Studiestöd

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

*år

\

(gå Statens offentliga utredningar

WW 1977:31

Eg

Utbildningsdepartementet

Studiestöd

Alternativa utvecklingslinjer

Betänkande av studiestödsutredningen

Stockholm 1977

ISBN 91-38-03414-X ISSN O375-250X Printed in Sweden GOTAB, Malmö 1977

Till Statsrådet och chefen för

utbildningsdepartementet

Genom beslut den 25 september 1975 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet att tillkalla tio sakkunniga för att utreda det studiesociala stödet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 30 september 1975 såsom sakkunniga dåvarande kanslirådet Johnny Andersson, riksdagsledamoten Ingrid Diesen, ombudsmannen Hans Fogelström, riks- Pär Granstedt, riksdagsledamoten Doris Håvik, dåvarande dagsledamoten Ulf W. Lundin, ombudsmannen Eva Nilsson-Schütutredningssekreteraren Sten Westerberg, ombudsmannen Uno ze, dåvarande utredningschefen Westerlund och riksdagsledamoten Bengt Wiklund. Den 27 november 1975 tillkallades därutöver dåvarande förbundsordföranden Olle Hansson och filosofie kandidaten Roland Rydin. Andersson leda de sakkunnigas ar- Johnny utsågs att såsom ordförande bete. Fr. o. m. den 1 augusti 1976 har efter Eva Nilsson-Schütze förordnats riksdagsledamoten Lena Öhrsvik. Fr. o. m. den 16 september 1976 har efter kandidaten Göran Lindblad. Fr. o. m. Roland Rydin förordnats odontologie den 1 oktober 1976 har efter Hans Fogelström förordnats ombudsmannen Tore Andersson. Fr. o. m. den 20 oktober 1976 har efter Sten Westerberg förordnats utredningssekreteraren Lillemor Mundebo. Som experter i utredningen förordnades den 12 december 1975 hovrättsassessom Johan Annell och kammarrättsfiskalen Sören Jansson, den 7 januari 1976 dåvarande statistikchefen Göran Svanfeldt, den 26 april 1976 hovrättsassessom Harald Rangnitt, den 4 november 1976 departementssekreteraren Sören Kindlund, den 9 november 1976 departementssekrete- 1976 avdelningsdirektören Jan raren Ingrid Dalén samt den 13 december Sibe. Göran Svanfeldt har under tiden 1 oktober 1976 t. 0. m. den 31 mars av utredningen för att medverka vid sam- 1977 varit anställd på halvtid manställning av statistiskt material. Sören Jansson entledigades som expert genom beslut den 16 november 1976. Som sekreterare i utredningen förordnades fr. o. m. den 30 september Richard Lagercrantz. Som biträdande sekre- 1975 departementssekreteraren terare förordnades fr. o. m. den 1 november 1975 juris studeranden Björn fr. o. m. den 1 december 1975 byrådirektören Brittmari Ekholm Sundström, samt fr. o. m. den 15 januari 1976 filosofie studeranden Lars-Ola Dahlquist.

Inom sekretariatet har vidare Anna-Lisa Martins tjänstgjort som kontorsbiträde fr. o. m. den 1 januari 1976. De sakkunniga antog den 5 november 1975 namnet studiestödsutredningen. Utredningen behandlar i detta betänkande den framtida utfonnningen av studiehjälps- och studiemedelssystemen. Mot bakgrund av en inledande redogörelse för det utbildningspolitiska reforrnarbetet under de senaste åren och utvecklingen av studiestödet sedan 1964 års studiesociala beslut presenterar utredningen alternativa principförslag på såväl studiehjälps- som på studiemedelsområdet. Utöver dessa förslag behandlar utredningen också översiktligt den framtida administrationen av studiestödet samt vissa detaljfrågor som utredningen i direktiven fått i uppdrag att överväga. Genom beslut den 28 oktober 1976 bemyndigade chefen för regeringen utbildningsdepartementet att utfärda tilläggsdirektiv till utredningen. Enligt dessa direktiv skulle utredningen skyndsamt behandla frågan om avskaffande av ekonomiprövningen mot makes ekonomi vid beviljning och återbetalning av studiemedel. 1 en promemoria, överlämnad till departementschefen den 28 oktober 1976, har utredningen belyst effekterna av ett sådant avskaffande av den s. k. makeprövningen. Utredningen har avgivit remissyttranden till utbildningsdepartementet över följande betänkanden (SOU 1975:99 och 100) Samema i Sverige. Stöd åt språk och kultur, (DsU 1975:18) Utbildning m. m. för 16-l9-åringar, rapport från gymnasiegruppen, (SOU 1976: 16) Folkhögskolan, (Ds U 1976:1) Den högre utbildningen inom bild- och formområdet samt (SÖ PM 1976- 03-26) Behörighetsgivande förutbildning för utländska studerande. Under utredningsarbetets gång har utredningen mottagit ett flertal skrivelser från myndigheter, organisationer och enskilda. De flesta av dessa är av sådan karaktär att de kan beaktas först i ett senare skede av utredningens arbete. Utredningen får härmed, i enlighet med givna direktiv, avlämna sitt principbetänkande ”Studiestöd - alternativa utvecklingslinjer. Till detta be-

tänkande fogas som bilaga utredningens detaljerade beräkningar (DsU

1977: 10) Studiestöd - Alternativa - till studieutvecklingslinjer Tabellbilaga stödsutredningens betänkande. I början av hösten 1977 kommer utredningen att överlämna en detaljerad redogörelse för utredningens undersökningar (DsU 1977:11) Studerande med studiemedel. Det betänkande som utredningen nu lägger fram är avsett att utgöra underlag för en förhoppningsvis bred diskussion om studiestödets framtida utformning. Bl. a. denna diskussion bör sedan läggas till grund för en precisering av utredningens direktiv såvitt avser vilka av de här framlagda alternativa principförslagen som bör utvecklas. Utredningen är enig om att föra fram till debatt de alternativa principförslag som presenteras i betänkandet. Den är också enig om huvuddragen i förslagens utformning. När det gäller enskildheter i förslagen har utredningen p. g. a. betänkandets åsyftade karaktär - att vara ett diskussionsunderlag - inte ansett sig behöva eftersträva en total enighet. Det innebär att enskilda ledamöter kan i vissa

enskildheter ha en något avvikande mening utan att anse sig böra redovisa dessa i särskilda yttranden. Stockholm i juni 1977

Johnny Andersson

Tore Andersson Ingrid Diesen Pär Granstedt Olle Hansson Doris Hávik Göran Lindblad Ulf W. Lundin Lillemor Mundebo Uno Westerlund Bengt Wiklund Lena Öhrsvik

/Richard Lagercranrz Lars-Ola Dahlquist Brittmari Ekholm Björn Sundström

Innehåll

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 25 Kapitel 1 Den utbildningspolitiska bakgrunden 1.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 25 Inledning skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 25 1.2 Den obligatoriska 1.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 26 Den gymnasiala utbildningen 1.4 kompetensvärde m. m. . . . . . . . . . . . . . . .. 27 Gymnasieskolans 1.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 28 Högskolan 1.6 Utvecklingstendenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.7 Den sociala selektionen inom utbildningsväsendet . . . . . .. 33 1.7.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 33 Inledning 1.7.2 till studiestödsreformen år 1964 . . . . . .. 33 Bakgrunden 1.7.3 Den sociala selektionen sedan början av 1960-talet . 35 1.7.4 Studiestödets betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 47 1.7.5 Utredningens slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 49

2 Samhällers stöd till barnfamiljerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 Kapitel 2.1 Studiehjälpen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 2.1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 51 2.1.2 De grundläggande principerna för studiehjälpen 52 2.1.3 Den närmare utformningen av studiehjälpen år 1964 53 2.1.4 Förändringar av studiehjälpen efter år 1964 . . . . . .. 54 2.1.5 Utnyttjandegrad, statistik m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 56 2.1.6 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 61 - under det senaste decenniet .. 61 2.2 Socialpolitik skattepolitik 2.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 2.2.2 Dagens familj - antal barn m. m. jämte inkomstförhållanden . . . . . . . . . . . . . . .- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 2.2.3 Samhällets direkta familjepolitiska stöd . . . . . . . . . .. 65 2.2.4 Sammanvägning av de olika familjepolitiska stöden tröskeleffekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 2.2.5 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 74 2.3 Vissa andra familjepolitiska stödforrner . . . . . . . . . . . . . . . .. 75 2.4 lndirekta studiesociala stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 76 2.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 2.4.2 Några indirekta studiesociala förmåner på gymnasial nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 76

2.4.3 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 77 2.5 Arbetsmarknadspolitiska stöd till ungdomar . . . . . . . . . . . .. 78 2.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 78 2.5.2 Arbetsmarknadsutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 78 2.5.3 Arbetslöshetsförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 80 2.5.4 Kontant arbetsmarknadsstöd 81 2.5.5 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 81

Kapitel 3 Samhällets stöd till studerande över 20 a°r . . . . . . . . . . . . . . 83 3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 3.2 Studiemedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 83 3.2.1 Den studiesociala debatten och studiemedelsrefomien 83 3.2.2 De grundläggande pnncipema för studiemedlen 84 3.2.3 Förändringar av studiemedlen efter år 1964 . . . . . . . 87 3.2.4 Vissa statistiska uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 89

3.3 Övriga studiestödsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

92 3.3.1 Särskilt vuxenstudiestöd för längre studier . . . . . . .. 92 3.3.2 Särskilt vuxenstudiestöd för kortare utbildning, tim- och dagstudiestöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.3.3 Studiestöd vid grundutbildning for vuxna . . . . . . . .. 93 3.3.4 Utbildningsbidrag for doktorander . . . . . . . . . . . . . . .. 93 3.3.5 Utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen 93 3.4 Utredningens undersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 94 3.4.1 Undersökningamas genomförande . . . . . . . . . . . . . . .. 94 3.4.2 Studiemedelsutnyttjandets beroende av kön, ålder, studieinriktning och studieort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 96 3.4.3 De studerandes huvudsakliga verksamhet . . . . . . . .. 100 3.4.4 Studiefmansieringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 3.4.5 De studerandes familjesituation och bostadsförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 3.4.6 Den sociala bakgrundens inverkan på den studiesociala situationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 3.4.7 Den genomsnittliga skuldsättningen for examinerade år 1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 111 3.4.8 Några sammanfattande kommentarer . . . . . . . . . . . .. 113

Kapitel 4 Gränsdragningen mellan studiehjälps- och studiemedelssystemen 115 4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 115 4.2 Konsekvenser av olika åldersgränser . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 116 4.2.1 Bamfamiljernas ekonomi 116 4.2.2 Tonåringamas rättsliga ställning . . . . . . . . . . . . . . . . .. 116 4.3 Grundprinciperna for gränsdragningen i det studiesociala systemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 117 4.3.1 1965 års gränsdragning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 117 4.3.2 1969 års gränsdragning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 117 4.3.3 1972 års gränsdragning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 118 4.3.4 1974 års gränsdragning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 118 4.3.5 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 119

4.4 av arbetsmarknadsutbildningen i förhållande till Avgränsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 ungdomsutbildningen av bostadsbidragen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 120 4.5 Avgränsningen för en framtida 121 4.6 Några utgångspunkter gränsdragning 4.7 Tre alternativ till . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 123 gränsdragning 4.7.1 till studiemedel . . . . . . .. 123 Studiehjälp 18 år, därefter 4.7.2 Studiehjälp till 18 år, därefter ett nytt studiesocialt stöd studiemedel . . . . . . . . . . .. 124 för 18-19-åringar, därefter 4.7.3 till 20 år, därefter studiemedel . . . . . . .. 126 Studiehjälp 4.8 till . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 128 Förslag gränsdragning till omedelbara för 18-19-åringar . . . . . . .. 129 4.9 Förslag åtgärder

5 Alternativa för studiehjälpen . . . . . . . . . . . . 133 Kapitel utvecklingslinjer 5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 Inledning 5.2 Förändringar i det familjepolitiska stödet utanför studiehjälpens område . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 134 5.3 Alternativa utbyggnadsmodeller för studiehjälpen . . . . . . .. 136 5.3.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 136 Inledning 5.3.2 Storleken av den framtida studiehjälpen . . . . . . . . .. 137 5.3.3 Alternativ 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 138 5.3.4 Alternativ 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 143 5.3.5 Alternativ 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 144 5.3.6 De olika alternativen - en jämförelse . . . . . . . . . . . .. 148

6 Alternativa utvecklingslinjer pâ studiemedelsomrâdet . . . . . 153 Kapitel 6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 153 Inledning 6.2 Några grundläggande krav på det studiesociala stödet 153 6.2.1 Nivåer på studiestödet 153 6.2.2 Maximitid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 154 6.2.3 Behovsprövning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 155 6.2.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 155

Återbetalningsskyldighet

6.2.5 studiebidrag - återbetalning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 156 6.2.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 156 Sammanfattning 6.3 Tre alternativa utvecklingslinjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 157 6.3.1 Studielön 157 6.3.2 Studielån 161 6.3.3 Förändringar i nuvarande studiemedelssystem 166

7 Organisation, administration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 183 Kapitel 7.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 183 7.2 Nuvarande administration av studiestödet . . . . . . . . . . . . . .. 183 7.3 Några utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 184 7.3.1 Önskemål och krav på studiestödsorganisationen 184 7.3.2 Avgränsning av studiesektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 187 7.3.3 Studiestödets informationssystem . . . . . . . . . . . . . . . .. 189 7.3.4 Samordning inom studiehjälpssystemet . . . . . . . . . . .. 190

7.4 Några alternativ För utveckling av studiestödsadministrationen 191 7.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 191 7.4.2 Länsstudiestödsnämnder (alternativ 192 1) . . . . . . . . .. 7.4.3 Försäkringskassan /RFV (alternativ 2) . . . . . . . . . . .. 194 7.4.4 Vissa rationaliseringsåtgärder (alternativ 196 3) . . . . . . . ..

Kapitel 8 Övriga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199

8.1 Studiesocialt stöd till utländska studerande . . . . . . . . . . . . .. 199 8.1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 199 8.1.2 Gällande regler m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 199 8.1.3 Tillämpning av reglerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 200 8.1.4 Vissa statistiska uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 202 8.1.5 enkät . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Studiestödsutredningens 204

8.1.6 överväganden och forslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 208

8.2 Rese- och inackorderingstilläggen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 210 8.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 210 8.2.2 Nuvarande omfattning, kostnader m. m. . . . . . . . . .. 210 8.2.3 Gymnasial utbildning rättighet eller skyldighet 210 8.2.4 Ett ökat kommunalt ansvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 211 8.2.5 Utredningens förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 213 8.3 Särskild ersättning for rese- och boendekostnader i samband med studiepraktik och studieresor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 213 8.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 213 8.3.2 Nuvarande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 214

8.3.3 Studiestödsutredningens . . . . . . . . . . .. 215

överväganden

Bilaga 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 Bilaga 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227

Sammanfattning

Den utbildningspolitiska bakgrunden

(Kap. 1) De nuvarande - studiehjälpen och studiemedlen - tillstatliga studiestöden kom i början av l960-talet. De utformades mot bakgrund av en utbildningsorganisation som i hög utsträckning präglades av att utbildningsvägar med skilda mål löpte parallellt med varandra utan pedagogisk eller organisatorisk samordning. Utbildningssystemet var slutet i den bemärkelsen att fortsätta till en högre utbildningsnivå var beroende att möjligheterna av vilken skolform man valde i tio- eller elvaårsåldem. Grunderna i det statliga studiestödet har i stort sett legat fast sedan början av 1960-talet. Utbildningsväsendet har emellertid på samtliga utbildningsnivåer varit föremål för en genomgripande reformering. Utredningen redogör i kap. 1 för huvuddragen i denna reformverksamhet. avslutas med en utförlig beskrivning av hur sociala och eko- Kapitlet nomiska faktorer påverkar valet mellan utbildning och arbete samt valet mellan olika typer av utbildningar. Utredningen konstaterar därvid att de för elevernas framtida utbildning och yrkesverksamhet avgörande valen till stor del sker redan i grundskolan. Den sociala härkomsten påverkar valet av kurser och tillvalsämnen på grundskolans högstadium och sedan direkt eller indirekt valet av fortsatt utbildning på gymnasial nivå och eventuella

Övergången till högskolestudier är således enbart

senare högskolestudier. det sista steget i den selektionsprocess som kontinuerligt sker under elevernas väg genom hela utbildningsväsendet. l-lembakgrundens betydelse för elevernas utbildningsval är mest framträdande vid övergången från grundskolan till gymnasieskolestudier men fortsätter genom hela utbildningsväsendet. Det starka sambandet mellan de studerandes hembakgrund och val av utbildning beror, enligt utredningen, till stor del på andra faktorer än rent ekonomiska skillnader. Mycket talar för att hemmiljön, bl. a. i form av familjens utbildningstraditioner, föräldrarnas utbildning och liknande, spelar en avgörande roll för barnens skolgång och val av utbildning och yrke. En del undersökningar som refereras i kapitlet visar emellertid att ekonomiska förhållanden, t. ex. i form av svårigheter att finansiera studierna efter grundskolan, spelar en inte oväsentlig roll för vissa grupper av elever. kan de ekonomiska Speciellt för den grupp som får den kortaste utbildningen förhållandena ofta ha avgörande betydelse. Med tanke på bl. a. dessa grupper

12 Sammanfattning

anser utredningen det angeläget att en kraftig förbättring kommer till stånd av studiestödet för i första hand ungdomar i gymnasiala studier. Stödet bör, enligt utredningens mening, konstrueras så att det blir störst för de grupper vars utbildningsval i dag påverkas negativt av ekonomiska förhållanden. För dessa elevgrupper är det angeläget att försöka ekoskapa nomiska möjligheter till ett mer forutsättningslöst utbildningsval. Enligt utredningens mening är det däremot mera tveksamt om studiestödet för högskolestudier spelar en lika stor roll för ungdomarnas utbildningsval. Andra åtgärder, t. ex. nya behörighetsregler och lokalisering av utbildningen till nya orter, har emellertid visat sig kunna markant påverka rekryteringen. Enligt utredningens mening bör studiestödet på högskolenivå bättre än f. n. anpassas till strävan att till sådana studier rekrytera även förvärvsarbetande.

Samhällets stöd till barnfamiljema

(Kap. 2) Utredningen konstaterar inledningsvis att stöden till de högskolestuderande samt till de vuxenstuderande har stått i centrum för den studiesociala debatten under senare år. Studiehjälpen har däremot rönt ringa uppmärksamhet. På motsvarande sätt har den statliga utredningsverksamhet, som praktiskt taget oavbrutet pågått på det studiesociala området sedan mitten av 1960-talet, till övervägande del varit inriktad till de äldre stupå stöden derande. Den enighet som i början av 1960-talet rådde om att stödet till yngre studerande i den gymnasiala utbildningen spelade en avgörande roll i strävandena att bryta den sociala och ekonomiska selektionen i utbildningsväsendet har inte återspeglats i den senare allmänna debatten eller i utredningsverksamheten. Utredningen diskuterar olika tänkbara förklaringar till detta. En orsak som därvid nämns är att studiehjälpen en del av familutgör jepolitiken och att det därför har varit svårare att föra en fristående debatt om den. Samhällets stöd till barnfamiljema är ju splittrat i den bemärkelsen att en del av stödet ges via studiesociala förmåner, en del via skattesystemet och en del via socialpolitiken. Medan man t. ex. på studiemedelsområdet har kunnat visa hur de utgående bidragsformerna halkat efter i standardutecklingen, har motsvarande jämförelse på studiehjälpsområdet krävt en komplicerad sammanvägning av de olika familjepolitiska stöden. Utredningen har i detta kapitel försökt ge en total bild av de olika ekonomiska och andra förmåner som kan utgå till tonåringarna eller till deras föräldrar. Inledningsvis redogör utredningen för vilka principer som hittills har legat till grund för studiehjälpens uppbyggnad. Därefter redovisas hur de olika studiehjälpsförmånema har utvecklats sedan de tillkom. Målet för studiehjälpen är alltjämt att den skall medverka till att förverkliga samhällets utbildningspolitik. Den skall vara ett stöd i strävandena att inom ramen for skolorganisationen bereda alla ungdomar, oavsett social och ekonomisk bakgrund och oavsett bostadsort, möjligheter till en utbildning för

Sammanfattning 13

vilka och intresse. Samtidigt utgör studiehjälpen en de har förutsättningar del av samhällets stöd till familjerna. Tillsammans med andra åtgärder inom och skattepolitiken skall den bidra till att utjämna kostfamiljepolitiken naderna för barnens uppfostran och utbildning. När studiehjälpen utformades i mitten av 1960-talet bedömdes de förmåner som kunde utgå inom studiehjälpen till en familj med ringa inkomster vara tillräckliga för att täcka kostnaderna för ett barn som bedriver gymnasiala studier. Stöden inom studiehjälpssystemet kom emellertid så småatt urholkas, i synnerhet de selektiva inkomst- och behovsprövade ningom tilläggen. Utredningen visar att under den tid som gått sedan studiehjälpssystemet tillkom har samhällets stöd till bamfamiljema i en rad andra hänseenden förstärkts. Bamfamiljernas disponibla inkomster har därför totalt sett blivit med låga inkomster. Utstörre och detta gäller i synnerhet barnfamiljer visar att någon samordning av de skilda familjepolitiska stöden redningen emellertid inte skett. Samhällets ambition är att alla ungdomar skall kunna få en gymnasial Skillnader i ekonomiskt och socialt hänseende skall därvid inte utbildning. tillåtas påverka utbildningsvalet. Samtidigt får emellertid de allra flesta barnfamiljer, och i synnerhet de som har låga inkomster, uppleva att deras disponibla inkomster minskar när hamen bedriver gymnasiala studier. Orsaken till detta är att alla de familjepolitiska stöden är knutna till skilda åldersregler. Utredningen anser att de minskningar som har påvisats i de flesta barninkomster när barnen börjar gymnasieskolan är allfamiljers disponibla och även varliga. Även om det i många fall inte rör sig om så stora belopp om minskningama måste ses i relation till den totala disponibla inkomsten, kan det i vissa fall påverka attitydema till studier och kanske därigenom också beslutet att över huvud taget fortsätta studierna efter grundskolan. med direktiven har utredningen av de I enlighet gjort en genomgång olika former av indirekta studiesociala förmåner som förekommer. Utreddärvid att en klar och entydig avgränsning av vad som ningen konstaterar kan betraktas som en indirekt studiesocial förmån är svår att göra. Utredningen har valt att belysa vissa indirekta studiesociala förmåner, samtidigt som andra inte alls berörs. mening är de indirekta studiesociala stö- Enligt studiestödsutredningens stadiet inte av sådan omfattning att den framtida den på det gymnasiala studiehjälpens totalnivå bör påverkas av dem. Avslutningsvis redogör utredningen för de olika former av studiestöd som kan utgå på arbetsmarknadspolitiska grunder. Utredningen konstaterar därvid att bidragssystemet inom arbetsmarknadsutbildningen är väsentligt förmånligare än studiehjälpssystemet. Det fordras därför en klar avgränsning ungdomsskolans om av arbetsmarknadsutbildningens uppgifter gentemot inte uppenbara orättvisor skall uppstå mellan olika ungdomsgrupper. Man skulle också riskera att många ungdomar inte sökte sig direkt till gymnasieskolan efter den obligatoriska skolan utan i stället efter en tids arbetslöshet försökte få sina utbildningsbehov tillgodosedda inom arbetsmark- Detta vore olyckligt också ur den synvinkeln att kurserna nadsutbildningen. i arbetsmarknadsutbildningen är kortare och mera ensidigt yrkesinriktade än kurserna till fortsatt uti gymnasieskolan. Ungdomarnas möjligheter

14 Sammanfattning

bildning efter genomgången arbetsmarknadsutbildning skulle därvid bli sämre än om de gått i gymnasieskolan. Enligt utredningens mening bör en sådan höjning av den framtida studiehjälpen eftersträvas att de nu nämnda problemen röjs undan.

Samhällets stöd till studerande över 20 år

(Kap. 3)

Kapitlet innehåller en redogörelse för de olika former av studiestöd som kan utgå till den som fyllt 20 år. Huvudvikten har därvid lagts vid studiemedelssystemet. Inledningsvis redogör utredningen för den studiesociala debatt som föregick 1964 års riksdagsbeslut om studiemedel. Därefter redogörs för de huvudprinciper på vilka har studiemedelssystemet byggts upp. Utvecklingen sedan 1964 tecknas kortfattat. Sedan följer en översiktlig beskrivning av övriga studiestödsformer, nämligen särskilda former av vuxenstudiestöd, utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen, utbildningsbidraget för doktorander samt studiestödet vid grundutbildning för vuxna. För att belysa i vilken omfattning olika studerandegrupper utnyttjar studiemedel har utredningen låtit genomföra två undersökningar. Resultatet av dessa undersökningar redovisas senare i en särskild rapport Studerande med studiemedel” (Ds U 1977:11). I kapitlet redovisas endast kortfattat resultaten av undersökningarna. Av undersökningarna framkom bl. a. följande. De studerande vid universitet och högskolor som omfattades av utredningens beundersökningar stod till stor del av personer över 25 år. Många förvärvsarbetade parallellt med studierna, många hade familj att försörja. Den genomsnittsstuderande, som den studiesociala utredningen i början av 1960-talet utgick ifrån vid konstruktionen av studiemedelssystemet, kom direkt från gymnasiet, bedrev heltidsstudier utan sidoinkomster från förvärvsarbete och hade ännu inte skaffat sig de större kostnader som ofta för med

familjebildning sig.

Studie- och familjeförhållandena för de som studerade hösten 1975 varierade däremot avsevärt. Till följd härav varierade också de studerandes studiefrnansiering och allmänna ekonomiska situation. Inom utbildningar som inte lätt låter sig förenas med i vart fall något mera omfattande förvärvsarbete hade flertalet studerande studiemedel som stuhuvudsaklig diefrnansiering. Andelen studerande inom dessa utbildningar som utnyttjar studiemedel synes inte ha minskat nämnvärt. Dock torde andelen studerande som endast utnyttjar bidragsdelen ha ökat även inom denna grupp. Inom de fria fakulteterna var andelen deltidsstuderande hög. En betydande andel av de studerande kombinerade emellertid heltidsstudier med firvärvsarbete. Endast ca en tredjedel av de studerande vid dessa fakulteter hade studiemedel som huvudsaklig studielinansiering. De viktigaste sätten att finansiera studierna vid sidan av studiemedel var inkomster från eget eller makes arbete samt besparingar från tidigare eget arbete. Endast ca en tredjedel av de deltidsstuderande ekouppgav

Sammanfattning 15

nomiska orsaker till att de studerade på deltid i stället för på heltid. Utredningen har kunnat notera en tydlig tendens till att studerande från arbetarhem något oftare än övriga studerande utnyttjade studiemedel för att finansiera sina studier. De observerade tendensema får emellertid, enligt utredningens mening, betraktas som påfallande små jämfört med de stora skillnader som i många andra utbildningssammanhang föreligger mellan studerande från olika hemmiljöer. I vilken utsträckning studiemedel utnyttjas förefaller därför inte i någon högre grad påverkas av den sociala bakgrunden.

Gränsdragningen mellan studiehjälps- och studiemedelssy-

stemen

(Kap. 4) Under den tid som har gått sedan de studiesociala stöden tillkom i början av 1960-talet har regering och riksdag vid en rad tillfällen tagit upp frågan om vilka som skall gälla för gränsdragningen i det studiesociala principer systemet. Utgångspunkten har vid varje tillfälle varit att det är nödvändigt av studiestödet eftersom vissa elever med någon form av differentiering tillhör föräldraekonomin, medan andra själva finansierar sina studier. Vid tillfällen har de studerandes ålder ansetts som det lämpligaste krisamtliga teriet för att bedöma om de studerande normalt skall anses tillhöra föräldrarnas ekonomiska hushållning eller inte. den ena principen bör Två principer har därvid varit vägledande. Enligt huvuddelen av de elever som bedriver gymnasiala studier tillhöra samma studiesociala system. Främst praktiska skäl har talat för en sådan differentiering efter skolfonn. Enligt den andra principen bör en gränsdragning mellan de båda studiesociala systemen eftersträvas som är så enkel att administrera som möjligt. Den gräns, som i överensstämmelse med dessa principer, har dragits mellan de båda studiesociala systemen har ända fram till år 1974 kommit att sammanfalla med myndighetsåldem. Därefter har myndighetsåldem sänkts till 18 år och gränsen mellan de studiesociala systemen bibehållits vid 20 år. Studiestödsutredningen diskuterar i detta kapitel tre olika förslag till gränsdragning i det framtida studiesociala systemet. Dessa förslag är: 1. Studiehjälp till 18 år, därefter studiemedel. 2. Studiehjälp till 18 år, därefter ett nytt särskilt studiesocialt stöd för 18-19-åringar, därefter studiemedel. 3. Studiehjälp till 20 år, därefter studiemedel. Studiestödsutredningen diskuterar utförligt för- och nackdelarna med de nämnda förslagen till framtida gränsdragning. Utredningen menar att framför allt två principer bör läggas till grund för den framtida gränsdragningen. För det första bör myndighetsåldem utgöra den gräns efter vilken det skall vara möjligt att - med hjälp av det - sina studier. För det andra bör de statliga studiestödet själv finansiera

16 Sammanfattning

ungdomar som kommer från hem med svag ekonomi inte behöva skuldsätta sig, i varje fall inte i högre utsträckning än i dag, för att skaffa sig en gymnasial utbildning. Med ledning av bl. a. dessa principer föreslår utredningen att gränsen mellan studiehjälps- och studiemedelssystemen även i fortsättningen dras vid 20 år. Utredningen föreslår emellertid samtidigt att myndighetsåldem får utgöra den gräns i studiehjälpssystemet vid vilken den studerande får lyfta så stort sammantaget studiesocialt stöd att det räcker för att på egen hand finansiera studierna. Samma maximala studiestöd som i studiemedelssystemet bör således kunna utgå till den som har fyllt 18 år. Utredningen föreslår att detta åstadkommes så att den som är myndig ges rätt att utnyttja de återbetalningspliktiga studiemedlen i den utsträckning som krävs för att fylla ut skillnaden mellan studiemedelssystemets maximibelopp och det icke-återbetalningspliktiga bidrag som i framtiden kan utgå i studiehjälpssystemet. Enligt utredningens mening är det ytterst otillfredsställande att myndiga ungdomar inte enligt gällande regler äger denna möjlighet att på egen hand finansiera sina gymnasiala studier. Utredningen föreslår därför - som ett provisorium - att de l8-l9-åtingar som har flyttat hemifrån omedelbart bör få utnyttja de återbetalningspliktiga studiemedlen i den utsträckning som är nödvändig för att kunna finansiera studierna. De återbetalningspliktiga medlen prövas således för denna grupp inte mot föräldraekonomin. För att en sådan regel inte skall komma att påverka 18-19-åringama att flytta hemifrån bara för att själva kunna finansiera sina studier, föreslår utredningen emellertid samtidigt att även de 18-19-åringar som bor kvar i föräldrahemmet skall kunna få utnyttja de återbetalningspliktiga studiemedlen på detta sätt men att därvid, liksom i dag, prövning sker mot föräldrarnas ekonomi. Utredningen föreslår att den provisoriska reformen genomförs från den 1 juli 1978. Kostnaderna för denna reform beräknas till 56 milj. kr.

Alternativa för

utvecklingslinjer studiehjälpen

(Kap. 5) Utredningen föreslår att ett antal förändringar genomförs i det familjepolitiska stödet utanför studiehjälpens område. Syftet med detta förslag är att undanröja de minskningar i den disponibla inkomsten som många barnfamiljer råkar ut för under barnens gymnasiala studier.

Enligt nuvarande regler kan bidragsförskott och barnpension från folk-

pensioneringen utgå till dess att barnet fyllt 18 år. Utredningen föreslår att dessa familjepolitiska stöd får fortsätta att utgå så länge som studiehjälpsförmånema utgår, dvs. längst tills dess att barnet fyllt 20 år. Det statliga bostadsbidraget är f. n. samordnat med det inkomstprövade tillägget i studiehjälpssystemet i fråga om såväl åldersgräns - 17 år - som utgående belopp - 75 kr./ mån. Enligt utredningens mening kan denna samordning inte vidmakthållas vid en framtida refonnering av studiehjälpen

Sammanfattning 17

utredningen skisserar i detta kapitel. Skälet enligt något av de alternativ till detta är att ett ekonomiskt stöd, som har till syfte att stimulera till och möjliggöra studier, måste sättas in vid en tidpunkt då valet gymnasiala mellan arbete och fortsatta studier görs, dvs. i regel när barnet fyllt 16 år. Vidare måste, konstaterar utredningen, det ekonomiska stödet vara av en helt annan storlek än det som f. n. kan utgå i form av inkomstprövat tillägg. Utredningen föreslår att det statliga bostadsbidraget upphör att utgå till den som får studiehjälp. Beträffande det statskommunala bostadsbidraget fömtsätter emellertid att nuvarande samordning med studieutredningen hjälpen vidmakthålls. Detta innebär att det statskommunala bostadsbidraget utgår för barn som studerar, så länge barnet erhåller studiehjälp. har beräknat kostnaderna för de föreslagna höjningarna av Utredningen åldersgränserna för bidragsförskott och barnpension till ca 20 milj. kr. Utredningen framlägger, mot denna bakgrund, förslag till tre alternativ för studiehjälpen. Dessa alternativ är följande:

Alternativ I: Grunden till nuvarande studiehjälp får ligga fast men de selektiva stöden ökas väsentligt. Alternativ 2: Förstärkning av det generella stödet i studiehjälpssystemet, dvs. av studiebidraget. De selektiva stöden bonfaller. Alternativ 3: Beskattat studiebidrag. De selektiva stöden bortfaller.

Vid utformningen av dessa olika alternativ för studiehjälpen har utredutgått ifrån att de i kapitel 2 redovisade tröskeleffekterna i barnningen familjemas disponibla inkomster har undanröjts. Uppmärksamheten har därmed kunnat riktas på den nivå stödet bör ha för att det skall få en rekryteringsfrämjande effekt. Den nivå stödet därvid får i alternativen bevaras sedan under hela utbildningen, förutsatt att studierna fullföljs innan den studerande fyller 20 år. När det gäller storleken av den framtida studiehjälpen konstaterar utatt den nuvarande samordningen av bidragsbeloppens storlek melredningen lan delar av studiehjälpen och motsvarigheten inom de familjepolitiska stödformerna inte längre är möjlig. Den tidigare jämförelsen med de familförmånerna har, enligt utredningens mening, förlorat sin aktuajepolitiska litet. Det är i dag möjligt för stora grupper ungdomar i åldern 16-19 år förvärvsarbete. Hos att välja mellan studier och ett i många fall välbetalt finns en klart uttalad önskan att tjäna egna många av dessa ungdomar beroendet av föräldrarna. pengar och därmed frigöra sig från det ekonomiska Också hos föräldrarna kan motsvarande intresse för att barnen skall ta ett förvärvsarbete finnas. Barnen kan då klara av - eller i varje fall bidra till sin egen försörjning - och därmed förbättra familjens ekonomi. Vid utredningens bedömning av studiehjälpens storlek har dessa faktorer beaktats. Genom en kraftig höjning av studiehjälpsförmånema skulle det också vara möjligt att komma till rätta med de problem som f. n. är förknippade med skillnaden mellan studiehjälpen och utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen. Enligt utredningens mening är en naturlig utgångspunkt att de sammanlagda förmåner som i framtiden skall kunna utgå för de mest behövande ungdomarna i studiehjälpssystemet skall kunna konkurrera med arbetsmark-

18 Sammanfattning

nadsutbildningens utbildningsbidrag för ungdomar. Det innebär att de framtida studiehjälpsförrnånema för de mest hjälpbehövande bör utgå med ytterligare 750 kr./ mån. Eftersom emellertid kostnaden för en sådan reform skulle bli ansenlig har utredningen även räknat med ett antal andra lägre nivåer på det framtida studiestödet. Utredningen visar att om det framtida studiehjälpssystemet utvecklas enligt alt. 1 får samhället antingen acceptera att de s. k. marginaleffekterna blir höga i nonnala inkomstlägen eller att även höginkomsttagarna får del av stödet. Enligt utredningens mening är den sistnämnda effekten att foredra. Om studiehjälpen utvecklas enligt alt. 2 uppnås ett system som är enkelt att administrera och lätt att överblicka. Dessutom uppstår inga problem med höga s. k. marginaleffekter. Nackdelen med detta system är emellertid att kostnaderna för samhället blir ansenliga om det framtida studiestödet skall ligga på en sådan nivå som utredningen har förordat. Om studiehjälpen utvecklas enligt alt. 3 uppstår samma effekt. Stödet utgår till alla familjer med bam i gymnasiala studier. En förstärkning av den storleksordning som utredningen finner erforderlig blir därför mycket kostsam. Avslutningsvis gör utredningen en jämförelse mellan de tre alternativa modellerna för studiehjälpen inom en kostnadsram om ytterligare 500 milj. kr.

Alternativa utvecklingslinjer på studiemedelsområdet

(Kap. 6) Utredningen erinrar inledningsvis om att den fortsatta planeringen av utbildningsväsendet på alla nivåer ovanför den obligatoriska skolan bl. a. skall utgå från den s. k. återkommande utbildningen som en modell för individens

utbildningsplanering. Åtgärder bör således vidtas som främjar en växling

mellan studier och yrkesverksamhet. Eftersom det studiesociala stödet skall bidra till att förverkliga de utbildningspolitiska målen, redogör utredningen för de krav som den återkommande utbildningen ställer på det framtida studiesociala stödet. Dessa krav är följande: 1. Studiestödets totalbelopp måste vara så stort att det blir ekonomiskt möjligt för förvärvsarbetande att avbryta sitt förvärvsarbete för studier för kortare eller längre tid. Totalbeloppet bör emellertid under den närmast överblickbara tiden inte överstiga vad som kan utgå i utbildningsbidrag i arbetsmarknadsutbildningen och i särskilt vuxenstudiestöd. 2. Eftersom studier i den återkommande skall kunna föutbildningen rekomma under en individs hela förvärvsaktiva tid måste studiestödet kunna utgå i princip upp till pensionsåldem. 3. Maximeringen av rätten till studiestöd kan inte, som i dag, uttryckas i antal terminer som studiestöd har uppburits, utan studiestödet får begränsas antingen till ett visst antal studiestödsmånader på heltid eller till ett visst totalbelopp. 4. Studiesocialt stöd bör även fortsättningsvis utgå i princip efter behov.

Sammanfattning 19

Behovsprövningen måste dock ta större hänsyn än i dag till de studerande som kombinerar sina studier med förvärvsarbete. storlek och de sociala trygghetsreglerna vid återbetal- 5. Studiebidragets ningen bör kombineras så att återbetalningsbördan inte blir tyngre for de vuxenstuderande än for de ungdomsstuderande.

tre alternativa utvecklingslinjer for stu- Utredningen presenterar följande derande på studiemedelsområdet:

Alternativ I: Studielön - hela studiestödet utgår i form av icke-återbetal-

ningspliktigt bidrag. Alternativ 2: Studielån - den återbetalningspliktiga delen är räntebärande och räntan är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. - i nuvarande Alternativ 3: Studiemedel förändringar system.

Utredningens alternativ om studielön är uppbyggt på följande sätt. I botten finns ett grundbelopp som skall täcka de nödvändiga studiekostnaderna. Grundbeloppet har förutsätts motsvara vad som i dag maximalt kan utgå Om den studerande tidigare haft förvärvsininom studiemedelssystemet. komster som överstiger detta grundbelopp är studielönen så stor att den ersätter bortfallet av dessa inkomster upp till 3500 kr./mån. fore skatt, kan utgå i utbildningsbidrag inom arbetsdvs. ungefär vad som maximalt utgår vidare från att studielönen är bemarknadsutbildningen. Utredningen skattad. Från dessa utgångspunkter beräknar utredningen den disponibla inkomsten för studerande i olika familje- och studiesituationer. En jämmed de förmåner som kan utgå i nuvarande studieförelse görs därvid medelssystem. Avslutningsvis diskuterar utredningen for- och nackdelar Merkostnaderna för en sådan remed den föreslagna studielönemodellen. kr. vid oförändrat studerandeantal, till form beräknas till ca 1,2 miljarder kr. vid en SO-procentig ökning resp. till 3,4 miljarder kr. ca 2,3 miljarder vid en fördubbling av antalet studerande med studiestöd. studielånealternativ skiljer sig från nuvarande studieme- Utredningens endast däri att det är räntebärande och att denna ränta är delssystem vid inkomstbeskattningen. De jämförelser med nuvarande stuavdragsgill diemedelssystem som utredningen presenterar visar att studielånealternativet är fördelaktigare än nuvarande studiemedel i återbetalningshänseende först när den beskattningsbara inkomsten överstiger 65 000-70000 kr., beroende på om studielånet löper med 8 eller 10 procents ränta. I utredningens tredje utvecklingsaltemativ har olika tänkbara förändringar i det nuvarande studiemedelssystemet skisserats. Alternativet innehåller forslag till dels en höjning av totalbeloppet och bidragsdelen, dels olika forav reglerna for återbetalning. Utredningen visar effekterna av en ändringar höjning av totalbeloppet från nuvarande 140 till 150 resp. 200 procent av Vidare illustrerar utredningen effekterna for den enskilde stubasbeloppet. deranden av en höjning av bidragsdelen från nuvarande 2178 kr. till 25 resp. 33 1/ 3 procent av de nämnda totalbeloppen. Utredningen visar också hur en beskattning av bidragsdelen påverkar den disponibla inkomsten. Utkonstaterar därvid att en beskattning blir fördelaktig för den som redningen bedriver heltidsstudier och inte har några förvärvsinkomster. Vidare blir ett beskattat studiebidrag fördelaktigt för den som har hög inkomst.

20 Sammanfattning

Kostnaderna för en höjning av studiemedlens totalbelopp till de nämnda nivåerna blir ansenliga. En höjning till 150 resp. 200 procent av basbeloppet skulle leda till en merkostnad i förhållande till nuläget på ca 140 resp. 630 milj. kr. med oförändrat antal studiemedelstagare. Utredningen konstaterar att när studiemedelssystemet tillkom i mitten av 1960-talet var gruppen studerande tämligen homogent sammansatt vad avser ålder, tidigare Förvärvsarbete etc. Det var då naturligt att studiestödet i vad avser totalbelopp och studiebidrag, om man bortser från bamtillägget, utgick med samma belopp till samtliga studiemedelstagare. Som utredningen visar i kap. 3 gäller inte längre denna förutsättning. Kostnaderna med en generell höjning blir dessutom betydande. Med hänsyn härtill är det, enligt utredningens mening, motiverat att utöver en viss generell höjning också överväga en höjning av totalbeloppet och studiebidraget som endast tillkommer vissa studerandegrupper med större behov än andra. Enligt utredningens mening är emellertid de höjningar av totalbeloppet som diskuterats rimliga. En höjning av totalbeloppet till exempelvis 150 procent av basbeloppet skulle endast innebära att studiemedlens köpkraft återställdes till 1965 års nivå. En höjning av totalbeloppet till 200 procent av basbeloppet skulle, enligt utredningens beräkningar, innebära att de studerande fick del av samma standardförbättring som andra jämförbara grupper. En höjning av totalbeloppet medför en i motsvarande grad ökad skuldbörda för den enskilde om reglerna i gällande studiemedelssystem i övrigt inte ändras. Det är därför enligt utredningen nödvändigt att kombinera en eventuell höjning av totalbeloppet med en höjd bidragsdel och/eller förändrade återbetalningsregler. I de beräkningar utredningen har gjort har bidragsdelen förutsätts vara 25 och 33 l/3 procent av resp. totalbelopp. Vid en förändring av reglerna för återbetalning bör i första hand följande förändringar komma i fråga: Höjning av avgiftsgränsen, ändrade regler för maximal studiemedelsavgift. Utredningen belyser effekterna av olika alternativa förändringar i dessa hänseenden. Enligt ett av alternativen maximeras studiemedelsavgiften till en viss procent av inkomsten i stället för som i dag del av inkomsten över avgiftsgränsen. För att en sådan förändring inte skall skapa nya tröskeleffekter har procentsatsen föreslagits vara olika stor i olika inkomstlägen. Avslutningsvis pekar utredningen, i enlighet med direktiven, på ett antal tänkbara förändringar för att uppnå ett mjukare inträde av återbetalningen. Utredningen har kostnadsberäknat sina olika förslag till förändringar i återbetalningssystemet.

Organisation, administration

(Kap. 7) Utredningen konstaterar inledningsvis i detta kapitel att det på detta stadium av utredningsarbetet knappast är meningsfullt att i detalj utarbeta administrativa lösningar för det framtida studiestödet. Det bör ske först sedan

Sammanfattning 21

ställning har tagits till vilka av utredningens alternativ som skall bearbetas till färdiga förslag. Utredningen har emellertid ansett att det bör kunna vara fruktbart för dess fortsatta arbete att få synpunkter på vissa principiella frågor kring administrationen av studiestödet. För detta ändamål redovisas i detta kapitel först huvuddragen av den nuvarande administrationen for studiestödet. Därefter skisseras tre alternativa fonner for studiestödets administration samt anges några av de för- och nackdelar som är förenade med dem. I utredningens första alternativ ersätts nuvarande studiestödsorgan, dvs. studiemedelsnämnder, vuxenutbildningsnämnder samt skolstyrelser/ rektorer (studiehjälpsärenden) med ”länsstudiestödsnämnder”. Länsstudiestödsnämnderna har forutsatts kunna utnyttja studiestödsinforrnationssystemet, det s. k. STIS-systemet. I alternativ 2 behålls nuvarande studiestödsorgan för beslut om studiestöd, medan forsäkringskassorna/riksforsäkringsverket anlitas för viss administrativ service, t. ex. beloppsberäkning och utbetalning. Det tredje alternativet innebär att vissa rationaliseringar görs inom ramen for nuvarande organisation. STlS-systemet skulle kunna utnyttjas av alla

studiestödsmyndighéter för administrativa funktioner såsom beloppsberäk-

ning och utbetalning. Utredningen har renodlat de olika alternativen i syfte att underlätta diskussionen. De olika alternativen kan givetvis variera i både utformning och kombination. Därav följer att andra kombinationer än de som utredningen presenterar är tänkbara. De alternativ som utredningen har valt är därför inte uttryck för något ställningstagande att just dessa skulle vara att föredra framför andra. Utredningen har inte utrett de ekonomiska konsekvenserna av de olika alternativen. Utredningen har inte heller utvecklat vilka rationaliseringsvinster som de olika alternativen skulle kunna medföra. I det senare utredningsarbetet kommer utredningen att mer i detalj utreda fonnerna för studiestödets administration.

Övriga frågor

(Kap. 8) 1971 års riksdag fattade beslut om nya regler för utländska studerandes principiella rätt till svenskt studiestöd. Enligt direktiven skall studiestödsutredningen belysa erfarenheterna av tillämpningen av dessa regler samt, om utredningen fann det påkallat, även se över de utländska studerandenas studiesociala situation. I kapitlet redogör utredningen för innehållet i 1971 års riksdagsbeslut samt for de erfarenheter som hittills har gjorts av de särskilda studiesociala reglerna för utländska studerande. Utredningen redovisar därefter resultatet av den enkät utredningen har utfört med ett antal myndigheter och 0rganisationer med kännedom om utländska studerandes studiesociala situation. Utredningen föreslår att informationen till utländska studerande om stu-

Sammanfattning

diestöd m. m. förstärks kraftigt. Utredningen föreslår vidare, i enlighet med vad centrala studiestödsnämnden (CSN) nyligen har föreslagit, att prövningen av rätten till studiestöd till invandrarbarn överförs från delegationen för utländska studeranden (DUS) till lokal nivå. En sådan decentralisering skulle kunna leda till förkortade såväl av handläggningen behandlingstider för denna grupp sökande som för övriga grupper, eftersom DUS härigenom skulle avlastas hälften av sina ärenden. En annan fråga som tas upp i detta kapitel är hur samhällets studiesociala stöd bör utformas för att geografiska hinder för gymnasiestudier skall kunna Utredningen erinrar därvid om att samhället under senare år undanröjas. på olika sätt markerat sitt ansvar för att alla ungdomar skall kunna få en gymnasial utbildning. Kommunerna har därvid fått ett ansvar inte bara för att tillhandahålla den gymnasiala utbildningen, utan också för att aktivt verka för att sociala och ekonomiska hinder för ungdomars gymnasiala studier undanröjs. Detta Ökade kommunala ansvar har kommit till uttryck bl. a. i det av riksdagen våren 1976 fattade beslutet om reformering av skolans inre arbete. Det ökade kommunala ansvaret för ungdomars gymnasiala utbildningar har även markerats i direktiven till flera nu arbetande statliga utredningar. Mot denna bakgrund erinrar studiestödsutredningen om att i dag inte någon myndighet har det direkta ansvaret för att tillräckliga rese- och infinns for gymnasieeleverna. Kommunerna har ackorderingsmöjligheter endast ett ansvar för att rese- och inackorderingstilläggen i studiehjälpssystemet betalas ut enligt gällande regler. Däremot har de inget ansvar för hur eleverna tar sig till skolan eller för hur de är inackorderade. Samtidigt är mer än hälften av gymnasieskolans elever beroende antingen av skolskjuts eller av inackordering på skolorten. Eleverna och deras föräldrar har själva att sörja för alla de praktiska problem som kan följa av t. ex. dåliga allmänna kommunikationer eller dåliga inackorderingsmöjligheter på skolorten. Vid valet mellan studier och förvärvsarbete efter den obligatoriska skolan kan dessa omständigheter påverka eleven att avstå från fortsatta studier. Utredningen föreslår att kommunerna får ett samlat ansvar för gymnasieelevernas resor och inackordering på samma sätt som kommunerna i dag har ansvaret för elevers resor och inackordering i den obligatoriska skolan. Kommunerna bör därvid även ha det ekonomiska ansvaret för verksamheten. De särskilda rese- och inackorderingstilläggen kan därvid slopas. innebär att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun för- Förslaget ändras. Enligt utredningens mening måste kommunerna kompenseras för de ökade kostnaderna. Detta bör ske i ett större sammanhang. 1976 års kommunalekonomiska utredning har, enligt sina direktiv, att se över den framtida kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och att därvid söka begränsa de kommunala utgifternas utgiftstakt. Enligt studiestödsutredningär det naturligt att kommunalekonomiska tar ens uppfattning utredningen upp det nu framförda förslaget. Frågan om särskild ersättning för rese- och boendekostnader i samband med studiepraktik och studieresor tas slutligen, i enlighet med direktiven, upp till behandling i detta kapitel. Utredningen konstaterar därvid att sedan direktiven skrevs har regeringen vid två tillfällen utfärdat nya förordningar om bidrag till studerande för

Sammanfattning 23

kostnader i samband med studieresor och studiepraktik. Genom den forsta förordningen, som utfärdades våren 1976, har rese- och bostadsbidragen under praktik höjts for flera studerandegrupper. Den andra förordningen, som utfärdades våren 1977, innebär att enhetliga regler för reseersättning m. m. under praktik har skapats för samtliga utbildningar inom den statliga högskolan. Enligt utredningens mening återstår emellertid många frågor att lösa inom detta område. Som exempel kan nämnas att studerande inom den kommunala högskolan inte omfattas av samma bestämmelser som övriga högskoleutbildningar. Ett annat exempel är förhållandena inom gymnasieskolan där praktik förekommer på ett flertal studievägar, men där stor oklarhet råder om ersättningsfrågor m. m. Utredningen har för avsikt att i det fortsatta utredningsarbete! närmare undersöka bl. a. dessa frågor.

1 Den utbildningspolitiska bakgrunden

1.1 Inledning

studiehjälpen och stu- Huvuddragen i det nuvarande statliga studiestödet, De har sin bakgrund i den diemedlen, utformades i början av l960-talet. och antaganden om indå pågående omstöpningen av utbildningsväsendet

studiemönster. l det följande lämnas en kortfattad redogörelse dividernas reformarbetet under 1960- och för denna bakgrund. Det utbildningspolitiska beskrivs därefter i stora drag. Kapitlet avslutas med en utförlig 1970-talen av hur sociala och ekonomiska faktorer påverkar valet mellan beskrivning Dessa utbildning och arbete eller valet mellan olika typer av utbildningar. del av grunden för utredningens förslag till reuppgifter utgör en viktig formering av det statliga studiestödet.

1.2 Den obligatoriska skolan

av att utbildningsvägar som Under 1950-talet präglades utbildningsväsendet med varandra väl hade skilda mål, men låg på samma nivå, löpte parallellt eller organisatorisk samordning. Utbildningsutan nämnvärd pedagogisk att möjligheterna att systemet kan sägas ha varit slutet i den bemärkelsen var beroende av vilken skolform man fortsätta till en högre utbildningsnivå i tio- eller elva-årsåldern. Flertalet elever förutsattes följa en samvalde rekrytering forutsattes

manhållen ungdomsutbildning och ingen nämnvärd

till förvärvsarbete. Resultatet av den ske från dem som en gång övergått blev en social uppdelning som i tio till elvaårsåldern tidiga differentieringen på såväl inriktning för många, kanske för flertalet, fick avgörande inflytande under resten av livet som deras ställning i sociala, av deras verksamhet kulturella och ekonomiska hänseenden.

För såväl 1946 års skolkommission som de följande skolutredningarna var ett huvudmål för reformarbetet att skapa under 1950- och 1960-talen skulle ges lika möjligheter att genom en demokratisk skola. Alla ungdomar som enskilda individer utbildning förbereda sig för att kunna fungera både och som samhällsmedborgare. För att uppnå detta borde alla dels få en

dels ges lika möjligheter till fortsatt utbildning. god allmän grundutbildning, dessa Ekonomiska, sociala, kulturella och geografiska hinder för att uppnå

mål skulle så långt möjligt röjas undan. och riksdag, på grundval av ett förslag från År 1962 fattade regering

26 Den utbildningspoliriska . . .

1957 års skolberedning, beslut om att en 9-årig grundskola successivt skulle införas samtidigt som folkskolan och realskolan skulle avvecklas. En av utgångspunkterna för beslutet var att den nya skolan skulle ge en mera omfattande allmänbildning till eleverna än vad skolan tidigare hade gett. Vidare borde uppdelningen på skilda utbildningsvägar skjutas upp. En demokratisk skola krävde återhållsamhet med att vid en viss bestämd ålder skilja eleverna från varandra. Särskilt stor borde återhållsamheten vara om man räknade med att de olika studievägarna mera allmänt kom att anses ha olika värde och ge olika social prestige. Riksdagsbeslutet år 1962 innebar att den obligatoriska skolan delades in i tre stadier om vartdera tre år, varav de två första, lågstadiet och mellanstadiet, förutsattes vara i sin helhet sammanhållna. I årskurserna 7 och 8 skulle eleverna under flertalet av veckans lektioner hållas samlade i en för alla gemensam undervisning. 1 sista ârskursen kunde eleverna sedan välja bland nio linjer, varav vissa med mer teoretisk, andra med mer praktisk inriktning. Endast några av linjerna gav emellertid behörighet för fortsatta studier i gymnasiet. Redan i samband med 1962 års grundskolebeslut höjdes röster för ett ännu mer sammanhållet högstadium. I prop. 1962:54 uttalade föredraganden att, även om de principiella grunderna för högstadiets utformning gav stöd åt önskemålet om en starkare sammanhållning av högstadiet, var det av pedagogiska skäl inte genomförbart vid den tidpunkten. Föredraganden bedömde det dock inte osannolikt att utvecklingen skulle komma att leda till att vissa tillval och linjer blev ianspråktagna i endast begränsad utsträcki sinom tid kunde ge anledning till att se över läroplanen. ning, vilket Redan år 1967 - fyra år innan 1962 års grundskolebeslut skulle ha genomförts i hela landet - konstaterade skolöverstyrelsen (SÖ) att huvuddelen av eleverna valde de teoretiska studiealternativen i sista årskursen framför övriga alternativ. Valen påverkades dessutom av elevernas sociala och ekonomiska bakgrund.

SÖ föreslog att linjeuppdelningen i den avslutande årskursen skulle slopas

och inslagen av direkt yrkesinriktad undervisning utgå. Varje elev skulle i stället kunna välja ett av tillvalsämnena tyska, franska, teknik. konst eller ekonomi i de tre sista årskurserna. Alla tillvalsämnen skulle ge lika behörighet vid ansökan om inträde i gymnasiala skolor. År 1968 beslöt regering och riksdag om en förändring av grundskolan i huvudsak i enlighet med SÖ:s förslag.

1.3 Den gymnasiala

utbildningen

På det frivilliga skolstadiet fanns det vid slutet av 1950-talet - precis som på det obligatoriska stadiet - flera olika skolformer med sinsemellan olika mål. Det fanns t.ex. allmänna gymnasier, tekniska handelsgymnasier, gymnasier, tekniska skolor och olika slag av yrkesskolor. Endast det allmänna gymnasiet hade som mål att förbereda för högre studier. Eleverna skulle där ges en allmän bildning på vilken sedan en vid universitet och högskolor meddelad utbildning för akademiska yrken kunde bygga.

Den . . . 27

utbildningspoliriska

stadiet relativt be- Under 1950-talet var reformarbetet på det gymnasiala förutsatt att en omfattande och gränsat. Redan tidigt hade man emellertid

översyn av den gymnasiala utbildningens många olika progenomgripande blem skulle behöva tas upp i början av 1960-talet som en följd av utveck-

stadiet. Även utvecklingen inom den högre utlingen på det obligatoriska - universitet och högskolor - med en förväntad ökad tillströmbildningen

ning motiverade ett sådant utredningsarbete. av den gymnasiala utbild- En av utgångspunkterna för reformeringen

mer sammanhållen ningen i början av 1960-talet var att få till stånd en

Varken organisatoriskt eller innehållsmässigt planering av denna utbildning. En annan strävan borde olika utbildningar på detta stadium strikt hållas isär. stadiet en bred referensram. Vidare var att ge alla elever på det gymnasiala elevens val av studieväg inte heller på detta stadium få påverkas skulle av var han eller hon var bosatt, eller av vilka ekonomiska Förutsättningar

vederbörande hade för att bedriva studier.

och från fack-

På grundval av förslag från 1960 års gymnasieutredning

samskoleutredningen beslöt regering och riksdag år 1964 om en första

stadiet. En kommunal ordning av utbildningsvägarna på det gymnasiala gymnasierna, de gymnasium, ersatte de tidigare allmänna skola, benämnd och en ny skolform, betekniska gymnasierna och handelsgymnasierna skolorna att avnämnd fackskola, infördes. Samtidigt började de tekniska

reformering av den s. k. yrkesutbildningen vecklas och en grundläggande

inleddes. en ytterligare samordning av utbildningsvägarna År 1971 genomfördes skolstadiet. Gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan sampå det gymnasiala -

manfördes till en enda skolform gymnasieskolan.

av den nya skolan. För Två huvudprinciper följdes vid utformningen som den det första byggdes yrkesutbildningen upp efter samma principer

utbildningen, dvs. genom en successiv differentiering. övriga gymnasiala av allmänna ämnen ökade. Svenska gjordes till ett obligatoriskt Inslagen - arämne och samhällsorienteringen förstärktes genom att ett nytt ämne

fick betslivsorientering - infördes som ett obligatoriskt ämne. Dessutom

alla elever på de yrkesinriktade studievägarna i gymnasieskolan möjligheter

ytterligare bredda den allmänna bildningen. att genom ett tillvalssystem som följdes vid utformningen av den nya skolan Den andra principen skulle eftersträvas att åstadkomma var att det på varje gymnasieskoleort urval av studievägar. Man skulle försöka undvika ett någorlunda allsidigt med en ensidig inriktning mot ett enda att organisera nya gymnasieskolor eller enbart det ekonomiska. Under 1950område, t. ex. enbart det tekniska med allmänna gymnasier. talet hade det funnits endast ett 60-tal orter i landet man från ca 120 s. k. gymna- Vid planeringen av gymnasieskolan utgick

som var och en borde erbjuda eleverna allsidiga valmöjligheter. sieregioner

1.4 kompetensvärde m. m. Gymnasieskolans

medveten om att karaktären hos Tidigt var man i utbildningsplaneringen

en skola där det finns stor frihet att välja studieväg i hög grad bestäms

studierna. När den av de inträdeskrav som gäller för de eftergymnasiala

skolformerna år 1964 första samordningen av de gymnasiala genomfördes

28 Den utbildningspolitiska . . .

togs denna fråga upp. I prop. 1964:171 uttalade föredraganden att stor forsiktighet måste iakttas när kompetenskrav uppställs så att inte personer genom formella bestämmelser utestängs från verksamheter för vilka de har reella förutsättningar. Föredraganden föreslog att dessa frågor skulle bli föremål för ett särskilt utredningsarbete. I november 1965 tillkallades ett antal

sakkunniga för att utreda gymnasie- och fackskoleutbildningens

kompetensvärde m. m. - den s. k. kompetensutredningen. På grundval av kompetensutredningens förslag fattade regering och riksdag år 1972 beslut om bl. a. den principiella utformningen av de allmänna behörighetsvillkoren för tillträde till högre utbildning samt om riktlinjer för fortsatt utredning av främst utformningen av särskilda förkunskapskrav samt regler för urval och antagning till högre utbildning. Efter fortsatt utredningsarbete av den s. k. kompetenskommittén tog regering och riksdag år 1975 ytterligare ställning till behörighets- och urvalsfrågor för högskolan. 1975 års beslut innebar att alla högskolestuderande måste uppfylla vissa allmänna behörighetskrav medan särskilda förkunskapskrav kunde få variera mellan olika utbildningsvägar i högskolan. Allmän behörighet för högskolestudier kan, enligt 1975 års beslut, numera uppnås dels genom utbildning, dels genom ålder och yrkesverksamhet. I gymnasieskolan skall alla minst tvååriga studievägar ge allmän behörighet under förutsättning av att utbildningen har slutförts och att ämnena svenska och engelska har ingått i viss omfattning i studierna. Även vissa utbildningar i gymnasieskolan som är kortare än två år skall kunna ge allmän behörighet under förutsättning att de bygger på obligatorisk förutbildning eller praktik. Den allmänna behörigheten for högskolestudier även kan, som nämnts, uppnås genom ålder och yrkesverksamhet. Den som fyller 25 år senast under det kalenderår då inskrivning sker och som varit yrkesverksam i minst fyra år - eller på annat sätt har skaffat sig motsvarande erfarenhet - har allmän behörighet för högskolestudier. Dessutom uppställs samma krav på förkunskaper i engelska som för gymnasieelever. 1975 års beslut innebar också att reglerna om urval till högre utbildning förändrades. En strävan var därvid att skapa ett system som bättre än det tidigare kunde bidra till att minska den sociala snedrekryteringen till högskolan bl. a. genom att låta arbetslivserfarenhet tillgodoräknas som merit vid urval av sökande. Syftet med de nya behörighets- och urvalsreglerna är att få till stånd en bredare och mer allsidig rekrytering till högre studier.

1.5 Högskolan

Som har framgått av det föregående styrdes elevströmmarna till universitet och högskolor under 1950- och l960-talen i allt väsentligt av gymnasiets dimensionering. Detta samband mellan å ena sidan gymnasiet och å andra sidan universitets- och högskoleväsendet har successivt minskat under senare år. Högskolan har öppnats för även andra än ungdomsstuderande och utbildningens inriktning har förändrats.

Den utbildningspolitiska . . . 29

I fortsättningen redogörs kortfattat för några av frågorna i 1960- och 1970talens utbildningspolitiska debatt om denna utbildningsnivå samt för de reformema som har genomförts i syfte att ”öppna” universiteten. viktigaste Som har framgått av det Föregående ökade ungdomsutbildningen kraftigt under 1950- och samtidigt som allt fler ungdomar började söka

l960-talen,

sig till sådana utbildningsvägar som höll möjligheterna öppna till alternativa och som även kunde utgöra lämplig förberedelse för olika yrkesområden former av fortsatt utbildning. Denna utveckling var delvis en följd av den ekonomiska utvecklingen i samhället. Föräldrar hade fått bättre möjligheter att bekosta sina barns skolgång. Samtidigt ökade emellertid svårigheterna för många ungdomar att få arbete om de endast hade en kort eller allmän utbildning. I den utbildningspolitiska debatten framhölls det ofta att elever från t. ex. det allmänna gymnasiet i många fall inte ansåg sig ha annat val än att påbörja studier vid universiteten och då särskilt vid de ospärrade, s. k. fria fakultetema. Under 1950-talet fortsatte ca tre fjärdedelar av eleverna från allmänt gymnasium till universitet och högskolor. Denna höga” övergångsfrekvens upplevdes som problemfylld och i ett flertal betänkanden under 1960-talet diskuterades arbetsmarknadsutsikterna för de universitetsstuderande. Man övervägde olika sätt att styra tillströmningen till högre studier. Sedan tanken fakultetema avvisats inriktades ansträngningarna på spärrar till de filosofiska studietiderna och öka genomströmningen vid dessa fakulteter. på att minska En annan strävan var att få samma grad av målinriktning på studierna vid filosofisk fakultet som vid övriga fakulteter och vid fackhögskolorna. Ett uttryck för denna strävan var 1969 års studieordning. Den kan ses som ett försök att tillmötesgå behovet på ökad yrkesinriktning av studierna vid de fria fakultetema. Vid sidan av nämnda reformarbete har ett intensivt reformarbete bedrivits för att i ökad utsträckning göra utbildningen på denna nivå tillgänglig för vuxna. Yrkesinriktade studiekurserO/RK-kurser) inom de filosofiska fakultetema anordnas fr. o. m. läsåret 1969/ 70 vid samtliga universitet och unibörjade versitetsfilialer. Kurserna omfattade normalt 20 poäng och ingick bland de valfria studiekurserna i utbildningslinjernas avslutande delar. Syftet med dessa YRK-kurser var bl. a. att de skulle kunna ingå som ett led i fortoch vidareutbildningen för redan yrkesverksamma. De tekniskt bildningen inriktade studiekurserna (TEMA-kurser), anordnas läsåret

som_började

1971/72 vid filosofisk fakultet, hade liknande syften. Även den s. k. externa universitetsutbildningen har fyllt en viktig funktion för de äldre studerande. Som exempel kan nämnas den decentraliserade universitetsutbildningen som började anordnas läsåret 1966/67 av dåvarande universitetskanslersämbetet (UKÃ) i samarbete med kommunerna samt den försöksverksamhet med nya former for distribution av högre utbildning som på förslag av 1968 års utbildningsutredning (U 68) försöksvis började prövas i början av l970-talet. Extern utbildning meddelades också per koroch i statsbidragsberättigade universitetscirklar som anordnades respondens av studieförbund och folkhögskolor. Huvuddelen av deltagarna i universitetscirklarna var i allmänhet förvärvsarbetande, de flesta på heltid. Efter ett omfattande utredningsarbete av den år 1968 tillkallade utbild-

30 Den utbildningspolitiska . . . SOU 1977131

ningsutredningen och sedan dess förslag och remissynpunktema på detta beretts av en särskild parlamentarisk beredning, beslöt 1975 års riksdag med anledning av prop. 1975:9 att reformera högskoleutbildningen. 1975 års riksdagsbeslut har sedermera kompletterats genom beslut av riksdagen vid 1976/77 års riksmöte. Genom detta beslut har, på grundval av förslag i prop. 1976/77159, också en högskolelag antagits. Högskolereformen träder i kraft den l juli 1977. En huvuduppgift för den nya högskolan skall, enligt riksdagens beslut, vara att ytterligare öka utbildningens tillgänglighet, särskilt för andra studerandegrupper än de traditionella och därmed främja den sociala utjämningen. De nya regler för behörighet och urval till högskolestudier som riksdagen redan 1972 fattade principbeslut om och som utredningen har redogjort för i det föregående är ett av medlen för att nå detta mål. Ett annat viktigt medel är lokaliseringen av högskoleutbildningen. Högskoleutbildning skall i framtiden finnas på 21 orter eller par av orter. Den fortsatta utbyggnaden av högskolan skall ske på andra orter än de som har traditionell universitetsutbildning. Utbildningsutbudet skall utvecklas i Linköping och de nuvarande filialonema. På fyra orter, eller par av orter, nämligen i Sundsvall/ Härnösand, Falun/ Borlänge, Jönköping samt Kalmar,skall en utbyggnad i första hand påbörjas. En annan huvuduppgift är att bredda och differentiera högskoleutbildningen. Ett enhetligare och vidare högskolebegrepp skall därvid ligga till grund för planeringen. Det innebär bl. a. att eftergymnasiala utbildningar som hittills inte har räknats till den traditionella universitets- och högskoleutbildningen framdeles skall planeras gemensamt i den nya högskolan, t. ex. utbildning till sjuksköterska, förskollärare eller laboratorieassistent. All grundläggande högskoleutbildning skall organiseras på utbildningslinjer, allmänna, lokala och individuella. Därutöver skall finnas kortare utbildningsvägar i form av enstaka kurser med andra behörighets- och urvalsregler än vad som gäller för utbildningslinjerna. De enstaka kurserna skall bl. a. tillgodose behoven av fortbildning och vidareutbildning. Ett viktigt inslag i den nya högskolan år principen om återkommande utbildning. Vad denna princip innebär utvecklas i följande avsnitt där utvecklingstendenserna inom såväl gymnasieutbildningen som högskoleutbildningen kortfattat tecknas.

1.6 Utvecklingstendenser

I den utbildningspolitiska debatten restes tidigt frågan om inte gymnasieskolan borde göras obligatorisk, eftersom de flesta av de elever som inte fortsatte sin utbildning efter grundskolan kom från hem där studietradition saknades och där familjeekonomin var svag. Olika alternativ för hur en sådan skolplikt skulle kunna vara organisatoriskt utformad uppställdes. Antingen kunde den innebära krav på en sammanhängande elva-tolvårig utbildning eller ett mera tänjbart system där de sista skolåren kunde genomföras före en viss uppnådd ålder och således inte behöva ske i omedelbar anslutning till grundskolan.

sou 1977:31 Den utbildningspolitiska . . . 31

Utan att gå in på denna debatt skall här endast nämnas att argumenten mot en Förlängd obligatorisk skolgång varit klart övervägande. Bl. a. har man pekat på att den flexibilitet i utbildningsplaneringen som är särskilt viktig i en studieorganisation som vill främja återkommande utbildning måste gälla hela utbildningssystemet efter den obligatoriska skolan. Man borde därför i stället arbeta efter den modellen att alla bör ha rätt till fortsatt utbildning efter grundskolan och att samhället har ett ansvar för att denna rätt så långt som möjligt kan utnyttjas av den enskilde. I diskussionen om återkommande utbildning, dvs. att varva perioder av studier och yrkesverksamhet, har gymnasieskolans framtida organisation spelat en stor roll. Man har bl. a. sagt att eftersom i dag endast vissa linjer i denna skola ger yrkesförberedelse har eleverna inte ett reellt val mellan yrke och studier efter skolans slut. Man har vidare sagt sig att eftersom de linjer som har en stark studieförberedande prägel i större utsträckning rekryterar sina elever från högre socialgrupper, finns det en betydande risk för att det sociala urval som redan gjorts vid inträdet i gymnasieskolan förstärks vid övergången från gymnasieskolan till fortsatt verksamhet. Tanken har därför väckts att gymnasieskolan skall ge både studie- och yrkesförberedelse på alla utbildningslinjer. Med detta vill man vinna dels att valmöjligheterna blir större efter gymnasieskolan, dels att eventuellt val av fortsatta studier skall kunna träffas mot bakgrund av den vidare information om egna intressen och möjligheter i arbetslivet som en yrkesverksamhet kan ge. Idén om återkommande utbildning som utgångspunkt för planeringen av utbildningsväsendet har nyligen fått en officiell sanktion i och med riksdagens ställningstaganden till förslagen från U 68, sysselsättningsutredningen och från utredningen om skolans inre arbete (SIA). Hösten 1976 tillkallades en särskild utredning med uppgift att lägga fram förslag om förändringar av den gymnasiala utbildningen enligt de nämnda riktlinjerna. l direktiven till gymnasieutredningen framgår dessutom följande. Den framtida organisationen av gymnasieskolan bör vara mångsidig. Den bör kunna erbjuda såväl utbildningsvägar med en gemensam bas som vänder sig mot breda yrkesområden och som har inslag av både yrkes- och studieförberedelser, som studiealternativ med korta, starkt specialiserade, yrkesinriktade kurser. En sådan framtida organisation bör medföra möjligheter till ökad samverkan mellan gymnasieskolans studievägar, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. En närmare samverkan måste bygga på hänsynstagande till både ungdomars och äldres situation och resp. utbildningsforrns egenart och uppgifter. Möjlighet att välja den studieforrn som är mest ändamålsenlig med hänsyn till individens situation är ofta en förutsättning för framgångsrika studier. Utredningen skall därför även överväga de för- och nackdelar som är förknippade med hel- resp. deltidsstudier. Även frågan om kontinuerlig intagning i gymnasieskolan skall behandlas av gymnasieutredningen. I direktiven sägs det även att fler ungdomar i framtiden skall kunna beredas plats i gymnasieskolan. För att åstadkomma detta behöver utbildningsutbudet förändras. Dels behöver nya utbildningsvägar skapas, dels behöver utbildningsutbudet på lokal nivå göras bredare. Utredningen får därför till uppgift att pröva gymnasieskolans dimensionering.

32 Den utbildningspolitiska . . .

I direktiven understryks att det fortfarande finns en social snedrekrytering i gymnasieskolan. Många studievägar har också en stark könsmässig snedfördelning. Dessa förhållanden får senare effekter i arbetslivet, bl. a. genom fortsatt uppdelning i manliga och kvinnliga yrken. Genom att den rådande uppdelningen av arbetsuppgifter på arbetsmarknaden avspeglas i skolan får inte utbildningen den jämlikhetsskapande verkan som skolreformen har åsyftat. Utredningen skall inrikta arbetet på att föreslå åtgärder som kan förändra dessa förhållanden. Som övergripande mål för såväl gymnasieutbildningen som högskoleutbildningen har angivits att planeringen av utbildningen bör vara sådan att återkommande utbildning främjas. Karakteristiskt för återkommande utbildning är att studierna fördelas över en längre tid och sker vid flera tillfällen, i princip under en individs hela yrkesverksamma liv. Den utbildning som nu ges i en i stort sett sammanhängande utbildningsperiod uppdelas på ett antal studieperioder med självständiga utbildningsmål. Återkommande utbildning medför samtidigt att gruppen studerande ovanför den obligatoriska skolan blir mindre homogen, med avseende på ålderssammansättning och tidigare erfarenheter, än för närvarande. Fördelarna med den återkommande utbildningen ligger framför allt i att den ständigt ger nya chanser till utbildning för dem som inte utnyttjat utbildningsmöjligheterna i ungdomsåren. Genom kopplingen mellan utbildning och yrkesverksamhet, mellan teori och praktik, tillfredsställer den återkommande utbildningen också mångas behov av ett mera näraliggande mål för studierna. De mellanliggande perioderna av yrkesverksamhet kan bidra till att skapa motivation för studierna genom att de vidgar referensramarna och ger erfarenheter som underlättar det fortsatta utbildningsvalet. Ett av huvudmotiven för att främja återkommande utbildning är att denna har stora möjligheter att åstadkomma en jämnare social fördelning av utbildningsresurserna. l detta hänseende gäller inte något annat mål för den återkommande utbildningen än för samhällets utbildningspolitik i övrigt. För den som lägger upp sina studier enligt den återkommande utbildningens princip kommer antalet valtillfállen mellan studier och yrkesverk-

samhet att öka. Vid sådana val tenderar ungdomar från hem som saknar

studietradition erfarenhetsmässigt att välja yrkesverksamhet. Om den återkommande utbildningen därför inte stöds av en rad åtgärder utanför och inom utbildningsväsendet kan följden bli att från början svagt motiverade grupper, ofta från hem utan studietradition, förblir svagt motiverade och stannar kvar i en tidigt vald yrkesverksamhet, medan möjligheterna till sammanhängande utbildning i första hand utnyttjas av ungdomar från ekonomiskt och utbildningsmässigt gynnade miljöer. En rad reformer som kommer att underlätta framväxten av den återkommande utbildningen har redan genomförts. Dessa reformer är samtidigt ett uttryck för vilka grupper i samhället som i första hand måste ges ett aktivt stöd för att återkommande utbildning skall bli en realitet, nämligen de korttidsutbildade vuxna. Som exempel på sådana reformer kan nämnas förtroendemannalagen, lagen om rätt till ledighet för studier, propositionen om vidgad vuxenutbildning och studiestöd åt vuxna samt högskolereformen.

