 6

64 — 10:

15 — 2

78 — 12:

27 — 4

46 — 14:

38 — 8

97 — 15

44 — 2

24 — 5 :

96 — 5

27 — 9

13 — 6

22 — 8

10)

12 — 7

27 — 8

16 21 ) 32 — 6 22 I 45 — 8 23 ) 78 — 9 24 ) 84 — 6 25; 41 — 2

= = = = =

26;1 24 — 8 = 27,1 63 — 7 = 28,I 92 — 4 = 29; 61 — 7 = 3o; 72 — 5 = 31] 35 — 7 = 32; 66 — 9 = 33; 53 — 22 =

38) 46--18 39) 82--15 40) 33--15 41 ) 93--18 42) 33--19 43 ) 65--19 44) 51--18 43 ) 40--27 46 80--54 47 1 62--49 48 1 51--39

88 — 48 =

49 85--47 50, 94--77 51 66--47 :>-2 43--24 53 72--53

37; 75 — 16 =

54] 91--65

34; 68 — 35 = 35; 59 _ 42 = 36;

Namn:

Subtraktionsprov för klass 2, B-form. B-formen innehåller A-formens uppgifter i följande ordning: 3, 1, 4, 2, 7, 5, 8, 6, 11, 9, 12, 10, 15, 13, 16, 14, 20, 17, 19, 18, 23, 21, 24, 22, 27, 25, 28, 26, 31, 29, 32, 30, 35, 33, 36, 34, 39, 37, 40, 38, 43, 41, 44, 42, 47, 45, 48, 46, 51, 49, 52, 50, 54, 53.

B. Proven för klass 4. Tyst läsning 1 för klass 4. A-form. 10 minuter. a. b.

Sven tog mössan och gick mot dörren. »Vart ska du gå?» frågade hans mamma. »Jag ska gå till skolan», sade Elsa och Greta hade en katt och en hund. Katten och hunden tyckte ej om varandra. Var gång hunden visade sig, sprang bort och gömde sig.

17 En katt fick se en lärka på en åker och tyckte, att den skulle smaka bra till middag. »Kom hit, lilla lärka», sade katten, »så ska du få se på den fina klockan, som jag har i ett band om halsen!» Men den kloka lärkan brydde sig ej om att se på kattens utan flög sin väg. En dag kom en lat uggla till en skata. Ugglan ville, att skatan skulle bygga ett bo åt henne. »Varför skulle jag göra det?» sade skatan. »Om du inte vore så , kunde du bygga det själv.»

En dum höna gick en gång till en räv och bad denne vakta hennes kycklingar, medan hon gick ut och skaffade mat. Det hade räven inget emot. Hönan blev borta en lång stund. När hon kom tillbaka hade ätit upp alla hennes kycklingar.

Erik och Birgit drogo sina kälkar genom den djupa snön upp till kullens topp. Sen bar det av i svindlande fart ner för backen. Det var så roligt, att de fortsatte att åka i flera timmar. Men till slut blevo de så trötta, att de inte längre orkade dra kälken upp till kullens

En svart korp ville en gång ha vita fjädrar som en svan. Korpen såg, att svanen levde i vattnet, och trodde därför, att det var vattnet, som givit svanens fjädrar deras färg. Därför beslöt korpen att varje dag tvätta sina fjädrar, tills de blevo

Fågelägg äro mycket olika varandra. Taltrasten har blågröna ägg. Duvan lägger två vita ägg. Gråsparvens ägg äro bruna med grå fläckar. Om du finner ett bo med blågröna ägg, kan du vara säker på att det inte är en duva eller en som lagt de äggen. »Kom, så går vi till Kattvik och simmar, för där är det djupt», sade Karl. »Nej», sade Sven, »jag tycker, att vi ska gå till den grunda Lillvik, för där är det varmare.» — »Det är inte, för att det är varmare där, som du vill gå dit, utan det är, för att det inte är där och du inte kan simma», sade Karl.

En dum gubbe hade en gång en ostbit i ett skåp. Då det fanns råttor i huset, satte gubben en katt i skåpet, för att denne skulle vakta osten och skrämma bort På kvällen gick gubben lugnt 9. till sängs. Nästa morgon var han mycket nyfiken att få se, hur katten klarat vakthållningen. Han öppnade skyndsamt skåpet. Katten fanns där, men osten var borta. Den hade ätit upp. 10. Det var en gång en flicka, som trodde, att hon skulle kunna få fatt i stjärnorna på himlen. En kväll gav hon sig ut att leta efter dem. Hon gick och gick, tills hon inte orkade gå längre. Då satte hon sig ner att gråta. I detsamma kom en älva och frågade, varför hon grät. »Jag är ute och letar efter , men jag finner inga, och 11. jag är så trött.» Då flög den lilla älvan upp till himlen, ryckte till sig en stjärna och gav den till 12. En gammal herre var ute och promenerade i en park. Om en stund satte han sig på en nymålad bänk, tog upp en tidning och började läsa. En skara pojkar samlade sig viskande omkring honom och betraktade honom nyfiket. Förargad såg han upp från och frågade 13. — 420012

KS pojkarna: »Vad vill ni?» — »Vi väntar, att det ska komma flera och sätta sig på bänken. Den har nyss blivit » 14. m. En liten pojke hade varit i skolan för första gången i sitt liv. När han kom hem, frågade hans mamma, vad han lärt sig. »Ingenting», svarade pojken. »Vad gjorde du?» — »Jag hjälpte fröken. Hon ville veta, hur man stavar till 'katt', och jag lärde det.» 15. n. En kines oroades mycket av en hund, som såg elak ut och skällde på honom. »Var inte rädd för honom», sade hundens ägare. »Ni känner väl till det gamla ordspråket: en hund, som skäller, bits aldrig.» — »Ja», svarade kinesen, »det gör jag, och det gör ni, men känner 16. till detta ordspråk?» o. En gräshoppa kom en kall vinterdag till en myra och bad om lite mat. »Har du inte under den varma årstiden samlat mat för vintern?» frågade myran. Gräshoppan svarade, att hon ej haft tid till det. Hela sommaren hade hon sjungit och spelat. »Om du sjöng och spelade under sommaren, så kan du ju dansa under », 17. sade då 18. p. En herre var en afton på besök hos en vän, då det började regna häftigt. Herrn väntade länge för att se, om inte vädret skulle bli bättre. Men då det i stället blev allt sämre, bad honom stanna kvar 19. över natten. »Ja tack», sade gästen, men om en stund var han försvunnen. Efter en halvtimme var han tillbaka, drypande av regn. Värden frågade honom förvånad, var han varit. Han svarade, att han varit hemma och skrivit ett meddelande till sin hustru, som också var ute den kvällen. I meddelandet stod, att han ej kunde komma hem, därför att det 20. r. En cirkus hade en hund, som sades kunna spela piano. Hunden steg upp på pianostolen, satte tassarna på tangenterna och spelade alldeles utmärkt. Publiken var mycket förvånad. Plötsligt ropade en av åskådarna: »En råtta!» Ögonblickligen hoppade ner från stolen 21. och sprang åt det håll, varifrån ropet hade kommit. Till publikens stora munterhet fortsatte att spela. 22. s. En gosse, som ofta brukade ljuga, vaktade får långt borta i skogen. En dag roade han sig med att ropa: »Hjälp! Vargen kommer!» Några timmerhuggare, som ej voro långt borta, hörde ropet och komma springande för att gossen. När de kommo fram, skrat- 23. tade gossen åt dem och sade att de voro lättlurade. En dag kom det verkligen en varg. Då ropade gossen på fullt allvar på hjälp. Men arbetarna, som trodde, att han återigen , brydde 24. sig ej om hans rop, och vargen fick bita ihjäl fåren. t. En uggla fick se en jägare komma till skogen med bössan på axeln. »Kära du, skjut inte ihjäl mina barn!» bad hon. »Hur ska jag veta, vilka som är dina barn?» frågade jägaren. »Mina barn är de vackraste i världen», sade ugglan. I själva verket äro uggleungar något av det fulaste. man kan få se. »Då ska jag inte skjuta dem», sade 25. och fortsatte sin vandring. På aftonen fick ugglan se honom komma tillbaka med en hop skjutna uggleungar. »Oj, oj, oj, nu har du skjutit mina barn ändå!» jämrade sig ugglan. »Jag sköt de 26. jag såg», sade jägaren.

1!) u.

Under en storm slungades ett skepp häftigt omkring på det upprörda havet. Kaptenen kunde ej lämna rodret en sekund. Till och med de äldsta matroserna grepos av fruktan. Kaptenens åttaårige lille son var den ende, som var lugn. »Är du inte rädd?» frågade honom en gammal sjöman. »Nej», svarade gossen, »min står ju 27. vid » 28.

En ståtlig regnbåge välvde sig över himlen. Emedan alla prisade hans vackra färger, kände han sig övermodig. Han föraktade molnen omkring sig och ansåg sig med sina granna färger vara vackrare än själva solen. »Du glänser visserligen», sade han till solen, »men du har blott en enda » Då solen hörde detta, log hon och 29. sade: »Sköna regnbåge, vet du då inte, varifrån du får din prakt? Det är ju jag, som skapar dig.» Därpå gömde solen sina strålar bakom ett moln, och i samma stund försvann 30. Människokroppen kan liknas vid en ridhäst. Denna behöver en lätt och duktig ryttare för att göra sitt bästa. På samma sätt behöver vår kropp ett ljust och glatt sinnelag för att göra sitt bästa. Ett sorgset, svårmodigt, bittert och ängsligt sinne sitter tungt i sadeln, och den stackars , d. v. s. människans 31. , blir lidande. 32. En persons läsförmåga kan inte sägas vara god, om den läsande ej förstår, vad han läser. Färdigheten att endast kunna utsäga de ljud, som motsvara tecknen, har intet värde och är till ingen nytta, om man ej kan tillägna sig de tankar, som äro gömda i tecknen och ljuden. Konsten att betyder således, att man 33. det skrivna eller tryckta. 34.

Namn:

Tyst läsning 1 för klass 4, B-form. B-formen innehåller samma läsestycken som A-formen men i följande ordning: a, c, b, e, d, g, f, i, h. k, j . n, 1, m. o. r. p, s, t, u, v, y, x.

Tyst läsning 2 för klass 4. A-form. 10 minuter. a) Då julklapparna öppnades, fick Leif se, att han fått »Robin Hood». Han satte sig strax att läsa den. Den var så spännande, att han knappt gav sig tid att äta. Vad fick Leif i julklapp? skridskor bok skidor färglåda fotboll • tennsoldater 1. I ett hörn av sjöboden hade lille Erland sin verkstad. Uppe i taket hängde tre små flygmaskiner. Vid ett bord stod Erland och arbetade på ett modellflygplan. Han hade tagit ut urverket ur en gammal väckarklocka och satt

20 in det som motor i flygmaskinen. På söndagen skulle han provflyga sina maskiner. Vad tror du Erland hade lust att bli? sjöman flygare bonde snickare urmakare chaufför 2. Gräshoppan spelade och dansade hela våren och sommaren. Hon skrattade åt myran, som stretade och arbetade från morgon till kväll, för att hon skulle ha föda för vintern. Men innan gräshoppan visste ordet av, kom vintern. Hemma hos denne var det då tomt. Men myran hade fullt med mat. Vilket ord passar bäst in på gräshoppan? klok flitig tanklös hjälpsam okunnig 3. Lisa pysslar oroligt med sina dockor. Den ostyriga Maj-Lis har skurit sig i tummen och måste förbindas. Lill-Inga måste ovillkorligen ha en matsked ricinolja. Den ljuslockiga Ulla har scharlakansfeber och ligger för sig själv i en vrå av barnkammaren. Men hon har fått en bilderbok att trösta sig med i ensamheten. Vad tror du Lisa har lust att bli? lärarinna sjuksköterska sömmerska hembiträde apotekare 4. Sven sade, att han var den duktigaste pojken i världen. Han kunde slå ihjäl björnar, skjuta vargar, besegra de vildaste tjurar, ja, göra vad som helst. I detsamma skuttade en hare fram på vägen. Sven hoppade förskräckt åt sidan och föll plums i diket. Kamraten, som var med honom och som Sven kallat en feg stackare, drog honom med möda upp ur dyn. Vilket ord passar bäst in på Sven? duktig stark skrytsam modig tystlåten elak 5. Gamla fröken Berg bodde i ett litet hus i utkanten av staden. Hon var sjuklig och kunde sällan gå ut. Därför satt hon oftast i en bekväm stol och såg ut genom fönstret. Där utanför höllo hennes vänner, domherrarna, till i en skogsdunge. Gång efter annan flögo de till fönstret, där en liten låda var utställd på fönsterbrädet. I lådan hade fröken Berg lagt ut brödsmulor och hampfrön. Det var mat, som fåglarna tyckte om. Vilket ord passar bäst in på fröken Berg? lat rik nyfiken djurvänlig givmild förnäm 6. När man reser från Lund till Malmö kan man knappast tycka, att det är landsbygd, man ser omkring sig. Husen ligga så tätt intill varandra, och oupphörligt sticker det upp en fabriksskorsten. Vid järnvägsstationerna ligga samhällen, som se ut som små städer. Hurudan är denna bygd? fattig ödslig mager naturskön skogrik folkrik 7. Det hade blivit vinter. På alla vattenpussar var det tunn is. Karl skulle nödvändigt pröva, om isen höll. Det gjorde den inte. Plask, plask, sade det, när han gick. Karl tyckte, att det var roligt. Inte kom han ihåg moderns varningsord. Hon hade sagt till honom att akta sig för att bli våt om fötterna. På kvällen kom straffet. Han kände sig frusen och sjuk. Det gjorde ont i halsen, och näsan började rinna. Han var grundligt förkyld. Hur tycker du, att Karl handlade? djärvt oförskräckt obetänksamt försiktigt sjukligt

21 8. En engelsman bjöd en gång några vänner på middag. Medan man satt till bords, bröt ett förskräckligt oväder ut. Blixten slog ner i rummet och kastade omkull en av gästerna utan att dock skada honom. De andra gästerna rusade förskräckta upp från sina platser, men engelsmannen satt lugnt kvar. Han sade endast: »Jag tror, att jag måste skaffa mig en åskledare». Vilket ord passar bäst in på engelsmannen? slö hungrig kallblodig rädd tanklös

ohjälpsam

9. En pojke fick plats hos en köpman. Denne hade en stor kista, som var full med gamla spikar, skruvar och järnskräp. Pojken blev tillsagd att ordna innehållet i kistan. På aftonen kom han till köpmannen och sade, att han var färdig med arbetet. Köpmannen granskade då detta. Allt var utfört med största omsorg. Var sort låg för sig, och på små papperslappar hade gossen skrivit, vad som fanns i varje avdelning. Vilken av följande egenskaper passar bäst in på pojken? punktlighet envishet ordningssinne samvetslöshet

inställsamhet

10. Och skuggan faller så tjock, så tjock som en fäll över ensamma leden. Det tassar, det braskar över sten och stock, och trollena träda på heden. Det är så mörkt långt, långt bort i skogen. Hurudan är stämningen i denna dikt? munter sorglig spöklik vardaglig hemtrevlig 11. I en stad hade en stor människoskara samlats på torget. Landets konung hade kommit på besök, och alla ville höra honom tala. I folkskaran rådde stor trängsel. En man blev trampad på foten. Han vände sig häftigt om och slog till den som trampat honom. Den slagne sade då helt lugnt: »Jag tror, att ni nog blir ledsen över vad ni gjort, då ni får veta, att jag är blind.» Vilket ord passar bäst in på den mannen, som blev trampad? grym okänslig modig hätsk lättretad ömtålig 12. Ett av Europas länder är inte rikt på kol och järn. Jorden är mager, och det är endast en liten del av landet, som är odlad. Klimatet är inte särdeles lämpligt för sädesodling. Men över hälften av landet är täckt med skog. Vilken bör alltså vara det landets viktigaste näringsgren? jordbruk handel bergsbruk fiske träindustri jakt 13. I en dalgång i skotska högländerna stod en kyrka. Varje söndag kom folket, som bodde i dalen, till kyrkan för att fira gudstjänst. Strax intill kyrkan flöt en bäck fram. När det inte regnade, var bäcken så smal och grund, att man med lätthet kunde ta sig över den. Men i regntider svällde den och blev så bred och djup, att folket ej längre kunde ta sig över den utan fick färdas en lång omväg till kyrkan. Ingen ville dock åtaga sig att bygga en bro över bäcken, ty alla voro rädda för arbetet. Hurudana voro dessa människor? oförnöjsamma okunniga oförsiktiga

oföretagsamma

orädda

22 14. Låt oss åka sakta, låt oss dock betrakta skogens vita slott, golvens marmorstenar, vita valv av grenar, som till himlen nått. Vilken årstid målas i dikten? våren sommaren hösten vintern 15. Persien är ett land med vilda, otillgängliga bergstrakter. En gång vandrade en herde på ett brant berg. Då fick han se en man sitta alldeles vid kanten av en lodrätt stupande bergvägg. Herden gick fram till mannen och såg då, att han sov. Han hade tydligen satt sig att vila och somnat. Herden såg också något annat. Den sovande var en man, som hade gjort honom mycket ont. Vad skulle herden nu göra? Väckte han mannen, kunde han vänta att bli utskälld av denne. Väckte han honom inte, kunde det mycket väl hända, att mannen rörde sig i sömnen och föll ner i bråddjupet. Herden betänkte sig ej länge. Han väckte den sovande. Till tack fick han hårda och bittra ord. Hur handlade denne herde? obetänksamt oklokt hjältemodigt osjälviskt egennyttigt 16. Nu somna i vassen änderna med näbben under vingen. Det skymmer mjukt över stränderna, och havet släcker sin brand. Nu slätas på vattenspeglarna den sista dallrande ringen och roddarna och seglarna ha längesedan nått land. Vilken tid på dygnet skildrar dikten? morgonen eftermiddagen gryningen aftonen natten dagen 17. I Ryssland regerade en gång en tsar, som i historien fått namnet Peter den store. Han var i många avseenden en märklig man och uträttade mycket som var till välsignelse för landet. Han lärde sitt folk att bygga båtar och handla med andra folk. Folket fick lära sig renlighet och ordentlighet. Adelsmännen fingo ej behandla sina underlydande så illa, som de brukat. Men en dag blev Peter ond på sin trädgårdsmästare. Han slog till honom, så att han föll till marken. Av slaget blev mannen sjuk och dog kort tid därefter. Tsaren ångrade bittert sin handling. Vad visar denna berättelse, att tsar Peter saknade? godhet klokhet duglighet vett självbehärskning 18. I en dalgång i norra Indien stod en engelsk soldat på vakt. Då kom en vandrare fram till honom. Han var liten till växten, hade svart, stripigt hår och gul ansiktsfärg. Det var en tibetan. Hans hemland, Tibet, ligger högt uppe bland bergen. När tibetanen var mitt framför engelsmannen, räckte han ut tungan och lyfte vänstra handen till vänstra örat. I vredesmod slog soldaten till honom, så att han föll. I detsamma kom en officer. Han frågade soldaten: »Varför slår du den mannen?» — Soldaten svarade: »Han räckte ut tungan åt mig». Då sade officeren: »Vet du inte, att tibetanerna räcker ut tungan som tecken på vördnad? Mannen ville säga dig, att han var din ödmjuke tjänare.» Soldaten ångrade då sin handling. Vilket ord förklarar bäst soldatens handlingssätt? okunnighet högmod häftighet fosterlandskärlek stolthet

23 19. Efter en lång och tröttsam vandring voro vi uppe på fjället. Ingen av oss skall glömma den syn vi sågo däruppe i strålande julisol. I norr och söder stego de svenska fjällen med sina mjuka, böljande linjer i oändlighet bortom varandra. Vid himlaranden i väster skimrade som en drömsyn de norska fjällens tinnar. I djupet under oss drog den breda älvens dal med sin långa rad av sjöar bort mot sydöstra horisonten, där skogslandet försvann i tätnande dis. Hurudan är naturen i denna bygd? ljus storslagen omväxlande fridfull leende karg 20. I våra dagar transporteras ständigt mängder av varor över land och vatten. E t t stort antal människor befinna sig ständigt på resande fot. Posten, telefonen, telegrafen och radion sprida miljontals meddelanden av olika slag över jorden. Ett nät av järnvägar ligger som ett galler över vår världsdel. På landsvägarna rulla miljontals bilar fram och åter. På hav, sjöar och floder gå fartyg av alla slag. Vilket ord anger bäst, vad detta stycke handlar om? handel sjöfart samfärdsel radio bilar resor Namn:

Tyst läsning 2 för klass 4, B-form. B-formen innehåller samma läsestycken som A-formen men i följande ordning: a, 2. 1, 4, 3, 6. 5, 8, 7, 10. 9, 12, 11, 14. 13. 16. 15, 18, 17, 20, 19.

Högläsning för klass 4. En åsna, som i maj manad kom i tjänst hos en trädgårdsmästare, måste dagligen bära en korg full med blommor till närmaste stad. Detta tyckte åsnan inte om, ty hon var lat och ville helst stanna hemma i stallet. »Vad ska människorna med blommor att göra?» klagade hon. »De är endast skapade till åsnors plåga. Ack, om det snart vore sommar!» Den varma årstiden kom, men om vila blev inte tal, ty nu måste hon släpa till staden hela säckar med bönor, ärter och morötter. »Det blir ju allt värre och värre», tänkte åsnan. »Och så denna olidliga värme. Ack, om det snart bleve höst!» Hösten kom, men bördorna blevo inte lättare, ty säckar med frukt och potatis väga också något. Då suckade åsnan och sade: »Ack, om det vore vinter! Då kan inte längre något växa, och förr får jag säkert ingen ro.» Vintern kom och med den snö och is. Nu måste åsnan ut i skogen, fick vara ute i yrväder många timmar och måste släpa tunga vedlass till staden. Till på köpet fick hon stryk, om hon någon gång föll på den hala vägen. Då jämrade sig åsnan över vintern och längtade efter våren, som åter skulle ge henne blommor att bära och färskt gräs att äta.

24 Språkbyggnadsprov för klass 4. A-form. 35 minuter a. Min syster heter elsa. a. b. Läser Kurt i boken. b. c. Sven Karl och Greta voro syskon. c. d. Han kan omöjligt inte göra det. d. e. En vedhuggare skulle en dag fälla ett träd. e. 1. Stäng fönstert! 1 2. man räknar nu Göteborg som storstad. 2 3. Det är förbjudet att ej spotta på golvet. 3 4. Har du sett mina nya stövlar? 4 5. Varför kom du ej i går. 5 6. I går vänta jag förgäves på dig. 6 7. Det är roligt att åka skider. 7 8. Hon satte sig och läsa. 8 9. Golvet i salen var otät. 9 10. Jag mötte Elsa och sin syster. 10 11. Årets tre stora högtider äro jul, påsk och pingsten. 11 12. Ekorren har byggt sitt bo upp i trädet. 12 13. Fiskaren lade ut näten. 13 14. Vem är yngst av ni två? 14 15. Han förnekade, att han ej hade gjort det. 15 16. Han frågade, om han fick låna kniven? 16 17. En kamrat, som ej kan hålla en sak hemligt, är en dålig kamrat. 17 18. Två barn och dess mor syntes på vägen. 18 19. Blev uret verkligen inte funnit? 19 20. Hon ville veta, vad du skulle bo. 20 21. Du skall inte slå han. 21 22. Tidningen heter aftonbladet. 22 23. Det var en bohuslänsk gosse. 23 24. Har du uträttat dina göremål? 24 25. Han reste från england i november. 25 26. Han tog av sig mössan, före han kom in. 26 27. Mor syr far läser, och barnen leka. 27 28. En person från Stockholm kallas Stockholmare. 28 29. Gatutrafiken är obetydlig. 29 30. Flickan läser räknar och skriver. 30 31. Vem har brytit sönder käppen? 31 32. Jag såg på grannlåten, som var utlagt i fönstret.32 33. Han är yngre än jag. 33

Elsa ? , X rätt

25 34. Har du sett några av dem! 34. 35. Vilket av husen är högast? 35. 36. Hur många svalbo kan du se? 36. 37. Det är inte första gången, att han bråkat. 37. 38. Det var några så kallande rallare. 38. 39. Hon talade bara om honom. 39. 40. Hon förbjöd honom att ej röka. 40. 41. Läkaren fann inte något fel på min bror och mig. 41. 42. Jag fick i julklapp ett klänningstyg och bok. 42. 43. Årets sista månad är December. 43. 44. Gösta har fått åkt i hölasset. 44. 45. Han fall omkull och slog sig illa. 45. 46. Han är gamlare än jag. 46. 47. Jag undrar, var jag skall få till middag. 47. 48. Har du sett Carl larssons tavla »Brita och jag»? 48. 49. Modern blev utan sig av glädje. 49. 50. Min kusin heter fröken Elsa Gren. 50. Namn:

Språkbyggnadsprov för klass 4, B-form. B-formen innehåller samma uppgifter som A-formen, men ordningsföljden har ändrats så, att uppgifter med jämnt ordningsnummer bytt plats med uppgifter med udda ordningsnummer.

Motsatsprov för klass 4. A-form.

a. liten b. ljumt 1. lätt 2. öppna 3. våt 4. somna 5. släcka 6. häftig 7. snäll 8. modig 9. öka 10. trång

12 minuter.

26 11. flitig 12. talrik 13. multiplicera 14. få 15. pålitlig 16. berömma 17. trösta 18. givmild 19. emedan 20. sorg 21. högfärdig 22. hårt 23. misstro 24. sanning 25. slättland 26. trasig 27. tungsint 28. vinst 29. envis 30. viska 31. fjärran 32. skrovlig 33. vankelmodig 34. utanför 35. lättja 36. innan 37. sällan 38. förlåtande

slarvig lat slö ivrig vårdslös fattig talför fåtalig enfaldig ensam addera fördubbla subtrahera dividera halvera inga många några alla två osäker falsk stygg betänksam dum underkänna håna kassera prisa klandra reta håna skrämma bedröva slå elak omild självisk hjälpsam girig enär sedan kanske därför fastän sjukdom hälsa rikedom glädje stolthet enkel blyg oansenlig skygg anspråkslös skarpt mjukt flytande glasartat klibbigt tillit vantro otro trohet aktning orättvisa grymhet lögn förtal mildhet lågland bergstopp dalgång bergstrakt högland fin hel rik oordentlig sliten lättsinnig lättledd glättig gladlynt trögtänkt inkomst förmögenhet olycka förlust minskning villig snäll lydig medgörlig ihärdig ropa tiga tala prata sjunga hemma borta inne nära ute fin ren slät trubbig glansig beslutsam säker hurtig fast djärv inom bortom inför innan utom arbete möda flit sorg iver då medan sedan förrän utom ofta jämt alltid ständigt aldrig hård stolt förhärdad oförsonlig medgörlig

Motsatsprov för klass 4, B-form. B-formen innehåller samma uppgifter som A-formen men i följande ordning: 2, 1, 4, 3, 6, 5, 8, 7, 10, 9, 12, 11, 14, 13, 10. 15, 18, 17. 19, 20. 22. 21, 24. 23, 26, 25, 28. 27, 30, 29, 32, 31, 34, 33, 36, 35. 38. 37.

Rättstavningsprov 1 för klass 4. Barnen hade knappt gått hälften av vägen, förrän de blevo tvungna att vända. Jag minns verkligen inte, vilken dag han tänkte resa. Man bör aldrig stjäla eller ljuga, ty tjuvar och lögnare äro avskyvärda människor. I somras förtjänade Elsa pengar till en biobiljett genom att rensa en blomsterrabatt. Hästen blev förskräckt, och vagnen stjälpte, fastän man lagt sand i de flesta hjulspåren.

27 D å vädret ej var kyligt utan ljumt och lugnt, gjorde klassen ibland en promenad på gymnastiktimmen. Sven fyllde sjutton år den sjätte januari och fick då av sina föräldrar en förträfflig cykel. Vid varje gudstjänst under julhelgen var altaret klätt med ?it«. I korridoren på sjukhuset fanns en grammofon, som emellertid blott fick användas, när doktorn givit särskild tillåtelse. (80 prövningsord.) -ln?M. Endast de kursiverade orden äro prövningsord. Fel på följande ord medräknas alltså ej: att, av, blev, blevo, bör, de, den, då, ej. Elsa, en. fick, i, man, med, när, och, på, Sven, ty. utan, var, vid. äro.

Rättstavningsprov 2 för klass 4 . 1 äntligen 2 hjälpsam 3 bättre 4 bästa 5 handduk 6 skjorta 7 kjolkant 8 varandra 9 tillsammans 10 barnsligt 11 bekymmer 12 lyckligtvis

13 regna 14 15 16 17 18

stjärna blyertspenna bläckhorn almanacka oktober

19 radioprogram 20 högljudd 21 småningom 22 svälja 23 abborre 24 rovdjur 25 ansjovis 26 sjunka 27 gyttja 28 hittills 29 hemifrån 30 utgångna 31 tillräcklig 32 b r å t t o m 33 geografi 34 hembygdskunskap 35 värmländsk

36 alltjämt 37 erkänna 38 kanske 39 egentligen 40 hjärtligt 41 någonsin 42 skiljas 43 drickspengar 44 tändsticksask 45 dessutom 46 också 47 ballong 48 målskjutning 49 skidor 50 hjälte 51 välsigna 52 kyrka 53 ungefär

54 åtminstone 55 tjogtals 56 gjutjärn 57 sädeskärve 58 enkel 59 sjunga 60 tacksam 61 slockna 62 skymning 63 visserligen 64 trettio 65 sällskap 66 väninna 67 p o r t r ä t t 68 vissna 69 jämföra 70 exempel

P r o b l e m p r o v 1 för klass 4 . A-form.

40 minuter. Svar:

1. Sven är nu 21 år. H u r gammal var han för 5 å r sedan? 2. O m 4 liter mjölk kosta 1 kr., vad kostar då 1 liter mjölk? 3. T u r e h a r en femkronesedel. H a n växlar den i 25-öringar. H u r många får han? 4. Tage ger mig tredjedelen av e t t 42 cm långt band. H u r lång bit får jag?

år. öre. stycken. cm.

28 5. En mor gav 30 öre åt vart och ett av sina barn. Hur många voro barnen, då det gick åt 1 kr. 80 öre? 6. Greta köper 3 kg socker efter ett pris av 45 öre pr kg. Hur mycket skall hon ha tillbaka på en tvåkrona? 7. Karin köpte en boll för 25 öre och 10 stycken 3-öres kakor. Hon hade sen kvar 20 öre. Hur mycket pengar hade hon från början? 8. Fem liter blåbär kosta 75 öre. Vad kosta två liter? 9. Om Asta sätter sina plantor, så att det blir 16 i varje rad, får hon 3 rader. Hur många plantor får hon i varje rad, om det skall vara 4 rader? 10. För 6 kg kaffe betalade fru A. 19 kr. 50 öre. Kaffepriset sjönk sedan med 35 öre pr kg. Hur mycket skulle fru A. fått betala för 6 kg kaffe efter det nya priset? 11. 20 liter potatis kosta 65 öre. Vad kosta 140 liter? 12. Britta köpte tre liter mjölk och två mått grädde för 1 kr. 12 öre. E t t mått grädde kostar 20 öre. Vad kostar en liter mjölk? 13. En flaska är till hälften fylld med medicin. Helt fylld skulle flaskan med medicinen kosta 3 kr. 55 öre. Själva flaskan kostar 15 öre. Vad kostar den till hälften med medicin fyllda flaskan? 14. I talserien 2, 4, 6, ?, 10, 12 saknas på frågetecknets plats ett tal. Detta tal är naturligtvis 8. Sök det tal, som saknas i följande talserie: 2, 3, 5, 8, ?, 17, 23. 15. En person med månadslön fick för de 2 första månaderna under ett år sammanlagt 600 kr. Sedan höjdes hans månadslön med 100 kr. Hur stor blev lönen under det året? 16. På ena vågskålen på en våg finns det 8 hg 80 gr och på den andra 5 hg 30 gr. Anna flyttade över från den ena vågskålen till den andra så mycket vikter som behövdes, för att det skulle bli jämvikt. Hur mycket flyttade hon över? 17. Hur lång är vägen mellan två platser, om man med bil kan köra den på 10 minuter med en hastighet av 72 km i timmen? 18. En dam mätte upp ett tygstycke med ett längdmått, som hon trodde vara 60 cm långt, men som i verkligheten endast var 57 cm. Hon fick tygstyckets längd till att vara 2 m 40 cm. Hur långt var det i verkligheten?

29 19. Tures far är 1 m 28 cm längre än Ture och 3 gånger så lång som Ture. Hur lång är Ture? 20. Axel skrev upp ett tal. Han dividerade det först med 5 och sen med 3 och multiplicerade till slut med 4, varvid han fick talet 180. Vilket tal hade Axel skrivit upp? 21. En person köpte för 9 kr. 60 öre dels 15-öres och dels 5-öres frimärken. Han köpte 5 gånger så många 5-öres märken som 15-öres. Hur inånga 15-öres märken köpte han?

cm.

märken.

