Behörighet och urval : förslag till nya regler för antagning till universitet och högskolor : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

BEHÖRIGHET

OCH URVAL

Förslag till regler för antagning till nya Universitet och Högskolor

;W

ww UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

m

Å Statens offentliga utredningar WW 1995:71 PM Utbildningsdepartementet

Behörighet

och Urval

Förslag till regler för nya antagning

till Universitet och

Högskolor

Delbetänkande av Utredningen om uppföljning av 1993 års universitets- och högskolerefonn RUT-93 Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. Förremissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrádsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13994-4 Stockholm 1995 ISSN 0375-250x

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 22 december 1993 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet att tillkalla särskild utredare med en uppdrag att göra en uppföljning av 1993 års universitets- och högskolere-

form dir 1993:143; U 1994:01. Med stöd detta bemyndigande för-

av ordnade departementschefen den 17 januari 1994 verkställande direktören Dan Brändström som utredare. Direktiven återges bilaga 1 till som detta betänkande. Byråchefen Ewa Ställdal förordnades dag sekreterare. samma som Direktör Sonja Dahl har sedan november 1994 varit förordnad att såsom expert biträda utredningen. Utredningen har antagit namnet RUT-93. Genom beslut den 27 oktober 1994 regeringen RUT-93 tilläggsgav

direktiv att bl.a. lägga förslag till förändringar i högskoleförordningens 1993: 100 regler om tillträde till grundläggande högskoleutbildning dir

1994:126. Samma dag tillkallades generaldirektören Erland Ringborg som sakkunnig. Tilläggsdirektiven återges i bilaga till detta delbetänkande. Utredningen har tidigare överlämnat två delbetänkanden SOU 1994:153 Ett nytt högskoleverk och SOU 1995:41 Allmän behörighet för högskolestudier. Universitetslektom Lars Brandell är sedan 1 oktober 1994 förordnad att som expert biträda utredningen i arbetet med tillträdesfrågoma. Till RUT-93 är knuten en referensgrupp för tillträdesfrågor bestående av Björn Andersson, SFS, kanslichefen Ulla Blomqvist, Umeå universi-

tet, kanslidirektören Stig Fomeng, Högskolan i Örebro, rektorn Solveig

Hannersjö, Vårdhögskolan i Falun, universitetsdirektören Peter Honeth, Lunds universitet, byråchefen Arne Olsson, Stockholms universitet, rektorn Ingegerd Palmer, högskolan i Luleå och avdelningschefen Anne- Marie Rydell, VHS. Sedan 1 februari 1995 är utredaren Claes Petri, VHS och byrådirektören Lars Lustig, Stockholms universitet, som experter knutna till utredningen vad avser tillträdesfrågor. Rättssakkunniga Pia Wikström biträder sedan den 27 1995 mars utredningen som expert i frågor som rör rättssäkerheten i antagningsprocessen.

Utredningen har haft överläggningar antagningsfrågoma med

om för studenterna, universiteten och högskolorna, vårdhögrepresentanter

skolorna, Folkbildningsrådet och Utbildningsdepartementets betygs-

SWPP-

Som ett led i arbetet med tillträdesfrågoma har utredningen utöver

det nämnda betänkandet allmän behörighet SOU 1995:41 ovan om

publicerat arbetsrapport: Behörighet för högskolestudier för elever

en

från den gymnasieskolan. Utredningen har vidare ordnat en semina-

nya riedag den 19 maj urvalsfrågoma. Dokumentationen från detta om seminarium kommer att publiceras i arbetsrapport från utredningen. en

Ytterligare arbetsrapport med bakgrundsmaterial som utredningen

en

använt i sitt arbete med antagningsfrågoma kommer att publiceras i

september i år. I föreliggande delbetänkande Behörighet och urval, förslag till regler för antagningen till universitet och högskolor, nya

vilket härmed överlämnas, ger utredningen sin syn på nuvarande regler

och praxis för antagning till högskolan. Vidare diskuteras den framtida utvecklingen detta område. Slutligen innehåller betänkandet förslag till förändringar i nuvarande förordningstext. I arbetet inom utredningens sekretariat med detta betänkande har deltagit experterna Lars Brandell, Stig Fomeng, Lars Lustig och Claes Petri. Med detta delbetänkande har utredningen slutfört sitt arbete vad

tilläggsdirektiven från den 27 oktober 1994.

avser

Stockholm i juli 1995

Dan Brändström

Lars Brandell

Innehåll

Sammanfattning 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsuppdraget 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bakgrund 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Tillträdesfrågomai 1993 års reform 23 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Antagningssystemets huvuddrag 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Människorna i I systemet 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Antagningsprocessen 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utgångspunkter for utredningens ställningstaganden 35 . 5.1 Nya förutsättningar för ett komplext system 35 . . . . . . . . . .

5.2 Ansvaret för antagningsfrågoma 37

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Behovet av åtgärder 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behörighet till högskoleutbildning 43 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Nu gällande regler 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Förslag till precisering av kraven för allmän behörighet 44 . . 6.4 25:4-regeln 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Kraven för särskild behörighet 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Strukturering av behörighetskraven för nya högskolestuderande 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Urval 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Inledning 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Nu gällande regler och praxis 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 RUT-93:s ställningstaganden 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Antagningsaltemativ med fritt tillträde för alla behöriga 67 . . 7.5 Arbetslivserfarenhet och urval särskild grund 70 . . . . . . . . 7.6 De nya betygens roll i urvalet 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7 Högskoleprovet 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.8 Andra urvalsprov 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.9 Lottning 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Information utbildning och antagning 89 om . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2 Övergripande information 90

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Studenthandbok 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Andra informationsmedier 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Rättssäkerheten i antagningssystemen 95 . . . . . . . . . . . . . 9.1 Inledning 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Regelsystemen 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Framförhållning 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Motsvaranderegler 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Information 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6 Rättssäkerheten i 99 processen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Regelsystemet 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10.1 Inledning 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10.2 Huvudpunktema i RUT-93zs förslag till ändringar i

högskoleförordningen 104

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Förslag till förändrad lydelse av vissa paragrafer

i HF 7 kap. 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.4 Förslag till förändrad lydelse av vissa paragrafer

i HF 8 kap 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Förslag till förändrad lydelse HF 13 kap 2§ 114 av . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga I Kommittédirektiv 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Tilläggsdirektiv 119

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 3 Högskoleförordningen SFS 1993:100 7-8, 13 kap 123

. .

Kapitel 1 7

Sammanfattning

En av uppgifterna för RUT-93 Utredningen om uppföljning 1993 års av universitets och högskolereform har gällt antagningen till högskolan. Detta betänkande behandlar de framtida reglerna för behörighet och urval till utbildning vid universitet och högskolor. Vidare tar utredningen i betänkandet upp informationen till presumtiva sökande till högskolan. Ett annat område behandlas gäller studenternas och de som sökandes rättssäkerhet i samband med antagningsprocessen.

Inför höstterminen 1994 sökte mer än 200 000 personer till någon

form av högskoleutbildning. Av dessa var det nära 100 000 tidigare som inte studerat vid högskolan. Antalet sökande har ökat kraftigt under senare år. Samtidigt har antagningskapaciteten också ökat. Antalet hög-

skolenybörjare har på sju år ökat med 50 procent. Under 1990-talet har antalet direktövergångar från gymnasieskolan till högskolan ökat kraftigt. Många fler ungdomar i 19 20 års åldern

studerar jämfört med för fem år sedan. Även antalet äldre studerande nu har ökat under de senaste fem åren.

Nya förutsättningar

Förutsättningarna för antagning vid universitet och högskolor har förändrats kraftigt genom de senaste årens refonner inom såväl gymnasieskola och högskola. Den nya kursbaserade och decentraliserade gymnasieskolan, med det nya kunskapsrelaterade betygssystemet, ändrar

förutsättningarna för både behörighet och urval vid antagningen till

högskolan. Inom högskolan har vidare, under senare den centrala strukturen för utbildningen brutits upp framförallt genom att de centralt fastställ- da allmänna utbildningslinjema har avskaffats. En följd detta är av också att de enskilda högskolorna idag är antagningsmyndigheter för all

sin grundläggande utbildning och inte som tidigare bara för de friståen-

de kurserna. Det måste ske en rad förändringar och anpassningar av regler och rutiner för antagningen, som en följd av de förutsättningarna. Detta nya gäller både inom gymnasieskolan och högskolan. Inom högskoleområdet krävs det förändringar i högskoleförordningen, som ger ramarna

8 Kapitel 1

för verksamheten, också ett mer konkret utvecklingsarbete som men universitet och högskolor för sig eller gemensamt. gör var Vi betonar att det är viktigt för den framtida utvecklingen att ansvarsfördelningen mellan olika aktörer är klar:

Universitet och högskolor skall även framgent vara antagningsmyn- digheter med för behörighet och urval, inom de ramar som ansvar gällande förordningar ger.

Högskoleverket är tillsynsmyndighet som kontrollerar att högskolorna följer det regelverk som är fastställt.

Regering och riksdag sätter för verksamheten genom hög- - ramarna

skolelag, högskoleförordning och regleringsbrev.

Under de närmaste åren, i synnerhet inför år 1997, då den första stora

kullen gymnasieelever dyker sökande till högskolan krävs

nya upp som

en rad åtgärder:

På vissa punkter behövs det ändringar och preciseringar i det centrala -

regelsystemet, högskoleförordningen.

De lokala regelverken för antagning måste utvecklas och anpassas till

den nya situationen.

En praxis för tolkning de centrala bestämmelserna i olika sam- - av manhang måste utvecklas.

Nya rutiner, system och hjälpmedel för själva antagningsprocessen kommer att behövas.

Betänkande behandlar i första hand de förändringar som behövs i ramar-

na för verksamheten: högskoleförordningen.

Behörighet

Utredningen föreslår vissa förändringar i de regler som gäller för be-

hörighetskraven. Vissa de föreslagna ändringarna är preciseringar

av motiveras den gymnasieskolan. Här föreslås att kraven för som av nya

Kapitel 1 9

allmän behörighet eller grundläggande behörighet utredningen vill

som kalla det i fortsättningen skall preciseras. Vidare bör tillägg göras i reglerna för den särskilda behörigheten vad avser betygen förkunskapskursema. Vi tar också diskussion omde behörighetskrav inte i upp en som första hand är förkunskapskrav. Här föreslås en förändring i högskoleförordningen med syfte att klarlägga rättsläget. Utredningen föreslår också att man inför ett system med ett begränsat antal standardbehörigheter som skall kunna tillämpas för större delen av de antagningsaltemativ avsedda för nybörjare som förekommer i högskolan. Högskoleverket svarar för utfonnningen de olika stanav dardbehörighetema och en förteckning över de utbildningsområden som normalt hör till var och en av dessa. Det är dock den enskilda högskolan som avgör vilka standardbehörigheter och andra förkunskapskrav som skall gälla högskolans utbildningar. I systemet ingår också att en enskild person skall kunna få prövat om hanhon uppfyller kraven för en viss standardbehörighet eller ej, även om vederbörande inte söker till en viss utbildning.

Urval

Utredningen behandlar också hur metoderna för urval kan anpassas till de nya förutsättningar som högskolereformen och den gymnasieskonya lan innebär. Inledningsvis konstateras att man som en rest av den tidigare situationen arbetar med två olika system för urval. Ett centralt, den samordnade antagningen, och ett lokalt för antagning till kurser. De två systemen har delvis olika regler. Idag är det dock i stort sett samma sökande i de olika systemen. De allra flesta har också samma studiemål. Därför bör regelverken för de två systemen för antagning samordnas.

Utredningen påpekar också att målet lång sikt måste vara att

man

så långt det går har fritt tillträde till högskolans utbildningar. Framförallt

är det angeläget att systemen modifieras så att antagning utan urval och antagning med urval fungerar som två likvärdiga alternativ. En viktig princip för det framtida urvalet till högre utbildning är att de metoder som man använder skall anpassas till den utbildning det gäller och de speciella förutsättningar som gäller för denna. Detta hindrar naturligtvis inte att de finns ett överliggande mönster de som ger blivande studenterna en överblick bas för deras handlande. som

10 Kapitel 1

Antagning på särskild grund

Utredningen föreslår också att komplettering till nu gällande man som urvalsmetoder inför urval på särskild grund. Den kan användas för att möjligheter att i urvalssituationen ta individuell hänsyn till personer ge har meriter som inte är förutsedda i regelverket. som Antagning särskild grund kan också användas för att vid urvalet hänsyn till mer omfattande erfarenheter av verksamhet inom arbetsta livet arbetsliverfarenhet. Utredningen betonar att det är angeläget att rekryteringsbasen till högskolan är bred. Det är viktigt att vi slår vakt om den tradition vi har i detta avseende. Utredningen är dock inte övertygad att detta alltid om realiseras bäst formella metoder att tillgodoräkna sig poäng för genom arbetslivserfarenhet. Ofta visar det sig att sådana regler i första hand ger upphov till kö där kommer en viss utbildning, en samma personer

några år än det skulle ha skett. På lång sikt menar ut-

men senare annars redningen att målet med bred rekryteringsbas till högskolan lättare en

kan uppnås inom de urval särskild grund kan ge.

ramar som

I sammanhanget påpekas också de möjligheter som statsmakterna har

i regleringsbrev mål för universitetens och högskolornas rekryatt ange

teringspolitik, bl.a. när det gäller andelen eller antalet personer som gått

andra vägar än de konventionella till högskolan. Genom att regeln om

antagning särskild grund införes i högskoleförordningen, får högsko-

lorna de medel kan behövas för att uppfylla dessa mål. som

De nya betygen

Utredningen konstaterar att de betygen från gymnasieskolan av en

nya rad olika skäl inte kan få lika central roll i antagningen som de en tidigare. Detta ökar också behovet kompletterande urvalsmetoder vid av och högskoleprovet. Det kan gälla de speciella metoder sidan av betygen med intervjuer prövas olika håll, det kan också gälla m.m. som men påtagliga kunskapsprov. Inom flera områden kan det behövas mer sådana urvalsinstrument redan inför hösttenninen 1997. Även de betygen inte kan få samma tyngd i urvalsprocessen om nya

de tidigare kommer det ändå finnas betygsurval under överskådlig

som , tid. En aktuell fråga är hur de betygen skall räknas i den framtida nya urvalssituationen. Utredningen det inte meningsfullt att införa anser

regler för detta i högskoleförordningen. Det skulle bli alltför komplicerat

sou 1995.- 71 Kapitel 1 11

på grund av de stora variationer som finns mellan de olika antagnings-

alternativen i högskolan. Däremot kan statsmakterna uppdrag genom

eller på annat sätt riktlinjer för hur betyg normalt skall användas

ange i urvalssituationen.

Utredningen ger inga konkreta förslag till hur det skall bli med betygen i ett framtida antagningssystem. Däremot har ambitionen varit att peka på en lämplig färdriktning. Utredning tar mot denna bakgrund

upp en diskussion om hur de nya betygen skulle kunna användas för urval. Vissa olika metoder diskuteras. Utredningen skisserar också tre

mer konkreta lösningar den centrala frågan vilka kurser bland

om dem som en sökande har läst som skall tas med vid urvalsprocessen.

En lösning skulle kunna vara att alla kurser den sökande har läst som skall tas med i underlaget. Det är enkelt och ansluter till nuvarande

praxis. Men utredningen anför också ett antal argument mot ett sådant

förfarande. Bl.a. menar vi att detta innebär att använder betygssys-

man temet på ett sätt som inte stämmer med andemeningen i betygsreformen.

Vi påpekar också att det kommer att finnas kurser det kan

som vara

relativt lätt att få högt betyg på medan det på andra kurser

kan vara svårt. Ett sådant urvalsförfarande inte alls hänsyn till den som tar om sökande läst kurser som är värde för de framtida studierna eller av

kan också komma att uppfattas som orättvist. Det kan också felaktiga

ge signaler till gymnasieskolan och dess elever.

En annan lösning är att bara räkna betygspoäng på de kurser

som

ingår i kravet för behörigheten till den aktuella utbildningen. Detta skulle vara mera i samklang med tankarna bakom det betygssyste-

nya met, men har ändå en del nackdelar. En är att de aktuella kurserna för

många antagningsaltemativ till större delen kommer att utgöras de

av s.k. kämämnena. Pressen betygen i dessa skulle då bli mycket kraf-

tig. Dessutom läses kärnämnena många håll enbart i första årskursen.

En tredje modell som utredningen studerar innebär vid urval att man

tar hänsyn till dels de sökandes betyg på alla kurser ingår i be-

som hörighetskraven, dels de betyg har ett antal kurser valda från man en

förteckning över kurser vars innehåll i vid mening kan

anses vara av värde för den sökta utbildningen. I modellen ingår det sätts tak att ett

för antalet poäng de kurser får tas med i betygsurvalet förslags-

som vis 1500 poäng. Utredningen förordar att arbetar vidare efter de man

principer som denna modell bygger på.

Utredningen vill också framhålla att det är viktigt följer att man upp

och utvärderar hur betygssättningen fungerar och hur samspelet mellan

betygen och urvalsmetodema till högskolan utvecklar sig.

Kapitel 1

Information

Utredningen också informationen till dem som skall söka till tar upp högskolan. Vi konstaterar att det omfattande informationsmaterial som finns, i hög grad är utformat efter hur antagningen sker till olika utbildningar, d det är producent än målgruppsorienterat. v s snarare - Vi vad framförallt saknas är en övergripande informaanser att som ligger före den detaljinforrnation universitet och högskolor tion som som tillhandahåller. Utredningen föreslår därför att det införs årligen en utkommande studenthandbok, speciellt avsedd för gymnasister och andra

planerar för börja högskolestudier. Ansvarig för denna skall vara

som att Huvudsyftet för studenthandboken skall att in-

Högskoleverket. vara till högskolestudier, orientera vilka studievägar som finns och

spirera om

möjlighet finna intressanta utbildningsområden och Studieorter för

ge att

att gå vidare och söka detaljinformation.

Rättssäkerhet

Utredningen också frågan rättssäkerheten i antagningssystetar upp om olika aspekter. Ett viktigt förslag är att det skall finnas en anmet ur

tagningsordning vid varje högskola, som preciserar de regler som man

där använder vid antagningen studenterna inom de ramar som hög-

av skoleförordningen ger. Vi också behovet studentinsyn i tar upp av

antagningsprocessen vid den enskilda högskolan och ger också förslag

till lösningar. Vidare föreslår utredningen vissa utvidgningar i möjlig-

heten att överklaga antagningsbeslut.

Kapitel 2 13

2 Författningsförslag

Utredningen föreslår följande ändringar i högskoleförordningen SFS

1993:100 kap 8 och 13.

7 kap. Grundläggande högskoleutbildning

Nu gällande förordning Förslag till ny formulering nya

paragrafer

3 § Studenter skall beredas till- 3 § Studenter skall beredas till-

gång till studievägledning och gång till studievägledning och

yrkesorientering. Högskolan yrkesorientering. Högskolan skall också sörja för att erfor- skall också sörja för att erforderlig information om högsko- derlig information om högskolan finns tillgänglig för dem lan, om de ämnen och de ut-

som avser att börja grundläg- bildningsprogram som förekomgande högskoleutbildning. mer, om hur utbildningen vid

högskolan är organiserad samt om hur antagningsalternativen, som avses i 8 kap 1§, är utformade, fmns tillgänglig för dem som avser att börja högskoleutbildning.

5 § I examensordningen anges 5 § I examensordningen anges

vilka krav som skall uppfyllas omfattningen kursfordringar-

av för en viss examen examensbe- na, de mål och övriga krav som skrivning samt vilka högskolor skall uppfyllas för viss en exsom har rätt att utfärda olika amen examensbeskrivning examina. samt vilka högskolor har som rätt att utfärda olika examina. Vid varje högskola skall fin-

nas en lokal examensordning i

vilken preciseras de krav som gäller för de examina som högskolan får utfärda.

14 Kapitel 2

10 § Om inte annat är föreskri- 10 § Om inte annat är föreskrivet i kursplanen skall betyg sät- vet i kursplanen skall betyg sät-

tas på genomgången kurs. tas en genomgången kurs

en Betyget skall bestämmas examination. Betyget skall av en högskolan särskilt utsedd bestämmas av en av högskolan av lärare examinator. särskilt utsedd lärare examinator.

8 kap. Tillträde till grundläggande högskoleutbildning

l § Antagning till grundläggan- 1 § Antagning till grundläggan-

de högskoleutbildning skall de högskoleutbildning skall avse

av-

kurs eller ett utbildnings- ett antagningsalternativ. Ett

se en antagningsalternativ får avse program rätt att delta i viss angiven

utbildning och examination på

eller flera kurser eller på ett

en utbildningsprogram samt att

enligt fastställda villkor delta i

viss angiven framtida utbildning

och examination på andra kurser eller utbildningsprogram.

2 § För att bli antagen till 2 § För att bli antagen till

grundläggande högskoleutbild- grundläggande högskoleutbild-

ning krävs att sökanden har all- ning krävs att sökanden har

män behörighet och dessutom grundläggande behörighet och

den särskilda behörighet dessutom den särskilda behörigsom kan föreskriven. het som kan vara föreskriven. vara

Kapitel 2 15

4 § Allmän behörighet har den 4 § Grundläggande behörighet som fullföljt ett nationellt pro- har den som i gymnasieskolan gram i gymnasieskolan eller har fullföljt ett nationellt eller motsvarande svensk eller ut- Specialutformat och program

ländsk utbildning eller den som därvid har minst betyget God-

genom annan verksamhet för- känd på kurser som omfattar

värvat motsvarande kunskaper. minst 90 procent den minsta av

Allmän behörighet har också garanterade undervisningstiden

den som är bosatt i Danmark, för ett fullständigt program, Finland, Island eller Norge och har minst betyget Godkänd i där är behörig till högre utbild- engelska, matematik, naturkun-

ning. skap, religionskunskap,

sam-

Den som har annat moders- hällskunskap och svenska i den

mål än svenska, danska, färöis- omfattning dessa ämnen har för

ka, isländska eller norska skall Övriga program enligt bilaga 2

ha de kunskaper i svenska som till skollagen 1985:1100, och

behövs. Den som har finska har minst betyget Godkänd

som modersmål och har haft på specialarbete. Grundläggansvenska som ämne i finskt de behörighet har också den gymnasium eller motsvarande har motsvarande svensk som

finsk skolfonn under tre år eller eller utländsk utbildning eller

mer skall anses ha de kunskaper den som genom annan verksami svenska som behövs. het förvärvat motsvarande kunskaper.

Grundläggande behörighet

har också den som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är behörig till

högre utbildning.

Den som har annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska skall ha de kunskaper i svenska som behövs. Den som har finska som modersmål och har haft svenska som ämne i finskt gymnasium eller motsvarande finsk skolform under tre år eller mer skall anses ha de kunskaper i svenska som behövs.

16 Kapitel 2

5 § Utan hinder 4 § skall 5 § Utan hinder av 4 § skall av också den ha allmän be- också den anses ha grundläganses

hörighet som gande behörighet som

fyller 25 år senast under det fyller 25 år senast under det kalenderår då utbildningen bör- kalenderår då utbildningen börjar, jar, varit yrkesverksam minst varit yrkesverksam minst fyra år före det kalenderår då fyra år före det kalenderår då utbildningen börjar eller utbildningen börjar eller anannat sätt förvärvat motsvarande nat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet och erfarenhet och har kunskaper i svenska och har kunskaper i svenska och engelska motsvarar ett full- engelska som motsvarar ett fullsom följt nationellt i följt nationellt program i gymprogram gymnasieskolan. nasieskolan.

6 § De krav på särskilda för- 6 § För särskild behörighet för

kunskaper högskola ett antagningsalternativ får en som en

uppställer skall relevanta högskola ställa krav på särskil-

vara

för den aktuella utbildningen. da förkunskaper. Dessa skall

Kraven får vara relevanta för den aktuella avse kunskaper i ämne i gymnasi- utbildningen. Kraven får avse

eskolans nationella program kunskaper från en eller flera

eller motsvarande kunskaper, kurser i gymnasieskolans nakunskaper från eller flera tionella program eller moten högskolekurser, svarande kunskaper, 3. andra villkor betingas av 2. kunskaper från en eller flera som

utbildningen eller är betydel- högskolekurser eller motsvaran-

av

för det yrkesområde som de kunskaper.

se utbildningen förbereder för. Kraven i första stycket 1 skall kunskaper motsvaavse

rande minst betyget Godkänd. Om särskilda skäl föreligger får

kraven också avse kunskaper motsvarande minst betyget Väl Godkänd. Om särskilda skäl föreligger får för särskild behörighet till ett

antagningsalternativ även stäl-

Kapitel 2 17

las andra krav som betingas av utbildningen eller ärav betydelse för det yrkesområde som utbildningen förbereder för.

Nya paragrafer 6a§ 6c§ -

6 a § Högskoleverket skall i samverkan med universitet och högskolor, Statens skolverk och F olkbildningsrådet fastställa ett antal standardbehörigheter som

kan tillämpas på de flesta an-

tagningsalternativ vilka kan sökas den inte tidigare av som bedrivit högskolestudier. Krai standardbehörigheterna ven får inte avvika från föreskrifterna i 4-6 §§. De skall formule-

ras som dels krav för grundläggande behörighet, dels krav på

minst betyget Godkänd på vissa kurser inom gymnasieskolans nationella program. Av standardbehörigheterna skall framgå för vilka antagningsalternativ som de olika behörigheterna är tänkta.

6 b § Varje högskola avgör om

en viss standardbehörighet skall

gälla för ett visst antagningsalternativ.

6 c § Den som har ansökt till ett visst antagningsalternativ vid en högskola och av högskolan bedömts inneha viss en standardbehörighet skall anses

18 Kapitel 2

ha denna standardbehörighet även vid senare ansökan till samma eller annat utbildningsalternativ vid eller samma annan högskola. En högskola är skyldig att pröva huruvida en person har en viss standardbehörighet eller denne inte söker till även om

en högskoleutbildning.

8 § Vid urvalet skall användas 8 § Vid urvalet skall användas

en eller flera av urvalsgrunder- en eller flera av urvalsgrund-

na betyg, högskoleprov som erna betyg, högskoleprov som

avses i 9 annat särskilt prov, avses i 9 annat särskilt prov tidigare utbildning samt arbets- samt tidigare utbildning eller livserfarenhet. Även särskilda erfarenhet. Varken gymnasiebeskäl den sökande har åbe- tyg eller högskoleprov får som anropat skall kunna användas. vändas som enda urvalsgrund Högskoleprov får dock inte an- för hela antagningen till ett användas som enda urvalsgrund tagningsalternativ. för hela antagningen till en ut- Vid i övrigt likvärdiga meribildning. ter får urval också ske med Vid i övrigt likvärdiga meri- hänsyn till kön i syfte att förter får urval också ske med bättra rekryteringen av studenter hänsyn till kön i syfte att för- från kraftigt underrepresenterat bättra rekryteringen av studenter kön.

från kraftigt underrepresenterat Om högskolan med hjälp

av kön. Förordning l994:37 de urvalsgrunder som anges i första stycket inte kan skilja ett antal sökande åt får lottning användas.

Utan hinder 7 och 8 8 § a av

§ § får till ett antagningsalternativ antas högst en fjärdedel av

det antal studenter som antas totalt, utifrån helt eller delvis andra grunder än de som anges

Kapitel 2 19

i 8 §

urval på särskild grund. Som

sådan grund får räknas

omfattande erfarenhet av

verksamhet inom arbetslivet, kunskaper och erfarenhe-

ter som är av speciell betydelse för den sökta utbildningen, eller

övriga den sökande av

åberopade särskilda skäl.

Högskolan skall för varje

antagningsalternativ i god tid före ansökningstidens utgång

precisera om antagning på sär-

skild grund skall förekomma

och vilka meriter som därvid skall beaktas.

Ny paragraf.

12 § Vid varje högskola skall

finnas en antagningsordning.

I antagningsordningen skall

anges

de regler för behörighet och

urval, gäller för antagsom ningsaltemativen vid högskolan, de regler för anmälan till utbildningen som gäller vid högskolan,

hur beslut om behörighet och

urval fattas vid högskolan, formerna för studenternas

insyn i antagnings- och urvalsprocessen vid högskolan, och de regler i övrigt som behövs för att antagningen skall fungera i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning.

20 Kapitel 2

13 kap. Överklagande

2 § Till Överklagandenämnden 2 § Till Överklagandenämnden

för högskolan får följande be- för högskolan får följande beslut av en högskola överklagas, slut högskola överklagas, av en nämligen nämligen beslut om tillsättning av an- beslut tillsättning om av annan tjänst än doktorandtjänst nan tjänst än doktorandtjänst eller vikariat tjänst vid stat- eller vikariat tjänst vid statlig högskola, lig högskola, beslut om att sökande inte beslut att sökande inte om

uppfyller kraven behörighet uppfyller kraven behörighet

för att bli antagen till grundläg- för att bli antagen till grundläg-

gande högskoleutbildning, gande högskoleutbildning,

beslut om tillgodoräknande beslut att inte om en person av kurs samt uppfyller kraven för viss en

avslag en students begä- standardbehörighet, ran att få examensbevis eller tillämpningen de regler

av utbildningsbevis. för urval i antagsom anges

Beslut av nämnden får inte ningsordningen, dock resultat

överklagas. intervjuer och andra av prov,

jämförbara bedömningsgrunder,

beslut om tillgodoräknande av kurs samt avslag på en students begäran att få examensbevis eller utbildningsbevis. Beslut av nämnden får inte överklagas.

Kapitel 3 21

3 Utredningsuppdraget

RUT-93 utredningen för uppföljning av 1993 års universitets- och högskolerefonn har som en av sin av sina uppgifter att följa tillträdes-

frågomas utveckling efter 1993 års refonn.