Den utbildningspolitiska . . . 33

1.7 Den sociala selektionen inom utbildningsväsendet

1.7.1 Inledning Ett huvudmotiv för alla tidigare förslag om ett utökat studiestöd har varit strävan att förbättra studiemöjligheterna för dem som på egen hand eller med hjälp av föräldrarna har haft svårt att finansiera sina studier. Syftet samtidigt som man har har varit att hjälpa dem som deltar i utbildning bredda rekryteringen till studier och därmed minska hoppats på att kunna den sneda sociala rekryteringen till praktiskt taget all icke-obligatorisk utbildning. Ambitionerna att bredda rekryteringen till utbildning ovanför den obligatoriska skolan bygger på en lång rad iakttagelser av att ungdomars är starkt beroende av Föräldrarnas yrke och utbildning. I både utbildningsval äldre och nyare forskningsrapporter brukar barnens sociala bakgrund klassificeras efter i första hand faderns yrke. Den vanligaste indelningen brukar vara en fördelning på tre s. k. socialgrupper, vilka har ungefär följande innebörd:

Socialgrupp l ägare och ledare av större företag samt högre tjänstemän, ofta med högskoleutbildning hantverkare, verk- Socialgrupp 2 tjänstemän på lägre nivåer, jordbrukare, mästare, förmån Socialgrupp 3 arbetare, vilka i sin tur ibland uppdelas på yrkesutbildade och icke-yrkesutbildade.

I det följande refereras undersökningar som använt sig av denna socialgruppsindelning eller av en mera detaljerad indelning baserad på föräldrarnas yrke och/eller utbildning. Eftersom de redovisade uppgifterna har hämtats från en rad olika rapporter förekommer i de redovisade tabellerna varierande sociala indelningar. Uppgifter om föräldrarnas utbildning avser ibland fadern, ibland ”målsman” och ibland den förälder som har den högsta Trots den kritik som kan riktas mot de vanligen använda utbildningen. måtten på social bakgrund har de emellertid fördelen av att de fungerar mått som statistiskt återspeglar skillnader mellan som ett sammanfattande olika samhällsgrupper. I det följande lämnas en kort redogörelse för de uppgifter om den sociala selektionen inom utbildningsväsendet som fanns tillgängliga vid början av 1960-talet och som utgjorde bakgrund till 1964 års beslut om det studiesociala I det därpå följande avsnittet presenteras en översikt över den systemet. i dag tillgängliga informationen om den sociala selektionen. Avslutningsvis diskuteras utifrån det redovisade materialet vilka krav som bör ställas på ett framtida studiesocialt stöd utifrån strävandena att ungdomarnas val av studier skall kunna göras oberoende av ekonomiska förhållanden.

1.7.2 till studiestödsreformen år 1964 Bakgrunden

åren närmast före och efter år 1960 genomfördes en rad undersök- Under inom utbildningsväsendet grundligt beningar där den sociala selektionen kom att spela en viktig roll som bakgrund lystes. Dessa undersökningar för riksdagens beslut år 1964 att skapa ett helt nytt studiesocialt system.

34 Den utbildningspolitiska . . . SOU 1977531

I rapporten, (SOU 1958:1 l) Beräkning av reservema för högre utbildning, visade 1955 års universitetsutredning att om man utgick från skolbetygen i årskurs 4 fanns det ett stort antal barn som endast genomgick folkskolan, trots att de kunde förväntas klara studier i realskola och gymnasium. Flertalet av dessa barn kom från hem utan studietraditioner och från orter som saknade gymnasium och realskola. len undersökning som genomfördes av 1960 års gymnasieutredning, (SOU 1963:15) Vägen genom gymnasiet, belystes den planerade övergången till gymnasium bland elever i sista årskursen inom försöksskolan/enhetsskolan, realskolan och flickskolan. Undersökningen visade bl. a. att över 70 procent av eleverna från socialgrupp 1 planerade att fortsätta till gymnasium, medan motsvarande andel för elever från socialgrupp 3 var knappt 30 procent. Pojkarna planerade oftare än flickorna att fortsätta studierna i gymnasium. Planerna på fonsatta studier var också beroende av medelbetyg och förekomsten av gymnasium på hemorten. Bland pojkarna från socialgrupp l, med betyg över medianen, planerade nästan l00 procent att fortsätta studera i gymnasium. Bland ilickoma från socialgrupp 3, vars betyg var lägre än medianen och vars föräldrar hade lägre utbildning än realskola, var motsvarande andel 11 procent. I samma undersökning visades även att valet av linje i gymnasiet var beroende av den sociala bakgrunden. Det s. k. allmänna gymnasiet, vilket i första hand förberedde för högskolestudier, rekryterade elever från socialgruppema l och 2. Det tekniska gymnasiet och handelsgymnasiet rekryterade i huvudsak elever från socialgruppema 2 och 3. Samma faktorer som påverkade övergångsfrekvensen till gymnasium betyg, kön, socialgrupp och föräldrarnas utbildning - påverkade också den säkerhet eleverna kände vid valet. Det föreföll emellertid som om den sociala bakgrunden hade en större och betygen en mindre betydelse för den säkerhet eleverna kände vid valen än för övergången som sådan. I samma undersökning tillfrågades eleverna om sina motiv för att bedriva fortsatta studier resp. att avstå från studier. De skäl som därvid rangordnades högst av eleverna sammanhängde med deras yrkesplaner och deras anpassning till skolarbetet. Ett av de motiv, som anfördes som skäl till att inte påbörja gymnasiestudier, var föräldrarnas brist på ekonomiska möjligheter att låta dem bedriva studier. Av avsevärt större betydelse för valet att inte fortsätta studierna var emellertid elevernas lust att börja arbeta och tjäna pengar. Bland pojkar med höga betyg uppgav mer än hälften detta motiv för beslutet att inte fortsätta studierna. I en annan undersökning som 1960 års gymnasieutredning och studiesociala utredningen lät göra kartlades den sociala bakgrunden för de elever som åren 1959 och 1960 började i gymnasium. Denna undersökning redovisades i betänkandet (SOU 1963:53) Studentrekrytering och studentekonomi. Barnen från akademikerhem utgjorde över 16 procent av nybörjama i det allmänna gymnasiet, men bara drygt 4 procent av nybörjama på tekniskt gymnasium och handelsgymnasium. Barn till bl. a. arbetare, jordbrukare och hantverksmästare utgjorde däremot en större andel bland nybörjama på de senare gymnasiefonnema än bland nybörjama på det allmänna gymnasiet. Den studiesociala utredningen visade vidare i betänkandet att för en tänkt

sou 1977:31 Den uzbildningspoliriska . . . 35

elevgeneration som gått i folkskolans klass 4 år 1945 och som examinerats från universitet och högskolor läsåret 1959/60 hade barnen från socialgrupp 57 procent av eleverna i årskurs 4, medan motsvarande 3 utgjort drygt andel bland de examinerade läsåret 1959/ 60 var ca 16 procent. Förskjutningen mot en sjunkande andel elever från socialgrupp 3 hade skett vid övergången till realskola och under tiden fram till gymnasieexamen. Däremot fann man att bland dem som år 1957 examinerats från olika gymnasiefonner var överstudier för manliga studenter i stort sett oberoende gången till fortsatta Även för kvinnorna förelåg måttligt stora skillav den sociala bakgrunden. nader i studiebenägenhet beroende på social bakgrund. Det förelåg däremot ett klart samband mellan den sociala bakgrunden och vilken typ av fortsatta studier de studerande valde. Akademikerbarnen valde oftare än andra läkarutbildning, medan arbetarbarnen oftare än flertalet andra grupper valde korta och yrkesinriktade eftergymnasiala utbildningar. Den studiesociala utredningen konstaterade att övergången till universitets- och högskolestudier. räknat i förhållande till alla ungdomar i åldern 20-24 år, var högre i län med universitet än i övriga län. Däremot var det endast små skillnader i övergångsfrekvenserna mellan de län som saknade universitet. Beträffande skuldsättningen bland examinerade läsåret 1959/60 fann utredningen att denna i första hand berodde på utbildningens längd och i vilken omfattning de examinerade bott hemma under studietiden. Akademikerbarnen hade oftare än andra kunnat bo hemma. Arbetarbam hade i mindre utsträckning än övriga grupper lånat pengar av föräldrarna, medan barn till officerare, direktörer och motsvarande hade de lägsta studieskulderna. Det var mot bakgrunden av ovanstående uppgifter om den sociala bakgrundens betydelse som riksdagen år 1964 beslöt att kraftigt förstärka det studiesociala stödet och därvid framför allt stödet till yngre studerande i gymnasial utbildning.

1.7.3 Den sociala selektionen sedan början av 1960-talet

Valen inom grundskolan kan konstateras att det vid sidan av den i det följande re- Inledningsvis dovisade selektionen inom grundskolan sker en viss selektion genom att två till tre procent av grundskoleeleverna inte fullföljer uppskattningsvis årskurs 9. I en undersökning av sådana elever i Stockholm som slutade under åren 1964-1968 visades att föräldrarna till dessa elever grundskolan ofta var förhållandevis och Jiunga och ofta bodde trångt (Emanuelsson veskog, 1973). Tre fjärdedelar av föräldrarna hade yrken som krävde ingen eller föga yrkesutbildning. Flertalet av studieavbrytarna synes därför komma från hem utan tidigare studietraditioner. Redan före grundskolans slut förekommer således en social utslagning. Inom ramen för den sammanhållna skolgången t. o. m. årskurs 9 väljer eleverna i årskurserna 7-9 allmän eller särskild kurs i engelska och matematik. Elevernas val påverkas av kön, elevernas allmänna betygsnivå, den sociala bakgrunden samt eventuella planer på fortsatta studier. Av tabell 1.1 framgår att eleverna med lågt medelbetyg oftast väljer allmän kurs medan elever med betyg över medelvärdet i stor utsträckning väljer särskild kurs.

36 Den utbildningspolitiska . . .

Tabell 1.1 Elever som slutade grundskolans årskurs 9 vt 1974 efter kursval, medelbetyg och kön. Procent Kursval Medelbetyg Betygs- Samtliga uppgift Lägre än 3,0 3,0-5,0 saknas Män Kvinnor Män Kvinnor Engelska, allmän matematik, allmän 56 57 9 14 35 30 Engelska, allmän matematik, särskild 13 5 8 4 4 7 Engelska, särskild matematik, allmän 9 22 6 18 12 13 Engelska, särskild

antal 21 400 14 300 24 000 29 100 600 89 400 Källa: SÖ/Pl, Låga betyg i 9-an, 1976.

Tabell 1.2 visar att andelen som valt särskild kurs i både engelska och matematik, liksom även medelbetygen varierar betydligt beroende på faderns yrke. Det kan noteras att ganska stora skillnader föreligger mellan bam till akademiker och högre tjänstemän utan akademisk examen grupper som båda brukar inräknas i socialgrupp l. Detta visar att socialgrupperna 1 och 2 lika lite som socialgrupp 3 utgör särskilt homogena grupper.

Tabell 1.2 Kursval och medelbetyg bland elever som slutat årskurs 9 i grundskolan 1974 efter faderns yrke och utbildning. Procent Faderns yrke Andel elever som läst Medelbetyg och utbildning särskild kurs i både engelska 0. matematik Män Kvinnor Män Kvinnor Akademiker 84 80 3,94 4.06 Högre tjänstemän utan

Källa: SCB, Information i prognosfrâgor 1976:6. Enligt 1962 års läroplan valde eleverna i grundskolan mellan olika linjer i årskurs 9. Av tabell 1.3 framgår det starka samband som fanns mellan

Den utbildningspolitiska . . . 37

den sociala bakgrunden och elevens val av linje. Det kan vidare noteras

att skillnaden i linjeval beroende på den sociala bakgrunden var större för

män än för kvinnor. Åven valen av tillvalsämnen enligt 1969 års läroplan

är i hög grad beroende av hembakgrunden, se tabell 1.4.

09. com 00m 8_ 8h 00m

83._

m

RE

m m m Z 8

sååå 02m

8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_

...§0 0.3: v v m m m v .m

E895 -a.me_oåh

inga:

_ m

ma? I 2 å E E

.co

...ex

:ve

350 göms: o_ ä 2 a. a. S. mm

.occix

um

uzivzaäxøxu»

o 2 8 S. o.. Nm x m..

00m Sw 8a Sn So SN 09.

m e m_ w m: m §= S

32:21:

aweeam

00.5 8_ 8” 8_ 8_ 8_ 8_ 8_

Ja.: nya.:

.v.25

uågo 0.8:

.Sao

i m m m. o o m

xmzoüo

äsenzzagms;

NS_

-saxâeá

.›

:oo

9.2.5_

a _ 5

am? E ä om ä mm

mbimå

-co :oo

xm_Eo=ov_u_«_oom

.oönñ

umeå amâzwxoø E93:

-snusa

o_ om o.. S. a. m.. S.

m=a_â_m_.:=._u

eowauumocmoea

am

:m: m å 8 9. ä 2 om mm

43:87.05

.xåxaarxmcxod

0.8: _

men...?

.xmExB

E3 :oo :S:

?även

cosmêouc_

å:

:oEmxu

oøcnuøeoøeøuoaøacszü

mEouawv

._0›o_..m

åeeâma

ammo:

cmEoäcma

,xee_.a._.cms__

E5559.:

.xmsmiaêsä

.mUm

xeeoumxa

oøsügxâåxc»

m4

.oxêoeezx

êzeam

:aaah :sååå mEouoE Ewa: wwt0 ømt0 E30 .dank

.to a a .d

38 Den utbildningspolitiska . . .

Tabell 1.4 Elever som slutat grundskolans årskurs 9 vt 1974 efter tillvalsämne. faderns yrke/utbildning och kön. Procent

Faderns yrke/ Språka Konst Eko- Tek- Okänt Samtliga “än” utbildning nomi nik Proc Antal

Män Akademiker - - 84 (69) 1 15 100 2 800 Högre tjänstemän utan 63 (51) 2 6 29 l 100 7 500 akademisk examen Övriga tjänstemän 52 (35) 1 7 39 0 100 8 200 Yrkesutb. arbetare 33 (23) 1 8 57 1 100 7 500 Övriga arbetare 33 (20) 3 9 54 l 100 16 700 Okänt 46 (27) 1 7 43 3 100 3 100

Samtliga män 46 (32) 2 7 45 1 100 45 800

Kvinnor Akademiker 93 (80) 3 3 0 100 1 900 utan 89 (61) 4 7 - 0 100 7 300 Högre tjänstemän akademisk examen Övriga tjänstemän 77 (54) 6 17 0 0 100 8 100 Yrkesutb. arbetare 70 (42) 7 23 0 0 100 6 900 Övriga arbetare 61 (32) 7 31 0 0 100 16 000 Okänt 64 (36) 8 28 0 0 100 3 400

Samtliga kvinnor 72 (45) 6 22 0 0 100 43 600

a Uppgifterna inom parentes avser andelen elever som läst särskild kurs i tyska eller franska.

Källa: SCB, Information i prognosfrågor 1976:6.

Det starka sambandet mellan kursval och social bakgrund innebär att det redan på högstadiet sker en social selektion som i praktiken begränsar elevernas möjligheter att välja vissa typer av fortsatta studier efter grundskolan. Det starka sambandet mellan tillvalsämnen och å ena sidan social och å andra sidan valet av fortsatta studier innebär vidare att bakgrund entydiga tendenser till social selektion framkommer inom ramen for valet av tillvalsämnen.

Val av studier efter grundskolan

l en rapport publicerad av U 68, (SOU 1971:61) Val av utbildning och yrke. redovisades uppgifter om planer och attityder insamlade från elever i årskurs 9 födda år 1953. Det fanns stora skillnader mellan elevernas faktiska val av verksamhet efter grundskolan och de val de hade velat göra, ifall de inte hade behövt ta hänsyn till betyg, vad de tidigare valt, vad föräldrarna tyckte och kostnadsskäl, se tabell 1.5. Av tabell 1.5 framgår att skillnaderna var större bland elever från socialgrupp 3 än bland elever från socialgrupp l. Bland elever från socialgrupp 3 valde 25 procent gymnasiestudier, men ytterligare 15 procent skulle ha velat välja gymnasiestudier om de hade kunnat bortse från betyg, redan gjorda val av kurser, ekonomi m. m. De angivna valen i årskurs 9 stämde

Den utbildningspolitiska . . . 39

väl med de svar eleverna tidigare gett på motsvarande fråga i årskurs 6. Även betygen i årskurs 6 hade ett nära samband med elevernas val av sysselsättning efter årskurs 9. Redan i årskurs 6 fanns det därför stora möjligheter att bedöma vilka elever som skulle fortsätta studierna efter grundskolan.

Tabell 1.5 Val av verksamhet efter grundskolan bland elever födda år 1953 som år 1969 gick i årskurs 9 efter socialgrupp. Procent

Socialgrupp Val Studier i Arbete Obe- Summa a stämda procent Gymna- Fack- Yrkes- planer sium skola skola

Verkligt 25 21 34 13 7 100

Med/rm val avses de val eleverna uppgav då de uppmanades bortse från betyg, kursval i grundskolan, föräldrarnas åsikter samt ekonomi. | Med verkligt val avses de val eleverna uppgav sig ha gjort inför avgången från grundskolan.

Källa: Val av utbildning och yrke, SOU 1971:61.

Tabell 1.6 visar verksamheten våren 1973 bland elever som år 1972 slutade grundskolan. Det framgår bl.a. att ca 90 procent av akademikerbamen fortsatte att studera efter grundskolan. Motsvarande andel bland arbetarbarn var drygt 60 procent. Andelen med förvärvsarbete varierade däremot från 8 procent bland akademikerbamen till 30 procent bland arbetarbarnen. Andelen arbetslösa varierade mellan 0 och 4 procent beroende på kön och social bakgrund. Barnen till arbetare och övriga tjänstemän hade den högsta arbetslösheten mätt i procent av alla eleverna. Om man däremot, på det sätt som är vanligt i arbetslöshetsstatistiska sammanhang, sätter andelen arbetslösa i relation till förvärvsarbetande och arbetssökande (det s. k. relativa arbetslöshetstalet) försvinner i stort sett skillnaden i andelen arbetslösa mellan de olika grupperna.

Av de ungdomar som forvärvsarbetade fanns huvuddelen av männen

i tillverkningsarbete, medan husligt arbete var vanligast bland kvinnorna. Detta är den viktigaste förklaringen till att de heltidsförvärvsarbetande männen hade en median månadslön på ca 1 200 kr., medan kvinnorna endast hade 730 kr. Variationen i lönen var dock stor. Bland de förvärvsarbetande planerade 10 procent av männen och 22 procent av kvinnorna att börja studera inom det närmaste året. De stora skillnaderna mellan barn från olika hemmiljöer föreligger även beträffande valet av linje i gymnasieskolan. För att ta extremgrupperna kan man notera att akademikerbamen i huvudsak valde de tre- och fyraåriga linjerna, medan arbetarbarnen oftast valde de yrkesinriktade tvååriga lin-

4 0 D m w W .W M .m M. H s 0 U w .N m W

amEEmm

m N v N o oN Nm o_ m_ vN mm 8 NN N_ o_ NN

8_ 8_

.maxi

AE: -gsm

-Ea9:o›

m w m N N v_ v m.. m_ o_ m_ vN Nv __ _N oN

.Nm är: _E_ ä: 8_ 8_

E025_

833.14.

v m N N v N vv m_ m_ om ä No v_ N_ NN NN

8_ 8_

.u:_:v=.==\ov_.;

mwcO -oäama

o m N o N _ v_ vN N_ _N

:mE

oN mm Nm om NN NN 8_ 8_

.oñcå

_

.ooEo

_ _ v

månen..

mama: .cmE

vN 8 m_ o_ m_ E _N NN N_ NN v_ v_

Pa_ 8_ 8_

:u:

-..än

.caiøam oäñmE

.c m _ N v N N

-mv_._o

Q. ä o_ mm mm _N NN _N NN NN

.ou F: 8_ 8_

=0._@ .NE

-©3329 Noäocoa

.c v N _ N o_ | v o_ N_

mm 3. o_ o_ m. NN s 8_ sö_ .E 8_

.o:Eam._._o›

-ovmxcv

N. o o | o N N N o

_oäE

3 E om 8 No NN o_

a.. 8_ 8_

GfK-Gula

»Ecvznzzxoxbø

;oxüzom

.c o _ N n o

oNNNm_

8 mm mm _m Z NN oN N_ NN N_ NN

.E 8_ 8_

-B

mEousm “_8093 _mwctmc

_ N N _ e

:o.=.w›

8 m_ o_ o_ vN mm NN oN N_ NN oN

UDE 8_ 8_

:«_c._m_==.._u

_v63_

.

o...

»N

223:?

:oo

så_

o

N98: _as_

våâmå

åcåouøsmwea

_NNE_

oEFmZ u.a__-vz

vi

202m »apa

_m_

E8

amåé “gav

.om .om

_oco NNEN “N22

:E :E

Eevøcov, _ogeâxê_

JonEamxNo

.P55

.ö:ENmx_o›

?NN MEN

o o .a .No

-m »EN än .N ?NN so. .mom

osøäamzom gåäzmzøu_

vweevm

:oE SE

vmeeå

.onEnmxNoxø

22% 22%

Soxmvcêw

uses

22.2_ 22% 22%

case

22m.. 22% 5%

:NNE _oöem :sm N50 ;EESK .oaam :om 9.50 ...väx

Den . . . 41

utbildningspolitiska

sou 1977:31

förelåg beträffande valet av treårig naturvetenskaplig jerna. Största skillnaden for många olika spärrade linje, som mer än någon annan linje ger behörighet På denna linje återfanns 31 procent av alla akadehögskoleutbildningar. mikerbarn men endast 3 procent av alla arbetarbarn. Män med höga grund-

från arbetarhem sökte ofta till el- och teleteknisk linje och flickor skolebetyg eller till vårdlinjen. med höga betyg från arbetarhem sökte ofta till social linje

elever som slutade grund- Tabell 1.7 Sökande och antagna till gymnasieskolan bland

skolan 1974 efter faderns utbildning. Procent

Sökt, men Sökt, men Ej Samtliga Faderns utbildning Påbörjat studier tackat nej ej anta- sökt

Proc Antal till plats gen

5 2 2 100 6 300 Universitet/högskola 91

Gymnasium och 5 3 4 100 8 500 liknande 88

Yrkesskola och 79 8 4 - 9 100 12 500 liknande

Folkhögskola/ real- 4 200 85 7 3 5 100 skola 66 12 5 17 100 40 300 Folkskola

1976:9. Källa: Vem slutar efter grundskolan? SÖ/Pl

Tabell 1.7 visar att endast ca fem procent av de elever som slutade grund-

skolan år 1974 uppgav sig ha sökt men inte erbjudits någon plats. Elever

utöver folkskolan hade i större utsträckning vars fader saknade utbildning och hade också ofta än övriga elever låtit bli att söka till gymnasieskolan av utbildningstraditioneri hemmet tackat nej till erbjuden plats. Avsaknaden roll vid barnens val av eventuella studier efter synes således spela en viktig att de ekonomiska förhållandena grundskolan, men det kan inte uteslutas

i hemmet också spelar en viktig roll. 1971 1 en uppföljning som SCB och SÖ gjort år 1975 av elever som år

framkom bl. a. att endast sex procent av akademikerslutade grundskolan slut inte börjat utbildning i gymnasiebarnen fyra år efter grundskolans att fadern skolan. Motsvarande andel var 27 procent bland dem som uppgav Ju längre utbildning fadern hade desto endast hade folkskoleutbildning. den linje till vilken de antagits. mindre andel av eleverna fullfoljde och studieavbrott är vanligare Detta torde delvis bero på att Iinjebyten större andelar på gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer, vilka rekryterar

Men det kan också tänkas återav barnen från hem med studietraditioner. bland barn till kortutbildade sker genom att många spegla att selektionen medan en större del av selektionen inte börjar studierna i gymnasieskolan, högskoleutbildade sker under gymbland t. ex. barn till universitets-och

nasieskolstudierna. Se tabell 1.8.

fadern Det är emellertid också värt att notera att ju längre utbildning gjorde ett definitivt studiehade desto mindre andel av studieavbrytarna

42 Den . . .

utbildningspoliriska

avbrott. Ett studiemisslyckande i gymnasieskolan blev ett definitivt stu-

dieavbrott for hälften av dem som hade en fader med folkskola. Ca 90

procent av barn till universitets- och högskoleutbildade, som avbröt studierna

på den linje till vilken de först antagits, fortsatte däremot att studera inom

de nämiaste åren efter avbrottet.

l den sistnämnda undersökningen de elever som avbrutit tillfrågades stu-

dierna i gymnasieskolan om orsakerna till studieavbrottet. Av ca 12000

studieavbrytare var det 3 procent som angav att ekonomiska problem varit

den viktigaste orsaken till avbrottet och 6 procent som angav att ekonomiska

problem varit en bidragande orsak. Värt att notera är också att det var

. . = c -°g .2 -s

2503 . en EPgEm

.E 8B D2 ;E = ch _äååâ E =

a O) =

e

= t._:mao cg-aêå 2 K” 2255525: ?S 8

M .n :: I\ In O\ Q) 0-4 -u N ._ _. »- a: å å ååååå å å ä: E »o »o I* I\ K\ o O

ä, mv oo m

å e E

ä e

g _r

= .ä i å å ååååå å g .å s

.Lz-g 5-: å Säng - ä _. e wav o. gg x an: i: -9375 m v ^\OI\I\I\ o ä E : . E ao

å *a å» 5

.. :så

3 5 g .tåg N m New-uno: N

g 3 .å

ä E C .- :u *å 3 H E 7 c :z Co.) __ .E 3 so E _ c g som-coon ln h å ä :E __ ä n o _ a › o :v ._ .a cv, .c ... 8 2 ü .92 ä, E a) U t: d) :: ... 2 s O o å? E? E å (5 u_ m: oo In mun-un_- N 5 5 3 å a 8 .ao *å 7» ä? __ __ m: In 1- NN-om N ä 3 V, V, ä n ä - D = .s å” .å :x : 2-- u.. _. o c e... å: :å :Eêâå 3 5B $$$m3 »o : gg å . o V?

5 Sås 5 a: › ;E0 . :a: z:

E “M2 e ° n = 2 Ll-J._.u› 23.9, s: w á ... , å ... å

: E _ å §2 se: - = å s: :ao 2 _3- :E 1: u) .g g

år -å .E .-

a§ 2 å s

2 ;z 2 s a w å a

-9 :E 6 f- +5,

3 a, 5 a, n. oo 293 -i 8 §25 .°_° få w TJ C å __ g: .ñâgxumc V) IOxCm-s _ __ :J -. o.. u.: MCUmUL-mmo E Q .e o .äEcåcxxc N N-- - K! u a: 1 m E z G C»=u:o°Co 5-8 u. :o - mu. 8

Den utbildningspolitiska . . . 43

men knappt 2 procent av flickorna, som angav eko- 5 procent av pojkarna, nomiska som viktigaste avbrottsorsak. Bland studieavbrytarna på problem ekonomiska problem som hutvååriga linjer var det 13 procent som angav orsak till studieavbrottet, medan motsvarande vudorsak eller bidragande andel for eleverna på de tre- och fyraåriga linjerna var 4 procent. Det finns

tendens till att ekonomiska problem oftare orsakar stusåledes en tydlig

dieavbrott bland pojkar på tvååriga linjer än bland övriga gymnasieskole-

elever.

Rekrytering till högskolestudier

Av tabell 1.9 framgår att det under perioden 1957 till 1967 skedde en allmän av andelen gymnasieexaminerade som fortsatte till studier vid uniökning som skillnaderna i övergångsfrekvens melversitet och högskolor samtidigt

lan deolika grupperna minskade något. Som synes ökade övergångsfrekvensen

for arbetarbarnen - dock färre procentenheter for arbetarbarnen än for hela

gruppen av gymnasieexaminerade.

ut- Tabell 1.9 Examinerade från gymnasium 1957. 1962 och 1967. Fördelning efter mâlsmans yrke/ Procent bildning samt andel som inom fem år inskrivits vid universitet och högskolor.

Studentexamen 1957 Studentexamen 1962 Studentexamen 1967 Målsmans yrke/

utbildning Relativ Andel som Relativ Andel som Relativ Andel som fördel- fördel- övergått fördel- övergått övergått till univ. ning till univ. ning till univ. ning samt- studier samt- studier samt- studier inom 5 år liga inom 5 år liga inom 5 år liga

l 1 50 10 54 9 56 Jordbrukare 5 60 3 66 2 70 Folkskollärare Akademiker 18 77 17 80 13 83 1 60 2 70 l 75 Ofñcerare 6 57 6 67 6 76 Direktörer 14 49 12 55 12 62 Handlande 14 58 16 65 18 73 Högre tjänstemän 11 53 12 59 15 64 Övriga tjänstemän 20 47 22 51 24 56 Arbetare

100 56,6 . 100 61.7 100 66.2 Summa procent 4 2 7 Bonfall procent

Källa: Promemorior från SCB 1976:14.

Att ökningen i övergångsfrekvensen for arbetarbarnen blev så måttlig

ofta avlade examen (se tabell 1.9) kan tänkas bero dels på att arbetarbarnen och handelsgymnasium, varifrån övergången till vid tekniskt gymnasium fortsatta studier under hela perioden varit låg, dels på att arbetarbarn med

gymnasieutbildning ofta sökt sig till korta yrkesutbildningar, som ej ingår

i tabellen. Som bakgrund till skillnaderna i övergångsfrekvensen till fortsatta studier

kan nämnas U 68:5 undersökning år 1969 av planer och intressen rörande

fortsatta studier bland elever i gymnasiets avslutningsklasser i Västmanland

44 Den utbildningspolitiska . . .

och i fackskolans avslutningsklasser i Göteborg och Västmanland, (SOU 1971:61) Val av utbildning och yrke. Elever från socialgrupp 3 var för sitt val av högskolestudier mera beroende av goda framtida löner for högskoleutbildade än elever från de två övriga socialgruppema. Eleverna från socialgrupp 3 var vidare mera oroade av tanken på framtida studieskulder än övriga elever. Samtidigt visade undersökningen att eleverna från socialgrupp 3 oftare än övriga elever kunde tänka sig att övergå till korta, mera yrkesinriktade kurser och utbildningar än de traditionella högskoleutbildningarna. Bland fackskoleelevema noterades att intresset för framtida högskolestudier var störst bland elever från socialgrupp 3. I samma undersökning fann man också skillnader i yrkesambitioner beroende på den sociala bakgrunden. Pojkarna från socialgrupp 1 ville ofta t. ex. bli läkare och civilingenjörer i första hand, medan övriga pojkar helst ville bli gymnasieingenjörer eller liknande. Även bland flickorna fanns skillnader. Flickor från socialgrupp 1 ville t. ex. helst bli psykologer medan småskollärare var ett vanligt förstahandsval bland flickor från socialgruppema 2 och 3. Detta stämmer väl med den nedan refererade iakttagelsen att utbildningsexpansionen har medfört att barn från socialgrupp 1 på högskolenivå i växande grad under 1960-talet har valt de s. k.

högstatusutbildningarna. Tillströmningen till traditionella universitet och högskolor* ökade snabbt

t. o. m. läsåret 1968/69, varefter tillströmningen minskade. Huvuddelen av både ökningen och minskningen gällde de fria fakulteterna. Främst för de fria fakulteternas del ökade fr. o. m. slutet av 1960-talet andelen studerande som var 25 år och äldre. Genom SCB:s högskoleregister är det möjligt att med ganska stor säkerhet följa hur den sociala rekryteringen till traditionella universitet och högskolor samtidigt förändrades. Av tabell 1.10 framgår att den stora ökningen av antalet första gången inskrivna läsåren 1962/63-1974/ 75 innebar vissa forskjutningar av de forsta gången inskrivnas hembakgrund. De redovisade mellanliggande åren har valts därför att läsåret 1968/69 innebar en topp i antalet första gången inskrivna och läsåret 1970/71 därför att andelen barn från arbetarhem uppnådde sitt hittills högsta värde detta läsår.

Tabell 1.10 Andelen första gången inskrivna vid universitet och högskolor efter faderns yrke. Procent

Traditionella högskolor: Övriga tjänstemän 11 13 14 13 [princip universiteten och Arbetare 16 21 23 23 de högskolor som fore

1976 lydde under univer- Summa 100 100 100 100 sitetskanslersämbetet,

UKÄ,samtjordbrukshög- Samtliga som lämnat uppgift lO 200 28 300 23 900 20 200 skolor. Lärarhögskoloroch Samtliga första gången inskrivna 10 700 31 200 27 600 24 400 seminarier ingår ej.

Källa: Högskolestatistik 11, Promemorior från SCB 1976:5 samt uppgifter från SCB.

Den . . . 45

utbildningspolitiska

Som framgår av tabell 1.10 skedde en fortlöpande utjämning av den sociala t. o. m. läsåret 1970/71, varefter en viss minskning skett av bakgrunden andelen förstagångsinskrivna från arbetarhem. Till någon del sammanhängde den höga andelen från arbetarhem läsåret 1970/71 med att minskningen av tillströmningen skedde olika snabbt för olika grupper, varvid minskningen bland studerande från arbetarhem till en början skedde långsammare än för många andra grupper. Beträffande förändringen av tillströmningen efter läsåret 1968/69 visar SCB:s statistik att bland förstagångsinskrivna under 25 år har andelen arbetarbarn minskat något. Den sociala selektionen bland de yngre har sålunda t. 0. m. ökat något sedan läsåret 1968/69. Samtidigt har emellertid antalet studerande som är 25 år eller äldre fortlöpande ökat. Bland de äldre kommer ca 30 procent från arbetarhem. Den sjunkande tillströmningen till universitet har således inneburit en viss skärpning av den sociala seoch högskolor lektionen bland de yngre. Samtidigt har de ökade möjligheterna att studera vid universitetens filosofiska fakulteter utan att ha gymnasieutbildning, liksom även andra åtgärder som ökat möjligheterna för äldre att bedriva universitetsstudier, medfört en stark ökning av antalet äldre förstagångsinskrivna från arbetarhem. I U 68:s betänkande, (SOU 1971:61) Val av utbildning och yrke, visades att det under 1960-talet, parallellt med att andelen studerande från arbetarhem ökade totalt sett, skedde en förskjutning av rekryteringen till de universitets- och högskoleutbildningama, såsom läkarutspärrade enskilda Inom bildning, tandläkarutbildning etc., men även till juristutbildningen. dessa ökade bl. a. andelen akademikerbarn på ett sätt som har medfört att dessa karakteriserats som prestigeutbildningar”. De som har examinerats från prestigeutbildningarna har som regel haft säkrare framtidsutsikter på arbetsmarknaden än de som har examinerats från de filosofiska fakultetema. Andelen studerande från arbetarhem var däremot högre vid socialhögskolor och ämneslärarutbildning än vid övriga fakulteter (motsvarande). Av SCB:s rapport Högskolestatistik II framgår att benägenheten att byta studieinriktning vid universitet och högskolor varierar betydligt mellan grup- På samma sätt som tidigare har visats för per med olika hembakgrund. oftare studieinriktning än övgymnasieskolan bytte t. ex. akademikerbarnen Bortsett riga grupper. Ofta skedde byten från ospärrad till spärrad utbildning. från att bl. a. akademikerbarnen ofta tog lång tid på sig innan de avlade examen - vilket beror på bytena av studieinriktning och den höga andelen akademikerbarn på långa universitetsutbildningar förelåg inga stora skillnader i examensfrekvens bland studerande med olika hembakgrund. Efter grundexamen föreligger emellertid tydliga skillnader, beroende på hembakgrund, i övergången till forskarutbildning. De studerande har olika praktiska och ekonomiska möjligheter att söka sig till utbildning långt från hemorten. Utbildningar som bara finns på en eller ett fåtal ställen får därför ofta i huvudsak yngre studerande och studerande från hem med studietraditioner. Genom att sprida en utbildning för de studerande som av till många orter blir utbildningen tillgängligare förvärvsarbete, familjeskäl etc. är bundna till hemorten. Genom att högskoleutbildning under 1960- och 1970-talen har bedrivits på ett flertal orter utanför de gamla universitetsorterna har därför rekryteringen till högsko-

46 Den utbildningspolitiska . . . Iestudier breddats. Att de nya högskoleortema fått en större andel studerande från socialgrupp 3 framgår av tabell l.ll. Tabell I.ll Första gången inskrivna vld universitet och högskolor 1972/73 efter utbildningsort och faderns socialgrupp. Procent

därav i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm 42 37 22 100 Umeå, Linköping samt lilialerna 28 41 31 100

Källa: Hammarberg och Häggström. Den högre utbildningens lokalisering och di-

mensionering. Geografiska rapporter från Umeå universitet A:3 (1974).

En undersökning som gjorts av SCB och UHÄ (Promemorior från SCB 1976:6) visar vidare att det bland manliga studerande inom filosofisk fakultet, som deltar i undervisning på deltid eller s. k. decentraliserade kurser utanför högskoleorterna. finns en mycket hög andel studerande vars föräldrar endast hade folkskoleutbildning.

Uppnâdd utbildning inom olika generationer

l en serie rapporter rörande elever som 1938 gick i årskurs 3 i Malmö har Torsten Husén m. fl. redovisat samband mellan å ena sidan social bakgrund, betyg och begåvningstest i årskurs 3 m. m. och å andra sidan dessa elevers fortsatta skolgång och yrkesval (se t. ex. Talent, Opportunity and Career av Torsten Husén m. fi. 1969). Detta material visar tydligt det starka sambandet mellan hemmiljö och skolgång, yrkesval och uppnådd inkomst senare i livet för en grupp födda omkring 1929. Fagerlind har i en statistisk studie av männen i samma material visat att uppgifterna om faderns socialgrupp och utbildning jämte uppgifter om intelligenskvot (IQ) vid 9-års ålder förklarat ca 47 procent av variationen i uppnådd utbildningsnivå. Den lön som männen i Malmömaterialet uppnådde vid 42 års ålder var sedan i hög grad beroende av den uppnådda utbildningsnivån. Slutsatsen av Fägerlinds studie är att ekonomisk och kulturell status överförs från generation till generation genom att det utgångsläge barnet har vid ca 10 års ålder via utbildningsväsendet

Den utbildningspoliriska . . . 47

överförs till utbildningsmässiga och ekonomiska resurser vid vuxen ålder. Den uppnådda utbildningsnivån påverkar i hög grad lönen senare under livet. Däremot hade föräldrarnas socialgrupp statistiskt sett inget eller ringa direkt inflytande på lönen senare under livet. För yngre generationer Föreligger av naturliga skäl ännu inte samma möjligheter att utvärdera hela den selektion som sker under vägen genom utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden. Den s. k. individualstatistikens uppföljning av uppnådd skolutbildning t. o. m. 21 års ålder bland elever födda 1948 och 1953 visar att andelen barn som uppnår gymnasieutbildning ökat främst bland de grupper som bland födda 1948 hade den lägsta andelen med gymnasieutbildning, nämligen bland barn till arbetare och jordbrukare (Promemorior från SCB 1976:8). För de grupper som hade de högsta andelarna gymnasieutbildade - bl. a. akademikerbarnen - har däremot denna andel minskat. I tabell 1.12 redovisas vidare den andel bland födda år 1948 som t. o. m. läsåret 1973/74 inskrivits vid traditionella universitet och högskolor. Andelen inskrivna akademikerbarn var i denna åldersgrupp drygt sju gånger högre än andelen arbetarbarn.

Tabell 1.12 Andel barn födda 1948 som inskrivits vid universitet och högskolor efter målsmans yrke/utbildning. Procent Målsmans yrke/utbildning Samtliga barn Andel av samtliga födda 1948 födda 1948 som infördelade efter skrivits vid tramålsmans yrke/ ditionella univer-

Högre tjänstemän utan akademisk

Uppgifterna avser individualstatistikens urval av barn födda 1948 och hur stor andel av dessa som t. 0. m. 1972/73 inskrivits vid traditionella universitet och högskolor. Källa: Högskolestatistik ll, Promemorior från SCB 1976:5.

1.7.4 Studiestödets betydelse De studieekonomiska förhållandenas betydelse för uppkomsten av den betydande sociala selektion som fortfarande förekommer inom utbildningsväsendet är föga kända. Mycket talar för att hemmiljön, bl. a. i form av familjens utbildningstraditioner, föräldrarnas utbildning och liknande, spelar en avgörande roll för barnens skolframgång och val av utbildning och yrke. Ovan har emellertid även visats att ekonomiska förhållanden, t. ex. i form

48 Den utbildningspolitiska . . .

av svårigheter att finansiera studierna efter grundskolan, spelar en inte oväsentlig roll för vissa grupper av elever. Speciellt för den grupp som får den kortaste utbildningen kan de ekonomiska förhållandena ofta ha avgörande betydelse. l en undersökning av de kortutbildade männen inom den ovan nämnda gruppen av födda år 1948 har visats att dessas intresse för att skaffa sig någon utbildning utöver den obligatoriska skolan i hög grad var beroende av om de kunde erbjudas studier med studieförmåner som i stort sett svarade mot den avstådda lönen (Rubensson, Rekrytering till vuxenutbildning, 1975). Det starka sambandet mellan social bakgrund och föräldrarnas inkomster framgår av tabell 1.13. Även om icke-ekonomiska faktorer i uppväxtmiljön torde spela en stor roll för barnens skolframgång och utbildningsval är det uppenbart att dessa förhållanden är kombinerade med stora skillnader i fråga om föräldrarnas ekonomi. Vad detta praktiskt kan betyda har illustrerats av U 68 i (SOU 1971:61) Val av yrke och utbildning. Det var således bland studenter från allmänt gymnasium under mitten av 1960-talet en lägre andel studenter från socialgrupp 3 som haft eget rum under gymnasietiden än bland studenter från socialgrupperna 1 och 2. Likaså var det färre studenter från socialgrupp 3 som varit utomlands för språkstudier eller som fått privatlektioner under skoltiden. Tabell 1.13 Föräldrarnas sammanlagda inkomst av tjänst m. m. före skatt efter föräldrarnas högsta yrke/ utbildning.

Uppgifterna avser föräldrarnas inkomst 1970 för samtliga barn födda 1955. a Den relativt sett låga lönen för yrkesutbildade arbetare beror på att till denna grupp har även förts alla jordbrukare, vilka som regel har en låg taxerad inkomst.

Källa: SCB, Information i prognosfrågor 1976:6.

En annan aspekt på sambandet mellan uppväxtmiljö och ekonomiska förhållanden är det i samma undersökning visade förhållandet att bam från socialgrupp 3 är mindre benägna att skuldsatta sig för att uppnå en viss utbildning. Samtidigt är barn från socialgrupp 3 för valet av högre utbildning mera beroende än barn från socialgrupperna l och 2 av att utbildningen leder till ett välavlönat arbete. En utjämning av lönerna för personer med olika utbildning kan därför tänkas medföra att hemmens utbildningstraditioner kommer att spela en större roll för barnens utbildningsval, ifall inte andra faktorer kan kompensera bortfallet av den utbildningsstimulerande effekt som utsikterna till framtida höga löner innebär.

Den utbildningspolitiska . . . 49

sou 1977:31

1.7.5 Utredningens slutsatser

Till stor del sker de för elevernas framtida utbildning och yrkesverksamhet Det starka sambandet mellan elevernas avgörande valen redan i grundskolan. hembakgrund och val av utbildning beror till stor del på andra faktorer än rent ekonomiska skillnader. På sikt torde dessa skillnader, åtminstone delvis, kunna utjämnas. Utbyggnaden av förskolan, reformer på arbetslivets område, bidragen till bättre bostäder för barnfamiljerna, kan förväntas bidra härtill. De ovan refererade undersökningarna har emellertid visat att det finns grupper av elever vars val på olika sätt är beroende av studieekonomiska förhållanden. Med tanke på dessa grupper anser utredningen det angeläget att en kraftig förbättring kommer till stånd av studiestödet för i första hand ungdomar i gymnasiala studier. Stödet bör i görligaste mån konstrueras så att det blir störst för de grupper vars utbildningsval i dag påverkas negativt av ekonomiska förhållanden. För dessa elevgrupper är det angeläget att försöka skapa ekonomiska möjligheter till ett mer förutsättningslöst utbildningsval. Det är däremot mera tveksamt om studiestödet för högskolestudier spelar en lika stor roll för ungdomarnas utbildningsval. Andra åtgärder, t. ex. nya behörighetsregler och lokalisering av utbildningen till nya orter, har emellertid visat sig kunna markant påverka rekryteringen. Enligt utredningens mening bör studiestödet högskolenivå bättre än f. n. anpassas till strävan att på till sådana studier rekrytera även förvärvsarbetande. Utredningen vill i detta sammanhang peka på vikten av att man även fortsättningsvis följer utvecklingen av den sociala selektionen i anslutning Olika utbildningsreformer och studiesociala åtgärder till utbildningsväsendet. bör fortlöpande utvärderas i fråga om sina effekter på den sociala selektionen.

50 Den utbildningspolitiska . . .

2 Samhällets stöd till barnfamiljerna

2.1 Studiehjälpen

2.1.1 Inledning I den studiesociala debatten under senare delen av 1960- och under 1970talen har stöden till de högskolestuderande samt till de vuxenstuderande stått i centrum för debatten. Däremot har studiehjälpen rönt ringa uppmärksamhet. På motsvarande sätt har den statliga utredningsverksamhet - som praktiskt taget oavbrutet pågått på det studiesociala området sedan 1965 - till övervägande del varit inriktad på stöden till äldre studerande. Den enighet som i mitten av 1960-talet rådde om att stödet till yngre studerande i den gymnasiala utbildningen spelade en avgörande roll i strävandena att bryta den sociala och ekonomiska selektionen i utbildningsväsendet har inte återspeglats i den senare allmänna debatten eller i utredningsverksamheten. En orsak till det kan vara att de äldre studerande i studiestödshänseende är frikopplade från föräldraekonomin och därmed helt hänvisade till studiestödet för sitt uppehälle. De kan därigenom ha kommit att betraktas som en mera utsatt grupp än de studerande inom studiehjälpen, vilka alltjämt i föräldraekonomin. Dessa antogs genom den utbyggda familje- och

ingår

bostadspolitiken indirekt ha fått sin situation förbättrad. Genom att studiehjälpen utgör en del av familjepolitiken har det också varit svårare att föra en fristående debatt om den. Samhällets stöd till barnfamiljerna är splittrat i den bemärkelsen att en del av stödet ges via studiesociala förmåner, en del via skattesystemet och en del via socialpolitiken. Medan man t. ex. på studiemedelsområdet har kunnat visa hur de utgående bidragsformerna halkat efter i standardutvecklingen, har motsvarande jämförelse på studiehjälpsområdet krävt en komplicerad sammanvägning av de olika familjepolitiska stöden. Enligt utredningens mening finns det starka. skäl att ånyo uppmärksamma det ekonomiska stödet till yngre studerande och föra in deras problem i den allmänna debatten. Syftet med detta kapitel är att ge en total bild av de olika ekonomiska och andra förmåner som kan utgå till tonåringar, eller till deras föräldrar. I det följande redogör utredningen för vilka principer som hittills har legat till grund för studiehjälpens uppbyggnad. Därefter redovisas hur de olika studiehjälpsförmånerna har utvecklats sedan de tillkom. I det därpå följande avsnittet sätts studiehjälpsförrnånerna in i ett större familjepolitiskt

52 Stöd till barnfamiljerna

sammanhang där bl. a. olika tröskeleffekter i barnfamiljernas disponibla inkomster påvisas. Senare beskrivs kortfattat olika former av s. k. indirekta studiesociala stöd samt den praxis som har utvecklats i vissa kommuner att låta socialbidrag utgå till barnfamiljer för att de skall kunna ha sina barn i gymnasieskolan. Slutligen redogörs för de olika former av ekonomiska bidrag som på arbetsmarknadspolitiska grunder kan utgå till ungdomar.

2.1.2 De grundläggande principerna för studiehjälpen Det nuvarande studiehjälpssystemet utformades i början av 1960-talet av den s. k. studiehjälpsutredningen. l betänkandet (SOU 1963:48) Bättre studiehjälp utvecklade denna bl. a. allmänna synpunkter på vilka mål som borde gälla för studiehjälpen och vilka principer som borde följas vid utformningen av stödet. Vad utredningen därvid föreslog följdes av regering och riksdag år 1964 när beslut fattades om det nya studiesociala stödet på gymnasial nivå (prop. 1964:138, SäU 1964:1, rskr 1964:290). Studiehjälpen skulle enligt studiehjälpsutredningen ingå som ett led i utbildningspolitiken. Den skulle vara ett stöd i strävandena att bereda alla ungdomar, oavsett social och ekonomisk bakgrund och oavsett bostadsort, möjligheter till den utbildning för vilken de hade förutsättningar och intresse. Därigenom skulle valet mellan fortsatt skolutbildning och förvärvsarbete påverkas till utbildningens fördel. Samtidigt skulle studiehjälpen utgöra en del av samhällets stöd till familjerna. Tillsammans med åtgärder inom familjepolitiken och skattepolitiken skulle den bidra till att kompensera kostnaderna för barnens uppfostran och utbildning. Det studiesociala stödet borde, enligt studiehjälpsutredningen, vara enhetligt i regler och tillämpning samt enkelt och överskådligt för den enskilde. Av praktiska skäl bedömde dock utredningen en differentiering av studiestödet som ofrånkomlig med hänsyn till att de studerande befann sig i så olika studieekonomiska situationer. Men de olika studiesociala stöden borde - så långt det var möjligt utformas så att en samordning på olika nivåer inom systemet underlättades. En närmare redogörelse för studiehjälpsutredningens överväganden i denna fråga lämnas i kap. 4. Som har framgått av föregående kapitel lät den studiesociala utredningen analysera betydelsen av ekonomiska och sociala faktorer vid elevernas val mellan utbildning och arbete. Utredningen kunde därvid konstatera att det främst var inför inträdet i gymnasiala skolformer, som barn till arbetare och lägre tjänstemän var tveksamma till att fortsätta sin utbildning. Studiehjälpsutredningen ansåg därför att samhällets åtgärder för att stimulera en vidgad och bättre rekrytering i första hand borde sättas in på denna nivå. Studiehjälpsutredningen föreslog att ett särskilt inkomstprövat tillägg samt ett särskilt behovsprövat tillägg skulle ingåi studiehjälpssystemet vid sidan av ett generellt studiebidrag. Dessa tillägg skulle ha till syfte att stimulera en breddad rekrytering till de gymnasiala skolformema. Utredningen betonade emellertid att studiehjälpen måste betraktas som en sammanhängande helhet, där de olika komponenterna stöder och kompletterar varandra.

Stöd till barnfamiüerna 53

Ett viktigt mål för studiehjälpsutredningen var vidare att skapa mera likvärdiga utbildningsmöjligheter för ungdom i glesbygd och mindre tätorter. Utredningen förordade därför en förstärkning av stödet till både inackorderade och dagligen resande studerande. Stödet till inackorderade borde i princip täcka familjens merkostnader. Utredningen lät därför undersöka hur stora dessa merkostnader var för bamfamiljerna och anpassade inackorderingstillägget därefter. Stödet till de dagligen resande eleverna borde utgå enbart efter avståndet mellan hem och skola för att underlätta skolans arbete med studiehjälpen. Enligt utredningens förslag skulle studiehjälp utgå endast om studierna bedrevs på heltid och var av en viss minsta längd. l de fall deltidsstuderande hade behov av studiestöd borde de, ansåg utredningen, utnyttja studielånen. Beträffande studiernas längd ansåg utredningen att studiehjälpen borde avse “egentlig skolutbildning” och inte kortare kurser av olika slag. Utredningen föreslog att som huvudregel skulle gälla att studierna skulle omfatta minst fyra månader för att studiebidrag och tillägg skulle få utgå. När regering och riksdag tog ställning till denna fråga, sattes gränsen till åtta veckor vilket innebar att praktiskt taget alla elever i gymnasiet föll inom tidsramen.

2.1.3 Den närmare utformningen av studiehjälpen är 1964 På grundval av nämnda allmänna riktlinjer och principer fattade regering och riksdag år 1964 beslut om att studiehjälpen skulle få den utformning som framgår av tabell 2.1.

Tabell 2.1 Studiehjälpsförmånerna enligt 1964 års riksdagsbeslut Form av studiestöd Månadsbelopp i kr. 1964

Elev som påbörjat de gymnasiala studierna före 21 års ålder:

Elev som påbörjat de gymnasiala studierna efter 21 års ålder: Studiebidrag 175

Bidragen och tilläggen för båda grupperna av elever kunde kompletteras med lån ur allmänna studielånefonden. Högsta lånebelopp var 5000 kr. per läsår. Elever i grundskolan, som uppnått sådan ålder att de inte längre kunde komma i åtnjutande av allmänt barnbidrag, skulle erhålla studiehjälp i form av förlängt barnbidrag. Rätt till inkomstprövat tillägg skulle föreligga om den studerandes och hans föräldrars sammanlagda beskattningsbara inkomst vid senaste taxering till

statlig inkomstskatt inte översteg 20000 kr. Översteg den studerandes och

hans föräldrars sammanlagda fönnögenhet 20000 kr., skulle en femtedel

54 Sröd till barnfamiljerna sou 1977:31

av det överskjutande beloppet jämställas med beskattningsbar inkomst. Om den studerande var gift skulle makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för föräldrarnas. Inkomstprövat tillägg kunde enligt 1964 års beslut utgå med följande belopp.

Tabell 2.2 1964 års inkomstprövningsregler för det inkomstprövade tillägget

Beskattningsbar inkomst, kr. Månadsbelopp i kr. 1964 O - 8 000 75 8 000 - 12 000 50 12 000 - 20 000 25

Under läsåret 1965/66 utbetalades inte mindre än 81 249 inkomstprövade tillägg. Närmare 50 procent av samtliga elever i gymnasiala skolformer fick således del av detta rekryteringsfrämjande studiesociala stöd. Det behovsprövade tillägget var främst avsett för bam till ensamstående vårdnadshavare med mycket låga inkomster, men även elever från fullständiga familjer skulle kunna få bidrag om synnerliga skäl förelåg. Beloppet - 75 kr./ mån. - hade avvägts med hänsyn till önskvärdheten av att i nämnda fall söka åstadkomma en nära nog fullständig täckning av utgifterna i samband med elevens utbildning. Vid avvägningen hade emellertid hänsyn tagits inte bara till andra förmåner inom studiehjälpssystemet utan också till en rad betydelsefulla förbättringar som hade skett för bl. a. ensamstående mödrar genom social- och skattepolitiska åtgärder. En av förutsättningarna för att behovsprövat tillägg skulle kunna utgå var att sökanden fick maximalt inkomstprövat tillägg. Vid bedömningen av behovet skulle alla de förhållanden som var av betydelse för familjens ekonomiska situation beaktas, dvs. även sociala fömtåner, periodiska understöd, antal syskon m. m. Läsåret 1965/66 utbetalades sammanlagt 9520 behovsprövade tillägg. Närmare sex procent av de studerande i gymnasiala skolformer fick således detta tillägg.

2.1.4 Förändringar av srudiehjälpen efter a°r 1964

Av tabell 2.3 framgår i vilken utsträckning de olika bidragen inom studiehjälpen har förändrats sedan införandet. Det förlängda barnbidraget höjdes genom beslut av 1965 års riksdag från 60 till 75 kr. (prop. 1965:109). Därefter har det förlängda barnbidraget och studiebidraget utgått med samma belopp. Beloppen har dessutom följt utvecklingen av det allmänna barnbidraget. De studiesociala förmånerna utgår dock endast under läsårets nio månader. År 1968 infördes statliga och statskommunala bostadstillägg. De statliga bostadstilläggen knöts bl. a. till antalet barn under 16 år och upphörde när barnet fyllde 16 år. Reformen aktualiserade vissa justeringar av det inkomsrprövade tillägger. För att undvika att många familjer skulle få försämrade ekonomiska villkor när barnet uppnått 16 års ålder höjdes det in-

Stöd till barnfamiliema S5

komstprövade tillägget med 25 kr./ mån. till studerande med hemmavarande syskon under 16 år (prop. 1969:16). År 1971 ersattes grund- och tilläggsbeloppen inom det statliga bostadstillägget av ett enhetligt inkomstprövat stöd med 75 kL/mån. för varje

barn. Åldersgränsen för bostadstillägg höjdes från 16 till 17 år. För att få

en ökad samordning mellan de statliga bostadstilläggen och studiehjälpen ansågs det nödvändigt att göra vissa förändringar av det inkomstprövade tillägget. 1972 års riksdag (prop. 1972:27) beslöt att det inkomstprövade tilllägget skulle utgå fr. 0. m. kvartalet efter det då den studerande fyllde 17 år. Tillägget skulle, som dittills, utgå med högst 75 kL/mån. Syskontilllägget om 25 kr./ mån. togs bort. lnkomstprövningen skulle grundas på föräldrarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst i stället för som tidigare den beskattningsbara inkomsten. Anknytningen till bostadstillägget utformades så att familjernas disponibla inkomst inte skulle reduceras då ett studerande barn fyllde 17 år. Reduktion skulle ske efter samma principer som gällde för bostadstillägget, vilket innebar att minskningen av stödet skulle ske i långsammare takt än dittills. Stödet för studerande med syskon under 17 år eller med syskon över 17 år som bedrev studier skulle beräknas efter fördelaktigare grunder än för studerande utan sådant syskon. Genom reformen skulle betydligt fler studerande kunna få inkomstprövat tillägg. Framför allt skulle familjer med flera barn få ett förstärkt stöd. lnkomstgränserna har därefter höjts i takt med att motsvarande gränser höjts för bostadstillägget. För läsåret 1977/78 är inkomstgränsen för att erhålla oreducerat stöd 35000 kr. 1 kap. 4 och 5 kommer utredningen att nännare behandla samordningen mellan bostadsbidragen och studiehjälpen.

Tabell 2.3 Studiehjälpens olika belopp budgetåren 1964/65-1977/78 Form av studiestöd 64/65 65/66 66/67 67/68 68/69 69/70 70/71

Förlängt barnbidrag 60 75 75 75 75 75 75/100 studiebidrag 75 75 75 75 75 75 75/ 100 lnkomstprövat tillägg,

lnkomstprövat tillägg, högst 75 75 75 75 75 75 75 Behovsprövat tillägg 75 90 90 110 110 130 150 Resetillägg 60-120 65-130 65-130 75-145 85-195 95-235 105-255 Inackorderingstillägg 125 125 150 150 170 190 230

a 1969-07-01 infördes förhöjt inkomstprövat tillägg, vilket innebar att elever med hemmavarande syskon under 16 år kunde få ytterligare 25 kr., dvs. maximalt 100 kr. i inkomstprövat tillägg. Detta förhöjda tillägg avskaffades år 1972.

56 Stöd till barnfamiljerna sou 1977:31

Det behovsprövade tillägget höjdes år 1972 från 75 till 90 kr./ mån. (prop 1972:27). Samma år beslöts att även det behovsprövade tillägget skulle beräknas bl. a. efter föräldrarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Den taxerade inkomsten fick inte överstiga 21 000 kr. för att tillägget skulle utgå. År 1974 (prop. 1974:14) höjdes tillägget till 110 kr./mån. Inkomstgränserna har därefter justerats efter samma principer som för det inkomstprövade tillägget. Fr. 0. m. läsåret 1977/78 kan 150 kr./mån. utgå i form av behovsprövat tillägg. Som framgår av sammanställningen i det föregående höjdes 1964 års inackorderingstillägg i studiehjälpssystemet läsåret 1970/71 (prop. 1970:77) från 100 till 125 kr. Den senaste ändringen av detta tillägg gjordes i 1977 års budgetproposition. Fr. o. m. den 1 juli 1977 utgår därmed inackorderingstillägget med 230 kr./mån. I prop. 1964:138 uttalade departementschefen om reseIiI/äggen att dessa snabbt skulle kunna anpassas till höjningar av järnvägstaxan. 1967 års riksdag (prop. 1967:85) fattade beslut om ändring av grunderna och beloppen för resetilläggen. Beslutet innebar bl. a. att en strikt fárdvägsregel infördes som medförde förbättringar för eleverna. Resetillägg skulle utgå med lägst 40 kr./mån. för en färdväg om minst 6 km och högst med 100 kr./mån. för en färdväg om minst 35 km. Resetilläggen har därefter, som framgår av sammanställningen, höjts vid ett flertal tillfällen till följd av de taxeändringar som har ägt rum. Under läsåret 1977/ 78 kommer resetillägg att kunna utgå med lägst 105 kr./mån. och med högst 255 kr./mån. Utöver vad som framgår av sammanställningen utgår fr. o. m. läsåret 1975/76 ersättning till inackorderad elev för resa till hemmet. Elev med inackorderingstillägg som har högst 25 mil mellan skol- och hemort får rätt till fria hemresor fyra gånger per månad. Elev som har över 25 mil mellan skol- och hemort får rätt till högst två resor per månad. Hemreseersättning skall normalt utgå i form av s. k. hemresekort för kollektiva färdmedel, men för bortåt hälften av eleverna utgår kontant ersättning. Bidragsformen prövas tills vidare på försök.

2.1.5_ Utnyrtjandegrad, statistik m. m.

I det föregående har redovisats hur de olika beloppen inom studiehjälpssystemet har förändrats sedan 1964. Det har därvid framgått att de selektiva stöden i studiehjälpssystemet - dvs. de inkomst- och behovsprövade tillläggen - inte har höjts i samma utsträckning som de andra förmånerna i systemet. Detta gäller i synnerhet det inkomstprövade tillägget som fortfarande utgår med samma belopp som vid mitten av 1960-talet, dvs. med 75 kn/mån. Av tabell 2.4 framgår på vilka nivåer studiehjälpsförmånerna skulle ha legat om de hade indexreglerats år 1964.

sou 1977:31 *Si

Tabell 2.4 Studiehjälpen i förhållande till inflationen

Stödform Månadsbelopp, kr. Erforderlig höjning m? (basbelopp 11 100) 1964/65 1977/78 (basbel. (basbel. Med kr. Till kr. Procent 4800) ll 100)

60 175 0 (139) 0 Förlängt barnbidrag 75 175 0 (173) 0 studiebidrag lnkomstprövat tillägg. 75 75 98 173 131 högst 75 150 23 173 15 Behovsprövat tillägg - - -

Resetilläggb 30-75 105-255

100 230 1 231 0 lnackorderingstillägg

a Den höjning av beloppen som erfordras för att bidrag och tillägg 1975/76 skall vara lika stora som 1964/65 i fast penningvärde. b Skall enligt statsmakternas uttalande i princip följa utvecklingen lör SJ:s månadsbiljetter for buss.

Som har nämnts i det Föregående utgick sammanlagt 81 249 inkomstpröläsåret 1965/66. Ca hälften vade tillägg till gymnasiestuderande ungdomar stadiet berördes sålunda av detta stöd. av samtliga elever på det gymnasiala Utvecklingen sedan dess framgår av tabell 2.5.

Tabell 2.5 Antalet beviljade inkomstprövade tillägg samt beviljade belopp under perioden 1965/66-1975/76

perioden llera orsaker till detta. En orsak är eller med drygt 79 procent. Det linns att antalet utbildning har minskat. En annan orsak yngre elever i gymnasial har ökat på grund av att kvinnorna lörvärvsarbetar är att familjeinkomsterna i allt större Dessutom är det sannolikt så att barn till lågutsträckning. underrepresenterade i gymnasieskolan, vilket inkomsttagare ärjämlörelsevis bidragit till att allt färre elever har kommit att bli berättigade ytterligare till stöd.

58 Stöd till barnfamiljerna sou 1977:31

Den statistik som finns på studiehjälpsomrádet visar vidare utpå vilka bildningsvägar i gymnasieskolan de elever i allmänhet återfinns som uppbär det inkomstprövade tillägget.

Tabell 2.6 Andelen elever i gymnasieskolan med studiebidrag som haft inkomstprövat tillägg under perioden 1971/72-1974/75. Procent

10,3 Övriga 2-åriga linjer samt specialkurser 36.3 21,0 18.7 15,5

Samtliga 24,0 15.2 13,8 11,5

De ungdomar som hade föräldrar med ringa inkomster studerade således i allmänhet på de kortare utbildningsvägarna i gymnasieskolan. Det var få elever på de långa teoretiska utbildningsvägama i gymnasieskolan som hade inkomstprövat tillägg. Det behovsprövade tillägget har, på motsvarande sätt som det inkomstprövade tillägget, successivt minskat i betydelse. Detta framgår av tabell 2.7.

Tabell 2.7 Antalet beviljade behovsprövade tillägg under perioden 1965/66-1975/76 samt beviljat belopp

Även antalet elever som erhållit behovsprövade tillägg har således minskat under perioden. Minskningen har emellertid varit mindre än for det inkomstprövade tillägget. En mycket stor del av dem som söker behovsprövat tillägg får avslag på sina ansökningar. Detta framgår av tabell 2.8.

Stöd till barnfamiljerna 59 Tabell 2.8 Antalet beviljade och avslagna ansökningar om behovsprövat tillägg under perioden 1964/65-1975/ 76

l kap. 1 har utredningen visat att ungdomar, som kommer från hem med en stark utbildningstradition, i allmänhet söker sig till någon av de studievägama i gymnasieskolan. Mot denna bakgrund kan längre teoretiska tabell 2.9 vara av intresse.

Tabell 2.9 Andelen elever i gymnasieskolan med studiebidrag som haft behovsprövat fördelade på utbildningsvägar. Procent tillägg under perioden 1971/72-1974/75,

2-årig ek.soc. tekn. linje Övriga Z-åriga linjer samt specialkurser 5,6 6,8 4,8 3,6

Samtliga 3,4 4,5 3,1 2,4

Andelen elever från hem där ekonomin är svag är således större på de kortare yrkesinriktade studievägarna i gymnasieskolan. Det har också sitt intresse i sammanhanget att se i vilken utsträckning de studerande skuldsatt sig for sina studier. Detta framgår av tabellerna 2.10 och 2.11.

60 Stöd till

barnfamiljema

Tabell 2.10 Antalet elever som beviljats studielån enligt studieltjälpsreglementet under perioden 1965/66-1972/73

Denna tabell omfattar studielån till såväl s. k. yngre som s. k. äldre elever i gymnasial utbildning. Av det totala antalet lån under åren 1971/72 och 1972/73 avsåg ca 6000 under vandera året yngre elever. Ca 30 procent av ansökningarna från yngre elever avslogs, medan motsvarande andel for det totala antalet ingivna ansökningar, dvs. från såväl yngre som äldre elever, varierade från 10 till 18 procent. Studiehjälp i form av återbetalningspliktiga studiemedel beviljades yngre elever fr. 0. m. läsåret 1973/74. Av tabell 2.11 framgår antalet elever som beviljats sådana studiemedel under läsåren 1973/74 till 1975/76.

Tabell 2. ll Antalet elever i studiehjälpssystemet som beviljats återbetalningspliktiga studiemedel samt beviljat belopp under perioden l973/74-l975/76

Budgetåret 1975/ 76 beviljades således återbetalningspliktiga studiemedel till ett sammanlagt belopp av 6,2 milj. kr. Detta är 0,9 milj. kr. mindre än under Föregående budgetår. Till samma kategori av studerande beviljades budgetåret 1972/73 studielån med sammanlagt ca 12 milj. kr. Kreditgivningen till de yngre eleverna foreter således en nedåtgående trend både i fråga om antal elever och totalt beviljat belopp. Lånedelen per studerande tycks dock ha ökat något från ht 1973 till vt 1976. Orsaken till denna utveckling torde främst vara att CSN - i enlighet med regeringens och riksdagens intentioner - varit restriktiv vid prövning av ansökningar om återbetalningspliktiga studiemedel för yngre elever. Fribeloppet har varit detsamma som for inkomst- resp. behovsprövat tillägg.

Stöd till barnfamiljerna 61

Detta har medfört ett minskat antal beviljningar och en stor avslagsprocent (30 procent avslag 1974/75, jämfört med 7 procent for äldre elever i gymnasial utbildning).

2.1.6 Sammanfattning och slutsatser

Målet för studiehjälpen är alltjämt att den skall ingå som ett led i samhällets Den skall vara ett stöd i strävandena att inom ramen utbildningspolitik. for skolorganisationen bereda alla ungdomar, oavsett social och ekonomisk och oavsett bostadsort, möjligheter till den utbildning for vilken bakgrund de har Förutsättningar och intresse. Samtidigt utgör studiehjälpen en del av samhällets stöd till familjerna. Tillsammans med andra åtgärder inom familjepolitiken och skattepolitiken skall den bidra till att utjämna kostnaderna för barnens uppfostran och utbildning. De grundläggande principerna för studiehjälpens uppbyggnad har inte förändrats sedan systemet tillkom. När studiehjälpen utformades i mitten av 1960-talet bedömdes de formåner som kunde utgå inom studiehjälpen till en familj med ringa inkomster vara tillräckliga for att täcka kostnaderna for ett barn som bedrev gymnasiala studier. Stöden inom studiehjälpssystemet kom emellertid så småningom att urholkas och då i synnerhet de selektiva inkomst- och behovsprövade stöden. Utredningen har visat hur andelen elever med inkomst- och behovsprövat tillägg har minskat för varje år. Läsåret 1965/66 hade närmare hälften av det totala antalet elever med studiebidrag också inkomstprövat tillägg. Läsåret 1975/76 hade endast åtta procent av eleverna detta tillägg. Det betill ca 10000 ungdomar läsåret 1965/66 men hovsprövade tillägget utgick endast till ca 4000 ungdomar läsåret 1975/76. Den huvudsakliga orsaken till denna utveckling är att familjeinkomsterna har ökat på grund av att kvinnorna i allt större utsträckning har förvärvsarbete. i familjeinkomsten har således for många inneburit att

Ökningarna

de inkomst- och behovsprövade tilläggen har bortfallit. Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att samhället reellt minskat studiestödet till ungdomsstuderande som kommer från hem med svag ekonomi. Eftersom emellertid studiehjälpen är en del av samhällets familstöd kan inte några mer definitiva slutsatser dras innan studiejepolitiska sammanhang. Detta hjälpsformånerna vägts in i detta större familjepolitiska kommer att göras i följande avsnitt.

- under det senaste decenniet

2.2 Socialpolitik skattepolitik

2.2.1 Inledning När studiehjälpsutredningen i början på 1960-talet utformade grunden for studiehjälpen satte den in denna i ett större sammanhang, där en avvägning kunde göras mot alla andra ekonomiska förmåner som barnfamiljerna erhöll

62 Stöd till

barnfamiljema

till följd av samhällets social- och skattepolitik. Det var bl. a. denna avvägning som ledde till den kraftiga satsningen på studiehjälpen i 1964 års studiesociala beslut. Studiehjälpsutredningen fann nämligen att många förmåner till barnfamiljema minskade eller upphörde helt i samband med att barnen fortsatte sin utbildning efter den obligatoriska skolan. Orsaken till detta var att många regler inom social- och skattepolitiken knutits till barnets ålder. När barnet t. ex. fyllde 16 år upphörde inte bara barnbidraget och vissa andra sociala förmåner utan skattereglerna upphörde också att vara särskilt gynnsamma för barnfamiljema. I föregående avsnitt har en redogörelse lämnats för de viktigaste förändringarna på studiehjälpens område sedan 1964. I detta avsnitt skall en motsvarande redogörelse lämnas för hur de familjepolitiska stöden inom social- och skattepolitiken har utvecklats sedan 1964. Därefter redovisas hur de familjepolitiska stöden påverkar familjernas ekonomi när deras barn bedriver gymnasiala studier. Avsnittet inleds med en redogörelse for hur dagens familj ser ut samt för dess inkomstförhållanden.

2.2.2 Dagens familj - antal barn m. m. jämte inkomsrfdrhâllanden

År 1975 fanns det 1 144600 familjer i landet med bam under 18 år. Av dessa hade 45 procent ett barn, 40 procent två barn och 15 procent tre barn eller fler. Inkomsterna for barnfamiljema varierade med bamantal, ålder och med familjetyp, vilket framgår av sammanställningen av medelinkomster i tabell 2.12. Sammanställningen ger endast en grov föreställning om inkomstförhållandena. Med den reservationen kan det emellertid ändå vara intressant att notera att i åldersgruppen 35-49 år, där de flesta barnfamiljer har sina barn i gymnasieskolan - eller i varje fall ett av dem - är det allra vanligast att båda makarna förvärvsarbetar och att de har två barn. Medelinkomsten är ca 82 000 kr. Totalt fanns det i denna grupp ca 166 000 hushåll år 1975, av vilka nära 60 procent hade en inkomst som översteg 70 000 kr. Av den fullständiga statistiken framgår vidare att av de barnfamiljer där inkomsten understeg den dåvarande inkomstgränsen för att få inkomstprövat tillägg - 32000 kr. - var ensamstående med barn den allra största gruppen. För att belysa antalet barnfamiljer i åldersgrupperna 35-64 år som år 1975 hade barn i åldrarna 14, 15, 16 och 17 år har statistiska centralbyrån (SCB) på utredningens uppdrag ytterligare bearbetat inkomststatistiken. Utredningen har därigenom kunnat få fram uppgifter om det antal barnfamiljer som år 1977 har barn i åldrarna 16-19 år samt deras inkomstförhållanden 1975. Det har emellertid inte varit möjligt att få uppgifter om vilka av dessa som bedriver studier, resp. vilka som förvärvsarbetar.

Stöd till barnfamiljerna 63

Tabell 2.12 Medelinkomsten (den sammanräknade inkomsten) 1975 per hushåll efter famiüetyp, hushållsföreståndarens ålder samt antalet barn i åldrarna 0-18 år. Antalet hushåll har angivits inom parentes

Hushållsföreståndarens 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn ålder”. Familjetyp el. flera

20-34 âr Gifta sammanboende, 76 800 71 800 68 900 64 300 båda har inkomst (50 929) (103 000) (123 368) (31 867)

Gifta sammanboende, 38 700 46 500 50 000 49 300 en har inkomst (2 569) (ll 145) (30 499) (10 759)

Övriga män 33 400 43 100 45 000 41 400 (574 620) (4 467) (1 193) (225)

Övriga kvinnor 27 0()0 24 100 19 200 15 600 (278 369) (97 621) (41 562) (10 669)

35-49 år

(82 244) (36 030) (20 586) (9 253) 50-64 är Gifta sammanboende, 75 600 80 200 81 600 77 900 båda har inkomst (335 208) (76 595) (24 643) (7 641) Gifta sammanboende, 54 500 55 700 55 500 49 600 en har inkomst (91 987) (18 508) (6 465) (2 820) Övriga män 36 400 51 700 55 600 46 100 (173 500) (3 272) (664) (182) Övriga kvinnor 30 600 31 400 28 300 21 400 (204 436) (11 085) (l 638) (324) a Avser den under inkomståret 1975 uppnådda åldern. För gifta sammanboende avses mannens ålder. Källa: Statistiska meddelanden N 1976:24.

64 Stöd rill barnfami/jerna sou 1977:31

Tabell 2.13 visar resultaten av SCB:s beräkningar. Av tabellen framgår att av familjer med barn i åldrarna 14-17 år är den övervägande delen, ca 84 procent, gifta/sammanboende. 1 drygt 80 procent av dessa familjer har båda föräldrarna inkomst, medan den tidigare vanliga situationen med mannen som ensam försörjare Förekommer endast i knappa två fall av tio. Antalet gifta/ sammanboende där bara en har inkomst understiger också antalet ensamstående. Denna senare grupp domineras av kvinnor, vilkas andel av denna familjetyp uppgår till ca 84 procent.

Tabell 2.13 Familjer med barn i åldrarna 14-17 år efter familjetyp och inkomstklass. År 1975

Familjetyp Antal familjer i nedanstående inkomstklasser. Tkr. Summa 0- 30- 35- 40- 45- 50- 55- 60- 65- 70- 29.9 34.9 39.9 44.9 49.9 54.9 59.9 64.9 69.9

Gifta sammanboende, båda har inkomst 4971 2910 4440 6854 10053 13124 15709 18 320 19956 142815 239152

Gifta sammanboende, en har inkomst 5 168 2 708 4445 6168 5859 4570 3268 2478 1 750 8892 45 306

Ensamstående män 1 213 567 954 1 337 1 225 935 622 448 319 l 374 8 994

Ensamstående kvinnor 20409 5644 6485 5385 2982 1 765 1099 711 480 1077 46 037

Summa 31761 11829 16 324 19 744 20119 20 394 20698 21957 22 505 154158 339 489

% 1 Gifta 60 _ D Ensamstående

50 -

40 - _

30 -

10 -

Diagram 2.1 Inkømsz/ör- i-L v v I I I I.

delning efIerjámi/jetyp. 0- 30- 35- 40- 45- 50- 55- 60- 65- 70- Tkr Procent. 29,9 34,9 39,9 44,9 49,9 54,9 59,9 64,9 69,9

Stöd till barnfamiljerna 65

A

lnkomstfördelningen mellan de olika familjegrupperna är, som framgår av tabellen och diagram 2.1, mycket ojämn. Av de gifta familjeenheterna som överstiger 70000 kr. Motsvarande har drygt 53 procent en inkomst är 4,6 procent. Detta förklaras självfallet till andel för de ensamstående stor del av att de gifta/sammanboende i så hög utsträckning har två in- Men också i de gifta/sammanboende familjerna där komster i familjen. bara en har inkomst är andelen inkomsttagare över 70 000 väsentligt högre än för de ensamstående. På motsvarande sätt som de gifta/sammanboende familjeenheterna har gruppen ensamflest inkomsttagare i de högre inkomstlägena, överväger stående inkomsttagare i de lägre inkomstskikten. Drygt 50 procent av de ensamstående har en inkomst som understiger 35 000 kr., medan motsvarande siffra för de gifta familjeenheterna är 5,6 procent.