Namn: Problemprov 1 för klass 4. B-form. 40 minuter. Svar: 1. Sven är nu 21 år. Hur gammal var han för 6 år sedan? 2. Om 5 liter mjölk kosta 1 kr., vad kostar då 1 liter mjölk? 3. Alf har en femkronesedel. Han växlar den i 25-öringar. Hur många får han? 4. Tage ger mig tredjedelen av ett 48 cm långt band. Hur lång bit får jag? 5. En mor gav 30 öre åt vart och ett av sina barn. Hur många voro barnen, då det gick åt 2 kr. 10 öre? 6. Elsa köper 3 hg kakao efter ett pris av 55 öre pr hg. Hur mycket skall hon ha tillbaka på en tvåkrona? 7. Karin köpte en boll för 35 öre och 10 stycken 3-öres kakor. Hon hade sen kvar 20 öre. Hur mycket pengar hade hon från början? 8. Fem liter blåbär kosta 70 öre. Vad kosta två liter? 9. Om Asta sätter sina plantor, så att det blir 12 i varje rad, får hon .4 rader. Hur många plantor får hon i varje rad, om det skall vara 3 rader? 10. För 6 kg kaffe betalade fru A. 18 kr. 90 öre. Kaffepriset sjönk sedan med 35 öre pr kg. Hur mycket skulle fru A. fått betala för 6 kg kaffe efter det nya priset? 11. 20 liter potatis kosta 55 öre. Vad kosta 140 liter? 12. Britta köpte tre liter mjölk och två mått grädde för 1 kr. 9 öre. Ett mått grädde kostar 20 öre. Vad kostar en liter mjölk?

år. öre. stycken cm. barn. öre. öre. öre.

plantor.

öre.

:$0 13. En flaska är till hälften fylld med medicin. Helt fylld skulle flaskan med medicinen kosta 3 kr. 45 öre. Själva flaskan kostar 15 öre. Vad kostar den till hälften med medicin fyllda flaskan? 14. I talserien 2, 4, 6, ?, 10, 12 saknas på frågetecknets plats ett tal. Detta tal är naturligtvis 8. Sök det tal, som saknas i följande talserie: 3, 4, 6, 9, ?, 18, 24. 15. En person med månadslön fick för de 2 första månaderna under ett år sammanlagt 800 kr. Sedan höjdes hans månadslön med 100 kr. Hur stor blev lönen under det året? 16. På ena vågskålen på en våg finns det 9 hg 70 gr och på den andra 6 hg 40 gr. Anna flyttade över från den ena vågskålen till den andra så mycket vikter som behövdes, för att det skulle bli jämvikt. Hur mycket flyttade hon över? 17. Hur lång är vägen mellan två platser, om man med bil kan köra den på 10 minuter med en hastighet av 78 km i timmen? 18. En dam mätte upp ett tygstycke med ett längdmått, som hon trodde vara 60 cm långt, men som i verkligheten endast var 56 cm. Hon fick tygstyckets längd till att vara 2 m 40 cm. Hur långt var det i verkligheten? 19. Tures far är 1 m 26 cm längre än Ture och 3 gånger så lång som Ture. Hur lång är Ture? 20. Axel skrev upp ett tal. Han dividerade det först med 5 och sen med 3 och multiplicerade till slut med 4, varvid han fick talet 140. Vilket tal hade Axel skrivit upp? 21. En person köpte för 9 kr. 20 öre dels 15-öres och dels 5-öres frimärken. Han köpte 5 gånger så många 5-öres märken som 15-öres. Hur många 15-öres märken köpte han?

öre.

kr.

gr.

km.

cm. cm.

märken.

Namn:

Problemprov 2 för klass 4. A-form.

15 minuter. Svar:

1. Elsa har 2 öre och får 3 öre av mor. Hur många öre har Elsa då? 2. Hur inånga karameller får du för 20 öre, om du får 3 stycken för 10 öre?

öre. stycken.

31 3. Tore har 100 meter att gå hemifrån och till skolan. Pers skolväg är 65 meter. Hur mycket längre är Tores skolväg? 4. Vad är skillnaden i längd mellan Karin och Svea, då Karin är 1 m 40 cm och Svea är 1 m 25 cm? 5. Under var och en av en veckas 7 dagar fick Evy 2 kr. 50 öre. Hur mycket fick hon den veckan? 6. Vad skall man betala för 1 hg kaffe av en sort, som kostar 4 kr. 50 öre pr kg? 7. Svea har 2 dussin pennor. Hur många stycken pennor har hon, om hon får ett halvt dussin till? 8. Karl har 75 öre. Han ger sina 5 bröder 10 öre var. Hur mycket pengar har han sen kvar? 9. Femtedelen av ett tal är 3. Vilket är talet? 10. Vad kostar en tredjedels liter av en vara, om en liter kostar 7 kr. 50 öre? 11. Gun köpte ett 15-öres och ett 10-öres frimärke samt några kuvert. Vad kostade kuverten, då Gun fick 55 öre tillbaka på 1 krona? 12. Om man 5 gånger drar 16 från ett visst tal, får man 10 till rest. Vilket är talet? 13. Hans köpte en boll för 30 öre. Sen fick han 50 öre av far, varefter han köpte karameller för 5 öre. Hur mycket mer pengar hade han då, än innan han köpte bollen? 14. En båt går från hamnen A till hamnen B, som ligger 180 km från A. Båten går med en jämn fart uv 15 km i timmen. Hur många timmar tar färden? 15. Vilket tal är lika mycket större än 60, som 60 är större än 48? 16. 9 kronor växlades i 50-öringar, 25-öringar, 10öringar och 5-öringar, lika många av var sort. Hur många blev det av var sort? 17. Per förtjänar 3 000 kr. om året. Erik förtjänar 200 kr. i månaden. Hur mycket mer i månaden behöver Erik förtjäna för att ha samma årsinkomst som Per? 18. Om sjättedelen av ett tal multipliceras med 5, erhålles 250. Vilket är talet? 19. En man är nu 44 år. Hans tre barn äro 8 år, 10 år och 12 år. Hur länge dröjer det, innan faderns ålder blir lika med summan av barnens åldrar?

meter.

cm.

öre. öre. stycken. öre.

öre. öre.

öre.

timmar.

stycken.

kr.

år.

32 20. En person sade: »Om 51 år kommer jag att vara 4 gånger så gammal som jag nu är.» Hur gammal var han?

* . . . år.

Namn:

Problemprov 2 för klass 4. B-form.

15 minuter.

Svar: 1. Karin har 2 öre och får 4 öre av mor. Hur många öre har Karin då? 2. Hur många karameller får du för 20 öre, om du får 3 stycken för 10 öre? 3. Sven har 100 meter att gå hemifrån och till skolan. Pers skolväg är 55 meter. Hur mycket längre är Svens skolväg? 4. Vad är skillnaden i längd mellan Elsa och Svea, då Elsa är 1 m 50 cm och Svea är 1 m 25 cm? 5. Under var och en av en veckas sju dagar fick Evy 2 kr. 25 öre. Hur mycket fick hon den veckan? 6. Vad skall man betala för 1 hg kaffe av en sort, som kostar 4 kr. 20 öre pr kg? 7. Svea har 2 dussin pennor. Hur många stycken pennor har hon, om hon får ett halvt dussin till? 8. Olle har 65 öre. Han ger sina 5 bröder 10 öre var. Hur mycket pengar har han sen kvar? 9. Femtedelen av ett tal är 4. Vilket är talet? 10. Vad kostar en tredjedels liter av en vara, om en liter kostar 10 kr. 50 öre? 11. Gun köpte ett 15-öres och ett 10-öres frimärke samt några kuvert. Vad kostade kuverten, då Gun fick 45 öre tillbaka på 1 krona? 12. Om man 5 gånger drar 14 från ett visst tal, får man 10 till rest. Vilket är talet? 13. Gun köpte en boll för 25 öre. Sen fick hon 50 öre av far, varefter hon köpte karameller för 5 öre. Hur mycket mer pengar hade hon då, än innan hon köpte bollen? 14. En båt går från hamnen A till hamnen B, som ligger 180 km från A. Båten går med en jämn fart av 15 km i timmen. Hur många timmar tar färden? 15. Vilket tal är lika mycket större än 60, som 60 är större än 46?

öre. stycken. meter. cm. kr

öre. öre. stycken öre.

öre. öre.

öre.

timmar.

33 16. 9 kronor växlades i 50-öringar, 25-öringar, 10öringar och 5-öringar, lika många av var sort. Hur många blev det av var sort? 17. Per förtjänar 3 000 kr. om året. Erik förtjänar 200 kr. i månaden. Hur mycket mer i månaden behöver Erik förtjäna för att ha samma årsinkomst som Per? 18. Om sjättedelen av ett tal multipliceras med 5, erhålles 125. Vilket är talet? 19. En man är 46 år. Hans tre barn äro 8 år, 10 år och 12 år. Hur länge dröjer det, innan faderns ålder blir lika med summan av barnens åldrar? 20. En person sade: »Om 54 år kommer jag att vara 4 gånger så gammal som jag nu är.» Hur gammal var han?

stycken.

kr.

år. år.

Namn:

Provräkning för klass 4. A-form.

40 minuter. Svar:

1. En bok innehöll 374 sidor. Gustav läste en dag 150 sidor. Hur många sidor hade han sen kvar att läsa? 2. Hur mycket kostar 1 nejlika, då 7 nejlikor kosta 2 kr. 45 öre? 3. Lilly har 200 pärlor. Hon har 85 röda, 72 blåa, 35 gröna samt några gula pärlor. Hur många gula pärlor har hon? 4. Fru A. köper 12 liter lingon efter ett pris av 35 öre pr liter samt 3 liter päron efter 50 öre pr liter. Hur mycket skall hon betala? 5. En person reser från Boden till Bräcke och därifrån till Stockholm. Hela resvägen är 1104 km. Från Boden till Bräcke är det 629 km. Hur långt är det från Bräcke till Stockholm? 6. 6 h l : 2 4 1 = ? 7. Hur många timmar är det på ett vanligt år, alltså på 365 dygn? S. 3 ton 15 kg—205 kg = ? 9. Hur många kubikcentimeters rymd har en ask, som är 2 dm 4 cm lång, 1 dm bred och 6 cm hög? 0. Hur stor omkrets har en rektangel, vars långsida är 8 m 5 cm och kortsida 6 m 28 cm? — 420012

s id o r .

öre. stycken.

öre.

km.

timmar. kg.

cm«

cm.

34 11. Hur mycket kostar 4 kg 3 hg choklad efter ett pris av 6 kr. pr kg? 12. Olle och Erik ha fångat kräftor. Olle har fångat 4 tjog 14 stycken och Erik 3 tjog 6 stycken. För alla kräftorna få de 16 kr. Hur mycket pengar bör Olle få? 13. En person reste i andra klass och betalade för resan 28 kr. 35 öre. Hur mycket billigare hade hans resa blivit, om han rest i tredje klass, då resa i andra klass kostar hälften till så mycket som resa i tredje klass? 14. Sven går 75 m på en minut. Anders cyklar 400 m på en minut. Deras skolväg är 1 200 m. Sven ger sig av hemifrån 14 minuter före Anders. Hur många minuter före Anders kommer han fram till skolan? 15. Bengt och Ragnar mätte med sina metspön, hur djup en sjö var på två ställen. Bengts metspö räckte 17 cm och Ragnars 35 cm över vattenytan. Ragnars metspö var 14 cm kortare än Bengts. Hur mycket djupare var sjön på ena stället än på det andra?

öre.

ore

öre.

min

Namn:

Provräkning för klass 4. B-form. 40 minuter. Svar: 1. En bok innehöll 386 sidor. Gustav läste en dag 150 sidor. Hur många sidor hade han kvar att läsa? 2. Hur mycket kostar 1 nejlika, då 8 nejlikor kosta 3 kr. 60 öre? 3. Ester har 200 pärlor. Hon har 75 röda, 74 blåa, 45 gröna samt några gula pärlor. Hur många gula pärlor har hon? 4. Fru A. köper 12 liter lingon efter ett pris av 35 öre pr liter samt 5 liter päron efter 50 öre pr liter. Hur mycket skall hon betala? 5. En person reser från Boden till Bräcke och därifrån till Stockholm. Hela resvägen är 1104 km. Från Boden till Bräcke är det 629 km. Hur långt är det från Bräcke till Stockholm? 6. 7 hl : 28 1 = ? 7 Hur många timmar är det på ett skottår, alltså på 366 dygn?

sidor. ore

stycken. kr

km.

timmar.

35 8. 2 ton 25 kg — 205 kg = ? 9. Hur många kubikcentimeters rymd har en ask, som är 2 dm 4 cm lång, 1 dm bred och 8 cm hög? 10. Hur stor omkrets har en rektangel, vars långsida är 7 m 5 cm och kortsida 5 m 28 cm? 11. Hur mycket kostar 4 kg 4 hg choklad efter ett pris av 6 kr. pr kg? 12. Olle och Erik ha fångat kräftor. Olle har fångat 3 tjog 14 stycken och Erik 3 tjog 6 stycken. För alla kräftorna få de 14 kr. Hur mycket pengar bör Olle få? 13. En person reste i andra klass och betalade för resan 28 kr. 20 öre. Hur mycket billigare hade hans resa blivit, om han rest i tredje klass, då resa i andra klass kostar hälften till så mycket som resa i tredje klass? 14. Erik går 75 m på en minut. Anders cyklar 300 ni på en minut. Deras skolväg är 1 200 m. Erik ger sig av hemifrån 14 minuter före Anders. Hur många minuter före Anders kommer han fram till skolan? 15. Ture och Bertil mätte med sina metspön, hur djup en sjö var på två ställen. Tures metspö räckte 17 cm och Bertils 35 cm över vattenytan. Bertils metspö var 16 cm kortare än Tures. Hur mycket djupare var sjön på ena stället än på det andra?

kg. cm3 m

cm. kr

öre.

min.

cm.

Namn:

Kursprov i mekanisk räkning för klass 4. A-form. 40 minuter. Svar: 1. 3043 + 987 + 48105 + 89. 2. 13605 — 873. 3. 26 X 437. 4. 100 X 67. 5. 2146:37. 6. 3600 :100. 7. Skriv med siffror: Fem millioner fyra tusen femtio. 8. 65 +20705 + 8 + 138967 + 578. 9. 47314—41867. 10. 207 X 3056.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

36 11. 70X4400. 11. 12. 18915:62. 12. 13. 7657 :17. 13. 14. 600820 — 87914 14. 15. 300000 — 987. 15. 16. 1000 X 3840. 16. 17. 960100 :100. 17. IS. 67400 : 1000. 18. 19. 2600 X 30500. 19. 20. 5000 X 4000. 20. 262700:650. 21. 21. 22. 22. 454545:15. 9 + 28 + 37 + 3 + 5 + 7 + 46 + 6 + 9 + 23. + 2 + 1 + 8 + 5 + 31 + 9 + 5 + 6 + 37 + + 44. 23. 24. 24. 365365 :365. 25. 25. 4875 X 6094. Namn: Kursprov i mekanisk räkning för klass 4. B-form. 40 minuter. Svar: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

4065 + 987 + 48105 + 89. 14505 — 763. 24 X 437. 100 X 86. 2146 :37. 4800 :100. Skriv med siffror: Sex millioner åtta tusen sjuttio. 8. 84 + 20705 + 8 + 138967 + 578. 9. 57314—51867. 10. 206 X 4057. 11. 70 X 4400. 12. 18912:62. 13. 7655 :17. 14. 500820 — 87914. 15. 400000 — 978. 16. 1000X64750. 17. 780100:100. 18. 86300 :1000. 19. 3600 X 30500.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

37 20. 6000 X 5000. 21. 262800 : 650. 22. 303030 :15. 23. 8 + 29 + 37 + 4 + 5 + 8 + 46 + 7 + 9 + + 2 + 1 + 8 + 5 + 5 + 31 + 9 + 5 + 6 + + 37 + 44. 24. 275275 :275. 25. 5875 X 6094.

20 21 22

23 24 25

Ara

Additionsprov för klass 4. A-form.

6 minuter.

4 8 2 0 6 9

5 7 8 5 9 4

3 7 6 4 1 8

3 4 8 9 6 1

5 9 7 6 8 4

7 4 4 9 7 1 4

9 6 7 9 4 9 8

10)

7 5 6 8 5 4 7

11)

8 2 5 7 8 7 9

12)

9 9 5 9 2 8 9

5 4 3 6 7 5 6 4

14)

7 4 4 6 3 3 2 6

15)

16)

2 9 7 1 7 5 4 6

17)

5 7 8 9 3 1 6 9

18)

6 7 8 4 3 7 8 8

0 »

20)

3 8 6 4 9 5 7 0 4

21)

22)

7 4 9 9 6 8 4 5 7

23)

5 6 9 8 7 7 7 8 5

24)

9 8 8 7 7 4 8 6 9

o 6 4 5 8 7

5 6 3 5 0 2 3

8 7 6 6 8 7 4 8

7 8 6 9 3 8 6 5 8 4 3 7 7 8 1

38 6 0 8 4 7 9 5 2 6 8

27)

32)

3 8 7 6 5 9 4 3 2 0 8

33)

38)

8 6 6 4 9 3 5 7 8 6 9 9

39)

3 8 4 4 9 5 8 6 7 4

26)

11)

2 7 9 8 5 4 8 9 6 8 5

57)

5 3 8 4 9 6 2 7 7 5 8 8

28)

9 4 2 0 8 6 6 7 5 3

29)

5 8 7 6 9 7 4 6 7 8

30)

4 7 9 6 8 5 9 7 8 9

1 8 5 7 9 4 6 2 4 7 8

34)

5 5 8 8 6 6 9 9 7 7 7

35)

6 2 8 9 5 7 6 8 4 4 8

36)

9 9 7 8 6 2 4 8 7 7 9

4 8 5 7 9 3 8 6 9 7 5 8

40)

5 6 9 5 8 3 4 6 8 5 7 6

41)

7 5 7 9 9 4 8 8 6 7 7 8

42)

9 3 8 9 7 5 6 9 4 7 2 7

7 7 8 9

5 4 3 7 5 8

Additionsprov för klass 4, B-form. B-formen upptar A-formens uppgifter i följande ordning: 2, 3, 1, 6, 4, 5, 8, 9, 7, 12, 10, 11, 14, 15, 13, 18, 16, 17, 20, 21, 19, 24, 22, 23, 26, 27, 25, 30, 28, 29, 32, 33, 31, 36, 34, 35, 38, 39, 37, 42, 40, 41.

39 Divisionsprov för klass 4. A-form. 14 minuter. 1) 1275 : 41 = 2) 4086 : 80 = 3) 6819 : 32 = 4) 2668 : 43 = 5) 2544 : 48 = 6) 5563 :69 = 7) 5554 :17 = 8) 5280 : 92 = 9) 1858 :37 = 10) 9690 : 24 = 11) 5900 :88 = 12) 9801 : 99 =

rest rest rest rest rest rest rest rest rest rest rest rest

13) 7000 :14 = 14) 7934 :77 = 15) 4007 : 75 = 16) 5486 :68 = 17) 9838 :19 = 18) 6310 :83 = 19) 2348 : 39 = 20) 8799 :29 = 21) 4185 : 48 = 22) 9600 :16 = 23) 9770 :24 = 24) 6710 :76 =

rest rest rest rest rest rest rest rest rest rest rest rest

Namn:

Divisionsprov för klass 4, B-form. B-formen upptar A-formens uppgifter i följande ordning: 2, 4, 1, 3, 6, 8, 5, 7. 10, 12, 9, 11, 14, 16, 13, 15, 18, 20, 17, 19, 22, 24, 21, 23.

C. Proven för klass 6. Tyst läsning 1 för klass 6. A-form. 8 minuter. -,\. Pappa gav sin son Knut en liten hund och sin dotter Greta en liten kattunge. En dag började Gretas kattunge springa efter Knuts b. c.

Lilla Anna hade två dockor. En av dem hade svart hår, den andra brunt. Hon tyckte bäst om den svarthåriga dockan, men den som hade hår, brydde hon sig inte så mycket om. 1. En pojke hade en hund. En dag sprang hunden till skogen. Pojken sprang efter honom. Han ville, att hunden skulle gå med hem. Men det ville inte hunden. Pojken grät och sade, att han inte ville gå utan sin hund. 2. En man såg en gång en ekorre, som hoppade upp i ett träd. Mannen klättrade efter. Då ekorren kom upp i toppen, hoppade den ner. »Ja, vågar du som är liten, så vågar jag som är stor», sade 3. Så hoppade han ner och bröt benet.

40 e.

Det var en gång en liten älva, som gick ned till en flod för att bada. Hon hoppade i vattnet och försökte att simma. Då kände hon, att något drog henne ner i vattnet. Det var hennes våta vingar. Älvornas vingar bli tunga, när de bli

Mamma bad Kalle hämta tre ägg från ett rede i hönshuset. Kalle sprang kvickt men råkade tappa äggen. Två av dem krossades, så han kunde bara lämna ett ägg till sin

Fru Petersson var bortbjuden till en familj. Hon kom klockan sex men fann då, att hon kom en timme senare än de andra gästerna. Hon borde ha kommit klockan 6. Kerstin var bara fyra år gammal. En dag skulle hon gå till sin moster, som bodde i närheten. Hon var snart framme vid mosters grind. Men på grindstolpen satt en stor kråka, som kraxade så högt, att lilla skrek till av förskräckelse. Hon vände om och 7. sprang det fortaste hon kunde hem till sin mamma. Sedan kunde Kerstin aldrig gå igenom den grinden utan att tänka på 8. I sin skolväska stoppade Pelle en morgon ner en bok, en linjal, en blyerts och ett radergummi. Det var ett litet hål i ena hörnet av väskan. När Pelle kom till skolan, sökte han i sin väska och fann då boken, linjalen och gummit. Men kunde han inte finna. 9. Den hade nog ramlat ut genom hålet. Lille Erik sprang omkring i trädgården och kastade boll. Då gick en gammal gumma förbi. Hon bar en tung korg, full med potatis. Erik stoppade då sin i fickan, sprang fram, grep 10. gummans korg och bar den till hennes hem. Det var en gång en papegoja, som bara kunde två ord, »ja» och »nej». Men hon använde dem fel, så att hon alltid sade tvärtemot, vad man väntade. En dag kom en gammal vänlig dam, räckte henne en sockerbit och sade: »Tycker du om mig?» Papegojan svarade 11.

Mamma hade mycket bråttom i köket och bad därför Maja springa till skafferiet efter en citron. I skafferiet fick Maja se en korg, som dagen förut varit full av äpplen. Nu tänkte Maja passa på att utan mammas lov stoppa ett par i sin ficka. Men lika 12. fort som hon stack ner handen i korgen, lika fort drog hon upp den igen. Skrikande sprang hon ut i köket till sin mamma. Och se, då hängde två stora kräftor med sina klor fast i den lilla tjuvens 13. m. En liten gosse var ute och gick på en skogsväg. Då fick han se en räv, som låg på en tuva och sov. Gossen tog upp en sten och sade för sig själv: »Nu slår jag först ihjäl räven, sedan säljer jag skinnet och får mycket pengar. För pengarna köper jag råg, och den sår jag på fars åker hemma vid stugan. Då säger nog folket, som går förbi: Det var märkvärdigt, så'n grann den gossen har! Då skriker 14. jag, så högt jag kan: Trampa inte i rågen!» I detsamma vaknade och sprang sin väg. 15. n. En fru på landet skrev ett brev till sin bokhandlare, herr Jansson, i staden och bad, att han skulle skicka henne en bok. Samtidigt skrev

41 hon till sin fiskhandlare, herr Jönsson, och beställde 1 kg lax. Namnen voro så lika, att hon förväxlade dem och stoppade 16. i fel kuvert. När herr Jönsson fick brevet, blev han mycket förvånad över att man av honom beställde en bok, och när herr Jansson fick sitt brev, mumlade han: »Jag tror, damen tar mig för en » 17. En våldsam explosion inträffade en gång i ett fyrverkeriupplag. Hettan i lokalen blev så stark, att av en rad med handtag försedda bleckkärl, som hängts upp i ståltrådar i taket, voro endast de vid kärlen fastlödda handtagen kvar, medan alla fallit ner på golvet. 18. Socker kom inte i bruk förrän under medeltiden. Dessförinnan var honung det sötaste, man kände till. När stenåldersmänniskorna ville, att deras mat skulle smaka sött, så satte de till 19. Ofta ha djur s. k. skyddande likhet, d. v. s. de ha samma färg som sin omgivning. Därigenom undgå de ofta upptäckt. Djuren i öknen ha sandens färg. De äro således gula. I snöiga trakter bli djuren 20. till färgen. Man tror gärna, att de färgrikaste blommorna trivas bäst i de varmare länderna. Detta är emellertid ett misstag. Nej, i kyliga och svårtillgängliga trakter av världen kan man ofta finna underbart färgrika Om man t. ex. bestiger ett högt berg och närmar 21. sig snögränsen, så finner man, att blommorna bli mer och mer 22. Vårt språk har inte varit utan inverkan från de stora kulturspråken, latinet, tyskan, franskan och engelskan. Våra dagars idrottsspråk har från det sistnämnda språket upptagit en mängd nya lånord. Men vår idrott har så urgamla anor, att den ej bort behöva nyttja ett språk, som till hälften är 23. En gammal lärd professor ville en gång ta reda på, hur många slag i minuten en grodas hjärta brukar slå. Han gick därför till en damm, fångade en groda, tog fram sitt guldur och började undersökningen. Grodan höll han i högra handen och kände med fingret noga efter, hur hennes slog. I vänstra handen höll han uret och 24. följde med blicken sekundvisarens gång. När professorn hade slutat räkningen, var han så upptagen av sina tankar, att han stoppade grodan i västfickan och kastade det dyrbara uret i 25. Ett ännu egendomligare exempel på tankspriddhet visar följande skämthistoria. En man tog sitt morgonbad och torkade sig därefter på sin tidning. Sedan satte han sig att läsa sin 26. Ormtjusarna voro alltid intressanta att beskåda. Var och en av dem hade med sig en liten platt korg, i vilken låg hoprullad en glasögonorm, en av Indiens farligaste ormar. Om man betalade en slant till ormtjusaren, tog han fram en pipa och började spela på denna. Sedan tog han locket av korgen. Då ringlade sig en gulbrun 27. ut ur , höjde främre delen av kroppen och viftade 28. olycksbådande med tungan.

Om ett föremål lägges i en vätska, så flyter det, om det är lättare än vätskan, men sjunker, om det är tyngre. Is, som är lättare än vatten, flyter däri, och om man lägger en järnbit i kvicksilver, flyter den, ty kvicksilver är än järn. 29. Växterna få sin näring från två håll: jorden och luften. Med sina rötter suga de upp vatten, i vilket olika salter äro lösta. Med bladen upptaga de fuktighet och gaser från luften. En av dessa gaser utgör deras viktigaste , emedan den förser dem med kol, varav 30. nästan hela växten är uppbyggd. I själva verket är det den minsta delen av växternas näring, som kommer från 31.

Namn

Tyst läsning 1 för klass 6, B-form. B-formen innehåller A-formens uppgifter i följande ordning: a, c, b, e, d, g, f, h. j , k, m, 1, n, p, o, r, t, s, x, u, v, z, y.

Högläsning för klass 6. En svensk upptäcktsresande besökte under en av sina resor en indianstam, som hade sina boplatser på Amerikas nordvästra kust. För dessa indianer, som bodde nära havet, var fiske det huvudsakliga näringsfånget. De jagade väl också men mest havsdjur, såsom säl och utter. Laxar fångade de ibland i ryssjor eller inhägnader. Oftast stucko de dem med spjut. Indianerna stodo då på stranden eller i sina väldiga, vackert snidade kanoter. Var det svårt för dem att se fiskarna på bottnen, så lade de vita stenar i vattnet, och när fisken skymtade över dessa, stucko de till. Sillen, som kom i täta stim, fångade de med ett slags räfsa. På dennas taggar spetsades sillarna. Fisken torkades, eller också gjorde man olja av den. Den torkade fisken bereddes till mjöl, som sedan kryddades med härsken fiskolja. Olja och späck tyckte man om, och man åt tills flottet rann om mungiporna. All mat doppades i olja, som gärna fick vara härsken. Den lilla bismaken satte man bara värde på. Man hade inga grytor, som kunde sättas på elden, utan man kokade genom att kasta heta stenar i stora tråg. Kaviar, som bereddes av fiskrom, tyckte indianerna mycket om. Den fick bara inte vara färsk. De lade den i väl tillslutna träkärl, vilka nedgrävdes. När kaviaren luktade riktigt illa, togo de upp den och kalasade på den under stor förtjusning. Indianerna skaffade sig också föda från växtriket. Så åto de t. ex. bär, rötter och tång. Språkbyggnadsprov för klass 6. A-form. 35 minuter. a. Snön låg utbrett över marken som ett vitt täcke. b. Han är till yrket en läkare.

a. b.

utbredd X

43 c. I skolan läsa skriva och räkna vi. c. d. Gossen heter Lasse. d. 1. Skall du brinna upp rocken? 1 2. Det är inte första gången, att han har gjort så. 2 3. Årets största högtider äro jul påsk och pingst. 3 4. De började och sjunga. 4 5. Henne tycker jag inte om. 5 6. Det finns röda, vita och gula roser. 6 7. Ingen hade kunnat botat honom. 7 8. Fadern förbjöd sina söner att aldrig röka. 8 9. Han kom utan böcker, ty de hade han glömt. 9 10. De undrade, vad de skulle bo. 10 11. Staden Lund är beläget nära Malmö. 11 12. Vill du uträtta några ärende åt mig? 12 13. Han är mycket intresserad i fotboll. 13 14. Han är lika lång som jag. 14 15. När den förlorade sonen mötte sin fader, ömkade han sig över honom. 15 16. I städerna är man mer bekvämligare av sig. 16 17. Ung man, van att köra bil, söker plats som sådan. 17 18. Husbonden gav drängen sin lön. 18 19. Soldaten följer dess order, som har befälet. 19 20. Karl X I I vände sig först mot Danmark för att tvinga dem till fred. 20 21. Inbrott hade ägt rum i två av stadens bankar. 21 22. Barnen lekte, och dess skratt hördes vida omkring. 22 23. En person från Halland kallas hallänning. 23 24. Halmstad är vacker. 24 25. Juni och Juli äro sommarmånader. 25 26. I landskapet finnas både berg som slätter. 26 27. Far hade sagt det, men de tvekade på far själv. 27 28. Det är förbjudet att ej beträda bryggan. 28 29. För en stund sedan tala du om samma sak. 29 30. Han väntade, till skolan hade slutat. 30 31. När man hade drucket kaffet, bröt man upp. 31 32. Det var en svår nöt att lösa. 32 33. Vad du har blitt viktig! 33 34. I Stockholm samlades folk från nordens länder.34 35. Å, var jag är trött! 35 36. Hon satte sig och läsa. 36

, rätt

44 37. Far sover alltid på dagen, när han har haft nattarbete. 38. Ett parti hade uppstått, vilka önskade fred. 39. Han frågade, om han fick låna kniven? 40. Hunden lyder under namnet Karo. 41. I Kalmar utkommer en tidning, som heter barometern. 42. Har du knytit ihop säcken? 43. Han sade: »hör nu på, vad jag att säga!»

37. 38. 39. 40. 41. 42. 43.

44. Han förnekade, att han hade gjort det. 44. 45. Karin fick tyg, skor och många andra leksaker. 45. 46. Vi fingo sådan lust med att ro ut på sjön. 46. 47. De lämnade sitt fosterland ryggen. 47. 48. De vandrade genom en tät befolkad bygd. 48. 49. Blommorna voro ovanlig stora. 49. 50. Vi måste äta, före jultomten kommer. 50. Namn:

Språkbyggnadsprov för klass 6, B-form. B-formen innehåller samma uppgifter som A-formen, men ordningsföljden har ändrats så, att uppgifter med jämnt ordningsnummer bytt plats med uppgifter med udda ordningsnummer.

Språkläreprov för klass

s = subjekt. p = predikat. x = annan satsdel.

A-form. 15 minuter. 1. Mjölnarens häst skenade. 2. Skräddaren syr kostymer. 3. Barnen gå till skolan. 4. Eskimåerna jaga säl. 5. Sven och Olle grälade. 6. Varför sjöng inte Greta den roliga visan? 7. Varför kom du ej i går? 8. Ibland få korna rovor.

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

45 9. Slutligen började de slåss. 10. De hade hört en man komma. 11. Skolbarnen lekte en ny lek. 12. Av vem hade de lärt sig den nya leken? 13. I ett hörn av stugan stod en gungstol.

9. 10. 11. 12. 13.

14. Det börjar regna. 14. 15. Såg du fjärilen? 15. 16. Glöm inte ryggsäcken! 16. 17. Kyrkoherdens bil står i garaget. 17. 18. Skynda dig hit! 18. 19. En tidnings innehåll är mycket mångskiftande. 19. 20. Svens hund heter Kärr. 20. 21. Kom paketet från bokhandeln i går? 21. 22. Av mjölk bereder man ost. 22. 23. Mannen i trädgården heter Andersson. 23. 24. På bordet framför fönstret låg en plyschduk. 24. 25. Han hade sprungit hela vägen. 25. 26. Han läste sagan om pojken, som åt i kapp med jätten. 26. 27. Drängen hejdade den skenande hästen. 27. 28. Upprepning av ord och uttryck undvikes helst. 28. 29. Mesosten beredes av vassla. 29. 30. Att gymnastisera är nyttigt. 30. 31. Läkaren undersökte den sjuke. 31. 32. Detta tillfredsställde honom ej. 32. 33. Var har du varit hela dagen? 33. 34. På vägen ej bärs en bättre börda än mycken visdom. 34. 35. Andersson målar vår flaggstång. 35. 36. E t t brinnande ljus stod på skåpet. 36. 37. Skrivarna skriva långa listor. 37. 38. Den oförvägne mannen förolyckades. 38. 39. Hon bär ett fat bär. 39. 40. Den flitige trädgårdsmästaren vattnade blommorna. 40. Namn:

46 Språkläreprov för klass 6, B-form. B-formen innehåller samma uppgifter som A-formen, men ordningsföljden har ändrats så, att uppgifter med jämnt ordningsnummer bytt plats med uppgifter med udda ordningsnummer.

