1955 års universitetsutredning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1958:21 Ecklesiastikdepartementet

LÄRARBRIST OCH LÄRARÖVERSKOTT 1955 ÅRS UNIVERSITETSUTREDNING IV

Stockholm 1958

t r-\

Statens offentliga utredningar 1958 Kronologisk förteckning

1. Vägplan för Sverige. 1. Riktlinjer och förslag samt kartbiligor. Idun. 226 s. K. 2. Vägplan för Sverige. 2. Expertutredningar och övriga textblagor. Idun. 200 s. K. 3. Utredning on vissa förhållanden vid konserveringsforskniigsinstitutet. Marcus. 270 s. H. 4. Promemoria med förslag om fondförvaltning m. m. i sanband med en utbyggd pensionering. Idun. 91 s. S. 5. Permanent ikördeskadeskydd. Idun. 547 s. Jo. 6 Författningaitredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakcmmarval. Av L. Sköld. Idun. 355 s. Ju. 7. Småbrukars:ödet. Marcus. 120 s. Jo. 8. Gemensam nordisk hälsovårdsutbildning. Nor^tcdt 95 s 9. Häradsrätts sammansättning i brottmål. Idun. 24 S. Ju. 10. Förslag till varumärkeslag. Idun. 464 s. Ju. 11. Reserverna för högre utbildning. Idun. 124 s. E. 12. Civilförsvarsutbildningen. Idun. 176 s. I. 13. Civilförsvarets organisation. Idun. 465 s. I. 14. Regeringsaioetet. Idun. 164 s. Ju. 15. Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena. Idm. 429 s. I. tu 16. Betänkande med förslag till allman tjänstepliktslag m m. Idun. 154 s. 8. 17. Socialförsäkring och rehabilitering. Kihlström. 87 s. S. 18. Gotland. Icun. 195 s. S. 19. supplement nr 9 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Rejroduktionsanstalt. 96 s. Fi. 20. Behandlingshem och mentalsjukhem för barn och ungdomar. Idun. 78 s. I. 21. Lärarbrist ich läraröverskott. Idun. 110 s. E.

Anm. Om sä:skild tryckort ej angives, SJS^SmJSSSSm Ä 8 T ? V * nelsebokstävsrna till det departement, under vilket utredningen avgivit, mentet, Jo. - jordbruksdepartementet.

Ä B J S B W S S K

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1958:21 Ecklesiastikdepartementet

LÄRARBRIST OCH LÄRARÖVERSKOTT Av Ragnar

Lundblad

1955 ÅRS U N I V E R S I T E T S U T R E D N I N G IV

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB S T O C K H O L M 1958

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

1955 års universitetsutredning har som en av sina huvuduppgifter att söka klarlägga hur stor tillströmning av studenter våra universitet och högskolor kan påräkna under en nu överblickbar framtid samt hur stort samhällets behov av universitets- och högskoleutbildad arbetskraft kan väntas bli under samma period. I enlighet med denna uppgift har utredningen själv, av den anlitade experter och andra i samråd och samarbete med universitetsutredningen utfört en rad undersökningar i syfte att belysa tendenserna i stort eller på någon sektor av den akademiska arbetsmarknaden. Av detta utredningsarbete har tidigare vissa resultat offentliggjorts. Sålunda har utredningen själv inom sitt sekretariat utfört en undersökning av hur antalet akademiker med olika examina förändrats under perioden 1935—55. Denna undersökning publicerades i Statens offentliga utredningar (1957: 51) under titeln Akademikcrräkningen 1955. Den belyser i stora drag den akademiska arbetsmarknaden under de sista 20 åren. Förutom resultaten av denna grundläggande undersökning har resultat publicerats av ett antal mer djupgående undersökningar av enskilda utbildningseller yrkesgrupper. Sålunda framlades föregående år en utredning rörande behovet av apotekare och receptarier, vilken utredning efter hemställan från universitetsutredningen till medicinalstyrelsen verkställts inom Apotekarsocieteten och Sveriges Farmacevtförbund. År 1957 publicerades vidare resultaten av en undersökning av ingenjörsbehovet i Sverige, vilken efter samråd och i samarbete med universitetsutredningen utförts av en inom Sveriges Inrustriförbund särskilt tillsatt kommitté. För arkitekter och högskoleutbildade väg- och vattenbyggare har särskilda undersökningar a\ det framtida behovet offentliggjorts, vilka undersökningar utförts den förra inom Svenska Arkitekters Riksförbund och den senare inom Svenska Våg- och Vattenbyggares Riksförbund. Arbetsmarknadsstyrelsen har även

utfört ett antal undersökningar efter samråd och i samarbete med universitetsutredningen. Av dessa undersökningar har bl. a. offentliggjorts en rörande behovet av agronomer samt en rörande behovet av arbetskraft med högskolemässig trädgårdsutbildning. För vissa andra akademiska utbildningsvägar föreligger också relativt nyligen gjorda prognosundersökningar, nämligen beträffande läkare, tandläkare och präster. För läkarnas del har i det nyligen publicerade betänkandet Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena (SOU 1958: 15) offentliggjorts nya uppgifter ägnade att ytterligare belysa behovet av läkare. Inom universitetsutredningen har dessutom gjorts ett antal undersökningar för att belysa behovet av arbetskraft med utbildning inom de juridiska och filosofiska fakulteterna samt vid handelshögskolorna. Av dessa undersökningar tilldrar sig den som avser behovet av lärare med akademisk utbildning inom skilda ämnesgrupper ett särskilt stort intresse. Denna undersökning har utförts av undervisningsrådet Ragnar Lundblad. Genom beslut den 12 juli 1957 erhöll universitetsutredningen tillstånd att i tryck framlägga resultaten av bl. a. denna undersökning. Sedan undersökningsrapporten nu färdigställts, får universitetsutredningen härmed vördsamt överlämna densamma som sitt betänkande IV. De tidigare publicerade undersökningarna av behovet av viss akademisk arbetskraft har alla haft det gemensamt, att de relativt otvetydigt utvisat att den nuvarande tillströmningen till respektive yrkesbana är för liten för att tillfredsställa det växande behovet av ifrågavarande arbetskraft. Det skall i detta sammanhang erinras om att resultaten av några av dessa undersökningar föranlett statsmakterna att bredda de utbildningsvägar som varit berörda. Detta gäller t. ex. de tekniska högskolorna och farmaceutiska institutet. Den nu offentliggjorda undersökningen av lärarbehovet tyder å andra sidan på att den aktuella lärarbristen mycket snart kan vara hävd i humanistiskt betonade skolämnen och att man i stället om några år får räkna med möjligheten av ett överskott på akademiskt utbildade lärare i dessa ämnen. Som framhäves i undersökningsrapporten måste man dock tolka dessa sifferkalkyler med stor försiktighet. Här skall understrykas, att den föreliggande undersökningen till skillnad från tidigare publicerade avser en yrkesgrupp och ej en utbildningsgrupp. Denna yrkesgrupp — de akademiskt utbildade lärarna — motsvarar ej ensam hela gruppen examinerade från de filosofiska fakulteterna. Om man enbart utgår från denna undersöknings resultat, måste man därför vara mycket försiktig vid bedömningen av framtidsmöjligheterna för personer med filosofisk utbildning. Det är visserligen sant — det visas klart i utredningen — att för närvarande en mycket stor del av dem som avlägger examen vid filosofisk fakultet blir läroverkslärare. Men å andra sidan har yrkesplanerna bland studerande vid filosofisk fakul-

5 tet tidigare växlat snabbt. Så kan även bli fallet i framtiden. Lärarbanan ä r inte den enda möjligheten för en nyexaminerad filosofie magister eller licentiat. Den expansion, som universitetsväsendet står inför, kräver ett växande antal akademiker på skilda nivåer. Den s. k. fria sektorn av den akademiska arbetsmarknaden kan tänkas uppvisa ett starkt expansionsbehov under det kommande årtiondet. Som inledningsvis framhålles i utredningen, är det vidare uppenbart, att beräkningar rörande tillgång och efterfrågan inom en del av arbetsmarknaden genom sin blotta existens påverkar utvecklingen i korrigerande riktning. De upplysningar, som beräkningarna ger, kan nämligen både inverka på de privata avgöranden, som bestämmer tillströmningen, och stimulera statsmakterna till åtgärder för att bättre utnyttja resurserna av akademisk arbetskraft. »Prognoserna kominer då inte att stämma med den verkliga utvecklingen», blir slutsatsen, »men de har fyllt en uppgift som varningssignal.» Det bör sålunda understrykas, att de siffror rörande behovet av läroverkslärare som redovisas i undersökningen bygger på nu gällande bestämmelser och hittills fattade beslut i fråga om skolans organisation och arbetssätt. Vi vet, att reformverksamheten på skolans område under de senaste åren i hög grad hämmats av bristen på akademiskt utbildad lärarkraft. Denna bristsituation kommer nu mänskligt att döma att omvandlas. En intensifierad reformverksamhet blir möjlig och medför då ett större lärarbehov än man nu kan räkna med. Skulle t. ex. det av en allmän föräldraopinion omfattade önskemålet om mindre klassavdelningar kunna realiseras inom den tioårsperiod, som undersökningen omspänner, kommer behovet av läroverkslärare att öka högst avsevärt. Vidare kan en i framtiden ändrad politik i fråga om kompetens såsom lärare på enhetsskolans högstadium få stor betydelse i sammanhanget. Under alla omständigheter är det emellertid nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtages för att öka tillgången på lärare i matematisk-naturvetenskapliga ämnen och att man, i avvaktan på att mera långsiktiga åtgärder får full effekt, icke väjer för provisoriska åtgärder, som kan bli både omfattande och kostnadskrävande. Detta är så mycket angelägnare som en besvärande brist på akademiker med matematisk-naturvetenskaplig examen föreligger även inom andra verksamhetsområden. Å andra sidan torde det med hänsyn till de nu presenterade siffrorna vara lämpligt att vidtaga särskilda åtgärder i upplysningssyfte. Beräkningarnas resultat bör sålunda på lämpligt sätt delges föräldrar till barn som skall välja gymnasielinje, gymnasister som står i valet av gymnasiegren och studenter som står tveksamma i yrkes- och studievalet. Rimligen får man då räkna med att de tveksamma i viss utsträckning kommer att välja andra gymnasielinjer, andra grenar på det differentierade gymnasiet, andra akademiska utbildningsbanor och andra ämneskombinationer än de skulle ha gjort, om dessa beräkningar icke gjorts och publicerats. Utredningen

6 är emellertid angelägen att här varna för förhastade slutsatser om en förestående arbetslöshet på den akademiska arbetsmarknaden. En riklig tillgång på akademisk arbetskraft från skilda studiebanor utgör en oundgänglig förutsättning för fortsatt förbättring av den materiella försörjningen och för en lyftning av vår andliga kultur. Utredningen vill därför understryka, att de framlagda resultaten ej motiverar panikartade kastningar i studie- och yrkesval. Det är utredningens övertygelse, att en gymnasist eller student med klar läggning och intresse för humanistiska studier ej skall sakna arbetsmöjligheter i framtidens samhälle. Universitetsutredningen kommer i ett senare betänkande att utförligt redovisa sina synpunkter och förslag i anledning av såväl den nu föreliggande undersökningens resultat som resultaten av tidigare och ännu ej publicerade undersökningar. Redan nu vill dock universitetsutredningen med utgångspunkt från föreliggande undersöknings analyser fästa Herr Statsrådets uppmärksamhet dels på önskvärdheten att den framlagda undersökningens resultat utnyttjas i den offentliga studierådgivningen och yrkesorienteringen, dels på behovet av fortsatta kraftfulla åtgärder för att öka tillgången på matematisk-naturvetenskapligt utbildade akademiker, dels också på de möjligheter, som den framlagda undersökningen pekar på, då det gäller att tillgodose det allmänt insedda behovet av mindre klassavdelningar vid de högre skolorna. Stockholm den 16 maj 1958 Torgny Sune

Bergström

Sven Moberg

Segerstedt Henning

Fransen

Ingvar

Svennilson I Håkan

Berg

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

3 Första kapitlet. Allmänna synpunkter

H

Andra kapitlet. Årsbehovet av lärare i teoretiska läroämnen Klassavdelningarna som underlag för lärarbehovets beräkning Lärarbehovet på enhetsskolans högstadium Lärarbehovet inom den äldre realskoleorganisationen Lärarbehovet för gymnasieålderns skolformer Det totala lärarbehovet Rekryteringsbehovets delposter Det årliga utvidgningsbehovet Det årliga ersättningsbehovet Utbytesbehovet Lärarkategoriernas användning: filosofie magistrar och folkskollärare med vidareutbildning

15 15 19 24 34 45 45 46 46 4g 5g

Tredje kapitlet. Årsproduktionen av lärare med akademisk utbildning för de högre skolorna Primärmaterial och arbetsprogram Den nuvarande lärarproduktionen vid universiteten De blivande lärarnas ämnesval Studenternas prognosuppgifter Filosofie magistrarnas övergång till lärarbanan Beräkningar rörande lärarproduktionen vid universiteten åren 1 9 5 8 — 6 6 . . . .

61 61 62 73 7g g5 90

Fjärde kapitlet. Lärarbrist och läraröverskott

94 Bilaga. Beräkningar rörande antalet avdelningar i klasserna 5—7 läsåren 1959/60

Tab elifört e ckning

Tabell 1. Lärjungeantalet per klassavdelning i de högre skolornas nybörjarklasser höstterminerna 1953—57 16 Tabell 2. Antalet förstahandssökande till vissa utbildningslinjer vid de högre skolorna.. 18 Tabell 3. Översikt av enhetsskolans utveckling läsåren 1953/57 19 Tabell 4. Ändringarna i antalet klassavdelningar och lärjungar vid övergången till närmast högre klass inom enhetsskolorganisationen 20 Tabell 5. Beräknat antal klassavdelningar på enhetsskolans högstadium läsåren 1958/67 22 Tabell 6. Beräknat antal klassavdelningar inom den äldre organisationen för realskole30 stadiet läsåren 1957/67 Tabell 7. Det totala lärarbehovet för den äldre realskoleorganisationen läsåren 1957/67 beräknat enligt alt. 1 och alt. 2 och uttryckt i heltidstjänster 33 Tabell 8. Åldersfördelningen i procent hos lärjungarna vid vissa läroanstalter 35 Tabell 9. Antal klassavdelningar i de gymnasiala skolformerna åren 1954—57 i verkligheten och enligt de fyra av realskoleutredningen undersökta prognosalternativen 36 Tabell 10. Det beräknade antalet klassavdelningar läsåren 1957/67 vid de egentliga gymnasierna (allmänbildande gymnasier, handelsgymnasier och tekniska gymnasier) 39 Tabell 11. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen vid allmänbildande och specialgymnasier beräknat enligt tre alternativ 42 Tabell 12. Lärare vid de högre skolorna ht 1954 med akademisk eller jämförlig utbildning och lön enligt löneplan, i fördelning efter ämnesinriktning och ålder 47 Tabell 13. Lärarkåren på enhetsskolans högstadium höstterminen 1956 fördelad efter utbildning 51 Tabell 14. översikt av olika lärargruppers undervisning på enhetsskolans högstadium höstterminen 1956 52 Tabell 15. Undervisningens procentuella fördelning mellan lärargrupperna inom varje särskilt läroämne på enhetsskolans högstadium 52 Tabell 16. Lärarkåren vid de inbyggda linjerna höstterminen 1956 fördelad efter utbildning 53 Tabell 17. Översikt av olika lärargruppers undervisning vid de inbyggda realskollinjerna höstterminen 1956 54 Tabell 18. Den procentuella fördelningen mellan lärargrupperna av undervisningen i de särskilda läroämnena på de i folkskolan inbyggda realskollinjerna 54 Tabell 19. Vissa lärare vid de högre skolformerna h t 1956 grupperade efter teoretisk utbildning 56 Tabell 20. översikt av den undervisning vid högre skolor av äldre t y p , som höstterminen 1956 ombesörjdes av vissa lärare med avvikande meritering 56 Tabell 21. Den procentuella fördelningen mellan lärargrupperna av den i tabell 20 avsedda undervisningen 57 Tabell 22. Årsbehovet av folkskollärare med vidareutbildning för enhetsskolans utvidgning under perioden 1958—1966 60 Tabell 23. översikt av de åren 1955 och 1956 avlämnade studietidsdeklarationerna med fördelning efter uppgiftslämnarnas kön och inskrivningsårgång 63 Tabell 24. Antal examina åren 1955 och 1956 på 100 studenter av inskrivningsårgångens initialnumerär 65 Tabell 25. Åren 1955 och 1956 examinerade filosofie magistrar i fördelning efter inskrivningsårgång och inställning till lärarbanan 67 Tabell 26. Åren 1955 och 1956 examinerade filosofie kandidater i fördelning efter inskrivningsårgång och inställning till lärarbanan 68 Tabell 27. Planerade fortsatta studier enligt studietidsdeklarationerna för filosofie kandidatexamen åren 1955 och 1956; endast läraraspiranter 69 Tabell 28. Planerade fortsatta studier enligt studietidsdeklarationerna för filosofisk ämbetsexamen kalenderåren 1955 och 1956; endast läraraspiranter 70

9 Tabell 29. Lärartillskottet i de vanliga skolämnena enligt de åren 1955 och 1956 för ämbetsexamen avgivna studietidsdeklarationerna; absoluta tal Tabell 30. Lärartillskottets procentuella fördelning på skolämnena inom samma grupper som i föregående tabell Tabell 3 1 . Procenten vitsord med valören tre eller därutöver i de åren 1955 och 1956 avlagda ämbetsexamina Tabell 32. Förekomsten av kombinationer med tre eller flera skolämnen i de av blivande lärare åren 1955 och 1956 avlagda ämbetsexamina Tabell 33. Skolämnenas procentuella fördelning inom olika inskrivningsårgångar av de år 1955 examinerade filosofie magistrar, som ämnar övergå till lärarbanan Tabell 34. Skolämnenas procentuella fördelning inom olika inskrivningsårgångar av de år 1956 examinerade filosofie magistrar, som ämnar övergå till lärarbanan Tabell 35. Fördelningen efter inskrivningsårgång av de studerande, som enligt prognosuppgifterna för läsåret 1956/57 ämnade avlägga filosofie kandidatexamen Tabell 36. Fördelningen efter inskrivningsårgång av de studerande, som enligt prognosuppgifterna för läsåret 1956/57 ämnade avlägga filosofisk ämbetsexamen Tabell 37. Fördelningen efter inskrivningsårgång av de studerande, som enligt prognosuppgifterna för läsåret 1956/57 bedrev universitetsstudier utan avsikt att avlägga examen. . Tabell 38. Läraraspiranternas fördelning på inskrivningsårgångar och examensmål enligt prognosstatistiken för läsåret 1956/57 80 Tabell 39. Läraraspiranterna inom de filosofiska fakulteterna fördelade efter inskrivnings^ årgång och ämnesinriktning enligt prognosuppgifterna för läsåret 1956/57 Tabell 40. Läraraspiranternas skolämnesgrupper i relativa tal enligt prognosuppeifterna vt 55, h t 55 och ht 56 Tabell 41. Beräknat tillskott av lärarkraft från olika inskrivningsårgångar enligt prognosuppgifterna för 1956/57; relativa tal för vissa skolämnen eller ämnesgrupper Tabell 42. Filosofie magistrarnas verksamhet läsåret 1956/57 jämförd med deras planer vid avläggandet av examen år 1955 Tabell 43. Filosofie magistrarnas inställning till lärarbanan vid examen 1955 och vid inventeringen 1956; relativa tal Tabell 44. Översikt av tjänstgöringsförhållandena läsåret 1956/57 för de filosofie magistrar, som efter ämbetsexamen år 1955 inskrivits i den reglerade befordringsgången eller utnämnts å ordinarie eller utbytestjänst Tabell 45. Lärartillskottet från 1955 års magisterkull i de största skolämnena, uttryckt i procent av examinationen i motsvarande ämnen Tabell 46. Tillskottet av lärarkraft från 1955 års magisterkull enligt inventeringen hösten 1956, uttryckt i procent av det på grund av studietidsdeklarationerna beräknade lärartillskottet Tabell 47. Antalet studentexamina och antalet nyinskrivningar i de filosofiska fakulteterna enligt två olika beräkningsalternativ Tabell

73 74 75 75 76 77 79 79 80 81 82 83 84 gg 87 88 89 90 92

I. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen på enhetsskolans högstadium läsåren 1957/67, uttryckt i heltidstjänster 99 Tabell II. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen läsåren 1957/67 på den äldre realskoleorganisationens lågstadium (klasserna l 5 , 2 5 , l 7 , 2' samt l 4 och l 6 ), uttryckt i heltidstjänster 99 Tabell III. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen läsåren 1957/67 på den äldre realskole6 5 7 7 4 4 6 6 organisationens högre stadium (klasserna 3 —5 , 3 —7 , 2 —4 , 2 —6 och l 3 —3 3 ), uttryckt i heltidstjänster 100 Tabell IV. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen läsåren 1957/67 i de egentliga gymnasierna (de allmänbildande gymnasierna, handelsgymnasiernas tvåårskurser och de tekniska gymnasierna), uttryckt i heltidstjänster 100 Tabell V. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen läsåren 1957/67 för folkhögskolor, seminarier och vissa andra läroanstalter för mognare ungdom, uttryckt i heltidstjänster 101 Tabell VI. Det totala lärarbehovet i teoretiska läroämnen vid de högre skolorna läsåren 1957/67, uttryckt i heltidstjänster 101 Tabell VII. Behovet av lärare i teoretiska läroämnen för de högre skolornas motsedda expansion åren 1958—1966 (utvidgningsbehovet), uttryckt i heltidstjänster 102 Tabell V I I I . Behovet av ersättare för avgående lärare med fil. ämbetsexamen eller motsvarande åren 1958—1966 (ersättningsbehovet) 102 Tabell IX. Omfattningen i heltidstjänster av den undervisning i teoretiska läroämnen vid högre skolor, som höstterminen 1956 bestreds av lärare med avvikande meritering (utbytesbehovet) 103

10 Tabell

X. Rekryteringsbehovet av filosofie magistrar och likställda vid de högre skolorna åren 1958—66, uttryckt i heltidstjänster; 60-procentsalternativet 103 Tabell X I . Rekryteringsbehovet av filosofie magistrar och likställda vid de högre skolorna åren 1958—66, uttryckt i heltidstjänster; 50-procentsalternativet 104 Tabell X I I . Årstillskottet aktiva lärare från olika inskrivningsårgångar i procent av årgångens initialnumerär 104 Tabell X I I I . Läraraspiranternas ämnesval enligt studietidsdeklarationerna för 1955 och 1956 och enligt prognosuppgifterna h t 1956 104 Tabell XIV. Reräknad årsproduktion av lärare med fil. ämbets- eller fil. kand.-examen läsåren 1957/66 105 Tabell XV. Läraröverskottet i vissa läroämnen vid de högre skolorna (inkl. enhetsskolans högstadium) vid slutet av höstterminerna åren 1957—1966; 60-procentsalternativet 105 Tabell XVI. Läraröverskottet i vissa läroämnen vid de högre skolorna (inkl. enhetsskolans högstadium) vid slutet av höstterminerna åren 1957—1966; 50-procentsalternativet 106

FÖRSTA KAPITLET Allmänna synpunkter

Kalkylerna i det följande avser att belysa efterfrågan och tillgång på lärare m e d akademisk utbildning under tiden till och med läsåret 1966/67. Givetvis är det inte möjligt att räkna sig till skolans framtid. Vad som k a n göras är att studera skolans behov och universitetens produktion av lärare under en följd av år, söka fastställa eventuella utvecklingstendenser och sedan undersöka, vart det skulle bära hän, om dessa tendenser fortfore att göra sig gällande med oförändrad styrka ett årtionde framåt. Under perioder, då samhällets resurser i lärare och lokaler i huvudsak räcker till för att täcka efterfrågan på undervisning, kan sådana beräkningar ge goda, till och med mycket goda prognoser. De har visserligen i ett sådant läge inte så stort intresse för en bredare allmänhet men är av värde för beräkningen av skolväsendets anslagsbehov och för dimensioneringen av lärarutbildningsanstalterna. Om skolans behov och universitetens lärarproduktion inte balanserar nöjaktigt, kan det däremot knappast förväntas, att prognoserna skall hålla. De påverkar då genom sin blotta existens utvecklingen i korrigerande riktning. De upplysningar de ger kan väntas inverka vid de privata avgöranden, som bestämmer studenternas val av studieämnen och levnadsbana, och de kan eventuellt stimulera statsmakterna till åtgärder, som avser att minska spänningen mellan efterfrågan och utbud. Prognoserna kommer då inte att stämma med den verkliga utvecklingen, men de har fyllt en uppgift som varningssignal. Beräkningarna har, även med de gjorda begränsningarna, ännu en uppgift att fylla. Skolorganisationen är i våra dagar oerhört komplicerad. Endast de relativt fåtaliga skolspecialisterna överskådar organisationen i dess helhet. Vid de diskussioner om skolans framtid, som just nu är särskilt nödvändiga, är det av värde, om verkningarna av de viktigaste utvecklingsfaktorerna är utredda och summerade i förväg. Kalkylerna ger då i varje fall en viss stadga åt resonemangen. Den som inte vill acceptera resultaten tvingas att göra klart för sig, vilka förutsättningar han inte anser hållbara; på samma gång underlättar de för honom att bedöma de ändringar i slutbilden, som blir följden, om man rubbar den ena eller andra förutsättningen. Subjektiva antaganden kan inte helt undvikas i prognosarbetet, men de bör hållas inom så snäva gränser som möjligt. I vissa fall kan en förskjut-

12 ning av något slag spåras i statistiken utan att man ännu kan tala om en fast utvecklingstendens eller eljest säga något bestämt om hur länge den kommer att fortsätta och hur långt den kommer att gå. Det är då vanligen bättre att vid kalkylerna antaga status quo än att göra en ren gissning om framtiden. Låt oss exempelvis anta, att man önskar uppskatta behovet av lärare i klassiska språk för gymnasiet. Flera av de förhållanden, som påverkar resultatet, kan då utan betänkligheter föras i räkningen. Man kan ganska väl förutberäkna avgången av lärare genom pensioneringar och dödsfall, man kan taga hänsyn till årskullarnas stigande eller fallande, och man vet att antalet studerande på gymnasialstadiet i procent av årskullen länge befunnit sig i tillväxt på ett så regelbundet sätt, att det bör kunna beaktas i kalkylerna. Men därjämte försiggår för närvarande en förskjutning i elevfrekvensen mellan gymnasiets linjer, såsom närmare framgår av följande tablå över lärjungarnas procentuella fördelning i första ringen av gymnasier under skolöverstyrelsens inseende:

År

Allmänna linjen

Latinlinjen

Reallinjen

1954 1955 1956 1957

19,9 20,6 20,8 20,2

34,7 34,4 34,3 33,3

45,4 45,0 45,0 46,5

Procenten latinare befinner sig som synes i nedgående men man vet inte, huru långt reduktionen kommer att gå. Anslutningen till gymnasielinjerna varierar enligt gammal erfarenhet i oregelbundna perioder. Så länge ingen lagbundenhet kunnat konstateras, torde gymnasisternas nuvarande linjefördelning ge en fastare grund för beräkningarna än en hypotes angående proportionerna om fem eller tio år. Om vid någon användning av siffrorna hänsyn måste tagas till latinlinjens relativa tillbakagång, kan detta förhållandevis enkelt ske genom en reduktion av det för linjen beräknade behovet av undervisning i proportion till de frekvenssiffror man då finner anledning att antaga. Liknande problem inställer sig på utbudssidan. Universitetsstatistiken ger besked om ämneskombinationerna hos blivande lärare av 1955 och 1956 års examensårgångar. Det finns skäl att tro, att vissa förskjutningar i procenttalen pågår, men utvecklingstendenserna kan inte objektivt fastställas, förrän statistiken kunnat utsträckas till ännu ett par examensårgångar. Del torde under sådana omständigheter vara mest ändamålsenligt att denna gång grunda beräkningarna på det för dagen tillgängliga materialet och avstå från alltför löst grundade antaganden om de ämnesval studenterna ännu inte har gjort. En annan metodfråga gäller vilken hänsyn som bör tagas till planerade

13 men ännu icke genomförda reformer. Huvudregeln måste därvid bli, att beslut, som redan fattats av statsmakterna, bör till fullo beaktas vid beräkningarna men att hänsyn icke bör tas till projekt, som befinner sig på utredningsstadiet, även om utredningen begärts av riksdagen. Detta innebär exempelvis att enhetsskolans planmässiga genomförande måste förutsättas, men att tiden ännu inte är inne att vid beräkningarna beakta den begränsning av undervisningsavdelningarnas storlek, som har ifrågasatts av 1956 års riksdag. Ehuru en viss sannolikhet talar för att lärjungemaximum i klassavdelningarna verkligen kommer att sänkas före tioårsperiodens slut, ligger det dock i vida fältet, hur långt sänkningen kommer att gå, huruvida den kommer att genomföras i en eller flera etapper och vid vilken tidpunkt statens finanser kan komma att medge så pass kostnadskrävande reformer. Nödvändigheten att ta hänsyn till statsmakternas och skolmyndigheternas beslut i organisationsfrågor vållar, att prognoserna vissa tider föråldras mycket snabbt. För något mer än två år sedan publicerade realskoleutredningen sina beräkningar rörande de högre skolornas försörjning med lärare (SOU 1955: 53). Sedan dess har fattats en rad beslut, som tillsammantagna mycket avsevärt rubbat grunderna för dessa beräkningar. Viktigast är i detta sammanhang 1956 års riksdagsbeslut om treårig realskola under övergångstiden före enhetsskolans allmänna genomförande (prop. 123, uti. 154), 1957 års riksdagsbeslut om tidsschemat för enhetsskolans genomförande (prop. 106, uti. 127), samma års riksdagsbeslut om användningen av folkskollärare med vidareutbildning inom skolorganisationen, varigenom tidigare gällande normer för användningen upphävdes utan att nya sådana fastställdes (prop. 120, uti. 90), beslut vid riksdagens höstsession samma år om nya grunder för lärarnas undervisningsskyldighet på olika stadier (prop. 183, uti. 178), Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1957 angående timplan för treårig realskola (kk 307), skolöverstyrelsens beslut den 18 juni 1957 om ny normalundervisningsplan för den kommunala flickskolan samt överstyrelsens beslut samma dag om ny normalundervisningsplan för de praktiska realskolorna. Det kan i förstone förefalla tvivelaktigt, huruvida hållbara prognoser över huvud är möjliga inom ett så rörligt skolsystem. Att det måste vara vanskligt att komma till bestämda slutsatser i detaljfrågor, torde också utan vidare vara klart. Däremot tycks de många organisationsändringarna påfallande litet påverka prognosernas huvuddrag. Beräkningar, som i olika sammanhang utfördes under åren efter det andra världskrigets slut, ledde trots olikheter i förutsättningarna samstämmigt till slutsatsen att de högre skolorna hotades av svår lärarbrist under 1950-talet. När arbetskraftsutredningen i sitt betänkande (SOU 1955: 34) fullföljde beräkningarna in på 60-talet, visade det sig, att ett omslag till läraröverskott vore att motse

14 under förra hälften av 60-talet, och denna förutsägelse har trots alla skred i grundantagandena bestyrkts av följande prognoser och bekräftas även av de beräkningar, som framläggs i det följande. Att dessa kalkyler liksom sina föregångare är vanskliga och osäkra, ligger i öppen dag och behöver knappast särskilt framhållas. Detta gäller naturligtvis i alldeles särskilt hög grad periodens senare del. För tio år sedan visste man inte mycket om den enhetsskola, som då ännu icke var beslutad, eller om den treåriga realskolan eller om den nuvarande enormt stegrade tillströmningen till de filosofiska fakulteterna. Vi kan inte göra anspråk på att nu säkrare bedöma skolsituationen om tio år och måste i detalj spörsmål iaktta försiktighet även i vad avser de närmaste åren. Hanteras prognoserna med en tillbörlig blandning av intresse och skepsis, bör de dock kunna ge vissa synpunkter på skolans planeringsfrågor och på de krav, som måste ställas på lärarutbildningens omfattning vid universiteten. Under alla förhållanden bör dock prognoserna underkastas täta revisioner. Måhända är behovet härav till och med så starkt, att det kan motivera en kontinuerlig prognosverksamhet, som successivt rättar till prognoserna efter statsmakternas och skolmyndigheternas beslut i organisationsfrågorna och i stigande utsträckning tillgodogör sig universitetsstatistikens möjligheter på längre sikt samt genom lämpligt lagda specialundersökningar skaffar fram nytt material för bedömningen av den högre skolans lärarfrågor. I det följande undersökes först skolans förutsebara behov av lärare i de teoretiska läroämnena och därefter omfattningen av lärarutbildningen vid universiteten, såsom den framstår i den år 1953 föreskrivna universitetsstatistiken. I undersökningens sista del göres slutligen ett försök att k a r a k terisera skolans försörjningsläge i det hela och i de särskilda läroämnena genom att ställa mot varandra de resultat, som har framkommit vid analysen av efterfråge- och utbudssidorna. Arbetet avslutades i huvudsak i början av mars 1958. Material, som tillkommit efter denna tidpunkt, har i allmänhet inte kunnat beaktas.

ANDRA KAPITLET Årsbehovet av lärare i teoretiska läroämnen

Behovet av lärarkraft bestäms primärt av antalet klassavdelningar på olika stadier och sekundärt av antalet lärjungar. Såsom inledning till beräkningen av lärarbehovet kan det vara av intresse att något dröja vid reglerna för klassavdelningarnas formering. Klassavdelningarna som underlag för lärarbehovets beräkning Vad som skall menas med en klassavdelning är i vanliga fall fullt klart; tveksamheten börjar först om lärjungar, som i vissa ämnen undervisas gemensamt, i andra ämnen bildar skilda undervisningsgrupper. Som exempel kan väljas en lärjungegrupp i första ringen av det fyraåriga gymnasiet, bestående av 15 latinare och 15 realare. I regel undervisas de 30 lärjungarna gemensamt i kristendomskunskap, modersmålet, engelska, tyska, franska (3 t.), geografi och biologi med hälsolära eller tillhopa 18 veckotimmar men separat i latin, historia med samhällslära, matematik, fysik och kemi samt under en av franskans veckotimmar, tillsammans 12 veckotimmar. En sådan lärjungegrupp kan uppfattas antingen som två klassavdelningar, en av latin- och en av reallinjen, vilka av kostnadsskäl samundervisas under 18 veckotimmar, eller som en klassavdelning, bestående av två lärjungegrupper med skild undervisning under 12 veckotimmar. Någon allmängiltig definition på begreppet klassavdelning är icke till finnandes i skolförfattningarna. Läroverksstadgan och de allmänna försöksskolebestämmelserna pekar snarast i var sin riktning. För beräkningen av lärarbehovet betyder det i själva verket mycket litet, vilket avdelningsbegrepp man nyttjar. Uppfattar man en sammansatt klass som två samläsande avdelningar, blir antalet avdelningar större men lärarbehovet per avdelning mindre. Uppfattar man den som en enda avdelning med separatundervisning i vissa ämnen, blir antalet avdelningar mindre men lärarbehovet per avdelning större. Slutresultatet måste bli detsamma, om man genomför kalkylerna korrekt. Däremot är det för översiktliga jämförelser angeläget, att samma avdelningsbegrepp begagnas år från år och att uppgifter från rektorer och överlärare granskas med avseende på den innebörd uppgiftslämnaren lägger in i termen klassavdelning. I det följande har antalet klassavdelningar beräknats enligt följande grunder:

16 1) En undervisningsgrupp, har oavsett lärjungeantalet, ansetts bilda sär« skild klassavdelning, om gruppen inte i något obligatoriskt läroämne samundervisas med annan undervisningsgrupp. 2) En sammansatt klass har ansetts bilda endast en klassavdelning, om lärjungarna samundervisas i alla ämnen. 3) I övriga fall har för läroanstalter av läroverkstyp läroverksstadgan (§ 14) följts, för flickskolorna stadgan för kommunala flickskolor (§ 2) och för enhetsskolan de allmänna försöksskolebestämmelserna (§§ 10—12). Antalet klassavdelningar, så bestämt, passar icke helt in i det inom skolöverstyrelsen sedan 1955 begagnade beräkningssystemet. Skillnaden är dock icke stor. Ingenting hindrar att man vid liknande beräkningar helt följer skolöverstyrelsen, så snart man kan avstå från jämförelser med förhållandena före år 1955. Frågorna om samläsning mellan olika linjer var ännu i början av 1930talet av den största betydelse för läroverkens ekonomi. Läget är nu ett helt annat. Nybörjarklasserna är i regel fullsatta eller åtminstone mycket välbesatta. En del lärjungar avgår visserligen, när klassen sedan stiger uppåt i klassenen, men icke så många, att klassammanslagningar i någon större utsträckning kan komma till stånd eller samläsning anordnas. Känner man antalet nybörjaravdelningar i en skolform, kan antalet klassavdelningar i de högre klasserna rätt väl förutberäknas och därmed även skolformens hela lärarbehov fastställas. Den minskning i lärarbehovet, som kan uppnås genom samläsning, har numera karaktären av en korrektion utan alltför stor betydelse. Enligt gällande skolförfattningar delas klasserna på realskolestadiet normalt i två klassavdelningar, om lärjungeantalet i klassen överstiger 35. I gymnasierna är gränstalet 30 och i seminarierna 24. Huru nära dessa maximital skolans praxis ligger, framgår av tabell 1. För varje huvudgrupp av skolor uppges i tabellen genomsnittsantalet lärjungar i nybörjarklasserna dels för gruppens samtliga skolor, dels för de Tabell 1. Lärjungeantalet per klassavdelning i de högre skolornas nybörjarklasser höstterminerna 1953—57 1953

1. Skolor med anknytning till klass 4 allmänna läroverk (l 5 ) komm. flickskolor (l 7 )

34,3 35,3 33,5

34,5 35,3 33,9

34,2 35,0 33,7

34,5 35,2 33,2

34,3 35,1 33,1

2. Skolor med anknytning till klass 6 allmänna läroverk (l 4 ) kommunala realskolor (l 4 ) praktiska realskolor (l 4 ) enhetsskolans högstadium ( 7 ) . . . .