Enligt direktiven bör utredningen särskilt belysa hur behörighetsregler och urvalsregler utvecklats samt hur antagningssystemet och informationen till studenterna fungerar. Regeringen har utöver detta genom tilläggsdirektiv gett utredningen i uppdrag att

... lägga fram förslag till förändringar högskoleförordningens regler tillträde till grundläggande högskoleutbildning. Syftet skall vara om att skapa en nationell ordning som är överblickbar för de enskilda vad beträffar kopplingen mellan gymnasieskolan, vuxenutbildningen och högskolan. Särskild uppmärksamhet skall ägnas de studerandes rättssäkerhet i antagningsprocessen ...

Utöver dessa allmänna utgångspunkter gäller också att förutsättning-

för rekrytering till den högre utbildningen förändras genom tillarna komsten den kursbaserade gymnasieskolan. av nya För att snabbt skapa klarhet kring frågor om behörighet för de ung-

domar som nu går i den reformerade gymnasieskolan har utredningen

redan avgivit ett delbetänkande med förslag till preciseringar av högskoleförordningen avseende den allmänna behörigheten Allmän behörighet för högskolestudier, SOU 1995:41. Utredningen har också i arbetsrapport Behörighet för högskolestudier för elever från den en

gymnasieskolan diskuterat hur behörighetskraven kan utformas i

nya gymnasieskolans tenninologi. den nya

Utredningsarbetet har fokuserats fyra delfrågor:

Antagningsprocessen som system Reglerna för behörighet Urvalsregler och urvalsmetoder Infonnationen till presumtiva studerande och andra berörda om antagningen till universitet och högskolor

22 Kapitel 3

Utredningen har särskilt sökt belysa tillträdesfrågoma ur ett student-

perspektiv, dvs hur processen fungerar för studenterna och de presumtiva studenterna, och detta perspektiv har varit vägledande när det gäller de förslag till förändringar som utredningen lägger.

I arbetet med tillträdesfrågoma som i utredningens övriga arbete

-

har en utgångspunkt varit att i ett decentraliserat beslutssystem är in-

formation och diskussion om hur systemet fungerar lika viktig för systemets utveckling som en ändamålsenlig regelstruktur. Reglerna kan det är goda incitament och förståelse av processerna som ge ramar, men drivkraften för att utveckla kvalitet och effektivitet. I vissa fall kan ger utvecklingen stimuleras genom särskilda insatser för att utveckla nya processer. I föreliggande betänkande presenterar utredningen att antal förslag till förändringar i högskoleförordningen, dvs regelsystemet. Utredningen kommer senare i en arbetsrapport att mera i detalj redovisa en del av det

material som varit underlag för arbetet med antagningsfrågoma.

Kapitel 4 23

4 Bakgrund

4.1 års

Tillträdesfrågorna i 1993 reform

Tillträdesfrågoma behandlades mycket översiktligt i samband med 1993

års högskolereform. Icke desto mindre innebar förändringarna i högskolelag och högskoleförordning nya förutsättningar även när det gäller

antagningsfrågoma framför allt genom den frihet och det ansvar som

gavs universitet och högskolor att var och en för sig fatta beslut om innehållet i verksamheten.

Portalparagrafen i högskolelagen när det gäller tillträdesfrågoma är

att: Så långt det kan ske med hänsyn till kvalitetskravet skall ... ... högskolorna som studenter ta emot de sökande som uppfyller behörighetskraven för studierna. Högskolelagen 4 kap. 1 §.

Vidare gäller Om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, avgör den högskola som anordnar en utbildning vilka behörighetsvillkor som skall gälla för att bli antagen till utbildningen. Högskolelagen 4 kap. 2 §.

Stadgandet att universitet och högskolor så långt möjligt skall ta

emot de sökande som uppfyller behörighetskraven ställer bland annat

krav på anpassning av utbildningsutbudet till efterfrågan, vilket ligger

i linje med den allmänna modell för effektivisering och kvalitetshöjning av verksamheten som 1993 års högskolereforrn anger. Medlet för detta är att ersätta centralstyming med målstyming och decentraliserat beslutsfattande. Efter reformen har det skett en viss spridning i de behörighetsvillkor och urvalsregler som förut var gemensamma för de allmänna utbild-

ningslinjema. Detaljändringama har varit många, men ett mer principiellt plan har förändringarna varit måttliga under de två första åren

efter reformen. Det betyder att antagningssystemet i praktiken till stor del är oförändrat sedan före reformen. I sina huvuddrag ser antagningssystemet fortfarande ut som det system som skapades i samband med 1977 års högskolerefonn.

24 Kapitel 4

4.2 Antagningssystemets huvuddrag

Vid 1977 års reform sammanfördes praktiskt taget all eftergymannan nasial utbildning med den utbildning som av tradition universitetens var och högskolornas, dock med fortsatt landstingskommunalt huvudman-

naskap för stora delar av vårdutbildningama och fortsatt kommunalt

huvudmannaskap för viss annan utbildning. I sina grunddrag innebar 1977 års studieorganisatoriska system att det fanns ett antal allmänna utbildningslinjer med centralt fastställda studieplaner, vilket innebar att utbildningen i huvudsak skulle vara

densamma på alla orter där den förekom. Behörighetsregler och urvals-

regler skulle också vara gemensamma för alla orter. Till de allmänna utbildningslinjema sköttes antagningen den av centrala myndigheten Universitets- och högskoleämbetet när det - gällde utbildning med statligt huvudmannaskap. Antagningen till vårdut-

bildningar med landstingskommunalt huvudmannaskap sköttes och

sköts av Landstingsförbundets antagningsnämnd.

Utbildningslinjema som alla var inordnade i någon av fem yrkesutbildningssektorer var avsedda att ge grundläggande högskoleutbildning

till ungdomar som skulle skaffa sig sin yrkesutbildning. För den som inte hade för avsikt att skaffa sig en hel utbildning fanns möjlighet att läsa s.k. enstaka kurser. Dessa var framför allt avsedda som inslag i återkommande utbildning, dvs; som fortbildning och vidareutbildning för redan yrkesverksamma, eller som komplement till annan utbildning. För de enstaka kurserna bestämdes förkunskapskraven lokalt. Varje universitet och högskola bestämde också inom de ramar som angavs av högskoleförordningen vilka urvalsregler skulle gälla - som om antalet behöriga sökande till en kurs översteg antalet platser.

I systemet fanns också ett antal lokala utbildningslinjer, vilka intog

en mellanställning. De inrättades genom lokala beslut men behörighetsoch urvalsregler skulle följa samma principer som gällde för de allmän-

na linjerna. För många lokala linjer gjordes också antagningen centralt.

Nya förutsättningar

Principen att behörighets- och urvalsregler för de allmänna utbildningslinjerna skulle bestämmas centralt har i allt väsentligt varit oförändrad

fram till 1993 års högskolerefonn, trots att förutsättningarna i flera

Kapitel 4 25

avseenden har förändrats under perioden. Bland annat avskaffades de centrala utbildningsplanema för de allmänna linjerna i slutet av åttiotalet. Det därmed inte längre lika självklart med gemensamma bevar

hörighets- och urvalsregler. Nästa steg var avskaffandet av de allmänna

utbildningslinjema. Detta aktualiserades redan av utbildningsministem i den förra socialdemokratiska regeringen, Bengt Göransson, och genomfördes följd 1993 års reform. I och med denna decentrasom en av liserades också besluten gällande behörighet och urval till respektive

universitet och högskola

En förändring betydelse för hela systemet återinförandet annan av var kandidatexamen möjlighet att få examensbevis även för av som en

studenter som inte genomgått en utbildningslinje. I och med högskolere-

formen 1993 avskaffades vidare utbildningslinjen som centralt begrepp och ersattes av examen. För stora delar av utbildningsutbudet, framför allt vid de filosofiska fakultetema, betyder det att för de studenter som att avlägga examen finns det två vägar till målet: att söka till ett avser via den samordnade antagning som sköts av VHS eller söka till program fristående kurs vid aktuellt lärosäte och sedan fortsätta med en ansökningar kurs för kurs. Utbildningsvolymen i form av fristående kurser har ökat både antalsmässigt och andel av utbildningsutbudet. Drygt fyrtio procent som

de högskolestuderande som antas under ett år, antas numera till

av nya fristående kurser. Många av dem siktar en examen men de studerar under förhållanden är osäkra. De har inga garantier för att få fortsom sätta mot en hel examen utan löper hela tiden risk att utkonkurreras av sökande som har bättre formella meriter. nya Den allmänna modell med en uppdelning av utbildningskapaciteten på examensinriktade studier och studier fristående kurser som skapa-

des 1977 har därmed överlevt sig själv och skapar bara svårigheter att

överblicka utbildningsmöjlighetema för studerande som skall skaffa sig sin utbildning vid universitet och högskolor.

1 till linjer och genomförs dock fortfarande samordnat via Verket Antagningen program för högskoleservice VHS uppdrag av universitet och högskolor. Enda undantag är Stockholms universitet som har lämnat samordningen från och med antagningen inför höstterminen 1995, med undantag för den matematisk-naturvetenskapliga utbildningen som fortfarande är med i den samordnade antagningen.

26 Kapitel 4

Ändrade urvalsregler

De förändringar av antagningssystemet som har skett sedan 1977 har

framför allt gällt urvalsreglema, dvs frågan om vilka studenter som skall

antas när det finns flera sökande till en utbildning än det finns platser. Urvalsreglema har successivt modifierats under årens lopp, ofta för att komma till rätta med oönskade effekter av de regler som tillämpats. Den största förändringen genomfördes inför antagningen till höstterminen 1991 efter förslag av 1985 års tillträdesutredning Tillträde till högskolan, SOU 1985:57 som bland annat hade att föreslå förändringar för att komma tillrätta med den köbildning av sökande som uppkom i och med att poäng för arbetslivserfarenhet fick läggas till betygsmedelvärdet vid ansökan till olika utbildningslinjer. Utredningen föreslog att en del av platserna skulle besättas med de sökande som hade det högsta medelvärdet gymnasiebetygen och en del av platserna skulle besättas av dem som hade de bästa resultaten högskoleprovet. Högskoleprovet, som tidigare enbart hade använts att rangordna sökande som inte hade gymnasiebetyg utan hade sin behörig-

het för högre studier i kraft av att ha uppnått 25 års ålder och att ha

förvärvsarbetat fyra år s.k. 25:4-or, fick härigenom en helt annan betydelse som urvalsinstrument. Möjligheten för alla sökande att konkurrera om platser med högskoleprovsresultat innebar också en andra chans för sökande som inte hade tillräckligt höga betyg från gymnasieskolan, vilket också ett mål för tillträdesutredningen. var Även i de tillträdesreglema från hösten 1991, fanns arbetslivsnya erfarenhet med som en möjlighet att förstärka konkurrenskraften. Sökande som hade förvärvsarbetat minst fem år fick tillgodoräkna sig 0,5 poäng extra att lägga till sitt resultat på högskoleprovet, vilket högst

gav och ger 2,0 poängz.

Tillträdesutredningens förslag om provurval parallellt med betygsurval samt en särskild kvot för fri prövning grundade sig bland annat en strävan att utveckla antagningssystemet i riktning mot större hänsyn till de enskilda sökandes kvalifikationer och till olika utbildningars

särart. Utredningen ansåg att det sikt bör vara möjligt att utveckla

2 Den första gången dessa regler tillämpades visade det sig att för vissa mycket attraktiva linjer kom lägsta antagningspoängen för högskoleprovet att ligga över 2,0, vilket innebar att alla som togs i provurvalet måste ha minst fem års arbetslivserfarenhet. Detta ledde till en modifiering så att i fortsättningen vanligen bara hälften av dem som antas i provurvalet får tillgodoräkna sig poäng för arbetslivserfarenhet.

Kapitel 4 27

urvalsregler som i högre grad anknyter till kraven för olika utbildningar och yrkesområden, ex. i form av särskilda prov intervjuer m.m.. Tillträdesutredningens förslag öppnade i konsekvens med detta ställningstagande även möjligheter till försök med alternativa urvalsmetoder. Sådana började också användas i viss omfattning, till exempel vid urvalet till arkitektutbildning och läkarutbildning. Tillträdesutredningen lade därmed en grund för en utveckling som emellertid har börjat ta fart

på allvar först de senaste åren.

4.3 Människorna i systemet

Under nittiotalet har belastningen antagningssystemet ökat avsevärt. Inför hösttenninen 1994 sökte omkring 213 000 individer till kurser och utbildningsprogram vid universitet och högskolor. Drygt hälften av dessa cirka 120 000 var gamla sökande dvs. personer som redan tidigare - studerade eller hade studerat vid universitet eller högskola. De allra flesta av dessa var kursstuderande som sökte till en ny kurs. Knappt hälften närmare 100 000 var nya sökande dvs. sökande som inte tidigare varit registrerade högskolestudier. Nära 100 000 nya sökande

är förhållandevis många mot bakgrund av att antalet som lämnar gym-

nasieskolans studieförberedande program är drygt 40 000 per år. Bidragande orsaker till det höga antalet sökande är dels ett stort intresse för högre studier bland dagens gymnasister, dels att dessa i stor utsträckning tycks söka till högskolan för att hålla möjligheten till högskolestudier öppen.

En annan bidragande orsak är att många av dem som vid ett eller

flera tillfällen sökt men inte kommit in önskade utbildningar, återkommer vid ett senare söktillfälle. Höstterminen 1994 hade tredjedel en av alla sökande som inte tidigare bedrivit högskolestudier, även sökt vid ett eller flera tidigare tillfällen. Antalet sökande har ökat kraftigt sedan slutet av åttiotalet. Fram-

förallt har antalet som söker till kurser ökat stort. Se diagram A Det

är dels en effekt av 1993 års studieordning stimulerar till nya som

kursvisa studier, vilket innebär att många studerande söker till

nya kurser inför varje ny termin, dels en effekt av att universitet och högskolor hittills valt att för det stora antalet kursstuderande göra en ny antagning inför varje tennin.

28 Kapitel 4

Diagram A Sökande till kurser ocheller program inom högskolan exkl. konstnärliga utbildningar, tidigare registrerad respektive tidigare registrerad på en högskoleutbildning, höstterminema

1991 1994. -

Antalindivider 140000 Sökandesomejlldloaevadt Sökandeaomlidigarevadt registrerade registrerade 120000 . |gpmgram .program ochkursgkurs

Nybörjare

Antalet personer som för första gången påbörjat högskolestudier, så kallade högskolenybörjare, har sedan slutet av åttiotalet ökat successivt, till skillnad mot den tidigare delen av åttiotalet då antalet låg i stort sett

konstant. Läsåret 198687 var det drygt 40 000 individer som för första

gången påbörjade högskolestudier. Läsåret 199394 var motsvarande

siffra drygt 60 000, dvs en ökning med femtio procent på sju år se

diagram B.

Kapitel 4 29

Diagram B Utvecklingen av antalet nybörjare som för första gången

påbörjat högskoleutbildning, Iäsåren 197778 199394

- Anti individer 70000

10000. . . . . . . .

Ökningen av antalet nybörjare är ett resultat av att utbildningskapacite-

ten vid universitet och högskolor ökat samtidigt intresset för högre

som studier varit mycket stort.

Ökad direktövergång

Det är idag en betydligt större andel ungdomar går vidare till som

högskolestudier än tidigare. Läsåret 199394 hade 22 procent av alla 20åringar dvs. ârskullen födda 1973 påbörjat högskolestudier. Under åttiotalet motsvarande andel kring tio diagram Bidra-

var procent se C.

gande orsaker till den ökade direktövergången från gymnasieskolan till högskolan torde vara dels en ökad utbildningskapacitet inom högskolans grundutbildning, dels att de nya tillträdesregler som infördes 1991 gjort

det lättare för studenter att direkt från gymnasieskolan till högskolan.

30 Kapitel 4

Diagram C Andel påbörjat högskolestudier vid 20-, 24- respektive som 28 års ålder, årskullar födda 1959-1973.

36 i

tama

r 521-24 år 25

Även flera äldre studenter

Den ökade direktövergången från gymnasieskolan till högskolan har

dock inte gått ut över äldre sökande. Övergången i åldersintervallen 21

- 24 och 25-28 har inte minskat. Om nuvarande rekryteringsproñl består blir resultatet således en successivt växande andel som kommer att ha påbörjat högskolestudier före 28 års ålder diagram C. Att den ökade rekryteringen under senare år av yngre studenter inte gått ut över de äldre framgår också av diagram D och E som visar åldersfördelningen bland nybörjama respektive samtliga studerande i grundutbildningen med fem års mellanrum 198889 och 199394.

Kapitel 4 31

Diagram D Åldersprofilfär nybörjare som för första gången påbörjat

högskolestudier, läsaren 198889 och 199394.

Amdindivlder 16a 1988189 144130 .. 199394 - 12000..

10000..

1azb'z'2'2'4'z's'áafaäfafafalføhlblizlâla

4a 50 å Ålder

Diagram E Å ldersprofil för samtliga registrerade högskolestuderande,

läsåren 198889 och 199394.

Antalindivider ZEDO

20000..

15110..

10000q.

1820222426283032343638404244464850 å Ålder

32 Kapitel 4

Ett syftena med den tillträdesreforrn som genomfördes år 1991 base-

av

rad 1985 års tillträdesutredning var att direktövergången från gymnasieskola till högskola skulle öka. Som framgår av diagram D och E har också antalet nybörjare och antalet studerande i de yngre åldrarna ökat. Men samtidigt har den ökade utbildningsvolymen inneburit att även antalet äldre har ökat, både bland nybörjama och bland de studerande totalt. Det i ett internationellt perspektiv stora antalet äldre hög-

skolenybörjare och studerande har alltså kunnat behållas och delvis

även ökat trots att 1991 års reform ökade de yngre sökandes konkur-

renskrañ i antagningsprocessema.

Kvinnor män -

Fler kvinnor än män studerar i den svenska högskolan. Läsåret 199394

56 procent drygt 250 000 registrerade studerande vid universitet

var av

och högskolor kvinnor. Framförallt är det i åldrarna under 24 år och

över 30 antalet kvinnor är större än antalet män. I åldersintervallet som

24-30 år är könsfördelningen jämn se diagram F.

Diagram F Åldersprofil för samtliga registrerade högskolestuderande

kvinnor respektive män, läsåret 199394.

Antalindivider 14000

r

-Kvinnor 12000 M9 I I

1820222426283032343838404244464850 å Ålder

SOU 1995.- 71 Kapitel 4 33

4.4 Antagningsprocessen

Antagningen till högskolan är en omfattande och komplex verksamhet

som delvis sker centralt via Verket för högskoleservice VHS och Landstingsförbundets antagningsnämnd LFA, delvis lokalt vid univer-

sitet och högskolor. Antagningen kan organisatoriskt och volymmässigt i princip delas in enligt följande:

Till kurser och vissa utbildningsprogram sker ansökan lokalt vid

det universitet eller den högskola anordnar den sökta utbildsom ningen. Höstterminen 1994 behandlades lokalt omkring 220 000

ansökningar från omkring 155 000 personer en del lämnar

personer in ansökningar vid flera högskolor.

Till flertalet utbildningsprogram sker ansökan via VHS utför

som en samordnad antagning uppdrag universitet och högskolor. Höstav terminen 1994 var antalet sökande cirka 93 000.

Till vårdhögskolomas utbildningar sker ansökan via LFA gör

som en samordnad antagning. Höstterminen 1994 antalet sökande var om-

kring 19 000.

Till konstnärliga utbildningar sker

antagningen vid den aktuella

högskolan genom någon form intagningsprov. I vissa fall har

av man

gått samman om gemensamma prov. Antalet sökande inför hösttermi-

nen 1994 kan uppskattas till cirka 6 000.

Antagningen till högskolan är följaktligen inte antal

en process, utan ett parallella processer där sökande kan delta i flera

samma antagningspro-

cesser samtidigt. Detta sker också i allt högre utsträckning.

Anmälningstidema till de tre första typerna utbildningar är

av samordnade till den 2 maj för utbildningar börjar under höstterminen som och till den 15 oktober för utbildningar börjar under vårtenninen som

på vissa håll något senare. För somliga utbildningar, i första hand

kurser, bestämmer man redan från början att skall in alla beman ta höriga sökande. Detta kallas att kursen har platsgaranti. Även sökande till dessa kurser måste dock sända in sin ansökan vid de givna ovan

tidpunktema. Det finns bara ett fåtal utbildningar till vilka

man för att bli antagen bara behöver anmäla sig senast vid viss tidpunkt och visa en att man är behörig.

Antagningen sker ofta i flera omgångar. I den samordnade

antag-

2 15-0789

34 Kapitel 4

ningen VHS utför uppdrag av universitet och högskolor, sker som

först antagningsomgång där varje sökande får besked om huruvida

en hon eller han blivit antagen till olika sökalternativ. Därefter sker en

svarsomgång där de sökande skall ta ställning till utfallet av första

antagningsomgången enligt följande:

Sökande antagits skall huruvida de önskar kvarstå som som uppge

inför nästa antagningsomgång.

reserver

Sökande antagits skall tacka eller nej till en erbjuden utbildsom ningsplats ej betraktas ett nej. Ett innebär att den svar som

sökande stryks från alla lägre prioriterade sökalternativ. Hon eller

han kan också välja att tacka nej till den erbjudna utbildningsplatsen

kvarstå sökande till nästa antagningsomgång.

men som

Alla sökande vill får bara stå kvar högst två som vara reserver

reservaltemativ oberoende de kommit in på någon utbildning

av om eller ej.

Redan efter första antagningsomgången är det många som hoppar av

därför de kommit in någon annanstans eller att de ångrat sig. Sedan att

fylls platserna med sökande som antas i en andra omgång. Därefter

vidtar reservantagning lokalt vid universitet och högskolor.

I den lokala antagningen går man i princip tillväga samma sätt

i den samordnade. Det finns dock variationer mellan de olika som

högskolorna beträffande antalet antagningsomgångar m.m.

Reservantagningen inom högskolan är omfattande. Nästan en fjärdedel dem antogs och tackade till en utbildningsplats inför av som höstterminen 1993, omkring 26 000 individer, hoppade av, vilket bland innebar drygt 20 000 återfanns som registrerade stuannat att reserver denter efter terminsstarten. Detta innebär att omkring var sjätte person

sökte inför höstterminen 1993 och påbörjade en utbildning, kom in

som via reservantagningen. Omkring tredjedel alla dem sökte via VHS och började studera en av

höstterminen 1994 fick sina antagningsbesked så sent som den 12 au-

gusti eller senare.

Kapitel 5 35

5 Utgångspunkter

för

utredningens ställningstaganden

5.1 Nya för

förutsättningar ett komplext

system

Förutsättningarna för antagningen till den grundläggande utbildningen vid universitet och högskolor har förändrats kraftigt under de senaste

åren. De centralt bestämda allmänna utbildningslinjema har avskaffats.

Ansvaret för utbildningens uppläggning har i sin helhet överförts till universitet och högskolor. Statsmaktemas styrning sker genom examens-

ordningen, som i huvudsak beskriver målen för utbildningen och inte

vägen att nå dit. Studenternas valfrihet beträffande uppläggningen av

studierna har också ökat, vilket ställer ökade krav på flexibiliteten i utbildningsplaneringen, något som i sin tur kan innebära ändrade förut-

sättningar för antagningsarbetet. Samtidigt är en ny gymnasieskola på väg att genomföras. Hösten

1997 kommer en stor del av dem som söker till utbildningar vid uni-

versitet och högskolor att ha gått i en gymnasieskola med helt en ny strukturell uppläggning av utbildningen och med typ betyg en annan av än man haft tidigare. - Den nya gymnasieskolan innebär genomgripande förändringar i förutsättningarna för utbildningen vid universitet och högskolor. En större andel av ungdomskullen kommer att ha grundläggande förberedelse för

högre studier, vilket allmänt sett breddar rekryteringsunderlaget för den

högre utbildningen. Samtidigt förändras förutsättningarna när det gäller att formulera krav och regler för behörighet och urval. Ett nytt mål-

relaterat betygssystem införs, vilket inte kan användas för urval på

samma sätt som det tidigare relativa betygssystemet. Den ökade valfriheten i den kursbaserade gymnasieskolan innebär vidare att de blivande

studenterna kommer att ha mer varierande kunskaper och erfarenheter

när de söker till universitet och högskolor än de hade tidigare i den linjebaserade gymnasieskolan. Reforrneringen av den gymnasiala utbildningen har genomförts oberoende utvecklingen vid universitet och högskolor. Strävan har av

varit att skapa en gymnasieskola förutsättningar för allmän

som ger en

höjning av utbildningsnivån i ungdomskullen och även ger en god grund

36 Kapitel 5

för framtida utveckling och lärande. I detta sammanhang har anpassning till den högre utbildningen såväl när det gäller att bedöma den gym-

nasiala utbildningen grund för fortsatta studier som i fråga om

som betygens värde i urvalssammanhang, kommit i andra hand. Samtidigt kan konstatera att både gymnasiereformen och de man

senaste årens utveckling inom högskoleområdet bygger på ett gemen-

samt synsätt: Man betonar individens utveckling och kunskapsinhämtande. Utbildningen skall än tidigare till den enskildes önskemer anpassas mål och behov och tonar kravet för landet gemensamma man ner

strukturer för utbildningens genomförande. Kraven på enhetlighet gäller

istället utbildningens resultat i form av betyg och examina.

Genomförandet utbildningen och också i stora delar frågan om

av dess innehåll angelägenhet för den enskilda gymnasieskoär numera en lan eller högskolan.

Den struktur den gymnasieskolan har baserad kurser och

som nya absolut betygssättning, med möjligheter att tentera om underkända en kurser är också likartad den sedan länge har funnits inom de flesta som

högskoleutbildningar. Det förtjänar också att påpekas att decentraliseringen av bestämmanderätt och till de enskilda gymnasieskolorna och högskolorna har

ansvar inneburit att kontakterna mellan dessa utvecklats under den senaste tiden.

Däremot har kontakterna mellan gymnasieskola och högskola på systemnivå inte varit tillfredställande. De senaste årens reformer inom såväl gymnasieskola högskola har inneburit att man inte längre kan

som

använda tidigare synsätt och metoder för att reglera övergången mellan de två skolfonnema. Detta är ett problem som till stor del försummats

vid planeringen den gymnasieskolan. Detta har inte heller uppav nya

märksammats i den högskoleförordning som infördes 1993. Det är

nya därför hög tid att rättar till del misstag och missförstånd som man nu en

uppstått som en följd härav.

Enligt vår mening måste det göras en rad förändringar och anpassningar regler och rutiner för antagningen till högskolan, som en följd av de förutsättningarna. Det är process där alla aktörer måste ta av nya en sin del ansvaret. Förändringar i högskoleförordningen kan ge vissa av

och utgångspunkter förändringsarbetet, men vikti-

ramar gemensamma gast är ett konkret utvecklingsarbete vid universitet och högskolor, vid behov samordnat Sveriges universitets- och högskoleförbund genom

Högskoleförbundet eller det planerade servicebolaget.

Mot denna bakgrund RUT-93 det inte sin uppgift att komma ser som

Kapitel 5 37

med ett fullständigt förslag hur det skall bli, om utan snarast att ange ramar för antagningen genom att föreslå ändringar i högskoleförordningen, och samtidigt peka på lämplig färdriktning för den framtida en utvecklingen av antagningssystemet. I detta betänkande kommer vi i

första hand att ta upp de förändringar högskoleförordningen

av som enligt tilläggsdirektiven är huvuduppgift för I annat sammanhang en oss. kommer vi att i arbetsrapporter redovisa erfarenheter och synpunkter som har kommit fram under vårt arbete och i första hand gäller som högskolornas ansvarsområde.

5.2 Ansvaret för

antagningsfrågoma

I det högskolesystem som föregick det nuvarande ansvaret för var antagningen delat. Universitets- och högskoleämbetet antagningsvar

myndighet för större delen av de allmänna utbildningslinjema och de

lokala linjerna medan universitet och högskolor hade ansvaret för be-

hörighetsregler och urval för de fristående kurserna inom

de ramar som

utgjordes av den dåvarande högskoleförordningen.

Idag är de allmänna linjerna avskaffade och konsekvens som en av detta är högskolorna antagningsmyndighet även för den utbildning som motsvarande de tidigare linjerna. . Man kan rent teoretiskt diskutera möjligheten att lägga ansvaret för antagningen på det nya Högskoleverket. Vi dock att detta inte menar kan göras av en rad olika skäl.

Redan i vårt första betänkande Ett nytt högskoleverk SOU

1994: 153 tog vi upp frågan om det framtida ansvaret för antagningen:

Beträffande antagningen gör bedömningen regeringen att en av föreskriven central antagning förutsätter ökad reglering studieen av

organisatoriska frågor. De enda centrala bestämmelserna i detta

avseende som existerar idag, finns i examensordningen. Den ger högskolorna stor frihet när det gäller innehållet i och organisationen av utbildningen för olika examina, och den inte meningsfull ger en grund för att centralt fastställa sökaltemativ. Vi utgår från att det är ett nationellt intresse att bevara denna frihet för högskolorna att organisera sin utbildning. Vi det därför uteslutet återinföra anser att föreskrifter om en central antagning.

om antagning i första hand bör högskoleangelägenhet och

ses som en alltså inte uppgift för den centrala myndigheten. I den mån vara en

38 Kapitel 5

statsmakterna det angeläget att tillgodose de nationella intresanser vi antytt, får det ske genom uppdrag till högskolorna, som sen nyss sedan får finna lösningar inom ramen för den samverkansorganivi förutsätter kommer till stånd. Utredningen kommer att sation som överväga denna fråga i sitt arbete med förslag till ändringar i tillträdesreglema. SOU 1994:153.