Motsatsprov för klass 6. A-form. 12 minuter. a. liten b. ljumt 1. lätt 2. öppna 3. våt 4. somna 5. släcka 6. häftig 7. snäll 8. modig 9. öka 10. trång 11. flitig 12. talrik 13. multiplicera 14. få 15. pålitlig 16. berömma 17. trösta 18. givmild 19. emedan 20. sorg 21. högfärdig 22. hårt 23. misstro 24. sanning 25. slättland 26. trasig 27. tungsint 28. vinst 29. envis 30. viska 31. fjärran 32. skrovlig 33. vankelmodig 34. utanför 35. lättja

stark kort vuxen lång stor varmt kallt hett kyligt iskallt grov mager tung bred obetydlig låsa stänga regla lufta knäppa fuktig regnig frusen varm torr väcka sova drömma blunda vakna elda brinna tända uppflamma slockna lugn snabb orolig långsam snäll sträng olydig arg elak god djärv rädd feg svag blek stanna sänka förkorta minska förlänga hög lång smal tjock vid slarvig lat slö ivrig vårdslös fattig talför fåtalig enfaldig ensam addera fördubbla subtrahera dividera halvera inga många några alla två osäker falsk stygg betänksam dum underkänna håna kassera prisa klandra reta håna skrämma bedröva slå elak omild självisk hjälpsam girig enär sedan kanske därför fastän sjukdom hälsa rikedom glädje stolthet enkel blyg oansenlig skygg anspråkslös skarpt mjukt flytande glasartat klibbigt tillit vantro otro trohet aktning orättvisa grymhet lögn förtal mildhet lågland bergstopp dalgång bergstrakt högland fin hel rik oordentlig sliten lättsinnig lättledd glättig gladlynt trögtänkt inkomst förmögenhet olycka förlust minskning villig snäll lydig medgörlig ihärdig ropa tiga tala prata sjunga hemma borta inne nära ute fin ren slät trubbig glansig beslutsam säker hurtig fast djärv inom bortom inför innan utom arbete möda flit sorg iver

47 36. innan 37. sällan 38. förlåtande

då medan sedan förrän utom ofta jämt alltid ständigt aldrig hård stolt förhärdad oförsonlig medgörlig

Namn:

Motsatsprov för klass 6, B-form. B-formen innehåller A-formens uppgifter i följande ordning: 2, 1, 4, 3, 6, 5, 8, 7, 10, 9, 12, 11, 14, 13, 16, 15, 18, 17, 19, 20, 22, 21, 24, 23, 26, 25, 28, 27, 30, 29, 32, 31, 34, 33, 36, 35, 38, 37.

Rättstavningsprov 1 för klass 6. I klassrummet hängde ett schema, åtskilliga planscher och en väderlekstabell. En väsentlig del av posten befordrades snabbt med flygmaskin. Endast ungefär hälften av passagerarna på ångfärjan kunde riktigt bedöma avståndet till horisonten. Ingenjören tappade sin ränsel i rännstenen utanför speceriaffären. Chauffören undvek med kolossal svårighet att kollidera med cyklisten. I en offentlig kungörelse förbjöds höjning av priserna på bränsle, såsom kol, olja och dylikt. En patient på lasarettet spelade schack med en sjuksköterska. De fyra räknesätten äro addition, subtraktion, multiplikation och division. En norrländsk officer, som tränade terränglöpning för motionens skull, mötte plötsligt en björn. Han tog emellertid saken lugnt, siktade noggrant och sköt. Efter slattern har ungdomen på landsbygden särskilt roligt. På fotbollsmatchen applåderade man samt hejade och tjöt högljutt. (80 prövningsord.) Anm. Endast de kursiverade orden äro prövningsord. Fel på följande ord medräknas alltså ej: att, av, de, del, en, ett, för, han, har, i, man, med, och, på, samt, sin, som, till, tog, äro. Rättstavningsprov 2 för klass 6. 1 byggnad 2 talgljus 3 spannmål 4 skildring 5 alltjämt 6 uppskjuta 7 emellanåt 8 gudinna

9 brosch 10 manschetter 11 nationaldräkt 12 verkligen 13 intressant 14 uppsatsen 15 aldrig 16 förkyld

17 inomhus 18 inflammation 19 epidemisjukhus 20 bomull 21 medicin 22 begagna 23 naturligtvis 24 lektion

25 antagligen 26 bortsprungna 27 gömställe 28 utsikt 29 iakttagelse 30 telefon 31 tjänsteman 32 öppenhjärtig

48 33 kärleksfull 45 jämvikt 34 hämndlysten 46 domare 35 missunnsam 47 nämndeman 36 bröllopet 48 rannsakning 37 choklad 49 oskyldigt 38 cigarrett 50 lögnaktig 39 glupsk 51 trotsig 40 tillfredsställande 52 portion 41 villkor 53 tallrik 42 ovärderligt 54 marschera 43 elektricitet 55 tyvärr 44 energi 56 alldeles

57 oersättlig 58 auktion 59 köpa 60 åtminstone 61 ytterligare 62 förrän 63 grammofon 64 musicera 65 bibliotek 66 katalog 67 annonsera 68 illustrera

69 skilsmässa 70 kännbar 71 repetition 72 portmonnä 73 fraktgods 74 gjutjärn 75 fönsterbleck 76 sälgbuske 77 blomstjälk 78 förgätmigej 79 hösttermin 80 december

Problemprov 1 för klass 6. A-form. 40 minuter. Svar: 1. Åke, Bertil och Erik väga tillsammans 100 kg. Åke väger 25 kg och Bertil 35 kg. Hur mycket väser Erik? 2. Sven har inga pengar och är skyldig Arne 70 öre. Sven säljer 10 stycken kulor för 2 öre stycket och 7 stycken frimärken för 5 öre stycket. Hur mycket mer måste Sven förtjäna för att kunna betala sin skuld till Arne? 3. Sjundedelen av ett tal är 21. Vilket är talet? 4. Stina skulle köpa bullar och kakor för 1 kr. 50 öre. Hon köpte först 12 stycken S-öres bullar. För resten av pengarna köpte hon 2-öres kakor. Hur inånga kakor köpte hon? 5. 20 liter potatis kosta 65 öre. Vad kostar 1 hektoliter 40 liter? 6. Per har 28 öre mer än Arne, och Arne har 23 öre mer än Georg. Sven, som har 50 öre, har 5 öre mer än Georg. Hur mycket har Per? 7. För 6 kg kaffe betalade fru A. 19 kr. 50 öre. Kaffepriset sjönk sedan med 35 öre pr kg. Hur mycket skulle fru A. fått betala för 6 kg kaffe efter det nya priset? 8. Vilket är det minsta tal man måste lägga till 141 för att få ett tal, som går jämnt att dela med 17? 9. I talserien 2, 4, 6, ?, 10, 12 saknas på frågetecknets plats ett tal. Detta är naturligtvis 8. Sök det tal, som saknas i följande talserie: 4, 6, 10, 16, ?, 34, 46.

kg.

öre.

kakor. kr

öre.

49 10. Vår koks varar i 60 dagar, om vi dagligen använda 40 liter. Hur många dagar varar den, om vi dagligen använda 30 liter? 11. På en timme och tre kvart har en bil kört 84 km. Den har 16 km kvar att köra. Hur lång tid tar den vägen, om bilen kör med samma fart som

dagar.

förut?

12. En påle räcker 4 m över vattenytan. En femtedel av pålen står i bottnen och tre femtedelar i vattnet. Hur lång är pålen? 13. En flaska är till hälften fylld med medicin. Helt fylld skulle flaskan med medicinen kosta 3 kr. 55 öre. Själva flaskan kostar 15 öre. Vad kostar den till hälften med medicin fyllda flaskan? 14. Sammanlagda åldern av far, mor och de fyra barnen i en familj är nu 100 år. Av barnen är det yngsta 3 år. Hur stor blir familjens sammanlagda ålder, då det yngsta barnet fyller 21 år, om alla då leva? 15. Axel väger dubbelt så mycket som Per. Per väger dubbelt så mycket som Hans. Gustav väger lika mycket som Axel och Per tillsammans. Hur många pojkar lika tunga som Hans behövs, för att de tillsammans skola väga lika mycket som Gustav? 16. Avståndet mellan två platser är 32 km. Karl och Erik gå från dessa platser samtidigt varandra till mötes. Karl går 2 km i timmen mer än Erik. De mötas efter 3 timmar. Hur många kilometer har Karl gått? 17. Hur inånga omlopp i sekunden gör ett lokomotivhjul, som har en omkrets av tre och en tredjedels meter, då tåget går 1 km på 1 minut? 18. På en kub är sammanlagda längden av alla kantlinjerna 36 cm. Hur många kubikcentimeter är kubens volym? 19. En flaska väger tom 30 gr. Fylld med vatten väger den 80 gr, och fylld med en annan vätska väger den 65 gr. Vad väger 100 kubikcentimeter av den vätskan, då 1 kubikcentimeter vatten väger 1 gram? 20. På ett dubbelspår möter ett tåg, som är 80 m långt, ett annat, som är 70 m långt. Det förras hastighet är 54 km i timmen, och det senares är 36 km i timmen. Hur lång tid tar det för tågen att passera varandra? Namn: 4 - - 1200 12

minuter. m.

öre.

.år.

pojkar.

km.

omlopp.

cm«

gram.

sekunder.

50 Problemprov 1 för klass 6. B-form. 40 minuter. Svar: 1. Leif, Göte och Herbert väga tillsammans 100 kg. Leif väger 30 kg och Göte 35 kg. Hur mycket väger Herbert? 2. Bengt har inga pengar och är skyldig Arne 80 öre. Bengt säljer 10 stycken kulor för 2 öre stycket och 7 stycken frimärken för 5 öre stycket. Hur mycket mer måste Bengt förtjäna för att kunna betala sin skuld till Arne? 3. Åttondelen av ett tal är 24. Vilket är talet? 4. Stina skulle köpa bullar och kakor för 1 kr. 50 öre. Hon köpte först 12 stycken 8-öres bullar. För resten av pengarna köpte hon 2-öres kakor. Hur många kakor köpte hon? 5. 20 liter potatis kosta 55 öre. Vad kostar 1 hektoliter 40 liter? 6. Per har 27 öre mer än Arne, och Arne har 26 öre mer än Georg. Sven, som har 50 öre, har 5 öre mer än Georg. Hur mycket har Per? 7. För 6 kg kaffe betalade fru A. 18 kr. 90 öre. Kaffepriset sjönk sedan med 35 öre pr kg. Hur mycket skulle fru A. fått betala för 6 kg kaffe efter det nya priset? 8. Vilket är det minsta tal man måste lägga till 142 för att få ett tal, som går jämnt att dela med 17? 9. I talserien 2, 4, 6, ?, 10, 12 saknas på frågetecknets plats ett tal. Detta är naturligtvis 8. Sök det tal, som saknas i följande talserie: 6, 8, 12, 18, ?, 36, 48. 10. Vår koks varar i 75 dagar, om vi dagligen använda 40 liter. Hur många dagar varar den, om vi dagligen använda 30 liter? 11. På en timme och tre kvart har en bil kört 84 km. Den har 16 km kvar att köra. Hur lång tid tar den vägen, om bilen kör med samma fart som förut? 12. En påle räcker 3 m över vattenytan. En femtedel av pålen står i bottnen och tre femtedelar i vattnet. Hur lång är pålen? 13. En flaska är till hälften fylld med medicin. Helt fylld skulle flaskan med medicinen kosta 3 kr. 45 öre. Själva flaskan kostar 15 öre. Vad kostar den till hälften med medicin fyllda flaskan?

kg.

öre.

kakor. kr

öre.

ore.

dagar.

minuter.

ni.

öre.

51 14. Sammanlagda åldern av far, mor och de fyra barnen i en familj är nu 100 år. Av barnen är det yngsta 4 år. Hur stor blir familjens sammanlagda ålder, då det yngsta barnet fyller 21 år, om alla då leva?

år.

15. Rolf väger dubbelt så mycket som Stig. Stig väger dubbelt så mycket som Hans. Klas väger lika mycket som Rolf och Stig tillsammans. Hur många pojkar lika tunga som Hans behövas, för a t t de tillsammans skola väga lika mycket som Klas? 16. Avståndet mellan två platser är 30 km. Karl och Erik gå från dessa platser samtidigt varandra till mötes. Karl går 2 km i timmen mer än Erik. De mötas efter 3 timmar. Hur inånga kilometer har Karl gått? 17. Hur inånga omlopp i sekunden gör ett lokomotivhjul, som har en omkrets av tre och en tredjedels meter, då tåget går 1 km på 1 minut? 18. På en kub är sammanlagda längden av alla kantlinjerna 48 cm. Hur många kubikccntimeter är kubens volym?

pojkar.

km.

omlopp. cm3

19. En flaska väger tom 30 gr. Fylld med vatten väger den 80 gr, och fylld med en annan vätska väger den 70 gr. Vad väger 100 kubikcentimeter av den vätskan, då 1 kubikcentimeter vatten väger 1 gram? 20. På ett dubbelspår möter ett tåg, som är 80 m långt, ett annat, som är 95 m långt. Det förras hastighet är 54 km i timmen, och det senares är 36 km i timmen. Hur lång tid tar det för tågen att passera varandra?

gram.

sekunder

Namn:

Problemprov 2 för klass 6. A-form. 15 minuter. Svar: 1. Sven har 15 öre och får 8 öre av sin far. Hur mycket pengar har Sven då? 2. Karin är nu 12 år. Hur gammal var hon för 5 år sedan? 3. Vad kosta 3 apelsiner, om varje apelsin kostar 12 öre?

öre. år. öre.

52 4. Maj-Britt har 1 tioöring och 3 stycken femöringar. Hon tappar 2 stycken femöringar. Hur många öre har hon sen?

öre.

5. Hans väger 43 kg. Per väger 29 kg. Hur mycket mindre väger Per än Hans?

kg.

6. Sven fick 1 krona 60 öre. Hur många dagar räckte de pengarna, då han använde 20 öre om dagen?

dagar.

7. Hur många minuter är en och en halv timme?

minuter.

8. Olle har 75 öre. Han köper 8 stycken 5-öres chokladbitar. Hur mycket har han sedan kvar?

öre.

!). Hur mycket kostar 4 kg kaffe, om varje kilogram kostar 3 kr. 50 öre?

kr.

10. Vad kostar 1 kg socker, om 4 kg kosta 1 kr. 40 öre?

öre.

11. Hur inånga sekunder går det på 15 minuter?

sekunder.

12. Anna är 1 m 23 cm lång. Hon är 15 cm kortare än Karin. Hur lång är Karin? 13. Hur mycket kosta 3 liter mjölk, om 4 liter kosta 88 öre? 14. Hur lång tid behöver man för att gå 2 km 500 m, om man går 1 km på 10 minuter? .

cm. öre. minuter.

15. Erik hade 42 öre, Sven 58 öre. De lade samman sina pengar och delade sedan summan lika. Hur mycket vann Erik på delningen?

öre.

16. En pojke springer 11 meter på en och en halv sekund. Hur långt springer han på 3 sekunder?

meter.

17. Hur stor blir förtjänsten för varje dag. om man förtjänar 39 kr. på 6 dagar?

ore.

18. Två personer skulle dela 120 kr., så att den ene skulle få dubbelt så mycket som den andre. Hur mycket blev det åt den som fick mest?

kr.

19. Sven, Nils, Rut och Maj ha 80 öre var. De köpa för alla sina pengar 8 hg choklad. Hur mycket kostar 1 hg choklad?

öre.

20. Ett fartyg har proviant för 15 man under 60 dagar. Hur länge kan man beräkna, att provianten skall räcka för en besättning på 45 man?

dagar.

21. Ett metallstycke bestod till en tredjedel av sin vikt av tenn. Resten var koppar. Hur mycket vägde metallstycket, om kopparn vägde 45 gram?

S' ram -

53 22. En lina är 45 meter lång. Den skall klippas i två delar, så att den ena delen blir två tredjedelar av den andra delen. Hur lång blir den mindre delen?

meter.

23. En fru sålde 100 stycken kakor, dels 10-öres och dels 8-öres. Hur många 10-öres kakor sålde hon, då hon fick in 9 kr. 50 öre för alla kakorna?

stycken.

24. Bengt är nu tre gånger så gammal som Svea. Om 4 år är han endast dubbelt så gammal. Hur gammal är Svea nu?

år.

Namn:

Problemprov 2 för klass 6. B-form. 15 minuter. Svar: 1. Gustav har 14 öre och får 8 öre av sin far. Hur mycket har Gustav då? 2. Ebba är nu 11 år. Hur gammal var hon för 5 år sedan? 3. Vad kosta 4 apelsiner, om varje apelsin kostar 12 öre? 4. Ester har 1 tioöring och 3 stycken femöringar. Hon tappar 2 stycken femöringar. Hur många öre har hon sen? 5. Sten väger 42 kg. Olle väger 29 kg. Hur mycket mindre väger Olle än Sten? 6. Bo fick 1 krona 40 öre. Hur många dagar räckte de pengarna, då han använde 20 öre om dagen? 7. Hur många minuter är en och en halv timme? 8. Svea har 85 öre. Hon köper 8 stycken 5-öres chokladbitar. Hur mycket har hon sedan kvar? 9. Hur mycket kostar 4 kg kaffe, om varje kilogram kostar 4 kr. 50 öre? 10. Vad kostar 1 kg socker, om 4 kg kostar 1 kr. 80 öre? 11. Hur många sekunder går det på 12 minuter? 12. Ture är 1 m 24 cm lång. Han är 15 cm kortare än Karl. Hur lång är Karl? 13. Hur mycket kosta 3 liter mjölk, om 4 liter kosta 84 öre?

öre. år. öre.

öre. kg. dagar. minuter öre. kr. öre. sekunder. cm. öre.

54 14. Hur lång tid behöver man för att gå 3 km 500 m, om man går 1 km på 10 minuter?

minuter.

15. Tor hade 46 öre, Östen 54 öre. De lade samman sina pengar och delade sedan summan lika. Hur mycket vann Tor på delningen?

öre.

16. En pojke springer 12 meter på en och en halv sekund. Hur långt springer han på 3 sekunder?

meter.

17. Hur stor blir förtjänsten för varje dag, om man förtjänar 45 kr. på 6 dagar?

öre.

18. Två personer skulle dela 180 kr., så att den ene skulle få dubbelt så mycket som den andre. Hur mycket blev det åt den som fick mest?

kr.

19. Bengt, Nils, Rut och Maj ha 80 öre var. De köpa för alla sina pengar 8 hg choklad. Hur mycket kostar 1 hg choklad?

öre.

20. Ett fartyg har proviant för 15 man under 60 dagar. Hur länge kan man beräkna, att provianten skall räcka för en besättning på 45 man?

dagar.

21. Ett metallstycke bestod till en tredjedel av sin vikt av tenn. Resten var koppar. Hur mycket vägde metallstycket, om kopparn vägde 43 gram?

gram.

22. En lina är 35 meter lång. Den skall klippas i två delar, så att den ena delen blir två tredjedelar av den andra delen. Hur lång blir den mindre delen?

meter.

23. En fru sålde 100 stycken kakor, dels 10-öres och dels 8-örcs. Hur många 10-öres kakor sålde hon, då hon fick in 9 kr. 60 öre för alla kakorna?

stycken.

24. Stig är nu tre gånger så gammal som Svea. Om 4 år är han endast dubbelt så gammal. Hur gammal är Svea nu?

år.

Namn:

Provräkning för klass 6. A-form. W minuter. Svar: 1. Vad kosta 100 kg av en vara efter ett pris av 3.05 kr. pr kg?

kr.

2. 5 m av en tygsort kosta 12 kr. Vad kosta 3 m av samma tyg?

kr.

55 3. Hur stor blir årsräntan på 2 000 kr. efter 3 %?

kr.

4. Elsa hade köpt tomater. Då hon kom hem, frågade hennes mamma, vad tomaterna kostade pr hg. »Det vet jag inte», svarade Elsa, »men jag fick betala 2.IG kr. för 1 kg 8 hg.» Vad kostade tomaterna pr hg?

öre.

5. En kaffehandlande blandade 5 kg kaffe k 3.2> kr. med 5 kg ä 4.15 kr. Vad blir priset pr kg av blandningen?

kr.

6. Av ett fartyg, som är värt 12 000 kr., äger A '/ s och B resten. Vad är B:s andel värd?

kr.

7. 5 V, liter saft fylldes på buteljer, som rymde / 3 liter. Hur många buteljer behövdes?

stycken.

8. Hur stor del av en million kronor är tiotusen kronor? 9. Fur 2 y a m av en tygsort har man betalat 37.50 kr. Vad kan 3 1 / l m av samma tyg beräknas kosta?

kr.

10. Jag tänker på ett tal. */- av talet är 128. Vilket tal tänker jag på? 11. Hur stor blir räntan på 3 600 kr. under 5 månader efter 3.5 %?

kr.

12. På en karta i skalan 1:100000 är avståndet mellan två platser 24 mm. Hur stort är avståndet i meter i verkligheten?

13. En möbelhandlande satte ned sina priser. En köksstol, som kostat 4 kr., sålde han för 3.30 kr. Hur stor var nedsättningen i procent av det ursprungliga priset?

14. Summan av de tre vinklarna i en triangel är alltid 180 grader. Hur många grader är summan av de 8 vinklarna i en åttahörning?

grader.

15. En guldlegering innehåller 2.21 kg guld, vilket är 70 % av legeringens vikt. Hur stor är vikten?

kg.

16. Ett arbete beräknas kunna utföras på 21 dagar av 80 man. Efter 12 dagars arbete sluta emellertid 12 man, och det dröjer 5 dagar, innan nya arbetare hinna anställas. Hur många nya arbetare behöva då anställas, för att arbetet skall bli färdigt på beräknad tid?

arbetare.

Navm:

56 Provräkning för klass 6. B-form. 40 minuter. 1. Vad kosta 100 kg av en vara efter ett pris av 4.05 kr. pr kg? 2. 5 m av en tygsort kosta 14 kr. Vad kosta 3 m av samma tyg? 3. Hur stor blir årsräntan på 2 000 kr. efter 4 %? 4. Elsa hade köpt tomater. Då hon kom hem, frågade hennes mamma, vad tomaterna kostade pr hg. »Det vet jag inte,» sade Elsa, »men jag fick betala 2.52 kr. för 1 kg 8 hg.» Vad kostade tomaterna pr hg? 5. En kaffehandlande blandade 5 kg kaffe a 3.25 kr. med 5 kg a 4.13 kr. Vad blir priset pr kg av blandningen? 6. Av ett fartyg, som är värt 12 000 kr., äger A 3 / 8 och B resten. Vad är B:s andel värd? 7. 4 V, liter saft fylldes på buteljer, som rymde */a liter. Hur många buteljer behövdes? 8. Hur stor del av en million kronor är tiotusen kronor? 9. För 2 y 2 m av en tygsort har man betalat 38.50 kr. Vad kan 3 1/a m av samma tyg beräknas kosta? 10. Jag tänker på ett tal. */, av talet är 136. Vilket tal tänker jag på? 11. Hur stor blir räntan på 6 000 kr. under 5 månader efter 3.5 %? 12. På en karta i skalan 1:100000 är avståndet mellan två platser 32 mm. Hur stort är avståndet i meter i verkligheten? 13. En möbelhandlande satte ned sina priser. En köksstol, som kostat 4 kr., sålde han för 3.io kr. Hur stor var nedsättningen i procent av det ursprungliga priset? 14. Summan av de tre vinklarna i en triangel är alltid 180 grader. Hur många grader är summan av de 7 vinklarna i en sjuhörning? 15. En guldlegering innehåller 2.38 kg guld, vilket är 70 % av legeringens vikt. Hur stor är vikten?

57 16. E t t arbete beräknas kunna utföras på 22 dagar av 80 man. Efter 12 dagars arbete sluta emellertid 12 man, och det dröjer 5 dagar, innan nya arbetare hinna anställas. Hur många nya arbetare behöva då anställas, för att arbetet skall bli färdigt på beräknad tid?

arbetare.

Namn:

Kursprov i mekanisk räkning för klass 6. A-form. 40 minuter. Svar: 1. O.OG + 3.7 + 15.112 + 650.

2. 13.671 — 2.95.

3. 3.25 X 2.7.

4. 2.47 : 3.8.

5. Förvandla ^ till decimalbråk!

6. Skriv med decimalbråksbeteckning t r e tiotusendelar!

7.2A + 5 | + }.

8. 8 * - 3 f .

9. 2 i X 2 | .

10 * • -

10.

11. 12 % av 600.

11.

12. 0.5 —0.01G.

12.

13. 4230 — 98.63.

13.

14. 5020 X 6.01.

14.

15. 10000 X 1.07.

15.

16. 0.4 X 6.02.

16.

17. O.ooi X 0.7.

17.

18. 172.53:42.0.

18.

19. 29.7 : O.GG.

19.

20. 0.3G : 100.

20.

21. 0.47:0.1.

21.

22. H u r mycket ä r hälften av 6 J ?

22.

2 3 . 3 ] X 60.3.

23.

24. 5 i % a v 255.

24.

25. 5 i : 3 J .

25.

58 26. H u r många procent är | ?

26.

27. 100 — 40 X 2 . 5 .

27.

28. 200 : 0 . 2 + 1.8.

28.

60 X 0-5. ' 0.1 X 75 30. Skriv med siffror: en million millioner!

30.

A amn:

K u r s p r o v i m e k a n i s k räkning för klass 6. B-form.

40 minuter. Svar

1. 2.07 + 0.7 + 25.412 + 750.

2. 23.071 — 2.!>i.

3. 2.25 X 2.7.

4. 1.95:2.0.

5. Förvandla /;. till decimalbråk!

0. Skriv med decimalbråksbeteckning sju tiotusendelar! 7. 2 ^ + 4 1 + 1.

8. 7 i - 4 f

9. 3 \ X 2.1.

10. f : & .

11. 14 % av 600.

12. 0.4 — 0.016.

13. 4530 — 98.03.

14. 4020 X 6.04.

15. 10000 X 1-05.

16. 0.3 X 6.02.

17. O.ooi X 0.9.

18. 105.53 : 34.G.

19.

28.G:0.44.

20. 0.48 : 1 0 0 .

21. 0.56:0.1.

22. H u r m y c k e t är hälften av 8 A?

2 3 . S J X 64.3.

24. 5 \ % av 345.

2 5 . 8 ^ : 2 i.

59 26. H u r många procent är | ?

26.

27. 175 — 30 X 2.:,.

27.

28. 200 : 0.2 + 2.:,.

28.

30 X 0..-.1 29. —,—0.1 X 75

29.

30. Skriv med siffror: en million millioner!

30.

Namn: Additionsprov för klass 6. A-form, 1)

13)

19)

9 6 4 5 8 7

5 0 3 5 0 2 3

5 4 3 6 7 5 ( 4

14)

9 8 7 6 6 8 7 4 8

20)

4 8 2 0 (i 9

3)'

7 4 4 9 7 1 4

9) ))

i) 15)

7 4 4 6 3 3

2 6 3 8 6 4 9 5 7 0 4

21) 5

5 minuter.

5 7 8 5 9 4

9 6 7 9 4 9 8

10)

7 5 7 8 6 9 3 3 8

16)

22)

8 4 3 7 7 8 1

3 7 6 4 1 8

7 5 6 8 5 4 7

11)

2 9 7 1 7 5 4 4 6G

17)

7 4 9 9 6 8 4 5

3 4 8 9 6

9 7 6 8 4

1 8 2

12)

7 8 7 9 18)

9 3 1

6 7 8 4 3 7

8 9

23)

9 9 9 2 8 9

5 7 8

5 6 9 8 7 7 7 8 5

8 24)

9 8 8 7 7 4 8 6 9

60 27)

26)

25) 8 4 4 !) 5 8 6 7 4

0 8 4 7 9 5 2 6 8

32)

31) 7 9 8 5 4 8 9 6 8 5

37)

38) 3 8 4 9 6 2 7 7 5 8 8

28) 7 8 9 5 .4 3 7 5 8

3 8 7 6 5 9 4 3 2 0 8

33)

8 6 6 4 9 3 5 7 8 6 9 9

39)

9 4 2 0 8 6 6 7 5 3

34) 8 5 7 9 4 6 2 4 7 8

30) 8 7 6 9 7 4 6 7 8

35)

7 9 .6 8 5 9 7 8 9

36) 2 8 9 5 7 6 8 4 4 8

5 8 8 6 6 9 9 7 7 7

40) 8 5 7 9 3 8 6 9 7 5 8

29)

41) 6 9 5 8 3 4 6 8 5 7 6

9 9 7 8 6 2 4 8 7 7 9

42) 5 7 9 9 4 8 8 6 7 7 8

3 8 9 7 5 6 9 4 7 2 7

Additionsprov för klass 6, B-form. B-formen u p p t a r A-formens uppgifter i följande ordning: 2, 3, 1, 6, 4, 5, 8, 9, 7, 12, 10, 11, 14, 15, 13, 18, 16, 17, 20, 21, 19, 24, 22, 23, 26, 27, 25, 30, 28, 29, 32, 33, 31, 36, 34, 35, 38, 39, 37, 42, 40, 4 1 .

61 Divisionsprov för klass 6. A-form. 12 minuter. 1) 1275 : 41 = 2) 4086 : 80 =

rest rest

13) 7000 :14 = 14) 7934 : 77 =

rest rest

3) 6819 : 32 =

rest

15) 4007 : 75 =

rest

4) 2668 : 43 = 5) 2544 : 48 = 6) 5563 : 69 = 7) 5554 :17 = 8) 5280 :92 = 9) 1858 : 37 = 10) 9690 : 24 =

rest rest rest rest rest rest rest

16) 5486 : 68 = 17) 9838 :19 = 18) 6310 : 83 = 19) 2348 : 39 = 20) 8799 : 29 = 21) 4185 : 48 = 22) 9600 :16 =

rest rest rest rest rest rest rest

11) 5900 : 88 = 12) 9801 : 99 =

rest rest

23) 9770 :24 = 24) 6710 : 76 =

rest rest

Nai

Divisionsprov för klass 6, B-form. B-formen upptar A-formens uppgifter i följande ordning: 2, 4, 1, 3, 6, 8, 5, 7, 10, 12, 9, 11, 14, 16, 13, 15. 18, 20, 17, 19, 22, 24, 21, 23.

62 II. Vissa anmärkningar angående ändringar av de standardiserade provens ursprungliga form. Vid den slutgiltiga redigeringen av de standardiserade proven ha smäne ändringar företagits i den form, proven hade vid standardiseringen. I det följande meddelas för de prov, i vilka ändringar i uppgifternas ordningsföljd företagits, uppgifternas ursprungliga ordningsföljd. För de uppgifter, i vilka ändring av formuleringen vidtagits, meddelas här den ursprungliga lydelsen. Problemprov

1 för klass 2.

Ordningsföljd: 1. 2. 3

14, 20, 16, 17, 18, 19. 15. 21, 22.

Uppgifterna 21 och 22 ha uteslutits i den definitiva editionen. De hade följande lydelse. Uppgift 21. Avståndet mellan två platser är 32 kilometer. Karl och Erik (A- och B-form.) går från dessa platser samtidigt varandra till mötes. Karl går 2 kilometer i timmen mer än Erik. De möts efter 3 timmar. Hur många kilometer har Karl gått? Uppgift 22. (A-form.)

En fru sålde 20 stycken kakor, dels 10-öres och dels S-öres. Hur många stycken 10-öres kakor sålde hon, då hon tick in 1 krona 94 öre för alla kakorna?

(B-form.)

1 krona 92 öre

Tyst läsning 1 för klass 4Uppgift j . (A-form.)

En bonde hade en gång en ost i ett skåp. Snart kom en rätta dit och gnagde på osten. Då satte bonden en katt i skåpet. för att denne skulle vakta osten och skrämma bort På kvällen gick bonden lugnt till sängs. Nästa morgon var han mycket nyfiken att få se, hur katten klarat vakthållningen. Han öppnade skyndsamt skåpet. Katten fanns där, men osten var borta. Den hade ätit ipp.

Uppgift m. (A-form.)

En liten pojke hade varit i skolan för första gången i sitt liv. När han kom hem, frågade hans mamma, vad htn lärt sig. »Ingenting», svarade pojken. »Vad gjorde du?» — >Jag gjorde ingenting. Fröken ville veta, hur man stavar till 'katt', och jag lärde det.»

63 Tyst läsning 2 för klass 4Uppgift 9. (A-form.)

Uppgift 12. (A-form.)