32,5 33,5 31,4 34,2 28,5

32,7 33,9 32,7 34,1 28,6

33,5 34,5 33,2 35,0 30,2

33,3 34,8 33,8 34,6 29,7

33,3 35,0 33,1 34,7 30,5

3. Gymnasiala skolformer allmänna läroverk (I 4 och P ) . . . . fackgymnasier seminarier

26,5 27,7 28,5 25,1

26,3 27,5 28,5 23,9

26,7 27,5 29,7 24,3

27,3 27,9 29,4 23,6

27,4 28,0 28,7 24,4

Skolform

17 viktigare dithörande skolformerna. Klasser, som är avsedda för studenter, ä r därvid icke medtagna. Talen i tabellen är väl inte alldeles exakta, eftersom bokföringen av extraelever och frånvarande elever i någon mån kan ha skiftat, men det finns ingen anledning att tro, att totalbilden är felaktig. Endast i en skolform, seminarierna, har en minskning av klasstorleken kunnat komma i fråga, i övrigt är tendensen stationär eller stigande. Störst är klasserna i den femåriga realskolan. I dess etta har övertaliga lärjungar mottagits i så stor utsträckning, att riksmedeltalet vissa år legat högre än läroverksstadgans maximum. Även i övriga skolformer med anknytning till folkskolan ligger medeltalen så högt, att någon ytterligare höjning icke kan förväntas. Endast enhetsskolans högstadium avviker med ett lärjungemedeltal, som under femårsperioden hållit sig inom gränserna 28,5—30,5. Orsaken till de lägre talen för denna skolform torde vara av bebyggelsegeografisk natur; skolformen omfattar ett betydande antal landsbygdsskolor, vilkas lärjungeantal beror av bebyggelsens struktur och möjligheterna till centralisering. På gymnasialstadiet ligger elevbesättningen vid fackgymnasier och seminarier n ä r a de stadgade maximitalen, medan vid de allmänbildande gymnasierna klasserna är något svagare besatta. I de högre allmänna läroverken låg sålunda lärjungemedeltalet i första ringen år 1957 vid 28,0, i de kommunala gymnasierna var det 28,3 och i de högre enskilda läroverken 22,8. Detta innebär, att ett visst reservutrymme ännu är till finnandes vid de allmänbildande gymnasierna. Störst är detta på latinlinjen, där lärjungemedeltalet i första ringen var endast 26,7 mot 28,6 på den allmänna linjen och 28,8 på reallinjen. Såsom man kan vänta av de höga medeltalen för nybörjare, finnes på många håll, särskilt i de större städerna, ett platsunderskott på skolans alla stadier. Skolöverstyrelsens statistiska kontor har vid några tillfällen infordrat uppgifter från rektorerna om antalet förstahandssökande till olika linjer samt antalet intagna och avvisade bland dessa. Uppgifterna om de intagna skulle därvid avse intagning icke blott på den önskade utbildningslinjen utan också på annan linje vid läroverket och vid annan högre skola i den mån detta vore bekant för uppgiftslämnaren. I tabell 2 återges en transumt av statistiska kontorets tabeller. För realskolestadiets skolformer (allmänna läroverk, kommunala flickskolor och realskolor, praktiska realskolor, högre folkskolor, privatläroverk och i folkskolan inbyggda linjer) avser uppgifterna höstterminen 1956, för gymnasialstadiets skolformer (högre allmänna läroverk, kommunala gymnasier och högre enskilda läroverk) höstterminen 1957. För varje linje anges dels hela antalet behöriga sökande, som anmält sig i första hand önska inträda på linjen i fråga, dels den procent av dessa, som avvisats utan att intagas på annan linje eller vid annan motsvarande läroanstalt. 2—805065

18 Tabell 2. Antalet förstahandssökande till vissa utbildningslinjer vid de högre skolorna Gymnasialstadiet h t 1957

Realskolestadiet ht 1956 Klass

Antal förstahandssökande

Procent slutligt avvisade

Ring

Antal förstahandssökande

Procent slutligt avvisade

l5 1* l3 l7 l6

14 269 30 475 3 321 5 221 897

34,6 19,0 6,fl 46,e 31,1

AI 4 LI 4 RI4 AP LP RP

1 520 2 986 3 769 1 294 1 359 2 818

29,1 13,4 17,9 7,4 8,0 8,1

Särskilt hård har konkurrensen varit om platserna i den femåriga realskolan och i flickskolorna. Av de fullständigare uppgifter, som finns att tillgå hos statistiska kontoret, framgår att procenten avvisade även är mycket hög vid de praktiska realskolorna (36,8 p r o c ) . Sannolikt är procenttalen i tabellen att fatta som minimisiffror, då målsmännen ej sällan torde avstå från att anmäla barn, som uppfyller de föreskrivna betygsfordringarna men inte når upp till den poängsumma, som i praktiken behövs för att de skall k u n n a slå sig igenom i konkurrensen. Vid gymnasierna är procenten avvisade mindre och har i det hela sjunkit det senaste året. Till stor del torde det vara fråga om inträdessökande, som av ekonomiska eller andra skäl är ur stånd att begagna sig av lediga platser vid gymnasier utanför hemorten. För prognosarbetet är det nu viktigt att åtminstone på ett ungefär kunna bedöma, vilka förändringar medeltalen i tabell 1 kommer att undergå under de närmaste tio åren. För enhetsskolans del kommer därvid geografiska synpunkter i förgrunden. Under de närmaste åren når flera stadsdistrikt upp till högstadiet med sin enhetsskola (Stockholm söder om Söder, Västerås, Lund m. fl.). Detta kommer antagligen att för några år höja lärjungemedeltalet i klass 7. Framemot tioårsperiodens slut kominer de nytillkommande enhetsskoledistrikten sannolikt att räkna proportionsvis fler landsbygdsdistrikt, och medeltalet kan då väntas åter sjunka. Inom den äldre realskoleorganisationen torde tendensen vara oenhetlig. På framåtgående orter, där inflyttningen är relativt stark och antalet avvisade vanligen stort, kommer de nuvarande höga medeltalen antagligen att hålla sig. På andra ställen kommer årskullarnas sjunkande numerär att fälla utslaget. Av kostnadsskäl indras visserligen umbärliga klassavdelningar med stor påpasslighet, men detta kan ej hindra, att elevtätheten nedgår åtminstone vid mindre skolenheter. För gruppen i dess helhet skulle under sådana omständigheter en jämkning nedåt av medeltalen möjligen vara att motse, sannolikt dock inte så stor, att den får avsevärda konsekvenser för lärarbehovet.

19 För gymnasialstadiet är rekryteringsunderlaget under större delen av perioden stigande. Klasstorleken kommer då normalt att stiga inom varje särskilt gymnasium, så vida inte stadgans maximum redan är uppnått. I riksstatistiken motverkas dock denna tendens av att nya gymnasier upprättas på orter, där sådana tidigare har saknats. Ett nytt kommunalt gymnasium med exempelvis 40 lärjungar, fördelade på en real- och en latinring, har färre lärjungar per avdelning än de gamla läroverken och inverkar i sänkande riktning på riksmedeltalet. Teoretiskt kunde det inträffa, att genomsnittsantalet lärjungar per nybörjaravdelning trots ökad tillströmning till gymnasiet något år ginge ned, emedan ett förhållandevis stort antal gymnasier med mindre klasser har upprättats. Mest sannolikt är dock, att medeltalen under tioårsperioden kommer att ytterligare närma sig läroverksstadgans maximum.

Lärarbehovet på enhetsskolans högstadium Enhetsskolan har utvecklats snabbt under den tid den existerat. Antalet klassavdelningar och lärjungar i klasserna 5—9 under den senaste femårsperioden framgår av tabell 3. Tabell 3. Översikt av enhetsskolans utveckling läsåren 1953/57 Antal avdelningar av klass

Antal lärjungar i klass

Läsår

53/54 54/55 55/56 56/57 57/58

172 281 403 457 765

148 203 293 422 469

101 137 175 256 358

57 100 137 172 257

32 71 99 151 190

4 375 7 885 11 198 12 899 22 435

3 036 5 229 8 138 11 769 13 215

2 876 3 925 5 283 7 610 10 909

1 509 2 632 3 796 4 900 7 457

646 1 340 2 250 3 105 4 204

Tabellen är baserad på försöksavdelningens statistik men skiljer sig därifrån genom att vissa statliga enhetsskollinjer medtagits (lärarhögskolans övningsskola, statens normalskolas enhetsskollinje). För de tre sista åren har dessutom överlärarnas uppgifter om antalet avdelningar granskats, särskilt i fråga om 9 y, och vid behov jämkats. I första ögonblicket skulle man kunna tro, att klassavdelningarna med sin lärjungebemanning skulle flytta upp genom klasserien nästan oförändrade. Tabellen visar dock, att verkligheten ar något mer komplicerad. Tydligare framgår detta av tabell 4, där antalet klassavdelningar och barn i varje årsklass ställs i relation till motsvarande antal i närmast lägre årsklass föregående år. Man observerar, att vid övergången från klass 5 till klass 6 både avdelnings- och lärjungeantalet brukar stiga; detta torde bero på att försöksverksamheten i synnerhet tidigare ibland fått starta med klass 6. Vid över-

20 Tabell 4. Ändringarna i antalet klassavdelningar och lärjungar vid övergången till närmast högre klass inom enhetsskolorganisationen

År

Ökningen av antalet klassavdelningar i procent

Ökningen av antalet lärjungar i procent

kl. 6/5

kl. 7/6

kl. 8/7

kl. 9/8

kl. 6/5

kl. 7/6

kl. 8/7

kl. 9/8

1954 1955 1956 1957

+ 18 + 4 + 5 + 3

— 7 — 14 — 13 — 15

— 1

+ 25 — 1 + 10 + 11

+ 19 + 3 + 5 + 2

+ 8 + 1 —6 —7

—8 — 3 —7 —2

— 11 — 15 — 18 -14

Vägt medeltal

+ 5

— 13

— 1

+ 10

+ 5

— 4

—4

—15

±o —2

±0

gången från klass 6 till klass 7 förekommer en omfattande centralisering, soin ganska betydligt sänker antalet klassavdelningar. Lärjungeantalet påverkas ej av centraliseringen; det kan ökas, om vissa skolenheter medtas i försöksverksamheten först på högstadiet, eller minskas, om avgången till högre skolor av äldre typ överväger. Vid övergången till klass 8 sjunker lärjungeantalet några procent, under det att antalet avdelningar praktiskt taget W e ändras. En ytterligare avtappning av lärjungar äger r u m vid övergången till nionde klassen; den torde bl. a. sammanhänga med att skolstyrelserna under en övergångstid av fem år från inrättandet av nionde klassen har befogenhet att på särskilda skäl ge vissa lärjungar tillstånd att sluta skolan efter klass 8. Antalet klassavdelningar stiger däremot regelbundet på grund av den i klass 9 inträdande linjeklyvningen. Den påfallande stora ökningen år 1954 är måhända inte i sin helhet reell; den kan delvis bero på att" vissa uppgiftslämnare vid denna tidpunkt räknat varje gren av 9 y som särskild avdelning. Vid beräkningarna i det följande bör de erfarenheter, som avspeglas i tabell 4, givetvis beaktas men hänsyn också tagas till att organisationsarbetet för enhetsskolan efter en i någon mån trevande början successivt har stabiliserats. Större avseende bör därför fästas vid yngre erfarenheter^ än vid äldre. Detta kan ske exempelvis så, att siffrorna för det första året tilläggs vikten 1 och för de följande tre åren vikterna 2, 3 och 4. De på detta sätt beräknade medeltalen har angivits på sista raden i tabellen. Genom kombination av de i tabellerna 3 och 4 upptagna data kan antalet avdelningar och lärjungar följas i klass 7 till och med läsåret 1959/60, i klass 8 till och med 1960/61 och i klass 9 till och med 1961/62. Enhetsskolans utveckling för tiden därefter är i enskildheterna beroende av beslut, som ännu icke fattats, och måste därför fritt uppskattas på grundval av 1957 års riksdagsbeslut i ämnet. Detta beslut innebär, att den nuvarande försöksverksamheten från och med läsåret 1962/63 skulle följas av en allmän övergång till enhetsskolesystemet. Övergången skulle i varje särskilt skoldistrikt i regel ske successivt med början i klasserna 1 och 5, och skoldistrikten beräknas normalt kunna starta senast läsåret 1968/69. Enhets-

21 skolan skulle alltså vara fullt genomförd Kungl. Maj :t i något fall medger uppskov.

läsåret 1972/73, därest icke

Dessa riktlinjer bör accepteras i prognosarbetet redan därför att statsm a k t e r n a måste ha ett bestämt intresse av att så ingående som möjligt lära känna de anspråk på lärarproduktionen, som är förknippade med det av dem uppställda målet. Hittills har för övrigt ingenting inträffat, som kan anses hota enhetsskoleorganisationens programenliga genomförande. Komm u n e r n a s beredvillighet torde i stort sett inte kunna ifrågasättas. Antalet ansökningar om enhetsskola var förra året så stort, att Kungl. Maj :t i flera fall fann sig böra uppskjuta övergången till en senare tidpunkt än den av kommunen begärda. P å grund av redan fattade beslut kan enhetsskolans klass 7 beräknas omfatta 17,4 procent av årskullen år 1959. Här antages nu, att de skoldistrikt, som startar försöksverksamhet med enhetsskolan något av åren 1958—1961, varje år representerar 6 procent av årskullen och att övergången ytterligare påskyndas efter det riksdagsbeslut om skolväsendets definitiva ordnande, som motses år 1962, så att efter denna tid varje år 8 procent av årskullen överförs till enhetsskolans normalklasser. Enhetsskolan skulle enligt denna beräkning år 1970 hysa 97,4 procent av årskullen i sjunde klassens normalklasser. Återstoden av årskullen tankes erhålla utbildning i hjälp- och specialklasser, abnormskolor eller liknande inrättningar eller av olika skäl stå helt utanför den normala skolgången. Antagandena är långtifrån fria från godtycke. Gången av enhetsskolans genomförande kan inte statistiskt förutsägas. Erfarenheterna från införandet av det sjunde skolåret skulle kunna motivera andra antaganden, närmast då en livligare övergång i början och slutet av genomförandeperioden med en svacka ungefär vid periodens mitt. De här gjorda antagandena är dock lättare att överskåda och torde kunna fasthållas, tills eventuellt något annat antagande indiceras av gjorda erfarenheter. Storleken av varje årskull vid 1957 års början är bekant från befolkningsstatistiken. De uppgifter därom, som lämnats av statistiska centralbyrån, har framskrivits under hänsynstagande till dödsfall och nettomigration. Antalet för klass 7 erforderliga klassavdelningar har sedan erhållits genom division med det nu gällande lärjungedeltalet, 30,5 lärjungar per avdelning. Slutligen har, med utgångspunkt från det så funna antalet avdelningar i klass 7, antalet avdelningar i de båda följande klasserna beräknats enligt tabell 4. Det på detta sätt beräknade antalet klassavdelningar på enhetsskolans högstadium redovisas i tabell 5. I hjälpklasserna är lärjungeantalet per avdelning relativt lågt. Antalet dylika klasser uppgick i själva verket läsåret 1957/58 till 5,5 procent av antalet normalklasser. Förutsattes samma proportion under den kommande

22 tioårsperioden, har man att motse det antal hjälp- och specialklasser, som anges i tabellens högra del. Tabell 5. Beräknat antal klassavdelningar på enhetsskolans högstadium läsåren 1958/67 Läsår

Proc. av årskullen

Barnantal i klass 7

58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67

9,8 17,4 23,4 29,4 35,4 41,4 49,4 57,4 65,4

12 700 22 600 29 500 36 450 42 100 47 200 53 450 62 200 70 950

Antal avdeln. i klass 7

8 Hjälpklasser

Summa avd.

58 80 115 160 200 230 260 300 340

1 105 1 575 2 225 3 080 3 830 4 460 5 050 5 760 6 600

283 354 410 390 405 700 450 690 970 760 960 1 200 1 380 1 190 1 060 1 550 1 370 1 310 1 750 1 540 1 500 2 040 1 730 1 690 2 330 2 020 1 910

Lärarbehovet i enhetsskolan kan till följd av den rörlighet, som utmärker enhetsskolesystemet, inte beräknas ur timplanerna med någon större precision. Redan i klass 7 står det lärjungarna fritt att tillvälja antingen tyska eller svensk övningskurs eller något praktiskt ämne. Delning av klass i engelska förekommer inom vissa skoldistrikt, inom andra icke. Ett visst utrymme hålles öppet för fritt valt arbete, som kan förekomma i mycket skiftande ämnen. I klass 8 ökas valfriheten ytterligare. Fyllnadsläsning kan förekomma på grund av lektionsförluster vid den praktiska yrkesorienteringen, och i ett och annat fall samläser klasserna 7 och 8 i svensk övningskurs. I klass 9 delar sig lärjungekadern på de tre linjerna 9 g, 9 a och 9 y, varvid de båda första allt efter omständigheterna kan vara helt skilda, partiellt skilda eller helt samläsande. Undervisningen i främmande språk i 9 a och 9 y är beroende av lärjungarnas tillval. Under sådana omständigheter har det ansetts vara den mest framkomliga vägen att grunda uppskattningen av lärarbehovet i olika läroämnen på de faktiska förhållandena ute i försöksdistrikten läsåret 1956/57. Distriktsöverlärarnas rekvisitioner av lärarkraft har genomgåtts distrikt efter distrikt hos skolöverstyrelsen och de därvid funna proportionerna mellan läroämnena antagits gälla även i framtiden. I klass 9 fanns hösten 1956 25 rena avdelningar av 9 g, 10 avdelningar, sammansatta av 9 a och 9 g, 37 rena avdelningar av 9 a samt 79 avdelningar av 9 y. Oförändrade proportioner har även i detta avseende förutsatts för den tid prognoserna omfattar. Det fritt valda arbetet har summariskt fördelats på ämnena matematik, engelska och tyska med resp. hälften, tredjedelen och sjättedelen. Undervisningen erhålles på detta sätt uttryckt i veckotimmar. Läsåret

23 1957/58 motsvarade en heltidstjänst i teoretiska läroämnen med undervisning i klasserna 7 och 8 i medeltal 26,5 veckotimmar och en heltidstjänst med undervisning i klass 9 i medeltal 21,5 veckotimmar. Från och med läsåret 1958/59 är den normala undervisningsskyldigheten 24 veckotimmar på hela högstadiet. Personbehovet är dock i realiteten något större, emedan undervisningsskyldigheten reduceras för vissa lärare med särskilda åligganden, såsom studieledare, yrkesvalslärare och tillsynslärare. Med ledning av skolöverstyrelsens tilldelningsbeslut för 57/58 kan den erforderliga fyllnaden uppskattas för studieledarna till 0,017 heltidstjänster per klassavdelning och för yrkesvals- och tillsynslärarna till sammanlagt 0,090 heltidstjänster per avdelning av klasserna 8 och 9. Den undervisning, som bestrides av studieledarna och deras ersättare, kan antagas fördelad på läroämnena efter dessas frekvens. Däremot undervisar yrkesvalslärarna påfallande ofta i samhällskunskap. Grupperas lärarna efter sina undervisningsämnen, befinnes därför personbehovet i detta ämne avsevärt större än som betingas av ämnets ställning på timplanen. Vid användningen av de siffror rörande lärarbehovet i samhällskunskap, som meddelas i det följande, måste ihågkommas, att ungefär två tredjedelar av yrkesvalslärarna rubricerats som lärare i samhällskunskap. Lärarbehovet för hjälp- och specialklasserna har satts till 0,74 lärare pr avdelning i överensstämmelse med en av 1957 års lärarutredning gjord uppskattning. Det för enhetsskolan beräknade lärarbehovet för vart och ett av läsåren 1957/67 framgår av tabell I i slutet (s. 99). Överst i denna tabell meddelas för varje läroämne lärarbehovet per klassavdelning, uttryckt i heltidstjänster. Nedre delen av tabellen upptar det härav beräknade lärarbehovet i varje särskilt ämne för enhetsskolan i dess helhet. Den för läsåret 1957/58 kalkylerade åtgången av lärarkraft överensstämmer nära med den faktiska tilldelningen för året. Antalet lärarindivider, som behöver knytas till enhetsskolan, sammanfaller givetvis inte helt med det beräknade lärarbehovet. Om yttersta noggrannhet eftersträvats, borde talen i tabellen ha höjts med vikariebehovet och sänkts med den del av undervisningen, som ombesörjes av timlärare med annan huvudtjänst eller bestrides av skolans egna lärare såsom övertimmar; särskilt synes timlärarsystemet vara vanligt i kristendomskunskap, där skolan ofta kan påräkna hjälp från församlingsprästerna. Med hänsyn till den ringa precision, varmed antalet klassavdelningar kan beräknas, har det ansetts tillräckligt att låta de båda korrektionerna ta ut varandra. Om övergången till enhetsskola sker i den takt, som har antagits, skulle lärarbehovet nästan tiodubblas under den närmaste tioårsperioden. Måhända borde resultaten till och med höjas något för periodens senare del, emedan klassavdelningarnas genomsnittsstorlek kan beräknas sjunka, sedan fler landsbygdsdistrikt gått över till enhetsskolesystemet. Ä andra

24 sidan kan genomförandet komma att försenas av investeringsrestriktioner e. d. Därom vet man för närvarande mycket litet. Till sist må framhållas, att talen i tabell I anger det samlade lärarbehovet i teoretiska läroämnen utan hänsyn till lärarnas tjänsteställning eller utbildning. Slutsatserna av tabellen blir mycket olika alltefter de antaganden, som görs i fråga om användningen av akademiskt utbildade lärare, folkskollärare med vidareutbildning och annan lärarkraft. Dessa spörsmål, ventileras först i sista avsnittet av denna framställning. Lärarbehovet inom den äldre realskoleorganisationen Med den äldre realskoleorganisationen förstås här de typer av högre skolor, som vid sidan av enhetsskolan meddelar undervisning på realskolans åldersstadium, alltså inte endast realskolan vid de allmänna läroverken utan också kommunala flickskolor, kommunala realskolor, praktiska realskolor och högre folkskolor, i folkskolan inbyggda realskollinjer samt motsvarande utbildningsvägar i privatläroverk under offentlig kontroll. Dessa skolformer vikarierar i viss m å n för varandra. En inträdessökande, som i första hand önskar komma in vid en viss av dessa skolformer men av utrymmesskäl inte kan intagas, tar vanligen emot anvisad plats vid någon av de parallella skolformerna. Om man följer en av dessa skolformer under längre tid, skall man vanligen finna en ganska oregelbunden utvecklingsgång. I en av de första årgångarna av Aktuellt (1949 s. 23) har skolöverstyrelsens statistiska avdelning lämnat en redogörelse för de högre skolornas lärjungeomslutning under perioden 1917—1947. De ytterst komplicerade kurvorna ger knappast några förhoppningar om framgång med prognoser, som avser en enda skolform eller linjetyp. Först om alla de skolformer, som k a n ersätta varandra vid valet av utbildningsväg, tas tillhopa i en större enhet och därtill varje uppväxande årskull behandlas för sig, erhålles så pass regelbundna kurvor att ett prognosarbete kan tänkas löna sig. Om det på grund av sådana erfarenheter måste anses tämligen utsiktslöst att ställa prognoser för en viss skolform eller linje, kunde det i förstone synas lika vanskligt att döma om lärarbehovet i ett visst läroämne. Varje skolform följer ju i regel sin egen timplan, som mer eller mindre avviker från de andras. Ett närmare studium av timplanerna visar dock, att likheterna överväger. Tidpunkten för ämnenas inträde på schemat och deras utrymme på timplanen bestämmes i så hög grad av lärjungarnas ålder och ämnets natur, att användbara resultat i de flesta fall bör kunna vinnas även på ganska summariska antaganden om lärjungarnas fördelning på skolformerna. Är ett ämne företrätt vid en enda skolform måste dock beräkningarna upptagas med stark reservation. Inom den skolgrupp, som avhandlas i detta avsnitt, intar psykologien en dylik ställning, då ämnet endast

25 förekommer på flickskolans högsta stadium men icke i gruppens övriga skolformer. Ett försök skall alltså göras att för tio år framåt beräkna lärarbehovet i varje särskilt läroämne inom den äldre realskoleorganisationen, så avgränsad som nyss sagts. Utanför denna krets av skolor finnes i de största städerna ett antal helt okontrollerade skolor, där i stort sett samma ämnen läses och delvis samma studiemål eftersträvas som i realskolan, samt därj ä m t e ett obekant antal privatlärare. Beträffande denna fria företagsamhet på området saknas statistik och därmed även grunden för en uppskattningav lärarbehovet. Under vissa ganska långa tidsperioder har tillströmningen till de högre skolorna tillväxt på ett överraskande regelbundet sätt. En sådan period var tiden 1931—1951. Klarast framträder utvecklingens lagbundenhet, om man mäter tillströmningen i procent av årskullen. Nybörjarna i de högre skolor, som är anknutna till folkskolans klass 4, uppgick 1931 till 5,7 procent och 1951 till 15,2 procent av antalet levande födda 11 år tidigare. Däremellan ligger en utveckling, som antar särskilt enkel form, om man i stället för procenten p av årskullen studerar dess logaritm. Det visar sig då, att log p under hela tjuguårsperioden stiger praktiskt taget lika mycket år från år: en kurva, där logaritmen ställes mot tiden, blir i det närmaste en rät linje. Ingen tydlig inverkan av det ekonomiska livets växlingar k a n skönjas. Det andra världskriget med allt vad det innebar för de enskilda avtecknar sig blott som en obetydlig undervariation. Redan 1944 föll kurvan helt tillbaka i de gamla spåren som ett tecken på att optimismen om framtiden hade återvänt. Det ligger intet överraskande i kurvans matematiska form: det är den form för tidsberoendet, som utmärker ett ostört organiskt växande. Tillströmningen av nybörjare till de skolor, som har anknytning till folkskolans sjätte klass, steg under samma tjuguårsperiod från 7,7 till 21,4 procent av antalet 13 år tidigare levande födda. Utvecklingen följde approximativt samma matematiska lag, kanske dock med en tendens till accelererad utveckling under periodens senare del. Även under 1910-talet tycks utvecklingen ha gått i samma spår. Man finner åter en rät linje med ungefär samma lutning som under 1930- och 1940-talen. Det första världskriget avtecknar sig liksom det andra blott som en obetydlig och övergående undervariation i utvecklingskurvan. Tjugutalet kom däremot av orsaker, som inte är till fullo klarlagda, att bilda en parentes i utvecklingen: tillströmningen till de högre skolorna stagnerade för ett årtionde. I 1940-talets prognosarbete antogs, att den utveckling man iakttagit efter år 1930 skulle fortsätta lineärt in i framtiden. Ett försök till prognoser på denna grund är publicerat i Aktuellt 1948 s. 2. Liknande beräkningar utfördes för läroverkens krisutredning och finns redovisade i dess sten-

26 cilerade betänkande av den 6 december 1951. Utvecklingen följde åren 1948—51 ganska väl de utstakade linjerna, men för tiden därefter har extrapolationen givit alldeles för höga resultat. Den tidpunkt, då avvikelser började framträda, sammanfaller med tidpunkten för de stora årskullarnas inträde i de högre skolorna. Därigenom ställdes med ens skolorganisationen inför stora påfrestningar. Anskaffningen av lärare och lokaler vållade allt större svårigheter för de lokala skolledningarna; i många fall torde dessa ha funnit sig stå inför uppgifter, som syntes dem olösliga. Antalet avvisade inträdessökande steg mångenstädes på ett oroväckande sätt. Krisutredningens uppskattning av lärarbehovet har visserligen utfallit för högt, men det är inte omöjligt, att den gav en ganska riktig bild av efterfrågan på högre skolbildning, sådan denna skulle ha tett sig vid mitten av 1950-talet, om utvecklingen inte hade hållits tillbaka av lärar- och lokalbrist. Realskoleutredningen, som arbetade åren 1954—55, lät sin uppfattning av den äldre realskoleorganisationens utveckling bestämmas av de svårigheter att tillgodose efterfrågan, som då med full styrka hade framträtt. »Utvecklingen bestäms för närvarande i första hand av samhällets förmåga att tillhandahålla lärare och lokaler», skrev utredningen. En stegring i antalet inträdessökande utöver det sålunda möjliga skulle blott leda till en stegring av antalet avvisade, ansåg utredningen och utförde resonemanget i följande ord: »Visserligen är det mycket möjligt, att trycket från föräldraopinionen i längden framtvingar bättre villkor. Men det tar sin tid. Vill man i ett sådant läge förutberäkna skolans utveckling, är man nödsakad att fråga efter samhällets nuvarande möjligheter att tillhandahålla lärare och klassrum. Produktionen av lärare är i raskt stigande, produktionen av klassrum kan väl också väntas successivt stiga, i stort sett med en viss årlig procent liksom samhällets produktion av nyttigheter över huvud. Antalet avvisade inträdessökande spelar väl en viss roll, men med stundens läge för ögonen kan man icke tillmäta denna faktor avgörande betydelse. Prognosställaren kan i detta läge inte knyta sina beräkningar till årskullarnas storlek; han måste främst tänka på samhällets förmåga att tillhandahålla de grundläggande nyttigheterna.» (SOU 1955:53 s. 61.) Genom en enkät hos rektorerna kom realskoleutredningen till uppfattningen, att lokalbristen var en svårare hämsko för utvecklingen än lärarbristen. Försöksvis räknade utredningen med att lokalförsörjningen skulle medge en årlig ökning med 5 procent av antalet klassavdelningar inom den äldre realskoleorganisationen. Denna beräkning har nu visat sig för låg. Trycket från de stora årskullarna har visat större effekt än beräknat. Lokalprovisorier och lokalbesparande nödfallsanordningar har kommit till användning i större utsträckning än som ännu för några år sedan ansågs sannolikt. De samlade erfarenheterna från de år, då de stora årsklasserna gjort sitt intåg i de högre skolorna, kan uttryckas så, att en kalkyl, som utgår från

27 årskullarnas storlek, ger för höga resultat i tider med snabbt stigande lärjungeantal, enär den icke tar tillräcklig hänsyn till skolans anpassningssvårigheter, medan en kalkyl, som blott räknar med en ordinärt stigande produktion av skollokaler, ger för låga resultat, enär den icke tar tillbörlig hänsyn till de improvisationer, som framtvingas under den stigande tillströmningens tryck. Sannolikt k a n realskolestadiets expansion under tiden efter år 1951 över huvud taget icke sammanfattas i någon enkel regel. Inom de närmaste åren kommer rekryteringsunderlaget för den äldre realskoleorganisationen åter att nedgå. Elvaåringarna, som bildar underlaget för den femåriga realskolan och den sjuåriga flickskolan, befann sig redan 1957 numerärt i nedgång, trettonåringarna passerar sitt maximum år 1958. I prognosarbetet står man därmed inför frågan, huru de båda metoder, som hittills blott försökts i tider med stigande årskullar, kommer att fungera, när rekryteringsunderlaget blir vikande. Troligen kommer de båda beräkningsmetoderna att byta roller i detta nya läge. En beräkning, som anknyter till årskullarnas storlek och de observerade intagningsprocenterna före omslaget, kan väntas ge för låga resultat, emedan den inte tar tillbörlig hänsyn till att hittills en del av varje årskull inträdessökande måst avvisas av utrymmesskäl. En större ökning i intagningsprocenten än beräknat kan komma att fylla ut avdelningarna några år, till dess den proportion mellan avvisade och intagna, som gällde före de stora årskullarnas inträde i realskolan, har blivit återställd. En beräkning, som går ut från en oförändrat stigande produktion av klassrum och klassrumsprovisorier, kan åter i den nya utvecklingsfasen beräknas resultera i för höga tal. Den ger god marginal för minskning av antalet avvisade och för nya tillskott från årskullarna, kanske också för en minskning av klassavdelningarnas storlek, men den tar inte tillbörlig hänsyn till att villigheten att acceptera provisorier och nödfallsutvägar kan komma att minska, när trycket från de stora årskullarna ger efter, kanske icke heller till att vid sjunkande tillströmning skolorna kan få det ännu svårare än nu att hävda sig i konkurrensen om investeringsresurserna. Då den ena metoden således av allt att döma ger ett minimialternativ för utvecklingen och den andra ett maximialternativ, bör vid kalkylerna i detfa avsnitt båda metoderna uppmärksammas. Huvudvikten lägges dock vid det alternativ, som anknyter till årskullarnas storlek. Alternativ 1. Vilket alternativ man än väljer blir beräkningen av antalet klassavdelningar under de närmaste åren mycket komplicerad — och mycket osäker. Beräkningarna måste ta hänsyn inte bara till årskullarnas storlek och den stigande tendensen till högre skolstudier inom varje årskull utan också till den äldre realskoleorganisationens successiva avveckling vid genomförandet av enhetsskolan och den pågående övergången från femårig realskola och sjuårig flickskola till treårig realskola och femårig

28 flickskola. Beslut som ännu icke fattats måste i viss utsträckning anteciperas. Subjektiviteten i beräkningarna blir därigenom så betydande, att kalkylerna måhända inte borde presenteras under det anspråksfulla namnet prognoser. Ordet räkneexempel vore riktigare, men även ett räkneexempel kan vara instruktivt. 1. De högre skolor, som har anknytning till folkskolans fjärde klass, mottog omedelbart efter världskrigets slut 11,5 procent av årskullen. År 1951, det sista år då balans kan sägas ha rått mellan tillgång och efterfrågan på högre skolundervisning, hade detta tal stigit till 15,2 procent. Detta innebär, att om ett visst år av 100 barn i Il-årsåldern ett antal a övergick till den högre skolan, så övergick nästa år i genomsnitt 4,8 procent fler eller 1,048 a individer till samma skolformer. För de skolor, som har anknytning till folkskolans sjätte klass, låg motsvarande procenttal högre, ungefär vid 6,1 procent. Det ligger nu nära till hands att antaga, att tillströmningen till högre skolor skall återgå i de gamla fårorna, sedan årskullarnas storlek har kulminerat. Antalet nybörjarklasser växte under åren närmast efter världskriget något långsammare än antalet nybörjare, eftersom vid denna tidpunkt lärjungebesättningen per klassavdelning ännu befann sig i växande. Sedan dess har klasstorleken kommit så nära maximigränsen, att man för de närmaste åren bör kunna anta proportionalitet mellan antalet nybörjarklasser och antalet nybörjare i de högre skolorna. I det följande antages alltså, att antalet nybörjarklasser vid ostörd utveckling årligen skulle stiga med 4,8 procent i skolor med anknytning till folkskolans klass 4 och med 6,1 procent i skolor med anknytning till klass 6. 2. På många läroverksorter brytes dock den förutsatta utvecklingen genom övergång till enhetsskolesystemet. När enhetsskola har införts, avvecklas normalt den äldre realskoleorganisationen helt eller delvis till förmån för den framväxande enhetsskolan. Realskoleutredningen betecknar det som särskilt vanskligt att korrekt uppskatta omfattningen av denna avvecklingsprocess. Det av utredningen begagnade förfarandet beskrives på följande sätt: »Närmast till hands ligger antagandet, att en utbyggnad av enhetsskolan för låt oss säga 1 procent av årskullen skall medföra en avveckling av den äldre organisationen, som att börja med likaledes är 1 procent men sedan enhetsskolan införts för exempelvis halva årskullen, så att endast hälften av den äldre organisationen återstår, utgör 2 procent av det som är kvar o. s. v. Tankegången kan också beskrivas så, att en utbyggnad av enhetsskoleorganisationen till att omfatta ytterligare 1 procent av hela årskullen skall medföra en avveckling av 1 procent av den äldre organisationen, uppräknad till att likaledes omfatta hela årskullen. I praktiken kompliceras beräkningarna av att den äldre organisationens avveckling liksom uppbyggnaden av enhetsskolans högstadium i varje särskilt skoldistrikt sker successivt» (s. 392). Skulle mot förmodan den äldre organisationen visa större resistens i försöksdistrikten än som här antagits, komrae kalkylerna att ge ett för lågt

29 antal avdelningar för den äldre organisationen och ett för högt antal enhetsskoleavdelningar. Verkan därav på det beräknade lärarbehovet bleve dock endast av sekundär betydelse. Enhetsskolans timplaner för lärjungar, som väljer teoretiska ämneskombinationer, avviker nämligen icke alltför mycket från den vanliga realskolans. 3. Liksom övergången till enhetsskolesystemet beror den övergång till kortare realskoleformer, som möjliggjordes genom 1956 års riksdagsbeslut, i hög grad av förhållandena på de särskilda skolorterna. Genom kk 424/1956 har från vederbörande kommuner infordrats utredning och förslag rörande skolväsendets organisation under övergångstiden före enhetsskolans genomförande. Kommunerna indelades därvid i tre grupper, av vilka den första skulle vara färdig med sina förslag senast den 1 juli 1957, den andra senast den 1 januari 1958 och den tredje senast den 1 januari 1959. Den första gruppen består huvudsakligen av större och medelstora städer, av vilka de flesta har femårig realskola samt flickskola, den tredje huvudsakligen av orter med endast fyraårig, statlig eller kommunal realskola. På grundval av de lokala utredningarna och skolöverstyrelsens utlåtande bestämmer Kungl. Maj :t grunderna för linjeorganisationen vid de högre skolorna på varje ort. På skolöverstyrelsen ankommer dock att bestämma antalet nybörjarklasser på varje linje, som enligt Kungl. Maj :ts beslut skall förekomma. Det ligger alltså bland annat i överstyrelsens skön att fastställa antalet fyraåriga och treåriga realskollinjer vid varje läroverk, där båda slagen skall finnas, givetvis med iakttagande av de direktiv riksdagen givit angående den treåriga realskolans ställning i skolsystemet. Uppskattningarna i det följande är baserade på det material, som hade inkommit till skolöverstyrelsen i början av januari 1958. Ehuru vid denna tidpunkt Kungl. Maj:ts beslut förelåg endast för några få läroverksstäder, gav materialet redan i sitt dåvarande skick en ganska god uppfattning om vad som kan väntas i fråga om den femåriga realskolan och den sjuåriga flickskolan. Endast ett mindre antal städer planerar att bibehålla dessa skolformer under en längre följd av år. De övriga och däribland alla de större läroverkskommunerna kan väntas inom de närmaste åren övergå antingen till enhetsskola eller till treårig realskola. Däremot är den slutliga proportionen mellan fyra- och treåriga linjer ännu i besvärande utsträckning obekant. Med stor sannolikhet kan visserligen antagas, att de praktiska realskolorna tills vidare i stort sett kommer att förbli intakta, att den fyraåriga realskoletypen nästan alltid kominer att bibehållas, där realskolan saknar parallellavdelningar, och att i övrigt organisationen kominer att utformas så, att den treåriga realskolan efter några år framstår som dess huvudform. Detta räcker dock ej till att ge prognoserna en fast grund. Först sedan skolöverstyrelsen längre fram detta år fattat beslut om användningen av de konkurrerande linjetyperna vid ett större antal läroverk, blir det möjligt att nöjaktigt överblicka situationen i stort. Intill dess kan ett tämligen godtyckligt antagande knappast und-

30 vikas. Här förutsattes, att flickskolan under de närmaste tio åren skall bibehålla sin relativa andel av den äldre organisationen och att i övrigt en tredjedel av klassavdelningarna på sjunde klassens åldersstadium skall tillhöra fyraåriga linjer samt två tredjedelar treåriga eller ännu förefintliga femåriga linjer. Antalet treåriga linjer skulle alltså redan hösten 1958 bli ganska stort och sedan successivt stiga, allteftersom den femåriga realskolan avvecklas. De många omständigheter, som under rådande övergångstid måste beaktas, komplicerar kalkylerna i så hög grad, att räkneschemat torde böra mera ingående demonstreras. I detta syfte har i bilaga 1 beräkningarna rörande de klasser, som är parallella med folkskolans klasser 5—7, återgivits i detalj för åren 1958 och 1959. Bilagan innehåller principiellt intet nytt och kan förbigås av den som endast är intresserad av beräkningarnas tankegång och resultat. Det antal avdelningar, som slutligen erhållits för den äldre realskoleorganisationen, framgår av tabell 6. Med klass 5 menas i tabellen de med folkskolans femte klass parallella klasserna l 5 och l 7 , beteckningarna för följande klasser är analoga. Tabellen går upp till klass 11, som utgöres av kommunala flickskolans högsta klass, för närvarande 77 och någon enstaka fristående avdelning av 68, längre fram även den femåriga flickskolans avslutningsklass. Tabell 6. Beräknat antal klassavdelningar inom den äldre organisationen för realskolestadiet läsåren 1957/67 Läsår

Klass 5

Klass 6

Klass 7

Klass 8

Klass 9 Klass 10 Klass 11

Summa

57/58 58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67

256 142 96 62 57 49 44 38 29 22

476 267 146 99 64 59 50 45 39 30

1 431 1 470 1 425 1 347 1 276 1 161 1 134

1 369 1 463 1 477 1 432 1 354 1 283 1 167 1 140

1 192 1 322 1 415 1 311 1 271 1 202 1 139 1 037 1 013

674 733 829 901 558 541 512 486 442 433

5 502 5 497 5 501 5 262 4 709 4 428 4 175 3 854 3 522 3 149

986 893 781

990 897

104 100 113 110 129 133 129 122 116 106

Nedgången av antalet avdelningar under tioårsperioden skulle enligt tabellen bli mycket betydande i de lägre klasserna, där skolbesluten av åren 1950 och 1956 kraftigt griper in. För klass 10 skulle en markerad nedgång vara att motse år 1961, emedan en av de ingående klasstyperna, nämligen klass 44, då skulle kraftigt beskäras såsom en konsekvens av den planerade övergången till treåriga realskollinjer innevarande år. För klass 11 k a n endast början till en nedgång avläsas i tabellen. Denna klass beröres ej av 1956 års realskolebeslut, och övergången till enhetsskolesystemet, som sker successivt klass för klass, har ännu vid tioårsperiodens utgång icke i större utsträckning nått flickskolans högsta klass.