2.2.3 Samhällets direkta _familjepo/iriska stöd

Barnbidrager Det allmänna är ett av de viktigaste ekonomiska stöden till barnbidraget barnfamiljer. Det infördes 1948 och utgår utan särskild ansökan till dess till att barnet fyller 16 år. Tabell 2.14 visar bidragets storlek i förhållande

penningvärdeförändringen.

Tabell 2.14 Barnbidrag och penningvärdeförändring

66 Stöd till barnfamiljema sou

1977:31

Konsumentprisindex återspeglar förutom den egentliga penningvärdeutvecklingen också de förändringar som skett av den direkta skatten. Bl. a. har under perioden omsättningsskatt införts. Denna har senare förändrats till mervärdeskatt. Som framgår av sammanställningen har dessa skattehöjningar liksom den egentliga penningvärdeförsämringen väl kompenserats. Barnbidragets köpkraft är betydligt större i dag än 1948.

Bostadsbidraget

Bostadsbidraget är en annan viktig del av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Det första bostadsstödet kom till i slutet av 1940-talet på förslag av bostadssociala utredningen. Det avlöstes den l januari 1969 av ett nytt statligt bostadstillägg. Det gällande systemet för bostadsbidrag består av två delar. Bidrag kan utgå till hushåll såväl med barn, som utan barn. Den ena delen, som utgörs av ett statligt bidrag på f. n. 900 kr. per barn och år, utgår utan bostadsvillkor. Den andra delen, den statskommunala, står i relation till hushållens bostadsutgifter och utgår med 80 procent av utgiften mellan vissa hyresgränser. F. n. gäller som nedre hyresgräns per månad 350 kr. Den övre hyresgränsen per månad är 700 kr. för makar utan barn och 825 kr. för makar med ett eller två bam. För ensamstående ligger den i intervallet 600-975 kr. Bostadsbidragen är inkomstprövade. Prövningen sker i huvudsak mot den till statlig skatt taxerade inkomsten året före bidragsåret. l fråga om makar läggs deras inkomst samman vid beräkningen av bidragen. Prövningsreglema för bostadsbidragen överensstämmer - vilket har framgått av föregående avsnitt- i huvudsak med prövningsreglerna för det inkomstprövade tillägget i studiehjälpssystemet. Bostadsbidrag till barnfamiljer utgick i december 1974 till 522 000 hushåll, vilket innebar att ungefär varannan barnfamilj erhöll bidrag. Antalet barnfamiljer som uppbar bidrag i december 1975 var 570 000. Orsaken till ökningen av antalet bidrag torde ha varit ändrade inkomstprövningsregler och höjda bostadskostnader. Antalet barn, för vilka bidrag utbetalades under nämnda år, var drygt en miljon. F. n. utgår statligt och statskommunalt bostadsbidrag till dess att barnet har fyllt 17 år. Statskommunalt bostadsbidrag kan utgå även för barn över 17 år, om förlängt barnbidrag eller studiehjälp utgår. Statskommunalt bostadsbidrag till hushåll utan barn kan fr. o. m. den 1 januari 1977 utgå om den sökande, eller i fråga om makar, en av dem, har fyllt l8 år. Reglerna för bostadsbidrag har nyligen ändrats. Till grund för ändringen låg betänkandet (SOU 1975:51) Bostadsforsörjning och bostadsbidrag. Det hade gemensamt utarbetats av boendeutredningen och bostadsfinansieringsutredningen. Ett av utredningamas förslag var att en gemensam åldersgräns på 18 år skulle tillämpas inom bostadsbidragssystemet. Regering och riksdag tog emellertid inte ställning till frågan utan ansåg att detta borde anstå till dess att studiestödsutredningen slutfört sitt arbete. I kap. 4 och 5 kommer utredningen att närmare diskutera detta.

Stöd till barnfamiljerna 67

sou 1977:31

Bidrags/örskottet och barnpensionen

Lever ett barns Föräldrar åtskilda betalar vanligen den av föräldrarna, som inte har vårdnaden om barnet, underhållsbidrag för barnet. För att hindra att barnet blir lidande till följd av den underhållsskyldige förälderns eveneller oförmåga att betala har bidragsförskott införts. Om tuella försumlighet bidragsförskott som motsvarar underhållsbidrag har utgått blir den underhållsskyldige föräldern återbetalningsskyldig för bidragsförskottet. Bidragsförskott kan också utgå utan att motsvaras av underhållsbidrag om underhållsbidrag inte har fastställts eller om det ligger under bidragsförskottets nivå (utfyllnadsbidrag). Bidragsförskott utgår fr. 0. m. l januari 1972 normalt med 40 procent av basbeloppet (för maj 1977 11100 kr.). Bidragsförskott utgår t.o. m. den månad varunder barnet fyller 18 år. t. o. m. den månad varunder barnet Fram till 1970 utgick bidragsförskottet fyllde 16 år. När åldersgränsen höjdes var ett av motiven till åtgärden att förbättra situationen för de studerande barnen. l prop. 1970:65 som låg till grund för beslutet framhöll föredraganden:

Eftersom llenalet l6-åringar numera fortsätter sina studier några år kan det uppstå ekonomiska svårigheter när bidragsförskottet upphör då barnet fyller 16 år. l fråga om andra familjepolitiska förmåner gäller att allmänna barnbidraget ersätts av studiehjälpen när barnet fyller 16 år. Bostadstillägget till barnfamiljerna omfattar delvis även l6-l7-åringar som uppbär studiehjälp. Delvis motsvaras även bostadstillågget av förmåner inom studiehjälpen. Det ekonomiska stöd som bidragsforskottet utgör bortfaller däremot helt utan att ersättas av någon motsvarighet inom studiehjälpen. Det förhållandet att bidragsförskottet upphör när barnet fyller 16 år drabbar i särskilt finns enligt hög grad de sämst ställda bland de ensamstående barnförsörjarna. Det min mening anledning att utsträcka den garanti som bidragsförskottet utgör till att gälla intill dess barnet fyller 18 år. Avlider förälder utgår barnpension från folkpensioneringen och, beroende eventuellt från ATP. Stödet till barnet på den avlidnes inkomstförhållanden, utgår i dessa fall alltid med minst 40 procent av basbeloppet. Barnpension från folkpensioneringen utgår till dess barnet fyller 18 år.

F am/Uepo/itiska stöd i skattesystemet

skattesystemet ses f. n. över av bl. a. 1972 års skatteutredning. Utredningen har därvid som en av sina huvuduppgifter att bedöma de fördelningspolitiska aspekterna. Enligt sina direktiv skall utredningen beakta bl. a. marginaleffekterna, dvs. den sammanlagda effekten av skatteökning och bidragsminskinkomst. Den skall därvid uppmärksamma såväl konning vid stigande struktionen av statliga bidragssystem som frågan om beskattning i stället för inkomstprövning av bidragen. F. n. är det framför allt tre Skatteregler som direkt berör barnfamiljerna. Det är regeln om individuell beskattning av makar, reglerna om förvärvsavdrag samt reglerna om s. k. skattereduktion. Dessa regler tillkom genom beslut av 1970 års riksdag. Har makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft förvärvsinkomster, s. k. A-inkomst, får den make som haft den lägsta A-inkomsten

68 Stöd till barnfamiljerna

göra förvârvsavdrag. Avdraget uppgåri princip till 25 procent av inkomsten, men är maximerat till 2 000 kr. Förvärvsavdrag fårockså göras av inkomsttagare med A-inkomst och hemmavarande barn under 16 år förutsatt att inkomsttagaren är gift men inte lever tillsammans med sin make eller är ensamstående. Förvärvsavdraget är detsamma oavsett antalet barn. Syftet med avdraget är att kompensera de särskilda barntillsynskostnader som uppkommer då båda föräldrarna eller den ensamstående föräldern förvärvsarbetar. Vid skatteberäkningen medges i vissa fall ett avdrag på den uträknade skatten, s. k. skattereduktion, med maximalt l 800 kr. Denna reduktion medges dels gift person vars make saknar till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, dels ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Gift person vars make har en statlig taxerad inkomst understigande 4 500 kr. erhåller skattereduktion med 40 procent av skillnaden mellan 4500 kr. och den taxerade inkomsten. När den andre makens taxerade inkomst uppgår till 4500 kr. upphör således rätten till skattereduktion.

Sammanställning av familjepo/itiska stödformer

De nu beskrivna ekonomiska stödforrnema för barnfamiljer har sammanställts i tabell 2.15. Därvid har även några andra stödformer medtagits.

Stöd till barnfamiljema 69

ä_

E8.

_masa_

EE

å.. .E :o

ES

.sånna .åemm _äga_ oocoom

J.: Iz:

åm5 u= :masa

.m5

:ån Eo

ä å å å å å

nåqsunozä

Eonå

åw5 _ EL: 212 24._ 90m: Eno_

. å ån .i ä_ se_ S_

.om

r

2._ om_ omm

922m oucooäm

x x x x

o o :nä: m a

_uzwcwm.oE .o:m:a$oE 32323905

zacsêEoxmäñ

mmöwgmvmüoø

_aâêmsexø_ -mm:_._ou._ov_uw:_

:aaevgusa msusøösñ ouâuámåsøm

mms.: was.:

I:I n:|

9C. mä.: som.: cow.: som.:

å_

.Enaco

wNKFFQ_ .Euzüøo

nå_ .cxcm Rån

_masa_ .smcicå ;mEoxE .mñmtê

.aöntmmñmtoo

E_

:s :c .nu

.også uvcåä ucbåxmpo.. ovcåoøå

ån.:

J.:

oåwå

_Eñuuuâ_

m= .xå Emm Emm :oo a= m= m=

_mwcå_ EEE

å å å å å å å å

åm5 .E.o._ .EE 2 E E m_ o_ m_ o_ 2

_b_ ä_

ä_ ä_

å å.. .man ån

ooom

:å: :å:

ooom

E. ä_

.än m: a

;names _w._uäåmo :BmEoxE coäEoxc_ :uüEoxE

w§Um

oucooöm occuâøm

»såå

x x

.Kungen

ä

oom

._0›m MP5 m_ m_ :nä: ov _ mä: _ ämm: _

.äga

.ozmawåv

.o:w:mm.oE

:oo

.gärna

occoåñEamcu

coñcoaEan

-oñcoâzøo

oucoonEmm

cocxsvnzozmxm

mmssmumems

zmcsEEoxâäm

-Emmcu

wmâñmnnaoø

:oxeøommmäxm maåâmamaom

m._.

coumcoaEmm meuzmzmzoh_

soaoeeam_ maaâcwm

:vb-PF _wesm :owcco: uucåä

|:I

zoo _åc

som.:

å...

9C.

.E .E 5,_

70 Stöd till barnfamiljerna

2.2.4 Sammanvägning av de olikafczmiljepo/itiska sröden -

tröskeleffekten

Nedan visas exempel på hur de olika familjepolitiska stödformerna påverkar

barnfamiljernas disponibla inkomster i olika inkomstlägen. I bilaga (DsU

beräkningarna av den disponibla inkomsten för barn- 1977:10) redovisas familjer i olika inkomstlägen. I denna bilaga redovisas de närmare förutsättningarna for dessa beräkningar. Observera att alla uppgifter avser 1977, vilket medför att skillnaderna mellan familjer med barn i olika åldrar inte förändringen för en enskild familj år från år återspeglar Av tabell 2.16 framgår vilka förändringar som inträffar i olika inkomstläsom har ett barn som omedelbart efter den 0bgen för en ensamstående ligatoriska skolan påbörjar gymnasiala studier.

Tabell 2.16 Skillnad i skatt och bidrag för ensamstående med 1 barn i åldern 16 resp. 17 år etc. År 1977

Barnets ålder”

17 18 19 20 21

Årsinkomst 30000 kr. - 675 - - l 800 - - Skatt - 1 800 - - - - Barnbidrag + 1 350 - - - 600 - 750 Studiebidrag - - 900 - - l 610 - l 150 Bostadsbidrag - + 675 - - 300 - 375 inkomstprövat tillägg Behovsprövat tillägg + 1 250 - - - 600 - 650 - - - 4 280 - - Bidragsförskott

Totalt + 125 - 225 - 6 080 - 3 110 - 2 925

a Fyller 17 år etc. i slutet av året.

När barnet blir 17 år försvinner förvärvsavdraget i inkomstbeskattningen varför skatten blir 675 kr. högre per år. Samtidigt försvinner det allmänna barnbidraget på 1 800 kr. l stället tillkommer studiebidraget i studiehjälps-

systemet, men detta bidrag utgår endast under läsårets nio månader, varför det totalt blir en minskning med 450 kr./år. Det enda bidrag som är helt tillägget. Det utgår just för de gymnasiala stunytt, är det behovsprövade dierna och är ograverat ända tills studierna har fullbordats i 18-19-årsåldern. Riksdagen beslöt den 3 juni 1977 att höja barnbi- När barnet blir 18 år upphör det statliga bostadsbidraget. 1 dess ställe utgår draget och studiebidraget det inkomstprövade tillägget med samma belopp. Det tillägget utgår emeltill 175 kL/mån fr. o. m. varför det lertid. i likhet med studiebidraget, endast under nio månader den l juli 1977. Denna vid denna åldersgräns blir en minskning i denna familjs disponibla inkomst. höjning har inte kunnat När barnet blir 19 år uppstår den verkligt stora tröskeleffekten i det aktuella beaktas i de följande tabellerna och resonemangen. fallet, eftersom då bidragsförskottet upphör att utgå. Dessutom upphör den Den i prop. 1976/772100 s. k. skattereduktionen. föreslagna höjningen av De nu nämnda effekterna skall ses mot den bakgrunden att en gymnasial det behovsprövade tillägutbildning för de allra flesta inte har avslutats förrän efter myndighetsåldern. get har däremot medtagits. Vidare skall erinras om att samtliga familjepolitiska stöd, utom studiehjälpen

Stöd till barnfamiljema 71

och det statskommunala bostadsbidraget, utgår oberoende av om tonåringen bedriver gymnasiala studier eller förvärvsarbetar. l tabell 2. l 7 jämförs ensamstående med en inkomst på 40 000 resp. 60 000 kr. som har barn på gymnasial nivå i olika åldrar. Tabell 2.17 Skillnad i skatt och bidrag för ensamstående med 1 barn i åldern 16 resp. 17 år etc. År 1977 Barnets ålder” 17 18 19 20 21 Årsinkomst 40000 kr.

- - 900 - 300 - l 785 - l 275 Bostadsbidrag lnkomstprövat - - - - tillägg - - - - - Behovsprövat tillägg Bidragsförskott - - - 4 280 - -

Totalt -1364 -900 -6380 -2385 -2025

Årsinkomst 60000 kr.

b-JOON) 88.. lll 118 oil

Barnbidrag

Studiebidrag +i| _._._ | ä.. l x)UI

- - 900 - 300 - - Bostadsbidrag

a Fyller 17 år etc. i slutet av året.

Sammanställningen visar att det även i dessa inkomstlägen uppträder avsevärda tröskeleffekter i den disponibla inkomsten för ensamstående forsörjare när barnet blir äldre. Orsakerna är desamma som i det första exemplet. Skillnaderna mellan exemplen är att de selektiva stöden i studiehjälpssy- - de inkomst- - helt har upphört i stemet och behovsprövade tilläggen dessa inkomstlägen. Det gäller givetvis också det statliga bostadsbidraget eftersom samma inkomstprövningsregler som for det inkomstprövade tilllägget ligger till grund för detta. Utredningen harjämfon de nu påvisade tröskelefTekterna i den disponibla inkomsten med motsvarande tröskeleffekter i mitten av 1960-talet när det studiesociala systemet just hade reformerats. Utredningen har därvid funnit att tröskeleffekterna under den gångna tioårsperioden något forstärkts. Detta gäller även for andra familjetyper än ensamstående. Generellt kan sägas att tröskeleffekterna blivit mindre for höginkomsttagare under den gångna tioårsperioden och större for låginkomsttagare. l tabell 2.18 redovisas for olika inkomstlägen hur den disponibla inkomsten är beroende av barnets ålder for en familj där den ene av makarna forvärvsarbetar och de har ett gemensamt barn.

72 Stöd till barnfamiljema

Tabell 2.18 Skillnad i skatt och bidrag för gift med hemmamake och l barn i åldern

16 resp. 17 år etc. År 1977

Barnets ålder”

Årsinkomst 30000 kr. Skatt -

- l 800 - - - - Barnbidrag + l 350 - - - 600 - 750 studiebidrag - - 900 - - l 050 - 750 Bostadsbidrag - + 675 - - 300 - 375 inkomstprövat tillägg + l 250 - - - 600 - 650 Behovsprövat tillägg - - - - - Bidragsförskott

Totalt + 800 - 225 I I w u:u:O l 2 525

Årsinkomst 40000 kr. Skatt -

- l 800 - - - - Barnbidrag + l 350 - - - 600 - 750 studiebidrag - - 900 - - l 225 - 875 Bostadsbidrag - - - - inkomstprövat tillägg - - - - - Behovsprövat tillägg - - - - - Bidragsförskott

- 450 - 900 - - 3 450 - l 625 Totalt

Årsinkomst 60000 kr. Skatt -

- l 800 - - - - Barnbidrag + l 350 studiebidrag - - 720 - - - Bostadsbidrag - - - - inkomstprövat tillägg - - - - - Behovsprövat tillägg - - - - - Bidragsförskott

Totalt - 450 - 720 - - 600 - 750

a 17 år etc. i slutet av året. Fyller

Utredningen vill här erinra om att for en enskild familj blir tröskelef-

fekterna inte lika lätta att iaktta som i ovanstående tabell. eftersom löner

m. m. i kronor räknat som regel ökar från år till år. Under år med begränsad

bör dock de framräknade tröskeleffekterna relativt väl svara reallöneökning

mot förändringarna av familjens disponibla inkomst.

Tabell 2.19 visar vilka tröskeleffekter som uppstår i familjens ekonomi

när båda makarna forvärvsarbetar.

Stöd till 73

barnfamiljerna

sou 1977:31

Tabell 2.19 Skillnad i skatt och bidrag för gift inkomsttagare med heltidsarbetande

make och l barn i åldern 16 resp. 17 år etc. År 1977

Barnets ålder”

17 18 19 20 2l

Årsinkomst 30000 kr.b - - - - Skatt - 542 - - - - - l 800 Barnbidrag + l 350 - - - 600 - 750 Studiebidrag - - 900 - - l 050 - 750 Bostadsbidrag - + 675 - - 300 - 375 inkomstprövat tillägg + l 250 - - - 600 - 650 Behovsprövat tillägg - - - - - Bidragsförskott

Bidragsforskott - 1027 - 900 - 300 - l 825 - l 625 Totalt

- l 800 Barnbidrag

Bidragsforskott - 1027 - 900 - 300 - l 350 - 750 Totalt

a Fyller 17 år etc. i slutet av året. b Makarna har 75 resp. 25 procent av inkomsten.

minskar den disponibla inkomsten for fa- Även i denna familjesituation när barnen blir äldre. Som framgår av de mer detaljerade beräkningmiljer 1977:10, inträffar samma förhållande om det finns två barn arna, se DsU varav det ena barnet bedriver gymnasiala studier. Till följd av i familjen, stödens konstruktion ligger emellertid då den disponibla de familjepolitiska inkomsten på en betydligt högre nivå. av avsnitt 2.2.2 var den allra vanligaste familjesitua- Som har framgått tionen att båda makarna forvärvsarbetade och att de hade två barn. Deras ca 82000 kr. Tabell 2.20 visar gemensamma inkomster var i genomsnitt disponibla inkomster, när det äldsta vad som händer med dessa barnfamiljers barnet i familjen passerar olika åldersgränser under sina gymnasiala studier.

74 Stöd till barnfamiljerna

sou 197731

Tabell 2.20 Skillnad i skatt och bidrag för gift inkomsttagare med heltidsarbetande make och 2 barn. varav det äldsta är i åldern 16 resp. 17 år etc. År 1977

- 600 - 750

a Fyller l7 år etc. i slutet av året.

Tabell 2.20 visar att även en tvåbarnsfamilj med 82000 kr. i inkomst får uppleva en viss minskning av sin disponibla inkomst när det äldsta barnet i familjen övergår till gymnasiala studier i lö-årsåldern. Denna minskning blir sedan ännu större när också det yngsta barnet i familjen går över till gymnasiala studier. Då bonfaller

nämligen förvärvsavdraget på 2000

kr. För dessa familjer uppkommer dock inte några ytterligare tröskeleffekter i den disponibla inkomsten när deras barn passerar olika åldersgränser under de gymnasiala studierna.

2.2.5 Sammanfattning och s/zztsarser

Under den tid som har gått sedan studiehjälpssystemet tillkom har samhällets stöd till barnfamiljerna i en rad hänseenden forstärkts. Barnfamiljernas disponibla inkomster har därför blivit större och detta gäller i synnerhet de barnfamiljer som har låga inkomster. Som Studiestödsutredningen emellertid har visat i detta kapitel har någon samordning av de skilda familjepolitiska stöden inte skett, i varje fall inte om man betraktar utvecklingen från en utbildningspolitisk synvinkel. Samhällets ambition är att alla ungdomar skall kunna få en gymnasial utbildning. Ekonomiska och sociala hinder for studier skall undanröjas. Samtidigt får de allra flesta barnfamiljer - och i synnerhet de som har låga inkomster - uppleva att deras disponibla inkomster minskar när barnen bedriver studier. gymnasiala

Studiestödsutredningen anser att de minskningar som har påvisats i de

flesta barnfamiljers disponibla inkomster när barnen börjar i gymnasieskolan är allvarliga. Även om det i många fall inte rör sig om så stora belopp och även om minskningarna måste ses i relation till den totala disponibla inkomsten kan de i vissa fall påverka attityderna till studier och därigenom kanske också beslutet att över huvud studierna taget fortsätta efter grundskolan. Detta torde i vart fall gälla de barnfamiljer där det inte finns någon egentlig studietradition. Enligt studiestödsutredningens mening bör de studiesociala stöden och de familjepolitiska stöden utformas så att barnfamiljerna inte får någon sänkning av sin disponibla inkomst, när deras barn går över från grundskolan

Stöd till 75

barnfamiljerna

eller under tiden i gymnasieskolan. Som utredningen till gymnasieskolan har konstaterat räcker emellertid detta inte för att stimulera till tidigare studier i gymnasieskolan. Utredningen tänker därvid särskilt på ungdomar som kommer från hem där föräldrarna saknar studietradition eller där inkomsterna är låga. bör de beskrivna tröskeleffekterna undan- Enligt utredningens mening för reformeringen av studiehjälpen. röjas. Det bör vara en utgångspunkt De allra flesta barnfamiljer skall inte behöva uppleva att den disponibla inkomsten minskar varken när deras barn påbörjar de gymnasiala studierna, eller under dessa. Detta innebär att de faomedelbart efter grundskolan, miljepolitiska stöden måste utformas med hänsyn också till de utbildningseffekterna. Det är i linje med att samhället har ett ansvar för att politiska av ekonomiska och sociala faktorer skall kunna fullfölja alla, oberoende en gymnasieutbildning under ungdomsåren. För det framtida studiehjälpssystemet bör därutöver gälla att det skall ha en rekryteringsfrämjande effekt. Det innebär att studiehjälpen kraftigt måste förstärkas i framtiden. Dessutom måste stöden kunna erbjudas ungdomarna omedelbart efter den obligatoriska skolans slut. Det är då ungdomarna för första gången väljer mellan utbildning och arbete som ger egen inkomst.

2.3 Vissa andra familjepolitiska stödformer

torde det vara en allmänt omfattad princip att det l de flesta kommuner inte är en uppgift för social- eller barnavården att svara för den enskildes kostnader i samband med studier. Regering och riksdag har påtagit sig ansvaret för medborgarnas utbildning dels genom att svara för kostnaderna förför utbildningsinstitutionerna, dels genom att lämna olika studiesociala måner. Oaktat denna principiella inställning till kostnader för studier tvingas emellertid många av landets social- och barnavårdsmyndigheter att ta ställning till ansökningar om bidrag för att enskilda personer skall kunna finansiera sina studier. Orsakerna till dessa ansökningar är antingen att det statliga studiestödet är otillräckligt eller att något studiestöd över huvud taget inte kan utgå. Centrala anvisningar och riktlinjer för kommunernas prövning till kommun. av dessa frågor saknas. Praxis varierar därför från kommun Allmänt kan sägas att kommunerna har som huvudregel att inte bevilja till studier Det anses att sådana studier bör Socialhjälp på högskolenivå. finansieras via det statliga studiemedelssystemet. Hjälp ges endast i undantagsfall. Det kan t. ex. gälla familjer där tillfällig

barns uppehälle eller till personer som p. g. a.

hjälp lämnas till minderåriga eller handikapp har svårigheter att klara studierna på avsedd tid. sjukdom Det skall således föreligga synnerliga skäl eller akut behov. Socialhjälp utgår praktiskt taget aldrig mera kontinuerligt till högre studier. När det emellertid gäller studerande i åldrarna 16-20 år i gymnasieskolan för fullföljande av är praxis avsevärt mildare. l regel beviljas Socialhjälp studier på denna nivå. Det händer därvid att hjälpen ges mera fortlöpande.

76 Stöd till barnfamiljerna

sou 1977:31

Några noggrannare prövningar av studielämplighet och studieresultat görs normalt inte. De sociala myndigheternas praxis, som den har börjat forma sig såvitt avser gymnasiestudier, visar att studier på denna nivå alltmera betraktas som en självklar del i ungdomens uppfostran. Därmed blir det också, som utredningen tidigare har antytt, mindre meningsfullt att söka skilja mellan det stöd till barnfamiljerna som är familjepolitiskt betingat och det stöd som skall vara utbildningspolitiskt motiverat. Studiestödsutredningen konstaterar samtidigt att det förhållandet att de sociala myndigheterna lår bidra till att ungdomar från hem med svag ekonomi kan fullfölja sina gymnasiestudier talar for att studiehjälpen, om den skall ha studierekryterande effekt, måste höjas avsevärt.

2.4 Indirekta studiesociala stöd

2.4.1 Inledning

direktiven Enligt till studiestödsutredningen skall studiehjälpsförmånerna sättas in i ett större sammanhang där alla ekonomiska stödåtgärder till barnfamiljer som har ungdomar som bedriver gymnasiala studier skall beaktas. l direktiven nämns därvid även de s. k. indirekta studiesociala förmånerna. Utredningen bör “också beakta de olika studiesociala förmåner av indirekt karaktär som förekommer. Målet bör vara att skapa en helhetsbild av samhällets totala stöd till ungdomsstuderande i gymnasieskolan och i utbildning på motsvarande nivå.”

En klar och entydig avgränsning av vad som kan betraktas som en indirekt studiesocial förmån är svår att göra. Med en vidsträckt tolkning av begreppet kan såväl olika former av familjepolitiska stöd räknas som indirekta studiesociala förmåner, som samhällets kostnader för utbildningsinstitutionerna. Med en mer snäv tolkning av begreppet kan endast sådana förmåner räknas som indirekta studiesociala förmåner, som syftar till att minska de studerandes levnadsomkostnader, t. ex. subventionering av kost och logi. subventionering av läromedelskostnader, resekostnader etc. Utredningen är medveten om att den ena tolkningen av begreppet indirekta studiesociala förmåner glider in i den andra. Utredningen har därför valt att i det följande belysa vissa indirekta studiesociala förmåner samtidigt som andra inte alls berörs. Olika former av löneförmåner under studier berörs t. ex. inte, trots att sådana förmåner under senare år har ökat i omfattning.

2.4.2 Några indirekta srudiesocia/ajörmâner på gymnasial nivå

Den fria skollunchen är den indirekta studiesociala förmån som torde vara av störst ekonomisk betydelse. Alla elever i gymnasieskolan har f. n. fria skolluncher. Även många elever i den kommunala har vuxenutbildningen denna förmån. Värdet av den fria skollunchen har av Svenska kommunförbundet uppskattats till 725 kr./läsår. Fria eller subventionerade läromedel på det gymnasiala stadiet förekommer i de allra flesta kommuner. Redan i slutet av 1960-talet hade två tred-

sou 1977:31 Stöd till barnfamiljerna 77

jedelar av landets kommuner infört fria läromedel för eleverna i gymnasieskolan. Enligt vad studiestödsutredningen har erfarit kommer den år 1976 tillkallade utredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden (ULÄ) att bl. a. kartlägga i vilken utsträckning studerande på gymnasial nivå erhåller fria läromedel. Resultaten från denna kartläggning kommer att presenteras hösten 1977. Inom studiehjälpssystemet utgår ett resetillägg. Många elever har dock kostnader för resor till skolorten som inte täcks av detta tillägg. Eleverna eller deras Föräldrar får därför själva betala dessa merkostnader. Enligt vad utredningen emellertid har erfarit från bl. a. utredningen (U 1972:06) om Skolan, staten och kommunerna (SSK) har många kommuner börjat erbjuda också gymnasieeleverna fria skolskjutsar. Dessa samordnas därvid med skolskjutsarna för grundskolans elever. Kommunerna får då själva uppbära de resetillägg eleverna eller deras föräldrar skulle ha uppburit, men utkräver inte en eventuell merkostnad för skolskjutsverksamheten. Utredningen kommer i kap. 8 att närmare ta upp dessa frågor. Inte heller inackorderingstillägget i studiehjälpssystemet torde täcka de kostnader gymnasieelever eller deras föräldrar har för inackordering på skolorten. Det är svårt att få en samlad bild av i vilken utsträckning de gymnasiala skolornas huvudmän subventionerar inackorderingskostnadema. När det gäller folkhögskolorna har emellertid folkhögskoleutredningen i sitt betänkande, (SOU 1976:16) Folkhögskolan, visat att en genomgående trend under de senaste åren har varit att de studerandes inackorderingskostnader kraftigt har subventionerats - kr./mån. Det på vissa skolor med upp till 500-600 är svårare att få ett begrepp om hur förhållandet är för de elever som går i gymnasieskolan, eftersom flertalet elever inackorderar sig i privatrum, hos släktingar el. dyl. De kostnader eleverna och deras föräldrar därvid får bära varierar därför kraftigt. Skolhälsovårdsutredningen har i sitt betänkande, (SOU 1976:46) Skolhälsovård, redovisat en kartläggning av skolhälsovårdens resurser. År 1974 varierade kommunernas kostnader for Skolhälsovården högst avsevärt: från 29 till 228 kr./elev. Den genomsnittliga kostnaden utgjorde ca 66 kr. Såväl landets tio glesast som tio tätast befolkade kommuner hade en kostnad för Skolhälsovården som låg över genomsnittskostnaden. I de tio tätast befolkade kommunerna var genomsnittskostnaden ca 77 kr., medan den i de tio glesast befolkade kommunerna var ca 94 kr./elev.

2.4.3 Sammanfattning och slutsatser I Sverige har det samhälleliga studiestödet till övervägande del inriktats på direkta ekonomiska förmåner till de studerande. Dessa förmåner har man i princip velat göra så kraftiga att de skulle täcka de studerandes samtliga kostnader under studierna. På det gymnasiala stadiet finns, om man bortser från de generella familjepolitiska stöden, ett antal förmåner som kan betraktas som indirekta studiesociala förmåner. De kanske mest betydelsefulla förmånerna är fria skolluncher och fria läromedel.

78 Stöd till barnfamiljerna

Enligt studiestödsutredningens mening är de indirekta studiesociala stöden på det gymnasiala stadiet inte av en sådan omfattning att de framtida studiehjälpsförmånernas totalnivå bör påverkas av dem.

2.5 Arbetsmarknadspolitiska stöd till ungdomar

2.5.1 Inledning Som har framgått av kap. l är det en stor grupp elever som inte fortsätter sina studier efter grundskolan utan som söker sig direkt ut i förvärvslivet. Vad som händer med dessa elever har utredningen redogjort för i nämnda avsnitt. Här skall utredningen i korthet redogöra för de olika former av ekonomiska stöd som arbetsmarknadsmyndigheterna kan erbjuda dessa ungdomar. Syftet med redogörelsen är att fullständiga bilden av vilka olika förmåner och bidrag samhället erbjuder ungdomar när de befinner sig i tonåren.

2.5.2 ArbeIsmarknadsuIbi/dning

De grundläggande villkoren för arbetsmarknadsutbildning återfinns i l3§ arbetsmarknadskungörelsen (19662368, omtryckt 1976:269). Där sägs att arbetsmarknadsutbildning får beviljas den som är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden. har fyllt 20 år samt söker arbete genom arbetsförmedlingen och förmedlingen därvid finner utbildningen vara ägnad att medföra stadigvarande arbete som inte kan komma till stånd utan utbildningen. När det gäller ungdomarnas situation är den delen av bestämmelserna som innehåller den s. k. ZO-årsgränsen av störst intresse. Utredningen kommer att i kap. 4 närmare redogöra för vilka motiven har varit för denna gränsdragning i arbetsmarknadsutbildningen samt hur denna gränsdragning förhåller sig till motsvarande gränsdragning i det studiesociala systemet. Huvudregeln är således att arbetsmarknadsutbildning endast får beviljas den som har fyllt 20 år och uppfyller övriga i l3§ i arbetsmarknadskungörelsen angivna villkor. Från denna huvudregel görs löljande undantag. Den som är under 20 år kan beviljas arbetsmarknadsutbildning om han har försörjningsplikt mot eget barn, är handikappad eller är flykting. Dessa grupper kan därvid beviljas arbetsmarknadsutbildning vid lämplig läroanstalt - AMU-center, folkhögskola, gymnasieskola el. dyl. Till den som har vårdnaden om eller fullgör underhållsplikt mot eget barn utgår därvid 90 kr. i dagpenning samt 10 kr. i form av Till den som är handikappad eller flykting

Stimulansbidrag.

utgår 55 kr./dag samt 10 kr. i stimulansbidrag. Vidare kan den som inte fyllt 20 år beviljas arbetsmarknadsutbildning vid AMU-center om vederbörande uppfyller villkoren för kontant arbetsmarknadsstöd. Därvid utgår 55 kL/dag samt stimulansbidraget. Utöver de nu nämnda undantagen från 20-årsregeln har föreskrivits att åldersgränsen inte skall gälla vid s. k. riksyrkesskola. Dessa ungdomar får således utbildningsbidrag med 55 kr./dag jämte stimulansbidraget.

sou 1977:31 Stöd till barnfamiljerna 79

Utbildningsbidraget utgår under fem dagar per vecka. Bidraget är skattepliktigt och ATP-grundande. Vid utbildning utom hemonen kan eleven få traktamente. Viss ersättning for resekostnader och undervisningsmaterial kan också utgå. Utbildningsbidraget utbetalas genom försäkringskassan. Utöver de nu nämnda ekonomiska bidragen till ungdom kan följande nämnas. Mot bakgrund av problemen för ungdomar under 20 år att få arbete har regeringen fattat beslut om att tillfälligt vidga möjligheterna for ungdomar under 20 år att få tillträde till arbetsmarknadsutbildning. Detta gäller tillträde till l. S. k. ALU-kurs (ALU = arbetsliv och utbildning). 2. Vakant elevplats vid AMU-center. l båda fallen gäller att bidrag utgår motsvarande vad som gäller enligt studiestödsforordningen, dvs. 150 kr./mån., samt att ett Stimulansbidrag om 200 kr. utgår efter avslutad kurs om fyra-nio veckor resp. 400 kr. efter kurs om minst tio veckor. Tabell 2.20 visar i vilken utsträckning ungdomar fått dispens från gällande ZO-årsgräns i arbetsmarknadsutbildningen andra halvåret 1975.

Tabell 2.20 Ungdomar som påbörjat arbetsmarknadsutbildning under andra halvåret 1975 med dispens från ZO-årsregeln

- därav som utbildades i det reguljära utbildningsväsendet 191 Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen, statistiksektionen.

Av tabell 2.20 framgår att den allra vanligaste orsaken till dispens från ZO-årsgränsen i arbetsmarknadsutbildningen var att vederbörande var handikappad. Samma förhållande gällde under det första halvåret 1975. Då var motsvarande siffra 1555 jämfört med 1876 andra halvåret.

80 Stöd till barnfamiljerna

Tabell 2.21 Ungdomar som påbörjat arbetsmarknadsutbildning under Rirsta halvâret 1976. Fördelning efter kursanordnare/kurstyp och ålder

Reguljära utbildningsväsendet

Källa: Preliminära uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen.

Av tabell 2.21 framgår att de allra flesta ungdomar som genomgår arbetsmarknadsutbildning återfinns utanför det reguljära utbildningsväsendet. Ur studiesocial synvinkel innebär detta en fördel eftersom då inte studerande med i övrigt likartade förhållanden i så stor utsträckning behöver uppleva att skilda studiesociala förmåner utgår för samma utbildning. Till denna fråga återkommer utredningen senare. Under trycket av de senaste årens höga ungdomsarbetslöshet har på flera håll i landet gjorts försök att via kommunala anslag öka möjligheterna att ge utbildningsbidrag till ungdomar under 20 år. I Kopparbergs län har t. ex. landstinget fr. 0. m. budgetåret 1972/73 anslagit medel för olika åtgärder

for att bereda arbetslösa ungdomar utbildning eller arbete. Åtgärderna har

vidtagits i samarbete med länsarbetsnämnden. Av särskilt intresse för studiestödsutredningens överväganden är de utbildningsbidrag som landstinget därvid utbetalar till ungdomar som utnyttjar lediga platser vid AMU-center. Landstinget betalar till dessa ungdomar ett bidrag som motsvarar det kontanta arbetsmarknadsstödet samt stimulansbidraget. Skulle landstinget inte göra detta skulle ungdomarna endast kunna få studiehjälp. Kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) redovisade i sitt betänkande (SOU 1974:79) Utbildning för arbete bl. a. erfarenheterna från den nu nämnda försöksverksamheten i Kopparbergs län. Kommittén uppgav därvid att den grupp ungdomar som fram till år 1974 fått utbildningsbidrag och utbildning vid AMU-center hade haft mycket låga genomsnittsbetyg från grundskolans årskurs 9. Bl. a. därför hade de haft svårt att komma in på någon utbildningslinje i gymnasieskolan. Många av ungdomarna hade också olika typer av sociala problem.

2.5.3 Arbets/öshetsfözsäkring För att få ersättning från arbetslöshetskassa måste man ha varit medlem i kassan i minst tolv månader. Man måste också under den senaste tolvmånadersperioden ha haft förvärvsarbete i viss omfattning. Tolvmånaderskan i vissa fall förlängas, t. ex. vid sjukdom. J ämställd med arbetad perioden tid är t. ex. tid då man fått föräldrapenning i samband med barns födelse eller fullgjort värnplikt. Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen varierar från 50 till 130 kr./dag

sou 1977:31 Stöd till barnfamiljerna 81

beroende på vilken arbetslöshetskassa man tillhör. Ersättningen ges normalt först efter fem dagars arbetslöshet under en period av högst fem veckor. Dessa fem dagar måste man ha varit anmäld hos arbetsfömtedlingen som arbetslös och arbetssökande. Ersättningen utbetalas i regel varannan vecka. Ersättning ges for högst fem dagar i veckan och under längst 300 dagar. arbetssökandestatistiken från november 1976 var det totalt 963 Enligt under 20 år som hade upparbetat rätt till ersättning från arbetsungdomar löshetsforsäkringen. Därav var 148 ungdomar under 17 år. Från den 1 januari arbetsmarknadsutbildning även utanför 1977 kan dessa ungdomar beviljas AMU-center, t. ex. vid gymnasieskola.

2.5.4 Kontant arbetsmarknadsstöd

Den som är arbetslös men inte är medlem i arbetslöshetskassa kan få kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Stödet kan också utgå till den som inte har varit medlem länge nog i arbetslöshetskassa för att få ersättning. Enligt huvudregeln måste man ha förvärvsarbetat minst fem av de senaste tolv månaderna för att ha rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Tolvmånadersperioden kan i vissa fall förlängas, t. ex. vid sjukdom och värnplikt. Även ungdomar har rätt till det kontanta arbetsmarknadsstödet. Reglerna har därvid gjorts något mildare med hänsyn till svårigheten för dessa grupper att få ett arbete. En tonåring som således varit arbetslös minst tre månader efter avslutad utbildning har rätt till det kontanta arbetsmarknadsstödet. Det kontanta arbetsmarknadsstödet utbetalas av försäkringskassan med 55 kr./dag. För den som haft deltidsarbete före arbetslösheten eller söker deltidsarbete är stödet 28 kr./dag. egen och makes fönnögenhet, pensioner och livränta kan Egen inkomst, minska det kontanta arbetsmarknadsstödets storlek. Man får som regel kontant arbetsmarknadsstöd sedan man har varit anmäld som arbetslös på arbetsförmedlingen i fem dagar. Ersättningstiden är högst 150 dagar. Enligt arbetssökandestatistiken från november 1976 fanns det totalt 2 960 ungdomar under 20 år som fick det kontanta arbetsmarknadsstödet. Därav var 920 ungdomar under 17 år. Vid samma tidpunkt var sammanlagt ca 14 800 ungdomar arbetslösa i landet. Ytterligare ca ll 000 ungdomar var sysselsatta i beredskapsarbete.

2.5.5 Sammanfattning och slutsatser

Enligt huvudregeln får arbetsmarknadsutbildning endast beviljas den som fyllt 20 år. Från denna regel finns dock en rad undantag för vilka redogjorts i det föregående. Enligt den senaste tillgängliga statistiken från arbetsmarknadsstyrelsen beviljade arbetsmarknadsmyndigheterna under första halvåret 1976 ca 4 S00 ungdomar dispens från denna 20-årsregel. Ungefär en tredjedel av dessa ungdomar var under 18 år. Den vanligaste dispensorsaken var att vederbörande var fysiskt handikappad. De studiesociala förmåner som utgick till dessa ungdomar varierade högst avsevärt. Till vissa ungdomar utgick endast 150 kr./ mån. medan till andra ungdomar utgick 100 kr. /dag. I allmänhet var utbildningen förlagd till AMU-

82 Stöd till barnfamiljerna sou

1977:31

center. Det hörde till undantagen att ungdomarna fick sin arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendets ram. I november 1976 fanns det totalt ca 1 000 ungdomar under 20 år som uppbar ersättning från arbetslöshetsförsäkringen samt totalt ca 3 000 ungdomar som fick det kontanta arbetsmarknadsstödet. Därtill kommer ll 0()0 ungdomar i beredskapsarbete. Som har framgått av det föregående avser 20-årsgränsen mellan arbetsmarknadsutbildningen och ungdomsutbildningen endast möjligheten att med utbildningsbidrag genomgå arbetsmarknadsutbildning. Kurserna vid AMU-center står öppna även för ungdomar under 20 år om det linns lediga utbildningsplatser. Ungdomarna får då genomgå kurserna med studiehjälp. Bidragssystemet inom arbetsmarknadsutbildningen är väsentligt förmånligare än studiehjälpssystemet. Uppenbara orättvisor mellan olika ungdomsgrupper skulle därför kunna uppstå om inte en klar avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens uppgifter gentemot ungdomsutbildningen fanns. Dessutom skulle man riskera att många ungdomar inte sökte sig direkt till gymnasieskolan efter den obligatoriska skolan utan i stället efter en tids arbetslöshet försökte få sina utbildningsbehov tillgodosedda genom arbetsmarknadsutbildning. Detta vore olyckligt också ur den synvinkeln att kurserna i arbetsmarknadsutbildningen i allmänhet är kortare och mera ensidigt yrkesinriktade än kurserna i gymnasieskolan. Ungdomarnas möjligheter till fortsatt utbildning, efter genomgången arbetsmarknadsutbildning, skulle därvid bli sämre än om de gått i gymnasieskolan. Enligt utredningens mening bör en sådan höjning av de framtida studiehjälpsförmånema eftersträvas att de nu nämnda problemen elimineras. Denna fråga behandlas nännare i kap. 5.

3 Samhällets stöd till studerande över 20 år

3.1 Inledning

l detta kapitel redogör utredningen för de olika former av studiestöd som kan utgå till studerande över 20 år. Tyngdpunkten ligger - av naturliga skäl - på studiemedelssystemet. Kapitlet inleds med en kortfattad redovisning av den studiesociala debatt som föregick 1964 års riksdagsbeslut om studiemedel. Därefter redogörs för de huvudprinciper på vilka studiemedelssystemet byggdes upp. Utvecklingen sedan år 1964 tecknas kortfattat. Utredningen har gjort två undersökningar som delvis belyser utnyttjandefrekvensen av studiemedel för olika studerandegrupper. Resultatet av undersökningarna redovisas sist i detta kapitel. Det särskilda vuxenstudiestödet, utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen, utbildningsbidrag för doktorander samt studiestödet vid grundutbildning för vuxna behandlas kortfattat. Utredningen har därvid lagt tonvikten vid den principiella uppbyggnaden av dessa studiestödsforrner.

3.2 Studiemedel

3.2.1 Den studiesociala debatten och studiemedelsreformen

I den studiesociala debatten under 1950-talets senare hälft och under början av 1960-talet dominerade frågan om det framtida studiestödet skulle utgöras av studielön eller om det i sin helhet skulle bestå av lån. De flesta av dem som deltog i debatten argumenterade för att studiestödet inom en snar framtid borde utgå i form av återbetalningsfria medel som skulle täcka den studerandes utgifter under studietiden. Följande motiv var centrala för dem som förespråkade ett studielönesystem. Ett sådant system skulle stimulera ungdomar till fortsatta studier och på så vis bidra till att motverka den sociala snedrekryteringen till högre studier. Vidare skulle ett studielönesystem minska de negativa effekter som en skuldsättning ansågs medföra. Ytterligare ett argument var att man genom att införa studielön skulle kunna minska de framtida löneskillnaderna mellan akademiker och andra löntagare. studiesociala utredningen tog upp denna debatt och diskuterade om det var lämpligt och möjligt att införa generell stipendiering eller studielön.

84 Stöd till studerande =

Med studielön avsåg utredningen därvid kontanta bidrag som skulle motsvara den studerandes genomsnittliga studiekostnader. Utredningen fann att väsentliga skäl kunde anföras till förmån för studielön men menade emellertid att det vid ”den aktuella tidpunkten” inte fanns förutsättningar för att genomföra en sådan reform. Avgörande för utredningens ställningstagande var därvid att ett studielönesystem skulle belasta statsfmanserna alltför hårt. Utredningen ansåg dessutom att studielön inte skulle bidra till att minska löneskillnadema mellan akademiker och andra. Ett studielönesystem skulle därmed, ansåg studiesociala utredningen, gynna akademiker i förhållande till andra löntagargrupper. Alla skulle lä bidra till akademikernas studiekostnader via skatter, men dessa senare skulle ändå få högre löner i framtiden. Den studiesociala utredningen valde i stället att föreslå ett studiesocialt system, studiemedelssystemet, som till största delen skulle bestå av återbetalningspliktiga medel. För att motverka de nackdelar som normalt är förenade med skuldsättning föreslog utredningen att återbetalningsreglerna skulle förses med sociala trygghetsgarantier. Vidare skulle en del av stödet utgöras av ett återbetalningsfritt studiebidrag. Bidraget skulle utformas så att en eventuell successiv höjning av detsamma inte skulle försvåras eller förhindras. I själva verket presenterades detta system som nära nog ett steg i riktning mot studielön. När regering och riksdag år 1964 lade grunden till studiemedelssystemet och därvid följde de förslag den studiesociala utredningen lagt fram togs även frågan om en framtida studielön upp till diskussion. Samtliga riksdagspartier utom Sveriges kommunistiska parti enades därvid om att en studielön måste anses höra hemma i ”ett samhälle med en helt annan inkomststruktur än den som förekommer i dagens Sverige” (SäU 1964:1, s. 81). Studiestödsutredningen har velat ge denna bakgrund till 1964 års studiestödsreform dels därför att tanken på studielön som tinansieringsmodell för högre studier lever kvar i den studiesociala debatten, dels för att ett av utredningens alternativ i kap. 6 utgörs av en studielön.

3.2.2 De grundläggande principerna för studiemedlen En grundläggande princip för studiemedelssystemet var att alla som var i behov av hjälp för att finansiera sina studier skulle få tillräckliga medel härför. Reglerna skulle vara enkla och schablonartade och utformas så att alla som uppfyllde vissa villkor skulle ha ovillkorlig rätt till studiemedel.

S tudiemedlens maximibelopp Då studiesociala utredningen skulle bestämma storleken av studiemedlens maximibelopp utgick utredningen från de genomsnittliga studiekostnader som 1957 års studentekonomiska undersökning hade kommit fram till och som överensstämde med de dåvarande statsstipendienämndernas beräkningar. De genomsnittliga studiekostnadema beräknades därvid vara drygt 6 000 kr. för ett läsår om tio månader. Utredningen ansåg dock att det var rimligt att beräkna maximibeloppet även med utgångspunkt i andra jämförbara

Stöd till studerande 85

grupper i samhället. Med ledning av denna jämförelse fann utredningen att maximibeloppet för en ensamstående studerande utan barn skulle uppgå till ungefär 6 500 kr. per läsår i 1963 års penningvärde. Med utgångspunkt i dessa beräkningar fastställdes maximibeloppet per läsår till 140 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Genom anknytningen till basbeloppet gjordes studiemedlen värdebeständiga. Totalbeloppets storlek skulle därmed automatiskt följa penningvärdets växlingar. Däremot avvisade utredningen tanken att också göra studiemedlen standardbeständiga. Utredningen fann visserligen goda skäl tala för att även de studerande skulle få del av den allmänna standardstegringen i samhället men föreslog ändå att frågan om standardföljsamhet skulle regleras genom särskilt beslut av regering och riksdag. För studerande med vårdnad om eller underhållsskyldighet mot barn skulle, enligt utredningen, de ordinarie studiemedlen kunna visa sig vara otillräckliga. Dessa studerande borde därför kunna få återbetalningspliktiga barntillägg. Barntilläggen föreslogs utgå med 25 procent av basbeloppet per läsår och barn under 16 år.

S tudiebidrager När det gällde att bestämma storleken av studiebidraget utgick utredningen från att det studiesociala stödet på skilda nivåer skulle samordnas så långt som möjligt. En skillnad i bidragets storlek mellan s. k. äldre studerande inom studiehjälpssystemet och studerande inom studiemedelssystemet skulle, enligt utredningen, kunna leda till spänningar inom det studiesociala systemet som helhet. Bidragets storlek fastställdes därför till 1 750 kr. per läsår. Detta belopp motsvarade vad som, enligt studiehjälpsutredningens förslag, skulle utgå i förhöjt studiebidrag till äldre studerande. År 1965 utgjorde bidraget 25 procent av det totalbelopp som kunde utgå i studiemedel.

Behovsprövning

En av de grundläggande principerna för studiemedelssystemet var att studiestödet skulle utgå till den som hade behov av ekonomiskt stöd för sina studier. Studiemedlen skulle därför vara behovsprövade såväl mot den studerandes egen som mot hans makes inkomst och förmögenhet. Behovsprövningen utformades efter schablonartade regler som bl. a. innebar att inkomster och förmögenhet upp till ett visst belopp - det s. k. fribeloppet - inte skulle påverka rätten till studiemedel. Fribeloppet värdesäkrades genom att det uttrycktes i procent av basbeloppet i den allmänna försäkringen. l vissa fall skulle redan beviljade studiemedel kunna återkrävas omedelbart. Detta skulle kunna bli fallet om den studerande gjorde avbrott i studierna efter det att studiemedlen beviljats eller om inkomst eller förmögenhet skulle öka utöver ett visst belopp.

M eritprövning

I det studiestödssystem som föregick studiemedelssystemet hade endast den som hade uppnått en viss betygsnivå i sitt studentbetyg rätt till stu-

86 Stöd till studerande sou 1977:31

diestöd. Denna studielämplighetsprövning hade av flera skäl kritiserats starkt och studiesociala utredningen föreslog därför att alla som hade vunnit tillträde till högre utbildning också skulle ha rätt till studiemedel under första studieåret utan att studielämpligheten prövades. Detta ansågs stämma överens med principen att tillströmningen till högre studier i så liten utsträckning som möjligt skulle vara beroende av den familjeekonomiska bakgrunden. Till tidigare inskrivna studerande däremot skulle studiemedel utgå endast om den studerande hade uppnått sådana studieresultat att det kunde anses sannolikt att studierna skulle slutföras inom normal tid. Med normal tid avsågs därvid att den studerande inom en viss bestämd tid - en termin eller ett läsår - skulle ha slutfört vissa fastställda resultat. Hänsyn skulle tas till personliga förhållanden som kunde ha påverkat studieresultaten.

Maximitid

Utredningen ansåg att det skulle finnas en viss längsta tidrymd under vilken studiemedel skulle kunna utgå. Anledningen till att fastställa en sådan maximigräns var att man därigenom dels skulle förhindra att någon bedrev alltför långvariga studier, dels skulle begränsa skuldsättningen. Maximitiden skulle avvägas så att samtliga grundexamina skulle hinnas med. Utredningen stannade för en gräns om 16 terminer. Om särskilda skäl fanns skulle studiemedel emellertid kunna utgå för längre tid än 16 terminer. Med samma motivering ansåg utredningen att studiemedel inte skulle kunna utgå till studerande som nått förhållandevis långt upp i åren. Den som fyllt 40 år skulle därför, enligt utredningen, inte ha rätt till studiemedel. Undantag från denna regel skulle kunna göras t. ex. om den studerande inte hade påbörjat studierna förrän vid relativt hög ålder eller om han vid fyllda 40 år hade förhållandevis liten del av studierna kvar. Vidare skulle undantag kunna göras för den som hade avbrutit sin utbildning i unga år för t. ex. äktenskap och familjebildning och som senare önskade fullborda utbildningen.

Återberalningsreglema

När utredningen utformade återbetalningsreglerna var en utgångspunkt att de olägenheter som var förenade med det dåvarande konventionella studielånesystemet skulle undanröjas. Utredningen föreslog därför bl. a. att den enskildes betalningsfönnåga snarare än skuldens storlek skulle vara avgörande för storleken av det årliga återbetalningsbeloppet. Syftet var att motverka att de årliga återbetalningarna blev alltför betungande.

Återbetalningarna skulle vidare indexregleras, dvs. knytas till basbeloppet

i den allmänna försäkringen. I gengäld skulle lånet vara räntefritt. För att motverka en orimlig ökning av skulden vid stark inflation skulle en s. k. jämförelseräntemetod införas. Därmed skulle den återbetalningsskyldige garanteras att skulden inte ökade mer än vad som motsvarade 60 procent av normalräntan för statens utlåningsfonder. Härigenom skulle den återbetalningsskyldige kompenseras för att denna ”ränta” inte är avdragsgill vid inkomsttaxering. Man räknade då med en marginalskatt på ca 40 procent. Genom att återbetalningarna indexreglerades skulle de årliga återbetal-

sou 197731 Stöd till studerande 87

ningarna bli lika stora i fast penningvärde. I övrigt utformades återbetalningsreglerna enligt följande principer.

El Återbetalningstiden skulle vara jämförelsevis lång; lånet skulle i princip

ha återbetalats när den återbetalningsskyldige fyllt 50 år. D Den återbetalningsskyldige skulle få rätt till uppskov med återbetalningen under ett visst år om inkomst och förmögenhet - det s. k. avgiftsunderlaget - inte översteg ett visst minimibelopp - den s. k. avgiftsgränsen - vilken skulle indexregleras. Vid beräkningen av avgiftsunderlaget skulle den återbetalningsskyldige få göra avdrag med ett visst belopp om han hade bam under tio år. D Den återbetalningsskyldige skulle i vissa fall få rätt till nedsättning av avgiften även om avgiftsunderlaget översteg avgiftsgränsen; den årliga

avgiften skulle inte behöva vara större än vad som motsvarade 25 procent av skillnaden mellan avgiftsunderlag och avgiftsgräns. Vidare skulle fin-

nas en spärregel som innebar att avgiften inte skulle behöva vara större än tio procent av avgiftsunderlaget. D För att undvika att återbetalningar av relativt små belopp skulle spridas över ett stort antal år infördes en minimiavgift. Denna fastställdes till en tiondel av basbeloppet per år. El Återstående avgifter skulle avskrivas när den återbetalningsskyldige fyllt 65 år och vid dödsfall.

3.2.3 Förändringar av studiemedlen efter a°r 1964

Till skillnad från studiehjälpen har studiemedlen varit föremål för en i stort sett oavbruten utredningsverksamhet sedan de infördes och vissa förändringar har också genomförts. I det följande ges en kortfattad redogörelse för utvecklingen av studiemedelssystemets centrala delar. Genom beslut vid 1969 års riksdag höjdes den Övre åldersgränsen för rätt till studiemedel till 45 år. Studiemedel skulle fortfarande kunna utgå till den som var äldre om särskilda skäl förelåg. I betänkandet, (SOU 1974:62) Studiestöd åt vuxna, föreslog kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) att den övre åldersgränsen skulle höjas till 60 år. l proposition 1975:23 framhölls att denna fråga borde ses över av studiestödsutredningen. I avvaktan därpå föreslogs att en liberalare praxis än dittills skulle tillämpas vid prövningen av ansökningar från studerande över 45 år. Riksdagen biföll förslaget. I enlighet med de riktlinjer som angavs i propositionen har CSN utfärdat anvisningar för prövningen av ansökningar från dessa studerande. Liksom tidigare skall hänsyn tas till utbildningens längd, sökandens tidigare utbildning samt om den planerade utbildningen är av betydelse för den studerandes fortsatta yrkesverksamhet. Därutöver skall hänsyn tas till hur stor den totala återbetalningsbördan skulle bli om den sökande beviljades maximala studiemdel under hela utbildningstiden. Med utgångspunkt i dessa anvisningar skall studiemedel kunna utgå till studerande som är högst 57 år. Grunderna för behovsprövningsreglerna i studiemedelssystemet har i stort sett varit oförändrade sedan systemet infördes. Några justeringar och kompletteringar har emellertid i korthet gjorts. I det följande redogör utredningen för dessa.

88 Stöd till studerande sou 197731

Fribeloppet för egen inkomst har sedan studiemedelssystemet infördes och fram till den l juli 1976 varit 80 procent av basbeloppet per läsår. 1976 års riksdag beslöt att höja fribeloppet till 110 procent av basbeloppet per läsår. Samtidigt beslöt riksdagen att reduktionsreglerna skulle mildras. De nya reglerna innebär - med det basbelopp som gäller för höstterminen 1977, 11 100 kr. - att studiemedlen reduceras om den sökandes egen inkomst Om inkomsten 41 500 kr. överstiger 12 210 kr. per kalenderår. överstiger upphör rätten till studiemedel. I tilläggsdirektiv den 28 oktober 1976 uppdrogs åt studiestödsutredningen att utarbeta ett underlag för en avveckling av prövningen mot makes inkomst såväl vid tilldelning som vid återbetalning av studiemedel. l promemorian den 28 oktober 1976 ”Behovsprövning gentemot makes ekonomi, har utredningen överlämnat ett sådant underlag till regeringen. I prop. 1976/77: 100 har regeringen föreslagit att makeprövningen - såväl vid tilldelningen som vid återbetalningen av studiemedel - skall avvecklas under en treårsperiod. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Med anledning av att frågan om makeprövningen sålunda redan behandlats kommer utredningen inte i detta avsnitt att redogöra för de förändringar som har skett på detta område. Genom 1969 års riksdagsbeslut om ny studieorganisation vid de filosofiska fakulteterna infördes formella möjligheter att bedriva deltidsstudier vid dessa fakulteter. l studiemedelssystemet saknades emellertid regler för prövningen av ansökningar från deltidsstuderande. År 1971 beslöt riksdagen därför att införa rätt till deltidsstudiemedel. För att ha rätt till deltidsstudiemedel skulle den studerande dels bedriva studier på minst halvtid, dels ha rimliga skäl till att inte studera på heltid. Vuxenstuderande däremot skulle beviljas deltidsstudiemedel utan prövning av skälen. Efter beslut av 1975 års riksdag kan deltidsstudiemedel numera utgå till alla deltidsstuderande utan sådan prövning. Maximibeloppet för deltidsstudiemedel är 70 procent av basbeloppet per dvs. hälften av det belopp som utgår för heltidsstuderande. Frikalenderår, beloppen för egen och makes inkomst är högre än vad som gäller för heltidsstudiemedel. Sedan den 1 juli 1976 är, när det gäller deltidsstuderande, fribeloppet Detta innebär för egen inkomst 280 procent av basbeloppet per kalenderår. att studiemedlen reduceras om den sökandes årsinkomst överstiger 31 080 kr. Studiemedel upphör att utgå om inkomsten är större än 44 500 kL/år. l samband med att de s. k. äldre eleverna inom studiehjälpssystemet överfördes till studiemedelssystemet aktualiserades frågan om särskilda behovsprövningsregler för korttidsstuderande. År 1973 beslöt riksdagen att införa provisoriska regler för denna kategori studerande. Reglerna innebär i korthet att den som studerar kortare tid än hel termin får ha högre inkomst, innan studiemedlen reduceras, än den som bedriver studier under en hel termin. Fribeloppet varierar efter studietidens längd enligt vad som framgår av tabell 3.1. av stu- Efter beslut av 1974 års riksdag har nya regler för återbetalning införts. har trätt i kraft etappvis under åren 1974-76. diemedel Reglerna den tidigare gällande kombinationen av Med de nya reglerna avskaffades index- och av studiemedelsskulden och en ny me-

jämförelseränteberäkning

Stöd till studerande 89

storlek l förhållande till studletidens Tabell 3.1 Fribeloppets per kalenderhalvår

längd. Basbelopp ll 100 kr

Maximala Fribelopp i Studietidens studielängd i månader

2,5 5 184 65 7 215 3 6 048 60 6 660 3,5 6 912 55 6 105 4 7 776 55 6 l05 4,5

tod infördes. Denna innebär att skulden räknas upp efter ett s. k. regleringstal

som är det för den enskilde gynnsammaste talet av konsumentprisutveck-

fastställt om 1,032 enheter. Den totala skullingen och ett särskilt garantital

kan därmed inte öka med mer än 3,2 procent den resp. den årliga avgiften kan därigenom hållas samtidigt per år. Den avsedda långa återbetalningstiden än som tidigare har varit fallet. som den årliga avgiften blir lägre innebar vidare att de sociala trygghetsreglerna förbätt- Riksdagens beslut från två och ett halvt till tre och ett rades. Sålunda höjdes avgiftsgränsen halvt basbelopp. Den maximala årliga avgiften fastställdes till ett lägre belopp

20 i stället för 25 procent av skillnaden mellan avgiftsgräns än tidigare; till makes inkomster föroch avgiftsunderlag. Reglerna om hänsynstagande

Slutligen infördes rätt till bättrades något för de inkomstsvaga grupperna. av studiemedlen vid sjukdom, handikapp el. dyl. hel avskrivning till 25 procent av to- Som tidigare har framgått uppgick studiebidraget infördes år 1965. Bidragets andel av totaltalbeloppet när studiemedlen

har därefter successivt Genom beslut av 1974 års riksdag beloppet sjunkit. 17 procent av studiemedlens tohöjdes studiebidraget så att det utgjorde att bidragsdelen i fortsättningen bortalbelopp. Samtidigt uttalade riksdagen och anpassas till förde bli föremål för mer regelbundna omprövningar

ändringar av penningvärdet.

3.2.4 Vissa statistiska uppgifter

De statistiska på studiemedelsomrâdet har varit mycket sparuppgifterna har t. ex. varit känt om vilka som utnyttjar studiemedlen samma. Föga avsnitt redovisar utredningen vissa statistiska uppgifter m. m. l föreliggande i huvudsak är hämtade från CSN:s petita de senaste åren. Som har som

nämnts i inledningen till detta kapitel kommer utredningens undersökning

om utnyttjandegrad m. m. att presenteras i slutet av kapitlet.

att antalet studiemedelstagare ökade kraftigt från Av tabell 3.2 framgår infördes och fram till läsåret 1970/71. Därefter det studiemedelssystemet i stort sett kontinuerligt. En orsak härtill kan vara den har antalet sjunkit vid de filosofiska fakultetema som tog minskning av antalet studerande orsak kan vara att andelen äldre år 1970. En annan sin början omkring deltidsstuderande vid i synnerhet de filosofiska studerande och andelen

90 Stöd till studerande

fakultetema har ökat stadigt framför allt under 1970-talet. Dessa grupper

utnyttjar av flera skäl inte studiemedel i lika hög grad som andra studerande.

Många försörjer sig t. ex. genom förvärvsarbete vid sidan om studierna. En tredje orsak till minskningen av antalet studiemedelstagare kan vara

att arbetsmarknadsutsiktema för de långtidsutbildade forsämrades i början av 1970-talet.

När det gäller andelen studerande som utnyttjat studiemedel visar tabell

3.2 att andelen studiebidragstagare sjunkit i stort sett kontinuerligt sedan

systemet infördes. Andelen som också utnyttjat

återbetalningspliktiga me-

del, däremot, steg fram till 1969/ 70 for att därefter sjunka i ganska rask takt. Anledningen till att andelen studiebidragstagare minskat på detta sätt

är svår att förklara tillfredsställande. Några undersökningar har, som nämnts, inte heller gjorts på detta område. En av orsakerna kan vara att behovs-

prövningsreglerna inte följt med i den snabba inkomstutvecklingen i sam-

hället. Detta leder till att alltfler studerande inte kan få studiemedel till

följd av att de har för höga inkomster. Inte minst kan detta gälla det ökade

antalet studerande som endast bedriver studier under kortare tid, del av en tennin etc.

Utredningen konstaterade i det föregående att andelen studerande som

utnyttjat återbetalningspliktiga medel minskade kraftigt under

perioden 1969/70 till 1975/76. Av tabell 3.3 framgår att andelen studiemedelstagare

som endast har utnyttjat studiebidraget också har ökat kontinuerligt fr. o. m.

Tabell 3.2 Antal studerande vid eftergymnasiala läroanstalter som utnyttjat studiemedel läsåren 1965/66-1975/76

Läsår Uppskattat an- Antal stude- Andel stude- Antal stude- Andel studetal stude- rande som rande som rande som rande som rande fått studie- fått studie- fått åbfått åbbidrag bidrag % medel” medel 96”

65/66 90 400 H 66 870 74 H 56 304 62 V 66 371 73 V 56 870 63 66/67 104 100 H 76 396 73 H 68 465 66 V 76 099 73 V 68 864 66 67/68 123 300 H 87 815 71 H 81 543 66 V 87 701 71 V 82 190 67 68/69 134 200 H 97 208 72 H 91 933 69 V 97 364 73 V 92 674 69 69/70 145000 H 103313 71 H 99 721 69 V 103 552 71 V 99 689 69 70/71 155000 H 107170 69 H 103 547 67 V 106 408 69 V 101 797 66 71/72 153 500 H 103 876 68 H 93 368 61 V 99 224 65 V 86 186 60 72/73 151 700 H 93 537 62 H 76 895 51 V 90 144 59 V 73 576 49 73/74 144 000 H 84 666 59 H 65 689 46 V 81 137 56 V 62 434 44 74/75 138 000 H 74 510 54 H 58 502 42 V 77 172 56 V 59 153 43 75/76 132 000 H 77 303 59 H 61 103 46 V 74 669 57 V 59 776 45

a åb-medel = återbetalningspliktiga studiemedel

Stöd till studerande 91 SOU 197731

Tabell 3.3 Antalet studerande som har utnyttjat återbetalningspliktiga studiemedel i procent av antalet studerande som har utnyttjat studiebidrag budgetåren 1965/66-1975/76

Termin Budgetár

68/69 69/70 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 65/66 66/67 67/68

94 97 97 90 82 78 79 79 HT 84 90 93 94 95 96 96 87 82 82 77 80 VT 86 90

Tabell 3.4 Studiemedel, basbelopp och konsumentprisindex 1965-1976

År Studiemedel Bidrag, 96 Basbelopp Konsumentprisindex (1965 = 100) 44-4- av total- Total- Total- Index för index för Bidrag belopp index livsmedel bostad belopp

100 100 100 1965 vt 3 500 875 25 5 000 ht 3 500 875 25 5 000 106 107 107 1966 vt 3 600 875 24 5 200 ht 3 850 875 23 5 500 111 110 111 1967 vt 3 850 875 23 5 500 ht 3 990 875 5 700 113 111 115 1968 vt 3 990 875 22 5 700 ht 4 060 875 22 5 800 116 115 121 1969

1976 vt 6 790 999 15 9 700 ht 6 790 1 089 16 9 700

92 Stöd till studerande sou 1977:31

läsåret 1971/72. Denna utveckling torde bl. a. kunna förklaras av en ökad rädsla for skuldsättning hos de studerande, vilken i sin tur till en del kan ha sin grund i att arbetsmarknadsutsikterna försämrats för vissa långtidsutbildade. Tabell 3.4 visar dels hur studiemedlens totalbelopp har utvecklats under perioden 1965-1976, dels hur Konsumentprisindex har ökat under motsvarande period. Studiemedelsbeloppet är knutet till basbeloppet inom den allmänna forsäkringen som i sin tur är relaterat till konsumentprisindex. Genom anknytningen till basbeloppet skulle studiemedlen bli värdebeständiga. För studerande liksom för låginkomsttagare i allmänhet är emellertid utgifter for bostad och livsmedel en tyngre post i budgeten än for övriga medborgare. Av tabellen framgår att index för dessa varor har stigit snabbare än totalindex. När dessa faktorer beaktas kan det sålunda konstateras att studiemedlen inte har varit helt värdebeständiga. Slutligen visar tabellen att studiebidragets andel av totalbeloppet har sjunkit från 25 procent vårterminen 1965 till 16 procent höstterminen 1976.

3.3 Övriga studiestödsformer

3.3.1 Särskilt vuxenstudiestöd för längre studier Särskilt vuxenstudiestöd för längre studier kan utgå för studier på en nivå motsvarande grundskolans högstadium och gymnasieskolan. På högskolenivån är stödet t. v. begränsat till studerande inom yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Vuxenstudiestödet är uppbyggt enligt principen om inkomstbortfall. Det innebär att den studerande till en viss gräns skall ersättas för det inkomstbortfall han drabbas av genom att ta ledigt från arbetet. Vidare består stödet till övervägande del av bidrag. Bidraget är beskattat. Vuxenstudiestödet är i vissa hänseenden knutet till utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen. Den studerande kan således inte få ett högre belopp i vuxenstudiestöd än vad han skulle ha fått om han haft utbildningsbidrag. Det särskilda Vuxenstudiestödet består av ett bidrag som fore skatt uppgår till 65 procent av utbildningsbidraget inkl. Stimulansbidrag. Därutöver utgår återbetalningspliktiga studiemedel med ett så stort belopp att det totala stödet efter skatt blir lika stort som utbildningsbidraget efter skatt. De återbetalningspliktiga medlen utbetalas efter samma regler som gäller i studiemedelssystemet. Grundläggande krav för att ha rätt till vuxenstudiestöd är att den sökande har forvärvsarbetat (motsvarande) i en sådan omfattning att han eller hon har förvärvat ATP-poäng under minst fyra år. Eftersom antalet studiestöd är begränsat måste vid bedömningen ett urval ske bland dem som söker - inom YTH där alla som vuxenstudiestöd, undantag görs for studerande har antagits har rätt till vuxenstudiestöd. Vid urvalet skall hänsyn tas till den sökandes tidigare utbildning, antalet år på arbetsmarknaden, särskilt betungande försöijningsbörda m. m.

sou 1977:31 Stöd till studerande 93

3.3.2 Särskilt vuxenstudiestöd för kortare utbildning, tim- och dagstudiestöd Tim- och dagstudiestöden är avsedda för vuxna som deltar i studiecirklar resp. korta ämneskurser vid folkhögskola. Timstudiestödet kan utgå till arbetstagare som deltar i prioriterad studiecirkel under lägst 10 och högst 35 timmar under två på varandra följande med 22 kr./tim. Dagstudiestödet, som består av kvartal. Ersättning utgår inkomstbidrag och intematbidrag, kan utgå för studier i kortare ämneskurser vid folkhögskola under lägst två och högst fem dygn under två på varandra kvartal. Inkomstbidraget utgår med 110 kr./dygn och intematbiföljande med Timstudiestödet och inkomstbidraget beskattas. draget 100 kr./dygn. Gemensamt för dessa stöd är att de skall motsvara en schabloniserad ersätt- Intematbidraget däremot skall ersätta kostning för förlorad arbetsförtjänst. nader för intematvistelse i samband med kurs vid folkhögskola. Även antalet tim- och dagstudiestöd är begränsat, varför ett urval görs bland de sökande. Vid urvalet ges personer med bristfällig utbildning företräde framför sådana som har längre utbildning. Vidare tas särskild hänsyn eller i övrigt obekväm arbetstid. Även till personer med Skiftarbete mycket andra anställda med tungt och slitsamt arbete ges företräde.

3.3.3 Studiestöd vid grundutbildning för vuxna

Riksdagen beslutade våren 1976 att införa ett särskilt studiestöd för dem som deltar i grundutbildning för vuxna, dvs. sådan utbildning som syftar till att ge grundläggande kunskaper i bl. a. att läsa, räkna och skriva. Reformen trädde i kraft den l juli 1976. Studiestödet utgår för lägst 5 och högst 25 undervisningstimmar per vecka. Totalt kan stödet utgå för 1 100 Detta studiestöd är avsett att täcka större delen av undervisningstimmar. inkomstbortfall för förlorad arbetsförtjänst eller att utgöra bidrag för hemarbetande studerande. Stödet som utgår i form av ett beskattat bidrag uppgår per undervisningstimme till lägst 8 kr. för hemarbetande och högst 18 kr. för arbetstagare.

3.3.4 Utbildningsbidragjör doktorander

Efter beslut av riksdagen vid 1975/76 års riksmöte har de tidigare doktorandstipendiema ersatts av utbildningsbidrag för doktorander. Utbildningsbidragen för doktorander består i sin helhet av beskattningsbara bidrag. Bidragen är pensions- och sjukpenninggrundande. De är knutna till utbildningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildningen och utgår med belopp som ligger i mitten av det intervall inom vilket utbildningsbidrag dvs. mellan 2 860 och 3 740 kr./mån. Beloppet för vårterminen 1977 utgår, är 3300 kr./mån.

3.3.5 Utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen I kap. 2 har utredningen mer ingående redogjort för de villkor m. m. som för att få arbetsmarknadsutbildning. Vidare finns i kap. 2 en redogäller för villkoren for att få arbetslöshetsunderstöd och kontant arbetsgörelse

94 Stöd till studerande

marknadsstöd. Utredningen skall därför i föreliggande avsnitt endast i korthet behandla denna form av studiestöd. Sedan den l januari 1976 utbetalas utbildningsbidragen enligt ett nytt system. Systemet är grundat på principen om inkomstbortfall och har knutits till arbetslöshetsförsäkringen. Utbildningsbidragen består av ett stimulansbidrag som utgår till alla studerande med 10 kr./dag, dvs. 220 kr./mån. Vidare består stödet av dagpenning som varierar i storlek beroende på om den studerande är arbetslöshetsförsäkrad eller ej. F. n. är den lägsta dagpenningen 120 kr./dag och den högsta 160 kL/dag. Utbildningsbidragen är skattepliktiga och ATP-grundande. Möjligheterna att få utbildningsbidrag för studier på högskolenivå eller för icke-yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan är begränsade. En grundläggande regel är därvid att studiemedel alltid skall utgå i första hand för sådana utbildningar. Först om ansökan om studiemedel har avslagits kan utbildningsbidrag i vissa fall utgå. Det gäller då nästan uteslutande handikappade studerande som genom sitt handikapp inte kan följa normal studietakt.