En pojke fick plats hos en köpman. Denne hade en stor kista. som var full med gamla spikar, skruvar och järnskräp. Pojken blev tillsagd att ordna innehållet i kistan. På aftonen kom han till köpmannen och sade, att han var färdig med arbetet. Köpmannen granskade då detta. Allt var utfört med största omsorg. Var sort låg för sig, och på små papperslappar hade gossen skrivit, vad som fanns i varje avdelning. Vilken av följande egenskaper passar bäst in på pojken? Punklighct, envishet, ordningssinne, samvetsgrannhet, inställsamhet. Finland är inte rikt på kol och järn. Jorden är mager, och det är endast en liten del av landet, som är odlad. Klimatet är inte särdeles lämpligt för sädesodling. Men över hälften av landet är täckt med skog. Vilken bör alltså vara Finlands viktigaste näringsgren? Jordbruk, handel, bergsbruk, fiske, träindustri, jakt.

Motsats pro v för klass 4Ordningsföljd: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 11. 7, 9. 16, 10, 12, 13, 17. 14, 18, 15, 19, 20, 23, 22, 21, 35, 27, 26, 29, 28, 36, 31, 33, 38, 34, 30, 25, 24, 37, 32. (A-form.) Språkbyggnadsprov

för klass 4-

Uppgift 12 A (11 B). Uppgift 13 A (14 B). Uppgift 15 A (16 B). Uppgift 37 A (31 B). Uppgift 40 A (39 B) Uppgift 41 A (42 B).

Ekorren bygger sitt bo upp i träden. Fiskaren satte ut näten. Han förnekade, att han ej gjort det. Det är inte första gången, att han bråkat. Hon förbjöd honom att ej somna. De funno inte något fel på min bror och mig.

Problemjtrov 2 för klass 4Ordningsföljd: 1, 3, 4, 5, 6, 7, 2, 8. 9, 10, 11. 17, 12, 13, 14, 15. 16, 18, 19. 20. (Å-form.) Uppgift 13. Hans köpte för 30 öre. Sen fick han 50 öre av far, varefter han (A-form.) ytterligare köpte för 5 öre. Hur mycket mer pengar hade han då än från början? (B-form.) Gun köpte för 25 öre. Sen fick hon 50 öre av far, varefter hon ytterligare köpte för 5 öre. Hur mycket mer pengar hade hon då än från början? Tyst läsning 1 för klass 6. Uppgift o. (A-form.)

En våldsam explosion intränade en gång i ett fyrverkeriupplag. Hettan i lokalen blev så stark, att av en rad bleckkärl, som hängts upp i ståltrådar i taket, voro endast de vid kärlen fastlödda handtagen kvar, medan alla fallit ner på golvet.

64 Motsatsprov

för klass 6.

Ordningsföljd: Se motsatsprov för klass 4. Språkbyggnadsprov

för klass 6.

Uppgift 2 A ( 1 B). Uppgift 14 A (13 B). Uppgift 27 A (28 B). Uppgift 30 A (29 B). Uppgift 37 A (38 B). Uppgift 41 A (42 B). Uppgift 44 A (43 B). Problemprov

Det är inte första gången, att han gjort så. Han är lika stor som jag. Far hade sagt det, men de tvekade på själva far. Han väntade, till skolan slutat. Far vilar alltid middag, när han haft nattarbete. I Kalmar utges en tidning, som heter barometern. Han förnekade, att han gjort det.

1 för klass 6.

Ordningsföljd: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 12, 13, 14, 15, 9, 10, 11, 16, 17, 18, 19, 20. (A-form.) Uppgift 20. (A-form.)

Uppgift 20. (B-form.)

På ett dubbelspår passerar ett tåg, som är 80 ni långt, ett annat, som är 70 m långt. Det förras hastighet är 54 km i timmen, och det senares är 36 km i timmen. Hur lång tid tar det för tågen att passera varandra? sekunder. På ett dubbelspår passerar ett tåg, som är 80 m långt, ett annat, som är 95 m långt. Det förras hastighet är 54 km i timmen, och det senares är 30 km i timmen. Hur lång tid tar det för tågen att passera varandra? sekunder.

Problemprov 2 för klass 6. Ordningsföljd: 1, 2, 3. 4, 5, 6, 7, 8. 9, 10, 12, 13, 14, 15, 16, 11. 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, (A-form.)

65 III. Anvisningar till de standardprov, som äro föreslagna att användas vid betygssättningen i folkskolans andra klass. A. Allmänna anvisningar. Fi.r ämnena modersmålet och räkning äro standardiserade prov utarbetade, med vilkas hjälp eleverna kunna prövas och standardbetyg för dem erhållas. Proven, som kunna rekvireras från Skolöverstyrelsen, ha givits i ett stort antal klasser på skilda platser i vårt land, och resultatet av prövningen har lagts till grund för de betygstabeller, som meddelas i det följande. Vid utformningen av proven har betygssynpunkten varit den vägledande. Proven skola ge såväl de svagaste som de duktigaste eleverna tillfälle att visa sin förmåga. Därför ha även synnerligen svåra uppgifter tagits med. Sedan läraren givit proven i sin klass, kan han med hjälp av betygstabellerna få fram ett s. k. standardbetyg i det ämne, som det är fråga om. Genom standardbetygen får läraren ett värdefullt hjälpmedel för betygssättningen. I de officiella betygsanvisningarna lämnas närmare råd härom. De i det följande givna anvisningarna till proven måste noga följas. Om så ej sker, bli standardbetygen missvisande. 1. Proven ges ungefär en månad före vårterminens slut. 2. Proven få ej påverka undervisningen, så att läraren endast på grund av den förestående prövningen tar upp till behandling detaljer av kursen, som förekomma i proven och som kunna befaras ej vara aktuella för eleverna. En sådan preparation strax före prövningen skulle tillfälligt driva upp elevernas prestationer och göra prövningen missvisande. Läraren får naturligtvis ej giva några sakliga upplysningar till proven men bör på bästa möjliga sätt klargöra prövningstekniken, så att ingen lärjunge är i ovisshet om hur han skall gå till väga i fråga om rent formella ting. 3. De flesta av proven äro utarbetade i två former, en A- och en B-form. Barn, som sitta bredvid varandra, böra till minskning av fuskrisken få olika former av proven. 4. Proven böra ej förläggas till lektioner, då elevernas prestationsförmåga på grund av trötthet kan befaras vara nedsatt. Lämpligast för proven äro dagens två första lektionstimmar, därnäst första och andra lektionen efter frukostrasten. 5. För mätning av tiden vid de prov, som endast få pågå några minuter, måste klocka med sekundvisare användas. Före provets början skola barnen få veta, hur många minuter de få hålla på med provet. Läraren anger, när de skola börja och sluta. Fel i tidsbestämningen undvikas säkrast, om läraren antecknar klockslaget vid provets början och slut. •") —

66 6. Uppgifterna i proven skola av barnen lösas i ordningsföljd. En uppgift får således aldrig utan vidare överhoppas, men om eleven finner, att han ej kan klara uppgiften, skall han naturligtvis lämna den och ta itu med de följande uppgifterna. 7. Med tanke på att uppgifternas svårighet eller mängd skulle kunna verka deprimerande på barnen, om de få den uppfattningen, att allt detta fordras av dem, är det av vikt, att läraren tillser, att elevernas inställning till proven blir den rätta. Han klargör för dem, att i proven tagits med många eller svåra uppgifter, för att alla barn skola få fullt arbete under hela tiden, och att säkerligen ingen enda kan klara alla uppgifterna. 8. Läraren tillser, att spetsade blyertspennor och reservpennor finnas, att svaren skrivas in på därför avsedd plats, att eleverna, sedan de behandlat uppgifterna på provbladets första sida, vända bladen och fortsätta med uppgifterna på andra sidan, och att eleverna skriva sina namn på angiven plats på provbladen. 9. Efter rättningen antecknar läraren på provbladet antalet »rätt» och antalet »fel», varvid naturligtvis de i en del prov förekommande typexemplen, vilka genomgås under lärarens ledning, ej skola medräknas. Bedömningen av rätt och fel sker enligt de principer, som för de särskilda proven längre fram finnas angivna. Om antalet elever är stort, underlättas rättningen av ett prov genom att läraren på en provblankett inför de rätta svaren och sedan använder den som facit.

B. Hur standardbetygen i de särskilda ämnena erhållas i klass 2. 1. Standardbetyget i läsning för klass 2. De prov, som skola användas för erhållande av standardbetyget i läsning för klass 2, äro Tyst läsning 1 för klass 2 och Högläsning för klass 2. a. Anvisningar till läsproven. Tyst läsning 1 för klass 2. Detta prov avser att utröna graden av barnens förmåga att vid tyst Jäsning förstå innehållet i det lästa samt snabbheten i deras uppfattning. Provet börjar med en förövning: läsestycke a. Barnen tillsägas att tyst läsa igenom stycket a. Därefter säger läraren: »I stycket är ett ord utelämnat. Vilket är detta ord?» —- »Ägget.» — »Skriv det på linjen!» Sedan barnen skrivit ordet och det kontrollerats, att de skrivit rätt ord på rätt plats, säger läraren: »Nu får ni fortsätta att läsa de övriga styckena. När ni kominer till ett ställe, där ett ord är utelämnat, skriver ni det ord, som ska stå där. Ni ska endast skriva ett ord på varje linje. Ni får 10 minuter på er.» Vid rättningen följer läraren principen, att ord, som ge god mening åt texten, godkännas. Till stavfel och grammatiska formfel, t. ex. björn i stället för björnen (nr 10, A-formen), tages ej någon hänsyn. Till ledning vid rättningen meddelas följande facit, där en del godkända varianter upptagits. Inom parentes meddelas en del icke godkända varianter.

67 Facit till Tyst läsning 1 för klass 2, A-formen.

1. glasögon. 2. mannen, han, gubben, farbrorn. 3. hunden (ej han). 4. ekorre (ej fågel, duva). 5. äpplena, dem, äpplen, äpple, några, ett, (ej sak, mat, medicin). 6. krona, slant, till, (ej sak). 7. ogräset. 8. räven. 9. björn, björnarna.

20. jätten, de, dem, (ej 10. björnen, björn. bonden, denne, han). 11. lågan, elden, den, 21. korpen. ljuset, (ej lampan). 22. ostbiten, osten. 12. mjölken. 13. fällan, råttfällan, den, 23. benet. 24. gap, sällskap. (ej källaren). 25. mössa. 14. tegelstenen, stenen, (ej pinnarna, fällan, 26. vissla. locket, hon, den, det). 27. hatt. 28. fisk (ej så). 15. bladet, det. 29. svansen. 16. biet, det. 30. svansen. 17. tuppen. 31. leken (ej sedan). 18. hunden {ej han). 32. Jakob, man. 19. förkläde. 33. armarna.

Högläsning för klass 2. Provet sker individuellt, varvid tillses, att eleven ej stores av kamraterna. Bäst är, att eleven vid läsningen är ensam med läraren. Under det eleven läser, markerar läraren å sin lästext de fel, eleven gör sig skyldig till, medelst streck under texten på de ställen, där felen begåtts. Genom räkning av antalet streck fås hela antalet fel. Som fel räknas: 1. Felaktigt uttalat ord. 2. Bristfälligt utläsande av ord, på så sätt att sedan en del av ordet utlästs. en olämplig paus inskjutes, innan resten av ordet läses, eller ordet på annat sätt läses »hackigt». Den brist i förmågan av flytande läsning, som visar sig i att olämplig paus inskjutes före ett ords utläsande, markeras ej som fel. 3. Utbyte av ord i texten mot annat ord. 4. Överhoppande av ord. 5. Insättande av ord, som ej finnes i texten. 6. Upprepning av ord. 7. Omkastning av ord, t. ex. »fick han» i stället för »han fick». (Sådan omkastning räknas som ett fel.) 8. Överhoppande av rad. (Räknas som ett fel. Läraren ingriper och låter lärjungen läsa rätt rad. Felet kan markeras med ett streck i marginalen.) 9. Oförmåga att läsa ett ord, visande sig i att lärjungen ännu efter cirka 10 sekunders paus ej börjat läsa ordet. (Läraren ingriper då och utläser ordet, varefter läsningen fortsattes.) Som allmän regel bör gälla, att fel i samband med ett ord i texten ej bör räknas som mer än ett fel. Om t. ex. felaktigt uttalat ord läses om igen, blir det endast ett fel, vare sig ordet vid omläsningen uttalas rätt eller fel, och om vid den första läsningen riktigt ord upprepas, blir det endast ett fel, även om ordet vid omläsningen skulle felläsas. Omläsningen räknas endast som ett fel, även om därvid flera ord skulle tagas om. Då korrekt felmarkering kräver en viss övning, bör läraren, innan han ger provet, förskaffa sig sådan genom att markera elevernas fel vid läsning av någon annan text.

68 b. Betygstabeller

till läsproven.

Standardbetyget i läsning bildas av två delbetyg, det ena gällande tyst läsning och det andra högläsning och talövningar. Det förra delbetyget erhålles med hjälp av nedanstående betygstabell (tabell 1). Det senare delbetyget sättes av läraren under beaktande av resultatet i det standardiserade högläsningsprovet men kan ej helt sammanfalla med betyget i detta prov, då även »välläsningen» och »talövningarna» böra inverka. Detta delbetyg erhålles alltså genom eventuell höjning eller sänkning av det betyg eleven enligt tabell 2 fått i högläsningsprovet. Medelvärdet mellan de båda delbetygen utgör standardbetyget i läsning. Vid sammanslagningen få de båda delbetygen väga lika tungt, och regeln följes, att om medelbetyget ligger exakt mellan två betygsgrader, den betygsgrad, som ligger längst från skalans mittpunkt (4 eller Ba), tages som medelbetyg. Betygstabellen till provet i tyst läsning har följande utseende: Tabell 1. Bctygstabell till Tyst läsning 1 för klass 2. Antal rätt 32—33 30—31 24-29 21—23 18—20 14—17 13 11-12 9-10

Standardbetyg 7

(A)

6+ (a+) 6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB+) 5 (AB) 5— (AB—) 4 + (Ba+) 4 (Ba)

Antal rätt

Standardbetyg

8 7 6 5 4 2-3 1 0

4— (Ba—) 3 + (B+) 3 (B) 3 - (B-) 2 + (BC+) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

Någon standardtabell för delbetyget i högläsning kan, som redan nämnts, ej givas, då betyget ej exakt erhålles ur bestämda prov. Betygstabellen för högläsningsprovet meddelas här nedan. Tabell 2. Betygstabell till Högläsning för klass 2. Antal fel

Betyg

0-5 6—11 12—

4 (Ba) eller högre 3 (B) 2 (BC) eller lägre

Genom ett exempel må tillvägagångssättet för erhållande av en elevs standardbetyg i läsning förtydligas. Exempel: En elev har i provet »Tyst läsning 1 för klass 2» rätt löst 14 uppgifter, och delbetyget i tyst läsning blir alltså 5 (AB). I provet »Högläsning för klass 2» har samma elev 2 fel, vilket ger betyget 4 (Ba) eller högre betyg. Läraren anser, att eleven med hänsyn till välläsning och talövningar förtjänar 5-f(AB-f-) i högläsning och sätter detta betyg. Som medelvärde mellan de båda delbetygen 5 och 5-f- väljes det betyg, som ligger längst från skalans mittpunkt (4 eller Ba). Standardbetyget i läsning blir alltså 5-f- ( A B + ) .

69 Anm. Om läraren ej skulle kunna ge högläsningsprovet åt alla klassens elever, bör likväl ett delbetyg i högläsning sättas. Även om endast ett urval, bestående av die enligt lärarens mening duktiga, medelgoda och svaga eleverna, kunnat prövas med högläsningsprovet, kan därigenom likväl åtskillig ledning fås i fråga om betygsskalan.

2. Standardbetyget i skrivning för klass 2. Standardbetyget i skrivning erhålles genom ett enda prov. Uppsatsprov för klass 2. a. A7ivisningar till provet i skrivning. Uppsatsprov för klass 2. Barnen skola skriva en uppsats över ämnet »Mitt första skolår». Läraren skriver upp rubriken på tavlan och samtalar under cirka 5 minuter med eleverna om uppsatsens innehåll. Det är meningen, att de skola berätta allt möjligt om sitt första skolår, och det är många olika saker de då kunna taga med. (Hur det var, när de började skolan; lärarinnan och kamraterna; arbetet under lektionerna; lekarna på rasterna; skolan vid ett eller annat festligt tillfälle.) När läraren är övertygad om att barnen förstå rubriken, få de arbeta med uppsatsen till timmens slut. Barnen få sköta sig själva, och läraren får ej hjälpa dem på något sätt. Ungefär 5 minuter innan det ringer, tillsägas de, att de måste avsluta uppsatsen och se igenom den noga. Vid bedömningen av uppsatserna följas reglerna i de officiella betygsanvisningarna. Vid rättstavning och handstil fästes ej något avseende. Som ett hjälpmedel för ernåendet av en mera objektiv betygssättning har en särskild uppsatsskala utarbetats. Skalan upptar exempel på uppsatser, som kunna anses vara värda ett visst betyg. För att kvalitetsskillnaderna mellan uppsatserna i skalan skola framträda tillräckligt tydligt, ha endast uppsatser av tre betygskvaliteter, 6 (a), 4 (Ba) och 2 (BC), medtagits. Läraren har att placera in barnens uppsatser på »rätt plats» i skalan. Jämförelsen skulle kunna utföras på följande sätt. Barnens uppsatser ordnas i rangordning. Därefter jämföras de med skalans uppsatser, och med ledning härav bestämmer läraren, vilka uppsatser som skola betygsättas med 6 (a), 4 (Ba), och 2 (BC), och bedömer sedan de återstående uppsatserna i relation till dessa. b. Uppsatsskala för klass 2. 6 (a)-uppsatser.

1. Mitt första skolår. Då jag skulle skrivas in i skolan var jag först lite rädd men jag ville aldrig visa det. Men då jag väl kom i gång gick det rätt bra. Andra dagen var jag mycket morskare. Sedan gick det bra alla de övriga dagarna. Först tyckte jag skrivning var det roligaste, sedan gymnastik. Jag tyckte redan då bäst om lördagen på grund av att vi hade handarbete och kristendom då. Och sedan kom tisdagen. Vi hade då en så snäll syfröken som hette fröken Andersson. Hon skämtade med mig och sade någon skräddare blir du inte Tomas! Jag tycker över huvud taget att hela mitt första skolår gick riktigt bra.

70 2. Mitt första skolår. Första dagen då vi gick i skolan hade vi så roligt. Först fick vi gå fram till tavlan och rita var sitt hus. Sedan ringde det ut, och den första som jag blev god vän med var Ulla-Greta, och sedan har vi alltid varit goda vänner. Så gick tiden och innan vi visste ordet av, var det redan Lucia. På morgonen hade Fröken med sig en tårta med ljus. Och vi hade fått göra stjärngossemössor och dom hade vi på oss. Sedan fick vi var sin bit tårta. Sedan hade vi Kristendom, men vad vi talade om mins jag inte riktigt. På bordet hade fröken ställt en adväntstake med fyra ljus, och varje lördag tände Fröken ett ljus. Och i fönstret adväntsalmanack och för varje dag fick vi i tur och ordning öppna en riktig liten dörr och innanför var ett litet biide innanför. Sedan fick vi julov. Och då hade vi avslutning i Kyrkan och det var så högtidlikt. Sedan följdes vi åt upp till skolan, där vi fick våra betyg. 4 (Ba)-uppsatser.

1. Mitt första skolår. En gång fick vi gå i bara gymnastikkläderna på skolgården. När vi fick vår läsebok då var det sån glädje. Första dagen då var vi så rädda. Första dagen vi räcknade tyckte jag det var så roligt. När vi skulle börja skolan då frågade förken vad vi hete och var vi bode och hur gamla vi var en del var ått och en del var nio. Det första jag ret i skolan det var en sötare. Första gången vi fick gå till bio då fick vi se Hans och Greta. Och en dag fick vi gå till Vrinevidskogen. När vi skulle ha äksamen då var det så varmt ute. 2. Mitt första skolår. Nu skall jag berräta om mitt första skolår. När jag gick i första klass gick jag inte hoss dana förken utan hoss en anan fröken. Hoss vår första fröken hade vi mycket rollikt och nu skall jag berräta en hell del. Jag kom ihg när vi skulle börja och läsa i vår läsebok men vad de gick sakta men så lärde vi oss och läsa. Så en dag så fröken att vi skulle få utflykt därför att vi va duktiga. det var på fredag så sa fröken att vi skulle gå hem och ta mat till utflykten och så gick vi hem. så sa fröken att det var Rådasjön men var det var vakert träden voro gröna och sjön blank som en spegel, och vi såg en farbror som åkte i en kanot, så visladc fröken i sin viselpipa, och så var det mat- jag och de andra fick plas önder en gran. Och var maten var go och när vi ätit sa fröken att vi skulle hem. Och så kom busen och så åkte vi hem ijän. Slut. 2 (BC)-uppsatser.

1. Mitt första skolår. När jag började i skolan förken och kanraterna en dag sade förken a t t vi fick låv och rita och så sade förken att siv skolie dela ut ritsakerna vi ritade gubbar och myket annat sen rengde det och så sade förken att vi skolle laga ner ritsakerna och så sade förken va vi skolle ha i läxa och sen läste vi bön sen när vi jort så fick vi gå hem och så var den dagen slut. En dag sade förken att vi skolle ha julfät förken hade lagt kakor och ett jlus och en duk och sea kom jultomter, hade en röd luva och långa sko och sen hade vi roligt med jultomten.

71 2. Mitt första skolår. När jag började i skolan var jag fu år. Jag lärde mig att räkna skiva läsa rita sevrår funga och ibland ut och gå fröken Rut Hkånson. Jag hade blå klängeg och blåt hårban svarta skor vita ströpor. Vår Mor var med oss och frukcn var snäll. Mina kmrater äro snäla. Med Mig då när äksamen kom Fek vi gå hem. och sedan sköle vi vara i sökran klåkan ett i jän. plansch. Mina skolkrumater voro i blan snäla och i blan stöga. fröken får sija tell os i bland.

3. Standardbetyget i rättstavning för klass 2. Standardbetyget i rättstavning erhålles genom ett enda prov, prov för klass 2. Provets lydelse är:

Rättstavnings-

(= Rättstavningsprov för klass 2 på sid. 8.) Betygstabellen till provet meddelas i tabell 3. Tabell 3. Standardbetygstabell

för ämnet rättstavning

i klass 2.

Antal fel

Standardbetyg

Antal fel

Standardbetyg

0 1

6 (a) eller högre K- (a-) 5 + (AB+) 5 (AB) 5— (AB—) 4 + (Ba+) 4 (Ba) 4— (Ba—)

16-19 20—24 25—30 31-35 36-39 40-45 46—

3 + (B+) 3 (B) 3 - (B—) 2 + (BC+) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

•j

4—5 6—7 8-11 12—15

Provet gives under två på varandra följande dagar enligt uppdelningen pa textblanketten. Skrivningen utföres med blyerts. Eleverna uppmanas att tänka sig för, så att de skriva orden rätt genast. Om någon ändring måste göras, användes radergummi. Läraren meddelar vidare barnen, att de under skrivningen ej få framställa några frågor, men att de böra räcka upp handen, om de ej uppfattat det dikterade. Vid diktcringen läses först varje mening högt av läraren, och därpå dikteras den i lämpliga ordgrupper. Varje ordgrupp läses en gång, högt och tydligt, med det i bildat talspråk gängse uttalet och utan förklaringar. Ser läraren, att någon elev räcker upp handen, dikterar han ordgruppen på nytt. Alla skiljetecken utsättas efter lärarens anvisningar. Den ledande principen vid rättningen är, att fel ges för alla ord, som ej förekomma i samma form som de dikterats. Som felstavat anses alltså ett ord, som är:

72 a) utelämnat, b) oläsligt skrivet, c) utbytt mot annat ord (t. ex. docka i stället för klocka), d) ändrat så, att man ej kan veta, vilken stavning eleven menat vara den slutgiltiga (t. ex. finns, fins), e) utbytt mot annan böjningsform (t. ex. riktig i stället för riktigt). I fråga om punkt e) medges dock ett undantag. Har eleven felfritt skrivit den dikterade formen -f- en korrekt ändelse (t. ex. pennorna i stället för pennor), räknas ordet som rätt. Eleven har nämligen i detta fall visat, att han kan stava det dikterade ordet. Fel mot reglerna för avstavning och för användande av stor begynnelsebokstav räknas ej. Utelämnade tecken över bokstäver, såsom punkt över i, anses ej i och för sig som fel. Skulle emellertid sådan utelämning föranleda, att läraren ej kan veta, vilken stavning som åsyftats, måste ordet enligt punkt b) räknas som felstavat. 4. Standardbetyget i räkning för klass 2. De prov. som för erhållande av standardbetyget i räkning skola givas i klass 2, äro: „,., ,.. lid for provet:

Problemprov 1 för klass 2 35 min. Problemprov 2 för klass 2 (huvudräkningsprov) . . c:a 20 » Myntprov för klass 2 10 » Additionsprov för klass 2 8 » Subtraktionsprov för klass 2 6 » Dessa prov kunna lämpligen fördelas på 4 lektionstimmar enligt följande fördelningsschema: Lektion 1.

Additiousprovet. Subtraktionsprovet.

Lektion 2.

Lektion 3.

Lektion 4.

Problemprov 1.

Problemprov 2.

Myntprovet.

a. Anvisningar till

räkneproven.

Problemprov 1 för klass 2. I detta prov ha barnen rätt att å konceptpapper göra de anteckningar och räkningar de vilja, men svaren skola införas på räkneprovsbladen på anvisad plats. Facit till A-formen:

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

8 36 7 15 6 4 40 35 15 45

Facit till B - f o r m e n :

11. 25 12. 22 13. 66 14. 6:50 15. 3:75 16. 56 17. 40 18. 8 19. 6 20. 76

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

9 48 6 15 6 2 35 45 25 35

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20.

25 24 63 7:50 6:25 56 50 6 6 78

73 Problemprov 2 för klass 2.

(Huvudräkningsprov.) Provet har följande lydelse: (=: Problemprov 2 för klass 2 på sid. 11 i.) Barnen få ej själva läsa uppgifterna utan skola genom huvudräkning finna svaren, efter det läraren högt läst upp exemplen. Till barnen utdelas endast svarsblanketter, på vilka svaren skola skrivas. Sedan svarsblanketterna utdelats, klargör läraren tillvägagångssättet. Han tar exemplen i den ordning, i vilken de förekomma, anger uppgiftens nummer och läser den två gånger med ett par sekunders paus mellan de båda uppläsningarna. Efter andra uppläsningen få barnen, så fort de hinna, skriva in svaren på för uppgiften anvisad plats å svarsblanketten. Efter andra uppläsningen gör läraren så lång paus, som för varje uppgift finnes angiven på textblanketten, och säger därpå »nu», då barnen måste skriva in svaret, så framt så ej redan skett. Om ett barn då ej hunnit räkna uppgiften, skall det sätta ett streck på den för svaret avsedda platsen. Barnen få under pauserna ej störa med några frågor. Läraren bör efter första exemplet kontrollera, att barnen riktigt uppfattat, var de skola skriva svaren. Risken för fusk är i detta prov stor, då skilda A- och B-former ej finnas. Barnen skola därför, så fort de skrivit in ett svar på svarsblanketten, genast vända denna, så att sidokamraterna ej frestas att fuska. Facit: 1. 2,

9. 9 10. 100 11. 90 12. 8

13.

14.

1:70

15.

16.

6 Myntprov för klass 2. Läraren hjälper barnen att finna svaren på exemplen a, b och c, t. ex. så: »I exempel a står: Vilka 2 mynt ge tillsammans 60 öre? Det betyder, att 60 öre ska betalas med två mynt av de slag, som finns angivna. Vilka av de mynten ska användas? Svaret blir en femtioöring och en tioöring. Vi skriver in svaret med en etta i raden för 50-öringar och en etta i raden för 10-öringar.» Sedan läraren noga kontrollerat, att barnen rätt inskrivit svaret, genomgår han exemplen b och c på samma sätt och kontrollerar barnens inskrivning av svaren. Varje barns blankett skall alltså efter denna genomgång ha följande utseende: 55010125öringar öringar öringar öringar öringar 1

1 b. c.

> J

3 mynt 4 mvnt

» »

» >

55 öre ? 66 öre?

2 1

1 1

1 Särskilt viktigt är, att läraren noga kontrollerar, att barnen förstå tekniken i provet, innan prövningen börjar.

74 Facit till A-formen:

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

1 1 1

1 I l l 3

1 — 2 — 1 — 1 1 1

2 —

8. 9. 10. 11. 12. 13. 14.

— 1 o 2 1 1 — 1 1 1 1 1 — 2 — 1 2 2 —

8. 9. 10. 11. 12. 13. 14.

2 1 1 — 1 3 — — 2 2 — 1 1 1 1 1 — 2 — 1 — 5 — 2 2 — 1

— •

—

• — •

—

5 — 3 2

15. 16. 17. 18. 19. 20.

2 — 1 1 — 1 1 — — — — —

2 — 1 2 — 1 3 1 — 2 — 3 2 4 — 2 — 5

Facil till B-formen:

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

1 1 — 1 1 O — — — 1 1 1 1 1 1 1 — 2 — — — 1 — 2 —

15. 16. 17. 18. 19. 20.

— 3 2 1 2 — 1 1 3 1 — 2 4 — 1 — 2 — 3 2 — 5

1 — —

•

—

Additionsprov för klass 2 och Subtraktions prov för klass 2. Barnen skola erhålla en riktig uppfattning av att det i dessa prov gäller att visa, hur fort man kan räkna med bibehållande av god säkerhet i räknandet. Det gäller alltså både att räkna fort och att räkna rätt. Barnen få order att räkna omsorgsfullt men att ej pröva uträkningarna. När ett tal är ordentligt räknat, räknas det alltså ej om igen, utan man går omedelbart över till nästa tal. Innan provbladen delas ut, talar läraren om, vilket räknesätt provet gäller, och hur lång tid barnen få att räkna uppgifterna. Genom ett exempel på tavlan visas uppgifternas art och hur svaren skola skrivas. Som additionsexempel skrivas de tre siffrorna 6, 5 och 4 under varandra, och svaret 15 uträknas och utskrives. Som subtraktionsexempel användes 37 — 5 = 32. Uppgifterna i provet skola räknas i ordningsföljd, och barnens uppmärksamhet fästes på att i additionsprovet uppgifterna följa efter varandra från vänster till höger i varje rad men i subtraktionsprovet uppifrån och ned i varje kolumn. Strax innan provbladen delas ut, kan läraren säga ungefär så: »Jag vill se, om ni kan räkna både rätt och fort. Räkna alltså inte så fort, att ni räknar fel. Ni får endast (antalet minuter anges) minuter på er, så ni hinner inte räkna alla talen. Alla räkningar ska göras på de papper jag delar ut. Ni ska inte göra om en uträkning, sedan ni omsorgsfullt räknat ut ett tal, utan efter uträkningen genast fortsätta med nästa tal. Ni får inte börja, förrän jag säger till. Jag säger först 'färdiga', och så säger jag 'nu', och då ska ni sätta i gång med arbetet. Då de minuter, som ni har på er för provet, har gått, säger jag 'slut', och då slutar ni genast. Ingen siffra får skrivas, sen jag sagt 'slut'.» Facit till subtraktionsprovet framställes lättast genom att läraren på en Aforms- och en B-formsblankett själv uträknar svaren.

75 Facit till additionsprovet meddelas här. Facit till A-formen.

16 18 29 32 30 41 38 57

21 30 22 40 51 45 56 68

Facit till B-formen.

18 34 29 18 35 44 47 63

22 24 32 37 48 49 50 64

19 14 29 50 44 42 54 63

19 26 21 30 30 50 59 70

21 30 22 40 51 45 56 68

18 34 29 18 35 44 47 63

19 26 21 30 35 50 59 70

16 18 29 32 30 41 38 57

19 14 29 50 44 42 54 63

22 24 32 37 48 49 50 64

b. Betygstabeller

till räkneproven. Standardbetyget i räkning för varje enskild elev erhålles efter summering av elevens betygstal i de fem räkneproven: Problemprov 1 för klass 2, Problemprov 2 för klass 2, Myntprov för klass 2, Additionsprov för klass 2 och Subtraktionsprov för klass 2 (se tabellerna 4—8) ur standardbetygstabellen för ämnet räkning i klass 2 (se tabell 9). Tabell 4- Betygstal till Problemprov 1 för klass Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2

2.2 3.6 4.4 5.0 5.8 6.4

6 7 8 9 10

7.2 8.0 8.6 9.2 9.8

11 12 13 14 15

10.1 11.0 ll.fi 12.0 12.6

16 17 18 19 20

13.2 13.8 14.4 14.6 14.8

3 4 5

Tabell 5. Betygstal till Problc?nprov 2 för klass 2. Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2

1.4 1.9 2.3 2.6 2.9

5 6 7 8

3.1 3.4 3.fi 3.8

9 10 11 12

4.0 4.3 4.5 4.8

13 11 15 16

5.1 5.4 5.7 6.3

4 Tabell 6. Betygstal till Myntprov

för klass 2.