31 Uppsättningen av läroämnen i realskolestadiets äldre skolformer är i huvudsak densamma som i enhetsskolan. De praktiska realskolorna och läroverkens inbyggda praktiska linjer får dock en viss särprägel genom de merkantila, tekniska och husliga ämnen, som är karaktärsämnen i praktisk realexamen. Beräkningarna av lärarbehovet i det följande gäller endast de vanliga skolämnena. Däri ingår psykologien i flickskolorna, som i de slutliga sammanställningarna föres ihop med filosofien på gymnasiet och pedagogiken vid seminarierna. Däremot är det för närvarande icke möjligt att åstadkomma några prognoser beträffande de praktiska läroämnena. Huvudsvårigheten ligger i ovissheten om de praktiska realskolornas ställning inom enhetsskoledistrikten, en fråga som ligger under utredning hos 1957 års skolberedning. Beräkningen av lärarbehovet i de teoretiska läroämnena h a r uppdelats i två tabeller alltefter lärarnas undervisningsskyldighet enligt 1957 års riksdagsbeslut. I tabell II i slutet av detta arbete (s. 99) återges det beräknade lärarbehovet för den äldre realskoleorganisationens lågstadium, klasserna l 5 —2 5 , l 4 , l 7 —2 7 och l 8 , där en ordinär heltidstjänst i medeltal omfattar 28 veckotimmar, och i tabell III (s. 100) lärarbehovet för dess högstadium, där en heltidstjänst motsvarar 24 veckotimmar. Genomförandet av kalkylerna för det lägre stadiet är förhållandevis enkelt, eftersom det gäller en odifferentierad undervisning, vars omfattning kan avläsas direkt på timplanerna. Då klassavdelningarna i regel är mycket välbesatta, k a n man vidare utgå från att de med mycket få undantag uppdelas i två undervisningsavdelningar, där detta är medgivet (engelska som nybörjarspråk, matematiska laborationer). Realskolans och flickskolans andelar i klassnumerären kan slutligen antagas vara oförändrade under den period beräkningarna avser. En måttlig förskjutning till förmån för den ena eller andra skolformen är för övrigt i detta sammanhang utan större betydelse, då timplanerna på ett så tidigt stadium föga skiljer sig från varandra. Såsom man skulle vänta nedgår under tioårsperioden det beräknade lärarbehovet för lågstadiet till en bråkdel av sin nuvarande storlek. I fråga om realskolestadiets högre klasser är beräkningarna vanskligare, då timplanerna differerar mera och förskjutningar mellan skolformerna och mellan linjerna därinom är sannolika under tioårsperioden. Mest skiljer sig timplanerna för de olika praktiska linjerna. Då intet är bekant om de förskjutningar linjerna emellan, som kan vara att motse, har beräkningarna grundats på nuvarande frekvensförhållanden. Vid några skolformer tillkommer undervisning utanför den vanliga timplanen i viss utsträckning. Viktigast är den undervisning för särskild realexamen, som enligt beslut av 1956 års riksdag skall upptagas såsom en fast beståndsdel av realskoleorganisationen. Delvis gäller denna specialundervisning maskinskrivning och andra praktiska ämnen eller övnings-

32 ämnen, men därjämte förekommer förenklade kurser i tre teoretiska läroämnen: engelska, tyska och matematik. Om lärjungarna är så många, att en vanlig realskoleavdelning kan ersättas med en särskild, minskas lärarbehovet i teoretiska läroämnen något, i annat fall ökas det i varje fall i de tre huvudämnena. Skolöverstyrelsen räknar i sina anslagsäskanden med i genomsnitt 10 veckotimmars ökning i teoretiska läroämnen för varje skola, där särskild realexamen avlägges. För närvarande torde vid de allmänna läroverken omkring 400 veckotimmar brukas för detta ändamål, men behovet torde komma att stiga, när den treåriga realskolan blir vanligare. I anslutning till realskoleutredningen skulle man kunna uppskatta behovet till omkring 3 000 veckotimmar, om särskild realexamen redan nu vore helt genomförd inom de skolformer, för vilka den är avsedd. Här antages, att anordningen skall vara fullt utbyggd år 1963 och att 40 procent av läraråtgången för särskild realexamen faller på ämnet engelska, 35 procent på tyska och 25 procent på matematik. Det behov av lärare, som på de skisserade grunderna har framräknats för organisationens övre del, framgår av tabell III (s. 100). Medan lärarbehovet för enhetsskolans högstadium enligt tabell I (s. 99) befinner sig i oavbrutet stigande under tioårsperioden och lärarbehovet i den äldre organisationens lägre klasser enligt tabell II (s. 99) är i oavbrutet sjunkande, skulle lärarbehovet för den äldre organisationens högre klasser stiga till och med läsåret 1959/60 och därefter åter avtaga, så att nuvarande nivå läsåret 1964/65 passeras på nedgående. De olika läroämnena förhåller sig tämligen likartat. Då tabellen är en sammanfattning av lärarbehovet i flera klasser, har en rätt långt gående utjämning skett, så att speciella förhållanden sällan ger sig klart till känna i utvecklingskurvorna. Franskan visar dock ett påfallande stort språng uppåt från 1959 till 1960. Detta torde bero på att ämnet sistnämnda år kommer att läsas såväl i den ännu kvarstående klass 4 av fyraåriga linjer under avveckling som i klass 3 av de i deras ställe framväxande treåriga linjerna. Det ämne, som ställer de största kraven på lärartillgångarna, är i denna del av skolan tyskan. Engelskan, som är begynnelsespråk, har sina höga timtal längre ned i klasserna. Anmärkas må slutligen, att behovet av lärare i modersmålet skulle stiga ej obetydligt, om den för tillfället suspenderade rätten att dela större nybörjaravdelningar en veckotimme i modersmålet (kk 327/1957) åter sattes i kraft. Läsåret 1958/59 skulle återinförandet av denna delningsmöjlighet fordra ett tillskott av modersmålslärare motsvarande inemot 40 heltidstjänster. Alternativ 2. Utmärkande för detta alternativ är antagandet att gränserna för realskolans expansion sätts av svårigheterna att uppbringa erforderliga skollokaler. Vid de beräkningar, som åren 1954—55 utfördes för realskoleutredningen, ansågs klassavdelningarna kunna öka i antal 5 procent om

33 året, därest klassrumsbeståndets normala tillväxt kompletterades med vissa provisoriska anordningar i skolarbetet. Realskoleorganisationen har dock de senaste åren visat större elasticitet än som då kunde förutses. Om man nu skall utföra en kalkyl efter samma riktlinjer, torde tillväxtprocenten böra höjas till 5,5. Härtill bör emellertid läggas de utrymmesvinster, som kan göras vid övergång till förkortade realskoleformer enligt 1956 års riksdagsbeslut. När en femårig realskollinje eller en sjuårig flickskollinje indrages, uppstår omedelbart en lokalbesparing inom den högre skolan och en (något mindre) ökning av lokalbehovet i folkskolan. Omorganisationen av en fyraårig linje påverkar i första hand endast den högre skolan, vars lokalbehov minskas, när klass 44, tre år efter omorganisationens början, k a n indragas. En del av de genom omorganisationerna frigjorda klassrummen torde återgå till folkskolan, som ofta bisträckt de högre skolorna med tillfälliga lokaler, en del h a r från början varit specialrum och återförs måhända nu till sitt ursprungliga ändamål, andra tas i anspråk för den redan förutsatta utvecklingen av realskoleorganisationen. Den förkortade realskolan bör dock under några år kunna utvecklas med mer än antagna 5,5 procent årligen, om skolledningarna kan disponera en icke alltför ringa del av lokalbesparingarna för den kvantitativa utbyggnaden. Vid beräkningarna enligt alternativ 2 har antagits, att halva antalet av de frigjorda klassrummen kommer till användning för en dylik extra förstärkning av organisationen. I regel har denna förstärkning antagits stanna inom skolformen; dock har en mindre del av besparingarna i realskolan antagits komma gymnasiet till godo. RedanT har framhållits, att beräkningarna, så utförda, kan väntas ge en undre gräns för organisationens omfattning under tider med stigande rekryteringsunderlag och en övre gräns för dess omfattning under tider med sjunkande rekryteringsunderlag. Detta bekräftas på sätt och vis av den sammanställning av räkneresultaten, som gjorts i tabell 7. Anmärkas bör dock att beräkningen enligt alternativ 2 utfördes vid en tidpunkt, då statistik över antalet avdelningar höstterminen 1957 ännu inte var tillgänglig och många kommuner med femårig realskola ännu inte inkommit med sina organisationsplaner. Tabell 7. Det totala lärarbehovet för den äldre realskoleorganisationen läsåren 1957/67 beräknat enligt alt. 1 och alt. 2 och uttryckt i heltidstjänster Läsår

Alt. 1

Alt. 2

Diff.

Läsår

Alt. 1

Alt. 2

Diff.

1957/58 58/59 59/60 60/61 61/62

6 194 6 450 6 606 6 457 5 787

5 941 6 017 6 165 6 298 6 033

— 253 — 433 — 441 — 159 + 246

1962/63 63/64 64/65 65/66 66/67

5 475 5 170 4 766 4 368 3 903

5 882 5 795 5 542 5 169 4 674

+ 407 + 625 + 776 + 801 + 771

3—805065

34 Utvecklingskurvorna enligt de båda alternativen överensstämmer så till vida som de båda förutspår ett maximum vid detta årtiondes slut och därefter visar avtagande tendens. Men man kan verkligen inte säga, att de tillsammans instänger det sökta lärarbehovet inom alltför snäva gränser. Differenserna är mycket avsevärda. I det följande ges företräde åt beräkningarna enligt alternativ 1, dock med understrykande av vad som tidigare sagts om detta alternativs karaktär av minimilinje under periodens senare del. Med all kraft måste likväl än en gång framhållas, att osäkerheten i beräkningarna är stor, i själva verket så stor, att man kunde känna sig frestad uppge alla försök att under rådande svåröverskådliga övergångsförhållanden förutberäkna åtgången av lärare för de högre skolorna. Under arbetets fortgång visar det sig emellertid, att huvuddragen av den förutberäknade utvecklingen icke alltför mycket påverkas av de detalj antaganden som måste göras. Även om beräkningarna blott ger ett exempel på en tänkbar utveckling bland många andra, torde de under sådana omständigheter förtjäna att fullföljas. Lärarbehovet för gymnasieålderns skolformer Huvuddelen av den teoretiska skolundervisningen för ungdom i gymnasieåldern meddelas i de högre allmänna läroverkens gymnasier, i kommunala gymnasier, som är förenade med vissa realskolor, och i statsunderstödda privatläroverk. Parallellt med dessa arbetar de tekniska gymnasierna och handelsgymnasierna. Något äldre ungdom mottages i de tekniska fackskolorna, vissa militära skolor, folkskoleseminarierna och folkhögskolorna. Utanför denna krets av statskontrollerade skolor står ett antal privata skolföretag med allmänbildande eller fackbildande uppgifter samt de stora korrespondensinstituten. Lärarbehovet för denna fria undervisning kan för närvarande inte behandlas statistiskt, men det finns skäl att tro, att det utgör en mycket liten post i de stora skolsammanhangen. Vid några av de nämnda läroanstalterna finns särskilda utbildningslinjer för studenter; så är fallet vid vissa handelsgymnasier och vid flertalet av folkskoleseminarierna. Även lärarbehovet vid dessa studentlinjer beaktas vid beräkningarna i det följande. Åldersfördelningen hos lärjungarna vid de viktigaste skolformerna på stadiet framgår av tabell 8. Uppgifterna om lärjungarna vid de allmänbildande gymnasierna är grundade på en av skolöverstyrelsens statistiska kontor utförd undersökning av förhållandena höstterminen 1954. I tabellen meddelas resultaten såväl för gymnasiet i dess helhet som speciellt för begynnelseklasserna av fyraårigt och treårigt gymnasium. Undersökningarna sammanfattar statliga, kommunala och privata gymnasier. Lärjungarnas ålder har satts lika med differensen mellan årtalet för undersökningen (1954) och för lärjungens födelseår. Åldersfördelningen vid handelsgymnasierna har nybestämts med hjälp av katalogerna för höstterminen 1957. Beträffande de tekniska gymnasierna har

35 Tabell 8. Åldersfördelningen i procent hos lärjungarna vid vissa läroanstalter ~~~~~~~~~~-~-~^______^^

Ålder

Skolform

-^^^^

"

Allmänbildande gymnasier, totalt ring I 4 » P Handelsgymnasier Tekniska gymnasier Tekniska fackskolor Folkskoleseminarierna: fyraårig linje tvåårig linje Småskoleseminarierna Folkhögskolorna

14 år

15 år

16 år

1,0 5,4 0,0

9,0 39,9 4,9 0,3 0,0

19,0 37,3 32,6 4,1 1,1

63,6 17,1 60,6 56,6 46,2 9,4

6,7 0,2 1,2 33,2 43,8 42,4

0,7 0,1 0,7 5,8 8,9 48,2

0,1

25,9 6,8 37,9 43,7

53,3 79,3 49,0 43,1

20,7 13,9 13,1 13,2

17—19 år 20—24 år > 24 år

såsom utgångspunkt tagits en av 1948 års tekniska skolutredning meddelad statistik över åldern av de i första klassen höstterminen 1951 nyinskrivna lärjungarna (SOU 1955: 21 s. 30). Vid beräkningen av åldersfördelningen inom elevkåren i dess helhet måste eventuella förseningar beaktas; deras inverkan har uppskattats med hjälp av katalogen för högre tekniska läroverket i Stockholm. I fråga om de tekniska fackskolorna har en helt ny räkning verkställts med katalogerna för ht 1955 som källa. Åldersfördelningen vid seminarierna har senast undersökts ht 1952 av skolöverstyrelsens statistiska kontor; uppgifterna i tabellen om seminaristernas ålder är hämtade från denna undersökning. Slutligen grundar sig den antagna åldersfördelningen hos folkhögskolornas elever på en av arbetsmarknadsstyrelsen år 1955 utarbetad statistik. Av tabellen framgår, att över hälften av lärjungarna i de allmänbildande gymnasierna och handelsgymnasierna samt nära hälften av lärjungarna vid de tekniska gymnasierna är under 20 år. Nämnda tre skolformer torde vid valet av utbildningsväg genom gymnasiet ofta framstå som likvärdiga alternativ: om platstillgången är otillräcklig vid den ena gymnasieformen, kan någon av de andra accepteras såsom ersättning. De tekniska fackskolorna och seminarierna vänder sig till något mognare ungdom, men även de torde i viss utsträckning fungera som alternativ till de egentliga gymnasierna. Folkhögskolorna kan däremot knappast sägas konkurrera med gymnasierna om ungdomen i gymnasieåldern. Realskoleutredningen försökte för några år sedan förutberäkna utvecklingen av de gymnasiala skolformerna tagna som en helhet. Folkhögskolorna uteslöts och likaså de linjer, som var avsedda för studenter, men i övrigt medtogs i prognoserna de i tabell 8 upptagna skolformerna. Den senaste för utredningen bekanta statistiken gällde höstterminen 1954, då antalet avdelningar inom det undersökta komplexet var 1 612. Prognosernas utfall kan nu följas för de tre åren 1955, 1956 och 1957. Utredningen undersökte fyra skilda utvecklingsalternativ, a—d. Alternativ a utgick från att antalet klassavdelningar skulle växa propor-

36 tionellt med rekryteringsunderlaget och icke, såsom hittills varit fallet, snabbare än detta. Alternativ b utgick från att antalet klassavdelningar på gymnasialstadiet under de sju åren 1944—51 hade stigit med 4,6 procent årligen och förutsatte, att denna tillväxtprocent skulle hålla sig även under det närmaste årtiondet. Alternativ c innebar en utveckling inom gymnasieålderns skolformer enligt vissa av 1949 års arbetskraftsutredning angivna grunder. Alternativ d byggde på ett empiriskt funnet lineärt samband mellan antalet klassavdelningar på gymnasialstadiet och folkmängden i åldern 17—21 år. Realskoleutredningen ansåg för sin del en utveckling efter arbetskraftsutredningens linje (alternativ c) vara mest sannolik åtminstone på längre sikt. Tabell 9. Antal klassavdelningar i de gymnasiala skolformerna åren 1954—57 i verl ligheten och enligt de fyra av realskoleutredningen undersökta prognosalternativen Beräknat antal klassavdelningar år Alternativ

a b c d I verkligheten

Diff. mot det verkliga antalet år 1956

1 659 1 686 1 706 1 730

1 719 1 764 1 805 1 867

1 754 1 845 1 944 1 982

1 717

1 812

1 936

— 58 —93 —182 — 31 —48 — 91 — 11 — 7 + 8 + 13 +55 +46 År 1954 i verkligheten 1 612 avdelningar

Av tabell 9 framgår nu den grad av överensstämmelse med den faktiska utvecklingen, som uppnåtts vid de fyra prognosalternativen. Det av utredningen förordade alternativ c visar en påfallande god överensstämmelse med verkligheten, medan alternativ b, som knyter prognosen till en konstant tillväxtprocent för gymnasieorganisationen i dess helhet, liksom på realskolestadiet har blivit efter i uppförsbacken. Självfallet förutsätter jämförelsen, att samma beräkningsgrund för antalet avdelningar brukats de fyra åren. Detta har också så långt möjligt iakttagits; rektorernas uppgifter om antalet klassavdelningar har underkastats nödig kontroll. Realskoleutredningens alternativ c är en variant av de prognosmetoder, som utgår från årskullarnas storlek och söker ta hänsyn till den stigande tillströmningen inom årskullarna genom att empiriskt bestämma en årlig tillväxtprocent för den del av årskullen, som går till gymnasiestudier. Förfarandet k a n utformas på flera sätt. A. Man kan knyta beräkningarna till den årskull, som närmast svarar mot stadiets nybörjarklasser, uttrycka antalet nybörjare i procent av årskullen och förutberäkna kommande nybörjarårgångar under antagandet

37 *tt rekryteringsprocenten skall fortsätta att stiga såsom den gjort under senare år. Av det så funna antalet nybörjare beräknas antalet nybörjarklasser. Ändringarna av antalet avdelningar, medan en årsklass stiger upp genom klasserien, bestämmes slutligen empiriskt. Denna metod har begagnats i den redan citerade uppsatsen i Aktuellt årg. 1948. Den gav för några år mycket god överensstämmelse med den faktiska utvecklingen men slog för högt under 50-talets läroverkskris. Ett liknande förfaringssätt har med framgång nyttjats av skolöverstyrelsens planeringskommitté (Skolan och de stora årskullarna, Sthlm 1955, s. 45). Slutligen är det i princip denna metod, som nyss tillämpats på realskolestadiet såsom alternativ 1 i föregående avsnitt. B. Man kan i stället knyta beräkningarna till den årskull, som motsvarar stadiets slutklasser. Det första steget blir då att på basis av antalet tjuguåringar och observerade utvecklingstendenser förutberäkna antalet utexaminerade från allmänbildande gymnasier och yrkesgymnasier. Härav kan sedan beräknas den storlek gymnasieorganisationen erfarenhetsmässigt bör ha, för att det beräknade antalet utexaminerade skall uppnås. Metoden har angivits i en inom 1955 års universitetsutredning utarbetad promemoria rörande tillströmningen till skilda typer av gymnasier mot bakgrund av arbetskraftsbehovet men har ännu inte hunnit praktiskt prövas på längre sikt eller för andra skolformer än de ovan nämnda. C. I stället för att utgå från de årskullar, som motsvarar nybörjar- eller examensklasserna, kan man slutligen taga hänsyn till samtliga på stadiet representerade årskullar, vägda med hänsyn till det faktiska antalet inom de skolformer som undersöks. Det är denna metod, som först angivits av 1949 års arbetskraftsutredning och i sin tillämpning på gymnasieorganisationen givit de resultat, som anges i tabell 9 under alternativ c. De tre metoderna står principiellt på samma grund. För åldersstadiet i dess helhet bör de därför också i stora drag ge enahanda resultat, lyckas samtidigt och misslyckas samtidigt. Finns det skäl att tro, att utvecklingen till någon del bestäms av något annat än årskullarnas storlek och studiebenägenhet, är detta en invändning, som drabbar dem alla tre med ungefär samma tyngd. Under mitten av 50-talet har läroverksorganisationens anpassningssvårigheter som bekant varit mycket påfallande. Lokal- och lärarbristen har gjort det nödvändigt att begränsa intagningarna. Planeringssvårigheter av olika slag har försenat organisationsfrågornas lösning. Man kan befara, att svårigheter av samma slag skall begränsa gymnasieorganisationens kapacitet under de år, då de största årskullarna passerar gymnasialstadiet. En viss begränsad optimism har måhända fog för sig. Ett högre allmänt läroverk är en helhet, där stadierna inte är oberoende av varandra. När lokalbristen började bli kännbar genom att de stora årskullarna nådde realskolestadiet, blev även gymnasiet lidande. Om nu årskullarna på neder-

38 stadiet krymper, bör det bli lättare att tillgodose gymnasiets behov. Icke minst torde övergången till treårig realskola underlätta gymnasiets försörjning med klassrum. Helt torde dock anpassningssvårigheterna inte utebli. Klassrummen är inte allt. Gymnasiet, särskilt dess reallinje och ännu mera de tekniska gymnasierna, ställer helt andra krav på institutionsutrymmena än realskolan. Det ställer också högre krav på lärarnas kvalifikationer. De expansionssvårigheter, som mötte realskolan, kan därför väntas i viss utsträckning drabba gymnasiet några år senare. Troligen blir dessa utvecklingsstörningar inte så allvarliga, att den till årskullens storlek anknytande prognosmetoden behöver överges, men det är önskvärt, att därjämte någon beräkning genomföres, som antar en i någon mån hämmad utveckling under de år, då anpassningssvårigheterna är störst. I det följande skall nu beräkningar först genomföras för de allmänbildande, merkantila och tekniska gymnasierna. Arbetskraftsutredningens förfarande accepteras därvid som arbetsteknik. Metoden har valts dels av kontinuitetsskäl och dels emedan den förhållandevis lätt överföres på några av de skolformer, som betjänar något äldre ungdom. Vissa jämförelser kommer dock att anställas med de andra metoder, som i likhet med arbetskraftsutredningens utgår från årskullarnas storlek och studietrenden inom dem. Valet av arbetsteknik visar sig vara av underordnad betydelse för resultaten. Såsom ett led i sitt arbete undersökte arbetskraftsutredningen antalet lärjungar i olika åldrar i procent av folkmängden i respektive åldrar (s. 94). Utredningen fann, att antalet lärjungar i låt oss säga 16-årsåldern läsåret 1945/46 utgjorde 17,8 procent av årskullen och läsåret 1953/54 26,6 procent. Antages ett lineärt beroende av tiden, steg alltså lärjungeantalet under mellantiden varje år med 1,1 procent av årskullen. Man beräknar härav, att läsåret 1957/58 31,0 procent av sextonåringarna skulle befinna sig under utbildning och läsåret 1958/59 32,1 procent. Om man, i stället för att uttrycka ökningen i procent av årskullen, uttrycker den i procent av den del av årskullen, som läsåret 1957/58 befann sig under utbildning, finner man 1,1 • 100 = 3,55 procent. Motsvarande procenttal för andra åldersstadier 31,0 framgår av följande tablå.

Ålder

Tillväxtprocent

15 16 17—19 20—24 25—29

4,03 3,55 3,46 4,17 3,23

Det är påfallande, att antalet lärjungar stiger ungefär lika raskt i olika åldrar om man jämför med den del av årskullen, som föregående år var

39 under utbildning. Vid undersökningar av utvidgningstendenserna inom en viss del av skolorganisationen är det visserligen nödvändigt att på ett ungefär känna åldersfördelningen, men resultaten torde icke alltför mycket påverkas av måttliga förskjutningar, exempelvis sådana, som kan tänkas uppstå under en tioårsperiod. Arbetskraftsutredningens undersökningar avser i varje åldersklass det totala antalet individer under skolutbildning. Deras fördelning på olika skolformer beror av allmänhetens värderingar och den politik statsmakterna driver vid upprättande av nya skolenheter och parallellavdelningar. Arbetskraftsutredningens procenttal kan därför inte gärna hålla för varje skolform för sig, men det är att vänta, att de skall stämma bättre j u större del av utbildningsanstalterna för åldersstadiet man tar med i kalkylerna. Vid en undersökning, som gäller det stora komplexet av allmänbildande, merkantila och tekniska gymnasier, bör arbetskraftsutredningens procenttal kunna godtagas; detta antagande bekräftas i viss mån genom den överensstämmelse med verkligheten, som enligt tabell 9 för några år har vunnits med arbetskraftsutredningens metod. Gäller det en mindre skolform tagen för sig, är specialundersökningar om tillströmningen nödvändiga och bedömningen i det hela vanskligare. Det överensstämmer bäst med förfarandets andemening, om man så långt möjligt avstår från att ge delsiffror för särskilda skolformer och nöjer sig med att uppställa slutsummorna för hela den sektion av skolväsendet som undersökes. I tabell 10 meddelas nu det faktiska antalet gymnasieavdelningar år 1957 och det kalkylerade antalet för den närmaste tioårsperioden. Elevtätheten i nybörjaravdelningarna har därvid antagits konstant. Tror man, att den kommer att stiga, bör antalet avdelningar proportionellt sänkas. Tabell 10. Det beräknade antalet klassavdelningar läsåren 1957/67 vid de egentliga gymnasierna (allmänbildande gymnasier, handelsgymnasier och tekniska gymnasier) Läsår

Antal avd.

Läsår

Antal avd.

1957/58 58/59 59/60 60/61 61/62

1 785 1 959 2 160 2 399 2 634

1962/63 63/64 64/65 65/66 66/67

2 813 2 943 3 021 3 074 3 101

Ökningen under perioden är 74 procent. Skolöverstyrelsens planeringskommitté har med annan metodik förutsagt en uppgång av lärjungeantalet i de allmänbildande gymnasierna från 36 691 höstterminen 1957 till 61 478 höstterminen 1966. Detta skulle innebära en ökning med 68 procent under perioden. För närmare jämförelse har antalet avdelningar vid dessa gymnasier beräknats jämväl med arbetskraftsutredningens metod. Samma 68 procent framkom vid denna beräkning. Att procenttalet för gruppen i dess helhet ligger något högre, beror bland annat på att hänsyn tagits till den utvidgning av den tekniska läroverksorganisationen, som beslutats senast vid 1957 års riksdag.

40 Beräkningen av lärarbehovet för de allmänbildande gymnasierna måste i huvudsak fotas på de av Kungl. Maj :t fastställda timplanerna för de allmänna läroverken, vilka med mycket små avvikelser torde tillämpas jämväl vid privatgymnasierna. Fullt klargörande är dock icke timplanerna. Man måste också veta något om frekvensen av samläsning mellan klassavdelningar på olika linjer och av tillval av frivilliga ämnen. Statistik i dessa avseenden är numera tillgänglig för alla delar av den 1953 beslutade gymnasieorganisationen. Gymnasisternas fördelning på linjer och grenar och deras tillval av frivilliga ämnen har genomgåtts för läsåret 1956/57 och de möjliga besparingarna genom samläsning beräknats. Procentuellt samma besparingsmöjligheter har sedan antagits för varje år under den följande tioårsperioden. Vid ganska många läroverk kan studiet av något av de vanliga språken, i regel franska, ersättas med spanska, ryska eller finska i de båda högsta ringarna. Höstterminen 1956 lästes spanska i näst högsta ringen av 572 lärjungar vid 40 statliga och kommunala gymnasier och i högsta ringen av 441 lärjungar vid 39 läroverk. Härtill kommer motsvarande undervisning vid högre enskilda läroverk. Undervisning i ryska förekom vid tre läroverk, undervisning i finska endast i näst högsta ringen vid h. allm. läroverket i Haparanda. Spanskan har vid beräkningen av lärarbehovet sammanförts med franskan. Ryska och finska åter har förts tillsammans med tyskan. På grundval av samtliga tillgängliga data har nu lärarbehovet i varje läroämne ring för ring beräknats och slutligen det genomsnittliga lärarbehovet per avdelning beräknats för 1956 års organisation av de allmänbildande gymnasierna. Då inga prognoser försökts för lärjungefrekvensen på gymnasiets linjer och grenar, har en detalj omräkning för varje följande år inte ansetts kunna ge något av värde. När antalet avdelningar har ökats, har således lärarbehovet på varje linje och i varje ämne uppförstorats proportionellt. Handelsgymnasierna och de tekniska gymnasierna är inte lika fast organiserade som de allmänbildande gymnasierna. Lärarbehovet kan till följd härav vanligen icke beräknas efter fastställda timplaner, utan det har blivit nödvändigt att genomgå läraruppsättningen, skola efter skola, och anteckna undervisningens omfattning med hjälp av kataloger och andra källor. Handelsgymnasierna bidrar till lärarbehovet i engelska, tyska, franska, spanska och även i modersmålet och samhällskunskap; den merkantila undervisningen faller däremot utanför ramen för denna undersökning. De tekniska läroverken behöver lärare från de filosofiska fakulteterna i matematik, fysik, kemi, modersmålet, engelska och tyska samt möjligen i någon ringa mån i samhällskunskap; behovet av civilingenjörer för undervisning i tekniska ämnen faller utanför. Beräkningarna för varje särskilt ämne har

41 liksom vid de allmänbildande gymnasierna baserats på en gång för alla bestämda medeltal per avdelning inom den organisation, som fanns vid undersökningstillfället. I tabell IV i slutet av detta arbete (s. 100) återges resultatet av de refererade beräkningarna. Tioårsperioden kan enligt tabellen väntas bli en utpräglad expansionsperiod för gymnasiet i dess olika former. Först mot slutet av perioden framträder de första tecknen på en begynnande stagnation. De stora ämnena på gymnasial stadiet är franska, matematik och historia med samhällslära. Tillsammans förfogar de över ca 35 procent av gymnasiets undervisning. Beräkningen av lärarbehovet kan utföras jämväl i anslutning till universitetsutredningens undersökningar rörande produktionen av studenter och gymnasieingenjörer samt examinationen vid handelsgymnasiernas tvåårskurser och fyraåriga kvällskurser. Vid dessa undersökningar har totalantalet studenter och specialstudenter först beräknats, varvid två olika alternativ genomförts. I det djärvare alternativet antas, att från och med år 1961 andelen studenter och specialstudenter av samtliga tjuguåringar årligen ökar med 0,5 procentenheter eller i samma takt som under 1950-talet. Enligt det försiktigare alternativet skulle under perioden 1961—65, då antalet 20-åringar ökar starkt, andelen studenter och specialstudenter förbli densamma som den förväntas bli 1960. Under senare delen av 60-talet skulle däremot procenttalet även enligt detta alternativ ökas med 0,5 procentenheter. De tekniska gymnasierna och handelsgymnasierna — särskilt de förra — antas öka sin produktion på de allmänbildande gymnasiernas bekostnad. Utrymme för den ökade studentproduktionen skulle delvis vinnas genom fullständigare utnyttjande av de klassavdelningar, som inte är fullsatta. Den ökning av antalet intagningsavdelningar, som därutöver erfordras, anslås till en ny avdelning för varje fullt 25-tal studenter vid de allmänbildande gymnasierna och en ny avdelning för 20 resp. 26 nytillkommande i de tekniska gymnasiernas och handelsgymnasiernas examination. På grundval av promemorians tabeller över den motsedda studentproduktionen har nu med dessa antaganden som underlag antalet nybörjaravdelningar år från år beräknats vid de tre gymnasietyperna. Organisationens totala omfattning kan därefter beräknas av kända data rörande förändringarna av antalet avdelningar på vägen från intagningen till examen. Lärarbehovet för den så bestämda organisationen beräknas slutligen såsom vid de beräkningar, för vilka tidigare redogjorts. I tabell 11 sammanställes nu lärarbehovet enligt arbetskraftsutredningens beräkningsgrunder, sådant det beräknats i tabell IV, med det lärarbehov som beräknats enligt de båda alternativen i universitetsutredningens promemoria. Det under rubriken arbetskraftsutredningen upptagna lärarbehovet för

42 Tabell 11. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen vid allmänbildande och specialgymnasier beräknat enligt tre alternativ Lärarbehovet i heltidstjänster, beräknat enligt Läsår

1957/58 58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67

arbetskraftsutredningen

2 725 3 004 3 310 3 672 4 033 4 302 4 491 4 602 4 669 4 695

universitetsutredningens promemoria max.-alternativet

min.-alternativet

2 665 2 876 3 157 3 519 3 903 4 194 4 385 4 487 4 549 4 555

2 652 2 815 3 007 3 231 3 461 3 621 3 721 3 783 3 859 3 885

1957/58 är beräknat på det faktiska antalet avdelningar detta år, medan beräkningarna i de båda följande kolumnerna har utförts, innan uppgifterna för höstterminen 1957 blev tillgängliga, och alltså jämväl för detta år har karaktär av prognoser. Differensen år 1957 kan sammanhänga med att övergången till treårig realskola friställt klassrum, som möjliggjort en större ökning än vanligt av förstaringarna vid de allmänbildande gymnasierna. Beträffande gången i det hela överensstämmer beräkningarna enligt promemorians maximalalternativ och arbetskraftsutredningens metod mycket väl med varandra. De förra motser en ökning med 71 procent under hela perioden, de senare en ökning med 72 procent. Ökningen enligt minimialternativet stannar däremot vid 46 procent och ger därmed en föreställning om de diskrepanser, som i värsta fall kan uppkomma. Det återstår att behandla de skolformer, som är avsedda för något mognare ungdom: folkhögskolorna, seminarierna m. fl. Folkhögskolan är den största av dessa skolformer. Den är icke lika fast organiserad som de allmänna läroverken, och lärarnas utbildning skiftar mera. I avseende på undervisningsämnena har den stor frihet. Åtminstone om studiecirklarna inbegripes, kan m a n på dess program finna de mest skiftande förehavanden. Så vitt möjligt har dock folkhögskolans ämneskrets sorterats upp i grupper i anslutning till de vanliga skolämnena. Religionshistoria, bibelkunskap och vissa som samkväm betecknade morgonsamlingar har sålunda förts till kristendomsämnet; litteratur, litteraturhistoria, diskussion, dramatik, amatörteater, danska och norska har förts till modersmålet; nationalekonomi, föreningskunskap, vardagslivets juridik, ungdomsfrågor, utrikespolitik, tidningsläsning, dagsaktuellt, människan och arbetet samt släktforskning till samhällskunskapen; psykologi, livsåskådningsfrågor och kulturdebatt till filosofien o. s. v. Ej medtagna