Till detta kan konstatera att det praktiska skäl är helt omöjman av ligt central myndighet har hela ansvaret för antagningen och att en tillämpningen gällande behörighet och urvalsregler. Antalet sökav

alternativ i den svenska högskolan uppgår till åtskilliga tusen. Det finns ingen möjlighet hantera frågorna behörighet och urval till alla

att om dessa alternativ skilt ifrån de universitet och högskolor som ansvariga

för deras uppläggning och genomförande. Högskoleverket kan inte heller ansvarigt för och avgöra vilka

vara

särskilda förkunskapskrav skall gälla för utbildning innehåll

som en vars

och uppläggning den enskilda högskolan ansvarar för. Detta skulle

innebära att bakvägen återinför en stor del av den centrala regleman

ringen av högskoleutbildningen.

Det måste också finnas klar rollfördelning mellan olika aktörer för en

decentraliserat system skall fungera tillfredsställande. En uppgift

att ett

för Högskoleverket är att utöva tillsyn, dvs. att bevaka att antagningsmyndigheterna universitet och högskolor följer de regler som satts upp

regering och riksdag. Denna roll kan man inte ha om man, samtidigt av

själv är antagningsmyndighet för en del av utbildningen. Högskoleverket

kan inte för tillsynen av sig själv. svara Det är också angeläget att universitet och högskolor, som -inom de högskoleförordningen har ansvaret för sin utbildning, också ramar ger -

och får ta ansvaret för behörighets- och urvalsfrågoma. Det är en

ges förutsättning för att dessa frågor skall få samma seriösa behandling som

utbildningsfrågoma. Vår utgångspunkt är därför att universitet och högskolor även i fortsättningen skall antagningsmyndigheter för de utbildningar som

vara de anordnar, och att de också skall ta det fulla ansvaret för behörighet och urval till dessa. Det betyder naturligtvis inte att man skall ha fria händer att ta in studenter efter vilka regler som helst. Ramama sätts av

högskoleförordningen, förvaltningslagen och övriga lagar och förord-

ningar reglerar myndighets agerande. I universitetens och högsom en skolorna ligger att sköta antagningen inom dessa ramar ett för ansvar de sökande tillfredsställande och rättssäkert sätt.

Kapitel 5 39

Högskoleverkets uppgift är att utöva tillsyn dvs. att kontrollera att högskolorna i sitt handlande följer bestämmelser vad både bokstav avser

och anda, och att om så inte sker att påtala detta för regeringen. Över-

klagandenämnden behandlar de överklaganden i antagningsfrågor som är tillåtna. Regering och riksdag, slutligen, har ansvaret för sätta att

ramar för verksamheten genom högskolelag, högskoleförordning och

regleringsbrev.

5.3 Behovet

av åtgärder

Så länge den nuvarande antagningen har funnits har det riktats kritik mot den. Man har också successivt genomfört förändringar i reglerna, för att komma tillrätta med olika oönskade effekter systemet. av Redan idag finns det dessutom en rad problem vid antagningen som en följd av den nya gymnasieskolan. De första sökande med de nya betygen har börjat dyka De måste värderas och bedömas. För upp.

närvarande löser man sådana problem med provisoriska åtgärder. Inom gymnasieskolan krävs därför kort sikt rad åtgärder praktisk

en av konkret natur för att det skall möjligt att använda den kursvara nya strukturen i antagningsförfarandet. Den gäller inte minst dokumentationen av de sökandes meriter. På längre sikt är det viktigt att den nya

gymnasieskolan med dess kursutformning och betygssystem följs

upp

och utvärderas utifrån de krav övergången mellan gymnasieskolan

som och högskolan ställer. Allra senast inför höstterminen 1997, då den första kullen stora sökande från det gymnasiet kommer till högskolan, måste rad nya en

förändringar inom denna göras.

- På vissa punkter behövs det ändringar och preciseringar i det centrala

regelsystemet, högskoleförordningen.

- De lokala regelverken för antagning måste utvecklas och till anpassas den nya situationen.

° En praxis för tolkning de centrala bestämmelserna i olika situatioav ner måste utvecklas.

° Nya rutiner, system och hjälpmedel för själva antagningsprocessen

kommer att behövas.

40 Kapitel 5

I det följande gör vi genomgång av de olika delarna av antagningen

en med speciell inriktning att få ett underlag för ändringar i högskoleförordningen. Betänkandet avslutas med förslag till ny förordningstext

på rad punkter kap 10. Vi går också igenom en rad frågor om hur

en de föreslagna paragrafema lämpligen bör tolkas och tillämpas i olika situationer. Detta kan ett första steg i förarbetena till den ses som

förändrade högskoleförordningen. Några sådana finns inte idag. Dessa

förarbeten är viktiga både för de enskilda högskolorna när de skall tillämpa förordningen och också i samband med den tillsynsverksamhet

inom antagningsområdet är Högskoleverkets uppgifter.

som en av Nedan sammanfattar några huvudpunkter i våra överväganden och förslag.

Behörighetskraven bör preciseras och struktureras 0

Utbildningen i den gymnasieskolan är strukturerad ett helt annat

nya

sätt än tidigare. Det betyder att färkunskapskraven för högskoleutbildningen måste utformas på ett nytt sätt för de gymnasieelever som just gått årskurs 1 och kommer att söka till högskolan med början

ut som höstterminen år 1997. Utredningen har utvecklat ett system med ett

mindre antal s.k. standardbehörigheter som kan gälla för merparten av de antagningsaltemativ för högskolenybörjare som finns. Systemet har

detaljerat beskrivits i arbetsrapport RUT-93, Arbetsrapport nr mer en mars 1995. En förutsättning för systemet med standardbehörighetema har varit

i högskoleförordningen preciserar innebörden av begreppet

att man allmän behörighet. Detta var nödvändigt även utan systemet med standardbehörigheter. Utredningen har därför i ett särskilt betänkande SOU 1995:41 lagt förslag till hur denna precisering skall utformas.

I detta betänkande föreslås vissa förändringar i högskoleförordningen för den särskilda behörigheten. Vi behandlar också hur

vad avser kraven

behörighetsreglema skall tillämpas för studerande från komvux

de nya och från folkhögskolor samt för dem skall bli behöriga enligt den som

s.k. 25:4-regeln. Vi tar också frågan åldersgränser för tillträde

upp om

till vissa högskoleutbildningar. Se vidare kapitel 6.

sou 1995.-71 Kapitel 5 41

° Metoderna för urval måste till de förutsättningarna anpassas nya

Den nya kursutformade gymnasieskolan och dess betygssystem nya ändrar radikalt förutsättningarna för att använda gymnasiebetygen som grund för urvalet i fall har fler sökande än kan ta emot. man man De nya betygen mäter andra saker än de tidigare. Deras användande i urvalssituationen måste anpassas till detta. Vi konstaterar också att de nya betygen är mindre lämpade än de tidigare att användas som urvalsgrund enbart tillsammans med högskoleprovet. Speciellt gäller detta för kraftigt översökta utbildningar. Det innebär att universitet och högskolor måste utveckla och introducera

andra urvalsmetoder än de som är baserade på gymnasiebetygen eller

högskoleprovet. Piincipema för utnyttjande av arbetslivserfarenhet vid urval till högre

utbildning bör på lång sikt modifieras så att man tar större hänsyn till

den enskilde sökandes bakgrund och situation. Vi föreslår därför inför-

ande av regler för urval på särskild grund. Detta ökar också möjlig-

heterna att ge sökande med meriter som inte är förutsedda i systemen en rättvis behandling i urvalssituationen. Slutligen är det viktigt att universitet och högskolor utvecklar rutiner

så att man på ett effektivt sätt kan introducera ospärrad antagning för de

utbildningar där detta är möjligt.

Urvalsfrågorna behandlas i kapitel

- Informationen antagningen måste struktureras och samordnas om

Information till dem som vill söka till högskolan är idag omfattande,

men svåröverskådlig. Den är till större delen strukturerad efter organisa-

tionen av antagningsförfarandet och inte efter de olika sökande grupper som finns. Det är viktigt att alla de gymnasister och andra som planerar för högskolestudier kan få en sammanhållen information avsedd just för

dem som stöd inför ansökan och antagning. Utredningens huvudförslag

i detta avseende är att man inför en årligen utkommande studenthandbok avsedd för dem som avser att börja studera i högskolan. Ansvaret för

studenthandboken skall åvila Högskoleverket. Se kapitel 8

42 Kapitel 5

Rättssäkerhetstänkandet måste få en starkare ställning i antag- ° ningsprocessen

Frågan rättssäkerheten har flera olika aspekter. En gäller hela syste-

om för behörighet och urval. Är det konsekvent och tillräckligt stabilt met hur den enskilde sökanden behandlas i systemet. En annan aspekt gäller Får hanhon korrekt behandling Finns det irrelevanta faktorer som en spela in i Kraven rättssäkerhet kolliderar ofta med

kan processen

också finns antagningsverksamheten, bl.a. kravet att andra krav som skall in så många har för, och att detta skall man ta som man resurser ske utan förseningar. En viktig förutsättning för förbättrad rättssäkerhet är att man en olika nivåer i skapar klarhet över vad gäller. Vi föreslår systemet som

därför att det vid varje högskola skall finnas en antagningsordning, i vilken bl.a. preciserar det regelverk gäller lokalt och också

man som fastlägger hur studenternas insyn i antagningsprocessen skall säkras. En viktig del Högskoleverkets tillsynsroll när det gäller antagav ningen måste också att bevaka rättssäkerhetsfrågoma. vara Vi konstaterar också att de nuvarande möjligheterna till besvär i

antagningsfrågor är väl begränsad och föreslår viss utvidgning.

en En viktig del rättssäkerheten hänger ihop med de olika annan av

rutiner och förfaranden förekommer i den komplicerade antagnings-

som Den kan förbättras i små steg inom alla de olika organ som processen.

är inblandade i antagningsprocessen. Se vidare kapitel 9.

Kapitel 6 43

6 Behörighet

för

högskoleutbildning

l Inledning

Syftet med behörighetskrav till viss högskoleutbildning är att

en garantera en viss startnivå för den berörda utbildningen och besked till att ge presumtiva sökande om vad som krävs för att genomföra den aktuella utbildningen. Av tradition har det funnits två metoder att organisera ett system för

behörighetsprövning för högre studier. Det ursprungliga har varit behörighetsprov som högskolan eller universitetet anordnade. I Sverige har

detta funnits vid till exempel de tidigare folkskollärarseminariema, där i princip vem som helst kunde anmäla sig till de inträdesprov som

anordnades. Långt tillbaka i tiden förekom sådana inträdesprov också

vid universiteten, som då utfärdade studentexamen, vilken ett inträvar desprov till universitetet och inte slutexamen i gymnasiet. Ofta en var

inträdesproven inte bara vad vi idag skulle kalla behörighetsprov utan

också samtidigt urvalsprov.

Vid de konstnärliga högskolorna finns inträdesproven kvar. Även

om de i första hand används som prov för urval, finns det också kompoen

nent i dem som fungerar som behörighetsprov. Den andra metoden för behörighetssystem har varit behörighetsgivan-

de examina. I Sverige var detta traditionellt studentexamen. Studentexa-

men på en viss linje i gymnasiet gav behörighet till universitets- och

högskolestudier inom ett brett område. Den också rätt att antas till gav

stora delar av den traditionella universitetsutbildningen. I många länder har man kvar detta system. Där finns behörighetsgivande

en examen som ger studenten lagfäst rätt till universitetsstudier. System med allmänna behörighetsgivande examina är enkla att

överblicka och har fördelar från informationssynpunkt. Det är lätt

att förklara vad som krävs för att få studera, eller åtminstone för bli att

behörig för studier inom ett visst område eller med viss inriktning.

Samtidigt har ett system med examina obligatoriskt krav för att som få börja universitets- eller högskolestudier flera nackdelar. Framför allt

diskriminerar det skaffar sig nödvändiga förkunskaper på

personer som annat sätt än det traditionella. Dessutom är det inom ett sådant system-

svårt att ta hänsyn till den mångfald utbildningar med varierande

av innehåll och uppläggning successivt har inlemmats i högskolesystesom

44 Kapitel 6

met. Ovan nämnda nackdelar i förenklad form en del av bakgrunden ger till det behörighetssystem infördes fullt ut i samband med 1977 års som högskolereforrn, vilket innebar att en nivå för allmän behörighet fastställdes. Den allmänna behörigheten gäller alla som skall bedriva högskolestudier. Utöver denna finns till de flesta utbildningar särskilda behörighetskrav varierar från utbildning till utbildning. som

6.2 Nu regler gällande

För att bli antagen till viss utbildning krävs att den sökande har en allmän behörighet och dessutom den särskilda behörighet som kan gälla för den aktuella utbildningen. Kraven för allmän behörighet är fastlagda i högskoleförordningen HF 8 kap. 4-5 §. Det finns flera alternativa krav. För gymnasister i

den gymnasieskolan kommer enligt nu gällande förordning alla som

nya fullföljt ett nationellt program att få allmän behörighet. Dessutom har fyller 25 år under det år utbildningen börjar, har varit yrkesden som verksam minst fyra år eller annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet samt har kunskaper i svenska och engelska som motsvarar ett fullföljt nationellt program i gymnasieskolan, allmän behörighet. Eventuella särskilda behörighetskrav fastställs av den högskola som

anordnar utbildningen ifråga. Kraven skall vara relevanta för utbild-

ningen och de kan avse kurser i gymnasieskolans nationella program och högskolekurser eller motsvarande kunskaper eller andra villkor som

betingas utbildningen eller är av betydelse för det yrkesområde som

av utbildningen förbereder för HF 8 kap. 6 §.

6.3 kraven för

Förslag till precisering av

allmän

behörighet

Huvudregeln för den allmänna behörigheten är enligt nu gällande förordning: Allmän behörighet har den som fullföljt ett nationellt program

i gymnasieskolan. Denna fonnulering har både inom gymnasieskolan och inom högsko-

lan uppfattats oklar, framförallt därför att det är oklart vad som som

med fullföljt i gymnasieskola där det finns en godkänd-

menas en

Kapitel 6 45

gräns i betygen på olika kurser. I princip har man kunnat tolka paragra-

fen som allt en skala från ett krav där man för allmän behörighet måste ha lägst betyget godkänd alla kurser i de nationella ett av programmen till att det skulle räcka att man deltagit i undervisningen på samtliga kurser utan något krav godkänt betyg i någon av kurserna. Utredningen har redan i delbetänkandet Allmän behörighet för högskolestudier, SOU 1995:41, föreslagit en precisering rörande den allmänna behörigheten: Allmän behörighet har den som

fullföljt ett nationellt eller Specialutformat program och därvid har lägst betyget godkänd kurser i gymnasieskolan som omfattar minst 90 procent av den minsta garanterade tiden för ett fullständigt program,

har lägst betyget godkänd i engelska, matematik, naturkunskap, religionskunskap, samhällskunskap och svenska i den omfattning

dessa ämnen har för övriga program enligt bilaga 2 till skolla-

gen 1985:1100 och

har lägst betyget godkänd specialarbetet.

Innebörden av formuleringen i punkt två är att vederbörande skall ha lägst betyget godkänd samtliga s.k. kärnämnen i gymnasieskolan

dvs. de kurser som är gemensamma för alla nationella program utom

kurserna idrott och hälsa och estetisk verksamhet, vilka har exkluderats därför att de inte förekommer i komvux. De uppräknade kärnämnena omfattar ca en fjärdedel av timantalet i gymnasieskolan.

Allmän behörighet grundläggande behörighet -

Termen allmän behörighet ger för den oinvigde intrycket av en behörighet som gäller allmänt. Så är dock inte fallet. Redan från det att termen introducerades under sjuttiotalet har det bara varit ett mindre antal utbildningsaltemativ för vilka den allmänna behörigheten har varit tillräcklig för behörighet. Vi föreslår därför att den rättvisande mer termen grundläggande behörighet används i fortsättningen.

46 Kapitel 6

Allmän behörighet för studerande som läst reducerat program samt för komvuxelever

I den nuvarande formuleringen i högskoleförordningen anges att även

den har motsvarande svensk eller utländsk utbildning och den som som verksamhet förvärvat motsvarande kunskaper skall ha genom annan allmän behörighet. Vi föreslår att denna regel skall gälla även i fort-

sättningen. Den kan då användas för personer som gått s.k. reducerade i gymnasieskolan eller i kommunal vuxenutbildning. Vi föreslår

program att studerande från den kommunala vuxenutbildningen med s.k. samlat betygsdokument, i motsats till nuvarande praxis, också skall anses ha

grundläggande behörighet genomgångna kurser med godkänt resultat

om

till sin omfattning motsvarar det som gäller för gymnasieskolans elever

se vidare SOU 1995:41.

Studerande med folkhögskolebakgrund

Motsvaranderegeln är också tillämpbar för dem som studerat vid folk-

högskola. Enligt tidigare tillämpningsbestämmelser gav genomgången tvåårig allmän kurs vid svensk folkhögskola allmän behörighet för högskolestudier. Enligt övergångsbestämmelsema gäller denna regel fram till och med utgången av år 1999.

Därefter föreslår utredningen efter överläggningar med Folkbildnings-

rådet att motsvaranderegeln i HF kap. 8 § 4 tolkas så att grundläggande

behörighet har den som gått

tre år på folkhögskola eller

två år folkhögskoleutbildningar bygger minst ett års gym-

som

nasiestudier eller på grundskola och minst ett års yrkesverksamhet

eller

ett år folkhögskoleutbildning som bygger minst två års gym-

nasiestudier.

Dessutom bör krävas kunskaper, intygade av folkhögskolan, motsvaran-

de godkänd nivå i de kärnämnen som gäller för gymnasiestuderande.

I praktiken bör folkhögskoloma få förtroendet att utfärda intyg för

de elever uppfyllt ovanstående krav, liksom också intyg om särskil-

som

Kapitel 6 47

da förkunskapskrav. På samma sätt bör man inom den kommunala vuxenutbildningen ges förtroendet att utfärda intyg grundläggande om behörighet i de fall en person inte har ett slutbetyg i ett samlat men betygsdokument eller annat sätt visat sig uppfylla de krav gäller som för allmän behörighet.

Studerande med utländsk gymnasial utbildning

Den nya gymnasieskolan med den för alla nationella program gemensamma delen har inneburit att kraven för allmän behörighet har blivit mer omfattande än tidigare. Detta skulle kunna tolkas så att det även av sökande med utländsk utbildning skulle krävas utbildning motsvarar som innehållet i de aktuella kurserna i naturkunskap, religionskunskap och

samhällskunskap. Enligt utredningens mening bör dock motsvarighets-

bedömningen vara generös denna punkt. Det bör räcka att den sökande i sin utbildning genomgått och godkänts kurser minst av samma omfattning i ämnen som i Sverige skulle kallas samhällsorienterande och naturorienterande ämnen

I detta sammanhang kan man också erinra som den ekvivalerings-

verksamhet som Högskoleverket kommer att för. Den kan utansvara

nyttjas som vägledning för motsvarandebedömningar.

25:4-regeln

Högskoleförordningen föreskriver också att kraven för allmän behörighet kan uppfyllas genom den s.k. 25:4-regeln HF 8 kap § 5:

Allmän behörighet har också den som

fyller 25 år senast under det kalenderår då utbildningen börjar,

har varit yrkesverksam minst fyra år före det kalenderår då utbildningen börjar eller annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet och

3 många I fall finns det dessutom internationella avtal innebär att Sverige åtagit sig som att ge allmän grundläggande behörighet alla som i hemlandet avlagt den examen som berättigar tillträde till högskoleutbildning.

48 Kapitel 6

har kunskaper i svenska och engelska som motsvarar ett fullföljt program i gymnasieskolan.

Fram till 1999 är det dock, enligt de Övergångsbestämmelser som trädde i kraft när förordningen ändrades 1993, tillräckligt att ha kunskaper i engelska motsvarande slutförd lärokurs om minst två årskurser i gym-

nasieskolan. För svenska sökande finns inte något krav på kunskaper i ämnet svenska. Det kan behövas preciseringar av hur kravet på kun-

skaper i svenska och engelska skall tillämpas efter 1999. Det finns enligt utredningens mening inget skäl att föreslå förändringar i förordningen när det gäller 25z4-behörigheten.

6.5 Kraven för särskild behörighet

De särskilda behörighetskraven varierar beroende den utbildning som den sökande skall antas till. Enligt nu gällande högskoleförordning skall antagning avse antingen en kurs eller ett utbildningsprogram. Vi

föreslår i det följande se kap 10 att antagning istället skall avse ett

antagningsalternativ. Denna term kommer att användas i det följande.

I dagens högskoleförordning åttonde kapitel preciseras ramarna för de särskilda behörighetskraven:

De krav särskilda förkunskaper som en högskola uppställer skall relevanta för den aktuella utbildningen. Kraven får vara avse

kunskaper i ämne i gymnasieskolans nationella program eller motsvarande kunskaper,

kunskaper från en eller flera högskolekurser,

andra villkor som betingas av utbildningen eller är av betydelse

för det yrkesområde som utbildningen förbereder för.

HF 8 kap 6§

Enligt utredningens mening finns det skäl till precisering och ändring av förordningen när det gäller punkterna ett och tre ovan.

i Kapitel 6 49

r l

Betygskrav

Vi föreslår att punkten 1 ändras så att kunskaper i ämne byts ut mot

det mer relevanta kunskaper från en eller flera kurser se vidare kap

10. I högskoleförordningen preciseras som synes inget betygskrav i samband med den särskilda behörigheten. Enligt utredningens mening är dock en självklar följd av att en godkändgräns införts i gymnasieskolans betygsskala att en underkänd kurs inte kan tillgodoräknas som behörighetsgivande. Vad som kan diskuteras är om det i vissa fall kan krävas högre betyg, till exempel Väl godkänd, med hänvisning till de mål som finns formulerade för olika betygsnivåer. Erfarenheten visar dock att sådana krav lätt kan leda till betygsinflation och det skulle också öka behovet av omtentamensmöjligheter i gymnasieskolan. Enligt utredningens mening bör mot denna bakgrund de särskilda behörighetskraven normalt vara krav kunskaper motsvarande betyget Godkänd. Högskoleförordningen bör därför preciseras så att för särskild behörighet krävs lägst betyget Godkänd i de aktuella kurserna om inte

särskilda skäl föreligger se vidare kap 10.

Andra villkor

Punkten tre i paragrafen om särskilda förkunskaper är avsedd att ge

utrymme för särskilda krav som beror på speciella villkor för olika utbildningar. Tillträdesutredningen SOU 1985:57

gjorde en genomgång

och fann för olika utbildningar bl.a. följande typer av krav:

Krav på viss arbetslivserfarenhet eller praktik.

Krav avseende viss minimiålder för att påbörja studier.

Krav att den sökande har uppnått högst en viss ålder vid antagningstillfället.

Krav konstnärliga talanger och erfarenheter.

Medicinska krav för utbildning till vissa yrken.

Flera av de ovan nämnda kraven gäller inte primärt förkunskaper. Den

50 Kapitel 6

nuvarande formuleringen i HF kap. 8 § 6 är därför oklar. Vi föreslår en

förändring se kapitel 10 som innebär att för särskild behörighet liksom

tidigare kan ställas krav förkunskaper utöver vad som anges för grundläggande behörighet. Därutöver skall det kunna ställas krav av annat slag som motiveras utifrån utbildningen eller den framtida yrkesverksamhet utbildningen är avsedd att leda fram till. som För att öka kraven motivering för andra behörighetskrav än vad refererar till utbildning i gymnasieskola och högskola föreslår som utredningen att högskoleförordningen skall stipulera att särskilda skäl skall föreligga för att krav av annat slag skall kunna införas som särskilda behörighetskrav. Merparten av de krav av detta slag som hittills har använts har varit okontroversiella. Ett undantag är dock kravet på högsta ålder vid en antagningstillfället. Före 1993 fanns en paragraf i högskolelagen som gav riksdagen möjlighet att för viss utbildning bestämma att en övre åldersgräns skulle tillämpas. En sådan tillämpades också för läkarutbildningen där gränsen sattes till 44 år. Under de senaste åren har åldersgränsen för antagning till läkarutbildningen sänkts till 34 år vid vissa universitethögskolor. Av tradition har det inte funnits formella åldersgränser för att få börja studera vid svenska universitet och högskolor. På vissa utbildningar har det under flera decennier varit vanligt med studerande i både

trettio- och fyrtioårsåldem. Hela idén återkommande utbildning

om

förutsätter också inte har generella åldersgränser för tillträde

att man till högskoleutbildning.

Enligt utredningens mening är det viktigt att man så långt det går ger

rätt till studier oberoende av ålder. Samtidigt kan man konstatera att man idag inte får studiemedel för att börja en ny utbildning om man är äldre än 44 år och att det har förekommit studerande till exempel läkarutbildning varit både 55 och 60 år. De har knappast hunnit som

utöva någon yrkesverksamhet som läkare före uppnådd pensionsålder.

Den ändrade formulering högskoleförordningen som föreslår av

se kap 10 kan användas för att införa åldersgränser om särskilda skäl

föreligger. Denna möjlighet bör dock enligt vår mening användas mycket sparsamt och vanligen inte längre ner i åldrarna än vad som gäller för rätt till studiemedel, dvs. 44 år.

Kapitel 6 51

6.6 Strukturering för av behörighetskraven nya högskolestuderande

En av huvuduppgiftema för RUT-93 i arbetet med tillträdesfrågoma är att lägga förslag till en nationell ordning som är överblickbar för de enskilda studenterna. En uppstramning av regelsystemet genom förslag om förändringar av högskoleförordningen är ett instrument. Utöver det krävs emellertid också en förstärkning av förutsättningarna för samordning mellan universitet och högskolor för att göra systemet mer över-

skådligt.

Särskilt angeläget är att de som vill skaffa sig behörighet för högskolestudier i god tid skall veta vad som krävs och att det finns en systematik i fonnuleringen av behörighetskraven som gör det möjligt att överblicka hur man bäst förbereder sig för högskolestudier med olika inriktning oavsett vid vilket universitet eller vid vilken högskola studierna skall bedrivas. För närvarande presenteras reglerna för den särskilda behörigheten

som specifika krav för varje sökalternativ detta gäller både i den sa-

mordnade antagningen och vid den lokala antagningen. Detta gör det svårt för den gymnasist som inte exakt har bestämt vad hanhon skall söka till att få en överblick över systemet. I en arbetsrapport Behörighet för högskolestudier för elever från den nya gymnasieskolan föreslog RUT-93 därför ett system med ett antal standardbehörigheter som kopplas till olika antagningsaltemativ. Standardbehörighetema definieras utifrån kursuppsättningen i gymnasiesko-

lan, men det skall liksom nu finnas olika vägar att uppnå dem genom

motsvarandebedömningar osv.

Syftet var att skapa ett system med följande egenskaper:

Det skall för merparten av utbildningar och antagningsaltemativ avsedda för sökande som inte tidigare bedrivit högskolestudier finnas ett mindre antal standardbehörigheter som var och en gäller för en stor grupp antagningsaltemativ.

Systemet med standardbehörigheter skall kunna beskrivas enkelt och i termer som är begripliga även för dem som saknar erfarenhet från högskoleområdet.

Systemet skall utformas så att det för en viss standardbehörighet

52 Kapitel 6

skall vara möjligt att i stort förutsäga vilka typer av utbildningar som

den ger behörighet för under en relativt lång tid framöver oberoende

av studieort.

En presumtiv studerande skall kunna få sin behörighetsnivå prövad

oberoende av om hanhon söker till en utbildning eller ej.

Den som vid ett visst tillfälle har bedömts svara mot kraven för en viss standardbehörigheter skall anses ha denna behörighet även vid senare ansökningstillfällen.

Under våren har universitet och högskolor enats om att från 1997,

vilket är det första år då den första avgången från den nya gymnasie-

skolan sker, tillämpa det system med standardbehörigheter som RUT-93 föreslog för huvuddelen av utbildningsutbudet. Sveriges Universietetsoch Högskoleförbund den organisation som samlar universitet och högskolor har också producerat en infonnationsbroschyr Behörighet för högskolestudier från och med höstterminen 1997 som bl.a. har distribuerats till gymnasieskolorna för att informera om det nya systemet med standardbehörigheter för att göra det möjligt för gymnasisterna att

överblicka hur de bör välja kurser i gymnasieskolan om de siktar på att

fortsätta med högre studier. Systemet består av sexton standardbehörigheter SB varav SB 1 är den grundläggande behörigheten och 2-16 utformas följande sätt:

Standard- Kurser i gymnasieskolan med lägst betyget godkänd utbehörighet över dem som ingår i den grundläggande behörigheten

enligt förslag från RUT-93

SB 2 Historia A

SB 3 Matematik B

SB 4 Matematik B + Historia A

SB 5 Matematik B + Naturkunskap B

SB 6 Matematik B + Matematik C

SB 7 Matematik B + Matematik C + Naturkunskap B

i

l Kapitel 6 53 r l l

SB 8 Matematik B + Matematik C + Naturkunskap B + Historia A

SB 9 Matematik B + Matematik C + Matematik D

SB 10 Matematik B + Matematik C + Matematik D + Fysik + Kemi A

SB ll Matematik B + Matematik C + Matematik D + Fysik + Kemi A + Biologi A + Historia A

SB 12 Matematik B + Matematik C + Matematik D + Fysik + Kemi A + Kemi B

SB 13 Matematik B + Matematik C + Matematik D + Fysik + Kemi A + Kemi B + Biologi A + Biologi B

SB 14 Matematik B + Matematik C + Matematik D + Matematik E

SB 15 Matematik B + Matematik C + Matematik D + Matematik E + Fysik

SB 16 Matematik B + Matematik C + Matematik D + Matematik E + Fysik + Kemi A

Naturkunskap B kan ersättas med Fysik + Kemi A + Biologi A

De sexton standardbehörighetema förutsätts gälla för flertalet pro-

gram och kurser som kan sökas av dem som skall påbörja högskole-

studier. För varje standardbehörighet anges också för vilken typ av

utbildning som standardbehörigheten ifråga normalt tillämpas. För vissa

utbildningar tillkommer krav utöver vad som finns inom systemet med standardbehörigheter. Det gäller till exempel utbildningar som innehåller

språkstudier för vilka krav gymnasiestudier i aktuellt språk kan till-

komma. I övrigt är det i första hand vissa utbildningar och ämnen med mycket speciella krav som inte har kunnat inordnas i systemet med standardbehörigheter. Det gäller till exempel konstnärliga utbildningar där behörighetsprövning och urval ofta sker integrerat.