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5

1.9 2.4 2.7 3.0 3.2 3.4

6 7 8 9 10

3.6 3.8 4.0 4.2 4.4

11 12 13 14 15

4.6 4.7 4.9 5.1 5.4

16 17 18 19 20

5.7 6.0 6.2 6.4 6.8

76 Tabell 7. Betygstal till Additionsprov

för klass 2.

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5

1.0 1.2 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 1.9 2.0 2.1 2.2 2.3

12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

2.4 2.0 2.7 2.9 3.0 3.1 3.3 3.4 3.0 3.8 3.9 4.1

24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35

4.2 4.4 4.5 4.7 4.8 4.9 5.1 5.2 5.3 5.5 5.6 5.7

36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46

5.8 5.9 6.0 6.2 6.3 6.4 6.5 6.7 6.8 7.1 7.4

6 7 8 9 10 11

Tabell 8. Betygstal till Subtraktionsprov

för klass 2.

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

1.2 1.4 1.6 1.7 1.8 1.9 2.0 2.1 2.2 2.3 2.4 2.6 2.7 2.8

14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

2.9 3.0 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.0 3.6 3.7 3.8 3.9 4.0 4.1

28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41

4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.0 4.7 4.8 4.9 5.0 5.1 5.2 5.3 5.4

42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54

5.5 5.6 5.7 5.8 5.9 6.0 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6 6.8

Tabell 9. Standardbetygstabell Betygssumma 36.8— 35.1—36.7 33.4—35.0 31.7—33.3 30.0—31.0 28.3—29.9

för ämnet räkning i klass 2.

Standardbetyg

Betygssumma

Standardbetyg

Betygssumma

Stancardbctyg

26.6—28.2 24.9—26.5 23.2—24.8 21.5-23.1 19.8-21.4 18.1-19.7

5— (AB—) 4 + (Ba-f) 4 (Ba) 4— (Ba—) 3 + (B-f) 3 (B)

16.4—18.0 14.7—16.3 13.0—14.6 11.3—12.9 — 11.2

3 - (B-) 2-f ( B C + ) 2 (BC) 2 - (BC—) 1 (C)

(A)

6+ (a+) 6 (a) 6 - (a-) 5-f (AB-f) 5 (AB)

Exempel: En elev har i problemprov 1 räknat 9 tal rätt och får i detta prov betygstalet 9.2. I problemprov 2 har han 11 tal rätt, vilket ger betygstalet 4.5. I myntprovet har han 8 rätt med betygstalet 4.o. I additionsprovet och i subtraktionsprovet har han 20 och 23 rätt med betygstalen 3.r» och 3.7. Summan av betygstalen är 25.0, och elevens standardbetyg i räkning blir alltså 4 +

77 IV. Anvisningar till de standardprov, som äro föreslagna att användas vid betygssättningen i folkskolans fjärde klass. A. Allmänna anvisningar. ( = De allmänna anvisningarna för andra klassen.)

B. Hur standardbetygen i de särskilda ämnena erhållas i klass 4. 1. Standardbetyget i läsning för klass 4. De prov, som skola användas för erhållande av standardbetyg i läsning för klass 4, äro Tyst läsning 1 för klass 4< Tyst läsning 2 för klass 4 och Högläsning för klass 4a. Anvisningar till läsproven. Tyst läsning 1 för klass 4Detta prov avser att utröna graden av barnens förmåga att vid tyst läsning förstå innehållet i det lästa samt snabbheten i deras uppfattning. Provet börjar med en förövning: läsestycke a. Barnen tillsägas att tyst läsa igenom stycket a. Därefter säger läraren: »I stycket är ett ord utelämnat. Vilket är detta ord?» — »Sven.» — »Skriv det på linjen!» Sedan barnen skrivit ordet och det kontrollerats, att de skrivit rätt ord på rätt plats, säger läraren: »Nu får ni fortsätta att läsa de övriga styckena. När ni kommer till ett ställe, där ett ord är utelämnat, skriver ni det ord, som ska stå där. Ni ska endast skriva ett ord på varje linje. Ni får 10 minuter på er.» Vid rättningen följer läraren principen, att ord, som ge god mening åt texten, godkännas. Till stavfel och grammatiska formfel tages ej någon hänsyn. Till ledning vid rättningen meddelas följande facit, där en del godkända och icke godkända varianter upptagits. Facil till A-formen.

1. katten, 2. klocka, 3. lat, 4. räven, han, 5. topp, krön, slut, ända, 6. vita (ej rena),

7. gråsparv, sparv, 8. djupt, djup, 9. råttorna, råttan, dem, 10. katten, han, 11. stjärnorna, stjärnor, 12. flickan, henne,

13. tidningen, läsningen, (ej platsen, bänken), 14. målad, nymålad, målat, 15. henne, fröken, 16. hunden, han, 17. vintern,

78 18. myran, 19. vännen, värden, (ej han), 20. regnade, regnat, regnar, 21. hunden, 22. pianot, musiken,

23. hjälpa, rädda, 24. ljög, lurades; narrades, ljugit, 25. jägaren, mannen, 26. fulaste (ej som), 27. far, fader, pappa, 28. rodret, ratten,

29. färg, 30. regnbågen, 31. hästen, ridhästen, 32. kropp, 33. läsa, 34. förstår.

Tyst läsning 2 för klass 4Detta prov avser, liksom tyst läsning 1, att utröna barnens förmåga att förstå en läst text men prövar mer än förra provet barnens förmåga att bilda omdömen och dra slutledningar ur det lästa. Provet börjar med en förövning: läscstycke a. Läraren läser detta stycke högt. och barnen följa med i sina häften. Därefter säger läraren: »Vilket ord ska vi sätta ett streck under? Bok, ty Robin Hood är här namnet på en bok. Drag ett streck under ordet bok! — Nu får ni fortsätta med de följande styckena. Läs dem, ge noga akt på innehållet och drag ett streck under det ord, som ger det rätta svaret på frågan. Ni ska bara stryka under ett av orden. Finner ni inte det rätta ordet, så gå strax över till nästa stycke.» Facit:

1 flygare, 2 tanklös, 3. sjuksköterska, 4. skrytsam, 5. djurvänlig, 0. folkrik, 7. obetänksamt,

8. kallblodig, 9. ordningssinne, 10. spöklik, 11. lättretad, 12. träindustri, 13. oföretagsamma, 14. vintern,

15. osjälviskt, 16. aftonen, 17. självbehärskning, 18. okunnighet, 19. storslagen, 20. samfärdsel.

Högläsning för klass 4Provet sker individuellt, varvid tillses, att eleven ej stores av kamraterna. Bäst är att eleven vid läsningen är ensam med läraren. Under det eleven läser, markerar läraren i sin lästext de fel, eleven gör sig skyldig till, medelst streck under texten på de ställen, där felen begåtts. Genom räkning av antalet streck fås hela antalet fel. Som fel räknas: 1. Felaktigt uttalat ord. 2. Bristfälligt utläsande av ord, på så sätt att sedan en del av ordet utlästs. en olämplig paus inskjutes, innan resten av ordet läses, eller ordet på annat sätt läses »hackigt». Den brist i förmågan av flytande läsning, som visar sig i att olämplig paus inskjutes före ett ords utläsande, markeras ej som fel (se dock moment 9). 3. Utbyte av ord i texten mot annat ord. 4. Överhoppande av ord. 5. Insättande av ord, som ej finnes i texten. 6. Upprepning av ord. 7. Omkastning av ord, t. ex. »fick han» i stället för »han fick». (Sådan omkastning räknas som ett fel.)

79 8. Överhoppande av rad. (Räknas som ett fel. Läraren ingriper och låter lärjungen läsa rätt rad. Felet kan markeras med ett streck i marginalen.) 9. Oförmåga att läsa ett ord, visande sig i att lärjungen ännu efter cirka 10 sekunders paus ej börjat läsa ordet. (Läraren ingriper då och utläser ordet, varefter läsningen fortsattes.) Som allmän regel bör gälla, att fel i samband med ett ord i texten ej bör räknas som mer än ett fel. Om t. ex. felaktigt uttalat ord läses om igen, blir det endast ett fel, vare sig ordet vid omläsningen uttalas rätt eller fel, och om vid den första läsningen riktigt läst ord upprepas, blir det endast ett fel, även om ordet vid omläsningen skulle felläsas. Omläsning räknas endast som ett fel, även om därvid flera ord skulle tagas om. Då korrekt felmarkering kräver en viss övning, bör läraren, innan han ger provet, förskaffa sig sådan genom att markera elevernas fel vid läsning av någon annan text. b. Betygstabeller

till läsproven.

Standardbetyget i läsning för klass 4 bildas av två delbetyg, det ena gällande tyst läsning och det andra högläsning och talövningar. Standardbetyget i läsning skall vara medelvärdet mellan delbetyget i tyst läsning, som grundas på proven Tyst läsning 1 för klass 4 och Tyst läsning 2 för klass 4, och delbetyget i högläsning, som utgöres av det av läraren modifierade betyget i provet Högläsning för klass 4. Delbetyget i tyst läsning erhålles efter sammanläggning av elevs betygstal i de båda proven i tyst läsning (se tabell 1 och 2) ur Standardtabell för delbetyget i tyst läsning för klass 4 (se tabell 3). Delbetyget i högläsning sättes av läraren under beaktande av resultatet i det standardiserade högläsningsprovet men kan ej helt sammanfalla med betyget i detta prov, då även »välläsningen» och »talövningarna» böra inverka. Läraren modifierar och differentierar alltså det betyg eleven erhållit i högläsningsprovet (se tabell 4), allt eftersom förhållandena så påkalla. Vid sammanslagningen få de båda delbetygen väga lika tungt, och regeln följes, att om medelbetyget ligger exakt mellan två betygsgrader, den betygsgrad, som ligger längst från skalans mittpunkt (4 eller Ba), tages som medelbetyg. Betygstabcllerna till läsproven ha följande utseende. Tabell 1. Betygstal till Tyst läsning 1 för klass 4Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8

0 0.4 0.8 1.1 1.4 1.7 2.0 2.3 24

9 10 11 12 13 14 15 16 17

2.6 2.9 3.1 3.3 3.5 3.7 3.9 4.0 4.2

18 19 20 21 22 23 24 25 26

4.4 4.5 4.7 4.8 5.0 5.1 5.3 5.4 5.6

27 28 29 30 31 32 33 34

5.7 5.9 6.0 6.2 6.4 6.6 6.8 7.2

80 Tabell 2. Betygstal till Tyst läsning 2 för klass 4. Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5

0 0.5 0.9 1.6 2.1 2.6

6 7 8 9 10

2.9 3.2 3.5 3.8 4.1

11 12 13 14 15

4.4 4.0 4.8 5.1 5.4

16 17 18 19 20

5.7 6.1 6.4 6.8 7.3

Tabell 3. Standardtabell för delbetyget i tyst läsning för klass 4. Betygssumma 12.511.9-12.4 11.3-11.8 10.7—11.2 10.1—10.6 9.5—10.0 8.9— 9.4 8.3— 8.8 7.7— 8.2

Standardbetyg 7

(A)

6+ (a+) 6 (a) 6— (a—) 5 + (AB+) 5 (AB) 5— (AB—)

4+ (Ba+) 4

Betygssumma

Standardbetyg

7.1 — 7.6 6.5—7.0 5.9—6.4 5.3—5.8 4.7—5.2 4.1—4.6 3.5—4.0 —3.4

4— (Ba—) 3 + (B+) 3 (B) 3— ( B - ) 2 + (BC+) 2 (BC) 9 _ (BC-) 1 (C)

(Ba)

Förklaring: Betygssumman för en elev erhålles genom sammanläggning av elevens betygstal för tyst läsning 1 och tyst läsning 2. Någon standardtabell för delbetyget i högläsning kan ej givas, då betyget ej exakt erhålles ur bestämda prov. Betygstabellen för högläsningsprovet meddelas här nedan. Tabell 4- Betygstabell för Högläsning för klass 4. Antal fel 0— 3 4— 7 8-15 16—

Betyg 5 (AB) eller högre 4 (Ba) 3 (B) 2 (BC) eller lägre

Exempel: En elev har i provet tyst läsning 1 löst 23 uppgifter rätt, vilket ger betygstal 5.1, och i provet tyst läsning 2 har han 17 uppgifter rätt, för vilka betygstalet är 6.1. Summan av dessa båda betygstal är 11.2, och delbetyget i tyst läsning blir alltså enligt standardtabellen (se tabell 3) 6— (a—). I högläsningsprovet har eleven två fel och får således i detta prov betyget 5 (AB) eller högre. Läraren anser emellertid, att eleven med hänsyn till välläsning och talövningar förtjänar något högre betyg, och ger honom därför betyget 5 + ( A B + ) i högläsning. Vid sammanslagning av de båda delbetygen 6— (a—) och 5-f (AB-)-) tages som

81 medelvärde det betyg, som ligger längst från skalans mittpunkt, och elevens standiardbetyg i läsning blir alltså 6— (a—). Aram.. Om läraren ej skulle kunna ge högläsningsprovet åt alla klassens elever, bör likväl ett delbetyg i högläsningen sättas. Även om endast ett urval, bestående av några av de enligt lärarens mening duktiga, medelgoda och svaga eleverna, kunnat prövas med högläsningsprovet, kan därigenom likväl åtskillig ledning fås i fråga om betygsskalan. 2. Standardbetyget i skrivning för klass 4. Staindardbetygct i skrivning erhålles genom tre prov: Språkbyggnadsprov klass .4. Motsatsprov för klass 4 och Uppsatsprov för klass 4.

för

a. Anvisningar till proven i skrivning. Snråkbyggiwdsprov

för klass 4-

Provet är avsett dels att pröva barnens kunskaper i de moment, vilka ingå i kursen, dels att pröva deras allmänna språkriktighetskänsla. Barnen ha att läsa igenom de olika uppgifterna i provet och upptäcka och rätta de fel, som finnas i en del av dem. Är uppgiften riktig, skrives ordet »rätt» på linjen till höger. Finnes något fel i uppgiften, markeras det så som typexemplen visa. Felaktigt ord eller skiljetecken understrykes, och det riktiga ordet eller skiljetecknet skrives på linjen till höger. Utelämnat ord eller skiljetecken markeras genom ett streck på det ställe, där utelämningen skett, och ordet eller skiljetecknet skrives på linjen. Onödigt ord understrykes, och felet markeras med ett kryss på linjen. I varje uppgift kan endast ett fel förekomma, och på linjen till höger får aldrig skrivas mer än ett ord eller ett tecken. Läraren går igenom typexemplen och förvissar sig om att barnen förstå, vad de ha att göra. Därefter få de under 35 minuter arbeta med provet. Vid rättningen tages ej hänsyn till stavfel och ej heller till om svarsorden skrivits med stor eller liten bokstav, för så vitt ej uppgiften avser att pröva just denna sak. Till ledning vid rättningen meddelas följande facit, där en del godkända varianter upptagits. Facit till A-formen.

1. fönstret 2. Man 3. X 4. rätt 5. ? 6. väntade 7. skidor 8. att, läste 9. otätt; otätat 10. hennes; med 11. pingst 12. uppe; X 13. rätt 6 — 420012

14. er 15. X 16. . 17. hemlig 18. deras 19. funnet; hittat 20. var 21. honom 22. Aftonbladet 23. rätt 24. göromål 25. England 26. innan; när

27. , 28. stockholmare 29. rätt 30. , 31. brutit 32. utlagd 33. rätt 34. ? 35. högst 36. svalbon 37. som; X 38. kallade 39. rätt

40. X 41. rätt 42. en; X 43. december 44. åka; X 45. föll 46. äldre 47. vad 48. Larssons 49. utom 50. X

82 Motsatsprov för klass 4I detta prov gäller det att bland fem föreslagna ord stryka under det ord, som anger den bästa motsatsen till ett givet ord. Endast ett av de fem orden får strykas under. Läraren går igenom uppgifterna a och b med barnen. Vid a påvisar han, att orden stark, kort, vuxen inte ange någon verklig motsats till liten; man kan ju vara stark, kort, vuxen och samtidigt vara liten. Lång och stor äro motsatser till liten, och av dem är stor den bästa. I flera fall duger inte lång men väl stor som motsats till liten, t. ex. en stor summa pengar som motsats till en liten summa; där skulle det ju inte duga med lång. Av de fem föreslagna orden är det alltså stor, som skall strykas under. I uppgiften b påvisas, att varmt och hett inte äro motsatser till ljumt. Av orden kallt, kyligt, iskallt är kyligt det bästa motsatsordet till ljumt. Motsatsen till kallt är inte ljumt utan varmt, och som motsats till iskallt skulle man ju inte tänka på ljumt utan på hett. Barnen få efter denna förberedelse arbeta med provet på egen hand under 12 minuter. Läraren talar om, när halva tiden gått. Facit till A-formen.

1. tung, 2. stänga, 3. torr, 4. vakna, 5. tända, 6. lugn, 7. elak, 8. feg, 9. minska, 10. vid,

11. lat, 12. fåtalig, 13. dividera, 14. många, 15. falsk, 16. klandra, 17. bedröva, 18. girig, 19. fastän, 20. glädje,

21. anspråkslös, 22. mjukt, 23. tillit, 24. lögn, 25. bergstrakt, 26. hel, 27. gladlynt, 28. förlust, 29. medgörlig, 30. ropa,

31. nära, 32. slät, 33. beslutsam, 34. inom, 35. flit, 36. sedan, 37. ofta, 38, oförsonlig.

Ujjpsatsprov för klass 4Detta prov omfattar ett referat och tre fria uppsatser. För samtliga uppsatserna i provet ha eleverna relativt kort tid på sig: 8 minuter för referatet och 6 minuter för de övriga. Läraren meddelar detta och tillsäger barnen att ej skriva för långsamt och att försöka att behandla ämnet så fullständigt som möjligt. De få även veta, att han kommer att meddela dem, när halva tiden gått. För varje uppsats förklarar läraren enligt anvisningarna i det följande rubrikens innebörd, så att barnen förstå ämnet. Han får emellertid ej ge någon ledning beträffande detaljutformning, disposition och dylikt. Eleverna få därefter arbeta med uppsatserna under den angivna tiden. Då hälften av denna gått, säger läraren: »Nu har halva tiden gått.» Barnen kunna då bedöma, om de eventuellt måste göra senare delen mindre utförlig för a t t hinna till slutet. Någon särskild tid att se igenom det skrivna lämnas ej. Uppsatserna skrivas med blyerts. 1. Referat. (8 min.) Läraren säger till eleverna, att de ska få höra en berättelse, som de sedan ska få återge. Han kommer att läsa den högt, men bara en gång, och medan han läser, får ingen skriva någonting. Därefter läses denna berättelse:

83 En bonde red en kväll genom en mörk skog. Hans häst sprang mycket fort. Plötsligt stötte bonden huvudet mot en gren. Han slog sig så hårt, att han svimmade och föll av hästen. När denne förstod, vad som hänt, sprang han hem till gården. Där sparkade han med hoven på stalldörren, tills drängen vaknade och kom ut. Hästen gick då tillbaka till skogen, och drängen följde efter. Där fann drängen sin husbonde liggande på marken och hjälpte honom hem. Eleverna få därefter skriva nummer och rubrik. När alla äro färdiga härmed, säger läraren: »Börja!» och eleverna få arbeta med uppsatsen under 8 minuter. 2. När jag var ensam hemma. (6 min.) En gång var jag ensam hemma Läraren låter barnen skriva nummer och rubrik samt ovanstående mening. Därefter tillsäger han dem att fortsätta och berätta om något, som hänt en gång, när de varit ensamma hemma. Om de ej varit med om något, som det är trevligt att skriva om, kunna de hitta på något i stället. Efter tillsägelsen: »Börja!» få de arbeta under 6 minuter. 3

(6 min.) (Rubriken sättes av eleverna.)

Eleverna få veta, att de skola skriva en uppsats om en katt. Bäst är, om de känna någon katt, som de kunna skriva om, men i annat fall kunna de hitta på ett namn och skriva om en katt, som de tänka sig. Läraren skriver endast upp nummer och ej någon rubrik. Han säger till barnen, att de själva få hitta på en överskrift, som passar till deras uppsats, t. ex. Min kattunge, Vår grannes katt, Katten Pärla. De skola börja med att beskriva, hur katten ser ut, och sedan få de skriva alldeles som de själva ha lust. Efter tillsägelsen: »Börja!» få barnen skriva under 6 minuter. 4. Brev. (6 min.) Läraren säger ungefär på följande sätt): »Ni ska nu skriva ett brev till någon av era kamrater. Ni tänker er, att det är sommarlov och att ni är på ett annat ställe än kamraten ni skriver till. Ni kan bo i en stad eller på landet, eller kanske ni är ute på resa: biltur, cykeltur eller fotvandring. Var ni är, så berättar ni om allt möjligt, som ni sett och varit med om, så att brevet blir riktigt intressant.» Läraren ger anvisning hur brevet skall börja med namn på plats, datum och personnamn. Då alla äro färdiga härmed, säger läraren: »Börja!» och låter barnen arbeta med uppsatsen under 6 minuter. Vid bedömningen av uppsatserna följas reglerna i de officiella betygsanvisningarna. Vid rättstavning och handstil fästes ej något avseende. Som ett hjälpmedel för ernåendet av en mera objektiv betygssättning har en särskild uppsatsskala utarbetats. Skalan upptar exempel på uppsatser, som kunna anses vara värda ett visst betyg. För att kvalitetsskillnaderna mellan uppsatserna i skalan skola framträda tillräckligt tydligt, ha endast uppsatser av tre betygskvaliteter, 6 (a), 4 (Ba) och 2 (BC), medtagits. Läraren har att placera in barnens uppsatser på »rätt plats» i skalan. Jämförelsen skulle kunna utföras på följande sätt. Barnens uppsatser över samma ämne ordnas i rangordning. Därefter jämföras de

84 med skalans uppsatser, och med ledning härav bestämmer läraren, vilka uppsatser som skola betygsättas med 6 (a), 4 (Ba) och 2 (BC), och bedömer sedan de återstående uppsatserna i relation till dessa med något av betygen 1—7. Uppsatsskalan har följande utseende: Uppsatssliala för klass 4Uppsats

1 (Referat).

6 (a)-uppsats.

En bonde red en mörk kväll genom en skog. Hans häst sprang mycket fort. Plötsligt stötte bonden pannan mot en gren, och svimmade. Han sjönk av hästen och ner på marken. När hästen såg hur det stod till sprang han hem till gården. Då han kom till drängstugan slog han hovarna mot dörren så att drängen vaknade. Så gick hästen till skogen igen och drängen följde efter. När han fick se sin husbonde ligga på marken hjälpte han honom hem. 4 (Ba)-uppsatser.

1. Det var en gång en bonde som red igenom en stor skog. Hästen sprang mycket fort. Medan hästen sprang slog en gren till bondens ansikte, så att han svimmade. När hästen såg bonden ligga på marken. Sprang hästen hem och sparkade på dörren så drängen vaknade. Hästen sprang till skogen och drängen efter. Så hjälpte drängen bonden hem. 2. Det var en bonde som red igenom en mörk skog. Hans häst sprang mycket fort. Plötsligt stötte bonden mot en gren. Han svimmade och föll av hästen. Denna förstod genast vad som hänt. Hästen gick därför hem och slog med hovarna mot dörren, drängen kom ut. Hästen gick före drängen efter. Där låg bonden på marken. Och drängen hjälpte honom hem. 2 (BC)-uppsats.

En husbonde red genom en mörk skog. Och plötsig slog huvudet i en gren hån svimade av när han förstod detta sprang han hem och sparkade på logdörren tills drängen vaknade. Så föjde drängen med så när dom kom dit fick dom se husbonden ligga där och de satte honom på hästryggen och förde honom hem. U p p s a t s 2 (När jag var ensam

hemma).

6 (a)-uppsats.

En gång var jag ensam hemma. Det var på kvällen. Jag låg uppe och läste. Rätt som det var tyckte jag att jag hörde någon komma i trappan. Jag ropade: »Vem är det?» Då ingen svarade gick jag ner. Där var ingen. Då gick jag upp igen. Plötsligt ringde telefonen. Jag gick och svarade, men det var ingen i telefonen. Jag tyckte hela tiden att det var någon i trappan som gick upp och ner. Till slut kom pappa och mamma hem. 4 (Ba)-uppsatser.

1. En gång var jag ensam hemma. Då knackade det hårt på dörren. Nu var det låst som tur var. Jag var tyst och sade ingenting. Men troligtvis hade den som knackade sett ljuset. Vem är det frågade jag? Jag svarade en dov röst. Intet ljud hördes. Den som knackade gick.

85 2. En gång var jag ensam hemma. Då såg jag ett spöke och jag blev så räddl att jag sprang och gömde mig. Den kom och gick förbi mig. Jag kröp närmare väggen så rädd var jag. Det kom en till och gick förbi mig och jag blev räddlare. 2 ( B C)-uppsats.

Em gång var jag ensam knackade det på dörren, jag gick och öppnade men där istod ingen då gick jag till andra dörren men där stod ingen då gick jag men när jag just lade knackade det hunden började då skälla de knackade mer då tänkte jag att jag måste gå ner och titta. Uppsats

3 (Om

katt).

6 (a)-uppsats.

Vår grannes katt. Vår granne har en katt som heter Murre. Han är svart med vita tassar. Han brukar komma in hos oss och stryka sig mot oss. En dag stod ett tefat med mjölk ute på gården. Den skulle vara till en igelkott, som brukade komma till oss och få mjölk. När jag gick ut för att se om igelkotten hade kommit så stod Murre där och lapade i sig mjölken! 4 (Ba)-uppsatser.

1. Katten Laban. Min kamrat har en katt som heter Laban. Den är grå med bruna, svarta och vita fläckar och ganska liten. När den har gjort något som den inte får, springer den och gömmer sig i en stor bunke, som står på golvet. 2. Min

katt.

Den katt som jag äger ser svart ut men lite vitt under hakan och tassar. Det roligaste med den katten är att han har sina ungar uppe i ladan. Högst däruppe finns ett svalbo, dit vill katten gärna. Det kan ni ju förstå. En gång skulle han försöka klättra dit upp men när han väl hade kommit upp flög svalorna ut. Katten blev så rädd att han ramlade ner. 2 (BC)-uppsats.

Min katt. Jag har en katt som heter pajas han är grå till färgen Han leker med en gjämt han vill gärna rivas och bitas. Han hällte på en gång riva ögonne av mig. Och nu är han stor han rivs alls inte mer. Uppsats

4 (Ett

brev).

6 (a)-uppsats.

Käre Sigge! Du må tro att jag har roligt här på landet. I morgon skall jag och några andra pojkar till en sjö och fiska gäddor med kastspö, som jag köpt. I går var

80 vi nere på fjorden och fiskade torsk och badade. Nu kommer du ju i nästa vecka och då har pappa lovat att vi skulle få resa till Danmark. Ja, välkommen då! TM •• x> Din van Bengt. 4 (Ba)-uppsatser.

1. Käre Kjell! Jag är nu här på landet. Jag har det bra, må du tro. Jag tänker att du är avunsjuk på mej. I söndags cyklade jag ut och badade på Näset. Jag antar att du kommer och hälsar på mig en söndag. Det är kallt i vattnet ännu, så du kan inte bada

Din Älskade Stig! 2. Kära Siv! Jag undrar hur du mår. Jag har varit i Eskilsryd hos mina kusiner. Vi har varit i skogen och plockat kantareller. Jag plockade en literkorg full. Vi såg mycket i skogen ekorrar och andra djur. Vi åkte hem på kvällen. Din vän Inga.

2 (BC)-uppsats.

Käre Evert Jag ska skriva några rader till Evert. Jag bor på storgatan jag kan komina till dig. Gert och jag gick ned till bäcken och där åkte vi flotte vi körde in till stranden och jag plumsade med båda fötterna T.: •• p- . b. Betygstabeller

till proven i skrivning.

Standardbetyget i skrivning erhålles som medelvärde medan två delbetyg. Delbetyg 1 fås efter sammanläggning av elevs betygstal i språkbyggnadsprovet och i motsatsprovet (se tabellerna 5 och 6) ur standardtabellen för delbetyg 1 i skrivning för klass 4 (se tabell 7). Delbetyg 2 erhålles efter summering av elevs betyg på de fyra uppsatserna i uppsatsprovet ur standardtabellen för delbetyg 2 i skrivning (se tabell 8). Tabell t ) . Betygstal till Språkbyggnadsprov

för klass 4-

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

0.5 0.6 0.8 1.1 1.4 1.7 1.9 2.1 2.3 2.4 2.6 2.8 2.9

13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

3.0 3.1 3.2 8.8 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.8 3.8 3.9 4.0

26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38

4.0 4.1 4.2 4.3 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8 4.9 5.0 5.1

39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

5.2 5.4 5.5 5.7 5.9 6.0 6.2 6.5 6.8 7.0 7.2 7.4

87 Tabell 6. Betygstal

till Motsatsprov

för klass 4-

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

0.5 1.0 1.4 1.7 1.9 2.1 2.2 2.4 2.5 2.7

10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

2.9 3.0 3.1 3.3 3.5 3.6 3.8 3.9 4.1 4.3

20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

4.5 4.6 4.8 5.0 5.1 5.3 5.5 5.6 5.8 6.0

30 31 32 33 34 35 36 37 38

6.2 6.3 6.5 6.7 7.0 7.2 7.4

Tabell 7. Standardtabell Betygssumma 12.5— 11.9 — 12.4 11.3 — 11.8 10.7—11.2 10.1 — 10.6 9.5—10.0 8.9— 9.4 8.3— 8.8 7 7— 8.2

för delbetyg

Standardbetyg 7 6+ 6 65+ 5 54+ 4

1 i skrivning

för klass 4-

Betygssumma

Standardbetyg

7.1—7.6 6.5—7.0 5.9—6.4 5.3 — 5.8 4.7—5.2 4.1—4.6 3.5—4.0 —3.4

4— (Ba—) 3 + (B+) 3 (B) 3 - (B-) 2 + (BC+) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

(A) (a+) (a) (a-) (AB+) (AB) (AB-) (Ba+) (Ba)

Förklaring: Betygssumnian erhålles genom addition av betygstalen för Språkbyggnadsprov för klass 4 och Motsatsprov för klass 4. Tabell 8. Standardtabell (Betygstabell

för delbetyg

2 i skrivning

till Uppsatsprov

för klass 4-

för klass 4-)

Poängtal

Betyg

Poängtal

Betyg

28 26-27 25 24 23 22 21 19—20 18 17

7 + (A+) 7 (A) 7 - (A-) 6 + (a+) 6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB+) 5 (AB) 5— (AB—) 4 + (Ba+)

16 15 14 12-13 11 10 9 8 4—7

4 (Ba) 4 - (Ba-) 3 + (B+) 3 (B) 3 - (B-) 2 + (BC+) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

Förklaring: Poängtalen erhållas genom sammanläggning av betygen på de fyra uppsatserna i uppsatsprovet, varvid betygsskalan 1—7 användes.