43 är musikhistoria, röstvård och talteknik, byggnadslära, heminredning, hemkultur, hemkunskap och barnavård, navigation, tygtryck, keramik och lapska. En del av undervisningen förefaller vara tämligen oberoende av lärarens ämneskombination och har slagits ut på läroämnena proportionellt med deras timtal. Så har skett beträffande större delen av den för samkväm anslagna tiden, handledningen vid fria studier, undervisningen i studieteknik, bok- och biblioteksskötsel m. m. De stora ämnena är i folkhögskolan modersmålet, matematik (inbegripet bokföring) samt gruppen historia—samhällskunskap. För folkhögskolorna har antalet avdelningar över huvud taget icke beräknats. I stället har kalkylerna direkt knutits till antalet lärare vid vinterkursen 1956/57 och för kommande år uppräknats proportionellt med antalet lärjungar. Ökningen i lärjungenumerären har i sin tur uppskattats enligt arbetskraftsutredningens metod. Antalet klassavdelningar vid seminarierna avpassas efter det motsedda behovet av lärare för folkundervisningen och är alltså oberoende av tillströmningen av inträdessökande. Beräkningarna påverkas bland annat av två vid 1957 års riksdag fattade beslut, av vilka det ena rör läraravdelningarnas storlek i folkskolan och det andra småskollärarnas yrkesutbildning. Läraravdelningarnas storlek i folkskolan regleras för närvarande av en bespuringskungörelse nr 137/1950. I slutet av 1940-talet gällde generösare villkor, och statsmakterna har nu beslutat återgång till dessa tidigare bestämmelser, successivt under läsåren 1959/63 (kbr. 24/5 57). Småskol lärarutbildningen är för närvarande tvåårig med undantag av en treårig linje vid seminariet i Haparanda. I anslutning till ett av 1950 års riksdag fattat principbeslut har emellertid statsmakterna nu beslutat, att övergång till treårig utbildning, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande realexamen, skall ske med början läsåret 1961/62 (kbr. 24/5 57). Uppskattningen av seminarieorganisationens blivande omfattning är grundad på en i prop. 123/1957 intagen, inom skolöverstyrelsen utarbetad prognos och korrigerad för de nyssnämnda riksdagsbesluten med ledning av vissa uppgifter i propositionen (s. 32) och i skolöverstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1958/59. Övningsskolorna och behovet av övningsskollärare inkluderas däremot icke i beräkningarna. Kompletteringskurser för studenter, som saknar betyg i vissa för seminarieutbildningen viktiga ämnen, har antagits i hittillsvarande utsträckning för läsåret 1957/58 och i halva denna omfattning för läsåret 1958/59. Då 1953 års gymnasieorganisation bättre än sin närmaste föregångare förbereder för seminariestudier, har det förutsatts, att dessa kurser skulle kunna helt upphöra från och med läsåret 1959/60. Lärarhögskolan i Stockholm har förutsatts oförändrad under prognos-

44 perioden. Skulle nya lärarhögskolor inrättas — vilket är sannolikt — kan en motsvarande krympning av seminarieorganisationen motses. Vid beräkningen av lärarbehovet har nuvarande undervisningsplan och nuvarande organisation av det inre arbetet antagits gälla under hela perioden för folkskollärarutbildningen och under de närmaste åren även för småskollärarutbildningen. För tiden efter övergången till den nya småskollärarutbildningen har seminarieutredningens förslag följts (SOU 1956:18). Lektorerna vid folkskoleseminarierna bestrider för närvarande i någon utsträckning undervisning vid i övningsskolan inbyggda realskole- och enhetsskolelinjer. Detta ökar något lärarbehovet vid seminarierna men minskar ungefär lika mycket det lärarbehov, som beräknats för realskolan och enhetsskolan. I den mån sådant förekommer, behöver det således icke i detta sammanhang beaktas. Hänsyn måste däremot tagas till den undervisning, som seminariernas ämneslärare bestrider i övningsskoleklasser, vilka inte tillhör realskola eller enhetsskola, till den undervisning i ämnesmetodik, som kan komma att uppdragas åt ämneslärare, till undervisning i biblioteksskötsel genom ämneslärare samt till viss individuell undervisning, som får räknas lärarna till godo såsom fullgjord undervisningsskyldighet. Med hänsyn härtill har lärarbehovet vid seminarierna genomgående uppräknats med 20 procent. Undervisningen i modersmålet, biologi med hälsolära och pedagogik har särskilt stor omfattning vid seminarierna. Lärarbehovet i det hela vid dessa läroanstalter väntas komma att nedgå något under prognosperiodens senare del. Gruppen skolor för något äldre ungdom omfattar i övrigt handelsgymnasiernas ettårskurser för studenter, de tekniska fackskolorna, sjöbefälsskolorna samt vissa militära skolor, såsom försvarets läroverk i Uppsala, förberedande fältflygarskolan i Viggbyholm och marinens skolor i Karlskrona. Särskilda uppskattningar har endast gjorts för handelsgymnasiernas studentkurser och de tekniska fackskolorna. I övrigt har de här nämnda skolorna sammanförts med folkhögskolorna; inte som skulle det finnas något skäl att tro, att deras utveckling vore parallell med folkhögskolornas, utan emedan gruppen på grund av sin litenhet inte ansetts motivera specialbehandling. Givetvis har därvid endast lärarbehovet i de vanliga skolämnena noterats. Exempelvis sjöbefälsskolorna har lärare såväl i matematik, fysik och kemi som i navigation, sjömanskap och vissa tekniska ämnen. Endast den först nämnda gruppen hör med i detta sammanhang. Undervisningen i navigation och sjömanskap bestrides av sjökaptener och undervisningen i exempelvis maskinlära och maskinritning av civilingenjörer. Det summerade lärarbehovet för folkhögskolorna och därefter behandlade skolformer framgår av tabell V (s. 101). Gruppen är mycket heterogen och utvecklingen oregelbundnare än för de åldersstadier, som har behandlats tidigare. De ämnen som endast eller huvudsakligen förekommer vid semi-

45 narierna, förhåller sig annorlunda än de som har en bred ställning vid folkhögskolorna. Undervisningsbehovet som helhet är i stigande under perioden. Det totala lärarbehovet Det samlade lärarbehovet vart och ett av läsåren 1957/67 fås genom addition av motsvarande poster i tabellerna I—V. Resultatet framlägges i tabell VI (s. 101). Hjälpklasslärarna är dock icke medtagna i denna tabell. De största anspråken på lärarkraft ställer under hela perioden ämnena modersmålet, matematik och engelska. Vid periodens början ligger engelskan på andra plats men förlorar redan 1958 denna ställning till matematiken i samband med den pågående indragningen av klassavdelningar på realskolans och flickskolans lågstadier. Mot den addition av lärarbehovet i enhetsskolan och gymnasiet, som har företagits i tabell VI, kunde möjligen någon invända, att lärjungarna i det fyraåriga gymnasiets första ring befinner sig i enhetsskoleåldern och att därigenom en viss dubbelräkning skett. Härtill kan dock genmälas, att vid beräkningen i tabell 4 av antalet avdelningar i klass 9 hänsyn tagits till avgången till fyraårigt gymnasium. Först om genom en gymnasiereform under periodens lopp det fyraåriga gymnasiet allmänt ersattes med ett treårigt, skulle den nuvarande gränslinjen mellan enhetsskolan och gymnasiet avsevärt förskjutas, sannolikt dock utan större konsekvenser för det totala lärarbehovet. Erinras må, att lärarbehovet för vikarier kvittats mot de besparingar, som uppnås då lärare med full tjänstgöring åtar sig övertimmar eller personer med huvudsaklig sysselsättning på annat håll låter förordna sig som timlärare. Rekryteringsbehovets delposter Vid beräkningar rörande rekryteringsbehovet för lärarbanan kan detta lämpligen, i anslutning till redan existerande terminologi på området, uppfattas såsom en summa av tre termer: utvidgningsbehovet, ersättningsbehovet och utbytesbehovet. Utvidgningsbehovet är det årstillskott av nya lärare, som erfordras för att möjliggöra skolorganisationens volymsändringar. Ersättningsbehovet är det årstillskott, som behövs för att fylla luckorna efter lärare, som avgår genom pensionering eller dödsfall eller övergår till annan verksamhet. Utbytesbehovet är det engångstillskott av lärare av visst slag, som erfordras för att lärarkårerna skall få den sammansättning, som i gällande bestämmelser förutsattes som normal. Kalkylerna förutsätter i denna del, att en omskiftning kan ske inom lärarkårerna, varigenom lärare med ofullständig utbildning ersattes med lärare med fullgod sådan.

46 Det årliga utvidgningsbehovet Utvidgningsbehovet erhålles, om det totala lärarbehov för året, som har angivits i tabell VI, minskas med det totala lärarbehovet för närmast föregående år. Resultatet av subtraktionenerna framgår av tabell VII (s. 102). Det sammanlagda årliga rekryteringsbehovet för skolorganisationens utvidgning avläses i summakolumnen längst till höger. Det skulle ha sitt maximum år 1960, sedan sjunka några år på grund av årskullarnas krympning och slutligen de två sista åren åter gå upp som en följd av enhetsskolans snabbare genomförande efter ett presumerat riksdagsbeslut år 1962. De organisatoriska ingreppen under övergångstiden resulterar i oregelbundenheter i utvecklingen, som i vissa ämnen är mycket framträdande. Sålunda är ökningen av undervisningsbehovet i engelska mycket obetydligt år 1958; detta är en konsekvens av den pågående indragningen av klasser i botten av den femåriga realskolan och den sjuåriga flickskolan. Tyskan åter visar en exceptionellt stor ökning år 1958. Detta ämne påverkas ej av indragningarna på det lägsta stadiet. Däremot medför övergången från fyraåriga till treåriga realskollinjer år 1958 tillfälligt ett starkt ökat lärarbehov i tyska, som har högt timtal i klass l 3 men vid allmänna läroverk och kommunala realskolor ej är representerat i klass l 4 . År 1961 får tyskan åter släppa dessa timmar i samband med att den sista klassen försvinner av de fyraåriga linjer, som 1958 ersatts med treåriga. Franskan visar läsåret 1960/61 en kraftig ansvällning, som beror på att ämnet detta år läses såväl i klass 3 3 av de år 1958 inrättade treåriga linjerna som i den ännu förefintliga klass 44 av de fyraåriga linjer, vilkas avveckling samtidigt påbörjats. E n begynnande nedgång vid periodens slut spåras endast i ett par ämnen. Mest framträdande är den i ämnesgruppen filosofi, psykologi, pedagogik, som influeras av den antagna krympningen av seminarieorganisationen framemot mitten av 1960-talet. Det årliga ersättningsbehovet Inventeringar av lärarkårerna vid de högre skolorna har företagits höstterminerna 1944, 1949 och 1954. Realskoleutredningen har i sitt betänkande s. 45—50, redogjort för den sista av dessa inventeringar. Realskoleutredningens undersökningar syftade till att fastställa lärarnas fördelning efter tjänsteställning och ämnesinriktning samt åldersfördelningen inom lärarkåren i dess helhet och i de särskilda ämnesgrupperna. En av huvudtabellerna återges här. Den avser de lärare med lön efter löneplan, som hade akademisk eller jämförlig utbildning. En motsvarande tabell rörande folkskollärare med anställning vid de högre skolorna (utom övningsskollärare) finnes i utredningens betänkande (s. 50).

47 Tabell 12. Lärare vid de högre skolorna ht 1954 med akademisk eller jämförlig utbildning och lön enligt löneplan, i fördelning efter ämnesinriktning och ålder Ämnesinriktning filologisk Ålder år

21—23 24—26 27—29 30—32 33—35 36—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51—53 54—56 57—59 60—62 63—65 66—68

teolo- histo- svengisk risk ska 0. moderna mod. språk språk

4 15 24 30 50 56 58 79 69 52 38 38 40 38 4

2 37 92 105 144 134 116 128 135 120 100 66 71 75 66 6

4 57 112 93 136 143 116 103 111 118 88 55 49 61 68 6

klassiska språk

matebiolo- mermagisk kantil tisk

2 61 84 93 131 162 135 131 109 129 109 79 71 83 105 10

3 3 1 10 8 16 13 30 28 12 10 17 12 11 2

5 47 103 110 116 106 68 89 85 125 97 68 66 108 106 19

teknisk

Summa

1 21 59 68 101 63 63 74 75 86 63 51 42 64 61 11

4 3 15 16 13 10 9 13 8 4 3 6 6 3 2

3 6 15 18 19 16 13 7 11 9 8 13 5 1

14 234 474 515 699 697 599 621 650 690 536 379 368 462 463 61 7 462

1 397

1 320 1494

1 318

144 Procent

8,0

18,7

17,7

20,0

2,4

17,7

12,1

1,5

1,9

100 Medelålder år

47,1

43,7

42,7

44,3

48,3

45,0

44,9

42,3

45,5

44,4

Summa

Då det är vanskligt att dra skarpa gränser mellan olika studieriktningar, ansåg utredningen det bäst att starkt begränsa antalet rubriker. Resultaten finge inte pressas i detaljerna; tabellen vore blott avsedd att ge de stora dragen av de i verkligheten mycket flytande utbildningsförhållandena inom de högre skolornas lärarkår. En approximativ uppskattning av ersättningsbehovet inom olika ämnesgrupper är möjlig redan på grund av tabell 12. För att öka precisionen specialundersökte realskoleutredningen lärarnas bruk av pensioneringsperioderna och deras kvarstående i tjänst efter pensioneringsperiodens utgång. Vidare undersökte den förtidsavgången bland de ordinarie ämneslärarna vid allmänna läroverk, kommunala flickskolor och realskolor samt folkoch småskoleseminarier under femårsperioden 1950—54 (s. 55). Däremot gjorde utredningen intet försök att uppskatta avgången bland de unga lärare, som ännu inte på allvar bundit sig för lärarbanan. »Oscillationen av ungt folk mellan lärarbanan och andra levnadsbanor är snarare att anse som faser i det förlopp, som bestämmer filosofie magistrarnas val av levnadsbana och som resulterar i att omkring tre fjärdedelar definitivt ägnar sig åt lärarbanan», heter det i betänkandet (s. 386). Enligt en undersökning av 1945 års akademikerutredning (SOU 1947:25, s. 55) har antalet aktiva

48 lärare inom varje årskull filosofie magistrar åtminstone tidigare, trots en viss personomsättning, brukat hålla sig tämligen konstant under femårsperioden närmast efter examen. Realskoleutredningen har sammanfattat sin beräkning av ersättningsbehovet under åren 1956—65 i sin tabell 64, s. 387, som lätt kan kompletteras med samma slags beräkningar för ännu ett år, 1966. Det som erhålles ur tabellen är behovet av ersättare för de lärare, som har akademisk examen eller utexaminerats från högre lärarinneseminarium. Avgången bland folkskollärarna vid de högre skolorna undersöktes däremot inte, då denna del av kåren i ovanligt hög grad utgöres av ungt folk, som har långt till pensionsåldern. Realskoleutredningens tabell över ersättningsbehovet kan inte omedelbart kombineras med den tabell över utvidgningsbehovet, som nyss härletts, då utredningen, såsom redan påpekats, nöjt sig med att summariskt ange lärarnas studieriktning och icke försökt sig på någon uppskattning av ersättningsbehovet inom varje läroämne för sig. En stickprovsundersökning har blivit nödvändig för att möjliggöra en »översättning» av realskoleutredningens terminologi till den här använda. Den har omfattat de lärare vid högre skolor, som är födda åren 1892—1902 och enligt Läroverkslärarnas riksförbunds årsbok för år 1955 tjänstgjorde på ort med någon av begynnelsebokstäverna A—G. För varje lärare har antecknats dels studieriktningen enligt realskoleutredningens terminologi, dels antalet veckotimmar i varje tjänstgöringsämne enligt läroanstaltens katalog. Särskild statistik har förts över de lärare i psykologi och pedagogik, som kan väntas avgå under den närmaste tioårsperioden. Den omräknade tabellen har införts som tabell VIII i slutet av detta arbete (s. 102). Av åldersöversikten i tabell 12 framgår, att förhållandevis få lärare år 1954 befann sig inom åldersintervallet 54—59 år. Antalet pensioneringar kunde alltså väntas nedgå de närmaste åren för att sedan åter stiga. Detta bekräftas i stort sett av de fullt utförda beräkningarna i tabell VIII. Vissa fack förhåller sig dock annorlunda. Så är avgången bland teologerna och lärarna i klassiska språk tämligen j ä m n t fördelad över tioårsperioden. Särskilt utpräglat är däremot minimet i ämnena matematik, fysik och kemi, där det lägsta årsbehovet av ersättare (1962) endast är hälften av det högsta (1957). Utbytesbehovet Utbytesbehovet har i det föregående definierats som »det engångstillskott av lärare av visst slag, som erfordras för att lärarkårerna skall få den sammansättning, som i gällande bestämmelser förutsattes som normal». När det gäller redan anställd personal kan skolförfattningarnas behörighetsbestämmelser dock aldrig strikt tillämpas. Dispensfrågor uppkommer, vissa mänskliga hänsyn måste tagas och lärarens vid tjänsteutövningen

49 ådagalagda praktiska duglighet måste läggas i vågskålen. Det är under sådana omständigheter svårt att gissa, i vilken utsträckning ett principiellt önskvärt utbyte av lärarkraft kan komina till stånd. Förutsättningen för en än så subjektiv uppskattning är dock alltid, att man känner frekvensen av de olika meriteringstyper, som i praktiken betjänar skolorna. Vid sidan av meritering av den traditionella typen (filosofisk ämbetsexamen, teologie kandidatexamen eller examen vid högre lärarinneseminarium) kan meritering för tjänstgöring vid högre skolor vinnas genom vidareutbildning efter folkskollärarexamen. I synnerhet på enhetsskolans högstadium torde sistnämnda lärartyp komma att få stor användning, men fasta regler för användningen saknas för närvarande. Det är därför tills vidare nödvändigt att vid inventeringar av lärarkårerna operera med tre lärargrupper, nämligen 1) lärare med traditionell teoretisk meritering, 2) lärare utan sådan meritering men med folkskollärarexamen samt 3) övriga lärare i teoretiska läroämnen. Redan har nämnts, att realskoleutredningen företagit en allmän inventering av lärarkårerna på löneplan vid de högre skolorna höstterminen 1954. Denna undersökning torde alltjämt ge en tillfredsställande överblick över den på traditionellt sätt utbildade lärarkraftens användning inom större delen av fältet. Beträffande skolor av läroverkstyp har därför de kompletterande undersökningar, för vilka nu skall redogöras, kunnat inskränkas till lärare, som inte avlagt någon av de vanliga lärarexamina — filosofisk ämbetsexamen, teologie kandidatexamen eller examen från högre lärarinneseminarium — och inte heller vunnit ordinarie anställning på annan utbildningsgrund. Även med denna begränsning går undersökningen på en p u n k t utöver 1954 års inventering: timlärarna har denna gång tagits med, i den mån lärartjänstgöringen kan betraktas som deras huvudsakliga verksamhet. Detta brukar anses vara fallet, om tjänstgöringen omfattar minst 15 veckotimmar. Vid 1954 års inventering antecknades undervisningsämnena för varje lärare men ej omfattningen av den undervisning han bestred inom varje särskilt ämne. Då den nya undersökningen syftar fram mot en bedömning av utbildningsbehovet inom skilda ämnesgrupper, har denna gång antalet veckotimmar i varje läroämne bokförts, så långt primärmaterialet har medgivit detta. Inom ett par yngre skolformer har utvecklingen de senaste åren gått så raskt, att 1954 års material måste anses i sin helhet föråldrat. Så är förhållandet med enhetsskolans högstadium och de inbyggda linjerna, vilka på två år, från 1954 till 1956, fördubblat sin lärjungeomslutning. Då lärarkårerna vid dessa skolformer till stor del nyorganiserats under de allra senaste åren, torde deras struktur förtjäna särskild uppmärksamhet. En fullständig genomgång av 1956 års lärarförteckningar för enhetsskolans högstadium och de inbyggda linjerna har därför ansetts påkallad. 4—805065

50 Enhetsskolans lärarkår. Primärmaterialet utgöres huvudsakligen av de förteckningar över lärare på enhetsskolans högstadium, som distriktsöverlärarna årligen insänder till skolöverstyrelsen. I de relativt få fall, där undervisningens fördelning på läroämnena icke varit angiven, har kompletteringar erhållits från skoldistrikten skriftligen eller per telefon. Medtagna vid undersökningen är alla lärare med minst 15 veckotimmar i teoretiska läroämnen på högstadiet med undantag av hjälpklasslärarna. Även vissa lärare med mindre omfattande undervisning (skolledare, studieledare, yrkesvalslärare) har medtagits, om det funnits anledning antaga, att tyngdpunkten av deras tjänstgöring legat på högstadiet; full konsekvens har dock icke kunnat uppnås härutinnan. Då undersökningen gäller den faktiskt fungerande läraruppsättningen, har tjänstlediga lärare icke antecknats, men väl deras vikarier. På ett par ställen har enhetsskolan varit så nära samorganiserad med andra skolformer, att det varit svårt att sortera upp lärarna efter skolform (Kärrtorp, Tore). Det har icke ansetts nödvändigt att i den statistik, som här följer, korrigera för de tre klassavdelningar, som trotsat klassificeringen. Som en biprodukt har vid undersökningen lärarkårens åldersfördelning erhållits. Här må endast påpekas, i huru hög grad enhetsskolans lärarkår domineras av de unga manliga lärarna. Exaktare framgår detta av nedanstående tablå: Antal

Medianålder, år

Procent manliga lärare

82 99 346 43

39 30 32 32

66 70 80 72

75 Ämneslärare

Samtliga

Här liksom i fortsättningen omfattar gruppen ämneslärare dels adjunkterna och dels innehavarna av ämneslärartjänster i något lägre lönegrad (från högre lärarinneseminarium utexaminerade och med dem likställda). Gruppen folkskollärare omfattar alla de lärare med folkskollärarexamen, som inte på grund av sin tjänst hänförts till ämneslärargruppen, dit hör alltså bland annat innehavarna av enhetsskolans dåvarande tjugutredjegradstjänster. Timlärargruppen utgöres huvudsakligen av lärare, som på grund av svag meritering icke kunnat ifrågakomma till tjänst på löneplan men åtagit sig undervisning av samma omfattning som övriga lärargrupper. Procentuellt omfattade de så avgränsade grupperna ämneslärare folkskollärare timlärare

31,8 procent av kåren 60,7 » » » 7,5 » » »

51 En summarisk översikt av meritförhållandena inom dessa grupper meddelas i tabell 13. Flertalet ämneslärare, 157 av 181, hade någon av de vanliga ämneslärarexamina. Inom folkskollärargruppen var de akademiska examina förhållandevis få. Däremot torde vidareutbildning för behörighet till de dåvarande tjugutredjegradstjänsterna ha varit vanlig, ehuru den på grund av materialets ofullständighet icke här kan redovisas statistiskt. Utredningen kompletteras emellertid på denna punkt av skolöverstyrelsens redogörelse för försöksverksamheten läsåret 1956/57. Det framgår av denna, att 176 folkskollärare i tjugutredje lönegraden då tjänstgjorde på enhetsskolans högstadium. Av tabellen framgår slutligen, att inemot fjärdedelen av timlärargruppen utgjordes av filosofie kandidater. Tabell 13. Lärarkåren på enhetsskolans högstadium höstterminen 1956 fördelad efter utbildning Ämneslärare Utbildning

Dr, lic Fil. mag. el. teol. kand H. lärarinneseminarium Fil. kand Folkskoll.-ex. Utländsk ex Teknol. m. fl Stud. i teol. el. fil. fak Summa

ordinarie

icke-ordinarie

m

kv

m

6 4

11 1 1

kv

27 Folkskollärare

i lmlarare

Samtliga

m

m

kv

m

kv

11 263

4 65

kv 8

3 8 2 2

|

276 |

14 8 65 3

3 5

32 269 5 5

7 8

4 2

7 8

4 2

140 |

De olika lärargruppernas befattning med undervisningen i läroämnena framgår av de båda tabellerna 14 och 15. Den första, tabell 14, ger de absoluta talen, den andra, tabell 15, visar, huru undervisningen inom varje särskilt läroämne var fördelad på de tre grupperna ämneslärare, folkskollärare och timlärare. Olikheterna i detta avseende mellan läroämnena är som synes betydliga. I de främmande språken, och allra mest i franskan, är ämneslärarundervisningen förhärskande, medan folkskollärarna dominerar undervisningen inom den matematisk-naturvetenskapliga ämnesgruppen och föga mindre inom gruppen historia, samhällskunskap, geografi. Den i tabell 14 redovisade undervisningen omfattar största delen men icke all — undervisning i läroämnen på enhetsskolans högstadium. En mindre del av undervisningen skötes av lärare, som har sin huvudsakliga

52 Tabell 14. Översikt av olika lärargruppers undervisning på enhetsskolans högstadium höstterminen 1956 Antal veckotimmars undervisning i Lärargrupp

Ämneslärare: ordinarie icke ordinarie. Folkskollärare: med akad. ex. utan akad. ex. Summa

ke

Summa

ge

ma

bi

76 65

216 117 308 198

102 161

64 122

65 98

33 36

1 961 2 557

4 3 6

59 70 1 030 601 114 12

49 1 438 175

51 726 104

15 28 906 575 87 116

447 7 924 1 113

2 405 1 797 1 341 154

1 727 998

1 925 1 067 1 171 788

14 002

kr

mo

eng

ty

fr

91 65

357 436

368 577

472 491

14 361 98

88 1 358 166

63 683 106

6 243 129

hi sk

fy

Tabell 15. Undervisningens procentuella fördelning mellan lärargrupperna inom varje särskilt läroämne på enhetsskolans högstadium Lärargrupp

kr

mo

eng

ty

fr

hi sk

ge

ma

bi

fy

ke

Totalt

Ämneslärare.... Folkskollärare . .

24,8 59,6 15,6

33,0 60,1 6,9

52,6 41,5 5,9

71,8 18,6 9,6

91,6 4,5 3,9

30,3 63,1 6,6

31,6 67,2 1,2

13,7 77,2 9,1

17,4 72,8 9,7

13,9 78,7 7,4

8,8 76,5 14,7

32,3 59,8 7,9

100 Summa

undervisning på enhetsskolans mellanstadium, eller av timlärare med huvudsaklig verksamhet utanför skolan. Lärarkåren vid de inbyggda linjerna. Inbyggda realskollinjer fanns läsåret 1956/57 vid folkskolorna inom 15 skoldistrikt. Enligt uttalande av 1956 års riksdag bör inbyggda linjer icke upprättas inom nya distrikt. Ännu några år torde skolformen befinna sig i tillväxt, då nya parallellavdelningar kan inrättas på orter, där den redan existerar, men därefter är en avveckling att motse i takt med övergången till enhetsskola. De inbyggda linjerna är vanligen treåriga och omfattar då klasserna 7—9 av folkskolan eller dess högre avdelning. På några orter är linjerna femåriga (klasserna 5—9); undersökningen har i dessa fall begränsats till de tre högsta klasserna. Statistiska detalj uppgifter om lärarna på de inbyggda linjerna är relativt svårtillgängliga, då skoldistrikten icke är skyldiga att utge kataloger eller insända motsvarande uppgifter till skolöverstyrelsen. Sju av distrikten har på eget initiativ utgivit kataloger. Tillsammans med uppgifter i Läroverkslärarnas riksförbunds årsbok har dessa kataloger furnerat primärmaterialet för undersökningen i vad rör ifrågavarande sju skoldistrikt. Om de inbyggda linjerna i återstående åtta skoldistrikt har förfrågningar gjorts hos vederbörande skolledare. Lärarkåren vid de inbyggda linjerna omfattade höstterminen 1956 176 lärare med minst 15 veckotimmars tjänstgöring och nådde således upp till

53 fjärdedelen men icke till tredjedelen av lärarantalet på enhetsskolans högstadium nämnda termin. I nedanstående tablå anges medianåldern och procenten manliga lärare:

Ämneslärare: ordinarie icke ordinarie Timlärare Samtliga

Antal

Medianålder, år

Proc. mani. lärare

44 42 78 12

44 30 32 30

55 45 62 50

55 Även vid de inbyggda linjerna är lärarkåren påfallande ungdomlig. Endast de ordinarie ämneslärarna visar något högre medianålder. Balansen mellan manliga och kvinnliga lärare är något jämnare än i enhetsskolan. De manliga lärarna är dock i majoritet. Lärargruppernas procentuella andel i kåren utgjorde för ämneslärare folkskollärare timlärare

48,9 procent 44;3 » gg »

Det stora flertalet av de inbyggda linjerna finns i större städer, däribland Stockholm. Detta torde förklara, att de i större utsträckning än enhetsskolan har förmått draga till sig lärare med akademisk utbildning. Tabell 16 ger en översikt av lärarnas fördelning på samma utbildningsgrupper som i den för enhetsskolan giltiga tabell 13. Tabell 16. Lärarkåren vid de inbyggda linjerna höstterminen 1956 fördelad efter utbildning Ämneslärare Utbildning

Dr, lic Fil. mag. el. teol. kand H. lärarinnesem. . . Fil. kand Folkskoll.-ex Utländsk ex Teknol. m. fl Stud. i teol. el. fil. fak Andra Summa

ordinarie m

kv

11 4 3

icke-ordinarie m

17 1 1

kv

Folkskollärare

i lmiarare

samtliga

m

m

m

kv

1 35 4 13 25

kv

kv

1 2

4 41 1

7 22

2 1

8 42 3

1 24

1 19

54 Tabell 17. Översikt av olika lärargruppers undervisning vid de inbyggda realskollinjerna höst terminen 1956 Antal veckotimmars undervisning i kr

mo

eng

ty

fr

hi

ge

ma

bi

fy

ke

Summa

1 078

32 24

78 103

75 125

83 151

38 11

49 45

45 38

14 49

30 17

9 22

453 605

57 53 26

99 167 62

61 144 53

59 61 38

61 85 68

65 85 18

188 211 22

91 80 8

148 111 12

94 87 4

922 1 084 311

4 454

Lärargrupp

Icke ordinarie ämneslärare: Folkskollärare:

Summa

78 Omfattningen av lärargruppernas undervisning i teoretiska läroämnen, totalt och i varje läroämne för sig, framgår av tabell 17. I tabellen har Stockholm och övriga skoldistrikt på ett par punkter hållits isär. Anledningen är att uppgifterna från Stockholm i vad de avser icke-ordinarie lärare endast innehöll uppgift om lärarnas undervisningsämnen och totala tjänstgöring men ej antalet veckotimmar i de särskilda läroämnena. Varje lärares undervisning har då i regel antagits lika fördelad på hans undervisningsämnen. Detta är naturligtvis icke exakt riktigt ens i medeltalen. Uppgifterna har likväl accepterats, då de inbyggda linjerna är en av de minsta skolformerna; en något osäkrare uppskattning av vissa poster inom denna skolform påverkar föga beräkningen av lärarbehovet i det hela vid de högre skolorna. Slutligen ger tabell 18 en bild av lärargruppernas andel i undervisningen i de särskilda läroämnena. I jämförelse med enhetsskolan har de inbyggda linjerna i varje särskilt läroämne fler ämneslärare och färre folkskollärare. Även vid de inbyggda linjerna ligger dock folkskollärarna mycket betydligt över inom den matematisk-naturvetenskapliga ämnesgruppen. Påfallande stor är olikheten i de båda skolformernas läraruppsättning i historia med samhällslära, kanske beroende på den specialisering på samhällskunskapen, som yrkesvalslärarna synes eftersträva. Mera likartad är fördelningen exempelvis i engelska och tyska. Vissa lärargrupper vid högre skolor av äldre typ. Såsom inledningsvis nämnts har undersökningen vid de äldre skolformerna begränsats till Tabell 18. Den procentuella fördelningen mellan lärargrupperna av undervisningen i de särskild läroämnena på de i folkskolan inbyggda realskollinjerna Lärargrupp

Folkskollärare Summa

fr

kr

mo

eng

ty

43,6 45,6 10,8

49,7 40,8 9,5

56,0 34,9 9,0

76,7 100 17,7 5,6

hi

ge

ma

bi

fy

ke

Totalt

52,9 32,2 15,0

45,8 48,4 5,8

25,6 70,5 3,9

33,5 63,6 3,0

22,1 74,4 3,4

31,7 66,8 1,5

48, 45, 7,

55 lärare, som inte har avlagt någon av de traditionella lärarexamina: filosofisk ämbetsexamen, teologie kandidatexamen eller examen från högre lärarinneseminarium. Vidare har alla ordinarie lärare uteslutits, även om de erhållit sin tjänst efter dispens, samt liksom förut de timlärare, som inte kommit upp till 15 veckotimmars tjänstgöring. Undersökta skolformer är allmänna läroverk, kommunala gymnasier, flickskolor och realskolor samt motsvarande privatläroverk, praktiska realskolor, högre folkskolor, folk- och småskoleseminarier samt tekniska läroverk. Däremot har handelsgymnasierna ansetts kunna uteslutas, då det vanligen är fråga om relativt små läroanstalter, som i stor utsträckning använder timlärare med den huvudsakliga tjänstgöringen på annat håll. Även folkhögskolorna har utelämnats med hänsyn till de vagare behörighetsbestämmelserna för lärare vid denna skolform. Det material, som efter dessa begränsningar bearbetats, omfattar 1 147 lärare. Uppgifter om deras ålder, examina och tjänstgöring har hämtats ur Läroverkslärarnas riksförbunds årsbok och skolornas kataloger. Medianåldern och procenten manliga lärare anges i nedanstående tablå:

Ämneslärare: icke ordinarie Folkskollärare Timlärare Samtliga

Antal

Medianålder, år

Proc. manliga lärare

99 580 468

38 31 31

77 61 64

1 147

64 De icke-ordinarie ämneslärarna bildar en alldeles övervägande manlig grupp med högre medianålder än de båda andra grupperna. Direkt jämförelse med enhetsskolan och de inbyggda linjerna är icke möjlig, emedan denna gång endast ämneslärare med ofullständig teoretisk kompetens medtagits. Däremot kan konstateras, att folkskollärarna och timlärarna representerar samma åldersklasser som vid dessa skolformer och att liksom vid dessa de manliga lärarna är i majoritet om också icke i lika stor majoritet som i enhetssskolan. I tabell 19 är lärarna grupperade efter sin teoretiska utbildning. Under rubriken icke-ordinarie ämneslärare upptages de lärare, som enligt källorna innehade extra ordinarie, extra eller aspiranttjänst i adjunkts- eller ämneslärarkarriären utan att ha avlagt någon av de gängse ämneslärarexamina; vanligen är det fråga om lärare, som avlagt antingen filosofie kandidatexamen eller någon utländsk filosofisk examen. Antalet civilingenjörer och civilekonomer med full tjänstgöring vid de högre skolorna är givetvis större än som framgår av tabellen, då flertalet lärare med denna utbildning undervisar i tekniska eller merkantila ämnen och därmed faller utanför den statistik, som sammanfattats i tabellen.