3.4 Utredningens undersökningar

3.4.1 Undersökningarnas genomförande

Under 1970-talet har andelen studerande på högskolenivå som har utnyttjat studiemedel successivt sjunkit. Detta framgår bl. a. av tabell 3.2. Mycket litet har emellertid varit känt om orsakerna till att vissa studerande inte har studiemedel och att denna andel har ökat. Uppenbart har, parallellt med att andelen studiemedelstagare sjunkit, en ökning skett av andelen äldre studerande och studerande som kombinerar studier och förvärvsarbete. Orsakssammanhangen bakom denna utveckling är emellertid oklara. Å ena sidan har sagts att svårigheterna för många studerande att finansiera sina studier med studiemedel skulle ha bidragit till att en växande andel studerande har tvingats försörja sig genom förvärvsarbete i stället för på studiemedel. Å andra sidan har möjligheterna till högskolestudier för äldre successivt ökat fr. o. m. slutet av 1960-talet, samtidigt som möjligheterna till deltidsstudier förbättrats särskilt inom de lilosoliska fakulteterna, t. ex. genom kurser på deltid, kvällstid etc. Begreppet återkommande utbildning har, som nämnts i kap. 1, införts som ett mål för både den enskildes och samhällets utbildningsplanering. För att kartlägga den aktuella situationen i fråga om utnyttjandet av studiemedel har utredningen gjort två undersökningar. En utförlig redogörelse för dessa lämnas i en särskild rapport: Studerande med studiemedel, Ds U 1977:11. I det följande ges endast en kortfattad beskrivning av undersökningarna och de viktigaste resultaten. SCB har ett centralt register som omfattar alla studerande inom det tra-

Stöd till studerande 95

ditionella högskoleområdetÅ Från detta register hämtades bl. a. uppgifter

om de studerande som var närvarande i olika utbildningar höstterminen 1975. Dessa uppgifter utnyttjades, efter det att tillstånd inhämtats från datainspektionen och berörda myndigheter, för de två olika undersökningar som utredningen har genomfört. Utredningen har också samrått med Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) om formerna för undersökningarnas genomförande. I den första undersökningen jämfördes uppgifter om de ca 106000 studerande, som enligt SCB:s register var närvarande vid traditionella högskolor höstterminen 1975, med uppgifter i CSN:s register om vilka studerande som hösten 1975 erhöll studiemedel och hur stor den eventuella totala studiemedelsskulden var. Uppgifter om skuldsättningen erhölls även för dem som 1975 avlade examen vid traditionella högskolor. Vid bearbetningen av CSN:s register medtogs även uppgifter om studerande inom ett antal utbildningar, vid sidan av traditionella högskolor, se t. ex. tabell 3.8, vilka berättigar till studiemedel. Även uppgifter om samtliga de ca 11000 som antogs till gymnasieskolans linjer och längre specialkurser höstterminen 1975 och var äldre än 19 år samt ett slumpmässigt urval om 400 elever äldre än 19 år som fullföljde gymnasieskolans linjer vårterminen 1976 togs med. Sambearbetningen av CSN:s och SCB:s register gjordes så att inget nytt register med individidentifierade uppgifter erhölls. Denna undersökning benämns i fortsättningen regisrerbearbemingen. I den andra undersökningen gjordes ett urval av sammanlagt 7 000 studerande höstterminen 1975 i första hand inom traditionella universitet och högskolor som ingick i SCB:s register. Även i detta fall medtogs studerande inom vissa andra utbildningar, se tabell 3.8. Urvalet gjordes så att inom olika utbildningar eller grupper av utbildningar som regel 400 studerande utvaldes. Studerande i forskarutbildning och studerande som slumpmässigt vid inskiivningen var utländska medborgare medtogs inte. De studerande som utvalts fick per post en blankett med frågor om studier, förvärvsarbete m. m. under sommaren och höstterminen 1975. I vissa fall skedde även telefonintervjuer. Svar erhölls från ca 83 procent av de studerande. Denna undersökning benämns i fortsättningen enkätundersökningen. Registerbearbetningen har den fördelen att den i princip omfattar samtliga studerande. Inga slumpmässiga fel av den typ som erhålls i urvalsunderförekommer därför i de redovisade resultaten. Förekomsten av sökningar en å två procent felaktiga personnummer i SCB:s register medför dock en liten underskattning av andelen studiemedelstagare. I bearbetningen av enkätundersökningen uteslöts ett par procent av de studerande eftersom de uppgav sig inte ha studerat aktivt (men som ingick i SCB:s register, t. ex. därför att de tenterat). I den följande redovisningen

1 Med det traditionella högskoleområdet förstås här utbildningar inom det förutvarande universitetskanslersämbetets förvaltningsområde samt ytterligare några utbildningar som, åtminstone sedan 1960-talet, betraktats som högskoleutbildning: teologiska, juridiska, medicinska, filosofiska, tekniska, odontologiska och farmaceutiska fakulteterna samt handelshögskolan, lantbmkets högskolor, gymnastik- och idrottshögskolor, sjukgymnastutbildning, socialhögskolor,joumalisthögskolor, bibliotekshögskolan samt lärarhögskolomas ämneslärarlinjer.

96 Stöd till studerande sou 1977:31

av resultaten ingår endast uppgifter för aktiva studerande som har besvarat enkäten. Bland dem som inte besvarat enkäten förefaller studerande med en låg studieaktivitet vara överrepresenterade. Sammantaget medför detta att uppgifterna från registerbearbetningen och enkätundersökningen inte är heltjämförbara. Det förhållandet att enkätundersökningen endast omfattade en liten del av de studerande vid berörda högskolor medför också att redovisningen i tabellerna inte kan ske med samma detaljerade uppdelning på kön, ålder, olika utbildningsvägar etc. som i registerbearbetningen. Resultaten från enkätundersökningen måste också tolkas med större försiktighet. Den visar tendenser, men redovisade procenttal måste omgärdas med reservationer, bl. a. beroende på slumpfel och ett bortfall på i genomsnitt 17 procent.

3.4.2 Studiemedelsutnyttjandets beroende av kön, ålder, studieinrikt-

ning och studieort I SCB:s register över alla studerande vid universitet och högskolor, närvarande hösttenninen 1975, ingår även deltidsstuderande och studerande som under höstterminen bara har avlagt examen eller någon tentamen. På motsvarande sätt ingår i CSN:s register över studiemedelstagare höstterminen 1975 även studerande som haft studiemedel för deltidsstudier eller haft studiemedel under bara en del av tenninen. Tabell 3.5 bygger på registerbearbetningen, dvs. på uppgifter om samtliga studerande i SCB:s register. Uppgifterna om studiemedel i CSN:s register har delats upp beroende på om de studerande haft studiemedel i form av bidrag och lån för heltidsstudier hela terminen (4 månader), för deltidsstudier hela terminen eller för studier del av terminen, oberoende av om studierna bedrivits på heltid eller deltid. De studerande som endast önskat erhålla bidragsdelen - oberoende av studiernas omfattning - redovisas separat. Tabell 3.5 visar att av samtliga studerande vid traditionella universitet och högskolor hade 44 procent studiemedel under höstterminen 1975. Bland de studerande inom grundläggande högskoleutbildning (”grundutbildning) sjunker andelen med studiemedel från 71 procent bland studerande i åldern t. o. m. 24 år till endast 4 procent bland studerande som är 45 år och äldre. Om man jämför åldersgrupp för åldersgrupp föreligger inga större skillnader mellan andelen män och andelen kvinnor som har studiemedel. För samtliga män resp. kvinnor var skillnaden emellertid hela sex procent, vilket beror på att kvinnorna i genomsnitt var något äldre än männen. Kvinnorna utnyttjade oftare än männen endast bidragsdelen. Tabellen visar också att endast ett fåtal studerande hade studiemedel (lånedel och bidragsdel) kortare tid än hela terminen eller för deltidsstudier. Studerande inom forskarutbildningen finansierade endast i ringa utsträckning sina studier genom studiemedel. De finansierade i stället oftast sina studier genom doktorandstipendier, tjänster vid högskolan eller genom annat förvärvsarbete. Inom den lilla gruppen av forskarstuderande upp till 24 år hade över 30 procent av männen och 50 procent av kvinnorna studiemedel. Både bland de yngsta forskarstuderandena och bland de äldre var andelen med studiemedel högre inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga

Stöd till studerande 97 sou 197731

fakultetema än inom övriga fakulteter. Av forskarstuderande med studiemedel var det över en tredjedel som endast utnyttjade bidragsdelen. P. g. a. studiemedlens ringa betydelse för de forskarstuderandes studietinansiering och att studieñnansieringsfrågoma for denna studerandegrupp tidigare har behandlats av forskarutbildningsutredningen i betänkandet (Ds U 1975:11) Utbildningsbidrag för doktorander ingår uppgifter om forskarstuderande inte i den följande redovisningen.

Tabell 3.5 Studerande vid traditionella universitet och högskolor ht 1975 med uppgift om andel studiemedelstagare efter studienivå, kön och ålder. Procent

Studerande som vid sin första inskrivning vid traditionella universitet och högskolor ej var svenska medborgare medtogs ej vid registerbearbetningen. Studienivå Antal Andel med lån och bidrag Andel Samtliga stude- L?? med med kön, ålder rande Heltid Deltid Mindre endast studietotalt hela hela än hela bidrag medel terminen terminen terminen

Grundutbildning Män

Kvinnor

Forskarutbildning Män

Kvinnor

Grundutbildning och forskarutbildning 106 455 35,0 0,3 0,8 8,1 44,3

98 Städ till studerande sou 197731

De samhällsvetenskapliga, humanistiska och tekniska fakulteterna omfattade tillsammans närmare två tredjedelar av de studerande vid traditionella universitet och högskolor vid undersökningstillfallet, medan många av de övriga utbildningarna, för vilka uppgifter nedan redovisas, hade relativt

få studerande. Åldersfördelningen varierade påtagligt mellan olika utbild-

ningar. Inom de flesta utbildningar var andelen 24 år och yngre högre bland kvinnorna än bland männen. Det stora antalet kvinnor, 25 år och äldre, vid de humanistiska och samhällsvetensakpliga fakulteterna medförde dock att kvinnorna, inom traditionella universitet och högskolor, som ovan har nämnts, i genomsnitt var äldre än männen. Olikheter mellan olika utbildningar förklarar till stor del skillnaderna mellan enskilda utbildningar i fråga om andelen studiemedelstagare. Medan ca 95 procent av samtliga elever i sjuksköterskeutbildning och förskollärarutbildning hade studiemedel var motsvarande andel endast ca 30 procent för de stora humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna. Om jämförelsen begränsas till studerande i åldern t. o. m. 24 år varierade andelen studiemedelstagare mellan 95 och knappt 60 procent. Allmänt gäller att andelen studiemedelstagare var hög inom utbildningar med mycket obligatorisk undervisning och där möjligheterna till deltidsstudier var små eller obefintliga. Speciellt gällde detta de korta och mest yrkesförberedande utbildningarna, som t. ex. sjuksköterskeutbildningen, förskollärarutbildningen och sjukgymnastutbildningen. Värt att notera är vidare att utnyttjandegraden av studiemedel var hög bland äldre elever inom de nyss nämnda utbildningarna, men även bland äldre elever vid t. ex. praktisk-pedagogisk ämneslärarutbildning och bibliotekshögskolan. Vissa utbildningar, t. ex. vid de matematisk-naturvetenskapliga, tekniska och farmaceutiska fakulteterna, uppvisade relativt höga utnyttjandeandelar för studerande t. o. m. 24 år, men väsentligt lägre andelar för äldre studerande. Detta torde sammanhänga med att de studerande under de första åren i stor utsträckning studerar på heltid, men senare under studierna övergår till att kombinera studier och förvärvsarbete, bl. a. i form av amanuensoch assistenttjänster vid den egna högskolan. De humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna hade de lägsta utnyttjandeandelarna både bland män och kvinnor inom olika åldersgrupper - endast kvinnor i åldern 25-34 år inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet hade en lika låg andel. Detta torde sammanhänga med att studier inom dessa fakulteter ofta går att kombinera med förvärvsarbete. Undervisningen är inte obligatorisk och inte alltid förlagd till sådana tider att förvärvsarbete försvåras. Vidare möjliggör undervisningen ofta långsammare och till individuella förhållanden anpassad studietakt. I kursutbudet ingår dessutom kortare kurser avsedda för även andra grupper än dem som läser hela tenninema med sikte på en examen. Studerande med studiemedel för deltidsstudier förekom i någon större omfattning endast vid de filosofiska fakulteterna (dvs. vid de humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna), där andelarna uppgick till O,4-O,8 procent beroende på kön och fakultet. Studiemedel för del av termin var ovanligt vid flertalet utbildningar. Andelen studerande som endast utnyttjade bidragsdelen var inom flertalet utbildningar högre bland kvinnorna än bland männen. Inom de humanis-

Stöd till studerande 99 sou 1977:31

tiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna var det endast ca 6 procent av samtliga studerande som utnyttjade enbart bidragsdelen, men denna låga andel sammanhänger med den låga andelen studiemedelstagare över huvud många andra utbildningar utgjorde andelen studerande med taget. Inom enbart bidrag över 10 prooent. Se tabell 3.6, i vilken utbildningar medtagits med extremt höga och låga andelar. Skillnaderna mellan de olika utbildningarna blir dock något mindre om antalet som endast erhöll bidragsdelen räknas i procent av samtliga studiemedelstagare.

Tabell 3.6 Studerande som endast utnyttjade bidragsdelen inom studiemedelssystemet. Procent inom vissa utbild- Uppgifterna i tabellen avser endast studerande i grundutbildning ningar. Utbildning Andel av samtliga Andel av studiemedelsstuderande som en- tagare som endast utdast utnyttjat bi- nyttjat bidragsdelen dragsdelen

Samhällsvetenskapliga fakul-

Praktisk-pedagogisk ämneslärarutbildning 14,8 17,0 17,1 21,4 Bibliotekshögskolan 16,2 19,2 19,9 23,6

Samtliga traditionella universi-

Avgångna frân gymnasieskolans linjer över 19 år 33,1 36,7 44,0 52,2

Andelen studerande med studiemedel varierade mellan olika studieorter. Delvis beror detta på att olika orter har olika utbildningar. Men även for en och samma utbildning förelåg ofta markanta skillnader i andelen studiemedelstagare på olika orter. Skillnaderna torde delvis bero på att de studerande ofta har olika ålderssammansättning på skilda orter. En annan forkan vara att vissa orter har många yngre heltidsstuderande som klaring från andra orter, medan andra orter huvudsakligen har en lokal rekryterats med många deltidsstuderande. Även möjligheterna att finna rekrytering deltidsarbete på studieorten torde vara av betydelse. Andelen studiemedelstagare var som regel lägst i Stockholm och högst i Uppsala och Lund. De studerandes utnyttjande av studiemedel var också beroende av hur var och hur långt de studerande hunnit i studierna. Stulång utbildningen derande som endast deltog i korta utbildningar (t. ex. enstaka studiekurser

100 Stöd till studerande sou 1977:31

inom de filosofiska fakultetema) hade studiemedel i mindre utsträckning än andra studerande. Likaså var det några procent av de studerande som påbörjade långa utbildningar - t. ex. läkarutbildning, apotekarutbildning etc. - som inte utnyttjade studiemedel under den första tenninen eller det forsta läsåret, men som senare under studierna utnyttjade studiemedel. Å andra sidan förekommer det att studerande senare i studierna får inkomster av sådan omfattning, t. ex. lärartjänst vid högskolor, att de inte längre får studiemedel. Sammantaget medför detta att andelen studiemedelstagare var högre bland dem som höstterminen 1975 hade läst ett par terminer än dem som nyligen påbörjat studierna. Se tabell 3.7.

Tabell 3.7 Studerande med studiemedel eller som någon gång haft studiemedel efter kön och antal studieterminer. Procent Uppgifterna avser studerande vid traditionella högskolor, låg- och mellanstadielärarutbildning samt antalet studieterminer vid dessa utbildningar.

Kön Antal studieterminer enligt SCB:s register 1 3 5 6 7-9

Andel med studiemedel ht 75 Män 59 63 63 59 56 Kv 54 68 63 55 46 Andel som någon gång Män 64 82 87 86 90 haft studiemedel Kv 64 77 81 81 82

Andelen som någon gång haft studiemedel ökade successivt ju flera terminer studier hade bedrivits. Bland yngre studerande på linjer med i huvudsak heltidsstudier, t. ex. läkarutbildning, civilingenjörsutbildning etc., hade 90-100 procent av de studerande som läst minst fem terminer haft studiemedel. För övrigt kan noteras att bland de kvinnliga studerande i åldern 25-34 år som påbörjade studier vid humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter och som inte tidigare bedrivit studier vid traditionella universitet och högskolor, hade ca 30 procent tidigare haft studiemedel, troligen i samband med klasslärarutbildning, vårdutbildning och liknande.

3.4.3 De studerandes huvudsakliga verksamhet

Genom enkätundersökningen har det varit möjligt att belysa och delvis förklara de stora variationerna i utnyttjandet av studiemedel som konstaterats föreligga mellan bl. a. studerande i olika åldrar och i olika utbildningar. I tabell 3.8 redovisas andelen studerande som hade någon form av forvärvsarbete under terminen samt andelen som hade heltidsarbete. Det framgår att ca en tredjedel av de studerande uppgav att de hade deltidsarbete under hösten 1975, medan 19 procent av männen och 12 procent av kvinnorna uppgav att de hade heltidsarbete. Deltidsarbete var således väsentligt vanligare bland kvinnliga studerande.

Stöd till studerande 101

0:

0:835

0395:30

:m

050m 3:00

.:0

_SE_ _ :oäx G: t. wn m» v» vw vw 5

ämne.

0:

å.

323::

-Bm

0:520:

E8

_0__=0 .§5

m

m_ :B a.: v_ n_ w_ n_ o_ n_ Eo

0:E0E0m0a0:

:E: m

vwv von na ovv sm wvo vvw mm

woov

ä_ Sw s: 08 å mä 2... Gm S_ m! s v:

550.5:

__2: -0:3m 0:5: :w=:0

mom

_ m w n m 0 _ n v c wn mn vw __ 2 n_ o_ mn nn n_ vw

:m

m:0w:_:0_:m:0::3mx:0

5:38

-måm

a

E8 :0: s a G wm vv mn R 2 m: m0 ...n 2 vn n_ n m o _ o nw _w nw

_0:0E0_:3m

_

än.: A022: _m__:0

050m

e o w w n n n

ö_ c a om om vw an nw 8 om a nn n_ on E m nn

._0

_ 0:

Eoäwâo

m5_

s:

_§0_

ä:: mn S on nn 2 ä _.n nm mn 2 nn mn 2 nv m w_ a ä :n on R

0:::._0:3m

.0_:3m

:0:_=.._0=m:__

-0_:3m _0:0E

m _.

0::0._0:3m

ê 9 vv vv a nn ä wv wv wv mn __ 2 o_ | | | S e: 5

9:00:25:

:0_0::u

3:20:05..

.:0w:_:0_:m:0:::_m0_:0

utan_ 0.02:

.E 0: _. m 0

_w_ om 2 ä »v mv :v mn on mn a S wm E mm 3 nw S Q.

.E

.öwcu

å

v_

_0::n

;Emm

_avøåøäåm

nu: S nv wn wm R m vw wm wm wm m: n: v0 wo vw G nn m: wo n_ n_ n_

E05»

:EEoM

._20

åwtwtwm 20:80:

m

-_0_._

:E 2 o_ v_ v v

:s e. 2 en _w 2 n_ n_ 8 2 nv no vn cv 3 om wv

0:u_Ewm:_

.E09 003:

.oäøuamimåü

utan_ 030:.:

w n m n

m_ 5 2 m_ om _v cv n_ v_ 2 .m a mm o» mm o: vw v: i

w__v_8:==:

_0..=0::=

:E23 :zmøömmä

-Bm

mw :w vw wm wv m vw 2 nw ov nn cv wn mm a n_ en _n å 8 ä

02: _v_

_

.u=_=:mm_0mm›m

SE: -_02 20:

._0_:3m _§0_

å

E0095

2 2 wn mm cv t. 2 wo E. cv en mm nn mn vn n_ : 2 å ä 8

:0:

.:0:_::0_

m: :s 5

&

:Euw :Sum

w:_:__mü::EE:m

_mzcu :oz :m: :m: :så :m: .E30 :m: :så :m: :m: :så :m: :så

w__u_am:=›.=_

_n_ 3_ ö_ 5_ ö_ 3_ 3_ Ö_

0:030.:

.:0m:_:0_:m:0:::.m0_:0

:0:

.tå

4383:0.: sszsxa_

:0 Q0 a a a a.. ._00

...äuåm

0äw§m_0:0E0_:=.m

._00

30:09.50 :0.0=3_0_ .oâage

vn:

vmnmn vvnmm

50:_ an.: :mv

wñ _

59300500:

0:20:23 0035200.: 0:082:

0:2_

:0=0n0._.

22m:

0:225

:oaah :oo ._0 :Små 5 SE: :m5:

102 Stöd till studerande

-nanm .mEom

:o

§3: :väx n:

_ :w ä ow ä va ow ww

.Bm

0:55:

m 5 _ _ m

_wzcu .§5

2 |

m_ :B e:

vw

»vn won 3 m8 08 m: wvw E» _mv 5 Sw vw_ 0% 00m wvm wom vvv mvm s:

:E:

-ovän unc.: .§5

_ _ m m v m m

mUm

m

_S: a: mm om ä

Eoøoñü

.mxcm a:

:B G wv om mw mw mw vw vw å ww ...w 8 2 8 E. ow 2 w_. ww mw _

8_

_ouoêoñsñ

_wzco :nöxm

éwow_

ö_ c om vv ä. nw mm No ›w ›w »w 8 vm ä e... ä m... mw P 2 2 8 vw

Ewxbmsucâäov_

w_ w_ w_ om

ä:: 8: mm a ä m .m om ä mm z v_ vn mm mm s Nm 2 R

-näsa

-oñåm _ouoE

a_ wv »m s. w› 5 wo o» 5 wc mw 8 3 ä 5 3 2. ...o a a v0 wm

mzxumusâ:

...oo

m:_._o_m:m:_._ uten_ 208m

m m _ _ _ v m m s m m m_ 2 m_ o 2

_w_ om om ä | ä

Eönxuâm

m:_:_.__n_Eu:m_o_v.zm:m__oE

m=_=u=eam.m_o_usmâ_

-..cum

o m m m w w _

:m: E mm ww R .. o_ 2 2 m_ o_ R mm om vw wm z

Lumtmñou_ 0:523

m m m m v _ _ _ _ _ m m m v

:nöxmxoøäâox

-_02

w_ 2 | I - _ o_

E_ e_ om

:armen: .sånna

nånn_ 23:a

_ _ 5 m v _ o m _ m _m R m | | u n n | m_ o_ 6

E

mzxamuøâ: .Ezmmömmzm

8 5 5 ww mw mw å ä 8 ma_ mmm_

a ä ä ä å mm 8 0a å

-Bm

2 v... z

.06 _v_ 2 E

:wwêâzwtø

-_05 20._ .E E.

:oêâm

m... â â 8 mw mw mw å 3 8

_Sö_

Q. 8 .s â â 3 8_ E 8_ 8_

a: u: :o: 5 S_

ma_ m3_

E _

E3_ :m2 5_ :så :m: v_ :så :m: 5_ :Emm :m: 3_ :så :m: 3_ :Emm :m: 5_ :sam :m: Ö_ :så

Eom

_m_

E8

ouaw_zm._onm_ouoøco_vzü

w:_::=n_=u::._m

-m2 ...svag :§20

;Eaxmkws

Q0

w__o:o:__.E_

wa ._00 48m_ eo E0

åwE

...__n.eå_o_o.zmwâ .åzaoxnoêaxaw

_ _

-_.__e§s__ov_2om Egoüxâäøov_ êoxwänxasz

:BS

.owâaga .ucaâb

Musses...

_EzmEEoE

.o:m:o_:=

52W

?E255

.såå

»E525 øwEEå

§8: :m5: mi: :m5:

duon_

E v c u B

Stöd till studerande 103

-..zman -Ecom

.:o

6:3_ :Bmx

_ G: v» mm 8 vw s

-Bm

0:520:

_

.mvEo

_ m

.25

__

_m_ :8 s:

omw ewv

s

ao ma» _»w mo_ _»N mom omv »»w www o_v m8 www mvm vä _wo v3 v8 S» me_

»mom

E.

-ovåm 3:8 .mäo mom

_ w w m m w w » w m o

_S:

__

a: ow vw v__ om mm »w vw »_ mv

.Eau

a m m o

:2 c vw a vw 8 S G s s s mv wv ...v vn ow 2 v» vw 8 o» w» w»

_oooEoGBm

.§5

.müøm

2 w o »

ö. s 3 8 om ww mw ww m» 8 e» cv om cv »_ »m wm S ow ww w» o» w»

_a::

e: _v »_ ...w vn mw ä 8 ow a ä Nw wm om mw mw ä ...w ww _w 8 3 mv S vw

-oêåm

-oeam _oøoE

_ » w

a_ ww n_ 8 mv »v mv 8 S S ww vw »w a wm Nm ...w mw vw »w ww ww

mmxamvsâ: wctoüEåc .ämm 0.3.5

N _ m w o w w w

»m a vm __ _v vw mm ...w mw ev »» vw S o_ w_ __

a_

;Emm

m_ ov vw mw m_ 2 v_ m m_ m_

:m: S w_ »_ v_ vw om _w z om »v _v wv 8 a. ä

aamtmtøn_ 09:20._

» w o w o w w w m _

._o_._

__ 2 m_ e_ om z om _w »_ _w S ow _v |

E_ G_

utan_ 0.3.5

m m N w v w w m w u | |

5 om 2 2 ow _w _w »w »w wv 2 mw S

åiumusâ: .czmzvmmwm

»» w» w» wo a_ 5 s »w 8 o.. mw »v 2 »w om E wa ä

.Bm

ä ä 8_ 8_ 8_

._06 _v_ S_

-_02 :_05

.§36

om S »w 8 2 8 wv »_ mw »m ä o... å a â

_Sö_

»m a 5 w» w» v» E 8 8_

m: E_ :o: _w_

E3_ _m_ :m2 5_ :Emm :m2 ö_ :så :m2 3_ :Emm :m2 Ö_ :så :m2 J_ :så :m2 ö_ :så :m2 3_ :så :m: 5_ :så

_

.asså

-Eââäm

._00 ._05

;Emxüøb

ä» :m .m a a

595mm:

mä :PE:

:oäaxmaoucamxau

vw: sä

vwuwm vvuww

:mmE uwv E_ :v.82 a

gåaxêåm

:BS

_o_o._m2m§mm

m_

amäsâ

måøgêm

wECUEäD

a

sååå..

Emo

220%

mcinzn umeå: :owSE

A 2 .må

.sam

c

104 Stöd till studerande sou 1977:31

Ser man till de olika studieinriktningarna kan man konstatera att av äldre studerande inom de filosofiska fakulteterna var det 60-70 procent som arbetade under terminen. Bland de yngsta studerande inom de filosofiska fakulteterna förvärvsarbetade 38 procent. Däremot var det endast omkring 10 procent av de studerande vid t. ex. låg- och mellanstadielärarutbildningarna och vid sjuksköterskeutbildningen som förvärvsarbetade parallellt med studierna. Ser man till andelen med heltidsarbete under terminstid blir skillnaderna ännu större. Över 60 procent av de äldre manliga studerande vid de filosofiska fakulteterna hade heltidsarbete, medan heltidsarbete knappast förekom bland de studerande i t. ex. sjuksköterskeutbildning, förskoleseminarier etc. Om man däremot ser till de studerande som uppgav sig ha varit heltidsstuderande blir skillnaderna mellan de fria fakulteterna och övriga högskolor mindre markanta. Både heltidsarbete och deltidsarbete under tenninstid var dock dubbelt så vanligt bland studerande inom de fria fakulteterna som bland studerande inom övriga högskoleutbildningar. Vid sidan av uppgifterna om hur många studerande som förvärvsarbetade är det av intresse att se vad de studerande själva ansett vara deras “huvudsakliga” sysselsättning under höstterminen 1975. För männens del överensstämmer andelen förvärvsarbetande på heltid ganska väl med andelen som uppgav förvärvsarbete som sin huvudsakliga sysselsättning. För kvinnornas del var andelen förvärvsarbetande på heltid dock lägre än andelen som uppgav förvärvsarbete som huvudsaklig sysselsättning. Detta torde sammanhänga med att en hel del äldre kvinnor arbetar på deltid jämsides med studierna, men anser förvärvsarbetet vara den huvudsakliga sysselsättningen. På motsvarande sätt kan konstateras att det var flera studerande som uppgav studier som huvudsaklig sysselsättning än som ansåg sig studera på heltid. Även i detta fall var skillnaden störst för äldre kvinnor. Stora skillnader förelåg helt naturligt i fråga om den tid de studerande lade ned på sina studier. Av heltidsstuderande inom de fria _fakultererna (dvs. de filosofiska fakulteterna jämte de juridiska och teologiska fakulteterna) var det endast ca 30 procent som uppgav sig använda minst 40 timmar per vecka för studierna. Motsvarande andel för studerande vid övriga utbildningar var ca 70 procent. Ca 10 procent av de heltidsstuderande vid de fria fakulteterna uppgav att de använde minst 50 timmar per vecka för studierna, medan motsvarande andel för övriga utbildningar var ca 30 procent. l gengäld uppgav ca 30 procent av de heltidsstuderande vid de fria fakulteterna att de använde mindre än 30 timmar per vecka för studierna. Till bilden av de fria fakulteterna hör också att studieavbrott där är vanligare än inom annan högskoleutbildning. Av dem som besvarade enkäten uppgav, inom de fria fakulteterna, 7 procent att de hade avbrutit studierna under terminen utan att detta från början hade varit avsikten och 13 procent att de hade studerat mindre intensivt än de hade planerat. Motsvarande andelar var 1 resp. 4 procent inom övriga delar av traditionella universitet och högskolor och t. o. m. ännu lägre för övriga undersökta högskoleutbildningar. Bland studerande inom de fria fakulteterna som endast hade studerat en del av terminen hade en fjärdedel avbrutit studierna på ett sätt som inte hade varit planerat vid studiernas början och en fjärdedel hade studerat mindre än planerat.

Stöd till studerande 105 sou 1977:31

3.4.4 Studiefinansieringen

hur de studerande finansierar sina Det är av flera skäl svårt att kartlägga Det beror bl. a. på att många studerande, antingen de är giftalsamstudier. eller bor hos föräldrarna, tillhör ett hushåll, för vilket det är manboende hushållets kostnader för den studerande eller hur denna svårt att fastställa del av hushållets utgifter finansieras. Andra problem är att de studerandes

inkomster och utgifter kan variera under loppet av ett läsår och att den eller under loppet av ett år utnyttjar flera metoder studerande samtidigt för att finansiera sina studier. Under 1974 och 1975 gjorde SCB, på uppdrag två provundersökningar för att av regeringen och i samarbete med CSN, inkomster och utgifter. Det visade relativt detaljerat kartlägga de studerandes vara svårt att få de studerande att lämna de efterfrågade uppsig emellertid varför någon fullständig undersökning aldrig gjordes. Erfarenhegifterna, har emellertid utnyttjats för

terna från de tidigare provundersökningama

utredningens enkätundersökning.

I enkäten tillfrågades de studerande om hur de huvudsakligen finansierade

under hösten 1975. Resultatet av denna fråga sina studier/sitt uppehälle redovisas i tabell 3.9. En uppdelning har gjorts på kön och de studerandes om studiernas omfattning under hösten. egna uppgifter att av de heltidsstuderande vid de fria fakulteterna Av tabellen framgår som huvudsaklig stuvar det endast ca 50 procent som angav studiemedel

Övriga heltidsstuderande vid dessa fakulteter uppgav

diefinansieringskälla. varvid inkomster av eget arbete tenninstid en rad olika ñnansieringskällor, inkomstkällan. Den stora betydelse som eller tidigare var den vanligaste under temtinstid hade för studerande inom de fria fakulförvärvsarbete teterna sammanhänger med att dessa, som ovan nämnts, tycks ha haft vid sidan av studierna. Av heltidsstumera tid över för andra aktiviteter både inom och utom traditionella uniderande vid övriga utbildningar, som versitet och högskolor, var det ca 70 procent som uppgav studiemedel

huvudsaklig form för studiefinansiering. För deltidsstuderande spelade studiemedlen en ringa roll för studiefmanhuvudsakliga sieringen. Inkomst av eget arbete var i stället den vanligaste En del deltidsarbetande kvinnor vid de fria fakulteterna finansieringsformen. finansierade sina studier huvudsakligen och övriga högskoleutbildningar makes inkomster. genom spelade en mycket liten roll som huvudsaklig

Övriga linansieringsformer

linansieringskälla. Det utesluter inte att besparingar, eget arbete, bidrag från

föräldrar etc. kan vara vanligt förekommande, utan att därför svara för den Exempelvis framgår det av undersökhuvudsakliga studiefinansieringen. att studerande, som huvudsakligen finansierade studierna genom ningen av förvärvsarbete under tidigare arbete, till stor del även hade inkomster Det kan vidare noteras att utbildningsbidrag från AMS var vanterminstid. slutat gymnasieskolan efter 19 års ålder. ligast bland elever som börjat eller och andra var vanligast bland de elever, äldre än 19 Bidrag från föräldrar år, som hade slutat gymnasieskolan. Närmare hälften av de studerande som endast utnyttjade bidragsdelen sina studier huvudsaki studiemedelssystemet uppgav att de finansierade arbete. Även finansiering ligen genom medel som de tjänat genom tidigare

w 6 Wow ...a M S m. w m d e

m U w Hu 231

m3 to Hvm Sw Hvo voH m8 Sv we

ox

S. s... 5 m8 o;

-ouñm

å m8

H8: unc.: S?

m H. H. w

Hm: vm mH mv H Hm 2 m m 2 m R H.H w

om

-Eøm a.: HE 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8. oHHH ooH S_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ SH

Hm :så Ho: H H H n u | H H H m m m H H H H

u |

.: ä: H2. H m m H m m H m H m | H H H H H H H

.vHEnH L.: :oH Hv: | H

E895

| | | | | | .. | n | | | | | a I

-sm :om .öHv Hm: H u H H H

.mEH

u n .. | | n c | | | | | |

.m2

HN

ma.:

-B HH .. H H a H H .. .. n n m | | | | n z n

:o:H_=._o=mH.=H

.c

»så -växa

HH

:wc HN.. .E c m m m m m v H .. H m | m

m m m m m m

.omm 3:0 moxaE .§5 _näs_

uEEHaHEe

H.›m Ho: H m m m m m | H H | m H m H m H

m m

.EF Pam 0.3.:

w n n m m m o o ä» Ha HH NH HH HH NH oH HH NH 0 HH

8:32 -HOEV 0.2.:

m H. m m m H H

H.m Hs 2 2 w NH o m HH m m m

oH

:o:

:H83 42:a.. .M52

m m v v m m H m m H m m u .. ..

ö: Hc | | |

:m:

0.8.2 -mEE

-ä E. m n m o m m

H8 mv mv vv 2 2 a Hm m» ä 8 3 v

.u=__._.=e=

.HH

:WH å.. LE §65 .E H0 H | H m H H u n | H | .. H m H H m H

.Sao

.FH ä -HSB :mH H3 | u | | H H u | u n u | H H H H

| |

u:_._o_m:a:uo=..=m

-am .uHc -oE Hou Hc mm mm om Nm »v om n v w NH NH NH G 8 Hb

S. a. oH.

:så :så :så :så :Emm

:Emm

:SH :m2 :m2 Hc vH vH :m2 CH :m2 vH :m2 ö_ :m2 vH

MHEamHEEHH

:oEEä

:oo

.mEHHoHH

:oEHEB

.åzøu

:oEEh: -mossa

.83 .ägo

-HuHES

_Haugeñ_

ouceouam

än E

02:20.52 gaseous;

maEøBBm

m

»E5525 MCEHHGEO m=u:oHH_H.m: Hozügi: :âoxmman

itä. :un: zum.. 8:8

:Bah

22%

:Hu: så

:små:

H Ho:

:E90

c så

Stöd till studerande 107

NNo m8 No_ cv_ N8 NoN NNN

Nova

vNN N8 NNN NNN

NNN N_N N: NNN NN... _NN

-musa

N N

ovan_

N N N

.så

N N_ N_ N vN oN v8

NN: N_ N_ ev _v NN

.så

8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_

NF_ NN_: 8_ 8_ 8_

:gm

G: _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ u _ _ u _ N v N

_N_

NN_: _ _ _ _ _ _ v N N _ _ _ -= :m: u - s u - u

;En Nv:

:z: En_ - u u - - u - u - - - u - - u a - -

.Gun ._05

_ a u n

-sm NN_: s - - › u - _ - - u u - u u

.m_2

NN _

MP2...

_ u - u u - - s - u - v_ vN _N N_ N_ N_ .E _:

.c

Nvåm -vänta

N_ N N N N v_ N

:WC ä_ .E _: _ v N _ v N N N N N v v

_omm_ N85: -NoE: _saa_

_ _ _

5:0 No:

_ _

N.›m _ _ _ _ _ _ N N N N N N -

802m

N N_ __ v_

.EF 93m _omo

NN.: v_ N_ N_ N_ N_ N_ o_ o_ N_ __ N_ N_ __ N_

8:a: 33.3

N N N N N N N N N N N N N _ N 8 N_

JOE: ^.w

NN: __

_v.23_ ;mama

N _ _ N _ _ N N N N N N N u u åäö_ _B_ NN: v_ N_

222 -mEE

N N N v N N v N N N N __ o_ o_ N_

...2 v: No: NN _N vN

c

_EEm

m LD_ .E NN: _ N N _ N N _ N _ _ N N _ N _ N v N å_

.xcan

_ _ _ u u 1 - n u

.E ä å_ Nv: 1 - - u n a u u u

.Em

NN NN vN NN NN NN

-05 -ME _ov NN: 8 8 8 8 8 NN Nv Nv Nv 8 No NN

_å_ NN: cm: 3_ :E8 :m: ö_ :så :N: ö_ _EaN :N: ö_ :§8 av.: ö_ :så sv.: ö_ :så

md -KN

.sä

.Nasas

.going

.måne

_å_ a

o_ävs_åNu_ov_N

-NNE

âvaxêaaen_

§5

_.

uuceonam

;S

:§2

ooåauâ

Nsgoxêâa

N_

amesxxä_

._om._3__m_o

mEcäcEo

vââmå

a

mssxxz: møåonäñ NmEEmm

§8 §8

,så

_Emse_

_RE_ _oâ N_

.man N_: NNE:

108 Stöd till studerande

genom arbete under studietiden, bidrag från föräldrar och - för kvinnorna genom makes inkomster var vanligt i denna grupp (andelar som uppgick till mellan 10 och 20 procent). Vidare kan noteras att hälften av de studerande som uppgav bidrag från föräldrar och andra som huvudsaklig finansieringskälla bodde i foräldrahemmet. Det kan vidare konstateras att bland studerande vars studier i huvudsak finansierades av föräldrarna hade kvinnorna oftare än männen inkomster av förvärvsarbete. Av samtliga högskolestuderande i enkätundersökningen förvärvsarbetade 71 procent under perioden från 1 juni 1975 till terminsstanen. Andelen som förvärvsarbetade under sommarferiema varierade dock för studerande på olika utbildningar och med olika kön och ålder. Bland män inom de fria fakulteterna som var 35 år eller äldre hade ca 80 procent arbete under sommaren, varav flertalet på heltid. För kvinnorna var motsvarande andel ca 60 procent och en lägre andel hade haft heltidsarbete under sommaren. Bland samtliga högskolestuderande som var 35 år eller äldre hade 73 procent av männen och 35 procent av kvinnorna arbetat på heltid under större eller mindre del av sommaren. Den lägsta andelen förvärvsarbetande sommartid förekom bland studerande vid musikhögskolorna, ca 55 procent. De studerande uppvisar mycket stora variationer i fråga om sammanlagda inkomster under juni-december. Studerande vid de fria fakulteterna hade högre inkomster än studerande vid övriga utbildningar. Detta beror bl. a. på att bland studerande vid de fria fakulteterna ingick många äldre deltidsstuderande med höga inkomster - närmare hälften av männen och ca en femtedel av kvinnorna som deltidsstuderade hela terminen tjänade minst 30000 kr. under juni-december. Även om man begränsar jämförelserna till att gälla heltidsstuderande hela terminen var inkomsten juni-december något högre for studerande vid de fria fakulteterna än för övriga högskolestuderande. Exempelvis tjänade 19 procent av heltidsstuderande män och ll procent av heltidsstuderande kvinnor inom de fria fakulteterna minst 10000 kr., medan motsvarande andelar för övriga utbildningar inom traditionella universitet och högskolor var 9 procent för båda könen. Skillnaderna sammanhänger rimligtvis med att även de heltidsstuderande vid de fria fakulteterna, som ovan nämnts, använde mindre tid for studierna än övriga högskolestuderande på heltid. En annan förklaring är att den högre genomsnittsåldern for studerande inom de fria fakulteterna medförde att många studerande hade yrkeserfarenheter och därför även hade bättre betalt arbete. Av samtliga deltidsstuderande högskolestuderande angav endast 5 procent att skälet till deltidsstudier var att de ej ville skuldsätta sig. Ca 15 procent av de deltidsstuderande angav att de av ekonomiska skäl ej kunde studera på heltid. I denna grupp ingår således studerande som inte kunde få studiemedel eller som inte kunde finansiera heltidsstudier genom studiemedel eller på annat sätt.

3.4.5 De studerandes familjesizuarion

och bosrads/örhâ/landen Av samtliga högskolestuderande som var representerade i enkätundersökningen var 26 procent gifta (inkl. dem som sammanbodde med en person

Stöd till studerande 109 sou 1977:31

med vilken de hade gemensamt barn, dessa jämställs enligt studiestödslagen med gifta). Andelen gifta ökar med stigande ålder. Se tabell 3.10. Av samtliga högskolestuderande i undersökningen hade 21 procent bam under 17 år, varav hälften hade ett barn och övriga två eller fiera bam. Vidare var 3 procent ensamstående föräldrar, dvs. ca ett tusen män och tvåtusen kvinnor. Eftersom även barn ingår för vilka försörjningsskyldighet inte alla dessa ensamstående med barn vårdnadsförelåg var emellertid havare.

Tabell 3.10 Studerande i enkätundersökningen fördelade på utbildning, kön, civilstånd och antal barn. Procent.

Gifta innefattar sammanboende med vilken den studerande har gemensamma barn Barn avser endast bam under 17 år, inkl. barn för vilka den studerande har försörjningsplikt

Kön Gifta Ej Summa Antal Utbildning Ogifta Ålder svar stude- Ett Två [nga Ett Två rande Inga barn barn eller bam barn eller flera flera barn barn

Högskoleutbildning, grundutbildning

Kv 29 1 2 28 14 24 1 100 2 600 Samtl 22 1 2 32 17 26 1 100 4 100

och specialkurser, över 19 år

Män 87 - 1 1 4 6 1 100 3 000 Avgångna från 2 7 13 - 100 2 100 gymnasieskolans Kv 69 6 9 - 100 5 100 linjer, över Samtl 80 1 3 l 5 19 år

Kommentar: Andelen ogifta och ensamstående är högre bland avgångna från gymnasieskolan än bland intagna i gymnasieskolan. Detta beror i forsta hand på att bland intagna ingår många äldre som intagits i gymnasieskolans specialkurser.

110 Stöd till studerande

Av samtliga högskolestuderande bodde ll procent i foräldrahemmet, 21 procent i studentbostad eller elevhem, 64 procent i egen bostad samt 4 procent i inackorderingsrum. Bland studerande i åldern t. 0. m. 24 år bodde 17 procent i föräldrahemmet och 30 procent i studentbostad eller elevhem. Andelen som bodde i föräldrahemmet var högst bland yngre studerande inom de filosofiska fakulteterna. Bland studerande t. o. m. 24 år inom dessa fakulteter bodde 23 procent i föräldrahemmet. (Bland studerande t. 0. m. 24 år vid de filosofiska fakulteterna som studerade sin första, andra eller tredje termin bodde 35 procent i foräldrahemmet.) Andelen som bodde i foräldrahemmet sjönk med stigande ålder och stigande antal studieterminer, medan andelen som bodde i egen bostad i stället ökade. Den höga andelen inom de filosofiska fakulteterna som bodde i foräldrahemmet bör ses mot bakgrund av att denna utbildning finns på flertalet större orter i landet och att utbildningen till stor del är ospärrad. Andelen studerande som uppgav att de inte bodde på studieorten varierade i första hand beroende på ålder, men även beroende på utbildning och kön. Bland studerande i sjuksköterskeutbildning bodde ca 95 procent på studieorten, medan endast 82 procent av de studerande vid de filosofiska fakulteterna bodde på studieonen. Av studerande i åldern t. o. m. 24 år inom de filosofiska fakulteterna bodde 90 procent på studieorten, medan bland studerande i samma åldrar inom övriga högskoleutbildningar ca 95 procent bodde på högskoleorten. Bland samtliga studerande i åldern 35-44 år bodde omkring två tredjedelar på studieonen medan denna andel var ca 75 procent bland studerande som var 45 år och äldre. - Helt naturligt sammanhänger dessa skillnader nära med skillnader i andelen gifta och andelen deltidsstuderande i olika åldersgrupper. Bland studerande i åldern t. o. m. 34 år var det en något större andel kvinnor än män som inte bodde på studieorten, medan det motsatta förhållandet rådde for studerande i åldern 35 år och äldre. Av studerande med familj bodde ca 10 procent under terminen på annan ort än familjen.

3.4.6 Den sociala bakgrundens inverkan pâ den studiesociala situationen

Vid registerbearbetningen har SCB:s uppgift om yrke och ev. högskoleexamen för de studerandes föräldrar kunnat utnyttjas för att se eventuella skillnader i studiemedelsutnyttjande för studerande med olika hembakgrund. Som framgår av tabell 3.11 var skillnaderna i fråga om andelen studerande med studiemedel inte särskilt stor om man ser till de olika åldersgrupperna var för sig. Dock finns en klar tendens till att studerande från arbetarhem och studerande t. o. m. 34 år från folkskollärarhem oftare utnyttjade studiemedel än studerande i genomsnitt. Bam till direktörer, disponenter m. fl. samt flickor från jordbrukarhem utnyttjade däremot mindre ofta studiemedel än genomsnittet. De skillnader som förelåg för samtliga studerande med en viss typ av bakgrund - oberoende av ålder - var däremot i hög grad beroende av olika åldersfordelningar inom de olika grupperna. De observerade skillnaderna får snarast betraktas som påfallande små, jämfört med de stora skillnader som i många andra utbildningssammanhang föreligger mellan studerande från olika hemmiljöer. Man kan med andra ord säga att studiemedelssystemet bland dem som påbörjat högskoleutbild-

Stöd till studerande 111

påfallande neutralt i förhållande till hembakgrunden. Detta ning fungerar utesluter dock inte att t. ex. rädslan för skuldsättning kan vara olika stor beroende på den studiesociala bakgrunden eller att studerande från olika i olika får ekonomiskt stöd från hemmet vid sidan av hemmiljöer grad studiemedlen. Utredningen har inte ansett det vara möjligt att försöka kartlägga detta. Inte heller i enkätundersökningen framkom särskilt stora skillnader mellan studerande med olika hembakgrund utöver vad som sammanhänger med de ovan nämnda skillnaderna mellan olika studieinriktningar och åldersvad gäller de studerandes bakgrund. Dock kan nämnas att stugrupper derande från arbetarhem i mindre utsträckning än övriga studerande bodde i foräldrahemmet, vilket endast delvis beror på att de studerande från arbetarhem i genomsnitt är äldre än övriga grupper.

Den skuldsättningen för examinerade âr 1975

3.4.7 genomsnittliga

Genom har det varit möjligt att kartlägga skuldsättregisterbearbetningen för examinerade under år 1975 vid traditionella universitet och högningen skolor. Av tabell 3.12 framgår det att andelen examinerade med studiemedelsskuld varierar från 72 procent bland receptarierna till 96 procent bland veterinärerna. Den genomsnittliga skuldsättningen (för examinerade med studiemedelsskuld) varierar från drygt 15 000 kr. för nyexaminerade recep-

Tabell 3.11 Andelen studiemedelstagare bland studerande vid traditionella universitet och högskolor samt låg- och mellanstadielärarutbildning efter ålder, kön och faderns yrke/ utbildning. Procent l tabellen har uppgifter endast särredovisats för några olika yrkesgrupper. Uppgift inom parentes avser andelen som endast erhöll studiemedlens bidragsdel. Ålder Kön Fadems yrke/utbildning

Jord- Folk- Akade- Direk- Arbe- Samtliga bru- skol- miker törer tare högskolekare lärare m. fl. studerande m. ll.

-24 år Män 72(13) 77(1l) 7l(l3) 64(12) 74(13) 71(12) Kv 74(23) 82(18) 73(l7) 67(l6) 76(15) 74(l7)

25-34 år Män 36(7) 39(6) 38(5) 34(5) 39(5) 37(5) Kv 32(8) 35(7) 31(6) 26(7) 36(6) 32(6)

35-44 år Män l7(1) 8(1) l2(l) 5(0) l7(1) 15(1) Kv 19(5) 7(2) l4(3) 10(0) 240) 18(3)

45- år Män 2(0) 0(0) 3(0) 2(0) 6(1) 3(0) KV 7(2) 0(0) 2(0) 2(0) 6(1) 5(1)

Samtliga Män 45(8) 58(8) 56(10) 50(9) S1(8) S1(8) Kv 48(l4) 56(l2) Sl(ll) 43(l0) 52(l0) 48(10) Samtl 46(1 1) 57(10) 53(10) 47(9) 52(9) 50(9)

Antal studerande 6 200 2 800 15 700 4 300 19 500 100 500

112 Stöd till studerande

tarier till över 50000 kr. för nyexaminerade tandläkare och veterinärer. För vissa examina överstiger genomsnittligt antal terminer med studiemedel markant den för examen normala studietiden. Detta sammanhänger med att vissa examina ofta avläggs av studerande som tidigare bedrivit andra studier, ibland För att vinna inträde vid spärrad utbildning, ibland därför att de har bytt studiemål. Exempel på examina med många examinerade 50m tidigare bedrivit andra högskolestudier är akademisk sekreterarexamen, tandläkare, veterinärer och bibliotekarier. Om man ser till enskilda examina och åldersgrupper föreligger inga större skillnader i skuldsättningen mellan män och kvinnor, bortsett från att skuldsättningen bland examinerade, 25 år och äldre, är markant lägre bland kvinnorna än bland männen. Detta sammanhänger rimligtvis med att äldre kvinnor som studerar ofta försörjs genom maken. De skillnader i skuldsättning mellan män och kvinnor som framträder i tabell 3.13 tycks i forsta hand bero på att kvinnorna i genomsnitt väljer något kortare utbildning och mindre ofta får långa utbildningstider genom byten av utbildning.

Tabell 3.12 Andel med studiemedelsskuld och genomsnittlig studiemedelsskuld vid slutet av år 1975 för examinerade år 1975 Uppgifter om genomsnittligt antal terminer med studiemedel och om genomsnittlig studiemedelsskuld avser endast de examinerade som hade studiemedelsskuld

Stöd till studerande 113

Tabell 3.13 Antal studleterntiner, andel med studiemedel och genomsnittlig studiemedelsskuld vid slutet av år 1975 för examinerade år 1975. antal terminer med studiemedel och om genomsnittlig studiemedelsskuld avser endast Uppgifter om genomsnittligt de examinerade som hade studiemedelsskuld. Bland de examinerade ingår även examinerade som avlagt forskarexamen och vissa andra förberedande examina.

Kön Antal Genomsnittligt antal Genomsnittligt Andel med Genomsnittlig exami- studieterminer antal terminer studiemedels- studieskuld för Ålder enligt SCB nerade med studie- skuld skuldsatta Vid fakultet Totalt inom medel eller motsv. traditiodär examen nella högavlagts skolor

Män

Samtliga Kvinnor

Samtliga

3.4.8 Några sammanfattande kommentarer

De studerande vid universitet och högskolor som omfattades av utredningens undersökningar bestod till stor del av personer över 25 år. Många förvärvsarbetade parallellt med studierna, många hade familj att försörja. Den genomsnittsstuderande, som den studiesociala utredningen i början av 1960talet ifrån vid konstruktionen av det studiesociala systemet, kom utgick direkt bedrev heltidsstudier utan sidoinkomster däremot från gymnasiet, från förvärvsarbete och hade ännu inte skaffat sig de större kostnader som en familjebildning ofta för med sig. Studie- och familjeförhållandena för dem som studerade hösten 1975 varierade däremot avsevärt. Till följd härav varierade också de studerandes och allmänna ekonomiska situation. För utredningen har studiefmansiering det endast varit möjligt att ytligt kartlägga i vilken utsträckning de studerande studiemedel och hur de vid sidan härav finansierade sina studier. utnyttjat l det görs en kort sammanfattning av dessa resultat. följande lnom utbildningar som inte lätt låter sig förenas med i vart fall något mera omfattande förvärvsarbete hade flertalet studerande studiemedel som huvudsaklig studiefmansieri ng. Detta synes innebära att andelen studerande med studiemedel inte minskat nämnvärt bland de studerande i dessa utbildningar. Dock torde andelen studerande som endast utnyttjar bidragsdelen ha ökat även inom denna grupp. Inom de fria fakultetema var andelen deltidsstuderande hög. En betydande andel av de studerande kombinerade emellertid heltidsstudier med för-

114 Stöd till studerande

värvsarbete. Endast ca en tredjedel av de studerande vid dessa fakulteter hade studiemedel som huvudsaklig studiefmansiering. Möjligheterna att inom de filosofiska fakulteterna bedriva deltidsstudier torde, jämsides med tillträdesbestämmelserna och systemet med avgränsade kurser, vara de viktigaste skälen till det stora antalet äldre studerande inom dessa fakulteter. De viktigaste sätten att finansiera studierna vid sidan av studiemedel var inkomster från eget eller makes arbete samt besparingar från tidigare eget arbete. Endast ca en tredjedel av de deltidsstuderande uppgav ekonomiska orsaker till att de deltidsstuderade i stället för att studera på heltid. Utredningen har kunnat notera en tydlig tendens till att studerande från arbetarhem något oftare än övriga studerande utnyttjade studiemedel för att finansiera sina studier. De observerade tendenserna får emellertid, enligt utredningens mening, betraktas som påfallande små, jämfört med de stora skillnader som i många andra utbildningssammanhang föreligger mellan studerande från olika hemmiljöer. l vilken utsträckning studiemedel utnyttjas påverkas därför inte i någon högre grad av den sociala bakgrunden.

sou 1977:31 115

mellan och

4 Gränsdragningen studiehjälps-

studiemedelssystemen

4.1 Inledning

Enligt direktiven till studiestödsutredningen skall en utgångspunkt för översynen av det studiesociala systemet vara att det även i framtiden bör finnas ett särskilt stöd till de yngre eleverna inom gymnasieskolan (motsvarande) samt ett särskilt stöd till högskolestuderande. Dessa båda stöd bör, enligt direktiven, skilja sig åt vad gäller den totala nivån. Det sammanhänger med att de studerandes ekonomiska situation är olika vid gymnasie- resp. högskolestudier. Gymnasiestuderande är normalt beroende av Föräldrarnas ekonomi och har endast undantagsvis forsörjningsbörda. Motsatt förhållande råder vanligtvis för högskolestuderande. En annan utgångspunkt för studiestödsutredningens arbete skall enligt direktiven vara att det vid sidan av särskilda studiestöd för gymnasiestuderande - - - studiemedel - skall studiehjälp resp. högskolestuderande finnas en tredje förmånligare stödform for vuxna - särskilt vuxenstudiestöd - i enlighet med vad riksdagen beslutade år 1975. I det följande kommer utredningen att från dessa utgångspunkter diskutera gränsen mellan studiehjälp och studiemedel skall frågan var den framtida gå. Avgränsningen gentemot det särskilda vuxenstudiestödet kommer utredningen att ta upp i ett senare betänkande. Avsnittet inleds med en redogörelse för hur barnfamiljernas ekonomi och tonåringarnas rättsliga ställning påverkas av olika åldersgränser. Därefter redogörs för vilka principer som hittills har legat till grund för gränsdragningen i det studiesociala systemet samt for liknande gränsdragning inom andra stödformer. Den nya myndighetsåldern får därefter utgöra utgångsför en diskussion om var den framtida gränsen mellan de stupunkten diesociala stödformerna skall dras. Avsnittet avslutas med ett forslag till gränsdragning. I senare avsnitt i detta betänkande kommer utredningen att lägga fram alternativa riktlinjer för studiestödens utveckling. De allra flesta av dessa alternativ är uppbyggda på antagandet att den framtida gränsen mellan de båda stödformerna är dragen enligt det forslag utredningen framför i detta avsnitt. I ett av alternativen diskuteras emellertid ett studiestöd som utgår oberoende av den studerandes ålder. Någon gränsdragning är därvid inte nödvändig.

116 Gränsdragningen mellan . . . sou 197731

4.2 Konsekvenser av olika åldersgränser

4.2.1 Barnfamiljernas ekonomi Utredningen har i kap. 2 visat hur de disponibla inkomsterna för barnfamiljer i vanliga inkomstlägen - vid oförändrad lön - successivt minskar när deras ungdomar tar sig igenom gymnasieskolan. Orsaken är att olika åldersgränser gäller för olika familjepolitiska stödfonner. För t. ex. barnbidragen gäller en 16-årsgräns, för bostadsbidragen en 17-årsgräns, för bidragsförskotten och forvärvsavdragen en l8-årsgräns, for barnpension från ATP en l9-årsgräns samt för studiehjälpen en 20-årsgräns. Som har framgått av kap. 2 kan minskningarna i barnfamiljernas disponibla inkomster för vissa grupper bli ansenliga till följd av dessa olika åldersgränser.

4.2.2 Tonäringamas rättsliga ställning

När en person fyller 16 år ökar i olika hänseenden hans eller hennes rättsliga handlingsfönnåga. I valet mellan förvärvsarbete och fortsatta studier har visserligen föräldrarna ett inflytande så till vida att 16-åringen måste ha föräldrarnas samtycke att ta arbete. Men om han eller hon har sådant tillstånd för förvärvsarbete, får vederbörande själv råda över sin arbetsfortjänst. Härigenom lösgör sig den förvärvsarbetande 16-åringen från föräldraekonomin, blir inordnad i sjukförsäkringen, kan ansluta sig till arbetslöshetskassa och får börja tillgodoräkna sig ATP-poäng. Samtidigt upphör i princip föräldrarnas ansvar för barnets uppehälle. Det är dock vanligt att många ungdomar till en början bor kvar i föräldrahemmet och erhåller någon form av ekonomiskt stöd från föräldrarna. De ungdomar som efter att ha slutat skolan inte får något arbete kan efter viss tid få kontant arbetsmarknadsstöd. Även över dessa medel får 16-åringen själv råda. Föräldrarnas underhållsskyldighet gentemot barnet kvarstår om han eller hon inte börjar förvärvsarbeta utan fortsätter sin utbildning. I föräldrabalken anges att underhållsskyldigheten skall fortsätta till dess ”barnet erhållit den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig”. Underhållsskyldigheten behöver alltså inte i och för sig upphöra för att barnet t. ex. blir myndigt. I ekonomiskt avseende betraktas en l6-ånng, som fortsätter att studera, som medlem av familjeekonomin också så till vida att rätten till studiehjälp bedöms med hänsyn till den egna och föräldrarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet. 16-åringen disponerar inte själv över den studiehjälp som utgår, utan det gör föräldrarna. Inkomster av feriearbete o. dyl. har den studerande 16-åringen däremot, liksom den förvärvsarbetande 16-åringen, rätt att själv råda över. När den studerande fyller 18 år utgår emellertid studiehjälpsfonnånerna direkt till den studerande även om vederbörande är medlem av familjeekonomin. 18-årsåldem kan ses som den definitiva vuxengränsen. Visserligen upphör inte, formellt sett, föräldrarnas försörjningsplikt. Men i och med denna ålder blir barnet myndigt och får därigenom full rättslig handlingsfönnåga. 18-åringen har rösträtt och är valbar till olika offentliga uppdrag. Som har framgått av det föregående får 18-åringen även själv disponera

Gränsdragningen mellan . . . 117

de studiehjälpsförmåner som kan utgå. 18-åringen kan även själv utnyttja den återbetalningspliktiga delen i studiehjälpssystemet utan att inhämta föräldrarnas samtycke eller godkännande.

4.3 Grundprinciperna för gränsdragningen i det studiesociala

systemet

4.3.1 1965 års gränsdragning

Studiehjälpsutredningen behandlade i sitt betänkande, (SOU 1963:48) Bättre studiehjälp, frågan om avgränsningen av studiehjälpen gentemot studiemedelssystemet. Trots att utredningen ansåg att det från många synpunkter skulle vara önskvärt med ett system som omfattade samtliga elever i de frivilliga utbildningsformerna var, enligt utredningen, en viss differentiering av studiestödet ofrånkomlig. Denna differentiering borde grundas på skillnaderna i elevernas studieekonomiska situation. Utredningen ansåg att den viktigaste skillnaden i elevernas ekonomiska situation var betingad av om de tillhörde familjens ekonomiska hushållning eller inte. Det enklast användbara kriteriet vid bedömning om eleven tillhörde familjens hushållning var, enligt utredningen, elevens ålder. Utredningen föreslog därför en differentiering av studiestödet med ledning av elevernas ålder, varvid 21 år - den dåvarande myndighetsåldem - fick utgöra gräns. Av praktiska skäl bedömdes det som angeläget att studiehjälpen utgick enligt samma regler under elevens hela skoltid. Åtskillnaden mellan äldre, från föräldrarnas ekonomi fristående, elever och yngre elever, tillhörande föräldrarnas hushållning, föreslogs därför också bli avhängig av vid vilken ålder eleven påbörjade sina studier vid läroanstalten eller utbildningslinjen. Utredningens förslag upptogs oförändrade i prop. 1964: 138 angående studiesocialt stöd till studerande ungdom och godtogs också av riksdagen. Till studerande, som började sina gymnasiala studier före det år under vilket han fyllde 21 år, skulle således studiehjälp utgå i form av studiebidrag jämte tillägg och eventuellt studielån. Till annan studerande på gymnasial nivå, s. k. äldre studerande, skulle studiehjälpen kunna utgå i form av förhöjt studiebidrag och studielån.

4.3.2 1969 a°rs gränsdragning

Redan efter några år framfördes kritik mot dessa bestämmelser. De ansågs bl. a. från administrativ synpunkt vara svåra att tillämpa av skolstyrelser och rektorer. 1 t. ex. fall då elev påbörjade utbildning före 21 års ålder på en ort och efter fyllda 21 år fortsatte sina studier på annan ort kunde det vara svårt för skolstyrelse eller rektor att få fram tillräckliga uppgifter för att veta vilken form av studiehjälp som skulle utgå.

Åtskillig kritik framfördes också av föräldrar och elever mot förhållandet

att vissa studerande efter fyllda 21 år fick sitt studiestöd prövat med hänsyn till föräldrarnas ekonomi. Särskilt i de fall elever påbörjade sin gymnasiala utbildning i 19-20-årsåldern och fortsatte studierna under tre år eller mera

118 Gränsdragningen mellan . . . sou 197731

var det svårt att förstå motiven för att de vid studiehjälpsprövningen skulle anses vara beroende av föräldrarnas ekonomi. År 1968 föreslog dåvarande centrala studiehjälpsnämnden, bl. a. mot bakgrund av denna kritik, en övergång till en strikt åldersregel. Vid uppnådda 21 år skulle eleven i studiehjälpshänseende anses som fristående från för» äldrarnas ekonomi oavsett när studierna påbörjades. Frågan om en strikt åldersgräns togs också upp i riksdagsmotioner år 1968. I sitt yttrande över dessa ansåg andra lagutskottet det ytterst angeläget att bestämmelsen om åldersgräns snarast reviderades för att åstadkomma en strikt ZI-årsregel. Nya bestämmelser borde, enligt utskottet, träda i kraft läsåret 1969/70. 1 prop. 1969:16 framlades ett förslag med denna innebörd för riksdagen. erinrade därvid bl. a. om att ett förslag om sänkning av Föredraganden myndighetsåldern från 21 till 20 år just lagts fram (prop. 1969:25)och anförde:

Även om nuvarande avgränsning mellan yngre och äldre elever inte bestäms med utgångspunkt i bestämmelserna om myndighetsåldern, skulle ett fasthållande vid en 21-årsgräns i nuvarande situation sannolikt komma att möta invändningar. En sänkning av åldersgränsen till 20 år kan inte anses ändra grunderna för vår studiesociala politik enligt 1964 års beslut.

Enligt föredragandens mening borde alltså åldersgränsen anpassas till den nya myndighetsåldern, dvs. sänkas med ett år, vilket också blev riksdagens beslut.

4.3.3 1972 års gränsdragning

År 1971 föreslog centrala studiehjälpsnämnden, efter förslag av en särskild arbetsgrupp inom nämnden, att de s. k. äldre eleverna inom gymnasieskolan och andra gymnasiala skolor skulle överföras till studiemedelssystemet. Nämnden erinrade i sin skrivelse bl. a. om att dittills gällande ordning i en dubblering av ansökningsförfarandet, handmånga fall hade medfört av ansökningarna och utbetalningen av studiehjälpen. Nämnden läggningen påpekade också att studiestödet för äldre elever inom gymnasial utbildning i flera hänseenden var sämre än för elever inom eftergymnasial utbildning. Det gällde t. ex. lånebeloppets storlek, återbetalningsreglerna och den tid för vilken studiestöd utgick. Nämnden föreslog att alla elever som var 20 år eller däröver skulle bli behandlade helt lika i studiestödshänseende oavsett om utbildningen var gymnasial eller eftergymnasial. Förslaget togs upp i prop. 1972:27. Föredraganden förordade att äldre studerande vid studievägar som dittills hade tillhört studiehjälpssystemet skulle föras över till studiemedelssystemet. skulle man också vinna att de vuxna som fortsatte att studera Härigenom t. ex. vid någon högskola fick samordnade återbetalningar. Riksdagen godkände förslaget.

4.3.4 I 974 års gränsdragning

År 1974 ändrades myndighetsgränsen från 20 till 18 år. Som en konsekvens av den sänkta myndighetsåldern gjordes en rad ändringar av andra ZO-års-

Gränsdragningen mellan . . . 119

gränser inom skilda samhällsområden (prop. 1974:44). Principen var att en anpassning till myndighetsåldern skulle ske överallt där det inte fanns speciella skäl för annat. Beträffande gränsen mellan äldre och yngre elever i studiestödssystemet uttalade föredraganden i nämnda proposition: lnom studiestödssystemet innebär 20-årsgränsen en avgränsning mellan yngre och äldre studerande. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet förordar jag att någon ändring nu inte görs i fråga om denna åldersgräns. Jag vill erinra om att vissa frågor som rör det studiesociala systemet övervägs inom kommittén (U 1969:51) för studiestöd åt vuxna. lnte heller bestämmelserna om utbildningsbidrag i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) bör ändras nu. Jag vill erinra om att frågor som rör den framtida utformningen av arbetsmarknadsutbiIdningen f. n. övervägs av kommittén (ln 1972:04) för översyn av arbetsmarknadsutbildningen.”

De utredningar som den föredragande departementschefen hänvisade till i sitt anförande redovisade senare sina överväganden i bl. a. denna fråga. SVUX förordade därvid i sitt betänkande, (SOU 1974:62) Studiestöd åt vuxna, en bibehållen 20-årsgräns mellan studiehjälps- och studiemedelssystemet. Kommittén motiverade sitt ställningstagande på följande sätt. ”Studiehjälpen riktar sig till studerande i gymnasial ungdomsutbildning. Många avslutar inte sin gymnasieskoleutbildning förrän i 20-årsåldem. Under studietiden är eleverna vanligen faktiskt beroende av föräldraekonomin. Studiehjälpen är som nämnts avsedd bl. a. som ett familjepolitiskt stöd till inkomstsvaga familjer. Övervägande praktiska skäl talar därför enligt SVUX for att man inte skall överge nuvarande åldersgräns för studiehjälpen.”

KAMU förordade i sitt betänkande (SOU 1974:79) Utbildning för arbete på motsvarande sätt att en ZO-årsgräns även i fortsättningen skulle gälla i arbetsmarknadsutbildningen. Kommittén motiverade sitt ställningstagande bl. a. med att samma gräns borde finnas i arbetsmarknadsutbildningen som i det studiesociala systemet.

4.3.5 Sammanfattning och slutsatser

Under den tid som har gått sedan det studiesociala stödet tillkom i början av 1960-talet har statsmakterna vid en rad tillfällen tagit upp frågan om vilka principer som skall gälla för gränsdragningen i det studiesociala systemet. Utgångspunkten har vid varje tillfälle varit att det är nödvändigt med någon form av differentiering av studiestödet, eftersom vissa elever tillhör föräldraekonomin, medan andra själva finansierar sina studier. Vid samtliga tillfällen har de studerandes ålder ansetts som det lämpligaste kriteriet för att bedöma om de studerande normalt skall anses tillhöra foräldrarnas ekonomiska hushållning eller inte. Två principer har därvid varit vägledande for den närmare avgränsningen av det samhälleliga studiestödet till ungdomar. Enligt den ena principen bör huvuddelen av de elever som bedriver gymnasiala studier tillhöra samma studiesociala system. Främst praktiska skäl har talat för en sådan diffeefter skolform. rentiering Enligt den andra principen bör en gränsdragning mellan de båda studiesociala systemen eftersträvas som är så enkel att administrera som möjligt.

120 Gränsdragningen mellan . . .

Den gräns, som med tillämpning av dessa principer, har dragits mellan de båda studiesociala systemen har ända fram till år 1974 kommit att sammanfalla med myndighetsåldern. Därefter har myndighetsåldern varit 18 år och gränsen mellan de studiesociala systemen 20 år.

4.4 Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningen i förhållande

till ungdomsutbildningen

KAMU tog i sitt betänkande, (SOU 1974:79) Utbildning för arbete, som tidigare har nämnts, upp frågan om avgränsningen av arbetsmarknadsutbildningen mot ungdomsutbildningen. KAMU underströk därvid starkt gymnasieskolans ansvar för att alla ungdomar får någon form av yrkesutbildning och inträning i ett yrke. KAMU förklarade sig inte beredd att fororda någon generell sänkning av 20-årsgränsen för deltagande i arbetsmarknadsutbildning. Gränsen borde vara densamma som i det studiesociala systemet. De undantag från 20-årsregeln - som studiestödsutredningen har redogjort för i avsnitt 2.5 - borde emellertid, enligt KAMU:s uppfattning, få finnas kvar. I prop. 1975:45 där KAMUzs förslag togs upp ansåg föredraganden att den nedre åldersgränsen för deltagandet i arbetsmarknadsutbildning även i fortsättningen skulle vara densamma som gällde för det reguljära stu-

diestödet för vuxna, dvs. 20 år. Åldersgränsen skulle liksom hittills avse

rätt till utbildningsbidrag. I den mån det fanns lediga utbildningsplatser var det, enligt föredragandens mening, inget som hindrade att ungdomar kunde få genomgå AMU-kurser med reguljärt studiestöd. I likhet med KAMU och de liesta remissinstanser tillstyrkte föredraganden också att de hittillsvarande undantagsreglerna för denna ZO-årsgräns skulle få finnas kvan Riksdagen godkände förslagen i propositionen.

4.5 Avgränsningen av bostadsbidragen

Som framgått av kap. 2 reformerades nyligen reglerna för bostadsbidrag. Till grund för reformeringen låg betänkandet (SOU 1975:51) Bostadsföroch bostadsbidrag. Det hade gemensamt utarbetats av boendeutsörjning redningen och bostadsfmansieringsutredningen. Ett av utredningamas förslag var att nya åldersgränser skulle införas för bostadsbidragen. Boende- och bostadsfmansieringsutredningarna föreslog att den framtida åldersgränsen för bostadsbidrag till familjer med barn generellt skulle sättas till 18 år. Utredningarnas främsta motiv för detta förslag var att få bort skillnaderna i bidrag mellan familjer där barnen studerade resp. förvärvsarbetade eller fortsatte utbildningen utan studiehjälp efter 17 år. Ett annat motiv var att underlätta administrationen av bostadsbidragen. Enligt utredningarna har kommunerna stora svårigheter att kontrollera den faktiska skolgången för berörda ungdomar.

Gränsdragningen mellan . . . 121

vilken bostadsbidrag Utredningarna föreslog även att den åldersgräns vid sänkas från 20 till 18 år. till hushåll utan barn kunde börja utgå skulle menade att det inte fanns någon anledning att behålla en Utredningama enbart av ekonomiska skäl hindrades regel som fick till följd att ungdomar i åldern 18-20 år kunde behöva att skaffa egen bostad. Även ungdomar ekonomiskt stöd i form av bostadsbidrag för att skaffa egna bostäder. om att det statliga bostadsbidraget och det in- Utredningarna erinrade har varit samordnade vad komstprövade tillägget inom studiehjälpssystemet En höjning av denna gräns från 17 till 18 år gällde bl. a. åldersgränsen. för bostadsbidragen till barnfamiljerna borde därför, enligt utredningarnas om åldersgränsen för det inkomstprömening, påverka även bestämmelsen vade tillägget. I prop. 1975/762145 där bostadsutredningarnas förslag togs upp anförde

chefen för bostadsdepartementet bl. a. följande beträffande åldersgränserna:

för “Med hänsyn till det samband som finns mellan det studiesociala systemet ungdomar upp till 20 års ålder och bostadsbidragen till barnfamiljer anser jag det

inte lämpligt att för barnfamiljernas del vidta någon ändring i bostadsbidragssystemet studiestödsutisolerat. Frågan om det studiesociala stödsystemet utreds f. n. inom barn inom boredningen. Frågan om att ändra åldersgränsen för bidragsberättigande har redovisat resultaten stadsbidragssystemet bör anstå till dess nämnda utredning av sitt arbete. däremot En sänkning av åldersgränsen för rätt till eget bostadsbidrag finner jag nu. Många ungdomar lämnar föräldraangelägen och möjlig att genomföra redan att få ett förhemmet före ZO-årsåldern, t. ex. för att studera på annan ort eller för värvsarbete. De har då givetvis samma behov som alla andra av att få disponera att få hyra egna lägenheter, en god bostad under trygga förhållanden. De har också rätt med boendeinnan de har fyllt 20 år. Mot bakgrund härav förordar jag i likhet och bostadsfmansieringsutredningarna att åldersgränsen för rätt till statskommunalt medför, om bostadsbidrag för hushåll utan barn sänks från 20 till 18 år. Förslaget den åldersgräns som det genomförs, en anpassning till myndighetsåldern och till tillämpas i bosättningslånesystemet för hushåll utan barn.”

Riksdagen biföll förslaget.

4.6 för en framtida gränsdragning Några utgångspunkter

Innan studiestödsutredningen övergår till att diskutera för- och nackdelar

i det framtida studiesociala systemet, vill med några olika gränsdragningar ge några utgångspunkter för detta resonemang. utredningen I direktiven till utredningen framhålls att ungdomsstudier på gymnasial

nivå även i fortsättningen skall kunna genomföras utan att skuldsättning

skall behöva tillgripas. Det framtida stui någon nämnvärd utsträckning skall därvid utgöra ett komplement till diestödet till ungdomsstuderande föräldraekonomin. Detta innebär bl. a. att studiestödet på denna nivå måste sättas in i ett familjepolitiskt sammanhang där en avvägning kan göras

mot andra former av ekonomiska stöd som utgår till barnfamiljerna.

Enligt direktiven till utredningen skall vidare de kraftigaste rekryterings-

åtgärderna förläggas till det föräldraprövade studiestödssystemet. främjande

122 Gränsdragningen mellan . . .

Detta innebär bl. a. att föräldrarnas bristande förmåga att bekosta sina barns gymnasiala studier skall kompenseras av det studiesociala stödet. Samtidigt l skall emellertid studiestödet för dessa grupper vara så generöst att det stimulerar till studier. En tredje utgångspunkt för de följande resonemangen är att den framtida gränsdragningen i det studiesociala systemet måste vara lätt att administrera samt enkel att förstå för den enskilde eleven.

Studiestödsutredningen kommer från dessa utgångspunkter att diskutera

tre olika förslag till gränsdragning i det framtida studiesociala systemet. Dessa förslag är:

1. Studiehjälp till 18 år, därefter studiemedel. 2. Studiehjälp till 18 år, därefter ett nytt studiesocialt stöd för 18-19åringar, därefter studiemedel. 3. Studiehjälp till 20 år, därefter studiemedel.

Härvid förutsätts att både studiehjälpssystemet och studiemedelssystemet kan tänkas behöva kompletteras med andra bidragsregler etc. än de som f. n. existerar. .