88 Då de båda delbetygen 1 och 2 uträknats, tages medelvärdet mellan dem, i vilket utgör standardbetyget i skrivning. Exempel: I språkbyggnadsprovet och motsatsprovet har en elev respektive 18 och 15 rätt lösta uppgifter. Betygstalen för dessa prov bli 3.4 och 3.6, summan av dem är 7.o, och delbetyg 1 blir alltså 3 + ( B + ) . Eleven har på de fyra uppsatserna i uppsatsprovet erhållit betygen 4, 3, 2, 3, vilka ge poängsumman 12. Delbetyg 2 blir då 3 (B). Vid sammanslagningen av dclbetygen 3 och 3-f tages som medelvärde betyget 3, som ligger längst från skalans mittpunkt. Elevens standardbetyg i skrivning blir alltså 3 (B). 3. Standardbetyget i rättstavning för klass 4. Standardbetyget i rättstavning erhålles genom två prov: Rättstavningsprov 1 för klass 4 och Rättstavningsprov 2 för klass 4- Proven ha följande lydelse: —i ( = texterna på sid. 26 och 27). Dessa prov avvika i ett par avseenden från de vanliga rättstavningsproven. För det första äro de betydligt svårare. Detta är emellertid nödvändigt, för att man med endast två prov skall kunna erhålla en någorlunda tillfredsställande betygssättning även av de duktigare eleverna. En annan olikhet är, att endast de s. k. prövningsorden tas i beaktande. I blockskrivningen — prov 2 — äro givetvis alla ord prövningsord. I det andra provet äro endast de kursiverade orden prövningsord, och vid stavningen av övriga ord fästes ej något avseende Detta system förenklar betygssättningen. Ännu en olikhet är, att dessa prov ej uteslutande äro kursprov. Visserligen äro de allra flesta av de i proven ingående orden att hänföra till kursen, då de antingen utgöras av vanliga ord eller exemplifiera något ljud, som enligt undervisningsplanen skall inläras, men ett mindre antal ord i proven ligga s. a. s. utanför kursen och avse att undersöka elevernas förmåga att reda sig med förut ej inlärda ord. Liksom man i andra ämnen betygsätter ej blott barnens minneskunskaper utan även andra ting, såsom deras förmåga att uppfatta, tänka och kombinera, bör man vid betygssättning i rättstavning ge eleverna tillfälle att jämte redovisning för den inlärda kursen visa sin eventuella begåvning för ämnet, sin intuition och sin förmåga att jämföra och dra slutsatser. Alla prövningsorden ha emellertid utvalts så, att man kan förmoda, att deras betydelse är känd av eleverna. a. Anvisningar till rättstavningsproven. Skrivningen utföres med blyerts. Eleverna uppmanas att tänka sig för, så att de skriva orden rätt genast. Om någon ändring måste göras, användes radergummi eller ock strykes det felaktiga ordet över och skrives om. Läraren meddelar barnen, att de under skrivningen ej få framställa några frågor, men att de böra räcka upp handen, om de ej uppfattat ett ord eller en fras, i vilket fall ordet eller frasen dikteras om. Vid dikteringen blir tillvägagångssättet något olika för blockskrivning och ord i meningar. I förra fallet dikteras orden ett och ett, högt och tydligt och med det i bildat talspråk vanliga uttalet, utan förklaringar och i lugnt men ej för långsamt tempo. Ser läraren, att någon lärjunge räcker upp handen, dikterar han ordet en gång till. Skulle han märka, att eleven fortfarande ej uppfattat det, sätter han in det i något lämpligt uttryck. Omfattar provet ord i meningar, läses först varje mening högt av läraren, och därpå dikteras den i

89 lämpliga ordgrupper. Varje ordgrupp läses en gång, högt och tydligt, med det i bildat talspråk gängse uttalet och utan förklaringar. Ser läraren, att någon elev räcker upp handen, dikterar han ordgruppen på nytt. Alla skiljetecken utsättas efter lärarens anvisningar. Den ledande principen vid rättningen är, att fel ges för alla ord, som ej förekomma i samma form, som de dikterats. Såsom felstavat anses alltså ett ord, som är: a) utelämnat, b) oläsligt skrivet, c) utbytt mot annat ord (t. ex. hjälpte i stället för hjälte), d) ändrat så, att man ej kan veta, vilken stavning eleven menat vara den slutgiltiga (t. ex. lugnt, lungt), e) utbytt mot annan böjningsform (t. ex. barnslig i stället för barnsligt). I fråga om punkt e) medges dock ett undantag. Har eleven felfritt skrivit den dikterade formen -f- en korrekt ändelse (t. ex. abborren i stället för abborre), räknas ordet såsom rätt. Eleven har nämligen i detta fall visat, att han kan stava det dikterade ordet. Fel mot reglerna för avstavning och för användande av stor begynnelsebokstav räknas ej. Utelämnade tecken över bokstäver, såsom punkt över i, anses ej i och för sig som fel. Skulle emellertid sådan utelämning föranleda, att läraren ej kan veta, vilken stavning som åsyftats, måste ordet enligt punkt b) räknas som felstavat. b. Betygstabeller till rättstavningsproven. Standardbetyget i rättstavning erhålles efter sammanläggning av elevs betygstal i rättstavningsprov 1 och i rättstavningsprov 2 (se tabell 9 och 10) ur standardbetygstabellen för ämnet rättstavning i klass 4 (se tabell 11). Tabell 9. Betygstal till Rättstavningsprov

1 för klass 4-

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6

6.3 5.8 5.5 5.2 5.0 4.8 4.6

7 8 9 10 11—12 13-14 15—16

4.5 4,4 4.3 4,2 4.0 3.8 3.6

17—18 19-20 21-22 23-24 25-26 27-28 29—30

3.4 3.3 3.1 3.0 2.9 2.7 2.6

31-35 36—40 41—45 46—50 51—55 56—

2.3 2.0 1.6 1.2 1.0 0.5

Tabell 10. Betygstal till Rättstavningsprov

2 för klass 4-

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6

6.6 6.1 5.8 5.5 5.3 5.1 4.9

7 8 9 10 11—12 13—14 15—16

4,8 4,6 4.5 4.4 4.2 4.0 ' 3.8

17—18 19—20 21—22 23-24 25—26 27—28 29—30

3.7 3.5 3.3 3.2 3.0 2.8 2.7

31-35 36-40 41—45 46-50 51-55 56—

2.5 2.2 1.8 1.6 1.1 0.6

90 Tabell 11. Standardbetygstabell Betygssumma 12.8— 12.2—12.7 11.5-12.1 10.9—11.4 10.3—10.8 9.6 — 10.2 9.0— 9.5 8.4— 8.9 7 . 7 - 8.3

Standardbetyg 7

(A)

6+ (a+) 6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB+) 5 (AB) 5— (AB—)

4+ (Ba+) 4

för ämnet rättstavning i klass 4Betygssumma

Standardbetyg

7.1—7.6 6.5—7.0 5.8—6.4 5.2—5.7 4.6—5.1 3.9—4.6 3.3—3.8 -3.2

4— (Ba—) 3 + (B+) 3 (B) 3 - (B-) 2 + (BC+) 2 (BC) 2 - (BC-) 1 (C)

(Ba)

Förklaring: Betygssumman erhålles genom addition av betygstalen för rättstavningsprov 1 och rättstavningsprov 2. Exempel: En elev har 7 fel i rättstavningsprov 1 och 10 fel i rättstavningsprov 2. Motsvarande betygstal äro enligt tabell 9 och 10 respektive 4.5 och 4.4. Summan av dessa tal är 8.9, och standardbetyget blir alltså enligt tabell 11 4 + (Ba+). . 4. Standardbetyget i tillämpad räkning för klass 4. De prov, som för erhållande av standardbetyg i tillämpad räkning skola givas i klass 4, äro: _,., ... lid for provet Problemprov 1 för klass 4 40 min. Problemprov 2 för klass 4 15 » Provräkning för klass 4 40 » a. Anvisningar till proven i tillämpad

räkning.

Problemprov 1 för klass 4Meningen med detta prov är ej att pröva elevernas i undervisningen förvärvade mera speciella matematiska kunskaper utan att utröna graden av deras allmänna förmåga av matematiskt tänkande. Det är därför av synnerlig vikt, att läraren ej preparerar eleverna till prövningen genom att under den föregående undervisningen välja exempel av den art som förekommer i provet. Om barnen övas att lösa sådana problem, blir provets värde tydligen i hög grad reducerat. Uppgifterna äro ordnade efter stigande svårighet. De sista uppgifterna i proven äro så svåra, att säkerligen ytterst få elever kunna lösa dem. Till proven få eleverna använda konceptpapper. Facit till A-formen. 1. 2. 3. 4. 5. 6.

16 25 20 14 6 65

7. 8. 9. 10. 11.

75 30 12 17:40 4: 55

12. 24 13. 1:85 14. 12 15. 4 600 16. 1 • 75

17. 18. 19. 20. 21.

12 2-28 64 675 24

91 it till B-formen.

1. 2. 3. 4. 5. 6.

7. 85 8. 28 9. 16 10. 16: 80 3:85 11.

15 20 20 16 7 35

12. 23 1:80 13. 14. 13 15. 5 800 1-65 16.

17. 18. 19. 20. 21.

13 2-24

63 525 23

Problemprov 2 för klass 4Detta prov har en liknande uppgift som det föregående problemprovet men prövar mycket mera elevernas förmåga av snabbhet i tänkandet, då till provet endast gives en tid av 15 minuter. Konceptpapper får ej användas. Alla uträkningar måste alltså göras som huvudräkning, och pennan får endast användas för inskrivning av svaren på provbladen. Facit till A-formen.

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 0.

5 6 35 15 17: 50 45 30 25 15 2: 50

Facit till B-formen.

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20.

20 90 15 12 72 10 50 300 7 17

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

6 6 45 25 15: 75 42 30 15 20 3:50

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20.

30 80 20 12 74 10 50 150 8 18

Provräkning för klass 4Detta prov skiljer sig från problemproven däri, att det mera hänför sig till kursen. Det torde till sin typ likna de provräkningar många lärare använda. Uppgifterna äro ordnade efter svårighet liksom i problemproven. Till provet få barnen använda konceptpapper. Facit till A-formen.

1. 2. 3.

224 35 8

5:70 4. 5. 475 0. 25 7. 8 760 8. 2 810

Facit till B-formen.

9. I 440 28 • 66 10. 25: 80 11. 12. 9:40 13. 9: 45 14. 1 32 15.

b. Betygstabeller

1. 236 2. 45 6 3. 6:70 4. 5. 475 6. 25 7. 8 784 8. 1820

till proven i tillämpad

9. 1920 24-66 10. 26:40 11. 7:40 12. 9:40 13. 14. 2 15. 34

räkning.

Standardbetyget i tillämpad räkning erhålles efter sammanläggning av elevs betygstal i Problemprov 1 för klass 4, Problemprov 2 för klass 4 och Provräkning för klass 4 (se tabellerna 12, 13 och 14) ur standardbetygstabellen för ämnet tilllämpad räkning i klass 4 (se tabell 15).

92 Tabell 12. Betygstal till Problemprov 1 för klass 4Antal rätt

Betygs bil

Antal r i t t

Betygstal

Antal lätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5

1.0 1.7 2.1 2.5 2.8 3.1

6 7 8 9 10 11

3.5 3.8 4.0 4.3 4.0 4.8

12 13 14 15 16

5.1 5.3 5.6 5.9 6.1

17 18 19 20 21

6.4 6.0 6.9 7.2 7.4

Tabell 13. Betygstal till Problemprov 2 för klass 4Au tal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5

0.4 1.2 1.7 2.0 2.3 2.6

6 7 8 9 10

3.0 3.3 3.6 3.9 4.2

11 12 13 14 15

4.4 4.7 5.0 5.3 5.6

16 17 18 19 20

5.9 6.3 6.7 7.1 7.4

Tabell 14- Betygstal till Provräkning för klass 4Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal räll

Betygstal

0 1 2 3

1.3 1.9 2.3 2.7

4 5 6 7

3.0 3.3 3.6 3.9

8 9 10 11

4.3 4.7 5.1 5.5

12 13 14 15

5.9 6.2 6.6 7.0

Tabell 15. Standardbe tygstabell för ämnet tillämpad Betygssumma 18.8— 17.9 — 18.7 17.0—17.8 16.1—16.9 15.2 — 16.0 14.3-15.1

Standard betyg 7

(A)

6+ (a-f) 6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB-f) 5 (AB)

räkning i klass 4-

Betygssumma

Standardbetyg

Betygssumma

Stancardbetyg

13.4-14.2 12.5-13.3 11.6 — 12.1 10.7—11.5 9.8—10.6 8.9— 9.7

5— (AB—) 4 + (Ba-f) 4 (Ba) 4— (Ba—)

8.0— 8.8 7.1— 7.9 6.2— 7.0 5.3— 6.1 — 5.2

3-(B-) 2 + (BC-f) 2 (BC) 2 - (BC-) 1 (C)

3+ (B-f) 3

(B)

Exempel: En elev har 13 tal rätt i problemprov 1, 12 rätt i problemprov 2 och 12 rätt i provräkning. Motsvarande betygstal äro enligt tabellerna 12—14 respektive 5.3, 4.7 och 5.9. Summan är 15.9, och standardbetyget i tillämpad räkning blir alltså 5 + (AB-4-) enligt tabell 15. 5. Standardbetyget i mekanisk räkning för klass 4. De prov, som för erhållande av standardbetyg i mekanisk räkning skda givas i klass 4, äro: T i d för p r ) v e t Kursprov i mekanisk räkning för klass 4 40 mil. Additionsprov för klass 4 6 » Divisionsprov för klass 4 14 »

93 a. Anvisningar till proven i mekanisk

räkning.

Kursprov i mekanisk räkning för klass 4Till detta prov ha eleverna relativt god tid. Provet har ej karaktär av snabbräkningsprov. Eleverna uppmanas att omsorgsfullt pröva varje uträknat tal, innan de ta itu med det följande talet. Till provet skola eleverna använda konceptpapper. Fac it till A-formen.

1. 52 224 2. 12 732 3. 11362 4. 6 700 5. 58 6. 30 7. 5 004 050 8. 100 323 9. 5 447 10. 632 592 11. 308 000 12. 305 rest 5 13. 450 rest 7

14. 512 906 15. 299 013 16. 3 840 000 17. 9 601 18. 67 rest 400 19. 79 300 000 20. 20 000 000 21. 404 rest 100 22. 30 303 23. 298 24. 1001 25. 29 708 250

Facit till B-fomen.

1. 53 246 2. 13 742 3. 10 488 4. 8 600 5. 58 6. 48 7. 6 008 070 8. 160 342 9. 5 447 10. 835 742 11. 308 000 12. 305 rest 2 13. 450 rest 5

14. 412 906 15. 399 022 16. 64 750 000 17. 7 801 18. 86 rest 300 19. 109 800 000 20. 30 000 000 21. 404 rest 200 22. 20 202 23. 306 24. 1001 25. 35 S02 250

Additionsprov för klass 4 och Divisionsprov för klass 4Eleverna skola undervisas om att det i dessa prov gäller att visa, hur fort man kan räkna med bibehållande av god säkerhet i räknandet. Det gäller alltså både att räkna fort och att räkna rätt. Eleverna få order att räkna omsorgsfullt men att ej pröva uträkningarna. När ett tal är ordentligt räknat, räknas det alltså ej om igen, utan man går omedelbart över till nästa tal. I additionsprovet göras alla uträkningar på de utdelade provbladen. I divisionsprovet göras uträkningarna på särskilt konceptpapper, och endast svaren skrivas in på provbladen. Innan provbladcn delas ut, talar läraren om, vilket räknesätt provet gäller och hur lång tiden för provet är. Genom ett exempel på tavlan visas uppgifternas art och hur svaren skola skrivas. Som inledning till additionsprovet skrivas 6 siffror under varandra, och summan uträknas. Divisionsprovet måste förberedas med särskild omsorg. Följande exempel tecknas på tavlan: 2 884: 43 = rest Exemplet ställes därpå upp till uträkning på det sätt, som barnen äro vana vid, och uträknas som vanligt. Sedan uträkningen gjorts, inskrives svaret vid det tecknade exemplet på anvisad plats, alltså 2 884:43 = 67 rest 3. Eleverna tillsägas att behandla uppgifterna i provet på samma sätt. Läraren måste i dessa snabbräkningsprov vara särskilt noggrann med att de föreskrivna tiderna för proven noga hållas och att barnen börja och sluta precis vid tillsägelserna.

94 Facit till additionsprovet.

1. 7. 13. 19. 25. 31. 37.

39 24 40 63 58 71 72

1. 7. 13. 19. 25. 31. 37.

29 36 35 46 55 55 80

A-formen.

14. 20. 26. 32. 38.

29 36 35 46 55 55 80

3. 9. 15. 21. 27. 33. 39.

38 52 53 49 63 61 79

2. 8. 14. 20. 26. 32. 38.

38 52 53 49 63 61 79

3. 9. 15. 21. 27. 33. 39.

39 24 40 63 58 71 72

4. 10. 16. 22. 28. 34. 40.

29 42 41 59 50 77 72

o. 11. 17. 23. 29. 35. 41.

31 46 48 62 67 67 85

6. 12. 18. 24. 30. 38. 42.

39 51 51 66 72 76 76

4. 39 10. 51 16. 51 22. 66 28. 72 34. 76 40. 76

5. 11. 17. 23. 29. 35. 41.

29 42 41 59 50 77 72

6. 12. 18. 24. 30. 36.

31 46 48 62 67 67

B-formen.

42. 85

A-formen.

Facit till divisionsprovet.

1. 31 r. 4 5. 53 r. 0 9. 50 r. 8 13. 500 r. 0 17. 517 r. 15 21. 87 r. 9

2. 51 6 6. 80 43 10. 403 18 14. 103 3 18. 76 2 22. 600 r. 0

1. 51 6 5. 80 43 9. 403 r. 18 13. 103 r. 3 17. 76 r. 2 21. 600 r. 0

B-formen. 2. 62 r. 2 3. 31 r. 4 6. 57 r. 36 7. 53 r. 0 10. 99 r. 0 11. 50 r. 8 14. 80 r. 46 15. 500 r. 0 18. 303 r. 12 19. 517 r. 15 22. 88 r. 22 23. 87 r. 9

3. 213 r. 3 7. 326 r. 12 11. 67 r. 4 15. 53 r. 32 19. 60 r. 8 23. 407 r. 2

4. 62 r. 8. 57 r. 12. 99 r. 16. 80 r. 20. 303 r. 12 24. 88 r. 22

4. 213 r. 3 8. 326 r. 12 12. 67 r. 4 16. 53 r. 32 20. 60 r. 8 24. 407 r. 2

b. Betygstabeller till proven i mekanisk räkning. Standardbetyget i mekanisk räkning erhålles efter sammanläggning av elevs betygstal i Kursprov i mekanisk räkning för klass 4, Additionsprov för klass 4 och Divisionsprov för klass 4 (se tabellerna 16, 17 och 18) ur standardbetygstabellen för ämnet mekanisk räkning i klass 4 (se tabell 19). Tabell 16. Betygstal till Kursprov i mekanisk räkning för klass 4. Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6

0.5 1.0 1.4 1.7 1.9 2.1 2.3

7 8 9 10 11 12 13

2.5 2.7 2.9 3.1 3.3 3.4 3.6

14 15 16 17 18 19

3.8 4.0 4.2 4.4 4.6 4.9

20 21 22 23 24 25

5.2 5.4 5.8 61 6.6 7.1

95 Tabell 17. Betygstal till Additionsprov Antal rätt Betygstal 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

för klass 4-

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

2.6 2.8 3.0 3.2 3.4 3.0 3.9 4.1 4.3 4.5 4.7

22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32

49 5.1 5.3 5.4 5.6 5.7 5.9 6.0 6.2 6.3 6.4

0.6 0.6 08 0.9 1.0 1.2 1.4 1.7 2.0 2.2 2.4

Antal rätt Betygstal 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42

6.0 6.7 6.8 6.9 7.0 7.1 7.2 7.3 7.4 7.4

Tabell 18. Betygstal till Divisionsprov för klass 4Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6

1.7 2.1 2.4 2.8 3.1 3.4 3.8

7 8 9 10 11 12

4.1 4.4 4.7 4.9 5.2 5.4

13 14 15 16 17 18

5.6 5.8 6.0 6.2 6.4 6.7

19 20 21 22 23 24

6.8 6.9 7.0 7.2 7.3 7.4

Tabell 19. Standardbetygstabell

för ämnet mekanisk räkning i klass 4-

Betygssumma

Standard betyg

Betygssumma

Standardbetyg

18.3 — 17.5—18.2 16.6—17.4 15.8—16.5 15.0—15.7 14.1—14,9 13.3—14.0 12.5—13.2 11.6—12.4

7 (A) 6-f (a-f) 6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB+) 5 (AB) 5— (AB—) 4 + (Ba-f) 4 (Ba)

10.8 — 11.5 10.0—10.7 9.1— 9.9 8.3— 9.0 7.5— 8.2 6.6— 7.4 5.8— 6.5 — 5.7

4— (Ba—) 3 + (B-f) 3 (B) 3 - (B-) 2 + (BC-f) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

Exempel: En elev har i kursprovet i mekanisk räkning 18 rätt, i additionsprovet 19 rätt och i divisionsprovet 9 rätt. Betygstalen för dessa prov äro enligt tabellerna 16—18 respektive 4.6, 4.3, 4.7. Summan av dem är 13.6, och standardbetyget i mekanisk räkning blir således 5— (AB—) enligt tabell 19.

96 Anvisningar till de standardprov, som äro föreslagna att användas vid betygssättningen i folkskolans sjätte klass. A. Allmänna anvisningar. ( = De allmänna anvisningarna för andra klassen.)

B. Hur standardbetygen för de särskilda ämnena erhållas i klass 6. 1. Standardbetyget i läsning för klass 6. De prov, som för erhållande av standardbetyg i läsning skola givas i klass 6, äro Tyst läsning 1 för klass 6 och Högläsning för klass 6. a. Anvisningar till läsproven. Tyst läsning 1 för klass 6. Detta prov avser att utröna graden av barnens förmåga att vid tyst läsning förstå innehållet i det lästa samt snabbheten i deras uppfattning. Provet börjar med en förövning: läsestycke a. Barnen tillsägas att tyst läsa igenom stycket a. Därefter säger läraren: »I stycket är ett ord utelämnat. Vilket är detta ord?» — »Hund.» — »Skriv det på linjen!» Sedan barnet skrivit ordet och det kontrollerats, att de skrivit rätt ord på rätt plats, säger läraren: »Nu får ni fortsätta att läsa de övriga styckena. När ni kommer till ett ställe, där ett ord är utelämnat, skriver ni det ord, som ska stå där. Ni ska endast skriva ett ord på varje linje. Ni får 6 minuter på er.» Vid rättningen följer läraren principen, att ord, som ge god mening åt texten, godkännas. Till stavfel och grammatiska formfel tages ej någon hänsyn. Till ledning vid rättningen meddelas följande facit, där en del godkända och icke godkända varianter upptagits. Tyst läsning 1 för klass 6. Facit.

1. brunt, 2. hem, 3. mannen, han, 4. våta, blöta, 5. mamma, mor, 6. fem, 5, 7. Kerstin, flickan, 8. kråkan, fågeln,

9. blyertsen, blyertspennan, pennan, 10. boll, 11. nej, 12. äpplen, äpple, 13. hand, fingrar, 14. råg, säd, åker, 15. räven,

16. breven, dem (ej brevet), 17. fiskhandlare, fiskare, 18. kärlen, bleckkärlen, bleckkärl, burkarna (ej delarna), 19. honung, 20. vita, gråvita, 21. blommor, blomster,

97 22. färgrika, färgrikare (ej vackra), 23. engelska, lånord (ej kulturspråk, blandat, idrottsspråk), Högläsningsprov

24. hjärta, puls, 25. dammen, sjön, vattnet, 26. badhandduk, handduk,

27. orm, glasögonorm, 28. korgen, 29. tyngre, 30. näring, näringsämne, 31. jorden, marken.

för klass 6.

Provet sker individuellt, varvid tillses, att eleven ej stores av kamraterna. Bäst är, att han vid läsningen är ensam med läraren. Under det eleven läser, markerar läraren å sin lästext de fel, eleven gör sig skyldig till, medelst streck under texten på de ställen, där felen begåtts. Genom räkning av antalet streck fås hela antalet fel. Som fel räknas: 1. Felaktigt uttalat ord. 2. Bristfälligt utläsande av ord, på så sätt att sedan en del av ordet utlästs, en olämplig paus inskjutes, innan resten av ordet läses, eller ordet på annat sätt läses »hackigt». Den brist i förmågan av flytande läsning, som visar sig i att olämplig paus inskjutes före ett ords utläsande, markeras ej som fel. (Se dock moment 9.) 3. Utbyte av ord i texten mot annat ord. 4. Överhoppande av ord. 5. Insättande av ord, som ej finnes i texten. 6. Upprepning av ord. 7. Omkastning av ord, t. ex. »fick han» i st. f. »han fick». (Sådan omkastning räknas som ett fel.) 8. Överhoppande av rad. (Räknas som ett fel. Läraren ingriper och låter lärjungen l ä s a r ä t t rad. Felet kan markeras med ett streck i marginalen.) 9. Oförmåga att läsa ett ord, visande sig i att lärjungen ännu efter c:a 10 sekunders paus ej börjat läsa ordet. (Läraren ingriper då och utläser ordet, varefter läsningen fortsattes.) Som allmän regel bör gälla, att fel i samband med ett ord i texten ej bör räknas som mer än ett fel. Om t. ex. felaktigt uttalat ord läses om igen, blir det endast ett fel, vare sig ordet vid omläsningen uttalas rätt eller fel, och om vid den första läsningen riktigt läst ord upprepas, blir det endast ett fel, även om ordet vid omläsningen skulle felläsas. Oinläsning räknas endast som ett fel, även om därvid flera ord skulle tagas om. Då korrekt felmarkering kräver en viss övning, bör läraren, innan han ger provet, förskaffa sig sådan genom att markera elevernas fel vid läsning av någon annan text. b. Betygstabeller

till läsproven.

Standardbetyget i läsning för klass 6 bildas av två delbetyg, det ena gällande tyst läsning och det andra högläsning och talövningar. Standardbetyget i läsning skall vara medelvärdet mellan delbetyget i tyst läsning, som grundas på provet Tyst läsning 1 för klass 6, och delbetyget i högläsning, som utgöres av det av läraren modifierade betyget i provet Högläsning för klass 6. Delbetyget i tyst läsning erhålles ur standardtabellen för delbetyget i tyst läsning för klass 6 (se tabell 1). Delbetyget i högläsning sättes av läraren under beaktande av resultatet i det standardiserade högläsningsprovet men kan ej helt sammanfalla med betyget i detta prov, då även »välläsningen» och »talövningarna» böra inverka. Läraren modifierar och differentierar alltså det betyg eleven erhållit i högläs7 —

98 ningsprovet (se tabell 2), allt eftersom förhållandena så påkalla. Vid sammanslagningen få de båda delbetygen väga lika tungt, och regeln följes, att om medelbetyget ligger exakt mellan två betygsgrader, den betygsgrad, som ligger längst från skalans mittpunkt (4 eller Ba), tages som medelbetyg. Tabell 1. Standardtabell

för delbetyget i tyst läsning för klass 6.

Antal rätt

Standardbetyg

Antal rätt

Standardbetyg

31 30 29 28 26-27 24—25 21-23 20 18-19

7 (A) 6-f (a-f) 6 (a) 6— (a—) 5 + (AB+) 5 (AB) 5 - (AB—) 4 + (Ba-f) 4 (Ba)

16-17 15 13-14 12 10—11 8— 9 7 0— 6

4— (Ba—) 3 + (B-f) 3 (B) 3 - (B-) 2-f (BC-f) 2 (BC) (BC—) 2 _ 1 (C)

Någon standardtabell för delbetyget i högläsning kan ej givas, då betyget ej exakt erhålles ur bestämda prov. Betygstabellen för högläsningsprovet är: Tabell 2. Betygstabell för Högläsning för klass 6. Antal fel

Betyg

0- 2 3 - 7 8-15 16—

5 (AB) eller högre 4 (Ba) 3 (B) 2 (BC) eller lägre

Exempel: En elev har i tystläsningsprovet 24 rätt ifyllda uppgifter, och delbetyget i tyst läsning blir alltså 5 (AB). I högläsningsprovet har samma elev 0 fel och alltså betyget 5 (AB) eller högre. Läraren anser, att lärjungen med hänsyn till välläsning och talövningar förtjänar 6 (a) i högläsning, och ger honom detta betyg. Som medelvärde mellan 5 och 6 kunna tänkas 5— eller 6—. Av dessa väljer läraren det senare, eftersom det ligger längst från betygsskalans mittpunkt, och standardbetyget i läsning blir således 6— (a—). Anm. Om läraren ej skulle kunna ge högläsningsprovet åt alla klassens elever, bör likväl ett delbetyg i högläsningen sättas. Även om endast ett urval, bestående av några av de enligt lärarens mening duktiga, medelgoda och svaga eleverna, kunna prövas med högläsningsprovet, kan därigenom likväl åtskillig ledning fås i fråga om betygsskalan. 2. Standardbetyget i skrivning för klass 6. Standardbetyget i skrivning erhålles genom fyra prov: Språkbyggnadsprov för klass 6, Språkläreprov för klass 6, Motsatsprov för klass 6 och Uppsatsprov för klass 6.

9!)

a. Anvisningar Språkbyggnadsprov

till proven i skrivning.

för klass 6.

Provet är avsett dels att pröva barnens kunskaper i de moment, vilka ingå i kursen, dels a t t pröva deras allmänna språkriktighetskänsla. Barnen ha att läsa igenom de olika uppgifterna i provet och upptäcka och rätta de fel, som finnas i en del av dem. Är uppgiften riktig, skrives ordet »rätt» på linjen till höger. Finnes något fel i uppgiften, markeras det så som typexemplen visa. Felaktigt ord eller skiljetecken understrykes, och det riktiga ordet eller skiljetecknet markeras genom ett streck på det ställe, där utelämningen skett, och ordet eller skiljetecknet skrives på linjen. Onödigt ord understrykes, och felet markeras med ett kryss på linjen. I varje uppgift kan endast ett fel förekomma, och på linjen till höger får aldrig skrivas mer än ett ord eller ett tecken. Läraren går igenom typexemplen och förvissar sig om att barnen förstå, vad de ha att göra. Därefter få de under 35 minuter arbeta med provet. Vid rättningen tages ej hänsyn till stavfel och ej heller till om svarsorden skrivits med stor eller liten bokstav, för så vitt ej uppgiften avser att pröva just denna sak. Till ledning vid rättningen meddelas följande facit, där en del godkända varianter upptagits. Facit till A-formen.

1. bränna; elda 2. som; X 3. , 4. att; X 5. rätt 6. rosor 7. bota 8. X 9. dem 10. var 11. belägen; X 12. ärenden 13. av; för 14. rätt 15. denne; fadern 16. X; bekvämlig; bekväm

17. bilförare; chaufför 18. hans; dennes; X 19. dens 20. det; landet; danskarna 21. banker 22. deras 23. rätt 24. vackert 25. juli 26. och; såväl 27. tvivlade 28. X 29. talade 30. tills 31. druckit 32. knäcka; knut; gåta; 33. blivit

34. Nordens 35. vad 36. att; läste 37. rätt 38. vilket; som 39. . 40. X

41. Barometern 42. knutit 43. Hör 44. rätt 45. X; saker 46. X ; t i l l

47. vände; X 48. tätt 49. ovanligt 50. innan

Språkläreprov för klass 6. Provet består av ett antal meningar, och i varje mening är en satsdel understruken. Barnen ha att ange, om den understrukna satsdelen är subjekt, predikat eller »annan satsdel». Är den understrukna satsdelen subjekt, skrives ett s på linjen till höger. Predikat markeras med ett p och »annan satsdel» med ett kryss. Sedan läraren angivit detta, få barnen arbeta med provet under 15 minuter.

100 Eftersom endast tre lösningmöjligheter förefinnas, företages vid rättningen korrigering för gissning, på så sätt att från antalet rätt dragés halva antalet fel. Resten blir elevens poäng i provet. Ex. En elev har 31 »rätt» och 8 »fel». 31 — 8 :2 = 27. Hans poäng blir 27. Motsatsprov för klass 6. I detta prov gäller det att bland fem föreslagna ord stryka under det ord, som anger den bästa motsatsen till ett givet ord. Endast ett av de fem orden får strykas under. Läraren går igenom uppgifterna a och b med barnen. Vid a) påvisar han, att orden stark, kort, vuxen inte ange någon verklig motsats till liten; man kan ju vara stark, kort, vuxen och samtidigt vara liten. Lång och stor äro motsatser till liten, och av dem är stor den bästa. I flera fall duger inte lång men väl stor som motsats till liten, t. ex. en stor summa pengar som motsats till en liten summa; där skulle det ju inte duga med lång. Av de fem föreslagna orden är det alltså stor, som skall strykas under. I uppgiften b) påvisas, att varmt och hett inte äro motsatser till ljumt. Av orden kallt, kyligt, iskallt är kyligt det bästa motsatsordet till ljumt. Motsatsen till kallt är inte ljumt utan varmt, och som motsats till iskallt skulle man ju inte tänka på ljumt utan på hett. Barnen få efter denna förberedelse arbeta med provet på egen hand under 12 minuter. Läraren talar om, när halva tiden gått. Facit till A-formen.

1. tung 2. stänga 3. torr 4. vakna 5. tända 6. lugn 7. elak 8. feg D. minska 10. vid

11. lat 12. fåtalig 13. dividera 14. många 15. falsk 16. klandra 17. bedröva 18. girig 19. fastän 20. glädje

21. anspråkslös 22. mjukt 23. tillit 24. lögn 25. bergstrakt 26. hel 27. gladlynt 28. förlust 29. medgörlig 30. ropa

31. nära 32. slät 33. beslutsam 34. inom 35. flit 36. sedan 37. ofta 38. oförsonlig

ysatsprov för klass 6. Detta prov omfattar ett referat och tre fria uppsatser. För samtliga uppsatserna i provet ha eleverna relativt kort tid på sig: 8 min. för referatet och 6 min. för var och en av de övriga. Läraren meddelar detta och tillsäger barnen att ej skriva för långsamt och att försöka att behandla ämnet så fullständigt som möjligt. De få även veta, att han kommer att meddela dem, när halva tiden gått. För varje uppsats förklarar läraren enligt anvisningarna i det följande rubrikens innebörd, så att barnen förstå ämnet. Han får emellertid ej ge någon ledning beträffande detaljutformning, disposition o. d. Eleverna få därefter arbeta med uppsatserna under den angivna tiden. Då hälften av denna gått, säger läraren: »Nu har halva tiden gått». Barnen kunna då bedöma, om de eventuellt måste göra senare delen mindre utförlig för att hinna till slutet. Någon särskild tid att se igenom det skrivna lämnas ej. — Uppsatserna skrivas med blyerts.