54 Kapitel 6

Systemet med standardbehörigheter och deras tillämpningsområden

bör fastställas av Högskoleverket efter samråd med företrädare för

universitet och högskolor Högskoleförbundet, Skolverket som kurspla-

neansvarig för gymnasieskolan och komvux och Folkbildningsrådet

som företrädare för folkhögskoloma. Högskoleverket bör också få i uppdrag att efter samråd med samma grupperingar revidera systemet med jämna mellanrum för att anpassa det till förändringarna av kurser som sker i gymnasieskolan och av utbildningsutbudet vid universitet och högskolor. Det är alltså, enligt vårt förslag, Högskoleverket som svarar för utformningen av de olika standardbehörigheterna och för förteckningen

över de utbildningsområden som de normalt avser. Det är dock den

enskilda högskolan som slutligen avgör vilka standardbehörigheter och andra förkunskapskrav som skall gälla för högskolans antagningsaltemativ. Detta är nödvändigt för att sambandet med ansvaret för utbildning-

innehåll och uppläggning skall bevaras Självklart är det ett område

ens för Högskoleverkets tillsynsverksamhet hur man sätter behörighetskraven vid den enskilda högskolan.

De sökande och standardbehörigheterna

Systemet med standardbehörigheter är enligt utredningens mening ett rimligt sätt att göra det möjligt för studenterna att överblicka vilka förkunskapskrav som gäller för högskoleutbildning av olika slag. Det krävs då givetvis att de olika standardbehörigheterna används i utbildningskataloger och i annan information om antagningen. För de sökande är det viktigt att man kan lita på systemet med standardbehörigheter. Därför föreslår att det i högskoleförordningen stadgas att den som vid ett tillfälle har ansetts uppfylla kraven för en viss standardbehörighet skall anses ha denna även vid ett senare tillfälle. Vi föreslår också regel att från varje högskola kan få besked en man om man uppfyller en viss standardbehörighet eller även om det inte just då är aktuellt att göra en ansökan till högskolan. Det är uppgift för en högskolorna och deras gemensamma organ Högskoleförbundet att orga-

Jmfr också högskolelagen 4 kap 2§. Om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer, avgör den högskola som anordnar en utbildning, vilka behörighetsvillkor som skall gälla för att bli antagen till utbildningen.

sov 1995.- 71 Kapitel 6 55

nisera den samverkan som kan behövas för att utveckla en enhetlig praxis i fråga om motsvarandebedömningar. Det bör också vara möjligt att få förhandsbesked om vilka standardbehörigheter som kan erhållas olika lokala grenar inom de nationella programmen och t.ex. de utbildningar som leder fram till en intemationell baccalauréat examen.

Särskilda förkunskapskrav för studerande som inte gått i den nya gymnasieskolan

Med den precisering av den grundläggande behörigheten som vi tidigare föreslagit kommer alla sökande som har en gymnasiebakgrund att ha godkänt betyg i ett antal kurser vars motsvarigheter tidigare fanns med

särskilda förkunskapskrav för vissa utbildningar. Det gäller alltså

som de kurser i bl a samhällskunskap, religionskunskap, naturkunskap och

matematik ingår i kämämnena. De behöver alltså inte längre listas

som

särskilda förkunskapskrav för sökande som gått den nya gymnasie-

som

skolan. Detta är en av de viktigaste förklaringarna till att de extra

kraven för de olika standardbehörighetema trots allt är få. Ovanstående kommer inte automatiskt att gälla för dem som får sin allmänna behörighet genom 25:4-regeln. Det gäller inte heller dem som

under övergångstiden fram till år 1999 har allmän behörighet från två-

årig gymnasieskola. Man kan då göra väsentligen två sätt, med den förändrade struktur

som föreslagits i det föregående. Antingen kan man i förekommande fall ge en alternativ utformning av behörighetsnivåema för personer med

25:4 bakgrund, eller också konstaterar man att de berörda - personerna sannolikt ändå har kunskaper motsvarande de aktuella kurserna och att

det inte krävs någon verifikation komvuxtentaminas.

av detta genom Vi rekommenderar att man tillämpar den senare metoden. Detta innebär att för dem som uppfyller kraven för grundläggande behörighet men inte

5 Detta hindrar naturligtvis inte i de aktuella fallen, det rör bl.a. vissa grundskolatt man lärarutbildningar, i informationen framhåller det viktiga att även personer som inte kommer från nya gymnasiet har dessakunskaper med sig när de påbörjar utbildningen.

56 Kapitel 6

har genomgått den nya gymnasieskolan skall gälla samma krav

särskilda förkunskaper utöver den grundläggande behörigheten som för

dem som genomgått den nya gymnasieskolan.

6 Det bör framhållas detta inte innebär något förslag s.k. självprövningsrätt för att om 25z4-studerande. Dessa skall som alla andra kunna dokumentera kunskaperna i de särskilda förkunskapskurser som krävs för behörighet till en viss utbildning.

Kapitel 7

7 Urval

1 Inledning

Den del av tillträdesprocessen varit mest omdiskuterad under de som snart tjugo år som gått sedan det nuvarande antagningssystemet infördes är urvalsreglema. Det är också det område mest har varit utsatt för som regeländringar. Utfallen av vissa metoder har inte varit det väntade man sig och i många fall har urvalsregel fått oväntade och negativa effeken ter. Det finns stora principiella skillnader mellan behörighet och urval. Behörighetskrav måste finnas för alla utbildningar och antagningsalter-

nativ. Urval däremot är något måste ta till enbart när

som man man av olika skäl inte kan ta emot alla behöriga sökande. Kraven för behörighet kan utformas exakt. Alla uppfyller försom kunskapskraven är också behöriga. När det gäller urval kan inte man ge samma typ av besked. Många ungdomar vill naturliga skäl veta vad av de skall göra för att komma in viss utbildning. Det går dock en inte att ge en sökande garantier att om han eller hon uppfyller ett visst krav, t.ex. får ett visst betyg, så kommer honhan in viss utbilden ning om ett eller två år. Dels beror urvalsresultatet alltid vilka medsökande som man har och deras meriter, dels beror det på hur många studerande som högskolan i fråga kan ta emot den aktuella utbildningen. Det är därför inte förvånande att det är urvalsreglema många som sökande upplever som orättvisa och oklara. Urval före och under en utbildning innebär ett osäkerhetsmoment gör det svårare för den som studerande att planera sina studier, och därmed också att bestämma över sitt framtida liv.

Sedan lång tid tillbaka har urvalet till högre studier baserats

en bedömning av de sökandes förmåga att framgångsrikt genomföra den sökta utbildningen. De medel använts för detta har varit betyg från som

58 Kapitel 7

tidigare utbildningar, speciella inträdesprov och, senare tid, allmänna

studielämplighetsprov högskoleprovet7.

En annan utgångspunkt under de senaste decennierna har varit en

ambition att urvalsreglema skall ge en rimlig chans till antagning även för dem som inte följt den vanliga vägen till högskolestudier, dvs. den

treåriga teoretiska gymnasieskolan. Här kan nämnas kvoteringen vid urvalet mellan sökande från tvåårig och treårig gymnasielinje och möj-

lighetema till extrapoäng till betygsmedelvärdet genom föreningsmeriter och arbetslivserfarenheter.

7.2 Nu gällande regler och praxis

Under tid har det skett stora förändringar i regelverket när det senare gäller urvalsförfarandet. Det gällde i 1991 års tillträdesrefonn då antalet regler minskades och nya principer introducerades bl.a. infördes hög- skoleprovet som generell andra chans för personer som gått i gymnasieskolan. Det gäller i ännu högre grad 1993 års reform. Idag finns det i högskoleförordningen bara .fyra paragrafer gäller urvalet. Två som

rör teknikaliteter om högskoleprovet. Övriga två har följande innehåll:

Vid urval till grundläggande högskoleutbildning skall hänsyn tas till den sökandes möjligheter att tillgodogöra sig en sådan utbildning. Vid urvalet skall en eller flera av urvalsgrundema betyg, högskoleprov, annat särskilt prov, tidigare utbildning samt arbetslivserfaren-

het användas. Även andra sökanden åberopade särskilda skäl skall

av kunna användas. Vid i övrigt likvärdiga meriter får urval också ske med hänsyn till kön i syfte att förbättra rekryteringen av studenter från kraftigt underrepresenterat kön.

Till dessa två paragrafer skall man lägga högskolelagen 4 kap 1 som säger att

7 RUT-93 har genomfört seminarium urvalsfrågor, där- bl.a. den historiska ett om utvecklingen av principerna för betygssättning och urval behandlades.Vidare diskuterades de olika urvalsinstrumentens prognosvärde, så som man kan bedöma dem i dag. En stor del av den fortsatta framställningen bygger diskussionen vid detta seminarium. En rapport från seminariet kommer senare att publiceras som en arbetsrapport.

SOU 1995.-71 Kapitel 7 59

Man skall anta samtliga behöriga sökande så långt det kan ske med hänsyn till kvalitetskraven.

Urval skall alltså enligt gällande regler ta till endast man nu om man inte kan ta emot alla som vill studera och är behöriga. som

Nuvarande praxis

Även det formellt är de olika högskolorna för sina om som svarar egna

urvalsregler, så tillämpas de allra flesta högskolor någon variant

av 1991 års antagningssystem. Mycket översiktligt gäller för den samordnade antagningen:

En sökande kan komma in med hänsyn till sina gymnasiebetyg motsv. I systemet räknar man med fem olika grupper:

° sökande som har avslutat utbildningen en treårig teoretisk

gymnasielinje eller motsvarande utbildning inom komvux

° sökande som har avslutat utbildningen på en tvåårig gymnasielinje

eller motsvarande utbildning inom komvux

- sökande som har avslutat utbildningen treårig yrkesinriktad

en

gymnasielinje s.k. ÖGY-utbildning

° sökande som har avslutat viss folkhögskoleutbildning

- sökande som har avslutat en utländsk gymnasieutbildning

Äldre och udda utbildningar inordnas i dessa så

grupper långt det går. De som, även om de är behöriga, inte har någon av ovanstående

utbildningar kommer inte med vid urvalet i denna grupp. Urvalet i

de fem grupperna sker efter betygsnivåema, i de flesta fall medelbe-

tyget. Undantag är folkhögskoleelevema som i stället bedöms efter de studieomdömen som folkhögskoloma ger. Ibland gör man separata urval för var och en av de fem I vissa fall slår grupperna. man ihop två av dem och översätter betygen så att de blir jämförbara. Fördelningen av platser de olika urvalsgruppema görs i de flesta fall proportionellt mot antalet sökande i respektive grupp.

De sökande rangordnas också efter två andra kriterier: ° Resultatet högskoleprovet. Här räknas det bästa resultatet under de senaste fem åren.

- Resultatet på högskoleprovet med poängtillägg för lång arbetslivser-

60 Kapitel 7

farenhet normalt minst fem år som ger ett tillägg till högskoleprovs-

resultatet 0,5 poäng. Högskoleprovresultaten är norrnalfördelade i intervallet 0,0 2,0. -

Fördelningen av platser de tre alternativen betyg, högskoleprov och högskoleprov med arbetslivspoäng görs av respektive högskola. Den

kan variera med hänsyn till inriktningen på den aktuella utbildningen.

En vanlig proportion mellan de tre grupperna är 602020. Den som inte har betyg som kan användas i urvalet och som inte gjort högskoleprovet, men är behörig, placeras sist i kön vid urvalet och kan bara komma in om alla övriga har beretts plats. I systemet finns vissa möjligheter att antas av särskilda skäl bl.a. handikappmedicinsk förtur. De används mycket sparsamt. För den lokala antagningen som framförallt gäller antagning till en

eller flera kurser tillämpas något olika regler de olika högskolorna.

I huvudsak gäller följande: En viktig skillnad jämfört med den samordnade antagningen är att vid den lokala antagningen finns minst tre olika grupper sökande. Det ar

- Sökande som står i begrepp att starta en högskoleutbildning i syfte att så småningom få ihop till en hel utbildning och eventuellt

också en examen. Denna grupp sökande är också huvuddelen av

dem som söker genom VHS eller LFA.

° Sökande som står mitt uppe i en utbildning, söker till kurser för som att läsa nästa termin.

° Sökande som primärt bara söker till någon eller några kurser. Skälen för detta kan vara många. Det kan gälla fortbildning och vidareutbildning, utbildning som kompletterar en tidigare högskoleutbildning,

eller helt enkelt kan det gälla personer som vill pröva högskoleutbildning i en blygsammare form innan man definitivt bestämmer sig

för att satsa på en hel examen.

Utbudet av antagningsaltemativ är mycket mera heterogent inom den lokala antagningen än vid VHS-antagningen. Systemen för urval är

också präglade mångfalden i kursutbud och sökandekategorier. De

av viktigaste urvalskriteriema är gymnasiebety get, resultat högskoleprovet och de akademiska meriter som den sökande hari form av genom-

Kapitel 7 61

gångna och godkända högskolekurser. När det gäller gymnasiebetygen använder i den lokala antagman ningen normalt inte medelbetyget över alla kurser den linje den som

sökande gått i gymnasieskolan. Istället använder betygssumman

man eller medelvärdet för ett mindre antal gymnasieämnen är viktiga för som den sökta kursen. De akademiska meritema räknas framförallt antalet avklarade som poäng inom högskolan. Ganska vanligt är också tillämpar s.k. att man poängförtur, vilket innebär att alla som uppnått visst antal högskoleen poäng vanligen 40 får förtur till viss del platserna kurs en av en

ibland kan det gälla alla platser kursen.

Generella arbetslivsmeriter förekommer normalt inte vid den lokala antagningen. Däremot kan det finnas vissa kurser till vilka gör man urvalet med hänsyn till specifika yrkeslivserfarenheter är besom av tydelse för kursen. Ibland tillämpas också lottning bland alla behöriga sökande vid urvalet till en kurs. Ofta gäller detta kurser orienteringskaraktär eller av kurser avsedda för speciella yrkesgrupper, där man lottar bland alla som har den för kursen avsedda bakgrunden. Man kan också i den lokala antagningen undantagsvis bli antagen av särskilda skäl. För de flesta kurser gäller dock att man för kurs besätter del en en av platserna utifrån gymnasiebetygen. En del besätts utifrån annan

resultatet på högskoleprovet och ytterligare del utifrån tidigare

en av-

klarade högskolepoäng.

7.3 RUT-93:s

ställningstaganden

Vi kommer i fortsättningen detta kapitel att närmare behandla olika

av problem som finns, eller kommer att finnas i framtiden, avseende urvalet till högskolan. Innan vi gör detta och går in på detaljerna skall vi sammanfatta vår situationen och redovisa våra förslag till åtsyn gärder. Det gäller förändringar såväl dvs. högskoleförordav ramarna ningen, som av den lokala tillämpningen dessa vid universitet och av högskolor.

Det två systemen för antagning bör samordnas.

De flesta högskolor tillämpar olika urvalsregler för vad kallar man

62 Kapitel 7

kurser och för program. Det betyder att man som sökande högskolenybörjare behandlas olika i urvalet om man söker till kurser som administrativt har sammanförts till ett program och om man söker en första

kurs för att så småningom samla ihop till en examen. Detta förfarande

är rest från den tidigare situationen då den som ville ha en examen en skulle linje och togs in denna enligt vissa regler medan kurseren med andra urvalsprinciper, var avsedda för fortbildning och vidareutna, bildning. De lokala regelsystemen bör enligt vår mening förändras så att för den är nybörjare och söker till en högskola skall samma regler gälla som för urval, sig skall studera ett utbildningsprogram eller vare man

något annat sätt. Att åtgärda detta är en uppgift för varje universitet och

högskola, hänger ihop med hur man utformat sin studieordning. som

Målet på lång sikt måste vara fritt tillträde till så stor del av utbildningen som möjligt.

Högskolelagen föreskriver att det så långt det går med hänsyn till kvali-

ten skall vara fritt tillträde till högskoleutbildningar för alla som är behöriga. Idag är en mycket liten del av högskolan ospärrad. Det gäller åtminstone formellt. Reellt finns det flera utbildningar där alla kvarstå-

ende sökande till sist efter reservantagningar m.m. blir antagna. Självklart finns det för många utbildningar och kommer sannolikt också att finnas resursmässiga hinder för att ta bort nuvarande antagningsbe-

gränsningar. På andra områden pekar utvecklingen mot att det kommer att bli möjligt att ta emot alla behöriga sökande. Då är det viktigt att man också formellt tar bort spärrarna på denna del av högskolans utbildningsutbud. Det skulle också innebära att antagningsarbetet blir mindre omfattande och att man därigenom kan använda större resurser och tid

urvalet till de återstående spärrade utbildningarna. Frågan om fritt tillträde behandlas mer ingående i avsnitt 7.4.

Ansvaret för urvalet måste åvila den enskilda högskolan. Högskoleverket ansvarar för tillsynen.

Enligt nu gällande regler fastställer varje antagningsmyndighet, dvs. varje högskola, de regler som skall gälla för urvalet till sina antagningsaltemativ, inom de ramar som högskoleförordningen ger. Denna princip

Kapitel 7 63

bör gälla även i fortsättningen. Det finns flera skäl för detta. Den som har ansvaret för utfonnningen av de olika antagningsaltemativen måste också ha ansvaret för och kunna påverka de regler som gäller urvalet till utbildningen i fråga. Det är också av praktiska skäl omöjligt att låta en central instans, t.ex. Högskoleverket, bestämma urvalsreglema för alla de tusentals antagningsaltemativ finns i den svenska högskolan. Att som låta Högskoleverket få en operationell roll inom antagningen skulle dessutom komma i konflikt med tillsynsuppgiftema. Enligt vår bedömning är en viktig förutsättning för ett väl fungerande antagningssystem att Högskoleverket ges förutsättningar att bevaka att de nationella spelreglerna följs i antagningen vid högskolorna.

Urvalsmetoderna måste till antagningsalternativen. anpassas

Dagens regelsystem innebär att urvalsmetodema inom de ramar som

högskoleförordningen ger kan anpassas till de olika antagningsaltemati-

vens speciella förutsättningar. Denna princip bör gälla även i fortsättningen. Vi anser alltså att den framtida lösningen inte ligger i ett systern där

samma regler gäller oberoende av vilken utbildning det gäller. Utgångspunkten bör istället vara de speciella förutsättningar finns för varje

som separat antagningsaltemativ. Detta hindrar naturligtvis inte att det ändå

finns ett överliggande mönster som ger de blivande studenterna till-

en räcklig överblick som en bas för deras handlande.

Det finns väsentligen tre huvudargument för vår ståndpunkt.

- Ett viktigt mål i högskolerefonnen var att antagning och rekrytering av studenter mer än tidigare skulle bli integrerad del den en av samlade utbildningsprocessen. Detta förutsätter att urvalsmetodema till en viss utbildning kan anpassas till de speciella krav och förutsättningar som gäller för denna.

° Det finns i dagens högskola många olika typer utbildningar, med

av

olika innehåll och olika målgrupper, kräver olika urvalsregler.

som Det är nästan ogörligt att göra kategorisering dessa för att t.ex. en av

i högskoleförordningen eller i någon form tillämpningsbestäm-

av

melser i detalj bestämma hur urvalet inom varje kategori antag-

ningsaltemativ skall till.

° Urvalsreglerna till ett antagningsaltemativ måste också till anpassas

64 Kapitel 7

söksituationen. För mycket attraktiva utbildningar krävs det flera och

andra urvalskriterier än för dem som bara är måttligt populära.

Förslag till förändringar i högskoleförordningen urval på särskild grund.

Enligt gällande förordning skall vid urvalet användas en eller flera nu urvalsgrundema betyg, högskoleprov, annat särskilt prov, tidigare av utbildning och arbetslivserfarenhet. Här föreslår två förändringar. Urvalskriteriet tidigare utbildning bör utvidgas till tidigare utbildning och erfarenhet. Tillägget är framför allt avsett att användas vid urval till kurser avsedda för fortbildning eller vidareutbildning av personer inom olika yrkes- och utbildningskategorier. För dessa är det ofta mindre meningsfullt att använda gamla gymnasiebetyg eller högskoleprovet som

urvalsgrund. Se vidare kap 10.

Bland de tillåtna urvalsmetodema har arbetslivserfarenhet en särställ-

ning. Man kan inte hävda att generella arbetslivsmeriter har ett pro-

gnosvärde vad beträffar studieframgång vid högskolans. Motivet för att

låta arbetslivserfarenheter tilläggspoäng till högskoleprovet är istället ge ett annat. Det kan bredda rekryteringsprofllen till högskolan så att man tar in personer med annan bakgrund och andra erfarenheter än de vanliga. Enligt vår mening bör arbetslivsmeritema som urvalsinstrument

motiveras på ett annat sätt än betygen, högskoleprovet och övriga prov.

Därför föreslår vi att reglerna om urval grund av arbetslivsmeriter

överförs till en speciell paragraf i högskoleförordningen se kap 10,

väsentligen ger universitet och högskolor rätt att göra urval i ett som

antal specificerade fall, bl.a. när den sökande har omfattande arbets-

livsmeriter. Vi har valt detta beteckningen urval på särskild att ge

grund. Införandet urval på särskild grund innebär också att universiteten

av och högskolorna lättare kan ta individuell hänsyn till personer med meriter som inte är förutsedda i regelverket. Vi föreslår också att regeringen i sina uppdrag till universitet och

8 Däremot kan det för viss utbildning ibland finnas speciella områden inom arbetsen livet kan vara mycket viktiga både för framgången i utbildningen och i den yrkessom verksamhet som utbildningen leder fram till.

sou 1995.- 71 Kapitel 7 65

högskolor kan ge mål för antagningsverksamheten, t.ex. i form av lämpliga relationer mellan äldre och antagna, mellan nybörjare yngre och fortsättare osv. Vår analys av situationen och våra argument för införande urval av på särskild grund redovisas i detalj i avsnitt 7.5.

Användningen av de nya betygen för urval måste bygga på de nya förutsättningarna.

Den nya gymnasieskolan med dess kurssystem och kunskapsinriktade

betygssystem kommer att kraftigt förändra förutsättningarna för

att använda betygen i urvalssituationen. Betygen kan inte i fortsättningen få lika central roll i urvalet en som de tidigare betygen hade. Skälen för detta är bl.a. följande

Det kommer att vara stora variationer mellan de kurser de som sökande till viss utbildning har läst även de gått en om samma program

i gymnasieskolan. Man kan också räkna med att betygsnivåema kommer

att variera mellan kurserna. Det kommer att finnas kurser där det är lätt att få ett högt betyg och också kurser där det är svårt.

De nya betygens prognosvärde kan också diskuteras. De får höjas efter skoltiden även redan är godkänd. Om fått betyget om man man Icke godkänd, kan man redan under skoltiden pröva för högre betyg. om Hur man än räknar betygsmeriter kommer dessa att vara mer

osäkra som urvalsinstrument än de tidigare medelbetygen. Därför föreslår vi att högskoleförordningen kompletteras med regel betyg inte

en att får användas som enda urvalsinstrument för hela antagningen till en

utbildning. Motsvarande regel gäller redan avseende högskoleprovet. Inför hösttenninen 1997 kommer den första fullständiga kullen från

den nya gymnasieskolan att komma in med sina ansökningar till hög-

skolan. Då måste det finnas regler för hur skall använda de man nya

betygen för urval. Dessa regler måste utgå från de principer de

som nya

betygen bygger på. Det betyder att utgångspunkten måste

vara en annan än den som gäller för betygsurvalet idag. De reglerna bör i princip nya vara klara redan under 199596 och till sina detaljer låsta redan vara hösten 1996, så att de kan redovisas i den studenthandbok vi föresom slår i det följande kap 8.

Metoderna för hur de nya betygen skall hanteras i urvalssammanhang

måste utarbetas av universitet och högskolor, till stor del i samverkan.

Det är naturligt att ett standardsystem med möjligheter man enas om

3 15-0789

66 Kapitel 7

till variationer kan tillämpas för den övervägande delen av de som

antagningsaltemativ vänder sig till dem som tidigare inte studerat

som

på högskolenivå. Till slut måste det emellertid vara den enskilda hög-

skolans i hur hög grad utnyttjar detta standardsystem eller ansvar man

ej. Även sådana beslut kan naturligtvis tas till diskussion vid

upp Högskoleverkets tillsyn. Vi inte det är meningsfullt att i högskoleförordningen införa anser att regler för hur betyg skall räknas vid urval till högskoleutbildning. Det skulle bli alltför komplicerat grund de stora variationer som finns av

och kommer att finnas mellan de antagningsaltemativ som finns i hög-

skolan. Däremot kan statsmakterna till universitet och högskolor i ett uppdrag eller annat sätt vissa riktlinjer eller principer för hur ange betygen normalt skall användas i urvalssituationen. I avsnitt 7.6 tar vi i detalj frågan om möjligheten att använda de upp

betygen för urval till högskolan. Vi föreslår också vissa principer

nya vägledande för det fortsatta arbetet inom universitet och som bör vara högskolor, och diskuterar också tekniska lösningar kan komma till som användning.

Andra urvalsmetoder

Högskoleprovet har beskrivits en andra chans för den som av som

någon anledning inte har ett tillräckligt bra gymnasiebetyg. Det är också i många fall ett viktigt för dem som har en annan utbildnings-

prov bakgrund än gymnasiet. Därför är enligt vår mening högskoleprovet under överskådlig tid ett viktigt komplement till betygen och de andra kan komma att utvecklas. Högskoleprovet behandlas mer i prov som detalj i avsnitt 7.7.

betygen kan inte användas lika långt i urvalssituationen

De nya

dagens. Det kommer att öka behovet av kompletterande urvalsför-

som för utbildningen eller det yrke utbild-

faranden som är specifika som

ningen förbereder för. Metoder för detta måste utarbetas av respektive högskola antingen separat eller i samverkan med andra högskolor med

liknande utbildningar se vidare avsnitt 7.8.

Lottning förekommer ibland vid urval för skilja sökande med samma meritvärde. Det används också vid urvalet till vissa orienteringskurser och fortbildningskurser för olika yrkes- och utbildningskategorier. Samtidigt är lottning inte tillåten urvalsgrund enligt gällande förordning en

se vidare avsnitt 7.9.

Kapitel 7 67

De närmaste två åren kritisk period. - en

Förutsättningarna för urvalet kommer att förändras kraftigt när det nya gymnasiet år 1997 kommer att helt genomfört. Det kräver i sin vara tur stora förändringar både urvalsförfarande och urvalsmetoder. Speciellt av gäller detta de nya betygens roll i urvalsprocessen. Som redan nämnts måste betygen ha en mindre framträdande roll vid urvalet än tidigare. Som en följd av detta uppstår också ett ökat behov andra urvalsinav strument utöver betygen och högskoleprovet. Det nödvändiga förändringarna tar tid att genomföra. Man bör snarast börja med utvecklingsarbetet om man skall vara färdig till antagningen hösten 1997, då de stora från det gymnasiet för första grupperna nya

gången kommer att söka till högskolan.

De närmaste två åren är alltså kritiska för utvecklingen inom antagningsområdet. Det behövs ett omfattande utvecklings och planeringsarbete. Det är i detta sammanhang mycket viktigt för att ansvaret utvecklingen är klart definierat. Det finns ingen instans än de annan enskilda universiteten och högskolorna kan det fulla som ta ansvaret. Det är bara universiteten och högskolorna har kontrollen över som utbildningen och dess organisation, vilket i sin är nödvändig tur en

förutsättning för att man skall kunna ta ansvaret för urvalet och antag-

ningen. I detta ligger naturligtvis också varje högskola måste ansvar att samarbeta med övriga universitet och högskolor när det behövs. Ett organ för samarbete finns också i den nybildade Högskoleförbundet.

7.4 Antagningsaltemativ med fritt tillträde

för alla

behöriga

Huvudregeln i dagens regelverk är att fritt tillträde för alla behöriga

skall vara det vanliga, medan urval skall undantag högskolelagen

vara 4 kap l §. Det antagningssystem som idag tillämpas är dock inte anpassat för detta. Det bygger att spärr och urval skall det vara nonnala, medan fritt tillträde är undantaget. Det kan vid första anblicken orealistiskt i dagens läge synas vara att börja planera för situation där stor del utbildningen inte en en av är spänad. De senaste årens utveckling har dock varit exceptionell. Fram

till 1991 var många fristående kurser vid universitet och högskolor

ospärrade, utan att därför bli översökta. Inför hösttenninen 1992 ökade

dock antalet sökande kraftigt inom VHS-antagningen med närmare 30

68 Kapitel 7

procent. Detta hängde sannolikt ihop med den snabbt ökande arbetslösheten, bland både och äldre. Man blev då tvungen att spärra i stor unga sett alla kurser.