Studiestödsutredningen har utöver dessa tre alternativ till framtida gräns-

dragning mellan olika delar av det studiesociala stödet övervägt en rad andra alternativ. Bl. a. har utredningen att låta elevernas faktiska övervägt studiesociala situation få avgöra vilket studiesocialt system eleven skall hänföras till. Om en elev t. ex. flyttar hemifrån någon gång under tonåren och därigenom bryter sig loss ur familjeekonomin skulle han tillhöra det icke-föräldraprövade studiesociala systemet. Utredningen har även diskuterat möjligheten att låta den tidpunkt då de gymnasiala studierna påbörjas få bli avgörande för till vilket system eleven skulle föras. Om t. ex. eleven påbörjar de gymnasiala studierna före myndighetsåldern skulle han tillhöra det foräldraprövade bidragssystemet. Om han däremot påbörjar studierna efter myndighetsåldern skulle han tillhöra det andra systemet, alternativt ett tredje mer förmånligt system. Utredningen har emellertid inte i detta betänkande velat utveckla något av de nu nämnda förslagen till framtida gränsdragning i det studiesociala Orsaken härtill systemet. har främst varit att en gränsdragning enligt någon av de nämnda principerna skulle blivit svår att administrera. Den skulle därigenom omöjliggöra den förenkling av det studiesociala systemet som utredningen har eftersträvat. l det följande kommer utredningen således att belysa konsekvenserna av de tre nämnda förslagen till framtida gränsdragning i det studiesociala systemet. Gemensamt för dem är att de inte speglar alla de olika studiesociala situationer elever kan befinna sig i under gymnasiestudierna. En del elever kommer därför även i fortsättningen att anse att avgränsningen av studiehjälpen - oberoende av vilket av de tre man förslagen till avgränsning väljer - inte tillgodoser just den studiesociala situation som de befinner sig i. Ett sådant resultat är emellertid ofrânkomligt om det framtida regelsystemet skall bli någorlunda enkelt och lätt att överblicka.

Gränsdragningen mellan . . . 123

4.7 Tre alternativ till gränsdragning

4.7.1 Srudiehjälp till 18 år, därefter studiemedel

stödet tillkom för drygt tio år sedan sammanföll, som När det studiesociala har framgått av det föregående, gränsen mellan de två studiesociala systemen med myndighetsåldern. Skillnaderna i ungdomarnas ekonomiska självstänframstod inte då som så markanta. dighet vid studier resp. vid förvärvsarbete Det samma kunde sägas år 1970 när både myndighetsåldern och gränsen i det studiesociala systemet sänktes till 20 år. När emellertid myndighetsstödåldern år 1974 sänktes till 18 år men gränsen mellan de studiesociala formerna fick ligga kvar vid 20 år började kritiken växa sig allt starkare mot att man inte även i ett studiesocialt sammanhang skulle betraktas som och fristående i förhållande till föräldraekonomin. Många 18-19- ”myndig” åringar som brutit sig loss ur familjeekonomin fann att de enligt gällande att själva finansiera sina studier. studiesociala regler saknade möjligheter De gavs inte ens rätt att låna pengar - återbetalningspliktiga studiemedel - i en utsträckning som räckte för att klara uppehället. Studiestödsutredningen har bl. a. mot denna bakgrund allvarligt övervägt om inte gränsen mellan de studiesociala systemen i framtiden borde följa 1 det följande belyser utredningen de viktigaste den nya myndighetsåldern. konsekvenserna av en sådan förändrad gränsdragning. En av de principer som hittills har legat till grund för gränsdragningen mellan de studiesociala stödformerna har. som har framgått av det föregående, varit att huvuddelen av eleverna i en och samma skolform bör tillhöra samma studiesociala system. Med en framtida gräns mellan de studiesociala skulle huvuddelen av eleverna vid folksystemen vid myndighetsåldern och den kommunala vuxenutbildningen komma att tillhöra högskolorna Detta skulle vara en stor fördel. Eleverna vid dessa studiemedelssystemet. skolformer skulle inte behöva byta studiesocialt system mitt under sina studier. Dessutom skulle eleverna inte behöva uppleva att en skillnad i förmåner. ålder på endast några år skulle ge skilda studiesociala För gymnasieskolans elever skulle emellertid en framtida gräns vid 18 och studiemedelssystemet komma att innebära att år mellan studiehjälpsinemot 60000 elever mitt under sina gymnasiala studier fick gå över till studiemedelssystemet. Grundprincipen att elever i en och samma skolform bör tillhöra samma studiesociala system skulle därigenom få överges. Från skulle således en framtida gräns vid 18 år mellan de den utgångspunkten studiesociala vara mindre lämplig för gymnasieskolans elever. systemen i De flesta elever i gymnasieskolan uppbär i dag endast studiebidraget studiehjälpssystemet. Detta bidrag har alltid varit lägre än det studiebidrag som utgår i studiemedelssystemet. En övergång till studiemedelssystemet därför för dessa elever innebära ekonomiska fördelar. vid 18 år skulle De elever som i dag uppbär de inkomst- och behovsprövade tilläggen i studiehjälpssystemet, dvs. de elever som kommer från hem där föräldrarna har ringa inkomster, erhåller däremot ett större sammanlagt bidrag än studerande inom studiemedelssystemet. För dessa elever skulle en övergång till studiemedel vid 18 års ålder innebära en kraftig försämring av de studiesociala förmånerna.

124 Gränsdragningen mellan . . .

Som har framgått av kap. 2 är det dock i dag endast en mycket liten grupp som erhåller dessa förmånligare stöd i studiehjälpssystemet. Enligt vad studiestödsutredningen har förordat i kap. 2 måste studie» hjälpen kraftigt förstärkas i framtiden. Oberoende av hur denna förstärkning görs måste den, i en helt annan utsträckning än i dag, utgå till de studerande som kommer från hem med svag ekonomi. En 18-årsgräns mellan de två studiesociala systemen skulle därför, om utredningens förslag följs, komma att innebära att antalet som mitt under elever, sina gymnasiala studier får vidkännas en försämring av sina studiesociala ökar. En sådan förmåner, konsekvens av en framtida gränsdragning vid kan inte myndighetsåldem accepteras. Det skulle strida både mot det grundläggande målet för samhällets studiesociala stöd att ingen skall behöva skuldsätta sig i någon nämnvärd utsträckning för att under ungdomsåren genomföra gymnasiala och studier, mot målet att samhället har ett särskilt ansvar för de ungdomar som kommer från hem där ekonomin är svag. Om gränsen därför i en framtid skall dras vid myndighetsåldern måste särskilda vidtas åtgärder för de l8-l9-åringar som fortfarande bedriver gymnasiala studier och till av föräldrarnas följd ekonomi är helt beroende av det statliga studiestödet.

4.7.2 Studiehjälp till 18 âr, därefter ett nytt studiesocialt stöd för 18-19âringar, därefter studiemedel

Utredningen har försökt bilda sig en uppfattning om den studiesociala situationen för de ca 60 000 l8-19-åringar som fortfarande bedriver gymnasiala studier. För att få ett begrepp om hur stor del av hela gruppen 18-19-åringar som faktiskt har lämnat föräldrahemmet och det direkta föräldraberoendet har utredningen granskat den folk- och bostadsräkning som genomfördes år 1970. Utredningen har därvid kunnat konstatera att endast en liten grupp ungdomar i de aktuella åldrarna har rapporterats som innehavare av eget hushåll, trots att det i materialet även ingick de ungdomar som förvärvsarbetade. l vilken utsträckning ungdomarnas beteende sedan dess har förändrats har utredningen inte kunnat belysa. Inom kort kommer emellertid resultaten av 1975 års folkoch bostadsräkning att publiceras. Det kommer då att framgå om ungdomarna i ökad utsträckning har lämnat föräldrahemmet till följd av t. ex. den sänkta myndighetsåldern år 1974 eller till följd av den förbättrade situationen på bostadsmarknaden under senare år. Enligt utredningens mening finns det skäl att i det här sammanhanget erinra om att föräldrarna har en underhållsskyldighet gentemot sina barn oberoende av om barnen har flyttat hemifrån eller ej. Som har framgått av avsnitt 4.2 gäller föräldrarnas underhållsskyldighet, föräldrabalkens enligt regler, till dess ”barnet erhållit den utbildning som med till förhänsyn äldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig”. Mot denna bakgrund kan följande fråga ställas: Skall ett nytt studiesocialt system för l8-l9-åringar vara beroende av föräldraekonomin eller inte? Om det särskilda studiestödet inte behovsprövas föräldrarnas gentemot ekonomi bör totalbeloppet som kan utgå till vara lika stort l8-l9-åringar

Gränsdragningen mellan . . . 125

som totalbeloppet i studiemedelssystemet, eftersom man då utgår från att huvuddelen av dem som är myndiga frigjort sig från föräldrarnas ekonomi och själva finansierar sina studier. Bidragsdelen i det nu nämnda totalbeloppet måste dessutom vara minst lika stor som den bidragsdel i studiehjälpssystemet som utgår till den som kommer från hem med svag ekonomi. I annat fall skulle dessa elever få uppleva att de studiesociala förmånema försämrades när de blev myndiga. Under förutsättning av att även den framtida studiehjälpen, som sägs i direktiven, kommer att prövas mot föräldrarnas ekonomi, blir innebörden av ett icke-föräldraprövat studiestöd för 18-19-åringar således, att de elever som kommer från hem där ekonomin är svag kan genomföra sina gymnasiala studier utan att under studietiden få försämrade studiesociala förmåner. För de elever däremot som kommer från hem där föräldrarnas ekonomiska villkor är goda innebär förslaget en väsentlig förbättring av de studiesociala förmånerna när de blir myndiga. Föräldrarnas underhållsskyldighet för 18-19-åringarna skulle således minska i samma utsträckning som ett samhällsbidrag till de studerande utgick. Ungdomarna skulle också kanske komma att påverkas att flytta hemifrån tidigare än de eljest hade planerat. Enligt utredningens mening är det tveksamt om samhället på detta sätt bör ta över en del av den underhållsskyldighet föräldrar har mot sina barn. Frågan är om man inte på andra sätt kan gå de grupper till mötes som själva önskar finansiera sina studier och som av den ena eller andra anledningen inte vill vara ekonomiskt beroende av sina föräldrar efter myndighetsâldem. Utredningen återkommer i det följande till detta. Ett icke-föräldraprövat studiestöd för l8-l9-åringar skulle vidare - fortfarande under förutsättning att det framtida studiehjälpsstödet för 16-18åringar är föräldraprövat - kunna påverka elevernas utbildningsbeteende i en riktning som inte skulle stå i överensstämmelse med samhällets utbildningspolitiska ambitioner. En del elever kan nämligen förutsättas skjuta upp sina gymnasiala studier till myndighetsåldern när det mer förmånliga studiestödet börjar utgå. Utredningen bedömer emellertid denna risk som liten, eftersom flertalet av de elever det är fråga om torde komma från hem där det finns en stark utbildningstradition. Sambandet mellan god ekonomi i föräldrahemmet och benägenheten att omedelbart efter grundskolan skaffa sig en gymnasial utbildning är ju, som utredningen har visat i kap. l, mycket starkt. Men även en måttlig minskning av studiebenägenheten efter avslutad grundskola bland barn från hem utan studietraditioner är enligt utredningens uppfattning olycklig. För de ungdomar som kommer från hem med svag ekonomi skulle ett särskilt studiesocialt stöd för 18-19-åringar å andra sidan kunna innebära fördelar ur rekryteringssynpunkt. Många av dessa ungdomar väljer ju, som har framgått av kap. l, att omedelbart efter den obligatoriska skolan gå ut i förvärvslivet. Ett särskilt förmånligt stöd för 18-19-åringar skulle kunna få en positiv rekryteringseffekt på dessa grupper. Samhället skulle ha markerat att dessa ungdomar fått en ”förnyad chans” att få en skuldfri gymnasial utbildning under de sista Som emellertid kommer

ungdomsåren.

att framgå av det följande kan denna rekryteringseifekt också uppnås inom ramen för en bevarad 20-årsgräns mellan de två studiesociala systemen. Ur statsfmansiell synvinkel skulle slutligen ett icke-föräldraberoende stu-

126 Gränsdragningen mellan . . .

diestöd för 18-l9-åringar leda till stora framtida ekonomiska åtaganden för samhället. Dessa åtaganden skulle inte stå i någon rimlig proportion till den låga rekryteringsfrämjande effekt det samhälleliga studiestödet skulle åstadkomma för ifrågavarande elever från hem med god ekonomi. Om det särskilda studiestödet emellertid i stället skulle utgå efter en behovsprövning gentemot föräldrarnas ekonomi skulle motivet försvagas för att över huvud taget ha ett särskilt studiesocialt stöd för l8-l9-åringar. De elever i 16- och l7-årsåldern som kommer från hem med svag ekonomi skulle då fortfarande, precis som i det icke-föräldraprövade studiestödet, inte uppleva någon skillnad när de passerar myndighetsåldern. De elever däremot som kommer från hem med god ekonomi skulle endast vara berättigade till en eventuell icke-behovsprövad bidragsdel i det särskilda stödet. Den enda motiveringen som skulle kvarstå för särskilt studiesocialt stöd för l8-l9-åringar skulle vara om denna generella bidragsdel skulle göras större än i studiehjälpssystemet eller om behovsprövningsreglerna skulle utformas annorlunda.

4.7.3 Srudiehjälp till 20 år, därefter studiemedel

Om gränsen mellan det föräldraprövade och det icke-föräldraprövade studiestödet även i fortsättningen dras vid 20 år skulle huvuddelen av eleverna i gymnasieskolan komma att tillhöra samma studiesociala system. Eleverna skulle inte behova gå över från ett system till ett annat mitt under sina gymnasiala studier. Dessutom skulle en sådan gränsdragning inte leda till att samhället tog över en del av föräldrarnas underhållsskyldighet mot sina barn. Dessa skäl talar för att den framtida gränsen mellan studiehjälpsoch studiemedelssystemet bör gå vid 20 år. Det avgörande skälet för en sådan gränsdragning är emellertid att samhället inte får svika sitt ansvar för de elever som kommer från hem med svag ekonomi. Dessa elever måste få behålla de förmånliga stöden i studiehjälpssystemet till dess de har avslutat de gymnasiala studierna. Förmånerna måste kunna utgå oförändrade även om de t. ex. väljer att studera på någon av de längre teoretiska studievägarna i gymnasieskolan och därvid mot slutet av studierna passerar l8-årsgränsen. När det gäller sambandet mellan en framtida 20-årsgräns i det studiesociala systemet och myndighetsåldern vid 18 år, vill utredningen erinra om att den som är myndig redan i dag själv ansöker om studiehjälp och själv uppbär studiehjälpsförmånerna. Detta innebär att de l8-19-åringar, som har föräldrar som saknar ekonomisk förmåga att bidra till deras underhåll, i det framtida studiehjälpssystemet kommer att vara ekonomiskt helt självständiga. Invändningen att en ZO-ârsgräns i det studiesociala systemet inskränker den ekonomiska självständigheten kan däremot komma från de elever i åldern 18-19 år som till följd av behovsprövningen gentemot föräldrarnas ekonomi inte får tillräckliga studiesociala förmåner för att själva kunna finansiera sina studier. Utredningen har redan tidigare påpekat det otillfredsställande i att myndiga ungdomar helt skall sakna möjligheter att själva finansiera sina studier.

Gränsdragningen mellan . . . 127

Det kan t. ex. vara fråga om en 18- eller 19-åring som efter några års förvärvsarbete återvänder till studier vid t. ex. en folkhögskola och därvid upplever det som svårt att på nytt vara hänvisad till föräldraekonomin. Uthar därför övervägt att, med en bevarad 20-årsgräns i det sturedningen diesociala systemet, tillmötesgå dessa ungdomars krav på att själva finansiera sina studier. Utredningen har stannat för följande förslag. Alla elever i studiehjälpssystemet får fr. o.,m. myndighetsåldern utnyttja de återbetalningspliktiga studiemedlen i den utsträckning som behövs för att komma upp till ett sammanlagt stöd som motsvarar vad som kan utgå enligt studiemedelssystemet. Under förutsättning av att det framtida studiehjälpsstödet utgår efter en behovsprövning i förhållande till föräldrarnas ekonomi, skulle regeln innebära att den elev som kommer från det ekonomiskt svagaste hemmet, och därför får det största bidraget, inte skulle behöva låna i någon nämndvärd utsträckning för att själv finansiera sina studier. Den elev däremot som till följd av behovsprövningsreglerna endast blir berättigad till ett mindre bidrag i studiehjälpssystemet skulle behöva skuldsätta sig i nästan samma utsträckning som i studiemedelssystemet för att själv finansiera sina studier. Utredningen förutsätter emellertid att antalet elever som på detta sätt kommer att utnyttja hela lånedelen i studiehjälpssystemet kommer att bli ringa. Flertalet föräldrar kommer liksom hittills att fortsätta att bidra till 18-19-åringarnas underhåll under det att de fullbordar de gymnasiala studierna. De kommer inte att låta sina barn skuldsätta sig för de gymnasiala studierna. Ett indraget underhåll från myndighetsåldern skulle för övrigt strida mot föräldrabalkens regler om föräldrarnas underhållsskyldighet. Sammanfattningsvis skulle den gränsdragning utredningen har förordat i det framtida studiesociala systemet främst ta sikte på de ungdomar som kommer från hem där ekonomin är svag. De framtida kraftiga stöden för dessa ungdomar får inte upphöra att utgå förrän ungdomarna i allmänhet har avslutat sina gymnasiala studier. Även andra ungdomar får emellertid med utredningens förslag möjlighet att själva finansiera sina studier. Utförslag kan därvid inte anses strida mot det grundläggande målet redningens för studiehjälpen att ingen i någon nämnvärd utsträckning skall behöva skuldsätta sig för sina gymnasiala studier. Avslutningsvis skall utredningen belysa hur den framtida gränsdragningen i det studiesociala systemet kommer att påverka gränsdragningen inom arbetsmarknadsutbildningen och inom bostadsbidragssystemet. Som har framgått av det föregående har ungdomsutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen alltid avgränsats från varandra genom en gemensam åldersgräns. Syftet med detta har framför allt varit att markera att har det primära ansvaret för att unga människor får en gymnasieskolan yrkesutbildning, och att arbetsmarknadsutbildningen först därefter i princip skall kunna komma i fråga. Under de senaste åren har ungdomarnas svårigheter på arbetsmarknaden och gymnasieskolans bristande resurser tvingat fram en rad undantag från ZO-årsgränsen i arbetsmarknadsutbildningen. I dag får således många ungdomar en yrkesutbildning på AMU-center där utbildningsbidrag utgår med över 1 000 kL/mån. Med sådana studiesociala förmåner är det lätt att förstå

128 Gränsdragningen mellan . . .

betydelsen av att arbetsmarknadsutbildningen avgränsas gentemot ungdomsutbildningen. Vid remissbehandlingen av KAMUzs förslag visade sig flertalet remissinstanser positiva till en bibehållen 20-årsgräns i arbetsmarknadsutbildningen, vilket har framgått av det föregående. Många underströk vikten av att avgränsningen mot ungdomsutbildningen på detta sätt klart kom till uttryck genom en bibehållen åldersgräns. Samtidigt framhöll många att gymnasieskolan i framtiden borde ta ett ökat ansvar för att alla ungdomar skulle få en grundläggande yrkesutbildning. Bl. a. kraven på ett väl fungerande studiesocialt stöd för sådana studier borde därvid tillgodoses. En bibehållen ZO-årsgräns mellan studiehjälps- och studiemedelssystemet innebär således - ur arbetsmarknadsutbildningens synvinkel - en fördel. Studiehjälpen avgränsas även i fortsättningen så att huvuddelen av de ungdomsstuderande i gymnasial utbildning innefattas i samma studiesociala system. Det samhälleliga ansvaret för att alla ungdomar skall få en gymnasial utbildning skulle dessutom klart markeras. Som har framgått av det föregående har det sedan år 1972 funnits en samordning bl. a. mellan det inkomstprövade tillägget i studiehjälpssystemet och det statliga bostadsbidraget. Denna samordning har tagit sig uttryck i dels en gemensam åldersgräns vid 17 år, dels gemensamma inkomstprövningsregler och utgående belopp. Vidare har det funnits en samordning mellan det statskommunala bostadsbidraget och studiehjälpen, men den samordningen har enbart tagit sig uttryck i en gemensam övre åldersgräns - 20-årsgränsen. Nyligen har bostads- och boendefinansieringsutredningarna föreslagit att en ny övre åldersgräns skulle införas för bostadsbidragen, nämligen 18 år. Förslaget är vilande i avvaktan på studiestödsutredningens arbete. Utredningen kommer att i kap. 5 närmare ta upp frågan om vilken samordning som bör eftersträvas mellan samhällets familje- och bostadspolitiska stöd och den framtida studiehjälpen. I detta sammanhang vill utredningen endast framhålla vikten av att de familjer som har barn som bedriver gymnasiala studier i åldrarna 16-20 år inte skall behöva sänka sin bostadsstandard under barnens utbildning. En god bostadsmiljö utgör en förutsättning for en god studiemiljö.

4.8 Förslag till gränsdragning

Som har framgått av det föregående föreslår utredningen att myndighetsåldern i fortsättningen får utgöra den gräns i det studiesociala systemet vid vilken den studerande får lyfta så stort sammantaget studiesocialt stöd att det räcker för att på egen hand finansiera studierna. Samma maximala studiestöd som i studiemedelssystemet bör således kunna utgå till den som har fyllt 18 år. Utredningen föreslår att detta åstadkommes så att den som är myndig ges rätt att utnyttja de återbetalningspliktiga studiemedlen i den utsträckning som krävs för att fylla ut skillnaden mellan studiemedelssystemets maximibelopp och det icke-återbetalningspliktiga bidrag som i framtiden kan utgå i studiehjälpssystemet.

Gränsdragningen mellan . . . 129

föreslår i övrigt att nuvarande regler kvarstår oförändrade. Utredningen Detta innebär att det icke-återbetalningspliktiga bidraget i det framtida studiehjälpssystemet skall fortsätta att utgå tills eleven har avslutat de gymnasiala studierna, dock längst till 20-årsåldern.

4.9 Förslag till omedelbara åtgärder för 18-19-åringar

En av de principer utredningen har förordat är att myndiga ungdomar i gymnasiala studier själva skall kunna finansiera sina studier inom studiehjälpssystemet. Som utredningen tidigare har framhållit är det otillfredsställande att de nuvarande reglerna i studiehjälpssystemet inte ger ungdomarna denna möjlighet. Utredningen lägger i detta betänkande fram alternativa principförslag om långsiktiga förändringar av det studiesociala stödet. Enligt utredningens mening bör detta emellertid inte hindra ett omedelbart genomförande av den nämnda principen. Utredningen föreslår därför att den som har fyllt 18 år och bedriver gymnasiala studier skall få rätt att utnyttja de återbetalningspliktiga studiemedlen i studiehjälpssystemet i den utsträckning som behövs för att dessa tillsammans med studiebidraget och tilläggen skall ge ett studiestöd som i stort sett motsvarar det högsta beloppet inom studiemedelssystemet. Utredningen har övervägt möjligheten att låta den nämnda provisoriska regeln gälla alla 18-19-åringar som bedriver gymnasiala studier. En sådan regel skulle bl. a. vara lätt att administrera. Den skulle emellertid snabbt kunna leda till kraftigt ökade statsutgifter för studiesociala ändamål utan att detta föregåtts av en samlad prioritering av olika angelägna åtgärder inom studiestödsområdet. Utredningen har därför -trots de administrativa svårigheter som kan följa - stannat för att förorda att endast de 18-19-åringar som har flyttat hemifrån får utnyttja de återbetalningspliktiga medlen i den utsträckning som har angivits ovan. De återbetalningspliktiga medlen prövas således för denna grupp inte mot föräldraekonomin. För att en sådan regel inte skall komma att påverka l8-19-åringar att flytta hemifrån bara för att själva kunna finansiera sina studier, föreslår utredningen emellertid samtidigt att även de 18-19-åringar som bor kvar i föräldrahemmet skall kunna få utnyttja de återbetalningspliktiga studiemedlen på detta sätt, men att därvid, liksom idag, en prövning sker mot föräldrarnas ekonomi. För att en elev skall ha rätt att bedömas fristående från föräldraekonomin när det gäller återbetalningspliktiga studiemedel bör krävas, att denne stadigvarande har flyttat hemifrån och har annan bostad än föräldrarna. Ur administrativ synpunkt är det angeläget att finna ett enkelt kriterium för detta. Det bör därför krävas att eleven vid tidpunkten för ingivande av ansökan om återbetalningspliktiga studiemedel är kyrkobokförd under annan adress än föräldrarna. Elev som flyttat hemifrån och som önskar bli bedömd fristående från föräldrarna, när det gäller de återbetalningspliktiga studiemedlen, bör inte kunna få inackorderingstillägg. Inackorderingstillägget är geografiskt betingat med hänsyn till föräldrahemmets läge i förhållande till skolan. När eleven flyttat hemifrån saknas grunden för detta tillägg. Det kan inte heller

130 Gränsdragningen mellan . . .

anses vara befogat att medge rätt till fria hemresor för sådan elev. I det fall eleven under studietiden nödgas betala hyra för bostad såväl på den ordinarie bostadsorten som på studieorten, bör extra återbetalningspliktiga studiemedel kunna utgå i likhet med vad som tillämpas inom studiemedelssystemet. CSN handlägger nu ansökningar om återbetalningspliktiga studiemedel samt behovsprövat tillägg till yngre elever i gymnasiala studier, dvs. elever som är högst 19 år. Skolstyrelsema prövar rätten till studiebidrag jämte andra tillägg än behovsprövat tillägg. CSN bör också fortsättningsvis handha prövningen av rätten till återbetalningspliktiga studiemedel. Av administrativa skäl är det angeläget att schablonisera reglerna för beräkning av återbetalningspliktiga studiemedel till 18- och l9-åringar. I annat fall uppstår behov av omfattande kontakter mellan skolstyrelserna och CSN för att få fram t. ex. uppgifter om vilka bidrag som beviljats i ett enskilt fall. Detta skulle i sin tur medföra avsevärt förlängda väntetider för beslut om studiestödet. Basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring är för maj 1977 ll 100 kr. Beräknat på detta basbelopp blir studiemedlen för nio månaders studier 15 540 kr. I studiebidrag, inkomstprövat tillägg och behovsprövat tillägg kan till de s. k. yngre eleverna i gymnasial utbildning utgå högst 3600 kr. enligt de belopp som gäller fr. o. m. den l juli 1977 (1575 + högst 675 + högst 1 350 kr.). För att studiestödet till l8-l9-åringari maximalfallet skall uppgå till nämnda belopp fordras att de återbetalningspliktiga studiemedlen uppgår till ca 12 000 kr. För merparten av eleverna utgår dock endast studiebidrag med 1575 kr. för nio månaders studier. Skäl talar för att den totala stödramen inom de provisoriska reglerna för merparten av eleverna läggs 2 000 kr. under det maximala studiemedelsbeloppet eller således vid 13 600 kr. med ett basbelopp på 11 100 kr. I återbetalningspliktiga studiemedel utgår då högst 12 000 kr. Detta innebär att det totala stödbeloppet for de mest behövande eleverna, nämligen de som uppbär såväl högsta inkomstprövat tillägg som behovsprövat tillägg ändå blir lika stort som för äldre elever i gymnasial utbildning samt elever i eftergymnasial utbildning. För elever som har minst sex kilometer till skolan tillkommer resetillägg i vanlig ordning. För elever som inte flyttat hemifrån och som är i behov av inackordering på skolorten, och för vilka de återbetalningspliktiga studiemedlen skall prövas mot föräldrarnas ekonomi, tillkommer inackorderingstillägg. Behovsprövningen av de återbetalningspliktiga studiemedlen till elever som flyttat hemifrån bör ske enligt samma regler som gäller inom studiemedelssystemet. När det gäller elever som bor hemma bör den nedre gränsen för det ekonomiska underlaget för behovsprövningen höjas från nuvarande 38 000 till 45000 kr. I det följande visar utredningen med några exempel effekterna av de föreslagna reglerna.

Gränsdragningen mellan . . . 131

Avser såväl elev som flyttat hemifrån Avser elev som bor hemma men som som elev som bor hemma. är inackorderad på skolorten.

1. studiebidrag 1 575 Studiebidrag 1 575 Återbetalningspliktiga inkomstprövat tillägg, studiemedel, högst 12000 hö st 675 -w-w; Be ovsprövat tillägg 1350 Kr. 13 575 Återbetalningspliktiga studiemedel, högst 12 000 2. Studiebidrag 1 575 [nackorderingstillägg 2 070 m Inkomstprövat tillägg, högst 675 Kr. 17 670 Återbetalningspliktiga Fria hemresor tillkommer studiemedel, högst 12 000 Kr. 14 250

3. Studiebidrag 1575 inkomstprövat tillägg, högst 675 Behovsprövat tillägg 1 350 Återbetalningspliktiga studiemedel, högst 12 000 Kr. 15 600

4. studiebidrag 1575 Inkomstprövat tillägg, högst 675 Behovsprövat tillägg 1 350 Återbetalningspliktiga studiemedel, högst 12 000 Resetillägg, högst 2 295

Kr. 17 895

Har eleven flyttat hemifrån sker behovsprövning av de återbetalningspliktiga studiemedlen mot elevens egen inkomst och förmögenhet samt, i förekommande fall, mot makes/jämställds inkomst och förmögenhet. Har eleven inte flyttat hemifrån sker behovsprövningen av de återbetalningspliktiga studiemedlen mot elevens och hans föräldrars inkomst och förmögenhet. När det gäller inkomstprövat och behovsprövat tillägg sker en prövning i förhållande till elevens och föräldrarnas ekonomi oavsett om eleven flyttat hemifrån eller inte. Utredningen har beräknat kostnaderna för reformen till 56 milj. kr. Till grund för beräkningarna har legat antagandet att ca 4000 18-l9-åringar lämnat föräldrahemmet och utnyttjar den återbetalningspliktiga delen med i genomsnitt 90 procent av maximalt belopp. Till grund för beräkningarna har vidare legat antagandet att ca 3 000 18-l9-åringar som bor i föräldrahemmet kommer att utnyttja i genomsnitt 50 procent av maximalt belopp. Reformen bör kunna genomföras den 1 juli 1978.

sou 1977:31 133

5 Alternativa utvecklingslinjer för

studiehjälpen

5.1 Inledning

Utredningen har i kap. l visat att, trots de stora förändringar som har skett inom utbildningsväsendet, endast smärre förändringar har kunnat noteras i rekryteringen till gymnasial utbildning, sedan det studiesociala stödet tillkom. Visserligen har antalet elever på alla utbildningsstadier ovanför den obligatoriska skolan ökat kraftigt, men fortfarande lever mönstret från det gamla parallellskolesystemet kvar: Elevernas sociala och ekonomiska bakgrund spelar stor roll vid deras val mellan utbildning och arbete och mellan olika slag av utbildning. Den sociala bakgrunden påverkar valet av kurser och tillvalsämnen redan i grundskolan och därmed direkt eller indirekt valet av fortsatt utbildning inom gymnasieskolan och senare inom högskolan.

Övergången till högskolestudier är således fortfarande ett av de sista stegen

i en urvalsprocess som sker fortlöpande under elevernas väg genom utbildningsväsendet. Hembakgrundens påverkan sker av allt att döma främst vid övergången från den obligatoriska skolan till eventuella gymnasiestudier. Tillströmningen till högre studier påverkas av många olika faktorer vilkas inbördes samband är svårt att överblicka. Därav följer att det knappast är möjligt att väga dessa faktorer var för sig. I det utbildningspolitiska reformarbetet har man bl. a. därför ansett det nödvändigt att söka kombinera olika åtgärder för att skapa ett utbildningssystem där inte längre de ekonomiska, sociala och geografiska faktorerna styr elevströmmarna. Studiestödet är ett av de instrument samhället har till sitt förfogande för att förverkliga detta mål. Sen differentiering, uppbyggnad av studie- och yrkesorientering på alla utbildningsnivåer, förändrade behörighets- och urvalsregler för högre studier är några andra inslag i utbildningspolitiken som syftar till att förändra rekryteringsmönstret inom utbildningsväsendet. Under senare år har en medvetenhet vuxit fram om att ungdomarnas val av utbildning inte kan förändras enbart genom utbildningspolitiska åtgärder. Samhället måste även på andra områden än det utbildningspolitiska driva en reformpolitik med målet att utjämna skillnaderna mellan medborgarna i sociala och ekonomiska hänseenden. Utbildningspolitik kan därvid inte isoleras från t. ex. socialpolitik, ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik eller lokaliseringspolitik. Som utredningen har visat i kap. 2 är det framför allt i fråga om stödet till ungdomar i gymnasieskolan som detta större perspektiv på rekryteringen till utbildning måste anläggas. Samhället har påtagit sig ett ansvar för att

134 Urvecklingslinjer för studiehjälpen

alla ungdomar skall kunna få en gymnasial utbildning. För att fullgöra detta ansvar fordras en samordning av reformpolitiken mellan olika samhällssektorer. I det följande framlägger utredningen tre alternativ för utveckling av studiehjälpen. Dessförinnan föreslår utredningen emellertid ett antal förändringar i det familjepolitiska stödet utanför studiehjälpens område, vilka syftar till att röja undan de i kap. 2 redovisade tröskeleffekterna i dagens system.

5.2 Förändringar i det familjepolitiska stödet utanför

studiehjälpens område

De grundläggande familjepolitiska förmånerna, barnbidrag och bostadsbidrag, motsvaras inom studiehjälpen av studiebidrag och av inkomstprövat tillägg, med den skillnaden att stödet inom studiehjälpen är begränsat till nio månader. Däremot saknar följande familjepolitiska stöd motsvarighet inom studiehjälpen: 1. Bidragsförskott, som kan utgå till dess att barnet fyller 18 år 2. Barnpension från folkpensioneringen som kan utgå till dess att barnet fyller 18 år 3. Förvärvsavdrag som får göras till dess att barnet fyller 16 år 4. skattereduktion (det s. k. l 800-kr0norsavdraget) som är ett avdrag från skattesumman och som medges ensamstående föräldrar med hemmavarande bam under 18 år. Enligt vad utredningen har visat i kap. 2 är de olika åldersgränsema för de nu nämnda familjepolitiska stödformerna den främsta orsaken till de minskningar i den disponibla inkomsten många barnfamiljer råkar ut för under barnens gymnasiala studier. Det är alltså dessa stöd som, enligt utredningens förslag i kap. 2, i framtiden bör avvägas även med hänsyn till att stimulera till fortsatt utbildning. Utredningen vill erinra om att de uppräknade familjepolitiska stödformerna till sin huvuddel tar sikte på ensamstående föräldrar. Undantag från detta är förvärvsavdraget som också får göras av gifta/sammanboende föräldrar. Av den inkomststatistik utredningen har redovisat i kap. 2 framgår att gruppen ensamstående med barn i allmänhet har mycket låga inkomster. De skiljer sig markant från andra familjetyper. Trots de olika familjepolitiska stödformer som finns, har dessa familjer regelmässigt också låga disponibla inkomster. Detta innebär att en minskning av den disponibla inkomsten för dem som är ensamstående blir kännbar även om det kanske inte alltid rör sig om så stora belopp. Minskningen kan vara tillräcklig för att påverka attityderna till studier i många av dessa familjer och därigenom kanske också beslutet att över huvud taget fortsätta studierna efter grundskolan. En möjlig väg att lösa problemen vore att generellt höja åldersgränsen för bidragsförskottet liksom åldersgränserna för de andra familjepolitiska stöden till 20 år, så att dessa stödformer kunde utgå lika länge som studiehjälpsförmånerna. Det finns dock starka skäl mot att använda en sådan generell metod.

Urvecklingslinjer för studiehjälpen 135

Den ger i vissa fall ett omotiverat stöd till ungdomar som förvärvsarbetar och som då kan ha goda inkomster. Dessutom skulle en sådan förlängning av de familjepolitiska stödforrnerna inte ge någon rekryteringsfrämjande effekt. Kostnaderna för samhället skulle vidare bli stora. Utredningen vill i stället fororda att bidragsförskottet och barnpension från folkpensioneringen fortsätter att utgå så länge som studiehjälpsförmånerna utgår, dvs. längst till att barnet fyller 19 år. En rekryteringsfrämjande effekt skulle därigenom kunna uppnås. Går barnet ut i förvärvslivet något år efter den obligatoriska skolan kvarstår möjligheterna att fram till 20årsåldern få ett betydande ”studiestöd” så snan studierna återupptas. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att föräldrarnas underhållsskyldighet enligt föräldrabalkens regler fortsätter till dess ”barnet erhållit den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörligt”. Det innebär att underhållsskyldigheten alltså inte i och för sig behöver upphöra bara för att barnet t.ex. blir myndigt. Frågan om föräldrarnas underhållsskyldighet gentemot sina barn utreds f. n. av familjelagssakkunniga, som förväntas lämna ett betänkande om dessa frågor inom kort. Enligt studiestödsutredningens mening bör, i den kommande utformningen av underhållsskyldigheten, reglerna för denna inte förändras på så sätt att de kommer i konflikt med de förslag som studiestödsutredningen ovan redovisat. Frågan om skattesystemets utformning i framtiden behandlas f. n. av 1972 års skatteutredning. I dess uppdrag ingår bl. a. att pröva förvärvsavdrag och skattereduktion. Studiestödsutredningen har för skatteutredningen redovisat de problem som uppstår genom att skattelättnaden bortfaller under tiden ett barn studerar utan att det skett några förändringar i familjens ekonomiska eller sociala situation. Detta problem drabbar, som ovan redovisats, hårdast de ensamstående föräldrarna. En möjlighet att komma till rätta med även dessa problem är att behandla de nämnda skattefonnånerna på samma sätt som har föreslagits för bidragsförskottet och barnpensionen. Skattelörmånerna skulle därvid få fortsätta att utgå även efter det att barnet passerat den övre åldersgränsen, under förutsättning att studiehjälp utgår. En annan möjlighet är att det inkomstprövade studiestödet läggs på en sådan nivå att det täcker de bortfallna skatteförmånerna. Studiestödsutredningen vill emellertid inte föreslå någon av dessa förändringar av ifrågavarande familjepolitiska skatteförmåner. Utredningen förutsätter att skatteutredningen i sitt fortsatta arbete beaktar också dessa problem. Ett framtida skattesystem bör vara så utformat att bamfamiljerna inte av skatte- eller bidragstekniska skäl får en sänkning av sin disponibla inkomst under sina barns gymnasiala studier. Det statliga bostadsbidraget är f. n. samordnat med det inkomstprövade tillägget i studiehjälpssystemet i fråga om såväl åldersgräns - 17 år - som utgående belopp - 75 kr./ mån. Denna samordning kan inte vidmakthållas vid en framtida reformering av studiehjälpen enligt något av de alternativ utredningen i det följande skisserar. Skälet till detta är att ett ekonomiskt stöd, som har till syfte att stimulera till och möjliggöra gymnasiala studier, måste sättas in vid den tidpunkt då valet mellan arbete och fortsatta studier görs, dvs. i regel då barnet fyller 16 år. Vidare måste

136 Utvecklingslinjerför studiehjälpen

det ekonomiska stödet vara av en helt annan storlek än det som f. n. kan utgå i form av inkomstprövat tillägg. Samordningen mellan det statliga bostadsbidraget och studiehjälpen kommer således, med utredningens förslag, att brytas. För att emellertid inte en ny tröskeleffekt i framtiden skall uppkomma i barnfamiljemas ekonomi när barnet fyller 17 år - de förlorar då det statliga bostadsbidraget utan att det ersätts av något annat - föreslår utredningen att det statliga bostadsbidraget upphör att utgå till dem som får studiehjälp. De ungdomar som fortsätter att studera kompenseras för detta bortfall genom ett förmånligt studiestöd från 16 års ålder. Utredningen vill erinra om att när riksdagen år 1971 beslöt att höja åldersgränsen för bidragsberättigande barn inom bostadsbidragssystemet från 16 till 17 år, uttalade socialförsäkringsutskottet att reformen syftade till att hjälpa familjer med ungdomar som var arbetslösa eller som var ute i förvärvslivet men som hade låga inkomster. Utredningens förslag till sänkt åldersgräns står således i överensstämmelse med riksdagens uttalande i anslutning till 1971 års beslut. När det gäller det statskommunala bostadsbidraget har utredningen vid utformningen av sina alternativ förutsatt att nuvarande samordning mellan bostadsbidrag och studiehjälp vidmakthålls. Det innebär att det statskommunala bostadsbidraget utgår för barn som studerar så länge barnet erhåller studiehjälp. Studiestödsutredningen har beräknat kostnaderna för de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för bidragsförskott och barnpension till ca 20 milj. kr.

5.3 Alternativa utbyggnadsmodeller för studiehjälpen

5.3.1 Inledning I detta avsnitt kommer utredningen att presentera tre alternativa modeller för hur studiehjälpen kan byggas ut. Dessa modeller är följande:

Alt. 1 = Grunden till nuvarande studiehjälp får ligga fast men de selektiva stöden ökas väsentligt Alt. 2 = Förstärkning av det generella stödet i studiehjälpssystemet, dvs. av studiebidraget. De selektiva stöden bortfaller. Alt. 3 = Beskattat studiebidrag. De selektiva stöden bortfaller. I fortsättningen kommer utredningen att beteckna de olika modellerna alt. 1, alt. 2 och alt. 3. För alt. 1 och 2 har utredningen förutsatt att de nyss framförda förslagen till förändringar av bidragsförskott, barnpension och bostadsbidrag genomförs samt att skattesystemet förändras i den riktning utredningen förordat. För alt. 3 har utredningen vid beräkningen av olika familjers disponibla inkomster vid ett beskattat studiebidrag utgått från nuvarande skatteregler. Vid utformningen av de olika alternativen för studiehjälpen har utredsåledes inte från de i kap. 2 redovisade tröskeleffekterna i ningen utgått inkomster. Dessa förutsätts vara undanröjda. barnfamiljemas disponibla

UrveckIingsIinjer/ör studiehjälpen 137

har i stället riktats mot den nivå stödet bör ha för att Uppmärksamheten effekt. Den nivå stödet därvid får det skall få en rekryteringsfrämjande bevaras sedan under hela utbildningen förutsatt att studierna i alternativen innan den studerande fyller 20 år. fullföljs

5.3.2 Storleken av den framtida studiehjälpen

visat att de inkomst- och behovsprövade stöden 1 kap. 2 har utredningen inom studiehjälpen till stora delar förlorat den betydelse de hade när de infördes år 1964. En kraftig förstärkning av studiehjälpen är enligt utrednödvändig för att motverka den sneda rekrytering till högre utningen bildning som fortfarande är mycket påtaglig. att den De förstärkningar som måste göras är av den storleksordningen nuvarande samordningen av bidragsbeloppens storlek mellan delar av stuinom de familjepolitiska stödformerna inte diehjälpen och motsvarigheten med de familjepolitiska förmålängre är möjlig. Den tidigare jämförelsen förlorat sin aktualitet. Det är i dag nerna har, enligt utredningens mening, for stora grupper ungdomar i åldern 16-19 år att välja mellan studier möjligt och ett i många fall välbetalt förvärvsarbete. Hos många av dessa ungdomar finns en klart uttalad önskan att tjäna egna pengar och därmed frigöra sig beroendet av föräldrarna. Också hos föräldrarna kan från det ekonomiska motsvarande intresse för att barnen skall ta ett förvärvsarbete finnas; barnen och därmed kan då klara av, eller i varje fall bidra till, sin egen försörjning ekonomi. Vid en bedömning av studiehjälpens storlek förbättra familjens måste dessa faktorer beaktas. skulle det också Genom en kraftig höjning av studiehjälpsförmånerna vara möjligt att komma till rätta med de problem som f. n. är förknippade med skillnaden mellan studiehjälpen och utbildningsbidraget inom arbets-

marknadsutbildningen. En naturlig utgångspunkt är att de sammanlagda förmåner som i framtiden skall kunna utgå för de mest behövande ungdomarna i studiehjälpssystemet skall kunna konkurrera med arbetsmarknadsutbildningens utbildningsbidrag for ungdomar. F. n. kan 65 kr./dag utgå i utbildningsbidrag till en person under 20 år Detta motsvarar l 430 som befinner sig i arbetsmarknadsutbildning. Inom studiehjälpssystemet kan kr./ mån. Efter skatt återstår 1 146 kr./mån. i studiebidrag, 75 kr./mån i inkomstprövat i dag utgå 175 kr./mån. och 150 kr./mån. i behovsprövat tillägg, dvs. tillsammans 400 tillägg kr./mån. De framtida studiehjälpsformånerna bör således för de mest hjälpbehövande utgå med ytterligare ca 750 kr/mån. för att ligga i nivå med utär detta ett nivåbildningsbidraget. I de följande utvecklingsalternativen för det framtida studiestödet. Eftersom emellertid kostnaden för alternativ en sådan reform skulle bli ansenlig har utredningen även räknat med ett antal andra nivåer på det framtida studiestödet. En närmare redogörelse fastställt dessa nivåer lämnas under alt. l. för hur utredningen En annan utgångspunkt för de följande alternativen gemensam har angivits i kap. 4. Utredningen har där föreslagit att studiehjälpssystemet, även i framtiden, skall avgränsas genom en ZO-årsgräns. Ungdomar som har fyllt 18 år, dvs. har blivit myndiga, skall emellertid utöver studiehjälps-

138 Urveck/ingslinjerför studiehjä/pen

förmånerna kunna utnyttja studiemedel i den utåterbetalningspliktiga sträckning som behövs för att studiestödet sammanlagt skall kunna utgå med samma belopp som om de hade haft studiemedel. I de följande alternativen för studiehjälpen tas emellertid endast upp bidragsdelen i det framtida stödet. Detta innebär att de olika alternativen senare får kompletteras med regler om i vilken utsträckning ungdomarna i åldern 16-18 år jämväl får utnyttja återbetalningspliktiga studiemedel. I alternativen tas inte heller de nuvarande rese- och

inackorderingstilläggen

upp. Dessa kommer att behandlas särskilt i kap. 8. Utredningen har emellertid beaktat värdet av dessa stödformer vid resonemangen om lämpliga nivåer i det framtida studiehjälpssystemet.

5.3.3 Alternativ 1

Det nuvarande stödsystemet innehåller som grundstöd ett belopp lika för alla - studiebidraget- ett inkomstprövat tillägg som är beroende av familjens inkomster och ett behovsprövat tillägg som också är beroende av familjens inkomster men också av vissa andra förhållanden. I kap. 2 har utredningen visat att det behovsprövade tillägget har en mycket liten omfattning i dag. Om man väljer att bygga ut det selektiva stödet finns det, enligt utredningens mening, starka skäl för att slå ihop de inkomstprövade och behovsprövade tilläggen till ett inkomstprövat tilllägg. I detta alternativ skall redovisas fördelar och nackdelar med en sådan förstärkning av det selektiva inkomstprövade stödet.

M arginaleffekrer

Av tabell 5.1 framgår att marginaleffektema redan vid förhållandevis blygsamma inkomster i dag blir mycket kraftiga för de barnfamiljer som är berättigade till både bostadsbidrag - statligt och statskommunalt - och inkomstprövat tillägg inom studiehjälpen. Stiger inkomsten ökar inte bara skatten utan olika bidrag bortfaller eller reduceras. I viss utsträckning har man sökt undvika en del sådana marginaleffekter genom att samordna reglerna för avtrappningen av olika samhällsstöd. Så t. ex. är inkomstprövningen av bostadsbidrag och inkomstprövat tillägg f. n. samordnad på så sätt att vid beräkningen av inkomstprövat tillägg hänsyn tas till antalet yngre syskon. Om yngre syskon finns påbörjas inkomstreduceringen av det inkomstprövade tillägget vid den högre inkomstnivå där det statliga bostadsbidraget (75 kr./mån. och barn) är reducerat till noll kronor. Någon motsvarande finns emellertid samordning inte när det gäller det statskommunala bostadsbidraget och det inkomstprövade utan tillägget dessa kan i vissa lägen reduceras i samma inkomstskikt. I följande sammanställning gör utredningen ett försök att beskriva de marginaleffekter som kan uppkomma i nâgra normala inkomstlägen. Sammanställningen avser effekter av nuvarande skatte- och bidragssystem. Det bör observeras att exemplen endast är teoretiska. I praktiken prövas de olika bidragsformerna mot en två år gammal inkomst. Dessutom justeras inkomstgränserna fortlöpande för att bl. a. undvika alltför kraftiga marginal-

studiehjä/pen 139 Utvecklings/injer för

för en tvåförälderfamilj. Båda föräldrarna har inkomst. Tabell 5.1 Marglnaleffekter äldsta studerar i Maximalt bostadsbidrag utgår. Två barn 12 och 18 år gamla. Det lnkomstprövat tillägg 75 kr./ mån. Makarna svarar för 25 resp. 75 gymnasieskolan. av den totala inkomsten. lnkomstöknlngen beräknad på den högre inprocent komsten. Procent.

Procentuellt bortfall av en inkomstökning genom Summa Familjens taxerade inkomst Statlig Kommu- Reducering Reducering Reducering skatt nal skatt av statligt av stats- av det

bostadsbi- kommunalt selektiva

drag bostadsbi- stödet

drag

4 27 0 0 0 31 30 000 6 27 15 0 0 48 35 000 10 27 0 15 15 67 40 000 27 0 15 0 52 45 0()0 10 27 0 15 0 57 50 000 15 27 0 24 0 72 S5 000 21 26 27 0 24 0 77 60 0()0 27 0 0 0 53 65 000 26 35 27 0 0 0 62 70 000

är således något förenklade for att uneffekter. Dessa teoretiska exempel

derlätta förståelsen av de följande resonemangen.

Av tabell 5.1 framgår att den familj där makarna har en gemensam

tär behålla 33 procent av en löneökning - eftersom inkomst på 40 000 kn/âr inkomst. På motsvarande de olika bidragsformerna trappas av med stigande som t. ex. har en gemensam inkomst på 60000 kn/ár sätt får den familj vilken tillfaller den av makarna som behålla 23 procent av en löneökning,

har den högsta inkomsten.

Tabell 5.2 Marginaleffekter för en tvåförälderfamilj. Båda föräldrarna har inkomst.

Maximalt bostadsbidrag utgår. Två barn 12 och 18 år gamla. Det äldsta studerar i inkomstprövat tillägg 475 kr./ mån. Makarna svarar för 25 resp. 75 gymnasieskolan. av den totala inkomsten. lnkomstökningen beräknad på den högre inprocent komsten. Procent.

Procentuellt bortfall av en inkomstökning genom Summa Familjens taxerade inkomst Statlig Kommu- Reducering Reducering Reducering skatt nal av statligt av stats- av det

skatt bostadsbi- kommunalt selektiva stödet

drag bostadsbi-

drag

4 27 0 0 0 31 30 000 6 27 15 0 0 48 35 000 40 000 10 27 0 15 15 67

10 27 0 15 15 67 45 000 15 27 0 15 15 72 50 000 21 27 0 24 24 96 55 000 26 27 0 24 24 101 60 000 65 000 26 27 0 0 24 77

35 27 0 0 0 62 70 000

140 Utvecklings/injer för studiehjälpen sou

Utöver de nu nämnda tröskeleffekterna vill utredningen i korthet erinra om att de familjer, där inkomsttagarna har studiemedelsskulder att betala, drabbas av ytterligare en avtrappningsregel som kan föra upp den totala marginaleffekten till över 100 procent i normala inkomstlägen. Utredningen har från de nu nämnda utgångspunkterna funnit att om det selektiva stödet i studiehjälpssystemet förstärks, med bibehålkraftigt lande av de nuvarande avtrappningsreglerna, kommer marginaleffekterna att öka för många av de barnfamiljer som berörs av bidraget. Detta framgår av tabell 5.2 där det inkomstprövade stödet har forutsatts vara 475 kr./ mån. Som framgår av tabellen kommer marginaleffekterna att ligga nära och i vissa fall över 100 procent av inkomstökningen. Utredningen har övervägt olika möjligheter att komma till rätta med dessa problem. En möjlighet är att ytterligare samordna bostadsbidragen och det selektiva stödet i studiehjälpssystemet. Den regeln kunde införas att de olika förmånerna reducerades i tur och ordning. Reduktionen av det inkomstprövade tillägget skulle då påbörjas först när hela bostadsbidraget reducerats till noll kronor. Effekterna av en sådan samordning redovisas i tabell 5.3. Av tabellen framgår att marginaleffekterna avsevärt skulle sänkas i många inkomstlägen vid en sådan samordning av avtrappningsreglerna for bostadsbidrag och inkomstprövat studiestöd. Samtidigt skulle emellertid, med en sådan ökad samordning av avtrappningsreglerna, det selektiva stödet i studiehjälpssystemet komma att utgå till ännu fler barnfamiljer med höga inkomster. Om det selektiva stödet t. ex. skulle sättas till 475 kr./mån. skulle en liten del av det kunna utgå även vid en årsinkomst på 83000 kr. om förutsättningarna är de samma som i tabellerna 5.2 och 5.3. Har

Tabell 5.3 Marginaleffekter av ett samordnat system för en tvåförälderfamilj. Båda föräldrarna har inkomst. Maximalt bostadsbidrag utgår. Två barn 12 och 18 år gamla. Det äldsta studerar i gymnasieskolan. inkomstprövat tillägg 475 kr./ mån. Makarna svarar för 25 resp. 75 procent av den totala inkomsten. lnkomstökningen beräknad på den högre inkomsten. Procent.

Familjens Procentuellt bortfall av en inkomstökning genom Summa taxerade inkomst Statlig Kommu- Reducering Reducering Reducering skatt nal skatt av statligt av stats- av det bostadsbi- kommunalt selektiva

Utvecklingslinjer för studiehjälpen 141

måste det selektiva stödet en familj två eller flera barn i gymnasieskolan har för dessa läggas ihop och därefter reduceras på samma sätt som ovan föreslagits om inte marginaleffekterna skall bli mycket stora. Detta gör att med t. ex. två barn i gymnasieskolan inte är helt bortstödet för en familj reducerat förrän vid en inkomst av 107 000 kr. om stödet ligger på nivån 475 kr./ mån. Vid ett högre hyrestak for det statskommunala bostadsbidraget och ett större selektivt stöd kommer (f. n. 825 kr./ mån. för en tvåbarnsfamilj) den inkomst där det selektiva stödet upphör att utgå att ligga på ännu dock ha i minnet att även om högre nivå. Man bör i detta sammanhang stöd fortfarande utgår vid förhållandevis höga inkomster är de belopp som även inom utgår små. Inkomstprövningen ger en kraftig omfördelningseffekt den grupp som får del av stödet. funnit att en kraftig höjning av Utredningen har vid sina överväganden det framtida selektiva stödet i studiehjälpssystemet är så viktig att samhället får acceptera antingen att marginaleffekterna blir höga i normala inkomstlägen eller att även höginkomsttagare får del av stödet. Enligt utredningens är den sistnämnda effekten att föredra. l det följande redovisas mening emellertid båda alternativen.

Olika nivåer pâ det selektiva stödet

I en särskild bilaga till detta betänkande, (DsU 1977:10), visar utredningen

i ett antal tabeller vad som händer vid en framtida ökning av det selektiva stödet i studiehjälpssystemet. Tabellerna är uppdelade i två huvudgrupper. sex tabeller, motsvarande vardera Den första gruppen, grupp A, omfattar räknat en beloppsnivå på det selektiva stödet. I den gruppen har utredningen med de nuvarande reduktionsreglerna, dvs. med dem som är samordnade med det statliga bostadsbidraget som utgår till syskon. Den andra gruppen, grupp B, omfattar också sex tabeller. De är baserade på förutsättningen att avtrappningen av det selektiva stödet påbörjas först efter det att såväl det statliga som det statskommunala bostadsbidraget är

helt avtrappat. Tabellerna förutsätter vidare att maximalt bostadsbidrag utgår. Hyreskostnaderna har därvid förutsatts ligga vid den övre hyresgränsen för erhållande av bostadsbidrag. Hur samordningen av avtrappningsreglerna skall 1 Härvid har hänsyn inte utformas om denna förutsättning inte föreligger, har utredningen bedömt kunnat tas till den senaste som en teknisk fråga som kan tas upp i ett senare betänkande. höjningen av basbeloppet. De för tabellerna gemensamma beloppsnivåerna är 225, 316, 475, 625, 2 775 och 996 kr./mån. Riksdagen beslöt den 3 Den lägsta nivån, 225 kr., motsvarar det högsta sammanlagda belopp juni 1977 att höja barnbioch behovsprövat tillägg. draget och studiebidraget som för läsåret 1977/78 kan utgå i inkomstprövat till 175 kr/mån. fr. o. m. Det närmast högre beloppet, 316 kr., motsvarar vad som kunde utgå i inden ljuli 1977. Av arbetsoch behovsprövat tillägg år 1964, justerat i takt med basbe- tekniska skäl har utredkomstprövat 996 kr./mån., är vad som

loppets ökningl. Det högsta månadsbeloppet, ningen inte kunnat beakta

för att denne, tillsammans med det denna höjning i de följanskulle behöva utgå till en studerande de beräkningarna. Den reskulle få samma disponibla medel som en elev generella studiebidraget, dan i prop. 1976/772100 inom arbetsmarknadsutbildningen i åldern 16-20 år? föreslagna höjningen av Mellan den nuvarande studiehjälpens nivå och den nivå som motsvarar det behovsprövade tilläghar utredningen - utöver 316-kr0norsnivån - räknat get har däremot beaktats. utbildningsbidragets,

142 Utvecklings/framför studiehjälpen

Tabell 5.4 Inkomster (familjens sammanlagda taxerade inkomst) vid vilka det selektlva stödet kan utgå. Familier med ett barn. A = Nuvarande avtrappningsregler. B = Samordnade avtrappningsregler.

Månads- lnkomst vid vilken inkomst vid vilken Inkomst vid vilken belopp stödet börjar redu- 50 96 av stödet ut- stödet upphör att kr. ceras går utgå

A B A B A B

225 32 100 59 100 41 000 64 000 48 000 69 000 316 32 100 59 100 44 100 67 000 55 000 74 000 475 32 100 59 100 51 000 71 000 63 000 82 000 625 32 100 59 100 55 0()0 74 0()0 70 000 89 000 775 32 100 59 100 59 0()0 78 0()0 78 0()0 97 000 996 32 100 59 100 65 000 85 0()0 90 000 108 000

med tre andra nivåer på det månatliga stödet. Utredningen har därvid utgått från att stödet for en inkomsttagare med 50000 kr. i taxerad inkomst och ett barn skulle vara totalt 400, 550 resp. 700 kn/mån. Det inkomstprövade stödet skulle då behöva uppgå till 250, 400 resp. 550 kr./mån. Med tilllämpning av det reduktionstal som gäller inom dagens regelsystem skulle det oreducerade inkomstprövade tillägget behöva vara 475, 625 resp. 775 kn/mån. Det kan i detta sammanhang nämnas att den lägsta av dessa tre nivåer, 475 kit/mån., mycket nära ansluter till vad som i Stockholms kommun beräknas för en hemmaboende 16-19-åring som studerar vid fastställandet av hela familjens socialhjälpsbehov. Riksdagen fastställde år 1975 (SkU 1975/76232) regler for existensminimum. Dessa regler ansluter nära till socialhjälpsnormerna i Stockholms kommun. I det följande redovisar utredningen vilka effekter som uppkommer vid en framtida förstärkning av det selektiva stödet i studiehjälpssystemet. Som tidigare har nämnts redovisas utredningens fullständiga beräkningar i den särskilda bilagan. Som framgår av tabell 5.4 skulle en samordning av avtrappningsreglerna - alt. B - leda till att studiestödet skulle utgå i höga inkomstklasser. Av

Tabell 5.5 Antal studerande som får de! av det selektiva stödet vid olika stödnivåena A = Nuvarande avtrappningsregler. B = samordnade avtrappningsregler.

Månads- Antal elever som Antal elever som Antal elever som belopp får fullt stöd får 50 96 av stödet får någon del av kr. stödet

A B A B A B

225 29 000 90 000 48 000 102 000 64 000 ll5 000 316 29 000 90 000 57 000 108 000 76 000 126 000 475 29 000 90 000 68 000 118 000 95 000 142 000 625 29 000 90 000 79 000 127 000 115 000 155000 775 29 000 90 000 88 000 135 000 134 000 167 000 996 29 000 90 000 102 000 146 000 155 000 175 000 a Uppgifterna bygger på det material utredningen har framställt med hjälp av SCB, och som presenteras i kap. 2.

Utvecklings/injerjör studiehjälpen 143

tabell 5.5 framgår hur många studerande som skulle få del av stödet enligt de olika alternativen.

Kostnadsberäkningar, alternativ 1 De kostnadsberäkningar utredningen har utfört baserar sig på dagens elevantal. För att illustrera kostnaderna av en ökad studierekrytering har utredningen dessutom räknat med en kostnadsnivå där studierekryteringen förutsätts ha ökat med 20 procent. En sådan beräkning kan aldrig bli särskilt precis. Så t. ex. är det omöjligt att veta hur stor den rekryteringsfrämjande effekten av ett stöd är, och även om man vet detta är det vanskligt att uppskatta kostnaderna. Det är sannolikt att de nyrekryterade ungdomarna skulle få ett högre bidrag än genomsnittet, men hur mycket högre går inte att fastställa. Utredningen har därför avstått från andra kostnadsberäkningar vid en förstärkt rekrytering än en schablonmässig uppräkning med 20 procent.

5.3.4 Alternativ 2 I föregående alternativ har redovisats effekterna av en förstärkning av det inkomstprövade stödet i studiehjälpssystemet. Utredningen har visat att en kraftig förstärkning av detta stöd skulle leda till att även familjer med höga inkomster skulle få del av stödet. Om det selektiva stödet t. ex. läggs på en nivå som motsvarar vad som kan utgå i utbildningsbidrag tiil en tonåring - dvs. 996 kL/mån., skulle stödet vara reducerat till noll kronor först vid inkomster på över 100000 kr./år - under förutsättning att avtrappningsreglerna för bostadsbidragen och det selektiva stödet samordnas på det sätt utredningen beskrivit. Vid en inkomst på drygt 80000 kr./år skulle, vid samma förutsättningar, ca hälften av stödet komma att utgå. Utredningen har därtill visat att marginaleffekterna med ett sådant system skulle bli ansenliga. Eftersom det fördelningspolitiska instrument som samhället- utöver skattesystemet - har till sitt förfogande leder till sådana konsekvenser har utredningen funnit det naturligt att även överväga ett utvecklingsalternativ för studiehjälpen där hela förstärkningen av stödet läggs på det nuvarande studiebidraget. Det utgår generellt - lika för alla. Något framtida selektivt stöd skulle därvid inte finnas.

144 UtveckIingsIinjer/ör studiehjälpen

Fördelarna med ett sådant system skulle vara uppenbara. Det skulle vara lätt att administrera och lätt att överblicka för den enskilde. De problem med höga marginaleffekter som har redovisats i föregående alternativ skulle dessutom bortfalla. Nackdelarna med systemet skulle emellertid vara lika uppenbara. Om man t. ex. lägger det generella stödet på den lägsta nivå utredningen har räknat med - 375 kL/mån. inkl. studiebidraget på 150 kr./mån. - skulle den ytterligare kostnaden för samhället bli ca 400 milj. kr. För den kostnaden skulle man i det Föregående alternativet ha fått ett inkomstprövat stöd på antingen 400 eller 600 kr/mån. beroende på om avtrappningsreglerna lör det inkomstprövade tillägget samordnats med avtrappningsreglerna för bostadsbidrag eller ej. Om man till dessa belopp lägger studiebidraget kan det generella stödet på 375 kr./mån. jämföras med 550 eller med 750 kr./mån. enligt alt. 1. En ytterligare redovisning av individuella effekter av de olika alternativ utredningen redovisar återfinns i avsnitt 5.6.

Kostnadsberäkningar, alternativ 2

Månadsbelopp Total kostnad med Total kostnad med 20 96 kr. dagens elevantal ökad studierekrytering Mkr. Mkr.

225 397 476 316 557 668 475 838 l 006 625 l 103 l 324 775 l 367 1 640 996 l 757 2 108

5.3.5 Alternativ 3

Under senare år har frågan om beskattning av olika sociala förmåner och ersättningar varit föremål för prövning i en rad utredningar. Skatteplikt har också införts lör olika ersättningar som träder i stället för förvärvsinkomster. Som exempel kan nämnas sjuk- och föräldrapenning, arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd. Även inom det studiesociala området har tillkommit en rad stödformer som gjorts skattepliktiga, t. ex. utbildningsbidrag för doktorander och bidrag i det särskilda vuxenstudiestödet. Gemensamt även för dessa ersättningar är att de i viss utsträckning ersätter ett inkomstbortfall. Vid sidan av de samhälleliga ersättningar som under vissa givna förutsättningar ersätter en förvärvsinkomst finns sociala förmåner som utgår även jämsides med förvärvsinkomster och som syftar antingen till en generell inkomstförstärkning för mottagarna (det allmänna barnbidraget och det statliga bostadsbidraget) eller till att stimulera mottagaren i viss bestämd riktning (t. ex. det statskommunala bostadsbidraget, studiebidragen inom studiehjälpen och studiemedlen). Bidragen inom studiehjälpen utgör en inkomst för bidragstagaren. Ur prin-

Urvecklingslinjerför studiehjälpen 145

vore det därför en fördel om bidragen, liksom andra incipiell synvinkel komster, kunde beskattas. En beskattning motiveras även av önskemålet om ett förenklat Beskattningen onödiggör särskilda instudiehjälpssystem. och undanröjer problemen med att åstadkomma ett komstprövningssystem aktuellt och rättvisande inkomstbegrepp. Studiestödsutredningen har därför sett det som angeläget att som ett alternativ för studiehjälpen belysa effekterna för olika familjetyper av ett beskattat bidrag. 1 det följande visar utredningen hur ett beskattat bidrag inom studiehjälpen påverkar olika barnfamiljers disponibla inkomster. Som jämförelse redovisas vilka effekter nuvarande studiehjälpsformåner, dvs. studiebidrag, inkomstprövat och behovsprövat tillägg, ger. Jämförelserna bygger på de förutsättningar som har angivits i avsnittet 5.2. De fullständiga beräkningarna redovisas i bilaga (DsU 1977:10). Av tabell 5.6 framgår att om det beskattade studiebidraget sätts till 657 kr./mån. får den som är ensamstående uppleva en sänkning av den disinkomsten när barnet börjar i gymnasieskolan, bl. a. beroende på ponibla att bostadsbidraget minskar med en högre taxerad inkomst. Den ökning av den disponibla inkomsten som redovisas när barnet passerar 18-årsgränsen beror på att bidragsförskottet fortsätter att utgå så länge som studiehjälp

utgår. Ökningen skulle ha varit ännu större om även skattereduktionen

Tabell 5.6 Skillnad i disponibel inkomst med skattepliktigt studiebidrag jämfört med nuvarande regler. Ensamstående med ett barn. År 1977. Vid beräkningen har förutsatts att bidrag utgår 9 måm/år.

Inkomst, Skatte- Skillnad i disponibel inkomst med skattepliktigt studiekr. pliktigt bidrag jämfört med nuvarande regler studiebidrag, kr. Barnets åldera

- +1 419 +1 644 + 5 924 + 2 786 - 24 000 824 - + 587 +4 567 + 2 260 - 30 000 + 362

- + 442 +1117 +5395 +2 544 - 36000

a Fyller 16 år etc. i slutet av året.

146 Urvecklingslinjerjör srudiehjälpen

fortsatt att utgåjtill ZO-årsåldern. Först vid ett beskattat studiebidrag på 824 kr./ mån. kompenseras bortfallet av det nuvarande studiestödet för de inkomsttagare som i tabellen har lägre inkomst än 36000 kr. För inkomsttagarna över 36000 kr. reduceras bostadsbidraget allteftersom det beskattade studiebidraget ökar. I tabell 5.7 belyses effekten av ett skattepliktigt studiebidrag för en familj där båda makarna förvärvsarbetar. Utredningen har förutsatt att det skattepliktiga studiebidraget betraktas som s. k. B-inkomst. Det innebär att studiebidraget läggs ovanpå den av makarnas inkomster som är högst. Som framgår av tabellen saknar det således betydelse hos vem bidraget beskattas om makarna har lika stor taxerad inkomst. Är familjens inkomst däremot ojämnt fördelad blir det stor skillnad i skatt när bidraget betraktassom B-inkomst. Utredningen har därför även övervägt att låta möjligheterna ett beskattat studiebidrag i stället delas jämnt mellan makarna eller i inbördes proportion till deras inkomster. En sådan regel skulle emellertid innebära att en helt ny princip infördes i skattesystemet. Dessutom skulle regeln vara svår att genomföra rent tekniskt. Den fördelningspolitiska effekten skulle därtill försvagas.

Tabell 5.7 Skillnad i disponibel inkomst med skattepliktig! studiebidragjämfört med nuvarande regler. Makar som båda förvärvsarbetar och har ett barn. År 1977

Inkomst, kr. Skatte- Skillnad i disponibel inkomst med skattex-_jpliktigt pliktigt studiebidrag jämfört med nu- Man Hustru studiebi- varande regler drag, kr? Barnets ålderb

U Beskattas som B-inkomst. b Fyller 16 år etc. i slutet av året.

Urvecklingslinjerför studiehjälpen 147

Av tabell 5.7 framgår att någon förändring av den disponibla inkomsten inte inträffar när barnet i familjen blir 17 resp. 18 år. Orsaken härtill är att varken bostadsbidrag, förvärvsavdrag eller skattereduktion utgår i dessa inkomstlägen och vid denna familjesituation.

Om makarna i exemplet har en ännu högre gemensam inkomst blir re-

sultatet detsamma med den skillnaden att beloppen ligger på en högre nivå. Detta framgår av tabell 5.8. få del Som framgår av dessa tabeller skulle ett stort antal barnfamiljer av en förstärkning av studiehjälpen om den beskattades. Detta framgår än tydligare av de mer detaljerade beräkningarna i bilagan. Även barnfamiljer med mycket höga inkomster skulle komma att få stora bidrag för barnens studier. Precis som det generella studiebidraget i alt. 2 skulle det beskattade studiebidraget aldrig komma att helt upphöra. Tabellerna visar också att ett beskattat studiebidrag - med nuvarande Skatteregler - skulle komma att utgå till barnfamiljer utan hänsyn till den ekonomiska bärkraften i familjen. Antalet barn eller fördelningen av inkomsterna makarna emellan är två faktorer som i hög grad påverkar barnfaktiska disponibla medel. Den disponibla inkomsten är mycket familjernas större i en familj där båda makarna vardera tjänar 50 000 kr./ år och endast

Tabell 5.8 Skillnad i disponibel inkomst med skattepliktig! studiebidrag jämfört med nuvarande regler. Makar som båda förvärvsarbetar och har ett barn. År 1977

Inkomst, kr. Skatte- Skillnad i disponibel inkomst med skatte- _á-å pliktigt pliktigt studiebidrag jämfört med nu- Man Hustru studiebi- varande regler drag, kr. Barnets ålderb

16 17-19 20 21

- + 891 + 502 - 50 000 50 000 657 - + 773 + 436 - 60 000 40 0()0 - + 364 + 239 - 70 000 30 000 - + 124 + 76 - 80 000 20 000

- + 1 453 + 822 - 50 000 50 000 824 - +1 304 + 739 - 60 000 40 000 - + 744 + 492 - 70 000 30 000 - + + 286 - 80 000 20 000 489

- +2 461 +1 391 - 50 000 50 000 1 128

80 000 20 000

- +3 404 +1930 - 50000 50000 1418 - +3021 +1788 - 60000 40000 - +2 087 +1261 - 70000 30000 - +1778 +1008 - 80000 20000

a Beskattas som B-inkomst.

[7 Fyller 16 år etc. i slutet av året.

148 Utvecklingslinjerfdr studiehjälpen

har ett bam än i en familj där inkomstfordelningen mellan makarna är 90 000-10000 kL/âr och där det finns flera barn. Utredningen vill erinra om att skatteutredningen enligt sina direktiv har att från mera synpunkter ta upp frågan om beskattning i stället

övergripande

för inkomstprövning av statliga bidragssystem. Studiestödsutredningen forutsätter att jämväl samhällets studiesociala stöd därvid blir föremål för överväganden.

Kostnadsberäkningar, alternativ 3

5.3.6 De olika alternativen - en jämförelse

Utredningen har valt att jämföra de olika alternativen för studiehjälpen utifrån en kostnadsnivå på en halv miljard kronor. Utredningen har valt denna nivå bl. a. därför att den skulle ge ett selektivt stöd enligt alt. 1 B

Tabell 5.9 Effekter av de föreslagna alternativen

Alternativ 1 Alternativ 2 Alternativ 3

A B

Mânadsbelopp inkl. studiebidrag, kr. 840 625 433 1 128

Antal studerande som får oreducerat bidrag 29 000 90 000 196 000 0

Antal studerande som får någon del av stödet 122 000 141 000 196 000 196 000

Högsta inkomst där oreducerat stöd utgår 32 000 59 000 obegränsad 0

Högsta inkomst där någon del av stödet utgår, 1 bam 73 000 82 0()0 obegränsad obegränsad

Utvecklingslinjer för studiehjälpen 149

som skulle motsvara vad som i socialhjälpssammanhang i Stockholms kommun beräknas för en hemmaboende gymnasiestuderande i åldern 16-19 år. Som har framgått av det föregående överensstämmer socialhjälpsnormerna i Stockholms kommun ganska väl med de regler för existensminimum som riksdagen fastställde år 1975. har även jämfört de olika alternativen utifrån andra kost- Utredningen nadsnivåer. Dessa jämförelser redovisas i bilaga, (DsU 1977:10).

Tabell 5.9 visar hur stort det sammanlagda studiestödet skulle bli om 500 milj. kr. anvisades för studiehjälpen. Vidare framgår av taytterligare bellen antalet mottagare som skulle få del av stödet och vid vilka inkomster det skulle kunna utgå. 1 tabellerna 5.10-5.12 visas hur stort det totala studiestödet enligt alt. 1-3 blir för den enskilde studeranden i olika familjesituationer. Eftersom av storleken av bidraget i det statskommunala bostadsbidraget påverkas alt. 3 har även detta bidrag medtagits i tabellerna.

Tabell 5.10 Storleken av studiestödet och det statskommunala bostadsbidraget. FöruIsä/Iningar: Tabellen avser en tvåförälderfamilj där båda föräldrarna har inkomst. Makarna svarar för 25 resp. 75 procent av familjeinkomsten. 1 familjen finns två barn som är 12 resp. 18 år gamla. Det äldsta barnet bedriver gymnasiala studier. Maximalt statskommunalt bostadsbidrag utgår.

Familjens Månadsbelopp kr. taxerade

150 Urvecklingslinjer/ör studiehjälpen

Tabell 5.11 Storleken av studiestödet och det statskommunala bostadsbidraget.

Förutsättningar: Tabellen avser en tvåiörälderfamilj där båda föräldrarna har inkomst. Makarna svarar för 25 resp. 75 procent av familjeinkomsten. l familjen finns två barn som är 17 resp. 19 år gamla. Båda barnen studerar i gymnasieskolan. Maximalt statskommunalt bostadsbidrag utgår.

Familjens Mánadsbelopp kr. taxerade

Tabell 5.12 Storleken av studiestödet och det statskommunala bostadsbidraget. Förutsättningar: Tabellen avser en enforälderfamilj med ett barn som är 18 år gammalt. Barnet studerar i gymnasieskolan. Maximalt statskommunalt bostadsbidrag utgår.

Familjens Månadsbelopp kr. taxerade

Avslutningsvis visar utredningen i tabell 5.13 vilka teoretiska marginalelTekter de olika alternativen skulle kunna ge.

Utvecklingslinjer för srudiehjälpen 151

Tabell 5.13 Totala marginaleffekter av alternativen l-3 för en tvåförälderfamilj. Båda har inkomst. Maximalt bostadsbidrag utgår. Två barn 12 och 18 år gamla. Det äldsta studerar i gymnasieskolan. Makarna svarar för 25 resp. 75 procent av den totala inkomsten. lnkomstökningen beräknad på den högre inkomsten. Procent.