101 1. Referat. (8 min.) Läraren säger till eleverna, att de ska få höra en berättelse, som de sedan ska få återge. Han kommer att läsa den högt men bara en gång, och medan han läser, får ingen skriva någonting. Därefter läses denna berättelse: En bonde red en kväll genom en mörk skog. Hans häst sprang mycket fort. Plötsligt stötte bonden huvudet mot en gren. Han slog sig så hårt, att han svimmade och föll av hästen. När denne förstod, vad som hänt, sprang han hem till gården. Där sparkade han med hoven på stalldörren, tills drängen vaknade och kom ut. Där fann drängen sin husbonde liggande på marken och hjälpte honom hem. Eleverna få därefter skriva nummer och rubrik. När alla äro färdiga härmed, säger läraren: »Börja!» och eleverna få arbeta med uppsatserna under 8 minuter. 2. En eldsvåda. (6 min.) Läraren låter eleverna skriva nummer och rubrik och dikterar därpå följande början på uppsatsen, som de få skriva av: Sven och Pelle bodde på en gård på landet. En dag hade Pelle tagit en tändsticksask i köket, och den lekte de med i höet ute i ladan. Läraren säger sedan till barnen att fortsätta och skriva färdig berättelsen, vilken skall handla om en eldsvåda. Efter tillsägelsen: »Börja!» få de arbeta under 6 minuter. 3. Brev. (6 min.) Läraren säger ungefär på följande sätt: »Ni ska nu skriva ett brev till någon av era kamrater. Ni tänker er, att det är sommarlov och att ni är på ett annat ställe än kamraten ni skriver till. Ni kan bo i en stad eller på landet, eller kanske ni är ute på resa: biltur, cykeltur eller fotvandring. Var ni än är, så berättar ni om allt möjligt, som ni sett och varit med om, så att brevet blir riktigt intressant.» Läraren ger anvisning hur brevet skall börja med namn på plats, datum och personnamn. Då alla äro färdiga härmed, säger läraren: »Börja!» och låter barnen arbeta med uppsatsen under 6 minuter. 4. Om jag finge tusen kronor. (6 min.) Läraren säger: »Nu ska ni få ett ämne, som jag inte hjälper er alls med och som ni får skriva om precis hur ni vill». Därefter låter han eleverna skriva namn och rubrik, säger: »Börja!» och låter dem arbeta med uppsatsen under 6 minuter. Vid bedömningen av uppsatserna följas reglerna i de officiella betygsanvisningarna. Vid rättstavning och handstil fästes ej något avseende. Som ett hjälpmedel för ernåendet av en mera objektiv betygssättning har en särskild uppsatsskala utarbetats. Skalan upptar exempel på uppsatser, som kunna anses vara värda ett visst betyg. För att kvalitetsskillnaderna mellan uppsatserna i skalan skola framträda tillräckligt tydligt, ha endast uppsatser av tre betygskvaliteter 6 (a), 4 (Ba) och 2 (BC) medtagits. Läraren har att placera in barnens uppsatser på »rätt plats» i skalan. Jämförelsen skulle kunna utföras på

102 följande sätt. Barnens uppsatser över samma ämne ordnas i rangordning. Därefter jämföras de med skalans uppsatser, och med ledning härav bestämmer läraren, vilka uppsatser som skola betygsättas med 6 (a), 4 (Ba) och 2 (BC), och bedömer sedan de återstående uppsatserna i relation till dessa med något av betygen 1—7. Uppsatsskalan har följande utseende.

Uppsatsskala för klass 6. Uppsats 1 (Referat). 6 (a)-uppsats.

En bonde red en kväll genom en skog. Hans häst sprang mycket fort. Plötsligt slog bonden sitt huvud mot en gren. Han svimmade och föll av hästen. Då hästen såg sin husbonde ligga avsvimmad, sprang han hem och sparkade på stalldörren, tills drängen kom och öppnade. Hästen sprang då in i skogen, och drängen följde efter. Där fann han sin husbonde och hjälpte honom hem. 4 (Ba)-uppsatser.

1. En bonde red en natt ut i skogen. Då slog han sig så hårt mot en gren att han svimmade och föll av hästen. När hästen såg hur det var fatt sprang han hem, och sparkade på stalldörren tills drängen vaknade, då han kom ut, gick hästen till skogen, då gick drängen efter. När han fick se sin husbonde bar han hem honom. 2. Det var en bonde, som var ute och red. Bonden slog huvudet i en gren, så han föll av hästen avsvimmad. När hästen märkte, vad som hade hänt så sprang hästen hem till gården. Hästen gick fram till stalldörren, och började sparka, tills drängen vaknade. När drängen kom ut, så följde drängen med hästen till platsen, där bonden låg avsvimmad. 2 (BC)-uppsats.

En bonde red en gång igenom en mörk skog. Hästen sprang fort, men plötsligt stötte han huvudet i en gren, så hårt att han svimmade. Hästen sprang hem och slog på dörren. Men då vaknade drängen och red igenom skogen, där fann man honom svimnad och drängen hjälpte honom hem.

U p p s a t s 2 (En e l d s v å d a ) . 6 (a)-uppsats.

eldsvåda.

Sven och Pelle bodde på en gård på landet. En dag hade Pelle tagit en tändsticksask i köket, och den lekte de med i höet i ladan. Då tappade Sven en tändsticka i höet, och det började att brinna. I stället för att försöka släcka elden sprungo de till skogen utan att ens ropa på hjälp. Då var det en dräng som fick se att det brann i ladan, så han ropade på hjälp. Barnens far ringde efter brandkåren, och den kom i tid. När barnen inte syntes till ropade de på dem, och då kom två förgråtna pojkar ut ur skogen. Barnens föräldrar förläto dem.

103 4 (Ba)-uppsatser.

1. En eldsvåda. Sven och Pelle bodde på en gård på landet. En dag hade Pelle tagit en tändsticksask i köket och den lekte de med i höet i ladan. De började att tända och släcka stickorna. Men det skulle de inte ha gjort. Pelle som hade tänt eld på en papperslapp, tappade den rakt ner i höet. Elden spred sig mycket fort, och snart stog hela ladan i brand. Brandkåren tillkallades och sleckte snart elden. Men aldrig mer tog Pelle någon tändsticka. 2. En

eldsvåda.

Sven och Pelle bodde på en gård på landet. En dag hade Pelle tagit en tändsticksask i köket och den lekte de med i höet i ladan. Pelle kunde konsten att tände en tändsticka. Hur det var så tog det eld i höet, pojkarna tyckte det var roligt och lade på mer hö. Folket på gården skickade efter brandkåren och elden släcktes snart. Pojkarna fingo svåra brännsår och skjutsades till doktorn. Flera lass hö brändes upp. 2 (BC)-uppsats.

eldsvåda.

Sven och Pelle bodde på en gård på landet. En dag hade Pelle tagit en tändsticksask i köket och den lekte de med i höet i ladan. Då sa Pelle, kom hit här så tog de en hötuss och satt eld på. Höet började brinna, då ropade Sven. Skynda dig ut. Men då kom bonden springande, han tog ett spann vatten och vräkte på men det hjälpte inte. Vi måste skicka efter brandkåren, så att han måste släcka det. Pelle och Sven fick stryk så att de aldrig mer gjorde de. U p p s a t s 3 (Brev). 6 (a)-uppsats.

Käre Gustav! Jag befinner mig nu i Landskrona. Som du vet har min far och jag cyklat från Malmö dagen efter examen. Vi ha tänkt att cykla Skåne runt. I går låg vi i mitt tält utanför ett vandrarhem. Vi ha sett mycket under vår färd. Bland annat ha vi varit i Kronborgs slott i Helsingör. Jag kommer hem midsommarafton. Då kan vi talas vid. Många kära hälsningar din tillgivna Gert. 4 (Ba)-uppsatser.

7 juni 1939 Vallentuna. 1. Kära Elvy. Jag är hos min skolkamrat i Vallentuna. Hon heter Gunbritt. Vi går och badar varje dag i Vallentunasjön. Jag skall vara hos Gunbritt en vecka. Vi cyklar hela dagarna förutan när vi äter och badar. Vi har också varit på en stor gård som kallas Eks. Jag kan inte skriva för jag måste äta nu. Många kära hälsningar Skriv snart. din vän Elsa.

104 2. Käre Bertil! Hur mår du jag mår bra. Jag är i Börringe. Du kan tro att vi har roligt. I går hade vi Jocke lös, han bar sig åt som om han var tokig. Än skulle han dit, och än hit. Du förstår att han inte är lös så mycket. Nu får jag sluta brevet. Många hälsningar från Kjell 2 (BC)-uppsats.

Räre

Gert

Jag bor på landet hos min moster jag rider varje dag och i dag skall jag kör mjölkäran kan tro det är roligt. I morgon skall jag och moster köra och bada i Landskrona det är en lång väg att cykla men det är bara roligt. U p p s a t s 4 (Om j a g f i n g e t u s e n k r o n o r ) . 6 (a)-uppsats.

Qm j a g j i n g e

fusen

l.ronor

Om jag finge tusen kronor! Det är en önskan, som jag uttalat många gånger.§ Vad skulle jag då göra för dem? Jag skulle naturligtvis köpa en hund och spara resten till hundskatten. Hunden fick vara av vilken ras som helst, bara det valen hund. Om jag bodde på landet, skulle jag köpa en stor hund, men nu bor jag i staden och skulle få nöja mig med en liten, men det är roligt det med. 4 (Ba)-uppsatser.

j a g finge

t m e n

kronor

Om jag hade tusen kronor skulle jag köpt mig en häst. Den skulle jag vårda väl. Ifall pengar skulle bli över skulle jag byggt ett stall. Stallet skulle ligga vid Farbror Olofs gård i Börringe. Hästen skulle heta Bliss. Och till färgen glänsande svart-brun, Hästen skall vara en ridhäst. 2. Om jag finge tusen kronor. Om jag finge tusen kronor skulle jag köpa mig en cykel, åt mamma, pappa och min bror skulle jag också köpa en cykel. Sedan skulle jag börja att studera. Jag skulle försöka taga realen. Ifall jag tagit realen, skulle jag börja arbeta. En del pengar som blev över skulle jag ge mamma och pappa, och de andra skulle jag sätta in på sparbanken. 2 (BC)-uppsats.

0 m

-ag finge

tusen

kronor

Om jag finge tusen kronor så skulle jag köpa en ilegant päls. Och en väska och hatt som pasade och ett par skor. De andra pengarna skulle jag åka till Fruvik och se de olika djuren. Jag skulle köpa mig en baddräkt, badskor och en badkappa. Om jag hade tusen kronor. b. Betygstabeller

till proven i

skrivning.

Standardbetyget i skrivning erhålles som medelvärde mellan två delbetyg. Delbetyg 1 fås efter sammanläggning av elevs betygstal i Språkbyggnadsprov för klass 6, Språkläreprov för klass 6 och Motsatsprov för klass 6 (se tabellerna 3, 4 och 5), ur standardtabellen för delbetyg 1 i skrivning för klass 6 (se tabell 6). Delbetyg 2 erhålles efter sammanläggning av elevs betyg på de fyra uppsatserna i Uppsatsprov för klass 6 ur standardtabell för delbetyg 2 i skrivning för klass 6 (se tabell 7).

105 Tabell 3. Betygstal till Språkbyggnadsprov

för klass 6.

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

0.5 0.6 0.7 0.8 1.1 1.3 1.5 1.7 1.9 2.0 2.2 2.3 2.4

13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

2.6 2.7 2.8 2.9 3.0 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.8

26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38

3.9 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8 4.9 5.0 5.2 5.3

39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

5.4 5.6 5.7 5.9 6.1 6.2 6.4 6.6 6.8 7.0 7.2 7.4

Tabell 4- Betygstabell

till Språkläreprov för klass 6.

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1.5 2.0 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6 2.7 2.7 2.8 2.8

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

2.9 3.0 3.0 3.1 3.2 3.3 3.3 3.4 3.4 3.5

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

3.6 3.6 3.7 3.8 39 4.0 4.0 4.1 4.3 4.4

31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

4.5 4.6 4.8 4.9 5.1 '5.2 5.4 5.8 6.1 6.5

Tabell 5. Betygstabell

till Motsatsprov

för klass 6.

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

0.5 1.0 1.2 1.4 1.5 1.6 1.7 1.9 2.0 2.1

10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

2.2 2.3 2.5 2.6 2.8 2.9 3.1 3.3 3.4 3.5

20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

3.7 3.8 4.0 4.1 4.4 4.6 4.8 4.9 5.1 5.3

30 31 32 33 34 35 36 37 38

5.5 5.7 5.9 6.2 6.4 6.7 7.1 7.2 7.4

106 Tabell 6. Standardtabell

för delbetyg 1 i skrivning för klass 6.

Betygssumma

Betyg

Betygssumma

Betyg

18.3— 17.5—18.2 16.6-17.4 15.8—16.5 15.0—15.7 14.1—14.9 13.3—14.0 12.5—13.2 11.6—12.4

7 (A) 6 + (a-f) 6 (a) 6— (a—) 5 + (AB+) 5 (AB) 5— (AB—) 4 + (Ba-f) 4 (Ba)

10.8—11.5 10.0—10.7 9 . 1 - 9.9 8.3— 9.0 7.5— 8.2 6.6— 7.4 5.8— 6.5 — 5.7

4— (Ba—) 3 + (B-f) 3 (B) 3-(B-) 2 + (BC+) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

Förklaring: Betygssumman erhålles genom addition av betygstalen för Språkbyggnadsprov för klass 6, Språkläreprov för klass 6 och Motsatsprov för klass 6. Tabell 7. Standardtabell för delbetyg 2 i skrivning för klass 6. (Betygstabell till uppsatsprov för klass 6.) Poängtal

Betyg

Poängtal

Betyg

28 26—27 25 24 23 22 21 19-20 18 17

7 + (A-f) 7 (A) 7 - (A-) 6 + (a-f) 6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB-f) 5 (AB) 5— (AB—) 4 + (Ba-f)

16 15 14 12—13 11 10 9 8 4—7

4 (Ba) 4— (Ba—)

3+ (B-f) 3 (B) 3 - (B-) 2 + (BC-f) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

Förklaring: Poängtalen erhållas genom sammanläggning av betygen på de fyra uppsatserna i Uppsatsprov för klass 6, varvid betygsskalan 1—7 användes. Då de båda delbetygen 1 och 2 uträknats, tages medelvärdet mellan dem, vilket utgör standardbetyget i skrivning. Exempel: I språkbyggnadsprovet, språkläreprovet och motsatsprovet har en elev respektive 41, 36 och 30 rätt lösta uppgifter. Betygstalen för dessa prov bli 5.7, 5.2 och 5.5, summan av dem är 16.4, och delbetyg 1 blir alltså 6— (a—). Eleven har på de fyra uppsatserna i uppsatsprovet erhållit betygen 6, 5, 4, 6, vilka ge poängsumman 21. Delbetyg 2 blir då 5 + ( A B + ) . Vid sammanslagningen av delbetygen 6— och 5-j- tages som medelvärde det betyg, som ligger längst från skalans mittpunkt, varför standardbetyget i skrivning blir 6— (a—). 3. Standardbetyget i rättstavning för klass 6. Standardbetyget i rättstavning erhålles genom två prov: Rättstavningsprov 1 för klass 6 och Rättstavningsprov 2 för klass 6. Proven ha följande lydelse: ( = texterna på sid. 47 o. f.). Dessa prov avvika i ett par avseenden från de vanliga rättstavningsproven. För det första äro de betydligt svårare. Detta är emellertid nödvändigt, för att

107 man med endast två prov skall kunna erhålla en någorlunda tillfredsställande betygssättning även av de duktigare eleverna. En annan olikhet är, att endast de s. k. prövningsorden tas i beaktande. I blockskrivningen — prov 2 — äro givetvis alla ord prövningsord. I det andra provet äro endast de kursiverade orden prövningsord, och vid stavningen av övriga ord fästes ej något avseende. Detta system förenklar betygssättningen. Ännu en olikhet är, att dessa prov ej uteslutande äro kursprov. Visserligen äro de allra flesta av de i proven ingående orden att hänföra till kursen, då de antingen utgöras av vanliga ord eller exemplifiera något ljud, som enligt undervisningsplanen skall inläras, men ett mindre antal ord i proven ligga s. a. s. utanför kursen och avse att undersöka elevernas förmåga att reda sig med förut ej inlärda ord. Liksom man i andra ämnen betygsätter ej blott barnens minneskunskaper utan även andra ting, såsom deras förmåga att uppfatta, tänka och kombinera, bör man vid betygssättning i rättstavning ge eleverna tillfälle att jämte redovisning för den inlärda kursen visa sin eventuella begåvning för ämnet, sin intuition och sin förmåga att jämföra och dra slutsatser. Alla prövningsorden ha emellertid utvalts så, att man kan förmoda, att deras betydelse är känd för eleverna. a. Anvisningar till rättstavningsproven. Skrivningen utföres med blyerts eller bläck. Eleverna uppmanas att tänka sig för, så att de skriva orden rätt genast. Om någon ändring måste göras, användes radergummi eller ock strykes det felaktiga ordet över och skrives om. Läraren meddelar barnen, att de under skrivningen ej få framställa några frågor, men att de böra räcka upp handen, om de ej uppfattat ett ord eller en fras, i vilket fall ordet eller frasen dikteras om. Vid dikteringen blir tillvägagångssättet något olika för blockskrivning och ord i meningar. I förra fallet dikteras orden ett och ett, högt och tydligt och med det i bildat talspråk vanliga uttalet, utan förklaringar och i lugnt men ej för långsamt tempo. Ser läraren, att någon lärjunge räcker upp handen, dikterar han ordet en gång till. Skulle han märka, att eleven fortfarande ej uppfattat det, sätter han in det i något lämpligt uttryck. Omfattar provet ord i meningar, läses först varje mening högt av läraren, och därpå dikteras den i lämpliga ordgrupper. Varje ordgrupp läses en gång, högt och tydligt, med det i bildat talspråk gängse uttalet och utan förklaringar. Ser läraren, att någon elev räcker upp handen, dikterar han ordgruppen på nytt. Den ledande principen vid rättningen är, att fel ges för alla ord, som ej förekomma i samma form, som de dikterats. Såsom felstavat anses alltså ett ord, som är: a. utelämnat, b. oläsligt skrivet, c. utbytt mot annat ord (t. ex. hemligt i stället för jämvikt) d. ändrat så, att man ej kan veta, vilken stavning eleven menat vara den slutgiltiga (t. ex. lugnt, lungt), e. utbytt mot annan böjningsform (t. ex. oskyldig i stället för oskyldigt). I fråga om punkt e medges dock ett undantag. Har eleven felfritt skrivit den dikterade formen -f en korrekt ändelse (t. ex. domaren i stället för domare), räknas ordet såsom rätt. Eleven har nämligen i detta fall visat, att han kan stava det dikterade ordet. Fel mot reglerna för avstavning och för användande av stor begynnelsebokstav räknas ej. Utelämnade tecken över bokstäver, såsom punkt över i, anses

108 ej i och för sig som fel. Skulle emellertid sådan utelämning föranleda, att läraren ej kan veta, vilken stavning som åsyftas, måste ordet enligt punkt b räknas som felstavat. b. Betygstabeller

till

rättstavningsproven.

Standardbetyget i rättstavning erhålles efter sammanläggning av elevs betygstal i rättstavningsprov 1 och rättstavningsprov 2 (se tabellerna 8 och 9) ur standardbetygstabellen för ämnet rättstavning i klass 6 (se tabell 10). Tabell 8. Betygstal till Rättstavningsprov

1 för klass 6.

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6

6.9 6.3 5.9 5.6 5.4 5.2 5.0

7 8 9 10 11—12 13—14 15-16

4.9 4.7 4.6 4.5 4.3 4.1 3.9

17—18 19—20 21-22 23-24 25—26 27—28

3.7 3.5 3.4 3.2 3.0 2.8

29—30 31—35 36—40 41—45 46—50 51—

2.6 2.5 2.1 1.7 1.5 1.2

Tabell 9. Betygstal till Rättstavningsprov

2 för klass 6.

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

Antal fel

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8

7.2 6.6 6.2 6.0 5.8 5.6 5.5 5.3 5.1

9 10 11—12 13—14 15-16 17—18 19-20 2 1 - 22 23—24

5.0 4.9 4.6 4.4 4.3 4.1 3.9 3.8 3.6

25—26 27—28 29—30 31-32 33—34 35—36 37—38 39-40 41—42

3.5 3.3 3.2 3.1 2.9 2.8 2.6 2.5 2.4

43-44 45—46 47—48 49-50 51-54 55—60 61—64 65—70 71—

2.3 2.2 2.1 2.0 1.9 1.7 1.5 1.2 0.8

Tabell 10. Standardbetygstabell

för ämnet rättstavning

i klass 6.

Betygssumma

Betyg

Betygssumma

Betyg

12.8— 12.2—12.7 11.5—12.1 10.9—11.4 10.3-10.8 9.6—10.2 9.0— 9.5 8.4— 8.9 7.7— 8.3

7 (A) 6 + (a-f) 6 (a) 6 - (a-) 5-f (AB+) 5 (AB) 5— (AB—) 4 + (Ba-f) 4 (Ba)

7.1—7.6 6.5—7.0 5.8—6.4 5.2—5.7 4.6—5.1 3.9—4.5 3.3—3.8 -3.2

4— (Ba—) 3 + (B-f) 3 (B) 3 - (B-) 2 + (BC-f) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

Förklaring: Betygssumman erhålles genom addition av betygstalen för rättstavningsprov 1 och rättstavningsprov 2.

109 Exempel; En elev har 19 fel i rättstavningsprov 1 och 22 fel i rättstavningsprov 2. Motsvarande betygstal äro respektive 3.5 och 3.8. Summan av dessa tal är 7.3, och standardbetyget blir alltså 4— (Ba—) enligt tabell 10.

4. Standardbetyget i tillämpad räkning för klass 6. De prov, som för erhållande av standardbetyg i tillämpad räkning skola givas i klass 6, äro: Tid för provet

Problemprov 1 för klass 6 Problemprov 2 för klass 6 Provräkning för klass 6 a. Anvisningar Problemprov

40 min. 15 » 40 » till proven i tillämpad

räkning.

1 för klass 6.

Meningen med detta prov är ej att pröva elevernas i undervisningen förvärvade mera speciella matematiska kunskaper utan att utröna graden av deras allmänna förmåga av matematiskt tänkande. Det är därför av synnerlig vikt, att läraren ej preparerar eleverna till prövningen genom att under den föregående undervisningen välja exempel av den art, som förekommer i provet. Om barnen övats att lösa sådana problem, blir provets värde tydligen i hög grad reducerat. Uppgifterna äro ordnade efter stigande svårighet. De sista uppgifterna i provet äro så svåra, att säkerligen ytterst få elever kunna lösa dem. Till provet få eleverna använda konceptpapper. Facit till A-formen.

1. 40 2. 15 3. 147 4. 27 5. 4: 55 6. 96 7. 17: 40 8. 12 9. 24 10. 80

Facit till B-formen.

11. 20 12. 20 13. 1:85 14. 208 15. 6 16. 19 17. 5 18. 27 19. 70 20. 6

35 2. 25 3. 192 4. 27 5. 3:85 6. 98 7. 16:80 8. 11 9. 26 10. 100 • 1.

11. 20 12. 15 13. 1 14. 202 15. 6 16. 18 17. 5 18. 64 19. 80 20. 7

Problemprov 2 för klass 6. Detta prov har en liknande uppgift som det föregående problemprovet men prövar mycket mera elevernas förmåga av snabbhet i tänkandet, då till provet endast gives en tid av 15 minuter. Konceptpapper får ej användas i detta prov. Alla uträkningar måste alltså göras som huvudräkning, och pennan får endast användas för inskrivning av svaren på provbladen.

110 Facit till A-forincn.

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12.

23 7 36 15 14 8 90 35 14 35 900 138

Facit till B-formen.

13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24.

66 25 8 22 6:50 80 40 20 67 i 18 75 4

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12.

22 6 48 15 13 7 90 45 18 45 720 139

13. 14. 15. 10. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24.

63 35 4 24 7:50 120 40 20 64 Jr 14 80 4

Provräkning för klass 6. Detta prov skiljer sig från problemproven däri, att det mera hänför sig till de speciella kurserna på de olika klassnivåerna. Det torde till sin typ likna de provräkningar många lärare använda. Uppgifterna äro ordnade efter svårighet liksom i problemproven. Till provet få barnen använda konceptpapper, vilka inlämnas samtidigt som provbladen. Facit till A-formen.

I. 305 2. 7:20 3. 60 4. 12 5. 3:70 6. 4 500 7. 8 8. 0.01

Facit till B-formen.

9. 52:50 10. 160 11. 52: 50 12. 2 400 13. 17.5 14. 1 080 15. 3.2 16. 27

b. Betygstabeller

405 1. 2. 8: 40 3. 80 4. 14 5. 3:69 6. 7 500 7. 7 8. 0.01

till proven i tillämpad

9. 53:90 10. 170 11. 87:50 12. 3 200 22.5 13. 14. 900 3.4 15. 24 16.

räkning.

Standardbetyget i tillämpad räkning erhålles efter addition av elevs betygstal i Problemprov 1 för klass 6, Problemprov 2 för klass 6, och Provräkning för klass 6 (se tabellerna 11, 12 och 13) ur standardbetygstabellen för ämnet tilllämpad räkning i klass 6 (se tabell 14). Tabell 11. Betygstal till Problemprov 1 för klass 6. Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5

1.2 1.9 2.4 2.8 3.2 3.6

6 7 8 9 10

3.9 4.2 4.4 4.7 5.0

11 12 13 14 15

5.2 5.4 5.7 6.0 6.2

16 17 18 19 20

6.4 6.7 6.9 7.2 7.4

111 Tabell 12. Betygstal till Problemprov 2 för klass 6. Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6

0.5 0.7 0.9 1.1 1.4 1.6 1.9

7 8 9 10 11 12

2.1 2.3 2.5 2.7 3.0 3.2

13 14 15 16 17 18

3.4 3.6 3.9 4.1 4.4 4.7

19 20 21 22 23 24

5.0 5.3 5.8 6.2 6.7 7.2

Tabi dl 13. Betygstal till Provräkni ng för klass 6. Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3

1.4 2.0 2.5 2.9

4 5 6 7

3.2 3.5 3.8 4.1

8 9 10 11

4.3 4.6 4.9 5.2

12 13 14 15

5.5 5.8 6.2 6.8

Tabell 14- Standardbetygstabell Betygssumma 18.8— 17.9—18.7 17.0—17.8 16.1 — 16.9 15.2-16.0 14.3—15.1 13.4—14.2 12.5 — 13.3 11.6—12.4

för ämnet tillämpad räkning i klass 6.

Standardbetyg 7

(A)

6+ (a-f) 6 (a) 6— (a—) 5 + (AB+) 5 (AB) 5 _ (AB—)

4+ (Ba-f) 4

Betygssumma

Standardbetyg

10.7—11.5 9.8—10.6 8.9— 9.7 8.0— 8.8 7.1— 7.9 6.2— 7.0 5.3— 6.1 — 5.2

4— (Ba—)

3-f (B+) 3 (B) 3 - (B-)

2+ (BC-f) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

(Ba)

Exempel: En elev har 11 tal rätt i problemprov 1, 20 rätt i problemprov 2 och 14 rätt i provräkningen. Motsvarande betygstal äro 5.2, 5.3 och 6.2; deras summa är 16.7, och standardbetyget i tillämpad räkning blir alltså 6— (a—) enligt tabell 14. 5. Standardbetyget i mekanisk räkning för klass 6. De prov, som för erhållande av standardbetyg i mekanisk räkning skola givas klass 6, äro: „., ... l i d for provet

Kursprov i mekanisk räkning för klass 6 Additionsprov för klass 6 Divisionsprov för klass 6 •

40 min. 5 » 12 »

112 a. Anvisningar till proven i mekanisk

räkning.

Kursprov i mekanisk räkning för klass 6. Till detta prov ha eleverna relativt god tid. Provet har ej karaktär av snabbräkningsprov. Eleverna uppmanas att omsorgsfullt pröva varje uträknat tal, innan de ta itu med det följande talet. Till provet skola eleverna använda konceptpapper. Facit till A-formen. 1. 669.172 2. 10.721 3. 8.775 4. 0.65 5. 0.1875 6. 0.0003 7. 8| 8. 4£ 9. 5f 10. 4

11. 72 12. 0.484 13. 4 131.37 14. 30 320.8 15. 10 700 16. 2.408 17. 0.0007 18. 4.05 19. 45 20. 0.0036

21. 4.7 22. 3i 23. 195.975 24. 13.60 25. Ii 26. 37.5 27. 0 28. 001.8 29. 4.08 30. 1 000 000 000 000

11. 84 12. 0.384 13. 4 431.37 14. 24 280.8 15. 10 500 16. 1.806 17. 0.0009 18. 3.05 19. 65 20. 0.0048

5.6 21. 22. H 23. 208.975 24. 18.40 25. 3126. 37.5 100 27. 1 002.5 28. 29. 2.04 30. 1 000 000 000 000

Facit till B-formen. 1. 778.182 2. 20.731 3. 6.075 4. 0.75 0.3125 5. 6. 0.0007 7. 8. '.). 8| 10. 3

n n

Additionsprov för klass 6 och Divisionsprov för klass 6. Eleverna skola undervisas om att det i dessa prov gäller att visa, hur fori man kan räkna med bibehållande av god säkerhet i räknandet. Det gäller alltså både att räkna fort och att räkna rätt. När ett tal är ordentligt räknat, räknas det alltså ej om igen, utan man går omedelbart över till nästa tal. I additionsprovet göras uträkningarna på de utdelade provbladen. I divisionsprovet göras uträkningarna på särskilt konceptpapper, och endast svaren skola skrivas in på provbladen. Innan provbladen delas ut, talar läraren om, vilket räknesätt provet gäller och hur lång tiden för provet är. Genom ett exempel på tavlan visas uppgifternas art och hur svaTen skola skrivas. Som inledning till additionsprovet skrivas 6 siffror under varandra, och summan uträknas. Divisionsprovet måste förberedas med särskild omsorg. Följande exempel tecknas på tavlan: 2884 :43 = rest Exemplet ställes därpå upp till uträkning på det sätt, som barnen äro vana vid, och uträknas som

113 vanligt. Sedan uträkningen gjorts, inskrives svaret vid det tecknade exemplet på anvisad plats, alltså 2884:43 = 67 rest 3. Eleverna tillsägas att behandla uppgifterna i provet på samma sätt. De tecknade divisionsexemplen i provet skola alltså ställas upp till uträkning å konceptpapperet, och uträkningen skall utföras där. Sedan skall det svar, som erhållits, inskrivas vid det tecknade exemplet. För eleverna markeras, att svaren ej skola uträknas i decimalbråk utan i helt tal och rest. Läraren måste i dessa snabbräkningsprov vara särskilt noggrann med att de föreskrivna tiderna för proven noga hållas och att barnen börja och sluta precis vid tillsägelserna. Facit till a dditionsprovet.

A-formen. 1. 7. 13. 19. 25. 31. 37.

39 24 40 63 58 71 72

2. 8. 14. 20. 26. 32. 38.

29 36 35 46 55 55 80

3. 38 9. 52 15. 53 21. 49 27. 63 33. 61 39. 79

4. 10. 16. 22. 28. 34. 40.

29 42 41 59 50 77 72

5. 31 11. 46 17. 48 23. 62 29. 67 35. 67 41. 85

6. 39 12. 51 18. 51 24. 66 30. 72 36. 76 42. 76

2. 38 8. 52 14. 53 20. 49 26. 63 32. 61 38. 79

3. 39 9. 24 15. 40 21. 63 27. 58 33. 71 39. 72

4. 10. 16. 22. 28. 34. 40.

39 51 51 66 72 76 76

5. 29 11. 42 17. 41 23. 59 29. 50 35. 77 41. 72

6. 31 12. 46 18. 48 24. 62 30. 67 36. 67 42. 85

B-formen. 1. 7. 13. 19. 25. 31. 37.

29 36 35 46 55 55 80

Facit till divisionsprovet.

A-formeii. 1. 31 r. 4 5. 53 r. 0 9. 50 r. 8 13. 500 r. 0 17. 517 r. 15 21. 87 r. 9

2. 51 r. 6 6. 80 r. 43 10. 403 r. 18 14. 103 r. 3 18. 76 r. 2 22. 600 r. 0

3. 213 r. 3 7. 326 r. 12 11. 67 r. 4 15. 53 r. 32 19. 60 r. 8 23. 407 r. 2

4. 62 r. 2 8. 57 r. 36 12. 99 r. 0 16. 80 r. 46 20. 303 r. 12 24. 88 r. 22

2. 62 r. 2 6. 57 r. 36 10. 99 r. 0 14. 80 r. 46 18. 303 r. 12 22. 88 r. 22

3. 31 r. 4 7. 53 r. 0 11. 50 r. 8 15. 500 r. 0 19. 517 r. 15 23. 87 r. 9

4. 213 r. 3 8. 326 r. 12 12. 67 r. 4 16. 53 r. 32 20. 60 r. 8 24. 407 r. 2

-formen. 1. 51 r. 6 5. 80 r. 43 9. 403 r. 18 13. 103 r. 3 17. 76 r. 2 21. 600 r. 0 8 — 420012

114 b. Betygstabeller

till proven i mekanisk

räkning.