En faktor temporärt ökade trycket högskoleutbild-

annan som ningen de urvalsreglema tillämpades från höstterminen är att nya som 1991 innebar att det blev lättare för dem korn direkt från gymsom nasieskolan att komma in. Detta visade sig också genom att genom-

snittsåldem på de antagna till utbildningslinjer minskade från 23,4 till 22,7 år. Det innebar i sin tur att vi fick en tillfällig kö av något äldre sökande inte korn in på högskolan. Denna kö torde dock försvinna

som

inom något eller några år.

Sedan 1992 har antalet sökande nybörjare varit i stort sett oförändrat,

samtidigt högskolornas antagningskapacitet har ökat med bortemot

som 30 Vi vet vidare att antalet ungdomar i åldern 20 25 år komprocent. minska under de närmaste tio åren. Inom vissa utbildningar mer att

t.ex. ingenjörsutbildning, vissa lärarutbildningar och en rad olika kurhar också idag svårt att rekrytera så många studenter som man

ser man

planerat för och statsmaktemas räcker till. Det finns alltså som ramar

argument för att trycket på många utbildningar inte kommer att vara

större än kan ta bort spärren inom de närmaste åren. att man

I sammanhanget bör också uppmärksammas att planeringsprincipema har ändrats i och med 1993 års reform. Tidigare skedde planeringen

universitet och högskolor fick platser inom olika områden genom att sedan fördelades de olika linjerna och kurserna. Sedan var det som antagningens uppgift att besätta dessa platser. Man ñck inte flytta plathur helst mellan olika linjer det visade sig att man inte serna som om

kunde få fullt ett håll. Det dessutom i många fall dålig strate-

var en gi; platser lite pinsamt men hade oftast inga allvarligare tomma var ekonomiska konsekvenser.

Idag är budskapet och planeringsideologin en annan. Uppgiften är att så långt det går utbildningsutbudet efter studenternas önskemål.

anpassa Resurserna fördelas efter hur många studenter man får inom breda utbildningssektorer och inte efter ett abstrakt platsbegrepp. I sin tur

innebär detta att egentligen först skall hur många sökande man

man se

har till olika antagningsalternativ och först därefter bestämma hur många

kan ta in på vart och ett av dessa.

man En observation i sammanhanget är den ändrade syn sökandetrycket detta borde medföra. Av tradition har man studerat antalet som

sökande plats till viss utbildning. Det har varit det vanligaste

per en

måttet i antagningssammanhang. Det har delvis också uppfattats som ett

Kapitel 7 69

konkurrensmedel fler sökande per plats desto högre status den aktuella utbildningen. Eftersom universitet och högskolor numera till stor del själva bestämmer antalet platser på olika utbildningar är totalantalet sökande inom olika områden ett intressantare mått. Det visar i vilken mån olika utbildningar är attraktiva för de studerande. Däremot är det inte enbart positivt för en högskola platserna inte om räcker till för alla kvalificerade sökande. Det borde egentligen vara ett problem för högskolan att man inte kan ge alla sökande med goda förutsättningar den utbildning, de helst vill ha. som Sveriges förenade Studentkårer har vid ett flertal tillfällen framhållit att högskoleutbildning bör vara ospärrad. Vidare har de Nya Högskolornas Rektorskonvent i en rapport hösten 1994 Nytt tillträdessystem vid högskolorna konstaterat att

Urval är aktuellt bara för en del av utbildningsutbudet och bör som matiken får därför inte styra utformningen av hela tillträdessystemet.

Det finns dock många hinder på vägen mot en situation där en be-

tydande del av högskoleutbildningen är ospärrad. Ett är att enskild en högskola inte ensidigt kan ta bort spärren på en del av sina utbildningar.

Risken är då stor att alltför många detta sista reservmöjlig-

ser som en het, vilket ger en kraftig ökning av antalet sökande, kanske som man inte kan klara av. Det finns också en risk att uppfattningen att nästan all utbildning måste spärrad blir självuppfyllande profetia. Om allt är spärrat vara en

måste man söka många kurser för att gardera sig mot att bli helt utan

studieplats. Man kan naturligtvis inte idag säga något definitivt de framtida om förutsättningarna för att vissa utbildningar kan bli ospärrade. Inte minst

beror det på de fysiska och resursmässiga hinder som kan förekomma.

Det är dock viktigt att man förbereder sina system för detta. Vår slutsats är därför att universitet och högskolor snarast måste börja planera för ett antagnings- och urvalssystem, där vissa utbildningar även

program och inte bara kurser har fritt tillträde. l framtiden bör spärrade

och ospärrade utbildningar kunna ses som två likvärdiga alternativ.

Det skulle också åtminstone delvis avdramatisera antagningen till

högskolan om det i framtiden kan finnas relativt gott ospärrade om

utbildningsaltemativ kurser och utbildningsprogram till vilka det räcker

att anmäla sig relativt sent t.ex. i mitten av augusti och ändå få rätt att

70 Kapitel 7

delta i utbildningen. Kan införa ett sådant system för en del av man

antagningsaltemativen kan också ägna mer tid och omsorg

man urvalet till de återstående utbildningarna.

behövs, enligt vår mening, inte någon förändring högskoleför-

Det av ordningen vad vidgade möjligheter till ospärrad antagning. Högavser skolelagen 4 kap 1 § bör tillräcklig i detta avseende. vara

7.5 Arbetslivserfarenhet och urval

särskild grund

gällande högskoleförordning arbetslivserfarenhet som en av

I nu anges tillåtna urvalsgrundema. De används dock ett speciellt sätt i de Lång arbetslivserfarenhet innebär att man får flytta urvalssituationen.

definieras högskoleprovresultaten. Vid

fram i den kö som genom utbildningsprogram i den samordnade antagningen, finns i de urvalet till

fall speciell urvalsgrupp där vanligen 20 procent av platserna

flesta en med hänsyn till resultatet högskoleprovet, med ett tillägg fördelas alla kan redovisa 5 års arbetslivserfarenhet eller mer. 0,5 poäng för som antagningen till kurser används normalt inte arbetslivserfa- I den lokala renhetema°.

arbetslivserfarenhet är idag enligt praxis ganska bred.

Definitionen av Även vård barn och nära släktingar räknas arbetslivserfarenhet, av som

också vämpliktstjänstgöring och deltagande i olika arbetsmark-

liksom kan säga alla är över 25 år

nadsåtgärder. Något hårdraget man att som inte studerat efter gymnasieskolan och som inte varit arbetslösa är

som kvalificerade till tilläggspoäng för arbetslivsmeriter. för den sökande arbetslivspoängen varierar från ut- Betydelsen av

För vissa antagningsaltemativ är trycket så stort

bildning till utbildning. in den aktuella kvoten dvs. i de flesta fall ca 20 att alla som kommer

har minst de stipulerade fem årens arbetslivser-

procent av alla antagna På andra utbildningar gäller detta bara ett mindre antal persofarenhet.

dessutom kanske ändå hade kommit in utan det extra poängtil-

ner, som lägget.

Syftet med arbetslivspoängen liksom också de tidigare förenings-

har huvudsakligen varit att göra det möjligt för sökande med poängen

9 överensstämmelse med den praxis gällde i 1991 års antagningssystem. Detta är i som

Kapitel 7 71

mer okonventionell bakgrund och andra erfarenheter, komma in

att på spärrade utbildningar, även om man inte kunnat bedöma deras förut-

sättningar för de avsedda studierna i traditionell mening höga betyg osv.. Det har dock visat sig att sådana regler ofta inte fungerat som avsett. Till en stor del har reglerna utnyttjas av samma personer, som

skulle kommit in enligt de vanliga urvalsreglema. Det har också funnits direkt negativa följder dessa regler. Föreningsmeritema

av missgynnade kvinnliga sökande. Samma sak gällde reglerna före 1991 om tillgodoräknande arbetslivserfarenhet vid antagning till

av civilingenjörsutbildningen.

Det är också ytterst tveksamt satsningen arbetslivsmeriter om som

urvalsinstrument har haft någon betydelse för det sociala rekryteringsmönstret till högskolan. Redan tillträdesutredningen påpekade de

att

dåvarande reglerna för arbetslivspoäng till del fungerade

en stor som en

kö, där samma personer kom in utbildningen några år

men senare än de annars skulle ha kommit in.

RUT-93 vill betona att det är angeläget att rekryteringsbasen till högskolan är bred. Det bör gälla sig det är utbildningar

vare som är relativt lätta att komma in eller det är de hårt spärrade utbildningar-

na. Vi har i Sverige en lång tradition med stora variationer både i ålder och bakgrund på många högskoleutbildningar. Den är viktig slå vakt

att om. Ett sätt att göra detta är att ta hänsyn till

omfattande arbetslivserfa-

renheter vid urvalet till högskolan. Det är vidare inom

många utbild-

ningar av värde för utbildningens kvalitet

att studerandegruppen består av personer med varierande bakgrund bl.a. med erfarenheter från olika

delar av arbetslivet. Det är dock tveksamt de generella om reglerna för

arbetslivspoäng såsom de praktiseras nu, alltid är det bästa sättet för

att

uppnå den eftersträvade breddningen i rekryteringsmönstret.

Vi vill därför vidga och möjligheter individuella

ramarna ge att ta mer hänsyn

i detta avseende vid antagningen. Vi föreslår därför att det i högskole-

förordningen införs en paragraf urval på särskild grund. Som

ny om särskild grund får då räknas

Omfattande erfarenhet verksamhet inom arbetslivet. av

Kunskaper och erfarenheter är speciell betydelse för den som av

sökta utbildningen.

Övriga av den sökande åberopade särskilda skäl.

Första och tredje punkten har sin motsvarighet i den gällande nu för-

sou 1995.-71 72 Kapitel 7

Skillnaden tidigare är att de enligt förslaget inte enbart ordningen. mot till den sökandes möjligheter att tillgodogöra sig utbildmåste kopplas

ningen. punkten motiveras behovet att vid urvalet ta Den andra ovan av av de kunskaper och erfarenheter vissa sökande

hänsyn till speciella som

utländska sökande med varierande och ofullständiga har. Det kan gälla från hemlandet eller från verksamhet i Sveriutbildningar personer som fått erfarenheter och meriter inte förutsatts i de formella tillge som trädesreglema. grund kan också behöva användas för att en

Urval på särskild ge

behandling de sökande inte har betyg från den nya gymrättvis av som kan översättas och inte heller har

nasieskolan eller betyg som som

högskoleprovet, eller olika skäl inte skulle kunna

genomgått som av

i det har annat modersmål än svenska.

göra sig rättvisa t ex om man

Så det bara finns två huvudsakliga urvalsmetoder betyg eller länge måste denna prövas individuellt för att få en högskoleprov grupp rättvis bedömning.

den här föreslagna regeln antagning på särskild grund

Syftet med om högskolorna initialt skall kunna tillämpa nuvarande praxis där man är att vissa utbildningar 20 procent de sökande utifrån resultatill antar ca av

högskoleprovet med poängtillägg för yrkeslivserfarenhet i de

tet fall fem år eller mer. På längre sikt kan utveckla metoder flesta man rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt skall för hur man ett ur individuella bedömningar såväl av sökande med arbetskunna göra mer livserfarenhet sökande med andra meriter. som

viktig uppgift för Högskoleverket bör vara att följa utvecklingen

En antagningen särskild grund. av

Vi vill också peka på att statsmakterna i regleringsbrev kan ange mål för universitetens och högskolornas rekryteringspolitik, bl.a. när det ett eller annat sätt gått andra vägar än de

gäller att anta personer som konventionella till högskolan. Den föreslagna paragrafen ger universitet medel krävs för kunna uppfylla dessa mål.

och högskolor de som att

7.6 De betygens roll i urvalet

nya

från tidigare teoretisk utbildning enligt många undersökningar

Betyg ger

Kapitel 7 73

det bästa prognosvärdet för framtida studieframgång. En förutsättning

är naturligtvis att betygen i olika skolor och klasser är jämförbara. En metod för att åstadkomma detta infördes under 1940-talet för den dåva-

rande folkskolan, med utgångspunkt från utredning under ledning

en av Fritz Wigforss SOU 1942:11. Lösningen bestod två Dels av steg. införde man en relativ betygsskala. Man bestämde den procentuella fördelningen som skulle finnas i hela landet mellan de olika betygs-

gradema. Detta innebar naturligtvis inte att denna fördelning skulle gälla i varje klass, utan betygsfördelningen skulle gälla för hela elevpopulatio-

nen. Som stöd för läraren när han skulle bedöma hur hans klass stod i förhållande till landet i övrigt infördes vidare standardprov i antal ett ämnen. Systemet med relativa betyg överfördes till den senare nya grundskolan. Iden gymnasieskola infördes med början 1966, användes också som

en relativ betygsskala. Alla som deltagit i undervisningen fick ett betyg

mellan 1 och Betygen skulle nationell nivå fördelas så de 7 att

procent som hade de svagaste kunskaperna i ämnet fick betyget De

därefter kommande 24 procenten skulle få betyget 2 med procentosv. talen 38, 24, och 7 för de tre högsta betygsstegen. Betygsskalan skulle

gälla oberoende av vilka absoluta kunskaper eleverna hade.

som

Betygen i den nya gymnasieskolan.

Den nya gymnasieskolan bygger ett helt annat synsätt än 1966 års. Det gäller uppläggningen av utbildningen i allmänhet och betygssystemet i synnerhet. Det innebär att förutsättningarna för ett urval till högskolan med gymnasiebetygen grund blir helt förändrade. som De betyg som ges i den nya gymnasieskolan skiljer sig också i

° Vi skall inte här fördjupa oss i hur man skall definiera studieframgång. För disen kussion av detta se vår planerade arbetsrapport från urvalsseminariet. En principiell svaghet med de relativa betygen i gymnasieskolan var att man normalfördelade betygen över olika populationer. I folkskolan och grundskolan hade senare normalfördelningen gjorts över en hel årsklass. Så t.ex. var betygen i matematik både i den större kursen som fanns de naturvetenskapliga och tekniska linjerna och i den mindre kursen som lästes samhällsvetenskaplig och ekonomisk linje normalfördelade var för sig. Betyget 5 naturvetenskaplig linje ñck därmed samma värde i urvalssammanhang som betyget 5 samhällsvetenskaplig linje, trots att det förra sannolikt innebar en större chans till studieframgång åtminstone inom det tekniskt-naturvetenskapliga området. Ett annat exempel var det fåtal språkbegåvadeelever läste grekiska som i gymnasiet. Att normalfördela betygen för denna elitgrupp var inte rimligt.

74 Kapitel 7

många väsentliga avseenden från de tidigare:

Betygen kurser och inte som tidigare ämnen. Antalet betyg i - avser ett ämne beror då bl.a. hur just det ämnet är uppdelat i kurser. Exempelvis kan i gymnasieskolan läsa upp till 300 poäng i man

matematik, fördelat fem kurser Matematik A E, medan det i

ämnet fysik bara finns en kurs 220 poäng.

Eleverna har relativt stora möjligheter att välja sitt eget kursprogram. ° Det innebär att det finns stora variationer i de kurser som eleverna

har läst, även bland dem som gått samma program.

Slutbetyget från gymnasieskolan består betygen som eleven fått

- av

alla de kurser som honhan läst under sina normalt tre i

skolan. Antalet kurser i ett slutbetyg från gymnasieskolan kan också bli stort. 30 40 kurser i ett slutbetyg kommer att vara vanligt. -

Betygen är målrelaterade och absoluta. För varje kurs finns mål uppsatta och betygskriterier preciserar de kunskaper som krävs som för att få betyget Godkänd respektive Väl godkänd. För det högsta betyget Mycket Väl Godkänd finns inga betygskriterier formulera-

de. De inte når upp till den kunskapsnivå som krävs för betyget

som Godkänd får betyget Icke godkänd.

Man vet inte förhand hur många de studerande en kurs som

av får de olika betygen. Betygen kan också fördela sig olika beroende vilken kurs det gäller. Vissa kurser kan vara svåra att få överbetyg på. På andra kurser kan detta vara lättare.

Betygen i den gymnasieskolan kan också omprövas. Alla som ° nya

fått betyget Icke godkänd har rätt att under gymnasietiden eller

därefter pröva för att få något av de tre godkända betygen. om

Även den är godkänd kan mot avgift få pröva för att få ett

som om högre betyg efter det att man slutat gymnasieskolan.

Man vet ännu inte hur det betygssystemet kommer fungera. nya Kommer att kunna hantera de tendenser till betygsinflation som man alltid finns Kan få enhetlig bedömningsskala mellan olika man en

lärare och olika skolor. Speciellt svårt kan det bli för kurser som ges på många olika gymnasieprogram. Det sägs också ofta att det är lättare att

sou 1995:71 Kapitel 7 75

få höga betyg i en svag klass än i en duktig.

När det gäller behörighet har det nya absoluta betygssystemet klara fördelar jämfört med det tidigare relativa. Betyget Godkänd på kurs

en

skall innebära en viss kunskapsnivå för den sökande bör den-

som vara år från år z samma Vid urval har det nya betygssystemet nackdelar jämfört med det

tidigare. Det gör det svårare att jämföra olika behöriga sökande på ett rättvist sätt. De sökande kommer att ha olika kurser med olika svå-

righetsgrad i sitt bagage när de söker. Även begränsar till om oss dem som är behöriga i kraft av sina gymnasiebetyg ocheller kompletteringar i komvux, är det egentligen bara kärnämnena och de kurser som ingår i den särskilda behörigheten för antagningsaltemativet, de som sökande har gemensamt.

Vidare kommer man inte att ha någon kontroll över den tid

som de sökande lagt ner för att få ett visst betyg kurs. Vissa har fått en betyget på ordinarie tid; andra har läst ett Icke godkänt under upp gymnasietiden, andra åter har tenterat kursen efter det att de slutat skolan. Det är klart att i denna situation säger ett visst betyg kurs inte en

så mycket om en sökandes studiefönnåga Däremot den ett mått på

ger hanshennes kunskaper

Diskussionen är inte något sätt ny. Problemen med att använda målrelaterade betyg i urvalssammanhang har tagits många.

upp av

Tillträdesutredningen SOU 1985:57 diskuterade betygens roll för behörighet och urval. Man tog också upp hur övergång till ett

en mer

målrelaterat betygssystem skulle påverka möjligheterna att använda

betygen för behörighet och urval. Man kom till i bestort sett samma

dömning som vi gjort här. Flera fackmän har också pekat de svårigheter som finns när det gäller att använda ett målrelaterat betygssystem

för urval till fortsatta studier. De högskolornas rektorskonvent nya konstaterar också i en rapport från december 1994 att

2 I det tidigare krävde systemet man vanligen betyget 3 i det aktuella ämnet för behörighet, vilket bara innebar att man hörde till de 69 procent bästa ur kunskapssynpunkt i landet. 3 Se vidare RUT-93:s arbetsrapport om urvalsfrâgor.

76 Kapitel 7

betygens användbarhet vid kontroll behörighet och som urvalsav grund kommer minska avsevärt och att högskolorna måste ta med att

detta i arbetet med ett nytt antagningssystem.

De betygen grund för urval till högskolestudier. nya som

Mot bakgrund ovanstående kan ställa frågan om de nya gymav man nasiebetygen överhuvudtaget bör användas i urvalsprocessen. Egentligen

kan konstatera att vi på kort sikt inte har något val: Det finns inga

man

andra generella urvalsprinciper som kan användas som ersättning. Hög-

begränsningar i detta avseende avsnitt 7.7. På

skoleprovet har sina se

längre sikt beror svaret frågan till stor del hur betygssystemet

kommer tillämpas. Därför är det viktigt att noga följer upp och att man

utvärderar hur betygssättningen fungerar och hur samspelet mellan

betygen och urvalsmetodema till högskolan utvecklar sig. Resultatet av

denna uppföljning och utvärdering får sedan ligga till grund för eventuella framtida politiska ställningstaganden om gymnasiebetygens utformning och användbarhet vid urval till högskolstudier.

Trots allt är även de framtida betygen en informationskälla när man

skall bedöma de sökandes förutsättningar för högskolestudier. Det

förhållandet sökande har skaffat sig dokumenterade kunskaper, att en kan värde för de fortsatta studierna måste vara en faktor som vara av skall med i bedömningen i urvalssituation. som tas en Man kan också konstatera att förutsättning för att det nya been skall kunna fungera är att det används för urval till fortsatt tygssystemet utbildning. Om högskolan helt skulle över till att göra urvalet t.ex.

efter speciella inträdesprov, skulle gymnasiestudierna åtminstone på

-

de samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga programmen komma

-

inriktas på dessa intagningsprov och inte innehållet i gymnasiets

att kursplaner.

Som framgår ovanstående kommer under alla förhållanden be-

av användbarhet urvalsinstrument att minska. Det motiverar i tygens som betygen i fortsättningen inte bör användas för hela urvalet till sin tur att

viss utbildning. I kapitel 10 föreslår vi därför att högskoleförord-

en

ningen kompletteras med en föreskrift om detta Motsvarande regel

gäller redan idag för högskoleprovet.

14 Riksdagen har också slagit fast att de betygen skall vara en viktig urvalsgmnd. nya

Kapitel 7 77

Nytt betygssystem nya urvalsprinciper -

Vi har inte uppfattat det som vår uppgift att lägga fram ett förslag till hur de nya betygen skall användas i detalj vid urvalet till olika hög-

skoleutbildningar. Som vi ser det är detta i första hand en uppgift för

universitet och högskolor med fördel samverkan. Målet måste - genom vara att man skapar ett standardsystem som är enkelt och lätt att informera om, inom vilket det finns möjlighet till anpassning till de olika villkor som gäller de olika utbildningarna. Enligt det regelsystem som

föreslagit är det sedan den enskilda högskolan som slutligen avgör i

vilken grad man skall använda detta standardsystem för sina antagningsaltemativ. Hur gör detta kan dock bli föremål för diskussion man i anslutning till den tillsyn som Högskoleverket svarar för. Som vi redan skrivit tidigare inte att det är meningsfullt anser att

i högskoleförordningen införa regler för hur betyg skall räknas vid

urval till högskoleutbildning. Det skulle bli alltför komplicerat grund av de stora variationer som finns och kommer att finnas mellan de antagningsaltemativ som finns i högskolan. Däremot kan statsmakterna i ett uppdrag till universitet och högskolor eller annat sätt ange vissa riktlinjer eller principer för hur betygen normalt skall användas i urvalssituationen.

Vilka kurser skall räknas med vid urvalet

Vid ett urval med de nya betygen som grund är den första frågan

som aktualiseras vilka av de kurser, sökande har läst, skall som en som tas med i bedömningen av de sökande. Man kan tänka sig flera olika lösningar t.ex. :

° Man kan ta med alla kurser som den sökande har läst och fått betyg i modell 1.

° Man kan ta med bara de kurser är för samtliga som gemensamma

sökande till den berörda utbildningen med gymnasiebakgrund. Det är i princip de kurser som ingår i de allmänna och särskilda behörighetskraven modell 2.

° Man kan ta med de kurser ingår i behörighetskraven utökat med

som

ett antal kurser som ger kunskaper som är speciellt viktiga för den sökta utbildningen modell 3.

78 Kapitel 7

Modell 1

Det finns rad argument, inte minst praktiska, för att man inte skall en göra så stora förändringar i principerna för betygsurvalet utan att man även i det systemet meritvärde skall använda någon form av nya som

medelvärde eventuellt viktat över betygen alla kurser som den

sökande gått, dvs. följer modell Detta innebär i princip att

att man behandlar de betygen som man gjorde med de gamla vid man nya urvalet i den samordnade antagningen Ett sådant system är i viss mån enhetligt. Det är också förhållandevis lätt tillämpa och lätt att informera Samtidigt finns det invändatt om. ningar:

Det är tveksamt att införa princip där alla kurser i gymnasieskolan en innehåll och inriktning får betydelse vid urvalet till i oavsett samma huvudsak teoretiska utbildningar. Det kommer inte att uppfattas som rättvist betyget t.ex. fortsättningskurs i ett ämne som har direkt att en betydelse för de fortsatta studierna får samma vikt som en orienteringskurs i för den framtida utbildningen irrelevant ämne eller en kurs ett

inriktad mot en tillämpning inom ett speciellt yrkesområde.

Det kommer vidare att finnas variationer i svårighetsgraden mellan

olika kurser. På vissa är det lätt att få överbetyg, på andra svårt. Om räknar med betygen alla kurser i urvalsunderlaget är det stor risk man

valfriheten för de gymnasiestuderande som är en huvudpunkt i

att -

gymnasiereformen inte minst de mest ambitiösa eleverna kommer

- av användas för att leta de kurser vilka det är lätt att få överbeatt upp oberoende de är värde för de framtida högskolestudiema tyg, av om av eller inte.

En regel att skall använda ett medelvärde av betygen alla om man gymnasiekurser läst skulle också ge upphov till en rad gränssom man

dragningsproblem, kommer att vara svåra att hantera och vars

som lösning kan utnyttjas taktiskt olika sätt de sökande. Framför allt av gäller det vilka kurser skall tas med vid medelvärdesberäkningen. som Skall räkna med kurser läses efter det att man slutat i gymman som

nasieskolan t.ex. för att uppnå behörighet Hur gör man med kurser

där eleven fått betyget Underkänd Skall de räknas med, och i så fall kan de bytas ut mot andra extra kurser där man har ett bättre betyg Hur skall göra för de elever läst reducerad studiekurs, dvs. man som

Kapitel 7 79

strukit vissa kurser jämfört med dem läst dessa kurser, inte som men blivit godkända dem

Metoden innebär också att man skapar ett system där har man samma köordning till alla sökalternativ. Man får situation där det finns en en grupp sökande som kan komma in nästan allt de vill, samtidigt som

det finns en annan grupp som inte kan komma in någonting, sig

vare

de vill läsa det eller ej. Detta är många synpunkter inte någon bra

ur lösning.

Det finns också en mer principiell invändning mot metoden att

använda de nya betygen analogt med de gamla. Det tidigare relativa betygssystemet anpassat till urvalssituavar en

tion, genom att det ur kunskapssynpunkt rangordnade alla läst

som kursen. Undervisningen också under i princip likvärdiga förhållangavs den. Det innebar att det relativa betyget skulle kunna ses som ett mått

på elevens studieförmåga i relation till övriga elever läst

som samma kurs. I den nya gymnasieskolan är det kunskaper dokumenteras, som oberoende av under vilka omständigheter eleven skaffat sig dem. som Omfattningen och inriktningen beskrivs de kurser eleven genom som

genomgått och fått lägst betyget Godkänd på. Djupet i kunnandet på varje kurs beskrivs genom betyget på kursen i fråga.

Om man skall använda de nya betygen för urval till högre studier,

bör de därför användas som ett mått på det de är avsedda att beskriva nämligen den sökandes kunskaper och inte något annat, den

t.ex.

generella studielämpligheten.

Det är till en viss del det försöker göra när senare som man man tillämpar principen att alla kurser skall räknas med oberoende inneav håll och inriktning.

Modell 2

Om man jämför de sökande enbart deras betyg behöriggenom

hetskursema modell 2 rangordnar dem efter just de kurser

man som

ger kunskaper som är viktiga för den sökta utbildningen. Detta skulle

15Sen är det naturligtvis så att höga betyg kurser som innehåller för den framtida utbildningen viktiga kunskaper sannolikt också tyder en god studielämplighet i vid mening.

80 Kapitel 7

innebära att i stort kopierar tidigare vanlig metod för betygsurman en val i den gamla lokala antagningen. Fördelen med en sådan metod är att jämför betygen i kurser för alla sökande och att dessa man samma kurser är relevanta för de fortsatta studierna. Om betygssättningen är enhetlig över landet, så denna metod en jämförelse mellan de ger sökandes kunskaper i förkunskapskursema. En nackdel är att för många antagningsaltemativ är behörighetskursema i stort sett bara kämämnena och eller två ytterligare kurser. Det är kurser som i många fall läses en färdigt under första årskursen. Urvalsmetoden tar därför ingen eller liten hänsyn till studieresultat kurser som läses senare under gymnasieut-

bildningens gång. Den innebär också att man får ett mycket starkt tryck

kärnämnena. Nyckeln till högskolan blir då för många att man har mycket bra betyg i kärnämnena.

Modell 3

Det finns också kurser, inte är formella behörighetskurser men som som

värde för studierna på den aktuella utbildningen. Man kan därför

är av bygga ut modell 2 att i urvalsunderlaget även ta med andra ovan genom

kurser än behörighetskursema; kurser vars innehåll något sätt är

relevanta för den aktuella utbildningen. I det följande skall vi skissera hur sådan princip skulle kunna en konkretiseras. Det fortsatta arbetet olika nivåer i beslutssystemen får

visa hur långt kan komma denna väg. Utgångspunkten är följan-

man de:

Urvalet skall baseras på den sökandes betyg på ett antal kurser från

gymnasieskolan som vi kallar meritkurser.

För ett visst antagningsaltemativ skall bland meritkursema finna alla kurser ingår i behörighetskraven till antagningsaltemativet. Utöver

som detta får meritkurser tas med kurser valda från en förteckning som som

fastställs separat för varje antagningsaltemativ. Kursförteckningen kan innehålla både kurser från de nationella programmen i gymnasieskolan

och lokala kurser.