Sammanlagd Sammanlagt skatte- och bidragsbortfall i taxerad procent av en inkomstökning inkomst

sou 1977:31

6 Alternativa utvecklingslinjer på

studiemedelsområdet

6.1 Inledning

De hittillsvarande utbildningspolitiska målen har, genom utbildningsplastimulerat till en lång sammanhängande utnering och studieorganisation, Det studiesociala 1965 bildningsperiod i ungdomsåren. system som infördes anpassades också därefter. Som har framgått av kap. 1 skall den fortsatta planeringen av utbildningsväsendet på alla nivåer ovanför den obligatoriska skolan bl. a. utgå från den s. k. återkommande utbildningen som en modell för individens

Åtgärder bör vidtas som främjar en växling mellan

utbildningsplanering. studier och yrkesverksamhet. . Eftersom det studiesociala stödet skall bidra till att förverkliga de utbildningspolitiska målen, är det nödvändigt att inledningsvis kon redogöra för de krav som den återkommande utbildningen ställer på det studiesociala stödet. Först därefter presenteras olika alternativa studiefinansieringsmodeller.

6.2 krav på det studiesociala stödet

Några grundläggande

6.2.1 Nivâer på Studiestödet

Studiestödet är avsett att utgöra den ekonomiska grunden för studier. Studiestödet bidrar härigenom till att undanröja eller i vart fall minska ekonomiska, sociala och geografiska hinder för att genomgå utbildning på heleller halvtid. I detta hänseende kan ett väl fungerande studiestöd ha större för vuxenstuderande än för ungdomsstuderande. För de vuxna betydelse är ekonomiska, sociala och geografiska hinder ofta stora och svåra att övervinna åtaganden och förpliktelser, bundenhet till p. g. a. ekonomiska olika familjesituationer, svårigheter att lämna en tryggad anställning med regelbundna forvärvsinkomster etc. Studier i stället för fortsatt yrkesverksamhet innebär normalt bortfall av helt eller delvis. Om återkommande utbildning skall te förvärvsinkomster, sig som ett verkligt alternativ är det därför av väsentlig betydelse att senare liggande studieperioder inte förorsakar väsentligt större påfrestningar på ekonomin än tidigare perioder. Nuvarande studiemedel är ofta otillräckliga för de personer som hunnit

154 Utvecklings/injer studiemedelsomr. på

skaffa sig stora fasta levnadsomkostnader genom några års förvärvsverksamhet. Studiemedelsbeloppet täcker inte förlusten ens av relativt låga inkomster. Det innebär att den som efter en tids förvärvsarbete vill övergå till studier i allmänhet får vidkännas en sänkt levnadsstandard. När det nuvarande studiestödet infördes i början av 1960-talet avvägdes studiestödets maximibelopp, som utredningen har visat i kap. 3, mot de normala behoven hos den som påbörjar studier i omedelbar anslutning till studierna i grundskolan och gymnasieskolan. Ett karakteristiskt drag i nuvarande är således att studiemedelssystem alla studerande i princip erhåller ett lika stort studiestöd för samma studietid. Om den principen vidmakthålls även i ett framtida studiestödssystem måste det maximala studiestödsbeloppet ligga väsentligt högre än i dag om studier skall bli ett realistiskt alternativ även för vuxna förvärvsarbetande med måttliga inkomster. Alternativet till ett sådant enhetligt studiestöd är ett studiestöd differentierat efter behov. En sådan behovsdifferentiering kan göras på många olika sätt. En möjlighet är att låta den tidigare förvärvsinkomsten få avgöra studiestödets storlek. Såväl utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen som det särskilda vuxenstudiestödet är i princip uppbyggda på en sådan differentiering. En annan möjlighet är att differentiera studiestödet med hjälp av någon annan faktor än den tidigare inkomsten, t. ex. antal barn. Utredningen har inte i detta betänkande velat ta ställning till på vilket sätt en eventuell framtida differentiering av studiestödet bör ske. Som har framgått av kap. 3 är det särskilda vuxenstudiestödet och utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen samordnade med varandra bl. a. i fråga om nivåerna på de utgående stöden. Samma minimiresp. maximibelopp gäller således för de båda stödformerna. Enligt utredningens uppfattning är det inte lämpligt att f. n. höja maximibeloppet i studiemedelssystemet utöver vad som maximalt kan utgå i dessa stödformer. Huvuddelen av studiemedlen skall visserligen återbetalas i motsats till vad som gäller för de två andra studiestöden. Det avgörande för den studerande när det gäller möjligheterna att försörja sig under studietiden är emellertid studiestödets totalbelopp. På motsvarande sätt är det, enligt utredningens uppfattning, inte lämpligt att i ett differentierat studiemedelssystem ha ett minimibelopp som överstiger det lägsta beloppet i de två andra stödformerna. Om studiestödet i stället utgår med samma belopp till alla - ett eitlictligt studiestöd utgör minimibeloppet för utbildningsbidraget och för det särskilda vuxenstudiestödet på samma sätt en gräns som inte bör överskridas. När det således gäller nivåerna på det framtida studiestödet bör de nu nämnda utgångspunkterna gälla oberoende av vilket utvecklingsalternativ som väljs. Utredningen kommer senare i detta kapitel att ytterligare ta upp de nu nämnda frågorna.

6.2.2 Maximirid I studiemedelssystemet finns f. n. två regler som maximerar rätten till studiestöd i tiden och som kan sägas direkt motverka de utbildningspolitiska ambitionerna att möjliggöra studier enligt den återkommande utbildningens princip. Enligt den ena regeln får studiemedel inte beviljas den som är

Utvecklings/Mer på studiemedelsomr. 155

äldre än 45 år. Om det föreligger särskilda skäl får dock studiemedel beviljas även den som är äldre än 45 år. Med nuvarande liberala tillämpning av åldersgränsen medges studiemedel uppåt 55-årsåldern. Enligt den andra regeln får studiemedel innehas högst 16 terminer - oavsett om studiemedel innehas endast en del av en termin eller för halvtidsstudier. Dessa regler infördes främst för att den enskilde inte skulle ådra sig större skuldbörda än han hade förmåga att klara av. Reglerna avsåg samtidigt att förhindra att studier blev alltför långvariga. Som tidigare har framhållits var det i första hand med sikte på de ungdomsstuderande som dessa regler utformades. Andelen äldre studerande i utbildningar för vilka studiemedel kunde utgå var då relativt liten. Denna grupp har emellertid, som har framgått av kap. 3, successivt vuxit. Om återkommande utbildning i en framtid blir allt vanligare, kommer andelen äldre studerande att öka ytterligare. Dessa omständigheter motiverar en ändring av reglerna om längsta tid för innehav av studiemedel.

6.2.3 Behovsprövning Även reglerna om behovsprövning i förhållande till den studerandes egen inkomst utformades med tanke på behoven hos ungdomsstuderande som övergår direkt från gymnasiala till eftergymnasiala studier på heltid under helt läsår. Successivt har därefter särskilda regler tillkommit för deltidsstuderande och för dem som studerar under endast en del av en termin. Syftet med dessa regler var att förhindra att de deltids- och korttidsstuderande skulle få ett sämre stöd än de heltidsstuderande. Särskilt oförmånliga är nuvarande behovsprövningsregler för dem som studerar endast någon eller några få månader under ett halvår. Redan en relativt måttlig inkomst under resten av halvåret medför att studiemedlen bortfaller eller i van fall reduceras kraftigt. Även för de heltidsstuderande är emellertid behovsprövningsreglerna oförmånliga om studierna kombineras med förvärvsarbete på t. ex. kvällstid, på helger och under sommarmånaderna. I ett system med återkommande utbildning är det, enligt utredningens mening, nödvändigt att behovsprövningsreglerna utformas så att studier blir ett realistiskt alternativ även i ekonomiskt hänseende för de nu nämnda studerandegrupperna. Den anpassning av behovsprövningsreglerna som därvid är nödvändig - i den mån behovsprövningen i sin nuvarande utformning över huvud taget bedöms lämplig - är att studiestödet inte skall reduceras av att den studerande har inkomster av måttlig omfattning.

6.2.4 Å rerberalningssky/digher

Återbetalningsreglerna i studiemedelssystemet utformades mot bakgrund

av att eftergymnasial utbildning i regel var avslutad i 25-årsåldern. Återbetalningen kunde därmed normalt påbörjas några år före 30-årsåldern för att pågå drygt 20 år. Redan den omständigheten att den vuxenstuderande påbörjar sin återbetalning vid en högre ålder än den ungdomsstuderande medför, med samma

156 Utvecklingslinjer på studiemedelsomr.

skuldbelopp, en större årlig återbetalningsbörda för den vuxenstuderande än för den ungdomsstuderande. Visserligen innehåller studiemedelssystemet sociala trygghetsregler som bl. a. möjliggör hel eller delvis befrielse från återbetalningen ett visst år när betalningsförmågan är svag. Detta innebär dock ingen definitiv avskrivning utan endast att avgiften skjuts upp till ett senare år. Först vid 65 års ålder avskrivs kvarvarande återbetalningsskyldighet. Även andra faktorer bidrar till att återbetalningsbördan blir större för den vuxenstuderande. För att kompensera brister i tidigare utbildning behöver många vuxna s. k. överbryggande utbildning, dvs. utbildning på grundskoleoch gymnasieskolenivå. Merparten av dagens ungdom genomgår sådan utbildning huvudsakligen utan att behöva skuldsätta sig. Även om det särskilda vuxenstudiestödet har sin tyngdpunkt på vuxnas behov, så är ändå många vuxna tills vidare hänvisade till studiemedelssystemet för att fi» nansiera sina studier också på dessa utbildningsnivåer. En tredje faktor som medför att skuldbördan blir större för den som studerar i vuxen ålder är att vuxna oftare än ungdomsstuderande har barn och också måste utnyttja möjligheten till barntillägg. Barntillägg är återbetalningspliktiga och ökar därmed den totala skulden. Enligt utredningens mening måste det framtida studiestödet utformas så att återbetalningsbördan inte blir större för dem som i vuxen ålder skaffar sig en utbildning än för ungdomsstuderande.

6.2.5 -

Studiebidrag återbetalning

studiebidraget har två väsentliga funktioner. Det minskar återbetalningsbördan efter studierna och verkar rekryteringsfrämjande. studiebidraget har således ingen betydelse för försörjningsmöjligheterna under studietiden. Avgörande härför är i stället storleken på det totala studiestödet. För att främja den återkommande utbildningen och göra det möjligt för vuxna att studera är det, som har framgått, nödvändigt att höja nivån på studiestödets totalbelopp. Om emellertid en sådan höjning inte samtidigt åtföljs av en höjning av bidragsdelen och/eller en förändring av återbetalningsreglerna skulle återbetalningsbördan bli mer betungande än i dag. En utveckling av utbildningsväsendet mot återkommande utbildning för med sig kravet att det studiesociala stödet skall vara utformat så att varken den totala eller den årliga återbetalningsbördan blir större för den som bedriver studier i vuxen ålder än för dem som studerar i ungdomsåren.

6.2.6 Sammanfattning

Sammanfattningsvis bör följande grundläggande krav ställas på ett studiesocialt stöd för att det skall främja eller åtminstone inte motarbeta den återkommande utbildningen. 1. Studiestödets totalbelopp måste vara så stort att det blir ekonomiskt möjligt för förvärvsarbetande att avbryta sitt förvärvsarbete för studier under kortare eller längre tid. Totalbeloppet bör emellertid under den närmast

Utvecklings/injer pâ studiemede/somr. 157

överblickbara tiden inte överstiga vad som kan utgå i utbildningsbidrag i arbetsmarknadsutbildningen och i särskilt vuxenstudiestöd. 2. Eftersom studier i den återkommande utbildningen skall kunna förekomma under en individs hela förvärvsaktiva tid måste studiestödet kunna utgå i princip upp till pensionsåldern. 3. Maximeringen av rätten till studiestöd kan inte, som i dag, uttryckas i antal terminer som studiestöd har uppburits utan får begränsas antingen till ett visst antal studiestödsmånader på heltid eller till ett visst totalbelopp. 4. Studiesocialt stöd bör även fortsättningsvis utgå i princip efter behov. Behovsprövningen måste dock ta större hänsyn än i dag till de studerande som kombinerar sina studier med förvärvsarbete. 5. Studiebidragets storlek och de sociala trygghetsreglerna vid återbetalningen bör kombineras så att återbetalningsbördan inte blir tyngre för de vuxenstuderande än för de ungdomsstuderande.

6.3 Tre alternativa utvecklingslinjer

I det följande kommer utredningen att presentera tre alternativa utvecklingslinjer för studiemedelssystemet. Dessa är Följande: Alternativ 1. Studielön - hela studiestödet utgår i form av icke-återbetalningspliktigt bidrag. Alternativ 2. Studielån - den återbetalningspliktiga delen är räntebärande och räntan därmed avdragsgill vid inkomsttaxeringen. - i nuvarande Alternativ 3. Studiemedel Förändringar system.

6.3.1 Studielön Som har framgått av kap. 3 har tankarna på studielön som finansieringsmodell för i första hand högre utbildning allt sedan studiesociala utredningens tid hållits levande i den studiesociala debatten. Ursprungligen avsågs med begreppet studielön ett bidrag som till sin storlek motsvarade den lön den studerande skulle ha haft om han i stället hade valt att förvärvsarbeta. Innebörden av begreppet studielön har emellertid i den allmänna debatten successivt kommit att förändras. Redan den studiesociala utredningen använde t. ex. begreppet studielön som beteckning som motsvarande genomsnittliga studieutgifter. Det på kontanta bidrag, motivet för att införa studielön var att studier borde betraktas grundläggande som ett arbete, jämförbart med annat slag av förvärvsarbete. Under senare år har en variant till den mera traditionella studielönemodellen förekommit i den allmänna debatten. Denna studiefinansieringsmodell bygger på principen om inkomstbortfall, dvs. samma princip som ligger till grund för t. ex. utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen och det särskilda vuxenstudiestödet. I enlighet med vad som har sagts i det föregående om nivåerna på det framtida studiestödet, kan en studielönemodell konstrueras antingen så att en generell lika stor ”lön” eller så att ”lönens” storlek inom vissa gränser utgår till alla studerande

158 Utvecklingslinjer på studiemedelsomr.

motsvarar den tidigare förvärvsinkomsten. Utredningen har valt det senare alternativet. Utredningens alternativ om studielön är uppbyggt på följande sätt. I botten finns ett grundbelopp som skall täcka de nödvändiga studiekostnaderna. Grundbeloppet har förutsätts motsvara vad som i dag maximalt kan utgå inom studiemedelssystemet. Om den studerande tidigare haft förvärvsinkomster som överstiger detta grundbelopp är studielönen så stor att den ersätter bortfallet av dessa inkomster upp till 3 500 kL/mån. före skatt, dvs. ungefär vad som maximalt kan utgå i utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen. Utredningen utgår vidare från att studielönen är beskattad. Därigenom bortfaller behovet av sådana särskilda behovsprövningsregler som finns i nuvarande studiemedelssystem. En beskattning gör det samtidigt möjligt att räkna studielönen som pensionsgrundande inkomst. Utredningen har förutsatt att studielönens grundbelopp skall kunna utgå till alla studerande som är berättigade till utbildningsplats och som uppfyller föreskrivna krav på studieresultat. För rätt till studielön utöver grundbeloppet har utredningen ansett det rimligt att samma krav på Förvärvsarbete m. m., som gäller för rätt till särskilt vuxenstudiestöd, bör gälla. Från de nu nämnda utgångspunkterna har utredningen beräknat den disponibla inkomsten för studerande i olika familje- och studiesituationer. Beräkningarna redovisas i särskild bilaga till detta betänkande (Ds U 1977: 10). I samma bilaga finns en jämförelse mellan nuvarande studiemedelssystem och utredningens alternativ om studielön. För den som således vill studera hur studielönen mer i detalj har utformats hänvisas till nämnda bilaga. Utredningen har förutsatt att studielönen skall kunna utgå till de studerande som idag har studiemedel, dvs. normalt från 20 års ålder. Samma åldersgräns gäller även för övriga alternativa stödformer i detta kapitel. Utredningen har även övervägt att låta studielönen utgå från lé-årsåldern. Ett sådant krav på en framtida studielönemodell har på senare år framförts från olika håll. De flesta elevorganisationema vid de gymnasiala utbildningarna har t. ex. framfört ett sådant krav. Ett argument som därvid ofta anförs är att studier bör jämställas med arbete. En 16-åring äger rätt att själv förfoga över inkomst från eget arbete. Ett annat argument för en 16årsgräns är att en beskattad studielön direkt till den studerande öppnar möjligheter att inordna även gruppen gymnasiestuderande i försäkringssystemen. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att ett av dess alternativ för studiehjälpen består i ett generellt, obeskattat bidrag som inte prövas mot föräldrarnas inkomster. Den högsta nivån på detta generella bidrag uppgår, enligt vad som framgår av kap. 5, till vad som kan utgå i utbildningsbidrag till tonåringar inom arbetsmarknadsutbildningen. Även ett enhetligt studiesocialt system med studielön till samtliga studerande efter den obligatoriska skolan måste, enligt utredningens mening, innehålla olika nivåer på stödet. De studiesociala förmåner som maximalt kan utgå i form av utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen bör inte kunna överskridas. Utredningen har i övrigt inte funnit anledning att mer i detalj utveckla detta alternativ. Avslutningsvis skall utredningen - från mera principiella utgångspunkter

Urvecklingslinjer på srudiemedelsomr. 159

- diskutera för- och nackdelar med en studielön enligt den modell utredningen har valt. För den studerande har studielönen den Fördelen att den inte leder till någon skuldsättning. Denna omständighet bör kunna underlätta rekryteringen av i utbildningshänseende eftersatta grupper som upplever skuldsättningen som ett studiehinder. Rekryteringseffekten är emellertid svår att bedöma. Om man med en studielön ändå inte når de mest angelägna grupperna kan effekten i stället bli att de grupper som redan nu rekryteras till utbildning får förstärkta förmåner och att - med tanke på sambandet mellan utbildningsnivå och inkomst (se kap. 1)- studielönen därmed förstärker inkomstskillnaderna mellan olika grupper i samhället. På lång sikt är det dock möjligt att en studielön kan komma att bidra till att inkomstskillnaderna i samhället minskar. Det är inte säkert att ett studielönesystem blir särskilt enkelt i administrativt hänseende. Nuvarande regler inom studiemedelssystemet för t. ex. behovsprövning och återbetalning blir visserligen överflödiga, men nya regler torde få tillkomma i vad avser t. ex. närvarokontroll, resultatredovisning etc. Den inkomstrelaterade studielönen svarar bättre än nuvarande studiemedelssystem mot de krav på ett studiesocialt system som den återkommande utbildningen ställer. Inom vissa gränser möjliggör detta alternativ att förvärvsarbete kan varvas med studier utan att standardsänkningen under studieperioden blir alltför kännbar. För studielönealternativet blir de statsfinansiella åtagandena mycket betydande. Merkostnaden för en inkomstrelaterad studielön skulle - vilket framgår av det följande - bli ca 1,2 miljarder kr. vid oförändrat studerandeantal, ca 2,3 miljarder kr. vid en 50-procentig ökning resp. 3,4 miljarder kr. vid en fördubbling av antalet studerande med studiestöd. Därvid har skatten på studielönen räknats bort. En studielönereform väcker sannolikt krav på avskrivning av återbetalningspliktiga studiemedel. Kostnaderna för en total avskrivning har utredningen beräknat till 7,9 miljarder kr. eller 393 Mkr. per år fördelade på 20 år.

Beräkning av kostnaderna för en studielön I Kostnaderna för nuvarande system budgetåret 1977/78: Studiebidrag enl. kap. 4 studiestödslagen (SSL) 229 Mkr.

Återbetalningspliktiga medel enl. kap. 4 (SSL) 806 Mkr.

II Kostnader för en inkomstrelaterad studielön på mellan 2 500 kr. och 3 500 kL/mån. Skatten beräknad efter preliminärskattetabell 1977, 27 kr. i kommunal utdebitering. Procentsatserna utgör ett genomsnitt av skattetabellens fyra kolumner:

160 Urvecklingslinjer pâ studiemedelsomr.

a) Vid oförändrat antal helårsstuderande med studiestöd 50000 x 2500 x 9 = 1125 Mkr. - 21% i skatt: 889 30000 x 3000 x 9 810 Mkr. - 23 % i skatt: 624 30000 x 3500 x 9 945 Mkr. - 27 % i skatt: 690

2 203 Kostnaderna for nuvarande - 1035 Avgår: system

Merkostnad: l 168

b) Vid en 50-procentig ökning av antalet studiestödstagare

c) Vid en fördubbling av antalet studiestödstagare l00000x2500x9 2250-21%iskatt: l 778

III Kostnader för en avskrivning av samtliga återbetalningspliktiga studiemedel:

Studiemedelsfondens fordringar .på återbetalningspliktiga studiemedel

uppgick vid årsskiftet 1976/77 till totalt 7 858 Mkr. En avskrivning fördelad på 20 år ger en kostnad på 393 Mkr./år. 1V Kostnader för en studielön på 1 430 kr./ mån. till elever i åldern 16-19 år i gymnasial utbildning: a) 196000 helårsstuderande (beräknat på samma sätt som antalet helårsstuderande i kap 5). 196000 x 1430 x 9 = 2523 Mkr. - 17 % i skatt: 2094 Mkr.

b) 235000 helårsstuderande (en ökning med 20 %) 235000 x 1430 x 9 = 3024 Mkr. - 17 % i skatt: 2510 Mkr.

Utvecklingslinjer pa° studiemedelsomr. 161

6.3.2 Studielån

Ingen hävdar numera, i motsats till vad som var fallet i början på 1960-talet, att högskolestudier bör finansieras enbart med lån. Förklaringen till att denna ståndpunkt har övergivits torde vara den Förändrade arbetsmarknadssituationen för högskoleutbildade. En låneiinansiering av högskolestudier betraktas inte längre som en ”säker investering”. De skilda uppfattningarna om studiemedlens utformning kretsar numera i betydande utsträckning kring frågan om vilken nivå bidragsdelen i dem skall ha. En annan av de frågor som har diskuterats livligt är om den återbetalningspliktiga delen i studiemedlen även i fortsättningen skall vara ineller om ett konventionellt lån med avdragsrätt för räntan skall dexreglerad ersätta denna. De nuvarande reglerna om återbetalning av studiemedel skiljer sig på en rad viktiga punkter från vad som gäller för konventionella kreditsystem. l studiemedelssystemet finns olika s. k. sociala trygghetsregler som begränsar återbetalningsskyldigheten i vissa fall. Dessutom är återbetalningstiden relativt lång, den s. k. periodiseringen är jämnt fördelad över hela återbetalningstiden och återbetalningen påbörjas inte förrän två år efter det år den studerande senast uppbar studiemedel. För ett konventionellt lån gäller däremot att återbetalningstiden ofta är betydligt kortare och att periodiseringen är ojämnt fördelad så att återbetalningsbördan är störst i början av återbetalningen för att successivt minska, men framför allt att återbeär ovillkorlig så till vida att hänsyn till betalningsförmågan inte talningen tas. De återbetalningspliktiga studiemedlen räknas vidare upp med ett speciellt regleringstal och den årliga avgiften och skulduppräkningen är inte till någon del avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Konventionella lån däremot löper med ränta som är avdragsgill. Utredningen har i det följande konstruerat ett studielån av konventionell typ men med samma sociala trygghetsregler som i studiemedelssystemet. Ett studielån av denna kraktär är inte möjligt att erhålla som vanliga banklån utan betydande statliga garantier. Kostnaderna för dessa garantier torde motsvara kostnaderna för de sociala trygghetsreglema i nuvarande studiemedelssystem. Studielånesystemet, som det här presenteras, skiljer sig således från studiemedelssystemet endast däri att det är räntebärande och att denna ränta är avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Utredningens jämförelse av studiemedelsfmansierade resp. lånefinansierade studier bygger i övrigt på följande förutsättningar:

1. Studiemedel beviljas och återbetalas enligt nu gällande regler. Hänsyn har i den följande jämförelsen således inte tagits till att andra regler för av studiemedelsskulden gällde före år 1975. Det förutsätts att uppräkning maximala studiemedel beviljas under tre år och att hel studiemedelsavgift erläggs under hela återbetalningstiden (20 år). 2. Studielån beviljas med samma belopp som utgåri återbetalningspliktiga studiemedel. Därutöver utgår samma bidrag som i nuvarande studiemedelssystem. 3. Den ränta som belöper sig på studietiden och de två följande amorteringsfria åren kapitaliseras.

162 Urvecklingslinjer pâ studiemedelsomr.

4. Studielånet löper med åtta procents ränta (dvs. samma ränta som diskontot våren 1977) och amorteras på 20 år. I särskild bilaga till detta betänkande (Ds U 1977: 10) redovisas motsvarande jämförelse med ett studielån som löper med tio procents ränta (dvs. två procent över diskontot våren 1977). Tabell 6.1 visar skuldsituationen för en studerande som fr. o. m. vårterminen 1972 studerat tre år och som uppburit maximala återbetalningspliktiga studiemedel resp. studielån med samma belopp. Pengarna lyfts den l februari och den 1 september.

Tabell 6.1 Jämförelse studiemedel-studielån. Skuldens storlek efter avslutade studier

År/ Återbetal- Studie- Skuld den 31/ 12 Total skuld 31/12 termin ningsplik- lån tiga stu- Återbetal- Studie- Återbetal- Studiediemedel ningsplik- lån ningsplik- lån tiga stu- tiga studiemedel diemedel

1972 vt 3 955 3 955 4 071 4 245 ht 4095 4095 4139 4204 8210 8449

1973 vt 4 235 4 235 4 359 4 546 ht 4 442 4 442 4 489 4 560 17 320 18 231

1974 vt 4 652 4 652 4 788 4 993 ht 4 951 4 951 5 004 5 083 27 667 29 765

Efter avslutade studier uppgår, som framgår av tabell 6.1, studiemedelsskulden till 27 667 kr. och studielåneskulden till 29 765 kr. Efter studierna följer två återbetalningsfria år (1975 och 1976) under vilka studiemedlen räknas upp till 29 446 kr. per den 31/ 12 1976 och studielånet, inklusive kapitaliserad ränta for dessa år, till 34 718 kr. vid samma tidpunkt. Tabell 6.2 visar den totala utgiften för återbetalning av studiemedel på 29446 kr. Studiemedelsskulden har uppräknats med 3,2 procent for vart och ett av de 20 återbetalningsåren.

Urvecklingslinjer pâ studiemedelsomr. 163

Tabell 6.2 Återbetalning av studiemedel. Årlig studiemedelsavgift resp. total utgift Återbetal- Saldo Saldo den Uppräknat Studieden 1/1 1/1 minus saldo den medelsningsår

164 Utvecklingslinjer pâ srudiemedelsomr.

Tabell 6.3 visar den totala utgiften För amortering av ett studielån på 34 718 kr.

Tabell 6.3 Amortering av studielån. Årlig utgift resp. total utgift

Amorte- Saldo Saldo den Amortering Ränta ringsår den 1/1 31/12 minus amortering

= 63 880

De faktiska kostnaderna for återbetalningen av studielånet är, eftersom räntan är avdragsgill vid inkomsttaxeringen, beroende på den återbetalandes inkomster och därmed sammanhängande marginalskatt. I tabell 6.4 är kostnaderna beräknade enligt två olika alternativ: Det första (1), där endast under amorteringstiden erlagd ränta är avdragsgill (huvudregel i kommunalskattelagen) och det andra (II), där avdrag medges även för den under studietiden och de amorteringsfria åren upplupna och kapitaliserade räntan (8 388 kr.). Denna ränta fördelas då över amorteringstiden och de årliga amorteringarna minskar med samma belopp.

Urvecklingslinjer szudiemedelsomr. 165

SOU 1977231 på

Tabell 6.4 Faktisk kostnad för återbetalning av studielån

Marginal- Alternativ l Alternativ ll skatt i % Amorte- Ränte- Kostnad Amorte- Ränte- Kostnad ring kostnad totalt ring kostnad” totalt

a Under studietiden och de två amorteringsfria åren upplupen och kapitaliserad ränta uppgår till 8 388 kr. Ränteutgifterna totalt uppgår således till 37 550 kr. Tabell 6.5 visar marginalskattens storlek i olika inkomstlägen inkomståret 1977.

Tabell 6.5 Marginalskattens storlek i olika inkomstlägen inkomståret 1977 räknat efter en kommunal utdebitering på 27 kr

Sammanfattningsvis kan utredningen konstatera att ett studielån enligt alternativ 1(se tab. 6.4) inte i något inkomstläge är formånligare än nuvarande återbetalningssystem for studiemedel. Alternativ II (se tab. 6.4 och 6.5) blir formånligare än studiemedelssystemet vid en beskattningsbar inkomst som överstiger ca 65 000 kr. Beskattningsbara inkomster på dessa nivåer motsvaras av bruttoinkomster som är betydligt högre. Om studielånet i stället löper med tio procents ränta blir alternativ ll förmånligare vid en beskattningsbar inkomst som överstiger ca 70000 kr. På motsvarande sätt blir ett studielånealternativ otörmånligare om den beskattningsbara inkomsten understiger de nyss nämnda nivåerna. Den studerandes kostnader stiger med sjunkande inkomst. Detta medför att statens kostnader i motsvarande grad minskar. Enligt utredningens mening inskränker sig fördelarna med ett studie-

166 Urvecklings/in/ei pâ srudiemedelsomr.

lånesystem i förhållande till nuvarande studiemedelssystem till att det av många kan upplevas som enklare och mer lättöverskådligt, eftersom det överensstämmer med återbetalningen av konventionella krediter.

6.3.3 Förändringar i nuvarande studiemedelssystem

Utredningen har i början av detta kapitel uppställt ett antal krav på det framtida studiesociala stödet. Dessa krav har utformats mot bakgrund av att de studerande i dag inte utgör den homogena grupp som de var bara för tio år sedan. Av den i kap. 3 redovisade undersökningen framgår t. ex. att andelen äldre studerande har ökat kraftigt och att andelen med försörjningsbörda och med förvärvsarbete parallellt med studierna också har stigit. l detta alternativ visar utredningen hur det nuvarande studiemedelssystemet skulle kunna förändras för att bättre svara mot dessa krav. Alternativet innehåller förslag till dels en höjning av totalbeloppet och bidragsdelen, dels olika förändringar av reglerna för återbetalning. Utredningen visar effekterna av en höjning av totalbeloppet från nuvarande 140 till 150 resp. 200 procent av basbeloppet. Räknat efter basbeloppet 10 700 kr.1 motsvarar detta en höjning från 14 980 kr. till 16 050 resp. 21 400 kr. för nio månaders heltidsstudier. I särskild bilaga (Ds U 1977:10) beräknar utredningen den disponibla inkomsten för studerande i olika familje- och studiesituationer. I bilagan visas också effekterna för den enskilde studeranden av en höjning av bidragsdelen från nuvarande 2 178 kr./år (14,5 % av dagens totalbelopp) till en fjärdedel resp. en tredjedel av totalbeloppen 140, 150 och 200 procent av basbeloppet. Utredningen visar också hur en beskattning av bidragsdelen påverkar den disponibla inkomsten. Den som mer i detalj vill studera hur dessa förändringar av totalbelopp och bidragsdel påverkar den studerandes disponibla inkomst hänvisas till denna bilaga. Där framgår också skillnaderna i förhållande till nuvarande system. Utredningen har emellertid - vilket framgår senare i detta kapitel - ur materialet valt ut fyra vanliga studie- och familjesituationer där förändringarna i den disponibla inkomsten till följd.av att bidraget beskattas redovisas.

Höjning av totalbeloppet

Till grund för utredningens alternativa nivåer på studiemedlens totalbelopp - 150 resp. 200 procent av basbeloppet - ligger följande resonemang. Riksdagen bestämde år 1964 det högsta beloppet för studiemedel till 140 procent av basbeloppet. Till grund för beslutet låg, som har redovisats i kap. 3, dels 1957 års studentekonomiska undersökning, dels konsumtions- Basbeloppet för ht 1977 nivån hos övriga jämförbara Genom till grupper i samhället. anknytningen är ll 100 kr. Av arbetsbasbeloppet gjordes studiemedlen värdebeständiga. Riksdagen avvisade tantekniska skäl har utredken på automatiskt verkande regler för att också trygga standardbestänningen i sina beräkningar i detta kapitel använt bas- digheten, dvs. regler som skulle ha medfört att de studerande automatiskt beloppet för mars 1977, via studiemedlen fått del i samhällets allmänna standardökning. Denna fråga 10 700 kr. borde i stället, liksom på övriga jämförbara områden, enligt riksdagens ställ-

Utvecklingslinjer på srudiemedelsomr. 167

regleras genom beslut i efterhand. Riksdagen förutsatte dock ningstagande att frågan om standardföljsamheten skulle ägnas fortlöpande uppmärksamhet så att någon mer betydande eftersläpning inte skulle uppkomma för de studerande. Som har framgått av kap. 3 har studiemedlen, trots basbeloppsanknytinte varit helt värdebeständiga. Den främsta orsaken till detta är ningen, att Konsumentprisindex för de stora utgiftsposterna - livsmedel och bostad - i de studerandes, liksom i alla låginkomsttagares budget, har stigit snabbare än totalindex, som ligger till grund för basbeloppets storlek. En annan orsak är slopandet i början av 1970-talet av de särskilda statliga subventionerna till studentbostäder, vilket kommer att slå igenom i form av höjda hyror med början 1977-78. Samtidigt fick visserligen ensamstående utan barn rätt till bostadsbidrag, men få studerande torde i realiteten, trots den nu nämnda hyreshöjningen, komma upp till bidragsberättigande hyra. Enligt utredningens bedömning krävs en höjning av studiemedlens totalbelopp, från nuvarande 140 procent, till omkring 150 procent av basbeloppet för att återställa 1965 års köpkraft. Utredningen vill i sammanhanget erinra om att även 1968 års studiemedelsutredning i betänkandet (SOU 1971:87) Reformer inom studiemedelssystemet föreslog en sådan höjning av totalbeloppet. Om hänsyn dessutom tas till standardutvecklingen för de tidigare nämnda jämförbara grupperna så krävs, som framgår av tabellerna 6.6 och 6.7, en höjning till ca 200 procent av basbeloppet. Jämförelsen gäller endast gruppen studerande som går direkt från gymnasieskolan till eftergymnasial utbildning. Utredningen är medveten om bland de studerande inom att denna grupp inte längre är helt dominerande studiemedelsberättigande utbildning. Utredningen har ändå valt att göra denna jämförelse för att kunna illustrera utvecklingen sedan 1965.

Tabell 6.6 Disponibel inkomst för ensamstående heltidsstuderande 9 månader utan barn. Två månaders förvärvsarbete. Löpande priser

1965 1975

inkomst 2 månader, brutto 1916” 6150” 150 145 Avdrag, sjukförsäkringsavgift - - Avdrag, kommunalskatt Taxerad inkomst 1 760 6 000 - 1 500 Beskattningsbar inkomst 10 - Folkpensionsavgift 10 - Sjukförsäkringsavgift - 217 Skatt

Disponibel inkomst a Inkomsten under sommarmånaderna har förutsätts motsvara lön till sjukvårdsbiträde. inkomsten - i Som framgår av tabell 6.6 har den disponibla uttryckt löpande priser - ökat med ca 10000 kr. under den gångna tioårsperioden.

168 Utveck/ingsIin/erpâ srudiemede/somr.

Om den disponibla inkomsten för 1965 räknas om i 1975 års penningvärde blir den ca 16500 kr. och ökningen således ca 2 500 kr. I tabell 6.7 har utredningen gjort motsvarande beräkningar av hur den disponibla inkomsten förändrats for en ensamstående förvärvsarbetande i åldern 20-30 år utan barn. Uppgifterna om inkomsterna är hämtade från SCB:s löpande inkomststatistik.

Tabell 6.7 Disponibel inkomst för ensamstående förvärvsarbetande 20-30 år utan barn. Löpande priser

a Till statlig inkomstskatt b Till kommunal inkomstskatt.

Tabell 6.7 visar att den disponibla inkomsten, som år 1965 uppgick till ca 9000 kr., dvs. samma summa som den heltidsstuderande i tabell 6.6 kom upp till, stigit med drygt 14 000 kr. Omräknat i 1975 års penningvärde uppgick den disponibla inkomsten 1965 till ca 16 500 kr., vilket ger en realökning åren 1965-1976 på ca 6 700 kr. Standardforbättringen for de förvärvsarbetande i nämnda inkomstläge har således under perioden 1965-1975 uppgått till drygt 40 procent. Detta innebär att studiemedlens totalbelopp måste höjas från nuvarande 140 till drygt 190 procent av basbeloppet for att den heltidsstuderande skall komma upp i samma konsumtionsnivå. Enligt utredningens mening torde detta motsvara knappt 200 procent av basbeloppet räknat för år 1977. Av tabell 6.8 framgår de disponibla medlen med ett totalbelopp på studiemedlen på 140, 150 resp. 200 procent av basbeloppet - dvs. 14 980 kr., 16 050 resp. 21 400 kr. med basbeloppet 10 700 kr. - for nio månaders heltidsstuderande i olika familjesituationer. För studerande med barn utgår därutöver ett barntillägg på 25 procent av basbeloppet - dvs. 2 675 kr. Vidare har vid framräknandet av de disponibla medlen beaktats de olika familjepolitiska bidragen. I bilaga DsU 1977:10 redovisar utredningen mera i detalj förutsättningarna för tabellen. Där framgår också de disponibla medlen for studerande med olika forvärvsinkomster och med varierande omfattning av studierna.

studienzedelsomr. 169

Utvecklings/injerpâ

Tabell 6.8 Disponibla medel vid olika totalbelopp på studiemedlen för nio månaders heltidsstuderande i olika familjesituationer. Inga förvärvsinkomster

Familjesituation Disponibla medel med följande totalbelopp i procent av basbeloppet

140 150 200

a Till studerande med barn uppgår totalbeloppen, med hänsyn till bamtillägget, till 165, 175 resp. 225 procent av basbeloppet.

l enlighet med vad som sagts i det föregående bör inte en generell höjning av totalbeloppet i studiemedelssystemet överstiga minimibeloppet för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. En höjning av studiemedlen till 150 procent av basbeloppet skulle för en ensamstående utan barn ligga drygt 300 kr./mån. under utbildningsbidragets minimibelopp. En höjning av basbeloppet skulle däremot över till 200 procent ligga ca 275 kL/mån. nämnda belopp. Det särskilda i studiemedelssystemet har inte någon motbarntillägget i utbildningsbidraget. Detta medför att en studerande med t. ex. svarighet två barn redan med nuvarande totalbelopp på studiemedlen kommer upp till minimibeloppet för utbildningsbidrag.

Beskattning av studiebidraget vid olika rota/belopp

l utredningens direktiv anges bl. a. att effekterna av en beskattning av ett höjt studiebidrag bör redovisas. I tabellerna 6.9 till 6.12 visar utredningen i enlighet härmed hur den disponibla inkomsten förändras i olika studieoch om totalbeloppet i studiemedelssystemet höjs och familjesituationer studiebidraget beskattas. studiebidraget har, i dessa fyra tabeller, förutsätts en tredjedel avde olika totalbeloppen. Tabellerna utgör ett utdrag utgöra ur ett mer omfattande material som redovisas i bilaga (Ds U 1977:10). De olika studie- och familjesituationer som redovisas i det följande har valts därför att de, vilket har framgått av utredningens undersökningar i kap. 3, är representativa för studiemedelstagarna. Den disponibla inkomsten definieras i tabellerna som summan av förvärvsinkomst, studiemedel, bostadsbidrag, barnbidrag och bidragsförskott minus skatt och daghemsavgift. Förvärvsinkomsten har antagits uppgå till 2000 kr. och högst 5000 kr. i månaden. lägst inkomst har beräknats dels med obeskattat studiebidrag, dels Disponibel med beskattat studiebidrag. De obeskattade studiemedlen har beräknats till 140, 150 och 200 procent av basbeloppet (10700 kr.). De beskattade studiemedlen har beräknats till så stort bruttobelopp att ensamstående utan barn som studerar på heltid och har en förvärvsinkomst om 6000 kr./år får samma disponibla inkomst som erhålles med obeskattade studiemedel. För studerande på deltid uppgår studiemedlen till hälften av det belopp

170 Utvecklingslinjerpâ srudiemedelsomr.

som beräknats För heltidsstuderande. För studerande med barn har studiemedlen ökats med 25 procent av basbeloppet. Förutsättningarna i övrigt redovisas i bilaga (DsU 1977:10). Tabell 6.9 Ensamstående utan barn. Heltidsstudier under 9 månader Studiemedel Disponibel inkomst när lörvärvsinkomsten är, kL/år i procent av basbeloppet Beskattade studiemedel Obeskattade studiemedel 0 6 000 12 000 0 6 000 12 000

Tabell 6.9 visar att den disponibla inkomsten for en ensamstående utan barn som studerar på heltid under nio månader är lika stor vid ett beskattat som vid ett obeskattat studiebidrag om förvärvsinkomsten är 6000 kr./år. Detta har, som tidigare nämnts, också utgjort utgångspunkten för utredningens beräkningar av nivån på det beskattade studiestödet. Som framgår av tabellen innebär detta att den disponibla inkomsten blir större vid ett beskattat studiebidrag än vid ett obeskattat om förvärvsinkomst saknas. Om förvärvsinkomsterna överstiger 6 000 kn/år blir skillnaden i disponibel inkomst mellan de olika alternativen endast marginell.

Tabell 6.10 Ensamstående med ett barn. Deltidsstudier under 9 månader Studiemedel Disponibel inkomst när iörvärvsinkomsten är, kr./år i procent av

Tabell 6.10 visar att den disponibla inkomsten inte påverkas av att studiebidraget beskattas förrän inkomsten vid sidan av studiemedlen är relativt hög. Vid en inkomst på 30 000 kr. medför en beskattning av studiebidraget en ökning av den disponibla inkomsten på ca 2000 kr.

Tabell 6.11 Gift med hemmamake. Deltidsstudier under 5 månader Studiemedel Disponibel inkomst när lörvärvsinkomsten är, kr./år i procent av

Utvecklingslinjer studiemedelsomr. 171

på

Tabell 6.11 visar att för den som studerar på deltid under fem månader och är gift med hemmamake är skillnaden mellan ett beskattat och ett obeskattat detta under förutsättning att förvärvsinbidrag endast marginell, ökar blir det beskattade alternativet komsterna är ringa. När inkomsterna huvudsakligen beroende på att studiemedlen reduceras med förmånligare, stigande inkomst i det obeskattade alternativet.

Tabell 6.12 Gifta som båda förvärvsarbetar, en av makarna studerar på deltid under 5 månader. Den andra makens inkomst uppgår till 48 000 kr

Studiemedel Disponibel inkomst när förvärvsinkomsten är, kr./år i procent av Beskattade studiemedel Obeskattade studiemedel basbeloppet

19000 38000 47 500 19000 38000 47500

Tabell 6.12 visar i likhet med tabell 6.11 att fördelarna med ett beskattat studiebidrag ökar med stigande inkomst. Sammanfattningsvis kan sägas att en beskattning av studiebidraget blir fördelaktig för den som bedriver heltidsstudier och inte har några förvärvsinkomster under året. Vidare blir ett beskattat studiebidrag fördelaktigt för den som har hög inkomst. Detta beror på att de obeskattade studiebidragen, till skillnad från de beskattade, är behovsprövade i Förhållande till inkomsten.

K ostnadsberäkningar I det följande redovisas utredningens kostnadsberäkningar för tidigare diskuterade höjningar av dels totalbeloppet, dels bidragsdelen inom studiemedelssystemet. Tabell 6.13 visar kostnaderna med ett obeskattat bidrag och tabell 6.14 kostnaderna med ett beskattat bidrag. l kolumnerna Merkostnader har kostnaderna för nuvarande system, 229 milj. kr. i studiebidrag och 1 112 milj. kr. i återbetalningspliktiga studiemedel, fråndragits. Kostnadsberäkningarna bygger på följande förutsättningar: 1. Studiemedlens totalbelopp uppgår i det obeskattade alternativet till 140, 150 resp. 200 procent av basbeloppet, eller i kronor uttryckt till 14980, 16050 resp. 21400 kr., räknat efter basbeloppet 10 700 kr. 2. I det beskattade alternativet har de olika nivåerna på totalbeloppet satts så att en ensamstående studerande utan barn och med inkomster vid sidan av studierna på omkring 6 000 kr. erhåller ungefär samma disponibla inkomst som i det obeskattade alternativet. Totalbeloppen brutto blir därför 16168, 16 659, 17 380, 17 790, 23140 resp. 23715 kr. 3. Bidragsdelen är i samtliga alternativ satt till 25 resp. 33 1/3 procent av totalbeloppet. 4. Antalet studiemedelstagare har beräknats till 110 000, dvs. det antal studerande som läsåret 1977/78 beräknas utnyttja bidragsdelen i studie-

172 Urvecklingslinjer pâ srudiemedelsomr.

medelssystemet. Detta innebär ett något ökat antal studiemedelstagare jämfört med läsåret 1975/76. Vid en 50-procentig ökning av antalet studiemedelstagare blir motsvarande siffra 165000 samt vid en fördubbling av antalet studiemedelstagare 220 000. Antalet studiemedelstagare som också utnyttjar den återbetalningspliktiga delen har förutsatts vara 83 500, också detta en viss ökning i förhållande till läsåret 1975/76. I procent uttryckt motsvarar detta 75,9 procent av det totala antalet studiemedelstagare. Studiemedelstagarna beräknas utnyttja i genomsnitt 96 procent av bidragsdelen och, med hänsyn till barntillägget, 104 procent av den återbetalningspliktiga delen. 5. 1 det beskattade alternativet har förutsätts att de studerande i genomsnitt har 6000 kr. i inkomst vid sidan av studiemedlen. 6. Skatt har beräknats efter preliminärskattetabell för 1977, 27 kr. i kommunal utdebitering. kolumn l och den på bidragsdelen belöpande skatten har fråndragits i totalsumman.

En differentiera! srudiemedelssystem?

Som har framgått av föregående avsnitt skulle kostnaderna for en höjning av studiemedlens totalbelopp till de nivåer som här har diskuterats bli ansenliga. En höjning till exempelvis 200 procent av basbeloppet skulle leda

Tabell 6.13 Kostnadsberäkningar för höjning av totalbelopp och bidrag inom studiemedelssystemet, obeskattat bidrag. Mkr

Utvecklings/Wei på srudiemedelsomr. 173

till en merkostnad i förhållande till nuläget på ca 650 milj. kr. vid oförändrat Om bidragsdelen utgör 33 procent av detta toantal studiemedelstagare. i statens utgifter falla på bidragsdelen med 524 talbelopp skulle ökningen milj. kr. och på den återbetalningspliktiga delen med 127 milj. kr. Om bii stället utgör 25 procent av det nämnda totalbeloppet skulle dragsdelen motsvarande siffror bli 336 milj. kr. resp. 282 milj. kr. En höjning av totalbeloppet till 200 procent av basbeloppet tillsammans med en höjning skulle sannolikt leda till att antalet studiemedelstagare skulle av bidragsdelen av antalet studerande skulle leda till en meröka. En 50-procentig ökning kostnad för staten på ca l 600 milj. kr., varav 618 milj. kr. resp. 901 milj. kr. hänför sig till bidragsdelen och 979 milj. kr. resp. 746 milj. kr. hänför delen. sig till den återbetalningspliktiga De nu nämnda kostnaderna avser således en generell höjning av totalbeloppet och studiebidraget i studiemedelssystemet. Alla studiemedelstagare skulle få del i förstärkningen av studiestödet. Endast de nu gällande bealternativt skattereglerna skulle i framtiden diffehovsprövningsreglerna rentiera studiestödet mellan studiemedelstagarna. Utredningen har i kap. 3 visat att gruppen studiemedelstagare var tämligen homogent sammansatt vad avser ålder, tidigare förvärvsarbete etc., när nuvarande studiemedelssystem tillkom. Det var då naturligt att studiestödet

Tabell 6.14 Kostnadsberäkningar för höjning av totalbelopp och bidrag inom studiemedelssystemet, beskattat bidrag. Mkr

Nivå på Antal studie- Kostnader Skatt Merkostnader ?4totalbelopp/ medelstagare Bidragsdel Återbetalnings- Bidrags- Återbetalnings- Totalt bidrag

174 Urvecklingslinjerpâ sIudiemede/somr.

vad gäller totalbelopp och studiebidrag, om man bortser från barntillägget, utgick med samma belopp till samtliga studiemedelstagare. När nu denna förutsättning inte längre gäller och då kostnaderna med en generell höjning blir betydande är det, enligt utredningens mening, motiverat att utöver en viss generell höjning överväga en höjning av totalbeloppet och studiebidraget som endast tillkommer vissa studerandegrupper med större behov än andra. Enligt utredningens mening finns det emellertid skäl att erinra om att de generella höjningar av totalbeloppet som i det föregående har diskuterats inte ter sig oskäliga. En höjning av nuvarande totalbelopp till 150 procent av basbeloppet skulle som utredningen har visat endast innebära att studiemedlens köpkraft återställdes till 1965 års nivå. En höjning av totalbeloppet till 200 procent av basbeloppet skulle innebära att de studerande fick del av samma standardförbättring som andra jämförbara grupper. Enligt utredningens mening bör en eventuell differentiering av totalbeloppet i studiemedelssystemet således kombineras med en generell höjning av detta belopp. Utredningen har inte funnit anledning att i detta betänkande närmare gå in på frågan om storleken på varken den generella eller den differentierade höjningen av totalbeloppet. Utredningen vill emellertid betona att ett grundläggande krav på studiestödet även fortsättningsvis måste vara att det är tillräckligt stort för att de studerande skall kunna täcka sina studiekostnader. Ur den synvinkeln spelar fördelningen mellan lån och bidrag en underordnad roll. Enligt utredningens mening torde det dock vara orealistiskt att i studiemedelssystemet ha ett totalbelopp som är så stort att vuxna förvärvsarbetande skall kunna återvända till studier under längre perioder och därvid i stort sett kunna bibehålla sin standard. Detta följer i och for sig redan av vad utredningen sagt i det föregående om att totalbeloppet i studiemedelssystemet inte bör överskrida vad som maximalt kan utgå i det särskilda vuxenstudiestödet och utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen. Däremot bör det vara möjligt att, med i stort sett bibehållen standard, under kortare perioder återvända till mer koncentrerade studier eller att kunna bedriva studier på deltid. Tanken att differentiera studiestödet är, som utredningen tidigare visat, inte ny i studiesociala sammanhang. Såväl det särskilda vuxenstudiestödet som utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen utgår med olika belopp till olika studerande. För rätt till dessa studiestöd uppställs vissa krav. Utredningen har inte gått in på frågan om vilka krav som bör gälla för rätt till ett högre totalbelopp i ett eventuellt differentierat studiemedelssystem. Utredningen vill emellertid erinra om att om återkommande utbildning i framtiden skall kunna bli ett realistiskt alternativ för allt fler grupper i samhället, torde det vara nödvändigt att ta hänsyn till bl. a. ålder och försörjningsbörda vid fastställandet av rätten till det högre totalbeloppet. En höjning av totalbeloppet medför en i motsvarande grad ökad skuldbörda för den enskilde om reglerna i gällande studiemedelssystem i övrigt inte ändras. Det är därför nödvändigt att kombinera en eventuell höjning av totalbeloppet i studiemedelssystemet - såväl den generella som den differentierade höjningen - med antingen en höjd bidragsdel och/ eller förändrade

Urvecklingslinjer på studiemedelsomr. 175

återbetalningsregler. I de beräkningar utredningen har gjort (se DsU 1977:10) har bidragsdelen, som nämnts, förutsatts vara 25 alternativt 33 1/ 3 procent av resp. totalbelopp. Beräkningarna kan således illustrera hur ett differentierat totalbelopp kan kombineras med en höjd bidragsdel och hur den disponibla inkomsten därvid påverkas i olika familje- och studiesituationer. Enligt utredningens mening talar många skäl för att kombinera ett höjt totalbelopp i studiemedelssystemet med förbättringar framför allt på återbetalningssidan. En höjd bidragsdel tillkommer alla studerande, de sociala trygghetsreglerna i återbetalningssystemet däremot endast de betalningssvaga. Härigenom får förbättringarna en fördelningspolitisk effekt. De förändringar i återbetalningssystemet som därvid i första hand bör komma i fråga är följande: El Höjning av avgiftsgränsen El Ändrade regler för maximal studiemedelsavgift. Som kommer att framgå av det följande är de nu nämnda förändringarna i âterbetalningssystemet motiverade oberoende av eventuella höjningar av totalbeloppet. En höjning av totalbeloppet skulle emellertid förstärka kraven på förändringar i återbetalningssystemet. Utredningen har förutsatt att återbetalningsreglerna i ett framtida studiemedelssystem skall vara enhetligt utformade. Ett integrerat studiestödssystem för både ungdoms- och vuxenstuderande, som skall kunna utnyttjas under olika perioder av individens aktiva tid, kräver enhetlighet i återbetalningssystemet.

Höjning av avgiftsgränsen Som har framgått av kap. 3 inträder återbetalningsskyldighet för studiemedel vid ett avgiftsunderlag (nonnalt den taxerade inkomsten) på ca 37 000 kr. (år 1977). Om denna s. k. avgiftsgräns höjs skulle detta medföra ökad trygghet såväl för ungdoms- som vuxenstuderande. I tabell 6.15 visar utredningen hur den maximala studiemedelsavgiften påverkas om nuvarande avgiftsgräns på 3 1/2 basbelopp höjs. Studiemedelsavgiftens storlek uttrycks dels i procent av den taxerade inkomsten, dels i kronor. Som framgår av tabell 6.15 får - med nuvarande avgiftsgräns - en person som har en taxerad inkomst på t.ex. 50000 kr. en maximal studiemedelsavgift på 2 520 kr., dvs. 5 procent av den taxerade inkomsten. Vid en taxerad inkomst på t. ex. 60 000 kr. uppgår den maximala studiemedelsavgiften till 7,5 procent av den nämnda inkomsten. Vid 75 000 kr. i taxerad inkomst utgör avgiften 10 procent etc. Uttryckt i procent av nettolönen - dvs. inkomst efter skatt - skulle motsvarande siffror i stället vara 8, 13 resp. 19 procent. Avgifter av denna storleksordning är dock ovanliga. Av samtliga de som år 1977 påförts studiemedelsavgift hade t. ex. endast 0,2 procent en avgift överstigande 4000 kr. Om avgiftsgränsen i stället höjs till 4 1/2 basbelopp skulle studiemedelsavgiften till 380 kr. eller 0,7

.uppgå

procent av den taxerade inkomsten på 50 000 kr. Ar den taxerade inkomsten i stället 60000 kr. blir - med samma avgiftsgräns studiemedelsavgiften 2 380 kr. eller 4 procent av den taxerade inkomsten. Med 75 000 kr. i taxerad

176 Utvecklingslinjer på studiemedelsomr.

inkomst blir studiemedelsavgiften 5 370 kr. eller 7,2 procent av den taxerade inkomsten. En höjning av avgiftsgränsen från 3 1/2 basbelopp till exempelvis 4 1/2 basbelopp påverkar den totala marginaleffekten endast för de återbetalningsskyldiga som befinner sig i inkomstskiktet 37 500-48 150 kr. För dessa minskar den sammanlagda marginaleffekten med 20 procent. Detta beror på 20-procentsregeln, som säger att studiemedelsavgiften får uppgå till högst 20 procent av skillnaden mellan avgiftsunderlaget (normalt den taxerade inkomsten) och avgiftsgränsen. För dem som även efter höjningen ligger ovanför avgiftsgränsen kommer den totala marginaleffekten att bli oförändrad, även om avgiften minskar.

Ändrade regler för maximal studiemede/savgiñ

Som framgår av tabell 6.15 kan den årliga studiemedelsavgiften redan i måttliga inkomstlägen uppgå till en ansenlig del av den taxerade inkomsten, detta trots den i det föregående nämnda 20-procentsregeln. En annan effekt av avtrappningsreglerna i återbetalningssystemet är att de tillsammans med skattesystemet och reduktionsreglerna for bostadsbidragen teoretiskt kan ge marginaleffekter på över 100 procent i inkomstlägen över 54 000 per år (jfr. kap. 5). Marginaleffekten av avtrappningsreglerna

Tabell 6.15 Maximal studiemedelsavgift i förhållande till taxerad inkomst och avgiftsgräns i kr. och procent av taxerad inkomst. Gällande regel om maximal avgift (ZO-procentsregeln) har tillämpats i samtliga fall

3,5 basbelopp = 37 450. 4 basbelopp = 42800 4,5 basbelopp = 48150. 5 basbelopp = 53500

Utvecklings/injer pa studiemedelsomr. 177

inom återbetalningen uppgår till 20 procent, reduktionen av bostadsbidragen sker med 24 procent vid inkomster över 54 000 kr./år och marginalskatten i motsvarande inkomstlägen överstiger 60 procent. En inkomstökning i dessa inkomstlägen skulle således teoretiskt kunna ge en minskning i den disponibla inkomsten. Marginaleffekter av denna storleksordning är oacceptabla. Reglerna om studiemedelsavgiftens storlek i förhållande till inkomsten bör därför förändras. En möjlighet är därvid att maximera studiemedelsavgiften till en viss procent av inkomsten i stället för en del av inkomsten över avgiftsgränsen som i dag. För att en sådan förändring inte skall skapa nya alltför kraftiga tröskeleffekter måste procentsatsen sannolikt vara olika stor i olika inkomstlägen. Ett alternativ till att bestämma den maximala studiemedelsavgiften i procent av den taxerade inkomsten är att modifiera den nuvarande s. k. 20procentsregeln. Studiemedelsavgiften skulle således kunna uppgå till exempelvis 15 eller 10 procent av skillnaden mellan avgiftsunderlag och avgifts- 20 procent. Enligt utredningens mening är dock gräns i stället för gällande - framför allt i informationshänseende - den förra metoden att föredra framför denna senare. I det följande visar utredningen hur en förändring enligt det förra alternativet skulle kunna åstadkommas. Avgiftsgränsen bibehålls vid nuvarande 3 1/2 basbelopp. Avgiften tillåts inte i något inkomstläge överstiga 5 procent av den taxerade inkomsten. Mellan avgiftsgränsen och 51/2 basbelopp, dvs. med basbeloppet 10 700 kr. mellan 37 450 och 58 850 kr. i taxerad inkomst, ökar procentsatsen successivt i enlighet med vad som framgår av tabell 6.16. I tabell 6.17 jämförs den maximala studiemedelsavgiften enligt nuvarande regler med den maximala avgiften i enlighet med tabell 6.16. Det bör emellertid påpekas att ytterst få studiemedelstagare i praktiken kommer upp i sådana studiemedelsavgifter som i tabellen har angivits för inkomsttagare över 60000 kr. i taxerad inkomst. Av de personer som år 1977 fick sin studiemedelsavgift fastställd för forsta gången, var det endast 44 som kom upp i en avgift på mer än 5 000 kr. Av tabellen framgår dels att avgiften är mindre uttryckt i både kr. och procent av den taxerade inkomsten, dels att ökningstakten är väsentligt långsammare än med gällande regler - mellan 1 och 5 procent jämfört med nuvarande 20 procent. Härigenom blir den

Tabell 6.16 Maximal studiemedelsavgift i förhållande till inkomsten

178 Utvecklingslinjer på studiemedelsomr.

sammanlagda marginaleffekten för en återbetalningsskyldig med en taxerad inkomst på t. ex. 60000 kr. ca 80 procent i stället för de ca 100 procent som i dag teoretiskt gäller. 1 det följande visar utredningen i tre exempel hur ett höjt, differentierat totalbelopp, kombinerat med nu nämnda förändringar i återbetalningsreglerna, påverkar återbetalningsbördan för olika studerandekategorier. Utredningen har räknat efter basbeloppet 10 700 kr. Ex. 1 Direkt efter gymnasieskolan genomgår en ensamstående kvinna med ett bam en treårig socionomutbildning. Hon lyfter maximala studiemedel som utgör 150 procent av basbeloppet. studiebidraget uppgår till 2 178 kr., dvs. 13,6 procent av totalbeloppet. Utöver totalbeloppet erhåller hon dessutom ett bamtillägg. Efter avslutade studier uppgår skulden till 49 641 kr. Beloppet skall återbetalas på 25 år. Studiemedelsavgiften för det första avgiftsåret uppgår därför till 1 986 kr. Med en taxerad inkomst på 50000 kr. får hon, med nuvarande regler, erlägga full avgift. Om däremot de återbetalningsregler tillämpas som utredningen beskrivit i tabellerna 6.16 och 6.17, blir avgiften reducerad till l 500 kr. Först när den taxerade inkomsten - - vederbörande uppgår till ca 54 000 kr. blir enligt de sistnämnda reglerna skyldig att erlägga full studiemedelsavgift, dvs. 1986 kr. Ex. 2 Om kvinnan i det föregående exemplet i stället väljer att gå direkt ut i förvärvslivet efter gymnasieskolan skulle följande studiesociala förmåner kunna erbjudas henne om hon påbörjade den treåriga utbildningen först

Tabell 6.17 Maximal studiemedelsavgift i förhållande till den taxerade inkomsten med nuvarande regler och i enlighet med tabell 6.16 Taxerad inkomst Maximal studiemedelsavgift enligt

Utvecklingslinjer pâ studiemedelsomr. 179

när hon var 35 år: I maximala studiemedel utgår 200 procent av basbeloppet. Av detta totalbelopp utgörs 25 procent av bidrag. Hon lyfter dessutom bamtillägg. När hon avslutat studierna uppgår studiemedelsskulden till 56 175 kr. Efter två återbetalningsfria år påbörjar hon återbetalningen. Skulden uppgår då till 59 828 kr. och hon är 40 år gammal. Skulden skall återbetalas under 15 år. Den årliga studiemedelsavgiften uppgår till 3 989 kr. Med en taxerad inkomst på 60000 kr. får hon - enligt nuvarande regler - Om däremot de återbetalningsregler tillämpas, som erlägga full avgift. utredningen beskrivit i tabellerna 6.16 och 6.17, blir avgiften reducerad till 3000 kr. Först när den taxerade inkomsten uppgår till ca 80000 kr. blir - att erlägga full studiemehon « enligt de sistnämnda reglerna skyldig delsavgift, dvs. 3989 kr. Ex. 3 Om kvinnan i de föregående exemplen i stället väljer att återvända till studier först när hon är 50 år, bedriver hon kanske studier enbart på halvtid. Följande studiestöd skulle då kunna erbjudas henne: I maximalt studiestöd utgår 100 procent av basbeloppet. studiebidraget får utgöra en tredjedel av detta totalbelopp. Något barntillägg förutsätts inte längre utgå. Om hennes studier pågår under två år blir hennes studiemedelsskuld 15 193 kr. det år hon skall påbörja återbetalningen. Eftersom hon då är 54 år har hon tolv återbetalningsår. Det första avgiftsåret blir avgiften l 266 kr. Om hennes taxerade inkomst är 50 000 kr. får hon betala full avgift enligt såväl däremot de gällande som de föreslagna reglerna. Om den taxerade inkomsten är 45 000 kr. uppgår den maximala avgiften, enligt gällande regler till ca 1500 kr. och till ca 900 kr. enligt de föreslagna reglerna.

Förändringar för att uppnå ett mjukare inträde av âterbetalningen

I direktiven till utredningen har angivits att de sakkunniga bör undersöka möjligheterna till ett mjukare inträde av återbetalningen än som nu sker”. l enlighet härmed har utredningen övervägt om följande förändringar i återbetalningsreglerna skulle kunna genomföras. Förändringarna förutsätts därvid bli genomförda oberoende av om de framtida återbetalningspliktiga medlen utgår i form av indexbundna studiemedel eller i form av konventionella lån med ränta. Enligt nuvarande regler är studiemedelsavgiften reellt lika stor under det första återbetalningsåret som under det sista. Detta betyder emellertid inte att återbetalningsbördan nödvändigtvis behöver vara lika stor under hela återbetalningstiden. Tvärtom förhåller det sig normalt så att återbetalningsbördan - åtminstone när det gäller ungdomsstuderande - är störst i början för att sedan successivt sjunka. Detta sammanhänger med att återbetalningsperiodens första år, även om den föregås av två återbetalningsfria år, i tiden vanligtvis sammanfaller med andra ofta betydande kostnader för t. ex. bosättning, familjebildning etc., samtidigt som inkomsten är som lägst. En bättre överensstämmelse mellan betalningsskyldighet och betalningsförmåga skulle antagligen uppnås genom att utöka antalet återbetalningsfria år, exempelvis från nuvarande två till fem. Förhoppningsvis kommer härigenom ett större antal återbetalningsskyldiga att dels ha hunnit med en stor del av sina initialkostnader, dels kommit en bit högre på inkomstskalan.

180 Utvecklingslinjer pâ studiemedelsomr.

Med en sådan generell förändring av återbetalningsreglema kan emellertid en förbättrad anpassning mellan återbetalningsskyldighet och återbetalningsförmåga inte uppnås i det individuella fallet. För att inte förkorta den långa återbetalningstiden (en av förutsättningarna för att den årliga återbetalningsbördan skall kunna hållas på en rimlig nivå) måste samtidigt nuvarande SO-årsgräns höjas med motsvarande antal år. Med en utökning av antalet återbetalningsfria år till fem år skulle således återbetalningen pågå t. o. m. det år den återbetalningsskyldige fyller 53 år i stället för 50 år som gäller f. n. En ofrånkomlig effekt av en sådan förändring blir att antalet “reservår”, dvs. de år under vilka sådan kvarstående studiemedelsskuld skall betalas, som på grund av uppskov eller nedsättning inte betalats under ordinarie återbetalningsperiod, minskar. Ett mjukare inträde av återbetalningen kan också uppnås genom en annan fördelning i tiden av den totala återbetalningsskyldigheten än den som gäller f. n., t. ex. genom att låta studiemedelsavgiftens storlek även reellt öka från en lägre nivå i början av återbetalningsperioden till en högre nivå i slutet. Effekterna härav blir visserligen en generellt sett förbättrad situation i början av återbetalningstiden, men med denna förbättring följer en motsvarande försämring i slutet av perioden som likaledes är generell. Denna förändring ger inte utrymme för individuella hänsynstaganden till försämrad betalningsförmåga under återbetalnigsperiodens senare del. En tredje möjlighet att minska återbetalningsbördan i början av återbetalningen ligger i att utsträcka den totala återbetalningstiden utöver nuvarande 50-årsgräns även för dem som avslutat sina studier i relativt unga år. Härigenom minskar självfallet den årliga studiemedelsavgiften och också den årliga återbetalningsbördan. Med en sådan förändring försvinner de tidigare nämnda reservåren. Detta medför att uppskov eller nedsättning av avgiften ett eller flera år leder till antingen omedelbar och definitiv avskrivning eller till att ett motsvarande belopp läggs till kvarstående skuld. Med det senare alternativet ökar de återstående årliga avgifterna. I återbetalningssystemet finns f. n. två regler som tillkommit för att förhindra att återbetalningen av relativt små studiemedelsskulder sprids över en alltför lång tid. Den ena regeln säger att studiemedelsavgiften inte får fastställas till ett belopp som understiger en tiondel av basbeloppet, den andra att studiemedelsskuld som understiger två tiondelar av basbeloppet skall återbetalas i sin helhet under ett och samma år. Med basbeloppet för 1977, 10 700 kr., innebär dessa regler en studiemedelsavgift på minst 1070 kr. resp. 2140 kr. Utvecklingen under senare år har lett till att en majoritet av de återbetalningsskyldiga, p. g. a. den nämnda ”entiondelsregeln”, inte kommer i åtnjutande av den långa återbetalningstid som är huvudregeln i återbetalningssystemet. Tvåtiondelsregeln drabbar i första hand vuxna korttidsstuderande - en grupp som ökar kraftigt i antal. Vissa av de förslag till förändringar för att uppnå ett mjukare inträde av återbetalningen som utredningen diskuterat i det föregående förutsätter att också de två nu nämnda reglerna ändras.

Utvecklingslinjer pa studiemedelsomr. 181

K osmadsberäkningar för förändringar i âterbetalningsreglerna

De förändringar i återbetalningsreglema som utredningen i det föregående har diskuterat leder till ett minskat inflöde av studiemedelsavgifter till studiemedelsfonden. Detta leder till att staten i motsvarande utsträckning måste tillskjuta medel till fonden. Dessa ökade statsutgifter är svåra att i detalj beräkna. Den främsta orsaken till detta är att beräkningarna måste bygga på antaganden om den framtida löneutvecklingen för gruppen återbetalningsskyldiga. Sådana antaganden är av naturliga skäl vanskliga att göra. 1 det följande har utredningen inskränkt sig till att endast i grova drag ange kostnaderna för de olika förändringarna i återbetalningsreglema. Till grund för beräkningarna har lagts de senast kända uppgifterna om avgiftsunderlagets storlek m. m. för de återbetalningsskyldiga. Uppgifterna avser år 1975. De redovisas i tabell 6.18 samt i det följande.

Tabell 6.18 Antal återbetalningsskyldiga fördelade med hänsyn till avgiftsunderlagets storlek. År 1975

a Vid beräkningen av avgiftsunderlagets storlek har hänsyn inte tagits till ev. makes/jämställds ekonomi men väl till förekomsten av bam.

Tabell 6.18 visar att om ev. makes/jämställds inkomst inte beaktades hade ca 70 000 personer år 1975 ett avgiftsunderlag som understeg avgiftsgränsen 3,5 basbelopp (31 500 kr.). En höjning av denna avgiftsgräns till 4 basbelopp skulle det nämnda året ha lett till att ytterligare ca 12 000 återbetalningsskyldiga skulle ha hamnat under avgiftsgränsen. En höjning av avgiftsgränsen till 4,5 resp. 5 basbelopp skulle ha lett till att, utöver de nämnda 70 000, ytterligare ca 30 000 resp. 50 000 återbetalningsskyldiga legat under den nämnda gränsen. Den totalt debiterade studiemedelsavgiften år 1975 för de drygt 176 000 avgiftsskyldiga uppgick till 186,5 milj. kr. Genomsnittsavgiften var således ca 1050 kr. Genom 22 600 beslut om helt uppskov och l 860 beslut om nedsatt avgift under år 1975 minskade den debiterade avgiften till 161,3 milj. kr. På grund av uppskov helt eller delvis bortföll således 25,2 milj. kr. Genomsnittsavgiften för de 22600 avgiftsskyldiga som beviljats helt uppskov uppgick till ca 1 100 kr. En höjning av avgiftsgränsen skulle - med i övrigt oförändrade förhållanden - ha medfört en kostnadsökning år 1975 enligt följande:

Vid 4 basbelopp + 7,3 milj. kr Vid 4,5 basbelopp + 18,2 milj. kr. Vid 5,0 basbelopp + 30,3 milj. kr.

182 Urvecklingslinjer på srudiemedelsomr.

Kostnaderna for en höjning av avgiftsgränsen till nämnda nivåer skulle för år 1977 ligga ca 50 procent högre. Kostnaderna skulle således uppgå till ll milj. kr., 27,3 milj. kr. resp. 45,5 milj. kr. Vid utredningens beräkningar av kostnaderna for en sådan ändring av återbetalningsreglerna att studiemedelsavgiften inte tillåts överstiga en viss procent av den taxerade inkomsten, har samma förutsättningar, som har nämnts i det föregående, legat till grund. Kostnaderna for denna Förändring i återbetalningsreglema har beräknats till mellan 15 och 20 milj. kr. Utredningen har därvid förutsatt att de nämnda förbättringarna kommer samtliga avgiftsskyldiga till del. Utredningen har slutligen diskuterat olika tänkbara förändringar i gällande återbetalningsregler för att uppnå ett mjukare inträde av återbetalningen. En möjlighet som därvid har nämnts är att antalet återbetalningsfria år utökas från nuvarande två till fem år. Kostnaden for en sådan reform skulle - med samma förutsättningar som tidigare - bli ca 50 milj. kr. det forsta budgetåret, ca 100 milj. kr. det andra budgetåret och ca 150 milj. kr. det tredje budgetåret. En annan möjlighet som också har nämnts är att höja nuvarande 50årsgräns till 65 år. Kostnaderna för en sådan reform skulle det forsta budgetåret bli ca 16 milj. kr. under förutsättning att regeln om den längre återbetalningstiden endast får gälla dem, for vilka studiemedelsavgift fastställs för första gången.

sou 1977:31 183

7 Organisation, administration

7.1 Inledning

Studiestödsutredningen har enligt sina direktiv också till uppgift att se över de administrativa rutinerna rörande studiestöd. Syftet skall därvid vara att åstadkomma en effektiv administration väl anpassad till det framtida studiestödet. På den skall vidare ställas samma krav som på formerna för studiestöd, nämligen att vara överblickbar och lättillgänglig för den som utnyttjar de skilda slagen av studiestöd. I det föregående har utredningen skisserat alternativa förslag till studiestöd på såväl den nuvarande studiehjälpens område som studiemedlens område. Det är på detta stadium av utredningens arbete knappast meningsfullt att i detalj utarbeta administrativa lösningar för det framtida studiestödet. Det bör ske först sedan ställning har tagits till vilka av utredningens alternativ som skall bearbetas till färdiga förslag. Utredningen har emellertid ansett att det bör kunna vara fruktbart för dess fortsatta arbete att få synpunkter på vissa principiella frågor kring administrationen av studiestödet. För detta ändamål redovisas i förevarande kapitel först huvuddragen av den nuvarande administrationen för studiestödet. Därefter skisseras tre alternativa former för studiestödets administration samt anges några av de för- och nackdelar som är förenade med dem. Frågan om de olika beslutsorganens sammansättning tas ej upp.

7.2 Nuvarande administration av studiestödet

Utredningen har tidigare redovisat de nuvarande formerna för studiestöd. För varje form av studiestöd riktas ansökan om sådant till skilda studiestödsmyndigheter. En yngre elev i gymnasial utbildning ansöker om studiehjälp hos skolstyrelse/rektor. Ansökan lämnas in på skolan. En äldre elev i grundskoleutbildning eller gymnasial utbildning kan söka utbildningsbidrag hos länsarbetsnämnden, särskilt vuxenstudiestöd hos vuxenutbildningsnämnden eller studiemedel hos studiemedelsnämnden. Studerande inom högskolan ansöker om studiemedel. De studerande inom försöksverksamheten med yrkesteknisk högskola kan även söka särskilt vuxenstudiestöd. Elever som söker studiehjälp i form av behovsprövat tillägg eller återbetalningspliktiga studiemedel skall lämna in sin ansökan till CSN:s studiehjälps-

184 Organisation, administration

sektion. Studiestödsansökningar från elever som avser att studera i utlandet prövas av CSN:s utlandssektion. Även utbetalningen av studiestödet skiftar med stödform. Utbetalning av studiehjälpen sker på sätt som skolstyrelse/ rektor bestämmer. Studiemedel betalas ut genom studiemedelsnämnden. Utbildningsbidrag och vuxenstudiestöd betalas ut genom försäkringskassan. De administrativa organen för handläggning av de olika studiestödsformerna har olika geografiska verksamhetsområden. CSN är central studiestödsmyndighet. Dess verksamhetsområde omfattar därför hela landet. Studiemedelsnämndens verksamhetsområde utgörs av en region som i huvudsak sammanfaller med motsvarande högskoleregion. Verksamheten omfattar prövning av studiemedelsansökningar från elever som avser att studera på skolor som ligger inom regionen. Regionerna är sex till antalet. Vuxenutbildningsnämndens och länsarbetsnämndens verksamhetsområde utgörs av ett län. Verksamheten omfattar prövning av studiestödsansökningar från elever som är bosatta inom länet. Eleverna kan i princip söka sin utbildning var som helst i landet. Skolstyrelse/rektor prövar studiehjälpsansökningar på lokal nivå (främst kommunen) från elever som studerar på skolor som hör till skolstyrelses/ rektors ansvarsområde. Organisationen för handläggning av studiestödet är således omfattande och svår att överblicka. En sammanfattande bild av den ges i figur 7.1. Principen att varje form av studiestöd skall prövas av en särskild myndighet leder till att ingen myndighet har möjlighet att göra en allsidig bedömning av vilken av stödformema som bäst motsvarar elevens situation. Detta medför bl. a. att elever med likartade förhållanden i samma utbildning kan få skilda studiestöd, något som uppfattas som ”orättvist”. Denna ordning har också medfört praktiska olägenheter, t. ex. att studiestödsansökan till följd av bl. a. brister i informationshänseende, ofta hamnar hos fel myndighet. CSN får varje månad hundratals ansökningar vilka borde ha skickats till andra studiestödsorgan. Motsvarande gäller för vuxenutbildningsnämnderna och studiemedelsnämnderna. De studerande uppfattar dessutom reglerna för de olika stödformema som komplicerade. Många anser därför att det är besvärligt att söka studiestöd. För att få en mer enhetlig administration av studiestödet måste vissa organisatoriska förändringar vidtas. l det följande analyseras olika förslag med detta syfte. I ett alternativ ersätts nuvarande studiestödsorgan med ”länsstudiestödsnämnder”. I ett annat uppdras utbetalningen av studiestöd åt försäkringskassorna och riksförsäkringsverket (RFV). Vidare diskuteras ett alternativ som syftar till att rationalisera framför allt utbetalningen av studiestöd inom ramen för nuvarande organisation.