56 Tabell 19. Vissa lärare vid de högre skolformerna utbildning Icke-ordinarie ämneslärare

Utbildning

Folkskollärare

Timlärare

Samtliga

kv

kv

kv

kv 16 5 13 2 35

Fil. kand.-ex Folkskollärarex Civiling.-examen Civilekonomexamen Utländsk examen Teknologer m. fl Stud. i teol. eller fil. fak Andra

11 341

ht 1956 grupperade efter teoretisk

5 222

1 1 3

1 4 Summa

3 10 59 35

104 351 19 2 42 65 94 53

71 230 3 1 6 10 61 35

77 5 6

7 64 93 49 301

Gruppen folkskollärare upptar en del filosofie kandidater och en enstaka folkskollärare med lägre ingenjörsexamen. Inemot 300 av folkskollärarna torde ha varit meriterade för tjugutredjegradstjänst eller innehade sådan tjänst efter dispens. Folkskollärare med ämbetsexamen eller högre filosofisk examen har i enlighet med undersökningens plan utelämnats. Timlärargruppen är nästan lika stor som folkskollärargruppen, oaktat lärare med mindre tjänstgöring än 15 veckotimmar uteslutits. Till denna grupp hör flertalet filosofie kandidater, studerande inom teologisk och filosofisk fakultet, teknologer, läroverks- och institutsingenjörer samt mer eller mindre tillfälliga hjälpkrafter med eller utan studentexamen. Timlärare med ämbetsexamen eller annan ordinär lärarexamen är däremot icke med i tabellen. Fördelningen på läroämnena av den undervisning samma urval av lärare bestrider, framgår av tabell 20. De tekniska läroverken och seminarierna har endast i ringa omfattning behövt anlita hjälpkrafter. Seminariernas övningsskolor, som enligt gällande bestämmelser använder folkskollärare, är givetvis icke medtagna i tabellen. Det ojämförligt största bristämnet är matematik, men även i modersmålet, engelska, geografi, biologi, fysik och kemi finner man stora absoluta Tabell 20. Översikt av den undervisning vid högre skolor av äldre typ, som höstterminen besörjdes av vissa lärare med avvikande mer iter ing

1956 om-

Antal veckotimmars undervisning i Lärargrupp kr Icke ord. ämneslärare Folkskollärare Summa

mo

44 114 695 2 251 375 1 517

la gr

eng

288 1 051 46 1 179 59

ty

fr sp

hi

ge

81 143 256 46 261 19 1 050 1 396 835 125 820 746

fi pe

ma

bi

fy

ke

Summa

8 736 183 359 313 2 630 12 4 437 1 701 1 714 1 098 15 685 89 2 873 738 1 459 1 032 11 834

1 114 3 882 105 2 518 1 352 190 1 951 2 285 109 8 046 2 622 3 532 2 443 30 149

57 Tabell 21. Den procentuella fördelningen mellan lärargrupperna av den i tabell 20 avsedda undervisningen Lärargrupp

kr

mo

la gr

eng

ty

fr sp

hi

ge

fi pe

ma

bi

fy

ke

Totalt

Icke ord. ämneslärare Folkskollärare . . . . Timlärare

3,9 62,4 33,7

2,9 58,0 39,1

(56)

11,4 41,7 46,8

18,9 19,3 61,8

(24) (10) (66)

4,2 53,8 42,0

6,3 61,1 32,6

(7) (11) (82)

9,1 55,1 35,7

7,0 64,9 28,1

10,2 48,5 41,3

12,8 44,9 42,2

8,7 52,0 39,3

100 100

100 100

100 100

100 Summa

(44)

tal för den undervisning, som ombesörjes av lärare med en utbildning, som avviker från den traditionella. Däremot beröres de klassiska språken, franskan och spanskan samt filosofi och pedagogik endast obetydligt av lärarbristen. Huru den i tabell 20 upptagna undervisningen inom varje särskilt läroämne är fördelad mellan de tre grupperna framgår slutligen av tabell 21. Procenttalen för ämnen med mindre än 200 antecknade bristtimmar är satta inom parentes. Talen i tabellen är inte direkt jämförliga med de i tabellerna 15 och 18 meddelade. Möjligen kan man likväl konstatera en tendens att i de matematisk-naturvetenskapliga ämnena täcka lärarbristen med timlärare av skiftande utbildning i stället för med folkskollärare. Folkskollärarnas ställning är dock i det hela mycket stark även vid de skolor tabell 21 avser. För samtliga skolformer, som avhandlats i detta avsnitt, sammanfattas resultaten i tabell IX (s. 103). I fråga om de äldre skoltyperna har talen i tabell 20 direkt överförts till den sammanfattande tabellen efter reduktion från veckotimmar till heltidstjänster. I fråga om enhetsskolans högstadium och de inbyggda linjerna har först beräknats den andel av undervisningen, som vid proportionell fördelning inom varje huvudgrupp och ämne bestrides av de grupper, som är upptagna i nedre delen av tabellerna 13 och 16 från och med gruppen filosofie kandidater; de ordinarie ämneslärarna har helt uteslutits. De så funna veckotimtalen har efter reduktion till heltidstjänster införts i tabell IX. Det bör kanske framhållas, att tabellen ingalunda är genomdiskuterad med det som framkommit i detta avsnitt. Bland de upptagna lärarna med »avvikande meritering» kan finnas en och annan, som har sin adjunktskompetens klar utan att detta har framgått av källorna, och där finns alldeles säkert ett icke obetydligt antal, som förr eller senare kommer att accepteras i adjunkts- eller ämneslärarkarriären. Slutligen har det i tabellen lämnats öppet, i vilken utsträckning folkskollärare med vidareutbildning kommer att anställas vid de många skolformerna inom vårt komplicerade system av högre skolor.

58 Lärarkategoriernas användning: filosofie magistrar och folkskollärare med vidareutbildning Under den framtid som nu kan överblickas torde undervisningen i teoretiska läroämnen på realskolestadiet eller i varje fall på enhetsskolans högstadium komina att ombesörjas huvudsakligen av två lärarkategorier, nämligen lärare med den traditionella utbildningen för högre skolor (filosofisk ämbetsexamen, teologie kandidatexamen och examen vid högre lärarinneseminarium) och folkskollärare med vidareutbildning. Enligt den departementspromemoria, som år 1953 godkändes av folkskollärarnas personalorganisationer och sedermera låg till grund för statsmakternas beslut om inrättande av tjänster i dåvarande 23 lönegraden för folkskollärare med viss vidareutbildning, skulle dylika tjänster inrättas på enhetsskolans högstadium och på realskolestadiet vid de allmänna läroverken och jämförliga högre skolor. Antalet tjänster på enhetsskolans högstadium beräknades komma att uppgå till 6 000 a 7 000, vilket på ett ungefär innebar, att 50 procent av undervisningen i teoretiska läroämnen skulle bestridas av folkskollärare med vidareutbildning. I realskolan skulle enligt prop. 149/1954 antalet tjänster för samma lärarkategori beräknas »huvudsakligen» efter lärarbehovet i klasserna l 5 , 2 5 och l 4 (och motsvarande). Tjänsterna i enhetsskolan fick ordinarie natur, tjänsterna i realskolan extra ordinarie. Fyra år senare uppflyttades de vanliga folkskollärartjänsterna en lönegrad. Vid de förhandlingar, som föregick detta beslut, överenskoms enligt referat i prop. 120/1957, s. 9 att vad som år 1953 avtalats med personalorganisationerna om antalet tjänster i 23 lönegraden för folkskollärare med vidareutbildning skall upphöra att gälla. »Detta innebär», säges det i propositionen, »att ianspråktagandet av vidareutbildade folkskollärare inom skolorganisationen i det följande kommer att bedömas uteslutande från skolorganisatoriska synpunkter, beträffande såväl skolform och stadium som antal.» Nya regler fixerades icke, men antalet ordinarie tjänster för folkskollärare med vidareutbildning bestämdes för budgetåret 1957/58 till omkring 40 procent av det totala antalet ordinarie tjänster på enhetsskolans högstadium. Vid de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna bibehölls antalet tjänster för vidareutbildade folkskollärare oförändrat. Det ligger helt utanför ramen av ett prognosarbete att förutsäga ännu icke fastställda normer för anställandet av folkskollärare med vidareutbildning vid de högre skolorna. En gissning är desto vanskligare, som en del av de hittills inrättade tjänsterna står obesatta och rekryteringen i hög grad är en lönefråga. På sin höjd kan man säga, att om rekryteringen är otillräcklig, det ter sig naturligast att avse de utbildade för enhetsskolans högstadium och i första hand tänka sig annan lärarpersonal på de äldre skolformernas lågstadium. I stället för prognoser får man i ett sådant läge nöja sig med att genom-

59 räkna ett par exempel. De bör differentieras så mycket, att de tillsammantagna belyser den inverkan på utbildningens omfattning vid universitetet och seminarier, som den statliga normeringen kan tänkas få. De två räkneexempel, som här skall genomföras, må benämnas 60procents- och 50-procentsalternativen. Det förra innebär, att 60 procent av lärarkraften i teoretiska läroämnen på enhetsskolans högstadium skall utgöras av filosofie magistrar eller jämställda och att 60 procent av de lärare vid övriga högre skolformer, som enligt tabell IX (s. 103) befunnits ha avvikande meritering, skall remplaceras med filosofie magistrar eller likställda. Det senare alternativet förutsätter, att 50 procent av den nämnda undervisningen i enhetsskolan skall skötas av filosofie magistrar och likställda samt att 50 procent av hjälpkrafterna vid andra skolformer vid tillfälle skall utbytas mot lärare med filosofie magisterkompetens. Resultaten av beräkningarna framgår av tabellerna X och XI (s. 103 f.). För varje läroämne anges först den enligt alternativets regler beräknade lärarbristen hösten 1957. Därvid har de för enhetsskolan i 1956 års organisation funna talen uppförstorats proportionellt med hänsyn till det år 1957 ökade antalet avdelningar på enhetsskolans högstadium. Vid övriga skolformer har lärarbristen antagits ha samma omfattning som höstterminen 1956. I tabellernas nedre del anges för varje år det rekryteringsbehov, som beror av organisationens utvidgning (tabell VII) och avgången genom pensioneringar m. m. (tabell VIII), minskat med det antal tjänster på enhetsskolans högstadium (tabell I ) , som enligt de gjorda antagandena skulle förbehållas folkskollärare med vidareutbildning. Tabellerna visar ett årsbehov, som når sitt maximum något av de närmaste åren; det är avsevärt mindre år 1961, då klass 44 försvinner av de fyraåriga linjer, som 1958 ställs under avveckling, men repar sig något år 1962 för att sedan i det hela sjunka till periodens slut. Beräkningen för de särskilda läroämnena är schematiskt gjord. Samma procent av undervisningen i enhetsskolan har i tabellerna anförtrotts åt vidareutbildade folkskollärare, oavsett vilket ämne det är fråga om, lika för franska och matematik. En så stel kvotering är föga sannolik. Den har tillämpats i kalkylerna endast som ett uttryck för att normer för lärarkategoriernas fördelning inom varje särskilt ämne helt och hållet saknas. Vilken fördelning som till sist kommer till stånd, beror av ämnets natur och placering i klasserien och inte minst av tillgången på lärare med olika ämneskombinationer. Detta är emellertid ett spörsmål, som inte kan bedömas, förrän utbudssidan är genomarbetad. Frågan återupptages i detta arbetes avslutande avsnitt. Skillnaden mellan alternativen är i början av prognosperioden obetydlig men under de sista åren påfallande stor. Orsaken är lätt att se. Övergången från den äldre realskoleorganisationen till enhetsskoleorganisationen innebär en utbyggnad av organisationen i dess helhet med både teore-

60 tiskt och praktiskt orienterade klasser. J u mer den äldre realskoleorganisationen hunnit växa till, desto mindre är dock den erforderliga utfyllnaden med teoretiska klasser. Mot slutet kommer övergången till enhetsskola huvudsakligen att innebära en utbyggnad åt det praktiska hållet. Om på en viss ort realskoleorganisationen utbyggts så långt, att den redan omfattar 50 procent av årskullen, skulle övergången till enhetsskola visserligen fördubbla (eller nästan fördubbla) procenttalet, men då enligt 50-procentsalternativet endast hälften av undervisningen skulle bestridas av filosofie magistrar och likställda, skulle detta icke nämnvärt påverka behovet av lärare av den akademiska typen. Däremot skulle det tarvas ett betydande tillskott av folkskollärare med vidareutbildning, större eller mindre alltefter den användning denna lärartyp före övergången kan ha fått i folkskolans högre klasser. Årsbehovet av folkskollärare med vidareutbildning är vid 60-procentsalternativet 40 procent och vid 50-procentsalternativet 50 procent av det utvidgningsbehov för enhetsskolans högstadium, som beräknas ur tabell I. Därtill kommer behovet av hjälpklasslärare enligt sista kolumnen i samma tabell. Så beräknat erhålles det årliga rekryteringsbehov, som framgår av tabell 22. Någon utredning om det eventuellt förefintliga underskottet av vidareutbildade folkskollärare vid prognosperiodens början har icke företagits, då en sådan undersökning ligger utanför arbetsprogrammet och skulle förutsätta att ytterligare primärmaterial införskaffas. Icke heller har vid beräkningen av tabellen hänsyn tagits till de folkskollärare med vidareutbildning, som törhända kan ha tjänstgöring inom klasser av folkskolan och dess högre avdelning, som ersätts med enhetsskolans högstadium. Tabell 22. Årsbehovet av folkskollärare med vidareutbildning för enhetsskolans utvidgning under perioden 1958—1966 Alternativ 6 O-procentsalternativet: för normalklasser för hjälpklasser Summa 50-procentsalternativet: för normalklasser för hjälpklasser Summa

132 10

198 16

297 26

371 33

324 30

271 22

256 22

307 30

372 30

165 10

247 16

371 26

464 33

405 30

339 22

320 22

383 30

465 30

495 Undersökningen av efterfrågesidan är härmed slutförd. Än en gång må eftertryckligt framhävas, att de båda alternativ, vari utredningen utmynnat, till sin konstruktion endast är räkneexempel utan varje programmatisk innebörd. Nästa uppgift är att undersöka vad som med universitetsstatistikens hjälp kan utsägas om utbudet av akademiskt utbildad lärarkraft i de vanliga skolämnena.

T R E D J E KAPITLET Årsproduktionen av lärare med akademisk utbildning för de högre skolorna

Fria uppskattningar av examinationen vid universiteten har vid flera tillfällen måst accepteras såsom arbetshypoteser vid behandlingen av de stora organisationsfrågorna på skolväsendets område. Nyorganisationen av universitetsstatistiken enligt kk 574/1954 ger nu möjlighet att angripa frågan med nytt statistiskt material. Primärmaterial och arbetsprogram Enligt 1954 års kungörelse skall studerande, som vill avlägga någon av de lägre filosofiska examina, vid examensanmälan avlämna studietidsdeklaration, enligt av centralbyrån fastställt formulär. Dessa deklarationer utgör ett sedan vårterminen 1955 någorlunda fullständigt primärmaterial. Genom kk 239/1956 har skyldigheten att avlämna studietidsdeklaration utsträckts till teologie kandidatexamen med verkan från höstterminen 1956. Det sålunda insamlade materialet har i sin helhet bearbetats, särskilt med hänsyn till de uppgifter, som lämnats av blivande lärare. Enligt förstnämnda kungörelse skulle vidare studerande inom ifrågavarande fakulteter, dock ej licentiander och doktorander, varje hösttermin inkomma med prognosuppgift enligt av statistiska centralbyrån fastaställd blankett. Uppgiftsskyldigheten fullgjordes dock den första tiden icke överallt i tillfredsställande omfattning. Sedan genom en ny kungörelse, nr 669/1955, avlämnandet av prognosuppgift satts som villkor för anteckning i tentamensboken om tentamina och andra prov, kan dock en deltagarfrekvens av omkring 90 procent anses sannolik från och med höstterminen 1956. Den särskilda bearbetning av prognosuppgifterna, som nu har företagits, har begränsats till nämnda termin. Statistiska centralbyrån torde i andra sammanhang komma att redogöra för materialets insamling vid de olika fakulteterna, bortfallsprocenten och andra omständigheter, som påverkar materialets användbarhet, samt för de övriga detalj spörsmål, som brukar uppmärksammas vid statistiska undersökningar av detta slag. I den undersökning, vars resultat här framlägges, dominerar de praktiska syftena, icke de vetenskapliga. Det är nödvändigt att så snart som möjligt komma fram till approximativa resultat, även om all sannolikhet talar för att dessa mycket snart måste revideras.

62 Inför de stora organisationsproblem, som nu står på dagordningen både på skolans och på den akademiska undervisningens områden, vore det icke försvarligt att ställa slutsatserna på framtiden, även om man från vetenskaplig synpunkt skulle ha vägande skäl för att hålla inne med resultaten ännu några år. Redan har nämnts, att den första uppgiften för den föreliggande undersökningen är att utröna, huruvida en förbättrad prognos för de högre skolornas försörjning med lärarkraft kan vinnas med den nya universitetsstatistikens hjälp. Därnäst gäller det, i vad mån examinationens fördelning på skolämnena svarar mot skolans behov. Båda dessa spörsmål behandlas här att börja med uteslutande med studietidsdeklarationerna som grund, men i ett senare avsnitt diskuteras, i vad mån resultaten modifieras eller säkrare resultat kan vinnas, om jämväl prognosuppgifterna tas i betraktande. Slutligen göres ett försök att siffermässigt förutberäkna lärarproduktionen till och med år 1966. Någon precision kan naturligtvis icke uppnås. Man behövde bland annat känna, huru stor procent av 1960talets studenter som kommer att inskrivas vid de filosofiska fakulteterna, men därom kan 1950-talets universitetsstatistik givetvis icke ge några upplysningar. En viss begränsning av den nya universitetsstatistikens räckvidd ligger tills vidare i avsaknaden av en användbar avbrottsstatistik. Måhända kan en sådan om några år åstadkommas på grundval av de förteckningar över närvarande studerande, som det enligt 1956 års kungörelse åligger studentorganisationerna att tillhandahålla. Tills vidare måste man dock reda sig utan denna statistik. Materialet för de nu möjliga slutsatserna måste således väsentligen hämtas ur de under åren 1955 och 1956 vid filosofie kandidat- och magister- samt teologie kandidatexamina avgivna 2 625 studietidsdeklarationerna och de höstterminen 1956 avgivna 10 464 prognosuppgifterna från studerande inom de filosofiska och teologiska fakulteterna.

Den nuvarande lärarproduktionen vid universiteten Den första bearbetningen av studietidsdeklarationerna har verkställts av statistiska centralbyrån på universitetsutredningens uppdrag. En översikt av de avgivna studietidsdeklarationerna för filosofie kandidat- och ämbetsexamina åren 1955 och 1956 enligt statistiska centralbyråns bearbetning meddelas i tabell 23. Examinanderna är fördelade efter kön och inskrivningsårgång. I statistiken över fil. ämbetsexamen har examinanderna uppdelats i två grupper, allteftersom examen avlagts enligt 1907 eller 1953 års stadga angående filosofiska examina. Endast fullständiga examina avses, icke fyllnadsprövningar. Antalet studiedeklarationer överensstämmer inte helt med antalet examina enligt examensstatistiken. År 1955, då 656 ämbetsexamina avlades, inkom sålunda

cS ed

a s

03 M X co m

0)

i

CS

o t o r~ oo m i-i l O m ^ tN m w o i o i n n r t r t

r f

!>>

>

rf

CO

T-i

O'

1 l.O

CM r" CO

<r-\ r H

co C M

co r f co C O oo oo oo m co CN CM T H

l i—' 0r H0 m co oo m o

o os r H oo TH I-I m m co 1-H

Ol

i-O

T—t

CO

tN C M

—CM

rH

er.

TH

1 i

i

' i—

rr CO T^

,_l

CT.

1—1

TH

os

T H

TH

^H l > CS l > I > CO F - C O C O CM C O rr en OCM CO 1 1 1 i n CM CM i-i

i co o co os oo co i > CM 00 o 03 C O „ •r-i CO r f i n CM CM TH TH • " CO OS CO CM r f CS m r-» C O CM m CO CO CM i-l

l ,-<

i.O

Tf

„

iO

iO

co i > o i-i CM - * C M C M C M C M f H 1 m CM CO I-H T H

1 1-H

•^H

_yj

ta

E

oo KO CM

Tf

TH 0 0 CO CO CM CO l > i - l CO CM CM i - l

I-I

O t f l r t N r H l f l ' * CM i-i 1—1

ifi

r f

CO

CM

-TH

i-H

*H

r f

i-l

"* I-H i-i oo m r f W m

CM CO

r-

1 T-^ o

te£

1 | 1 1

00 CO CM

CO

__ _ —

CM

o rr IO

c

' '

cfl

«

rH CO

1-1 i-c

E

fe

CO

1-t

i ,—' t o co CM m o

l

CA

£ TJ C

cr-j Tt

TH T H

CA

OS

t-l

> M

E

c

I > r f O l TJI oo 1 ^00 0o0 (r^M 1-1 oo oo i > co co

CA

rr iO

r-

CO

CO

T^

CM

rH

rH

1—1

CO

o -r

>

1 "°w oo co co "

CM 00 o

E C

fe

CO

CO r f

CM i n co CO CM i - i

r f 1—,

CM CO 0 0 O CO OS o I > I > r f CO CM r H r H

CO

__

CM

i:—i

T^

J^

rH

E

•2 C

> M E

y-t

O]

IO

r r

CO

m rr

00 CM

CM

^

r f

CO

rr

CO

1-1

o Oi

o m CM

oo

CO

1 T~<

co os i-i oo co os m r f CM • * oo m CM i-i

1 °°

co i n co oo o

m r r C^l

CO

00 CM

rH

C

CM

HrtTH

CA

QG

1 CO r f r f CO CO 0 0 o o o er. r» 1 "* CS i-i i > o m CM i > r f CN

ös c

1 T _ r r CO

cs

m C O lO i O

rf

CM

co CM co CM m m

o

TH

rf

CO CO l >

O

r f

r f

CO

CO

rr> CO

CO

1 "^ TH CO l > OS I > r f CM TH

s

"a -3

CA

m OS

OJ

+>

1 rH r>>

a

E

ta T3 C

> _* E

f-,

•a

r r r^

CO

CO

iO

r f

£

rt

1 T lT-1 •<-< CO CM r f r f CO r f os ~

1 N

E

r»

CS

CO r f

CO • *

E

OS 3

^H

rr N

^ CO CM G S

T H

rH r ^

r^

i n -I'

rH

TM

-f er.

1 J-^ I O

y—i

IO

!TI i-i

CO O TH

1 1

O CM O OS CO CM r H

N N

YH

rH

^H

CO

'

r f CO CO r H r^ 1 ^ I CM OS CM CO CM CM 1

^ f

M C M CO r f rf

[ > CS 0 0 CS CM er. T H CO T H r f CO CM TH r H 1-H

CO t > oo os m O TH C O CO i n

rf

TH

1 co CM O 1-H

rf

-H TH

LO

r f

CO

^H

CO

CM T H

I > OS O CO OS T H I > t ^ t > CO T H T H

JH

rH

TH

CA

E

os

CO

>

H

CO

CM

-r

CO

rH

rH

1 CO

r f

„ ,

IO

CO

r^ l> m

rH

r^ o

-X

B

1 tN r H T H CM

1 CM r H r f CO CO O cs C O CM r f T H 1 CO T-i CO CO r f CO CM

1 1

1-1

T-i

CM r H

TH

'o

CO

CM

CA

g

i m co TH oo i-i O J co w C O CM co m co i-i

1 TH

r»

CO r f

C/3

X I O

i-H

CM

CO

r i

TH

CM

o co cd

E 5

°c c t D 1

C/D

': 't i

C co m - r CO CM T H O OS 0 0 m in W m m m m rf rf

CO m rf rf rr

I>

~ r-

CO r f

CM r f

ra o rt o CO TJ

rr

r f

rH

64 682 studietidsdeklarationer. Detta beror huvudsakligen på att studietidsdeklarationer för en examen, som avläggs i början av en termin, ofta avlämnas i slutet av föregående termin. Vid eventuella framtida undersökningar torde studietidsdeklarationerna böra omgrupperas, så att full korrespondens uppnås mellan antalet examina och studietidsdeklarationer. Andra filosofiska examina än filosofie kandidat- och ämbetsexamina är i det bearbetade materialet så sparsamt förekommande, att materialet i dessa delar icke torde berättiga till några slutsatser av prognostiskt värde. Detta gäller även om de höstterminen 1956 avlämnade studietidsdeklarationerna för teologie kandidatexamina. De var 23 till antalet och endast en av uppgiftslämnarna planerade att bli lärare. Detta är en så låg procent, att den måste betraktas som en ren tillfällighet. Statistiken över examinandernas inskrivningsår kunde möjligen vara behäftad med vissa felaktigheter, då deklaranterna ej sällan förbiser, att tidpunkten för första inskrivningen i filosofisk fakultet skulle uppges. Efter den granskning studietidsdeklarationerna underkastats inom statistiska centralbyrån, bör man dock kunna gå ut ifrån att tabellen ger en i det hela korrekt bild av de skilda inskrivningsårgångarnas andel i examinationen under de båda år det är fråga om. Vill man studera utsikterna för en student att avlägga examen inom viss tid, måste däremot tabellen omarbetas. De äldre inskrivningsårgångarna med deras mindre initialnumerär är från denna synpunkt underrepresenterade i statistiken. Om inskrivningsårgångarna hade varit lika stora, skulle de äldre årgångarnas andel i examinationen ha varit större än som kan utläsas ur tabellen. Denna omräkning har verkställts i tabell 24. Inskrivningsårgångarna är i denna tabell numrerade från 1 och uppåt, varvid i statistiken för 1955 denna årgång har betecknats som nr 1 och i statistiken för 1956 detta års nyinskrivna som årgång nr 1. De nio första årgångarna hålls i sär i tabellen, medan årgångarna 10—12 har sammanförts. De examina, som avlagts mer än 12 år efter inskrivningen, har i tabellen tänkts koncentrerade till tiden 13—16 år efter inskrivningen. Vid bedömningen av innehållet i tabellen bör hållas i minnet, att därigenom ett litet antal examina beräknats komma till stånd tidigare än som i verkligheten sker. Tabellen anger antalet examina per 100 studenter av inskrivningsårgångens initialstorlek. Antalet examina inom en viss inskrivningsårgång eller grupp av inskrivningsårgångar enligt tabell 23 har alltså dividerats med årgångens eller gruppens initialstorlek, varvid studerande på teologiskfilosofisk examen och utlänningar har uteslutits. Då antalet studietidsdeklarationer inte exakt överensstämmer med antalet faktiskt avlagda examina, har de så erhållna talen genom en för alla årgångar lika faktor reducerats till de belopp de kan förmodas ha haft, om antalet studietidsdeklarationer och examina varit helt överensstämmande.

65 Tabell 24. Antal examina åren 1955 och 1956 på 100 studenter av inskrivningsårgångens initialnumerär Kalenderåret 1955 Inskrivningsårgång

Fil.kand.ex m

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10—12 13—16 Summa

kv

Kalenderåret 1956

Fil.ämbetsex.

samtl.

0,2 0,8 2,9 6,5 7,9 7,4 4,0 2,3 1,9 0,8 0,4

0,5 3,5 6,7 6,1 2,2 3,6 2,0 0,5 0,2

0,1 0,4 1,8 5,1 7,4 6,8 3,2 2,8 1,6 0,7 0,3

37,9

26,9

32,5

m

kv

0,2 0,1 1,0 3,8 6,3 7,1 8,2 5,9 3,2 1,2 1,7

0,1

46,2

samtl.

Fil.kand.ex. m

kv

0,5 2,7 4,7 10,8 7,9 5,2 2,7 0,9 0,6

0,1 0,0 0,8 3,3 5,6 8,8 8,2 5,6 3,0 1,1 1,2

0,1 0,6 2,6 5,6 6,5 5,1 3,3 3,3 2,4 1,0 0,5

0,4 1,2 3,5 4,2 4,0 2,9 2,4 1,1 0,4 0,4

39,7

43,5

34,5

22,5

Fil.ämbetsex.

samtl.

m

kv

samtl.

0,1 0,5 2,0 4,6 5,4 4,6 3,1 2,9 1,9 0,8 0,5

0,1 1,1 6,4 7,3 8,9 5,5 4,6 3,0 2,4 1,5

0,1 0,2 2,3 8,9 11,7 4,8 6,0 2,6 1,6 1,0

0,1 0,7 4,5 8,0 10,2 5,2 5,2 2,9 2,1 1,3

29,5

50,1

45,4

48,3

Det hade varit bättre, om den sista korrektionen kunnat undvikas genom att materialet från början grupperats på annat sätt. Om man emellertid bortser från de troligen obetydliga fel, som kan ha inkommit vid korrektionen, ställes man inför spörsmålet, vilka slutsatser som skulle kunna dras ur tabellen. Utan ett nytt antagande kommer man icke långt: man nödgas förutsätta, att de olika inskrivningsårgångarna förhåller sig lika i sina examensprestationer, när de tillbragt samma antal år vid universitetet. Är detta riktigt, skulle det vara möjligt att av talen i tabellen sammanställa en bild av den successiva examinering, som sker medan en inskrivningsårgång skrider upp genom åldersserien. Man har då visserligen inte varit i tillfälle att följa någon enda årgång under hela dess utbildning vid universitetet, men man känner examensfrekvensen första året för en viss årgång, andra året för den närmast äldre o. s. v., och bör komma fram till samma totalbild, förutsatt att årgångarna verkligen förhåller sig lika. Den totala examensprocenten inom en grupp av 100 i egentlig mening nyinskrivna skulle då erhållas genom addition kolumnvis i tabellen. Uppmärksammas därvid, att näst sista raden motsvarar tre och sista raden fyra studieår, erhålles summorna längst ner. Av 100 nyinskrivna manliga studenter skulle enligt tabellen 38 kunna beräknas avlägga kandidat- och 46 magisterexamen, om 1955 års statistik varit tillämplig hela deras studietid. Om i stället 1956 års statistik varit gällande, skulle 35 ha avlagt kandidat- och 50 ämbetsexamen. För 100 kvinnliga studenter är motsvarande tal 27 och 40 enligt 1955 års statistik samt 23 och 45 enligt 1956 års statistik. Hela antalet examinerade är naturligtvis inte lika med summan av dessa tal, då som bekant många studenter tar ut båda examina. 5—805065

66 I verkligheten är inskrivningsårgångarna inte lika i alla de avseenden, varom här är fråga. De olika examina kan ha utövat olika dragningskraft vid skilda tidpunkter, fordringarna i examen påverkas av ändrade bestämmelser och ändrad praxis. Övergångar mellan olika studieriktningar förekommer i en omfattning, som särskilt bland naturvetarna är stor och måhända har skiftat med åren. Hur pass konstanta talen i en tabell som den ovan anförda är, kan avgöras först efter några år, sedan ett större material har insamlats och bearbetats. I stället för att undersöka examinationsförhållandena på de stadier av utbildningen, där de skilda inskrivningsårgångarna just nu befinner sig, kunde man uttaga en viss inskrivningsårgång och följa individerna tills de avlagt examen eller avbrutit studierna. Denna metod är värdefull redan emedan den möjliggör ett studium av vissa förhållanden, som inte kommer till synes i examensstatistiken, men den undgår i praktiken icke den svårighet, som nyss nämnts. Skall resultaten praktiskt tillämpas i prognostiskt syfte, måste man göra antagandet, att de nya inskrivningsårgångarna förhåller sig som den undersökta, eller också korrigera resultaten efter fritt bedömande. En annan svårighet ligger i att examensavläggandet inom en viss inskrivningsårgång fortsätter en mycket lång följd av år. Vid den tidpunkt, då cunctatores äntligen är färdiga och examensresultaten börjar kunna överblickas, bestäms måhända studieförhållandena för de nya studentårgångarna av förhållanden, som ganska avsevärt avviker från dem som var rådande, när den undersökta inskrivningsårgången startade sina universitetsstudier. Bland tänkbara olikheter mellan inskrivningsårgångarna är vad som gäller inställningen till lärarbanan av särskild vikt för denna undersökning. Då examinanderna i sina studietidsdeklarationer är skyldiga uppge, huruvida de tänker bli lärare, borde det vara möjligt att statistiskt belägga skiljaktigheter av detta slag, ifall det finns sådana. I tabellerna 25—26 meddelas nu statistik över de examinerades inställning till lärarbanan enligt studietidsdeklarationerna för åren 1955 och 1956. För varje inskrivningsårgång eller grupp av årgångar anges antalet examinander, som förklarat sig aspirera på lärarverksamhet, antalet som förklarat sig tillämna annan verksamhet (eller uraktlåtit lämna uppgift), procenten läraraspiranter och procenten män bland dessa. Det stora flertalet av de blivande lärarna tar givetvis ämbetsexamen (tabell 25). Procenten läraraspiranter bland dem som avlagt denna examen skiftar naturligt nog något alltefter den inskrivningsårgång det är fråga om, men någon tydlig gång i siffervärdena kan icke iakttagas. Däremot skulle 1956 års examensårgång enligt studietidsdeklarationerna räkna ett par procent färre läraraspiranter än 1955 års årgång; skillnaden är dock inte större än att den kan bero på en tillfällighet. Av stort intresse är, att procenten läraraspiranter är tämligen lika bland

67 5:*

O o

iTHinCMCOCSCOCSCOCO i t ^ c o c o - ^ m c o m c o t ^

os m

m o T f o o c M C R i n c M c o o c o I> w o o o o o i > o o o o c s c s c o

CM

I O C M T H C S C O C O C M C M O O O

OS~

oo

lmi>oooooi>i>csoot>

[>

| C M 0 0 0 0 C M T H I > T f O S T H - r H T H O i ^ - o o o o i > c o i > i n T H T H TH

co o

I T H L O O C O T H T H T H C O - H ^ T H

co

2 S >a

| o m o o i > i > c o c M T H - # o o l o o o r ^ T f - ^ m T f c o t ^ c o

[>

m

i i> s O «

ft

:eö

C3

T f r H O l r f T f O c O M O C l T ) '

CM oo CO

a 03

r l T H l f l O O N C l ^ C C r f l O T H CO T-l TH TH

CM

co

O

|

CM

1 CMCOCOCMCM

THTH

00 CO

3 Pi

«H

1 T f i o i O T f T t T f t ^ m o

1 T H C O O O C M O C O C O C O C M

OS

>

c

O o

O m

«B «

s

| I > C M C M i n T H I > t ^ - 0 - * | c o c o c o c o c o m c o c o i >

O W l ^ i >

O O M r t O O H O c o i > i > o o o o o i o c o

C M T H C O C M C O C M m c O O C M C S

s

i T H C O O O C O O C O C O c O t ^ O

|

THOocomcoincomTf

m

cc CO

co

T H C O I > C S I > T } < C M C M C M

C3

TH

O m

1 O 00

i> co *^

|

co 0O

i |

TH

O W O O O N O H O N r f l o o o o - ^ f m m ^ m t ^ - c o

O N O l H H f f l T f O t O O O | O t > [ > 0 0 0 0 I > I > G S 0 0 I >

o •<* CO

CO

m

00 as" i>

i T H o o m c o o o i n o o c o c M T H o o T H T H i n m c o ^ c o TH TH

m

| i n o o T H C o c o c o c o i > i > T H CM CM T H T H

o

| T H c o t ^ c M i n c M i > r - c o m

m

T H C O G S C S - T F C O C M C O C M

CO

| |

CO

m

X

CU 09 S-. °CTj

e8

T - i T - t T F O i n O T f o O C M C M O TH CM T H TH

co in <3S

|

TH

C3

a, CO 03 U OS tH :CS

T-I

so

TH

T H i n m i > c o c o T H C M T - i

m

|

CO

gso5

T3 ca

| C M C 0 0 0 C N T H C ^ - 0 0 O 0 5

o o

l o m c o M ' c o o c o r ^ o ^ l o i > o m m i > i n c o o o

o o

| i > o i > T - i o c M i n o o i > I c o o o o o o c s c o c s o o c o

m

1 C O N r t T f w c O O M O

1 T H C O C O - C F C O C M T H T H

m •*f CM

CM co

|

|

H H o o t ^ r f Se?co c o o o c o c o c o t M > r -

CO

\C «

*->

ft

<*

o

in

i os

00 I

|THini>ini>omc3 — ' | C S I > O O I > C O O | > | > TH

to

C

rt

O

a

CM

I T H 1

i c o c j s c o c M T t i a s o o a s I C M i n c O C O C M CMTH

•—

"CB

l > O OS

m

CM

X cu

C3

•a

1 TH

l ^ f c M i n c o T H C M i n

CO CO

C

| T H | C M i n 0 O 0 O 0 O | l > r t | TH

co m

OS

ft 03 u 03

CM 1

| C M C M i > c M c o i > a s m o H N l O T f N r t r l T H

os O

|

|

1 H H i o T j u o r a w m CM

"<*

m

CM

TH

CMTH

CM

H

in

o

CM

:03

60 , C .5 oo

— S3

CO THCMCO^fincOC^OOCSCM

£

T

CTS

S

l

THCMC0TjiincOI>COO2CM

l

^

o c o ^ a S

^

TH TH

TH

£

7 i § o co TH

TH

^

68 Tabell 26. Åren 1955 och 1956 examinerade filosofie kandidater i fördelning efter inskrivningsårgång och inställning till lärarbanan Kalenderåret 1956

Kalenderåret 1955 Inskrivningsårgång lärarasp. andra

s:a

%

därav lärarasp. andra

s:a

%

lärarasp.

därav

°/

lärarasp.

°/

4 22 47 71 36 21 18 11 12 10

2 9 32 63 45 45 31 23 14 15 9

2 13 54 110 116 81 52 41 25 27 19

(0) 31 41 43 61 44 40 44 44 44 53

(25) 77 66 58 61 71 56 64 75 80

46,7

/o

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10—12 13—

2 3 28 64 65 65 22 15 14 17 6

1 9 18 50 72 54 26 24 8 8 6

3 12 46 114 137 119 48 39 22 25 12

(67) 25 61 56 47 55 46 38 64 68 50

män (100) (100) 89 64 60 58 77 40 43 71 (67)

Summa

52,2

64 |

/o

män

filosofie magistrar med examen enligt gamla och nya stadgan. Det har ibland antagits, att den nya konstruktionen av ämbetsexamen skulle göra denna examen mera tilldragande för studenter, som i lärarbanan endast ser en reservutväg. Procenten blivande lärare bland magistrarna enligt 1953 års stadga skulle då kunna väntas bli lägre än bland magistrarna av den äldre typen. En differens i denna riktning kommer också till synes i 1955 års material men inte i 1956 års. Om det verkligen existerar någon skillnad i dragningskraft mellan de båda formerna av ämbetsexamen, synes den i varje fall vara rätt obetydlig. Tills vidare torde det vara försvarligt att utan åtskillnad mellan de båda examenstyperna räkna med att 80 procent av de nyblivna filosofie magistrarna eller något däröver tänker sig en framtid som lärare. En tydlig olikhet mellan inskrivningsårgångarna framträder däremot i de kolumner, som anger procenten män bland läraraspiranterna. Denna procent är störst inom de yngsta och de äldsta årgångarna, minst bland dem som tagit examen ungefär på genomsnittstid. Företeelsen bevisar dock inte, att lärarbanan utövar särskilt stor dragningskraft på de yngsta och de äldsta manliga magistrarna. Snarare är det fråga om olikheter i tempot för examensläsningen. Förtruppen och eftertruppen tycks vara övervägande maskulin, de kvinnliga studenterna avancerar mera i samlad flock. Även bland filosofie kandidaterna är det icke så få, som tänker bli lärare. Tabell 26 ger överraskande höga tal, omkring 50 procent. Till stor del är det dock fråga om studenter, som har för avsikt att längre fram avlägga ämbetsexamen. Detta bekräftas av de upplysningar om sina studieplaner, som filosofie kandidaterna lämnat i studietidsdeklarationerna. Dessa uppgifter summeras i tabell 27.

69 Tabell 27. Planerade fortsatta studier enligt studietidsdeklarationerna för filosofie kandidatexamen åren 1955 och 1956; endast läraraspiranter Examensårgång 1955 Tidpunkt för lärarverksamheten

Lärare omedelbart Lärare senare

Examensårgång 1956

Studier för fil. mag. 35 164

Studier för

Inga lic, annat studier teol. mål kand. 5 62

3 13

s:a

fil. mag.