Standardbetyget i mekanisk räkning erhålles efter sammanläggning av elevs betygstal i Kursprov i mekanisk räkning för klass 6, Additionsprov för klass 6 och Divisionsprov för klass 6 (se tabellerna 15, 16 och 17) ur standardbetygstabellen för ämnet mekanisk räkning i klass 6 (se tabell 18). Tabell 15. Betygstal till Kursprov i mekanisk räkning för klass 6. Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 (i 7

1.0 1.4 1.5 1.8 2.1 2.3 2.4 2.6

8 9 10 11 12 13 14 15

2.7 2.8 3.0 3.1 3.3 3.4 3.5 3.6

16 17 18 19 20 21 22 23

3.7 3.8 3.9 4.0 4.1 4.3 4.5 4.6

24 25 26 27 28 29 30

4.8 5.0 5.2 5.4 5.7 6.1 6.6

Tabell 16. Betygstal till Additionsprov för klass 6. Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

0.5 0.6 0.7 0.8 1.2 1.4 1.6 1.9 2.1 2.2 2.4

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

2.6 2.7 2.8 3.0 3.2 3.4 3.6 3.8 4.0 4.2 4.3

22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32

4.5 4.7 4.8 5.0 5.1 5.2 5.4 5.6 5.6 5.8 5.9

33 34 35 36 37 38 39 40 41 42

6.1 6.3 6.6 6.7 6.9 7.0 7.1 7.2 7.3 7.4

Tabell 17. Betygstal till Divisionsprov för klass 6. Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

Antal rätt

Betygstal

0 1 2 3 4 5 6

1.4 1.8 2.0 2.3 2.6 2.9 3.1

7 8 9 10 11 12

3.4 3.6 3.8 4.0 4.2 4.4

13 14 15 16 17 18

4.6 48 5.0 5.2 5.3 5.5

19 20 21 22 23 24

5.7 5.9 6.1 6.3 6.6 7.2

115 Tabell 18. Standardbetyg stab ell för ämnet mekanisk räkning i klass 6. Betygssumma

Standardbetyg

Betygssumma

Standardbetyg

18.3 — 17.5—18.2 16.6—17.4 15.8—16.5 15.0—15.7 14.1-14.9 13.3—14.0 12.6—13.2 11.6—12.4

7 (A) 6 + (a-f) 6 (a) 6 - (a-) 5 + (AB-f) 5 (AB) 5— (AB—) 4 + (Ba-f) 4 (Ba)

10.8—11.5 10.0-10.7 9.1— 9.9 8.3— 9.0 7.5— 8.2 6.6— 7.4 5.8— 6.5 — 5.7

4— (Ba—) 3 + (B+) 3 (B) 3 - (B-) 2 + (BC-f) 2 (BC) 2— (BC—) 1 (C)

Exempel: En elev har i kursprovet i mekanisk räkning 28 rätt, i additionsprovet 37 rätt och i divisionsprovet 22 rätt. Betygstalen för dessa prov äro respektive 5.7, 6.9 och 6.3; summan av dem är I8.9, och standardbetyget i mekanisk räkning blir således 7 (A) enligt tabell 18.

116 VI. Övriga av de sakkunniga standardiserade prov jämte anvisningar till dem. Förutom de för betygssättningen föreslagna proven, vilka meddelats i avdelning I, ha ytterligare följande prov standardiserats. Standardtabeller till dessa prov finnas i betänkandet. Tyst läsning för klass 2, typ 3. (Lästext.) 4 minuter.

Maja, Olle, Inga och Gösta voro syskon. Maja var en stillsam flicka. Hon rynkade på näsan, då Inga och Olle förde oväsen, och sade lillgammalt: — Usch, sådana ungar! Gösta, som var yngst av syskonen, var också lite stillsammare än Inga och Olle. Ibland ville de inte ha honom med, men andra gånger var han bra att ha. Han fick alltid vara barn, då de lekte »far, mor och barn». Och när de lekte den roliga »sjukleken», var han den sjuke. Olle var doktor, Inga var sjuksköterska, och Maja var en liten allvarlig och flitig mamma. Hon och sköterskan tävlade om att svepa in sjuklingen i filtar, fast det var mitt i sommaren och mycket varmt ute. Gösta var tålig som ett lamm. Han svalde lydigt en och annan sked »medicin» ur Ingas vattenkanna, som ju bara innehöll vatten. Och de späda gröna ärterna han fick till piller, smakade ju bara gott. På det hela taget tyckte Gösta inte illa om att bli ompysslad. Doktorn och sköterskan bråkade ibland med varandra, därför att de hade olika mening om hur den sjuke skulle botas. Då blev Gösta rädd. Han sparkade av sig filtarna och förklarade: »Jag går till mamma.» Tyst läsning för klass 2, typ 3. (Ifyllnadstext.) Maja, Olle, Inga och Gösta voro Maja var en stillsam flicka. Hon rynkade på näsan, då och förde oväsen, och sade lillgammalt: — Usch, sådana ! Gösta, som var av syskonen, var ockå lite än Inga och Olle. Ibland ville de inte ha med, men andra gånger var han bra att ha. Han fick alltid vara , då de lekte »far, mor och barn». Och när de lekte den roliga

117 , var han den Olle var , och Maja var en liten allvarlig och flitig Hon och sköterskan tävlade om att svepa in sjuklingen i , fast det var mitt i och mycket ute. Gösta var som ett lamm. Han svalde lydigt en och annan sked ur Ingas , som ju bara innehöll Och de späda gröna han fick till , smakade ju bara På det helt taget tyckte Gösta inte illa om att bli Doktorn och sköterskan ibland med varandra, därför att de hade olika mening om hur den skulle Då blev Gösta Han sparkade av sig och förklarade: »Jag går till » Inga var

Namn:

Tyst läsning för klass 4, typ 3. (Lästext.) 3 minuter.

En åsna, som i maj månad kom i tjänst hos en trädgårdsmästare, måste dagligen bära en korg full med blommor till närmaste stad. Detta tyckte åsnan inte om, ty hon var lat och ville helst stanna hemma i stallet. »Vad ska människorna med blommor att göra?» klagade hon. »De är endast skapade till åsnors plåga. Ack, om det snart vore sommar!» Den varma årstiden kom, men om vila blev inte tal, ty nu måste hon släpa till staden hela säckar med bönor, ärter och morötter. »Det blir ju allt värre och värre», tänkte åsnan. »Och så denna olidliga värme. Ack, om det snart bleve höst!» Hösten kom, men bördorna blevo inte lättare, ty säckar med frukt och potatis väga också något. Då suckade åsnan och sade: »Ack, om det vore vinter! Då kan inte längre något växa, och förr får jag säkert ingen ro.» Vintern kom och med den snö och is. Nu måste åsnan ut i skogen, fick vara ute i yrväder många timmar och måste släpa tunga vedlass till staden. Till på köpet fick hon stryk, om hon någon gång föll på den hala vägen. Då förbannade åsnan vintern och längtade efter våren, som åter skulle ge henne blommor att bära och färskt gräs att äta. Tyst läsning för klass 4, typ 3. (Ifyllnadstext.)

En åsna, som i en full med åsnan inte om, ty hon var

månad kom i tjänst hos t måste dagligen bära en korg till närmaste stad. Detta tyckte och ville helst

118 stanna hemma i stallet. »Vad ska med blommor att göra?» klagade hon. »De är endast skapade till åsnors Ack, om det snart vore !» Den årstiden kom, men om vila blev inte tal, ty nu måste hon släpa till staden hela med bönor, ärter och »Det blir ju allt värre och värre», tänkte åsnan. »Och så denna olidliga Ack, om det snart bleve kom, men bördorna blevo inte , ty säckar med frukt och väga också något. Då suckade åsnan och sade: »Ack, om det ändå vore ! Då kan inte längre något , och förr får jag säkert ingen » Vintern kom och med den snö och is. Nu måste åsnan ut i , fick vara ute i många timmar och måste släpa tunga till staden. Till på köpet fick hon , om hon någon gång på den vägen. Då förbannade åsnan och längtade efter , som åter skulle ge henne att bära och färskt att Namn:

Tyst läsning för klass 6, typ 3. (Lästext.) 3 minuter. En svensk upptäcktsresande besökte under en av sina resor en indianstam, som hade sina boplatser på Amerikas nordvästra kust. För dessa indianer, som bodde nära havet, var fiske det huvudsakliga näringsfånget. De jagade väl också men mest havsdjur, såsom säl och utter. Laxar fångade de ibland i ryssjor eller inhägnader. Oftast stucko de dem med spjut. Indianerna stodo då på stranden eller i sina väldiga, vackert snidade kanoter. Var det svårt för dem att se fiskarna på bottnen, så lade de vita stenar i vattnet, och när fisken skymtade över dessa, stucko de till. Sillen, som kom i täta stim, fångade de med ett slags räfsa. På dennas taggar spetsades sillarna. Fisken torkades, eller också gjorde man olja av den. Den torkade fisken bereddes till mjöl, som sedan kryddades med härsken fiskolja. Olja och späck tyckte man om, och man åt, tills flottet rann om mungiporna. All mat doppades i olja, som gärna fick vara härsken. Den lilla bismaken satte man bara värde på. Man hade inga grytor, som kunde sättas på elden, utan man kokade genom att kasta heta stenar i stora tråg. Kaviar, som bereddes av fiskrom, tyckte indianerna mycket om. Den fick bara inte vara färsk. De lade den i väl tillslutna träkärl, vilka nedgrävdes. När kaviaren luktade riktigt illa, togo de upp den och kalasade på den under stor förtjusning. Indianerna skaffade sig också föda från växtriket. Så åto de t. ex. bär, rötter och tång.

119 Tyst läsning för klass 6, typ 3. (Ifyllnadstext.) En resor en

upptäcktsresande besökte under en av sina , som hade sina boplatser på

nordvästra För dessa indianer, som bodde nära var det huvudsakliga näringsfånget. De jagade väl också men mest , såsom säl och utter. Laxar fångade de ibland i eller inhägnader. Oftast stucko de dem med Indianerna stodo då på eller i sina väldiga, vackert snidade Var det svårt för dem att se fiskarna på , så lade de stenar i vattnet, och när skymtade över dessa, stucko de till , som kom i täta stim, fångade de med ett slags På dennas spetsades Fisken torkades, eller också gjorde man av den. Den torkade fisken bereddes till , som sedan kryddades med fiskolja och tyckte man om, och man åt, tills flottet rann om mungiporna. All mat doppades i , som gärna fick vara Den lilla bismaken satte man bara värde på. Man hade inga som kunde sättas på elden, utan man genom att kasta stenar i stora tråg. Kaviar, som bereddes av tyckte indianerna mycket om. Den fick bara inte vara De lade den i väl tillslutna , vilka När kaviaren riktigt togo de upp den och på den under stor Indianerna skaffade sig också föda från Så åto de t. ex. bär, rötter och Namn:

Anvisningar till Tyst läsning för klass 2, typ 3, Tyst läsning för klass 4, typ 3, och Tyst läsning för klass 6, typ 3. Innan provet gives, förklarar läraren för barnen meningen med detsamma. De få veta, att de först skola läsa en berättelse, och att de sedan omedelbart skola få visa, hur mycket de förstått och minnas av det lästa. De skola sedan få läsa samma stycke om igen på en annan blankett och själva sätta dit vissa ord. som på denna äro utlämnade.

120 Barnen uppmanas att läsa uppmärksamt och noga igenom stycket. Läraren talar om för dem, hur lång tid de ha till sitt förfogande. Tiden för läsningen är så avpassad, att barn med någorlunda normal läshastighet väl hinna läsa stycket. De som före den fastställda tidens slut hunnit läsa ut stycket, böra på sätt de själva finna lämpligt läsa om texten eller delar av den, för att på så sätt fästa innehållet i minnet. Lästid för provet i klass 2 är 4 minuter, i klass 4 och klass 6 3 minuter. Efter läsningens slut samlas lästexterna upp, och ifyllnadstexterna delas ut. Läraren förklarar, hur de skola användas. Endast ett ord får skrivas på varje linje, som markerar utelämnat ord. Barnen få den tid, de behöva, men hela provet bör medhinnas på en lektionstimme. När barnen äro färdiga med provet, lämna de fram sina provblad och sysselsättas på lämpligt sätt, så att de ej störa sina kamrater. Vid rättningen godkännas ord, som ha likartad betydelse med textordet.

Språkbyggnadsprov för klass 2. A-form. Nu ska vi rätta

skiljetecken.

a. Kurt läser en bok?

a. .

b. Stina plockade blommor. 1. Varför kom du inte i går. 2. Jag hann inte? 3. O, så tråkigt, 4. Kan Per sin läxa.

b. . 1. . 2. . 3. . 4. .

5. Jag har pennor, linjal och gummi. 6. Hur gammal är du. 7. Kom genast hit! 8. Två gånger två är fyra? 9. Var har du lagt boken? 10. Har du ingen cykelväska.

5. . 6. . 7. . 8. . 9. . 10. .

Nu ska vi rätta ord. c. Min syster heter elsa. d. Nils lade ifrån sig boka. 11. Maja kallade sin docka gullan.

c. . d. . 11. .

12. Rut tog hem läsboken från skolan.

12. .

13. Sven blomkvist är min bästa vän. 14. I Stockholm bor kungen. 15. Lillebror är bara två vecker gammal.

13. . 14. . 15. .

121 16. Var du är snäll! 17. har du sett vår hund Karo? 18. Först bland årets månader kommer Januari. 19. Min syster är större än mig. 20. Kring kupan surrade en stor mängd bin. 21. Har du sett barna? 22. Gunnars far heter också Gunnar. 23. Vårt land heter sverige. 24. Där kominer grannens son kalle. 25. Skriveboken är trasig. 26. På takena låg tjockt med snö. 27. Nästa Söndag ska vi resa bort. 28. På taket satt en svala. 29. I julgranen hängde många äpple.

16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29.

30. Varför slog du han?

30. Nu ska vi skriva

meningar.

e. läser: . 31. skriver: 32. hunden: 33. olydig: 34. aldrig: Namn:

Språkbyggnadsprov för klass 2, B-form. B-formen innehåller A-formens uppgifter i följande ordning: 2, 1, 4, 3, 6, 5, 8, 7, 10, 9, 12, 11, 13, 15, 14, 17, 16, 19, 18, 20, 21, 22, 24, 23, 26, 25, 28, 27, 30, 29, 31, 32, 33, 34. Anvisningar

till Språkbyggnadsprov

för klass 2.

Detta prov innehåller dels uppgifter på kursmoment, såsom substantivens pluralformer samt användande av stor och liten bokstav, dels uppgifter, som avse att pröva barnens språköra.

•

122 Läraren går först igenom typexemplen a och b. Barnen få i ex. a själva upptäcka felet, och de tillsägas att stryka under frågetecknet och sätta en punkt på linjen till höger. Därefter få de se efter, om det finns något fel i ex. b, konstatera, att så ej är fallet, samt skriva ordet »rätt» på linjen till höger. Läraren kontrollerar därpå, att eleverna nedskrivit exemplen rätt, och fäster deras uppmärksamhet på att alla uppgifterna i denna avdelning handla om skiljetecken och skola behandlas på samma sätt som de nedskrivna exemplen. Barnen få sedan 7 minuter på sig att rätta uppgifterna i avdelningen »Nu ska vi rätta skiljetecken». Därpå genomgås typexemplen c och d, och barnens rättning av dem kontrolleras. Läraren påpekar, att det i denna avdelning är ord i stället för skiljetecken, som skola rättas. Om eleverna ej finna något fel i uppgiften, skola de även i denna avdelning skriva ordet »rätt» på linjen till höger. Omedelbart därefter behandlas typexempel e på så sätt, att barnen under lärarens ledning få bilda en mening med minst fem ord, vilken innehåller ordet läser, samt nedskriva denna mening på därför avsedd plats. (Alla barnen skriva samma mening.) Skrivningen kontrolleras. Barnen få veta, att de på liknande sätt skola bilda meningar om de övriga orden, och att de måste tänka på följande saker: 1) Samma form av ordet som den givna måste användas, och den skall strykas under. 2) Meningen måste omfatta minst fem ord men får gärna vara längre. Sedan läraren genom frågor förvissat sig om att barnen förstått, hur de skola gå till väga, få de under 20 minuter arbeta med uppgifterna i de båda sista avdelningarna. De som eventuellt bli färdiga tidigare, uppmanas att se noga igenom provet. Då detta är gjort, tillåtas de lämna fram sina papper och övergå till annan lämplig sysselsättning. Medan barnen arbeta på egen hand, bör läraren gå omkring i klassen och se efter, att de verkligen förstått anvisningarna, samt i annat fall hjälpa dem till rätta. I de fall, då prövningen avser något annat än stor och liten bokstav eller skiljetecken fästes ej avseende vid dylika fel. Så anses både Skrivboken och skrivboken som rätt. (Ex. 26 i A-formen och 25 i B-formen). En korrekt bildad mening räknas som rätt, även om den påbörjats med liten bokstav och avslutats utan skiljetecken eller med felaktigt sådant. Till stavfel tages i detta prov ingen hänsyn. Facit till A-formen.

(Då A- och B-formerna innehålla samma uppgifter men i olika ordningsföljd, meddelas här endast facit till A-formen.) 1) ? 2) . 3) ! 4) ? 5) rätt 6) ? 7) rätt 8) . 9) rätt 10) ? 11) Gullan 12) läseboken 13) Blomkvist 14) Stockholm 15) veckor 16) Vad 17) Har 18) januari 19) jag 20) rätt 21) barnen 22) rätt 23) Sverige 24) Kalle 25) Skrivboken 26) taken 27) söndag 28) rätt 29) äpplen 30) honom. Språkläreprov för klass 4. Provet är lika med Språkläreprov för klass 6, vilket meddelats i avdelning I.

123 Klotsprov för klass 4. A-form. 5 minuter.

12 Namn:

124 Klotsprov för klass 4, B-form. B-formen innehåller A-formens uppgifter i följande ordning: 1, 3, 2, 6, 4, 5, 9, 8, 11, 7, 12, 10, 15, 14, 13. Klotsprov för klass 6. Klotsprov för klass 6 är lika med Klotsprov för klass 4. Anvisningar till Klotsprov för klass 4 och Klotsprov för klass 6. För att detta prov skall vara användbart måste det på ett mycket omsorgsfullt sätt förberedas av läraren. Förberedelsen kan ske ungefär på följande sätt. Sedan blanketterna utdelats, förklarar läraren för eleverna, att ritningarna föreställa små »byggnader» av kuber staplade på varandra, och att det gäller att taga reda på hur många kuberna i byggnaderna äro. Det är inte så lätt, för man kan inte på ritningarna se alla kuberna, då en del äro bortskymda av andra. Läraren bygger därpå upp en till ritningen a) på provbladet svarande byggnad med 6 kuber. Kuberna böra vara så stora, att alla barnen väl kunna se dem. Ritningens samband med byggnaden klargöres. Det konstateras, att man på ritningen ej kan se en av de 6 kuberna men ändå kan förstå, att den måste finnas, då de 5 kuber man kan se i annat fall ej skulle kunna ligga så, som de göra på ritningen. Svaret 6 få därpå alla barnen skriva in i den lilla rutan under uppgiften a). Sedan få barnen klara de övriga uppgifterna på egen hand under en tid av 5 minuter. Läraren bör se till, att ingen börjar i förväg med provet under den tid förberedelsen pågår. Facit till klotsprovct: A-formen.

a) 6 1) 8 2) 15 3) 14 4) 27 5) 18 6) 15 7) 40 8) 19 9) 11 10) 13 11) 22 12) 10 13) 20 14) 23 15) 17. B-f ormen.

a) 6 11) 10

1) 8 2) 14 3) 15 4) 15 5) 27 12) 13 13) 17 14) 23 15) 20.

6) 18 7) 11

8) 19 9) 22

10) 40

Subtraktionsprov för klass 4. A-form. 10 minuter. 6784 2372

2) 5132

3) 3356

4) 6445

5) 7534

6) 9760

7) 8502

8) 7002

9) 1344

10) 8981

11) 9857

12) 4115 376

13) 7226 5849

14) 1003 836

15) 6000 5997

17) 8113 69

18) 4068 3299

19) 7222 366

20) 9381 3392

16) 6321 557

125 21) 5041 .367

22)

1264 478

23) 8125 7999

24) 7267 4668

25) 9408 5458

26) 8412 4970

27) 3597 805

28) 9310 6924

29) 6002 4858

30) 9546 4766

31) 1637 779

32) 7897 2243

33) 6048 89

34) 4631 4548

35) 6001 1172

36) 1441 510

37) 4130 2351

38) 5000 329S

39) 1243 1237

40) 7774 3899

41) 9342 3354

42) 1650 696

43) 8007 6757

44) 9350 7679

45) 6425 5798

46) 1002 948

47) 9234 5258

48) 7527 5678

49) 8473 8308

50) 7626 2757

51) 1658 826

52) 6348 3799

53) 6907 59

54) 8251 4853

55) 5641 4964

56) 1321 421

57) 8325 969

58) 8000 5189

59) 6930 4143

60)

8000 77

Namn:

Multiplikationsprov för klass 4. A-form. 8 minuter. 1) 768 6

2) 279 4

3) 567 8

4) 879 7

5) 673

6) 684 5

7) 289 8

8) 903 6

9) 460 7

10) 489 9

11) 689 3

12) 438 8

13) 359 7

14) 849 6

15) 259 9

16) 6089 2

17) 1352 5

18) 6730 3

19) 4275 4

20) 6901 6

21) 5102 7

22) 6120 9

23) 4738 6

24) 6514 8

25) 9876 7

26) 9867 9

27) 3879 8

28) 1869 4

29) 5034 9

30) 3147 7

126 31) 8925 6

32) 4790

33) 3762

34) 5693

35) 4786 7

36) 8027 4

37) 1736 6

38) 2487

39) 7195 7

40) 3819 8

41) 8907 3

42) 8729 7

43) 8671 I)

44) 4075 8

45) 9986 4

46) 3850 5

47) 6145 9

48) 3877 7

49) 9876 8

50) 8937 9

51) 9836 6

52) 4690 7

53) 1362 9

54) 6754 8

55) 9127 4

56) 9035 7

57) 9386

58) 6794

59) 9417

60) 6789 8

Namn:

.... Subtraktionsprov för klass 4, B-form. Multiplikationsprov för klass 4, B-form.

B-formerna upptar A-formernas uppgifter i följande ordning: 2, 3, 1, 5, 4, 7, 8, 6, 10, 9, 12, 13, 11, 15, 14, 17, 18, 16, 20, 19, 22, 23, 21, 25, 24, 27, 28, 26, 30, 29, 32, 33, 31, 35, 34, 37, 38, 36, 40, 39, 42, 43, 41, 45, 44, 47, 48, 46, 50, 49, 52, 53, 51, 55, 54, 57, 58, 56, 60, 59. Subtraktionsprov för klass 6. Multiplikationsprov för klass 6. Proven äro lika med subtraktions- och multiplikationsprov för klass 4. Tiden är 6 minuter. Anvisningar till Subtraktions prov för klass 4, Subtraktionsprov för klass 6, Multiplikationsprov för klass 4 och Multiplikationsprov för klass 6. Eleverna skola undervisas om att det i dessa prov gäller att visa hur fort man kan räkna med bibehållande av god säkerhet i räknandet. Det gäller alltså både att räkna fort och att räkna rätt. Eleverna få order att räkna omsorgsfullt men a t t ej pröva uträkningarna. När ett tal är ordentligt räknat, räknas det alltså ej om, utan man går omedelbart över till nästa tal. Alla uträkningar göras på de utdelade provbladen. Innan provbladen delas ut, talar läraren om, vilket räknesätt provet gäller och hur lång tiden för provet är. Genom ett exempel på tavlan visas uppgifternas art och hur svaren skola skrivas. Subtraktionsprovet inledes med uppgiften 1425 —1215 med talen som vanligt skrivna under varandra och med vanlig uträkning. Multiplikationsprovet inledes med uppgifter 8 X 465 med vanlig uppställning av faktorerna under varandra och med sedvanlig uträkning. Läraren måste i dessa snabbräkningsprov vara särskilt noggrann med att de föreskrivna tiderna för proven noga hållas och a t t barnen börja och sluta precis vid tillsägelserna.

127 Facit till .subtraktionsprovet:

A-formen.

1) 4412 6) 7985 11) 5079 16) 5764 21) 4674 26) 3436 31) 858 36) 931 41) 5988 46) 54 51) 832 56) 900

3) 2198 8) 3348 13) 1377 18) 769 23) 126 28) 2386 33) 5959 38) 1702 43) 1250 48) 1849 53) 6848 58) 2811

2) 7) 12) 17) 22) 27) 32) 37) 42) 47) 52) 57)

2005 1524 3739 8044

786 2792 5654 1779

954 3976 2549 7356

4) 3857 9) 369 14) 167 19) 6856 24) 2599 29) 1144 34) 83 39) 6 44) 1677 49) 165 54) 3398 59) 2787

5) 10) 15) 20) 25) 30) 35) 40) 45) 50) 55) 60)

690 72 3

4) 690 72 9) 14) 3 19) 5989 24) 3950 29) 4780 34) 4829 39) 3875 44) 627 49) 4869 54) 677 59) 7923

5) 3857 10) 369 15) 167 20) 6856 25) 2599 30) 1144 35) 83 40) 6 45) 1677 50) 165 55) 3398 60) 2787

4) 6153 9) 3220 14) 5094 19) 17100 24) 52112 29) 45306 34) 51237 39) 50365 44) 32600 49) 79008 54) 54032 59) 56502

5) 6057 10) 4401 15) 2331 20) 41406 25) 69132 30) 22029 35) 33502 40) 30552 45) 39944 50) 80433 55) 36508 60) 54312

4) 6057 9) 4401 14) 2331 19) 41406 24) 69132 29) 22029

5) 6153 10) 3220 15) 5094 20) 17100 25) 52112 30) 45306

5989 3950 4780 4829 3875

627 4869

677 7923

B-formen. 1) 2005 6) 1524 11) 3739 16) 8044 21) 786 26) 2792 31) 5654 36) 1779 41) 954 46) 3976 51) 2549 56) 7356

2) 2198 7) 3348 12) 1377 17) 769 22) 126 27) 2386 32) 5959 37) 1702 42) 1250 47) 1849 52) 6848 57) 2811

3) 4412 8) 7985 13) 5079 18) 5764 23) 4674 28) 3436 33) 858 38) 931 43) 5988 48) 54 53) 832 58) 900

Facit till multiplikationsprovet:

A-for men.

1) 4608 6) 3420 11) 2067 16) 12178 21) 35714 26) 88803 31) 53550 36) 32108 41) 26721 46) 19250 51) 59016 56) 63245

3) 4536 8) 5418 13) 2513 18) 20190 23) 28428 28) 7476 33) 30096 38) 22383 43) 78039 48) 62139 53) 12258 58) 61146

2) 1116 7) 2312 12) 3504 17) 6760 22) 55080 27) 31032 32) 23950 37) 10416 42) 61103 47) 55305 52) 32830 57) 28158

B-formen. 1) 1116 6) 2312 11) 3504 16) 6760 21) 55080 26) 31032

2) 4536 7) 5418 12) 2513 17) 20190 22) 28428 27) 7476

3) 4608 8) 3420 13) 2067 18) 12178 23) 35714 28) 88803

128 31) 23950 36) 10416 41) 61103 46) 55305 51) 32830 56) 28158

32) 30096 37) 22383 42) 78039 47) 62139 52) 12258 57) 61146

33) 53550 38) 32108 43) 26721 48) 19250 53) 59016 58) 63245

34) 33502 34) 30552 44) 39944 49) 80433 54) 36508 59) 54312

35) 51237 40) 50365 45) 32600 50) 79008 55) 54032 60) 56502

Vilket svar är rätt? (Räkneprov för klass 4.) A-form. 30 minuter. a. 99 X 48 b. 2200 — 757 1. 345 — 187 2. 734 + 587 3. 12 X 26 4. 67 X 86 5. 6399 : 237 6. 10000 — 1 7. 72356 + 84868 8. 50000 — 49367 9. 1001 X 34 10. 73569 — 68145 11. 520 X 98 12. 6237 : 99 13. 23470 + 5890 14. 43404 — 12006 15. 2720 : 20 16. 347 X 156 17. 360160 : 4 '... 18. 996 X 75 19. 200000 — 11 20. 6738 — 5984 21. 74205 : 765 22. 3332 : 49 23. 26910 : 598 24. 49 X 320 25. 25 X 884 26. 44200 : 50 27. 35 X 888 : 37 28. 38 X 888 :37 29. 31897 — 2368 + 2243 30. 43740 + 28690 — 15864

4800 2957 344 736 348052 5762 7687 9991 157224 27003 68434 12124 8060 62 27360 31408 136 54131 36016 74700 190989 8932 94 68 70 26680 88400 442 89 92 31902 56566

36072 557 8 734587 12 480042 27 999 12064 633 3434 124 80600 63 30360 29408 272 54132 9004 7560 100989 1754 96 58 45 15680 44200 221 840 882 31772 56565

4752 443 34587 1321 312 48942 7 9099 8967224 43 34034 74024 52108 52 28360 33398 544 54133 90040 75600 199989 44 97 98 65 16680 22100 884 890 912 26732 56564

98 1443 158 321 100 38 100 9999 15734 1633 3334 5424 50960 53 29360 31398 1360 54134 904 64700 189989 754 98 67 25 1668 11050 2210 540 1892 31492 56563

Vilket svar är rätt? (Räkneprov för klass 4, B-form.) B-formen innehåller samma uppgifter som A-formen, men ordningsföljden har ändrats så, att uppgifter med jämnt ordningsnummer bytt plats med uppgifter med udda nummer.

129 Vilket svar är rätt? (Räkneprov för klass 6.) A-form. 30 minuter. a. 2200 — 757 b, 99 X 0.48 1. 734 + 587 2. 67 X 86 3. 6399 : 237 4. 6738 — 5984 5. 200000 — 11 6. 347 X 156 7. 74205 : 765 17.697 8. 40.258 391.5 : 4 5 9. 10. 74 X 328 11. 3.65 X 2.32 12. 2961 : 4 2 0 13. 998 X 34.5 14. 78 : 0.3 15. 0.9 :0.04 16, 23.94:6.84 17. 2211 -7-

2957 48 736 48942 7687 8932 190989 54131 94 38.461 8.7 4862 8.468 71 34.431 26 0.225 3.5

557 475.2 734587 480042 27 1754 100989 54132 96 23.561 87 24272 6.0460 0.7i 344.31 260 225 4.5

443 47.52 1321 38 7 44 199989 54133 97 22.561 0.87 22474 60.46 7.05 34431 2.6 22.5 5.5

1443 4752 321 5762 100 754 189989 54134 98 3.561 870 32872 0.8468 5.05 3443.1 2600 2.25 45

92 89 19.9

882 890 1.98

912 840 199

1892 540 9.94

4 2~5 36750

37^ 27

27^ 27

6 1 % a v 18500

135.5 940

660 X 12

144 0.15

0.oi5 ^ ^

0.ooi5

3600 48014

3572 50776

3750 56426

36000 5646

18. 38 X 888 : 37 19. 35 X 888 : 37 20. (374.G + 620.4) : 5 0 2

21.

3X25" 22. 420 X 350 40 23

3 TX31X3}

24, 33 ^ 25, 26.

% a v 48660

19 1 8 4

i 3675

27, 5.5 28, 0.04X0.15:40 (67.5 - 36 + 69) X 12.4 15.5 29, 30, 72 : 0.0192 9 - 6347 :0.125 - 420012

130 Vilket svar är rätt? (Räkneprov för klass 6, B-form.) B-formen innehåller samma uppgifter som A-formen, men ordningsföljden har ändrats så, att uppgifter med jämnt ordningsnummer bytt plats med uppgifter med udda nummer. Anvisningar till räkneproven »Vilket svar är rätt?» Läraren talar om för eleverna, att för varje uppgift finnas fyra svar föreslagna. Av dessa är ett det rätta, och man skall utmärka det genom a t t stryka under det. Några skriftliga uträkningar få ej göras, utan allt skall klaras med huvudräkning. Exakt uträkning behövs emellertid ej, utan man kan i allmänhet lätt förstå, att tre av svaren äro orimliga och endast ett rimligt. Då man från början fått veta, att ett av svaren är rätt, måste alltså det rimliga vara det rätta. Endast ett av svaren får understrykas. Läraren går så igenom typexemplen a och b med barnen, t. ex. på följande sätt: Klass 4- a. 99 X 48

98 Svaret 4800 kan ej vara det rätta, ty 4800 är ju 100 X 48. Det rätta svaret måste alltså vara något mindre än 4800. Uppenbart är då att 36072 är för stort och att 98 är för litet. Återstår endast 4752, som är rimligt och som måste vara det rätta. Det strykes alltså under. b. 2200 — 757 2957

1443 Svaret 2957 är uppenbart för stort. Att 557 är för litet, kan inses t. ex. genom att man tänker på att 2200 —1000 är 1200, varav inses, att det rätta svaret måste vara större än 1200. Svaret 443 är ju då än orimligare; återstår endast 1443, som är rimligt och alltså rätt; det understrykes. Klass 6. a. Uppgiften är densamma som b-uppgiften för klass 4 och genomgås på samma sätt. b. 99 X 0.48 48 475.2 47.52 4752 Talet 48 måste vara för stort, ty 100 X 0.48 är ju 48. 475.2 och 4752 äro än orimligare. Återstår endast 47.52, som är rimligt och alltså det rätta; det understrykes. Sedan läraren genomgått de båda typexemplen, få barnen arbeta med uppgifterna i 30 minuter. Antalet rätt och fel antecknas.