6 I detta ligger också sökande tillgodoräknas de betyg och de kurser som han har att en med sig vid ansökningstillfállet oberoende när och hur hanhon skaffat dessa meriter. av Det betyder i den gamla terminologin att man accepterar konkurrenskomplettering.

sou 1995:71 Kapitel 7 81

Det finns maximigräns för omfattningen av de meritkurser som en en

sökande får tillgodoräkna sig, förslagsvis 1500 poäng. Det skall inte

möjligt att meritera sig att obegränsat öka antalet meritvara genom För den sökande läst flera kurser upptagna den för

kurser som antagningsaltemativet gällande kursförteckningen än som ryms inom

1500 poäng räknas de kurser som ger det högsta meritpoängen ramen Om meritkursema tillsamman inte kan bli exakt 1500 poäng

se nedan.

räknar delar kurser lämpligt sätt. man av

4. För varje sökande beräknas ett meritvärde med hänsyn till det sökta

antagningsaltemativet. Poängen för varje meritkurs multipliceras med en betygsfaktor. Vi föreslår faktorn 2 för betyget Godkänd, 3 för Väl

godkänd och 4 för Mycket väl godkänd. Denna produkt dividerat med 100 kursens meritvärde. Summan av meritvärdena för alla meritger kurser den sökandes meritpoäng för den sökta utbildningen. Detta ger blir, med det val faktorer vi gjort ett tal som är högst 60. av som ovan, Detta tal kan sedan användas för att rangordna de sökande.

Utformningen listorna över tillåtna meritkurser utöver dem som ingår

av behörighetskurser är viktig för hur systemet kommer att fungera som

och också för de signaler högskolan därigenom ger till gymnasies-

som kolan och dess elever. Sådana signaler kan man inte undvika. Hur man än formulerar sina regler för urval med hjälp av betygen sänder man

något slags signaler till gymnasieskolan.

Enligt vår mening bör det lista inte bara innehåller vara en som fortsättningskurser till behörighetskursema t.ex. Historia B för huma-

nistiska ämnen eller kemi B för civilingenjörsutbildning Historia B och

Kemi B ingår inte de aktuella standardbehörighetema, utan även kurser breddar de sökandes kunskaper. Kurser i svenska och utländska som

språk är naturliga i sammanhanget. Det är också viktigt att relevanta kurser från det tidigare kallades yrkesinriktade program tas med

som kursförteckningen. En viktig del i modellen är regeln att man bara räknar meritkurser

till, här föreslås, 1500 poäng. Övriga poäng inom ramen för ett

upp som kan användas till kurser som inte är meritkurser utan att detta program

påverkar meritvärdet negativt.

Man kan naturligtvis invända att det blir svåröverskådligt med ett

system där meritkursema kan variera från antagningsaltemativ till an-

tagningsaltemativ. Vi vill dock samtidigt betona att det är viktigt att uppsättningen meritkurser kan till de olika utbildningarna. På anpassas förhand givna urvalsregler kan fungera som en belastning när man tar

82 Kapitel 7

fram nya utbildningsaltemativ. Mycket blir beroende i vad mån högskolorna kan samordna sina bedömningar när det gäller meritkurserna. Vi är övertygade om att det på sätt för behörigsamma som

hetskraven går att finna ett mindre antal uppsättningar tilläggskurser

av som var och en kan gälla för stora utbildningsområden, oberoende av universitet och högskola. En sådan ordning bör presumtiva sökande ge tillräckligt underlag för att planera sina studier. Det skisserade systemet innebär också skapar meritväratt man en desskala. För sökande med andra betyg, t.ex. tidigare former av gymnasiebetyg, kan man utforma översättningsregler vilket innebär bl.a. att man kan undvika kvoteringar. Utredningen förordar att man arbetar vidare enligt de principer som ges i modell

Betygsurval måste kompletteras med annat urval.

Slutligen bör åter framhållas att ett betygsurval av någon de typer av

som skisseras i det föregående inte kan användas för hela urvalet

av sökande från det nya gymnasiet. Högskoleprovets roll andra som en chans blir mer viktig i och med det betygssystemet. En första nya antagning av ca 50 procent av det planerade antalet studenter efter betyg bör kompletteras med ett urval bland de återstående baserat dels hög-

skoleprovet enbart, dels högskoleprov + arbetslivspoäng alternativt urval på särskild grund.

7.7 Högskoleprovet

Högskoleprovet tillkom ursprungligen ett instrument för urval bland som behöriga sökande som inte hade betyg från gymnasieskolan. Det är

utfonnat som ett generellt studielämplighetsprov efter modell

en som förekommer flera håll utomlands. Det består delprov. av sex

I och med 1991 års tillträdesreforrn får alla räkna högskoleprovet

som merit vid urval till högskolan. Det är andra chans för dem en som inte fått tillräckligt höga gymnasiebetyg. Detta har inneburit att provet görs en eller flera gånger av en stor del av dem siktar högskosom

lestudier. Provet anordnas två gånger årligen; gång i oktober och

en en i april. Antalet deltagare de senaste åren har varit 60 000 höstproca

vet och ca 80 000 vårprovet.

Kapitel 7 83

Provresultaten normeras i en normalfördelad skala i intervallet 0,0 - 2,0. Några definitiva resultat om provets prognosvärde finns inte ännu. Rent allmänt för prov av denna typ kan man säga att de ger en viss

prognos om studieframgång, dock inte riktigt lika bra som betyg från

teoretiska utbildningar. En kritik som framförs mot högskoleprovet är att det är för allmänt och inte tillräckligt bra prövar de speciella förutsättningar som krävs för vissa utbildningar. Det har i detta sammanhang också diskuterats om provet kunde ha fler delar som var och en är anpassad för olika typer av högskoleutbildningar. Som provet är utformat idag tycks det finnas en viss bias till kvinnors nackdel. Det innebär kort sagt att kvinnor med ett visst högskoleprovresultat som grupp presterar bättre i sina högskolestudier än männen med samma provresultat. Detta tycks vara relativt generellt för denna

typ av prov till skillnad mot betygen som istället ofta har en bias till

kvinnors fördel. 7 En fördel med högskoleprovet är att det är enhetligt. I princip har alla gjort eller åtminstone typ Provresultasamma prov samma av prov. ten är därmed mer jämförbara än t.ex. de nya betygen. Samtidigt finns det vissa grupper som inte kan göra sig själva rättvisa i högskoleprovet. Det är bl.a. personer som inte har svenska som modersmål. Flera av delproven förutsätter goda kunskaper i svenska. I högskoleförordningen föreskrives också mot denna bakgrund att högskoleprovet inte får användas som enda urvalsinstrument.

En och person får göra högskoleprovet i princip hur många

samma

gånger som helst. För den som gjort flera högskoleprov skall det bästa resultatet under de senaste fem åren gälla. En strategi för den gärna

som

vill komma in en speciell utbildning är då att man går upp i provet

7 För ingående diskussion högskoleprovet den kommande arbetsrapponen en mer av se om urvalsfrâgor.

84 Kapitel 7

så ofta man kan med förhoppningen att man någon gång skall ha tur och komma upp till den nivå som krävs för den eftertraktade utbild-

ningen.

Högskoleprovet har beskrivits som en andra chans för den som av någon anledning inte har ett tillräckligt bra gymnasiebetyg. Det är också i många fall ett viktigt för dem har utbildningsprov som en annan bakgrund än gymnasiet. Därför är enligt vår mening högskoleprovet under överskådlig tid ett viktigt komplement till betygen och de andra prov som kan komma att utvecklas. Högskoleprovet har bara använts som generellt urvalsprov sedan 1991. Våra erfarenheter av studieresultat och studieframgångar för dem som genomgått provet är än så länge begränsade. Det pågår flera håll studier av dess funktioner. De kan leda till att man successivt utvecklar och modifierar provet i olika avseenden.

7.8 Andra

urvalsprov

De traditionella och generella urvalsmetodema d.v.s. betyg och högskoleprov är inte tillräckliga för urvalet i framtiden. Båda systemen dras med brister ur prognossynpunkt. De passar inte heller alla behöriga sökande med deras olika bakgrund. Risken är stor att sökande med goda förutsättningar för den aktuella utbildningen med udda meriter men mer inte kommer till sin rätt om man enbart använder betygen och högskoleprovet som urvalsgrund. I många fall är det dessutom andra kvalifikationer som är viktiga för den sökta utbildningen än de som man mäter med betygen eller högskoleprovet. Det mest påtagliga exemplet på detta är de konstnärliga utbildningarna, där man av tradition gör urvalet baserat på inträdesprov eller insända arbetsprov. Ett annat exempel är läkarutbildningen där på flera håll komman pletterar urvalet med hjälp av betyg och högskoleprov, med urval baserat de sökandes levnadsbeskrivningar, skriftliga motiveringar och

18Den statistiskt mer korrekta lösningen är att inte räkna de bästa resultatet utan istället medelvärdet av alla de resultat som den sökande fått vid de olika provtillfällena. Men en sådan regel skulle inte heller, uppfattas som särskilt rättvis. Den skulle också skapa ett taktiskt beteende bland provdeltagama. Det skulle också ge formella problem. Vilka provtillfállen skall räknas Vad gäller om man blir sjuk under provets gång och måste avbryta osv.

Kapitel 7 85

intervjuer, med syftet att inte bara göra intaget utifrån förmågan till

teoretiska studier utan också att bedöma den sökandes förmåga att

fungera läkare i framtiden. Till joumalistutbildningen finns också

som speciella osv. prov Man kan också tänka sig direkta kunskapsprov som ett komplemer

ment till betygsurval och högskoleprovet. Ett näraliggande exempel är språkfärdighetsprov för studier i främmande språk. Men det är inte

heller orimligt att tänka sig speciella kunskapsprov i matematik och naturvetenskap ett komplement till betygen och högskoleprovet vid som urvalet till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.

Intresset för kompletterande vid antagning till högskolan har

prov ökat under den senaste tiden. Ett skäl för detta är att man för allt fler utbildningar att det finns andra talanger och färdigheter än de menar

kan mätas med gymnasiebetyg eller högskoleprov, som bör tas med

som när bestämmer vilka skall få en eftertraktad högskoleutman som bildning. Det finns också ett annat systemtekniskt skäl för att det i frammer tiden allt kommer att efterfrågas speciella antagningsprov. En av de mer svagaste punkterna i dagens urvalssystem är att det till vissa utbildningar krävs maximal eller nästan maximala betygspoäng för att kunna komma in. Det snedvrider verksamheten i skolan, och accentuerar ytterligare den betygsjakt under alla förhållanden är svår att undvika, så länge som som

gymnasiebetygen påverkar chanser att komma in olika högsko-

ens leutbildningar. Det kommer med det betygssystemet att vara speciellt viktigt att nya inte skapar situationer där det behövs högsta betyg i alla ämnen för man

att komma in på eftertraktad utbildning. Annars är risken stor för att

en

vi ganska snabbt får betygsinflation som ytterligare minskar betygens

en användbarhet urvalsinstrument. Detta innebär att det behövs andra som komplettering till betygen och högskoleprovet. De kan anprov som vändas för att anta del sökande vid sidan av dem som antas grund en betygen och högskoleprovet. En annan metod är att göra ett större av urval bland de sökande med betyg och högskoleprov än man siktar

och erbjuda alla i detta utval att göra det speciella provet. I preliminär bedömning som har gjort av sökandetrycket har

en vi funnit följande områden där det kan vara aktuellt med sådana extra urvalsinstrument redan år 1997 då de betygen allvar slår igenom nya

9 En sammanställning de olika speciella som förekommer kommer att publiceav prov ras i RUT-93:s arbetsrapport om urvalsfrågor.

86 Kapitel 7

bland de sökande:

0 Läkarutbildning, psykologutbildning och vissa andra utbildningar inom vårdområdet.

° Vissa civilingenjörsutbildningar Industriell ekonomi och teknisk fysik på vissa ställen.

- Utbildningar inom det biologiska området inklusive vissa Lant-

av bruksuniversitetets längre utbildningar.

- Utbildningar inom infonnationssektom.

- Vissa speciella ekonomiska utbildningar.

° Ett antal gymnasielärarutbildningar.

En viktig del vid utformningen av andra urvalsprov, vare sig det

gäller intervjuer, färdighetsprov eller kunskapsprov är frågorna

om rättvisa och rättssäkerhet. De regler och kriterier som gäller måste anges i förväg i den antagningsordning som kommer att föreslå annat

ställe i detta betänkande se avsnitt 9.2. Det måste också finnas möjlig-

heter till insyn i processerna liksom det måste finnas möjligheter till insyn även i den ordinarie urvalsprocessen. En viktig roll för Högskoleverket och dess tillsynsfunktion är vidare att kontrollera att de regler och procedurer som tillämpas vid alla former av urval, inte bara vid de särskilda urvalsproven, stämmer med gällande förordning. Rätt utfonnade kan speciella urvalsprov för vissa utbildningar eller grupper av utbildningar bli användbara komplement till de traditionella urvalsmetodema. Det är dock viktigt att man lägger omsorg vid provens utformning så att de mäter det man vill mäta och så att undviker man

slumpmässighet. Det krävs både tid, omsorg och sakkunskap vid upp-

byggnaden och genomförandet Högskolorna och deras av proven. organisationer måste bygga upp kompetens inom dessa områden. Det är också bråttom. Redan till antagningen inför höstterminen 1997 kan det, som redan nämnts, behövas sådana prov för kompletterande urval.

Kapitel 7 87

7.9 Lottning

Iden proposition ledde fram till 1991 års tillträdesreforrn uttalande som

departementschefen:

Slumpmässiga faktorer som lottning bör helt undvikas i urvalsprocessen. I 1991 års förordning finns inte längre kvar de möjligheter till urval lottning förekommit tidigare. I UHÄ:s tillämpningsbestämgenom som melser öppnades dock en möjlighet att använda lottning vid lika meritvärde för de sökande. Nu gällande förordning nämner överhuvudtaget inte lottning som en möjlighet vid urval. Från universitet och högskolor har man framfört det önskvärda i att man skall kunna använda lottning vid urval även i fortsättningen. Det gäller i huvudsak vid två olika situationer. Den ena är när det urvalsin-

strument man använder det kan gälla betyg eller högskoleprovet inte

längre kan användas för att differentiera mellan de sökande. Om man t.ex. har ett visst antal sökande med samma högskoleprovpoäng, och inte sig ha plats för alla, vill man kunna lotta bland dessa om vem anser som skall få komma in. Den andra situationen kan gälla orienteringskureller olika specialkurser, där de urvalsinstrument som står till förser fogande upplevs som mindre meningsfulla med hänsyn till kursens karaktär. RUT-93 anser för sin del att lottning vid antagning till högskolestudier inte bör förekomma. Förekomsten av lottning är ägnad att försvaga allmänhetens förtroende för urvalssystemet. Vi menar också att högskoleförordningen i sin nuvarande form och ännu mer i den ändrade form vi föreslår i kap 10 ger universitet och högskolor tillräckliga som handlingsmöjligheter för att de i de flesta fall inte skall behöva tillgripa lottning vid urvalsprocessen. I sammanhanget bör också framhållas att det inte längre finns centra-

la föreskrifter om hur många studenter som får antas till ett visst an-

tagningsaltemativ. Det bör också i förekommande fall finnas möjlighet att anpassa det antal studerande som man antar så att lottning mellan sökande med samma meritvärde inte behöver göras.

Med tanke på de skiftande förhållanden som gäller och mångfalden

den utbildning som förekommer högskolan vill vi dock inte utesluta av att man i undantagsfall kan vara tvungen att tillgripa lottning. Det bör dock markeras i högskoleförordningen att detta bara får ske när alla andra urvalsmetoder inte räcker till. Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi att HF 8 kap 8§ kompletteras med följande stycke.

88 Kapitel 7

Om högskolan med hjälp av de urvalsgrunder som anges i första stycket inte kan skilja ett antal sökande får lottning användas Tillämpning av denna regel kan naturligtvis prövas vid Högskoleverkets tillsyn.

Kapitel 8 89

8 Information

om utbildning och antagning

l Inledning

Det informationsmaterial som gymnasister och andra som är intresserade av högskolestudier har att tillgå är i hög grad utformat efter hur antagningen sker till olika utbildningar, dvs. det är snarare producent- än

målgruppsorienterat.

Universitet och högskolor ger löpande ut material om utbildningsutbud, behörighets- och urvalsregler samt vad som gäller vid ansökan till de utbildningsaltemativ som respektive universitet och högskola gör antagningen till. Verket för högskoleservice informerar om vad som gäller vid ansökan till utbildningsprogram och utbildningslinjer till vilka ansökan och antagning sker samordnat via VHS. Det sker i första hand genom broschyren Att söka till universitet och högskolor. Verket för högskoleservice har också gett ut broschyren Att studera vid universitet och högskolor, som ger viss allmän information om högskolestudier. Här finns till exempel uppgifter om vilka examina som kan avläggas och hur studierna är upplagda. I denna broschyr finns också information om studiemedel, studentbostäder och utlandsstudier. Det vill säga sådan infonnation som är allmän i den bemärkelsen att den gäller oberoende av vid vilket universitet eller vid vilken högskola studierna bedrivs. Decentraliseringen av ansvaret för den detaljerade informationen om högskoleutbildning är en följd av decentraliseringen av beslutsfattandet när det gäller utbildningsutbud och behörighets- och urvalsregler. Parallellt med decentraliseringen av beslutsfattandet har också den lokala kursvisa antagningen fått allt större betydelse att stor del genom en av kapacitetstillväxten i högskolesystemet under de senaste åren skett i det utbud som har lokal antagning. I praktiken och i avsaknad av samlad och översiktlig information har decentraliseringen därmed också inneburit att det blivit svårare för presumtiva studenter att överblicka det samlade utbildningsutbudet vid universitet och högskolor. Bland annat av denna anledning har utbildningsministem i tilläggs-

90 Kapitel 8

direktiv till RUT-93 givit utredaren i uppdrag att belysa behovet av samordning av informationen om utbildningsutbudet vid universitet och högskolor i Sverige och utomlands. Att ett sådant behov finns är lätt att övertyga sig om genom att lägga ihop det samlade informationsmaterial om utbildningar program och kurser som ges ut av universitet och högskolor samt av Verket för högskoleservice. Samtidigt kan man konstatera att ett betydande problem med informationsmaterialet från universitet och högskolor är att det i allmänhet är upplagt så att det informerar om hela utbildningsutbudet utan försök till uppdelning olika målgrupper. Samma material skall användas av dem som för första gången närmar sig den högre utbildningen och av dem som redan har studerat flera år och som inom ramen för sina långsiktiga studieplanering skall välja ytterligare kurs eller en ett ämne. Här skall vi i första hand diskutera de nya studenternas behov av information för att kunna välja utbildning, dvs. vad gymnasister och andra som inte redan studerar vid universitet och högskolor behöver veta för att kunna överblicka möjligheterna och göra väl grundade val.

Övergripande

8.2 information

Vad som framför allt saknas är övergripande information som ligger före den detaljinformation om utbildningar och kurser som universitet och högskolor tillhandahåller. Gymnasister och andra som är intresserade av högskolestudier behöver ha tillgång till ett material som ger möjligheter att ett överskådligt sätt se de olika utbildningsmöjligheterna i deras huvuddrag och ge underlag för ett mer riktat informationssökande. När studenter idag får frågan om vilkenvilka informationskällor som varit viktigast för deras val av högskoleutbildning så svarar de ansökningsbroschyren från VHS om de sökt via VHS samordnade antagning eller respektive universitets eller högskolas ansökningsbroschyr om de sökt via universitetet eller högskolan. Dämäst följer föräldrar, kamrater eller bekanta. Att antagningsmaterialet är centralt är självklart eftersom det innehåller den preciserade informationen om utbildningamakursema. Men det behövs också ett bredare material som kan bidra till att vidga horisontema utöver vad det sociala nätverket kan ge när det gäller valmöjlighetema. Iden undersökning om intresset för högskolestudier som SCB gjorde

Kapitel 8 91

våren 1993 genom en enkät till 8 000 ungdomar som gick sista året i

gymnasieskolan var det ett mycket klart önskemål att ha tillgång till

information högskolestudier redan hösttenninen i sista årskursen om

för att ha möjligheter att bearbeta och diskutera planer på fortsatta

studier. I den nya kursbaserade gymnasieskolan behöver högskolestudiemas krav dessutom finnas med och påverka kursvalen i alla årskurser.

8.3 Studenthandbok

Utredningen föreslår att man inför en årligen utkommande studenthand-

bok. En studenthandbok är en modell för samlad infonnation om hög-

skolestudier och högskoleutbildning. En bok som kommer ut på hösten

varje år och riktas till dem som går sista årskursen i gymnasieskolan, givetvis även kan användas av andra som står i begrepp att söka men till universitet och högskolor. En studenthandbok skulle ha som huvudsyfte att inspirera till högskolestudier, orientera om vilka studievägar som finns och ge möjlighet att finna intressanta utbildningsområden och Studieorter för att vidare och söka detaljinformation. Det betyder att studenthandboken skulle innehålla mycket mer än ren

studieinformation. En utgångspunkt kan vara de examina som kan

avläggas, yrkesexamina och allmänna. Det bör finnas översiktlig information som talar om vilka universitet eller högskolor som har vilka examensrättigheter, men också vad examina av olika slag kan innebära

på arbetsmarknaden. En andra utgångspunkt bör vara de olika utbildningsområdena och de möjligheter som finns för den som är intresserad

av fortsatt utbildning inom ett visst område. Samtidigt är också målet för utbildningen viktig. Mycket av den information som finns om utbildningar idag saknar ofta detta perspektiv trots att meningen med utbildningen för de flesta är att förbereda för yrkesverksamhet.

Ytterligare en utgångspunkt eller ingång bör vara de olika universite-

ten eller högskolorna med allmänna uppgifter om antal studenter, ut-

bildningsområden, examensrättigheter, lokalisering, campus och kringak-

tiviteter, studentbostäder osv.

Materialet skall vara så utformat att det svarar på de frågor som en

presumtiv student kan ha om högskolestudiemas var, hur, varför och

tydligt pekar ut hur man går vidare när man vill ha mer detaljerade uppgifter. En studenthandbok skall givetvis också svara frågor

om

studiefrnansiering, utlandsstudier och andra frågor av allmän karaktär.

92 Kapitel 8

studenthandboken skall också så långt det går ge en totalbild av allt

det nybörjare kan söka till vid svenska universitet och som man som högskolor. Huruvida detta är möjligt avgörs naturligtvis av hur antagningen skall organiseras i framtiden. Det torde dock vara ett rimligt mål att antagningsaltemativen inte är fler och komplexa än att de kan mer

redovisas i studenthandbok se till exempel den danska

en

Uddannelses Erhvervsvalget samt att de är bestämda så långt i

og förväg att de kan publiceras i studenthandbok som kommer ut senast en i slutet kalenderåret innan det aktuella läsåret börjar. av

studenthandboken bör distribueras till eller finnas tillgänglig för

gymnasistema och alla andra som funderar att börja högskolestudier. Observera att målgruppen för studenthandboken skall vara alla som

planerar att påbörja högskolestudier för första gången. De, som redan läser eller läste för inte så länge sedan och som funderar på vad de

som skall fortsätta med, har i varje fall delvis behov av annan infonnation. Ansvaret för att det finns en god övergripande information om studi-

vid universitet och högskolor ligger det nya Högskoleverket. Se

er RUT-93:s betänkande Ett nytt Högskoleverk SOU 1994:153 Hur en

studenthandbok skall produceras är en praktisk fråga. Produktion i

samarbete med ett förlag kan vara en möjlighet för att få en stark professionell förankring. En studenthandbok bör inte vara en kompromiss-

produkt utifrån skilda producentintressen, utan målgruppens intresse av

infonnation bör styra utformningen. En möjlighet är givetvis att produstudenthandboken kommersiell produkt som i varje fall cera som en delvis finansieras genom försäljning. Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att en studenthandbok kan tas fram i första version redan till hösten 1996 med sikte en att innehålla den definitiva informationen olika antagningsaltemativ om och vilka behörighets- och urvalsregler som gäller för dessa inför antagningen till hösten 1997.

8.4 Andra informationsmedier

ASK-databasen ASK-databasen finns nu i en testversion. Det finns all anledning att arbeta vidare utvecklingen av denna databas. Den kan med ökad tillgänglighet över nät bli ett utmärkt möjlighet att få överblick över detaljerna i utbildningsutbudet.

Testversionen lider ännu av ofullständigheter i många avseenden

Kapitel 8 93

vilket är naturligt i uppbyggnadsfasen. Tydligt är också att det behövs

en hårdare redaktionell styrning Sökvägar och klassificering. Av-

av görande för att databasen skall fungera väl även för icke-experter är att man finner vad man kan vänta sig när letar sökord och att man man

kan få sidoreferenser kan leda in rätt spår. Här finns ännu myck-

som et att göra. Den modell som nu används där varje universitet och högskola svarar för sin information torde den enda möjliga i vara om man framtiden skall tänka sig en databas som ständigt hålls aktuell. Däremot bör det finnas en redaktör med vidgat för strukturen. ansvar

Internet Internet börjar nu användas i allt större utsträckning universitet och av högskolor för att lägga ut information utbildningsutbud etc. Mängom

den information i denna form kommer att öka snabbt. Tillgängligheten är ännu begränsad genom att relativt få har tillgång till datorer är

som

inkopplade på nätet. Det är dock något förändras i snabb takt.

som Inom en relativt nära framtid kommer sannolikt Internet att bli ett alternativ till pappersburen information det slag finns i utbildav som

ningskataloger och liknande, vilket naturligtvis är ett stort framsteg i den

meningen att det blir möjligt att mycket snabbare uppdatera information än i de tryckta katalogema. Information över Internet där varje universitet och högskola tillhandahåller uppgifter sina utbildningar har dock svaghet om samma som

Utbildningskataloger och annat från de olika universiteten och högsko-

loma det är svårt att få överblick och att hitta det är relevant. - som Informationen över Internet som redigeras varje universitet och av

högskola för sig kan alltså i viss utsträckning ersätta utbildningskatalo-

ger som enheterna ger ut. Men den måste kompletteras med centralt redigerad information som ger struktur och överblick och kan peka ut var den presumtive studenten skall söka efter detaljinformationen.

sou 1995.- 71 Kapitel 9 95

9 Rättssäkerheten i

antagnings-

systemen

l Inledning

Begreppet rättssäkerhet kan definieras olika sätt. Vi har utgått från

följande beskrivning av begreppet rättssäkerhet i samband med antagning.

° Varje sökande och presumtiv sökande skall behandlas enligt de

bestämmelser som fastlagts i högskoleförordningen och eventuella förarbeten och i de bestämmelser de olika universitetenlhögsko-

som

loma har utfärdat och offentliggjort. Några andra regler skall inte användas. Detta utesluter naturligtvis inte bedömningar

att man gör av hur olika regler skall tillämpas, det skall inte förekomma men att

man under antagningens gång tillskapar helt regler inte är

nya som förankrade i gällande förordningar och bestämmelser.

° Varje sökande och presumtiv sökande skall före och under antag-

ningsprocessens gång ha tillräckligt med information i olika avseen-

den för att kunna fatta realistiska beslut vad hanhon skall söka, om vilka alternativ skall stå kvar som man osv.

° Varje sökande och presumtiv sökande skall i samband med antagningen behandlas enligt de allmänna principer gäller för relatiosom

nen mellan medborgarna och myndigheterna. I förvaltningslagen

föreskrivs bl.a. att myndigheterna på olika sätt skall hjälpa med-

borgare att bevaka sin rätt. Den gör ofullständiga skrivelser skall

som upplysas om hur de kan göra för att komplettera dessa, besvärshänvisningar skall ges utan anmaning osv.

9.2 Regelsystemen

En konsekvens av 1993 års reform är att universitet och högskolor har fått ansvaret för antagningen och för de regler behörighet och som styr

urval inom de ramar högskoleförordningen.

som ges av

96 Kapitel 9

För varje högskola bör det finnas dokumentation och ett formellt en beslutsdokument preciserar de regler man använder och hur man som

tillämpar de riktlinjer i högskoleförordningen. Det skall vara

som ges det dokument mot vilket man i besvärsärenden följer upp om respektive högskolas antagningsenhet har följt sina egna regler eller inte. Det skall också grunden för den nödvändiga informationen om antagningen vara till respektive högskola.

Mera exakt bör det i högskoleförordningen finnas en paragraf som föreskriver att varje universitethögskola skall ha en antagningsordning

innehåller de regler för behörighet och urval som gäller vid högsom

skolan. En antagningsordning skall på samma sätt som en kursplan vara

ett dokument gäller tillsvidare, men som naturligtvis revideras med som

lämpliga mellanrum se vidare kap 10.

En uppgift för Högskoleverket är att utöva tillsyn dvs. att granska om

högskolornas regler och praxis vid antagningen följer gällande lagar och förordningar inklusive förarbetena till dessa. I de fall det finns brister skall verket påtala detta för den berörda högskolan och rapportera till

regeringen.

9.3 Framförhållning

En viktig förutsättning för rättssäkerheten är att det finns en viss pennai regelsystemet och att antagningsmyndighetema informerar om nens behörighetsregler och urvalsregler i tillräcklig god tid i förväg, så nya att de sökande har möjlighet att anpassa sitt handlande efter dessa. Det system med standardbehörigheter som vi föreslagit i kapitel 6 bör sina effekter ha att man kan undvika alltför snabba som en av ändringar i de regler gäller för behörigheten. Standardbehörighetersom

möjligheter för blivande studenter att planera sina gymnasiestudi-

na ger

med sikte på framtida högskolestudier även om man inte har bestämt

er i detalj läsa och vid vilken högskola. Detta underlättas vad man skall dessutom, fortsätter den praxis som Högskoleförbundet introduom man cerat att med två års framförhållning fastlägger och informera om man

de standardbehörigheter som kommer att gälla eller snarare informera

eventuella ändringar i systemet med standarbehörigheter om . När det gäller urvalsreglerna är problemen annorlunda och större. Som vi konstaterar i kapitel 7 kan aldrig sökande garantier man ge en han eller hon uppfyller ett visst krav, t.ex. får ett visst betyg så att om

Kapitel 9 97

kommer honhan in på en viss utbildning om ett eller två år.