7.3 Några utgångspunkter

7.3.1 Önskemål och krav på studiesrödsorganisationen

I en diskussion om en ändamålsenlig administration för studiestödet kan det vara naturligt att bl. a. utgå från de önskemål som en enskild studiestödstagare kan tänkas ställa:

Organisation, administration 185

vill veta vilket eller vilka slag av studiestöd som han Cl Den studerande

kan erhålla samt hur han söker studiestödet

El Den studerande vill ha tillgång till erforderliga blanketter på ett ställe

0. dyl.

El Den studerande vill att hans studiestödsansökan skall behandlas på kort

skall betalas ut snabbt (ev. regelbundet) och med tid samt att pengarna

rätt Figur 7.1 Studiestödsadmibelopp nistrationen 1977-07-01

I I I I

Utbetalning Utbetalning

7 V RFV CSN Beslut 1) ADB -system ST IS -systemet

Utbetalning

Försäkring? Skolstyrelse kassa

CSN Länsarbets- Vuxenutbild- Studiemedels- Sk l ° a nämnd ningsnämnd nämnd Beviljningsenheten

i i ii i

/ \

Vuxen- Studie- Studie- Studie- Tim- Utbildmedel hjälp i hjälp ernings- studieform av sättbidrag stöd återbet- ning medel

Gymnasial utbild- Grund- Arbetsmark- Vuxenstude- Gymnasial utning för yngre utnadsutbild- rande i grund- bildning för elev bildning skole- och äldre elev Eftergymnasial ning gymnasial ut- för bildning utbildning vuxna Studier vid Studier utom- YTH lands

1) Studiestödets informationssystem

186 Organisation, administration

El Den studerande vill kunna ”förstå” studiestödssystemet, dvs. han har krav på att systemet skall vara överskådligt och grundat på enkla regler och med en ”klar” administration.

Dessa önskemål är i dag endast delvis tillgodosedda. Enligt utredningens mening måste, för att önskemålen skall kunna uppfyllas, ökad vikt bl. a. läggas vid följande arbetsuppgifter inom administrationen för studiestödet.

U Information till både enskilda studerande och vidareinfonnatörer (t. ex. kuratorer och konsulenter) om studiestödet El Uppföljning av studiestödets effekter inom verksamhetsområdet

Cl Utveckling av effektiva administrativa hjälpmedel som utan avkall på säkerheten kortar ner tiden för handläggning av ansökningar om studiestöd |:I Förenkling av blankettmaterial D Förbättrad samverkan mellan skilda organ och myndigheter som handlägger studiestöd, eventuellt utveckling av gemensamma kansliet.

Utredningen vill vidare stryka under att kontakterna med de studerande underlättas om besluten om studiestöd fattas på lokal nivå. Handläggningen av studiestödet bör därför vara så långt möjligt decentraliserad. Att finna en lämplig organisatorisk nivå för handläggningen av studiestödsärenden blir därför en fråga om att åstadkomma en rimlig mellan kravet avvägning på nära kontakt med de studerande och kravet på låga administrationskostnader. Styrande för valet av handläggningsnivå torde i det här fallet vara:

I: Regelsystemets komplexitet Genom en centralisering av ärendehandläggningen kan man uppnå en viss enhetlighet i tillämpningen av reglerna. En decentralisering är därför rimlig bara om enhetligheten kan uppnås på annat sätt eller saknar betydelse. Om regelsystemet är omfattande eller komplicerat kan det vara svårt för ett litet administrativt organ att till fullo behärska det. En driven långt decentralisering kan därför omöjliggöras av att det krävs alltför många tjänstemän med en specialkunskap som kan vara svår att underhålla. Dessa problem föreligger i administrationen av det nuvarande studiehjälpssystemet. Är reglerna å andra sidan enkla och sällan föremål för förändringar ökar möjligheterna till decentralisering.

El Behovet av kontaktvägar Ju större behovet är av kommunikation mellan sökanden och myndigheten desto nödvändigare är det att handläggningen är decentraliserad. Ingen metod för skriftlig informationsöverföring kan ersätta muntlig rådgivning. Kortare kommunikationskanaler medför dessutom billigare och snabbare informationsöverföring och mindre risk för att informationen förvrängs.

El Behovet av kännedom om lokala förhållanden Ju större behovet är av kännedom om enskilda personers förhållanden och lokala utbildnings- och arbetsmarknadsförhållanden desto nödvändigare är en decentraliserad handläggning.

Organisation, administration 187

El Ärendevolymen De administrativa kostnaderna är sällan proportionella mot ärendevolymen. En liten myndighet kan ofta få högre kostnader per ärende än en stor bl. a. till följd av att vissa reserver måste byggas in i verksamheten. Små myndigheter är t. ex. mycket känsliga för störningar till följd av sjukdom och personalomsättning. En myndighet med en större ärendevolym kan uppnå bättre ekonomi till följd av att en viss specialisering kan genomföras. Vidare blir det ekonomiskt lönsamt att utnyttja kvalificerade tekniska hjälpmedel, t. ex. automatisk databehandling (ADB). Ju större den totala ärendemängden är desto större blir således möjligheterna att decentralisera handläggningen.

7.3.2 Avgränsning av studiesektorn

CSN och övriga studiestödsmyndigheter kan sägas utgöra delar i ett omfattande system for transferering av medel. Andra betydelsefulla delar i detta sammanhang utgör arbetsmarknadsmyndigheterna (AMS och länsarbetsnämnderna/arbetsförmedlingarna) och socialförsäkringsmyndigheterna (RFV och försäkringskassorna). Utredningen har i det föregående som finns mellan dessa båda sektorer och utbildpekat på de samband I det följande belyser utredningen kortfattat dessa samband ningssektorn. ur administrativ synvinkel såvitt avser studiestöds- och bidragsgivning.

Utbild- Binings- dragsförbidrag -1 AMU-centra O KD .-0 :n 3 ID n Å Utbildnings- D O) bidrag, Q (n övr utbildn in CD X n O 1 3 Vuxenstudiestöd

Figur 7.2 Nuvarande gränsdragning mellan sektorerna för arbetsmarknadsstöd, _fami/jestöd, studiestöd och utbildning

188 Organisation, administration

Studiestödet har en utbildningspolitisk målsättning. Detta förhållande medför naturligtvis en nära anknytning till utbildningssektom. Det föreligger emellertid vissa svårigheter att ange gränserna lör studiestödssektom. De delar som naturligen hör hit är de stödformer som riktar sig direkt till studerande över 20 år som frivilligt söker en viss utbildning, dvs. i första hand studiemedlen och vuxenstudiestödet. I gränsen mellan arbetsmarknadsstöd och studiestöd finns utbildningsbidragen, vilka åtminstone ursprungligen utgick för arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa. Utbildningsbidrag kan numera även utgå i fall där arbetslöshet inte föreligger. Det kan då också utgå för utbildningar för vilka även andra studiestödsformer tillämpas. Någon klar gräns mellan arbetsmarknadsutbildning där endast utbildningsbidrag kan utgå och övriga utbildningar där varierande stödformer kan vara aktuella finns således inte. Ur administrativ synvinkel vore en sådan önskvärd. I gränsen mellan studiestödssektom och familjestödssektorn finns studiehjälpen. Självständiga studiehjälpsformer bör lämpligen kunna administreras inom studiestödssektom. Familjestödsformer med en viss utbildningspolitisk målsättning torde kunna hänföras till familjestödssektorn (jfr avsnitt 5.2). Ett alternativ till ovan angivna sektorindelning utgörs av sektorindelningen enligt ñgur 7.3. De i detta sammanhang relevanta sektorerna anses vara arbetsmarknadssektorn, socialförsäkringssektorn och utbildningssektorn.

Arbets- _ _ marknads_ Utbildningssektorn sektm

Socialförsäkringssektorn

Sjukförsäkring Studiegöd

Figur 7.3 En alternativ sekforjndgfnfng Pension Familjöstöd

Organisation, administration 189

Med denna sektorindelning skulle en särskild ”socialförsäkringsadministration kunna utvecklas, dvs. man skulle kunna fortsätta att bygga ut försäkringskasseadministrationen. Det finns emellertid viss risk för att särarten i de olika stödfomiema går förlorad i strävan att uppnå en i inskränkt mening ”effektiv” verksamhet. De utbildningspolitiska målen för studiestödet skulle kunna komma att tunnas ut vilket på lång sikt torde leda till en försämrad måluppfyllelse. Effekten skulle bli att utbildningssektorn undandras ett betydelsefullt verktyg for att uppnå utbildningspolitiska mål. Om man undantar studiehjälpen är studiestödssystemet dessutom i stort i förhållande till andra stödformer inom socialforsäkringssett självständigt sektorn varför några egentliga administrativa samordningsvinster inte kan göras. Av studiestödsmyndigheterna krävs mycket god kännedom om utbildningsväsendet och de utbildningspolitiska målen, vilket talar for att studiestödet även i administrativt hänseende bör vara nära knutet till utbildningssektorn.

7.3.3 Studiestödets informationssystem På uppdrag av regeringen utvecklar CSN i samråd med Statskontoret ett nytt ADB-baserat informationssystem för den studielinansiella verksamheten. Systemet som förkortas STIS (studiestödets infonnationssystem) planeras vara fullt utbyggt den l juli 1978. Det kommer att vara uppbyggt kring en central databas för studiestödstagare. CSN och studiemedelsnämnderna kommer att ha tillgång till systemet genom ca 50 bildskärmsterminaler. Systemet används därvid på följande sätt. Ansökan om studiemedel inlämnas till studiemedelsnämnden/CSN där den ankomstregistreras. När nämnden fattat beslut om tilldelningen registreras beslutet, tillsammans med identilikationsdata och lämnade ekonovia terminal. Beslutsmeddelanden och andra dokument skrivs miuppgifter, ut av systemets centrala dator. Beloppsberäkningen har i de flesta fall automatiserats. Alla utbetalningar av studiestöd sker genom s. k. studiestödsanvisningar efter det att den studerande företett godtagbar studieförsäkran/ -intyg. Studiestödsanvisningarna är genom särskilda överenskommelser möjliga att lösa in på valfritt post- eller bankkontor. Den nya utbetalningsrutinen tillämpas för studiemedel redan från 1 juli 1977. Frågan om möjför de studerande att få studiemedlen insatta direkt på konto ligheterna utreds f. n. av CSN. Detta är en förutsättning för att bankerna skall kunna fortsätta bevilja s. k. förskottslån. I STIS-systemet ingår även funktioner for bl. a.

D skulduppdatering, med utsändning av årliga saldobesked D uppskov med återbetalningen EJ återkrav av felaktigt uppburet studiestöd El sjukförsäkring för studiemedelstagare.

Genom underlättas den ekonomiska redovisningen av utbetalat systemet studiestöd samt statistikframtagning. I systemet ingår även ett register med uppgifter om samtliga skolor och utbildningar med statligt studiestöd.

190 Organisation, administration

Även om systemet i forsta hand är avsett för administration av studiemedelssystemet har det medvetet byggts så flexibelt att även andra studiestödsformer kan tas in i systemet om så belinns lämpligt. Det är således möjligt att ansluta andra studiestödsmyndigheter genom bildskärmsterminaler till STIS-systemet.

7.3.4 Samordning inom studiehjä/pssystemet

I avsnitt 5.2 har angivits några utgångspunkter for den framtida utformningen av studiehjälpen. Enligt förslagen bör vissa familjepolitiska stödformer, vilka saknar motsvarighet inom studiehjälpen, ges också en utbildningspolitisk målsättning. Förslagen ställer krav på viss samordning mel-

lan studiestödsmyndigheterna och försäkringskassorna samt de kommunala

törmedlingsorganen för bostadsbidrag. De i det följande redovisade tekniska lösningarna för denna samordning ger inte anspråk på att vara fullständiga. De har medtagits för att visa att samordningen kan lösas på ett relativt enkelt sätt. Vissa av lösningarna förutsätter datainspektionens godkännande.

Bidragsfárskott och barnpension

Utredningen har tidigare föreslagit att bidragsförskott och barnpension för

bam .som bedriver studier med studiehjälp skall fortsätta att utgå intill dess barnet fyller 20 år. Uppgift om barn med barnpension eller om barn vars föräldrar får bidragslörskott kan av RFV löpande aviseras till CSN (STIS-systemet) någon månad innan barnet fyller 18 år. Om det därvid visar sig att förmånen skall fortsätta att utgå skrivs en beslutsblankett ut av STIS-systemets dator. Blanketten skickas därefter till studiestödsmyndigheten där blanketten kompletteras med uppgift om hur länge förmånen skall utgå. Meddelandet tillställs därefter försäkringskassan.

Bostadsbidrag

Utredningen har tidigare föreslagit att bidragsförskott och barnpension för bostadsbidraget och studiehjälpen skall brytas. När barnet går över till studiehjälpssystemet vid 16 års ålder lämnas meddelande om detta till kommunens förmedlingsorgan. Härigenom upphör bostadsbidraget att utgå. När det gäller det statskommunala bostadsbidraget har utredningen förutsatt att någon form av samordning mellan bostadsbidrag och studiehjälp vidmakthålla. Meddelande om att barnet studerar med studiehjälp kan tas fram ur STIS-systemet och tillställas törmedlingsorganet. Studieavbrott Skall av studlestödsmyndigheten meddelas förmedlingsorgapet.

Organisation, administration 191

7.4 Några alternativ för utveckling av studiestödsadministra-

tionen

7.4.l Inledning I det följande kommer några modeller för administration av studiestödet att analyseras. I det första alternativet ersätts nuvarande studiestödsorgan med ”länsstudiestödsnämnder”. I alternativ 2 behålls nuvarande studiestödsorgan for beslut om studiestöd medan försäkringskassorna/ RFV anlitas for viss administrativ service, bl. a. beloppsberäkning och utbetalning. Det tredje alternativet utgår från nuvarande organisation. Vissa rationaliseringar kan göras genom att myndigheterna kan anlita STIS-systemet. Alternativen har renodlats för att underlätta diskussionen. Det finns naturligtvis anpassningar inom alternativen som kan vara värda att pröva. Det vore t. ex. möjligt att i alternativ 2 överväga att ersätta nuvarande studiestödsorgan med länsstudiestödsnämndef. Kostnadskonsekvensema av de olika alternativen är svåra att bedöma. Eftersom alla alternativen emellertid innebär en ”rati0nalisering av nuvarande studiestödsadministration är det rimligt att anta att förslagen på sikt leder till kostnadsminskningar per behandlat ärende. Största rationaliseringsvinsten torde därvid uppkomma genom att ett nytt utbetalningssystem för studiehjälp kan tillämpas. Av större betydelse är emellertid att förändringarna kan antas leda till att studiestödsmyndigheterna ges möjlighet att verka på ett effektivare sätt än for närvarande. Eftersom alternativ l och 2 i det följande innebär att staten övertar delar av den administration som i dag ligger på kommunerna vill utredningen dock inte utesluta att dessa alternativ kommer att leda till kostnadsökningar för staten. För kommunerna skulle förslagen emellertid leda till en kostnadsminskning. Sammanfattningsvis har utredningen således inte utrett de ekonomiska konsekvenserna av ett utbetalningssystem i enlighet med vad som sagts i det föregående. Utredningen har också avstått från att närmare utveckla vilka rationaliseringsvinster som eventuellt kan göras. Någon utvärdering beträffande beräknat antal ärenden, handläggningsrutiner och personalbehov har inte heller gjorts. Utredningen avser att senare, efter remissomgången, mer i detalj utreda formerna för studiestödens administration. Utredningen vill slutligen framhålla att den framtida administrationen av studiestödet kan sägas bestå av två huvuddelar. Den ena utgörs av beslutsorgan - nämnd eller styrelse, lokal, regional och central - och kansliresurser. Den andra utgörs av databaserat system med olika funktioner vid skilda administrativa åtgärder, t. ex. utbetalning, återkrav, inkomstprövning m. m. Dessa två huvuddelar kan variera i både utformning och kombination. Därav följer att också andra kombinationer av de två huvuddelarna är tänkbara än de som utredningen i det följande presenterar i de tre alternativen. Utredningens val av alternativ är således inte uttryck för något ställningstagande att just dessa skulle vara att föredra framför andra.

192 Organisation, administration

7.4.2 Länsstudiestödsnämnde/ (alternativ 1) Samhällsorganisationen har kommit att karakteriseras av ökad komplexitet med krav på integration och samordning. Inom många sektorer måste bl. a. till följd av olika reformer nya samordningsvägar sökas. Detta har skett bl. a. i form av att integrerade ADB-system har byggts upp (t. ex. centrala bilregistret och RFV:s system) eller särskilda “integrationsorgan” har inrättats (jfr brottsförebyggande rådet och Svenska kommunförbundet). Dessa åtgärder som syftar till samordning och samverkan har lett till en i viss utsträckning komplex och oöverskådlig samhällsadministration. De stora ADB-systemen har dessutom ökar samhällets sårbarhet. Ett alternativ till utökad integration kan vara en klarare sektorindelning av förvaltningen. Målsättningen för varje sektor liksom gränserna till andra sektorer bör därvid klart anges. Inom varje sektor kan därefter lämpliga administrativa hjälpmedel utvecklas. Behovet av informationsutbyte mellan sektorer kan tillgodoses med enkla, väl definierade rutiner. Ett sådant informationsutbyte kräver självfallet i vissa fall datainspektionens godkännande. Detta skulle även ge den fördelen ur integritetssynpunkt att registeranvändandet på ett säkert sätt kan särhållas med hänsyn till varje registers avgränsade ändamål. Det blir härigenom lättare att upprätthålla en av de grundläggande principerna i datalagstiftningen, nämligen att information som insamlats för ett visst ändamål inte skall få i individbunden form användas för andra ändamål. Inom studiestödssektom skulle en enhetligare organisation än den nuvarande kunna skapas genom att tilldelningen av alla former av studiestöd sker genom länsvisa administrativa organ (”länsstudiestödsnämnder”) i stället for genom nuvarande studiemedelsnämnder, vuxenutbildningsnämnder samt skolstyrelser/rektorer (studiehjälpsärenden). Den främsta vinsten skulle i detta alternativ vara den rent administrativa samordningen. Bedömningen av stöd enligt de skilda stödformerna skulle kunna ske endera av delegationer inom en nämnd eller genom skilda organ som har gemensamt kansli. Det skulle därvid vara möjligt att låta de olika stödformerna ha de skilda utgångspunkter för bedömningen som gäller för närvarande. Så t. ex. kan som nu prövningen av studiehjälp och studiemedel avse studerande vid skolor inom länet medan däremot prövning av vuxenstudiestöd avser sökande bosatta inom länet. Denna skillnad motiveras främst av de olika kriterier som gäller för att få de skilda stöden. Vid prövning av studiemedel läggs särskild vikt vid studieresultaten medan vid prövning av de skilda slagen av vuxenstudiestöd urvalssituationen är den centrala. I båda fallen fordras ingående lokala kunskaper men av helt olika karaktär. Studiestödssektom omfattar enligt detta alternativ till studiestödsorganisation studiehjälp, studiemedel och vuxenstudiestöd. Till arbetsmarknadssektorn har forts utbildningsbidrag för arbetsmarknadsutbildning. Utredningen har övervägt att till studiestödssektom hänföra utbildningsbidrag for arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Härigenom skulle länsstudiestödsnämnden ges stora möjligheter att pröva vilken studiestödsform som bäst motsvarar elevens situation. Denna möjlighet har

Organisation, administration 193

emellertid avvisats eftersom arbetsmarknadsmyndigheterna därigenom skulle fråntas ett betydelsefullt verktyg for att uppnå arbetsmarknadspolitiska mål. Den administrativa utformningen till följd av denna gränsdragning mellan sektorerna framgår av figur 7.4. Länsstudiestödsnämndema förutsätts kunna utnyttja STIS-systemet genom anslutning via bildskärmsterminaler (se avsnitt 7.3.3). Det bör ankomma på skolorna att samla in studiehjälpsansökningar, tillse att ansökningshandlingarna så långt möjligt är fullständiga samt överlämna dem till Iänsstudiestödsnämnderna. Länsstudiestödsnämnderna skulle kunna ge visst administrativt stöd till länsarbetsnämnderna/arbetsformedlingarna på följande sätt. När beslut har fattats om att utbildningsbidrag skall utgå kan ärendet överlämnas till länsstudiestödsnämnden för registrering via terminal i STlS-systemet. Härigenom skulle beloppsberäkningen kunna ske automatiskt samt beslutsmeddelanden och utbetalningshandlingar skrivas ut maskinellt. Genom denna samordning förhindras även att studiestöd utgår dubbelt. För att bl. a. undvika att studerande hänvisas fram och tillbaka mellan bör ett nära samarbete mellan länsstudiestödsnämnden och myndigheterna länsarbetsnämnden/arbetsförmedlingen eftersträvas. En bättre ömsesidig kunskap kan uppnås, t. ex. genom att informationsutbytet i viss utsträckning formaliseras. Det kan också vara lämpligt att söka uppnå en lokalmässig samordning.

l-l

Utbetalning

CSN STIS-systemet

TT l-l

Länsarbets- Länsstudie- 4 7 Skola nämnd stödsnämnden

Utbild- Vuxen- Studie- Studie- Timstudie- medel hjälp ersättningsbidrag stöd ning

Arbets- Övrig utbildning Gymna- Grundmarknads- sieut- utbildutbndning bildning ning för yngre för Figur 7.4 Organisationsal- _ elev vuxna ternatzv 1

194 Organisation, administration SOU l977:3l

7.4.3 Försäkringskassan/RF V (alternativ 2)

De allmänna forsäkringskassorna har sedan lång tid ansvarat för beslut om och utbetalning av allmänna pensions- och sjukforsäkringsförmåner. Under senare år har de vidare helt eller delvis tagit över administrationen av andra bidrag. Så har varit fallet med allmänna barnbidrag, arbetsbidragsförskott, skadeforsäkring, kontant arbetsmarknadsstöd, den särskilda sjukförsäkringen för studerande, studiestöd till vuxna, utbildningsbidrag samt dagpenning till värnpliktiga. Ofta inskränker sig forsäkringskassornas med befattning dessa senare nämnda bidrag till beräkning och utbetalning. Försäkringskassoma har god geografisk spridning med minst ett kontor i varje kommun. De har vidare ett omfattande uppgiftsunderlag och väl inarbetade rutiner för administrativa uppgifter av olika slag. Man torde uppnå

rationaliseringsvinster om man sammanfor beräkningar och utbetalningar

av bidrag till ett och samma ställe. Vidare kan serviceskäl tala för en sådan samordning. Utvecklingen har således gått mot en ökad administrativ samordning av det socialpolitiska bidragssystemet genom att fler uppgifter forts över till de allmänna forsäkringskassoma. Flera stödformer av betydelse för studiestödet administreras emellertid av kommunala organ. Försäkringskassorna och RFV använder sig av ADB och har huvudsystem for vissa bidrag och utbetalningssystem för andra. Nästan all ADB-bearbetning sker centralt vid RFV:s tekniska byrå, där man har olika databaser. Till dessa finns ett mycket omfattande terminalnät. Vid utbetalning av bidrag som beslutats av annan myndighet har forsäkringskassorna givetvis goda möjligheter att kontrollera om annan ersättning utgår. Mot denna bakgrund är en tänkbar utveckling av studiestödsadministra-

tionen att man till forsäkringskassorna/RFV överför vissa administrativa

funktioner (t. ex. registrering av beslut, studiekontroll och utbetalning) medan beslutsfunktionen ligger kvar på nuvarande studiestödsorgan. ADBdriften av STIS-systemet skulle därvid förläggas till RFV:s datoranläggning i Sundsvall. Den administrativa utformningen av detta alternativ framgår av figur 7.5. Genom denna administrativa lösning underlättas mellan samordningen studiestödet och andra bidragsformer. Man kan vidare effektivt förhindra att flera grundstöd utgår samtidigt. Det torde även vara möjligt att på sikt uppnå vissa kostnadsminskningar. Försäkringskassoma har i förhållande till studiestödsmyndigheterna en stor spridning i landet. Det är emellertid tveksamt om detta har någon betydelse för de studerande eftersom information om möjligheterna att få studiestöd, om meritfrågor, om ärenden under behandling o. dyl. lämnas av studiestödsmyndigheterna. Betydande information om studiestödet lämnas dessutom av skolkuratorer, studerandeorganisationer m. fl. Det bör emellertid vara möjligt for forsäkringskassorna att lämna enklare information till de personer som söker studiestöd. En väsentlig nackdel med de lösningarna är naturligtvis att ingen av studiestödsmyndigheterna kan göra en samlad bedömning av vilken stödfonn som bäst motsvarar elevens situation.

Organisation, administration 195

RFV:s register innehåller en informationsmängd som både till djupet och bredden saknar motsvarighet i landet. Datainspektionen kan visserligen föreskriva att uppgifter som insamlats för visst ändamål och lagrats i ett visst inte får användas för andra ändamål. Erfarenheten har emellertid register visat att det är svårt att hos allmänheten skapa tilltro till garantier att uppi ett visst register endast används För ett avgränsat ändamål. Detta gifterna förhållande talar för att det ur opinionssynvinkel kan vara mindre önskvärt att för studiestödets del bygga ut samverkan med försäkringsadministra- ggn, 7_5 0,ga,,,›Sa,,-0,,5a/_ tionen. ternativ 2

CSN RFV 4 _ Utbetalning Återbetalning ADB-system

Försäkringskassa

Skolstyrelse

.. . . CSN Lansarbets- Vuxenutbild- Studiemedels- __ _ Skola nämnd ningsnämnd nämnd BEWUNDQSenheten

l l l l

/ \

Utbild- Vuxen- Studie- Studie- Studie- Timnings- studie- medel hjälp i hjälp erstöd form av sättbidrag återbet- ning medel

Arbetsmark- Vuxenstude- Gymnasial ut- Gymnasial utbild- Grundnadsutbild- utrande i grund- bildning för ning för yngre skole- och äldre elev elev bildning gymnasial ut- Eftergymnasial ning utbildning för bildning Studier vid Studier utom- vuxna YTH lands

196 Organisation, administration

Den organisatoriska utformningen i detta alternativ, som i huvudsak motsvarar det som nu gäller för vuxenstudiestödet, leder till en ”organisationsbild” som av de studerande kan uppfattas som oklar. Om man t. ex. önskar överklaga ett beslut skall besvärsskrivelsen f. n. ställas till CSN eller RFV beroende på vad man överklagar. Denna uppdelning är inte alltid enkel att förstå for den enskilde. Utredningen förutsätter emellertid att om detta alternativ väljs måste sådana oklarheter röjas undan.

7.4.4 Vissa rationaliseringsâtgärder (alternativ 3)

Ett enklare alternativ för utveckling av studiestödsadministrationen är att vissa rationaliseringsinsatser genomförs inom ramen för nuvarande organisation. Grundtanken i alternativ 3 (se figur 7.6) är att for vissa administrativa funktioner, t. ex. beloppsberäkning och utbetalning, anlita CSN:s STIS-system. CSN:s enheter, studiemedelsnämnderna och vuxenutbildningsnämnderna, kan genom terminaler direkt anslutas till systemet. Skolstyrelserna skulle kunna utnyttja systemet genom att beslut i studiehjälpsärenden stansas och bearbetas i den centrala datorn. Pâ ett liknande sätt skulle länsarbetsnämnder/arbetsförmedlingar kunna utnyttja systemet för utbetalningen av utbildningsbidrag. Eftersom försäkringskassan/ RFV handhar utbetalning av utbildningsbidrag på ett liknande sätt som det som beskrivits ovan, torde en förändring inte ge några väsentliga fördelar utom att man kan förhindra att studiestöd utgår dubbelt i vissa fall. Den ovan beskrivna rationaliseringen leder knappast till att organisationsbilden blir enklare. Det torde fortfarande vara svårt för den studerande att veta till vilken myndighet han skall vända med alternativ 2 sig. I likhet är en väsentlig nackdel att inget av studiestödsorganen kan göra en samlad prövning av vilken stödform som bäst motsvarar elevens situation.

Organisation, administration

Figur 7.6 Organisationsalternativ 3

Utbetalning

CSN Beslut 7 STIS-systemet

Skolstyrelse

CSN Länsarbets- Vuxenutbild- Studiemedels- Skola nämnd ningsnämnd nämnd Beviljningsenheten

l ll

\\

Utbild- Vuxen- Studie- Studie- Studie- Timstudie- medel hjälp i hjälp erningsstöd form av sättbidrag återbet- ning medel

Arbetsmark- Vuxenstude- Gymnasial ut- Gymnasial utbild- Grundnadsutbild- rande i grund- bildning för ning för yngre utbildning skole- och äldre elev elev ning Eftergymnasial för gymnasial ut. bildning utbildning vuxna Studier vid Studier utomlands YTH

sou 1977:31 199

8 Övriga frågor

8.1 Studiesocialt stöd till utländska studerande

8.1.1 Inledning fattade år 1971 beslut om nya regler för utländska studerandes Riksdagen rätt till svenskt studiestöd. Enligt direktiven bör studiestödsutredningen belysa erfarenheterna av tillämpningen av dessa regler samt, om utredningen finner det påkallat, även se över de utländska studerandenas studiesociala situation. I det följande kommer utredningen att redogöra för innehållet i 1971 års riksdagsbeslut samt för de hittillsvarande erfarenheter man gjort av de särskilda studiesociala reglerna för utländska studerande. Utredningen kommer därefter att redovisa resultaten av en enkät utredningen har tillställt ett antal myndigheter och organisationer med kännedom om de utländska studerandenas studiesociala situation. Utredningen kommer slutligen att föreslå vissa Förändringar av gällande regelsystem.

8.1.2 Gällande regler m. m.

l den proposition som låg till grund för riksdagens beslut (prop. 1971:81 SfU 1971:29 rskr 1971:185) angavs följande allmänna riktlinjer för studiestöd till utländska studerande:

”Det studiesociala systemet bör i fortsättningen liksom hittills bygga på bl. a. förutsättningen att utlännings rätt till svenskt studiestöd skall vara beroende av hans anknytning till Sverige. Huvudprincipen bör alltjämt vara att endast den som är inlemmad i det svenska samhället bör ha rätt till svenskt studiestöd. Den utlänning som bosatt sig här i landet huvudsakligen i syfte att skaffa sig utbildning bör däremot inte ha rätt till studiestöd. En tillämpning av det sagda innebär att utlänning som mottagits under sådana omständigheter att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna i Sverige bör kunna få studiestöd. Till denna kategori bör hänföras flyktingar, statslösa personer eller utländska medborgare som utan att vara flyktingar av humanitära skäl får fristad i Sverige samt icke-asylsökande flyktingar som uttas eller överförs hit av svenska myndigheter i samråd med internationella llyktingorgan. Här avses sålunda grupper som bortsett från studie- och studieftnansieringsfrågan har fått tillstånd att vistas i Sverige. I övriga fall bör som villkor för rätt till studiestöd gälla att personen med vederbörliga tillstånd vistats och förvärvsarbetat i Sverige under en sammanhängande period av två år, om ej särskilda omständigheter föreligger, t. ex. en nära familjeanknytning. Givetvis bör studerande som är under 20 år och

200 Övriga frågor

är barn till invandrare som fått arbetstillstånd liksom hittills omedelbart få rätt till studiestöd.”

I propositionen föreslogs också att den tidigare decentraliserade handläggningen av ärenden om studiestöd till utländska studerande skulle ersättas av central handläggning.

Som jag framhållit i det föregående har kritik riktats mot nuvarande ordning för handläggning av ärenden om studiestöd åt utlänning. För att nå en större enhetlighet vid handläggningen av dessa ärenden förordar jag att man till centrala studiehjälpsnämnden flyttar över prövningen av principfrågan om utlänning har rätt till studiestöd enligt något av de två studiesociala systemen. Har nämnden en gång funnit detta vara fallet bör nämndens beslut i denna del gälla även när utlänningen senare ånyo ansöker om studiestöd under förutsättning naturligtvis att sökanden då fortfarande är bosatt i Sverige. Sistnämnda fråga i senare ansökningsärenden får som hittills prövas av den beviljande myndigheten. De frågor som enligt vad jag nyss förordat skall avgöras av centrala studiehjälpsnämnden kan inrymma svåra avgöranden som kräver tillgång till särskild expertis. Jag föreslår därför att det inom centrala studiehjälpsnämnden skapas en särskild delegation för behandling av frågor om studiestöd till utländska studerande. l delegationen bör ingå företrädare för bl. a. utbildnings- och invandrarmyndigheter samt studerandeorganisationer.

De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1972. I enlighet med regeringens och riksdagens beslut inrättades från samma tidpunkt en särskild delegation inom dåvarande centrala studiehjälpsnämnden, delegationen för utländska studerande, DUS. DUS prövar om utländska studerande skall få principiell rätt till studiestöd medan de lokala myndigheterna (skolstyrelser, studiemedelsnämnder och vuxenutbildningsnämnder) avgör om övriga förutsättningar för rätt till studiestöd föreligger. Ansökan lämnas in till den lokala myndigheten som efter registrering m. m. översänder denna till DUS för prövning. DUS prövar ärendet efter remissyttrande från invandrarverket som ger upplysningar om sökandens uppehålls- och arbetstillstånd, eventuella flyktingstatus m. m. Finner DUS att den sökande har rätt till studiestöd återsänds ansökan till den lokala myndigheten för vidare handläggning. Om ansökan avslås av DUS återsänds den inte till den lokala myndigheten. DUS” beslut kan inte överklagas.

8.1.3 Tillämpning av reglerna

I enlighet med 1971 års beslut indelas de utländska studerandena i följande fyra grupper: Flyktingar, invandrare, barn till invandrare samt personer med familjeanknytning. Flyktingar eller därmed jämställda har rätt till studiestöd från det datum då beslut om flyktingstatus har fattats av invandrarverket. Sökande som är barn till invandrare har i princip rätt till studiestöd fr. o. m. dagen efter ankomsten till Sverige. För att betraktas som barn till invandrare skall sökanden vara omyndig vid inresan till Sverige. Vidare krävs att sökandens föräldrar eller annan legal vårdnadshavare är bosatta

Övriga _fiâgor 201

i Sverige och har icke-tidsbegränsat arbete samt uppehålls- och arbetstillstånd. Utländska studerande som hör till någon av ovanstående två grupper automatiskt rätt till studiestöd så snart får i regel mer eller mindre de grundläggande villkoren är uppfyllda. För sökande i de övriga två grupperna däremot - invandrare samt personer med familjeanknytning är DUS” prövning ofta betydligt mer ingående. Det är inte heller självklart att studiestöd kan utgå även om sökanden uppfyller de formella kraven. Det kan finnas sådana omständigheter som motiverar att studiestöd inte bör utgå, t. ex. att den sökande har for avsikt att inom kort lämna landet. Den som inte är flykting, barn till invandrare eller har andra särskilda skäl for att bosätta sig i landet, t. ex. familjeanknytning, skall for att ha rätt till svenskt studiestöd ha vistats och forvärvsarbetat i Sverige - med vederbörliga tillstånd - under en sammanhängande period av två år. Arbetstillstånd for denna kategori utländska medborgare måste ha beviljats fore inresan till Sverige. Regeln om två års Förvärvsarbete innebär med andra 0rd att den som kommit till Sverige i avsikt att studera och som beviljats uppehållstillstånd för studier - s. k. gäststuderande - i princip inte kan få svenskt studiestöd såvida inte anledningen till vistelsen i landet radikalt skulle ändras, t. ex. genom äktenskap med svensk medborgare. Kravet på förvärvsarbete anses uppfyllt om den sökande har haft minst halvtidstjänst-

per vecka. Vård av egna barn under 16 år jämställs

göring, dvs. 20 timmar med förvärvsarbete. Bosättningstillstånd ersattes den l januari 1976 med permanent uppehållstillstånd. kunde under vissa villkor beviljas den Bosättningstillstånd som vistats två år i landet. I regel hade dessa personer också forvärvsarbetat under motsvarande tid. Den som har erhållit bosättningstillstånd har undantagits från kravet på två års förvärvsarbete. Rätt till studiestöd förelåg i sådana fall fr. o. m. kalendermånaden efter det att bosättningstillstånd beviljats. Permanent uppehållstillstånd kan beviljas efter ett års vistelse i landet. DUS har ännu inte tagit ställning till om permanent uppehållstillstånd skall ge rätt till studiestöd på samma sätt som det tidigare bosättningstillståndet. Den som har familjeanknytning till Sverige kan undantas från regeln om två års förvärvsarbete. Följande praxis tillämpas. Den som är gift och har sammanbott med svensk medborgare sedan minst ett år har rätt till studiestöd. Den som är gift och sammanbor med svensk medborgare med vilken han har eller väntar barn kan få studiestöd efter kortare tid än ett år. Samma villkor gäller för den som sammanbor utan att vara gift med svensk medborgare med vilken han har eller har haft barn. Enban den omständigheten att sökanden är gift med svensk medborgare är således inte tillräckligt skäl for att medge undantag från kravet på två års förvärvsarbete utan det avgörande är om makarna verkligen sammanbor q och har sammanbott under den angivna tiden. gäller inte för medborgare från andra nor- Reglerna om familjeanknytning diska länder. Dessa får inte rätt till svenskt studiestöd enbart på den grunden att de är gifta (motsvarande) med svensk medborgare. Anledningen är att äktenskap med svensk medborgare för dessa studerande inte anses utgöra bevis för att de är inlemmade i det svenska samhället eller att de kommer att bosätta sig här. Studerande från andra nordiska länder har emellertid

202 Övriga frågor

rätt att ta med sig hemlandets studiestöd till Sverige. De nu nämnda reglerna innebär att en nordisk medborgare som är gift med en svensk får ett sämre studiesocialt stöd än en utomnordisk medborgare gift med en svensk. Orsaken till detta är - som framgår av bil. 2 till detta betänkande - att de studiesociala stöden i övriga nordiska länder är sämre än i Sverige.

8.1.4 Vissa statistiska uppgifter Tabell 8.1 visar antalet inkomna ansökningar till DUS under åren 1972-1976.

Tabell 8.1 Antalet inkomna ansökningar till DUS under åren 1972-1976

Tabell 8.2 visar antalet inkomna ansökningar till DUS under vår- och höstterminerna 1975 fördelade på studiemedelsnämnder, vuxenutbildningsnämnder, skolstyrelser och centrala studiestödsnämnden (CSN)“. Det totala antalet inkomna ansökningar var 5 788.

Tabell 8.2 Antalet inkomna ansökningar till DUS fördelade på studiestödsmyndigheter. År 1975

Av tabell 8.2 framgår att drygt hälften av ansökningarna hade lämnats in till skolstyrelserna och således gällde studiehjälp. Den allra största delen av dessa ansökningar kom från gruppen ”barn till invandrare. Av tabell 8.3 framgår från vilka delar av världen de personer kom som år 1975 fick sina ansökningar behandlade av DUS. 1) Fram m1 1975-12-31 lämnades ansökningar om studiemedel för gymnasiala studier till CSN. Därefter handläggs dessa ansökningar av studiemedelsnämnderna.

sou 1977:31 Övriga frågor 203 Tabell 8.3 Antalet behandlade ansökningar till DUS år 1975 fördelade på Världsdelar

Av tabell 8.4 framgår antalet beslut som DUS fattade under vår- och höstterminerna 1975 fördelade efter den sökandes ålder. Tabell 8.4 Antalet beslut vid DUS fördelade på den sökandes ålder. År 1975 Ålder Beslut Antal Procent

Av tabell 8.4 framgår att drygt 50 procent av de sökande var under 20 år. Denna grupp kan till största delen hänföras till gruppen “barn till invandrare”. De utgjorde drygt hälften av det totala antalet ansökningar. I tabell 8.5 redovisas antalet bifalls-/avslagsbeslut som fattades av DUS under år 1975 fördelade på de olika grupperna av utländska studerande. För resp. grupp redovisas den procentuella andelen bifalls-/avslagsbeslut i förhållande till det totala antalet beslut inom gruppen.

Tabell 8.5 Antalet bifalls- resp. avslagsbeslut vid DUS fördelade på olika sökandekategorier. År 1975

Grupp Bifallsbeslut Avslagsbeslut Summa beslut Antal Proc. Antal Proc.

204 Övriga _ frågor

Andelen avslag i grupperna barn till invandrare och flyktingar vari som framgår av tabellen, mycket låg. Detta sammanhänger med att dessa sökande i regel får rätt till studiestöd utan särskild prövning så snart deras tillstånd och status har fastställts. Andelen avslag var betydligt högre i övriga grupper. Vid en jämförelse med tidigare år kan noteras att andelen avslag i grupperna barn till invandrare och flyktingar har legat konstant på en låg nivå. Andelen avslag i de övriga grupperna har dock successivt sjunkit.

8. l .5 S rudieslödsurredningens enkät

Utredningen har tillfrågat följande myndigheter och organisationer om deras erfarenhet av de utländska studerandenas studiesociala situation: Skolöverstyrelsen (SÖ), dåvarande universitetskanslersämbetet (UKÃ), Sveriges folkhögskolors elevförbund, Sveriges förenade Studentkårer, statens invandrarverk, invandrarbyråerna i Göteborg, Linköping och Uppsala, Stockholms studentkårers Centralorganisation, styrelsen for internationell utveckling, CSN samt alla studiemedelsnämnder. I det följande lämnas en redogörelse för de synpunkter m. m. som dessa myndigheter och organisationer framfört till utredningen.

Information

Så gott som samtliga myndigheter som yttrat sig till utredningen har tagit upp informationsfrågan. Det anses allmänt att informationen till utländska medborgare om studiemöjligheter och studiestödsformer i Sverige är bristfállig. Information om studiestödet i form av broschyrer, folders, anvisningar till ansökningsblanketter, beslutsmeddelanden m. m. är med några få undantag avfattade på svenska. Insatser bör göras för att invandrarna skall få information på sitt eget språk eller huvudhjälpsspråk bl. a. om de olika former av studiestöd som står till buds. CSN föreslår att informationen i samband med antagning till utbildning i Sverige förbättras och hänvisar till vad UKÄzs internationaliseringsutredning har anfört i denna fråga i sitt betänkande Ut-

bildningens internationalisering (UKÄ-rapport nr 21 1974). Internationali-

seringsutredningen anför bl.a. följande:

“Gäststuderande har ofta fått vilseledande information om fördelar och nackdelar med att genomgå grundläggande universitetsutbildning i Sverige. Som källor till sådan information har nämnts svenska beskickningar, SIDA-personal, andra utlandssvenskar samt i Sverige bosatta landsmän. Det är naturligt. om information som passerar mellanled och som tolkas på ett speciellt sätt av den utländske studenten p. g. a. hans personliga situation, hans obekantskap med svenskt utbildningssystem och svensk utlänningslagstiftning och kanske språksvårigheter, kan verka vilseledande. även om den grundläggande officiella skriftliga informationen från svensk sida är korrekt och lämpligt utformad. Men nu är det dessutom så. att det officiella skriftliga informationsmaterialei i vissa avseenden måste betecknas som olämpligt utformat. Vi föreslår. att det officiella svenska informationsmaterialei till utländska studenter omarbetas. Det bör helt inriktas på sitt syfte och inte samtidigt söka utgöra allmän information om den högre utbildningen i Sverige. Materialet bör utgå från mottagarsituationen och ge en realistisk bild av studiesituationen i Sverige. Informationen

Övriga _frâgor 205

bör omfatta huvudlinjerna i den svenska utlänningspolitiken och den olikartade behandlingen av olika kategorier understrykas. Det bör härvid framhävas att den som kommit hit i syfte att studera inte kan erhålla arbetstillstånd och inte heller få studiemedel. Nödvändigheten av tillräckliga svenskstudier före påbörjandet av de egentliga universitetsstudiema måste klan framgå.

Studiemedelsnämnden i Uppsala menar att många problem skulle kunna undvikas om utländska studerande hade tillgång till utförlig information redan i hemlandet eller direkt efter ankomsten till Sverige. Nämnden konstaterar också att omkring hälften av de besökande på nämnden är utlänningar, medan antalet ansökningar från denna grupp endast utgör ca tio procent av det totala antalet ansökningar. Detta torde, enligt nämndens mening, bl. a. vara ett uttryck för hur svårt den utländske studenten har att på egen hand tolka information om reglerna och att fylla i ansökningsblanketterna korrekt. SÖ skriver bl. a. att utländska studerande och deras föräldrar dröjer onödigt länge med att lämna in ansökningar om studiehjälp just p. g. a. att de inte förstår vad de olika bidragsformerna innebär och inte heller känner till hur blanketterna skall fyllas i.

Behandlingsriderna Flera myndigheter har berört de långa behandlingstiderna vid DUS. CSN konstaterar t. ex. att DUS” behandlingstider visserligen är alltför långa men att detta till största delen beror på att invandrarverket tar lång tid på sig för att besvara DUS remisser. CSN är emellertid medveten om att de långa behandlingstiderna på invandrarverket beror på att beslut om fortsatta tillstånd för sökandenas vistelse i Sverige inte föreligger. Problemet är särskilt uttalat i ärenden rörande flyktingar. Invandrarverket och polismyndigheterna har för dessa ärenden ofta långa handläggningstider. En annan orsak till de långa behandlingstiderna är, enligt CSN, att de studerande väntar med att söka studiestöd till dess att undervisningen har börjat. Anhopningen av ärenden vid DUS blir därigenom orimligt stor, i synnerhet under höstterminerna. Studiemedelsnämnden i Uppsala konstaterar att behandlingstiden ofta uppgår till ca två månader och att de utländska studerandena har mycket svårt att klara sin försörjning under väntetiden. De svenska studerandena har större möjligheter att i en nödsituation vända sig till föräldrar, släkt eller vänner. De utländska studerandena har dessutom svårare att få extraarbete. Inte heller kan de få de förskott på studiemedlen som vissa banker beviljar och de har små möjligheter att få andra lån p. g. a. att de har svårt att få borgensmän. Särskilt stora problem har, enligt nämnden, de flyktingar som har kommit till Sverige med sina familjer. Studiemedelsnämnden i Stockholm tar också upp llyktingarnas problem. invandrarverket tar, enligt nämnden, många gånger orimligt lång tid på sig för att behandla sådana ärenden. Nämnden anser att de som har antagits som flyktingar och placerats på AMS-förläggning borde kunna få studiestöd så snart de kommit ut från forläggningen även om deras tillstånd formellt

206 Övriga frågor

inte är klara. I praktiken beviljas dessa personer, enligt nämnden, alltid sådana tillstånd varför DUS inte borde behöva invänta invandrarverkets svar innan beslut om studiestöd fattas. Som förhållandena nu är medför denna långa väntan på studiemedel att studierna spolieras den första terminen - ibland under ännu längre tid. Den studerande måste försörja sig genom tillfälliga arbeten och kan inte koncentrera sig på studierna vilket i sin tur kan orsaka att studiemedel inte beviljas under kommande terminer. Även SÖ instämmer i att handläggningstiderna är för långa och anser att den utländske medborgaren bör få DUS beslut om studiestöd inom en månad efter det att ansökan har lämnats in. Om beslutet dröjer försvinner studiemotivationen samtidigt som det är omöjligt för många att klara ekonomin under väntetiden.

Sprâ/csvârigherer m. m.

Samtliga myndigheter som har redovisat sina erfarenheter rörande de utländska studerandenas studiesociala situation har tagit upp språkproblemen. Den undervisning som ges utländska studerande på högskolenivå i svenska och som motsvarar inträdeskraven vid universitet och högskolor anses inte vara tillräcklig för att de studerande i sina fortsatta studier skall kunna tillgodogöra sig undervisningen och klara studierna inom den tid som studiemedelsnämnderna har som norm for att studiemedel skall utgå. Det skapar i sin tur studiesociala och ekonomiska problem. Antalet studieavbrott bland utländska studerande är också stort. Många utlänningar har också problem med engelska språket. Allt fler studerande kommer nämligen från länder där engelska inte ingår som obligatoriskt språk i undervisningen. Studiemedelsnämnden i Uppsala framhåller att antalet utländska studerande som misslyckas i sina studier är mycket stort. Bl. a. därför blir deras studiesociala situation svår. Främlingskap, isolering, språkproblem och ekonomisk osäkerhet präglar den studiesociala miljön. Nämnden betonar särskilt språksvårigheterna och föreslår att undervisningen i svenska kraftigt utökas och att all utbildning föregås av en längre preparandkurs som förutom svenska borde omfatta undervisning i engelska och samhällskunskap samt studie- och yrkesvägledning. En sådan omfattande obligatorisk introduktion för utländska studerande skulle enligt nämndens mening minska många av de problem utländska studerande f. n. brottas med. Också universitetet i Lund betonar att utländska studerande har stora svårigheter att under de första studieåren uppnå de studieresultat som studiemedelsnämnderna kräver för att fortsatt studiestöd skall kunna utgå. Universitetet har till utredningen översänt tre undersökningar som gjorts om utländska studerandes studiesituation m. m. Av dessa undersökningar framgår klan att utländska studerande har sämre studieresultat och fler studieavbrott än svenska studerande och att huvudorsaken härtill är bristande kunskaper i svenska. CSN:s erfarenhet är också att utländska studerande har svårigheter att klara de studieresultat som krävs för att fortsatta studiemedel skall utgå och att bristande kunskaper i svenska - och även i engelska - är huvud-

Övriga frâgor 207

anledningen härtill. Studiemedelsnämnderna i Stockholm och Uppsala tar upp frågan om hur stor hänsyn som bör tas till att utländska studerande försenas i sina studier av omständigheter som har att göra med språksvårigheter eller med andra omständigheter av personlig natur. Studiemedelsnämnderna har möjlighet att ta hänsyn till omständigheter av personlig art som försenat studierna. Eftersom utländska studerande genomgår grundläggande utbildning i svenska (4-6 månader) innan de skrivs in vid universitet och högskolor har nämnderna hittills i regel inte ansett sig kunna ta hänsyn till studieförseningar som har sin grund i sprâksvårigheter. Däremot har nämnderna kunnat ta hänsyn till andra omständigheter av personlig natur. Enligt nämndernas mening har de utländska studerandena emellertid större problem än svenska studerande att skaffa sig en klar bild av studiestödssystemet och av studiemedelsnämndernas praxis. De känner inte till att de i ansökningarna har möjlighet att ta upp de omständigheter som kan ha försenat dem i deras studier eller att nämnderna kan ta hänsyn till sådana förhållanden. Många avstår också från att över huvud taget söka fortsatta studiemedel. Problemen skulle enligt studiemedelsnämnden i Stockholm kunna avhjälpas om speciella kurativa åtgärder av uppsökande natur sattes in. Universitetet i Linköping nämner att av de utländska studerande som registrerade sig i något ämne läsåren 1974/75 och 1975/76 var det endast enstaka personer som klarade en hel studiekurs om 20 poäng inom föreskriven tid. De svaga studieresultaten fick, enligt universitetets mening, tillskrivas dåliga språkkunskaper.

Gäsrsruderande Flera myndigheter har pekat på att de gäststuderande ofta har en svår studiesocial situation och att det i själva verket är denna grupp utländska studerande som har det mest bekymmersamt. Dessa studerande lever i allmänhet under knappa ekonomiska förhållanden. De bidrag de får från sina familjer i hemlandet eller det studiestöd de får hemifrån räcker i allmänhet inte till för att de skall kunna försörja sig i Sverige. En del av de gäststuderande försöker klara sitt uppehälle genom att förvärvsarbeta vid sidan av studierna. De arbeten de kan få - dessa studerande saknar arbetstillstånd - är ofta tunga och dåligt betalda. En orsak till denna situation är att informationen utomlands om svenskt utbildningsväsende, studiestöd, levnadskostnader m. m. i regel är otillräcklig eller direkt felaktig. Det förekommer, enligt CSN, inte så sällan att gäststuderande efter en längre tids vistelse anpassar sig till förhållandena i Sverige och önskar bosätta sig här. De söker då svenskt studiestöd men kan i regel inte få sådant eftersom de inte uppfyller de formella villkoren. l sådana fall finns, enligt CSN, inte någon klar praxis när en utländsk medborgare skall betraktas som gäststuderande och när han s. a. s. övergår till att vara invandrare. Tekniska högskolan i Stockholm, som tar upp samma fråga, anser att den skillnad som görs i studiestödssammanhang mellan olika studerandekate-

208 Övriga frågor

gorier ofta stämmer illa med verkliga förhållanden. Även gäststuderande kan bli bofasta i Sverige.

8. 1.6 Överväganden och _förslag

Den begränsade kartläggning som utredningen har gjort har visat att forhållandena for de utländska studerandena i Sverige rymmer en rad allvarliga problem. En del av dessa hänger direkt samman med brister i administrationen/organisationen av studiestödet. Andra har att göra med förhållanden som inte direkt kan kopplas till studiestödsfrågor. Utredningen kommer i det följande att ta upp vissa av de frågor som har aktualiserats i samband med kartläggningen. På en punkt kommer utredningen att föreslå omedelbara Förändringar i gällande regler.

Bristande språkkunskaper

Bristande förkunskaper i svenska språket skapar svåra studiesociala problem för de utländska studerandena. Den undervisning som de får i svenska anses allmänt inte ge tillräckligt god grund för högskolestudier. De undersökningar som har gjorts visar också att utländska studerande i allmänhet har sämre studieresultat än svenska studerande. Svaga studieresultat leder bl. a. till att studerande inte får fortsatt studiestöd. Många utländska studerande har dessutom bristande förkunskaper i engelska språket. Utbildning i engelska särskilt avpassad för dessa gruppers behov saknas också. Utredningen anser inte att det är rimligt att utländska studerande skall drabbas av studiesociala och andra problem till följd av att de inte får den förutbildning de behöver for att klara högskolestudier. En arbetsgrupp inom SÖ har i samråd med representanter for dåvarande UKÄ nyligen i en rapport (SÖ 1976-03-26) Behörighetsgivande förutbildning for utländska studerande föreslagit att en ettårig preparandutbildning för studerande med utländsk förutbildning skall inrättas. Utbildningen syftar till att ge utländska studerande allmän behörighet i svenska och engelska för tillträde till den nya högskolan. Förutom undervisning i dessa ämnen skall i utbildningen ingå orientering om svenskt samhällsliv och utbildningsväsende. Vidare skall de studerande få viss studie- och yrkesvägledning samt om det visar sig nödvändigt även träning -i Studieteknik. En sådan utbildning som i princip bör vara obligatorisk såväl för gäststuderande som för invandrare inkl. flyktingar kommer, om den genomförs, att innebära att de utländska studerandena får en betydligt bättre grund än f. n. att stå på när de påbörjar sina högskolestudier. Risken för studiemisslyckanden blir mindre. De studiesociala problem som grundas i dessa kan därigenom begränsas. Utredningen anser således att den föreslagna förutbildningen för utländska studerande snarast bör komma till stånd.

Information

I svaren på utredningens enkät framhålls att det finns allvarliga brister i den information om studiestöd m. m. som utländska studerande får såväl i sina hemländer - vid svenska beskickningar - som vid ankomsten till

Övriga frågor 209

Sverige. Informationen är bristfällig och ibland delvis felaktig. Den information i form av broschyrer, folders, beslut från DUS m. m. som finns, är med några få undantag avfattad på svenska. Det framgår vidare av enkätsvaren att bristande information är anledningen till många av de studiesociala problem de utländska studerandena har. Informationen till utländska studerande om olika studiestödsfonner m. m. bör därför kraftigt förstärkas. Den bör helst ske på de studerandes eget modersmål. Regeringen bör ge CSN/DUS i uppdrag att tillsammans med invandrarverket skyndsamt föreslå hur en förbättrad information till de utländska studerandena skall åstadkommas samt vilka åtgärder som bör vidtas för att de skall få del av den redan i sina hemländer.

Handläggning av ansökningar från barn till invandrare

DUS” behandlingstider är, som har framgått av enkätsvaren, förhållandevis de hårdast belastade perioderna är det inte ovanligt att belånga. Under handlingen av ett ärende tar upp till två månader. Betydligt längre behandlingstider förekommer också. Långa väntetider kan leda till studiesociala problem; för utländska studerande är dessa problem ofta mer uttalade och kan få svårare följder än för svenska studerande. Det är därför, enligt utredningens uppfattning, angeläget att åtgärder vidtas för att nedbringa behandlingstiderna. En åtgärd med detta syfte som utredningen anser redan nu bör kunna vidtas är att, som CSN nyligen har föreslagit i en skrivelse till regeringen, överföra prövningen av rätten till studiestöd för bam till invandrare från DUS till lokal nivå. Antalet ansökningar från denna grupp utgör drygt hälften av det totala antalet ansökningar från utländska medborgare. Samtidigt är handläggningen förhållandevis okomplicerad. Antalet tveksamma ärenden är ringa. Antalet avslag för sökande i denna grupp är också mycket lågt, drygt en procent. En decentralisering av prövningen till lokal nivå skulle av de skäl som nämnts ovan vara förhållandevis enkel att genomföra. Fördelarna med en sådan ordning skulle bl. a. vara följande: Förkortade behandlingstider såväl för denna grupp som för övriga grupper utländska studerande, eftersom DUS härigenom avlastas drygt hälften av sina ärenden. Genom att överföra prövningen till lokal nivå skulle man vidare vinna att besvärsrätten återinfördes. För att underlätta handläggningen för de lokala myndigheterna och för att också fortsättningsvis skapa en enhetlig praxis bör tveksamma ärenden av principiell natur underställas DUS för prövning. Utredningen har för avsikt att i ett senare skede av utredningsarbetet återkomma till de utländska studerandenas studiesociala situation. Då kommer bl. a. de problem som utredningen i detta avsnitt pekat på att ånyo tas upp till behandling.

210 Övriga frågor

8.2 Rese- och inackorderingstilläggen

8.2.1 Inledning Ett av de grundläggande målen för samhällets studiesociala stöd till ungdomar är att geografiska hinder för studier måste undanröjas. Rese- och inackorderingstilläggen i studiehjälpssystemet har tillkommit för att förverkliga detta mål. I kap. 2 har utredningen lämnat en redogörelse för de principer som ligger till grund för dessa tillägg. Vidare har där redovisats höjningarna av beloppen sedan år 1964 samt de förändringar i regelsystemet som har genomförts. I detta avsnitt för utredningen ett principiellt resonemang om hur samhällets stöd bör utformas för att geografiska hinder för studier skall kunna undanröjas.

8.2.2 Nuvarande omfattning, kostnader m. m. Skolöverstyrelsen har i en rapport (SÖ/P 1 1975/27) Studieavbrott och linjebyte i gymnasieskolan redovisat uppgifter om ca 8000 ungdomar som år 1971 lämnade grundskolan. Deras verksamhet har kartlagts under ca fyra år fram till mars 1975. Av undersökningen framgår att de allra flesta under sina gymnasiala studier huvudsakligen bodde hemma hos sina föräldrar på skolorten. Sammanlagt 82 procent av elevema bodde hemma hos sina föräldrar, varav 59 procent på skolorten och 23 procent på annan ort. En elev av 20 bodde på internat eller elevhem, medan 8 procent var inneboende. Resterande 6 procent hade egen bostad, varav 5 procent på skolorten. Tre elever av fyra bodde således på skolorten. Beträffande elevernas restider till skolan uppgav drygt fyra procent av eleverna att de hade en restid i vardera riktningen som översteg en timme. För elva procent av ungdomarna tog det 45-60 minuter att komma till skolan. Var tredje elev hade en resväg på mellan 15-30 minuter. En tredjedel av ungdomarna bodde mindre än en kvarts väg från skolan. Det totala antalet elever som budgetåret 1975/ 76 fick resetillägg uppgick till 85 000. I genomsnitt uppgick tillägget till 771 kr. per elev. Antalet inackorderingstillägg uppgick samma budgetår till ca 31 000 med i genomsnitt 1304 kr. per elev. Det totala antalet personer under 20 år i studiehjälpsberättigande utbildningar var år 1975 ca 203 000, vilket innebar att andelen elever som fick resetillägg uppgick till ca 40 procent och andelen som fick inackorderingstillägg till knappt 15 procent. En majoritet av eleverna i gymnasieskolan fick således antingen rese- eller inackorderingstillägg nämnda år. Kostnaderna för rese- och inackorderingstilläggen uppgick budgetåret 1975/76 till totalt 106 milj. kr., varav 66 milj. kr. avsåg resetillägg och 40 milj. kr. inackorderingstillägg.

- eller

8.2.3 Gymnasial utbildning rättighet skyldighet

Kommunerna har skyldighet att ordna skolskjuts för de elever i den obligatoriska skolan som inte själva kan ta sig till skolan. I de flesta fall erbjuds

Övriga frågor 211

elever som bor mer än två kilometer från skolan skolskjuts. Någon motsvarande skyldighet för kommunerna att ansvara för gymnasieskoleelevernas resor finns inte. för elever inom den obligatoriska skolan täcks lnackorderingskostnader helt med kommunala medel. Statsbidrag utgår för lön till föreståndare och biträdande föreståndare samt för byggande av inackorderingshem. När det gäller elevhem for gymnasieskoleelever utgår statsbidrag för byggande eller av skolhem samt för avlönande av föreståndare för skolhem. hyrande Ett av skälen till att ge eleverna i grundskolan skolskjuts samt till att inackordering har varit att denna skolsörja för att de får tillfredsställande form, i motsats till gymnasieskolan, är obligatorisk. Man har ansett att det att svara för elevernas resor och inackordering inom den åligger samhället utbildning dessa är föreskrivna att genomgå. För de elever som fortsätter sin utbildning inom gymnasieskolan, anses samhället inte behöva ta samma ansvar, då denna skolform är frivillig. Det kan dock konstateras att gymnasieskolan f. n. är dimensionerad för ca 90 procent av en årskull 16-åringar, vilket innebär att det finns möjlighet att bereda nästan alla som slutar grundskolan utbildningsplats i gymnasieskolan. Drygt 70 procent av 16-åringarna utnyttjar i dag möjligheten att få fortsätta sin utbildning direkt efter grundsannolikt inte skillnaden mellan skolan. Denna grupp ungdomar upplever obligatorisk och frivillig skolgång särskilt starkt, utan ser gymnasieskolan som obligatorisk i den meningen att en gymnasieutbildning är angelägen eller nödvändig för framgång i kommande verksamhet. Detta skulle alltså tala för att några former av tvångsåtgärder inte skulle behöva vara nödtill fortsatt utbildning efter vändiga för att främja en ytterligare övergång den obligatoriska skolan. Ett flertal undersökningar i vårt land visar emellertid, vilket har framgått sin utbildning efter av kap. 1, att många av de elever som inte fortsätter grundskolan skulle överväga att studera om de fick ett mera påtagligt stöd för sina fortsatta studier. Ekonomiska och sociala förhållanden spelar fortfarande stor roll för benägenheten hos denna grupp att fortsätta från grundskolan till gymnasieskolan. Mot denna bakgrund har man bl. a., vilket också har framgått av kap. borde göras obligatorisk i den mel, rest frågan om inte gymnasieskolan att skolplikten omfattade elva eller tolv år. Regering och riksdag ningen har dock avvisat detta och i stället förordat att alla bör ha rätt till fortsatt efter grundskolan och att samhället har ett ansvar för att denna utbildning rätt så långt möjligt kan utnyttjas av den enskilde.

8.2.4 Ett ökat kommunalt ansvar

Under senare år har samhället på olika sätt markerat sitt ansvar för att få gymnasial utbildning. Komalla ungdomar på detta sätt skall kunna munerna har därvid fått ett ansvar inte bara för att tillhandahålla den gymnasiala utbildningen, utan också för att aktivt verka för att sociala och ekonomiska hinder för ungdomars gymnasiala studier undanröjs. Detta ökade kommunala ansvar har kommit till uttryck bl. a. i det av riksdagen våren 1976 fattade beslutet om reformering av skolans inre arbete (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367). Det ökade kommunala

212 Övriga frågor

ansvaret för ungdomars gymnasiala utbildning har även markerats i direktiven till flera nu arbetande statliga utredningar. Studiestödsutredningen vill mot den här bakgrunden erinra om att i dag inte någon myndighet har det direkta ansvaret för att tillräckliga rese- och inackorderingsmöjligheter finns för gymnasieskoleeleverna. Kommunerna har endast ett ansvar för att rese- och inackorderingstilläggen i studiehjälpssystemet betalas ut enligt gällande regler. Däremot har de inget ansvar för hur eleverna tar sig till skolan eller för hur de är inackorderade. Som har framgått av det föregående är mer än hälften av gymnasieskolans elever beroende antingen av skolskjuts eller av inackordering på skolorten. Eleverna och deras föräldrar har själva att sörja för alla de praktiska problem som kan följa av t. ex. dåliga allmänna kommunikationer eller dåliga inackorderingsmöjligheter på skolorten. Vid valet mellan studier och förvärvsarbete efter den obligatoriska skolan kan dessa omständigheter påverka eleven att avstå från fortsatta studier. Enligt studiestödsutredningens mening är det motiverat med ett samlat ansvar för gymnasieskoleelevernas resor och inackordering. Eftersom kommunerna redan i dag har ansvaret för denna verksamhet på det obligatoriska skolstadiet finns det, enligt utredningens mening, goda skäl att de även på det gymnasiala stadiet får ta detta ansvar. Utredningen vill i sammanhanget erinra om att ett liknande förslag framfördes av glesbygdsutredningen i betänkandet (Ds In 1972:1) Utbildning i glesbygder. Förslaget föranledde emellertid inget förslag i prop. 1973:77 och inte heller något beslut i riksdagen. Under senare år har förslaget åter aktualiserats i motioner i riksdagen. Enligt utredningens mening är det naturligt att om kommunerna får detta ansvar för gymnasieelevernas resor och inackordering, de även får bära det ekonomiska ansvaret för verksamheten. Utredningen vill erinra om att enligt direktiven till 1976 års kommunalekonomiska utredning (KEU-76) bör den som har beslutskompetensen för en verksamhet även ha det ekonomiska ansvaret. När det gäller skolskjutsverksamheten kan kostnaderna för kommuner med både gymnasieskola och högstadieskola i centralorten hållas nere genom att eventuell överkapacitet i högstadieskolans skjutsar kan utnyttjas. Kommunen kan även få ett större underlag för att upprätthålla trafikförsörjningen för allmänheten om gymnasieskoleeleverna i större utsträckning reser kollektivt till skolan. När det gäller inackorderingsverksamheten behöver det ökade kommunala ansvaret inte nödvändigtvis innebära att kommunen driver egna elevhem. Kommunen bör dock vara ansvarig för att alla elever som behöver det får en godtagbar inackordering. Kommunerna måste därför aktivt arbeta för att ordna inackordering i privathushåll om inte kommunens egna elevhem räcker. Sammanfattningsvis är det nödvändigt att kommunerna mer aktivt söker undanröja geografiska hinder för fortsatta studier efter grundskolan. Kommunerna bör redan i årskurs 9 i grundskolan fånga upp de elever som kan tänkas avstå från gymnasiala studier därför att resorna till skolorten blir för påfrestande eller för att svårigheterna är för stora för att finna en tillfredsställande inackordering på skolorten.

Övriga frågor 213

Enligt utredningens mening bör det nu nämnda kommunala ansvaret

för ungdomars resor och inackordering gälla i princip oberoende av om

studierna bedrivs i gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen eller vid en folkhögskola. Avgörande bör endast vara om de studerande tillhör studiehjälpsberättigande utbildningar eller ej.

8.2.5 Utredningens förslag Studiestödsutredningen föreslår att kommunerna får ett samlat ansvar for gymnasieelevernas resor och inackordering. Kommunerna bör därvid även ha det ekonomiska ansvaret for verksamheten på samma sätt som kommunerna i dag har ansvaret för elevers resor och inackordering på det obligatoriska skolstadiet. Principen bör, liksom hittills, vara att huvuddelen av eleverna på det gymnasiala stadiet inte skall behöva ha några kostnader för sina resor till skolorten eller några merkostnader för sin inackordering. Enligt utredningens mening bör de särskilda rese- och inackorderingstilläggen slopas i samband med att kommunerna tar över det ekonomiska ansvaret för elevernas resor och inackordering. För den enskilde eleven skulle detta innebära en stor fördel. De nuvarande reglerna om rese- och inackorderingstillägg är mycket invecklade. Om kommunerna får det ekonomiska ansvaret så behövs det bara en prövning av om eleven över huvud taget är berättigad till skolskjuts resp. inackordering eller ej. Även för kommunerna medför förslaget en förenkling. Den nuvarande ganska omständliga uträkningen av t. ex. resetilläggens storlek efter olika avstándsklasser skulle upphöra, liksom utbetalningen av tilläggen. Utredningens förslag innebär att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun förändras. Kommunerna fär ett ekonomiskt ansvar, de tidigare inte haft, för de gymnasiestuderandes resor och inackordering, samtidigt som statens utgifter för rese- och inackorderingstilläggen upphör. Enligt studiestödsutredningens mening måste kommunerna kompenseras för de nu nämnda kostnaderna. Detta bör emellertid ske i ett större sammanhang. KEU-76 har, enligt sina direktiv, att se över den framtida kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och att därvid söka begränsa de kommunala utgifternas ökningstakt. Enligt studiestödsutredningens uppfattning är det därför naturligt att KEU-76 ges i uppdrag att också ta upp det nu framförda förslaget. Studiestödsutredningen vill i sammanhanget erinra om att kostnaderna för gymnasieelevernas resor och inackordering varierar mellan de enskilda kommunerna. KEU-76 skall emellertid enligt sina direktiv även göra en översyn av skatteutjämningssystemet.

8.3 Särskild ersättning för rese- och boendekostnader i sam-

band med studiepraktik och studieresor

8.3.1 Inledning Praktik förekommer inom ett flertal utbildningar som berättigar till studiestöd, gymnasiala såväl som eftergymnasiala. Bestämmelser och praxis är växlande när det gäller den ekonomiska ersättningen till den som fullgör

214 Övriga jrág0r

praktik. Vissa praktikanter får lön, andra får bidrag i form av rese- och traktamentsersättning, andra åter är helt hänvisade till det statliga studiestödet. I studiestödsutredningens direktiv anges att lärarkandidater som genomgår ämnes- och klasslärarutbildning under sin praktiktid ofta har kostnader för resor mellan skolort och praktikon och att gällande bestämmelser missgynnar vissa lärarkandidater. Enligt direktiven bör utredningen undersöka om liknande förhållanden råder inom andra utbildningar, liksom möjligheterna att täcka de merkostnader som studerande får när praktik förläggs till annan ort än studieorten. Sedan direktiven tillkom har regeringen meddelat nya bestämmelser om bidrag till studerande för kostnader i samband med studieresor och studiepraktik inom landet. En ny förordning om reseersättning m. m. till studerande vid vissa eftergymnasiala utbildningar utfärdades sålunda den 13 maj 1976.

8.3.2 Nuvarande bestämmelser

Ersättning enligt förordningen den 13 maj 1976 kan utgå för studiepraktik eller studieresor som enligt studieplanen ingår som ett obligatoriskt led i utbildningen. Följande bestämmelser gäller. Reseersättning utgår för den del av den faktiska resekostnaden som överstiger 12 kr. Vid flera resor per månad får reseersättning utgå med upp till 300 kr. för den del av resekostnaden som överstiger 50 kr. Kostnaderna avser 2 kl. tågresa eller resa med annat allmänt kommunikationsmedel. Ersättning för bilresa utgår nonnalt högst med den ersättning som motsvarar resa med allmänt kommunikationsmedel. Bostadsbidrag för övernattning på annan ort än studie- eller bostadsorten utbetalas för faktiska bostadskostnader avseende billigast skäliga bostad, varvid följande maximibelopp gäller: högst 37 kr./natt om studieresan/praktiken omfattar högst 5 dygn på samma ort - omfattar högst 185 kr. om studieresan/praktiken 5-9 dygn på samma ort högst 20 kr./natt om studieresan/praktiken omfattar 10-15 dygn på samma ort högst 300 kr. om studieresan/praktiken varar 16 dygn - en månad på samma ort högst 300 kr./månad om studieresan/praktiken varar mer än en månad på samma ort.

Bostadsbidrag utgår ej om praktikorten är belägen inom pendlingsavstånd från studieorten eller bostadsorten. Ej heller utgår bostadsbidrag till studerande som under längre tid fullgör studiepraktik på annan on än studieoch hemorten, såvida inte den studerande oundgängligen måste vidkännas kostnad for bostad på studieorten. De nya bestämmelserna har inneburit att förhållandena förbättrats for flera studerandegrupper. Rese- och bostadsbidragen har höjts och reglerna har blivit mer enhetliga.

Övriga frågor 215

För vissa lärarutbildningar fortsatte emellertid tidigare förordning om reseersättning m. m. som utfärdades den 30 april 1971 att gälla. För studerande vid dessa läroanstalter beräknades ersättningen för kostnader under praktik efter andra grunder än vad som gällde för övriga utbildningar. Detta innebar bl. a. att studerande vid samma läroanstalt fick ersättning efter skilda regler beroende på vilken utbildning de följde. Regeringen har emellertid den 12 maj 1977 utfärdat en ny förordning om bidrag till studerande för vissa kostnader i samband med studieresor och studiepraktik. Den nya förordningen innebär att samtliga utbildningar inom den statliga högskolan omfattas av 1976 års förordning om bidrag m. m. och att 1971 års förordning har upphävts. Högskoleutbildningar med kommunalt huvudmannaskap omfattas däremot inte av dessa bestämmelser. l det följande kommer utredningen att kort redogöra för de regler som gäller för att få studiemedel resp. studiehjälp under praktiktid. De som fullgör praktik, som ingår som ett obligatoriskt led i utbildningen, kan i regel få studiestöd. Studiemedel beviljas för praktik som pågår under terrninstid. Endast i undantagsfall utgår studiemedel för praktik som pågår under ferietid. Om lön utgår under praktiktiden reduceras studiemedlen enligt gängse behovsprövningsregler. I vissa fall kan s. k. extra studiemedel, dvs. återbetalningspliktiga studiemedel utöver maximibeloppet, beviljas den som har extra kostnader för

s. k. dubbelbosättning. Extra studiemedel kan, om vissa villkor uppfylls,

utgå till den som har sin familj (make/maka och barn) på studieorten och som fullgör praktik på annan ort. Det högsta belopp som kan utgå i extra studiemedel för sådant ändamål är 275 kr. per 15-dagarsperiod. Även studiehjälp kan utgå under obligatorisk praktik. Reducering av studiehjälpen sker om lön eller motsvarande utgår under praktiktiden. Om den studerande fullgör praktiken på annan ort än studieorten kan resetillägg, alternativt inackorderingstillägg utgå. Den som har inackorderingstillägg på studieorten kan emellertid inte få dubbelt inackorderingstillägg om praktiken är förlagd till annan ort än studieorten. I sådana fall kan inte heller resetillägg utgå för resor mellan studieort och praktikort.