62 239

23 151

Inga lic, teol. annat studier kand. mål 9 39

5 4

20 1

s:a

57 195

Icke mindre än 488 av de 553 filosofie kandidaterna med lärarplaner ämnar alltså avlägga ämbetsexamen eller licentiatexamen senare och återkommer då i examensstatistiken. Endast 65 kan väntas använda sin kandidatexamen som definitiv grund för lärarverksamhet, väl huvudsakligen vid folkhögskolor och andra läroanstalter, som icke ovillkorligen kräver ämbetsexamen av sina lärare. Grundar man prognoserna för lärarbanan på ämbetsexamina, behövs endast en mindre korrektion för filosofie kandidater, som blir lärare. Man skulle enligt tabellerna 26 och 27 uppskatta den till 6,1 procent för 1955 års och 5,6 procent för 1956 års filosofie kandidater. I tabell 28 meddelas motsvarande statistik för dem som har avlagt ämbetsexamen något av sagda år. Materialet är utförligare återgivet för att möjliggöra jämförelser mellan inskrivningsårgångarna. Säkra olikheter dem emellan h a r dock icke kunnat påvisas; möjligen är tendensen att efterpröva mindre hos de äldre årgångarna. Däremot är olikheterna mellan grupperna »lärare omedelbart» och »lärare senare» mycket påfallande. Fortsatta studier för licentiatexamen eller för höjning av betygssumman i ämbetsexamen är, såsom man kunde vänta, mycket vanligare bland dem som uppskjuter övergången till lärarbanan. De som inte planerar fortsatta studier går vanligen direkt till lärarbanan. Ett litet antal uppskjuter inträdet på lärarbanan utan att deklarera några studieplaner. Hur många det kan vara fråga om är svårt att precisera, då gruppen avslöjades först genom en ändring av formuläret höstterminen 1956. Om orsaken till uppskovet med lärarverksamheten i dylika fall är ännu mindre bekant; dröjsmålet kan stå i samband med utlandsresor eller ingående av äktenskap. Antalet filosofie magistrar, som planerar omedelbar övergång till lärarbanan, utgjorde enligt tabellen omkring 72 procent av dem som över huvud reflekterar på lärarbanan. I relation till hela antalet filosofie magistrar uppgick gruppen till omkring 58 procent (59,5 procent 1955 och 56,9 procent 1956). Resultatet verkar rimligt. Då inemot 30 procent av de blivande lärarna uppskjuter inträdet på lärarbanan, kommer tillflödet av lärarkraft från en viss examenskull att

70 Tabell 28. Planerade fortsatta studier enligt studietidsdeklarationerna för filosofisk ämbetsexamen kalenderåren 1955 och 1956; endast läraraspiranter 1956

1955 Tidpunkt Studier för Inskrivför lärarningsInga verk samårgång lic.ex. het efter- annat studier teol. prövn. mål kand.

S:a

6 24 34 71 63 36 25 21 17

6 34 53 95 86 47 32 29 24

Lärare omedelbart

Lärare senare

1—3 4 5 6 7 8 9 10—12 13—

6 8 7 13 3 4 4 3

2 6 8 4 7 3 2

2 5 9 6 1 2 4

Studier för Inga lic.ex. efter- annat studier teol. prövn. mål kand. 2 9 14 5 4 6 3 7 5

4 8 10 8 7 1 2

4 9 7 5 2 4 4 2

S:a

3 35 66 71 41 29 22 34 24

5 52 97 93 58 44 30 45 33

Summa

457 Proc.

11,8

7,9

7,1

73,2

12,0

8,8

8,1

71,1

7 17 17 17 13 6 2 4 1

3 7 10 11 5 7 1 2 1

1 7 5 1

7 19 20 26 5 3 3 6 3

2 12 14 20 1 3 1 3 1

3 3 7 1 2 1

2 2 4 1 1 1 3

11 31 32 29 18 17 5 6 5

9 36 39 57 8 9 6 12 7

50,3

31,1

10,9

7,7

1—3 4 5 6 7 8 9 10—12 13— Summa Proc.

84 54,5

47 30,5

4 2

14,9

:

icke oväsentligt påverkas av förseningens storlek. Man vet icke mycket härom; kompletterande antaganden är oundgängliga. Av de 84 filosofie magistrar av 1955 års kull, som anmält sig ämna avlägga licentiatexamen eller teologie kandidatexamen, innan de övergår till lärarbanan, kommer väl icke alla att verkligen bli lärare. Kanske kan man gissa på att tre fjärdedelar kommer att sluta som lärare. En del av dessa går till läroverken omedelbart efter licentiatexamen, andra fullföljer studierna med disputation, några inträder i läroverkens tjänst först efter några år som akademiska lärare. Här antages, att de börjar i genomsnitt fyra år efter ämbetsexamen. Det tillskott av aktiva lärare, som skulle vara att motse efter denna tid, komme under de gjorda antagandena att uppgå till 9,3 procent av den årskull filosofie magistrar de tillhör. Lika vanskligt är det att avgöra, h u r u inånga som verkligen kommer av de sammanlagt 70 filosofie magistrar, som uppskjutit övergången till lärarbanan utan att planera licentiatstudier, och att bedöma, när de kan väntas inträda i lärarkårerna. Här antages, att alla de 70 blir lärare och att de i genomsnitt påbörjar lärartjänstgöringen med ett års försening. Denna

71 grupp kan anslås till 10,3 procent av den årskull filosofie magistrar de tillhör. Givetvis måste även de lärare, som går direkt på lärarbanan, i regel frigöra sig från katedern för längre eller kortare tid, om de skall fortsätta studierna. Då lärarna i den reglerade befordringsgången redan efter tre terminer når extra ordinarie anställning, torde detta vanligen kunna ske i den formen att de tar tjänstledighet och ersättare anställs. Behovet av vikarier har emellertid redan på visst sätt beaktats på efterfrågesidan. Några speciella hänsyn till de fortsatta studierna inom den grupp, som omedelbart övergår till lärarbanan, behöver på grund härav icke tagas vid genomräkningen av utbudssidan. Årstillskottet aktiva lärare med avslutad akademisk utbildning skulle enligt vad ovan sagts utgöra 1) 59,5 procent av årets examination av filosofie magistrar och 6,1 procent av årets examination av filosofie kandidater, 2) 10,3 procent av de filosofie magistrar, som utexaminerades närmast föregående år samt 3) 9,3 procent av de filosofie magistrar, som utexaminerades för fyra år sedan. Någon kan möjligen förmoda, att en sådan beräkning måste utfalla för högt, emedan en del av de under året examinerade filosofie magistrarna redan tidigare övergått till lärarbanan. Härtill kan genmälas, att beräkningarna avser tillskottet av lärare med avslutad akademisk utbildning. Om en filosofie studerande, som redan är aktiv lärare, avlägger sin sista tentamen och förklaras för filosofie magister, ökas den del av lärarkåren, varom här är fråga, med ett nummer. Samtidigt minskas visserligen kåren av ofullständigt utbildade lärare med en man, vartill hänsyn måste tas, om en balansräkning för den ofullständigt utbildade delen av kåren skall uppgöras. Tills vidare torde man kunna nöja sig med antagandet, att luckan efter den lärare, som överförts till en mera kvalificerad grupp, i praktiken fylls av någon läraraspirant, som liksom sin företrädare ställer sig till förfogande i förtid och i sinom tid liksom denne avlägger fullständig examen. Då examensfrekvensen inom varje inskrivningsårgång är bekant från tabell 24, kan man, om de funna siffrorna antas giltiga för varje särskild inskrivningsårgång, beräkna det bidrag denna ger till lärarproduktionen ett visst år. Den skulle utgöra 59,5 procent av årgången tillhörande studenter, som året i fråga avlägger ämbetsexamen, och 6,1 procent av dem som avlägger filosofie kandidatexamen, vidare 10,3 procent av de studenter av samma inskrivningsårgång, som har avlagt ämbetsexamen närmast föregående år och slutligen 9,3 procent av de studenter inom årgången, som avlagt ämbetsexamen fyra år tidigare. De så utförda beräkningarna för varje särskild inskrivningsårgång kan sammanställas till en tabell, uppställd som tabell XII i slutet av detta arbete (s. 104). Det obetydliga lärartillskott, som härrör från de tre yngsta årgångarna, har tänkts

72 koncentrerat till årgång 3 och det något större antal, som avslutar sin utbildning mer än 16 år efter inskrivningen, har sammanförts med tillskottet från inskrivningsårgångarna 13—16. I tabellen ges slutligen till höger summan av de fyra posterna, alltså hela den procent av inskrivningsårgången, som under året, efter avslutade studier, övergår till lärarbanan. Om beräkningarna grundas på 1956 års siffror i stället för på 1955 års, erhålles en likadan tabell, dock i stort sett med något större tal, eftersom examensfrekvensen 1956 låg något högre än 1955. Tabell XII är i verkligheten en sammanarbetning av 1955 och 1956 års tabeller, varvid den senare tilldelats dubbel vikt. Vore årskullarna lika i alla relevanta avseenden och alltså bland annat lika stora, skulle den totala lärarproduktionen under årens lopp från en inskrivningsårgång erhållas genom addition av talen i sista kolumnen med beaktande av att i tabellen årgångarna 10—12 och 13—16 sammanförts på var sin rad. Tabellen skulle då berättiga till påståendet, att för närvarande inemot 38 procent av en inskrivningsårgång blir lärare. Det är kanske bäst att inte operera alltför lättvindigt med detta till sin innebörd något oklara tal, som vida distanserar alla tidigare uppskattningar. Vad som i verkligheten inträffat är en mycket stor ökning av antalet ämbetsexamina, från 328 år 1952 till 810 år 1956. En del, men icke hela denna ökning kan förklaras genom den ökade inskrivningen i de filosofiska fakulteterna. En annan del beror sannolikt på minskningen i examensfordringarna enligt 1953 års examensstadga. Bakgrunden är dock otvivelaktigt den hektiska utvecklingen på den högre skolans område under efterkrigstiden, som öppnat ständigt nya placeringsmöjligheter för unga människor med akademisk lärarutbildning. Att en sådan expansion varit möjlig och faktiskt inträffat, skärper givetvis betänkligheterna mot resonemang, där man laborerar med antagandet, att skilda inskrivningsårgångar i det väsentliga skulle förhålla sig lika. Ett längdsnitt, som avhandlar en enstaka äldre årgång, måste befaras ge resultat, som inte längre är aktuella, åtminstone om det gäller så speciella ting som antalet ämbetsexamina och övergången till lärarbanan. Och ett tvärsnitt, sådant som det här försökta, kan på sin höjd sägas gälla för en fingerad inskrivningsårgång. Om en tabell med samma innehåll som tabell XII hade upprättats för varje år under 50-talet, skulle man sannolikt ha funnit stigande procenttal år efter år. Och om — en gång i tiden — den nuvarande trenden på skolans område brytes, är det ganska antagligt, att procenttalen åter dalar. Det som under sådana omständigheter kan räknas ut på grundval av det nu befintliga materialet gör kanske inte i allo skäl för namnet prognoser. På sin höjd får man en vink om vart det kunde bära hän, om nuvarande samhällssituation och nuvarande studievillkor förbleve oförändrade under en längre följd av år.

73 De blivande lärarnas ämnesval För bearbetning med avseende på deklaranternas ämnesval har från statistiska centralbyrån under hand överlämnats ett material av 1 199 studietidsdeklarationer, som vid ämbetsexamina åren 1955 och 1956 avlämnats av blivande lärare. Vid bearbetningen har läraraspiranter, som tänker licentiera, i viss utsträckning hållits isär från övriga deklaranter. För varje skolämne har tillskottet av lärare genom examinationen sagda år beräknats, uttryckt i heltidstjänster. En filosofie magister med examen i engelska och tyska har därvid antagits få halva sin tjänstgöring förlagd till vartdera ämnet, och en som har examen i engelska, tyska och franska har förutsatts få en tredjedel av undervisningen i vart och ett av dessa tre ämnen. Lärare, som har betyg i ettdera av ämnena nordiska språk och litteraturhistoria, har antagits komma att — eventuellt efter komplettering i det andra ämnet — bestrida undervisning jämväl i modersmålet. Analogt har förfarits i fråga om filosofie magistrar med betyg i ettdera av ämnena botanik och zoologi. Läraraspiranter med slaviska språk i kombination med annat levande språk har helt påförts det senare ämnet. I kolumnen för filosofi och pedagogik har endast medtagits läraraspiranter, som givit dessa ämnen en så pass bred plats i examen, att de kan förmodas vara beredda att vid behov undervisa i någotdera ämnet. Tabellerna 29 och 30 ger en första överblick av bearbetningsresultatet. Lärarproduktionen är i dessa tabeller uppdelad på olika sätt: efter examensår, efter kön och efter de deklarerade studieplanerna. På sista raden i vardera tabellen är totalresultatet upptaget. Tabell 29 anger antalet hela lärarkrafter, som kan påräknas i varje ämne, tabell 30 skolämnenas relativa andel av varje grupp. Kristendomsämnet är icke medtaget i översikten, ehuru ett fåtal lärare hade ämnet i sin ämbetsexamen. Anledningen är Fabell 29. Lärartillskottet i de vanliga skolämnena enligt de åren 1955 och 1956 för ämbetsexamen avgivna studietidsdeklarationerna; absoluta tal Läroämne

Examensår: 1955 1956 Kön: män kvinnor Studieplaner: lic.ex. el. teol.kand andra eller inga Samtliga

..

Summa

mo

la gr

eng

ty

fr

hi

ge

fl ps pe

ma

bi

fy

ke

83 109

9 13

107 114

57 51

40 44

55 69

56 69

23 19

42 41

30 49

41 36

17 22

560 636

93 99

18 4

90 131

45 63

29 55

88 36

86 39

34 8

70 13

46 33

66 11

27 12

692 504

40 152

15 7

35 186

13 95

15 69

34 90

33 92

14 28

24 59

21 58

23 54

13 26

280 916

1 196

74 Tabell 30. Lärartillskottets procentuella fördelning på skolämnena inom samma grupper som i före gående tabell Läroämne

Examensår: 1955 1956 Kön: män kvinnor Studieplaner: lic.ex. el. teol.kand. . . andra eller inga Samtliga

fl

Summa

mo

la gr

eng

ty

fr

hi

ge

ps pe

ma

bi

fy

ke

14,8 17,1

1,7 2,0

19,2 17,8

10,1 8,1

7,1 7,0

9,7 10,9

10,0 10,8

4,1 3,1

7,4 6,5

5,4 7,6

7,3 5,7

3,1 3,4

100 100

13,4 19,7

2,6 0,9

12,9 26,0

6,5 12,5

4,2 11,0

12,7 7,1

12,4 7,8

4,9 1,7

10,2 2,5

6,7 6,4

9,6 2,2

4,0 2,3

100 100

14,3 16,6

5,3 0,8

12,5 20,3

4,6 10,4

5,4 7,6

11,9 9,9

11,6 10,1

5,1 3,1

8,7 6,4

7,5 6,3

8,3 5,9

4,7 2,8

100 100

16,1

1,9

18,5

9,0

7,1

10,3

10,4

3,6

6,9

6,6

6,4

3,3

att siffror ännu icke är i full utsträckning tillgängliga från de teologiska fakulteterna, där den huvudsakliga utbildningen av kristendomslärare äger rum. Totaliter har lärarproduktionen under de två åren varit störst i engelska och modersmålet med geografi och historia nära jämställda på tredje och fjärde plats. Olikheterna mellan åren 1955 och 1956 var dock betydande. Särskilt fäster man sig vid den starka uppgången i biologi, geografi, historia och modersmålet från det förra till det senare året. Bristämnena matematik och fysik har däremot fått sin plats i examinationen ytterligare beskuren. Olikheterna i ämnesval mellan män och kvinnor framgår mycket klart av båda tabellerna. De kvinnliga filosofie magistrarna dominerar, såsom man skulle vänta, i de moderna språken och är någorlunda jämstarka med de manliga i biologi men befinner sig i minoritet i klassiska språk, historia, geografi och kemi för att inte tala om den specifikt maskulina gruppen matematik—fysik. Även licentiandgruppen visar sig vara i viss utsträckning särpräglad. De matematisk-naturvetenskapliga ämnena är starkare företrädda i licentiandernas ämbetsexamina och likaså de klassiska språken, medan de moderna språken är starkt underrepresenterade inom gruppen i fråga. En skillnad mellan licentianderna och övriga filosofie magistrar framträder även i frekvensen av höga betyg. En detaljundersökning har givit de tal, som sammanställts i tabell 31. För modersmålet har vitsorden i nordiska språk och litteraturhistoria räknats, för biologi vitsorden i botanik och zoologi, för övriga skolämnen endast det akademiska vitsordet i huvudämnet. De absoluta talen har i många fall varit mycket små, men ämne för

75 Tabell 31. Procenten vitsord med valören tre eller därutöver i de åren 1955 och 1956 avlagda ämbetsexamina Grupp och år

mo

la gr

eng

ty

fr

hi

ge

ma

bi

fy

ke

Samtliga

1955: licentiander övriga 1956: licentiander övriga

29 13 20 9

63 17 75 27

33 20 32 18

60 22 53 22

53 24 67 24

68 55 66 50

45 15 23 9

15 0 10 0

18 9 21 6

8 3 12 2

21 15 48 21

34,5 17,9 32,4 15,5

ämne framträder ändå den tendens man kunnat vänta: procenten höga betyg är avsevärt större inom licentiandgruppen. Vissa karakteristiska olikheter mellan de olika ämnena torde också kunna utläsas av tabellen. Någon vikt får naturligtvis icke läggas vid procenttalen i de ämnen, där antalet avgivna vitsord är mycket lågt, men onekligen är betygsfördelningen påfallande olika i ämnen som historia å ena sidan och matematik eller fysik å den andra. E n annan detaljundersökning gäller antalet i examen ingående skolämnen. Tvåämneskombinationer är det vanliga, tre skolämnen förekommer i omkring 20 procent av de avlagda examina, och mer än tre skolämnen hör till de stora sällsyntheterna. Tabell 32 ger en fylligare bild av dessa förhållanden. Treämneskombinationer är något vanligare bland de kvinnliga filosofie magistrarna än bland de manliga och naturligt nog vanligare bland de magistrar, som inte tänker fortsätta studierna, än bland licentianderna. De tre vanligaste treämneskombinationerna är de övervägande kvinnTabell 32. Förekomsten av kombinationer med tre eller flera skolämnen i de av blivande lärare åren 1955 och 1956 avlagda ämbetsexamina Licentiandgr uppen

Kombination Eng, ty, fr Ma, fy, ke Mo, eng, ty Mo, eng, fr Eng, ty, fi Mo, hi, fi En g» ty, ge Eng, fr, ge Eng, fr, fi Andra, övervägande humanistiska naturvetenskapliga Komb. av 4 skolämnen (hum.) Komb. av 5 skolämnen (blandad)

Samtliga

m

kv

båda

m

kv

båda

2 14

—

3 14 1 1 4 3

19 30 4 5 4 3 2 1 2

40 6 18 9 4 2 4 4 3

59 36 22 14 8 5 6 5 5

62 50 23 15 12 8 6 6 6

13 10 1 1

18 5

— —

31 15 1 1

42 17 1 1

— 1 2 3

—

— 2

— —

•

—

1 1

10 1

1 1

11 2

•

—

—

•

—

— Summa

Totalantal examina Proc. med mer än 2 skolämnen

övriga examinander

•

—

—

— —

1 199

20,8

76 liga engelska—tyska—franska och modersmålet—engelska—tyska samt den övervägande manliga matematik—fysik—kemi. De båda detaljundersökningarna har föranletts av speciella behov inom skolorganisationen: gymnasiets och enhetsskolans. För gymnasiet förestår av allt att döma en livlig utveckling under 1960-talet. I den mån lektorsproduktionen visar sig otillräcklig för de stigande behoven, måste lärare utan licentiatexamen ta en större andel av gymnasieundervisningen. Det skulle då onekligen ha varit önskvärt, att litet fler filosofie magistrar hade spetsat till sin examen med ett toppbetyg. Enhetsskolan torde stå inför en ännu större kvantitativ utveckling under 1960-talet. För denna skolform är det särskilt önskvärt att förfoga över lärare med ett tämligen brett ämnesregister. Man måste från denna synpunkt beklaga, att en ämbetsexamen av 1956 års modell alltför ofta endast består av två skolämnen jämte pedagogik. Under 1950-talets svåra lärarbrist har det varit angeläget att på kort tid få fram ett så stort antal lärare som möjligt med godtagbar kompetens. När ett omslag kommer och lärartillgången blir bättre, kommer antagligen läraraspiranterna att mer än nu bygga ut sin ämbetsexamen utöver stadgans minimum. Ur skolväsendets synpunkt kunde man önska att därvid genom läraraspiranternas fria val en meriteringsdifferentiering komme till stånd, som bättre än stadgans minimiexamina kunde tillgodose de differentierade behoven inom skilda delar av den stora skolorganisationen. Vänder man sig så till den för prognosarbetet viktigare frågan om de fortskridande förändringarna i ämnesvalet, är det nödvändigt att koncentrera materialet, så att jämförelserna kommer att bygga på tillräckligt stora tal. I detta syfte har de olika grupperna av läraraspiranter sammanförts och vissa angränsande grupper av inskrivningsårgångar sammanslagits. Materialet fördelas därigenom på sex inskrivningsgrupper. I 1955 års material (tabell 33) varierar därefter antalet individer i varje grupp mellan 70 och 123 och i 1956 års material (tabell 34) mellan 68 och 149. Tabell 33. Skolämnenas procentuella fördelning inom olika inskrivningsårgångar av de år 1955 examinerade filosofie magistrar, som ämnar övergå till lärarbanan Inskrivningsårgång

Antal lärarkrafter

rao

eng

t y fr

hi

ge

bi

ma fy ke

övriga

Summa

1—4 5 6 7 8—9 10—

78 86 123 103 102 70

12 13 18 19 13 11

18 21 22 20 18 14

21 19 19 16 17 10

7 7 12 8 11 12

6 9 9 13 11 10

1 6 6 7 5 6

26 23 11 12 16 26

9 2 3 5 9 10

100 100 100 100 100 100

83 15

107 19

97 17

55 10

56 10

30 5

100 18

34 6

562 100

Samtliga årgångar Procent

77 Tabell 34. Skolämnenas procentuella fördelning inom olika inskrivningsårgångar av de år 1956 examinerade filosofie magistrar, som ämnar övergå till lärarbanan Inskrivningsårgång

Antal lärare

mo

eng

t y fr

hi

ge

bi

ma fy ke

övriga

Summa

1—4 5 6 7 8—9 10—

101 138 149 68 88 93

12 18 20 18 16 16

14 20 21 18 16 15

11 16 16 19 16 13

9 10 11 10 14 10

14 10 11 11 7 12

7 7 10 7 6 8

26 15 6 13 19 20

7 4 5 4 6 6

100 100 100 100 100 100

Samtliga årgångar Antal lärare Procent

109 17

114 18

95 15

69 11

69 11

49 8

99 15

33 5

637 100

Av samma skäl har vid uppdelningen efter läroämnen vissa ämnen sammangripits: tyska med franska samt fysik och kemi med matematik. De minsta ämnena — kristendomskunskap, klassiska språk och filosofi (psykologi, pedagogik) — har slutligen fått bilda en gemensam grupp av »övriga ämnen». Tabellerna ger lärarproduktionens procentuella fördelning efter ämnen resp. ämnesgrupper inom varje inskrivningsårgång eller grupp av inskrivningsårgångar. Avsikten har varit att undersöka, huruvida de olikheter inom inskrivningsårgångarna, som eventuellt komme att konstateras, kunde ha något att säga om pågående skridningar i ämnesvalet. Att inskrivningsårgångarna skiljer sig åt i avseende på examensfrekvensen i de olika läroämnena, faller starkt i ögonen vid studiet av de båda tabellerna. Gruppen matematik—fysik—kemi är sålunda någorlunda väl representerad bland de äldsta och de yngsta examinanderna men mycket svagare i mellanårgångarna. Biologien visar en motsatt tendens, ehuru mindre utpräglad. I första ögonblicket kunde man vara frestad att spå bättre tider för den matematiska ämnesgruppen, när de yngre inskrivningsårgångarna kommer upp i examensåldern. En jämförelse mellan tabellerna kommer dock denna slutsats att vackla. Vore det fråga om en faktisk olikhet i ämnesvalet och inte bara i examensfrekvensen, borde det minimum, som den matematiska gruppen i 1956 års tabell företer vid sjätte inskrivningsårgången, ligga vid femte inskrivningsårgången i 1955 års tabell. Detta är inte fallet: minimet intar samma plafs i båda tabellerna. Det förefaller således vara något annat som bestämmer examenskurvans påfallande form inom matematiker gruppen. Om studietidens längd visar särskilt stark spridning inom gruppen, skulle man i själva verket vänta, att gruppen vore relativt starkare representerad bland de yngsta och de äldsta och att minimet i mellanårgångarna skulle ha samma plats i tabellerna år från år, just som förhållandet är enligt tabellerna. Det torde alltså vara

78 omöjligt att av det begränsade material, som för närvarande står till buds, och med den metod, som här försökts, komma till bestämda slutsatser om löpande ändringar i ämnesvalet. Icke heller andra förfaranden som prövats har givit tillfredsställande resultat. Först när den nya examensstatistiken fungerat ännu ett par år, kan den väntas ge fasta hållpunkter för bedömandet av de pågående ändringarna i inskrivningsårgångarnas ämnesval. Under sådana omständigheter nödgas man tills vidare godtaga procenttalen i tabell 30 såsom mått på den nuvarande lärarproduktionen i skolämnena. Serierna för 1955 och 1956 har i tabell XIII (s. 104) sammanarbetats, varvid 1956 års siffror givits dubbel vikt. Slutligen må framhållas, att resultaten i detta avsnitt naturligtvis är osäkra i samma mån som primäruppgifterna är svävande. Några deklaranter vet vid tiden för examen ännu inte, om de skall bli lärare eller välja annan bana. Ännu obestämdare är uppgifterna om fortsatta studier. En deklarant skriver ungefär så här: »Möjligheten är inte utesluten att efter någon tid studierna fortsattes, i så fall för licentiatexamen.» Och en annan: »Om ekonomiska möjligheter förelåge, skulle alternativet fortsatta studier ha valts. Ännu är detta val ej helt avgjort.» Antagligen har deklaranterna med dylika uttalanden fullt korrekt angivit sin situation, men svaren är besvärliga ur klassificeringssynpunkt. Vissa olikheter mellan tabellerna i detta och föregående avsnitt torde bero på att svaren bedömts och grupperingen utförts av olika personer. Studenternas

prognosuppgifter

Flertalet av prognosuppgifterna härrör från studenter, som ännu har tämligen lång tid kvar till examen. Av dem som deklarerat kommer utan tvivel somliga att avbryta studierna, övergå till annan fakultet eller på annat sätt revidera sina examensplaner. Och om det som kommer efter examen har nog många rätt dimmiga föreställningar; andra har visserligen preciserade levnadsplaner men är beredda att ändra dem, om något särskilt lockande kommer inom synfältet. Slutsatser, som dras av prognosuppgifterna, måste därför kringgärdas med ännu starkare reservationer än resultat som framgått ur studietidsdeklarationerna. Icke desto mindre torde prognosuppgifterna småningom komma att bli ett värdefullt komplement redan därför att de ger upplysningar även om studerande, som inte har examensplaner i egentlig mening men ändå räknar med en framtida lärarverksamhet exempelvis på enhetsskolans eller folkskolans högstadium. Tabellerna 35—37 ger den första översikten av studenternas examensplaner enligt prognosuppgifterna. Procenten läraraspiranter bland dem som studerar på fil. kand. är låg inom de yngre årgångarna, särskilt om man jämför med vad som enligt 1956 års studietidsdeklarationer gäller för de färdiga filosofie kandidaterna. Den stiger visserligen med tiden, men det är dock långt kvar till de 47 procent, som deklarerats inför examen.

79 Tabell 35. Fördelningen efter inskrivningsårgång av de studerande, som enligt prognosuppgifterna för läsåret 1956/57 ämnade avlägga filosofie kandidatexamen Inskrivningsårgång

Läraraspiranter

Andra

Summa

Proc.läraraspiranter

Därav procent män

1 2 3 4 5 6 7 8—10 >10

199 81 81 68 43 31 29 49 28

628 391 306 182 144 102 58 82 66

827 472 387 250 187 133 87 131 94

24,1 17,2 20,9 27,2 23,0 23,3 33,3 37,4 29,8

59,3 49,4 65,4 57,4 58,1 48,4 58,6 57,1 57,1

1 959

2 568

23,7

57,6

Samtliga

Bland dem som läser på ämbetsexamen är förhållandet det motsatta: prognosuppgifterna har för alla åldrar högre tal än studietidsdeklarationerna. Under de första åren är tendensen även här stigande: ett maximum om 95 procent nås efter 5 år. För de äldsta är procenten något lägre men alltjämt högre än de 80 procent, som framgått av studietidsdeklarationerna. Tolkningen av dessa sifferserier är vansklig. Sannolikt bedömes dock framtidsutsikterna successivt med stigande realism. I en icke alltför avlägsen framtid, när man statistiskt har följt ett antal inskrivningsårgångar fram till examen, blir det måhända möjligt att hänga på någon empiriskt funnen korrektionsfaktor, som reducerar procenttalen till vad erfarenheten visat är hållbart. Tabell 37 gäller de studenter, som bedriver akademiska studier utan att sikta på någon examen. Endast 23,5 procent av denna grupp har antecknat sig som blivande lärare. En del av dessa syftar väl till att förvärva sådant särskilt tentamensbevis, som tillsammans med folkskollärarexamen grundlägger adjunktkompetens. Antalet utställda tentamensbevis har dock hittills varit så pass obetydligt, att det helt försvinner inom den Tabell 36. Fördelningen efter inskrivningsårgång av de studerande, som enligt prognosuppgifterna för läsåret 1956/57 ämnade avlägga filosofisk ämbetsexamen Inskrivningsårgång

Läraraspiranter

Andra

Summa

Proc. lärarasp iranter

Därav procent män

1 2 3 4 5 6 7 8—10 >10

1 260 960 960 773 535 329 178 192 144

170 89 77 59 28 27 17 11 19

1 430 1 049 1 037 832 563 356 195 203 163

88,1 91,5 92,6 92,9 95,0 92,4 91,3 94,6 88,3

46,5 45,4 48,3 51,5 49,7 51,4 51,1 57,3 58,3

5 331

5 828

91,5

48,8

Samtliga

80 Tabell 37. Fördelningen efter inskrivningsårgång av de studerande, som enligt prognosuppgifterna för läsåret 1956/57 bedrev universitetsstudier utan avsikt att avlägga examen Proc. lärarDärav aspiranter procent män

Inskrivningsårgång

Läraraspiranter

Andra

Summa

1 2 3 4 5 6 7 8—10 >10

152 51 37 10 12 8 5 13 21

778 100 28 19 26 11 8 14 22

930 151 65 29 38 19 13 27 43

16 34 57 35 32 42 38 48 49

52 61 60 (80) 50 (50) (20) 46 33

1 006

1 315

23,5

53,1

Samtliga

breda osäkerhetsmarginal, varmed man måste räkna vid alla uppskattningar av tillströmningen till lärarbanan. Andra ämnar troligen skaffa sig behörighet för folkskollärartjänst i Ao 17 på enhetsskolans högstadium och torde vanligen komina att söka en placering inom skolväsendet, som ligger utanför karriären för lärare med ämbetsexamen. Under sådana omständigheter bör det vara tillåtligt att i nuvarande sammanhang lämna ur räkningen rekryteringen av lärare från den grupp, som bedriver akademiska studier utan examensmål. Gruppen måste ägnas förnyad uppmärksamhet vid en eventuell specialundersökning rörande rekryteringen av folkskollärartjänsterna på enhetsskolans högstadium. Slutligen är att nämna, att några få av de studenter, som läser på statsvetenskaplig examen, uppgett sig ämna bli lärare och att ett något större antal — huvudsakligen nykomlingar vid universiteten — visserligen sagt sig vilja bli lärare men icke lämnat någon uppgift om sina examensplaner. En fullständigare översikt av de studerande läraraspiranterna med fördelTabell 38. Läraraspiranternas fördelning på inskrivningsårgångar Inskrivningsårgång

Kvinnor

Män fil. kand.

fil. mag.

pol. mag.

teol. kand.

ingen ex.

UPPgsakn.

Summa

fil. kand.

fil. mag.

1 2 3 4 5 6 7 8—10 >10

118 40 53 39 25 15 17 28 16

586 436 464 398 266 169 91 110 84

2 1 1

14 13 3 2 3 2 4

79 31 22 8 6 4 1 6 7

819 521 543 447 302 191 114 145 111

81 41 28 29 18 16 12 21 12

674 524 496 375 269 160 87 82 60

Summa

2 604

3 193

2 727

2 1 1

pol. mag.

1 Anm.: Härtill kommer en läraraspirant, som uppgivit juridisk-statsvetenskaplig examen som studiemål. — Under rubriken teol. kand. har även studier för teol.- fil.ex. inbegripits.

81 ning efter kön, inskrivningsårgång och studiemål återges i tabell 38. Hela antalet uppgår enligt tabellen till 6 373, varav 5 331 bedriver studier för ämbetsexamen. Fördelningen efter inskrivningsår företer ett karakteristiskt drag. Mer än en fjärdedel av dem som anmält sig som blivande lärare tillhör nämligen den yngsta årgången. Redan den andra årgången ligger 33 procent lägre. Det är bekant att en stor avgång brukar äga r u m efter första året. Många beger sig till universiteten för att genom en tids akademiska studier öka sina chanser att vinna inträde vid fackhögskolor och andra fortbildningsanstalter eller för att fylla ut väntetiden på annan lämplig sysselsättning. Man kunde möjligen tro, att de som uppgivit sig vilja bli lärare skulle ha stabilare studieplaner, men detta tycks icke vara fallet. För prognosarbetet är det av vikt att beakta den större ostadigheten i nykomlingarnas planer. För vissa ändamål torde det vara bäst att helt utesluta den yngsta inskrivningsårgången eller att vid bearbetningen tillägga dess uppgifter reducerad vikt. I prognosuppgifterna lämnar studenterna uppgift även om den tid de beräknar för att fullborda examen. Säkerligen är dessa uppgifter liksom uppgifterna om den blivande levnadsbanan behäftade med systematiska fel, och sannolikt är dessa så betydande, att det tills vidare är omöjligt draga bestämda slutsatser av uppgifterna sådana de är. Möjligen kan man senare, när en inskrivningsårgång följts några år i prognosstatistiken, finna på någon metod att eliminera felen och inordna uppgifterna i prognossystemet. För stunden torde det dock vara mest hållbart att grunda prognoserna på studietidsdeklarationcrna och endast använda prognosuppgifterna som komplement. Risken för felbedömningar från uppgiftslämnarens sida är naturligtvis särskilt stor, när det gäller framtida förhållanden, såsom tidpunkten för examen och det definitiva valet av levnadsbana. Större vikt bör i princip kunna läggas vid studenternas uppgifter om sin studieinriktning, eftersom och examensmål enligt prognosstatistiken för läsåret 1956/57 Kvinnor

Samtliga

teol. kand.

ingen ex.

UPPgsakn.

Summa

fil. kand.

fil. mag.

pol. mag.

teol. kand.

ingen ex.

uppg. sakn.

14 12 6 4

73 20 15 2 6 4 4 7 14

3 3

199 81 81 68 43 31 29 49 28

1 260 960 960 773 535 329 178 192 144

2 1 1 1 2

28 25 9 6 3 5 4 2

152 51 37 10 12 8 5 13 21

23 3

1 1 1

845 600 545 411 294 183 104 111 87

1 1 1 1 3

1 664 1 121 1 088 858 596 374 218 256 198

3 180

5 331

6 373

6—805065

1 1

Summa

82 det h ä r ä r f r å g a o m ett r e d a n p å b ö r j a t och till s t ö r r e eller m i n d r e del fullb o r d a t a r b e t e . B l i v a n d e l ä r a r e skall i p r o g n o s u p p g i f t e r n a a n g e sin i n r i k t n i n g p å s k o l ä m n e n g e n o m a t t m a r k e r a n å g o n av n e d a n s t å e n d e ä m n e s grupper: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

kristendomskunskap + annat ämne, latin + grekiska + modersmålet eller två av dessa ämnen, moderna språk eller moderna språk + latin, moderna språk + modersmålet, modersmålet + historia + geografi eller två av dessa ämnen, övriga humanistiska ämneskombinationer, matematik + fysik + kemi eller två av dessa ämnen, biologi + kemi + geografi eller två av dessa ämnen, samt övriga naturvetenskapliga ämneskombinationer.

Bland de flera tusen prognosuppgifterna finns naturligtvis rätt många ofullständiga. Det vanligaste felet är att en student, som förklarar sig ha för avsikt att bli lärare uraktlåter att markera sin ämnesinriktning. Drygt 4 procent av materialet har av denna anledning måst ställas utanför den del av bearbetningen, som avser examensämnena. Undantagsvis förekommer att deklaranten markerar inriktning på vissa skolämnen men slutar med att säga, att han inte tänker bli lärare; givetvis har även dessa uppgifter uteslutits. Ett dussin deklaranter har glömt uppge sitt kön; detta har inte hindrat, att uppgiften medtages, men har gjort det nödvändigt att vid uppdelning av deklarationerna efter kön släpa med en rubrik »kön obekant». R e s u l t a t e t a v d e n m a s k i n e l l a b e a r b e t n i n g e n av p r o g n o s u p p g i f t e r n a f r a m går av tabell 39, v a r s v ä n s t r a del gäller för de b l i v a n d e filosofie m a g i s t r a r , s o m t ä n k e r bli l ä r a r e , och h ö g r a del för s a m t l i g a l ä r a r a s p i r a n t e r , i n k l u s i v e d e m s o m u r a k t l å t i t a t t ange sitt n ä r m a s t e s t u d i e m å l . M a t e r i a l e t är u p p d e l a t efter i n s k r i v n i n g s å r g å n g a r och s k o l ä m n e s g r u p p e r . L i k s o m vid b e a r Tabell 39. Läraraspiranterna inom de filosofiska fakulteterna och ämnesinriktning enligt prognosuppgifterna Läraraspiranter m e d ämbetsexamen som Inskriv- stndiemål och inriktning på ämnesgrupp nr nings8 9 1—9 7 6 5 4 3 årgång 1 2

1 2 3—4 5—7 8— S:a

19 14 26 11 8

17 10 25 20 4

284 252 432 241 64

199 84 148 57 291 109 156 71 60 30

151 129 19 1 217 946 94 9 136 217 185 15 1 695 113 117 10 1 022 324 4 48 30

Samtliga läraraspiranter m e d inriktning på ämnesgrupp nr

461 832

35 20 34 19 14

21 10 26 22 4

376 249 414 302 90

329 274 465 264 79

234 122 169 80 328 143 183 91 78 58

1,5 1,5 24,9

24,5 16,4 6,7 12,8 10,7 1,11

83 1 431 1 411 992 494

69 46 53 37

511 917

100| 2,0 1,4

23,8

418 548 139 501 339 32 2 523 855 305 209 164 213 24 2 671

78 76 1 295 1 273 854 351 665 555 57 5 204 122

därav: 43 42 män 35 34 kv. kön obek.