Det finns alltid en risk att gymnasister tidigt inriktar sig bara på en

speciell högskoleutbildning och anpassar sina gymnasiestudier enbart efter de krav som gäller för denna. Sådana studenter vill helst ha alla regler fullständigt klara för sig, för att kunna lägga upp den optimala strategin för att komma in. Gymnasiet blir en transportsträcka fram till den önskade antagningen till en utbildning som skall lösa alla deras problem. Ett sådant beteende och en sådan attityd kan man naturligtvis inte hindra, men man bör inte förstärka den utan istället hela tiden betona att urvalssituationen kan förändras och aldrig kan att man ge garantier för antagning till en viss utbildning. Det finns också inte minst under de närmaste åren motsättning - - en mellan önskemålen om tidiga besked om framtida urvalsförfaranden och behovet av utveckling och anpassning av urvalsmetodema för de olika

antagningsaltemativen. Att behålla ett olämpligt urvalsförfarande eller

en för det aktuella antagningsaltemativet olämplig urvalsmetod, som dessutom kanske uppfattas som orättvis av de sökande, enbart med hänvisning till att man inte skall ändra reglerna för snabbt är inte rimligt.

När det gäller urvalsregler kan man alltså inte ställa samma krav på precisering långt i förväg som man gör för behörighetsreglema. Det

betyder naturligtvis inte att det bör vara fritt fram för stora ändringar med kort varsel. Utredningen anser att följande principer vara rimliga. För antagningsaltemativ som gäller sökande som tidigare inte läst i högskolan och där urvalskriteriema kan avse gymnasiebetyg, högskoleprov, arbetslivserfarenhet eller annat prov bör urvalsförfarandet fastläggas i så god tid att det kan publiceras i den studenthandbok publiceras som under hösten året före det läsår antagningen gäller. Större förändsom ringar för redan existerande utbildningar bör aviseras i samma publikation ytterligare ett i förväg. Bortåt hälften av alla ansökningar inom högskolan gäller studenter som redan läser vid en högskola. En stor del av dessa söker till en kurs eller ett antal kurser som ett led i icke programbundna studier för en examen vanligen fil kand eller fil mag. Studenter som bedriver sådana studier, vilket bör uppmuntras enligt högskolerefonnens intentioner, måste också i rimlig tid få klarhet de olika krav krävs för dem om som när det gäller fortsatta studier fram till examen. Som redan behandlat

i kapitel 6 föreslår vi införandet begreppet antagningsalternativ i

av

högskoleförordningen. Den formulering vi föreslår i högskoleförord-

ningen se kap 10 öppnar möjligheter att redan vid antagningen till den

första kursen precisera villkoren för att få fortsätta studierna efter

4 15-0789

Kapitel 9

denna. Vidare bör det lokalt finnas regler om inom vilka tidsramar som skall bestämma förkunskapskrav och urvalskriterier för sökande man tidigare läst vid universitet eller högskola. som

9.4 Motsvaranderegler

I högskoleförordningen preciseras att behörighet för en viss utbildning inte behöver uppnås genom formell examination en specifik kurs

eller utbildning. Även den annan verksamhet förvärvat som genom motsvarande kunskaper är behörig. Detta måste innebära att den som

inte har någon de behörighetsgivande examina ändå skall testas ur

av

behörighetssynpunkt utifrån de dokumenterade kunskaper som hanhon

har. Det är speciellt viktigt under de närmaste 5 10 åren då många

sökande kommer att ha skaffat sig sina kunskaper i andra skolor än den

gymnasieskolan. Men även lång sikt är det viktigt att man kan

nya

reell motsvarighetsbedömning i de fall detta behövs. Det ställer

göra en

större krav på behörighetsprövningen.

Det är alltså viktigt att för dem har en udda examen eller man som

inte har någon fonnellt avslutad utbildning gör en sakbedömning

som vederbörandes kunskaper. Detta kan ofta inte hinnas med under den av

korta tid antagningen pågår inte så länge vi har nuvarande

som som volym verksamheten. I anslutning till vårt förslag om standardbe-

hörigheter avsnitt 6.6 kan utveckla former för att man skall kunna

man få sin behörighet testad i förhållande till standardbehörigheterna även ännu inte söker till viss utbildning. Detta är angeläget inte om man en

minst utifrån rättssäkerhetsperspektivet.

Det är också viktigt utvecklar former för att i samband med att man urval gör saklig bedömning av de dokumenterade meriter som en en sökande vill anföra, oberoende dessa meriter passar in i de scheav om finns eller ej. I kapitel 7 har vi föreslagit att man inför möjligman som

heten till antagning på särskild grund. Denna kan högskolorna

av användas för att anta har goda förutsättningar för de personer som

planerade studierna inte in i det formella antagnings-

men som passar

systemet.

Kapitel 9 99

9.5 Information

En viktig förutsättning för rättssäkerheten i vid mening är att alla presumtiva sökande kan skaffa sig information. Då måste också samma denna information vara tillgänglig för alla presumtiva sökande. Som

framgår av kapitel 8 är inforrnationsläget splittrat för den funderar

som att bedriva universitets- eller högskolestudier. Ett viktigt syfte med den studenthandbok föreslås i kapitel 8 är att bidra till förbättrad som en

rättssäkerhet för dem söker till högskoleutbildning.

som

9.6 Rättssäkerheten

i processen

För den enskilde är det många steg från det fyller i ansöknings-

att man blanketterna till det att till sist blir antagen, eventuellt man som reserv, eller inser att man trots allt inte kommer in. Här finns det risker att

stordriften och systemens krav kan komma i konflikt med kravet på

rättssäkerhet i vid mening. Man kan bara peka reservantagningen som omfattar totalt flera tiotusental platser. Den måste snabbt. Här finns det en risk att man inte hinner med att göra detta under rimliga krav rättssäkerhet. Mer allmänt finns det enligt vår mening risk för att särskilt en man mot bakgrund av det ökande antalet ansökningar under antagningspro- -

cessens gång grund av arbetsbelastningen och det pressade tidssche-

mat blir tvungen att successivt tona kraven rättssäkerhet. Två ner

åtgärder för att undvika detta är att

0 minska belastningen organisationen att låta viss utbildning

genom

vara ospärrad om det går och att anta flera studenter till

genom större kurspaket som sträcker sig över flera terminer istället för den

nuvarande kursantagningen tennin för termin.

- successivt i små steg förbättra rättssäkerheten i de olika processerna de punkter där man ser att kan göra detta. En förbättrad man

antagningsprocess den sökandes villkor bör viktig del i

vara en

varje högskolas kvalitetsarbete. En förutsättning

är att man engagerar fler människor i verksamheten. Antagningen bör

vara en fråga för hela universitetethögskolan.

100 Kapitel 9

9.7 Besvärsrätt

överklaga beslut i antagningssammanhang har Frågan om rätten att

diskuterats vid flera tillfällen. Senast skedde detta i samband med 1993

års reform och vid den Översyn antagningsreglema som tillträdesut-

av redningen gjorde i mitten 1980-talet. av Sedan länge hade det gällt att beslut antagning, för vilket prov om antagningen inte fick överklagas. Inte heller fick i det tidigare avgjorde beslut antagning till fristående kurs överklagas. systemet om

I dagens skall antagningsvolymen ytterst styras av kvalitets-

system

Därför är det enligt propositionen 1993 års reform inte

hänsyn. om

antagningsbeslut sådant skulle kunna överklagas.

rimligt att ett som

ansåg det förhöll sig annorlunda med antagningsmyn-

Däremot man att

dighetemas ställningstaganden till den sökandes behörighet. Av rättssäkerhetsskäl ansåg det angeläget att sådana beslut, som gått den

man sökande skulle få överklagas. Detta gäller också enligt högskoleemot förordningen. HF 13 kap 2 §

högskolas beslut de sökandes behörighet skall kunna

Att en om

överklagas torde det inte råda några delade meningar om. En så grund-

läggande fråga behörigheten måste få prövas i en högre instans. som Även besked eventuell standardbehörighet vi föreslår att de om som skall kunna få även inte söker till en viss utbildning bör man om man

kunna överklagas. Vårt förslag till ändring 13 kap i högskoleförord-

av ningen innebär detta, se kap 10.

enligt förvaltningslagen obligatoriska rätten att få en ompröv-

Den

ning till stånd i ärendena samt Högskoleverkets tillsynsfunktion gent-

högskolorna bidrar också till att hävda de sökandes rättssäkerhet emot vid urvalet och antagningen. När det gäller urvalsprocessen innebär våra förslag i kap 7 att urvalet till högskolan i framtiden till relativt stor del kommer att baseras en

högskoleprovet och speciella bedömningar etc. Sådana

prov inklusive

svåra förena med formell rätt att överklaga besluten. beslut är att en

Men vi har tidigare i detta kapitel föreslagit att det vid varje univeroch högskola skall finnas antagningsordning som skall garantera

sitet en

tydlig beslutsprocess kring frågorna och överblickbarhet av regler-

en en

Antagningsordningen också underlag för sakbehandling av

na. ger en överklagar ett urvalsbeslut. I kapitel 10

regeltillämpningen om man

föreslår vi ändring nuvarande regler innebär att detta skall en av som

tillåtet. Däremot innebär förslaget att beslut som bygger på pro-

vara vresultat inte skall få överklagas.

Kapitel 9 101

9.8 Studenternas

insyn i antagningsprocessen

En viktig faktor för rättssäkerheten och det förtroende de sökande som har för antagningsprocessen, är den insyn finns på de olika nivåersom na. Enligt vår mening är det viktigt att alla universitet man och högskolor finner former för hur studenternas insyn skall garanteras. Hur

man löser detta är lokal fråga. I vårt förslag till

en ändrad förord-

ningstext har vi dock angivit denna fråga

som en av dem som skall

behandlas i antagningsordningen. Vi utgår

i sammanhanget från att

antagningsordningen kommer att fastställas högskolestyrelsema, där

av studenterna är representerade, i enlighet med föreskrifterna

i HF 2 kap

2 §

2°På vissa högskolor har man som ett organ för detta infört särskilda antagningsnämnder.

5 15-0789

Kapitel 10 103

10 Regelsystemet

10.1 Inledning

I detta kapitel har vi samlat de förslag till ändringar i högskoleförord-

ningen HF, som blivit resultatet den tidigare genomgången de

av av olika delarna i antagningsprocessen.

Målet för vårt utredningsarbete har varit att förutsättningar för

ge ett system för antagning, behörighet och urval som 0 är anpassat till de sökandes situation

så lång det är möjligt studenterna möjlighet att få den utbildning

ger de önskar - uppfyller kraven överblickbarhet och rättssäkerhet

Samtidigt anser vi det som mycket viktigt att antagningssystemen och antagningsreglema måste utformas så att den dynamik i utvecklingen inom universitet och högskolor skapats under de åren kan som senaste fortsätta. Vi anser också det är ett viktigt krav att det finns klarhet i hur ansvaret och rollerna är fördelade mellan de olika aktörerna. En följd av detta är att en stor del av ansvaret för antagning, behörighet och urval måste ligga de enskilda högskolorna, för sig eller var gemensamt. Det finns inte några möjligheter i dagens diversifierade

högskolevärld att återgå till en regelstyrning och detaljreglering inom

antagningsområdet. Antagningssystemet måste i stället baseras att universitet och högskolor tolkar och tillämpar allmänt hållna förordningstexter. Detta gör eget i underlaget för högskoman ansvar, men lomas tolkningar ingår även förarbetena till förordningen. En stor del av detta betänkande ägnas också till diskussioner och synpunkter hur av

de relativt fåtaliga förordningsparagrafema bör tolkas. Speciellt gäller

detta de kommentarer som ges i resten av detta kapitel. I sammanhanget bör också framhållas statsmaktemas möjligheter att

i regleringsbreven och de uppdrag som där ges varje universitethögsko-

ange mål för högskolornas antagning, beträffande t.ex. balansen mellan nybörjare och fortsättare, och äldre studerande Dessa mål yngre osv. kan tas med i underlaget när högskolorna inom för högskoleramen

förordningens regler planerar och beslutar om urvalsreglerna.

Kontrollen av högskolornas tillämpning de regler i av som ges

högskoleförordningen sker olika sätt. Man kan från regeringens sida

104 Kapitel 10

följa i vilken mån uppnått de mål som ges i regleringsbrevet.

upp man

Vidare har Högskoleverket viktig uppgift genom sin tillsyn. l denna

en

ingår följa hur universitet och högskolor tillämpar de bestämmelser

att

finns i högskoleförordningen. Utöver detta finns i vissa fall möjlig-

som

heten att överklaga högskolas beslut i ett enskilt antagningsärende.

en

10.2 i RUT-93zs förslag till

Huvudpunkterna ändringar i högskoleförordningen.

Varje högskola skall inom den ram som högskoleförordningen ger

° precisera sina regler för antagning behörighet och urval i en särskild

antagningsordning. Vidare skall vid varje universitethögskola finnas lokal examensordning som också inom högskoleförordningens

en preciserar vilka kurskrav och andra krav gäller för de ramar som olika examina högskolan har rätt att dela ut. som

Begreppet antagningsalternativ införs.

-

Kraven för den grundläggande behörigheten preciseras uttryckt i den

-

gymnasieskolans termer. Vidare görs preciseringar av hur de

nya särskilda förkunskapskraven skall utformas, framför allt i relation till

gymnasieskolan. I kommentarer behandlas vidare hur be-

den nya

skall tillämpas för folkhögskolestuderande och hörighetsreglema

andra sökande vuxenstuderande.

Bestämmelserna för övriga behörighetskrav modifieras och behandlas °

kommentarerna. Bl.a. behandlas där frågan åldersgränser vid

i om

antagningen.

Systemet med standardbehörigheter och hur det skall tillämpas preci- -

seras.

Bestämmelserna för urval modifieras. Möjligheterna till urval på sär-

-

skild grund införs. Vidare införs regel att all antagning till ett an-

en

tagningsaltemativ inte får göras med utgångspunkt i gymnasiebety-

gen.

Studenternas och de sökandes ställning stärks genom -

sou 1995.-71 Kapitel 10 105

° Införande av antagningsordningama. 0 Införande av de lokala examensordningama. - Införande av termen antagningsalternativ. Varje sådant skall innehålla preciseringar de rättigheter och skyldigheter av som den antagne studenten har. - Att formerna för studenternas insyn i antagningen skall fastställas i antagningsordningen. ° Att möjligheterna att överklaga antagningsbeslut utvidgas.

10.3 Förslag till förändrad

lydelse av vissa

HF

paragrafer i

kap.

3 § Studenter skall beredas tillgång till studievägledning och yrkesorientering. Högskolan skall också sörja för att erforderlig information om

högskolan, om de ämnen och de utbildningsprogram som förekommer, om hur utbildningen vid högskolan är organiserad samt om hur an-

tagningsalternativen, som avses i 8 kap 1§, är utformade, finns tillgänglig för dem som avser att börja högskoleutbildning.

Kommentar: Det kursiverade är tillagt i förhållande till nu gällande fonnulering. Det motiveras av behovet att förbättra infonnationen till dem som avser att söka till en viss högskola. Det bör betonas att det är högskolorna själva som bestämmer om studieorganisationen. Det är då också viktigt att det finns infonnation om denna tillgänglig.

5 § I examensordningen anges omfattningen av kursfordringarna, de mål och övriga krav som skall uppfyllas för en viss examensexamen beskrivning samt vilka högskolor som har rätt att utfärda olika examina.

Vid varje högskola skall finnas lokal examensordning i vilken

en preciseras de krav gäller för de examina högskolan får utsom som färda.

Kommentar: Den examensordning som är bilaga till högskoleför-

ordningen innehåller egentligen inte några explicita krav utan i de allra flesta fall enbart målbeskrivningar för olika examina. Det

behövs alltså, inte minst ur rättssåkerhetssynpunkt för de studerande, att man varje högskola har en precisering i form de av

106 Kapitel 10

kurskrav lokalt gäller för de olika examina som man m.m. som utfärdar. Ofta finns det lokala varianter av en examen med speciel-

la tillägg i benämningen Ex ingenjörsexamen med inriktning mot

datateknik. Det bör också vara preciserat. Det är ur antagningssynpunkt viktigt att den lokala examens-

ordningen inte innehåller krav att för viss examen måste man en

vara antagen till ett visst program. Så var det förut, men inte nu

längre enligt de intentioner ligger bakom 1993 års reform. som

Sen är det naturligtvis ändå ibland så att vissa eller ibland alla kurser ingår i bara kan läsas om man antas till ett

som en examen visst program. Med formuleringen omfattningen kursfordringarna i första av stycket det totala poängtalet för examen och de föreskrifter avses fördelningen poängen olika typer kurser som kan om av av förekomma.

10 § Om inte annat är föreskrivet i kursplanen skall betyg sättas på en genomgången kurs examination. Betyget skall bestämmas av en av

högskolan särskilt utsedd lärare examinator.

Kommentar. Beteckningen examination införes. Den kommer att användas i senare paragrafer.

10.4 till förändrad lydelse vissa Förslag av

HF 8

paragrafer i kap.

l § Antagning till grundläggande högskoleutbildning skall avse ett antagningsaltemativ. Ett antagningsaltemativ får rätt att delta i

avse

viss angiven utbildning och examination på en eller flera kurser eller

på utbildningsprogram samt att enligt fastställda villkor delta i viss

ett

angiven framtida utbildning och examination på andra kurser eller

utbildningsprogram.

Kommentar. Införandet av begreppet antagningsaltemativ motive-

att den tidigare formuleringen var för snäv, och inte heller ras av helt rättvisande. Antagning har i de flesta fall inneburit att studenten fått rätt att delta i ett visst kurstillfälle. Det har ofta varit oklart

vilka ytterligare rättigheter att tentera, läsa om kursen osv. som

Kapitel 10 107

studenten haft. I den gamla högskoleförordningen fanns vissa

generella regler om detta, men inte i den nuvarande. Det beror bl.a. att hela studieordningen tidigare enhetlig och kodiñevar

rad i högskoleförordningen. Nu kan utformningen studieord-

av ningen variera mellan högskolorna. Då måste studenternas rättigheter och skyldigheter regleras i anslutning till antagningen. Det är t.ex. otillfredsställande att regler som gäller rätten till omtentamen inte bestäms i anslutning till antagningstillfället, utan i vissa fall införs i efterhand med t.ex. ekonomiska motiv. Formuleringen innebär också att kan anta studerande man en till en följd av kurser som kan sträcka sig över flera terminer utan

att de tillsammans behöver utgöra ett formellt utbildningsprogram.

Den sista satsen efter samt innebär att kan få rätt att läsa man vissa angivna kurser i framtiden under förutsättning dessatt man förinnan t.ex. blivit godkänd på vissa andra kurser eller skaffar sig en viss behörighet osv. Utbildningsprogrammen innehåller ofta både valfria och frivilli-

ga kurser. Ibland finns det också grenar eller inriktningar

som man

kan välja eller ibland söka till efter något eller några års studier.

Ofta finns det villkor för dessa val. Det kan både gälla extra förkunskapskrav och krav på att klarat ett visst antal poäng på man de tidigare kurserna. För de gamla linjerna fanns stadgat att utbildningsplanen skulle innehålla regler för deltagande i de olika kurserna. Det fanns också reglerat i HF hur urval till kurser inom en linje skulle genomföras. Sådana regler finns inte för program-

men i 1993 års högskoleförordning. Ur rättssäkerhetssynpunkt bör

det vara klart vid antagningen vilka rättigheter och skyldigheter som kommer att gälla under hela den tid studenten läser som

programmet. Om detta skrivs in direkt i en beskrivning

av an-

tagningsaltemativet eller om man hänvisar till någon be-

annan

stämmelse inom högskolan t.ex. utbildningsplan får avgöras lokalt.

Den fonnella grunden för detta är formuleringen i sista satsen i paragrafen.

Den nya formuleringen av 1 § behöver inte innebära några stora förändringar jämfört med nuläget annat måste

än att man precisera antagningsvillkoren inte gjort det tidigare. om man Däremot är paragrafen formulerad så att den praxis finns som nu

också stämmer med förordningstexten. Den nya fonnuleringen kan dessutom användas för att förbättra

den osäkra situationen för det stora antal studenter läser med som sikte en examen, men måste söka nytt till varje som nu

108 Kapitel 10

kurs. Ett antagningsaltemativ kan t.ex. ge rätt att läsa en viss 40-

poängskurs och dessutom rätt att, när man fått ett visst antal poäng

denna, fortsätta på vissa andra angivna kurser utan att behöva

söka till dem.

2 § För att bli antagen till grundläggande högskoleutbildning krävs att sökanden har grundläggande behörighet och dessutom den särskilda

behörighet som kan vara föreskriven.

Kommentar: Termen allmän behörighet ger för den oinvigde intrycket behörighet som gäller allmänt. Så är dock inte av en fallet. Redan från det att termen introducerades under 1970-talet har det bara varit ett mindre antal utbildningsaltemativ för vilka den allmänna behörigheten har varit tillräcklig för behörighet. Vi föreslår därför att i stället använder den mer rättvisande man

beteckningen grundläggande behörighet.

4 § Grundläggande behörighet har den som i gymnasieskolan

fullföljt ett nationellt eller specialutforrnat och därvid har

program

minst betyget Godkänd på kurser omfattar minst 90 procent av den

som

minsta garanterade undervisningstiden för ett fullständigt program,

har minst betyget Godkänd i engelska, matematik, naturkunskap, religionskunskap, samhällskunskap och svenska i den omfattning dessa

ämnen har för Övriga program enligt bilaga 2 till skollagen

1985:1100, och

har minst betyget Godkänd på specialarbete.

Grundläggande behörighet har också den har motsvarande som svensk eller utländsk utbildning eller den som genom annan verksamhet

förvärvat motsvarande kunskaper. Grundläggande behörighet har också

den är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är som behörig till högre utbildning. Den har annat modersmål än svenska, danska, Färöiska, isländsom ska eller norska skall ha de kunskaper i svenska som behövs. Den som har finska modersmål och har haft svenska som ämne i finskt som gymnasium eller motsvarande finsk skolform under tre år eller mer skall

Kapitel 10 109

anses ha de kunskaper i svenska behövs. som

Kommentar: Ändringen i förhållande till tidigare formulering är

dels den precisering som RUT-93 föreslagit i ett tidigare betänkande SOU 1995:41 med vissa ytterligare ändringar, dels att termen allmän behörighet har bytts ut mot grundläggande behörighet. Paragrafens formulering om motsvarande utbildning och mot-

svarande kunskaper är tillämplig också på studerande som gått i

det gamla gymnasiet, studerande från Komvux och folkhögskolor samt den som har utländsk utom-nordisk utbildning. På annan

plats i detta betänkande se avsnitt 6.3 har RUT-93 gett sin syn

på hur reglerna om motsvarighetsbedömning bör tillämpas. Vid tillämpningen av denna paragraf bör också observeras att tidigare regler för allmän behörighet här grundläggande behörig-

het övergångsvis gäller till utgången av år 1999.

5 § Utan hinder av 4 § skall också den anses ha grundläggande be-

Kommentar: Beteckningen allmän behörighet har bytts ut mot grundläggande behörighet. I övrigt föreslås inga förändringar av paragrafens formulering

6 § För särskild behörighet för ett antagningsalternativ får en högskoställa krav på särskilda förkunskaper. Dessa skall relevanta för vara den aktuella utbildningen. Kraven får avse

kunskaper från eller flera kurseri gymnasieskolans nationella

en program eller motsvarande kunskaper, kunskaper från en eller flera högskolekurser eller motsvarande kunskaper.

Kraven i första stycket 1 skall avse kunskaper motsvarande minst betyget Godkänd. Om särskilda skäl föreligger får kraven också

avse kunskaper motsvarande minst betyget Väl godkänd.

Om särskilda skäl föreligger får för särskild behörighet till

ett an-

tagningsalternativ även ställas andra krav betingas utbildningen

som av

eller betydelse för det yrkesområde utbildningen

är av som förbereder for.

Kommentar: Paragrafen har omformulerats för att skapa större klarhet. Dessutom har införts en precisering vad gäller kraven kunskaper från gymnasieskolan. Förslaget innebär att det normala

110 Kapitel 10

skall att betyget förkunskapskursen skall vara lägst Godvara

känd se även avsnitt 6.5. De undantag som formuleringen kan ge

utrymme för bör användas sparsamt, bl.a. mot bakgrund av de osäkerheter finns om hur de nya betygen kommer att fungera. som Om möjligheten till undantag används skall detta avse krav lägst betyget Väl godkänd. Betyget Mycket väl godkänd är inte tillräckligt väl definierat för att användas som lägsta nivå i ett behörighetskrav. Ett område där det skulle kunna motiverat att kräva bevara tyget Väl godkänd för behörighet kan vara högskolestudier i färdighetsämnen, t.ex. främmande språk, där man skulle kunna kräva minst Väl godkänt i gymnasiebetyg i språket i fråga. Ett annat undantagsfall skulle kunna gälla gymnasieämnet idrott och hälsa för utbildningar till idrottslärare motsvarande. Däremot bör man undvika krav betyget Väl godkänd i ett förkunskapsämne för viss utbildning med motiveringen att just denna utbildning en allmänt ställer alldeles speciella krav förkunskaper i jämförelse med andra utbildningar. Det sista stycket i paragrafen är avsett att möta en rad olika krav beror speciella villkor för olika utbildningar. För en som närmare motivering se avsnitt 6.5.

Förslag till nya paragrafer

6 § Högskoleverket skall i samverkan med universitet och högskoa lor, Statens skolverk och Folkbildningsrådet fastställa ett antal stan-

dardbehörigheter kan tillämpas på de flesta antagningsalternativ

som vilka kan sökas den inte tidigare bedrivit högskolestudier. Kraav som i standardbehörigheterna får inte avvika från föreskrifterna i 4-6 ven

§§. De skall formuleras dels krav för grundläggande behörighet,

som dels krav på minst betyget Godkänd på vissa kurser inom gymnasieskolans nationella program. Av standardbehörigheterna skall framgå för vilka antagningsalternativ de olika behörigheterna är tänkta. som

6 b § Varje högskola viss standardbehörighet skall gälla avgör om en för ett visst antagningsalternativ.

6 § Den har ansökt till ett visst antagningsalternativ vid en c som högskola och högskolan bedömts inneha en viss standardbehörighet av

SOU 1995:7] Kapitel 10 111

skall anses ha denna standardbehörighet även vid ansökan till senare samma eller annat utbildningsalternativ vid eller högskosamma annan la. En högskola är skyldig att pröva huruvida har viss en person en standardbehörighet eller även denne inte söker till högskoleutom en bildning.

Kommentar. Paragrafema ger sammantagna precisering en av

systemet med standardbehörigheter.Se vidare avsnitt 6.6.

8 § Vid urvalet skall användas eller flera urvalsgrunderna

en av betyg, högskoleprov i 9 annat särskilt tidigare som avses prov samt

utbildning eller erfarenhet. Varken gymnasiebetyg eller högskoleprov får

användas enda urvalsgrund för hela antagningen till som ett antagningsalternativ. Vid i övrigt likvärdiga meriter får urval också ske med hänsyn till kön i syfte att förbättra rekryteringen av studenter från kraftigt underrepresenterat kön. Om högskolan med hjälp de urvalsgrunder i första av som anges stycket inte kan skilja ett antal sökande åt får lottning användas.

Kommentar. Skillnaden från tidigare denna punkt är att den tidigare formuleringen att arbetslivserfarenhet och sökanden om av

åberopade särskilda skäl får användas har överförts till

en ny

paragraf se nedan 8 a §

Vidare har termen tidigare erfarenhet lagts till ett nytt

som urvalskriterium. Det skall liksom övriga urvalskriterier vara anknutet till formuleringen i §7 hänsyn skall tas till den sökom andes möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen. Kriteriet är i första hand avsett att tillämpas för fortbildning och vidareutbildning av vissa yrkes- och utbildningskategorier. Det kan inte vara rimligt att basera urvalet till sådana utbildningar ofta mycket gamla gymnasiebetyg eller resultatet ett högskoleprov av som är avsett att mäta den allmänna studielämpligheten. Med erfarenhet avses här inte allmän arbetslivserfarenhet. I den sista meningen i första stycket har i förhållande till den tidigare lydelsen tillagts att urval samtliga studenter till ett av antagningsaltemativ inte får ske enbart med gymnasiebetygen som grund För motivering se avsnitt 7.6 l övrigt kan konstateras att i förarbetena prop.199293:1 till denna paragraf framhöll dåvarande departementschefen att med

112 Kapitel 10

särskilt kunde också det förfarande som förekomprov man avse flera ställen där en del av urvalet sker efter intervjuer och mer uppsatsprov. Enligt RUT-93:s mening är det angeläget att så kan ske även i framtiden. I sista stycket införs möjligheten till lottning när övriga urvalsgrunder inte räcker till. För en motivering se avsnitt 7.9.