8.3.3 Studiesrödsurredningens överväganden

Bestämmelserna om bidrag för kostnader under praktik vad gäller utbildningar inom den framtida statliga högskolan har således förbättrats sedan studiestödsutredningen tillkallades och vissa av de missförhållanden som har påtalats i direktiven till utredningen har därmed avhjälpts. Enhetliga regler har skapats för dessa studerandegrupper samtidigt som bidragen har höjts på flera punkter. Utredningen kan emellertid konstatera att många frågor som rör praktikersättning m. m. fortfarande är olösta. Ett exempel är att läroanstalterna inom den kommunala högskolan inte omfattas av samma bestämmelser som övriga högskoleutbildningar. Ett annat exempel, vilket har framförts bl. a. från studerandehåll, är att de olika bidrag, som kan utgå under praktik på annan ort än studieorten, av många inte anses täcka de reella kostnaderna. Vidare anses bestämmelserna om bostadsbidrag missgynna dem som har

216 Övriga frågor

familj och bostad på långt avstånd från studieort och praktikort. Reglerna om reseersättning m. m. är komplicerade. De studerande själva har därför svårigheter att skapa sig en klar bild av vilka villkor som gäller i det enskilda fallet samtidigt som systemet är tungrott för de myndigheter som handlägger dessa ärenden. För utredningens fortsatta överväganden i dessa frågor krävs emellertid ett säkrare underlag; det är t. ex. nödvändigt att få ett fastare grepp om vilka utbildningar som har praktik, omfattningen av praktiken vid resp. läroanstalt, antalet studerande som fullgör praktik, vilken ersättning som utgår samt de faktiska kostnader de studerande har under praktiktiden. Vad som här har nämnts gäller inte minst förhållandena inom gymnasieskolan där praktik förekommer inom ett flertal linjer och där jämförelsevis stor oklarhet råder om ersättningsfrågor m. m. Utredningen har därför för avsikt att i ett senare skede av utredningsarbetet närmare undersöka bl. a. dessa frågor. Studerande inom den kommunala högskolan omfattas, som utredningen har visat, inte av förordningen om bidrag under praktik. lnom högskolan kommer att finnas vissa utbildningar, t. ex. fritidspedagogutbildning och sjukgymnastutbildning, med både statligt och kommunalt huvudmannaskap. Den som följer den statliga fritidspedagogutbildningen kommer därmed att få ersättning för kostnader i samband med praktik medan den som följer motsvarande utbildning inom den kommunala högskolan inte kommer att få sådan ersättning. Förhållandena kommer givetvis att skapa missnöje hos de studerande, inte minst därför att dessa själva inte har möjlighet att välja om de skall följa utbildningen i fråga inom den kommunala eller den statliga högskolan. Under den senaste tiden har frågan om huvudmannaskapet för högskolan diskuterats. Olika uppfattningar när det gäller det kommunala huvudmannaskapet har därvid framförts. Riksdagen tog i sitt beslut om högskolan (prop. 1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr l976/77:246) upp bl. a. hithörande frågor. Enligt utbildningsutskottets betänkande bör regeringen ta initiativ till en förutsättningslös utredning om frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för högskolan. Oberoende av om huvudmannaskapet för högskolan i framtiden kommer att vara enhetligt eller delat så bör, enligt studiestödsutredningens mening, den principen gälla att samtliga studerande inom högskolan skall få ersättning enligt samma villkor för ökade kostnader i samband med praktik. Utredningen kommer att ta upp denna fråga i det fortsatta utredningsarbetet.

l Direktiv Bilaga

ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-09-25 Utdrag

Utredning om det studiesociala stödet Chefen för utbildningsdepartementet statsrådet Zachrisson anför. Sedan de nuvarande studiestödssystemen infördes har betydande förändsom möter de studerande efter deras ringar skett på den arbetsmarknad studier. På familjepolitikens område har omfattande reformer genomförts som delvis förändrat förutsättningarna för studiestödet. Bl. a. till följd härav har detta underkastats en rad delreformer som lett till att studiestödets regelsystem blivit svåröverskådligt. Vidare kommer utbildningen enligt riksdagens beslut om en reformering av högskolan (UbU 1975: 17, rskr 1975:179) efterhand att alltmer inriktas mot ett system med återkommande utbildning. Riksdagen har också uttalat att de studiesociala systemen bör göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning (SfU 1974:19 s. 67, rskr 1974:265). Socialförsäkringsutskottet framhöll i sammanhanget att man särskilt borde undersöka om och i vad mån förenklingar i nuvarande system är möjliga. Till övriga frågor som kunde bli aktuella hörde enligt utskottet frågor om studiemedlens maximibelopp och om behovsprövning mot egen och makes inkomst och förmögenhet vid tilldelning av studiemedel. och Som jag anmält i prop. 1975:23 (s. 188) om vidgad vuxenutbildning studiestöd åt vuxna bör mot denna bakgrund studiehjälps- och studiemedelssystemet nu få en övergripande översyn. Denna uppgift bör anförtros särskilda sakkunniga. först upp utvecklingen av de studiesociala systemen Jag tar i det följande efter år 1964 och behandlar därefter de frågor om studiestöd för studerande nivå och högskolenivå som de sakkunniga i första hand både på gymnasial bör utreda.

Studiehjälpssysremets utveckling för studiesocialt stöd till 1964 års riksdag fattade beslut om nya former dels studerande vid gymnasium, fackskola, yrkesskola m. fl. skolformer, dels studerande i eftergymnasial utbildning (prop. 1964:138, SäU 1964:1, rskr 1964:290). För den första gruppen infördes studiehjälpssystemet och för den senare gruppen studiemedelssystemet. I studiehjälpssystemet drogs en gräns mellan ”yngre” och ”äldre” elever. Gränsen gick vid dåvarande

218 Bilaga I

myndighetsålder. För äldre elever som hade barn utgick studiestöd enligt regler som i många avseenden anslöt till studiemedelssystemet. För dessa elever togs t. ex. ingen hänsyn till föräldrarnas ekonomi. Yngre elever i studiehjälpssystemet förutsattes däremot tillhöra föräldraekonomin och studiestödet för dem utformades med hänsyn härtill. Den l juli 1973 överfördes äldre studerande - dvs. studerande som fyller lägst 20 år under det kalenderår läsåret börjar - vid studievägar inom studiehjälpssystemets område till studiemedelssystemet (prop. 1973:63, SlU 1973:17, rskr 1973:240). Reglerna för studiehjälp och studiemedel har efter 1964 års beslut kompletterats i skilda avseenden. Studiehjälp utgår i form av studiebidrag, resetillägg, inackorderingstillägg samt inkomstprövat tillägg och behovsprövat tillägg. Dessutom kan återbetalningspliktiga studiemedel utgå. Studiemedlen är indexreglerade och utgår per läsår om nio månader med 140 % av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dessutom kan barntillägg utgå med 25 % av basbeloppet per år för varje barn under 16 år. Studiemedlen består av dels ett bidrag om högst ca 2.000 kr. per läsår, dels återbetalningspliktiga medel. Studiemedlen är behovsprövade mot egen och makes inkomst och förmögenhet. Ett av de viktigaste syftena vid utformningen av studiehjälpssystemet var att åstadkomma ett sådant studiestöd som kunde minska de sociala faktorernas betydelse vid valen efter den obligatoriska skolan dels mellan fortsatt utbildning och annan verksamhet, dels mellan utyrkesinriktad bildning och utbildning som förberedelse för högre studier. 1964 års reform innebar en betydande av det studiesociala förenkling stödet för ungdomar i gymnasial eller motsvarande utbildning. Stödformerna utformades så att alla ungdomar skulle ha möjlighet att fortsätta sina studier

efter grundskolan. Åskilliga förmåner i studiehjälpssystemet har avsevärt

förbättrats sedan reformen trädde i kraft, t. ex. studiebidrag, och resetillägg behovsprövat tillägg. Riksdagen har numera fattat beslut om hemreseersättning för inackorderade elever i gymnasial utbildning (SlU 1975: 14, s. 63, 81 rskr 1975:176). När studiehjälpssystemet infördes avvägdes de olika stöden inom detta mot de allmänna familjepolitiska stöd som då fanns. Detta var en naturlig följd av att de yngre elever som omfattades av studiehjälpen ansågs tillhöra föräldraekonomin. Sedan år 1964 har betydande förändringar skett på de familjepolitiska och skattepolitiska områdena. Som exempel kan nämnas att barnbidragets årliga belopp höjts från 700 kr. år 1964 till 1 500 kr. år 1975. Därutöver har bl. a. förbättrade statliga och statskommunala bostadstillägg införts. Reglerna for det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen har sedan år 1973 anpassats till de regler som gäller för det statliga bostadstillägget och har därigenom förbättrats i motsvarande takt. Ett av målen för studiehjälpssystemet har varit att de studerande inte i någon nämnvärd utsträckning skall behöva utnyttja studielån eller återbetalningspliktiga studiemedel för att finansiera sina studier. Studiestödet skall med andra ord utgöra ett sådant komplement till föräldraekonomin att denna så långt möjligt inte blir styrande för valet av utbildningsväg i gymnasieskolan. Sedan år 1964 har de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kraftigt för-

Bilaga 1 219

stärkts. Bl. a. har en omfattande utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen under senare år för ungdomar i åldern 16 till 24 ägt rum. svårigheterna år att komma ut på arbetsmarknaden har gjort det nödvändigt att låta även personer under 20 år till viss del omfattas av arbetsmarknadsutbildning och andra arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. Riksdagen har numera beslutat att utbildningsbidrag till personer under 20 år skall utgå med 45 kr./dag både till dem som enligt nu gällande regler kan få utbildningsbidrag for viss utbildning och till sådana ungdomar som är berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd som har vårdnaden om (rskr 1975:178). De ungdomar barn föreslås dock få samma belopp som vuxna i motsvarande situation. som förvärvsarbetat i sådan utsträckning att Detta gäller också ungdomar de omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd är sådana ungdomar som antingen arbetat fem månader under det senaste året eller efter avslutad ungdomsutbildning varit arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfogande i tre månader. av myndighetsåldem från 20 1974 års riksdag beslöt om en sänkning år till 18 år. Detta innebär att den åldersgräns som f. n. gäller för studiehjälpen inte längre överensstämmer med myndighetsåldern.

Studiemedelssystemets utveckling När studiemedelssystemet infördes var syftet att de studerande som fick skulle kunna täcka sina levnadskostnader. Maximibeloppet för studiemedel studiemedel bestämdes även med hänsyn till konsumtionsnivån hos övriga i samhället. Genom att studiemedlen är anknutna till basbeloppet grupper har de studerande i huvudsak kompenserats för prisstegringarna i samhället. har inomdet allmänna familjestödet bostadstillägg införts dels Samtidigt för gifta eller sammanboende, dels för ensamstående. Sedan år 1964 har fått del av förmånerna i studiemesom nyss nämnts ytterligare grupper s. k. äldre studerande i gymnasial utbildning och delssystemet, nämligen studerande inom vuxenutbildning som bedriver längre studier. 1 studiemedelssystemet finns som nämnts ett barntillägg på 25 % av basbeloppet för barn under 16 år. När barntillägget infördes var barntillsynen dåligt utbyggd. Dessutom fanns inte de statliga och statskommunala bostadstilläggen for barnfamiljer. Barntillsynen har på senare år byggts ut kraftigt även om den ännu inte svarar mot alla de behov som föreligger. Nu nämnda reformer har likväl avsevärt förbättrat studerandefamiljernas möjligheter att få tillgång vilket bl. a. beror på att denna ofta är behovsprövad. En till barntillsyn, ytterligare fördel för de studerande är att studiemedel, i detta sammanhang som regel inte räknas som inkomst, varigenom avgifterna blir tämligen låga. Vid sidan av den nyssnämnda höjningen av bidragsdelen inom studiemedelssystemet har förbättringarna av detta vidare gällt reglerna för återsom gjorts avsevärt mer förmånliga för de studerande. Bl. a. betalningen, Dessutom har de sohar den totala återbetalningsskyldigheten begränsats. ciala trygghetsreglerna for återbetalning av studiemedel förbättrats. Regler har också införts som medger att studerande under vissa förhållanden får uppbära studiemedel under sjukdom och att därvid de återbetalningspliktiga medlen avskrivs.

220 Bilaga 1 SOU l977:3l

Allmänna utgångspunkter för utredningsarbete!

En utgångspunkt för de sakkunnigas arbete bör vara att de studiesociala systemen även framdeles bör bestå av dels stödet till de s. k. yngre eleverna inom gymnasieskolan (motsvarande), dels stöd till studerande i högskoleutbildning. Med hänsyn till de studerandes olika situation vid gymnasiala studier respektive högskolestudier är det naturligt med en skillnad mellan dessa två systems totala nivåer. Således är de förra studerandena normalt beroende av föräldrarnas ekonomi och har endast undantagsvis försörjningsbörda. En utgångspunkt bör vidare vara att det vid sidan av ett generellt stödsystem för högskolestudier som till sin huvuddel är förenat med återbetalningsskyldighet skall finnas ett tredje, förrnånligare system i enlighet med det förslag om vuxenutbildningsstöd som riksdagen nyligen har beslutat om (prop. 1975:23, SfU 1975:14, rskr 1975:176). Studiehjälps- och studiemedelssystemen har varit i bruk under en tioårsperiod. Som jag tidigare redovisat har sedan de infördes en rad förändringar genomförts på familjepolitikens och arbetsmarknadspolitikens områden, vilka i varje fall indirekt påverkar effekterna av studiestödet. Samtidigt har främst inom studiemedelssystemet en rad paniella utredningar genomförts som lett till nödvändiga delreforrner. En naturlig följd härav har blivit att reglerna för studiemedelssystemet stegvis byggts ut. De har nu nått en sådan omfattning att det med fog kan hävdas att de är svåröverskådliga. En översyn av reglerna i syfte att förenkla dem blir därför en viktig uppgift för de sakkunniga. Bidragshöjningar inom det studiesociala systemet blir med nödvändighet mycket kostnadskrävande reformer och måste därför alltid avvägas i ett vidare socialpolitiskt sammanhang, främst inom och familje- bostadspolitiken. Sådana avvägningar inom ramen görs fortlöpande för de årliga budgetbesluten. Bedömningar av detta slag bör alltså inte ankomma på de sakkunniga. Deras översyn bör därför i första hand inriktas på den reformering av nuvarande studiesociala system som utvecklingen på utbildningsområdet motiverar. Jag tar i det följande först upp stödet till studerande inom gymnasieskolan och därefter stödet till studerande i högskoleutbildning.

Studiestöd till studerande i gymnasieskolan

De uppgifter som föreligger om elevernas val av verksamhet efter grundskolan tyder på att detta alltjämt är socialt betingat och starkt könsbundet. Elever från lägre socialgrupper väljer oftare än övriga elever att inte fortsätta sina studier elller att genomgå kortare yrkesinriktade Den urutbildningar. valsprocess som därigenom uppstår utgör alltjämt ett grundläggande hinder för möjligheterna att jämna ut skillnaderna i rekryteringen till högre studier från skilda socialgrupper och att förändra den könsuppdelade arbetsmarknaden. Enligt min mening bör därför ett mål för studiestöd till ungdomar i gymnasieskolan och utbildning på motsvarande nivå alltjämt vara att främja rekryteringen av ungdom till studier över grundskolenivå samt att minska ekonomiska, sociala och geografiska hinder for sådana studier. Studier på

Bilaga 1 221

denna nivå bör därför även i fortsättningen normalt kunna genomföras utan att de studerande ådrar sig återbetalningsskyldighet av nämnvärd omfattning. Många ungdomar väljer i dag att inte direkt fortsätta sina studier efter genomgången grundskola. Till en del kan detta antas bero på att ungdomar i 16-20-årsåldern i ett läge, då utsikterna på arbetsmarknaden är ovissa, föredrar att snarast söka sig ett förvärvsarbete i förhoppning om att senare kunna komma tillbaka till utbildning i någon form. Till en del kan det röra sig om en strävan hos ungdomarna att frigöra sig från föräldraberoendet. Till en del åter förklaras beteendet av att ungdomarna inte kan få den utbildning i gymnasieskolan som de helst skulle vilja ha. Till en del slutligen kan det röra sig om en allmänt bristande studiemotivation. Familjens ekonomiska situation spelar fortfarande en stor roll vid ungdomarnas val av utbildning, särskilt när det gäller att välja mellan kortare yrkesinriktad utbildning och längre teoretisk utbildning. Av tillgängliga uppgifter att döma förekommer också det slag av studieavbrott som nyss beröits i större utsträckning bland ungdomar som kommer från miljöer med ringa eller ingen studietradition än bland övriga ungdomar. Samtidigt kan konstateras att arbetslösheten i åldersgruppen 16-20 år är förhållandevis hög. Det är angeläget att de sakkunniga försöker ge en klarare bild över vilken roll studiestödet spelar i dessa sammanhang.

Ur såväl den enskildes som samhällets synvinkel kan det i många fall

vara en klar fördel att ungdomarna skjuter in perioder av förvärvsarbete i sin studiegång. Studiestödet bör utformas så att det smidigt kan anpassas till ett studiesystem i vilket ungdomarna varvar studier med yrkesverksamhet eller bedriver gymnasiala studier på deltid. En sådan utveckling ligger också i linje med strävandena att främja återkommande utbildning som jag inledningsvis berört. De sakkunniga bör mot denna bakgrund närmare analysera vilken betydelse familjeekonomin har för ungdomarnas val av utbildning och deras val mellan utbildning och annan verksamhet. Om analysen motiverar det, bör de sakkunniga föreslå sådana förändringar i studiestödet som kan motverka att den enskilda familjens ekonomi styr ungdomarnas studieval eller valet mellan studier och annan verksamhet. I detta sammanhang bör de sakkunniga också uppmärksamma det problem som kan uppstå när studerande med i övrigt likartade förhållanden men med skilda studiesociala förmåner deltar i samma utbildning. Genom att myndighetsåldem har sänkts från 20 år till 18 år är många studerande i gymnasieskolan numera myndiga. Gränsen mellan studiehjälpssystemet och studiemedelssystemet går vid 20 år. Om denna gräns ändras så att den kommer att sammanfalla med den nya myndighetsåldem kommer alla studerandyööver 18 år att omfattas av studiemedelssystemet. Det skulle innebära att många studerande inom gymnasieskolan i betydande utsträckning skulle få finansiera sina studier med återbetalningspliktiga medel. Det är enligt min mening inte självklart att gränsen mellan studiestöd för yngre och studiestöd för äldre studerande bör följa myndighetsåldem, när denna inte längre motsvarar en naturlig skiljelinje mellan olika nivåer i utbildningssystemet. Avgränsningen mellan de skilda studiestödsformerna påverkar således också tillämpningen av den tidigare angivna principen att

222 Bilaga 1

de studerande i gymnasieskolan och i utbildning på motsvarande nivå i huvudsak skall kunna fullfölja sina studier utan att behöva ta återbetalningspliktiga medel i anspråk. Vidare har de viktigaste åtgärderna för att motverka social snedrekrytering förlagts till studiehjälpssystemet. Tyngdpunkten i detta avseende bör enligt min mening alltjämt ligga på gymnasieskolans nivå. En förändrad gränsdragning måste alltså förenas med sådana åtgärder som motverkar social snedrekrytering. De sakkunniga bör analysera denna fråga och bedöma konsekvenserna för den enskilde studerande av en sänkt åldersgräns. I det föregående har jag redogjort for det samband som finns mellan det familjepolitiska stödet och delar av studiehjälpen. Så är t. ex. studiebidrag och inkomstprövat tillägg knutna till olika former av familjestödet. l sitt arbete bör de sakkunniga utreda vilka effekter denna anknytning har för rekryteringen till studier och pröva om den bör kvarstå oförändrad. De sakkunniga bör också belysa tröskeleffekterna i föräldraekonomin av de olika tilläggen och undersöka vilka åtgärder som skulle kunna dämpa eller röja undan dessa utan att studiestödet därigenom blir svårt att överblicka eller förlorar sin socialt utjämnande effekt. Det är betydelsefullt att åtgärder med detta syfte står i samklang med de allmänna fördelningspolitiska strävandena. De sakkunniga bör därför också belysa vilka konsekvenser en beskattning av bidragen får för skilda slag av familjer. I sitt arbete bör de sakkunniga vara oförhindrade att behandla även andra former av tillägg inom studiehjälpssystemet än dem som här har nämnts. De bör också beakta de olika studiesociala förmåner av indirekt karaktär som förekommer. Målet bör vara att skapa en helhetsbild av samhällets totala stöd till ungdomsstuderande i gymnasieskolan och i utbildning på motsvarande nivå. Det är slutligen, som nämnts, angeläget att de sakkunniga söker utfonna ett regelsystem för studiestödet som är lättfattligt och överskådligt.

Studiestöd till studerande i högskolan Studiemedelssystemet har successivt kommit att omfatta allt flera grupper studerande. Nya utbildningar har vid skilda tillfällen förts till detta, och sedan den 1 juli 1973 tillhör, som nämnts, också studerande över 20 år i gymnasial utbildning studiemedelssystemet. Därmed representerar de utbildningar för vilka studiemedel kan utgå en betydligt bredare kontaktyta mot arbetsmarknaden än vad som tidigare varit fallet. Det innebär bl. a. att för dem som fått studiemedel uppvisar lönerna när de går ut i arbetslivet en större spännvidd än under t. ex. slutet av 1960-talet. Därtill kommer att i varje fall vid universitetens filosofiska fakulteter antalet deltidsstuderande och studerande i åldrarna över 25 år ökat kraftigt. De familjepolitiska åtgärder, som nämnts i det föregående, har haft betydelse även för studiemedelstagarna. För en familj med bam där båda föräldrarna studerar är situationen förhållandevis gynnsam när det gäller levnadsnivån under studietiden. Förutom studiemedel till båda föräldrarna kan även bamtillägg utgå. Därtill kommer det allmänna familjestödet i fomt av barnbidrag samt statligt och statskommunalt bostadstillägg. Detta kan i vissa fall medföra att en studerandefamilj med barn har en bättre konsumtionsstandard än en annan jämförbar barnfamilj där ingen av föräldrarna

Bilaga I 223

studerar. För ensamstående studerande med enbart studiemedel har den ekonomiska situationen under studietiden inte förbättrats i samma mån som for studerandefamiljer med bam. Ett av de viktigaste syftena med studiemedelssystemet var - när det infördes - att göra det möjligt för studerande från familjer med svag ekonomi att bedriva högskolestudier. Studiemedelssystemet förutsattes därigenom främja en jämnare rekrytering till högre utbildning från olika socialgrupper. Under senare delen av 1960-talet och de första åren under 1970-talet fortsatte en viss utjämning i detta avseende. Det är emellertid inte möjligt att med säkerhet särskilda den roll bland andra faktorer som studiemedelssystemet spelade i denna utveckling. Därefter har utjämningen avstannat. Enligt min mening bör målet for studiestödssystemet på högskolenivå alltjämt vara att motverka att grupper tvingas avstå från studier. Riksdagen har i anledning av prop. 1975:9 beslutat om en rad åtgärder som syftar till att underlätta for nya grupper att vinna tillträde till högskoleutbildning. Ett viktigt steg mot ett system med återkommande utbildning har vidare tagits genom riksdagens beslut om ett särskilt vuxenstudiestöd för längre studier. Denna nya stödform avser emellertid främst något äldre studerande med arbetslivserfarenhet som studeraa: på lägre utbildningsnivåer. Under överskådlig tid kommer därför behov att finnas av andra slags studiestöd for merparten av de studerande på högskolenivå. De sakkunniga bör analysera studiemedlens rekryteringseffekt och skillnader i utnyttjandefrekvens mellan olika studerandegrupper. På grundval av analyser av detta slag bör de sakkunniga pröva vilka åtgärder som bör vidtas inom studiemedelssystemet för att åstadkomma en bättre social rekrytering. Riktpunkten skall vara att de återbetalningspliktiga medlen skall utgöra huvuddelen av studiestödet och att forslag om höjning av bidragsdelen bör åtföljas av en redovisning av effekterna vid en beskattning av denna. En förbättring av förmånerna inom studiemedelssystemet kan alternativt ske genom förändringar av återbetalningsreglema. De sakkunniga bör undersöka möjligheterna till ett mjukare inträde av återbetalningen än som nu sker samt om en sådan förändring kan tänkas påverka rekyrteringen av skilda grupper till högskoleutbildning. Kommittén (U 1969:51) för studiestöd åt vuxna (SVUX) förde i sitt betänkande (SOU 1974:62) fram förslag om förenklingar av studiemedelssystemet. De sakkunniga bör pröva SVUX” förslag i dessa delar i syfte att förenkla reglerna för studiemedlen. Jag vill här särskilt peka på prövningen mot egen och makes inkomst och förmögenhet. När det gäller den s. k. makeprövningen har denna stegvis avvecklats i inkomstklasser upp till en makeinkomst på ca 47 000 kr. per år vid ett basbelopp 09 400 kr. De sakkunniga bör överväga att vid studiemedelsutbetalningen på sikt gradvis avveckla sambandet mellan makars ekonomi på samma sätt som sker inom skattelagstiftningen. F. n. gäller en övre åldersgräns på 45 år för rätt att uppbära studiemedel. Denna tillämpas förhållandevis generöst. Med hänsyn till att stora grupper studerande inom studiemedelssystemet utgörs av personer som påbörjar sina studier först efter många års förvärvsarbete och att deras studier ofta är inriktade på korta utbildningar bör de sakkunniga överväga SVUXs förslag att höja den övre åldersgränsen.

224 Bilaga 1

Övriga frågor

1972 års riksdag fattade beslut om nya regler for utländska studerandes principiella rätt till svenskt studiestöd. De sakkunniga bör belysa erfarenheterna av tillämpningen av dessa regler samt, om de anser detta påkallat, även i övrigt se över de utländska studerandenas studiesociala situation. Lärarkandidaterna som genomgår ämnes- och klasslärarutbildning har under sin praktiktid ofta resekostnader för resor mellan lärarhögskoleort och praktikort. De bestämmelser som därvid gäller missgynnar vissa lärarkandidater. De sakkunniga bör utreda om liknande förhållanden råder inom andra utbildningar samt undersöka möjligheterna att täcka de merkostnader som studerande fär beroende på att praktik förläggs till annan ort än studieorten. De sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp även andra frågor rörande studiestödets tekniska utformning och de administrativa rutiner det för med sig. Så bör de t. ex. kunna överväga möjligheterna att låta utbetalningen av studiestödet handhas av de allmänna försäkringskassorna. De sakkunniga bör bedriva arbetet så att de senast under första halvåret 1977 kan lägga fram alternativa principförslag om studiestödets utformning för såväl studerande inom gymnasieskolan som studerande i högskolan. Dessa forslag bör åtföljas av kostnadsberäkningar. Jag avser att därefter återkomma till regeringen med förslag om ytterligare riktlinjer för utredningsarbetet. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om de studiesociala systemen, att utse en av de sakkunniga att vara ordförande, att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem,

att ersättning till sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av

dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat foreskrives samt att kostnaderna för utredningen skall betalas från åttonde huvudtitelns kommittéanslag. Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Bilaga 1 225

Tilläggsdirektiv

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1976-10-18

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström anför.

Genom beslut den 25 september 1975 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla 10 sakkunniga för att utreda det studiesociala stödet. De sakkunniga, som tagit sig namnet studiestödsutredningen, skulle bl. a. särskilt uppmärksamma prövningen mot egen och makes inkomst och förmögenhet i studiemedelssystemet. I direktiven hänvisas till kommittén (U 1969:51) för studiestöd åt vuxna (SVUX) som i sitt betänkande (SOU 1974:62) förde fram forslag om förenklingar av studiemedelssystemet bl. a. med hänsyn till den s. k. makeprövningen. De sakkunniga bör, som framhålls i direktiven, överväga att vid studiemedelsutbetalningen på sikt gradvis av- _ veckla sambandet mellan makars ekonomi på samma sätt som sker inom skattelagstiftningen.” De sakkunniga skall bedriva arbetet så att de senast under andra halvåret 1977 kan lägga fram alternativa principförslag om studiestödets utformning. Jag bedömer det emellertid som angeläget att frågan om studiemedlens makeprövning tas upp innan utredningen är klar med sina pnncipforslag för hela det studiesociala stödet. Jag uppdrar därför åt de sakkunniga att skyndsamt inkomma med kostnadsberäkningar över en avveckling av prövningen mot makes inkomst och förmögenhet i studiemedelssystemet. Kostnadsberäkningarna bör gälla såväl kostnaderna för tilldelningen av studiemedel som kostnaderna i samband med återbetalningen. De sakkunniga bör också överväga en teknisk lösning för att inom det nuvarande studiemedelssystemets ram avskaffa makeprövningen. På grund av det anförda hemställer jag att regeringen bemyndigar mig att uppdra åt studiestödsutredningen att i samband med sina överväganden skyndsamt behandla frågan om avvecklingen av prövningen mot makes inkomst och förmögenhet i studiemedelssystemet.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

sou 1977:31 227

2 Studiestödet i andra länder

Bilaga några

Inledning

I det följande redogörs översiktligt for de studiesociala systemen i Australien, Danmark, England, Finland, Frankrike, Kanada, Nederländerna, Norge samt Västtyskland. Utredningen har valt dessa länder antingen för att belysa olika typer av studiesociala system eller för att spegla systemen i våra grannländer. I huvudsak har utredningen beskrivit studiestöden till studerande inom eftergymnasial utbildning. Skälet till att studiestöden till gymnasiestuderande inte har berörts i samma utsträckning är att dessa stöd i de flesta länder ingår som en del av det familjepolitiska stödet. Det är därför svårt att göra en beskrivning av dessa studiestöd utan att de sätts in i ett större familjepolitiskt sammanhang, vilket utredningen inte haft möjlighet att göra.

Australien

Det statliga studiestödet skall, enligt australiensiskt synsätt, bidra till att göra det möjligt för alla att studera utan alltför stora ekonomiska uppoffringar. Eftersom högre studier förutsätts ge ekonomisk utdelning i framtiden i form av höga löner, anses det att den studerande eller hans föräldrar själva skall bära en del av studiekostnaderna. Studiestödet skall endast täcka de grundläggande behoven hos de studerande. Med det målet har ett nytt studiestödssystem för studerande inom eftergymnasial utbildning utformats i Australien. Det nya systemet infördes 1974. Studiestödet består i sin helhet av olika former av bidrag. Det finns bidrag for t. ex. kost och logi, for litteratur, utrustning, studentkårsavgifter samt resor.

Villkor/ör anfâ studiestöd m. m.

Studiestödet är behovsprövat såväl mot den studerandes egen som mot föräldrarnas inkomst. Därutöver tas hänsyn till flera olika faktorer när det gäller att avgöra hur stort studiestöd som skall utgå till den enskilde studeranden. Sålunda beaktas den studerandes ålder och civilstånd. Vidare tas hänsyn till om den studerande bor hemma och om han är ekonomiskt beroende av sina föräldrar. Som exempel kan nämnas att den som är över 25 år får ett högre studiestöd än den som är yngre. Den som har familj att försörja kan likaledes få ett högre belopp än den som är ensamstående.

228 Bilaga 2

Den som bor hemma hos sina föräldrar får ett lägre belopp än den som inte gör det. Utöver det studiestöd som utgår direkt till den studerande finns två former av indirekt stöd som utgår till den studerandes föräldrar. Det indirekta stödet består dels av ett särskilt familjestöd, dels av skattelättnader. Indirekt stöd till föräldrar utgår endast om dessa bidrar till sina barns uppehälle. Storleken av det direkta stödet är beroende av om indirekt stöd utgår till föräldrarna. I sådana fall minskas det direkta stödet i proportion till vad som utgått i indirekt stöd. Förutom det studiestödssystem som har beskrivits finns ytterligare två former av statligt studiestöd, nämligen ett särskilt stöd för studerande inom lärarutbildning samt ett stöd för dem som har avlagt akademisk grundexamen. Stödet till lärarkandidater utgörs till största delen av bidrag. I vissa fall kan dessutom studielån beviljas. Stödet till dem som avlagt grundexamen består helt av bidrag. De som går lärarutbildning får i regel ett genomsnittligt högre studiestöd än studerande inom övrig eftergymnasial utbildning. Detta studiestöd är emellertid inte behovsprövat utan utgår efter meritprövning. Den som får sådant stöd måste i vissa fall förbinda sig att arbeta som lärare ett visst antal år.

Andel som uppbär studiestöd m. m. År 1975 fick 58 procent av de universitetsstuderande och 76 procent av studerande inom annan högre utbildning statligt studiestöd. År 1974 genomfördes en undersökning av de studerandes inkomster och utgifter. Det visade sig att studiestödet utgjorde exakt hälften av inkomsterna för genomsnittsstudenten medan inkomster från förvärvsarbete utgjorde 29 procent och bidrag från föräldrar, besparingar och privata lån 21 procent. Skillnaderna var emellertid stora mellan skilda grupper studerande. För studerande frân familjer med låga inkomster utgjorde studiestödet 60 procent av inkomsterna, medan motsvarande andel för studerande från familjer med höga inkomster var 33 procent.

Studiesrödets belopp m. m. 1974/ 75 var det maximala årliga bidraget för studerande som var ekonomiskt beroende av sina föräldrar och som bodde hemma $ 1 000 (4 500 Skr.). För motsvarande kategori som inte bodde hemma var bidraget $ 1 600 (7 200 Skr.). För gifta studerande eller andra studerande som inte var beroende av sina föräldrar uppgick det maximala bidraget likaledes till $160O (7 200 Skr.). Gifta studerande med försörjningsplikt gentemot familj däremot kunde få upp till $2500 (11250 Skr.). Studiestödet till lärarstuderande är som tidigare nämnts högre än till övriga studerande inom högre utbildning. Således utgick 1974/75 mellan $ l 200 och $2 200 (5 400-9 900 Skr.) till dem som var ekonomiskt beroende av sina föräldrar och som bodde hemma. Till motsvarande kategori som inte bodde hemma uppgick bidraget till mellan $ 1 900 och $ 2 600 (8 550-11 700 Skr.). Gifta studerande med ett barn kunde få $ 3 510 (15 795 Skr.) i studiestöd.

Bilaga 2 229

Utvecklings/injer År 1975 tillsattes en kommitté med uppdrag att utvärdera det nya systemet. Kommittén fann att bidragen för kost och logi var för låga, att behovsprövningen var orättvis samt att speciella gruppers problem inte tillgodosågs. Kommittén föreslog följande reformer av studiestödet. Det maximala studiestödet skulle höjas till en nivå som motsvarade - i stället för nuvarande 65-73 procent - 80 procent av de studerandes genomsnittliga utgifter. En sådan höjning skulle erfordras för att täcka de grundläggande behoven hos de studerande. Vidare föreslogs att man skulle införa studielån med låg ränta som ett komplement till bidragen. De studerande skulle - om lån infördes - i högre utsträckning själva kunna välja på vilken nivå de ville leva under studietiden. Slutligen föreslog kommittén att behovsprövningen mot föräldrainkomster skulle minska och den studerandes ålder i stället spela en större roll vid bedömningen av studiestödets storlek. Förslaget innebar att den studerandes ekonomiska beroende av sina föräldrar gradvis skulle minska från 18 till 24 års ålder. Vid 24 års ålder skulle den studerande helt friställas från föräldraekonomin.

Studiestöd till studerande inom gymnasial utbildning Behovsprövade bidrag utgår under de två sista åren i gymnasiet. Därutöver kan bidrag utgå för kostnader för litteratur och för inackordering för dem som inte bor på hemorten. År 1975 fick ca 20 procent av gymnasieeleverna studiestöd.

Danmark

År 1970 infördes ett nytt studiestödssystem i Danmark. 1970 års system förändrades i stora delar år 1975. I det följande lämnas en redogörelse dels för 1970 års studiestödssystem, dels för de förändringar som vidtogs 1975.

1970 års studiestödssystem

Studiestödet bestod av bidrag (stipendier) och statslån. Bidragen var skattepliktiga för mottagaren. Dessutom fanns möjlighet att få statsgaranterade banklån. Utbildningens nivå samt den studerandes ålder avgjorde vilket av dessa stöd som skulle utgå. Studiestödet till studerande under 20 år i gymnasial utbildning (motsv.) bestod i sin helhet av bidrag; bidraget för 18-19-åringar var högre än för 16-17-åringar vilket förklarades av att den senare gruppen utöver studiestödet fick barnbidrag. Gymnasiestuderande över 20 år samt studerande inom högre utbildning fick studiestöd i form av bidrag och statslån. Normalt utgjordes hälften av stödet av bidrag och hälften av lån. Studiestödet var, oberoende av den studerandes ålder, lägre för den som bodde hemma hos sina föräldrar än för den som inte gjorde det. Vidare var studiestödet högre för gifta än för ogifta. Bidraget och statslånet var för alla grupper studerande behovsprövat såväl mot den studerandes egen, hans makes som mot föräldrarnas ekonomi.

Bilaga 2

Behovsprövningen mot föräldrarnas ekonomi trappades successivt av när den studerande fyllt 23 år för att helt upphöra vid 28 års ålder. Statslånen var räntefria under studietiden. Därefter utgick ränta som med

en procent översteg gällande diskonto. Återbetalningen skulle normalt på-

börjas ett år efter avslutad utbildning och sträckte sig i regel över tio år. Alla studerande över 18 år kunde därutöver få statsgaranterade lån. Dessa lån var över huvud taget inte behovsprövade. De utgick med ränta även

under studietiden. Återbetalningstiden var högst tio år.

1975 års studiestöd År 1975 avskaffades statslånen. Vidare upphörde skillnaden i studiestödshänseende mellan studerande i gymnasial utbildning och studerande i efter-

gymnasial utbildning. Åldersgränsen för att få statligt studiestöd fastställdes

till 18 år. Studiestödet består därefter av beskattade bidrag och statsgaranterade banklån. Till 16-17-åringarna utgår i gengäld ett s. k. ungdomsstöd som administreras av socialdepartementet.

Studiestödets storlek Bidragets maximibelopp fastställs en gång om året. Under läsåret 1976/77 är maximibeloppet för ogifta hemmaboende 6 500 Dkr. (4 690 Skr.) och för och gifta 8 700 Dkr. (6 265 Skr.). Lånebeloppet får ogifta ej hemmaboende inte överstiga 13 000 Dkr. (9 360 Skr.). Bidrag och lån får tillsammans inte vara högre än 17000 Dkr. (12 240 Skr.).

Villkor/ör att fâ studiestöd

18 och 22 år behovsprövas såväl mot den Bidragen till dem som är mellan studerandes ekonomi. För den som egen, hans makes som mot föräldrarnas fyllt 23 år behovsprövas bidragen endast mot egen och makes ekonomi. Lånen är över huvud taget inte behovsprövade. Fullt bidrag utgår om föräldrainkomsterna (skattepliktig inkomst) inte överstiger 46 000 Dkr. (33 120 Skr.). Vid en föräldrainkomst om 95 000 Dkr. (68 400 Skr.) upphör bidraget att utgå. En ogift studerande får ha en bruttoinkomst, inkl. studiebidrag, om 25 500 Dkr. (18 360 Skr.) för att få fullt bidrag. lnkomstgränsen för gifta sökande är den dubbla. Vid beräkning av inkomsten tas hänsyn till antalet barn så att från inkomsten dras en summa for varje barn.

ÅterbetaIningsvi/lkor

Det statsgaranterade lånet utgår med ränta som år 1975 var 13,5 procent. av lånet skall påbörjas omedelbart efter det att studierna

Återbetalningen avslutats. Återbetalningstiden är i regel åtta, dock högst tio år.

Utvecklingslinjer År 1975 tillsattes en arbetsgrupp inom undervisningsministeriet med uppförslag till ett nytt studielånesystem för studerande inom drag att utforma högre utbildning. 1 direktiven till utredningen framhölls att studiestödet

Bilaga 2 231

till 16-19-åringar i gymnasial utbildning i framtiden skulle utökas och i sin helhet bestå av ett behovsprövat bidrag. Studiestödet till studerande inom högre utbildning, däremot, skulle enbart utgöras av återbetalningspliktiga medel. Anledningen till detta resonemang var bl. a. att denna grupp i regel får betydligt högre inkomster än befolkningen i övrigt. Under våren 1977 har arbetsgruppen i ett betänkande föreslagit att ett statligt inkomstrelaterat återbetalningspliktigt studiestöd skall införas för studerande inom högre utbildning. Studielånet skall, enligt förslaget, vara värdebeständigt och utgå med maximalt 18 000 Dkr. (12 960 Skr.)/år i 1975 års prisnivå. Beloppet avses täcka en studerandes levnadsomkostnader under ett helt kalenderår. Lånet skall inte vara behovsprövat varken mot föräldrars eller makes ekonomi. Däremot skall lånet till viss del vara behovsprövat mot den studerandes egen inkomst. Alla skall dock kunna låna upp till 13000 Dkr. (9 360 Skr.) utan behovsprövning. Länet som skall vara räntefritt skall återbetalas i reellt penningvärde. Det första året efter det att studierna avslutats skall vara återbetalningsfritt. Vid fastställandet av återbetalningstidens längd samt storleken av de årliga avgifterna skall hänsyn tas till hur stora inkomster den återbetalningsskyldige förväntas lå. Denna beräkning skall göras utifrån de inkomster man normalt får efter att ha genomgått en viss bestämd utbildning. De årliga avgifterna skall vara lägre i början av återbetalningstiden för att därefter successivt höjas. Den som har låga inkomster, är arbetslös etc. skall kunna få uppskov ° med återbetalningen.

England

Studiestödet i England tillkom år 1944 då lokala utbildningsmyndigheter gavs befogenhet att bevilja stipendier eller andra former av bidrag till studerande i utbildningar över den obligatoriska skolan. Målet skulle vara att möjliggöra för alla att bedriva de studier de önskade utan alltför stora ekonomiska 1962 infördes påfrestningar. ett bidrag som skulle utgå till universitetsstuderande som bedrev studier på grundexamensnivå. Bidragssystemet har därefter utvidgats till att gälla också andra delar av den högre utbildningen, t. ex. lärarutbildningen. Studiestödet i England består helt av bidrag. Bidraget består i de flesta fall av två delar. Den forsta delen skall täcka avgifter för utbildning; sådana avgifter betalas i regel direkt av den lokala myndigheten till läroanstalten varför den studerande inte får bidraget i sin hand. Den andra delen skall täcka kostnader för uppehälle m. m. Det senare bidraget består i sin tur av två delar, varav den ena är ett bidrag, som utgår till alla universitetsstuderande på grundexamensnivå, till studerande i lärarutbildning samt i viss eftergymnasial utbildning på universitetsnivå. Det andra bidraget utgår efter särskild prövning till studerande i kortare eftergymnasial utbildning, i lokala kurser inom vuxenutbildningen samt till dem som inte uppfyller villkoren för att få det generella bidraget. Därutöver finns stipendier för studerande som har avlagt grundexamen samt för studerande i lokala kurser inom vuxenutbildningen. Stipendierna

232 2 Bilaga

beviljas inte av de lokala myndigheterna utan av utbildningsdepartementet och forskningsråden. Det maximala belopp som kan utgå i bidrag är avpassat så att det skall täcka alla utgifter en studerande har under 30 veckor av året; däri ingår utgifter för litteratur, utrustning och resor. Maximibeloppet justeras en gång per år. Alla som antas till universitetsutbildning på grundexamensnivå, och motsvarande utbildningar, har rätt till ett minimibidrag som f. n. uppgår till S 50 per år (ca 360 Skr.). Hur mycket som därutöver kan utgå i studiestöd är beroende av olika faktorer. Det tas hänsyn såväl till föräldrarnas som till den studerandes Vid prövningen tas egen och hans makes inkomster. bl. a. hänsyn till hur många barn familjen försörjer. Vidare kan den som inte bor på hemorten få ett högre bidrag än den som gör det. Slutligen tas hänsyn till att vissa kategorier av studerande har särskilt stora utgifter. Sålunda får studerande i London, Oxford och Cambridge ett högre bidrag än övriga studerande. Tilläggsstöd utöver maximibidraget kan utgå för kurser som är längre än genomsnittet, för Sommarkurser samt för resekostnader. Vidare kan tilläggsstöd beviljas gifta studerande som har försörjningsplikt mot familj. Alla bidrag till studerande som är under 25 år - det gäller även - Undantag görs endast gifta studerande prövas mot föräldrainkomsten. för dem som före studierna förvärvsarbete i tre försörjt sig själva genom år. Indirekt stöd i form av skattelättnader utgår till föräldrar som har barn som bedriver heltidsstudier. Storleken av skatteavdraget skall i princip motsvara den reducering av bidraget den studerande får p. g. a. prövningen mot föräldrainkomsten. Reduceringen av bidraget är emellertid numera större än vad föräldrarna får i skattelättnader. Det beror bl. a. på att inkomstgränsen vid beviljningen inte har höjts i takt med den ökade inflationen.

Andel som irppbär studiestöd Andelen studerande som uppbär studiestöd är högre i England än i många andra länder. 1972/73 fick sålunda 90 procent av alla heltidsstuderande brittiska studenter i studiestödsberättigad utbildning någon form av studiestöd. Om utländska studerande och studerande vid icke-studiestödsberättigade utbildningar inkluderas blir andelen 68 procent. Av dem som fick studiestöd minimibidraget till 8 procent och maximibidraget till 21 utgick procent. Återstående 71 procent fick bidrag av varierande storlek beroende bl. a. på behovsprövningen. En undersökning av de studerandes utgifter och inkomster och studiestödets andel av inkomsterna har nyligen genomförts i England. Resultaten har emellertid ännu inte publicerats.

Utvecklingslinjer I England förs en ständig debatt om studiestödet. Två frågor som därvid diskuteras är behovsprövningen mot föräldrainkomster och införande av studielån. Behovsprövningen mot föräldrars inkomster har livligt kritiserats och starka krav på att slopa prövningen har förts fram. Man har därvid fört fram dels att föräldrar inte har laglig skyldighet att försörja sina barn när dessa blivit myndiga, dels att det är orimligt att den som är myndig

Bilaga 2 233

(18 år) skall vara ekonomiskt beroende av sina föräldrar. Antalet föräldrar som inte kan eller inte vill försörja sina barn ökar också alltmer. I en undersökning bland studerande som företogs 1975 visade det sig att omkring hälften av dem som fått bidraget reducerat p. g. a. föräldrainkomsten inte fått motsvarande ekonomiska stöd från sina föräldrar. Redan i början av 1960-talet behandlade en utredning frågan om införande av studielån. Utredningen anförde å ena sidan att rättviseskäl talade för att studerande som i framtiden skulle få höga inkomster också skulle stå för en del av kostnaderna för sin utbildning genom att ta studielån. Utredningen antog vidare att en studerande som finansierar studierna genom lån känner större ansvar för att genomföra studierna än en som har bidrag. Å andra sidan menade utredningen att införande av studielån skulle avhålla t. ex. studerande från arbetarhem och kvinnor från att studera. Utredningen tog dock inte ställning till frågan för eller emot studielån. Många grupper har emellertid därefter fört fram förslag om att införa studielån. Två kategorier som enligt förslagen skulle kunna få studielån är universitetsstuderande som avlagt grundexamen samt studerande på grundexamensnivå som får reducerat bidrag.

Studiestödet för elever i gymnasial utbildning Föräldrar med barn i gymnasiet som är över 16 år kan få ett bidrag som är avsett att täcka kostnaderna för barnets uppehälle. Bidraget är behovsprövat och beviljas av lokala myndigheter. Variationerna är stora från ort till ort dels beträffande andelen elever som lår stöd, dels beträffande storleken av stödet. En undersökning som gjordes 1974 visade att andelen elever mellan 16 och 19 år som lick sådant stöd varierade från mindre än 0,1 till 9,6 procent. Av de totala statliga utgifterna för bidrag utgörs endast 4 procent av bidrag till gymnasieelever medan 96 procent utgår till studerande i eftergymnasial utbildning. En utredning som tillsattes 1974 för att göra en översyn av Studiestödet på denna nivå har rekommenderat att elever mellan 16 och 18 år skulle få studiebidrag om föräldrarnas inkomster understeg en viss nivå. I syfte att göra eleverna mer ekonomiskt självständiga föreslogs också att en tredjedel av bidraget skulle utgå till eleverna själva och resten till föräldrarna. Förslaget har emellertid inte antagits av regeringen med anledning av att nuvarande familjebidragssystem skall reformeras innevarande år. Nuvarande familjestöd och skattelättnader till familjer med bam skall då smältas samman till ett nytt barnbidrag. Studiestödet är avsett att ingå i detta familjepolitiska system.

Studiestödets storlek m. m. Beloppen avser läsåret 1975/76. För studerande som inte bodde hemma utgick maximalt i 740 (5 365 Skr.) och för motsvarande kategori studerande i London utgick högst S 810 (5 872 Skr.). För dem som bodde hemma var maximibeloppet 55570 (4132 Skr.). Maximalt stöd utgick om föräldrainkomsten inte översteg S 2 200 (15 950 Skr.). Om föräldrarnas inkomst översteg E 8 000 (58 000 Skr.) utgick endast minimibidraget om f 50 (360 Skr.).

234 Bilaga 2

till studerande i gymnasieskolan varierade år 1974 från f 31 (224 Bidragen Skr.) till å”. 204 (1479 Skr.).

Finland

Genom studiestödet skall varje studerande, oberoende av ekonomisk ställgaranteras lika möjligheter till utbildning. Det ning och social bakgrund, finska studiestödssystemet som refonnerades 1969 består av ett återbetalsamt av ett statsgaranterat studielån med ningsfritt bidrag (studiepenning) räntestöd. Studiestödet kan utgå till studerande i alla offentligt erstatligt skolan. En förutsättning är att kända utbildningar utöver den obligatoriska studierna bedrivs på heltid.

Villkor för att få studiestöd m. m.

För att få studiestöd krävs att den studerande har normala studieresultat samt att behov av stöd föreligger. Såväl studiepenningen som studielånet mot den studerandes och är behovsprövade egen och hans makes inkomst Studiepenningen behovsprövas dessutom för alla kategorier förmögenhet. studerande mot föräldrarnas ekonomi under förutsättning att den studerande fortfarande försörjs av föräldrarna. För elever vid gymnasie- och folkhögmot föräldrarnas ekonomi. skolor (motsvarande) prövas även studielånet är även här att den studerande försörjs av sina föräldrar. Förutsättningen För övriga studerande sker ingen behovsprövning mot föräldraekonomin när det gäller studielån. Den som är ogift och bor hos sina föräldrar anses vara försörjd av dessa. Samma förhållande gäller för dem som inte bor hemma hos sina föräldrar men som är ogifta och under 20 år. tillämpades under läsåret 1975/76. Studielånen Följande inkomstgränser reducerades om den sökandes egen inkomst översteg 8000 mark (8 880 Skr.) eller om makars gemensamma inkomster översteg 18 000 mark (19 980 tas hänsyn till antalet barn. Inkomsten mins- Skr.). Vid inkomstprövningen kas med en summa (1975/76 3000 mark (3 330 Skr.) för varje barn. Stueller hans makes diepenning beviljas över huvud taget inte om den sökandes inkomster ovannämnda inkomstgränser. Föräldrarnas sammanöverstiger inkomster fick inte överstiga 16000 mark (17 760 lagda beskattningsbara Skr.) för att studiepenning skulle utgå. studielånen utbetalas genom affársbankema. Räntan De statsgaranterade var 1975/76 9 procent. Därav betalar den studerande endast 4,25 procent under studietiden och ett och ett halvt till två år därefter, medan staten

del. Återbetalningen påbörjas normalt ett och ett halvt

erlägger resterande

år efter det att studierna avslutats. Återbetalningstidens längd är två gånger

den tid under vilken den studerande haft studielån, dock högst 14 år.

Andel som uppbär studiestöd

statsgaranterat studielån. Där- Under läsåret 1974/ 75 fick 124 000 studerande studerande vid universitet och högskolor. Det innebar av var ca 45000

Bilaga 235

att ca 50 procent av alla studerande fick studielån och att andelen bland universitets- och högskolestuderande som uppbar studielån var 75 procent. Antalet studerande som under samma läsår fick studiepenning var betydligt lägre, nämligen 84 000. Några uppgifter om hur dessa fördelar sig efter läroanstalter har inte varit tillgängliga.

Studiesröders storlek

Studielånet avses täcka skäliga utgifter under ett läsår. Länets maximibelopp fastställs en gång om året och varierar med hänsyn till vilken utbildning den studerande följer. Läsåret 1975/76 var det maximala for lånebeloppet en gymnasieelev 2900 mark (3 200 Skr.) medan motsvarande belopp for universitets- och högskolestuderande uppgick till 7 600 mark (8 430 Skr.) för vissa utbildningar och 8600 mark (9 540 Skr.) for andra. Studiepenningen till gymnasiestuderande var mellan 250 och 500 mark per läsår (280-555 Skr.). För studerande vid universitet och högskolor uppgick studiepenningen till 700 mark (780 Skr.). Det senare beloppet anses motsvara ungefär tio procent av den studerandes årliga utgifter.

Frankrike

Det franska studiestödssystemet skiljer sig i många avseenden från övriga länders i redogörelsen. En stor del av det totala statliga studiestödet utgår i form av indirekt stöd - stöd till den studerandes föräldrar samt subventionerade måltider, bostäder etc. för de studerande. Medan man i de flesta andra länder strävar mot att göra den studerande ekonomiskt oberoende av sina föräldrar är grunden for det franska studiestödssystemet att föräldrarna skall sörja for sina barn tills de börjar forvärvsarbeta. Enligt detta mål skall studiestödet inte vara den huvudsakliga inkomstkällan for de studerande utan endast ett tillägg som skall utgå till de familjer som har det sämst ställt. Vidare skiljer sig Frankrike från många av de övriga länderna genom att en proportionellt mycket större del av det totala studiestödet utgår till studerande inom gymnasier än inom högre utbildning.

Det direkta studiestödet Det direkta studiestödet består av stipendier, rekryteringsstipendier och lån. Huvuddelen utgörs av stipendier. Stipendierna infördes år 1925 for att ge begåvade elever från hem med svag ekonomi möjlighet att studera. Stipendierna som under en lång tid endast kom att utdelas till de mest begåvade eleverna utgår numera i första hand till dem som kommer från familjer med låga inkomster. Stipendiets storlek varierar med hänsyn till det behov av stöd som anses föreligga. Behovsprövningen är mycket restriktiv. 1974/75 fick t. ex. endast 13 procent av de studerande sådana stipendier. I genomsnitt utgick per elev och år omkring 5000 Fr (4250 Skr.). Rekryteringsstipendier utgår till studerande inom vissa utbildningar, foreträdesvis Iärarutbildningar. Ett villkor for att få ett sådant stipendium är att den studerande förbinder sig att arbeta ett visst antal år inom det yrke utbildningen leder till. Den här formen av stipendier, som är speciell

236 2 Bilaga

för Frankrike, infördes 1950 i syfte att få arbetskraft till vissa bristyrken. Stipendierna prövas endast mot den sökandes meriter och är således inte behovsprövade mot ekonomi. Rekryteringsstipendierna har emellertid minskat i betydelse; 1960 utgjorde dessa stipendier 20 procent av det totala studiestödet medan motsvarande andel 1974 var 12 procent. De statliga studielånen utgör endast en liten del av det totala studiestödet. Det finns olika fonner av lån och villkoren för att få dessa varierar efter låntetypen; vissa lån är kortfristiga och räntefria, vissa utgår med 5 procents ränta. Dessutom beviljar affársbankerna studielån mot 9,5 procents ränta.

Det indirekta studiestödet Det indirekta stödet består - som nämnts i det föregående - dels av subventionerade bostäder, måltider etc., dels av stöd till den studerandes föräldrar. Stödet till föräldrarna utgörs av skattelättnader till dem vars barn bedriver heltidsstudier. Vidare utgår ett särskilt familjestöd. Följande sammanställning visar den procentuella fördelningen av resp. stödform. Av sammanställningen framgår att det direkta studiestödet utgör 23 procent av vad som totalt utgår i statligt stöd.

Kanada

Ansvaret för den högre utbildningen i Kanada delas mellan den federala regeringen och de sex delstatsregeringarna. Samma förhållande gäller för studiestödet. Det innebär att det finns en rad olika studiestödssystem. Det federala studiestödet kan utgå till studerande i alla delstater. Därutöver har de olika delstaterna särskilda stödsystem som utgör ett komplement till det federala. l denna redogörelse behandlas framför allt det federala stui delstaten Ondiestödet. Vissa jämförelser görs med studiestödssystemet tario. Först 1964 införde den federala regeringen ett studiestödssystem. I Ontario infördes studiestöd 1966. När den federala regeringen införde studiestödssystemet var syftet att förhindra att unga begåvade människor avstod från att studera av ekonomiska skäl. Det betonades att målet med studiestödet inte skulle vara att stimulera till studier utan snarare att undanröja hindren för begåvade personer att studera. [Ontario har man uttryckt det så att alla begåvade personer som önskar bedriva studier över gymnasienivå skall få tillräckliga medel härför. I det federala studiestödssystemet förutsätts att den studerande och/eller dennes föräldrar själva skall stå för en del av studiekostnaderna. Det är bakgrunden till att studiestöd i form av lån dominerar i Kanada. Det federala studiestödet består till allra största delen av statsgaranterade och räntesubventionerade lån. Därutöver finns stipendier eller bidrag för vissa kategorier studerande. Studerande i Ontario kan dels få ”federala”

Bilaga 2 237

lån, dels bidrag som delstaten beviljat. Totalt utgår ungefär lika stora summor i lån som i bidrag. Förutom direkt studiestöd utgår indirekt stöd genom att de studerande får göra avdrag på skatten för de utbildningskostnader de haft. Systemet fungerar så att de studerande får göra avdrag från sin inkomst med ett belopp som motsvarar de avgifter de betalt till Iäroanstalten. Dessutom får studerande som har inkomster göra avdrag upp till en viss bestämd nivå för varje månad de bedrivit heltidsstudier. Den totala summan för dessa skatteavdrag motsvarar ungefär den federala regeringens årliga utgifter för studielånen.

Villkorför att få studiestöd m. m.

Villkoren för att få studiestöd är i stort sett desamma vare sig det gäller federalt stöd eller delstatsstöd. Studiestödet är behovsprövat mot den studerandes egen och föräldrarnas inkomster. Stödets storlek varierar med hänsyn till inkomsterna. Gifta studerande, studerande som är över 25 år eller de som har bedrivit eftergymnasiala studier i mer än fyra år betraktas som fristående från sina föräldrar. Någon behovsprövning mot föräldrars inkomst görs således inte för dessa grupper.

Andelen studerande som får studiestöd m. m.

I jämförelse med många andra länder är det i Kanada en förhållandevis låg andel studerande som utnyttjar studiestödet. 1973 fick mindre än en fjärdedel av alla studerande i eftergymnasial utbildning studielån. I Ontario ñck omkring 40 procent av alla studerande någon form av studiestöd 1969. 1964 gjordes en undersökning av studenternas inkomster och utgifter. Det visade sig att studiestödet endast utgjorde 29 procent av studenternas inkomster, egna inkomster och besparingar 39 procent samt bidrag från föräldrar 32 procent. Studiestödets andel av inkomsterna har endast ökat obetydligt efter 1964.

Studielänens âterbetalningsregler

De statsgaranterade studielånen utgår utan ränta under studietiden och sex månader därefter. Efter dessa sex månader skall den studerande börja återbetala lånen. För den som har lånat maximalt är återbetalningstiden tio

år. Den som har lånat mindre får kortare återbetalningstid. Återbetalningen

av lånen är inte kopplad till den återbetalningsskyldiges inkomster. Förslag i den riktningen har dock förts fram.

Studiestöd till gymnasieelever Före 1973 utgick studiestöd till familjer med barn mellan 16 och 18 år som bedrev heltidsstudier. Stödet skulle stimulera elever att stanna kvar i skolan. Detta stöd ersattes 1973 med ett allmänt familjepolitiskt stöd som utgår till alla familjer med barn under 18 år oavsett om de går i skola eller ej. Stödet som utbetalas per månad är lika stort för alla.

238 2 Bilaga

Srudiesröders belopp m. m.

År 1972 kunde en studerande maximalt låna $1400 (5 600 Skr.) per år. Den totala lånesumman, under hela studietiden, var maximerad till $ 9 800 (39 200 Skr.).

Nederländerna l Nederländerna håller man f. n. på att förbereda långtgående reformer av studiestödet för studerande inom högre utbildning. Syftet med reformerna är dels att skapa ett mera rättvist och enhetligt system, dels att öka studenternas ekonomiska frigörelse från sina föräldrar. De statliga utgifterna för studiestödet beräknas inte komma att öka men studiestödet skall fördelas efter andra grunder än hittills. Det nya systemet införs stegvis med början läsåret 1975/76. Det nya studiestödet kommer i sin helhet att utgå direkt till de studerande i motsats till det gamla där en del av stödet utgick till föräldrarna och en del till de studerande själva. l det gamla systemet var de studerande delvis beroende av föräldrarnas välvilja att bekosta barnens Dessutom tvingades studerande från låginkomstfamiljer att låna uppehälle. än de som kom från höginkomstfamiljer. l pengar i större utsträckning det nya systemet skall de vars föräldrar har det sämst ekonomiskt få det bästa stödet. I det följande lämnas en redogörelse dels för nuvarande studiestödssystem, dels för grunddragen i det nya systemet.

Nuvarande studiestödssystem Grunderna för studiestödet är att den studerandes föräldrar skall ha det huvudsakliga ansvaret för studiefmansieringen tills den studerande fyllt 27 år. Föräldrarna kompenseras för sina kostnader genom skattelättnader och särskilda familjestöd. Alla föräldrar som har barn under 27 år som bedriver studier har rätt att få sådant stöd under förutsättning att de bidrar till sina barns uppehälle. Storleken av de familjepolitiska stöden är beroende av i hur stor utsträckning föräldrarna bidrar till sina barns försörjning. Studerande från låginkomstfamiljer kan därutöver få behovsprövat studiestöd som till 40 procent består av lån och till 60 procent av bidrag. Särskilda regler finns for gifta studerande, för deltidsstuderande och för studerande över 27 år.

Det nya studiestädssystemer kommer att bestå av ett grundbidrag som Det nya studiestödssystemet skall ersätta det familjepolitiska stödet. Grundbidraget skall - oberoende - kunna utgå till alla universitetsstuderande av föräldrainkomsten samt till den som fyllt 18 år i gymnasial utbildning. Bidraget blir lägre för den som bor hemma hos sina föräldrar än för den som inte gör det. Studerande kunna få tilläggsbidrag. Grundbifrån låginkomstfamiljer skall därutöver draget skall för den som bor hemma uppgå till ca 5 700 Skr. per år. Slutligen har en ny form av studielån införts 1975. I motsats till tidigare kan alla som så önskar få studielån.

2 239

Bilaga

De lån som utgick enligt det gamla systemet var räntefria och skulle återbetalas inom tio år med lika stora avgifter varje år. Hänsyn togs i regel inte till den återbetalningsskyldiges inkomster. Lånen i det nya systemet är statsgaranterade och utgår med ränta, f. n. 8,5 prooent. Om låntagaren blir sjuk, avlider eller råkar i ekonomiska svårigheter kan lånet avskrivas.

Norge

De reformer som under senare år genomförts i Norge på det studiesociala området har varit inriktade dels på att studiestödet skall utgå direkt till de studerande, dels på att de studerande skall få stöd under studietiden och inte därefter. I enlighet med dessa riktlinjer infördes 1972 ett grundbidrag som ersatte tidigare stöd i form av skattelättnader till den studerandes föräldrar. Fr. o. m. 1960 är räntorna på studielånen inte längre avdragsgilla i deklarationen. Anledningen till denna reform var just tanken att studiestödet skulle utgå under själva studietiden och inte till dem som slutfört studierna. Avdragsgilla räntor på studielån skulle också gynna dem som hade de högsta inkomsterna vilket inte ansågs rättvist. Studiestödet består av statliga studielån samt olika former av bidrag. Grundbidraget kan utgå till alla studerande mellan 20 och 30 år. Det utgår efter behovsprövning mot den studerandes egen inkomst och förmögenhet. P. g. a. att många studerande i Norge har långa avstånd mellan hemort och studieort har vid utformningen av studiestödet särskild tonvikt lagts vid att undanröja geografiska hinder. Ett särskilt bidrag, ”bortebuarstipend”, utgår därför oberoende av ekonomiska förhållanden till alla som bor på ett visst minsta avstånd från hemorten. Studerande som är under 20 år kan därutöver få behovsprövade bidrag. Dessa bidrag behovsprövas mot föräldrarnas inkomst och kan endast utgå om verkligt behov av ytterligare studiestöd finns. Studielånen kan utgå till studerande över 17 år. Om den studerande är under 20 år prövas lånen mot föräldrarnas inkomster. Behovsprövningen mot makes inkomst togs bort år 1976 för såväl grundbidraget som studielånen. Under studietiden och de första 15 månaderna därefter är lånen räntefria. Därefter utgår ränta med f. n. 5,75 procent.

Återbetalningstiden

är inte fast men de flesta som har en normalstor skuld har 15 års amorteringstid. En individuell återbetalningsplan grundad på nuvarande och förväntade inkomster görs upp för var och en. Den som är sjuk eller arbetslös kan få uppskov med återbetalningen. Likaså kan gifta kvinnor som inte har förvärvsarbete få uppskov.

A nde/ som fâr studiestöd m. m.

Läsåret 1974/ 75 uppbar ca 69 procent av alla studerande inom eftergymnasial utbildning någon form av studiestöd. Av de totala statliga utgifterna för studiestödet på denna nivå utgjordes ca 65 procent av lån och 35 procent av bidrag. Studiestödet har beräknats utgöra mer än hälften av de studerandes inkomster medan inkomster från förvärvsarbete utgör 30 procent och bidrag från föräldrar 10 procent.

240 2 Bilaga

Studiestödet för elever i gymnasieskolor Eleverna i de sista klasserna i gymnasiet får - i likhet med studerande inom eftergymnasial utbildning - särskilt bidrag om de bor på annan on än hemorten (bortebuarstipend). Därutöver finns behovsprövade bidrag som utgår efter ungefär samma normer som för studerande inom högre utbildning. Gymnasieelever kan i regel inte få studielån. Undantag görs dock i vissa fall för elever i tekniska och yrkesinriktade linjer.

Studiestöders storlek m. m. Beloppen avser läsåret 1975/76. Grundbidraget uppgick maximalt till 900 Nkr. per år (720 Skr.). Maximalt grundbidrag utgick om den sökandes egen inkomst inte översteg 8 000 Nkr. (6 400 Skr.) eller om makars sammanlagda inkomst inte översteg 16000 Nkr. (12 800 Skr.). Det särskilda inackorderingstillägget (bortebuarstipend) uppgick till 2 750 Nkr. (2 200 Skr.). Det behovsprövade bidraget för studerande under 20 år utgick maximalt med 3 100 Nkr. (2 480 Skr.) om föräldrainkomsten understeg 16 000 Nkr. (12 800 Skr.). Studielånen utgick med följande belopp. Inackorderade studerande 13850 Nkr. (11080 Skr.) Hemmaboende under 20 år 8300 Nkr. ( 6640 Skr.) Hemmaboende över 20 år 10 500 Nkr. ( 8400 Skr.)

Den som var gift och hade barn kunde därutöver få låna 5000 Nkr. (4000 Skr.) för det första barnet och 2000 Nkr. (1600 Skr.) för vart och ett av följande barn. Behovsprövningsreglerna var desamma som för grundbidraget. Föräldrars inkomst (för studerande under 20 år) fick inte överstiga 43000 Nkr. (34 400 Skr.) för att maximalt lån skulle utgå.

Västtyskland

1972 infördes i Västtyskland ett nytt studiestödssystem. Studiestödet är i princip detsamma för studerande inom gymnasieskolan som för elever inom eftergymnasial utbildning. Stödet för gymnasiestudier utgår emellertid helt i form av bidrag medan studerande inom eftergymnasial utbildning får stöd både i form av lån och bidrag. De som studerar i eftergymnasial utbildning får ett högre belopp än dem som går i gymnasiet. Gemensamt för studiestödet på båda nivåerna är att den som bor hemma hos sina föräldrar får ett lägre studiestöd än den som flyttat hemifrån.

Villkor för att få studiestöd m. m.

Studiestödet är behovsprövat såväl mot den studerandes egen och hans makes som mot föräldrarnas inkomst; även för gifta studerande tas hänsyn till föräldrarnas inkomst. För dem som är över 27 år beaktas emellertid inte föräldrainkomsten.

Bilaga 2 241

Den övre åldersgränsen for att få studiestöd är 35 år. Endast om synnerliga skäl föreligger kan äldre studerande få stöd. För varje typ av utbildning har det fastställts en maximal tid för vilken studiestöd kan utgå. Studieresultaten prövas därför inte for varje ny ansökan, men den som har överskridit maximitiden inom sin utbildning kan mista studiestödet. Studiestödet för den som studerar vid eftergymnasial utbildning, är konstruerat enligt följande. Den som är berättigad till maximalt stöd får 16-20 procent i form av lån. Den som t. ex. får reducerat stöd p. g. a. behovsprövningen fär mer än 20 procent av studiestödet som lån. Vissa kategorier kan få tilläggsstöd i form av lån. Tilläggslån kan utgå till dem som byter utbildning eller som påbörjar en ny utbildning efter att ha slutfört en annan utbildning. Det kan vidare vara personer som har fått reducerat stöd p. g. a. föräldrarnas inkomst men som inte får hjälp med försörjningen av föräldrarna. Studielånen är räntefria och återbetalningen skall påbörjas tre år efter examen. Den som slutförsina studier på kortare tid än den fastställda maximitiden kan få en del av lånet omvandlat till bidrag. Det årliga återbetalningsbeloppet är relaterat till den återbetalningsskyldiges inkomst; de som inte har förvärvsarbete, t. ex. gifta kvinnor, får uppskov med återbetalningen. Återbetalningstidens längd varierar efter skuldens storlek. Normal återbetalningstid är fem år men många har betydligt längre återbetalningstid. Från år 1975 utgår ett särskilt familjestöd till alla föräldrar med barn som bedriver heltidsstudier. Familjestödet består av ett månatligt skattefritt bidrag som utgår oberoende av inkomst. Beloppet varierar efter antalet barn i familjen.

Andel som fâr studiestöd m. m.

Läsåret 1974/75 fick ca 45 procent av alla studerande inom högre utbildning studiestöd. Det innebar en Ökad andel jämfört med 1972 när studiestödet infördes. Av dem som 1974/ 75 uppbar studiestöd fick 30 procent det maximala beloppet.

Srudiesrädet för elever i gymnasiala skolor

Villkoren för att få studiestöd på denna utbildningsnivå är, som tidigare nämnts, i princip desamma som i högre utbildning. Gymnasieeleverna får emellertid ett lägre studiestöd än universitetsstuderande. Beloppens storlek varierar efter vilken linje eleven följer. Studiestöd utgår i regel inte för elever i gymnasiets forsta årskurs. Läsåret 1974/75 fick omkring 25 procent av eleverna studiestöd och av dessa fick 45 procent maximalt stöd.

Studiesrödets storlek m. m. År 1975 var det maximala beloppet för gymnasieelever 2 400 DM/år (4 250 Skr.). Motsvarande belopp for studerande inom högre utbildning var, for dem som bodde hemma, 4920 DM (8 710 Skr), och för dem som inte gjorde det, 6000 DM (10620 Skr.).

242 Bilaga 2

Sammanfattning av utvecklingsrendenserna inom det studiesociala

omrâdet i nâgra länder

De studiesociala system utredningen i det föregående beskrivit har det gemensamt att de förändrats under de allra senaste åren. Flera utvecklingslinjer har därvid varit gemensamma för de olika ländernas studiesociala system. I det följande redogörs för några av de viktigaste av dessa. En av de mest påfallande utvecklingslinjerna är att studiestödet - vare sig det utgår i form av lån eller bidrag - i allt högre utsträckning beviljas med hänsyn till den studerandes ekonomiska behov i stället för efter betygsmeriter. Australien och Nederländerna hör t. ex. till de länder där studiestödet nyligen har utvecklats i den riktningen. Ytterst få länder har fortfarande kvar ett urvalssystem med stipendier som utgår efter den studerandes betygsmeriter. I Frankrike finns emellertid, som visats, vissa rester kvar av ett sådant system. En annan utvecklingslinje i många länder är att studiestödet för universitetsstuderande prövas mot den studerandes egen inkomst i stället för mot föräldrarnas inkomst. Detta mönster är särskilt märkbart i de skandinaviska länderna. I Norge, t. ex., togs prövningen mot föräldrainkomster bort 1972 och i många andra länder, t. ex. England, har det varit starka påtryckningar för att få bort behovsprövningen mot föräldrars inkomst. Syftet med att ta bort behovsprövningen mot föräldrars inkomst har i de länder där en sådan utveckling skett - varit att göra de studerande ekonomiskt självständiga. F. n. varierar den ålder vid vilken de studerande på detta sätt frigörs ekonomiskt från sina föräldrar från 20 år i Sverige till 27 år i Västtyskland eller Nederländerna. Utvecklingen går i den riktningen att åldersgränsen successivt sänks. Som har framgått av det föregående har Nederländerna nyligen genomfört ett system där universitetsstuderande i stor utsträckning friställts från föräldraekonomin. I England utövar de studerande starka påtryckningar för att få till stånd ett liknande system. I Australien har ett förslag nyligen lagts fram om att studerande skall bli alltmer ekonomiskt oberoende från sina föräldrar för varje år mellan 18 och 25. Som systemet nu är frigörs de från sina föräldrar först vid 25 års ålder. Principen att betrakta de studerande som ekonomiskt fristående från sina föräldrar vid en lägre ålder än hittills hänger nära samman med utvecklingen att myndighetsåldern successivt sänkts i t. ex. OECD-länderna. I allt högre utsträckning har man börjat anse det orimligt att unga människor, som ofta redan i l8-årsåldern har rösträtt eller rätt att t. ex. gifta sig, i studiesocialt hänseende fortfarande betraktas som beroende av sina föräldrars inkomster. En klar utvecklingslinje i många länder är vidare att samordna direkta och indirekta studiesociala stöd. I Norge har man redan tagit bort de skattelättnader som utgått till studenternas föräldrar och i Nederländerna har förslag i den riktningen lagts fram. I Frankrike är emellertid förhållandet det motsatta. Där utgår en stor del av studiestödet direkt till föräldrarna i form av bidrag eller genom ersättning for kost och logi. I de flesta länder utgår det studiesociala stödet även i form av lån. Beträffande avvägningen mellan lån och bidrag är variationen stor. Det är emellertid inte bara därför det är svårt att ange någon entydig utvecklingslinje

Bilaga 2 243

for hur denna uppdelning mellan lån och bidrag kommer att utvecklas, utan även därför att uppdelningen i hög grad speglar resp. lands utbildningssystem m. m. I de flesta länder har dock reglerna for hur studielånen skall återbetalas

följt vissa riktlinjer. Återbetalningsbördan sprids över en större del av det yrkesverksamma livet. Återbetalningarna anpassas vidare i stor utsträckning

efter den återbetalningsskyldiges inkomst. De ökade svårigheterna på arbetsmarknaden for akademiker har i vissa länder fått till följd att antalet personer som enligt gällande regler inte behövt återbetala studielånen ökat. Vidare synes den ökade arbetslösheten bland akademiker vara en av orsakerna till att man numera i en del länder upphört att använda studiestödet som ett styrmedel till vissa yrken. Många länder har emellertid fortfarande kvar särskilda former av studiestöd för att locka studerande till ett visst yrke, t. ex. lärare. I t. ex. Australien, Frankrike och USA håller man emellertid på att avveckla dessa stödformer eller åtminstone att göra dem mindre betydelsefulla.

Statens offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

. Totalförsvaret 1977-82. FÖ. . Bilarbetstid. K . Utbyggd regional naringspolitik A . Sjukvårdsavfall. Jo.

IDWNOJCHÖOJN-h

. Kvinnlig tronföljd. Ju. . Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. . Rätten till vapenfri tjänst. Fö. . Folkhögskolan 2; U. Betygen i skolan; U. : Uuikusäandelsstetistiken. E. . Forskning om massmedier; U. . Kommunal och enskild väghållning. K. . Sveriges samarbete med u-lánderna: Ud. . Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor: Ud. . Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. l. . Hendelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. l. . Översyn av jordbrukspolitikan. Jo. . lnflationsskyddad skatteskala. B. . Radio och tv 1978-1985: U. . Kommunernas ekonomi 1975-1985. B. . Svensk undervisning i utlandet; U. . Arbete med näringshjälp. A . Psykiskt awikande Iagöverträdere. Ju. . Näringsidkerens avbetalningsköp m. m. Ju. . Båtliv 2. Flegisterfrågan, Jo. . Kvinnan och försvarets yrken. F6. . Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. . Kortare väntetider i utlånningsärenden. A . Konkursförvaltning. Ju. . Elektronmusik i Sverige; U. . Studiestöd; U.

Statens offentliga utredningar 1977

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kvinnlig troniöljd. [51 Psykiskt ewikande Iagövertradare. [231 Näringsidkarens avbetainingsköp m. m. [241 Revision av vattenlagan. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [271 Konkursförvaltning. 1291

Utrikesdepartementet Bistándspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u-länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-lånderna. Bilagor. [14]

Försvarsdepartementet Totalförsvaret 1977-82. [11 Rätten till vapentri tjänst. l7l Kvinnan och försvarets yrken. [26]

Kommunikationsdepartementet Bilarbetstid. [21 Kommunal och enskild väghållning. [121

Budgetdepartementet Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [61 Inflationsskyddad skatteskala. [181 Kommunernas ekonomi 1975-1985. [201

Utbildningsdepartementet Folkhögskolan 2. [81 Betygen i skolan. [91 Forskning om massmedier. [111 Radio och tv 1978-1985. [191 Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [301 Studiestöd. [311

Jordbruksdepartementet Sjukvårdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken. [171 Båtliv 2. Registerfrågan. [251

Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggd regional naringspolitik. [31 Arbete med näringshiälp. [221 Kortare väntetider i utlanningsärenden. [28]

Industridepartementet Handelsstålsutredningen. 1. Hendelsstálsindustrin inför 1980-talet. [15] 2. Handelsstálsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. [161

Ekonomidepartementet Uuikushundelsstatistiken. [10]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

I» JUL1977 STOCKHOLM

U LiberFörlag ISBN 91-38-03414-X

ISSN 0375 - 250X Allmänna Förlaget