%

315 226 395 283 76

fördelade efter inskrivningsårgån för läsåret 1956/57

194 153 241 123 59

160 103 205 123 41

27 1 4 9 11 1 06 20 1 87 13 1 14 43 5

1—S

770 632 76 6 01

470 648 220 591 386 47 2 98 940 343 271 179 243 28 3 01 1

23,5 16,5| 8,2 12,8 10,5 1,3|

83 betningen av studietidsdeklarationerna har det vid bearbetningen av prognosuppgifterna befunnits ändamålsenligt att sammanföra de äldre inskrivningsårgångarna i grupper, och då de äldre årgångarnas andel är proportionsvis mycket mindre i prognos- än i examensmaterialet, har sammanslagningen skett radikalare. Ändå når uppgifterna från den äldsta gruppen, vars inskrivningsår ligger åtta år eller mer tillbaka i tiden, inte ens till 30 procent av nybörjarårgångens. Även skolämnesgrupperna har mycket skiftande storlek. Den minsta gruppen, »övriga naturvetenskapliga ämneskombinationer», omfattar i hela materialet 76 deklarationer, den största, de moderna språken, icke mindre än 1 431. I tabellens nedre del är summan uppgiftslämnare inom varje skolämnesgrupp fördelad efter kön. På tabellens nedersta rad ges slutligen ämnesgruppernas procentuella fördelning. Skillnaden mellan procenttalen till vänster, som avser ämbetsexamen, och procenttalen till höger, som avser materialet i dess helhet, är obetydlig. Man lägger dock märke till att grupp 1 (kristendomsgruppen), och grupp 6 (övriga humanistiska ämneskombinationer) är starkare företrädda i materialet i dess helhet än i delmaterialet rörande ämbetsexamen. Statistiska centralbyrån har tidigare som ett led i försöksverksamheten med studiestatistik underkastat de prognosuppgifter, som avgavs vårterminen 1955 och höstterminen 1955 en bearbetning, som kan jämföras med högra delen av tabell 39. Om man även i det tidigare materialet utesluter den deklarantgrupp, som har underlåtit att ange studieriktningen, erhålles de procenttal, som i tabell 40 sammanställts med motsvarande tal i den förra tabellen. Tabell 40. Läraraspiranternas skolämnesgrupper i relativa tal enligt prognosuppgifterna vt 55, ht 55 och ht 56 Skolämnesgrupp nr

Prognostermin

vt 55 ht 55 ht 56

1—9

1,5 1,7 2,0

1,5 1,3 1,4

24,9 24,7 23,8

20,9 22,2 23,5

17,0 16,3 16,5

8,3 8,4 8,2

13,8 13,0 12,8

11,2 11,1 10,5

1,0 1,3 1,3

100 100 100

Procenttalen är på det hela mycket lika varandra. Tills vidare torde det vara säkrast att avstå från slutsatser och ännu mer från uttolkningar. Ämnesgrupperingen i prognosuppgifterna är rätt summarisk. För skolans behov vore det av värde att även få veta vad som blir resultatet exempelvis när läraraspiranter, som läser nordiska språk och litteraturhistoria, står i valet mellan engelska och tyska som andra skolämne eller när aspiranter, som läser botanik—zoologi, väljer mellan geografi och kemi. Då studenterna i prognosuppgifterna har att meddela, vilka ämnen som beräknas ingå i den blivande examen, är en viss precisering möjlig. Inom två inskriv-

84 ningsårgångar, 1951 och 1955, har de uppgivna examensämnena undersökts för var och en av de nio grupper, som satt kryss för samma ruta. Det torde icke vara nödvändigt att här redogöra för denna undersökning i dess helhet. Uppmärksamheten kan koncentreras på de universitetsämnen, som närmast motsvarar ett skolämne, exempelvis historia för blivande historielärare, botanik och zoologi för blivande lärare i biologi med hälsolära. Olikheterna mellan de båda årgångarna är heller inte större än att resultaten har kunnat sammanarbetas. Någon precision k a n givetvis icke förväntas. Innan ämbetsexamen är färdig, kan läraraspiranten ha utbytt ämnen, som vid deklarationstillfället var oavslutade, mot andra eller sett sig av tidsnöd tvungen att avstå från någon tentamen, som han tidigare räknat med. Undersökningen bör dock kunna vara till ledning vid bedömningen av de blivande undervisningsämnena. I den mån antaganden därom är nödvändiga, har i fortsättningen förutsatts, att studenter med deklarerad inriktning på viss ämnesgrupp kommer att genomsnittligt få sin undervisning förlagd till nedan angivna skolämnen: grupp 1: kristendomskunskap 50 %, modersmålet 25 %, historia 25 %, » 2: klassiska språk 80 %, modersmålet 10 %, historia 10 %, » 3: engelska 45, tyska 30 %, franska 25 %, » 4: modersmålet 50 %, engelska 30 %, tyska 13 %, franska 7 %, » 5: historia 50 %, modersmålet 35 %, geografi 15 %, » 6: engelska 40 %, historia 25 %, geografi 15 %, tyska 10 %, franska 10 %, » 7: matematik 50 %, fysik 40 %, kemi 10 %, » 8: biologi 50 %, geografi 40 %, kemi 10 %, » 9: matematik 50 %, geografi 40 %, biologi 10 %. Transformeras ämnesgrupperna i tabell 39 till skolämnen på angivet sätt, erhålles resultatet i en form, som möjliggör jämförelser med examensmaterialet i föregående avsnitt. I sitt nya utseende återges statistiken över prognosuppgifterna i tabell 41. I tabell XIII i slutet av detta arbete sammanställs de procenttal, som erhålTabell 41. Beräknat tillskott av lärarkraft från olika inskrivningsårgångar enligt prognosuppgifterna för 1956/57; relativa tal för vissa skolämnen eller ämnesgrupper Ämne eller ämnesgrupp Inskrivningsårgång

mo

eng

ty fr

hi

ge

bi

ma fy övriga ämnen ke

1 2 3—4 5—7 8—

17,9 19,3 19,3 17,6 17,1

21,4 21,1 20,7 22,3 20,2

20,3 19,7 19,2 21,3 18,7

10,4 9,8 10,7 9,8 12,3

8,4 7,6 8,3 8,3 8,3

5,5 5,1 5,5 5,8 4,8

14,2 15,8 14,3 12,7 16,4

1,9 1,6 1,9 2,1 2,2

100 100 100 100 100

Samtliga

18,5

21,2

19,9

10,4

8,2

5,4

14,4

1,9

100 Summa

85 lits vid bearbetning av studietidsdeklarationerna och prognosuppgifterna. Ingen tvekan kan råda om att de båda materialen avsevärt skiljer sig från varandra. Differenserna mellan inskrivningsårgångarna i tabell 41 är nästan genomgående små i förhållande till differenserna mellan materialen i tabell XIII. Mot användningen av prognosuppgifterna i den okorrigerade form, de för närvarande har, kan i själva verket en principiell invändning göras. Ett givet antal studerande ger nämligen inte samma avkastning i examina, oavsett vilken ämnesgrupp de tillhör; avbrotten är inte j ä m n t fördelade på ämnena. Om antalet studerande i en ämneskombination visserligen är högt men också antalet avbrott, kan det hända, att kombinationen inte får lika stark ställning i examensstatistiken som i prognosuppgifterna. Efter några år torde det bli möjligt att genom jämförelse mellan examensstatistiken och prognosuppgifterna närmare bestämma examensfrekvensen inom varje ämneskombination. Det bör då bli möjligt att inordna studenternas uppgifter i prognosarbetet med större framgång än som kan väntas, så länge man blott förfogar över en enda fullt användbar terminsskörd av prognosuppgifter.

Filosofie magistrarnas övergång till lärarbanan Bearbetningen av studietidsdeklarationerna i det föregående har lett till en uppskattning av det antal lärare, som vore att påräkna för de högre skolorna, om filosofie magistrarnas framtida verksamhet gestaltade sig så som dessa tänkte sig vid tidpunkten för examens avläggande. Det är dock bekant, att planerna ofta revideras under tiden närmast efter examen. Det har därför ansetts vara av intresse att undersöka, i vad mån filosofie magistrar, som tänkt sig en framtid på lärarbanan, vidhåller sina planer efter ett år och i vad mån filosofie magistrar, som vid tidpunkten för examen tänkte sig en annan framtid, likväl till sist har stannat för lärarbanan. Såsom undersökningsobjekt har valts 1955 års examensårgång, den första som haft skyldighet att vid sin examen avlämna studiedeklarationer. Den omfattade 656 filosofie magistrar. Det har därvid ansetts vara för stor apparat att taga folkbokföringen till hjälp för uppspårande av magistrarna och direkt tillfråga dem om deras aktuella framtidsplaner. De har i stället efterspanats i tillgängliga register. Bland dessa kommer i första r u m m e t i fråga 1) skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning handlingar rörande lärares inträde i den reglerade befordringsgången, 2) läroverkslärarnas riksförbunds årsbok för höstterminen 1956, 3) skolöverstyrelsens förteckning över lärare vid folkhögskolorna vinterkursen 1956/57, 4) skolöverstyrelsens förteckning över lärare i enhetsskolan höstterminen 1956,

86 5) kataloger för vissa skolformer, exempelvis de tekniska läroverken och vissa privatläroverk, samt 6) studentkatalogerna. Särskilt skolöverstyrelsens handlingar rörande den reglerade befordringsgången är en mycket god källa, enär de för varje registrerad person upptar år och dag för examen och i övrigt så fullständiga uppgifter, att läraren kan identifieras, även om han bytt namn under tiden efter examens avläggande. En jämförelse med studietidsdeklarationerna visade nu, att ett 60-tal filosofie magistrar, som vid tidpunkten för examen ämnade bli lärare, icke kunde återfinnas i de anlitade källorna. En förteckning över dessa tillställdes arbetsmarknadsstyrelsen, som beredvilligt fortsatte efterforskningarna genom de lokala lärarförmedlingarna och lyckades erhålla uppgifter om ytterligare ett antal lärare. Vid bearbetningen av de gjorda anteckningarna har antagits, att en filosofie magister avser att bli lärare, om han 1) är inskriven i den reglerade befordringsgången hos någon av de centrala skolmyndigheterna eller 2) enligt de anlitade källorna befunnits ha lärartjänstgöring under någon del av läsåret 1956/57 eller 3) i studietidsdeklarationen uppgivit sig ämna bli lärare senare och vid genomgången av studentkatalogerna befunnits vara inskriven vid universitet eller högskola. Tabell 42. Filosofie magistrarnas verksamhet läsåret 1956/57 jämförd med deras planer vid avläggandet av examen år 1955 Verksamhet läsåret 1956/57 Summa

Å tjänst el. i reg [. bef.

Annan skoltjänstgöring

Studier vid universitet

m

kv

m

kv

m

kv

m

kv

m

kv

1. Lärare omedelbart Studieplaner: a. Lic.-ex. el. teol. k a n d . . . . b. Andra studier c. Inga studier. .

28 23 118

1 19 96

5 4 12

2 4 18

6 1 1

—

1 3 7

1 6

— 19

40 31 138

4 24 139

2. Lärare senare Studieplaner: a. Lic.-ex. el. teol. kand. . . . b. Andra studier

10 15

4 18

6 8

—. 5

38 11

12 7

7 3

5 2

61 37

21 32

3. Annan bana

48 8 276

Deklaration vid examen

4.

Ej åte rfunna

levnads-

Studietidsdeklaration saknas ...

—

19 Summa

87 Tabell 43. Filosofie magistrarnas inställning till lärarbanan vid examen 1955 och vid inventeringen 1956; relativa tal Procent lärare Grupp

Procent icke-lärare

omedelbart

senare

Män: vid examen 1955 läsåret 1956/57

57,9 69,7

27,1 15,8

15,0 14,5

Kvinnor: vid examen 1955 läsåret 1956/57

62,3 71,0

19,8 10,1

17,9 18,8

Samtliga: vid examen 1955 läsåret 1956/57

59,8 70,3

24,0 13,4

16,2 16,3

Den förnyade inventeringen visade i stort sett status quo i fråga om totalantalet blivande lärare men däremot icke så få omslag i de individuella planerna. I tabell 42 jämföres för olika deklarantgrupper inställningen till lärarbanan vid examen och påföljande år. I sammanlagt 27 fall omöjliggöres dock jämförelser genom att studietidsdeklarationer ej kunnat anträffas. Sålunda synes deklarationer inte ha kommit statistiska centralbyrån till hända för den grupp av 15 magistrar, som avlade ämbetsexamen vid Uppsala universitet första examensperioden vårterminen 1955. Full överensstämmelse kan således icke påräknas med det inom statistiska centralbyrån bearbetade materialet av studietidsdeklarationer, men skillnaden torde icke vara så stor, att jämförelser mellan de båda undersökningstillfällena helt omöj liggöres. I tabellhuvudet upptages som första grupp de lärare som vid inventeringen innehade ordinarie tjänst eller utbytestjänst eller tillhörde den reglerade befordringsgången. Denna grupp omfattade 384 personer eller 58,5 procent av hela årskullen filosofie magistrar. Av de återstående hade 77 lärarförordnande under läsåret eller del därav, och 108 studerade vidare vid universitetet. Återstående 87 torde ha valt annan bana än lärarens eller eljest icke kunnat återfinnas i de nyttjade källorna. Särskilt påfallande är att så många av de magistrar, som vid examen planerade annan verksamhet, nu utövar lärarverksamhet. I nästa tabell föres jämförelsen vidare, i det att procenten lärare och ickelärare beräknats för de båda undersökningstillfällena. Vid uppskattningen av övergången till lärarbanan bland dem som höstterminen 1956 ännu låg vid universitetet har 88 av de 108 i tabell 42 antagits komma läroverken till godo. Gruppen »lärare omedelbart» har stigit för såväl manliga som kvinnliga filosofie magistrar och gruppen »lärare senare» har sjunkit ungefär lika mycket. De 13,4 procent, som ännu skulle vara att hämta från universiteten,

88 överstiger endast obetydligt de 12,3 procent, som enligt tabell 28 redan vid examen tillkännagivit sin avsikt att inträda på lärarbanan efter avslutade studier för licentiat- eller teologie kandidatexamen. De som dröjt kvar någon tid för att efterpröva eller bedriva andra, ej närmare specificerade studier, synes i stort sett ha avslutat studierna under året efter examen och har infunnit sig till lärartjänstgöring hösten 1956. Totalantalet läraraspiranter bland de 629, vilkas studietidsdeklarationer varit tillgängliga, uppgick till 83,8 procent och totala antalet lärare enligt inventeringsresultatet för läsåret 1956/57 till 83,7 procent. Talen överensstämmer väl sinsemellan men är högre än man varit van vid från andra undersökningar under efterkrigstiden. I själva verket finns det bland de i reglerade befordringsgången inskrivna ett antal, som för tillfället inte utövar lärarverksamhet på grund av studier eller av annan anledning. Det har därför ansetts vara av intresse att närmare undersöka tjänstgöringsförhållandena inom den grupp, som är knuten till lärarbanan genom den reglerade befordringsgången. Av tabell 44 framgår, att 91,9 procent av gruppen varit i tjänst. Återstoden utgöres av sådana som har haft ledighet för studier eller av annan anledning tycks ha nedlagt sin lärarverksamhet för tillfället. Två av de i befordringsgången inskrivna har över huvud taget icke kunnat återfinnas i listorna över aktiva lärare. De kan ha bytt namn efter inskrivningen eller varit svåra att identifiera på grund av sina alldagliga namn. Räknar man bort de 31 lärare i befordringsgången, som inte var aktiva under läsåret, sjunker procenten presumtiva lärare till 78,9 procent. Även den grupp, som vid examen förklarat sig önska annan sysselsättning än lärarverksamhet, kan förtjäna särskild uppmärksamhet. Den består enligt tabell 42 av 54 manliga och 48 kvinnliga examinander. Inom manshalvan är inslaget av matematik, fysik och kemi ovanligt stort, på kvinnosidan är engelska och franska starkare representerade än i totalmaterialet. Icke mindre än 50 av de 102 har under det närmaste året trots allt sökt läraranställning. Särskilt påfallande är denna tendens inom vissa humanistiska ämnen. Av de 19 filosofie magistrar inom gruppen, som hade Tabell 44. översikt av tjänstgöringsförhållandena läsåret 1956/57 för de filosofie magistrar, som efter ämbetsexamen år 1955 inskrivits i den reglerade befordringsgången eller utnämnts å ordinarie eller utbytestfänst Kvinnor

Män

Samtliga

Verksamhetens art

Skoltjänstgöring 56/57 Vid universitet ht 56 därav med skoltjänstgöring vid annan tidpunkt

abs.

rel.

abs.

rel.

abs.

rel.

205 9 6

93,2 4,1 2,7

148 5 11

90,2 3,0 6,7

353 14 17

91,9 3,6 4,4

89 kombinationen modersmålet-engelska, har sålunda 12 skaffat sig läraranställning, och av de 16 filosofie magistrar med betyg i historia, som vid examen ville undvika lärarbanan, satt hösten 1956 inte mindre än 12 i katedern. Av de siffror, som meddelats, framgår, att totalantalet läraraspiranter efter ett år är praktiskt taget oförändrat. Detta utesluter dock icke, att tendensen kan vara olika inom skilda läroämnen. Procenten läraraspiranter har därför beräknats i varje läroämne för sig, dels sådan den var vid examen och dels sådan den blivit ett år senare. De 27 filosofie magistrar, för vilka studietidsdeklaration saknas, har därvid antagits fördela sig på lärare och icke-lärare på samma sätt som övriga filosofie magistrar. Av tabell 45 framgår, att vid tidpunkten för examen procenten läraraspiranter var förhållandevis högst i kombinationen geografi-biologi och lägst inom gruppen matematik-fysik-kemi. Vid inventeringen ett år senare hade historien ryckt fram på första plats närmast följd av biologi och geografi, medan procenttalet för gruppen matematik-fysik-kemi ytterligare sjunkit. Tabell 45. Lärartillskottet från 1955 års magisterkull i de största skolämnena, uttryckt i procent av examinationen i motsvarande ämnen Beräknat lärartillskott

mo

eng

ty

fr

hi

ge

bi

ma fy

ke

Samtliga ämnen

Vid examen: totalt m kv båda omedelbart m kv båda . .

86 81 83 59 64 62

88 76 80 64 57 60

89 87 88 69 63 65

86 77 80 51 58 55

87 86 87 70 71 70

91 93 92 70 74 71

94 93 93 52 82 66

77 87 78 50 57 51

68 89 74 43 71 51

85 82 84 58 62 60

Läsåret 56/57: totalt m kv båda omedelbart m kv . . . . båda . .

89 82 85 75 70 73

95 78 84 79 68 72

91 83 87 85 78 81

86 78 81 64 64 64

94 91 93 86 78 84

90 89 89 77 87 81

86 94 90 56 91 72

75 73 75 57 57 57

64 81 69 47 71 55

86 82 84 70 71 70

Slutligen jämföres i tabell 46 lärartillskottet, sådant det befunnits vid inventeringen hösten 1956, med det på grundval av studietidsdeklarationerna beräknade lärartillskottet. I de humanistiska ämnena överväger i stort sett tillströmningen över avgången; man finner alltså något för låga värden, om man utgår från studietidsdeklarationerna. Störst har tillskottet under mellantiden varit i historia. De naturvetenskapliga ämnena förhåller sig omvänt; avgången är störst i kemi. Beräkningen av procenttalen i tabellerna 45 och 46 har utförts med ytterligare en decimal och sedan avrundats. Osäkerheten i de små överskotten och underskotten är naturligtvis mycket stor. Går man i prognosarbetet ut

90 Tabell 46. Tillskottet av lärarkraft från 1955 års magisterkull enligt inventeringen hösten 1956, uttryckt i procent av det på grund av studietidsdeklarationerna beräknade lär ar tillskottet """^^^

Ämne mo

eng

ty

fr

hi

ge

bi

ma fy

ke

Samtliga ämnen

Män Kvinnor

104 101

108 102

102 96

101 101

108 106

98 96

92 102

97 84

94 91

101 100

Båda

100 Kön

^ ^ ^ ~ ^

från de ur studietidsdeklarationerna härledda procenttalen i tabell XIII, synes det likväl berättigat att på grund av den här utförda specialutredningen höja procenttalen för modersmålet, främmande levande språk och historia med låt oss säga 3 procent av deras talvärden och sänka procenttalen för geografi-biologi och matematik-fysik-kemi exempelvis med 4 procent av deras talvärden. Denna korrektion skulle för tillfället vara den egentliga behållningen ur prognostisk synpunkt av den undersökning, för vilken redogjorts i detta avsnitt. Om 1955 års magisterårgång följes några år framåt på sätt här skett, bör man dock kunna få ett säkrare grepp än hittills på omsättningen bland de unga lärarna och den successiva stabiliseringen av yrkesvalet. Tills vidare torde man härutinnan få stödja på 1945 års akademikerutrednings resultat beträffande äldre magisterårgångar. Beräkningar rörande lär arpr o auktionen vid universiteten åren 1958—66 Endast för prognoser på kortare sikt ger den existerande universitetsstatistiken tillräcklig grund. Gäller det längre tid måste man gripa tillbaka på statistiken över studentexamina och intagningen i gymnasiernas nybör j arklasser. Prognoser rörande studentproduktionen vid de allmänbildande gymnasierna har utförts inom 1955 års universitetsutredning. För tiden till och med år 1960 vilar dessa prognoser på tämligen fast grund, eftersom det är fråga om examinationen i de årskullar, som redan är intagna på gymnasiet. För tiden därefter har i prognoserna ett maximi- och ett minimialternativ beräknats. Det är här tillräckligt att följa beräkningarna till och med år 1963. Studenter, som utexamineras senare, k a n inte väntas bli färdiga lärare under den tid, för vilken skolans behov av lärarkraft i det föregående kalkylerats. Under de första åren på 60-talet skiljer sig alternativen inte så mycket, att det kan få några större konsekvenser för lärarbehovet. Här förutsattes att studentproduktionen under denna tid skall följa mittlinjen mellan de inom universitetsutredningen utarbetade alternativen. Antalet nyinskrivna i de filosofiska fakulteterna, uttryckt i procent av föregående års studentproduktion, framgår av diagrammet på s. 91. In-

91 skrivningarna ett visst läsår har därvid satts i relation till studentproduktionen närmast föregående kalenderår. Utlänningar och studerande för teologisk-filosofisk examen har uteslutits vid beräkningen av antalet nyinskrivna, och de vid försvarets läroverk med begränsad studentexamen utexaminerade har uteslutits vid beräkningen av studentproduktionen. Kurvan stiger som synes brant under efterkrigsåren och löper läsåret 1954/55 upp i en vass spets. Därefter sjunker procenttalen ett par år nästan lika raskt som de tidigare stigit. Senast registrerade procenttal är 50,0 procent läsåret 1956/57. Huru den kommer att fortsätta är helt obekant — intet material finnes veterligen till denna frågas bedömande. Man nödgas under sådana omständigheter operera med alternativ. En tänkbar möjlighet är, att inskrivningsprocenten stabiliserar sig på nuvarande nivå (alt. 1), en annan att kurvan fortsätter utför ungefär som diagrammet visar (alt. 2). Endast dessa båda alternativ genomräknas här, men resultaten av kalkylerna torde kunna underlätta bedömandet av andra utvecklingseventualiteter, som k a n komma att ifrågasättas. % 60-1

1946/47

1950/51

1955/56

1960/61

1964/65

År för inskrivning

Diagram, utvisande antalet för varje läsår nyinskrivna i procent av studentproduktionen närmast föregående kalenderår.

92 Tabell 47. Antalet studentexamina och antalet ny inskrivning ar i de filosofiska fakulteterna enligt två olika beräkningsalternativ Studentproduktionen

Nyinskrivningarna i de filosofiska fakulteterna

år

läsår

alt. 1

1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

antal

6 500 7 500 8 050 8 350 8 800 9 350 10 900 12 100

57/58 58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65

alt. 2

50 %

procent

antal

3 250 3 750 4 025 4 175 4 400 4 675 5 450 6 050

47,0 44,6 42,5 40,6 38,9 37,4 36,2 35,3

3 050 3 350 3 400 3 400 3 400 3 500 3 950 4 250

Beräkningen av antalet nyinskrivna under tiden fram till 1960-talets mitt utföres i tabell 47. Under rubriken alt. 1 har uppförts det antal, som vore att motse, om inskrivningen vid de filosofiska fakulteterna varje år finge antas konstant lika med 50,0 procent av föregående kalenderårs studentproduktion; under rubriken alt. 2 motsvarande antal, om övergångsprocenten antages sjunka någorlunda på det sätt den undre kurvan i diagrammet anger. Skillnaden är betydande. För universitetsplaneringen under 60-talet är det tydligen av den allra största betydelse, vilka antaganden som görs om inskrivningsprocentens storlek, för skolplaneringen betyder det mindre men är dock av icke ringa betydelse. Om man emellertid genom en hypotes fixerat antalet varje år nyinskrivna, är beräkningen av den årliga lärarproduktionen formellt en enkel sak: man begagnar tabell XII och förfar i övrigt såsom i kommentarerna till denna tabell exemplifierats. Resultaten av kalkylerna framläggs i tabell XIV i slutet av detta arbete. Där anges den motsedda lärarutbildningen inom de filosofiska fakulteterna, totalt och i de viktigaste läroämnena, tagna vart för sig. Under de gjorda antagandena skulle denna vara snabbt stigande och vid periodens slut ungefär dubbelt så stor som för närvarande. Från och med läsåret 1961/62 erhålles något olika resultat, allteftersom man i fråga om inskrivningsprocenten har bestämt sig för det ena eller andra av de båda alternativen. Att skillnaden icke är större trots de vitt skilda antaganden som gjorts, beror på att de ännu oinskrivna årgångarna först framemot periodens slut kan väntas ge någon större avkastning för läroverkens del. Tillskottet antages komma skolorna till godo läsåret närmast efter studiernas avslutande vid universitetet. I tabell XIV ställes prognoser endast för en del av skolämnena. Kristendomsämnet kan för närvarande inte tagas upp, emedan teologie kandidaterna först från och med höstterminen 1956 avkrävts studietidsdeklarationer, och filosofien måste uteslutas, emedan undervisningen i detta ämne till

93 stor del skötes av kristendomslärare. Icke heller de klassiska språken har upptagits separat, då dessa ämnen är representerade med väl låga tal i primärmaterialet. Slutligen må framhållas, att specialprognoser för lektorsbehovet inte kan åstadkommas efter de linjer, som följts i detta arbete, så länge skyldighet att avlämna deklarationer icke har stadgats jämväl vid avläggandet av licentiatexamen. Då prognosgrunder saknas i fråga om inskrivningarna i de filosofiska fakulteterna, överensstämmer det bäst med detta arbetes principiella uppläggning att anta oförändrad inskrivningsprocent. Alt. 1 läggs följaktligen till grund för uppskattningen av utbudssidan vid de sammanfattande kalkylerna i nästa kapitel.

FJÄRDE KAPITLET L ä r a r b r i s t och l ä r a r ö v e r s k o t t

I de föregående kapitlen har den erforderliga lärarrekryteringen för de högre skolorna beräknats ämne för ämne och år från år under en tioårsperiod. Grundförutsättningen har därvid varit, att de utvecklingstendenser, som observerats under åren närmast efter andra världskriget, skall fortfara att göra sig gällande med oförändrad styrka ett årtionde framöver. För den som uppmärksamt följt framställningen torde det ligga i öppen dag, att därjämte en hel serie detalj antaganden blivit nödvändiga, av vilka flera gäller innehållet av ännu icke fattade beslut i skolans organisationsfrågor. Resultaten är osäkra, i samma mån som antagandena är det. Genomräkningen av utbudssidan har haft att kämpa med minst lika stora vanskligheter. Utvecklingstendenserna är på väsentliga punkter ännu icke klarlagda. Den nya universitetsstatistiken har varit utgångspunkt för beräkningarna, men den är helt ung. Den har räckt till för att fastställa de tillströmningsförhållanden, som var rådande under startåren, men icke för att konstatera pågående förskjutningar i studenternas examensmål och ämnesval. I fråga om de blivande kristendomslärarna lämnar statistiken ännu så länge prognosställaren helt i sticket: han måste avstå från alla uttalanden om lärarförsörjningen i de ämnen, som helt eller till väsentlig del omhänderhas av lärare med teologisk utbildning. Det överskott — eller den brist — på lärare, som framräknas för ett visst år, är skillnaden mellan det beräknade utbudet och den beräknade efterfrågan och kalkylen är alltså behäftad med samma svagheter som dessa beräkningar. Osäkerheten gör sig till och med starkare gällande, då det är fråga om en relativt liten differens mellan två var för sig större tal. Under sådana omständigheter skulle det vara frestande att låta undersökningen mynna ut i en mängd skilda alternativ, representerande olika antaganden och kombinationer av antaganden. Resultaten bleve emellertid då svåröverskådliga och svårhanterliga. För den praktiska användningen är det bättre att så långt möjligt följa en bestämd linje och överlämna åt den som mer ingående vill sysselsätta sig med dessa frågor att närmare utforma och omkombinera de alternativ, som framkommit under undersökningens lopp eller framkommer under den fortsatta diskussionen. På en punkt är en så långt gående förenkling av framställning dock icke möjlig. De beslut, som i sinom tid kommer att fattas om användningen av lärarkategorierna på enhetsskolans högstadium, påverkar så pass avsevärt slutresultatet och

95 ligger p å samma gång så klart utanför vad som kan behärskas med statistiska metoder, att det knappast kan undvikas, att alternativa beräkningsresultat läggs fram. De båda alternativ, som föres till slut, är de på efterfrågesidan omtalade 60-procents och 50-procentsalternativen. I tabell XV beräknas läraröverskottet år från år i skolans huvudämnen enligt 60-procentsalternativet. Det antages alltså att i vart och ett av de teoretiska läroämnena 60 procent av undervisningen på enhetsskolans högstadium skall bestridas av filosofie magistrar och jämställda och att i den äldre skolorganisationen 60 procent av de icke-ordinarie lärare i samma ämnen, som inte har denna utbildning, skall ersättas, när filosofie magistrar finns att tillgå. Tabell XV visar nu, att under de gjorda förutsättningarna lärarbristen i modersmålet skulle successivt avtaga de närmaste åren. Jämvikt skulle uppnås år 1960, och man skulle för tiden därefter ha att räkna med ett ständigt stigande överskott på modersmålslärare. Om rätten att dela nybörjarklass i modersmålet återinföres, skulle övergången från brist till överskott uppskjutas ett år. I de främmande levande språken synes tendensen vara oenhetlig. Överskott p å lärare i engelska vore enligt tabellen att motse omedelbart såsom en följd av de lägsta klassernas indragning i samband med övergången till treårig realskola. Samtidigt skulle ett stort underskott på tysklärare uppstå år 1958, då fyraåriga realskollinjer antagits i stor utsträckning bli ersatta med treåriga. Härtill är dock att anmärka, att vid beräkningen av lärarutbudet i moderna språk en lärare med kombinationen engelska-tyska har antagits få hälften av sin undervisning i engelska och hälften i tyska och en lärare med treämneskombinationen engelska-tyska-franska en tredjedel av undervisningen i vart och ett av dessa ämnen. I praktiken disponeras lärarna friare efter skolans behov. Det är med hänsyn härtill rimligare att betrakta språkgruppen engelska-tyska-franska som en enhet. Man skulle då ha att motse brist till och med år 1960 och därefter ett stigande överskott på språklärare. Omslagspunkten skulle dock skjutas något år längre bort i tiden, om den nuvarande starkare representationen av filosofie magistrar i moderna språk bibehölles på enhetsskolans högstadium och i stället en större del av undervisningen i exempelvis matematik lades över på folkskollärare med vidareutbildning. Bedömningen av läget i ämnena historia och geografi beror rätt mycket av de antaganden, som görs i fråga om skötseln av samhällskunskapen i enhetsskolan. Ser man helt bort från sistnämnda undervisning, skulle överskott vara att motse omkring 1961, något tidigare i geografi och något senare i historia. Lägges enhetsskolans samhällskunskap till undervisningen i historia, skulle det finnas full användning för de utexaminerade magistrarna i historia till och med år 1965. Det är dock mycket tvivelaktigt om en sådan sammanläggning kan ske, då det stora antalet lärare med

96 undervisning i samhällskunskap i enhetsskolan betingas av att yrkesvalslärarna i stor utsträckning har sin undervisning förlagd till detta läroämne. Lärarbristen i biologi kan väntas få något större varaktighet men skulle dock, om nuvarande tillströmning fortsätter, vara täckt före periodens utgång. Omslaget kan till och med inträffa tidigare än som kan avläsas i tabellen, om man vid skolorna söker bereda plats för ett överskott av lärare i historia och geografi genom att i större utsträckning än hittills hänvisa lärare med fullmakt i geografi och biologi till undervisning i det senare ämnet. Om gruppen matematik-fysik-kemi är blott att säga, att nuvarande bristsituation av allt att döma kommer att förvärras under de närmaste åren och att läget vid periodens utgång inte kan bedömas som ljusare än det är nu. Särskilda beräkningar rörande lärarbalansen i klassiska språk har inte utförts. Tillströmningen till de klassiska studierna har under senare år näppeligen motsvarat behovet, men det statistiska underlaget är otillräckligt för en kvantitativ kalkyl. Hur framtiden kommer att te sig inom denna ämneskombination beror huvudsakligen på i vad mån latinlinjen kan hävda sin nuvarande ställning i de allmänbildande gymnasierna. I tabell XVI genomförs motsvarande beräkningar enligt 50-procentsalternativet, som innebär att 50 procent av undervisningen i teoretiska läroämnen på enhetsskolans högstadium skulle bestridas av filosofie magistrar och jämställda och att 50 procent av de nuvarande lärarna med avvikande meritering i den äldre skolorganisationen skulle vid tillfälle ersättas med filosofie magistrar. Siffrornas gång är i stort sett densamma i denna tabell som i den närmast föregående, men omslaget från brist till överskott tenderar att inträffa tidigare. Slutligen må erinras om att det i tabellerna och kommentarerna till tabellerna inte gjorts någon skillnad mellan olika läroverksorter och skolformer, som har behov av lärare med viss kompetens; det har förutsatts, att en filosofie magister skall vara lika beredd att, om så behöves, träda i tjänst i Ystad som i Haparanda. För lärare, som endast åtar sig tjänstgöring i viss skolform eller inom en viss geografisk räjong, kan placeringssvårigheter uppstå tidigare. Klagomål över svårigheten att finna önskad placering kan väntas redan vid en tidpunkt då lärarbristen ännu är en allvarlig realitet för rektorerna i mindre lockande skolformer och på periferiskt belägna orter. Resultaten av de många kalkylerna är härmed framlagda. Ännu en gångmåste kraftigt understrykas, att de naturligtvis är långt ifrån exakta. Sammanfattningsvis må några av de viktigaste felkällorna än en gång nämnas. 1. Man vet bra litet ännu om enhetsskolans utveckling. Den har antagits planmässigt genomförd under 1960-talet, men anspråken på lärarkraft för

97 enhetsskolans genomförande skiftar; de är stora i landsbygdsdistrikten, där ett helt nytt högstadium skall uppbyggas, och relativt små i tätorter, som redan har ett välutvecklat skolväsen för realskoleåldern. Anspråken kan minskas, om genomförandet försenas exempelvis genom investeringssvårigheter, de kan ökas, om enhetsskolan småningom mera allmänt får frivilliga överbyggnader med flickskolans eller den praktiska realskolans kunskapsmål eller med helt nytt kursinnehåll. Behovet av akademiskt utbildade lärare för enhetsskolans högstadium är slutligen beroende av statsmakternas ännu icke fattade beslut om lärarkategorierna i enhetsskolan. 1 2. Den äldre realskoleorganisationens omfattning beror bland annat på kommunala beslut om treårig realskola, delvis sådana som ännu inte är fattade. Lärarbehovet beror vidare i hög grad av skolöverstyrelsens ännu inte kända praxis i fråga om upprättandet av treåriga och fyraåriga linjer på orter, där båda skall finnas. 3. Tillströmningen av studenter till de filosofiska fakulteterna har antagits vara oförändrat densamma som senast observerats. Samma antagande har gjorts i fråga om studenternas examensmål och ämnesval. Det finns i varje fall anledning att hoppas, att verkligheten i dessa avseenden skall bli något annorlunda. Flera gånger har redan framhållits, att den yttersta grunden för prognoserna är iakttagelsen att studiebenägenheten inom varje årskull länge har stigit på ett tämligen regelbundet sätt. Denna trend är uttryck för en pågående uppvärdering av skolbildningen, vilken ständigt synes gripa djupare i vårt folk. Skulle denna drivfjäder för utvecklingen slakna, undanryckes grunden för efterfrågesidans beräkning. Ingenting bestämt skulle då kunna utsägas om skolans framtid i vårt land. Vågar man förutsätta, att utvecklingstendenserna inom målsmansopinionen och studentvärlden skall hålla sig, ger däremot prognoserna på en väsentlig punkt ett mycket klart utslag. Det är svårt att komma ifrån, att en humanistkris hotar under 1960-talets förra hälft med ett begynnande läraröverskott redan omkring år 1961. Omslaget från lärarbrist till läraröverskott är så skarpt markerat, att det betyder föga, om man r ä k n a r med det ena eller andra av de många utvecklingsalternativ, som i dag ter sig någorlunda rimliga. För statsmakterna måste det under sådana omständigheter vara en angelägen uppgift att noggrant inventera samhällets behov av humanister, så att den utbildade dyrbara arbetskraften, så långt ske kan, skall finna god användning i samhällslivet. Parallellt med humanistöverskottet skulle enligt prognoserna den nuva1 Proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium har numera framlagts (nr 108). Enligt propositionen bör den för innevarande budgetår tillämpade proportionen mellan tjänster av olika slag i stort sett vara vägledande för de närmaste åren. En omprövning av lärarfrågorna måste enligt propositionen kunna ske, när problemen om högstadiets utformning klarnat.