8 § Utan hinder 7 och 8 §§ får till ett antagningsalternativ

a av

högst fjärdedel det antal studenter som antas totalt, utifrån

antas en av

helt eller delvis andra grunder än de som anges i 8 § urval på sär-

skild grund. Som sådan grund får räknas

erfarenhet verksamhet inom arbetslivet, omfattande av kunskaper och erfarenheter speciell betydelse för den

som är av sökta utbildningen, eller

övriga den sökande åberopade särskilda skäl.

av

Högskolan skall för varje antagningsalternativ i god tid före ansökningstidens utgång precisera antagning på särskild grund skall

om förekomma och vilka meriter därvid skall beaktas. som

Kommentar: Det är angeläget att även personer med okonventionell bakgrund har möjlighet att komma in spärrade utbildningäven inte kan bedöma deras förutsättningar för de ar, om man avsedda studierna i snäv traditionell mening höga betyg osv.. Metoder för detta har tidigare varit föreningsmeritema och arbetslivspoängen. I avsnitt 7.5 har vi behandlat formerna för att i framtiden tillgodoräkna arbetslivserfarenheter i urvalssituationen. Den föreslag-

paragrafen är anpassad till de förslag vi gör där.

na Man har också saknat möjligheter att vid urvalet ta hänsyn till

de speciella kunskaper och erfarenheter vissa sökande har.

som Det kan gälla utländska sökande med varierande och ofullständiga utbildningar från hemlandet, eller personer som från verksamhet i Sverige fått erfarenheter och meriter inte förutsätts i de som formella tillträdesreglema. RUT-93 vill betona att det är viktigt att systemet även fortsätt-

ningsvis utrymme för antagning även av dem som inte gått de

ger konventionella vägarna. Vi dock att det finns tillräckliga anser

många bevis för att detta inte på ett effektivt sätt kan åstadkommed de tekniska poängberäkningsmetoder, som tillämpats

mas hittills under alla förhållanden inte för de mest översökta utbild- -

Kapitel 10 113

ningarna. Vi föreslår därför att man prövar en successiv övergång till en mer individuell bedömning denna punkt. Den föreslagna paragrafen kan ge förutsättningar för detta. Urval särskild grund kan också behöva användas för att ge en rättvis behandling av de sökande som inte har betyg från den

nya gymnasieskolan eller betyg som kan översättas och som inte heller har genomgått högskoleprovet, eller som av olika skäl inte

skulle kunna göra sig rättvisa i det t ex om man har annat modersmål än svenska. Så länge det bara finns två huvudsakliga urvalsmetoder betyg och högskoleprov måste denna grupp prö- - vas individuellt för att få en rättvis bedömning. Som vi redan nämnt i avsnitt 7.5 är syftet med den föreslagna formuleringen att högskolorna initialt skall kunna tillämpa nuvarande praxis där man till vissa utbildningar antar ca 20 procent av de sökande utifrån resultatet högskoleprovet med poängtillägg

för yrkeslivserfarenhet i de flesta fall fem år eller mer. På längre

sikt kan man utveckla metoder för hur man ett ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt skall kunna göra mer individuella bedömningar såväl av sökande med arbetslivserfarenhet som sökande andra meriter. En viktig uppgift för Högskoleverket bör vara att följa utvecklingen av antagningen särskild grund.

De praktiska arrangemangen för den antydda långsiktiga lös-

ningen kan göras olika sätt. Ett kan vara att antagningen särskild grund görs separat och med längre framförhållning, dvs. tidigare ansökningstid.

Nya paragrafer.

12 § Vid varje högskola skall finnas en antagningsordning.

I antagningsordningen skall anges de regler för behörighet och urval, som gäller för antagningsalternativen vid högskolan, de regler för anmälan till utbildningen som gäller vid högskolan,

hur beslut behörighet och urval fattas vid högskolan,

om

formerna för studenternas insyn i antagnings- och urvalsprocessen

vid högskolan, och de regler i övrigt som behövs för att antagningen skall fungera i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning.

114 Kapitel 10

Kommentar till 12 § Inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt är de angeläget att gällande regler för antagningen vid en högskola finns

samlade och tillgängliga se även avsnitt 9.2.

10.5 till förändrad HF 13

Förslag lydelse av kap 2§

2 § Till Överklagandenämnden för högskolan får följande beslut av

högskola överklagas, nämligen en beslut tillsättning annan tjänst än doktorandtjänst eller vikaom av riat tjänst vid statlig högskola, beslut att sökande inte uppfyller kraven behörighet för att om bli antagen till grundläggande högskoleutbildning,

beslut att inte uppfyller kraven för viss standard-

om en person en behörighet,

tillämpningen de regler för urval som anges i antagningsord-

av

ningen, dock resultat intervjuer och andra jämförbara be-

av prov,

dömningsgrunder,

beslut om tillgodoräknande av kurs samt

avslag på students begäran att få examensbevis eller utbild-

en ningsbevis. Beslut nämnden får inte överklagas. av

Kommentar: För motivering av förändringen se avsnitt 9.7.

sou 1995:71 Bilaga 1 115

Kommittédirektiv

Dir. 1993:143

Uppföljning 1993 års universitets- och högskolereform

av

Dir. 1993:143

Beslut vid regeringssammanträde 1993-12-22.

Statsrådet Ask anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra uppföljning en av 1993 års universitets- och högskolereform. Avsikten är att studera hur den nya friheten och det ökade ansvaret kännetecknar reformen som

utnyttjats av universiteten och högskolorna under treårsperioden

1993944995196.

Arbetet bör inledas omgående och pågå t.o.m. den 1 1996.

mars

Ansvaret ligger på universitet och högskolor

I proposition 199293:1 Universitet och högskolor frihet för kvalitet -

föreslogs långtgående förändringar i regelverket för de statliga univer-

siteten och högskolorna. De grundläggande principerna bakom dessa

förändringar var att skapa frihet för universitet och högskolor att besluta

om innehåll i och institutionella för verksamheten. Dessa prinramar ciper godkändes av riksdagen i december 1992 bet. 199293:UbU3, rskr. 19993:103.

Den nya högskolelag 1992:1434 och högskoleförordning 1993:100,

senast ändrad 1993: 1080 respektive 1993:221 för Sveriges lantbruksuni-

versitet samt det nya resurstilldelningssystem för grundutbildning, som

delvis infördes den 1 juli 1993, innebär att statsmakterna övergivit den direkta styrning av landets lärosäten för högre utbildning och forskning

116 Bilaga 1

tillämpats under lång tid. I stället har ansvaret för mycket stora som och en väsentlig del av den långsiktiga kompetensutvecklingen resurser i landet lämnats över till universiteten och högskolorna. Jfr prop. 1992932169, bet. 19993:UbU14, rskr. 1992932363. Två de statliga högskolorna, nämligen Chalmers tekniska högskola av och Högskolan i Jönköping, förs fr.o.m. den l juli 1994 över till stiftelseform för att ytterligare öka mångfalden prop. 199293321, bet. 199293:UbU18, rskr. 199291405. Den väsentligt ökade självständigheten för universiteten och högskolorna har kombinerats med ordning som innefattar kraftfulla en incitament för att utveckla kvaliteten i verksamheten och öka effektiviteten i resursutnyttjandet. Universitetskanslem har givits ansvar för nationell utvärdering och kvalitetsbedömning. Sålunda svarar två nya myndigheter, Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning, för att stimulera och stödja universiteten och högskolorna i deras ansträngningar att utveckla kvaliteten. Vidare införs successivt resurstilldelningssystem såväl för grundutbildning som för forskning nya

och forskarutbildning under treårsperioden. Ett uppföljningsansvar har

lagts Verket för högskoleservice VI-IS. Reformen har genomförts parallellt med att ökade resurser tillförts universitet och högskolor för att möjliggöra en kraftig ökning av antalet studenter i grundläggande högskoleutbildning.

Uppdraget

De viktigaste målen för 1993 års universitets-och högskolereform är att väsentligt öka universitetens och högskolornas frihet i förhållande till regering och riksdag,

att stimulera till mångfald i fråga om såväl innehåll i som organisa-

tion av verksamheten, att höja kvaliteten i verksamheten, att utnyttja resurserna effektivt, att öka antalet studenter och doktorander som fullföljer sin utbildning, och utbildningsutbudet inom den grundläggande högskoleutatt anpassa bildningen till studenternas efterfrågan. Utredaren bör studera hur dessa grundläggande mål förverkligas vid universiteten och högskolorna under den första treårsperioden. Utredaren bör även studera hur den högskolelagen och den nya högskoleförnya

Bilaga I 117

ordningen tillämpas. Utredaren bör särskilt belysa i vilken utsträckning reformens intentioner trängt igenom till dem som ytterst svarar för verksamheten, nämligen lärarna och studenterna. Utredaren bör också särskilt belysa hur följande aspekter utvecklats: Studentinflytandet i olika beslutsorgan - Behörighetsvillkor och urvalsregler - Antagningssystem och information till studenterna - Den högre utbildningens internationalisering - Relationema mellan styrelse-fakultet och institutioner - Ansvaret för den interna utvärderingen. - Vidare bör tillgängligheten till högre utbildning i olika delar av landet belysas liksom eventuella förändringar vad gäller den sociala, könsmässiga och regionala rekryteringen till högre utbildning.

Ramar för utredarens arbete

För den särskilda utredarens arbete gäller kommittédirektiven dir. 1984:5 samt dir. 1992:50 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning respektive redovisning regionalpolitiska konsekvenser. av

Utredaren skall samråda med Arbetsgruppen U 1992:E för jäm-

ställdhet i högre utbildning och forskning, den s.k. JÄST-gruppen,

vilken tagit initiativ till en samlad utvärdering av de projekt som bedrivits tid inom universitet och högskolor med sikte ökad senare jämställdhet. Utredaren skall vidare från Utredningen om nytt resurstilldelningssystem för universitet och högskolor l992:05, den s.k. Resursberedningen, hämta erfarenheter i första hand det nya resurstilldelningsav systemet. Utredaren skall slutligen samråda med Kanslersämbetet vad gäller arbetet med att utveckla kvaliteten och med Verket för högskoleservice vad gäller uppföljningen av verksamheten. Arbetet skall fortlöpande redovisas översiktligt. Utbildningsdepartementet att i särskild ordning bereda företrädare för riksdagspartier, avser organisationer och andra intresserade möjlighet att ta del av dessa redovisningar. Den första redovisningen bör göras i september 1994. Utredningsarbetet skall slutredovisas den 1 mars 1996.

118 Bilaga 1

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen

- 1976:119 med uppdrag att göra en uppföljning av 1993 års uni- versitets- och högskolerefonn, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Utbildningsdepartementet

Bilaga 2 119

Kommittédirektiv

Dir. 1994:126

Tilläggsdirektiv till utredningen uppföljning 1993 års universitets-

om av

och högskolereform U 1994:01

Beslut vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994

Sammanfattning av uppdraget

Den särskilda utredaren, som tillkallats för att följa upp 1993 års universitets- och högskolerefonn dir. 1993:143, ges i uppdrag att lägga

förslag till förändringar i högskoleförordningens 1993:100 regler om tillträde till grundläggande högskoleutbildning. Vidare skall uppgifter

och struktur för de centrala myndigheterna inom den högre utbildningområde över med syfte att framlägga förslag till en sammanens ses

hållen myndighet inom universitets- och högskoleområdet.

Högskolereformen och dess konsekvenser

Regeringen tillkallade den 22 december 1993 en särskild utredare med uppgift att följa 1993 års universitets- och högskolereform dir. upp

1993:143. Uppdraget är att studera hur de nya förutsättningarna som

skapats reformen utnyttjats av universiteten och högskolorna genom

under treårsperioden 199394- 199596.

Genom beslut riksdagen bet.199192:UbU18, rskr. 1991922195 av

avvecklades Universitets- och högskoleämbetet UHÄ och Utrustnings-

nämnden för universitet och högskolor den 1 juli 1992. Samtidigt inmyndigheter, Verket för högskoleservice, sekretariatet rättades fem nya för utvärdering universitet och högskolor, som den 1 juli 1993 ändraav

de namnet till Kanslersämbetet, Överklagandenämnden för högskolan,

Rådet för grundläggande högskoleutbildning samt Rådet för forskning om universitet och högskolor. Vissa beslut tidigare fattades de avvecklade myndigheterna som av fattas regering och riksdag eller av universiteten och högnumera av

skolorna själva. Detta gäller t.ex. frågor om utbildningsorganisationen,

120 Bilaga 2

samt vissa dimensionerings- och lokaliseringsfrågor. Andra frågor som också beslutas lokalt som en följd av reformen gäller

behörighet och urval till grundläggande högskoleutbildning samt vissa inforrnationsfrågor som hör samman med detta. Tidigare ansvarade UHÄ delvis för dessa frågor. UHÄ hade också central roll i arbetet en

med anslagsframställningama. Som en följd av högskolereforrnen går samtliga anslagsframställningar och årsredovisningar nu direkt till

regeringen. Högskolerefonnen innefattade även i övrigt en omfattande omstrukturering inom den centrala administrationen inom högskoleområdet. Sammantaget har dessa förändringar medfört en rad problem, inte minst för de studerande men också för universitet och högskolor. Regeringen uppdrog den 2 juni 1994 till Verket för högskoleservice att i samverkan med Svenska Akademiska Rektorskonferensen SAR och De Nya Högskolornas Rektorskonvent NHR göra en förstudie rörande förutsättningarna för förändrade styrforrner m.m. av verkets service till universitet och högskolor. Förstudien överlämnades till regeringen den 9 september 1994.

Uppdraget

Utredaren har den 17 oktober 1994 lämnat en kort lägesrapport med

tyngdpunkt frågor rörande antagning och rekrytering till högskoleut-

bildning.

Mot bakgrund av denna rapport och övriga redan påbörjade uppfölj-

ningsstudier skall utredaren lägga fram förslag till förändringar i högskoleförordningens regler om tillträde till grundläggande högskoleutbildning. Syftet skall vara att skapa en nationell ordning som är överblickbar för de enskilda vad beträffar kopplingen mellan gymnasieskolan, vuxenutbildningen och högskolan. Särskild uppmärksamhet skall ägnas de studerandes rättssäkerhet i antagningsprocessen. I anslutning till överväganden om tillträdesreglema bör utredaren belysa behovet av samordning av informationen om utbildningutbudet vid universitet och högskolor i Sverige och utomlands. Vidare skall utredaren analysera myndighetsstrukturen inom universitets- och högskoleområdet. I denna del av uppdraget skall också prövas om ytterligare uppgifter kan delegeras från regeringen till myndighetsnivån och över huvud taget vilka uppgifter som bör fullgöras av en central myndighet. Det förutsätts att arbetet vad gäller kvalitet och kvalitets-

Bilaga 2 121

utveckling, pågår såväl vid universitet och högskolor som

som nu

central myndighetsnivå, skall fortgå och att organisatoriska förutsättningar för detta skall ges på central myndighetsnivå. Utredningsarbetet

bör inriktas att skapa sammanhållen myndighet inom området. en Myndigheten bör om möjligt inrättas den 1 juli 1995. Utredningsarbetet, således måste bedrivas skyndsamt, skall ske med beaktande av det som övergripande kravet effektivitet i statsförvaltningen.

Utbildningsdepartementet

sov 1995.-71 Bilaga 3 123

Högskoleförordningen SFS 1993:100

7-8, 13 kap.

7 kap. Grundläggande högskoleutbildning

Allmänna bestämmelser

1 § All grundläggande högskoleutbildning skall bedrivas i form av

kurser. Kurser får sammanföras till utbildningsprogram.

2 § Omfattningen grundläggande högskoleutbildning anges enligt ett

av poängsystem, där varje poäng motsvarar heltidsstudier under en vecka.

3 § Studenter skall beredas tillgång till studievägledning och yrkesorientering. Högskolan skall också sörja för att erforderlig information om högskolan finns tillgänglig för dem avser att börja grundläggande som

högskoleutbildning.

Examina

4 § Inom grundläggande högskoleutbildning får avläggas endast de

examina i bilaga 3 till denna förordning examensordningen. som anges

5 § I examensordningen anges vilka krav som skall uppfyllas för en viss

examensbeskrivning samt vilka högskolor som har rätt att examen utfärda olika examina. Förordning 1994:1101.

Kursplan

6 § För kurs inom grundläggande högskoleutbildning skall det finnas en kursplan.

7 § I kursplanen skall anges kursens benämning,

kursens poängtal och fördjupningsnivå i förhållande till examens-

fordringarna,

124 Bilaga 3

syftet med kursen, det huvudsakliga innehållet i kursen, den kurslitteratur och de övriga läromedel som skall användas, de krav på särskilda förkunskaper och andra villkor gäller för att som bli antagen till kursen, formerna för att bedöma studenternas prestationer, de betygsgrader som skall användas samt om kursen är uppdelad i delar. I kursplanen anges också de övriga föreskrifter som behövs.

Utbildningsplan

8 § För utbildningsprogram skall det finnas en utbildningsplan. Av 7 § framgår att det för kurserna inom programmet skall finnas kursplaner.

9 § I utbildningsplanen skall anges de kurser som utbildningen omfattar, den huvudsakliga uppläggningen av utbildningen,

de krav på särskilda förkunskaper och andra villkor som gäller för att

bli antagen till utbildningen. I utbildningsplanen anges också de övriga föreskrifter som behövs.

Betyg

10 § Om inte annat är föreskrivet i kursplanen skall betyg sättas på en

genomgången kurs. Betyget skall bestämmas av en av högskolan särskilt utsedd lärare examinator.

ll § Som betyg används något av uttrycken underkänd, godkänd eller

väl godkänd, om inte högskolan föreskriver ett annat betygssystem. Tillgodoräknande av kurs m. m.

12 § Om en student vid en högskola inom landet har gått igenom viss

grundläggande högskoleutbildning med godkänt resultat, har studenten

rätt att tillgodoräkna sig detta för motsvarande utbildning vid någon

annan högskola. Detsamma gäller studenter, som vid universitet eller

motsvarande läroanstalt i Danmark, Finland, Island eller Norge har gått

igenom viss utbildning med godkänt resultat.

Bilaga 3 125

13 § Student har rätt att tillgodoräkna sig annan utbildning än den som i 12 de kunskaper och färdigheter studenten åberopar avses om som är sådan beskaffenhet och har en sådan omfattning att de i huvudav en sak mot den utbildning för vilken de är avsedda att tillgodosvarar räknas. Student får även tillgodoräknas motsvarande kunskaper och färdigheter har förvärvats i yrkesverksamhet. som

14 § Prövning huruvida tidigare utbildning eller verksamhet kan en godtas för tillgodoräknande ankommer på högskolan.

Examens- och kursbevis

15 § Student uppfyller fordringarna för skall begäran få som examen examensbevis av högskolan.

16 § Student har godkänts i kurs skall begäran få kursbevis av som högskolan.

17 § Om beviset skall utbildning vid än en högskola, skall

avse mer beviset utfärdas den högskola där studenten senast har godkänts i av eller har slutfört sin utbildning, inte de berörda högskolorna i prov om det enskilda fallet har kommit överens om annat.

studiedokumentation

18 § Bestämmelser studiedokumentation m. meddelas särskilt av om m. regeringen.

EG-direktiv

19 § Sådana EG-direktiv rörande innehållet i vissa utbildningar som till följd EES-avtalet har blivit bindande för Sverige skall i tillämpliga av delar beaktas i kursplaner och utbildningsplaner. Förordning 1993:1440.

126 Bilaga 3

8 kap. Tillträde till

grundläggande högskoleutbildning

Allmänna bestämmelser

l § Antagning till grundläggande högskoleutbildning skall kurs avse en eller ett utbildningsprogram.

2 § För att bli antagen till grundläggande högskoleutbildning krävs att

sökanden har allmän behörighet och dessutom den särskilda behörighet som kan vara föreskriven.

3 § Om det föreligger särskilda skäl får högskolan besluta om dispens

från något eller några behörighetsvillkor.

Allmän behörighet

4 § Allmän behörighet har den som fullföljt ett nationellt program i gymnasieskolan eller har motsvarande svensk eller utländsk utbildning eller den som genom annan verksamhet förvärvat motsvarande kunskaper. Allmän behörighet har också den som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är behörig till högre utbildning.

Den som har annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska skall ha de kunskaper i svenska som behövs. Den som har finska som modersmål och har haft svenska som ämne i finskt gymnasium eller motsvarande finsk skolform under tre år eller skall mer anses ha de kunskaper i svenska som behövs. Förordning 1994:37.

5 § Utan hinder av 4 § skall också den anses ha allmän behörighet som

fyller 25 år senast under det kalenderår då utbildningen börjar, varit yrkesverksam minst fyra år före det kalenderår då utbildningen börjar eller annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet och har kunskaper i svenska och engelska som motsvarar ett fullföljt nationellt program i gymnasieskolan.

Bilaga 3 127

Särskild behörighet

6 § De krav på särskilda förkunskaper som en högskola uppställer skall

relevanta för den aktuella utbildningen. Kraven får avse vara kunskaper i ämne i gymnasieskolans nationella program eller motsvarande kunskaper, kunskaper från en eller flera högskolekurser, andra villkor betingas av utbildningen eller är av betydelse för som

det yrkesområde som utbildningen förbereder för.

Urval

7 § Vid urval till grundläggande högskoleutbildning skall hänsyn tas till

den sökandes möjlighet att tillgodogöra sig sådan utbildning.

8 § Vid urvalet skall användas eller flera av urvalsgrundema betyg, en högskoleprov avses i 9 annat särskilt prov, tidigare utbildning som arbetslivserfarenhet. Även särskilda skäl den sökande har åbesamt som ropat skall kunna användas. Högskoleprov får dock inte användas som enda urvalsgrund för hela antagningen till en utbildning.

Vid i övrigt likvärdiga meriter får urval också ske med hänsyn till kön i syfte att förbättra rekryteringen av studenter från kraftigt underrepresenterat kön. Förordning l994:37.

9 § För alla högskolor i landet skall finnas ett gemensamt högskole- Verket för högskoleservice skall svara för att provet framställs. prov. De högskolor använder högskoleprovet vid urvalet skall anordna som provet. Högskoloma får samverka vid anordnandet av provet. Resultatet högskoleprovet är giltigt i fem år. av

10 § Den vill delta i högskoleprovet skall erlägga en avgift 300 som kronor i samband med anmälan till provet.

128 Bilaga 3

Antagningsförfarande

11 § Den som vill antas till grundläggande högskoleutbildning skall anmäla det inom den tid och i den ordning som högskolan bestämmer.

Frågor om antagning avgörs av högskolan. Därvid gäller ett maskinellt

framtaget besked om antagning såsom högskolans beslut. Förordning 1993:159.

13 kap. Överklagande

1 § Beslut av en högskola för vilken staten är huvudman i ärenden om tjänstledighet och i ärenden som enligt kollektivavtal skall avgöras av arbetsgivaren, får överklagas hos Statens arbets givarverk. Verkets beslut får inte överklagas.

2 § Till Överklagandenämnden för högskolan får följande beslut av en

högskola överklagas, nämligen beslut om tillsättning av annan tjänst än doktorandtjänst eller vikariat tjänst vid statlig högskola, beslut om att sökande inte uppfyller kraven behörighet för att bli antagen till grundläggande högskoleutbildning, beslut om tillgodoräknande av kurs samt avslag students begäran att få examensbevis eller utbildningsen bevis. Beslut nämnden får inte överklagas. av

3 § Disciplinnämndens beslut om avstängning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En skrivelse med överklagandet skall ges in till länsrätten.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Förordning

1995:253.

4 § Beslut högskola i annat fall än nämns i detta kapitel får av en som överklagas endast om det är särskilt medgivet i annan författning.

EEUO é 6

sk 0 l å

v: 0:a 3 0005:40

1995 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlat näringsförbud.N. 40. Älvsäkerhet.K. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.A. 41 .Allmän behörighetför högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker. Fi. 42. Framtidsanpassad Gotlandstrañk.K. . - .Långtidsutredningen 1995. Fi. 43. Sambandet Redovisning Beskattning.Ju. - Vårdenssvara val. 44. Aktiebolagets organisation.Ju. . slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.S. 45. Grundvattenskydd.M.

Muskövarvets framtid. Fö. 46. Effektivare styrningoch rättssäkerhet . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. i asylprocessen.A. . Pensionsrättigheter och bodelning.Ju. 47. Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar.Fi. samt polislagen.Ju. ..Översyn skattebrottslagen. Fi. 48. EG-anpassade körkortsregler.K. av .Nya konsumentregler.Ju. 49.Prognoseröver statens inkomsteroch utgifter. Fi.

.Mervärdesskatt Nya tidpunkter för 50. Kunskapsläget kämavfallsomrádet 1995. M. redovisningoch betalning.Fi. 51. Elförsörjning i ofred. N.

.Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju.

.Ny Elmarknad + Bilagedel.N. 53. Samverkan för fred. Den rättsliga regleringen. Fö.

.Könshandeln.S. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - .Socialt arbetemot prostitutioneni Sverige.S. och kommun. M.

.Homosexuell prostitution. S. 55. Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden.A.

.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner

.Ett säkrare samhälle. Fö. utgifter för administration.Fi. - .Utan stannar Sverige.Fö. 57. Förslag om ett internationelltilygsäkerhetsv

.Stadenpå vattenutanvatten. Fö. universitet i Norrköping-Linköping. U.

.Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- - .Brist elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S.

.Gasmoln lamslárUppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi

.Samordnad och integrerad tågtrafik pâ olika aspekter modeller, finansiering - Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.

26. Underhällsbidragoch bidragsförskott, .Kvinnofrid Del A+B. S.

Del A och Del B. S. .Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C.

27. Regional framtid + bilagor. C. .Ett renar Skåne. M. 28.Lagen vissainternationella sanktioner .Översyn skattereglerna för stiftelser och ideella om av en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bruk av försvarets resurser .Klimatförändringar i trañkpolitiken. K. regelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö. .Näringslivets tvistlösning.Ju.

30 Alkylat och Miljöklassning av bensin.M. .Polisens användning av övervakningskamerorvid . 31. Ett vidareutvecklatmiljöklassysterni EU. M. förundersökning. Ju.

32. IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt, m.m. Fi.

Förslagtill nya samverkansformer. Ju. 68 .IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.SB.

33. Ersättningför ideell skadavid personskada. Ju. 69. Betaltjänster.Fi.

34. Kompetensför strukturomvandling. A. 70. Allmänna kommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappomrädet. S. 71 Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för . 36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. antagningtill Universitetoch högskolor. U. - Fi.

37. Värt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. - 38. Yrkeshögskolan- Kvalificerad eftergymnasial

yrkesutbildning.U.

39. Some reflections on SwedishLabour Market

Policy. A.

Någrautländskaforskares syn svensk

arbetsmarknadspolitik.A.

Statens offentliga utredningar 1995

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet

IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.[68] Samordnadoch integreradtågtrafik Arlandabananoch i Mälardalsregionen.[25] Justitiedepartementet Ãlvsäkerhet.[40]

Pensionsrättigheter och bodelning.[8] Framtidsanpassad Gotlandstrañk.[42] Nya konsumentregler.[11] EG-anpassade körkortsregler. [48] lT och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. Klimatförändringari trañkpolitiken. [64] Förslagtill nya samverkansformer.[32] Allmännakommunikationer för alla [70] - Ersättningför ideell skadavid personskada.[33]

SambandetRedovisning Beskattning.[43] Finansdepartementet

- Aktiebolagetsorganisation.[44] Grön diesel miljö och hälsorisker.[3] - Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Längtidsutredningen1995. [4] samt polislagen.[47] Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.[9] Godtrosförvärv av stöldgods [52] Översyn skattebrottslagen.[10] av Näringslivetstvistlösning. [65] Mervärdesskatt Nya tidpunkterför - Polisensanvändning av övervakningskamerorvid redovisningoch betalning.[12] förundersökning.[66] Förmåneroch sanktioner en samladredovisning.[36] - Prognoseröver statens inkomsteroch utgifter. [49] Utrikesdepartementet Förmåneroch sanktioner Lagen om vissainternationellasanktioner utgifter för administration.[56] översyn. [28] Översyn av skattereglernaför stiftelser och ideella - en föreningar. [63] Försvarsdepartementet Naturgrusskatt, [67] m.m. Muskövarvetsframtid. [6] Betaltjänster.[69]

Analys av Försvarsmaktensekonomi. [13]

Utbildningsdepartementet

Ett säkraresamhälle.[19] Utan stannar Sverige. [20] Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial - Stadenpå vattenutan vatten. [21] yrkesutbildning. [38] Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.[22] Allmän behörighetför högskolestudier. [41] Brist på elektronikkomponenter. [23] Förslag om ett internationellt flygsäkerhets- Gasmoln lamslär Uppsala. [24] universiteti Norrköping-Linköping. [57] Civilt bruk av försvarets Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för resurserregelverken,erfarenheter, helikoptrar. [29] antagningtill Universitetoch högskolor. [71] Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen.[53]

Arbetsmarknadsdepartementet Socialdepartementet Arbetsföretag En

- ny möjlighet för arbetslösa.[2] Vårdenssvära val. Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.[7] slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. [5] Kompetensför strukturomvandling.[34] Könshandeln. [15] Some reflections on SwedishLabourMarket Socialt arbete mot prostitutioneni Sverige. [16] Policy. [39] Homosexuellprostitution. [17] Några utländskaforskares syn pá svensk Underhállsbidragoch bidragsförskott, arbetsmarknadspolitik. [39] Del A och Del B. [26] Effektivare styrning och rättssäkerhet Avgifter inom handikappomrâdet. [35] i asylprocessen.[46] Kompetens och kunskapsutveckling om yrkes- Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.[55] roller och arbetsfältinom socialtjänsten.[58]

Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi Kulturdepartementet

- olika aspekterpå modeller, finansiering Konst i offentlig miljö. [18] och incitament. [59] Várt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] - Kvinnofrid. Del A+B. [60]

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Näringsdepartementet Ett renodlat näringsförbud.[1] Ny Elmarknad + Bilagedel.[14] Elförsörjning i ofred. [51]

Civildepartementet Regional framtid + bilagor. [27] Myndighetsutövning vid medborgarkontor.[61]

Miljödepartementet Alkylat och Miljöklassning av bensin.[30] Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. [31] Grundvattenskydd.[45] Kunskapslägetpå kämavfallsomrádet1995.[50] Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat och kommun. [54] Ett renat Skåne.[62]