7—805065

98 rande bristsituationen fortbestå inom matematiken och de exakta naturvetenskaperna. Differentierade statsingripanden kan bli nödvändiga för att hjälpa fram denna bristgrupp med dess stigande betydelse för vitala samhällsbehov. Kanske kan man hoppas, att ämnesgruppen under de närmaste åren skall förmå draga till sig ökat intresse bland de unga studenter, som har de personliga förutsättningarna för fortsatta studier av detta slag. Troligen måste dock åtgärder vidtagas för att på ett mycket tidigare åldersstadium — redan före inträdet på gymnasiet — förbättra de uppväxandes kontakt med de matematiskt betonade naturvetenskaperna och göra dem bättre medvetna om vad de skulle kunna prestera i dessa fack.

99 'abell I. Lärarbehovet

Läroämne Lärarbehov per avd i klass 7 9. Hela lärarbehovet läsåren 57/58 58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67

i teoretiska

kr

läroämnen i

eng

ty

på enhetsskolans heltidstjänster

fr

hi

sk

högstadium

ge

läsåren

bi

fy

1957/67,

ke

uttryckt

Sum- Hjälpma klass

0,085 0,210 0,157 0,116 0,084 0,042 0,085 0,146 0,064 0,108 1,097 0,043 0,179 0,146 0,099 0,086 0,146 0,086 0,197 0,086 0,107 0,170 1,345 0,041 0,191 0,096 0,105 0,036 0,041 0,147 0,043 0,108 0,105 0,052 0,041 1,006

0,74

46 150 61 204 93 294 130 414 174 569 211 706 243 821 275 930 316 1 062 362 1 216

33 43 59 85 118 148 170 192 222 252

106 144 207 297 403 494 571 645 737 847

83 112 162 228 314 389 453 513 585 671

10 14 16 27 38 47 54 61 69

56 77 110 160 216 263 304 343 392 450

79 111 146 208 302 388 458 519 587 674

57 78 111 161 218 266 306 346 395 454

116 160 224 327 447 551 638 721 822 945

63 86 120 168 239 302 354 401 456 523

71 97 139 202 272 331 382 432 493 567

48 72 85 136 194 246 286 323 363 421

883 212 705 447 375 185 863 502 269 199

A m " - U p p g i f t e r n a ° m l ä r a r b e h o v e t P e r avdelning avser tiden fr. o. m. läsåret 1958/59. För läsåret 1957/58 ir de då gällande bestämmelserna om lärarnas undervisningsskyldighet följts.

Tabell II. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen läsåren 1957/67 organisationens lågstadium (klasserna l5, 2 5 , V, 27 samt heltidstjänster

Läroämne

kr

Lärarbehov per avd. i klass 5 » 6 » 7

0,071 0,071 0,061

0,204 0,204 0,200

113 56 43 36 32 29 27 24 21 18

342 172 134 113 101 91 87 76 67 57

Hela lärarbehovet läsåren 57/58 58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67

eng

ty

på den äldre realskole1* och i 6 ) , uttryckt i

hi m samh. lära

bi

Summa

0,239 0,071 0,071 0,143 0,071 0,870 0,179 0,107 0,071 0,188 0,071 0,891 0,254 0,061 0,107 0,071 0,152 0,071 0,977 393 196 157 134 121 110 105 92 82 70

164 86 68 58 52 47 45 39 35 30

116 61 48 40 36 32 31 27 24 20

261 137 106 88 78 71 67 59 52 44

116 61 48 40 36 32 31 27 24 20

1 535 798 629 533 479 433 413 362 321 273

Anm. Klass 5 omfattar klass I s i realskolan och klass V vid flickskolorna, klass 6 samma skolformers 2 5 och 2 7 . Till klass 7 hör i denna tabell realskolans klass l 4 och flickskolans klass l 6 . Lärarbehovet är beräknat på en genomsnittlig undervisningsskyldighet av 28 veckotimmar. För läsåret 1957/58 har beräkningarna dock baserats på en genomsnittlig undervisninssskyldiehet av 26,5 veckotimmar.

100 Tabell III. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen läsaren 1957/67 på den äldre realskoleorganisationem högre stadium (klasserna 35—5\ 3 7 —V, 2*—4*, 2«—66 och P—3% uttryckt i heltidstjänster

kr

Läroämne

Lärarbehovet per avd. klass 7 9. 10. 11.

eng

ty

fr

0,046 0,204 0,204 0,250 0,067 0,142 0,163 0,208 0,075 0,125 0,129 0,196 0,100 0,063 0,150 0,138 0,146 0,092 0,083 0,167 0,167 0,075 0,046

hi m samh.lära

ge

ps

bi

fy

ke

Summa

1,258 0,163 0,083 0,104 0,121 0,083 0,154 0,067 0,108 0,096 1,196 0,108 0,083 0,163 0,100 0,092 0,121 1,318 0,138 0,079 0,117 0,058 0,015 0,146 0,092 0,092 0,071 1,180 0,167 0,042 0,063 0,083 0,071 0,008 0,075 1,047

I Hela lärarbehovet läsåren 15 573 318 368 310 4 659 469 294 247 552 553 811 149 57/58 13 698 388 454 357 5 652 540 363 301 691 699 1 004 144 58/59 14 759 406 469 412 5 977 567 375 317 714 746 1 038 160 59/60 15 747 397 447 411 5 924 575 363 310 687 754 1 004 214 60/61 17 679 345 423 341 5 308 328 511 172 889 695 633 275 61/62 17 644 346 385 324 5 042 307 485 170 836 668 600 260 62/63 16 609 316 362 295 4 757 289 460 169 637 792 569 243 63/64 15 564 291 336 278 4 404 427 268 226 526 589 730 154 64/65 14 518 268 307 257 4 047 393 246 208 481 539 669 147 65/66 13 464 241 276 231 3 63C 353 220 187 432 483 597 133 66/67 5 3 Anm Till klass 7 hör i denna tabell klasserna 3 och l i realskolan samt klasserna 3 ' och l 5 i flickskolan Klass 8 omfattar klasserna 4«, 2* och 2« i realskolan samt 4 ' , 2« och 2* i flickskolan Motsvarande galler fo klasserna 9—11. Dock har flickskolans 5 6 och 6 6 , vilka sällan har några fristående avdelningar, sammanfört med 6 ' och 7 7 . Det i tabellen angivna genomsnittliga lärarbehovet i varje klass är grundat på senast fastställd timplaner. För de närmaste åren förekommer avvikelser, som beror p å a t t äldre timplaner ännu tillämpa i vissa klasser, för läsåret 1957/58 även på a t t tidigare gällande bestämmelser om lärarnas undervisningsskyl dighet då ännu tillämpades. Vid beräkningen av det totala lärarbehovet har summorna for engelska, tysk; och matematik höjts med den undervisning, som kan beräknas bli erforderlig för särskild realexamen. Tabell IV. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen läsåren 1957/67 i de egentliga gymnasierna (d allmänbildande gymnasierna, handelsgymnasiernas tvåårskurser och de tekniska gymnasierna] uttryckt i heltidstjänster

Läroämne

kr

lat

gr

eng

ty

fr

hi m samh. lära

ge

bi

fy

ke

Sum ma

Lärarbehov per avd. i 0,112 0,092 1,65' allm. gymn. . 0,077 0,170 0,110 0,030 0,143 0,127 0,209 0,187 0,073 0,042 0,187 0,098 1,00: 0,238 0,233 0,262 0,167 0,105 handelsgymn, 0,210 0,181 0,82: 0,195 0,014 0,090 0,076 0,062 tekn. gymn. .

Hela lärarbehovet läsåren 62 315 149 202 168 2 72 298 111 44 252 226 340 117 275 166 57/58 69 348 163 227 188 3 00 330 121 49 277 248 371 128 303 182 58/59 76 384 179 251 208 3 31 133 363 408 273 306 200 54 334 141 59/60 84 426 199 279 231 3 67 147 402 453 303 339 222 60 371 156 60/61 92 468 219 306 254 4 03 162 442 497 332 372 244 66 407 172 61/62 172 98 499 233 327 271 4 30 471 530 355 398 260 71 183 434 62/63 522 242 342 284 4 49 179 102 491 553 371 416 74 191 453 271 63/64 535 248 352 292 4 60 183 105 503 566 381 75 427 195 464 276 64/65 509 185 106 544 250 359 298 4 66 76 434 387 574 197 471 279 65/66 511 186 106 548 251 363 301 4 69 76 437 390 576 197 473 280 66/67 Anm. Med tyska har sammanförts förekommande undervisning i ryska och finska m e d ™ f J ^ ^ ningen i spanska och med historia undervisningen i samhällskunskap vid de f " k ^ . 0 * ^ " 1 ^ ^ ^ na. Lärarnas undervisning har beräknats efter nu gällande bestämmelser från och med 195859 o c ^ f t e r äld bestämmelser för läsåret 1957/58. Hänsyn har tagits till nedsättningen i undervisningsskyldighet vid larove, med praktisk lärarkurs.

101 Tabell V. Lärarbehovet i teoretiska läroämnen läsåren 1957/67 för folkhögskolor, seminarier andra läroanstalter för mognare ungdom, uttryckt i heltidstjänster

och vissa

hi Läroämne

kr

eng

fr sp

ty

samh.'

ge

fl pe

bi

fy

ke

Sum ma

lära Läroämnenas proc. andel i undervisningen vid folkhögskolorna seminarierna handelsgymnasierna . tekn. fackskolorna. . . övriga skolformer . . . Hela lärarbehovet läsåren 57/58 58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67

3,1 9,2

2,0 1,5

1,4

25,1 14,8 10,5 11,4 12,7

11,5 12,1 23,7 11,3 15,4

23,2 5,1 4,8

35 39 40 41 45 43 45 44 44 43

169 183 194 208 225 235 253 261 271 278

100 106 112 119 129 136 141 145 151 155

20 22 23 25 27 29 31 33 34 35

0,1 1,5 26,1

16,4 8,7 16,6

5,2 8,9

3,8 12,3

17,4 6,5

4,5 13,2

5,2 6,4

5,6 5,0

1,6

9,7

6,1

0,2

29,1 21,5

2,3

23,7 16,4

19,4 7,9

110 117 124 132 146 156 166 172 179 184

50 53 53 57 66 63 64 64 66 67

45 49 •19 49 47 52 03 60 56 55

126 133 141 152 165 175 185 194 204 212

100 100 100 100 100

823 880 920 981 1 073 1 114 1 176 1 205 1245 1 272

Anm. Den för seminarierna angivna procentuella fördelningen av läroämnena avser nuläget. Ändringar i implanerna torde vara att motse, om ej förr så vid övergången till treårig småskollärarutbildning. För hanelsgymnasierna har använts den för dessa läroanstalter i deras helhet gällande timfördelningen. Det totala irarbehovet har beräknats med beaktande av att för vissa skolformer olika bestämmelser gäller för läsåret 957/58 och för tiden därefter.

p

abell

VI.

Det totala

lärarbehovet

kr

la gr

i teoretiska läroämnen vid de högre skolorna uttryckt i heltidstjänster

Läro-

\amne

1957/67,

hi mo

Läsår^\ 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67

läsaren

558 585 634 673 698 726 749 764 786 807

1488 210 1 553 231 1 670 254 1 793 282 1 935 310 2 066 331 2 183 345 2 257 351 2 352 355 2 456 356

eng

ty ry fs

fr m sk i sp samh.- enh.-sk. ge lära

1 404 1 170 504 1 422 1 415 533 1 528 1 521 590 1 643 1 584 692 1 720 1 585 705 1 806 1 630 748 1 870 1 667 779 1 898 1 675 785 1 943 1 691 793 1 992 1 707 789

1 097 1 150 1 232 1327 1 367 1422 1 466 1 484 1 508 1 528

Anm. Behovet av hjälpklasslärare är ej inkluderat.

79 111 146 208 302 388 458 519 587 674

628 676 720 768 810 840 869 888 916 947

fl ps

ma

bi

fy

ke

Summa

pe 122 1 391 697 701 576 10 625 131 1 476 754 839 670 11 546 139 1 614 809 923 761 12 541 148 1 740 864 997 838 13 557 156 1 837 904 1083 856 14 268 167 1 940 979 1 125 908 15 076 181 2 021 1 007 1 170 935 15 700 180 2 073 1 029 1 206 966 16 075 176 2 140 1 061 1 249 994 16 551 174 2 213 1 097 1 298 1 031 17 069

102 Tabell VII. Behovet av lärare i teoretiska läroämnen för de högre skolornas motsedda åren 1958—1966 (utvidgningsbehovet), uttryckt i heltidstjänster Nw Ä m n e

År

1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

hi sk i fr m enh.sp samh.- sk. lära

ge

fl ps pe

ma

bi

fy

ke

32 35 62 94 86 70 61 68 87

48 44 48 42 30 29 19 28 31

9 85 8 138 9 126 8 97 11 103 14 81 — 1 52 — 4 67 — 2 73

57 55 55 40 75 28 22 32 36

138 84 74 86 42 45 36 43 49

94 921 91 995 77 1016 18 711 52 808 27 624 31 375 28 476 37 518

eller

motsvarand

kr

mo

la gr

eng

ty ry fs

27 49 39 25 28 23 15 22 21

65 117 123 142 131 117 74 95 104

21 23 28 28 21 14 6 4 1

18 106 115 77 86 64 28 45 49

29 245 106 57 63 102 1 13 45 43 37 31 8 6 16 8 16 — 4

X^

expansion

53 82 95 40 55 44 18 24 20

Summa

Anm. Behovet av hjälpklasslärare ej inbegripet.

Tabell VIII.

^*\^

Behovet av ersättare för avgående lärare med fil. ämbetsexamen åren 1958—1966 (ersättningsbehovet)

\ . År

hi

Ämne kr

mo

la gr

eng

11 10 10 10 9 10 9 9 10 88

22 20 20 19 18 18 18 19 22 176

4 4 5 5 6 5 3 3 4 39

21 20 19 19 17 19 19 20 22 176

ty

fr sp

m samh.lära

ge

22 21 19 19 17 18 19 20 23 178

9 9 7 8 7 8 8 9 9 74

19 19 19 19 18 18 16 17 19 164

13 12 11 10 9 9 9 10 11 94

\ . 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 Summa

fl pe

ma

bi

fy

ke

Sum-

26 23 20 16 14 15 15 15 16 160

18 16 13 12 11 12 12 13 14 121

12 11 9 7 6 7 7 7 7 73

13 12 10 7 7 8 8 9 9 83

195 17' 16: 15! 141 14 14 15 16 143

— 1 2 1

— 2 2 1 11

ma

103 Tabell IX. Omfattningen skolor, som höstterminen

i heltidstjänster av den undervisning i teoretiska läroämnen vid högre 1956 bestreds av lärare med avvikande meritering (utbytesbehovet) la

fr sp

hi sk

ge

ps pe

ma

ke

Summa

90 56

287 94 147 102

1 124

1 11 2

1 8 2

1 5 1

1 6 2

0 6 1

0 16 1

0 7 0

0 10 0

0 7 0

4 80 10

0 16 4

2 60 7

3 3 31 10 4 5

0 0 0

2 45 5

1 28 1

1 1 61 32 7 4

1 38 4

0 25 5

14 346 46

139 81

131 119

373 138 200 139

1 624

kr

mo

Den äldre organisationen (tab. 20) De inbyggda linjerna (tab. 16, 17): icke-ord. ämneslärare folkskollärare timlärare Enhetsskolans högstadium (tab. 13, 14): icke-ord. ämneslärare folkskollärare timlärare

0 4 1

Summa

fl

eng ty gr

Skoltyp

bi

fy

Anm. Förvandlingen till heltidstjänster har vid skolor tillhörande den äldre organisationen skett genom division med 28 i fråga om ämnena kristendomskunskap, modersmålet, engelska, historia med samhällslära, geografi, matematik och biologi med hälsolära samt genom division med 24 i fråga om övriga läroämnen. Vid de inbyggda linjerna och enhetsskolans högstadium har reduktionstalet 24 begagnats för samtliga läroämnen.

Tabell X. Rekryteringsbehovet av filosofie magistrar och likställda vid de högre skolorna åren 1958— 66, uttryckt i heltidstjänster; 6O-procentsalternativet

kr

mo

la gr

eng

ty ry fs

fr sp

hi sk i m enh.samh.sk. lära

ge

ps pe

Lärarbrist ht 5 7 . . . .

3 Årsbehov åren 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

32 46 34 17 22 20 11 15 13

65 101 95 99 94 89 48 61 64

25 27 33 33 27 19 9 7 5

24 255 37 101 107 64 98 56 108 54 —14 17 67 32 46 52 29 35 17 3 11 28 7 14 27 2 5

53 43 38 29 20 22 12 18 18

11 8 10 10 12 14 1 —2 — 1

64 88 94 37 54 46 18 21 16

19 21 37 56 52 42 37 41 52

fl ke

Summa

233 87

125 88

93 135 105 65 75 61 34 42 40

140 78 58 65 24 32 23 26 26

981 974 882 494 624 499 263 322 313

ma

bi

66 57 49 24 61 19 15 23 23

fy

97 98 67 2 38 19 24 21 23

104 Tabell XI.

Rekryteringsbehovet av filosofie magistrar 1958—66, uttryckt i heltidstjänster;

eng

ty ry fs 15

fr sp

Läroämne

kr

mo

la gr

Lärarbrist h t 57. . . .

50 Årsbehov åren 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

30 43 31 13 18 17 8 11 8

60 92 83 83 81 78 37 48 49

25 27 33 33 27 19 9 7 5

20 253 37 94 102 64 49 108 89 43 —23 16 25 44 57 23 35 44 10 —3 11 19 0 13 1 16 —4

Tabell XII.

Årstillskottet

hi sk i m enh.samh.sk. lära

ge

ps pe

51 40 34 23 15 18 8 13 13

11 8 10 10 12 14 1 —2 — 1

3 4 5 6 7 8 9 10—12 13—16 Samtliga

61 85 89 31 50 41 14 17 10

16 17 31 47 43 35 31 34 43

fl fy

ke

Summa

190 70

89 129 94 53 65 53 25 32 27

137 95 74 96 52 61 58 —4 19 33 26 15 18 20 20 17 19 17

948 925 808 400 543 432 200 246 220

63 54 44 17 54 14 11 17 17

4 år tidigare

Summa

0,6 2,7 4,9 6,7 4,9 4,3 3,0 1,9 1,2 37,8

samma år

föreg. år

0,46 2,34 4,13 5,59 3,58 3,07 1,67 1,00 0,73

0,09 0,45 0,80 1,07 0,68 0,59 0,23 0,19

0,07 0,42 0,64 0,63 0,29

0,14 0,28 0,35 0,31 0,18 0,16 0,11 0,04 0,03

26,76

5,13

4,18

1,77

i procent av Summa

Filosofie kandidater

0,7 2,4 4,1 6,2 6,1 4,7 3,0 1,6 1,1 36,4

0,5 2,9 5,3 6,9 4,3 4,2 3,0 2,1 1,3 38,6

Anm. Tabellen är beräknad som ett vägt medelvärde av tabeller, som upprättats separat för åren 1955 och 1956. Till höger anges de summor, som erhållits för dessa år, tagna vart för sig.

Tabell XIII.

Läraraspiranternas ämnesval enligt studietidsdeklarationerna och 1956 och enligt prognosuppgifterna ht 1956

för 1955

Läroämne . . .

mo

eng

ty

fr

hi

gej

bi

ma

fy

ke

övriga

Summa

Studietidsdeklarationerna

16,3

18,2

8,8

7,0

10,5

10,5

6,8

6,8

6,2

3,3

5,5

100 Prognosuppgifterna

18,5

21,2

10,4

8,2

5,4

1,9

19,9

14,4

åren

bi

ma

aktiva lärare från olika inskrivningsårgångar årgångens initialnumerär

Filosofie magistrar med ex. Inskrivningsårgång

och likställda vid de högre skolorna 50-procentsalternativet

105 Tabell XIV.

Beräknad

mo

Läroämne . .

årsproduktion

av lärare med fil. ämbets- eller fil. kand.-examen 1957/66

eng

fr

2 Årsproduktion läsåren 1957/58 58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66

105 117 117 57 57 117 131 131 64 64 130 145 145 70 70 142 158 158 77 77 152 171 169 83 82 163 185 181 90 88 173 203 193 99 94 183 221 204 108 99 191 239 213 117 104

hi

ma fy

bi

ge

övriga ämnen

Summa

45 45 68 68 63 63 41 41 78 78 50 50 75 75 71 71 45 45 87 87 56 56 84 84 78 78 50 50 97 97 61 61 91 91 85 85 55 55 106 106 66 65 99 98 92 91 59 59 114 113 71 70 107 104 100 98 64 63 124 121 78 74 117 111 110 104 71 67 136 129 85 78 128 118 119 110 77 71 148 136 92 82 138 123 129 115 83 74 160 142

20 22 25 27 29 32 35 38 41

20 22 25 27 28 31 33 35 36

33 37 41 45 48 53 58 63 68

33 627 627 37 699 699 41 776 776 45 847 847 48 914 905 51 993 970 55 1 089 1 033 58 1 186 1 092 60 1 282 1 140

7,2

3,2

i

ke

1 Alternativ. . 1

105 117 130 142 153 167 182 199 215

ty

läsåren

2 Vid beräkningen använda pro16,8

9,1

18,7

10,8

10,1

6,5

12,5

5,3

100,2

Tabell XV. Lär ar öv erskottet i vissa läroämnen vid de högre skolorna (inkl. enhetsskolans högstadium) vid slutet av höstterminerna åren 1957—1966; 60-procentsalternativet Ämne

historia

mo

eng

ty

fr

ÅX^ 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

— 126 — — 86 + — 70 +

71 — 30 — 3 22 — 228 + 5 52 — 271 — 9 — 35 + 99 — 257 — 61 + 8 + 203 — 166 — 17 + 67 + 307 — 115 + 3 + 145 + 440 — 54 + 39 + 279 + 626 + 42 + 106 + 417 + 819 + 143 + 177 + 568 + 1031 + 255 + 267

exkl. sk i enh.-sk. (— — — —

64) 60 73 83

— 29 + 16 + 77 + 176 + 283 + 405

ge

inkl. sk i enh.-sk. — — — — — — — —

64 79 113 160 162 169 150 88

— 22 + 48

— —

bi

ma fy

ke

71 — 87 — 358 — 88 61 — 112 — 513 — 165 — 33 — 124 — 639 — 241 + 7 — 123 — 705 — 283 + 63 — 92 — 729 — 258 + 135 — 94 — 714 — 267 + 213 — 49 — 683 — 254 + 311 + 7 — 604 — 243 + 412 + 61 — 524 — 226 + 523 + 121 — 430 — 208

106 Tabell XVI. Läraröverskottet i vissa läroämnen vid de högre skolorna (inkl. enhetsskolans högstadium) vid slutet av höstterminerna åren 1957—1966; 50-procentsalternativet Ämne

historia

mo

eng

ty

fr

1957 — 96 — 50 — 15 — 1 1958 — 51 + 47 — 211 + 7 7 1959 — 26 + 84 — 249 — 1960 + 21 + 140 — 228 — 59 1961 + 80 + 225 — 128 — 14 1962 + 152 + 369 — 70 + 8 1963 + 241 + 510 — 3 + 44 1964 + 386 + 703 + 99 + 111 1965 + 537 + 905 + 207 + 183 1966 + 703 + 1128 + 328 + 274

exkl. sk i enh.-sk. (— — —

43) 36 46

— 51 + 9 + 58 + 124 + 227 + 338 + 466

ge

inkl. sk i enh.-sk. — 43 — 52 — 79 — 115 — 102 — 96

— 65 + 7 + 84 + 169

bi

ma fy

56 — 70 — 291 — 44 — 92 — 439 — — 13 — 101 — 555 — + 31 — 95 — 604 — + 93 — 57 — 609 — + 170 — 52 — 579 — + 252 — 2 — 534 — + 354 + 58 — 441 — + 460 + 118 — 345 — + 576 + 184 — 231 — — —

ke

72 147 221 257 226 230 213 198 177 153

Anm. Uppgifterna i tabellerna om antalet lärare i visst ämne anger antalet lärarindivider, endast om varje lärares undervisning tankes koncentrerad till ett enda ämne. Antalet lärare med utbildning i ämnet måste i praktiken vara betydligt större, emedan lärarna i regel undervisar i två eller flera ämnen (jfr tabell 32, s. 75).

BILAGA

Beräkningar rörande antalet avdelningar i klasserna 5 — 7 läsåren 1958/60

Av nedanstående tablå framgår antalet avdelningar höstterminerna 1953—57 av de klasser vid högre skolor, som är parallella med folkskolans klasser 5—7. År

Klass 5

Klass 6

Klass 7 uppflyttade

Klass 7 nybörjare

1953 1954 1955 1956 1957

456 433 475 462 259

497 471 453 483 476

453 460 486 470 502

614 651 721 858 929

Klass 5 i tabellen utgöres av nybörjaravdelningarna av femårig realskola och sjuårig flickskola vid statliga, kommunala och privata högre skolor, inbyggda femåriga realskollinjer i folkskolan och i seminariernas övningsskolor ävensom vissa i folkskolan utdifferentierade klasser, som förbereder en treårig lärogång i högre skola. Klass 6 utgöres av de närmast följande klasserna av samma skoltyper. Klass 7 (uppflyttade) utgöres av de därpå följande klasserna i samma lärogång och klass 7 (nybörjare) av de avdelningar, som bildats av lärjungar, vilka först i denna klass upptagits i de högre skolorna. Till den senare gruppen hör således klasserna 1* och l 3 vid statliga, kommunala och privata högre skolor samt däremot svarande inbyggda realskollinjer, klass l ö (och l 4 ) vid flickskolorna samt klass 1 av de fåtaliga tvååriga linjer, som förekommer vid några privatläroverk och högre folkskolor. Bildar man kvoten mellan antalet avdelningar i klass 6 och antalet avdelningar i klass 5 föregående år, finner man ett tal, som hade sitt högsta värde 1,046 år 1955 och sitt lägsta värde 1,017 år 1956. Orsaken till denna ökning är lätt att se. I de flesta fall förblir lärjungeantalet oförändrat eller sjunker något vid flyttningarna från klass 5 till klass 6 men inte så mycket, att någon klassammanslagning kan komma i fråga. I några fall stiger dock lärjungeantalet, exempelvis emedan klassen får mottaga ovanligt många kvarsittare från närmast högre klass. En redan bräddfull klass kan då behöva dubbleras. Denna företeelse kan väntas återkomma och ökningen i antalet klassavdelningar kan antas normalt ligga mellan de nyss funna värdena 1,7 och 4,6 procent. Väges de tal, som erhållits för de fyra senaste åren på sätt som skett i tab. 4, kommer man till en sannolik ökning av antalet avdelningar med 3,0 procent vid övergången från klass 5 till klass 6. På samma sätt finner man en ökning med 3,6 procent vid övergången från klass 6 till klass 7. De år 1957 intagna 259 nybörjaravdelningarna i klass 5 skulle enligt detta

108 resonemang motsvaras av 259 • 1,030 = 267 avdelningar av klass 6 år 1958 och 267 • 1,036 = 277 avdelningar av klass 7 (uppflyttade) år 1959. Nästa årskull intages i klass 5 höstterminen 1958. Vid förutberäkningen av det behövliga antalet nybörjareavdelningar skall hänsyn tagas dels till den stigande anslutningen inom årskullen på orter, där ingen omorganisation ägt rum, dels till övergången till enhetsskola på vissa orter, dels slutligen till övergången till treårig realskola på andra orter. De kommuner, som är beredda att inom de allra närmaste åren övergå till enhetsskola, reflekterar troligen inte på att bara för ett par år införa den treåriga realskolan som mellanled. I enlighet härmed har antagits, att övergången till enhetsskola under åren 1958—60 sker tidlabellsenligt utan att påverka den övergång till treårig realskola, som samtidigt äger rum i andra skoldistrikt. Först efter år 1960 antages övergång till enhetsskola förekomma jämväl i kommuner, som har infört treårig realskola. I en första etapp kan således undersökas, huru antalet nybörjaravdelningar skulle ha ändrats, om ingen övergång till treårig realskola hade förekommit. Till utgångspunkt måste därvid året 1956 tagas, det sista år då riksdagsbeslutet om treårig realskola inte nämnvärt påverkat antalet nybörjaravdelningar i den femåriga realskolan. Det kända antalet nybörjaravdelningar i klass 5 höstterminen 1956 skall ökas på grund av den stigande läroverksanslutningen inom årskullen och minskas på grund av övergången till enhetsskola i vissa skoldistrikt. Om den förra av dessa omständigheter varit ensamt verkande, skulle de 462 nybörjaravdelningarna hösten 1956 ha stigit till 462-0,997-1,048 = 483 hösten 1957. Faktorn 0,997 uttrycker, att den rekryterande årskullen år 1957 var något m i n d r e än 1956, och faktorn 1,048 att en något större del av årskullen beräknas vilja övergå till högre skolor 1957 än 1956. Övergången till enhetsskola innebär å andra sidan, att ett antal kommuner, som 1956 hade nybörjaravdelningar av den femåriga realskolan och måhända också av den sjuåriga flickskolan, avstår från att upprätta sådana avdelningar år 1957. Då enhetsskolans klass 5 år 1956 omfattade omkring 9,8 procent av årskullen men 1957 omkring 17,4 procent, skulle de 462 avdelningarna ha minskats med

100 17,4—9,8 nn • — = 39, 100—9,8 100

om denna omständighet varit ensamt verkande. Antalet nybörjaravdelningar i klass 5 hösten 1957 bör således med tillräcklig noggrannhet kunna antas vara 483 — 39 = 444, om ingen övergång till kortare realskoleformer då ägt rum. På samma sätt kan antalet avdelningar år 1958 antagas ha uppgått till 03 4 17 4 444 • 0,973 • 1,048—444 • — - = 4 5 3 — 3 3 = 420, 100—17,4 om ingen övergång till förkortade realskoleformer då skulle förekomma. För 1959 beräknas på samma sätt 400 nybörjaravdelningar i klass 5. Den andra etappen i kalkylen gäller uppskattningen av det antal nybörjaravdelningar, som i vissa kommuner förloras genom övergång till treårig realskola och femårig flickskola. Det är redan bekant, att antalet nybörjaravdelningar i klass 5 år 1957 var 259. Differensen 4 4 4 — 2 5 9 = 185 avdelningar, kan i huvudsak tillskrivas övergången till systemet med treårig realskola nämnda år. Motsvarande avdrag år 1958 kan endast uppskattas på ett ungefär, så länge organisationsplanerna för de särskilda skolkommunerna inte är fastställda. En fri

109 uppskattning med ledning av det nu tillgängliga materialet har lett till antagandet, att avdraget år 1958 kan väntas ha stigit till 278 avdelningar. Klass 5 skulle således detta år omfatta 420 — 278 = 142 avdelningar och följaktligen klass 6 påföljande år 142 • 1,030 = 146 avdelningar. Slutligen har antalet avdelningar av klass 5 år 1959 uppskattats till 400 — 304 = 96. Principiellt är det icke helt tillfredsställande att, såsom här skett, behandla de båda första korrektionerna såsom helt oberoende av varandra. Det hade varit riktigare att först anbringa avdraget för enhetsskolan och basera de följande korrektionerna på det därefter kvarstående antalet avdelningar. Då skillnaden är ringa, jämfört med beräkningarnas allmänna osäkerhetsmarginal, har en omräkning likväl icke ansetts behövlig. Beräkningen av det totala antalet avdelningar i klass 7 är något mer komplicerad än motsvarande beräkning för klass 5. Då klass 6 år 1957 omfattade 476 avdelningar, erfordras 1958 för den i klass 5 intagna delen av årskullen 476 • 1,036 = 493 avdelningar. Då vidare klass 7 år 1957 omfattade 929 nybörjaravdelningar, kan för motsvarande del av årskullen påföljande år beräknas 9,8—8,4 nmi 929 • 1,003 • 1,061—929 • —^-—-— = 974 100—8,4 avdelningar. Här är faktorn 1,003 uttryck för det förhållandet att antalet 13åringar år 1958 är något större än 1957, faktorn 1,061 uttryck för tillväxttendensen inom den nu betraktade delen av årskullen och den sista termen avdraget för de skoldistrikt, som år 1958 organiserat klass 7 som första årskurs av enhetsskolans högstadium. Ytterligare en tilläggsterm måste dock införas. Om lärjungetillströmningen via klass 5 beräknas på de år 1956 intagna avdelningarna och tillströmningen till de nybildade avdelningarna i klass 7 på den del av årskullen, som 1957 tillhörde denna klass, har den grupp, som skulle ha fyllt år 1956 indragna avdelningar av klass 5, tappats bort. Denna grupp var mycket liten, den skulle endast ha fyllt tre avdelningar, men korrektionen får helt annan betydelse följande år, då indragning av nybörjaravdelningar i klass 5 förekommer i mycket större skala. Hela antalet avdelningar av klass 7 år 1958 skulle efter det sagda kunna uppskattas till 493 + 974 + 3 = 1 470 avdelningar. För år 1959 har redan 277 avdelningar av klass 7 beräknats bli behövliga för lärjungar, som intagits i klass 5. Härtill kommer nu det antal avdelningar, som motsvarar lärjungarna i nybörjaravdelningarna av klass 7 höstterminen 1958, alltså

(974 + 3) • 0,997 • 1,061—997 •

17 4 9 8 : 9 5 1 1 Q 0 _ 9 ' 8 =

avdelningar, och slutligen 185 • 1,030 • 1,036 = 197 avdelningar för de lärjungar, som ställdes utanför två år tidigare genom indragning av nybörjaravdelningar av klass 5. Hela antalet avdelningar av klass 7 läsåret 1959/60 skulle alltså uppgå till 277 + 951 + 197 = 1 425. Av de 1 431 avdelningarna av klass 7 höstterminen 1957 tillhörde 144 + 7 = 151 flickskolans sju- och femåriga årskurser och hade alltså att från och med klass 7 passera en femårig studiegång. Realskolans olika fyraåriga linjer och flickskolans sexåriga lärokurs omfattade sammanlagt 796 avdelningar. I den femåriga realskolans klass 3 5 och den treåriga realskolans klass l 3 fanns tillhopa 484 avdelningar, däri inbegripet ett fåtal avdelningar av tvåårig realskola. Antar man nu, att den förstnämnda flickskolegruppen åren 1958 och 1959 omfattar procentuellt samma del av årsklassen som 1957 och att l 4 -gruppen från och med 1958 tar tredje-

110 delen av återstoden, kommer man till följande fördelning av klass 7 läsåren 1957/60:

1957/58 1958/59 1959/60

Första gruppen

Andra gruppen

Tredje gruppen

Summa

151 155 150

796 438 425

484 877 850

1431 1470 1425

Att flickskolans klass l 6 har sammanförts med realskolans l 4 , beror dels på att fristående avdelningar av klasserna 5° och 66 sällan förekommer och dels på att lärarnas genomsnittliga undervisningsskyldighet i klasserna l 4 och 1° skall vara 28 veckotimmar men i övriga klasser på detta stadium 24 veckotimmar. Uppskattningen av klasserna 5—7 för de följande åren har skett på enahanda sätt. Vid beräkningen av de högre klasserna har förändringarna från klass till klass beräknats enligt den redan flera gånger nyttjade metod, som först utvecklades i samband med tabell 4.

KUNGL. EJ i DL.

1 IUN1958

_J> •

)LM

Statens offentliga utredningar 1958 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Häradsrätts sammansättning i brottmål. [9] Förslag till varumärkeslag. [10] Betänkande med förslag till allmän tjänstepliktslag m. m. [16]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Småbrukarstödet. [7]

Vattenvägen. Skogsbruk. Bergsbruk. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Utredning om vissa förhållanden vid konserveringsforskningsinstitutet. [3] Författningsutredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakammarval [6] 2. Regeringsarbetet. [14]

Industri.

Kommunalförvaltning. Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen.

Kommunikationsväsen. Vägplan för Sverige. Del 1. Riktlinjer och förslag samt kartbilagor. [1] Del 2. Expertutredningar och övriga textbilagor. [2] Bank-, kredit- och penningväsen.

Politi.

Försäkringsväsen. Promemoria med förslag om fondförvaltning m. m. i samband med en utbyggd pensionering. [4] Permanent skördeskadeskydd. [5]

Nationalekonomi och socialpolitik, Socialförsäkring och rehabilitering. [17]

Hälso- och sjukvård. Gemensam nordisk hälsovårdsutbildning. [8] Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena. [15] Mentalsjukvårdsdelegationen. 2. Behandlingshem och mentalsjukhem för barn och ungdomar. [20]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1955 års universitetsutredning. 3. Reserverna för högre utbildning. Beräkningar och metoddiskussion. [11] 4. Lärarbrist och läraröverskott. [21] Supplement nr 9 till Sveriges familjenamn 1920. [19] Försvarsväsen. Civilförsvarsutbildningen. [12] Civilförsvarets organisation. [13]

Allmänt näringsväsen. Gotland. [18]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1958